Förslag till avgörande av generaldvokat Juliane Kokott föredraget den 25 maj 2023

1 Originalspråk: tyska.

2 Artikel 2 punkt 9 i rådets förordning (EU) nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63).

3 EUT L 176, 2013, s. 338.

4 EUT L 176, 2013, s. 1.

5 EUT L 176, 2013, s. 1.

6 EUT L 141, 2014, s. 1.

7 EUT L 176, 2013, s. 338.

8 EUT L 309, 2005, s. 15.

9 Beslut av den 10 juli 2019, Pilatus Bank/ECB ( T‑687/18, ej publicerat, EU:T:2019:542).

10 Beslut av den 4 februari 2021, Pilatus Bank/ECB ( C‑701/19 P, ej publicerat, EU:C:2021:99).

11 Detta beslut är föremål för överklagandet i mål C‑256/22 P.

12 Detta beslut är föremål för överklagandet i mål C‑750/21 P.

13 Punkterna 41–56 i den överklagade domen.

14 Mål C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkt 44.

15 Punkterna 67–134 i den överklagade domen.

16 Punkterna 135–148 i den överklagade domen.

17 Punkterna 149–269 i den överklagade domen.

18 Punkterna 239–241 i den överklagade domen.

19 Punkterna 242–252 i den överklagade domen.

20 Beslut av den 10 juli 2019, Pilatus Bank/ECB ( T‑687/18, ej publicerat, EU:T:2019:542).

21 Beslut av den 4 februari 2021, Pilatus Bank/ECB ( C‑701/19 P, ej publicerat, EU:C:2021:99).

22 Jämför med de liknande faktiska omständigheterna i dom av den 15 september 2022, PNB Banka/ECB ( C‑326/21 P, ej publicerad, EU:C:2022:693), och i det slutgiltiga beslutet av den 8 november 2021, Satabank/ECB ( T‑494/20, ej publicerat, EU:T:2021:797).

23 De förenade målen C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 54 och följande punkter.

24 Jämför med de liknande faktiska omständigheterna i dom av den 15 september 2022, PNB Banka/ECB ( C‑326/21 P, ej publicerad, EU:C:2022:693), och det slutgiltiga beslutet av den 8 november 2021, Satabank/ECB ( T‑494/20, ej publicerat, EU:T:2021:797).

25 Dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkt 42 och följande punkter.

26 Dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkt 42 och följande punkter). En utförlig redogörelse för den grundläggande problematiken återfinns i förslag till avgörande av generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona i målet Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:502, punkt 57 och följande punkter, med ytterligare hänvisningar).

27 Dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkterna 42–44, 49 och 50).

28 Se dom av den 10 september 2013, G. och R. ( C‑383/13 PPU, EU:C:2013:533, punkt 35); dom av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkt 66 och följande punkter); dom av den 26 juli 2017, Sacko ( C‑348/16, EU:C:2017:591, punkt 33); dom av den 9 november 2017, Ispas ( C‑298/16, EU:C:2017:843, punkt 26 och följande punkter), och dom av den 13 september 2018, UBS Europe m.fl. ( C‑358/16, EU:C:2018:715, punkt 59 och följande punkter). Dessutom framgår det av domen av den 17 december 2015, WebMindLicenses ( C‑419/14, EU:C:2015:832, punkterna 83 och 84), att de nationella myndigheterna, på vilka artikel 41 i stadgan inte är tillämplig, är skyldiga att iaktta rätten till försvar som utgör en allmän unionsrättslig princip.

29 Dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkt 47 och följande punkter, i synnerhet punkt 49).

30 I överenstämmelse med detta har generaladvokat Campos Sánchez-Bordona i sitt förslag till avgörande i målet Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:502, punkt 112) angett att unionens domstolar, för att säkerställa de berörda parternas rätt till ett effektivt domstolsskydd, måste pröva huruvida de nationella myndigheternas förberedande åtgärder vars innehåll senare har godtagits av ECB var rättsstridiga på ett sådant sätt att det oundvikligen har kontaminerat hela förfarandet.

31 Fast rättspraxis sedan domen av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 12); se exempelvis dom av den 22 april 2021, thyssenkrupp Electrical Steel och thyssenkrupp Electrical Steel Ugo/kommissionen ( C‑572/18 P, EU:C:2021:317, punkt 50).

