Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 9 mars 2023

1 Originalspråk: engelska.

2 Även om inbitna fans som Nick Hornby i hans roman Fever Pitch från år 1992 kan hävda att att klaga på fotboll är lite som att klaga på det sorgliga slutet i Kung Lear: då har man nog missat poängen lite, se Forums utgåva, 1997, s. 160.

3 Detta följer av de tidigare artiklarna P335.11 och P1422 jämförda med de nuvarande artiklarna B4.112 och B6.109 i URBSFA:s förbundsföreskrifter.

4 Detta följer av den tidigare artikeln P1422 och den nuvarande artikeln B6.109 i URBSFA:s förbundsföreskrifter.

5 Och artikel 101 FEUF.

6 Belgiska skiljedomstolen för idrott fann dessutom att artikel 101 FEUF inte hade åsidosatts.

7 Den hänskjutande domstolen undrar dessutom om reglerna om hemmafostrade spelare kan anses utgöra ett avtal mellan företag, ett beslut av en företagssammanslutning eller ett samordnat förfarande mellan företag, i den mening som avses i artikel 101 FEUF.

8 Både UL och Royal Antwerp är när allt kommer omkring hemmahörande i Belgien och det finns i det hänseendet inte något gränsöverskridande inslag.

9 Dom av den 15 november 2016 ( C‑268/15, EU:C:2016:874).

10 Se dom av den 15 november 2016, Ullens de Schooten ( C‑268/15, EU:C:2016:874, punkt 50).

11 Och artikel 101 FEUF.

12 Se, exempelvis, dom av den 11 april 2000, Deliège ( C‑51/96 och C‑191/97, EU:C:2000:199, punkt 29).

13 Se även Forsthoff, U., Eisendle, D., i Grabitz, E., Hilf, M., och Nettesheim, M. (red.), Das Recht der Europäischen Union, 76. EL., uppdaterad i maj 2022, C.H. Beck, München, Art. 49 AEUV, punkt 104.

14 Detta följer av fast rättspraxis sedan domen av den 14 juli 1976, Donà ( 13/76, EU:C:1976:115, punkt 13). Se även dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 73). Generellt sett följer det av domstolens fasta praxis att begreppet arbetstagare har en särskild självständig innebörd och inte får ges en snäv tolkning. Varje person som utför verkligt och faktiskt arbete, med undantag av arbete som utförs i så liten omfattning att det framstår som marginellt och accessoriskt, ska betraktas som en arbetstagare. Se dom av den 19 juli 2017, Abercrombie & Fitch Italia ( C‑143/16, EU:C:2017:566, punkt 19 och där angiven rättspraxis).

15 Detta följer av fast rättspraxis sedan domen av den 12 december 1974, Walrave och Koch ( 36/74, EU:C:1974:140, punkt 17). Se även dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 82), dom av den 13 april 2000, Lehtonen och Castors Braine ( C‑176/96, EU:C:2000:201, punkt 35), och dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 30).

16 Det vill säga följande fyra tävlingar: UEFA Champions League, Europa League, Conference League och Super Cup.

17 Den anser emellertid, som framgått ovan, att frågan ska avvisas på grund av att det inte finns något gränsöverskridande inslag.

18 Det ska inte förnekas att det finns spelare som flyttar utomlands när de är mycket unga. Det rör sig emellertid bara om en liten andel av alla spelare och de utgör ett undantag, vilket visar att ju yngre en spelare är desto troligare är det att han eller hon är lokalt förankrad.

19 Se, exempelvis och med avseende på artikel 45 FEUF, dom av den 7 maj 1998, Clean Car Autoservice ( C‑350/96, EU:C:1998:205, punkt 29 och där angiven rättspraxis). Se även Zawidzka-Łojek, A., Ochrona interesu ogólnego na rynku wewnętrznym - dopuszczalne wyjątki i ograniczenia swobód. Model ochrony, i System Prawa Unii Europejskiego, volym 7, Prawo rynku wewnętrznego, Warszawa, C.H. Beck, 2020, punkt 197.

20 Se, exempelvis, dom av den 15 oktober 1987, Heylens m.fl. ( 222/86, EU:C:1987:442, punkterna 9–11).

21 Se även, för ett liknande resonemang, Kliesch, J., Der Status des Profifußballers im Europäischen Recht, Nomos, Baden-Baden, 2017, s. 215 med avseende på Uefas regler.

