Förslag till avgörande av generaladvokat Manuel Campos Sánchez-Bordona föredraget den 3 april 2025

1 Originalspråk: spanska.

2 Rådets förordning (EEG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (EGT L 179, 1999, s. 1).

3 Rådets förordning nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 299, 2007, s. 1). Denna förordning ändrades genom rådets förordning (EG) nr 491/2009 av den 25 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (EUT L 154, 2009, s. 1).

4 Rådets förordning (EG) nr 479/2008 av den 29 april 2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, om ändring av förordningarna (EG) nr 1493/1999, (EG) nr 1782/2003, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 3/2008 samt om upphävande av förordningarna (EEG) nr 2392/86 och (EG) nr 1493/1999 (EUT L 148, 2008, s. 1).

5 Konvention för skydd av den industriella äganderätten, som undertecknades i Paris den 20 mars 1883, senast reviderad i Stockholm den 14 juli 1967 och ändrad den 28 september 1979 (Förenta nationernas traktatsamling, volym 828, nr 11851, s. 305) (nedan kallad Pariskonventionen).

6 Förenta nationernas traktatsamling, volym 828, nr 11848, s. 163) (nedan kallad Madridöverenskommelsen).

7 Nedan kallat Trips-avtalet. Avtalet finns i bilaga 1C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO) som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994 och godkändes genom rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, 1994, s. 1).

8 Denna artikel ska jämföras med artikel 18 i kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 av den 14 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, traditionella uttryck, märkning och presentation av vissa vinprodukter (EUT L 193, 2009, s. 60), som trädde i kraft den 1 augusti 2009 och som utgör den rättsliga grunden för inrättandet av E-Bacchus-registret (se skäl 8 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 314/2012 av den 12 april 2012 om ändring av förordningarna (EG) nr 555/2008 och (EG) nr 436/2009 vad gäller följedokument för transport av vinprodukter och vad gäller de register som ska föras inom vinsektorn (EUT L 103, 2012, s. 21)).

9 De bestämmelser som fördes in i förordning nr 1234/2007 införlivades i allt väsentligt med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av förordningarna (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 2013, s. 671), vilken av tidsmässiga skäl inte har någon relevans för avgörandet av förevarande mål.

10 Enligt Duca di Salaparuta SpA var det nationella varumärket giltigt fram till 2009 och EU-varumärket kommer, som det ser ut nu, att vara giltigt fram till den 7 september 2029 (punkt 4 i dess skriftliga yttrande).

11 Decreto – Riconoscimento della denominazione di origine controllata dei vini Salaparuta e approvazione del relativo disciplinare di produzione (Erkännande av den skyddade ursprungsbeteckningen för Salaparuta-viner och godkännande av motsvarande specifikationer) av den 8 februari 2006 (GURI nr 42 av den 20 februari 2006, s. 34) (nedan kallat dekretet av den 8 februari 2006).

12 EUT C 187, 2009, s. 1.

13 Den skyddade ursprungsbeteckningen Salaparuta PDO-IT-A0795 registrerades i den elektroniska databasen E-Bacchus och är förtecknad som sådan i den elektroniska databasen eAmbrosia, med registreringsdatum den 8 augusti 2009 (https://ec.europa.eu/agriculture/eambrosia/geographical-indications-register/).

14 Punkterna 27 och 28 i den italienska regeringens skriftliga yttrande.

15 Dom av den 16 juli 2015, Diageo Brands ( C‑681/13, EU:C:2015:471, punkt 59) och dom av den 12 februari 2008, Kempter ( C‑2/06, EU:C:2008:78, punkt 42).

16 Se punkt 18 sista stycket, punkt 20 tredje strecksatsen första och andra styckena samt punkt 22 i dess skriftliga yttrande.

17 I artiklarna 55 och 57 i förordning (EG) nr 1493/1999 anges de nödvändiga och kompletterande faktorer som de (nationella) bestämmelserna om framställning av kvalitetsviner fso ska grundas på.

18 Detsamma gäller om en medlemsstat har godkänt att namnet på en kommun eller en del av en kommun får användas.

19 [U]nder förutsättning att märkesnamnet registrerades minst 25 år före producentmedlemsstatens officiella erkännande av ifrågavarande geografiska namn, i enlighet med gemenskapens relevanta bestämmelser för kvalitetsviner fso och att märkesnamnet faktiskt har använts utan uppehåll.

20 Se EUT C 187, 2009, s. 1.

21 Den hänskjutande domstolen har i detta sammanhang, som ett uttryck för iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen, hänvisat till dom av den 22 december 2010, Bavaria ( C‑120/08, EU:C:2010:798), som även den avsåg en konflikt mellan en geografisk beteckning och ett äldre varumärke. I punkt 40 i den domen slog EU-domstolen fast följande: Rättssäkerhetsprincipen utgör hinder för att fastställa att en gemenskapsrättsakt skall tillämpas från en tidigare tidpunkt än den tidpunkt då den offentliggörs. Det kan dock i undantagsfall förhålla sig på annat sätt, när det eftersträvade målet kräver detta och de berörda parternas berättigade förväntningar vederbörligen respekteras. I detta avseende skall de gemenskapsrättsliga materiella bestämmelserna, för att garantera att rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar iakttas, tolkas så, att situationer som har uppkommit innan de trädde i kraft endast i den mån det tydligt följer av deras ordalydelse, ändamål eller systematik att de skall ha en sådan verkan.

