Förslag till avgörande av generaladvokat Evgeni Tanchev föredraget den 6 oktober 2021

1 Originalspråk: engelska.

2 C‑230/08, EU:C:2010:231 (nedan kallad domen Dansk Transport og Logistik).

3 Se även, exempelvis, dom av den 5 mars 2015, Prankl ( C‑175/14, EU:C:2015:142).

4 Dom av den 7 mars 2019, Suez II ( C‑643/17, EU:C:2019:179, punkt 47 och där angiven rättspraxis). Se även domen Dansk Transport og Logistik, punkt 50.

5 EUT L 269, 2013, s. 1 (nedan kallad unionens tullkodex).

6 EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva område 2, volym 16, s. 4 (nedan kallad gemenskapens tullkodex).

7 EUT L 9, 2009, s. 12 (nedan kallat punktskattedirektivet). Direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57) var det relevanta regelverk som var i kraft vid tidpunkten för avgörandet i målet Dansk Transport og Logistik. Se särskilt artiklarna 4, 5.1, 5.2, 6, 7, 8 och 9 i direktiv 92/12.

8 EUT L 347, 2006, s. 1 (nedan kallat mervärdesskattedirektivet). Vid tidpunkten för avgörandet i målet Dansk Transport og Logistik, reglerades detta av artiklarna 6.1, 7 och 10.3 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28), i dess lydelse enligt rådets direktiv 1999/85/EG av den 22 oktober 1999 (EGT L 277, 1999, s. 34) (nedan kallat sjätte direktivet).

9 Dom av den 3 mars 2021, Hauptzollamt Münster (Plats för mervärdesskattskyldighetens inträde) ( C‑7/20, EU:C:2021:161, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

10 Enligt kommissionens skriftliga yttrande.

11 I artikel 5 punkt 33 i unionens tullkodex anges följande: anmälan till tullen av varors ankomst: en anmälan till tullmyndigheterna om att varor har ankommit till tullkontoret eller till någon annan plats som anvisats eller godkänts av tullmyndigheterna och om att varorna är tillgängliga för tullkontroller.

12 Dom av den 2 april 2009, Elshani ( C‑459/07, EU:C:2009:224, punkt 22 och där angiven rättspraxis). Beträffande befordran till lämpligt tullkontor eller en frizon och beräkningen av tullarna, se, nyligen, dom av den 7 mars 2019, Suez II ( C‑643/17, EU:C:2019:179, punkterna 45 och 46).

13 Dom av den 2 april 2009, Elshani ( C‑459/07, EU:C:2009:224, punkt 23 och där angiven rättspraxis).

14 Dom av den 15 juli 2010, DSV Road ( C‑234/09, EU:C:2010:435, punkt 31 och där angiven rättspraxis).

15 Dom av den 15 maj 2014, X ( C‑480/12, EU:C:2014:329, punkt 35 och där angiven rättspraxis), med avseende på tolkningen av artikel 203 i unionens tullkodex.

16 Dom av den 2 april 2009, Elshani ( C‑459/07, EU:C:2009:224, punkterna 24 och 25). Se även Dansk Transport og Logistik, punkt 48, och dom av den 7 mars 2019, Suez II ( C‑643/17, EU:C:2019:179, punkt 47).

17 Dom av den 2 april 2009, Elshani ( C‑459/07, EU:C:2009:224, punkt 27). Denna princip utvecklades vid tolkningen av artikel 202 i gemenskapens tullkodex.

18 Dom av den 7 mars 2019, Suez II ( C‑643/17, EU:C:2019:179, punkt 47 och där angiven rättspraxis). Domen Dansk Transport og Logistik, punkt 50.

19 Jämför den faktiska situation som förelåg i dom av den 15 maj 2014, X ( C‑480/12, EU:C:2014:329). Det målet avsåg tolkningen av artikel 203 i unionens tullkodex.

20 Det har i Republiken Italiens skriftliga yttrande faktiskt gjorts gällande att det enda skälet till att tullskulden kan anses ha upphört i det nationella målet var att det inte fanns någon möjlighet att sälja varorna. I annat fall skulle tullskulden kvarstå.

