Förslag till avgörande av generaladvokat Nicholas Emiliou föredraget den 21 mars 2024
1 Originalspråk: engelska.
2 Förslag till avgörande av generaladvokaten Tizzano i målet kommissionen/Tetra Laval ( C‑12/03 P, EU:C:2004:318, punkt 73).
3 Vad gäller dessa frågor, se International Competition Network Merger Working Group Notification & Procedures Subgroup, Setting Notification Thresholds for Merger Review, april 2008 (tillgänglig på nätverkets webbplats).
4 EUT L 24, 2004, s. 1.
5 Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 395, 1989, s. 1). Artikel 22.3–6 i denna förordning har följande lydelse:3. Om på begäran av en medlemsstat kommissionen konstaterar att en koncentration … som inte har någon gemenskapsdimension enligt artikel 1, skapar eller förstärker en dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den berörda medlemsstatens territorium påtagligt skulle hämmas, kan den, i den mån koncentrationen påverkar handeln mellan medlemsstater, fatta beslut enligt artikel 8.2, andra stycket, 8.3 och 8.4 att den effektiva konkurrensen inom den berörda medlemsstatens eller de berörda medlemsstaternas territorier påtagligt hämmas kan den, i den mån koncentrationen påverkar handeln mellan medlemsstaterna, fatta beslut enligt artikel 8.2 andra stycket, 8.3 och 8.4. 4. Artiklarna 2.1 a och b], 5, 6, 8 och 10–20 är tillämpliga … En sådan begäran skall framställas senast en månad efter det att koncentrationen har anmälts till medlemsstaten eller genomförts. … 5. Enligt punkt 3 skall kommissionen endast vidta de åtgärder som absolut är nödvändiga för att upprätthålla eller återupprätta en effektiv konkurrens inom territoriet i den medlemsstat på vars begäran den ingriper. 6. Punkterna 3–5 ska fortsätta att gälla fram till dessa att de tröskelvärden som avses i artikel [1.2] har tagits upp till förnyad prövning.
6 Rådets förordning (EG) nr 1310/97 av den 30 juni 1997 om ändring av förordning (EEG) nr 4064/89 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 180, 1997, s. 1) (nedan kallad 1997 års förordning). Genom denna förordning ändrades artikel 22 i förordning nr 4064/89, bland annat genom i) införandet av en hänvisning till en gemensam begäran av två eller flera medlemsstater i punkt 3, ii) införandet av fraserna ”Artikel 7 är tillämplig i den utsträckning koncentrationen inte är genomförd den dag då kommissionen underrättar parterna om att en begäran har lämnats in och en sådan begäran skall göras senast en månad efter det att koncentrationen bringas till den medlemsstats eller de medlemsstaters kännedom som har gjort en gemensam anmälan, eller efter det att koncentrationen är genomförd i punkt 4, och iii) strykning av punkt 6.
7 EU:T:2022:447.
8 EGT L 1, 1994, s. 3; svensk specialutgåva, område 2, volym 11, s. 37 (nedan kallat EES-avtalet).
9 EUT C 113, 2021, s. 1.
10 Se, exempelvis, dom av den 22 juni 2023, DI/ECB ( C‑513/21 P, EU:C:2023:500, punkt 47 och där angiven rättspraxis).
11 C‑457/23 P, EU:C:2023:760.
12 Se, bland annat, dom av den 12 juli 2022, Nord Stream 2/parlamentet och rådet ( C‑348/20 P, EU:C:2022:548, punkt 128 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.
13 Se, för ett liknande resonemang, ibidem, punkterna 130 och 131, samt förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Nord Stream 2/parlamentet och rådet ( C‑348/20 P, EU:C:2021:831, punkt 120).
14 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 2001, s. 43).
15 Dom av den 12 juli 2022, Nord Stream 2/parlamentet och rådet ( C‑348/20 P, EU:C:2022:548, punkt 129 och där angiven rättspraxis).
16 Se, exempelvis, beslut av den 12 juni 2019, OY/kommissionen ( C‑816/18 P, EU:C:2019:486, punkt 6 i generaladvokatens förslag till avgörande som nämns i punkt 4 i beslutet, och där angiven rättspraxis).
17 Se, i detta avseende, punkterna 9 och 10 i ovannämnda beslut.
18 Se, på nytt, förslag till avgörande av generaladvokaten Bobek i målet Nord Stream 2/parlamentet och rådet ( C‑348/20 P, EU:C:2021:831, punkt 177 och där angiven rättspraxis).
19 Se, exempelvis, dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkt 86), och dom av den 25 mars 2021, Xellia Pharmaceuticals och Alpharma/kommissionen ( C‑611/16 P, EU:C:2021:245, punkt 153).
20 Se, analogt, dom av den 30 september 2021, revisionsrätten/Pinxten ( C‑130/19, EU:C:2021:782, punkterna 310 och 311 och där angiven rättspraxis).
