ext/celex/62024CJ0684

Preliminär utgåva

DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)

den 21 maj 2026 ( * )

” Begäran om förhandsavgörande – Åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism – Direktiv (EU) 2015/849 – Artikel 31 – Begreppet juridiska konstruktioner med ’trustliknande struktur eller funktioner’ – Förvaltarskapsmandat som ingåtts av förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt (mandato fiduciario) – Tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap medges personer med ett berättigat intresse – Giltighet – Artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Respekt för privatliv och familjeliv – Skydd för personuppgifter – Rättssäkerhetsprincipen – Begreppet berättigat intresse – Rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol – Provisoriskt rättsligt skydd ”

I de förenade målen C‑684/24 och C‑685/24,

angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF, framställd av Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien) genom beslut av den 15 oktober 2024, som inkom till domstolen den 17 oktober 2024, i målet

Across Fiduciaria SpA (C‑684/24),

Galvani Fiduciaria Srl,

SFO Fiduciaria Srl

mot

Presidenza del Consiglio dei ministri,

Ministero dell’Economia e delle Finanze,

Ministero delle Imprese e del Made in Italy,

Garante per la protezione dei dati personali,

Unione italiana delle Camere di commercio, industria, artigianato e agricoltura (Unioncamere),

Infocamere Scpa ,

ytterligare deltagare i rättegången:

Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Roma,

Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Milano, Monza-Brianza, Lodi,

Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Bologna,

och

Unione Fiduciaria SpA (C‑685/24) ,

Assoservizi Fiduciari,

Torino Fiduciaria – Fiditor Srl,

Ser-Fid Italiana Fiduciaria e di Revisione SpA

mot

Ministero delle Imprese e del Made in Italy,

Presidenza del Consiglio dei ministri,

Ministero dell’Economia e delle Finanze,

Garante per la protezione dei dati personali,

Unione italiana delle Camere di commercio, industria, artigianato e agricoltura (Unioncamere),

Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Milano, Monza-Brianza, Lodi,

Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Torino,

Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Roma,

Infocamere Scpa ,

ytterligare deltagare i rättegången:

Aletti Fiduciaria SpA,

Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Roma,

Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Milano, Monza-Brianza, Lodi,

meddelar

DOMSTOLEN (första avdelningen)

sammansatt av avdelningsordföranden F. Biltgen samt domarna I. Ziemele och A. Kumin (referent),

generaladvokat: J. Richard de la Tour,

justitiesekreterare: handläggaren G. Chiapponi,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 25 september 2025,

med beaktande av de yttranden som avgetts av:

– Across Fiduciaria SpA, Galvani Fiduciaria Srl och Sfo Fiduciaria Srl, genom G. Battagliese, A. Pazzaglia, och I. Valas, avvocati,

– Unione Fiduciaria SpA, Assoservizi Fiduciari, Torino Fiduciaria – Fiditor Srl och Aletti Fiduciaria SpA, genom C. Angelici, D. Contini, B.G. Mattarella och F. Sciaudone, avvocati,

– Ser-Fid Italiana Fiduciaria e di Revisione SpA, genom U. Corea och G. Marini, avvocati,

– Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Roma, genom S. Scafetta, avvocato,

– Italiens regering, genom S. Fiorentino, i egenskap av ombud, biträdd av G. Aiello och F. Montanaro, avvocati dello Stato,

– Tysklands regering, genom J. Möller och P. Wagner, båda i egenskap av ombud,

– Europaparlamentet, genom M. Menegatti, M. Migliorati och E. Paladini, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska unionens råd, genom I. Gurov, K. Pleśniak och G. Rugge, samtliga i egenskap av ombud,

– Europeiska kommissionen, genom A. Bouchagiar, A. Manzaneque Valverde, P.A. Messina och G. von Rintelen, samtliga i egenskap av ombud,

och efter att den 11 december 2025 ha hört generaladvokatens förslag till avgörande,

följande

Dom

1 Respektive begäran om förhandsavgörande avser

– giltigheten av artikel 31.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG (EUT L 141, 2015, s. 73), i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018 (EUT L 156, 2018, s. 43), i förhållande till artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen), samt tolkningen av artikel 31.4 och 31.7a i direktiv 2015/849, artikel 47 i stadgan och artikel 6 i Europakonventionen (mål C‑684/24),

