Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 14 juni 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Kommissionens förordning av den 18 december 2013 om tillämpningen av artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på stöd av mindre betydelse (EUT L 352, 2013, s. 1).

3 Rådets förordning av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

4 Rådets förordning av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG‑fördraget (EGT L 83, 1999, s. 1).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 108, 2002, s. 21), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 (EUT L 337, 2009, s. 37) (nedan kallat direktiv 2002/20).

6 Den påstådda skadan motsvarar skillnaden mellan det pris som den offentliga aktören betalade till klagandena och det pris för vilket denna borde ha köpt elen, om det genomsnittliga försäljningspriset för el hade fastställts för perioden 1 mars 2006–30 november 2007 för DOBELES HES och för perioden 1 mars 2006–30 september 2008 för GM.

7 Dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 17 och där angiven rättspraxis).

8 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

9 Dom av den 28 mars 2019, Tyskland/kommissionen ( C‑405/16 P, EU:C:2019:268, punkt 49 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen Tyskland/kommissionen).

10 Dom av den 16 maj 2002, Frankrike/kommissionen ( C‑482/99, EU:C:2002:294, punkt 24).

11 Dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

12 Dom av den 13 september 2017, ENEA ( C‑329/15, EU:C:2017:671, punkt 25 och där angiven rättspraxis).

13 Dom av den 2 juli 1974, Italien/kommissionen ( 173/73, EU:C:1974:71, punkt 35), och dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkt 25).

14 Dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkterna 30 och 35 och där angiven rättspraxis).

15 Domen Tyskland/kommissionen (punkterna 60 och 84 och där angiven rättspraxis).

16 Dom av den 17 juli 2008, Essent Netwerk Noord m.fl. ( C‑206/06, EU:C:2008:413, punkterna 45–47 och 66) (nedan kallad domen Essent Netwerk Noord m.fl.), och domen Tyskland/kommissionen ( C‑405/16 P, EU:C:2019:268, punkterna 65–71).

17 Domen Essent Netwerk Noord m.fl. Se även dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851), och dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407).

18 Dom av den 13 mars 2001, PreussenElektra ( C‑379/98, EU:C:2001:160, punkterna 58 och 59) (nedan kallad domen PreussenElektra).

19 Domen Tyskland/kommissionen (punkterna 70 och 71).

20 Se punkt 32 i detta förslag till avgörande.

21 Se, för ett liknande resonemang, domen Essent Netwerk Noord m.fl. (punkterna 69 och 70).

22 Se domen Essent Netwerk Noord m.fl. (punkterna 69–75). Se även dom av den 19 december 2013, Association Vent De Colère! m.fl. ( C‑262/12, EU:C:2013:851, punkterna 21, 25 och 28–36), dom av den 15 maj 2019, Achema m.fl. ( C‑706/17, EU:C:2019:407, punkterna 63–67), och dom av den 16 september 2021, FVE Holýšov I m.fl./kommissionen ( C‑850/19 P, ej publicerad, EU:C:2021:740, punkt 46).

23 För att detta villkor ska anses vara uppfyllt måste det styrkas att medlen har samlats in och förvaltas av ett företag som kontrolleras av staten.

24 Se punkterna 65–72 i den domen. Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 16 september 2021, FVE Holýšov m.fl. ( C‑850/19 P, EU:C:2021:740, punkt 46).

25 I punkt 72 i domen Tyskland/kommissionen var det således först efter att ha uteslutit att det rörde sig om en särskild avgift som domstolen ansåg att det därför var nödvändigt att pröva huruvida de båda övriga omständigheter som hade åberopats (det vill säga att medlen eller de systemansvariga kontrollerades av staten) gjorde att den ändå kunde dra slutsatsen att de medel som genererades genom EEG-tilläggsavgiften utgjorde statliga medel.

26 Dom av den 15 maj 2019 ( C‑706/17, EU:C:2019:407).

27 Dom av den 10 juni 2010, Fallimento Traghetti del Mediterraneo ( C‑140/09, EU:C:2010:335, punkt 49).

28 Dom av den 10 juni 2010, Fallimento Traghetti del Mediterraneo ( C‑140/09, EU:C:2010:335, punkt 50).

29 Dom av den 17 maj 1994, Corsica Ferries ( C‑18/93, EU:C:1994:195, punkt 14).

30 I denna bestämmelse föreskrevs rätten att sälja överskottselen till den offentliga aktören till ett pris som motsvarade två gånger det genomsnittliga försäljningspriset för elen, vilket var högre än det pris som fastställts under den berörda perioden.

31 Dom av den 27 september 1988 ( 106/87–120/87, EU:C:1988:457, punkt 23).

32 Dom av den 11 november 2015, Klausner Holz Niedersachsen ( C‑505/14, EU:C:2015:742, punkterna 42–44).

33 Förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i de förenade målen Atzeni m.fl. ( C‑346/03 och C‑529/03, EU:C:2005:256, punkt 198).

34 Dom av den 4 mars 2020 ( C‑586/18 P, EU:C:2020:152, punkterna 88–97).

35 Dom av den 26 oktober 2016 ( C‑590/14 P, EU:C:2016:797, punkterna 58 och 59).

36 Dom av den 8 december 2011, France Télécom/kommissionen ( C‑81/10 P, EU:C:2011:811, punkt 17).

37 Dom av den 23 mars 2006, Enirisorse ( C‑237/04, EU:C:2006:197, punkt 23).

38 Denna fråga förefaller ha motiverats av den omständigheten att respektive belopp som klagandena erhåller de facto är lägre än tröskeln för stöd av mindre betydelse.

39 Dom av den 26 oktober 2016, DEI och kommissionen/Alouminion tis Ellado ( C-590/14 P, EU:C:2016:797, punkt 98 och där angiven rättspraxis).

40 Det ska påpekas att såväl den hänskjutande domstolen som vissa deltagare i förfarandet har hänvisat till den statliga stödordning som var i kraft parallellt med den åtgärd som avses i de nationella målen och som godkändes genom kommissionens beslut SA.43140 (2015/NN) av den 24 april 2017 om stöd för förnybar energi respektive kraftvärme.

41 Dom av den 26 april 2018, ANGED ( C‑233/16, EU:C:2018:280, punkterna 79 och 82).

42 Dom av den 8 december 2011, France Télécom/kommissionen ( C‑81/10 P, EU:C:2011:811, punkt 81).

43 Dom av den 25 januari 2022, kommissionen/European Food m.fl. ( C‑638/19 P, EU:C:2022:50, punkterna 123–125).

44 Dom av den 26 oktober 2016, DEI och kommissionen/Alouminion tis Ellado ( C-590/14 P, EU:C:2016:797, punkterna 95–98 och där angiven rättspraxis).

45 Dom av den 19 mars 2015, OTP Bank ( C‑672/13, EU:C:2015:185, punkt 68).

46 Dom av den 2 maj 2019, A-Fonds ( C‑598/17, EU:C:2019:352, punkterna 45 och 46).

47 Det ska erinras om att enligt nationell rätt hade bolaget Latvenergo i uppdrag att köpa den producerade överskottselen till det högre priset, medan det genomsnittliga försäljningspriset för el fastställdes av tillsynskommissionen i egenskap av tillsynsmyndighet för elmarknaden.

48 Dom av den 9 november 2017, kommissionen/TV2/Danmark ( C‑656/15 P, EU:C:2017:836, punkterna 44 och 45).