Förslag till avgörande av generaladvokat Michal Bobek föredraget den 6 maj 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Koninklijke Luchtvaart Maatschappij NV, Martinair Holland NV, Deutsche Lufthansa AG, Lufthansa Cargo AG, British Airways plc, Société Air France SA, Singapore Airlines Ltd, Singapore Airlines Cargo Pte Ltd, Swiss International Air Lines AG, Air Kanada, Cathay Pacific Airways Ltd, Scandinavian Airlines System Denmark-Norway-Sweden, SAS AB och SAS Cargo Group A/S (nedan tillsammans kallade svarandena).

3 Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 1994, s. 3), artikel 1.1.

4 Nedan kallat avtalet med Schweiz.

5 Ärende C.39258 – Flygfrakt (EUT C 371, 2014, s. 11).

6 Dom av den 16 december 2015, Air Kanada/kommissionen ( T-9/11, ej publicerad, EU:T:2015:994), dom av den 16 december 2015, Koninklijke Luchtvaart Maatschappij/kommissionen ( T-28/11, ej publicerad, EU:T:2015:995), dom av den 16 december 2015, Japan Airlines/kommissionen ( T-36/11, ej publicerad, EU:T:2015:992), dom av den 16 december 2015, Cathay Pacific Airways/kommissionen ( T-38/11, ej publicerad, EU:T:2015:985), dom av den 16 december 2015, Cargolux Airlines/kommissionen ( T-39/11, ej publicerad, EU:T:2015:991), dom av den 16 december 2015, Latam Airlines Group och Lan Cargo/kommissionen ( T-40/11, ej publicerad, EU:T:2015:986), dom av den 16 december 2015, Singapore Airlines och Singapore Airlines Cargo/kommissionen ( T-43/11, ej publicerad, EU:T:2015:989), dom av den 16 december 2015, Deutsche Lufthansa m.fl./kommissionen ( T-46/11, ej publicerad, EU:T:2015:987), dom av den 16 december 2015, British Airways/kommissionen ( T-48/11, ej publicerad, EU:T:2015:988), dom av den 16 december 2015, SAS Cargo Group m.fl./kommissionen ( T-56/11, ej publicerad, EU:T:2015:990), dom av den 16 december 2015, Air France-KLM/kommissionen ( T-62/11, ej publicerad, EU:T:2015:996), dom av den 16 december 2015, Air France/kommissionen ( T-63/11, ej publicerad, EU:T:2015:993), och dom av den 16 december 2015, Martinair Holland/kommissionen ( T-67/11, EU:T:2015:984).

7 Se, exempelvis, domen av den 16 december 2015, Air Kanada/kommissionen ( T‑9/11, ej publicerad, EU:T:2015:994), punkt 60.

8 2017 års beslut har inte offentliggjorts. En sammanfattning av slutsatserna finns dock att tillgå. Se sammanfattningen av kommissionens beslut av den 17 mars 2017 om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (EUT C 188, 2017, s. 14) (nedan kallad sammanfattningen av 2017 års beslut).

9 Rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (EGT L 374, 1987, s. 1).

10 Gemensamma EES-kommitténs beslut av den 24 september 2004 om ändring av bilaga XIV (Konkurrens), protokoll 21 (om genomförandet av konkurrensregler tillämpliga på företag) och protokoll 23 (om samarbetet mellan övervakningsmyndigheterna) till EES-avtalet (EUT L 64, 2005, s. 57).

11 Gemensamma EES-kommitténs beslut av den 11 mars 2005 om ändring av bilaga XIII (Transport) och protokoll 21 (om genomförandet av konkurrensregler tillämpliga på företag) till EES-avtalet (EUT L 198, 2005, s. 38).

12 Rådets förordning (EG) nr 411/2004 av den 26 februari 2004 om upphävande av förordning (EEG) nr 3975/87 samt om ändring av förordning (EEG) nr 3976/87 och (EG) nr 1/2003 med avseende på luftfart mellan gemenskapen och tredje land (EUT L 68, 2004, s. 1).