21 Min kursivering.

22 Dom Dansk Transport og Logistik, punkt 53.

23 Ibidem, punkt 59. Se även, särskilt, punkterna 33 och 34 i domen av den 2 april 2009, Elshani ( C‑459/07, EU:C:2009:224), där följande slogs fast: Det är nämligen vid tullkontoren, som är strategiskt placerade vid de införselplatser som är belägna vid de yttre gränserna, som myndigheterna har störst möjlighet att göra noggranna kontroller av de varor som importeras till gemenskapens tullområde. På så vis undviks såväl illojal konkurrens gentemot tillverkare i gemenskapen som förlorade skatteintäkter, som de olagliga importerna medför. Av detta följer att beslag av varor som har förts in på gemenskapens tullområde i strid med de formkrav som föreskrivs i artiklarna 38–41 i [gemenskapens tullkodex], vilket äger rum bortom det första tullkontoret inom gemenskapens tullområde, och som praktiskt taget är slumpartat, inte kan medföra att tullskulden upphör i den mening som avses i artikel 233 första stycket d i [gemenskapens tullkodex].

24 Domen Dansk Transport og Logistik, punkt 61.

25 Dom av den 7 mars 2019, Suez II ( C‑643/17, EU:C:2019:179, punkt 47 och där angiven rättspraxis). Se även domen Dansk Transport og Logistik, punkt 50.

26 Dom av den 17 februari 2011, Berel m.fl. ( C‑78/10, EU:C:2011:93, punkt 46 och där angiven rättspraxis).

27 Det finns inte några språkliga skillnader mellan den engelska språkversionen av artikel 124.1 e i unionens tullkodex och, exempelvis, den franska, den bulgariska, den italienska, den spanska, den svenska, den portugisiska, den tyska, den polska, den tjeckiska och den slovakiska språkversionen.

28 Kommissionen har, utöver lagstiftningens tillkomsthistoria, hänvisat till den förklarande inledningen till den moderniserade tullkodexen av den 23 februari 2005 (TAXUD/447/2004 Rev 2), där det anges att syftet med översynen av artikel 233 i gemenskapens tullkodex var att avskaffa det ytterligare kravet avant qu’il en ait été donné mainlevée (innan de frigörs) så att tullskulden upphör bland annat när de aktuella varorna tas i beslag.

29 Detta anges i detalj i förslaget till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i målet Elshani ( C‑459/07, EU:C:2008:596, punkterna 64–66), på följande sätt: Reglerna om upphörande av tullskuld till följd av beslag och förverkande av smuggelvaror i artikel 233 första stycket d i [gemenskapens tullkodex] utgör en skärpning av de regler som i det avseendet föreskrevs i [rådets] förordning [(EEG)] nr 2144/87 [av den 13 juli 1987 om tullskuld (EGT L 201, 1987, s. 15).] fram till dess att [gemenskapens tullkodex] trädde i kraft. I artikel 8.1 b i nämnda förordning föreskrevs nämligen att tullskulden upphörde i samtliga fall av förverkande av varan. I artikel 86 i [Europaparlamentets och rådets] förordning [(EG)] nr 450/2008 [av den 23 april 2008 om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex), (EUT L 145, 2008, s. 1)], vilken innehåller den nya tullkodex som snart kommer att träda i kraft, återkommer den mjuka linje som fanns redan i förordning nr 2144/87, genom att det särskilt föreskrivs att tullskulden upphör [o]m varor som omfattas av import- eller exporttullar förverkas (artikel 86.1 d), [o]m varor som omfattas av import- eller exporttullar beslagtas och samtidigt eller därefter förverkas (artikel 86.1 e) och [o]m varor som omfattas av import- och exporttullar förstörs under tullövervakning eller överlåts till staten (artikel 86.1 f). Även i den nya tullkodexen saknar således den tidpunkt då beslag eller förverkande sker relevans för tullskuldens upphörande. Eftersom den tullkodex som för närvarande är i kraft, vad beträffar upphörande av tullskuld med avseende på smuggelvaror, framstår som ett särskilt strängt regelverk, vilket ur kronologisk synvinkel är inskjutet mellan två betydligt mindre stränga regelverk, anser jag att om artikel 233 första stycket d i [gemenskapens tullkodex] tolkades mycket restriktivt skulle det med all sannolikhet leda till att man gör våld på gemenskapslagstiftningens inre logik och lagstiftarens förmodade avsikt.

