Förslag till avgörande av generaladvokaten Maciej Szpunar föredraget den 13 juli 2023

1 Originalspråk: franska.

2 Angående Europaskolornas historia, se bland annat Gruber, J., European Schools: A Subject of International Law Integrated into the European Law, International Organization Law Review, 2011, nr 8, sidorna 175–196.

3 I Bryssel (Belgien) åren 1958, 1974, 1999 och 2007, Mol (Belgien) år 1960, Varese (Italien) år 1960, Karlsruhe, München och Frankfurt (Tyskland) år 1962, 1977 respektive 2002, Bergen (Nederländerna år 1963, Culham (Förenade kungariket) år 1978, Alicante (Spanien) år 2002 och Luxemburg (Luxemburg) år 2004. Skolan i Culham stängde slutgiltigt den 31 augusti 2017.

4 Konvention som ingicks i Luxemburg den 21 juni 1994 mellan medlemsstaterna och Europeiska gemenskaperna (EGT L 212, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 95).

5 United Nations Treaty Series, vol. 1155, s. 331.

6 Dom av den 11 mars 2015, Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, nedan kallad domen Oberto och O’Leary, EU:C:2015:163).

7 IT:CASS:1999:138 CIV.

8 Reglemente för Europaskolorna nr 96-D-19, september 1996 (nedan kallat 1996 års reglemente).

9 Reglemente för Europaskolorna nr 2004-D-6010-fr-5, som trädde i kraft den 2 februari 2005 (nedan kallat 2005 års reglemente).

10 Punkt 76 och domslutet.

11 Beslut av den 18 juni 2020 ( T‑42/20, ej publicerat, EU:T:2020:278).

12 Punkterna 22 och 63.

13 Beträffande en talan grundad på artikel 26 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, se dom av den 2 februari 2012, kommissionen/Förenade kungariket ( C‑545/09, EU:C:2012:52, punkterna 2, 27, 33 och 106). Detta mål avsåg tolkning och tillämpning av artiklarna 12.4 a och 25.1 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna och avsåg dels rätten till lön för lärare som utstationerats vid Europaskolorna, dels uteslutning, under deras utstationering, från löneökningar som beviljats lärare som var anställda vid nationella skolor.

14 Under alla omständigheter ger denna bestämmelse domstolen en behörighet att uttala sig om tolkning och/eller tillämpning av konventionen angående stadgan för Europaskolorna utan att begränsa sin behörighet för att meddela förhandsavgöranden angående tolkningen av denna konvention.

15 För tydlighetens skull bör det erinras om att domstolen tidigare har slagit fast att den inte var behörig att lämna förhandsavgöranden angående tolkningen av stadgan för Europaskolan av den 12 april 1957 (United Nations Treaty Series, vol. 443, s. 129), varigenom den första Europaskolan inrättades i Luxemburg, och protokollet av den 13 april 1962 om grundande av Europaskolor, vilket protokoll upprättats med hänvisning till nämnda stadga, undertecknat i Luxemburg den 13 april 1962 (Fördragssamling, volym 752, s. 267), samt de skyldigheter som följer därav för medlemsstaterna, eftersom det, trots den anknytning som dessa avtal hade med gemenskapen och dess institutioners fungerande, rörde sig om internationella avtal som hade ingåtts mellan de sex medlemsstater som grundat Europeiska gemenskaperna och dessa avtal inte utgjorde en integrerad del av gemenskapsrätten. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 januari 1986, Hurd ( 44/84, EU:C:1986:2, punkt 20). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Slynn i målet Hurd ( 44/84, ej publicerat, EU:C:1985:222). I samband med det förfarande som föreskrivs i artikel 226 EG som har till syfte att få fastställt en medlemsstats åsidosättande av sina skyldigheter enligt EG‑fördraget, se dom av den 5 april 1990, kommissionen/Belgien ( C‑6/89, EU:C:1990:166, punkterna 44 och 45). Denna situation ändrades emellertid, som vi vet, genom ikraftträdandet, den 1 oktober 2002, av konventionen angående stadgan för Europaskolorna. I artikel 34 i denna konvention föreskrivs att [d]enna konvention upphäver och ersätter stadgan av den 12 april 1957 och protokollet till denna av den 13 april 1962.