13 Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1).

14 Målen Air Kanada/kommissionen (T-326/17), Koninklijke Luchtvaart Maatschappij/kommissionen (T-325/17), Japan Airlines/kommissionen (T-340/17), Cathay Pacific Airways/kommissionen (T-343/17), Cargolux Airlines/kommissionen (T-334/17), Latam Airlines Group och Lan Cargo/kommissionen (T-344/17), Singapore Airlines och Singapore Airlines Cargo PTE/kommissionen (T-350/17), Deutsche Lufthansa m.fl./kommissionen (T‑342/17), British Airways/kommissionen (T-341/17), SAS Cargo Group m.fl./kommissionen (T-324/17), Air France – KLM/kommissionen (T‑337/17), Air France/kommissionen (T-338/17) och Martinair Holland/kommissionen (T‑323/17).

15 Dom från High Court of Justice of England and Wales (Chancery Division) av den 4 oktober 2017 i målet Emerald Supplies Ltd/British Airways plc [2017] EWHC 2420 (Ch).

16 Dom från Court of Appeal of England and Wales (Civil Division) av den 29 januari 2019 i målet La Gaitana Farms SA & Ors/British Airways plc [2019] EWCA Civ 37.

17 Artikel 6.46 i Amsterdamfördraget om ändring av fördragen om Europeiska unionen, fördragen om upprättandet av Europeiska gemenskaperna och vissa akter som hör samman med dem (EGT C 340, 1997, s. 1).

18 I linje med dom av den 16 december 1976, Rewe-Zentralfinanz och Rewe-Zentral ( 33/76, EU:C:1976:188, punkt 5).

19 Redan i domen av den 8 april 1976, Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:56, punkterna 12, 24 och 39).

20 Se, exempelvis, dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49, punkterna 19 och 20), dom av den 17 september 2002, Baumbast och R ( C‑413/99, EU:C:2002:493, punkt 80), och dom av den 4 februari 2016, Ince ( C‑336/14, EU:C:2016:72, punkt 59).

21 Såsom förklaras nedan i punkterna 58 och 70–78 i detta förslag till avgörande begränsade aldrig rådet dessa effekter.

22 Dom av den 6 april 1962, de Geus ( 13/61, EU:C:1962:11, s. 52).

23 Dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465) (nedan även kallat domen i målet Courage).

24 Dom av den 30 januari 1974, BRT och Société belge des auteurs, compositeurs et éditeurs ( 127/73, EU:C:1974:6) (nedan kallad domen i målet SABAM).

25 Se, exempelvis, dom av den 4 december 1974, Van Duyn ( 41/74, EU:C:1974:133, punkt 12).

26 Se, exempelvis, dom av den 1 juli 2010, Gassmayr ( C‑194/08, EU:C:2010:386, punkt 45), dom av den 7 september 2017, H. ( C‑174/16, EU:C:2017:637, punkt 69), och dom av den 6 november 2018, Bauer och Willmeroth ( C‑569/16 och C‑570/16, EU:C:2018:871, punkt 72).

27 Se, exempelvis, dom av den 15 maj 2014, Almos Agrárkülkereskedelmi ( C‑337/13, EU:C:2014:328, punkt 32), dom av den 12 oktober 2017, Lombard Ingatlan Lízing ( C‑404/16, EU:C:2017:759, punkt 36), och dom av den 14 januari 2021, RTS infra och Aannemingsbedrijf Norré-Behaegel ( C‑387/19, EU:C:2021:13, punkt 46).

28 Dom av den 8 april 1976, Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:56, punkterna 30–39). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Trabucchi i målet Defrenne ( 43/75, EU:C:1976:39, själva förslaget till avgörande), och mitt förslag till avgörande i målet Klohn ( C‑167/17, EU:C:2018:387, punkt 42).

29 Domen i målet SABAM, punkt 16.

30 Domen i målet Courage, punkterna 24–26.

31 Domen i målet SABAM, punkt 16, och domen i målet Courage, punkterna 23 och 24.

32 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkterna 20 och 22, och där angiven rättspraxis).