32 Se dom av den 6 december 1994, Lisrestal m.fl./kommissionen ( T‑450/93, EU:T:1994:290, punkterna 49–51), och dom av den 19 juni 1997, Air Inter/kommissionen ( T‑260/94, EU:T:1997:89; punkt 65). Se även dom av den 24 oktober 1996, kommissionen/Lisrestal m.fl. ( C‑32/95 P, EU:C:1996:402, punkt 28 och följande punkter). Detta framgår särskilt tydligt beträffande ett förfarande i flera etapper som rörde tillämpningen av tullkodexen, i dom av den 9 november 1995, France-Aviation/kommissionen ( T‑346/94, EU:T:1995:187, punkt 30): … att sökandens rätt att yttra sig i ett [sådant] förfarande … verkligen bör säkerställas, först och främst i förhållandet mellan den berörde och den nationella myndigheten. I förordning nr 2454/93 föreskrivs endast kontakter mellan dels den berörde och myndigheten, dels mellan den sistnämnda och kommissionen. Även om dessa föreskrifter inte innehåller bestämmelser om direkta kontakter mellan kommissionens avdelningar och den berörde betyder detta inte nödvändigtvis att kommissionen i alla fall där den skall pröva en ansökan om återbetalning kan nöja sig med de upplysningar som den nationella myndigheten har överlämnat till kommissionen. I detta hänseende bör det erinras om att det i artikel 905.2 i förordning nr 2454/93 föreskrivs att kommissionen får begära kompletterande upplysningar av den berörda medlemsstaten. Följaktligen finns det anledning att pröva om kommissionen i det föreliggande fallet skulle ha framställt en sådan begäran i syfte att säkerställa att sökandens rätt att yttra sig iakttogs, och detta genom kompletterande förklaringar som först skulle tillhandahållas av sökanden till den franska myndigheten för att sedan överlämnas till kommissionen. Se, i detta avseende, även H.P. Nehl, Principles of Administrative Procedure in EC Law, Hart Publishing, Oxford, 1999, s. 88–91; C. Eckes/J. Mendes, The Right to be Heard in Composite Administrative Procedure: Lost in Between Protection?, European Law Review 36 (2011), s. 651 och följande sidor.

33 Dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkt 44).

34 Dom av den 5 november 2019, ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl. ( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 70 och följande punkter).

35 Se även mitt förslag till avgörande i de förenade målen ECB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl. ( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:323, punkterna 48, 52 och 99).

36 Mål C‑97/91, EU:C:1992:491, punkterna 9–13.

37 Beträffande jämförbara intressekonflikter i en situation där en likvidator återkallade ombudets fullmakt och där en förvaltare utsetts av domstol, se dom av den 5 november 2019, EZB m.fl./Trasta Komercbanka m.fl. ( C‑663/17 P, C‑665/17 P och C‑669/17 P, EU:C:2019:923, punkt 54 och följande punkter), och dom av den 15 september 2022, PNB Banka/ECB ( C‑326/21 P, ej publicerad, EU:C:2022:693, punkterna 39–43 och 56–58).

38 Se hänvisningarna till rättspraxis i fotnot 28 ovan.

39 Jag anser att tribunalen gjorde en riktig bedömning i punkterna 239–241 i den överklagade domen i målet C‑256/22 P när den slog fast att Pilatus Bank hade getts tillräckliga möjligheter att inkomma med synpunkter beträffande förslaget till beslut om återkallande av tillståndet, samt getts tillgång till akterna i förfarandet. Detta har inte ifrågasatts av Pilatus Bank i mål C‑256/22 P.

40 Se även punkt 3 i det angripna beslutet.

41 Närmare bestämt efter att ECB:s omtvistade beslut antagits i mål C‑256/22 P.

42 Dom av den 20 september 2016, Ledra Advertising m.fl./kommissionen och ECB ( C‑8/15 P–C‑10/15 P, EU:C:2016:701, punkterna 57–59), och dom av den 16 december 2020, Rat m.fl./K. Chrysostomides & Co. m.fl. ( C‑597/18 P, C‑598/18 P, C‑603/18 P och C‑604/18 P, EU:C:2020:1028, punkt 96).

43 Dom av den 15 september 2022, PNB Banka/ECB ( C‑326/21 P, ej publicerad, EU:C:2022:693, punkterna 56–58), i vilken det fastställdes att en talan om ogiltigförklaring av en skrivelse från ECB, i vilken ECB förklarade sig vara ovillig att utfärda motsvarande instruktioner, inte kunde tas upp till sakprövning.

44 Ett motsvarande yrkande avslogs även i beslutet av den 4 februari 2021, Pilatus Bank/ECB ( C‑701/19 P, ej publicerat, EU:C:2021:99, punkterna 33–38).

45 Se dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen ( 60/81, EU:C:1981:264, punkt 12); dom av den 13 oktober 2011, Deutsche Post och Tyskland/kommissionen ( C‑463/10 P och C‑475/10 P, EU:C:2011:656, punkterna 50–53), och dom av den 6 maj 2021, ABLV Bank m.fl./ECB ( C‑551/19 P och C‑552/19 P, EU:C:2021:369, punkt 39).