21 Punkt 177 i den överklagade domen. Min kursivering.
22 Punkterna 89, 90 och 92 i den överklagade domen.
23 Punkt 91 i den överklagade domen (min kursivering). I den engelska språkversionen används uttrycket any concentration, och en majoritet av de övriga språkversioner använder sig av ett motsvarande uttryck. I vissa språkversioner (däribland den nederländska och den svenska) används däremot ett uttryck motsvarande en koncentration.
24 Punkt 93 i den överklagade domen.
25 Punkterna 94 och 95 i den överklagade domen.
26 Dom av den 6 oktober 1982, Cilfit m.fl. ( 283/81, EU:C:1982:335, punkt 20). Min kursivering.
27 Se, bland många, dom av den 6 oktober 2020, Jobcenter Krefeld ( C‑181/19, EU:C:2020:794, punkt 61 och där angiven rättspraxis). Min kursivering.
28 Ibidem, punkterna 62–66.
29 Se, exempelvis, dom av den 19 november 2009, Sturgeon m.fl. ( C‑402/07 och C‑432/07, EU:C:2009:716, punkterna 40–69), och dom av den 27 oktober 2016, kommissionen/Tyskland ( C‑220/15, EU:C:2016:815, punkterna 38–47).
30 (1969) United Nations Treaty Series, volym 1155, s. 331. Se artiklarna 31 respektive 32.
31 Min kursivering.
32 Som generaladvokaten Wathelet har påpekat kan domstolen nöja sig med att göra en bokstavstolkning av en bestämmelse när bestämmelsen i fråga är fullkomligt klar och otvetydig, men behöver inte nöja sig med denna tolkning (se, i det avseendet, förslag till avgörande i målet Frankrike/parlamentet, C‑73/17, EU:C:2018:386, punkt 25 och där angiven rättspraxis).
33 Se, bland annat, uttrycken postoupení (tjeckiska), Verweisung (tyska), παραπομπή (grekiska), remisión (spanska), renvoi (franska), áttétel (ungerska), rinvio (italienska), remessa (portugisiska) och napotitev (slovenska).
34 Min kursivering.
35 Punkt 142 i den överklagade domen (min kursivering). Se även punkterna 141, 165, 177 och 182 i den domen.
36 Kommissionens grönbok av den 31 januari 1996 om översyn av koncentrationsförordningen, KOM(96) 19 slutlig, som det hänvisas till i punkterna 97 och 98 i den överklagade domen
37 Kommissionens grönbok av den 11 december 2001 om översynen av rådets förordning nr 4064/89, KOM(2001) 745 slutlig), som det hänvisas till i punkterna 97, 99, 101 och 103 i den överklagade domen.
38 Kommissionens förslag till rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EGT C 20, 2003, s. 4), som det hänvisas till i punkterna 97 och 106–113 i den överklagade domen.
39 Arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar åtföljande kommissionens meddelande till rådet – Rapport om hur förordning nr 139/2004 fungerar av den 30 juni 2009, SEC(2009) 808 final/2 2), som det hänvisas till i punkterna 97 och 115 i den överklagade domen.
40 Tyvärr har tribunalen inte uttryckligen tagit ställning i denna fråga. Dess ståndpunkt kan inte heller utläsas av motiveringen i den överklagade domen. Tribunalen hänvisade nämligen utan åtskillnad till de uppgifter som fanns i den ursprungliga koncentrationsförordningen från år 1989 och till de omständigheter som senare lades till genom 1997 års förordning eller genom förordning nr 139/2004.
41 Punkt 97 i den överklagade domen.
42 Punkt 98 i den överklagade domen
43 Punkt 102 i den överklagade domen.
44 Särskilt år 1997, när bestämmelsen ändrades. Se punkt 103 i den överklagade domen.
45 Punkt 109 i den överklagade domen.
46 Se, bland annat, dom av den 18 juli 2007, Industrias Químicas del Vallés/kommissionen ( C‑326/05 P, EU:C:2007:443, punkterna 60–68), och dom av den 30 maj 2017, Safa Nicu Sepahan/rådet ( C‑45/15 P, EU:C:2017:402, punkt 76).
47 Punkt 99 i den överklagade domen.
48 Detta är fortfarande riktigt vid tidpunkten för utarbetandet av förevarande förslag till avgörande. Jag förstår emellertid att situationen snart kan ändras, eftersom den luxemburgska regeringen i augusti 2023 införde ett lagförslag om inrättande av ett system för kontroll av företagskoncentrationer i landet.