30 Se vidare, vad gäller betydelsen av sammanhanget vid tolkningen av bestämmelser i unionsrätten, mitt förslag till avgörande i målet Pinckernelle ( C‑535/15, EU:C:2016:996, punkterna 40–59).

31 Dom av den 2 april 2009, Elshani ( C‑459/07, EU:C:2009:224, punkt 29).

32 Dom av den 8 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑590/16, EU:C:2018:77, punkt 40).

33 Dom av den 28 januari 2016, BP Europa ( C‑64/15, EU:C:2016:62, punkt 21). Se även domen Dansk Transport og Logistik, punkt 70.

34 Domen Dansk Transport og Logistik, punkt 72 och där angiven rättspraxis. Detta konstaterande gjordes med avseende på artikel 5.1 i direktiv 92/12. Som har påpekats i kommissionens skriftliga yttrande, är dock sådana konstateranden tillämpliga på det punktskattedirektiv som för närvarande är i kraft.

35 Ibidem, punkt 81.

36 Ibidem, punkterna 80, 81 och 85.

37 Dom av den 8 februari 2018, kommissionen/Grekland ( C‑590/16, EU:C:2018:77, punkt 40).

38 Såsom har påpekats i kommissionens skriftliga yttrande innebär rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (EUT L 58, 2020, s. 4) att upphörandet av en punktskatt anpassas till upphörandet av en tullskuld, men denna bestämmelse har ännu inte trätt i kraft.

39 Se, exempelvis, dom av den 2 juni 2016, Eurogate Distribution ( C‑226/14 och C‑228/14, EU:C:2016:405, punkt 81 och där angiven rättspraxis). Det målet avsåg en tolkning av sjätte direktivet, men samma princip gäller i målet vid den nationella domstolen.

40 Dom av den 18 maj 2017, Latvijas Dzelzceļš ( C‑154/16, EU:C:2017:392, punkt 67 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 10 juli 2019, Federal Express Corporation Deutsche Niederlassung ( C‑26/18, EU:C:2019:579, punkt 40).

41 Dom av den 18 maj 2017, Latvijas Dzelzceļš ( C‑154/16, EU:C:2017:392, punkt 69 och där angiven rättspraxis). Konsumtion utgör en beskattningsgrundande händelse. Se, exempelvis, dom av den 2 juni 2016, Eurogate Distribution ( C‑226/14 och C‑228/14, EU:C:2016:405, punkt 65). Se, på senare tid, dom av den 1 juni 2017, Wallenborn Transports ( C‑571/15, EU:C:2017:417, punkt 54), och dom av den 10 juli 2019, Federal Express Corporation Deutsche Niederlassung ( C‑26/18, EU:C:2019:579, punkt 44).

42 Dom av den 3 mars 2021, Hauptzollamt Münster (Plats för mervärdesskattskyldighetens inträde) ( C‑7/20, EU:C:2021:161, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

43 Ibidem, punkt 31 och där angiven rättspraxis.

44 Se dom av den 3 mars 2021, Hauptzollamt Münster (Plats för mervärdesskattskyldighetens inträde) ( C‑7/20, EU:C:2021:161).

45 Dom av den 18 maj 2017, Latvijas Dzelzceļš ( C‑154/16, EU:C:2017:392, punkt 71).

46 Dom av den 3 mars 2021, Hauptzollamt Münster (Plats för mervärdesskattskyldighetens inträde) ( C‑7/20, EU:C:2021:161, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

47 Domen Dansk Transport og Logistik, punkt 94. Se även dom av den 1 juni 2017, Wallenborn Transports ( C‑571/15, EU:C:2017:417, punkt 54), tillsammans med dom av den 2 juni 2016, Eurogate Distribution ( C‑226/14 och C‑228/14, EU:C:2016:405, punkt 65). Även om detta konstaterade gjordes inom ramen för sjätte direktivet, är det likaså relevant för det nationella målet och mervärdesskattedirektivet.

48 Dom av den 15 maj 2014, X ( C‑480/12, EU:C:2014:329, punkt 36 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.