5 Rådets genomförandeförordning av den 28 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 58, 2022, s. 1).

Preliminär utgåva

FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT

ANDREA BIONDI

föredraget den 30 oktober 2025 ( 1 )

Förenade målen C-440/24 P och C-441/24 P

Republiken Lettland

mot

Petr Aven (C-440/24 P)

och

Mikhail Fridman (C-441/24 P)

” Överklagande – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende – Frysning av tillgångar – Upptagande av de berörda personerna, enheterna och organen i förteckningen – Artikel 2.1 a och d i beslutet 2014/145/GUSP – Kriteriet avseende stöd för åtgärder eller politik – Kriteriet avseende materiellt eller ekonomiskt stöd till ansvariga ryska beslutsfattare – Kriteriet avseende fördelar som härrör från ryska beslutsfattare – Effektivt domstolsskydd – Fullständig prövning av unionsdomstolen av restriktiva åtgärder – Relevansen av bakgrunden i samband med bedömningen av huruvida skälen för upptagande i förteckningen är välgrundade – Avsaknad av avståndstagande”

1. Förevarande överklaganden, som ingavs av Republiken Lettland, som var intervenient vid Europeiska unionens tribunal, ger domstolen tillfälle att upprepa och ytterligare precisera omfattningen av Europeiska unionens råds utrymme för skönsmässig bedömning, dess bevisbörda och den standard för domstolsprövning som unionsdomstolen är skyldig att säkerställa.

2. Republiken Lettland har således yrkat att domstolen ska upphäva domarna Aven/rådet( 2 ) och Fridman/rådet( 3 ) (nedan gemensamt kallade de överklagade domarna), genom vilka tribunalen biföll Petr Avens respektive Mikhail Fridmans talan om ogiltigförklaring av dels beslut (Gusp) 2022/337( 4 ) och genomförandeförordning (EU) 2022/336( 5 ) (nedan gemensamt kallade de omtvistade ursprungliga rättsakterna), dels beslut (Gusp) 2022/1530( 6 ) och genomförandeförordning (EU) 2022/1529( 7 ) (nedan gemensamt kallade de omtvistade rättsakter genom vilka klagandena behölls i förteckningen), i den del dessa rättsakter (nedan gemensamt kallade de omtvistade rättsakterna) berör dem.

3. P. Aven och M. Fridman upptogs i förteckningarna över personer vars tillgångar ska frysas på grundval av två kriterier i artikel 2.1 i rådets beslut 2014/145/Gusp av den 17 mars 2014 om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 78, 2014, s. 16), i dess lydelse enligt rådets beslut (Gusp) 2022/329 av den 25 februari 2022 (EUT L 50, 2022, s. 1). Rådet upptog nämligen P. Aven och M. Fridman i förteckningen med motiveringen att det ansåg att de ”stöd[de] eller genomför[de]” åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, eller stabiliteten eller säkerheten i Ukraina (artikel 2.1 a i beslut 2014/145 i dess ändrade lydelse, nedan kallat kriterium a) och att de stödde, ”materiellt eller ekonomiskt, eller gynna[des] av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina” (artikel 2.1 d i beslut 2014/145 i dess ändrade lydelse (nedan kallat kriteriet d)).

I. Bakgrund till tvisten och de överklagade domarna

4. Vad gäller bakgrunden till tvisten hänvisar jag till punkterna 2–14 i domen Aven/rådet och till punkterna 2–14 i domen Fridman/rådet.

5. Till stöd för sin talan vid tribunalen åberopade P. Aven två grunder. Den första grunden avsåg att rådet hade gjort sig skyldig till en felaktig bedömning som ledde till att han felaktigt togs upp och behölls i de omtvistade förteckningarna. Den andra grunden som gällde rättsakterna om bibehållande avsåg åsidosättande av kravet på periodisk omprövning av hans situation och motiveringsskyldigheten. Tribunalen prövade huruvida det var välgrundat att ta upp P. Aven och behålla honom i dessa förteckningar enligt kriterierna a och d, bland annat med hänsyn till rådets påstått felaktiga bedömning av de faktiska omständigheterna.( 8 ) Tribunalen drog slutsatsen att inget av de skäl som angetts i de rättsakter som angripits vid tribunalen var tillräckligt väl underbyggt och att det därför inte var motiverat att ta upp och behålla P. Aven i förteckningarna.( 9 ) Tribunalen biföll följaktligen talan såvitt avsåg den första grunden och ogiltigförklarade de omtvistade rättsakterna i den mån de avsåg P. Aven.

6. M. Fridman åberopade för sin del samma två grunder vid tribunalen, som endast prövade den första grunden avseende felaktig bedömning. Tribunalen prövade rådets påstått felaktiga bedömning av de faktiska omständigheterna och drog slutsatsen att inget av de skäl som angetts i de angripna rättsakterna var tillräckligt väl underbyggt och att det inte var motiverat att ta upp och behålla M. Fridman i de omtvistade förteckningarna.( 10 ) Tribunalen biföll följaktligen talan såvitt avsåg den första grunden och ogiltigförklarade de omtvistade rättsakterna i den del de avsåg M. Fridman.

II. Förfarandet vid domstolen och parternas yrkanden

7. I mål C-440/24 P har Republiken Lettland yrkat att domstolen ska upphäva domen i målet Aven/rådet och förplikta vardera parten att bära sina rättegångskostnader. P. Aven har i första hand yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet, på den grunden att det är uppenbart att det delvis inte kan upptas till prövning och på den grunden att det är uppenbart att det delvis saknar grund, i andra hand att domstolen ska ogilla överklagandet och, i vart fall, förplikta Republiken Lettland att ersätta rättegångskostnaderna.

8. I mål C-441/24 P har Republiken Lettland yrkat att domstolen ska upphäva domen Fridman/rådet och förplikta vardera parten att bära sina rättegångskostnader. M. Fridman har i första hand yrkat att domstolen ska ogilla överklagandet, på den grunden att det är uppenbart att det delvis inte kan upptas till prövning och på den grunden att det är uppenbart att det delvis saknar grund, i andra hand att domstolen ska ogilla överklagandet och, i vart fall, förplikta Republiken Lettland att ersätta rättegångskostnaderna.

9. Genom beslut av domstolens ordförande av den 29 oktober 2024 respektive den 6 november 2024 tilläts Republiken Estland och Republiken Litauen att intervenera i målen till stöd för Republiken Lettlands yrkanden i dessa mål som därefter förenades vad gäller det muntliga förfarandet och domen.( 11 )

III. Prövning av överklagandena

10. Republiken Lettland har i vart och ett av sina två överklaganden åberopat fyra liknande grunder.

11. Som första grund har det gjorts gällande att den rättspraxis som följer av domen i målet Kadi har åsidosatts.( 12 ) Den andra grunden avser missuppfattning av den bevisning som rådet ingett. Såvitt avser den tredje grunden har en felaktig rättstillämpning i samband med tillämpningen av kriteriet d gjorts gällande. Som fjärde grund har det gjorts gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att inte kvalificera avsaknaden av avståndstagande som stöd i den mening som avses i kriterium a.

A. Inledande synpunkter

12. Före min bedömning av förevarande överklaganden vill jag göra två inledande överväganden.

1. Domstolsprövningens omfattning och ramen för bedömningen

13. De olika grunder som har åberopats inom ramen för förevarande talan kan sammanfattas i en enda fråga: omfattningen av den domstolsprövning som unionsdomstolarna ska göra av lagenligheten av de restriktiva åtgärder som rådet har antagit. Detta är inte en ny fråga. Unionsdomstolarna förväntas uppnå en känslig men till slut rättvis balans mellan olika och potentiellt motstridiga principer och rättsregler.

14. I de två vågskålarna återfinns, å ena sidan, rådets befogenhet att anta restriktiva åtgärder och, å andra sidan, skyddet av rättigheterna för de personer som berörs av dessa åtgärder.

15. Det kan inte heller bortses från att dessa överklaganden har ingetts i samband med invasionen av Ukraina, ett uppenbart åsidosättande av internationell rätt och FN-stadgan,( 13 ) som utgör ett av de allvarligaste hoten mot den europeiska säkerheten och den internationella ordningen sedan andra världskrigets slut. Denna oro genomsyrar Republiken Lettlands argumentation.

16. Vikten av de mål som rådet eftersträvar, vilka ingår i det bredare målet att upprätthålla internationell fred och säkerhet, i enlighet med de mål för unionens yttre åtgärder som anges i artikel 21 FEU, och den gradvisa ökningen av de restriktiva åtgärder, beroende på deras effektivitet, som rådet antagit som svar på Ryska federationens åtgärder som destabiliserar Ukraina, har redan erkänts.( 14 ) Det system för restriktiva åtgärder som följer av de omtvistade rättsakterna syftar till att utöva största möjliga tryck på Ryska federationen genom att öka kostnaderna för dess åtgärder som syftar till att undergräva Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.

17. Det råder inget tvivel om att rådet har ett stort handlingsutrymme när det gäller att besluta om restriktiva åtgärder är lämpliga och fastställa villkoren för dem. Det ska tilläggas att detta handlingsutrymme sträcker sig till allvarlighetsgraden av dessa åtgärder och deras i praktiken obegränsade karaktär, för att avgöra huruvida de kan få den ryska federationen att upphöra med den ytterst allvarliga överträdelsen av internationell rätt.

18. Ett sådant handlingsutrymme kan emellertid inte befria rådet från skyldigheten att säkerställa och visa att de skäl som ledde till att de personer som omfattas av restriktiva åtgärder togs upp i förteckningen och behölls i denna, det vill säga individuella beslut som avsevärt påverkar dem negativt, är välgrundade. ( 15 )

19. I detta avseende vill jag påpeka att tribunalen, före sin bedömning av huruvida det var välgrundat att uppta och behålla P. Aven och M. Fridman i förteckningarna enligt kriterierna a och d gjorde några inledande anmärkningar som helt och hållet återspeglade den bedömningsram som domstolen har utvecklat i sin rättspraxis.

20. Domstolen har nyligen för det första erinrat om att ”[v]id prövningen av lagenligheten av de skäl som ligger till grund för beslutet att uppta eller behålla en persons namn i förteckningen över personer som är föremål för restriktiva åtgärder, krävs det, för att den domstolsprövning som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska vara effektiv, att unionsdomstolen, säkerställer att beslutet, som har individuell innebörd för den berörda personen, vilar på tillräckligt underbyggda faktiska omständigheter. Detta förutsätter en kontroll av de faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen och som ligger till grund för nämnda beslut, vilket betyder att domstolskontrollen inte är begränsad till en bedömning av huruvida de angivna skälen är sannolika i abstrakt mening, utan gäller huruvida det föreligger stöd för dessa skäl, eller åtminstone för ett av dem som i sig anses räcka som grund för beslutet”.( 16 )

21. För det andra bekräftade domstolen att en sådan bedömning ”inte [ska] göras genom att varje bevis prövas för sig utan i det sammanhang i vilket de ingår. Rådet har uppfyllt sin bevisbörda om det inför unionsdomstolen lägger fram tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gör det möjligt att fastställa att den person som omfattas av en åtgärd om frysning av tillgångar har en tillräcklig anknytning till den regim som ska bekämpas. Det är vidare den behöriga unionsmyndigheten som, vid ett eventuellt bestridande, ska visa att det finns grund för de skäl som har åberopats mot den berörda personen, och inte den berörda personen som ska bevisa motsatsen, det vill säga att det saknas grund för skälen. Det krävs visserligen inte att den nämnda myndigheten vid domstolen förebringar samtliga av de uppgifter och bevis som är knutna till de skäl som anförs. Däremot är det viktigt att de uppgifter och den bevisning som inges stöder de skäl som har åberopats mot den berörda personen”.( 17 )

22. Det framgår även av domstolens praxis att unionsdomstolarna, när de kontrollerar restriktiva åtgärder, är skyldiga att, i enlighet med den behörighet som de getts enligt fördraget, göra en i princip fullständig prövning av lagenligheten av samtliga unionsrättsakter, vilket även gäller för prövningen av rättsakter genom vilka restriktiva åtgärder införs.( 18 )

23. Det är således med beaktande av denna bedömningsram som förevarande överklaganden ska prövas.

2. Kriterierna för upptagande i förteckningen

24. I det följande ska jag kort återkomma till de kriterier som rådet har använt för att ta upp och behålla P. Avens och M. Fridmans namn på förteckningarna över personer vars tillgångar ska frysas.

