Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 16 september 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkterna 13 och 14).

3 Se Leitner, P., Enteignung in Ungarn?, ecolex, 2018, s. 680, Guski, R., Kapitalverkerhrsfreiheit vs. Agrarpolitik, GPR, 3/2019, s. 102, Mok, Redactionele aantekening, Nederlander Jurisprudentie, 2019/68, s. 1090, Petit, Y., commentaire, Droit rural, nr 466, oktober 2018, 163, och Ludwigs, M., Anmerkung, EuZW, nr 8/2018, s. 339.

4 Dom av den 19 januari 1993, kommissionen/Italien ( C‑101/91, EU:C:1993:16, punkt 24).

5 Den domen gav upphov till en omfattande diskussion; se Caranta, R., Case C‑453/00, Kühne & Hei[t]z, CMLR 42, 2005, s. 179, Prechal, S., Annotation of Kühne & Heitz, Sociaal-Economische Wetgeving, 2004, s. 278, Katz, D., Une autorité administrative peut être tenue de réexaminer une décision administrative définitive pour prendre en compte une interprétation postérieure de la Cour de justice, JCP A, 2004, s. 707, Peerbux-Beaugendre, Z., Une administration ne peut invoquer le principe de la force de chose définitivement jugée pour refuser de réexaminer une décision dont une interprétation préjudicielle ultérieure a révélé la contrariété avec le droit communautaire, RDUE, 2004, s. 559, och Simon, D., Obligation de réexamen d’une décision administrative définitive. L’autorité d’un arrêt préjudiciel en interprétation postérieur à une décision administrative devenue définitive impose la prise en compte de la demande de retrait de celle-ci, Europe, 2004, s. 66. Såvitt avser det specifika hos det målet, se Lenaerts, K., och Corthaut, Rechtsvinding door het Hof van Justitie, 55 AA, 2006, s. 581 och 582.

6 Dom av den 19 september 2006, i‑21 Germany och Arcor ( C‑392/04 och C‑422/04, EU:C:2006:586; nedan kallad domen i‑21 Germany). Se rättsfallsbeskrivning av Taborowski, M., Joined cases C‑392/04 & C‑422/04, CMLR 44, 2007, s. 1463.

7 Dom av den 21 juni 2007, Jonkman m.fl. ( C‑231/06–C‑233/06, EU:C:2007:373, punkterna 37 och 38).

8 Dom av den 2 mars 2021, A.B. m.fl. (tillsättning av domare vid Högsta domstolen – rättsmedel) ( C‑824/18, EU:C:2021:153, punkt 148).

9 Se även dom av den 5 april 2016, PFE, C‑689/13, EU:C:2016:199, punkt 38).

10 Dom av den 12 februari 2008, Kempter ( C‑2/06, EU:C:2008:78, punkt 35). Se rättsfallsbeskrivning av Simon, D., Europe, april 2008, s. 13.

11 Dom av den 16 januari 1974, Rheinmühlen-Düsseldorf ( 166/73, EU:C:1974:3, punkt 2).

12 Dom av den 27 mars 1963, 28/62–30/62, EU:C:1963:6, och dom av den 6 oktober 1982, 283/81, EU:C:1982:335.

13 Min kursivering (domen Achmea, C‑284/16, EU:C:2018:158, punkt 36).

14 Domen Achmea, C‑284/16, EU:C:2018:158, punkt 37 och där angiven rättspraxis.

15 Dom av den 6 oktober 2020, La Quadrature du Net m.fl. ( C‑511/18, C‑512/18 och C‑520/18, EU:C:2020:791, punkterna 214 och 215).

16 Dom av den 3 mars 2020, Tesco-Global Áruházak ( C‑323/18, EU:C:2020:140, punkt 46).

17 Dom av den 19 januari 2010, Kücükdeveci ( C‑555/07, EU:C:2010:21, punkterna 53 och 54).

18 Dom av den 16 maj 2000, Preston m.fl. ( C‑78/98, EU:C:2000:247, punkt 31).

19 Dom av den 4 december 2018, The Minister for Justice and Equality and Commissioner of the Garda Síochána ( C‑378/17, EU:C:2018:979, punkt 34).