49 Punkterna 9 och 10 i 1996 års grönbok (min kursivering).
50 Punkt 86 i 2001 års grönbok, som det hänvisas till i punkt 103 i den överklagade domen.
51 Med frivilliga anmälningar avses anmälningar lämnats in till Förenade kungarikets konkurrensmyndighet, eftersom Förenade kungariket (som vid den tidpunkten fortfarande var en EU-medlemsstat) har ett system för koncentrationskontroll som, till skillnad från både unionen och andra medlemsstater, inte grundar sig på obligatoriska anmälningar utan på frivilliga anmälningar.
52 Se, särskilt, sidan 4 (Resumé) och punkterna 72–88 i 2001 års grönbok.
53 Punkt 53 (min kursivering).
54 Detta understryks även av hänvisningen i 2001 års grönbok till avsaknaden av en definition av begreppet bringande av en koncentration till en medlemsstats kännedom, men att det förefaller det naturligt att använda dagen för anmälan i en medlemsstat som den dag från vilken tidsfristen skall löpa i de medlemsstater som tillämpar anmälningskrav. Även i detta fall står det klart att kommissionen avser ärenden som har kommit till de nationella myndigheternas kännedom på grund av att de omfattas av deras nationella system för koncentrationskontroll.
55 Se, särskilt, punkterna 93, 95 och 99 i 2001 års grönbok.
56 Min kursivering.
57 Se punkt 138 i 2009 års arbetsdokument: Vad gäller frågan huruvida en medlemsstat bör kunna införa eller ansluta sig till ett hänskjutande utan att vara behörig i ärendet, ansåg fem att detta borde tillåtas tillåta och nio att det inte borde tillåtas. Detta väcker frågan huruvida en medlemsstat bör kunna överföra ett ärende när dess behörighet inte utlöses, men när parternas verksamhet har verkan i den medlemsstaten (min kursivering).
58 Se punkterna 133, 140–142 och 144 i 2009 års arbetsdokument (min kursivering). Se, på samma sätt, punkt 86 i 2001 års grönbok.
59 Se, särskilt, rådet rapporter av den 7 november 1988 (9114/88), den 10 november 1988 (9265/88) och den 8 december 1988 (10054/88).
60 Utkast till protokoll från rådets 1 339:e möte den 18juli 1989 (8016/89 PV/ CONS 47), s. 2.
61 Rådets förordning (EEG) nr 17 av den 6 februari 1962: Första förordningen om tillämpning av [EEG-]fördragets artiklar 85 och 86 (EGT [13, 1962, s. 204]; svensk specialutgåva, område 8, volym 1 s. 8).
62 Kommissionens ändrade förslag till rådets förordning (EEG) om kontroll av företagskoncentrationer (COM(88) 97 final) (EGT C 130, 1998, s. 4). Artikel 22 i det förslaget, med rubriken Exklusiv tillämpning av denna förordning, hade följande lydelse: Förordningarna nr 17, (EEG) nr 1017/68, (EEG) nr 4056/86 och (EEG) nr 3975/87 ska inte tillämpas på koncentrationer som omfattas av denna förordning.
63 Se rådet, Note de la Présidence au Conseil, 7 april 1989 (5857/89 (RC 9)), bilaga, s. 4, rapport av den 12 april 1989 (6267/89, RC 12), utkast till protokoll från det 1 339:e mötet i rådet den 18 juli 1989 (8016/89 PV/ CONS 47), s. 13, rapporter av den 9 november 1989, (9672/89 (RC 41)), s. 3. Se, även, skrivelse från Sir Leon Brittan till rådet av den (SG (89) D/5429) 24 april 1989, s. 2.
64 Se rapport från kommissionen till rådet om genomförandet av koncentrationsförordningen av den 28 juli 1993 (COM(93) final, s. 14) (1993 års rapport), kommissionen, meddelande från G. Drauz till rättstjänsten (COMP/HT.60), rådets arbetsgrupp, den 6 juni 2003 (11430), punkt 4.
65 Se Sir Leon Brittan, Competition Policy and Merger Control in the Single European Market, Grotius, 1991, s. 33 och 49. Se, för ett liknande resonemang, Jones, C., Procedures and Enforcement under EEC Merger Regulation, i Hawk, B. (ed.), Annual Proceedings of the Fordham Corporate Law Institute, 1990, s. 476.
66 Se kommissionen, 1993 års rapport, s. 7. Se, även, meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om granskning av koncentrationsförordningen (KOM(96) 313 slutlig, s. 5). Se, även, Levy, N., Rimsa, A. och Buzatu, B., The jurisdictional reach of EC merger control: Striking the right balance, i Kokkoris, I. och Levy, N., Research Handbook on Global Merger Control, Edward Elgar Publishing, 2023, s. 219: No workable system of merger control can capture every transaction capable of affecting competition in a given jurisdiction.
67 Se rådet, Résultats des travaux du Groupe des questions économiques (contrôle des concentrations), 8 mars 1989 (5770/89 RC 8) s. 4. Se, även, skrivelse från Sir Leon Brittan till rådet av den 30 mars 1989 (SG (89) D/4008), s. 2.
