Förslag till avgörande av generaladvokat Maciej Szpunar föredraget den 6 februari 2025

1 Originalspråk: franska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (EUT L 241, 2015, s. 1).

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/479 av den 11 mars 2015 om gemensamma exportregler (EUT L 83, 2015, s. 34).

4 Rådets direktiv av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (EUT L 345, 2008, s. 75).

5 Se artikel 26.2 FEUF.

6 Se, för ett liknande resonemang även Müller-Graff, P.-Chr., i von der Groeben, H., Schwarze, J., Hatje, A. (red.), Art. 35 AEUV, Europäisches Unionsrecht (Kommentar), Band 1, sjunde upplagan, Nomos, Baden-Baden, 2015, punkt 17.

7 Se även mitt förslag till avgörande i målet BONVER WIN ( C‑311/19, EU:C:2020:640, punkt 50).

8 Se punkt 32 i kommissionens ansökan.

9 Se dom av den 11 juli 1974, Dassonville ( 8/74, EU:C:1974:82, punkt 5). Enligt fast rättspraxis avser artikel 34 FEUF alla nationella åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom unionen (se dom av den 29 juli 2024, BP France, C‑624/22, EU:C:2024:640, punkt 61).

10 Se dom av den 17 september 2020, Hidroelectrica ( C‑648/18, EU:C:2020:723, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

11 Se dom av den 15 december 1971, International Fruit Company m.fl. ( 51/71–54/71, EU:C:1971:128, punkt 9).

12 Se dom av den 16 mars 1977, kommissionen/Frankrike ( 68/76, EU:C:1977:48, punkt 16).

13 Även kallade tvingande allmänintressen (se dom av den 16 december 2008, Gysbrechts och Santurel Inter, C‑205/07, EU:C:2008:730, punkt 45), tvingande krav av allmänintresse (se dom av den 17 september 2020, Hidroelectrica, C‑648/18, EU:C:2020:723, punkt 34) eller allmänintresse (se dom av den 21 juni 2016, New Valmar, C‑15/15, EU:C:2016:464, punkt 48).

14 Se skälen 5 och 9 i direktiv 2008/114.

15 Liksom en gemensam metod för bedömning av behovet att stärka skyddet av sådan infrastruktur för att bidra till att skydda människor.

16 Den har för övrigt hänvisat till artikel 352 FEUF, sannolikt i brist på annan rättslig grund.

17 Se, exempelvis, dom av den 14 mars 2000, Église de scientologie ( C‑54/99, EU:C:2000:124, punkt 17).

18 Se nyligen dom av den 13 juli 2023, Xella Magyarország ( C‑106/22, EU:C:2023:568, punkterna 66 och 67 och där angiven rättspraxis).

19 Se dom av den 13 juli 2023, Xella Magyarország ( C‑106/22, EU:C:2023:568, punkterna 66, 67 och 69 och där angiven rättspraxis).

20 Däremot föreslår jag att de ekonomiska skäl som Ungern har gjort gällande, såsom idén om att stimulera den nationella ekonomin, direkt ska underkännas.

21 Domstolen använder ibland i sin praxis begreppet lämplighet. Se, exempelvis, dom av den 23 januari 2014, kommissionen/Belgien ( C‑296/12, EU:C:2014:24, punkt 33). Jag kommer dock att använda begreppet ägnad att i detta förslag till avgörande.

22 Se dom av den 7 november 2024, Centro di Assistenza Doganale Mellano ( C‑503/23, EU:C:2024:933, punkt 84 och där angiven rättspraxis).

23 Materiellt härstammar de gemensamma bestämmelser som är tillämpliga på export från år 1969. Förordning 2015/479 upphävde rådets förordning (EG) nr 1061/2009 av den 19 oktober 2009 om upprättandet av gemensamma exportregler (EUT L 291, 2009, s. 1), som i sig hade upphävt rådets förordning (EEG) nr 2603/69 av den 20 december 1969, om upprättandet av gemensamma exportregler (EGT L 324, 1969, s. 25).

24 Se rubriken till kapitel I i förordning 2015/479.

25 Det ska i detta hänseende påpekas att artikel 10 i förordning 2015/479 naturligtvis, såsom följer av domstolens praxis, utöver dess lydelse även ska tillämpas på åtgärder med verkan motsvarande en kvantitativ exportrestriktion. I målen Werner och Leifer, som avsåg tolkningen av en av föregångarna till förordning 2015/479, nämligen förordning 2603/69, uppkom frågan om huruvida den bestämmelse som motsvarade artikel 10 i förordning 2015/479 och vars lydelse är identisk med denna, även omfattade åtgärder med motsvarande verkan. Domstolen ansåg att skillnaden i formuleringen mellan artikel 35 FEUF och artikel 10 i förordning nr 2603/69 saknade betydelse. Genom att inte begränsa sig till en bokstavstolkning och genom att undersöka sammanhanget och de mål som eftersträvades med förordning nr 2603/69, slog domstolen fast att från tillämpningsområdet för en förordning som är grundad på artikel 207 FEUF och som enligt artikel 1 har till syfte att genomföra principen om exportfrihet på unionsplanet, kan inte åtgärder som vidtas av medlemsstaterna och som har en verkan som motsvarar en kvantitativ restriktion undantas, eftersom deras tillämpning kan leda till att export förbjuds (se domarna av den 17 oktober 1995, Werner, C‑70/94, EU:C:1995:328, punkt 22, och dom Leifer m.fl., C‑83/94, EU:C:1995:329, punkt 23). Se även förslag till avgörande av generaladvokaten Jacob i målet Werner ( C‑70/94, EU:C:1995:151, punkt 31) och förslag till avgörande av generaladvokaten Jacob i målet Richardt och Les Accessoires Scientifiques ( C‑367/89, EU:C:1991:199, punkterna 19–22).

26 Naturligtvis under förutsättning att de krav som följer av denna bestämmelse liksom övriga principer, såsom proportionalitetsprincipen, är uppfyllda.

27 Domstolen har påpekat följande: Att göra en snävare tolkning av [begreppet allmän säkerhet] när det används i artikel [10] i förordningen skulle innebära att medlemsstaterna tilläts att begränsa rörligheten för varor på den inre marknaden i högre grad än vad som är fallet vid varuutbytet med tredjeland (se dom av den 17 oktober 1995, Werner, C‑70/94, EU:C:1995:328, punkt 25). Jag anser emellertid att det, eftersom Ungern i förevarande mål inte har framfört något bevis eller argument, saknas skäl att tolka begreppet allmän säkerhet på något annat sätt än inom ramen för artikel 36 FEUF och artikel 10 i förordning 2015/479.

28 Se dom av den 26 oktober 2006, kommissionen/Grekland ( C‑65/05, EU:C:2006:673, punkt 65). I denna dom tolkade domstolen den bestämmelse som var identisk med föregångaren till direktiv 2015/1535, nämligen artikel 9.7 första stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998, om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EGT L 204, 1998, s. 37), i ändrad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 (EGT L 217, 1998, s. 18).

29 Se även dom av den 10 juli 2014, Ivansson m.fl. ( C‑307/13, EU:C:2014:2058, punkt 44).