20 Dom av den 11 september 2019, Călin ( C‑676/17, EU:C:2019:700, punkt 29).

21 Punkt 77 i den domen. Se, såvitt avser rättspraxis rörande nationella processrättsliga regler, Biondi, The European Court of Justice and certain national procedural limitations: Not such a tough relationship, 36 CMLR, 1999, s. 1271, och Hoskins, Tilting the balance: Supremacy and national procedural rules, 21 European Law Review, 1996, s. 365.

22 Dom av den 24 oktober 2018, XC m.fl. ( C‑234/17, EU:C:2018:853, nedan kallad domen XC, punkt 22).

23 Domen Byankov, punkterna 79, 81 och 82.

24 Se domen Kühne & Heitz (punkterna 25 och 26) och domen Byankov (punkt 77).

25 Av punkt 71 i domen SEGRO och Horváth framgår att 5058 medborgare i andra medlemsstater än Ungern har fått sina nyttjanderätter strukna. Strykningarna har inte åtföljts av någon form av kompensation, utan de berörda har helt enkelt blivit av med sin egendom/sina investeringar.

26 Dom av den 5 mars 1996, C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkterna 21, 22, 31 och 36.

27 Ritleng, D., Le retrait des actes administratifs contraires au droit communautaire, Bestand und Perspektiven des europäischen Verwaltungsrechts, 2008, s. 237, och Taborowski, M., a.a., s. 1481. Se även Müller, H., Die Aufhebung von Verwaltungsakten unter dem Einfluss des Europarechts, Duncker & Humblot, Berlin 2000, och Kovar, R., Le retrait des actes administratifs nationaux contraires au droit communautaire, Mél. L. Favoreu, Dalloz 2007. Se vidare, såvitt avser återkallande av EU-förvaltningsbeslut, Lübbig, T., Die Aufhebung (Rücknahme und Widerruf) von Verwaltungsakten der Gemeinschaftsorgane), EuZW, 2003, s. 233.

28 Förslag till avgörande i målet Kühne & Heitz (C‑453/00, EU:C:2003:350).

29 Förslag till avgörande i de förenade målen i‑21 Germany och Arcor ( C‑392/04 och C‑422/04, EU:C:2006:181).

30 Förslag till avgörande i målet Kempter ( C‑2/06, EU:C:2007:245).

31 Se ytterligare hänvisningar i Wallerman, A., Towards an EU Law Doctrine on the Exercise of Discretion in National Courts? The Member States’ Self-Imposed Limits on National Procedural Autonomy, CMLR, 53, 2016, s. 350.

32 Den domen innebar, som det i doktrinen kritiskt har framhållits, att EU-domstolen öppnade Pandoras ask genom att peta i en av de för rättssäkerheten mest grundläggande principerna utan att ge någon begriplig motivering till sitt val av synsätt, vilket gör att denna dom skapar osäkerhet om tolkningen av de fyra villkor som anges i den. I doktrinen har det också påtalats att domen Kühne & Heitz är besvärlig för de nationella domstolarna att tillämpa (Taborowski, M., a.a., s. 1464, 1465 och 1469). För ett försök att relatera den domen till principen om unionsrättens företräde och till effektivitetsprincipen, likvärdighetsprincipen och autonomiprincipen, se Becker, F., Application of Community Law by Member States’ Public Authorities: Between Autonomy and Effectiveness, 44 CMLR, 2007, s. 1035.

33 Dom av den 9 mars 1978, Simmenthal ( 106/77, EU:C:1978:49), dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl. ( C‑213/89, EU:C:1990:257), och dom av den 28 juni 2001, Larsy ( C‑118/00, EU:C:2001:368).