68 Se rådet, Report to the Committee of Permanent Representatives, 9 december 1988, (10189/89 RC 36), s. 8, och rättstjänstens yttrande av den 11 juli 1989 (7896/89 JUR 98 RC 24), s. 10. Se även kommissionen, 1993 års rapport, s. 14.
69 Se Sir Leon Brittan, fotnot 65, a.a., s. 39, 48 och 53.
70 Se rådet, rättstjänstens yttrande av den 11 juli 1989 (7896/89 JUR 98 RC 24), s. 4.
71 Se punkterna 201 och 208 i förvarande förslag till avgörande.
72 Detta antal utgörs av samtliga EU-medlemsstater (med undantag av Luxemburg) och EES-/Eftastaterna (Island och Norge) som för närvarande har ett nationellt system för koncentrationskontroll.
73 Tvärtom syftade antagandet av förordning nr 139/2004 till att förstärka de positiva aspekterna av förordning nr 4064/89. Se kommissionen, meddelande av G. Drauz till rättstjänsten (COMP/HT.60), rådets arbetsgrupp, den 6 juni 2003 (11430), s. 7, och 2003 års förslag från kommissionen, s. 10.
74 Se ovan, fotnot 5 och 6.
75 EUT C 56, 2005, s. 2.
76 Se, särskilt, punkterna 33, 45, 47 och 50 i tillkännagivandet.
77 Se punkt 45 i tillkännagivandet.
78 Punkterna 2 och 79 i 2014 års vitbok.
79 Punkterna 69 och 70 I 2014 års vitbok.
80 Punkt 61 i 2014 års vitbok.
81 Punkterna 21, 63 och 69 i 2014 års vitbok.
82 Tillgänglig på kommissionens webbplats. Se, särskilt, avsnitten A.1, B.2 och B.3.
83 Punkt 139 i den överklagade domen.
84 Tidigare artiklarna 87 och 235 EEG.
85 Punkterna 119 och 120 i den överklagade domen.
86 Skäl 7 i förordning nr 4064/89 och skäl 7 i förordning nr 139/2004.
87 Se, bland annat, rådets dokument Résultats des travaux du Groupe des questions économiques (contrôle des concentrations), 29 maj 1989 (7752/89 RC 20), s. 5, Résultats des travaux du Groupe des questions économiques (contrôle des concentrations), 22 juni 1989 (7827/89 RC 22), s. 1, bilaga II, s. 3, och rättstjänstens yttrande, 11 juli 1989 (7896/89 JUR 98 RC 24), s. 4.
88 Artikel 38 EEG och bilaga II till EEG-fördraget.
89 Genom artikel 352.1 FEUF får rådet besluta om lämpliga åtgärder om en åtgärd från unionens sida, inom ramen för den politik som fastställs i fördragen, visar sig nödvändig för att nå något av de mål som avses i fördragen, samtidigt som de nödvändiga befogenheterna för detta inte föreskrivs i fördragen.
90 Vad gäller denna fråga, se även Dashwood, A., Community Report, XIVth FIDE Congress, Madrid, 2010.
91 Punkterna 121–124 i den överklagade domen. Min kursivering.
92 Punkterna 125 och 126 i den överklagade domen.
93 Enligt artikel 4.4 i förordning nr 139/2004 får parterna i en koncentration begära att kommissionen hänskjuter hela eller en del av undersökningen av en koncentration som har en gemenskapsdimension till myndigheterna i en medlemsstat där koncentrationen påtagligt kan påverka konkurrensen på en marknad inom en medlemsstat som uppvisar alla kännetecken på en avgränsad marknad. Enligt artikel 9 i koncentrationsförordningen får kommissionen under vissa omständigheter hänskjuta en anmäld koncentration till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.
94 Punkterna 127–129 i den överklagade domen.
95 Punkt 130 i den överklagade domen.
96 Min kursivering.
97 Punkt 130 i den överklagade domen. Min kursivering.
98 Min kursivering.
99 Se punkterna 100, 103 och 105 i förevarande förslag till avgörande. Vad mer specifikt gäller förordning nr 139/2004, se även skäl 12 däri. Denna utveckling, som också beror på det successivt minskade utrymmet för användning av hänskjutandemekanismen, har också framhållits i doktrinen: se, exempelvis, Albors-Llorens, A., Goyder, D.G. och Goyder, J., Goyder’s EC Competition Law, femte upplagan, Oxford University Press, 2009, s. 431, och Frenz, W., Handbook of EU Competition Law, Springer, 2016, s. 1308.