33 Se, exempelvis, domen i målet Courage, punkt 26.

34 Se dom av den 18 december 1986, VAG France ( 10/86, EU:C:1986:502, punkt 15).

35 Se även domen i målet SABAM, punkt 21, och domen i målet Courage, punkterna 22 och 28.

36 Se dom av den 6 april 1962, de Geus ( 13/61, EU:C:1962:11, s. 52), och dom av den 9 juli 1969, Portelange ( 10/69, EU:C:1969:36, punkterna 10 och 13).

37 Dom av den 6 april 1962, de Geus, 13/61, EU:C:1962:11, s. 51–53.

38 Ibidem, s. 52.

39 Ibidem.

40 Ibidem, s. 51.

41 Dom av den 5 februari 1963, van Gend & Loos ( 26/62, EU:C:1963:1, s. 13).

42 Dom av den 30 april 1986, Asjes m.fl. ( 209/84–213/84, EU:C:1986:188) (nedan kallad domen i målet Asjes).

43 Dom av den 11 april 1989, Saeed Flugreisen och Silver Line Reisebüro ( 66/86, EU:C:1989:140) (nedan kallad domen i målet Saeed).

44 Domen i målet Saeed, punkt 29, och domen i målet mål Asjes, punkterna 52–56 och 59.

45 Domen i målet Saeed, punkterna 4 och 29, samt domen i målet Asjes, punkt 57.

46 Domen i målet Saeed, punkterna 4 och 29, samt domen i målet Asjes, punkt 59.

47 Se, analogt, domstolens motivering i domen av den 22 mars 1961, Snupat/EKSG:s höga myndighet, 42/59 och 49/59, EU:C:1961:5, s. 87.

48 En omständighet som sökandena i det nationella målet bestrider men som i slutändan ankommer på den hänskjutande domstolen att undersöka.

49 Se artikel 45 i förordning nr 1/2003.

50 På samma sätt anges v případě potřeby på tjeckiska, in voorkomende gevallen på nederländska, eventualmente på italienska, le cas échéant på franska, gegebenfalls på tyska och eventualmente på spanska.

51 Se, för ett liknande resonemang, artikel 42 FEUF och dom av den 14 november 2017, APVE m.fl. ( C‑671/15, EU:C:2017:860, punkterna 36–38).

52 Domen i målet Asjes, punkt 45.

53 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 juni 1999, Eco Swiss ( C‑126/97, EU:C:1999:269, punkt 36).

54 Se, exempelvis, skäl 2, 6 och 8 i förordning nr 17/62. Se även artiklarna 2, 6.1, 8.1 och 9.3 i den förordningen.

55 Såsom förklaras i skäl 1 i förordning nr 141/62. Se även artikel 1 i denna.

56 Skäl 2 i förordning nr 3975/87.

57 Såsom kommissionen själv förklarade i sina yrkanden i målet Asjes utgör avsaknaden av tillämpningsbestämmelser i enlighet med artikel 87 [avseende det materiella tillämpningsområdet (ratione materiae) av artikel 85 i EEG-fördraget] inte något hinder för att de nationella domstolarna, i förekommande fall, uttalar sig om huruvida ett avtal eller ett visst förfarande är förenligt med konkurrensreglerna, eftersom dessa regler har direkt effekt.

58 Såsom redan har förklarats i punkterna 43–47 ovan i detta förslag till avgörande har dessa förordningar, genom att endast tilldela administrativ behörighet för vissa undersökningar av eventuella överträdelser av konkurrensrätten, även indirekt gett behörighet att utföra domstolsprövning av sådana administrativa beslut (se artikel 9 i förordning nr 17/62 respektive artikel 7 i förordning nr 3975/87). Det ska upprepas att dessa bestämmelser självfallet inte påverkade andra eventuella fall av rättslig tillämpning av artikel 101 FEUF, oberoende av i vilka andra typer av förfaranden som talan kan ha väckts vid nationella domstolar.