– giltigheten av artikel 31.1, 31.2 och 31.10 i direktiv 2015/849 i förhållande till artiklarna 114 och 288 tredje stycket FEUF, samt tolkningen av artikel 5.4 FEU, artiklarna 6–8 och 16 i stadgan, skälen 1, 2, 4, 5 och 12–17, artiklarna 2, 3 led 6, 30 och 31 i direktiv 2015/849 samt skälen 4, 5, 16, 17 och 25–34 i direktiv 2018/843 (mål C‑685/24).

2 Respektive begäran har framställts i mål mellan Across Fiduciaria SpA, Galvani Fiduciaria Srl et Sfo Fiduciaria Srl (mål C‑684/24), Unione Fiduciaria SpA, Assoservizi Fiduciari, Torino Fiduciaria – Fiditor Srl och Ser-Fid Italiana Fiduciaria e di Revisione SpA (mål C‑685/24), å ena sidan, och Presidenza del Consiglio dei ministri (Premiärministerns kansli, Italien), Ministero dell’Economia e delle Finanze (ekonomi- och finansministeriet, Italien), Ministero delle Imprese e del Made in Italy (ministeriet för näringsliv och Made in Italy, Italien), Garante per la protezione dei dati personali (dataskyddsombud, Italien), Unione italiana delle Camere di commercio, industria, artigianato e agricoltura (Unioncamere), Infocamere Scpa (mål C‑684/24), Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Milano, Monza-Brianza, Lodi, Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Torino och Camera di commercio, industria, artigianato e agricoltura di Roma (C‑685/24), å andra sidan. Målen gäller skyldigheter att lämna information och tillgång till uppgifter avseende förvaltarskapsmandat för förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt.

Tillämpliga bestämmelser

Unionsrätt

Direktiv 2015/849

3 I skälen 12, 14 och 16 i direktiv 2015/849 anges följande:

”(12) Det finns ett behov av att identifiera de fysiska personer som äger eller kontrollerar en juridisk enhet. För att säkerställa faktisk öppenhet bör medlemsstaterna se till att så många olika juridiska enheter som möjligt som registrerats eller bildats genom andra mekanismer på deras territorium omfattas. …

…

(14) Behovet av korrekta och aktuella uppgifter om den verkliga huvudmannen är centralt vid spårandet av brottslingar som annars kan dölja sin identitet bakom en företagsstruktur. Medlemsstaterna bör därför se till att enheter som registrerats i deras territorium i enlighet med nationell rätt, utöver grundläggande information som bolagets namn och adress och bevis på bolagets registrering och juridiska ägarskap, inhämtar och bevarar tillräckliga, korrekta och aktuella uppgifter om verkligt huvudmannaskap. … Medlemsstaterna bör också se till att andra personer som kan styrka ett berättigat intresse med avseende på penningtvätt, finansiering av terrorism och associerade förbrott – såsom korruption, skattebrott och bedrägeri – beviljas tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap, i enlighet med uppgiftsskyddsbestämmelserna. De personer som kan styrka ett berättigat intresse bör ha tillgång till information om arten och omfattningen av det förmånsintresse som innehas, bestående av dess ungefärliga vikt.

…

(16) Snabb tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap bör säkerställas på ett sådant sätt att all risk undviks för att upplysningar avslöjas till det berörda bolaget.”

4 I artikel 1.1 i detta direktiv föreskrivs följande:

”Detta direktiv syftar till att förhindra att [Europeiska] unionens finansiella system används för penningtvätt och finansiering av terrorism.”