25. Dessa kriterier har fastställts av rådet, som i detta syfte har använt sig av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som det har på området( 19 ) och som inte har ifrågasatts här. Det var genom beslut 2022/329 som kriterierna för upptagande i förteckningen ändrades i ett sammanhang där det fanns ett brådskande behov att anta ytterligare restriktiva åtgärder med hänsyn till den allvarliga situationen.( 20 )

26. Tribunalen anförde uttryckligen att dessa upptaganden och bibehållanden – alltså både för P. Aven och M. Fridman – inte kunde ha grundats på andra kriterier, ( 21 ) vilket rådet antydde under förfarandet vid tribunalen. Denna slutsats har inte ifrågasatts inom ramen för förevarande överklaganden. Kriterierna a och d ska således anses vara de enda kriterier som är relevanta för bedömningen.

27. Det framgår således av kriterium a att penningmedel och ekonomiska resurser( 22 ) som tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av fysiska personer som ”stöder eller genomför” åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, eller dess stabilitet eller säkerhet, ska frysas.

28. Kriterium d syftar framför allt till att frysa fysiska personers tillgångar, antingen därför att de ger materiellt eller ekonomiskt stöd till de ryska beslutsfattare som bär ansvaret för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina eller för att de gynnas av dessa beslutsfattare.

29. Dessa rättsakter innehåller inte någon definition av begreppen ”stöd”, ”materiellt eller ekonomiskt stöd”, ”ryska beslutsfattare” och inte heller någon uppgift om vad som avses med ”gynnas”.( 23 ) De innehåller inte mer information om bevisning.

30. Av punkt 41 i de överklagade domarna framgår att domstolen har slagit fast att kriteriet a ”innebär att det ska fastslås ett direkt eller indirekt samband mellan den berörda personens … handlande eller verksamhet och den situation i Ukraina som ligger till grund för de restriktiva åtgärderna i fråga. Dessa personer ska genom sitt uppträdande ha stött personer som blivit ansvariga för handlingar eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende.”

31. Det framgår av punkt 42 i dessa domar att tribunalen slog fast att kriterium d ”på ett målinriktat och selektivt sätt avser fysiska … personer … som – även om de inte i sig har någon koppling till annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina – materiellt eller ekonomiskt stödjer, eller gynnas av, ryska beslutsfattare som ansvarar för denna annektering och destabilisering.” Kriterium d består enligt tribunalen av två rekvisit, det vill säga förekomsten av materiellt eller ekonomiskt stöd till ryska beslutsfattare som ansvarar för denna annektering eller destabilisering å ena sidan, och det förhållandet att den berörda personen gynnas av dessa beslutsfattare å andra sidan. Dessa två kriterier är inte kumulativa och när det gäller fördelen räcker det att den berörda personen erhåller fördelar av ”ryska beslutsfattare”, utan att det är nödvändigt att visa något samband mellan de fördelar som de utpekade personerna eller enheterna erhåller och annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina.

B. Den första grunden i målen C-440/24 P och C-441/24 P: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att åsidosatta den rättspraxis som följer av domen i målet Kadi

1. Sammanfattning av parternas argument

32. Republiken Lettland har, med stöd av Republiken Estland och Republiken Litauen, till stöd för sin argumentation gjort en rad allmänna anmärkningar om behovet av att utveckla en enhetlig rättspraxis och beakta den ryska regimen och dess inflytande i ett bredare sammanhang. En sådan bedömning ska göras med beaktande av de krav som följer av artikel 3.1 och 3.5 samt artikel 21.1 och 21.2 a och c FEU.

33. Tribunalen gjorde en felaktig tillämpning av den rättspraxis som det erinrats om i punkt 31 i de överklagade domarna, vilken bestod i en enda individuell och isolerad prövning av den bevisning som rådet hade ingett, trots att denna prövning borde ha kompletterats med en gemensam och övergripande bedömning med hänsyn till det sammanhang i vilket denna bevisning ingick.

34. Republiken Lettland har således hävdat att den rättsliga prövningen av de restriktiva åtgärderna ska ske i tre steg. För det första borde tribunalen ha prövat huruvida något av de skäl som rådet åberopat i sig motiverade upptagandet i förteckningen. Om inget av skälen betraktade var för sig kunde motivera upptagandet i förteckningen, borde tribunalen ha prövat samtliga bevis. Därefter borde den ha beaktat befintlig information utanför gränserna för den bevisning som ingetts, vilket utgör en väsentlig omständighet vid bedömningen av lagenligheten av de restriktiva åtgärderna. Det yttre sammanhanget är ett verktyg som står till tribunalens förfogande och som gör det möjligt för tribunalen att bedöma bevisningen när denna inte kan skiljas från en viss situation( 24 ) och när rådet stöter på svårigheter med att samla in bevisning, såsom är fallet i det ryska sammanhanget. Bevisning som rör en persons närhet till en regering och hans eller hennes status som ”oligark” i en auktoritär regim bör bedömas mot bakgrund av detta specifika sammanhang, inbegripet att näringslivet är underkastat politiskt stöd i en auktoritär regim. Tribunalen har inte beaktat den information som rådet lämnade i sin duplik vid tribunalen för att klargöra detta sammanhang. Republiken Lettland har särskilt hänvisat till en tidningsartikel från år 2012, en rapport från Bank of Finland Institute for Emerging Economies och ett uttalande från P. Aven om den ryska ekonomin och beslutsfattarnas medverkan i dess utveckling. Slutligen borde tribunalen, i analogi med domen i målet rådet/Bamba, ( 25 ) ha dragit slutsatsen att motiveringen av de angripna rättsakterna, med hänsyn till det sammanhang som styrkte de oupplösliga förbindelserna mellan den ryska ekonomin och de politiska ledarna, var tillräckligt.

35. P. Aven och M. Fridman har inledningsvis föreslagit att domstolen ska tillämpa artikel 181 i rättegångsreglerna. De har dessutom i första hand gjort gällande att Republiken Lettlands argumentation inom ramen för den första grunden för dess överklagande är oklar och har yrkat att den ska underkännas. I andra hand anser de att klagandenas argumentation innebär att tribunalen anmodas att ersätta den motivering som upphovsmannen till den angripna rättsakten har lämnat med sin egen motivering, vilket är uteslutet enligt rättspraxis.( 26 ) Rådets motivering ska endast bedömas på grundval av de omständigheter som rådet grundade sig på när det fattade sitt beslut.( 27 ) P. Aven och M. Fridman har gjort gällande att tribunalen inte kan gå utöver rådets dokumentation för att beakta den ryska regimens funktionssätt. Även om tribunalen hade varit tvungen att göra en sådan bedömning, skulle slutsatsen ändå ha blivit densamma.

2. Bedömning

36. Det ska inledningsvis påpekas att det, tvärtemot vad P. Aven och M. Fridman har hävdat, varken är uppenbart att förevarande överklaganden inte kan tas upp till sakprövning eller att de är ogrundade, och att de inte är lämpade för att handläggas genom beslut med stöd av artikel 181 i rättegångsreglerna.

37. Invändningen att den första grunden inte kan tas upp till sakprövning kan inte heller godtas. I motsats till vad P. Aven och M. Fridman har hävdat är klagandens argumentation helt klar och lätt att förstå, vilket för övrigt framgår av den omständigheten att P. Aven och M. Fridman har kunnat ta ställning till grunden i sak och dragit slutsatsen att den saknar grund.

38. Vad gäller prövningen i sak av den första grunden avser Republiken Lettland att allmänt ifrågasätta det sätt på vilket tribunalen gjorde sin bedömning. Den har kritiserat tribunalen för att ha isolerat skälen för upptagande i förteckningen och den bevisning som påstås styrka dem, trots att tribunalen borde ha gjort en gemensam och övergripande bedömning av dessa skäl och bevis mot bakgrund av det sammanhang i vilket de ingår. I detta avseende har den första grunden ett nära samband med den andra grunden som den har framfört.

39. Jag föreslår att Republiken Lettlands argument avseende den första grunden delas in i två problem, för det första, frågan huruvida de mål som eftersträvas med de restriktiva åtgärderna ska beaktas, för det andra invändningen om att den rättspraxis som följer av domen i målet Kadi har åsidosatts på grund av en isolerad prövning av bevisningen och underlåtenhet att beakta det yttre sammanhanget.

40. Vad för det första gäller Republiken Lettlands argument att bedömningen av de restriktiva åtgärdernas lagenlighet ska göras med beaktande av de krav som följer av artiklarna 3 och 21 FEU, är det inte här fråga om att förneka betydelsen av de restriktiva åtgärderna för att uppnå unionens mål och åtgärder på det internationella planet. Jag vill emellertid påpeka att unionsdomstolens noggranna prövning, såsom den har definierats i domstolens praxis, också uppfyller ett viktigt normativt krav, eftersom det följer av artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Med andra ord, även när artiklarna 3 och 21 FEU åberopas, kvarstår att den rättsliga prövningen är fullständigt effektiv.

41. Det ska för övrigt erinras om att den rättsliga prövningen syftar till att säkerställa att rådet har uppfyllt sina skyldigheter. Det ska i detta hänseende erinras om att rådet, när det vidtar restriktiva åtgärder, är skyldigt att iaktta de grundläggande rättigheterna,( 28 ) däribland rätten till god förvaltning, som innebär att var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt och rättvist.( 29 )

42. Vad för det andra gäller de skyldigheter som åligger tribunalen när den uttalar sig om huruvida skälen för att uppta eller behålla en person i förteckningen över personer vars tillgångar ska frysas är välgrundade, erinrar jag om att det ankommer på tribunalen att säkerställa att besluten om upptagande eller bibehållande vilar på tillräckligt underbyggda faktiska omständigheter. De faktiska omständigheter som har åberopats i redogörelsen för skälen måste kontrolleras och domstolskontrollen kan inte vara begränsad till en bedömning av huruvida de är sannolika i abstrakt mening. De uppgifter och den bevisning som rådet lägger fram måste åtminstone kunna styrka ett av skälen för upptagandet i förteckningen, och unionsdomstolen ska kontrollera huruvida de är materiellt riktiga och bedöma deras bevisvärde mot bakgrund av omständigheterna i det enskilda fallet och mot bakgrund av de synpunkter som framförts av den berörda personen.

