Förslag till avgörande av generaladvokat Tamara Ćapeta föredraget den 3 juli 2025

1 Originalspråk: engelska.

2 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 2015, s. 73). Det direktivet har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1640 av den 31 maj 2024 om de mekanismer som medlemsstaterna ska inrätta för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och om ändring och upphävande av direktiv (EU) 2015/849 (EUT L, 2024/1640).

3 Den hänskjutande domstolen har särskilt nämnt Verwaltungsgerichtshofs (Högsta förvaltningsdomstolen) dom av den 29 mars 2019, Ro 2018/02/0023.

4 Enligt den hänskjutande domstolen är detta anledningen till att två andra fysiska personer, KL och TR, i egenskap av personer vars överträdelse tillskrivs den juridiska personen, också är parter i det nationella målet, eftersom det förvaltningsbeslut av straffrättslig karaktär som riktas mot den juridiska personen även måste riktas mot de fysiska personerna, till följd av att de har partsrättigheter och således har rätt att överklaga, trots att FMA aldrig har eftersträvat att en påföljd ska utdömas mot de fysiska personerna.

5 Dom av den 5 december 2023 ( C‑807/21, EU:C:2023:950) (nedan kallad domen i målet Deutsche Wohnen).

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1) (nedan kallad dataskyddsförordningen).

7 Se skäl 3 i direktiv 2015/849.

8 Se artikel 1 och skäl 64 i direktiv 2015/849. Se, även, dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Rumänien (Bekämpning av penningtvätt) ( C‑549/18, EU:C:2020:563, punkt 73), och dom av den 16 juli 2020, kommissionen/Irland (Bekämpning av penningtvätt) ( C‑550/18, EU:C:2020:564, punkt 82), där EU‑domstolen konstaterade att direktiv 2015/849 är ett viktigt instrument för att säkerställa ett effektivt skydd för unionens finansiella system mot hot som härrör från penningtvätt och finansiering av terrorism.

9 De ansvariga enheterna förtecknas i artikel 2 i direktiv 2015/849.

10 För en översikt se, exempelvis, Maillart, J.-B., The Anti-money laundering architecture of the European Union, i Vogel, B. och Maillart, J.-B (utg.), National and International Anti-Money Laundering Law: Developing the Architecture of Criminal Justice, Regulation and Data Protection, Intersentia, Cambridge, 2020, s. 71–155.

11 Se artikel 58.2 i direktiv 2015/849. I skäl 59 i direktivet anges att medlemsstaterna bör se till att påförande av administrativa sanktioner och åtgärder i enlighet med det direktivet och av straffrättsliga påföljder i enlighet med nationell rätt inte strider mot principen ne bis in idem. I artikel 58.2 i det direktivet föreskrivs i det hänseendet att medlemsstaterna kan besluta att inte fastställa regler för administrativa sanktioner eller åtgärder för överträdelser som omfattas av straffrättsliga påföljder i deras nationella rätt.

12 Se skäl 59 i direktiv 2015/849.

13 Se artikel 59.2 och 59.3 i direktiv 2015/849.

14 Se artikel 59.4 i direktiv 2015/849.

15 Direktiv 2024/1640, som är det senaste penningtvättsdirektivet, ändrade inte den bestämmelsen i sak.

16 Jag vill även påpeka att det i artikel 46.1 tredje stycket i direktiv 2015/849 föreskrivs att om en fysisk person som tillhör vissa kategorier av ansvariga enheter är yrkesverksam som anställd hos en juridisk person, ska skyldigheterna enligt det avsnittet gälla den juridiska och inte den fysiska personen.

