Domstolens dom (tredje avdelningen) den 7 december 2023
Hänvisat till av
I mål C‑830/21, angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg (Regionala överdomstolen i Hamburg, Tyskland) genom beslut av den 9 december 2021, som inkom till domstolen den 23 december 2021, i målet
DOMSTOLEN (tredje avdelningen), sammansatt av avdelningsordföranden K. Jürimäe, samt domarna N. Piçarra, M. Safjan, N. Jääskinen och M. Gavalec (referent), generaladvokat: L. Medina, justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av: Syngenta Agro GmbH, genom P. Gey och H.-G. Kamann, Rechtsanwälte, Agro Trade Handelsgesellschaft mbH, genom H.P. Koof, Rechtsanwalt, Greklands regering, genom V. Karra, K. Konsta och E. Leftheriotou, båda i egenskap av ombud, Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av A. Collabolletta, avvocato dello Stato, Österrikes regering, genom A. Posch, J. Schmoll och V.-S. Strasser, båda i egenskap av ombud, Europeiska kommissionen, av A.C. Becker och M. Ter Haar, båda i egenskap av ombud,
och efter att den 20 april 2023 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,
följande
Dom
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
Förordning (EG) nr 1107/2009
Förordning nr 547/2011
Förordning (EG) nr 1272/2008
Tysk rätt
Målet vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
Den andra frågan
Rättegångskostnader
1 Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 1 i och punkt 1 b och f i bilaga I till kommissionens förordning (EU) nr 547/2011 av den 8 juni 2011 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 vad gäller märkningskrav för växtskyddsmedel (EUT L 155, 2011, s. 176).
2 Begäran har framställts i ett mål mellan Syngenta Agro GmbH och Agro Trade Handelsgesellschaft mbH (nedan kallat Agro Trade) angående förbud mot utsläppande på marknaden av ett växtskyddsmedel.
3 Skälen 8, 9 och 31 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1) har följande lydelse:
4 Artikel 1 i denna förordning, med rubriken Innehåll och Syfte, har följande lydelse i punkt 3:
5 I artikel 3 i nämnda förordning, med rubriken Definitioner, föreskrivs följande:
6 Artikel 28 i samma förordning, med rubriken Produktgodkännande för utsläppande på marknaden och användning, har följande lydelse:
7 Artikel 52 i förordning nr 1107/2009, med rubriken Parallellhandel, har följande lydelse:
8 I artikel 55 i förordningen, med rubriken Användning av växtskyddsmedel, föreskrivs följande:
9 Artikel 56 i samma förordning, med rubriken Information om potentiellt skadliga eller oacceptabla verkningar, har följande lydelse i punkt 4:
10 I artikel 65 i denna förordning, som har rubriken Märkning, anges följande:
11 Artikel 1 i förordning nr 547/2011 har följande lydelse:
12 I bilaga I till denna förordning med rubriken Märkningskrav som avses i artikel 1, anges följande i punkt 1:
13 I artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 2008, s. 1), med rubriken Syfte och tillämpningsområde, föreskrivs följande:
14 I artikel 2 i denna förordning, som har rubriken Definitioner, föreskrivs följande:
15 Artikel 17 i förordningen, med rubriken Allmänna bestämmelser, ingår i avdelning III i förordningen, med rubriken Farokommunikation i form av märkning. Denna artikel har följande lydelse:
16 I 49 § punkt 4 i Gesetz zum Schutz der Kulturpflanzen (lag om skydd för kulturväxter) föreskrivs följande:
17 Syngenta Agro är ett distributionsföretag i Syngenta-koncernen som tillverkar och säljer växtskyddsmedel i Tyskland och andra medlemsstater i Europeiska unionen.
18 Agro Trade är ett handelsföretag inom jordbrukssektorn, som säljer växtskyddsmedel, däribland parallellimporterade växtskyddsmedel.
19 Bland de sistnämnda produkterna återfinns Syngenta Agros produkter, som Agro Trade distribuerar i Tyskland i originalförpackningar som inte har öppnats och som tillhör Syngenta Agro, efter att ha ersatt den ursprungliga etiketten med sin egen.
20 På denna sistnämnda etikett finns bland annat information om Agro Trade, i dess egenskap av importör och distributör, men det finns inga uppgifter om Syngenta Agro, i dess egenskap av innehavare av produktgodkännandet för det berörda växtskyddsmedlet i ursprungsmedlemsstaten. Agro Trade ersätter också tillverkarens ursprungliga satsnummer med ett eget identifikationsnummer och för ett register som visar att sistnämnda nummer överensstämmer med det ursprungliga satsnumret.