43. Vidare kan bedömningen av lagenligheten av skälen för upptagande i förteckningen inte heller göras genom att varje bevis prövas för sig utan i det sammanhang i vilket de ingår. Rådet har uppfyllt sin bevisbörda om det inför unionsdomstolen lägger fram tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gör det möjligt att fastställa att den person som omfattas av en åtgärd om frysning av tillgångar har en tillräcklig anknytning till den regim som ska bekämpas.( 30 ) Granskningen av sammanhanget gör det således möjligt för rådet att uppfylla bevisbördan i situationer där det är svårt att få tillgång till information, såsom är fallet i exempelvis domen i målet Anbouba/rådet. ( 31 )

44. Onekligen kan sammanhanget granskas för att bedöma lagenligheten av kriterierna för upptagande i förteckningen,( 32 ) men även för att bedöma huruvida skälen för upptagande i förteckningen är välgrundade. Även om sammanhanget alltid kan komplettera ett skäl eller ett bevis, kan det däremot aldrig ersätta det.

45. I domen i målet Anbouba/rådet avsåg skälen för att uppta den berörda personen i förteckningen ett antal indicier avseende bland annat vissa av de befattningar som den berörda personen innehade i den syriska ekonomin. Dessa skäl grundade sig på omständigheter som var kända och relevanta vid tidpunkten för upptagandet i förteckningen. Dessa omständigheter, betraktade var för sig, visade inte på något stöd. Omständigheterna, som förtydligats genom sitt sammanhang, utgjorde tillsammans en rad tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gjorde det möjligt att slå fast att personen i fråga stödde den syriska regimen ekonomiskt.( 33 )

46. Enligt min mening består svårigheten i förevarande överklaganden i att skälen till att P. Aven och M. Fridman upptogs i förteckningarna och den underbyggande bevisningen grundade sig på omständigheter som inte kunde påvisa något stöd i den mening som avses i kriterium a eller d eller att någon gynnats i den mening som avses i kriterium d. Med andra ord fanns det, efter tribunalens bedömning i de överklagade domarna, inte längre något att klargöra genom sammanhanget.

47. Republiken Lettland har intagit följande ståndpunkt. Eftersom P. Aven och M. Fridman är ryska oligarker har de endast kunnat uppnå en sådan ekonomisk framgång genom att stödja eller få stöd av – och således gynnas av – den ryska regimen i allmänhet och Vladimir Putin i synnerhet.

48. Det är högst sannolikt att detta påstående är korrekt i faktiskt hänseende.

49. Icke desto mindre kräver den europeiska standarden för domstolsskydd mer och om prövningen ska vara fullständig måste det tas hänsyn till innehållet i kriterierna för upptagande i förteckningen och säkerställas att skälen för upptagande i förteckningen, den underliggande bevisningen och kriteriet i sig överensstämmer. Fastställandet av en presumtion genom en granskning av sammanhanget är inte förenligt med en fullständig prövning.

50. En tolkning av bevisningen mot bakgrund av sammanhanget kan inte vara så konstruktiv att den skulle förvanska själva kriteriet.

51. De omständigheter i sammanhanget som Republiken Lettland har åberopat, vilka delvis återger dem som framkom av rådets duplik vid tribunalen, kan inte heller dölja den omständigheten att detta sammanhang inte angavs i de omtvistade rättsakterna.( 34 ) Rådet var således skyldigt att lägga fram precisa och konkreta skäl – i förekommande fall en rad konkreta, precisa och samstämmiga indicier – avseende omständigheter som kan karakterisera ett sådant beteende som det som avses i kriterierna a och d, som jag erinrade om i början av bedömningen.

52. Jag anser således att tribunalen gjorde en riktig bedömning när den slog fast att de olika skäl som anges i punkt 44 i de överklagade domarna visserligen kunde styrka en form av närhet till Vladimir Putin eller hans omgivning, men inte gjorde det möjligt att visa att P. Aven och M. Fridman har stött åtgärder eller politik som hotade Ukraina, i den mening som avses i kriterium a, eller att de gynnats av dessa beslutsfattare i den mening som avses i kriterium d. ( 35 )

53. Eftersom de kriterier som använts är av allmän karaktär och de bestämmelser som fastställer dem inte innehåller någon definition av vad som avses med ”stöder” åtgärder eller politik som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende, ”materiellt eller ekonomiskt, eller gynnas av de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina” eller med uttrycket ”gynnas” av nämnda beslutsfattare, eller någon ytterligare precisering av hur dessa omständigheter ska bevisas, finns det enligt min mening ingen anledning att frångå den rättspraxis enligt vilken det för bedömningen av huruvida det finns fog för upptagandet av någon i förteckningen över personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder alltjämt krävs att det finns styrkta omständigheter som visar att den berörda personen har lämnat ekonomiskt stöd åt regimen eller att vederbörande gagnats av nämnda regim.( 36 ) Av utformningen av kriterierna a och d följer nämligen inte någon presumtion om stöd åt den ryska regimen, eller en fördel från ryska beslutsfattare, enbart på grund av P. Avens och M. Fridmans ställning i den ryska ekonomin. ( 37 )

54. När det gäller argumentet att domstolskontrollen av restriktiva åtgärder är en kontroll i tre steg såsom den har beskrivits av klaganden i överklagandet, konstaterar jag att det inte har något stöd i domstolens praxis.

55. I synnerhet anser jag att påståendet att det ankommer på tribunalen att pröva all bevisning, även om inget av skälen tagna var för sig kan motivera upptagandet i förteckningen, är svårt att förena med den princip som har upprepats vid flera tillfällen, nämligen att om unionsdomstolarna finner att åtminstone ett av de anförda skälen är tillräckligt precist och konkret, att det är väl underbyggt och att det i sig utgör tillräckligt stöd för beslutet kan det förhållandet att detsamma inte gäller för andra skäl inte motivera att beslutet ogiltigförklaras.( 38 ) Om ett enda skäl kan räcka måste i vart fall ett skäl vara välgrundat. När inget av skälen är underbyggt kan slutsatsen av en bedömning inom ramen för vilken de beaktas tillsammans inte bli en annan.

56. När det gäller det argument som grundas på domen i målet National Iranian Oil Company/rådet( 39 ) är det enligt min mening inte övertygande. Republiken Lettland vill göra gällande att domstolen i punkt 78 i den domen slog fast att det så kallade ”yttre” sammanhanget är ett verktyg som står till tribunalens förfogande för att möjliggöra för tribunalen att bedöma bevis när de inte kan skiljas från en viss situation och när rådet har svårigheter att samla in bevisning, vilket är fallet i det ryska sammanhanget.

57. För det första, även om domstolen i punkt 78 i domen i målet National Iranian Oil Company/rådet medgav att det var möjligt att granska sammanhanget vid tolkningen av beslut som antagits på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, skedde detta inom ramen för prövningen av lagenligheten av kriterierna för upptagande i förteckningen, och inte vid prövningen av den bevisning som åberopats till stöd för skälen för upptagande i förteckningen. För det andra framgår det inte av de överklagade domarna att rådet avsåg att göra gällande svårigheter vid bevisupptagningen.( 40 )

58. Vad gäller argumentet att tribunalen borde ha beaktat det yttre sammanhanget kring de restriktiva åtgärderna mot P. Aven och M. Fridman och att de uppgifter som rådet lämnade i sin duplik vid tribunalen borde ha beaktats som omständigheter som kunde visa att motiveringen av de omtvistade rättsakterna, med hänsyn till sammanhanget, visade sig vara tillräcklig, bygger det uppenbarligen på en sammanblandning av, å ena sidan, en granskning av huruvida motiveringsskyldigheten iakttagits och, å andra sidan, en granskning av huruvida upptagandet i förteckningen var välgrundat, vilket kräver en kontroll av huruvida de omständigheter som rådet har åberopat till stöd för upptagandet i förteckningen är riktiga och om dessa kan motivera att dessa åtgärder antas.( 41 ) Den kontroll som tribunalen gjorde i de två överklagade domarna avsåg emellertid endast denna prövning.

59. Mot bakgrund av vad som anförts ovan föreslår jag att överklagandet ska ogillas såvitt avser den första grunden.

C. Den andra grunden i målen C-440/24 P och C-441/24 P: Missuppfattning av den bevisning som rådet lagt fram

1. Sammanfattning av parternas argument

60. Republiken Lettland har genom den andra grunden, som den anser har ett nära samband med den första grunden, med stöd av intervenienterna, gjort gällande att tribunalen missuppfattat den bevisning som rådet lagt fram genom att inte pröva den i sitt sammanhang.

61. Vad gäller punkt 74 i domen i målet Aven/rådet strider den tolkning som valts av bevisen nr 3 och nr 7 mot det syfte som eftersträvas med de åtgärder som rådet vidtagit och frågan huruvida amerikanska sanktioner slutligen antogs saknar betydelse för bedömningen av bevisvärdet av de omständigheter som rådet anfört och som syftade till att framhäva de nära förbindelserna mellan P. Aven och Vladimir Putin och den omständigheten att P. Aven blev en integrerad del av den ryska regimen.

62. Vad gäller bevisen nr 4 och nr 12 har tribunalen gjort en mekanisk tolkning av de faktiska omständigheterna, medan såväl den så kallade ”Salié”-utredningskommittén som Putins lobbyverksamhet till förmån för Alfa Bank, en av de största privata bankerna i Ryssland, illustrerar de nära, äldre och särskilda förbindelserna mellan P. Aven och den ryska regimen samt ett ömsesidigt och oupplösligt stöd.

63. Bevisen nr 10 och nr 11 illustrerar återigen närheten mellan P. Aven och Putin, eftersom Putins dotter berördes.

64. Bevisen nr 2 och nr 3 styrker att P. Aven deltog i Kremls ansträngningar för att häva västs sanktioner och att P. Aven medverkade i ett visst antal diskussioner med den ryska regeringen.

65. Det framgår av samtliga dessa bevis att P. Aven inte agerar oberoende av den ryska regeringen, utan tvärtom är en del av den ryska regimen som han är oupplösligt förbunden med och att han inte kunnat bortse från regimens politik, inriktning och prioriteringar när han agerat som sändebud. Detta framgår av det ansvar och de uppgifter som P. Aven anförtrotts.

66. Vad gäller bevisen nr 8 och nr 9 skulle en granskning av denna bevisning i deras sammanhang ha gjort det möjligt för tribunalen att konstatera att det inte enbart rörde sig om en användning av ett rättsmedel som garanteras i konstitutionen, med hänsyn till urholkningen av rättsstatsprincipen och den allmänna åklagarens oberoende och maktkoncentrationen hos den ryska presidenten. Tribunalen förefaller ha blivit mer övertygad av bevisvärdet av ett rättsutlåtande i vilket det brev som P. Aven skickade till den ryska presidenten bedömdes, utan att de omständigheter under vilka utlåtandet inhämtades beaktades.

67. Vad gäller domen Fridman/rådet anser Republiken Lettland att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den underkände bevisvärdet av bevis nr 7, som emellertid styrkte Putins lobbyverksamhet till förmån för Alfa Group Turkiet som belönade lojaliteten hos Alfa Group – ett konglomerat som bildades år 1989 och som omfattar Alfa Bank – till förmån för den ryska regimen. En sådan lobbyverksamhet åskådliggör emellertid tydligt de nära, äldre och särskilda förbindelserna mellan M. Fridman och den ryska regimen. I motsats till vad tribunalen slog fast i punkt 49 i domen i målet Fridman/rådet, ska det skäl som avser politiskt stöd år 2005 beaktas för att motivera att M. Fridman togs upp i förteckningarna.