100 Punkt 131 i den överklagade domen.
101 Punkt 132 i den överklagade domen. Min kursivering.
102 Min kursivering. Jag återkommer till denna fråga i punkterna 155 och 156 i förevarande förslag till avgörande.
103 Förfarandet har nämligen inletts på ett giltigt sätt och om inte annat förstärker en gemensam begäran om hänskjutande från flera medlemsstater systemets enhetliga karaktär: om begäran beviljas, får ingen av de berörda medlemsstater fortsätta att tillämpa sin nationella konkurrenslagstiftning på koncentrationen [i fråga] (artikel 22.3 i förordning nr 139/2004), inbegripet bestämmelserna om konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande ställning med avseende på koncentrationen i fråga. Vad gäller den sistnämnda punkten, se punkt 134 i den överklagade domen.
104 Se, utförligt, punkterna 206–214 i förevarande förslag till avgörande.
105 Punkt 133 i den överklagade domen.
106 Se dock punkterna 152–162 i förevarande förslag till avgörande.
107 Punkt 134 i den överklagade domen.
108 Punkterna 135 och 136 i den överklagade domen
109 Det är förvisso så att i) om en medlemsstat som inte har ett nationellt system för koncentrationskontroll framställer en begäran om hänskjutande är den skyldighet att skjuta upp förfarandet som anges i artikel 7 i förordning nr 139/2004 tillämplig på koncentrationen i fråga, oavsett om koncentrationen omfattas av en eller flera andra nationella system för koncentrationskontroll, och ii) om en medlemsstat framställer en begäran om hänskjutande är den skyldighet att skjuta upp genomförandet som anges i artikel 7 i förordning nr 139/2004 tillämplig på koncentrationen i fråga med stöd av förordning nr 4964/89, och således oberoende av huruvida lagstiftningen i den medlemsstaten innehåller en motsvarande skyldighet.
110 Som ESA riktigt påpekade i sitt yttrande är förordning nr 139/2004 en rättsakt som enligt artikel 57 i EES-avtalet även är tillämplig i EES Eftastater (Island, Liechtenstein och Norge), Liechtenstein saknar ett nationellt system för koncentrationskontroll.
111 Så är som bekant fallet med Förenade kungariket, som fortfarande var en medlemsstat när förordning nr 4064/89 och förordning nr 139/2004 antogs.
112 För en bra översikt över dessa specifika aspekter av systemet, se Mallar för koncentrationsanmälan och -förfaranden, som många medlemsstater har ingett till International Competition Network (det internationella nätverket för konkurrensmyndigheter) (tillgänglig på nätverkets webbplats).
113 Punkt 137 i den överklagade domen.
114 Dom av den 15 december 1999, Kesko/kommissionen ( T‑22/97, EU:T:1999:327, punkt 84).
115 Punkt 138 i den överklagade domen.
116 Se punkterna 129–133 i förevarande förslag till avgörande.
117 Se, särskilt, artikel 22.2 tredje stycket i förordning nr 139/2004: Alla nationella tidsfrister avseende koncentrationen skall tillfälligt avbrytas. Min kursivering.
118 Se, på nytt, artikel 22.2 tredje stycket i förordning nr 139/2004: tills det i enlighet med förfarandet i denna artikel fastställts var koncentrationen skall undersökas. Min kursivering.
119 Min kursivering.
120 Vad gäller artikel 22.2 tredje stycket i förordning nr 139/2004, se punkterna 133 och 150 i den överklagade domen. Tribunalen tar emellertid endast upp formuleringen alla nationella tidsfrister och inte formuleringen tills det … fastställts var koncentrationen skall undersökas. Vad gäller skäl 15 (också … behöriga), se punkterna 149–151 i den överklagade domen.
121 Min kursivering.
122 Se även de liknande uttrycken i den tyska (für), den grekiska (για λογαριασμό), den spanska (en nombre de), den franska (au nom d[e]), och den italienska (per conto di) versionen av förordningen. Härigenom betonas att kommissionen förefaller agera inom ramen för en sorts delegering av de befogenheter som innehas av den behöriga nationella myndigheten: Cohen-Tanugi, C., m.fl., La pratique communautaire du contrôle des concentrations, De Boeck Université, 1995, s. 56. Similarly, Sir Leon Brittan, fotnot 65, a.a., s. 52.
123 Min kursivering. Denna bestämmelse blev endast föremål för en mindre ändring 1997 och upphävdes genom förordning nr 139/2004, eftersom den inte längre var förenlig med den nya funktionen i form av prövning vid en ena instans i artikel 22 i förordning nr 139/2004. See Cook, J. och Kerse, C., EC Merger Control, femte upplagan, Sweet&Maxwell, 2005, s. 343.
124 Den omständigheten att kommissionens begränsade befogenheter innebar att hänskjutandemekanismen i den dåvarande artikel 22 i förordning nr 4064/89 hade en begränsad räckvidd betonades av exempelvis Cook, J. och Kerse, C., EEC Merger Control – Regulation 4064/89, första upplagan, Sweet&Maxwell, 1991, s. 60 och 61.