22 Se dom av den 13 april 2000, Lehtonen och Castors Braine ( C‑176/96, EU:C:2000:201, punkt 49). Domstolen hänvisar här uttryckligen till sin dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkterna 99 och 100). Vidare slog domstolen i sin dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 35), fast att ett franskt kollektivavtal enligt vilket en fotbollslärling (en spelare mellan 16 och 22 år) efter avslutad utbildning är skyldig att, vid äventyr av skadestånd, ingå sitt första proffskontrakt med den klubb som har utbildat honom, kunde antas avskräcka honom från att utöva sin rätt till fri rörlighet.

23 Allmän ordning, säkerhet och hälsa.

24 Domstolen har genom åren använt sig av olika formuleringar för att beskriva skäl av icke-ekonomisk art som rättfärdigandegrunder, vilka har utvecklats (och fortsätter att utvecklas) i rättspraxis. Se Martucci, F., Droit du marché intérieur de l’Union européenne, Presses Universitaires de France, Paris, 2021, punkt 261. För enkelhetens skull kommer jag i detta förslag att genomgående använda mig av formuleringen tvingande skäl av allmänintresse.

25 Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 104), dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 38), och dom av den 10 oktober 2019, Krah ( C‑703/17, EU:C:2019:850, punkt 55).

26 Beträffande bakgrunden till denna bestämmelse, se förslag till avgörande av generaladvokaten Rantos i målet European Superleague Company ( C‑333/21, EU:C:2022:993, punkt 29).

27 Av de sju målen i denna punkt rör sex av målen utbildning och bara ett av målen avser idrott.

28 Genom att det finns en hänvisning till Europarådet, utgör denna bestämmelse en särskild aspekt av EU:s allmänna skyldighet enligt artikel 220.1 FEUF, att upprätta samarbete i alla lämpliga former med Europarådet. Se även mitt förslag till avgörande i målet The English Bridge Union ( C‑90/16, EU:C:2017:464, punkt 33).

29 I detta förslag till avgörande uppfattar jag det så att EU:s politiska institutioner omfattar kommissionen, rådet och parlamentet.

30 Det är förvisso inte helt lätt att förstå innebörden av den här bestämmelsen, som på ett orwellskt sätt låter de politiska institutionerna använda sig av det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att anta … allt annat än lagstiftning.

31 Se även, för ett liknande resonemang, Odendahl, K., i Pechstein, M., Nowak, C., Häde, U. (red), Frankfurter Kommentar zu EUV, GRC und AEUV, Band III, Mohr Siebeck, Tübingen, 2017, Art. 165 AEUV, punkt 9.

32 Det vill säga förordningar, direktiv och beslut.

33 Se artikel 2.5 och artikel 6 e FEUF. I artikel 2.5 klargörs vidare att dessa åtgärder inte ersätter medlemsstaternas befogenhet på dessa områden.

34 Den är alltså instoppad mellan Europeiska socialfonden och kultur.

35 Detta privilegium är förbehållet områden som fördragens upphovsmän uppenbarligen anser vara viktigare, som – för att ange några få exempel – icke-diskriminering (artiklarna 8 och 10 FEUF), miljö (artikel 11 FEUF), konsumentskydd (artikel 12 FEUF) eller skydd av personuppgifter (artikel 16 FEUF).

36 Jag använder av försiktighetsskäl ordet handlar, i brist på bättre, med tanke på att artikel 165 FEUF, som påpekats ovan, inte ger EU-institutionerna rätt att lagstifta i ordets egentliga mening.

37 Jag vill i förbigående påpeka att det är uppenbart att de politiska institutionerna har valt att inte harmonisera eller reglera idrottsfrågor som rör den inre marknaden genom att använda sig av artikel 114 FEUF.

38 Domstolen har dessutom slagit fast att artikel 165 FEUF, jämförd med bestämmelserna om medborgarskap i fördraget, artiklarna 18 och 21 FEUF, utgör hinder för ett nationellt idrottsförbunds regelverk som innebär att den fria rörligheten begränsas. Se dom av den 13 juni 2019, TopFit och Biffi ( C‑22/18, EU:C:2019:497).