68. Eftersom bevisen nr 1 och nr 2 avser M. Fridmans egenskap av aktieägare som innehar aktier till miljardbelopp i Alfa Bank, bortsåg tribunalen återigen från det bredare sammanhang som den var skyldig att beakta,( 42 ) trots att dessa bevis styrker M. Fridmans ställning i den ryska ekonomin.

69. M. Fridmans närhet till den ryska presidenten åskådliggörs även av bevisen nr 5 och nr 6.

70. Bevis nr 2 visar tydligt att M. Fridman deltog i Kremls ansträngningar för att häva västs sanktioner. Det har styrkts att M. Fridman inte agerar oberoende av den ryska regeringen, utan tvärtom ingår i den ryska regimen med vilken han är oupplösligt förbunden. Han kunde inte bortse från den regimens politik, inriktning och prioriteringar när han agerade som dess sändebud. Det ansvar och de uppgifter som M. Fridman har anförtrotts visar att det finns nära och oupplösliga förbindelser mellan Vladimir Putin och M. Fridman.

71. Slutligen var prövningen av bevisningen i dess helhet felaktig, eftersom tribunalen endast har beaktat den ur ett i grunden felaktigt perspektiv.

72. P. Aven och M. Fridman har i första hand yrkat att det ska fastställas att överklagandena inte kan tas upp till sakprövning såvitt avser den andra grunden och, i andra hand, att överklagandena ska ogillas såvitt avser den grunden med anledning av att det är uppenbart att den saknar fog.

2. Bedömning

73. Det ska erinras om domstolens fasta praxis, enligt vilken ett överklagande enligt artikel 256.1 FEUF och artikel 58 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol ska vara begränsat till rättsfrågor. Tribunalen är ensam behörig dels att fastställa de faktiska omständigheterna, utom då det av handlingarna i målet framgår att de fastställda omständigheterna är materiellt oriktiga, dels att bedöma de faktiska omständigheterna. Bedömningen av de faktiska omständigheterna och bevisningen är därför inte – utom i det fall då uppgifter som underställts tribunalen har missuppfattats – en rättsfråga som i sig är underställd domstolens kontroll i ett mål om överklagande. När en klagande har gjort gällande att tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna eller bevisningen ska han dessutom exakt ange vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har föranlett denna missuppfattning hos tribunalen. Slutligen ska av missuppfattningen framgå att det är uppenbart att bedömningen av den befintliga bevisningen är felaktig, utan att det är nödvändigt att göra en ny bedömning av de faktiska omständigheterna och av bevisningen.( 43 )

74. Tvärtemot vad P. Aven och M. Fridman har hävdat kan överklagandet tas upp till sakprövning såvitt avser den andra grunden, eftersom Republiken Lettlands argument uppfyller de krav som jag just har erinrat om. Republiken Lettland har nämligen på ett klart och utförligt sätt gjort gällande att en hel rad bevis har missuppfattats på grund av att tribunalen inte har beaktat det sammanhang i vilket de ingår.

a) Påståendet om missuppfattning av bevisning avseende P. Aven

75. Vad gäller den bevisning som framgår av bevisen nr 3 och nr 7 prövade tribunalen skälet att P. Aven hade varit i kontakt med Vladimir Putin år 2016, som hade underrättat honom om att Förenta staterna eventuellt skulle vidta ytterligare sanktionsåtgärder mot honom eller mot Alfa Bank. Tribunalen fann att dessa omständigheter syftade till att visa att P. Aven hade gynnats av de ryska beslutsfattarna i den mening som avses i kriterium d.( 44 ) Tribunalen drog emellertid i punkt 74 i domen i målet Aven/rådet slutsatsen att även om Aven inte bestred de faktiska omständigheterna, framgick det inte av bevisakten att ytterligare amerikanska sanktioner slutligen hade antagits.

76. Enbart en upplysning om att en händelse kunde inträffa, utan att fördelen konkret har förverkligats, har emellertid inte ansetts vara av sådan art att fördelen kan fastställas, och en granskning av sammanhanget skulle inte leda till någon annan bedömning. Kriterium d är inte utformat på så sätt att det endast omfattar en möjlighet att erhålla en fördel. Det kan konstateras att den slutsats som tribunalen kom fram till i punkt 74 i domen Aven/rådet inte är uppenbart felaktig och således inte utgör en missuppfattning.

77. Såsom Republiken Lettland har gjort gällande är det visserligen möjligt att hävda att en ökad effektivitet av de restriktiva åtgärderna och ett snabbare uppfyllande av de mål som eftersträvas med dem kräver att personer även ska kunna tas upp i förteckningen i sådana fall. Det ankommer emellertid på rådet att utforma kriteriet i denna riktning.

78. Vad gäller den bevisning som framgår av bevisen nr 4 och nr 12 har Republiken Lettland kritiserat tribunalen för att ha gjort en mekanisk tolkning av de faktiska omständigheterna. Jag har svårt att förstå hur en mekanisk tolkning av de faktiska omständigheterna – det vill säga en tolkning som alltför mycket begränsar sig till de faktiska omständigheterna – skulle kunna visa sig vara uppenbart felaktig.

79. Vad för det första gäller skälet att Vladimir Putin har belönat Alfa Group, där P. Aven är en viktig aktieägare, för dess lojalitet genom att år 2005 ge politiskt stöd till koncernens investeringsplaner i Turkiet, fann tribunalen att syftet med detta skäl var att visa att P. Aven gynnats av ryska beslutsfattare i den mening som avses i kriterium d. Tribunalen fann att de ryska beslutsfattare från vilka de fördelar som avses med detta kriterium härrörde måste ha inlett förberedelserna för att annektera Krim eller destabilisera Ukraina för att mottagarna av dessa fördelar inte ska anses ha varit ovetande om att dessa beslutsfattare deltagit i dessa förberedelser. Tribunalen fann att denna politik och dessa åtgärder hade genomförts från och med slutet av februari 2014 och slog fast att skälet avseende det politiska stöd som erhölls år 2005 inte kunde beaktas. Frågan huruvida tribunalens bedömning i punkt 48 i domen Aven/rådet är välgrundad är en rättsfråga som är föremål för den tredje grunden. Jag hänvisar i övrigt till bedömningen av den sistnämnda. Vad gäller bedömningen av bevis nr 12 i övrigt har någon missuppfattning på grund av att sammanhanget inte har beaktats inte framkommit.

80. För det andra slog tribunalen även fast att skälet att P. Aven skulle ha hjälpt Vladimir Putin inom ramen för ”Salié”-utredningskommittén syftade till att fastställa ett materiellt eller ekonomiskt stöd till ryska beslutsfattare i den mening som avses i kriterium d.

81. Tribunalen konstaterade att de faktiska omständigheterna hänförde sig till åren 1991 och 1992 och underkände det skälet med motiveringen att det hänförde sig till en period som låg alltför långt ifrån den period då P. Aven upptogs och bibehölls i förteckningen för att kunna beaktas, särskilt eftersom förberedelserna för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina inte hade inletts vid denna tidpunkt. En granskning av sammanhanget kan inte leda till någon annan bedömning.

82. Med förbehåll för prövningen av den tredje grunden, kan slutsatsen dras att bevisen nr 4 och nr 12 inte har missuppfattats.

83. Vad gäller den bevisning som framgår av bevis nr 8 och nr 9 ska det inledningsvis noteras att tribunalens bedömning inte avsåg bevis nr 9.( 45 )

84. Vad gäller skälet att P. Aven hade skrivit ett brev till Vladimir Putin för att klaga på Moskvas skiljedoms beslut som meddelats inom ramen för ett förfarande som rörde intressena för hans företag och att Vladimir Putin hade gett Rysslands allmänna åklagare i uppdrag att undersöka ärendet, fann tribunalen att detta skäl syftade till att visa att P. Aven hade gynnats av ryska beslutsfattare i den mening som avses i kriterium d.( 46 )

85. Bevis nr 8 består av en artikel som publicerades på en webbplats år 2019 vars innehåll beskrivs närmare i punkt 62 i domen Aven/rådet. Det framgår av den efterföljande punkten i den domen att P. Aven inte har bestritt dessa uppgifter.

86. Tribunalen fann emellertid inte att en sådan omständighet kunde anses utgöra en fördel i den mening som avses i kriterium d, eftersom möjligheten att vända sig till den ryska presidenten under dessa omständigheter och i detta syfte föreskrivs i konstitutionen och bevis nr 8 har inte gjort det möjligt att fastställa att P. Aven har erhållit en särskild fördel genom detta agerande.

87. Det kan kanske verka naivt att anse att de fakta som anges i bevis nr 8 i slutändan inte är något annat än en användning av ett rättsmedel, medan ryska federationen inte längre är en rättsstat. Jag förstår till fullo vad Republiken Lettland försöker försvara genom sin argumentation. Därmed blir rådets underlåtenhet, enligt min mening, emellertid än mer uppenbar. Det ankom på rådet att underbygga skälet genom att ta hjälp av omständigheter som kunde illustrera avsaknaden av maktdelning, avsaknaden av domstolarnas oavhängighet eller urholkningen av rättsstatsprincipen, för att använda klagandens ord, vilket det troligtvis hade kunnat göra med lätthet.

88. Tribunalens bedömning av bevis nr 8 förefaller således inte vara behäftad med någon missuppfattning.

89. Vad slutligen gäller bevisvärdet av det rättsutlåtande som P. Aven har ingett, kan konstateras att Republiken Lettland har gjort en felaktig tolkning av punkt 66 i domen Aven/rådet, eftersom det av denna punkt endast framgår att den omständigheten att en handling har ingetts av en part som försvar i sig inte medför att handlingen förlorar allt bevisvärde. En annan bedömning skulle avsevärt minska de berörda personernas möjligheter till försvar. En sådan handling tycks ha ett relativt bevisvärde, vilket tribunalen till fullo har medgett. Under alla omständigheter var det inte enbart på grundval av detta utlåtande som tribunalen slog fast att det inte fanns något stöd för detta skäl. Tribunalen ansåg nämligen att de faktiska omständigheter som rådet hade fastställt inte var tillräckliga för att visa att P. Avens ansökan och de konsekvenser som följde därav utgjorde en fördel som gick utöver användningen av ett ordinärt rättsmedel, inte bara på grund av det rättsutlåtande som lämnats in, utan även på grund av den information som var tillgänglig på det ryska presidentämbetets webbplats.( 47 ) Bevis nr 8 konfronterades med motbevisning, vilket är själva principen om rätten till försvar, men har inte för den skull missuppfattats.

90. Vad gäller bevisen nr 10 och nr 11 syftade de till att styrka skälet att det fanns förbindelser mellan Alfa Group och Vladimir Putin genom Vladimir Putins dotter. ( 48 )

91. Det framgår av denna bevisning att Vladimir Putins äldsta dotter drev ett välgörenhetsprojekt som leddes av det forskningscentrum där hon var doktorand och som syftade till att hjälpa sjuka barn. Detta projekt finansierades av Alfa Bank. ( 49 )

92. Tribunalen missuppfattade inte dessa omständigheter när den slog fast att de inte var tillräckliga vare sig för att styrka ett materiellt eller ekonomiskt stöd, eller för att styrka att P. Aven hade gynnats inom ramen för sina förbindelser med Vladimir Putin i den mening som avses i kriterium d, ( 50 ) eller för att styrka ett stöd i den mening som avses i kriterium a,( 51 )eftersom eventuella förbindelser med Vladimir Putins dotter i bästa fall kunde styrka att P. Aven hade en viss närhet till honom. Det följer emellertid varken av kriterium a eller kriterium d att enbart närheten till ryska beslutsfattare utgör ett skäl för upptagande i förteckningen.