16 Rådets beslut Euratom av den 17 juni 1994 om bemyndigande för Europeiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen att underteckna och sluta konventionen angående stadgan för Europaskolorna (EGT L 212, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 16, volym 2, s. 81). I tredje skälet i detta beslut anges följande: Med beaktande av att [gemenskapernas] deltagande i genomförandet av [konventionen angående stadgan för Europaskolorna] är nödvändig för att säkerställa att [gemenskapernas] mål uppnås.

17 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 mars 2015, Oberto och O’Leary (punkterna 29–31). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i de förenade målen Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169, punkterna 7–16).

18 Mot bakgrund av betydelsen av artiklarna 61, 62, 66 och 67 i 2014 års reglemente för prövningen av den hänskjutande domstolens fråga, är det nödvändigt att omformulera denna så att den omfattar dessa bestämmelser. Se, i detta hänseende, punkt 57 i detta förslag till avgörande.

19 Dom av den 14 juni 2011, Miles m.fl. ( C‑196/09, nedan kallad domen Miles m.fl., EU:C:2011:388), och domen Oberto och O’Leary.

20 Se domen Oberto och O’Leary (punkterna 32–38 och där angiven rättspraxis). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i samma mål (C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169), och i målet kommissionen/Förenade kungariket ( C‑545/09, EU:C:2011:461), samt förslag till avgörande av generaladvokaten Sharpston i målet Miles m.fl. ( C‑196/09, EU:C:2010:777).

21 Tredje skälet i konventionen angående stadgan för Europaskolorna har följande lydelse: som beaktar att Europaskolsystemet är en särskild typ av skolsystem och som beaktar att det utgör en form av samarbete mellan medlemsstaterna och mellan dem och Europeiska gemenskaperna och som samtidigt helt erkänner medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och organisationen av sina utbildningssystem, och för sin kulturella och språkliga mångfald.

22 Detta trots att den har anknytning till unionen i funktionellt hänseende. Domen Oberto och O’Leary (punkt 33).

23 Domen Oberto och O’Leary (punkt 34). Se även punkt 34 i detta förslag till avgörande.

24 Det rör sig här om idén om parallella personligheter, i allmän internationell rätt beträffande unionen å ena sidan och medlemsstaterna å den andra. Se, i detta hänseende, Malenovský, J., À la recherche d’une solution intersystémique aux rapports du droit international au droit de l’Union européenne, Annuaire français de droit international, LXV, 2019, CNRS Éditions, Paris, sidorna 3–36, särskilt s. 32. Denna idé följer av domen av den 25 februari 2010, Brita ( C‑386/08, EU:C:2010:91, punkt 42), i vilken domstolen slog fast att en del bestämmelser i Wienkonventionen, även om själva konventionen inte är bindande vare sig för gemenskapen eller för alla medlemsstater, återspeglar de internationella sedvanerättsliga regler som i sig binder gemenskapens institutioner och hör till gemenskapsrättsordningen.

25 Domen Oberto och O’Leary (punkt 36). Visserligen föreskrivs i artikel 1 i Wienkonventionen att denna konvention äger tillämpning på traktater mellan stater. Det ska emellertid erinras om att denna konvention, enligt artikel 3 b inte ska inverka på tillämpningen på dem av någon av de regler som intagits i denna konvention och som de kan vara underkastade enligt folkrätten oberoende av konventionen.

26 Domen Oberto och O’Leary (punkt 37).

27 Domen Oberto och O’Leary (punkt 38).

28 Se punkterna 64, 65, 68–71, 74 och 97 i detta förslag till avgörande. Angående definitionen av efterföljande praxis, se även fotnot 50 i detta förslag till avgörande.

29 I denna bestämmelse preciseras följande: I synnerhet nationella domstolars behörighet i frågor rörande civilrättsligt eller straffrättsligt ansvar påverkas inte av denna artikel.

30 Se, i detta hänseende, förslag till avgörande av generaladvokaten Mengozzi i de förenade målen Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169, punkt 17).

31 Denna behörighet grundade sig på artikel 80 i stadgan för personal som är utstationerad vid Europaskolorna. Se besvärsnämndens verksamhetsrapport för år 2007, Europaskolornas styrelse, den 21, 22 och 23 januari 2008, s. 3.