21 Syngenta Agro väckte talan vid Landgericht Hamburg (Regionala domstolen i Hamburg, Tyskland) och yrkade att Agro Trade skulle förbjudas att i Tyskland i kommersiellt syfte släppa ut Syngenta Agros växtskyddsmedel i parallellimport på marknaden när uppgifterna om namnet på innehavaren av produktgodkännandet och när adressen på den ursprungliga förpackningen avlägsnats och/eller när beredningens satsnummer på förpackningen avlägsnats och ersatts med ett annat identifieringsnummer. Syngenta Agro angav som stöd för sin talan att Agro Trade agerande stred mot artikel 1 i förordning nr 547/2011 jämförd med punkt 1 b och f i bilaga I till samma förordning.
22 Landgericht Hamburg (Regionala domstolen i Hamburg) biföll Syngenta Agros yrkande i den del det dels grundades på punkt 1 b i bilaga I till förordning nr 547/2011, dels avsåg uppgiften om namn och adress för innehavaren av produktgodkännandet. Denna domstol avslog däremot ansökan i den del den grundade sig på punkt 1 f i denna bilaga och avsåg den aktuella beredningens satsnummer.
23 Syngenta Agro och Agro Trade överklagade denna dom till Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg (Regionala överdomstolen i Hamburg, Tyskland), som är den hänskjutande domstolen i förevarande mål.
24 Denna domstol hyser emellertid tvivel avseende tolkningen av punkt 1 b och f i bilaga I till förordning nr 547/2011, eftersom det i nämnda förordning inte föreskrivs någon särskild bestämmelse avseende märkningen av växtskyddsmedel i parallellhandel.
25 Mot denna bakgrund beslutade Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg (Regionala överdomstolen i Hamburg) att vilandeförklara målet och hänskjuta följande tolkningsfrågor till EU-domstolen:
26 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artikel 1 i och punkt 1 b i bilaga I till förordning nr 547/2011 ska tolkas så, att en importör, som med stöd av ett parallellhandelstillstånd för in ett växtskyddsmedel i en medlemsstat, kan byta ut, på produktens förpackning, namn och adress för innehavaren av produktgodkännandet i ursprungsmedlemsstaten med sitt eget namn och adress.
27 Enligt artikel 65.1 i förordning nr 1107/2009 ska märkningen av växtskyddsmedel som släpps ut på marknaden eller används enligt denna förordning omfatta kraven i direktiv 1999/45, vilket direktiv har upphävts och ersatts av förordning nr 1272/2008. Denna märkning ska dessutom vara förenlig med kraven i förordning nr 547/2011, vilken har antagits med stöd av artikel 65.1 i syfte att tillämpa märkningskraven för växtskyddsmedel i förordning nr 1107/2009.
28 Enligt artikel 1 i förordning nr 547/2011 ska märkningen uppfylla kraven i bilaga I till den förordningen.
29 Det framgår av punkt 1 b i bilaga I att växtskyddsmedlets förpackning tydligt och outplånligt ska vara märkt med namn och adress för innehavaren av produktgodkännandet.
30 Förordningarna nr 1107/2009 och nr 547/2011 innehåller inte någon särskild bestämmelse om märkning av växtskyddsmedel för vilka det har ansökts om parallellhandelstillstånd, och i artikel 52.7 i förordning nr 1107/2009 föreskrivs endast att bland annat de allmänna bestämmelserna om märkning i kapitel VII i sistnämnda förordning ska tillämpas på motsvarande sätt för dessa produkter.
31 Under dessa omständigheter konstaterar domstolen att det vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte endast är lydelsen som ska beaktas i enlighet med dess sedvanliga betydelse i normalt språkbruk, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 22 juni 2022, Leistritz, C‑534/20, EU:C:2022:495, punkt 18 och där angiven rättspraxis).
32 En genomförandeförordning ska dessutom tolkas i överensstämmelse med bestämmelserna i grundförordningen där så är möjligt (dom av den 19 juli 2012, Pie Optiek, C‑376/11, EU:C:2012:502, punkt 34 och där angiven rättspraxis).
33 Det är i enlighet med denna rättspraxis som det ska fastställas hur uttrycket [n]amn och adress för innehavaren av produktgodkännandet i punkt 1 b i bilaga I till förordning nr 547/2011 ska förstås inom ramen för märkning av växtskyddsmedel i parallellhandel, i den mening som avses i artikel 52.7 i förordning nr 1107/2009.