46 Se ovan punkt 45.

47 Delgivningen av det omtvistade beslutet till den behöriga personen den 5 november 2018 omnämns endast i punkt 12 under rubriken Inledning i ansökan genom vilken talan väcktes.

48 Se bland annat dom av den 29 september 2011, Elf Aquitaine/kommissionen ( C‑521/09 P, EU:C:2011:620, punkterna 35, 51 och 78).

49 Jämförbara förberedande åtgärder som vidtagits av Banca d’Italia för ett beslut från ECB var föremål för domen av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023 punkterna 36 och 37). Se, i detta avseende, även dom av den 11 maj 2022, Fininvest och Berlusconi/ECB ( T‑913/16, EU:T:2022:279, punkt 237 och följande punkter), i vilken tribunalen inte tog upp talan till prövning såvitt avsåg en grund, genom vilken sökandena hävdade att de förberedande åtgärder som Italiens centralbank vidtog, särskilt beslutet att inleda förfarandet och förslaget till beslut som lämnades till ECB, är behäftade med oegentligheter som medför att det angripna beslutet är rättsstridigt. I överklagandena i de förenade målen C‑512/22 P och C‑513/22 P gjorde klagandena gällande att tribunalens bedömning att denna grund inte kunde tas upp till prövning var felaktig, bland annat till följd av att den inte är förenlig med de principer som slagits fast i domen av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023).

50 Se även dom av den 19 december 2018, Berlusconi och Fininvest ( C‑219/17, EU:C:2018:1023, punkterna 45 och 46). För detta talar även resonemanget i punkt 250 i den överklagade domen beträffande den tionde grunden som avser åsidosättandet av rätten till försvar, där tribunalen hänvisar sökandena till de nationella domstolarna och förfarandet för förhandsavgörande.

51 I avsnitt 3.3 i det omtvistade beslutet har ECB prövat huruvida de rättsliga kraven i de tillämpliga bestämmelserna i förordning nr 1024/2013 och direktiv 2013/36, samt de motsvarande bestämmelserna i den maltesiska lagstiftningen som införlivar nämnda direktiv (3.3.1) iakttagits, huruvida återkallandet av tillståndet är proportionerligt och dessutom lämpligt, nödvändigt och skäligt (3.3.2), samt huruvida principen om skydd för berättigade förväntningar iakttagits (3.3.3).

52 Artikel 14.5 första stycket i förordning nr 1024/2013.

53 Artikel 14.6 i förordning nr 1024/2013.

54 Se artikel 4.3, artikel 6.1 och artikel 9.1 tredje stycket i förordning nr 1024/2013.

55 Detta återspeglas i skäl 21 i förordning nr 1024/2013 där det anges att ECB bör … fullgöra sin uppgift beträffande tillståndsgivning för kreditinstitut och återkallande av tillstånd vid överträdelse av nationell rätt efter ett förslag från den berörda nationella behöriga myndigheten, som bedömer om de tillämpliga bestämmelserna i den nationella rätten efterlevs.

56 ECB:s omtvistade beslut innehåller enbart en redogörelse för förfarandet från den 29 juni 2018 i avsnitt 3.1 och omnämner endast de omtvistade direktiven från MFSA på sidan 6 i avsnitt 3.3.1. Det kan dock inte uteslutas att Pilatus Bank framförde dessa anmärkningar för första gången under förfarandet vid tribunalen, vilket dock är en omständighet som inte får prövas vid ett överklagande.

57 Punkterna 49–52 i den överklagade domen.

58 Artikel 23.1 i direktiv 2013/36.

59 EGT L 309, 1996, s. 1.

60 Mål C‑124/20, EU:C:2021:1035.

61 Punkterna 67–69 och 73–80 i den överklagade domen.

62 Punkterna 96–102 i den överklagade domen.

63 Punkterna 104–106, 111 och 112 i den överklagade domen.

64 Punkterna 116–119 i den överklagade domen.

65 Dom av den 15 mars 2022, Autorité des marchés financiers ( C‑302/20, EU:C:2022:190, punkt 63), och dom av den 12 januari 2023, Österreichische Post (Information om mottagarna av personuppgifter) ( C‑154/21, EU:C:2023:3, punkt 29).

66 Alla språkversioner är lika giltiga, vilket innebär att ingen av dem ges företräde framför övriga, se dom av den 26 januari 2021, Hessischer Rundfunk ( C‑422/19 och C‑423/19, EU:C:2021:63, punkt 65 och där angiven rättspraxis) och dom av den 17 januari 2023, Spanien/kommissionen ( C‑632/20 P, EU:C:2023:28, punkterna 40–42).