5 I artikel 2 i direktivet definieras dess tillämpningsområde.

6 I artikel 3 i direktivet föreskrivs följande:

”I detta direktiv gäller följande definitioner:

…

6. verklig huvudman: fysiska personer som ytterst äger eller kontrollerar kunden och/eller den eller de fysiska personer för vars räkning en transaktion eller en verksamhet utförs och som innefattar åtminstone följande:

…

b) När det gäller truster, alla följande personer:

i) Instiftaren eller instiftarna.

ii) förvaltaren eller förvaltarna,

iii) Beskyddaren eller beskyddarna, om sådana finns.

iv) Förmånstagarna eller, om det ännu inte har fastställts vilka enskilda personer som är förmånstagare med avseende på den juridiska konstruktionen eller enheten, den kategori av personer för vilka den juridiska konstruktionen eller enheten främst har inrättats eller verkar.

v) Eventuella andra fysiska personer som ytterst utövar kontroll över trusten genom direkt eller indirekt ägande eller genom andra medel.

c) När det gäller juridiska enheter såsom stiftelser och juridiska konstruktioner av samma typ som truster, den eller de fysiska personer som innehar ställningar som är likvärda med eller liknar dem i led b.

…”

7 Kapitel III i direktiv 2015/849, med rubriken ”Uppgifter om verkligt huvudmannaskap”, omfattar artiklarna 30 och 31 i direktivet.

8 I artikel 30.1 första stycket i direktivet föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna ska se till att de företag och andra juridiska enheter som är registrerade på deras territorium är skyldiga att inhämta och förfoga över adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om sitt verkliga huvudmannaskap, inbegripet uppgifter om sina förmånsintressen. …”

9 I artikel 31 i samma direktiv föreskrivs följande:

”1. Medlemsstaterna ska se till att denna artikel gäller för truster och andra typer av juridiska konstruktioner, såsom bland annat fiducie, vissa typer av Treuhand eller fideicomiso, när sådana konstruktioner har trustliknande struktur eller funktioner. Medlemsstaterna ska identifiera särdragen för att avgöra om juridiska konstruktioner har trustliknande struktur eller funktioner avseende sådana juridiska konstruktioner som regleras av deras rätt.

Varje medlemsstat ska kräva att förvaltare av klassiska truster som förvaltas i den berörda medlemsstaten inhämtar och förfogar över adekvata, korrekta och aktuella uppgifter om trustens verkliga huvudmannaskap. I dessa uppgifter ska ingå identiteten hos

a) instiftaren eller instiftarna,

b) förvaltaren eller förvaltarna,

c) beskyddaren eller beskyddarna (om sådana finns),

d) förmånstagarna eller förmånstagarkategorin,

e) eventuella andra fysiska personer som utövar faktisk kontroll över trusten.

Medlemsstaterna ska se till att överträdelser av denna artikel omfattas av effektiva, proportionella och avskräckande åtgärder eller sanktioner.

2. Medlemsstaterna ska se till att förvaltare, eller personer som innehar likvärdiga ställningar i liknande juridiska konstruktioner enligt punkt 1 i denna artikel, lämnar uppgift om sin status och tillhandahåller de uppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel till ansvariga enheter med nödvändig skyndsamhet, om de, i egenskap av förvaltare eller person som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion, har en affärsförbindelse eller utför enstaka transaktioner som överstiger de tröskelvärden som anges i artikel 11 b, c och d.

…

3a. Medlemsstaterna ska kräva att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap för klassiska truster och liknande juridiska konstruktioner som avses i punkt 1 finns i ett centralt register för verkligt huvudmannaskap som upprättats av den medlemsstat där förvaltaren av trusten eller den person som innehar en likvärdig ställning i en liknande juridisk konstruktion har sitt säte eller är bosatt.

…

4. Medlemsstaterna ska se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap avseende en trust eller en liknande juridisk konstruktion är tillgängliga i samtliga fall för

a) behöriga myndigheter och [finansunderrättelseenheter] utan inskränkning,

b) ansvariga enheter, inom ramen för åtgärder för kundkännedom i enlighet med kapitel II,

c) varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse av att få tillgång till uppgifter om de verkliga huvudmännen.