34 För det första, vad gäller bokstavstolkningen av detta uttryck, ska det påpekas att ordalydelsen i punkt 1 b i bilaga I inte ger någon vägledning i detta avseende.
35 För det andra, vad gäller den kontextuella tolkningen, framgår det av artikel 3 leden 10 och 24 samt artikel 28.1 i förordning nr 1107/2009 att skyldigheten att på växtskyddsmedlens förpackning ange namn och adress på innehavaren av ett produktgodkännande i princip gäller den fysiska eller juridiska person som genom en särskild administrativ handling har fått tillstånd av den behöriga myndigheten i en medlemsstat att släppa ut det berörda växtskyddsmedlet på marknaden i denna medlemsstat.
36 När det gäller ett växtskyddsmedel i parallellhandel är det enligt artikel 52 i förordning nr 1107/2009 innehavaren av parallellhandelstillståndet som ansvarar för att produkten släpps ut på marknaden i införselmedlemsstaten, efter det att det har kontrollerats att nämnda produkt är identisk med referensprodukten.
37 Domstolen har nämligen redan slagit fast att ett parallellhandelstillstånd är personligt och att endast innehavaren av detta tillstånd kan släppa ut ett växtskyddsmedel på marknaden i den medlemsstat som har beviljat nämnda tillstånd (se, för ett liknande resonemang, dom av den 4 mars 2021, Agrimotion, C‑912/19, EU:C:2021:173, punkterna 26 och 37).
38 Av detta följer, såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 52 i sitt förslag till avgörande, att medan ett tillstånd som beviljats med stöd av artikel 28.1 i förordning nr 1107/2009 binder innehavaren till ursprungsmedlemsstaten, binder ett parallellhandelstillstånd som har utfärdats med stöd av artikel 52 i denna förordning tillståndsinnehavaren till införselmedlemsstaten, och ett tillstånd som har utfärdats av ursprungsmedlemsstaten ger inte upphov till några rättigheter eller skyldigheter för innehavaren i införselmedlemsstaten.
39 Domstolen finner följaktligen att kravet i punkt 1 b i bilaga I till förordning nr 547/2011, att ange namn och adress för innehavaren av produktgodkännandet, ska förstås så, att det, inom ramen för parallellhandeln, avser namn och adress för innehavaren av parallellhandelstillståndet. Denne är således skyldig att på etiketten till det växtskyddsmedel som släpps ut på marknaden i införselmedlemsstaten ange sitt namn och sin adress bredvid eller i stället för, namnet på innehavaren av produktgodkännandet i ursprungsmedlemsstaten.
40 För denna tolkning av punkt 1 b i bilaga I till förordning nr 547/2011 talar dessutom bestämmelserna i förordning nr 1272/2008.
41 I artikel 17.1 a i förordning nr 1272/2008 föreskrivs att [ä]mnen eller blandningar som klassificerats som farliga och som inneslutits i en förpackning ska märkas med […] [n]amn, adress och telefonnummer till leverantör(er).
42 Det framgår emellertid av artikel 1.1 b ii) i nämnda förordning att det i förordningen införs en skyldighet för leverantörer att märka och förpacka ämnen och blandningar som släpps ut på marknaden, medan begreppet leverantör, enligt definitionen i artikel 2 led 26 i samma förordning, omfattar varje tillverkare, importör, nedströmsanvändare eller distributör som på marknaden släpper ut ett ämne – som sådant eller ingående i en blandning – eller en blandning.
43 Av detta följer att när en importör eller distributör som innehar ett parallellhandelstillstånd släpper ut ett växtskyddsmedel på marknaden i den medlemsstat som har beviljat tillståndet, uppfyller denne importör eller distributör de märkningskrav som föreskrivs i förordning nr 1272/2008 om produktens förpackning är märkt med dennes namn, adress och telefonnummer.
44 För det tredje är den tolkning av punkt 1 b i bilaga I till förordning nr 547/2011 som gjorts i punkt 39 ovan förenlig med det dubbla syfte som eftersträvas med artikel 52 i förordning nr 1107/2009, vilket, såsom bland annat framgår av skälen 8, 9 och 31 i sistnämnda förordning, är att underlätta parallellhandel med identiska växtskyddsmedel som är godkända i olika medlemsstater, samtidigt som en hög skyddsnivå för både människors och djurs hälsa och för miljön säkerställs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 14 november 2019, Vaselife International et Chrysal International, C‑445/18, EU:C:2019:968, punkt 37).