32 Se fjärde skälet femte strecksatsen i konventionen angående stadgan för Europaskolorna.

33 Min kursivering.

34 I artikel 68a.3 i 1996 års reglemente föreskrevs i detta hänseende att [l]ärarrådens beslut kan inte överklagas av familjens överhuvud, såvida det inte föreligger formfel eller nya omständigheter, som har erkänts som sådana av styrelsen efter en utredning som den har gjort … Se punkt 22 i detta förslag till avgörande. Europaskolan i Varese har, i sitt skriftliga yttrande, angett att ett bestridande av beslutet fortfarande skedde internt inom Europaskolornas administration. Ett sådant bestridande ledde till en utredning av företrädaren för styrelsen, vilken på sin höjd kunde leda till att denna företrädare riktade en begäran till lärarrådet om att ompröva det ursprungliga beslutet att inte flytta upp en elev till nästa årskurs.

35 Se artikel 67 i 2005 års reglemente.

36 Det rör sig om ett överklagande av beslut om att inte flytta upp elever till nästa årskurs, som ska framställas inom sju kalenderdagar från läsårets slut (artikel 62.2 i 2014 års reglemente).

37 Min kursivering.

38 Det ska redan nu påpekas att, i motsats till vad föräldrarna har gjort gällande, leder en korrekt tolkning av artikel 67.1 i 2014 års reglemente inte på något sätt till att förstå möjligheten att väcka (får vara föremål för ett överklagande i tvisteärende) på så sätt att elevens rättsliga företrädare får välja mellan besvärsnämnden och de nationella domstolarna. Det ska, i detta hänseende, erinras om att enligt artikel 31.1 i Wienkonventionen ska såväl bestämmelserna i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, som, i synnerhet, artikel 67 i 2014 års reglemente tolkas ärligt.

39 Oberto och O’Leary (punkt 36). Se även punkt 43 i detta förslag till avgörande.

40 Punkt 76 och domslutet. Detta mål avsåg en tvist mellan Europäische Schule München och två timlärare, Silvana Oberto och Barbara O’Leary, angående tysk domstols behörighet att pröva överklaganden avseende giltigheten av de berörda personernas visstidsanställningsavtal. Även om de faktiska omständigheterna skiljer sig från dem som är aktuella i förevarande mål, anser jag att det är möjligt att tillämpa denna dom vid min bedömning.

41 Domen Oberto och O’Leary (punkt 58).

42 Se punkt 42 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

43 Se, för ett liknande resonemang, domen Oberto och O’Leary (punkt 37).

44 Artikel 31.3 b och c i Wienkonventionen.

45 Artikel 31.3 a i Wienkonventionen.

46 Det ska även erinras om att det i artikel 14 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna föreskrivs att [g]eneralsekreteraren ska företräda styrelsen och leda sekretariatet i enlighet med tjänsteföreskrifterna för generalsekreteraren enligt artikel 12.1. Han ska vara skolornas rättsliga företrädare. Han ska vara ansvarig inför styrelsen.

47 I artikel 10 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna föreskrivs att [s]tyrelsen skall övervaka genomförandet av denna konvention; för detta ändamål skall den ha nödvändiga beslutsbefogenheter i utbildnings- och budgetfrågor samt administrativa frågor … Styrelsen skall fastställa reglementet för skolorna …. Se även artikel 27.2 andra stycket i konventionen angående stadgan för Europaskolorna och punkt 53 i detta förslag till avgörande.

48 Det ska erinras om att det i slutsats 4.1 i resolution nr 73/202 som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 20 december 2018 vid det 62a plenarsammanträdet anges att [e]n efterföljande överenskommelse som autentisk tolkningsmetod enligt artikel 31.3 a är en överenskommelse avseende tolkningen av traktaten eller av tillämpningen av dess bestämmelser, vilken har överenskommits av parterna efter det att traktaten ingåtts. Min kursivering.

49 När det gäller det överklaganden som getts in på grundval av artiklarna 61–67 i 2014 års reglemente, har överklagandenämnden flera gånger uttalat sig om överklaganden av beslut om att inte flytta upp elever till nästa årskurs som fattats av lärarråd vid vissa Europaskolor, se beslut 07/48R av den 5 september 2007, 08/40 av den 29 december 2008, 08/43 av den 30 januari 2009, 15/49 av den 10 oktober 2015, 15/57 av den 10 februari 2016 och 16/62 av den 14 mars 2017. När det gäller beslut som fattats mellan åren 2018 och 2022, se bland annat beslut 20/65 av den 16 oktober 2020, och 22/53 av den 6 september 2022.