39 I detta avseende instämmer jag fullständigt med förslag till avgörande av generaladvokaten Rantos i målet European Superleague Company ( C‑333/21, EU:C:2022:993, punkt 42), i vilket det anges att [ä]ven om idrottens särdrag inte kan åberopas för att utesluta idrottsaktiviteter från EU-fördragets och EUF-fördragets tillämpningsområde, kan hänvisningarna i artikel 165 FEUF till idrottens specifika särdrag samt till idrottens sociala och fostrande funktion vara relevanta bland annat för bedömningen, på idrottsområdet, av huruvida begränsningarna av konkurrensen eller de grundläggande friheterna motiveras av sakliga skäl.

40 Se dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 39). Se även, beträffande etableringsfriheten enligt artikel 45 FEUF, dom av den 7 september 2022, Cilevičs m.fl. ( C‑391/20, EU:C:2022:638, punkt 59), där domstolen allmänt hänvisade till artikel 165 FEUF innan den prövade den begränsande karaktären hos en nationell åtgärd som uppenbarligen ingår i de områden som omfattas av artikel 165 FEUF.

41 Se dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 86).

42 Se även Weatherill, St., European Sports Law, T.M.C. Asser, Haag, 2007, s. 60, där det konstateras att även om det finns en logical neatness i domstolens resonemang, it is not clear how the notions contained within [Article 45(3) TFEU] can be adequately re-shaped to suit the private sector och där det påpekas att om privata enheter får åberopa rättfärdigandegrunder som rör allmänintresset, finns det en risk för att detta may cause their overstretching.

43 Se dom av den 6 juni 2000, Angonese ( C‑281/98, EU:C:2000:296, punkt 42). Se även, för ett liknande resonemang, Müller-Graff, P.-Chr., Die horizontale Direktwirkung der Grundfreiheiten, Europarecht, 2014, s. 3–29, på s. 12.

44 Se dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 106), och dom av den 16 mars 2010, Olympique Lyonnais ( C‑325/08, EU:C:2010:143, punkt 39).

45 Se dom av den 15 december 1995, Bosman ( C‑415/93, EU:C:1995:463, punkt 106). Domstolen har även slagit fast att en vilja att säkerställa att idrottstävlingar genomförs på ett korrekt sätt är ett berättigat mål; se dom av den 11 april 2000, Deliège ( C‑51/96 och C‑191/97, EU:C:2000:199, punkt 64), och dom av den 13 april 2000, Lehtonen och Castors Braine ( C‑176/96, EU:C:2000:201, punkt 53). Förevarande mål handlar emellertid inte om att idrottstävlingar ska genomföras på ett korrekt sätt, utan om de villkor som en klubb ska uppfylla för att få delta i en tävling.

46 Se Weatherill, St., a.a., s. 336.

47 Se punkt 38 Royal Antwerps skriftliga yttrande.

48 Om domstolen skulle finna att klubbarna måste ha möjlighet att inte bara använda sig av egna spelare utan även av spelare från andra klubbar i samma liga, anser jag att denna möjlighet skulle stärkas om antalet hemmafostrade spelare minskade samtidigt som innebörden av begreppet begränsades till spelare som verkligen är hemmafostrade (det vill säga fostrade i klubben).

49 Se punkterna 50 och 80 i Uefas skriftliga yttrande, där det hänvisas till domen av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98, punkt 110).

50 På liknande sätt prövade domstolen i sin dom av den 28 februari 2013, Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas ( C‑1/12, EU:C:2013:127, punkt 96), med hänvisning till dess dom av den 19 februari 2002, Wouters m.fl. ( C‑309/99, EU:C:2002:98), huruvida ett samfund för revisorers restriktiva åtgärder rimligen kunde anses vara nödvändiga för att säkerställa en hög kvalitet på tjänsterna.

51 Se dom av den 17 december 1981, Webb ( 279/80, EU:C:1981:314, punkt 18), rörande friheten att tillhandahålla tjänster.

52 Se dom av den 24 mars 1994, Schindler ( C‑275/92, EU:C:1994:119, punkt 59 och följande punkter), rörande friheten att tillhandahålla tjänster.

53 Se, exempelvis, dom av den 16 december 2010, Schindler ( C‑137/09, EU:C:2010:774, punkt 63 och följande punkter), rörande den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster.

54 Se även, för ett liknande resonemang, Forsthoff, U., Eisendle, D., a.a., punkt 397.

55 Se även, för ett liknande resonemang, Kliesch, J., Der Status des Profifußballers im Europäischen Recht, Nomos, Baden-Baden, 2017, s. 232.