45 För det första, att namn och adress för innehavaren av ett parallellhandelstillstånd för ett växtskyddsmedel anges på produktens etikett hindrar nämligen inte på något sätt parallellhandeln med detta växtskyddsmedel, eftersom det inte i sig innebär att det uppställs villkor för att saluföra nämnda produkt utanför ursprungsmedlemsstaten.
46 För det andra, vad gäller människors och djurs hälsa samt miljön, påpekar domstolen, i likhet med den grekiska regeringen, att en hög skyddsnivå för dessa säkerställs genom de kontroller av korrekt användning av växtskyddsmedel, som föreskrivs i artikel 55 i förordning nr 1107/2009, vilken är tillämplig på växtskyddsmedel i parallellhandel enligt artikel 52.7 i denna förordning.
47 Vid en sådan kontroll ska hänsyn tas till innehållet i parallellhandelstillståndet för det berörda växtskyddsmedlet, vilket, vad gäller villkoren för utsläppande på marknaden och användning av produkten, enligt artikel 52.5 första meningen i nämnda förordning motsvarar bestämmelserna i produktgodkännandet av referensprodukten i införselmedlemsstaten.
48 Enligt artikel 52.6 första meningen i samma förordning ska giltigheten för parallellhandelstillståndet för ett växtskyddsmedel i princip motsvara den som gäller för produktgodkännandet för referensprodukten i införselmedlemsstaten.
49 De viktigaste anvisningarna och uppgifterna avseende ett växtskyddsmedel i parallellhandel återfinns, både för den behöriga myndigheten i införselmedlemsstaten och för distributörer och användare av dessa produkter, endast i parallellhandelstillståndet för detta växtskyddsmedel.
50 Bland dessa anvisningar och upplysningar återfinns namn och adress för innehavaren av parallellhandelstillståndet för det berörda växtskyddsmedlet, och denne innehavaren är, såsom framgår av punkt 37 i förevarande dom, ensamt ansvarig för att produkten släpps ut på marknaden i införselmedlemsstaten.
51 När en användare i införselmedlemsstaten önskar få information om antingen de grödor för vilka ett växtskyddsmedel i parallellhandel är godkänt eller villkoren för användning och dosering av detta växtskyddsmedel, måste namnet och adressen på den etikett som anbringats på produkten vara detsamma som namnet och adressen för innehavaren av parallellhandelstillståndet för nämnda produkt, eftersom det är innehavaren som kan tillhandahålla dessa uppgifter och inte innehavaren av produktgodkännandet för samma produkt i ursprungsmedlemsstaten.
52 Dessa uppgifter är av avgörande betydelse för att uppnå det mål som eftersträvas med förordning nr 1107/2009, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt för miljön i införselmedlemsstaten.
53 För det fallet att produktgodkännandet för det införda växtskyddsmedlet av säkerhets- eller effektivitetsskäl skulle upphävas i ursprungsmedlemsstaten, räcker det slutligen att ange att den behöriga myndigheten i införselmedlemsstaten, i enlighet med artikel 52.4 i förordning nr 1107/2009, förfogar över nödvändig information för att spåra produkten och identifiera innehavaren av produktgodkännandet i ursprungsmedlemsstaten. Under sådana omständigheter kan denna myndighet i förekommande fall återkalla parallellhandelstillståndet i enlighet med artikel 52.8 i denna förordning.
54 Mot bakgrund av det ovanstående ska den första frågan besvaras enligt följande: Artikel 1 i och punkt 1 b i bilaga I till förordning nr 547/2011 ska tolkas så, att en importör som med stöd av ett parallellhandelstillstånd för in ett växtskyddsmedel i en medlemsstat, kan byta ut, på produktens förpackning, namn och adress för innehavaren av produktgodkännandet i ursprungsmedlemsstaten med sitt eget namn och adress.
55 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 1 i och punkt 1 f i bilaga I till förordning nr 547/2011 ska tolkas så, att en importör som för in ett växtskyddsmedel i en medlemsstat med stöd av ett parallellhandelstillstånd är skyldig att på produktens förpackning ange det satsnummer för beredningen, vilket ursprungligen tilldelats av tillverkaren.
56 Såsom framgår av punkterna 27 och 28 i förevarande dom ska märkningen av växtskyddsmedel som släpps ut på marknaden eller används i enlighet med förordning nr 1107/2009 uppfylla kraven i bilaga I till förordning nr 547/2011. I punkt 1 f i denna bilaga föreskrivs att varje förpackning för växtskyddsmedel tydligt och outplånligt ska vara märkt med [b]eredningens satsnummer och produktionsdatum.