…

De uppgifter som är tillgängliga för fysiska eller juridiska personer som avses i första stycket c ska bestå av den verkliga huvudmannens namn, födelsemånad och födelseår, bosättningsland och medborgarskap, samt arten och omfattningen av det förmånsintresse som innehas.

Medlemsstaterna får, enligt villkor som ska fastställas i nationell rätt, föreskriva tillgång till ytterligare uppgifter som gör det möjligt att identifiera den verkliga huvudmannen. Sådana ytterligare uppgifter ska inkludera åtminstone födelsedatum eller kontaktuppgifter, i enlighet med regler för skydd av personuppgifter. Medlemsstaterna får medge bredare tillgång till de uppgifter som finns i registret i enlighet med sin nationella rätt.

…

4a. Medlemsstater får välja att göra de uppgifter som finns i deras nationella register enligt punkt 3a tillgängliga på villkor att det görs en registrering online och erläggs en avgift som inte får överstiga de administrativa kostnaderna för att göra uppgifterna tillgängliga, inklusive kostnader för underhåll och utveckling av registret.

5. Medlemsstaterna ska kräva att de uppgifter som finns i det centrala register som avses i punkt 3a är adekvata, korrekta och aktuella, och ska införa mekanismer för detta. …

…

7a. Under exceptionella omständigheter som ska fastställas i nationell rätt får medlemsstaterna, om den tillgång som avses i punkt 4 första stycket b, c och d skulle utsätta den verkliga huvudmannen för en oproportionell risk, risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning av olika slag, trakasserier, våld eller hotelser, eller om den verkliga huvudmannen är minderårig eller på annat sätt saknar rättshandlingsförmåga, föreskriva ett undantag från sådan tillgång till alla eller vissa av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap i det enskilda fallet. Medlemsstaterna ska se till att de undantagen beviljas efter en detaljerad bedömning av omständigheternas exceptionella karaktär. Rätten till en administrativ omprövning av beslutet om undantag och till ett effektivt rättsmedel ska garanteras. En medlemsstat som har beviljat undantag ska årligen publicera statistik över antalet beviljade undantag och angivna skäl, och rapportera in uppgifterna till [Europeiska] kommissionen.

…

10. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla kategorier, beskrivning av egenskaper, namn och i förekommande fall rättslig grund för de truster och liknande juridiska konstruktioner som avses i punkt 1 senast den 10 juli 2019. Kommissionen ska offentliggöra den konsoliderade förteckningen över sådana truster och liknande juridiska konstruktioner i Europeiska unionens officiella tidning senast den 10 september 2019.

Senast den 26 juni 2020 ska kommissionen lägga fram en rapport till Europaparlamentet och [Europeiska unionens råd] där det framgår huruvida alla truster och liknande juridiska konstruktioner enligt punkt 1 som regleras av medlemsstaternas rätt har identifierats i vederbörlig ordning och blivit föremål för de krav som fastställts i detta direktiv. Om så är lämpligt ska kommissionen vidta nödvändiga åtgärder på grundval av slutsatserna i den rapporten.”

Direktiv 2018/843

10 Skälen 4, 27–30, 32 och 42 i direktiv 2018/843 har följande lydelse:

”(4) [Det finns] ett klart behov av att ytterligare öka transparensen i unionens ekonomiska och finansiella system. Förhindrandet av penningtvätt och finansiering av terrorism kan inte vara effektivt om inte detta system motarbetar brottslingar som söker skydd för sina tillgångar genom icke-transparenta strukturer. Unionens finansiella systems integritet är beroende av transparens i företag och andra juridiska enheter, truster och liknande juridiska konstruktioner. Detta direktiv syftar inte bara till att avslöja och utreda penningtvätt utan också till att förhindra att penningtvätt sker. Ökad transparens skulle kunna vara en kraftfull avskräckande faktor.