50 Se, analogt, domen Oberto och O’Leary (punkterna 65 och 66). Även om den tolknings som anges i föregående punkter, såsom jag har nämnt i punkterna 63–68 i detta förslag till avgörande, bekräftas av besvärsnämndens praxis, är jag tveksam till om denna besvärsnämnds praxis kan betraktas som en efterföljande praxis, i den mening som avses i artikel 31.3 b i Wienkonventionen. Det ska nämligen påpekas att slutsats 4.2 i ovannämnda resolution nr 73/202 anger att en efterföljande praxis som autentisk tolkningsmetod enligt artikel 31.3 b utgörs av varje handlande vid tillämpningen av traktaten, efter att den har ingåtts, genom vilket en överenskommelse mellan parterna har fastställts avseende tolkningen av traktaten. Det ska även påpekas att det i slutsats 5 i denna resolution, i punkt 1, preciseras att [e]n efterföljande praxis enligt artiklarna 31 och 32 [i Wienkonventionen] kan utgöras av varje handling vid tillämpningen av en traktat från en av parternas sida i utövandet av partens verkställande, lagstiftande, rättsliga eller andra funktioner. Det ska erinras om att besvärsnämnden varken är en part i konventionen angående stadgan för Europaskolorna eller en domstol i en av medlemsstaterna. Det bör emellertid i detta hänseende tilläggas att även om det i slutsats 5.2 första meningen i denna resolution anges att [v]arje annat handlande … inte utgör efterföljande praxis enligt [dessa artiklar], preciseras dock i andra stycket av denna punkt att varje annat handlande, inbegripet av icke-statliga aktörer … kan emellertid vara relevant vid utvärderingen av parternas efterföljande praxis … (min kursivering). Det är således, enligt min uppfattning, inom ramen för denna sistnämnda punkt som besvärsnämndens praxis ingår. Med andra ord bekräftar denna nämnds praxis den tolkning som förespråkas i punkterna 63–68 i detta förslag till avgörande, inte som efterföljande praxis utan som ett handlande som är relevant för bedömningen av parternas efterföljande praxis.

51 Se domen Oberto och O’Leary (punkt 66).

52 Se mina överväganden i fotnot 50 i detta förslag till avgörande.

53 Se, analogt, domen Oberto och O’Leary (punkt 67).

54 Beslut av den 18 juni 2020 ( T‑42/20, ej publicerat, EU:T:2020:278).

55 Av beslutet om hänskjutande följer att föräldrarna inte har uttömt den administrativa kanal som föreskrivs i artikel 66 i 2014 års reglemente, vilken utgör en förutsättning för att inge ett överklagande i ett tvisteärende till besvärsnämnden enligt artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna, på grundval av artikel 67 i detta reglemente. Se punkterna 15 och 16 i detta förslag till avgörande.

56 Det ska även påpekas att enligt artikel 62.2 sjätte stycket i 2014 års reglemente ska [b]edömningar av elevernas kapacitet, tilldelning av ett betyg för en uppsats eller ett arbete under läsåret och bedömningen av de särskilda omständigheter som avses i artikel 61.B-5 omfattas av lärarrådets exklusiva behörighet och kan inte överklagas. Se, i detta hänseende, beslut 15/49 av den 10 oktober 2015, punkterna 4, 10 och 11, samt beslut 16/62 av den 14 mars 2017, punkt 12.

57 Däremot angav generaladvokaten Mengozzi, i sitt förslag till avgörande i de förenade målen Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169, punkterna 59 och 60), att besvärsnämnden visserligen förklarade att den var beredd att erkänna att de grundläggande principerna kunde tjäna som referens för verksamheten vid Europaskolornas organ vid sidan av deras egna rättsregler, men att det utrymme för skönsmässiga bedömningar som Europaskolornas besvärsnämnd därigenom förbehöll sig när det gällde att fastställa särskilt unionsrättsliga regler och principer inte, i förhållande till de i det målet berörda personerna, det vill säga timlärarna, kunde garanteras att den allmänna principen om förbud mot rättsmissbruk iakttogs, vilken när det gäller arbetsförhållanden inom unionen specifikt kommer till uttryck genom rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43). Se, i detta hänseende, fotnot 68 i detta förslag till avgörande.