17 Se artikel 59.3 i direktiv 2015/849.

18 Se domen i målet Deutsche Wohnen (punkt 60).

19 Se domen i målet Deutsche Wohnen (punkt 44).

20 Se domen i målet Deutsche Wohnen (punkt 46).

21 Några av dessa rättsakter antogs inom ramen för den rättsliga grunden för harmonisering på det straffrättsliga området (artikel 83 FEUF). Se, exempelvis, artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1673 av den 23 oktober 2018 om bekämpande av penningtvätt genom straffrättsliga bestämmelser (EUT L 284, 2018, s. 22), artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1203 av den 11 april 2024 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser och om ersättande av direktiven 2008/99/EG och 2009/123/EG (EUT L, 2024/1203) och artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1226 av den 24 april 2024 om fastställande av brottsrekvisit och påföljder för överträdelse av unionens restriktiva åtgärder och om ändring av direktiv (EU) 2018/1673 (EUT L, 2024/1226). Andra rättsakter antogs till exempel inom området för fiskeripolitiken (artikel 43 FEUF) eller invandringspolitiken (artikel 79 FEUF). Se, exempelvis, artikel 47 i rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999 (EUT L 286, 2008, s. 1) eller artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt (EUT L 168, 2009, s. 24).

22 För ett kort urval, se, exempelvis, Pieth, M. och Ivory, R., Chapter 1 Emergence and convergence: Corporate criminal liability principles in overview, i Pieth, M. och Ivory, R (utg), Corporate criminal liability: emergence, convergence, and risk, IUS Gentium, vol. 9(3), 2011, punkt 1.4, Vermeulen, G., De Bondt, W. och Ryckman, C., Liability of legal persons for offences in the EU, Maklu, Antwerpen, 2012, och Pikamäe, P. och Kärner, M., The effect of European Union law on the criminal and quasi-criminal liability of legal persons in Estonia, Juridica International, vol. 33, 2024, s. 89–101, särskilt s. 92.

23 Se Franssen, V., The EU’s fight against corporate financial crime: State of affairs and future potential, German Law Journal, vol. 19(5), 2018, s. 1221–1249, särskilt s. 1237–1242.

24 För ett kort urval, se, bland annat artikel 70 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 2014, s. 349), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/790 av den 28 februari 2024 (EUT L, 2024/790) (Mifid II), artikel 38 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1129 av den 14 juni 2017 om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG (EUT L 168, 2017, s. 12) (prospektförordningen), artikel 111 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1114 av den 31 maj 2023 om marknader för kryptotillgångar och om ändring av förordningarna (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 1095/2010 samt direktiven 2013/36/EU och (EU) 2019/1937 (EUT L 150, 2023, s. 40) (förordningen om marknader för kryptotillgångar eller MiCA‑förordningen), och artiklarna 65 och 66 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1619 av den 31 maj 2024 om ändring av direktiv 2013/36/EU vad gäller tillsynsbefogenheter, sanktioner, filialer från tredjeland och miljö, samhällsansvar och bolagsstyrningsrisker (EUT L, 2024/1619) (kapitalkravsdirektivet).

25 Se, exempelvis, dom av den 16 december 1976, Rewe-Zentralfinanz och Rewe‑Zentral ( 33/76, EU:C:1976:188, punkt 5), dom av den 16 december 1976, Comet ( 45/76, EU:C:1976:191, punkt 13), dom av den 12 februari 2008, Kempter ( C‑2/06, EU:C:2008:78, punkt 57), och dom av den 30 april 2024, M.N (EncroChat) ( C‑670/22, EU:C:2024:372, punkt 129).

26 Se, exempelvis, dom av den 8 juli 2010, Bulicke ( C‑246/09, EU:C:2010:418, punkt 36), och dom av den 5 september 2023, Udlændinge- og Integrationsministeriet (Förlust av danskt medborgarskap) ( C‑689/21, EU:C:2023:626, punkt 42).

27 Se, exempelvis, dom av den 2 december 1997, Fantask m.fl. ( C‑188/95, EU:C:1997:580, punkt 48), och dom av den 7 april 2022, IFAP ( C‑447/20 och C‑448/20, EU:C:2022:265, punkt 55).

28 Se, exempelvis, dom av den 8 september 2011, Q-Beef och Bosschaert ( C‑89/10 och C‑96/10, EU:C:2011:555, punkterna 36 och 37), och dom av den 20 december 2017, Caterpillar Financial Services ( C‑500/16, EU:C:2017:996, punkterna 42 och 43).