125 Att ändra förordning nr 139/2004 kräver nämligen i regel enhällighet (på grund av den rättsliga grunden enligt artikel 352 FEUF), men artikel 1.5 i förordning nr 139/2004 gör det möjligt för rådet att ändra tröskelvärdena genom beslut med kvalificerad majoritet.
126 Se även skäl 9 i förordning nr 139/2004, i vilket följande anges: … Kommissionen bör rapportera till rådet om genomförandet av alla tillämpliga tröskelvärden och kriterier för att rådet med stöd av artikel 202 i fördraget regelbundet skall kunna ta upp dem … före anmälan till förnyad prövning mot bakgrund av de vunna erfarenheterna. Detta kräver att medlemsstaterna lämnar statistiska uppgifter till kommissionen, så att den kan utarbeta sådana rapporter och eventuella förslag till ändringar. Kommissionens rapporter och förslag bör grundas på relevanta uppgifter som medlemsstaterna skall lämna regelbundet (min kursivering). Mot bakgrund av detta skäl tolkar jag artikel 1.4 och 1.5 i förordning nr 139/2004, att det är möjligt att använda sig av det förenklade förfarandet när som helst efter överlämnandet av den rapport som ska överlämnas senast den 1 juli 2009. Jag medger emellertid att formuleringarna i bestämmelsen lämnar ett utrymme för tvetydighet, som kan ge intryck av att det förenklade förfarandet endast kunde tillämpas på de ändringar som föreslogs efter antagandet av 2009 års rapport. Även om man bortser från skäl 9 i förordning nr 139/2004 förefaller tanken att denna bestämmelse endast kan tillämpas en gång vara ologisk. Med tiden blir nämligen behovet av att justera tröskelvärdena mer och mer upp uppenbart.
127 Som betonar mekanismens tillfälliga karaktär, Downes, T.A. och Ellison, J., The legal control of mergers in the EC, Blackston, 1991, s. 63–65.
128 Sir Leon Brittan, fotnot 65, a.a., s. 42: This provision is narrowly defined and would not permit the Commission to deal with mergers below the threshold on a general basis, even if it were inclined to evade the spirit of the threshold provision in this way (Denna bestämmelse är strikt definierad och gör det inte möjligt för kommissionen att generellt behandla koncentrationer som understiger tröskelvärdet, även om den skulle vara benägen att kringgå andan i bestämmelsen om tröskelvärde) (min kursivering). Se, även, ibidem, The Law and Policy of Merger Control in the EEC, European Law Review, 1990, s. 245.
129 Se, särskilt, artikel 10 i 1997 års förordning och skälen 11, 12 och 14 i förordning nr 139/2004.
130 Se punkt 142 i den överklagade domen.
131 Min kursivering.
132 Min kursivering.
133 Se, bland annat, dom av den 4 mars 2020, Marine Harvest/kommissionen ( C‑10/18 P, EU:C:2020:149, punkt 108 och där angiven rättspraxis). Se även dom av den 12 december 2012, Electrabel/kommission ( T‑332/09, EU:T:2012:672, punkt 246).
134 Det skälet hade följande lydelse: En ny rättsakt bör därför skapas i form av en förordning som möjliggör en effektiv kontroll av alla koncentrationer med avseende på deras verkningar på konkurrensstrukturen inom gemenskapen. Den skall vara den enda förordning som är tillämplig på sådana koncentrationer.
135 Enligt den bestämmelsen, och utan hinder av kommissionens exklusiva behörighet att pröva de koncentrationer som omfattas av räckvidden för förordning nr 139/2004, får medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att skydda andra legitima intressen än de som omfattas av denna förordning och som är förenliga med gemenskapsrättens allmänna principer och övriga bestämmelser.
136 Se, för ett liknande resonemang, dom av 7 september 2017, Austria Asphalt ( C‑248/16, EU:C:2017:643, punkt 21). Se, även, dom av den 25 mars 1999, Gencor/kommission ( T‑102/96, EU:T:1999:65, punkt 314), och dom av den 22 september 2021, Altice Europe/kommissionen ( T‑425/18, EU:T:2021:607, punkt 299).
137 Se dom av den 22 juni 2004, Portugal/kommission ( C‑42/01, EU:C:2004:379, punkt 50), och skäl 8 i förordning 139/2004.
138 Se skäl 9 i förordning nr 139/2004.
139 Se, särskilt, punkt 140 i den överklagade domen.
140 Min kursivering. I doktrinen beskrivs koncentrationsförordningen också som ett instrument med flera mål: se, exempelvis, Navarro Varona m.fl, Merger Control in the EU: Law, Economics and Practice, första upplagan, Oxford University Press, 2001, s. 1–5.
