Förslag till avgörande av generaladvokat Laila Medina föredraget den 24 februari 2022

1 Originalspråk: engelska.

2 Twain, M., Chapters from My Autobiography – XX, North American Review No 618, 5 juli 1907. Citatets verkliga ursprung verkar dock kunna tillskrivas flera andra personer.

3 Khaitan, T., Indirect discrimination, i Lippert-Rasmussen, K. (red.), The Routledge Handbook of the Ethics of Discrimination, Routledge, Abington, 2017. Konsulterad den 1 februari 2022, Routledge Handbooks Online.

4 Enligt begäran om förhandsavgörande är detta de uppgifter som fanns tillgängliga den 31 januari 2020.

5 EGT L 6, 1979, s. 24; svensk specialutgåva, område 5, volym 2, s. 111.

6 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 2006, s. 23).

7 BOE nr 261 av den 31 oktober 2015.

8 BOE nr 221 av den 15 september 1970.

9 BOE nr 104 av den 1 maj 1991.

10 Vid förhandlingen förklarade INSS att den vid beräkningen av en sådan förmån i förhållande till RGSS måste beaktat de sista åtta åren av den avgiftsperioden.

11 Vid förhandlingen förklarade INSS att den måste beakta de sista 24 månaderna vid beräkningen av förmånen.

12 Per den 31 januari 2020 utgör kvinnor 36,15 procent av de arbetstagare som är anslutna till RETA.

13 Se punkt 16 ovan.

14 Den hänskjutande domstolen förklarar att RGSS är ett system som samlar över 14,5 miljoner försäkrade arbetstagare från de flesta sektorer och att det hade mer än 14,5 miljoner medlemmar den 31 januari 2020. I detta system är fördelningen efter kön är relativt balanserad, i med att 48,09 procent av de försäkrade är kvinnor. RETA, som omfattar egenföretagare från de flesta sektorer, har också ett stort antal försäkrade – över 3 miljoner – men fördelningen efter kön är obalanserad; kvinnorna utgör endast 36,15 procent av de försäkrade, vilket inte alls motsvarar den totala andelen kvinnor i befolkningen på nationell nivå och inte heller andelen kvinnor i gruppen yrkesverksamma personer.

15 I det avseendet konstaterar den hänskjutande domstolen att den förmån för permanent och total arbetsoförmåga som beviljades år 1999 beviljades på grundval av tidigare avgifter, medan den förmån som beviljades år 2018 inte krävde någon föregående avgiftsperiod, eftersom den utlöstes av en icke arbetsrelaterad olycka, vilket innebar att det enda som krävdes var att personen var registrerad i socialförsäkringssystemet. Den hänskjutande domstolen påpekar också att saken vore en annan om den andra förmånen hade erkänts på grund av absolut permanent arbetsoförmåga; i detta fall hade denna förmån kompenserat för en oförmåga att bedriva varje typ av produktiv verksamhet, vilket skulle ha inbegripit oförmågan att fortsätta utöva ett visst yrke.

16 Se fotnot 14 ovan.

17 Domstolen har slagit fast att begreppet lön i artikel 157.2 FEUF omfattar pension som härrör från anställningsförhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren, med undantag av pension som härrör från rättsligt reglerade system till vars finansiering arbetstagarna, arbetsgivarna och eventuellt statsmakterna bidrar i en utsträckning som i mindre grad baserar sig på anställningsförhållandet än på socialpolitiska överväganden. I begreppet ingår således inte sådana system för social trygghet som ålderspension, vilka direkt regleras i lagstiftning utan något avtal inom det berörda företaget eller den berörda branschorganisationen och som obligatoriskt ska tillämpas på allmänt angivna grupper av arbetstagare (se dom av den 22 november 2012, Elbal Moreno, C‑385/11, EU:C:2012:746, punkt 20 och där angiven rättspraxis).

18 Se, för ett liknande resonemang, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Instituto Nacional de la Seguridad Social (Pensionstillägg för mödrar) ( C‑450/18, EU:C:2019:696, punkterna 24 och 25).

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 februari 1996, Gillespie m.fl. ( C‑342/93, EU:C:1996:46, punkt 14), dom av den 22 november 2012, Elbal Moreno ( C‑385/11, EU:C:2012:746, punkt 25), och dom av den 14 juli 2016, Ornano ( C‑335/15, EU:C:2016:564, punkt 38).