…

(27) Regler som tillämpas på truster och liknande juridiska konstruktioner i fråga om tillgång till uppgifter om deras verkliga huvudmannaskap bör vara jämförbara med motsvarande regler som tillämpas på företag och andra juridiska enheter. På grund av de många olika typer av truster som för närvarande förekommer i unionen, liksom en ännu större variation av liknande juridiska konstruktioner, bör beslutet om huruvida en trust eller en liknande juridisk konstruktion är att jämföra med företag och andra juridiska enheter fattas av medlemsstaterna. Syftet med den nationella rätt som införlivar de bestämmelserna bör vara att förhindra användningen av truster eller liknande juridiska konstruktioner för penningtvätt, finansiering av terrorism eller associerade förbrott.

(28) Med tanke på de olika särdragen hos truster och liknande juridiska konstruktioner, bör medlemsstaterna kunna, inom ramen för nationell rätt och i enlighet med regler för skydd av personuppgifter, fastställa nivån av transparens avseende truster och liknande juridiska konstruktioner som inte är jämförbara med företag och andra juridiska enheter. Riskerna för att det ska handla om penningtvätt och finansiering av terrorism kan variera utifrån egenskaperna hos typen av trust eller liknande juridisk konstruktion, och förståelsen av dessa risker kan utvecklas över tiden, till exempel till följd av de nationella och supranationella riskbedömningarna. Därför bör det vara möjligt för medlemsstaterna att föreskriva mer omfattande tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap avseende truster och liknande juridiska konstruktioner, om sådan tillgång utgör en nödvändig och proportionell åtgärd för att uppnå det legitima målet att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. När medlemsstaterna fastställer transparensnivån för uppgifter om verkligt huvudmannaskap för dessa truster eller liknande juridiska konstruktioner, bör de ta vederbörlig hänsyn till skyddet av enskilda personers grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig integritet och skyddet av personuppgifter. Tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap avseende truster och liknande juridiska konstruktioner bör beviljas alla personer som kan visa ett berättigat intresse. Tillgång bör också beviljas varje person som har ingivit en skriftlig begäran avseende en trust eller en liknande juridisk konstruktion som innehar eller äger en kontrollpost i något företag eller någon annan juridisk enhet med säte utanför unionen, genom direkt eller indirekt ägande, inbegripet genom innehavaraktier, eller genom kontroll på annat sätt. Kriterierna och villkoren för beviljande av tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap avseende truster och liknande juridiska konstruktioner bör vara tillräckligt precisa och i linje med målen för detta direktiv. Det bör vara möjligt för medlemsstaterna att avslå en skriftlig begäran om det finns rimliga skäl att misstänka att den skriftliga begäran inte är i linje med målen för detta direktiv.

(29) För att säkerställa rättslig säkerhet och lika spelregler är det mycket viktigt att tydligt ange vilka juridiska konstruktioner etablerade inom unionen som bör anses likna truster på grund av konstruktionens funktioner eller struktur. Varje medlemsstat bör därför vara skyldig att identifiera truster, om de erkänns i nationell rätt, och liknande juridiska konstruktioner som kan inrättas enligt dess nationella rättsliga ram eller tradition och som har trustliknande struktur eller funktioner, exempelvis möjligheten att separera eller bryta kopplingen mellan den lagliga äganderätten och det verkliga huvudmannaskapet för tillgångarna. Medlemsstaterna bör därför därefter till kommissionen anmäla kategorierna av, beskrivningen av egenskaperna hos, namnet på och i tillämpliga fall den rättsliga grunden för dessa truster och liknande juridiska konstruktioner, i syfte att de ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning så att de kan identifieras av andra medlemsstater. Det bör beaktas att truster och liknande juridiska konstruktioner kan ha olika rättsliga egenskaper på olika håll i unionen. Om egenskaperna hos trusten eller den juridiska konstruktionen i fråga om struktur eller funktioner är jämförbara med egenskaperna hos företag och andra juridiska enheter skulle offentlig tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap bidra till att bekämpa missbruk av truster och liknande juridiska konstruktioner, på samma sätt som offentlig tillgång kan bidra till att förhindra missbruk av företag och andra juridiska enheter för penningtvätt och finansiering av terrorism.