141 Se hänvisningen till subsidiaritetsprincipen i skälen 6, 8, 11 och 14. Se även skäl 8 in fine: koncentrationer som inte omfattas av denna förordning faller i princip inom medlemsstaternas behörighet.
142 Se hänvisningen till principen om prövning i en enda instans i skälen 8 och 11, till kommissionens exklusiv behörighet i skäl 17 och till de påföljande begränsningarna för medlemsstaternas åtgärder i skälen 18 och 19.
143 Se hänvisningarna till effektivitet i skälen 14, 15 och 16, till förutsebarhet i skäl 15, och till rättssäkerhet i skälen 11, 25 och 34. Se även 1996 års grönbok, punkt 29. I doktrinen, se, bland annat, Blaise, J.B., Concurrence – Contrôle des opérations de concentration, Revue trimestrielle de droit européen, 1990, s. 743, och Venit, J., The merger control regulation: Europe comes of age … or Caliban’s dinner, Common Market Law Review, 1990, s. 44.
144 På samma sätt Whish, R. och Bailey, D., Competition Law, åttonde upplagan, Oxford University Press, 2018, s. 832 och 833.
145 Se, allmänt, Irarrazabal Philippi, F., Merger control procedure, Global Dictionary of Competition Law, Concurrences, Art. No 12342.
146 Dom av den 22 juni 2004, Portugal/kommissionen ( C‑42/01, EU:C:2004:379, punkterna 51 och 53). Se, även, förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Cementbouw Handel & Industrie/kommissionen (C‑202/06 P, EU:C:2007:255, punkt 44).
147 Se dom av den 22 juni 2004, Portugal/kommissionen ( C‑42/01, EU:C:2004:379, punkt 50). Se även skäl 8 (koncentrationer som inte omfattas av denna förordning faller i princip inom medlemsstaternas behörighet) och skäl 9 (”Tillämpningsområdet för denna förordning bör … avgränsas av kvantitativa tröskelvärden för att omfatta de koncentrationer som har en gemenskapsdimension).
148 Se ovan, fotnot 141.
149 Sir Leon Brittan, Subsidiarity in the Constitution of the EC, Robert Schuman Lecture, European University Institute, 1992, s. 12.
150 Artikel 5.3 första stycket FEU: Enligt subsidiaritetsprincipen ska unionen … vidta en åtgärd endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå.
151 Se kommissionens genomförandeförordning (EU) 2023/914 av den 20 april 2023 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 802/2004 (EUT L 119, 2023, s. 22).
152 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/1925 av den 14 september 2022 om öppna och rättvisa marknader inom den digitala sektorn och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och (EU) 2020/1828 (Förordningen om digitala marknader) (EUT L 265, 2022 s. 1).
153 Dom av den 13 juli 2023, kommissionen/CK Telecoms UK Investments ( C‑376/20 P, EU:C:2023:561, punkt 72 och där angiven rättspraxis).
154 Vilket är den förhärskande uppfattningen i doktrinen, se, exempelvis, Bushell, G., Chapter II, i Jones, C. och Weinert, L. (eds), EU Competition Law, Vol. II, Book One, Edward Elgar Publishing, 2021, s. 41.
155 Se, nyligen, dom av den 22 november 2022, kommissionen/rådet (Anslutning till Genèveakten) ( C‑24/20, EU:C:2022:911, punkt 83).
156 Detta är i än högre grad sant om man som jag anser att det förenklade förfarande för att ändra dessa tröskelvärden som föreskrivs i artikel 1.4 och 5 i förordning nr 139/2004 fortfarande är tillämpligt. Se fotnoterna 125 och 126 ovan.
157 Se, bland många, dom av den 24 november 1992, Poulsen och Diva Navigation ( C‑286/90, EU:C:1992:453, punkt 28).
158 Dom av den 6 september 2017, Intel/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2017:632, punkterna 40–47), och dom av den 25 mars 1999, Gencor/kommissionen ( T‑102/96, EU:T:1999:65, punkt 243).
159 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Darmon i de förenade målen Ahlström Osakeyhtiö m.fl./kommissionen ( 89/85, 104/85, 114/85, 116/85, 117/85 och 125/85–129/85, EU:C:1988:258, punkt 57).
160 Se, exempelvis, vad gäller konkurrensrätten, förslag till avgörande av generaladvokaten Wathelet i målet InnoLux/kommissionen ( C‑231/14 P, EU:C:2015:292, punkterna 39–42), och förslag till avgörande av generaladvokaten Wahl i målet Intel Corporation/kommissionen ( C‑413/14 P, EU:C:2016:788, punkterna 283 och 300), och, i ett annat sammanhang, förslag till avgörande av generaladvokaten General Szpunar i målet Nikiforidis ( C‑135/15, EU:C:2016:281, punkt 88).
161 Se, exempelvis, artikel I.2 b och artikel IV i Avtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Amerikas förenta staters regering om tillämpningen av principerna om aktiv hövlighet vid genomförandet av deras konkurrenslagstiftning av den 4 juni 1998 (EGT L 173, 1998, s. 28).