59 Dom av den 15 juni 1999, Andersson och Wåkerås-Andersson ( C‑321/97, EU:C:1999:307, punkterna 26 och 27), och dom av den 2 april 2020, Ruska Federacija ( C‑897/19 PPU, EU:C:2020:262, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

60 Se dom av den 5 februari 1976, Conceria Bresciani ( 87/75, EU:C:1976:18, punkt 25), och dom av den 26 oktober 1982, Kupferberg ( 104/81, EU:C:1982:362, punkt 23). Vad gäller EES-avtalet, se dom av den 22 januari 1997, Opel Austria/rådet ( T-115/94, EU:T:1997:3, punkterna 101 och 102).

61 Se artiklarna 6, 105 och 106 i EES-avtalet och artikel 3 i avtalet mellan Eftastaterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol.

62 Dom av den 23 september 2003, Ospelt och Schlössle Weissenberg ( C‑452/01, EU:C:2003:493, punkt 29 och där angiven rättspraxis), samt dom av den 6 oktober 2009, kommissionen/Spanien ( C‑153/08, EU:C:2009:618, punkterna 48 och 49).

63 Se, analogt, Eftadomstolens dom av den 30 maj 2018, Fjarskipti/Síminn, E-6/17, Efta Court Report 2018, s. 81, punkt 28.

64 Ibidem, punkterna 29 och 32 och där angiven rättspraxis. Se även Eftadomstolens dom av den 17 september 2018, Nye Kystlink AS/Color Group AS och Color Line AS, E-10/17, Efta Court Report 2018, s. 293, punkt 71.

65 Se punkterna 30–33 ovan i detta förslag till avgörande.

66 Se punkt 29 i tillkännagivandet om samarbete mellan nationella domstolarna och Eftas övervakningsmyndighet vid tillämpning av artiklarna 53 och 54 i EES‑avtalet (EGT C 112, 1995, s. 7).

67 Se, exempelvis, dom av den 20 september 2001, Courage och Crehan ( C‑453/99, EU:C:2001:465, punkt 26), dom av den 13 juli 2006, Manfredi m.fl. ( C‑295/04–C‑298/04, EU:C:2006:461, punkt 60), dom av den 6 november 2012, Otis m.fl. ( C‑199/11, EU:C:2012:684, punkt 41), dom av den 6 juni 2013, Donau Chemie m.fl. ( C‑536/11, EU:C:2013:366, punkt 21), dom av den 14 juni 2011, Pfleiderer ( C‑360/09, EU:C:2011:389, punkt 28), dom av den 5 juni 2014, Kone m.fl. ( C‑557/12, EU:C:2014:1317, punkt 21), dom av den 14 mars 2019, Skanska Industrial Solutions m.fl. ( C‑724/17, EU:C:2019:204, punkt 25), och dom av den 12 december 2019, Otis Gesellschaft m.fl. ( C‑435/18, EU:C:2019:1069, punkt 22).

68 För att förebygga eventuell risk för motstridiga beslut – se, i allmänhet, dom av den 14 december 2000, Masterfoods och HB ( C‑344/98, EU:C:2000:689, punkterna 59 och 60), vilka i förekommande fall ger upphov till en Zwartveld-ansökan – se beslut av den 13 juli 1990, Zwartveld m.fl. ( C‑2/88-IMM, EU:C:1990:315, punkt 22).

69 Dom från High Court of Justice of England and Wales (Chancery Division) av den 4 oktober 2017 i mål Emerald Supplies Ltd/British Airways plc [2017] EWHC 2420 (Ch), som fastställdes av Court of Appeal of England and Wales (Civil Division) den 29 januari 2019 i mål La Gaitana Farms SA & Ors/British Airways plc [2019] EWCA Civ 37.

70 Till skillnad från domen i målet Emerald Supplies Ltd/British Airways plc [2017] EWHC 2420 (Ch), 41–52.

71 Till skillnad från domen i målet Emerald Supplies Ltd/British Airways plc [2017] EWHC 2420 (Ch), 53–63.