Förslag till avgörande av generaladvokat Anthony Collins föredraget den 16 mars 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Dom av den 9 juni 2021, Dansk Erhverv/kommissionen ( T‑47/19, EU:T:2021:331).

3 I punkt 32 i det angripna beslutet angavs att Dansk Erhverv inte gjorde gällande att underlåtenheten att ta ut pant utgjorde statligt stöd.

4 BGBl. 1998 I, s. 2379.

5 EGT L 365, 1994, s. 10.

6 Punkterna 35–37 i det angripna beslutet. Enligt 9 § stycke 1 i förordningen om pappersavfall är återförsäljare som saluför drycker i engångsdryckesförpackningar med en volym på mellan 0,1 och 3 liter … skyldiga att debitera sina kunder en pant på minst 0,25 euro inklusive mervärdesskatt per förpackning. Första meningen ovan ska inte tillämpas på förpackningar som säljs till slutkonsumenter utanför det territoriella tillämpningsområdet för denna förordning. Panten ska debiteras av varje ytterligare återförsäljare i efterkommande led i distributionskedjan ända fram till försäljningen till slutkonsumenten. För drycker som säljs i engångsdryckesförpackningar och som i kraft av första meningen i denna punkt omfattas av pant ska återförsäljarna före saluföringen tydligt och läsligt ange på förpackningen att de omfattas av pant, och återförsäljarna ska delta i ett pantsystem på federal nivå som gör det möjligt för deltagarna att reglera sina mellanhavanden i fråga om återbetalning av pant. Panten ska återbetalas i samband med att en förpackning återlämnas. Om förpackningen inte återlämnas, får panten inte återbetalas. …

7 Punkt 33 i det angripna beslutet.

8 Punkterna 40–43 i det angripna beslutet.

9 Punkterna 45 och 47 i det angripna beslutet.

10 Punkterna 48 och 49 i det angripna beslutet.

11 Punkt 50 i det angripna beslutet.

12 Punkterna 51 och 53 i det angripna beslutet.

13 Punkt 54 i det angripna beslutet. I punkt 59 i det angripna beslutet påpekas att konsumenterna skulle vara tvungna att resa upp till 500 km om de ville återlämna förpackningarna.

14 Punkt 65 i det angripna beslutet.

15 Punkt 63 i det angripna beslutet.

16 Punkt 68 i det angripna beslutet.

17 De federala myndigheterna hade inte heller hänskjutit ärendet till Bundesrat (Förbundsrådet, Tyskland) för avgörande, punkterna 61 och 62 i det angripna beslutet.

18 Punkt 69 i det angripna beslutet.

19 Punkt 45 i den överklagade domen.

20 Punkt 46 i den överklagade domen.

21 Punkterna 59–65 i den överklagade domen.

22 Punkterna 68 och 69 i den överklagade domen.

23 Punkterna 74 och 75 i den överklagade domen.

24 Punkt 88 i den överklagade domen.

25 Punkt 96 i den överklagade domen.

26 Punkterna 89–97 i den överklagade domen. Tribunalen grundade sig på domen av den 17 mars 1993, Sloman Neptun ( C‑72/91 och C‑73/91, EU:C:1993:97, punkt 21).

27 Dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9).

28 Dom av den 1 december 1998, Ecotrade ( C‑200/97, EU:C:1998:579), och dom av den 8 september 2011, kommissionen/Nederländerna ( C‑279/08 P, EU:C:2011:551).

29 Punkterna 130–136 i den överklagade domen.

30 Punkt 143 i den överklagade domen.

31 Punkt 144 i den överklagade domen.

32 Punkt 149 i den överklagade domen.

33 Punkterna 150–152 i den överklagade domen.

34 Punkterna 153 och 154 i den överklagade domen.

35 Punkt 155 i den överklagade domen.

36 Punkt 157 i den överklagade domen.

37 Punkterna 160–163 i den överklagade domen.

38 Punkt 237 i den överklagade domen.

39 Punkt 238 i den överklagade domen.

40 Dom av den 10 mars 2022, kommissionen/Freistaat Bayern m.fl. ( C‑167/19 P och C‑171/19 P, EU:C:2022:176, punkt 77 och där angiven rättspraxis).

41 Dom av den 19 december 2019, HK/kommissionen ( C‑460/18 P, EU:C:2019:1119, punkt 38 och där angiven rättspraxis).

42 Ibidem, punkt 39 och där angiven rättspraxis.

43 Dom av den 10 december 2002, kommissionen/rådet ( C‑29/99, EU:C:2002:734, punkt 45).

44 Se dom av den 11 december 2008, kommissionen/Département du Loiret ( C‑295/07 P, EU:C:2008:707, punkt 104), och dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens ( C‑441/11 P, EU:C:2012:778, punkt 37).

45 Dom av den 11 december 2008, kommissionen/Département du Loiret ( C‑295/07 P, EU:C:2008:707, punkterna 105 och 106), och dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens ( C‑441/11 P, EU:C:2012:778, punkt 38).

46 För det första ska det röra sig om en statlig åtgärd eller en åtgärd som vidtas med hjälp av statliga medel. För det andra ska det gynna mottagaren. För det tredje ska det gynna vissa företag eller viss produktion jämfört med andra som befinner sig i en jämförbar rättslig och faktisk situation (selektivitet). För det fjärde ska åtgärden kunna påverka handeln mellan medlemsstaterna För det femte ska åtgärden snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 24 juli 2003, Altmark Trans och Regierungspräsidium Magdeburg, C‑280/00, EU:C:2003:415, punkterna 74 och 75, och dom av den 3 mars 2005, Heiser ( C‑172/03, EU:C:2005:130, punkt 40).