162 Se, särskilt, yttrandet från Förenta staternas högsta domstol, F. Hoffmann-La Roche, Ltd. mot Empagran S.A. (124 S. Ct. 2359 (2004)).
163 Se, bland annat, dom av den 17 december 2020, Centraal Israëlitisch Consistorie van België m.fl. ( C‑336/19, EU:C:2020:1031, punkt 85). Vad gäller tillämpningen av denna princip i detta sammanhang, se i tillämpliga delar punkt 236 i den överklagade domen.
164 Som Korah, V. påpekade kan det vara mycket kostsamt för företag att behandla och tillhandahålla information till flera myndigheter på olika språk och i olika former inom olika – men under alla omständigheter snäva – tidsfrister (se An Introductory Guide to EC Competition Law and Practice, åttonde upplagan, Hart, 2004, s. 356).
165 Dom av den 16 mars 2023 (C‑449/21, EU:C:2023:207).
166 Dom av den 21 december 2023 (C‑333/21, EU:C:2023:1011, punkt 131).
167 Se, i tillämpliga delar, Förenta staternas justitieministerium och Federal Trade Commission (Förenta staternas federala konkurrensmyndighet), Horizontal Merger Guidelines, 2010, Section 6.4.
168 Se, med hänvisningar, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Disentangling Consummated Mergers: Experiences and Challenges, Competition Policy Roundtable Background Note, 2022.
169 Vad gäller detta ämne, se, exempelvis, Ginsburg, D.H. och Wong-Ervin, K.W., Challenging Consummated Mergers Under Section 2, Competition Policy International, maj 2020.
170 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1 av den 11 december 2018 om att ge medlemsstaternas konkurrensmyndigheter befogenhet att mer effektivt kontrollera efterlevnaden av konkurrensreglerna och om att säkerställa en väl fungerande inre marknad (EUT L 11, 2019, s. 3). Vad gäller det direktivet, se, allmänt, Arsenidou, E., The ECN+ Directive, i Dekeyser, K. m.fl. (eds), Regulation 1/2003 and EU Antitrust Enforcement – A Systematic Guide, Wolters Kluwer, 2023, s. 143–149.
171 Se förslag till avgörande av generaladvokaten Kokott i målet Towercast ( C‑449/21, EU:C:2022:777, punkt 63).
172 Vad gäller interimistiska åtgärder, se, nyligen, OECD, Interim Measures in Antitrust Investigations, Competition Policy Roundtable Background Note, 2022.
173 Se, exempelvis, dom av den 28 oktober 2022, Generalstaatsanwaltschaft München (Utlämning och ne bis in idem) ( C‑435/22 PPU, EU:C:2022:852, punkt 119 och där angiven rättspraxis).
174 Dom av den 3 april 2003, Royal Philips Electronics/kommissionen ( T‑119/02, EU:T:2003:101, punkt 354).
175 Se punkt 182 i den överklagade domen. För mig är innebörden av det avsnittet fortfarande oklar.
176 Se punkt 203 i den överklagade domen.
177 Se punkt 199 i den överklagade domen.
178 Se, med ytterligare hänvisningar, mitt förslag till avgörande i målet HSBC Holdings m.fl./kommission ( C‑883/19 P, EU:C:2022:384, punkterna 38–59).
179 Se punkt 221 i den överklagade domen.
180 Se punkt 226 i den överklagade domen.
181 Se, analogt, den praxis från unionsdomstolarna som det hänvisas till i punkt 240 i den överklagade domen.
182 Det är framför allt svårt att förstå varför kommissionen kontaktade klagandebolagen, och informerade dem om sin oro, nästan tre månader efter det att kommissionen hade mottagit ett klagomål avseende koncentrationen, trots att kommissionen – under denna period – vid flera tillfällen hade kontakt med klagandebolagen, flera nationella konkurrensmyndigheter, andra medlemsstaters myndigheter och Competition and Markets Authority (Förenade kungarikets konkurrens- och marknadsmyndighet).
183 Tal med titeln The Future of EU Merger Control (Framtiden för EU:s koncentrationskontroll), som hölls vid internationella advokatsamfundets 24:e årliga konferens om konkurrens den 11 september 2020.
184 Se punkt 260 i den överklagade domen
185 Se punkt 261 i den överklagade domen.
186 Se, exempelvis, dom av den 20 maj 2021, Riigi Tugiteenuste Keskus ( C‑6/20, EU:C:2021:402, punkt 49), dom av den 31 mars 2022, Smetna palata na Republika Bulgaria ( C‑195/21, EU:C:2022:239, punkt 65).
187 Se punkt 62 i den överklagade domen.
188 Se punkterna 79 och 80 i den överklagade domen.