22 En liknande formulering användes i rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EGT L 208, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 43, s. 153), i vilken det i artikel 14.3 föreskrevs att [e]n ursprungsbeteckning eller en geografisk beteckning … inte [skall] registreras när detta med hänsyn till ett varumärkes anseende och renommé och den tid som det har använts är ägnat att vilseleda konsumenten om produktens rätta identitet. I artikel 1.1 andra stycket i samma förordning föreskrevs emellertid att [d]enna förordning skall dock inte tillämpas på vinprodukter och spritdrycker.

23 Artikel 51.1 i förordning (EG) nr 479/2008 (som i allt väsentligt motsvarar artikel 118s i förordning (EG) nr 1234/2007): De vinbeteckningar som är skyddade enligt artiklarna 51 och 54 i förordning (EG) nr 1493/1999 och artikel 28 i förordning (EG) nr 753/2002, ska automatiskt vara skyddade enligt den här förordningen. Kommissionen ska föra in dem i det register som avses i artikel 46 i den här förordningen.

24 Dom av den 13 februari 2014, Ungern/kommissionen ( C‑31/13 P, EU:C:2014:70, punkt 58): [D]et övergångssystem som föreskrivs i artikel 118s i förordning nr 1234/2007 har införts i syfte att av rättssäkerhetsskäl behålla skyddet för de vinbeteckningar som redan före den 1 augusti 2009 var skyddade genom nationell rätt, och således på unionsnivå enligt förordning nr 1493/1999. Ordalydelsen av artikel 118s.1 i förordning nr 1234/2007 bekräftar detta syfte genom att föreskriva att vinbeteckningarna automatiskt ska vara skyddade enligt den förordningen ….

25 Särskilt artikel 14 i förordning nr 2081/92, artiklarna 43 och 44 i förordning nr 479/2008 och artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (EGT L 109, 2000, s. 29). Det sistnämnda direktivet upphävdes från och med den 13 december 2014 genom artikel 53 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, kommissionens direktiv 2000/13/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG. kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 2011, s. 18).

26 Punkt 13 i beslutet att begära förhandsavgörande: Hänvisningar görs till artikel 22 i Trips-avtalet, artikel 10a i Pariskonventionen och artikel 3bis i Madridöverenskommelsen. De återges i punkterna 6, 7 och 8 i detta förslag till avgörande.

27 Punkt 29 i dess skriftliga yttrande. Duca di Salaparuta SpA har åberopat denna bestämmelse i såväl de lägre instanserna som högsta instans. Även den portugisiska regeringen hänvisar till den i sitt skriftliga yttrande (punkterna 28 och 30). Den italienska regeringen beaktar den också, men menar att det i det här fallet per definition inte kan vara fråga om en felaktighet i den mening som avses i artikeln (punkt 46 i dess skriftliga yttrande).

28 En granskning av de åberopade bestämmelserna i Pariskonventionen, Madridöverenskommelsen och Trips-avtalet visar att de i allt väsentligt och i tillämpliga delar överensstämmer med det förbud mot felaktighet eller vilseledande som föreskrivs i artikel 48 i förordning nr 1493/1999.

29 Duca di Salaparuta SpA har i punkt 8 i sitt skriftliga yttrande angett att varumärket Salaparuta inte har något att göra med kommunen Salaparuta i provinsen Trapani, eftersom de druvor som används aldrig har kommit från detta område och företaget har sitt säte i en annan del av Sicilien.

30 Enligt den italienska regeringen är den fråga som paradoxalt nog skulle kunna uppstå huruvida ett varumärke (även om det är äldre) som innehåller en geografisk beteckning, vilket är fallet i förevarande mål, är giltigt. Den påpekar emellertid att denna fråga inte har uppkommit i det nationella målet, vilket bekräftar att klagandens (Duca di Salaparuta SpA) ståndpunkt inte kan godtas (punkt 46 i dess skriftliga yttrande). Den portugisiska regeringen varnar för sin del för risken för att ett varumärke otillbörligt ska monopolisera användningen av geografiska namn (punkt 35 i dess skriftliga yttrande).

31 Punkt 40 i detta förslag till avgörande.

32 Punkterna 43 och 44 i dess skriftliga yttrande.

33 Sidan 25 i dom nr 1384/2021 från Tribunale di Milano (Domstolen i Milano).

34 Duca di Salaparuta SpA har i sitt skriftliga yttrande (punkt 6) angett att denna fråga diskuterades i det nationella förfarandet för erkännande av den registrerade ursprungsbeteckningen Salaparuta. Till följd av dess kritik rådde det dessutom oenighet i den nationella vetenskapliga kommittén beträffande risken för förväxling med varumärket med samma namn.

35 Punkterna 20 och 35 i dess skriftliga yttrande.

36 Beslut av Corte suprema di cassazione, Sezioni Unite Civili (Högsta domstolen, tvistemålsavdelningarnas plenum) den 13 september 2017, nr 21191, punkt 2.

37 Ibidem, punkt 8.1.