Förslag till avgörande av generaladvokat Henrik Saugmandsgaard Øe föredraget den 22 april 2021

1 Originalspråk: franska.

2 Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16).

3 Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 (EUT L 23, 2010, s. 35).

4 Se, för ett liknande resonemang, vad gäller diskriminering på grund av ålder, dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl. ( C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 39).

5 Så är inte fallet i många medlemsstater där tjänsten som lekmannadomare i brottmålsprocesser utgör en medborgerlig plikt som ger rätt till ersättning och inte lön, som utförs under en viss period och som inte utgör någon anställning eller arbete i den mening som avses i direktiv 2000/78. Lekmannadomare som deltar i en brottmålsprocess kan kallas igen i framtiden, vilket ofta sker efter en viss tid.

6 Se, bland annat, dom av den 11 april 2013, HK Danmark ( C‑335/11 och C‑337/11, EU:C:2013:222, punkt 38), och dom av den 18 mars 2014, Z. ( C‑363/12, EU:C:2014:159, punkt 77).

7 Se punkt 18 i detta förslag till avgörande, i vilken villkoren för att tjänstgöra som lekmannadomare räknas upp, utan att föreskriva något krav på fysisk förmåga eller hälsa.

8 Se dom av den 13 september 2011, Prigge m.fl. ( C‑447/09, EU:C:2011:573, punkt 67).

9 Se dom av den 12 januari 2010, Wolf ( C‑229/08, EU:C:2010:3, punkt 40).

10 Jag drar denna slutsats av domen av den 22 maj 2014, Glatzel ( C‑356/12, EU:C:2014:350, punkterna 49, 50 och 72).

11 I artiklarna 21 och 26 i stadgan föreskrivs den grundläggande rätten till icke-diskriminering på grund av funktionshinder respektive yrkesmässig integrering. Direktivet 2000/78 har genomfört dessa rättigheter, såvitt de avser rätten till likabehandling i arbetslivet, såsom framgår av själva ordalydelsen i direktivet och artikel 3 som rör direktivets tillämpningsområde.

12 Många medlemsstater har valt att anlita lekmannadomare. Såsom framgår av de komparativrättsliga uppgifter som återgavs i Europadomstolens dom av den 16 november 2010, Taxquet mot Belgien, (CE:ECHR:2010:1116JUD000092605, 43 §, har 21 utav 27 medlemsstater gjort ett sådant val.

13 Se de kvalifikationer som krävs enligt lagen om rättssystemet, punkt 18 i detta förslag till avgörande.

14 De medlemsstater som tillämpar systemet med både yrkes- och lekmannadomare är, förutom Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Republiken Frankrike, Republiken Kroatien, Republiken Italien, Ungern, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland och Konungariket Sverige. De medlemsstater som har valt systemet med en klassisk jury är Konungariket Belgien, Irland, Konungariket Spanien, Republiken Malta och Republiken Österrike.

15 Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 16 november 2010, Taxquet mot Belgien, (CE:ECHR:2010:1116JUD000092605, 83 §).

16 Se, bland annat, Europadomstolens dom av den 15 december 2005, Kyprianou mot Cypern, (CE:ECHR:2005:1215JUD007379701, 118 §).

17 Se dom av den 29 juli 2019, Gambino och Hyka ( C‑38/18, EU:C:2019:628). Se, även, generaladvokaten Bots förslag till avgörande i målet Gambino och Hyka ( C‑38/18, EU:C:2019:208, punkt 94 och följande punkter).

18 Se dom av den 29 juli 2019, Gambino och Hyka ( C‑38/18, EU:C:2019:628, punkt 42).

19 Se de domar som det hänvisas till i domen av den 29 juli 2019, Gambino och Hyka ( C‑38/18, EU:C:2019:628, punkt 43).

20 Se Europadomstolens dom, 29 juni 2017, Lorefice mot Italien (CE:ECHR:2017:0629JUD006344613, 36 och 43 §§).

21 Se generaladvokaten Légers förslag till avgörande i målet Baustahlgewebe/kommissionen ( C‑185/95 P, EU:C:1998:37, punkterna 82 och 83).

22 Se Europadomstolens dom, 2 december 2014, Cutean mot Rumänien (CE:ECHR:2014:1202JUD005315012, 60-73 §§).

23 Såsom Europadomstolen slog fast i sin dom av den 16 november 2010, Taxquet mot Belgien, (CE:ECHR:2010:1116JUD000092605, 95 §), ska fast övertygelse bygga på förhandlingarna.

24 Se, bland annat, den vägledning som ges till lekmannadomare i Frankrike i enlighet med artikel 353 i Code de procédure pénale (straffprocesslagen). I Belgien innehöll artikel 342 i Code d’instruction criminelle (den belgiska lagen om förundersökning) en liknande vägledning. Som motsats till begreppet fast övertygelse nämns ofta common law-systemet, enligt vilket bevis för att en viss person är skyldig ska framläggas bortom rimligt tvivel (beyond reasonable doubt). Såsom Dominique Inchauspé har påpekat, bör man emellertid i båda fallen endast grunda sig på de bevis som lagts fram vid förhandlingen (L’intime conviction Traité de psychiatrie légale, Bruylants förlag, 2017, s. 603–617).

25 Som exempel kan jag nämna barnpornografimål i vilka lekmannadomare, med hjälp av fotografier, ska bedöma huruvida de företrädda personerna uppenbarligen är minderåriga.