57 Vad gäller begreppet satsnummer ska det påpekas att varken förordning nr 547/2011, förordning nr 1107/2009 eller förordning nr 1272/2008 innehåller någon definition av detta begrepp.
58 Det följer av den rättspraxis om vilken det erinrats i punkt 31 ovan att man vid fastställandet av hur detta begrepp ska förstås ska beakta lydelsen, i enlighet med dess sedvanliga betydelse i normalt språkbruk, och sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som begreppet ingår i.
59 Enligt innebörden av uttrycket satsnummer i vanligt språkbruk hänför sig detta till en rad siffror och/eller identifieringsbokstäver, som tillskrivs en samling produkter som har samma egenskaper och som tillverkas under samma skede av tillverkningsprocessen.
60 Domstolen påpekar, i likhet med den österrikiska regeringen, att punkt 1 f i bilaga I till förordning nr 547/2011 konkret hänvisar till beredningens satsnummer, varvid begreppet satsnummer oskiljaktigt knyts till den beredning som framställts av producenten.
61 Den betydelse som avses i punkt 59 ovan återspeglas dessutom bland annat i artikel 2 m i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/1280 av den 2 augusti 2021 om åtgärder avseende god distributionssed för aktiva substanser som används som utgångsmaterial i veterinärmedicinska läkemedel i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 (EUT L 279, 2021, s. 1). Där definieras begreppet sats som en fastställd mängd startmaterial, förpackningsmaterial eller produkt som behandlats i en enskild process eller i en rad processer så att den kan förväntas vara homogen. I artikel 2 p i samma genomförandeförordning definieras begreppet satsnummer som en särskiljande kombination av siffror eller bokstäver som utgör en unik identifiering av en sats.
62 Av detta följer att begreppet satsnummer, i den mening som avses i punkt 1 f i bilaga I till förordning nr 547/2011, avser det satsnummer som tillverkaren av ett växtskyddsmedel ursprungligen har tilldelat detta växtskyddsmedel.
63 Denna tolkning bekräftas av den omständigheten att produktionsdatumet utan tvekan hänför sig till tillverkarens produktionsverksamhet i den mening som avses i artikel 3 led 11 i förordning nr 1107/2009. De personer som utför ommärkning eller ompaketering av varor kan emellertid inte anses vara tillverkare i den mening som avses i denna bestämmelse.
64 Den tolkning som gjorts i punkt 62 ovan stöds även av det mål som eftersträvas med förordning nr 1107/2009, nämligen, såsom det har erinrats om i punkt 44 ovan, att bland annat säkerställa en hög skyddsnivå för människors och djurs hälsa samt för miljön, vilket förutsätter att växtskyddsmedlet kan spåras och kontrolleras effektivt.
65 Vad särskilt gäller dessa produkters spårbarhet påpekar domstolen att det ursprungliga satsnumret för den berörda beredningen, i händelse av en avvikelse som skulle påverka en sådan produkt, är den enda relevanta referensen, och att det i en nödsituation endast är detta nummer som gör det möjligt för de behöriga myndigheterna att på ett målinriktat och omedelbart sätt dra tillbaka produkten från marknaden.
66 Om en parallellimportör däremot hade haft rätt att dra tillbaka och ersätta det ursprungliga satsnumret för den berörda beredningen med ett nytt personligt identifieringsnummer, skulle det endast vara möjligt att spåra det berörda växtskyddsmedlet med hjälp av en databas som visar att dessa nummer överensstämmer, vilket i förekommande fall skulle fördröja och försvåra proceduren med att dra tillbaka produkten från marknaden.
67 Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 81 i sitt förslag till avgörande ska en nationell lagstiftning, enligt vilken det är tillåtet för en parallellimportör att på förpackningen till ett växtskyddsmedel i parallellhandel ersätta den aktuella beredningens ursprungliga satsnummer med sitt eget identifikationsnummer, anses strida mot det mål som eftersträvas med förordning nr 1107/2009, oberoende av den omständigheten att denna lagstiftning ålägger parallellimportören att föra ett register av vilket det är möjligt att utläsa överensstämmelsen mellan ursprungliga satsnummer och parallellimportörens identifikationsnummer.
68 Mot denna bakgrund ska den andra frågan besvaras enligt följande: Artikel 1 i och punkt 1 f i bilaga I till förordning nr 547/2011 ska tolkas så, att en importör som för in ett växtskyddsmedel i en medlemsstat med stöd av ett parallellhandelstillstånd är skyldig att på produktens förpackning ange det satsnummer för beredningen, vilket ursprungligen tilldelats av tillverkaren.
69 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
1 Rättegångsspråk: tyska.