20 Se, analogt, dom av den 12 december 2019, Instituto Nacional de la Seguridad Social (Pensionstillägg för mödrar) ( C‑450/18, EU:C:2019:1075, punkt 29).

21 Det framgår dessutom av artikel 1 andra stycket c i direktiv 2006/54, jämförd med artikel 2.1 f i samma direktiv, att direktivet inte ska tillämpas på lagstadgade system som regleras av direktiv 79/7.

22 Se, bland annat, dom av den 8 juni 1994, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑382/92, EU:C:1994:233, punkt 36), och dom av den 15 mars 2018, Blanco Marqués ( C‑431/16, EU:C:2018:189, punkt 46).

23 Se punkt 16 ovan.

24 Se, bland annat, dom av den 4 december 2003, Kristiansen ( C‑92/02, EU:C:2003:652, punkt 31), dom av den 4 februari 2015, Melchior ( C‑647/13, EU:C:2015:54, punkt 21), och dom av den 10 september 2015, Wojciechowski ( C‑408/14, EU:C:2015:591, punkt 35).

25 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 23 april 2020, Associazione Avvocatura per i diritti LGBTI, C‑507/18 ( EU:C:2020:289, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

26 Se, bland annat, dom av den 13 februari 1996, Gillespie m.fl. ( C‑342/93, EU:C:1996:46, punkt 16), och dom av den 8 maj 2019, Praxair MRC ( C‑486/18, EU:C:2019:379, punkt 73).

27 Se, bland annat, dom av den 27 oktober 1998, Boyle m.fl. ( C‑411/96, EU:C:1998:506, punkt 39) och dom av den 16 juli 2009, Gómez-Limón Sánchez-Camacho ( C‑537/07, EU:C:2009:462, punkt 53).

28 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2019, Villar Láiz ( C‑161/18, EU:C:2019:382, punkt 37 och där angiven rättspraxis). I tidigare rättspraxis har domstolen definierat indirekt diskriminering som en situation där en nationell åtgärd, trots att den är neutralt utformad, i praktiken missgynnar betydligt fler kvinnor än män (min kursivering) (se, framför allt, dom av den 20 oktober 2011, Brachner, C‑123/10, EU:C:2011:675, punkt 56 och där angiven rättspraxis, och dom av den 22 november 2012, Elbal Moreno, C‑385/11, EU:C:2012:746, punkt 29), men den nuvarande definitionen i rättspraxis är identisk med den som anges i artikel 2.1 b i direktiv 2006/54. Vad beträffar den ändrade lydelsen, se förslag till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet TGSS (Arbetslöshet hos hushållsarbetare) ( C‑389/20, EU:C:2021:777, fotnot 28).

29 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 2008, Arcelor Atlantique et Lorraine m.fl. ( C‑127/07, EU:C:2008:728, punkterna 25 och 26), dom av den 16 juli 2015, CHEZ Razpredelenie Bulgaria ( C‑83/14, EU:C:2015:480, punkterna 89 och 90), och dom av den 9 mars 2017, Milkova ( C‑406/15, EU:C:2017:198, punkterna 56 och 57 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 1 mars 2011, Association belge des Consommateurs Test-Achats m.fl. ( C‑236/09, EU:C:2011:100, punkt 29), dom av den 26 juni 2018, MB (Könskorrigering och ålderspension) ( C‑451/16, EU:C:2018:492, punkt 42), och dom av den 22 januari 2019, Cresco Investigation ( C‑193/17, EU:C:2019:43, punkt 42).

30 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 maj 2011, Römer ( C‑147/08, EU:C:2011:286, punkt 42), och dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia (C‑143/16, EU:C:2017:566, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

31 Dom av den 9 februari 1999 (C‑167/97, EU:C:1999:60).

32 Tobler, C., Limits and potential of the concept of indirect discrimination, Generaldirektoratet för sysselsättning, socialpolitik och inkludering (Europeiska kommissionen), 2009, s. 41. De båda grupperna betecknas de som är berättigade och de som inte är berättigade.

33 Dom av den 24 september 2020, YS (Tjänstepension till högre tjänstemän) ( C‑223/19, EU:C:2020:753, punkt 40).

34 Dom av den 24 september 2020, YS (Tjänstepension till högre tjänstemän) C‑223/19, EU:C:2020:753, punkt 44).

35 Ibidem, punkt 45.

36 Se punkt 47 ovan.

37 Se punkt 48 ovan.

38 Se punkt 49 ovan.

39 Se, bland annat, dom av den 14 april 2015, Cachaldora Fernández ( C‑527/13, EU:C:2015:215, punkt 28 och där angiven rättspraxis), och dom av den 8 maj 2019, Villar Láiz ( C‑161/18, EU:C:2019:382, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).