34 Se allmänt, på tal om dessa ämnen, Ruffert, M., The Stability of Administrative Decisions in the Light of EC Law: Refining the Case Law, Review of European Administrative Law, Vol. 1, nr 2, 2008, s. 127–135.

35 Se, till stöd för samma ståndpunkt, bland annat Ginter, C., och Schasmin, P., Options Arising from European Union Law to Review Final Judgments and Administrative Decisions: Implications for Future Developments?, tillgänglig på researchgate.net, s. 157.

36 Tridimas, T., General Principles of EU Law, OUP, 2006, s. 528.

37 Denna åsikt förfäktas också av Groussot, X., och Minssen, T., Res Judicata in the Court of Justice Case-Law: Balancing Legal Certainty with Legality?, European Constitutional Law Review, 3, s. 401.

38 Se även Ritleng, D., a.a., s. 248.

39 Se hans förslag till avgörande i målet Kempter ( C‑2/06, EU:C:2007:245, punkt 79).

40 Dom av den 21 februari 1991, Zuckerfabrik Süderdithmarschen och Zuckerfabrik Soest ( C‑143/88 och C‑92/89, EU:C:1991:65, punkt 20).

41 Dom av den 5 mars 1996, C‑46/93 och C‑48/93, EU:C:1996:79, punkt 42.

42 Dom av den 4 juli 2000, Bergaderm och Goupil/kommissionen ( C‑352/98 P, EU:C:2000:361, punkterna 41–44).

43 Ritleng, D., a.a., s. 252.

44 Dom av den 15 juli 2004, Gerekens och Procola ( C‑459/02, EU:C:2004:454, punkterna 21–24; nedan kallad domen Gerekens och Procola).

45 Såvitt avser diskussionen om den processuella autonomins ställning i unionsrätten, se Kakouris, K.N., Do the Member States possess judicial procedural autonomy?, 34 CMLR, 1997, s. 1389, och Rodriguez Iglesias och Keppenne, L’incidence du droit communautaire sur le droit national, i: Mélanges en hommage à Michel Waelbroeck, vol. 1, Bruylant, 1999, s. 517. Se även Bobek, M., Why There is no Principle of Procedural Autonomy of the Member States, i: de Witte, B., och Micklitz, H.-W. (red.), The European Court of Justice and the Autonomy of the Member States, Intersentia, 2011, s. 305.

46 Se Ritleng, D., a.a., s. 253.

47 Se hans förslag till avgörande i de förenade målen i‑21 Germany och Arcor ( C‑392/04 och C‑422/04, EU:C:2006:181, punkterna 3 och 67). Galetta, D.U., Autotutela decisoria e diritto comunitario, i: Rivista Italiana di Diritto Pubblico, 2005, s. 35–59, hävdar att det vid varje omprövning av en förvaltningsåtgärd som inte kan angripas behöver göras en grannlaga avvägning mellan olika värden. I den ena vågskålen återfinns därvid unionsrättens företräde, som underbyggs av legalitets-, likvärdighets- och effektivitetsprinciperna och principen om lojalt samarbete. I den andra vågskålen återfinns rättssäkerheten (s. 50).

48 I det förslaget till avgörande hänvisas härvidlag till Coutron, A., Cour de Justice, 13 janvier 2004, Kühne & Heitz NV/Productschap voor Pluimvee en Eieren, i: Revue des affaires européennes, 13th year (2003–2004), 3, s. 417–434, till Peerbux-Beaugendre, Z., Commentaire de l’arrêt de la CJCE du 13 janvier 2004, i: Revue du droit de l’Union européenne, 3–2004, s. 566, och till Martín Rodríguez, P., La revisión de los actos administrativos firmes: ¿Un nuevo instrumento de garantía de la primacía y efectividad del derecho comunitario? Comentario a la sentencia del TJCE de 13 de enero de 2004, C‑453/00, Kühne & Heitz NV, i: Revista General de Derecho Europeo, nr 5, oktober 2004 (www.iustel.com).