93. Vad gäller bevisen nr 2 och nr 3 ( 52 ) har Republiken Lettland hävdat att denna bevisning visar att P. Aven inte agerar oberoende av den ryska regeringen, i vilken han ingår, eftersom han är oupplösligt förbunden med denna .

94. En sådan argumentation förmår inte övertyga om att bevisen nr 2 och nr 3 har missuppfattats, eftersom skälet till att P. Aven upptogs i förteckningen inte går att finna i den omständigheten att han ingår i den ryska regeringen eller i den omständigheten att han har så nära förbindelser med den ryska regeringen att han inte kan skiljas från denna. Det ska erinras om att kriterierna a och d är de enda kriterier som tribunalen prövade i domen Aven/rådet och att associeringen omfattas av en annan rättslig grund. ( 53 )

95. Det framgår dessutom av bevis nr 2 att mötet i Washington DC ägde rum år 2018, det vill säga 4 år innan de ursprungliga rättsakterna antogs. Med hänsyn till den tid som förflutit mellan denna händelse och upptagandet av P. Aven i förteckningen för första gången,( 54 ) kunde denna omständighet inte i sig utgöra stöd för att det agerande som klandrats vid tidpunkten för upptagandet i förteckningen var aktuellt. ( 55 )

96. Slutsatsen kan således dras att den bevisning som avser P. Aven inte har missuppfattats.

b) Påståendet om missuppfattning av bevisningen avseende M. Fridman

97. När det gäller invändningarna om att bevisen nr 7, nr 5 och nr 6 har missuppfattats, hänvisar jag i tillämpliga delar till min bedömning av dessa bevis i den del de avser P. Aven.

98. Vad gäller bevisen nr 1 och 2 har Republiken Lettland hävdat att M. Fridmans egenskap av aktieägare som innehar aktier till miljardbelopp hade styrkts. Tribunalen bortsåg, särskilt i punkt 53 i domen Fridman/rådet, från det sammanhang av vilket det framgår att enbart denna egenskap räcker för att fastställa ett stöd för politiska åtgärder i den mening som avses i kriterium a eller stöd till ryska beslutsfattare eller ett stöd som erhålls från dessa i den mening som avses i kriterium d. Dessa bevis styrker M. Fridmans ställning i den ryska ekonomin och hans plats i den ryska regimen.

99. Dessa argument återspeglar tydligt den första grunden. Jag hänvisar till bedömningen av den grunden.

100. Det framgår av punkt 51 i domen Fridman/rådet att bevisen nr 1 och nr 2 visar att M. Fridman är en viktig aktieägare i Alfa Group som omfattar Alfa Bank, i vilken M. Fridman också är aktieägare. M. Fridman anges som en av miljardärerna i koncernen och en av ledarna för Alfa Group.

101. Tribunalen gjorde sig inte skyldig till en missuppfattning när den av dessa omständigheter drog slutsatsen att de styrkte att M. Fridman var en viktig aktieägare i Alfa Group( 56 ) och den gjorde sig inte heller skyldig till en missuppfattning när den konfronterade dem med kriterierna för upptagande i förteckningen och därav drog slutsatsen att de inte kunde styrka att M. Fridman hade stött åtgärder eller politik i den mening som avses i kriterium a, eller tillhandahållit materiellt eller ekonomiskt stöd till ryska beslutsfattare eller gynnats av dessa i den mening som avses i kriterium d. ( 57 ) I avsaknad av bevis i de omtvistade rättsakterna som kan styrka att det finns ett samband mellan den ställning som en affärsman har i den ryska ekonomin och behovet av stöd för att få denna ställning och stanna kvar där, bekräftar de faktiska omständigheter som styrks av bevisen nr 1 och nr 2 inte skälen för upptagandet i förteckningen och förefaller vara fristående från kriterierna a och d, vilka är de enda skälen till att M. Fridman har upptagits i förteckningen över personer vars tillgångar ska frysas.

102. Av ovanstående samlade prövning framgår att överklagandet ska ogillas såvitt avser den andra grunden.

D. Den tredje grunden i målen C-440/24 P och C-441/24 P: Felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av kriterium d

103. Republiken Lettland, vars argument har stöd från Republiken Estland och Republiken Litauen, har delat upp den tredje grunden i två delar. Genom den första delgrunden har tribunalen kritiserats för att ha slagit fast att kriterium d endast kunde tillämpas om de ryska beslutsfattarna redan hade inlett förberedelserna för att annektera Krim eller destabilisera Ukraina. Den andra delgrunden avser att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte beakta det oupplösliga bandet mellan den ryska regimen och oligarkerna.

1. Den tredje grundens första del

104. Republiken Lettland har hävdat att tribunalen gjorde en alltför snäv tolkning av domen Rotenberg/rådet( 58 ) som strider mot rättspraxis avseende bedömningen av giltigheten av skälen för upptagande i förteckningen. En sådan bedömning kräver att bevisningen prövas i sitt sammanhang. Det följer dessutom av denna rättspraxis att rådet uppfyller sin bevisbörda om det redogör för en rad konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gör det möjligt att fastställa att den berörda personen har en tillräcklig anknytning till regimen.( 59 ) Om bevisen skulle beaktas först från och med den tidpunkt då beslutsfattarna inledde förberedelserna för att annektera Krim eller destabilisera Ukraina, skulle det sammanhang i vilket de restriktiva åtgärderna ingår inte beaktas. De åtgärder och den politik som avses i kriterium d planerades före år 2014. Det saknas dessutom anledning att tillämpa domen Rotenberg/rådet på åtgärder som vidtagits efter den 22 februari 2022. Före den ryska invasionen av Ukraina var det relevanta kriteriet ”aktivt stöd”. Genom beslut 2022/329 ändrades det kriteriet, som numera endast avser stöd. Ovannämnda rättspraxis avser således ett separat kriterium för upptagande i förteckningen.

105. P. Aven och M. Fridman har gjort gällande att denna första delgrund delvis inte kan tas upp till sakprövning, eftersom Republiken Lettland hittills aldrig har hävdat att Rysslands politik och åtgärder redan hade planerats före slutet av februari 2014. P. Aven och M. Fridman har i övrigt yrkat att överklagandet ska ogillas såvitt avser denna delgrund.

106. Argumentet att överklagandena inte kan tas upp till sakprövning såvitt avser den första delgrunden ska underkännas, eftersom domstolen vid upprepade tillfällen har slagit fast att en klagande har rätt att åberopa grunder som följer av den överklagade domen och som syftar till att bestrida domens rättsliga grund.( 60 ) Det kan således anses att klagandens kritik syftar till att ifrågasätta tribunalens tolkning av domen Rotenberg/rådet vid fastställandet av räckvidden för kriterium d.

107. Tribunalen fann i sak, i punkt 48 i de överklagade domarna, att för att kriterium d ska vara tillämpligt måste de ryska beslutsfattare från vilka de fördelar som de berörda personerna åtnjuter härrör åtminstone redan ha inlett förberedelserna för att annektera Krim och destabilisera östra Ukraina. Tribunalen slog fast att det är först när beslutsfattarna har inlett denna förberedelse som det kan anses att mottagarna av dessa fördelar hade kännedom om beslutsfattarnas deltagande och kunde förvänta sig att deras resurser skulle bli föremål för restriktiva åtgärder för att förhindra deras stöd till beslutsfattarna. Med hänvisning till domen i målet Rotenberg/rådet, enligt vilken den politik och de åtgärder som avses började genomföras först i slutet av februari 2014, drog tribunalen slutsatsen att det skäl som avsåg att Vladimir Putin hade gett politiskt stöd år 2005, även om det anses vara styrkt, inte kunde beaktas för att motivera upptagandet av P. Aven och M. Fridman i de omtvistade förteckningarna.( 61 )

108. Det framgår av ordalydelsen i kriterium d att det bland annat avser fysiska personer som ”stöder, materiellt eller ekonomiskt, eller gynnas av, de ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina”. Såsom tribunalen slog fast i punkt 42 i de överklagade domarna ”avser detta kriterium på ett målinriktat och selektivt sätt fysiska … personer som – även om de inte i sig har någon koppling till annekteringen av Ukraina eller destabiliseringen av Ukraina” – ger ett sådant stöd till, eller drar en sådan fördel av, dessa beslutsfattare, eftersom dessa två omständigheter inte är kumulativa. Tribunalen gjorde även en riktig bedömning när den slog fast att nämnda kriterium ”inte kräver att personer... personligen drar fördel av annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina”,( 62 ) utan det räcker att de drar fördel av en av de ryska beslutsfattare som är ansvariga för dessa händelser, utan att det är nödvändigt att fastställa ett samband mellan dessa fördelar och nämnda händelser.

109. Tribunalens definition av kriteriet d förefaller vara korrekt.

110. Det följer av ordalydelsen i kriterium d att materiellt och ekonomiskt stöd måste ha getts till ryska beslutsfattare som ansvarar för annekteringen av Krim eller destabiliseringen av Ukraina. Fördelen måste ha erhållits från samma beslutsfattare. För att beslutsfattarna – som för övrigt inte har definierats – ska kunna anses vara ansvariga , krävs det att den omständighet som de hålls ansvariga för faktiskt har inträffat.

111. Med hänvisning till domen Rotenberg/rådet slog tribunalen fast att den ”politik och åtgärder” som avses i kriterium d hade genomförts i slutet av februari 2014,( 63 ) utan att uttala sig om den tidpunkt från och med vilken de ryska beslutsfattarna kunde anses ha förberett annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina. Eftersom tribunalen ansåg att de omständigheter som rörde ”Salié”-utredningskommittén (vad gäller P. Aven) och de omständigheter som avsåg det politiska stöd som Vladimir Putin år 2005 gav till Alfa Groups investeringar i utlandet (vad gäller P. Aven och M. Fridman) inte kunde åberopas som stöd för beslutet att uppta P. Aven och M. Fridman i förteckningen enligt nämnda kriterium på grund av att de hade inträffat vid en tidpunkt då förberedelserna för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina inte hade inletts, fastställde tribunalen med nödvändighet tidpunkten för förberedelsen av annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina till ett datum efter år 2005.

112. Utan att det enligt min mening är nödvändigt att domstolen uttalar sig om det exakta datumet för när förberedelserna för dessa händelser inleddes, kan följande konstateras.

113. Domstolen har redan slagit fast att ”rådet … vid bedömningen av huruvida en person uppfyller ett kriterium för upptagande i förteckningen, såsom kriterium a eller kriterium d, kan beakta uppgifter eller bevisning rörande omständigheter som hänför sig till tiden före antagandet av rättsakten om införande eller bibehållande av restriktiva åtgärder, i den mån dessa uppgifter eller denna bevisning stöder de skäl som ligger till grund för rättsakten och bidrar till att fastställa att den berörda personen, trots den tid som förflutit och med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i det enskilda fallet, uppfyller det aktuella kriteriet för upptagande i förteckningen … Det kan i synnerhet inte uteslutas att sådana uppgifter och sådan bevisning kan beaktas för att, mot bakgrund av det aktuella kriteriet för upptagande i förteckningen, fastställa en kontinuitet mellan, å ena sidan, den berörda personens tidigare situation och, å andra sidan, dennes nuvarande situation.”( 64 )

114. Ett flertal tillräckligt konkreta, precisa och samstämmiga indicier som gör det möjligt att påvisa en tillräcklig koppling mellan den person som omfattas av åtgärderna för frysning av tillgångar och den regim som ska bekämpas, som rådet kan göra gällande, kan naturligtvis grunda sig på äldre omständigheter som hänför sig till tiden före antagandet av rättsakterna om upptagande i förteckningen, under förutsättning att det under alla omständigheter visas att det föreligger kontinuitet mellan dessa omständigheter och den rådande situationen vid tidpunkten för upptagandet i förteckningen.