47 Dom av den 17 mars 1993, Sloman Neptun ( C‑72/91 och C-73-/91, EU:C:1993:97). Jag anser att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den godtog kommissionens åberopande av domen Sloman Neptun. Jag föreslår således att EU‑domstolen ska ogilla Dansk Erhvervs yrkande att domskälen i punkterna 96–105 i den överklagade domen ska ändras.

48 Dom av den 3 april 2014, Kommissionen/Nederländerna och ING Groep ( C‑224/12 P, EU:C:2014:213).

49 Ibidem, punkt 58.

50 Ibidem, punkt 62.

51 Dom av den 16 april 2015, Trapeza Eurobank Ergasias ( C‑690/13, EU:C:2015:235).

52 Dom av den 17 november 2022, Irish Wind Farmers’ Association m.fl./kommissionen ( C‑578/21 P, ej publicerad, EU:C:2022:898, punkterna 53 och 60 och där angiven rättspraxis).

53 Ibidem, punkt 57.

54 Ibidem, punkt 58.

55 Ibidem, punkt 55.

56 Dom av den 3 september 2020, Vereniging tot Behoud van Natuurmonumenten in Nederland m.fl./kommissionen ( C‑817/18 P, EU:C:2020:637, punkt 79).

57 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 december 1998, Ecotrade ( C‑200/97, EU:C:1998:579, punkterna 42 och 43), dom av den 17 juni 1999, Piaggio ( C‑295/97, EU:C:1999:313, punkterna 41 och 42), och dom av den 8 september 2011, kommissionen/Nederländerna ( C‑279/08 P, EU:C:2011:551, punkt 106).

58 Dom av den 14 januari 2015, Eventech ( C‑518/13, EU:C:2015:9, punkt 36).

59 Se skälen 54 och 63–68 och fotnot 19 i det angripna beslutet. Se även punkt 8 i detta förslag till avgörande.

60 Se analogt, beträffande begreppet avfall, dom av den 3 oktober 2013, Brady ( C‑113/12, EU:C:2013:627), och dom av den 17 november 2022, Porr Bau ( C‑238/21, EU:C:2022:885).

61 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 december 2004, Radlberger Getränkegesellschaft och S. Spitz ( C‑309/02, EU:C:2004:799, punkt 46).

62 Se punkterna 133, 134, 173 och 181 i den överklagade domen. Jag vill påpeka att den omständigheten att behöriga myndigheter under vissa omständigheter tolkar lagen och drar slutsatsen att inga skyldigheter följer av denna, inte är detsamma som ett undantag, utan snarare en del av den vanliga processen när lagen tolkas och tillämpas.

63 I motsats till vad som anges i punkterna 170 och 171 i den överklagade domen ansåg kommissionen inte att det enligt 9 § stycke 1 i förordningen om förpackningsavfall krävs att gränsbutiker ska ta ut pant, se punkt 52 i detta förslag till avgörande.

64 Dom av den 22 oktober 2015, AC-Treuhand/kommissionen ( C‑194/14 P, EU:C:2015:717, punkterna 39–41).

65 Se analogt, vad gäller lagöverträdelser, artikel 49.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

66 Dom av den 5 april 2006, Degussa/kommissionen ( T‑279/02 EU:C:2006:103, punkt 66 och där angiven rättspraxis). Se även, för ett liknande resonemang, dom av den 22 maj 2008, Evonik Degussa/kommissionen och rådet ( C‑266/06 P, ej publicerad, EU:C:2008:295, punkterna 38 och 39).

67 Dom av den 22 oktober 2015, AC-Treuhand/kommissionen ( C‑194/14 P, EU:C:2015:717, punkt 40).

68 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 november 2011, kommissionen och Spanien/Government of Gibraltar och Förenade konungariket ( C‑106/09 P och C‑107/09 P, EU:C:2011:732), där kommissionen med framgång hävdade att en föreslagen reform av Gibraltars bolagsskatterätt utgjorde statligt stöd som var oförenligt med den inre marknaden.

69 Dom av den 12 januari 2023, Lietuvos geležinkeliai/kommissionen ( C‑42/21 P, EU:C:2023:12, punkt 60 och där angiven rättspraxis).

70 Dom av den 12 januari 2023, HSBC Holdings m.fl./kommissionen ( C‑883/19 P, EU:C:2023:11, punkt 167 och där angiven rättspraxis).

71 Dom av den 14 december 2004, Radlberger Getränkegesellschaft och S. Spitz ( C‑309/02, EU:C:2004:799).

72 Ibidem, punkt 46.

73 BGBl. 2012 I, s. 212.

74 Dom av den 14 december 2004, Radlberger Getränkegesellschaft och S. Spitz ( C‑309/02, EU:C:2004:799).

75 Dom av den 17 juni 2003, De Danske Bilimportører ( C‑383/01, EU:C:2003:352, punkterna 32 och 33).

76 Dom av den 17 december 2015, Viamar ( C‑402/14, EU:C:2015:830, punkt 44). I domen Viamar prövade domstolen en registreringsavgift som Grekland tog ut av en importör av fordon som tillverkades i en annan medlemsstat. Fordonen varken såldes eller registrerades i Grekland, utan exporterades i stället vidare till en annan medlemsstat där de togs i bruk och såldes. De grekiska myndigheterna vägrade återbetala den registreringsavgift som betalats. Domstolen slog fast att avgiften togs ut enbart på grund av att en medlemsstats gräns passerades och således skulle utgöra en avgift med motsvarande verkan som en tull i den mening som avses i artikel 30 FEUF (dom av den 17 december 2015, Viamar, C‑402/14, EU:C:2015:830, punkt 45).