Förslag till avgörande av generaladvokat Athanasios Rantos föredraget den 15 december 2022

1 Originalspråk: franska.

2 Klagandens andra grund avsåg konstaterandet att det förelåg en konkurrensbegränsning genom syfte och den tredje och den fjärde grunden avsåg kommissionens bedömning av frågan huruvida konkurrensbegränsningen följde av legitima mål och var proportionerlig i förhållande till dessa.

3 Se dom av den 25 april 2013, Asociația Accept ( C‑81/12, EU:C:2013:275, punkt 45 och där angiven rättspraxis).

4 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2006, Meca-Medina och Majcen/kommissionen ( C‑519/04 P, EU:C:2006:492, punkterna 29–34) (nedan kallad Meca-Medina-domen).

5 Se dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 97).

6 Se dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 40).

7 Se Meca-Medina-domen (punkt 42 och där angiven rättspraxis samt punkt 45).

8 Se dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 110); dom av den 4 september 2014, API m.fl. ( C‑184/13 - C‑187/13, C‑194/13, C‑195/13 och C‑208/13, EU:C:2014:2147, punkterna 43 och 49), och dom av den 23 november 2017, CHEZ Elektro Bulgaria och FrontEx International ( C‑427/16 och C‑428/16, EU:C:2017:890, punkterna 51 och 57).

9 Se punkterna 87–89 i detta förslag till avgörande.

10 Se skäl 29 och 30 i meddelande från kommissionen om riktlinjer för tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget (EUT C 101, 2004, s. 97).

11 Se punkt 40 ovan.

12 Se dom av den 28 februari 2013, Ordem dos Técnicos de Contas ( C-1/12, nedan kallad OTOC-domen, EU:C:2013:127, punkterna 101–103).

13 Se dom av den 1 juli 2008, MOTOE ( C‑49/07, EU:C:2008:376, punkt 51) (nedan kallad MOTOE-domen) och OTOC-domen, punkt 88).

14 Se MOTOE-domen (punkterna 49–52) och OTOC-domen (punkterna 69–92).

15 ISU har närmare bestämt gjort gällande att tribunalens prövning av innehållet i de regler som ISU själv infört, av den rättsliga och ekonomiska kontexten för dessa regler och av syftena med dessa regler inte ger vid handen att de är så skadliga att de kan kvalificeras som konkurrensbegränsning genom syfte.

16 Se dom av den 18 november 2021, Visma Enterprise ( C‑306/20, EU:C:2021:935, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

17 Se dom av den 18 november 2021, Visma Enterprise ( C‑306/20, EU:C:2021:935, punkt 57 och där angiven rättspraxis).

18 Se dom av den 11 september 2014, CB/kommissionen ( C‑67/13 P, EU:C:2014:2204, punkt 50 och där angiven rättspraxis) (nedan kallad domen i målet CB/kommissionen).

19 Se dom av den 4 juni 2009, T-Mobile Netherlands m.fl. ( C‑8/08, EU:C:2009:343, punkterna 28 och 30).

20 Domen i målet CB/kommissionen (punkt 52 och där angiven rättspraxis).

21 Se dom av den 16 juli 2015, ING Pensii ( C‑172/14, EU:C:2015:484, punkt 33 och där angiven rättspraxis).

22 Se punkt 86 i den överklagade domen.

23 Se punkt 15 ovan.

24 Se punkterna 89 och 95 i den överklagade domen.

25 Se punkterna 84–89 och 96–98 i den överklagade domen.

26 Se punkterna 90–95 i den överklagade domen.

27 Se dom av den 2 april 2020, Budapest Bank m.fl. ( C‑228/18, EU:C:2020:265, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

28 Se domen i målet CB/kommissionen (punkt 50), och förslag till avgörande av generaladvokat Wahl i målet CB/kommissionen ( C‑67/13 P, EU:C:2014:1958, punkt 39).

29 Se förslag till avgörande av generaladvokat Wahl i målet CB/kommissionen ( C‑67/13 P, EU:C:2014:1958, punkt 56) och förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i målet Budapest Bank m.fl. ( C‑228/18, EU:C:2019:678, punkt 42).

30 Se dom av den 2 april 2020, Budapest Bank m.fl. ( C‑228/18, EU:C:2020:265, punkt 54 och där angiven rättspraxis).

31 Se dom av den 2 april 2020, Budapest Bank m.fl. ( C‑228/18, EU:C:2020:265, punkt 76 och där angiven rättspraxis), och förslag till avgörande av generaladvokat Bobek i målet Budapest Bank m.fl. ( C‑228/18, EU:C:2019:678, punkterna 54 och 63–73).

32 Dom av den 4 juni 2009 ( C‑8/08, EU:C:2009:343, punkt 31).

33 Se punkt 68 i detta förslag till avgörande.

34 Dessa omständigheter kan emellertid beaktas inom ramen för bedömningen av de accessoriska begränsningarna för att illustrera att ISU:s regler är oproportionerliga.

35 Se OTOC-domen (punkt 99).

36 Se OTOC-domen (punkterna 70–100).

37 Dom av den 30 januari 2020, Generics (UK) m.fl. ( C‑307/18, EU:C:2020:52).

38 Se punkterna 89 och 95 i den överklagade domen.

39 Se punkterna 100–104 i den överklagade domen.

40 Se punkterna 105–114 i den överklagade domen.

41 Även om kommissionen i skäl 163 i det omtvistade beslutet gjorde en hänvisning till avsaknaden av direkta samband mellan ISU:s regler och legitima syften, vilket var en omständighet som främst bedömdes inom ramen för prövningen av innehållet i dessa regler, lämnar skäl 171 i beslutet inte något tvivel om det tillvägagångssätt som kommissionen valde för att utesluta att legitima syften beaktades vid bedömningen av det konkurrensbegränsande syftet.