67 FR: honorabilité och IT: onorabilità.

68 PT: idoneidade.

69 BG: репутацията; CZ: pověst; DA: omdømme; DE: Leumund; FI: maine; EL: τη φήμη; EN: reputation; ES: reputación; ET: kavandava; HR: ugled; HU: jó hírneve; LT: reputaciją; LV: reputācija; MT: ir-reputazzjoni; NL: reputatie; PL: reputacja; RO: reputația; SK: dobrá povesť; SL: ugled och SV: anseende.

70 Se även artikel 23.1 b och c i direktiv 2013/36.

71 Detta gäller för övrigt inte endast i situationer där förtroendet skadas, det vill säga i negativ mening, som i det omtalade fallet med den grekiska statsskuldskrisen (se beslut av den 12 mars 2020, EMB Consulting m.fl./ECB, C‑571/19 P, ej publicerat, EU:C:2020:208, och dom av den 7 oktober 2015, Accorinti m.fl./ECB, T‑79/13, EU:T:2015:756), utan även i positiv mening, vilket illustrerades av fallet där France Télécom och Oranges hamnade i en ekonomisk kris. Dessa företag lyckades med en refinansiering via kapitalmarknaderna av egen kraft först efter att den franska finansministern offentligt yttrat sig på ett sätt som bidrog till att stärka förtroendet för de båda företagen (se, i detta avseende, dom av den 19 mars 2013, Bouygues och Bouygues Télécom/kommissionen, C‑399/10 P och C‑401/10 P, EU:C:2013:175, och dom av den 30 november 2016, kommissionen/Frankrike och Orange, C‑486/15 P, EU:C:2016:912).

72 EUT L 309, 2005, s. 15.

73 Punkt 90 i den överklagade domen.

74 Se sidan 4 och följande sidor, i synnerhet sidan 8 i ECB:s omtvistade beslut.

75 Se förklaringar avseende stadgan om de grundläggande rättigheterna, förklaring till artikel 41 – Rätt till god förvaltning, EUT C 303, 2007, s. 17.

76 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 december 2018, Weiss m.fl. ( C‑493/17, EU:C:2018:1000, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

77 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juli 2016, Kotnik m.fl. ( C‑526/14, EU:C:2016:570, punkterna 40 och 41). Av inledningen i de gemensamma riktlinjerna framgår att en sådan bindande verkan endast gäller för EBA, Eiopa och Esma. Den gäller emellertid även analogt för ECB i den mån som ECB anammat dessa riktlinjer.

78 Se även punkterna 75 och 86 i den överklagade domen.

79 Se sidorna 5–6 i ECB:s omtvistade beslut.

80 Sidan 8 (i synnerhet fotnoterna 21 och 22) i ECB:s omtvistade beslut.

81 Denna bestämmelse har följande lydelse: Sådana domar respektive beslut som meddelas av domstolar eller av administrativa myndigheter som är belägna utanför gemenskapen, och som direkt eller indirekt ger effekt åt de lagar, som anges i bilagan, och de åtgärder, som grundar sig på eller följer av dessa, får varken erkännas eller vara verkställbara på något sätt.

82 Vad gäller de civilrättsliga följderna och artikel 5 i den blockerande förordningen 2271/96, se dom av den 21 december 2021, Bank Melli Iran ( C‑124/20, EU:C:2021:1035, punkt 35 och följande punkter).

83 Se dom av den 21 december 2021, Bank Melli Iran ( C‑124/20, EU:C:2021:1035, punkterna 35–37).

84 Se exempelvis domen den 14 oktober 2010, Nuova Agricast och Cofra/kommissionen ( C‑67/09 P, EU:C:2010:607, punkterna 48 och 49), och dom av den 3 september 2020, Vereniging tot Behoud van Natuurmonumenten in Nederland m.fl./kommissionen ( C‑817/18 P, EU:C:2020:637, punkt 115).

85 Punkterna 35–39 i det angripna beslutet.

86 Punkt 40 i det angripna beslutet.

87 Punkterna 41 i det angripna beslutet.

88 Punkterna 42–44 i det angripna beslutet.

89 Se dom av den 15 september 2022, PNB Banka/ECB ( C‑326/21 P, ej publicerad, EU:C:2022:693, punkterna 56–58).

90 C‑701/19 P, ej publicerat, EU:C:2021:99, punkt 38.

91 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 oktober 2009, Foshan Shunde Yongjian Housewares & Hardware/rådet ( C‑141/08 P, EU:C:2009:598, punkt 81), och dom av den 16 januari 2019, kommissionen/United Parcel Service ( C‑265/17 P, EU:C:2019:23, punkt 56).