(30) Offentlig tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap innebär också att civilsamhället, inbegripet media eller det civila samhällets organisationer, får större möjlighet att granska uppgifterna och bidrar till att bevara förtroendet för affärstransaktioners och det finansiella systemets integritet. Offentlig tillgång kan bidra till att bekämpa missbruk av företag och andra juridiska enheter och juridiska konstruktioner för penningtvätt eller finansiering av terrorism, både genom att underlätta utredningar och genom ökad tilltro, eftersom de verkliga huvudmännens identitet är känd för alla som kan utföra transaktioner med dem. Det underlättar dessutom en snabb och effektiv tillgång till uppgifter för finansiella institut och myndigheter, inklusive myndigheter i tredjeländer, som deltar i kampen mot sådana brott. Tillgången till uppgifterna skulle också underlätta utredningar om penningtvätt, associerade förbrott och finansiering av terrorism.

…

(32) Investerares och allmänhetens förtroende för finansmarknaderna är till stor del beroende av ett tillförlitligt system för offentlig tillgång till information som skapar transparens om det verkliga huvudmannaskapet och kontrollstrukturerna för företag och andra juridiska enheter samt för vissa typer av truster och liknande juridiska konstruktioner. Medlemsstaterna bör därför ge tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap på ett tillräckligt konsekvent och samordnat sätt genom att fastställa tydliga regler för offentlig tillgång, så att tredje parter kan bedöma, i hela unionen, vilka som är de verkliga huvudmännen för företag och andra juridiska enheter samt för vissa typer av truster och liknande juridiska konstruktioner.

…

(42) Medlemsstaterna bör i sin nationella rätt definiera begreppet berättigat intresse, både som ett allmänt begrepp och som ett kriterium för tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Dessa definitioner bör i synnerhet inte begränsa begreppet berättigat intresse till fall av pågående administrativa eller rättsliga förfaranden, och bör göra det möjligt att beakta det förebyggande arbetet på området för bekämpning av penningtvätt, finansiering av terrorism och associerade förbrott som genomförs av icke-statliga organisationer och undersökande journalister, där så är lämpligt. …”

Italiensk rätt

Lagstiftningsdekret nr 231/2007

11 I artikel 1.2 ee i decreto legislativo n. 231 - Attuazione della direttiva 2005/60/CE concernente la prevenzione dell’utilizzo del sistema finanziario a scopo di riciclaggio dei proventi di attività criminose e di finanziamento del terrorismo nonchè della direttiva 2006/70/CE che ne reca misure di esecuzione (lagstiftningsdekret nr 231 om genomförande av direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, och direktiv 2006/70/EG om tillämpningsföreskrifter), av den 21 november 2007 (GURI nr 290, av 14 december 2007, ordinarie tillägg nr 268), i den lydelse som är tillämplig i de nationella målen (nedan kallat lagstiftningsdekret nr 231/2007), definieras ”den som tillhandahåller tjänster till bolag och truster” som ”varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt tillhandahåller en av följande tjänster till tredje man: … Förvaltning av en klassisk trust eller liknande juridisk konstruktion, eller åtgärder för att någon annan ska kunna utöva en sådan funktion”.