58 Vad gäller, bland annat, ett överklagande i ett tvisteärende som avser ogiltigförklaring av ett beslut av lärarrådet på Scuola de Varese och biträdande generalsekreterarens beslut, se beslut 14/44 av den 24 september 2014, punkterna 22–24. I sak har besvärsnämnden konstaterat att då det angripna beslutet i vilket sökandenas administrativa överklagande ogillades brister i motiveringen, eftersom de betyg som anges vara sökandenas sons, såsom sökandena har gjort gällande och [Europaskolorna] har erkänt, är felaktiga, vilket utgör såväl en bristande motivering som ett fel i de faktiska omständigheterna. Denna nämnd drog slutsatsen att även om [den] inte har behörighet att pröva om lärarrådets pedagogiska bedömning är välgrundad, ska [Europaskolorna] dra de slutsatser som krävs till följd av ogiltigförklaringen av beslutet att inte flytta upp sökandenas som till nästa årskurs.

59 Det framgår visserligen av vissa beslut av besvärsnämnden som meddelats sedan 2010 att tolkningen av bestämmelserna i 2005 och 2014 års reglemente med tillämpning av principen om ett effektivt domstolsskydd inte brister, men att andra delar av besluten förefaller mindre tydliga i detta avseende. Se, bland annat, beslut 16/62 av den 14 mars 2017, punkterna 13 och 14: … Det är således endast för det fall åsidosättandet av en relevant bestämmelse har kunnat påverka en sådan bedömning som denna kan vara föremål för en rättslig prövning. Skulle det för övrigt förhålla sig annorlunda om det räckte att konstatera att lärarrådets bedömning avseende oförmågan att … flyttas upp till nästa klass under alla omständigheter, mot bakgrund av handlingarna i målet och det omtvistade beslutet, som har fattats näst intill enhälligt och som är tydligt motiverat, inte kan anses vara behäftat med ett uppenbart fel. Min kursivering.

60 Den tvist som ledde fram till detta beslut avsåg en sammanslutning av föräldrar till elever på den aktuella Europaskolan. Lärarrådet hade nämligen inskränkt rösträtten för sammanslutningar av föräldrar och personal till en enda röst vid styrelsemötena, i strid med artiklarna 19, 20 och 23 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Artiklarna 66 och 67 föreskrev emellertid inte något förfarande som gjorde det möjligt för en förälder till en elev eller för en sammanslutning av föräldrar att direkt ifrågasätta lagligheten av ett beslut av styrelsen, såsom det ska var aktuellt i den tvisten.

61 Det bör påpekas att besvärsnämnden, i detta beslut (punkt 26), hade funnit att när ett beslut av styrelsen, även om det har en allmän eller reglerande räckvidd, direkt påverkar en rättighet eller förmån som konventionen angående stadgan för Europaskolorna tillerkänner en person eller en tydligt identifierad kategori av personer och som skiljer sig från samtliga andra berörda personer, utan att det är säkert att nämnda person eller kategori har möjlighet att överklaga ett individuellt beslut som har fattats på grundval av ett sådant beslut, ska detta anses utgöra en handling som negativt påverkar denna person eller kategori i den mening som avses i artikel 27.2 i konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Nämnden är således, i princip, behörig att pröva ett överklagande av en sådan handling. Min kursivering.

62 Se, bland annat, besvärsnämndens beslut 22/62 av den 2 december 2022, punkt 8: Denna [n]ämnd har redan haft tillfälle att precisera att avsaknaden av möjligheter till överklagande i föreskrifterna inte utgjorde hinder för ett överklagande till denna nämnd och att ett beslut om avslag på en begäran, i förevarande falla en begäran om ändring av val, kan vara föremål för en rättslig prövning. Således har besvärsnämnden funnit att ett beslut som djupt påverkar den grundläggande anknytningen mellan skolan och eleven och dennes rätt till utbildning som erkänns i artikel 14 i [stadgan], kan vara föremål för en rättslig prövning enligt principer som är tillämpliga i en rättsstat ([a]rtikel 47 i denna stadga). Se även beslut 15/38 av den 11 februari 2016, punkt 12, och beslut 19/35 av den 29 augusti 2019, punkt 10.

63 Se, bland annat, dom av den 13 mars 2007, Unibet ( C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 37), dom av den 18 december 2014, Abdida ( C‑562/13, EU:C:2014:2453, punkt 45), och dom av den 12 januari 2023, Nemzeti Adatvédelmi és Információszabadság Hatóság ( C‑132/21, EU:C:2023:2, punkt 50).