40 Se, bland annat, dom av den 8 maj 2019, Villar Láiz ( C‑161/18, EU:C:2019:382, punkt 46), och dom av den 3 oktober 2019, Schuch-Ghannadan ( C‑274/18, EU:C:2019:828, punkt 46).

41 Se, bland annat, dom av den 8 maj 2019, Villar Láiz ( C‑161/18, EU:C:2019:382, punkterna 37 och 38 och där angiven rättspraxis).

42 Se, bland annat, dom av den 9 februari 1999, Seymour-Smith och Perez ( C‑167/97, EU:C:1999:60, punkt 59), dom av den 6 december 2007, Voß ( C‑300/06, EU:C:2007:757, punkt 40), och dom av den 3 oktober 2019, Schuch-Ghannadan ( C‑274/18, EU:C:2019:828, punkt 47).

43 Dom av den 24 september 2020, YS (Tjänstepension till högre tjänstemän) C‑223/19, EU:C:2020:753, punkt 52).

44 En andel är en typ av kvot, där täljaren är en del av nämnaren och den kan uttryckas som en decimal, en fraktion eller en procentandel.

45 EU-domstolen har till exempel förklarat att det inte är tillräckligt att beakta det antal personer som berörs, eftersom detta antal beror på antalet verksamma arbetstagare i hela medlemsstaten samt på fördelningen av manliga och kvinnliga arbetstagare i denna medlemsstat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 februari 1999, Seymour-Smith och Perez ( C‑167/97, EU:C:1999:60, punkt 59).

46 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 maj 2019, Villar Láiz ( C‑161/18, EU:C:2019:382, punkt 45).

47 Se dom av den 21 januari 2021, INSS ( C‑843/19, EU:C:2021:55, punkt 27 och där angiven rättspraxis), samt förslaget till avgörande av generaladvokaten Szpunar i målet TGSS (Arbetslöshet hos hushållsarbetare) ( C‑389/20, EU:C:2021:777, punkt 56).

48 När det gäller specifika antal, se punkt 24 och fotnot 14 ovan.

49 INSS och den spanska regeringen gav EU-domstolen siffror från oktober 2021, som visar att antalet män som bedriver endast en verksamhet är 10295048, medan antalet män som har betalat in avgifter till mer än ett system är 198558. Antalet kvinnor är 8917750 respektive 185116.

50 Parterna ifrågasatte covid-19-krisens betydelse för könssammansättningen i socialförsäkringssystemen när det gäller statistiken för oktober 2021.

51 Se dom av den 21 januari 2021, INSS ( C‑843/19, EU:C:2021:55, punkt 31).

52 Punkt 42 ovan.

53 Se dom av den 27 oktober 1998, Boyle m.fl. ( C‑411/96, EU:C:1998:506, punkt 76), dom av den 20 oktober 2011, Brachner ( C‑123/10, EU:C:2011:675, punkt 56), och dom av den 8 maj 2019, Villar Láiz ( C‑161/18, EU:C:2019:382, punkt 37).

54 Se dom av den 3 oktober 2019, Schuch-Ghannadan ( C‑274/18, EU:C:2019:828, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

55 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 februari 1999, Seymour-Smith och Perez ( C‑167/97, EU:C:1999:60, punkt 62 och där angiven rättspraxis), och dom av den 8 maj 2019, Villar Láiz ( C‑161/18, EU:C:2019:382, punkt 40).

56 Dom av den 8 maj 2019, Villar Láiz ( C‑161/18, EU:C:2019:382, punkt 42). Se även De la Corte Rodríguez, M., Recent cases and the future of Directive 79/7 on equal treatment for men and women in social security: How to realise its full potential, European Journal of Social Security, volym 23(1), 2021, s. 44–61.

57 Se punkt 63 ovan.

58 Som anges i punkt 63 finns det 7723 män som har flera arbetsoförmågor och har betalat in avgifter till flera socialförsäkringssystem, medan 4047 män med flera arbetsoförmågor har betalat in avgifter enbart till RGSS.

59 Som anges i punkt 63 ovan finns det 3460 kvinnor som har flera arbetsoförmågor och har betalat in avgifter till flera socialförsäkringssystem, medan 3388 kvinnor med flera arbetsoförmågor har betalat in avgifter enbart till RGSS.