26 Dom av den 2 mars 2021, Prokuratuur (Conditions d’accès aux données relatives aux communications électroniques) ( C‑746/18, EU:C:2021:152, punkterna 41 och 42) och Europadomstolens dom av den 10 februari 2005, Graviano mot Italien (CE:ECHR:2005:0210JUD001007502, 36 §).

27 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 2 mars 2021, Prokuratuur (Conditions d’accès aux données relatives aux communications électroniques) ( C‑746/18, EU:C:2021:152, punkt 41).

28 Ytterligare kriterier som ska beaktas är, bland annat, minimikrav på utbildning (se bulgarisk rätt i punkt 18 i detta förslag till avgörande), kravet på att utöva statliga funktioner alternativt delta i lagstiftningsarbetet, att vara lokalt folkvald eller utöva dömande verksamhet.

29 Det gäller bland annat i Danmark, Tyskland eller Österrike (se La place des jurés populaires dans le procès pénal i Étude de législation comparée nr 285, juli 2018, den franska senaten, Frankrike). Bulgarien hänvisar enbart till psykisk funktionsnedsättning. Spanien föreskriver uttryckligen i sin reform av lagen om lekmannadomare, som trädde i kraft den 14 februari 2018, att personer med funktionshinder inte utesluts från att tjänstgöra som lekmannadomare (Ley Orgánica 1/2017, de 13 de diciembre, de modificación de la Ley Orgánica 5/1995, de 22 de mayo, del Tribunal del Jurado, para garantizar la participación de las personas con discapacidad sin exclusiones [lag 1/2017 av den 13 december 2017 om ändring av lag 5/1995 av den 22 maj 1995, som garanterar att personer med funktionshinder inte utesluts från att tjänstgöra som lekmannadomare], BOE nr 303 av den 14 december 2017, s. 123527).

30 Se dom av Tysklands federala författningsdomstol från år 2004 (ECLI:DE:BVerfG:2004:rk20040310.2bvr057701). Jag noterar emellertid att författningsdomstolen uttryckligen lämnade frågan huruvida grundlagen kräver att lekmannadomare som är blinda utesluts öppen.

31 Se, bland annat, i fransk straffrätt enligt vilken blindhet kan utgöra ett väsentligt skäl för att utesluta en jurymedlem med detta handikapp (artikel 258 i straffprocesslagen och kommentarer av H. Angevin, och H-C. Le Gall , Cour d’assises-Composition-Jury JurisClasseur Procédure pénale, februari 2021, häfte nr 20‑20).

32 Se, för ett liknande resonemang, skäl 6 i direktiv 2000/78 som hänvisar till Europeiska gemenskapens stadga om grundläggande sociala rättigheter för arbetstagare och skäl 8 i direktivet.

33 Se skäl 9 i direktiv 2000/78, som återspeglar artikel 26 i stadgan, med rubriken Integrering av personer med funktionshinder, och som har följande lydelse: Unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet. Se, även, dom av den 22 maj 2014, Glatzel ( C‑356/12, EU:C:2014:350, punkterna 77 och 78).

34 Det ska understrykas att förevarande mål ger upphov till fler svårigheter vad gäller de rimliga anpassningsåtgärder som kan vidtas än de som prövades i målet Tartu Vangla ( C‑795/19, EU:C:2020:961) avseende en kriminalvårdare med hörselnedsättning. Såsom jag angav i mitt förslag till avgörande i det målet, kunde en hörapparat och en anpassning av utrustningen nämligen göra det möjligt för den berörda personen att fullgöra sina arbetsuppgifter fullt ut.

35 C‑356/12, EU:C:2014:350, punkt 70.

36 Principerna och riktlinjerna, som utarbetats under ledning av Förenta nationernas specialrapportör för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, offentliggjordes i augusti 2020.

37 Se Förenta nationernas högkommissarie för mänskliga rättigheters förord om dessa principer och riktlinjer.

38 Se Principerna och riktlinjerna för tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning, riktlinjerna 7.2 b och 7.2 c.

39 Se Principerna och riktlinjerna för tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning, riktlinje 3.

40 Se exemplen i punkterna 69 och 70 ovan.

41 Sådana bestämmelser finns i common law-systemet. Enligt detta system ska till och med bevisning som grundar sig på hörsägen (förstådd som uttalanden som ett vittne inte direkt hör, utan enbart fått ta del av) avvisas.

42 Jag vill påpeka att denna uppfattning inte är oomstridd. Det är även vedertaget att personer med blindhet ofta utvecklar andra sinnen, särskilt hörseln, vilket gör det möjligt för dem att genom rösten upptäcka tecken som de inte kan se.

43 VA har i sitt skriftliga yttrande till domstolen preciserat att hon har deltagit i 48 dömande sammansättningar och prövat 200 mål.

44 Se punkt 29 ovan.

45 Det ska erinras om att lekmannadomares förmåga att utföra de uppgifter som förväntas av denne, enligt detta skäl, ska bedömas med hänsyn till de rimliga anpassningsåtgärder som arbetsgivaren måste vidta gentemot lekmannadomaren.

46 I förevarande fall verkar VA, enligt dennes skriftliga yttranden, inte ha fått hjälp för att utöva sin verksamhet som lekmannadomare.