42 Se punkterna 99–114 i den överklagade domen.

43 Se domen i målet CB/kommissionen (punkt 53 och där angiven rättspraxis).

44 Se förslag till avgörande av generaladvokat Wahl i målet CB/kommissionen ( C‑67/13 P, EU:C:2014:1958, punkt 117).

45 Se dom av den 2 april 2020, Budapest Bank m.fl. ( C‑228/18, EU:C:2020:265, punkt 52 och där angiven rättspraxis).

46 Punkt 47 i domen.

47 Punkterna 70–100 i domen.

48 Se punkt 68 i förslaget till avgörande.

49 Domen i målet CB/kommissionen (punkt 75).

50 Se domen i målet CB/kommissionen (punkt 78).

51 Se punkterna 118 och 119 i den överklagade domen.

52 Se dom av den 20 januari 2016, Toshiba Corporation/kommissionen ( C‑373/14 P, EU:C:2016:26, punkt 29).

53 Det ska i detta hänseende påpekas att uppgifterna om de tävlingar som ISU skulle ha gett tillstånd till på området för konståkning tolkas på olika sätt av kommissionen och ISU.

54 Se dom av den 6 april 2006, General Motors/kommissionen ( C‑551/03 P, EU:C:2006:229, punkt 77).

55 Se skäl 175–177 i det omtvistade beslutet.

56 Se dom av den 11 april 2013, Mindo/kommissionen ( C‑652/11 P, EU:C:2013:229, punkt 41).

57 Detta konstaterande av tribunalen tycks även bekräftas av den analys som kommissionen gjorde i skälen 251–266 i det omtvistade beslutet, vilken avser dessa reglers proportionalitet i förhållande till de eftersträvade syftena, utan att denna bedömning specifikt avser evenemanget i Dubai.

58 ISU har i detta avseende upprepat det argument som anförts inom ramen för den första delgrunden och en del av den tredje delgrunden i den första grunden, enligt vilket kommissionen lade evenemanget i Dubai till grund för sin slutsats i artikel 1 i det omtvistade beslutet om att artikel 101 FEUF överträtts [genom att anta] och tillämpa behörighetsreglerna (min kursivering).

59 Se punkt 96 ovan.

60 Se punkterna 100–104 i den överklagade domen.

61 Se punkt 108 i den överklagade domen.

62 Bland de omständigheter som beaktats av tribunalen ska det särskilt noteras att tribunalen i punkt 97 i den överklagade domen slog fast att behörighetsreglerna gör det möjligt för klaganden att vidta sanktionsåtgärder i form av nekat tillstånd gentemot idrottarna för det fall de deltar i icke tillståndsgivna tävlingar, även om klagandens kalender inte innehöll någon tävling vid samma tidpunkt och även om de aktuella idrottarna oavsett skäl inte kunde delta i de tävlingar som anordnats av klaganden.

63 Se punkterna 131–164 i den överklagade domen.

64 Se punkterna 154–156 i den överklagade domen.

65 Se punkterna 142–153 i den överklagade domen.

66 Se punkterna 157–161 i den överklagade domen.

67 Se punkterna 138 och 145 i den överklagade domen.

68 Se punkterna 142–153 i den överklagade domen.

69 Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT C 210, 2006, s. 2) (nedan kallade 2006 års riktlinjer).

70 Se punkterna 150–152 i den överklagade domen.

71 Bedömningen av skiljedomsreglerna återfinns i ett avsnitt efter det avsnitt där det slås fast att det är fråga om en konkurrensbegränsning, det vill säga i avsnitt 8.7 i det omtvistade beslutet. I detta avsnitt slog kommissionen inte fast att skiljedomsreglerna utgjorde en autonom överträdelse av konkurrensrätten, utan endast att de förstärkte de konkurrensbegränsningar som blev en följd av behörighetsreglerna.

72 Det kan exempelvis konstateras att kommissionen i sitt beslut C(2018) 4761 final av den 18 juli 2018 om ett förfarande enligt artikel 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 54 i EES-avtalet (ärende AT.40099 – Google Android) prövade förstärkande faktorer för begränsningar av konkurrensen som konstateras i den delen av beslutet som ägnades åt detta konstaterande (skälen 1132–1145) och inte i en separat del efter detta konstaterande.

73 Se punkt 154 i den överklagade domen och skäl 269 i det omtvistade beslutet.

74 Se Europadomstolens dom av den 2 oktober 2018, Mutu och Pechstein mot Schweiz, CE:ECHR:2018:1002JUD004057510, § 98 och 159.

75 Se skälen 270–286 i det omtvistade beslutet.

76 Se dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkterna 35 och 36 samt där angiven rättspraxis).

77 Se dom av den 9 februari 2022,Sped-Pro/kommissionen ( T‑791/19, EU:T:2022:67, punkt 91).

78 Se dom av den 26 oktober 2021, PL Holdings ( C‑109/20, EU:C:2021:875, punkt 45 och där angiven rättspraxis), och dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkterna 58–60 och där angiven rättspraxis).

79 Se dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkt 55 och där angiven rättspraxis).

80 Se dom av den 26 oktober 2021, PL Holdings ( C‑109/20, EU:C:2021:875, punkterna 45–47), och dom av den 6 mars 2018, Achmea ( C‑284/16, EU:C:2018:158, punkterna 58–60).

81 Se Europadomstolens dom av den 2 oktober 2018, Mutu och Pechstein mot Schweiz, CE:ECHR:2018:1002JUD004057510, § 113–115.

82 Se punkterna 157–159 ovan.