115. Jag vill tillägga att i likhet med vad tribunalen påpekade beträffande kriterium a( 65 ) innebär kriterium d, på grund av användningen av presens indikativ, att materiellt eller ekonomiskt stöd har getts till de ansvariga ryska beslutsfattarna vid tidpunkten för upptagandet och bibehållandet i förteckningen. Detsamma gäller den fördel som erhållits.

116. Även om det politiska stöd som Vladimir Putin gav Alfa Group i dess investeringar i utlandet år 2005 borde ha ansetts ha skett vid en tidpunkt då förberedelserna för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina hade inletts, borde rådet inte desto mindre ha visat att P. Aven och M. Fridman, trots den tid som förflutit, fortsatte att gynnas av detta, i den mening som avses i kriterium d, vid den tidpunkt då de upptogs i förteckningen och bibehölls i denna.

117. Jag anser därför att den tredje grundens första del är verkningslös.

2. Den tredje grundens andra del

118. Genom den andra delen av förevarande grund har Republiken Lettland hävdat att tribunalen gjorde en alltför snäv tolkning av uttrycket ”gynnas” i kriterium d. Närheten till ryska beslutsfattare utgör redan en fördel i det ryska sammanhanget på grund av den oupplösliga förbindelsen mellan den ryska regeringen och den ryska eliten. De ekonomiska förhållandena i Ryssland och de exempel på samarbete som P. Aven och M. Fridman har med Vladimir Putin utgör två indicier på denna situation. Rådet har i punkterna 89 och 91 i sitt svaromål vid tribunalen och i punkterna 14 och 16 i sin duplik vid tribunalen framhållit att de ekonomiska förhållandena i Ryssland inte kan skiljas från de politiska ledarna. Den bevisning som prövats tillsammans med de uppgifter som hämtats från sammanhanget styrker att det finns oupplösliga förbindelser mellan P. Aven och M. Fridman och de ryska beslutsfattarna. Denna närhet uppdagades och erkändes, bland annat i punkt 45 i de överklagade domarna. Den stöds även av verksamhet som utövats under en lång period i syfte att stödja eller gynna Vladimir Putin, vilket framgår av bevisen nr 3, nr 4, nr 10 och nr 11 avseende P. Aven och bevisen nr 2, nr 5 och nr 6 avseende M. Fridman. De åtgärder som P. Avens och M. Fridman vidtagit till förmån för Vladimir Putin gjorde det möjligt för dem att erhålla en förmånlig behandling. Även om bevis nr 12 avseende P. Aven och bevis nr 7 avseende M. Fridman hänför sig till en period som inte är relevant, innehåller de upplysningar om deras förbindelser med de ryska beslutsfattarna, deras närhet till dessa beslutsfattare och de fördelar som de erhöll av dessa. Denna förlängda och upprätthållna närhet gjorde det möjligt att erhålla stöd för investeringar, hjälp med pågående förfaranden samt rådgivning och information från Vladimir Putin.

119. P. Aven och M. Fridman anser att tribunalen, i punkt 84 i domen Aven/rådet och i punkt 66 i domen Fridman/rådet, endast slog fast att ett påstående med avseende på kriterium d var ogrundat, efter att ha underkänt detta påstående med avseende på kriterium a. I övrigt innehåller denna delgrund inte någon rättslig kritik, utan syftar endast till att uppmana domstolen att göra en ny prövning av de faktiska omständigheterna.

120. I den mån som Republiken Lettland har för avsikt att få till stånd en omprövning av bedömningen av bevisen nr 3, nr 4, nr 10, nr 11 och nr 12 avseende P. Aven och bevisen nr 2, nr 5, nr 6 och nr 7 beträffande M. Fridman, hänvisar jag till bedömningen av den andra grunden.

121. Det ska i övrigt erinras om att kriterium d fastställer ett skäl för upptagande i förteckningen på grund av en fördel som den berörda personen måste ha fått av de ryska beslutsfattarna och vars konkreta karaktär måste styrkas. Klagandens argumentation går ut på att göra gällande att de omständigheter som visar att P. Aven och M. Fridman står nära dessa beslutsfattare ska anses utgöra stöd för en fördel i den mening som avses i kriterium d. Det ska i detta hänseende erinras om att det inte framgår av ordalydelsen i kriterium d att närhet är ett skäl för upptagande i förteckningen. Detta framgår inte heller av den omedelbara rättsliga ram som omger bestämmelsen om nämnda kriterium.

122. Eftersom kriterium d är allmänt formulerat och inte innehåller några närmare uppgifter om hur dessa omständigheter ska bevisas, krävs det för bedömningen av huruvida det finns fog för upptagandet av någon i förteckningen över personer som omfattas av restriktiva åtgärder alltjämt att det finns styrkta omständigheter som visar att den berörda personen har gynnats av ryska beslutsfattare.( 66 )

123. Tvärtemot vad Republiken Lettland har hävdat finns det i formuleringen av detta kriterium inte någon presumtion om att närheten till de ryska beslutsfattarna nödvändigtvis medför fördelar i den mening som avses i kriterium d. Republiken Lettlands argument syftar till att övertyga om de oupplösliga förbindelserna mellan den ryska regeringen och den ryska ekonomiska eliten som eventuellt upprätthålls med regimen av personer med en ledande ekonomisk ställning i Ryssland.( 67 ) Den bevisbörda som åvilade rådet avsåg emellertid inte dessa oupplösliga förbindelser. Det ankom på rådet att lägga fram bevisning som är relevant i tidsmässigt hänseende för att P. Aven och M. Fridman erhållit en individuell fördel från de ryska beslutsfattarna.

124. I punkt 89 i rådets svaromål vid tribunalen i målet Aven/rådet( 68 ) redogörs för innehållet i den artikel som utgör bevis nr 1 i ett avsnitt i svaromålet som rör bevisningens trovärdighet och tillförlitlighet. Det framgår av punkt 21 i de överklagade domarna att det i denna artikel fastställs att P. Aven och M. Fridman kontrollerar Alfa Group och att de har anklagats för korruption och olagligt beteende. I överklagandet ifrågasätts inte denna framställning av bevis nr 1. Varken kontrollen av Alfa Group eller anklagelserna om korruption eller olagligt beteende förefaller i sig utgöra en fördel som härrör från de ryska beslutsfattarna i den mening som avses i kriterium d.

125. I punkt 91 i rådets svaromål vid tribunalen i målet Aven/rådet( 69 ) hänvisas till bilaga A.23 till P. Avens ansökan till tribunalen och till bilaga B.13 till rådets svaromål vid tribunalen i detta mål, ( 70 ) där det hänvisas till P. Avens och M. Fridmans ekonomiska eller politiska styrka, genom påståenden av allmän karaktär som inte avser en period som ligger nära den för upptagande i förteckningen.

126. Vad beträffar punkterna 14 och 16 i rådets dupliker vid tribunalen i målen Aven/rådet och Fridman/rådet, innehåller de allmänna uppgifter om de befintliga förbindelserna mellan Kreml och de ryska oligarkerna, vilka, även om de har anförts av P. Aven,( 71 ) inte säger någonting om den konkreta och individuella karaktären av hans fördel. Samma konstaterande kan göras vid en läsning av punkt 16 i nämnda inlagor.

127. Av det ovan anförda följer att tribunalen inte gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att vissa skäl eventuellt kunde visa att P. Aven och M. Fridman stod de ansvariga ryska beslutsfattarna nära – vilket ibland inte ens har bestritts – utan att kunna visa att de har gynnats av dessa ryska beslutsfattare, i den mening som avses i kriterium d.

128. Om en annan bedömning skulle göras, det vill säga om fördelen nödvändigtvis måste följa av personens ställning i den ryska ekonomin utan någon ytterligare bevisning, skulle man kunna fråga sig vilken skillnad som kvarstår mellan kriterium d och kriterium g.( 72 )

129. Vad gäller den åberopade oupplösliga karaktären anser jag att den även avser ett annat kriterium som tribunalen underkände i de överklagade domarna utan att detta har bestridits inom ramen för överklagandena.( 73 )

130. Jag föreslår således att domstolen ska slå fast att överklagandena ska ogillas såvitt avser den andra delgrunden och följaktligen att överklagandena ska ogillas såvitt avser den tredje grunden.

E. Den fjärde grunden i målen C-440/24 P och C-441/24 P: Felaktig rättstillämpning genom att tribunalen inte prövade påståendet om avsaknad av avståndstagande i sammanhanget

131. Republiken Lettland har, med stöd av Republiken Estland och Republiken Litauen, hävdat att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av den rättspraxis som nämns i punkt 82 i domen Aven/rådet och i punkt 64 i domen Fridman/rådet,( 74 ) genom att den inte prövade rådets påstående att P. Aven och M. Fridman inte tagit avstånd från den ryska regimen i samband med annan bevisning. En persons avståndstagande från den ryska regimen utgör ett av flera sätt på vilket en person som omfattas av restriktiva åtgärder kan begränsa deras tillämpning. Den verkan som avståndstagandet har motiverar en strikt tolkning i detta avseende, det vill säga att allt stöd eller samarbete med den berörda regimen ska avslutas till följd av ett val av den person som omfattas av de restriktiva åtgärderna, vars följder är oåterkalleliga inom en nära framtid. Även om Republiken Lettland har medgett att avsaknaden av avståndstagande inte i sig kan motivera att restriktiva åtgärder införs, urskiljs i tribunalens praxis särskilda fall. Den bevisning som rådet har lagt fram visar att det finns ett så nära band mellan P. Aven och M. Fridman och regimen att det är omöjligt att häva de restriktiva åtgärderna om de inte har tagit avstånd från regimen. Tribunalen prövade således inte den omständigheten att P. Aven och M. Fridman inte tagit avstånd från den ryska regimen i den särskilda situation som personer med en särskild ställning inom denna regim befinner sig i och mot bakgrund av att de ryska politiska och ekonomiska regimerna inte kan skiljas åt. Sådana personers passivitet kan inte betraktas som något annat än ett stöd till regimen. Republiken Lettland har tillagt att P. Avens deltagande i oligarkernas möte efter invasionen av Ukraina, vilket sammankallades av Vladimir Putin den 24 februari 2022, också är en omständighet som ska beaktas. Republiken Lettland uppmanar unionsdomstolarna att förstå omfattningen av utmaningen med tanke på den aktuella geopolitiska situationen och att konstatera att endast en formell bedömning av situationen som är isolerad från sitt sammanhang inte är lämplig för denna utmaning.