12 Artikel 20 i lagstiftningsdekret nr 231/2007 avser hur den verkliga huvudmannen ska identifieras.

13 I artikel 21.3 och 21.4 i lagstiftningsdekretet föreskrivs följande:

”3. Truster och liknande juridiska konstruktioner, etablerade eller med hemvist i Republiken Italien, är skyldiga att skriva in sig i det särskilda avsnitt i företagsregistret som är avsett för detta ändamål. De uppgifter som avses i artikel 22.5 om verkligt huvudmannaskap för truster och liknande juridiska konstruktioner, etablerade eller med hemvist i Republiken Italien, ska av förvaltaren eller förvaltarna eller av en annan person på uppdrag av förvaltaren eller den person som har motsvarande rättigheter, behörighet och befogenheter i liknande juridiska konstruktioner lämnas till företagsregistret för att bevaras där. Uppgifterna får endast lämnas på elektronisk väg och med undantag från stämpelskatt. …

4. Tillgång till de uppgifter som avses i artikel 22.5 om verkligt huvudmannaskap för truster ska beviljas

…

d bis) privatpersoner, inbegripet personer med ett diffust intresse, som har ett relevant och separat rättsligt intresse, när det är nödvändigt att känna till de verkliga huvudmännen för att skydda eller försvara ett intresse som motsvarar en rättsligt skyddad situation, om dessa personer har konkreta och dokumenterade bevis för att den verkliga huvudmannen och den juridiska ägaren är olika personer. Intresset ska vara direkt, konkret och faktiskt och för de enheter som företräder diffusa intressen får det inte sammanfalla med intressena hos de personer som ingår i den företrädda kategorin. Under exceptionella omständigheter får undantag helt eller delvis göras från tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap, om sådan tillgång skulle utsätta den verkliga huvudmannen för en oproportionell risk för bedrägeri, kidnappning, utpressning av olika slag, trakasserier, våld eller hotelser, eller om den verkliga huvudmannen är minderårig, efter en prövning i det enskilda fallet och efter en ingående bedömning av omständigheternas exceptionella karaktär …”

14 I artikel 22.5 och 22.5 bis i samma lagstiftningsdirektiv föreskrivs följande:

”5. Förvaltare av uttryckliga truster [enligt legge n. 364 (lag nr 364), av den 16 oktober 1989 (GURI nr 261, av den 8 november 1989, ordinarie tillägg nr 84)]och personer som har motsvarande rättigheter, behörighet och befogenheter i liknande juridiska konstruktioner, förutsatt att de är etablerade eller har hemvist i Republiken Italien, ska inhämta och bevara lämpliga, korrekta och aktuella uppgifter om personer som innehar rättigheter till trusten eller liknande juridiska konstruktioner, det vill säga uppgifter om identiteten hos instiftaren eller instiftarna, förvaltaren eller förvaltarna, beskyddaren eller beskyddarna eller varje annan person som agerar för förvaltarens räkning, om sådana finns, förmånstagarna eller förmånskategorierna och andra fysiska personer som utövar kontroll över trusten eller den liknande juridiska konstruktionen samt varje annan fysisk person som ytterst utövar kontroll över de tillgångar som överförs till trusten eller den liknande juridiska konstruktionen genom direkt eller indirekt ägande eller på annat sätt. Förvaltare av uttryckliga truster och personer som har motsvarande rättigheter, behörighet och befogenheter i liknande juridiska konstruktioner ska bevara dessa uppgifter i minst fem år efter det att deras ställning som förvaltare upphört och utan dröjsmål göra uppgifterna tillgängliga för de myndigheter som avses i artikel 21.2 a och b. Samma förvaltare som, i denna egenskap, upprättar en fortlöpande eller yrkesmässig relation eller utför en tillfällig tjänst ska anmäla sin status till de ansvariga enheterna. Samma förvaltare som i denna egenskap upprättar en kontinuerlig eller yrkesmässig relation eller utför en tillfällig tjänst ska rapportera sin status till ansvariga enheter.

5a. Vid tillämpningen av detta dekret ska juridiska konstruktioner som liknar truster anses vara sådana enheter och konstruktioner som genom sin struktur och funktion har samma rättsverkan som uttryckliga truster, även när det gäller att använda tillgångar för ett ändamål och över vilka en annan person än ägaren utövar kontroll till förmån för en eller flera förmånstagare eller för att uppnå ett särskilt mål.”