64 Se, i detta hänseende, punkt 41 och följande punkter i detta förslag till avgörande.

65 Det ska erinras om denna dom avsåg ett mål mellan å ena sidan 137 lärare som utstationerats av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland vid Europaskolorna och å andra sidan Europaskolorna. Målet gällde dels Europaskolornas beslut att inte anpassa deras löner för perioden före den 1 juli 2008 till följd av värdeminskningen för pund sterling, dels den tillämpliga beräkningsmetoden för att anpassa lönerna till svängningarna i växelkursen för andra valutor än euron efter detta datum.

66 Domarna Miles m.fl. (punkterna 37–39) och Oberto och O’Leary (punkt 72).

67 Se, för ett liknande resonemang, domen Miles m.fl. (punkterna 45 och 46). Som domstolen angav i punkt 41 i den domen, utgör besvärsnämnden inte någon sådan domstol som är gemensam för flera medlemsstater och som kan jämföras med Beneluxdomstolen.

68 Domstolen erkände, i punkterna 44 och 45 i domen Miles m.fl. och i punkt 74 i domen Oberto och O’Leary att det var tänkbart att det fanns en möjlighet, eller till och med en skyldighet, för besvärsnämnden att vända sig till EU-domstolen i en tvist mellan [en Europaskola och personer som omfattas av konventionen angående stadgan för Europaskolorna], i vilken de allmänna principerna i unionsrätten ska tillämpas, men den fann att det ankom på medlemsstaterna att reformera det system för domstolsskydd som för närvarande gäller enligt konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Min kursivering. Även om jag instämmer med domstolens resonemang, går det enligt min uppfattning inte att förneka att denna omöjlighet för besvärsnämnden att ställa tolkningsfrågor till domstolen i vissa fall skulle undergräva unionsrättens enhetlighet och konsekvens. Se, i detta hänseende, generaladvokaten Sharpstons förslag till avgörande i målet Miles m.fl. ( C‑196/09, EU:C:2010:777, punkterna 72, 73 och 76). Bland annat en läsning av generaladvokaten Mengozzis förslag till avgörande i de förenade målen Oberto och O’Leary ( C‑464/13 och C‑465/13, EU:C:2014:2169, punkt 62) visar tydligt att en sådan reform, trots den nivå av rättsligt skydd som besvärsnämnden garanterar personer som omfattas av konventionen angående stadgan för Europaskolorna, med avseende på den materiella unionsrätten, har visat sig vara nödvändig. Se, i detta hänseende, fotnot 57 i detta förslag till avgörande.

69 Se punkterna 42 och 43 i detta förslag till avgörande.

70 Domen Miles m.fl. (punkt 38). Se även första och tredje skälen i konventionen angående stadgan för Europaskolorna. Se punkt 42 i detta förslag till avgörande.

71 Se punkt 34 i detta förslag till avgörande.

72 Det ska erinras om att domstolen redan har slagit fast att företrädet framför sekundärrättsakterna på det unionsrättsliga planet inte utsträcker sig till primärrätten och i synnerhet inte till de allmänna principerna, som de grundläggande rättigheterna utgör en del av. Se dom av den 3 september 2008, Kadi och Al Barakaat International Foundation/rådet och kommissionen ( C‑402/05 P och C‑415/05 P, EU:C:2008:461, punkt 308).

73 Ingåendet av ett internationellt avtal i strid med fördragen kan ogiltigförklaras av domstolen. Se, bland annat, dom av den 10 mars 1998, Tyskland/rådet ( C‑122/95, EU:C:1998:94). Se även, analogt, dom av den 26 februari 2015 H/domstolen ( C‑221/14 P, ej publicerad, EU:C:2015:126, punkt 41 och där angiven rättspraxis).

74 Tridimas, T., The General Principles of EU Law, Oxford EC Law Library, Oxford, 2009, s. 51.

75 Se punkterna 7 och 66 i detta förslag till avgörande.

76 Se punkt 7 i detta förslag till avgörande. Under alla omständigheter kan, såsom kommissionen har angett till svar på en fråga som domstolen ställt, internationell rätt inte berättiga ett åsidosättande av den allmänna principen om ett effektivt skydd. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 maj 2020, Rina ( C‑641/18, EU:C:2020:349, punkterna 57–60), och mitt förslag till avgörande i samma mål (EU:C:2020:3, punkt 129).

77 Punkt 43.

78 Punkt 73.

79 Vilken besvärsnämnden, mot bakgrund av sin praxis, inte kan vara ovetande om. Se punkterna 84–86 i detta förslag till avgörande.