132. Efter att ha erinrat om att de var bland de få ryska affärsmän som offentligt tagit ställning mot kriget har P. Aven och M. Fridman för det första hävdat att den dom som nämns i punkt 82 i domen Aven/rådet och i punkt 64 i domen Fridman/rådet inte medför någon skyldighet att pröva rådets argument att de inte tagit avstånd från den ryska regimen. Det framgår av samma punkter att tribunalen ändå har prövat rådets argument och dragit slutsatsen att den påstådda avsaknaden av ett ställningstagande mot invasionen av Ukraina inte kunde anses utgöra ett stöd i den mening som avses i kriterium a. Under alla omständigheter anser P. Aven och M. Fridman att den fjärde grunden är överflödig, eftersom rådets kritik som tas upp i punkterna 82 och 64 i de överklagade domarna inte kan påverka tribunalens bedömning av bevisningen avseende deras deltagande i en delegation som sändes till Washington. Eftersom grunden i övrigt endast utgör en ny anmodan att domstolen ska göra en ny prövning av de faktiska omständigheterna, har P. Aven och M. Fridman yrkat att överklagandena ska ogillas såvitt avser denna grund, eftersom den delvis inte kan tas upp till sakprövning och delvis är uppenbart ogrundad.

133. Den grund för avvisning som P. Aven och M. Fridman åberopat kan inte godtas. Republiken Lettland har nämligen inte begärt att domstolen ska göra en ny prövning av de faktiska omständigheterna. Den fjärde grunden avser rättsfrågan huruvida avsaknaden av avståndstagande kan kvalificeras som ”stöd” vid prövningen av huruvida det finns fog för upptagandet i förteckningen över personer som ska bli föremål för restriktiva åtgärder enligt kriterium a.( 75 ) När det gäller den rättsliga kvalificeringen av en sådan underlåtenhet mot bakgrund av kriterium a kan grunden tas upp till sakprövning. Vad gäller den rättsliga kvalificeringen av ett sådant avståndstagande enligt kriteriet a kan överklagandet tas upp till sakprövning såvitt avser denna grund.

134. I sak framgår det av de överklagade domarna att tribunalen prövade rådets argument att P. Aven och M. Fridman inte hade intagit någon bestämd ståndpunkt mot invasionen av Ukraina i samband med bedömningen av skälet att de hade deltagit i Kremls ansträngningar för att häva västs sanktioner genom att delta i mötet i Nordatlantiska rådet i maj 2018. Jag erinrar om att tribunalen ansåg att detta deltagande, vid tidpunkten för antagandet av de ursprungliga rättsakterna, inte kunde utgöra ett stöd( 76 ) från P. Aven och M. Fridman för de åtgärder och den politik som undergräver Ukrainas suveränitet.

135. Tribunalen erinrade om att avsaknaden av avståndstagande kunde utgöra en omständighet som ska beaktas ”till stöd för att restriktiva åtgärder ska bibehållas”,( 77 ) under förutsättning att avsaknaden endast utgör ett av de indicier som det ankom på rådet att göra gällande. Domstolens nyligen avkunnade dom Timchenko/rådet tycks bekräfta detta.( 78 ) I detta skede av tribunalens bedömning tycks emellertid inget av de skäl som prövats ha styrkts. En annan bedömning än den som tribunalen gjorde i punkt 82 i domen Aven/rådet och i punkt 64 i domen Fridman/rådet skulle med nödvändighet innebära att avsaknaden av avståndstagande skulle bli ett individuellt beteende som kunde likställas med en positiv och aktuell stödjande handling. Kriterium a avser emellertid inte ett sådant stöd, vilket Republiken Lettland har medgett.( 79 )

136. Rådets argument avseende avsaknaden av avståndstagande kan inte medföra att verkningarna av det påstådda stödet från år 2018 till dagen för upptagandet i förteckningen förlängs.

137. Även om jag förstår den vikt som klaganden fäster vid att de mål som eftersträvas med de restriktiva åtgärder som klaganden har upprepat här uppnås, kan ett sådant uppnående inte motivera att avsaknaden av avståndstagande från de regimer eller situationer som bekämpas antingen i sig eller automatiskt är olaglig eller i vart fall visar på stöd i den mening som avses i kriterium a, bland annat på grund av att dessa regimer i allmänhet kännetecknas av brutalt förtryck av alla avvikande åsikter.

138. Vidare anser jag att ett faktaunderlag som endast består av avsaknaden av avståndstagande inte är tillräckligt underbyggt och inte uppfyller de standarder som fastställts i rättspraxis. ( 80 )

139. Vad slutligen gäller P. Avens deltagande i mötet den 24 februari 2022 i Kreml, nämns detta inte i skälen till de omtvistade rättsakterna. Som bevis skulle det ha kunnat styrka skälet avseende P. Avens status som oligark( 81 ) på grund av närheten till Kreml och den samverkan mellan de politiska och ekonomiska sfärerna som den åskådliggör, men det är ett stöd som måste styrkas. Deltagandet i detta möte tyder även på att P. Aven skulle ha samröre med personer som omfattas av restriktiva åtgärder, men tribunalen fann att det framgick av motiveringen av de omtvistade rättsakterna att de enda kriterier som låg till grund för beslutet att uppta P. Aven och M. Fridman i förteckningen var kriterierna a och d.( 82 ) Framför allt framgår det av punkt 144 i rådets svaromål vid tribunalen att rådet nämnde P. Avens deltagande i mötet den 24 februari 2022 i huvudsak för att bemöta P. Avens invändningar som han framställt i syfte att bemöta påståendet att han ingick i gruppen med 50 oligarker.

140. Jag föreslår således att överklagandet ska ogillas såvitt avser den fjärde grunden.

F. Slutsatser

141. Det följer av min bedömning av överklagandena i dessa förenade mål att de ska ogillas. Det kan således konstateras att P. Aven och M. Fridman, såsom tribunalen slog fast, genom de omtvistade rättsakterna felaktigt upptogs och därefter behölls i förteckningarna över personer som omfattas av restriktiva åtgärder.

142. Det är viktigt att envist hålla fast vid unionsrätten, den rättsgemenskap som den grundar och de värden som den ger uttryck för, när krigiska sinnen knackar på våra dörrar.

143. Det måste klargöras att vad som förväntades av rådet varken var en orimlig standard eller en omöjlig bevisning.( 83 ) Tribunalens bedömning i de överklagade domarna är helt i linje med domstolens åtagande från och med domen i målet Kadi att göra en fullständig prövning av de restriktiva åtgärderna och att upprätthålla en skälig avvägning. Så snart individuella beslut har fattats mot personer som omfattas av restriktiva åtgärder kommer den politiska fasaden för dessa åtgärder att spricka och ge plats för den skyddande kraft som unionsrätten erbjuder individen. Denna styrka kan inte variera beroende på de berörda personernas ekonomiska eller politiska betydelse, och inte heller beroende på vad som står på spel. ( 84 )

IV. Rättegångskostnader

144. Det följer av artikel 138.1 i domstolens rättegångsregler, som enligt artikel 184.1 i dessa ska tillämpas i mål om överklagande, att tappande ska part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.

145. Republiken Lettland ska i enlighet med vad P. Aven och M. Fridman har yrkat förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna i de förenade målen C-440/24 P och C-441/24 P.

146. Enligt artikel 140.1 i rättegångsreglerna, som enligt artikel 184 i dessa också ska tillämpas i mål om överklagande, ska Republiken Estland och Republiken Litauen bära sina rättegångskostnader.

V. Förslag till avgörande

147. Mot bakgrund av ovanstående överväganden föreslår jag att domstolen ska besluta följande.

1) Överklagandena ogillas.

2) Republiken Lettland ska ersätta rättegångskostnaderna i de förenade målen.

3) Republiken Estland och Republiken Litauen ska bära sina rättegångskostnader.

1 Originalspråk: franska.

2 Dom av den 10 april 2024 (T-301/22, nedan kallad domen Aven/rådet, EU:T:2024:214).

3 Dom av den 10 april 2024 (T-304/22, nedan kallad domen Fridman/rådet, EU:T :2024:215 ).

4 Rådets beslut av den 28 februari 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 59, 2022, s. 1).

5 Rådets genomförandeförordning av den 28 februari 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 58, 2022, s. 1).

6 Rådets beslut av den 14 september 2022 om ändring av beslut 2014/145/Gusp om restriktiva åtgärder mot åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 149).

7 Rådets genomförandeförordning av den 14 september 2022 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 om restriktiva åtgärder med avseende på åtgärder som undergräver eller hotar Ukrainas territoriella integritet, suveränitet och oberoende (EUT L 239, 2022, s. 1).

8 Se punkt 39 och följande punkter i domen Aven/rådet.

9 Se punkt 87 i domen Aven/rådet.

10 Se punkt 69 i domen Fridman/rådet.

11 I enlighet med det beslut som meddelandes av domstolens ordförande den 31 januari 2025.

12 Dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi (C-584/10 P, C-593/10 P och C-595/10 P, nedan kallad domen Kadi, EU:C:2013:518).

13 Se FN:s generalförsamlings resolution med rubriken ”Aggression mot Ukraina” av den 1 mars 2022 (A/ES-11/L.1).

14 Se dom av den 25 juni 2020, VTB Bank/rådet (C-729/18 P, EU:C:2020:499, punkterna 59 och 82).

15 Domstolen har således – inom ett helt annat område – slagit fast att ”[d]e unionsinstitutioner som har antagit den aktuella rättsakten måste även när domstolsprövningen är begränsad kunna visa inför domstolen att rättsakten har antagits genom ett faktiskt utövande av deras utrymme för skönsmässig bedömning, vilket förutsätter att alla relevanta uppgifter och omständigheter avseende den situation som rättsakten avser att reglera har beaktats. Härav följer att institutionerna åtminstone ska kunna lägga fram, och på ett klart och tydligt sätt redogöra för, de underliggande sakförhållanden som de varit skyldiga att beakta som underlag för de omtvistade åtgärderna i nämnda rättsakt och som utgjorde förutsättningar för utövandet av deras utrymme för skönsmässig bedömning” (dom av den 3 december 2019, Republiken Tjeckien/parlamentet och rådet (C-482/17, EU:C:2019:1035, punkt 81 och där angiven rättspraxis)).

16 Dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet (C-702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 38). Se, för ett liknande resonemang, punkt 30 i de överklagade domarna.

17 Dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet (C-702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 39 och där angiven rättspraxis). Se, för ett liknande resonemang, punkterna 31–33 i de överklagade domarna.

18 Angående en upprepning av detta uttalande under senare tid, se dom av den 3 juli 2025, Grodno Azot och Khimvolokno Plant/rådet (C-326/24 P, EU:C:2025:522, punkt 34 och där angiven rättspraxis).

19 Se, bland annat, dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet (C-440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 77 och där angiven rättspraxis), dom av den 7 april 2016, Akhras/rådet (C-193/15 P, EU:C:2016:219, punkt 51 och där angiven rättspraxis) och dom av den 17 september 2020, Rosneft m.fl./rådet (C-732/18 P, EU:C:2020:727, punkterna 91 och 105).

20 Se skälen 8–11 i beslut 2022/329. Beträffande den brådskande situationen, se även generaladvokat Medinas förslag till avgörande i målet Khudaverdyan mot rådet (C-704/23 P, EU:C:2025:410, punkt 84).

21 Se punkt 27 i de överklagade domarna.

22 I det följande avses med ”frysning av tillgångar” frysning av penningmedel och ekonomiska resurser.

23 Detta tycks vara rådets gängse praxis på området: se, till exempel, dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet (C-605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 42).

24 Republiken Lettland har här åberopat domen av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet (C-440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 78 och där angiven rättspraxis).

25 Dom av den 15 november 2012 (C-417/11 P, EU:C:2012:718, punkterna 59–62).

26 P. Aven och M. Fridman har i detta avseende grundat sig på dom av den 4 juni 2020, Ungern/kommissionen (C-456/18 P, EU:C:2020:421, punkterna 70–73), och dom av den 6 oktober 2021, World Duty Free Group och Spanien/kommissionen (C-51/19 P och C-64/19 P, EU:C:2021:793, punkt 70).

27 P. Aven och M. Fridman har i detta avseende bland annat grundat sig på dom av den 6 september 2013, Bateni/rådet (T-42/12 och T-181/12, EU:T:2013:409, punkterna 47–56).

28 Se bland annat dom av den 19 december 2018, Azarov/rådet (C-530/17 P, EU:C:2018:1031, punkt 27), dom av den 11 juli 2019, Azarov/rådet (C-416/18 P, EU:C:2019:602, punkt 28), och dom av den 26 september 2019, Klymenko/rådet (C-11/18 P, EU:C:2019:786, punkt 22).

29 Se dom av den 29 november 2018, Bank Tejarat/rådet (C-248/17 P, EU:C:2018:967, punkt 85).

30 Dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet (C-702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 39 och där angiven rättspraxis).

31 Se dom av den 21 april 2015 (C-605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 46).

32 Se dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet (C-440/14 P, EU:C:2016:128, punkt 78).

33 Se dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet (C-605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 51).

34 Inom ramen för ett annat system med restriktiva åtgärder hade det redogjorts för sammanhanget i rådets rättsakter för att förklara innehållet i själva kriteriet. Detta sammanhang hade således kunnat utgöra en parameter som står till unionsdomstolens förfogande. Domstolen slog fast att det av detta kriterium, tolkat mot bakgrund av det sammanhang som anges i rättsakten, inte framgick att rådet var skyldigt att bevisa att det finns ett samband mellan egenskapen av ledande affärsman och den syriska regimen: se dom av den 9 juli 2020, Haswani/rådet (C-241/19 P, EU:C:2020:545, punkt 69).

35 Se punkt 45 i de överklagade domarna.

36 Se, analogt, dom av den 9 juli 2020, Haswani/rådet (C-241/19 P, EU:C:2020:545, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

37 Se, analogt, dom av den 9 juli 2020, Haswani/rådet (C-241/19 P, EU:C:2020:545, punkt 63 och där angiven rättspraxis).

38 Se dom av den 28 november 2013, rådet/Manufacturing Support & Procurement Kala Naft (C-348/12 P, EU:C:2013:776, punkt 72).

39 Dom av den 1 mars 2016, National Iranian Oil Company/rådet (C-440/14 P, EU:C:2016:128).

40 Dessa svårigheter skulle, om de åberopades, mycket väl kunna motivera en viss anpassning av rådets bevisbörda på grund av den balansgång som restriktiva åtgärder i allmänhet innebär och det ständiga sökandet efter en viss jämvikt mellan å ena sidan bevarandet av internationell fred och säkerhet och å andra sidan skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna för de personer och enheter som är upptagna i förteckningen (se dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi (C-584/10 P, C-593/10 P och C-595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 131). Beträffande tillåtligheten av en anpassning av bevisbördan, se förslag till avgörande av generaladvokaten Bot i målen Anbouba/rådet (C-605/13 P och C-630/13 P, EU:C:2015:2, punkt 204 och följande punkter). Det är i detta sammanhang intressant att notera att klaganden själv medgav att situationen i Syrien ”komplicera[de] bevishantering[en]” (se punkt 204 i detta förslag till avgörande). Domstolen beaktade för övrigt denna situation vid bedömningen av huruvida rådet hade uppfyllt sin bevisbörda (dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet (C-605/13 P, EU:C:2015:248, punkt 52)).

41 Se, bland annat, dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba (C-417/11 P, EU:C:2012:718, punkt 61). Det framgår av den domen att domstolen granskade sammanhanget kring de restriktiva åtgärderna mot den berörda personen, såsom det illustrerats av rådet i bilagan till dess överklagande, för att bedöma huruvida motiveringen av dessa åtgärder var tillräcklig (se dom av den 15 november 2012, rådet/Bamba (C-417/11 P, EU:C:2012:718, punkt 62)).

42 På grundval av den rättspraxis som följer av domen av den 20 juli 2017, Badica och Kardiam/rådet (T-619/15, EU:T:2017:532).

43 Se dom av den 28 april 2022, Yieh United Steel/kommissionen (C-79/20 P, EU:C:2022:305, punkterna 52 och 53), och dom av den 13 mars 2025, Shuvalov/rådet (C-271/24 P, EU:C:2025:180, punkterna 33 och 34).

44 Tribunalen tycks i detta avseende ha följt rådets vägledning, som redan i sitt svaromål vid tribunalen själv har fastställt vilket kriterium som var och en av skälen motsvarade.

45 Se punkt 21 i domen Aven/rådet

46 Se punkt 61 i domen Aven/rådet

47 Se punkt 63 i domen Aven/rådet.

48 Se punkt 58 i domen Aven/rådet.

49 Se punkt 57 i domen Aven/rådet.

50 Se punkterna 58 och 59 i domen Aven/rådet.

51 Se punkt 60 i domen Aven/rådet.

52 Se punkt 77 respektive punkt 72 i domen Aven/rådet.

53 Se punkt 26 i förevarande förslag till avgörande. Kriteriet associering avses i artikel 2.1 in fine i beslut nr 2014/145, i dess ändrade lydelse.

54 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 18 juli 2013, kommissionen m.fl./Kadi (C-584/10 P, C-593/10 P och C-595/10 P, EU:C:2013:518, punkt 156).

55 Se däremot tribunalens bedömning av bevisningen mot RT France i domen av den 27 juli 2022, RT Frankrike/rådet (T-125/22, EU:T:2022:483, punkterna 176–188).

56 Se punkt 52 i domen Fridman/rådet.

57 Se punkt 53 i domen Fridman/rådet.

58 Dom av den 30 november 2016 (T-720/14, nedan kallad domen Rotenberg/rådet, EU:T:2016:689).

59 Klaganden har här bland annat åberopat dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet (C-605/13 P, EU:C:2015:248, punkterna 50–52), och dom av den 21 april 2015, Anbouba/rådet (C-630/13 P, EU:C:2015:247, punkterna 51–53).

60 Se dom av den 11 juni 2024, kommissionen/Deutsche Telekom (C-221/22 P, EU:C:2024:488, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

61 Se punkt 49 i de överklagade domarna.

62 Se punkt 42 i de överklagade domarna.

63 Se punkt 48 i de överklagade domarna. Genom att hänvisa till ”politik och åtgärder” hänför sig denna punkt snarare till det lexikaliska området för kriterium a än för kriterium d, som dock var det kriterium som analyserades.

64 Se dom av den 13 mars 2025, Shuvalov/rådet (C-271/24 P, EU:C:2025:180, punkt 40 och där angiven rättspraxis).

65 Se punkt 80 i domen i målet Aven/rådet och punkt 62 i domen Fridman/rådet.

66 Se, analogt, dom av den 9 juli 2020, Haswani/rådet (C-241/19 P, EU:C:2020:545, punkt 62 och där angiven rättspraxis).

67 Se, analogt, dom av den 9 juli 2020, Haswani/rådet (C-241/19 P, EU:C:2020:545, punkt 63).

68 Punkt 87 i rådets svaromål vid tribunalen i målet Fridman/rådet.

69 Punkt 89 i rådets svaromål vid tribunalen i målet Fridman/rådet.

70 Bilaga A.23 till M. Fridmans ansökan till tribunalen och bilaga B.6 till rådets svaromål vid tribunalen i målet Fridman/rådet.

71 Enligt rådets påståenden: se punkt 14 i rådets duplik vid tribunalen.

72 Det ska erinras om att detta kriterium g avsåg ”ledande affärsmän eller juridiska personer, enheter eller organ som är delaktiga i ekonomiska sektorer som utgör en betydande inkomstkälla för ryska federationens regering, som är ansvarig för annekteringen av Krim och destabiliseringen av Ukraina”. De förbindelser som rådet har fastställt mellan ledande affärsmän och den ryska regimen preciseras i rådets beslut 2025/904 av den 13 maj 2025 om ändring av beslut 2014/145/Gusp (EUT L 904, 2025, s. 1) (se bland annat skälen 1 och 2 i detta beslut).

73 Se punkt 26 i förevarande förslag till avgörande.

74 Nämligen dom av den 27 april 2022, Ilunga Luyoyo/rådet (T-108/21, EU:T:2022:253).

75 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet (C-702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 27), och förslag till avgörande av generaladvokaten Medina i det målet (C-702/23 P, EU:C:2025:273, punkt 33).

76 Hänvisningen till att stödet var aktivt i punkt 81 i domen Aven/rådet är beklagligt nog förvirrande, eftersom det framgår av en historisk analys av kriterium a) att en sådan hänvisning togs bort när de restriktiva åtgärderna mot P. Aven antogs. I punkt 63 i domen i målet Fridman/rådet hänvisas inte till stödets aktiva karaktär.

77 Se punkt 82 i domen i målet Aven/rådet och punkt 64 i domen Fridman/rådet. Avsaknaden av avståndstagande skulle även kunna beaktas vid tidpunkten för det ursprungliga upptagandet i förteckningarna.

78 Dom av den 1 augusti 2025, Timchenko/rådet (C-702/23 P, EU:C:2025:605, punkt 36). Detta är för övrigt även fallet på området för olagliga karteller, där ett företags frånvaro av öppet avståndstagande ”endast är en omständighet bland flera som ska beaktas vid bedömningen huruvida ett företag verkligen fortsatt delta i en överträdelse eller om det tvärtom upphört därmed” (se dom av den 17 september 2015, Total Marketing Services/kommissionen (C-634/13 P, EU:C:2015:614, punkt 23 och där angiven rättspraxis)).

79 Se punkt 76 i överklagandet i mål C-440/24 P och punkt 66 i överklagandet i mål C-441/24 P.

80 Se, bland annat, dom av den 19 december 2018, Azarov/rådet (C-530/17 P, EU:C:2018:1031, punkt 28).

81 Med detta avser jag de inledande anmärkningarna i motiveringen, det vill säga de fyra första meningarna.

82 Se punkt 45 i detta förslag till avgörande.

83 Jag konstaterar att de skäl som numera avser P. Aven och M. Fridman har uppdaterats och utökats avsevärt genom rådets förordning (EU) 2025/527 av den 14 mars 2025 om genomförande av förordning (EU) nr 269/2014 (EUT L 527, 2025, s. 1).

84 Jag kan inte uttrycka det bättre än vad Lord Leggatt nyligen gjorde, i en rättsordning som visserligen skiljer sig från vår, i sin avvikande mening i domen från Förenade kungarikets högsta domstol i målet Shvidler mot Secretary of State for Foreign, Commonwealth and Development Affairs [2025] UKSC 30 av den 29 juli 2025): ”[t]he courts are failing in their duty if they simply rubber-stamp assertions made by the executive to justify invading individual liberties without subjecting those assertions to critical scrutiny” (fri översättning: ”Domstolarna underlåter att fullgöra sin skyldighet om de nöjer sig med att utan diskussion godkänna den verkställande maktens bedömningar för att motivera ett åsidosättande av individuella friheter utan att kritiskt granska dessa bedömningar”).