Ministerdekret nr 55/2022

15 I artikel 1 g i decreto del Ministero dell’Economia e delle Finanze, no 55 - Regolamento recante disposizioni in materia di comunicazione, accesso e consultazione dei dati e delle informazioni relativi alla titolarità effettiva di imprese dotate di personalità giuridica, di persone giuridiche private, di trust produttivi di effetti giuridici rilevanti ai fini fiscali e di istituti giuridici affini al trust (ekonomi- och finansministeriets dekret nr 55, om införande av förordningen om bestämmelser om utlämnande av, tillgång till och konsultation av uppgifter och information om verkligt huvudmannaskap för företag med rättskapacitet, privata juridiska personer, truster med relevanta skatterättsliga verkningar och trustliknande juridiska konstruktioner), av den 11 mars 2022 25 maj 2022 (GURI nr 121, av 25 maj 2022, s. 1) (nedan kallat ministerdekret nr 55/2022), definieras juridiska konstruktioner med trustliknande funktioner som ”sådana enheter och konstruktioner som genom sin struktur och funktion har samma rättsverkan som uttryckliga truster, även när det gäller att använda tillgångar för ett ändamål och över vilka en annan person än ägaren utövar kontroll till förmån för en eller flera förmånstagare eller för att uppnå ett särskilt mål, i enlighet med artikel 22.5 bis i [lagstiftningsdekret nr 231/2007]”.

16 I artikel 7.2 och 7.3 i ministerdekret nr 55/2022 föreskrivs följande:

”2. Uppgifter och information om verkligt huvudmannaskap för truster och liknande juridiska konstruktioner som ska registreras i det särskilda avsnittet, och som lämnats i enlighet med artikel 3 och lagrats i det särskilda avsnittet i företagsregistret, ska göras tillgängliga för varje fysisk eller juridisk person, inbegripet personer med ett diffust intresse, som har rätt att få tillgång till uppgifterna och informationen i enlighet med artikel 21.4 d bis första och andra meningarna i [lagstiftningsdekret nr 231/2007], på grundval av en motiverad ansökan om tillgång som ingetts till den behöriga handelskammaren och av vilken det framgår att de villkor som anges i artikel 21.4 d bis första och andra meningarna är uppfyllda. Inom 20 dagar från ansökan ska den behöriga handelskammaren bevilja tillgång eller meddela den sökande sitt motiverade avslag via ett bestyrkt e‑postmeddelande. Om inget meddelande lämnats inom den angivna tidsfristen ska tillgången anses ha nekats.

3. Den territoriellt behöriga handelskammaren ska översända den begäran om tillgång som avses i punkterna 1 och 2 till den berörda parten, genom ett meddelande till den certifierade e‑postadressen som meddelats enligt artikel 4.1 e. Den berörda parten kan inkomma med en motiverad invändning senast tio dagar efter mottagandet av nämnda meddelande. Handelskammaren ska i varje enskilt fall bedöma de exceptionella omständigheter som avses i artikel 21.2 f och 21.4 d bis i [lagstiftningsdekret nr 231/2007] och som har åberopats av den berörda parten, vilka kan motivera att tillgång nekas helt eller delvis. Härvid ska hänsyn även tas till principen om proportionalitet mellan den befarade risken och intresset av att tillgång medges. Efter det att den territoriellt behöriga handelskammaren har bedömt de exceptionella omständigheter som den berörda parten har redogjort för, kan den bevilja undantag från tillgång till en del av eller alla de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2. Ett motiverat beslut att neka tillgång till uppgifterna ska meddelas den sökande via ett certifierat e‑postmeddelande inom 20 dagar efter det att begäran om tillgång ingetts. Om inget meddelande lämnats inom den angivna tidsfristen ska tillgången anses ha nekats.”

Målen vid den nationella domstolen och tolknings- respektive giltighetsfrågorna

17 Sökandena i de nationella målen, med undantag av Assoservizi Fiduciari, är förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt. Vid införlivandet av artikel 31 i direktiv 2015/849 med den italienska rättsordningen ansågs de förvaltningsuppdrag som ingåtts av dessa bolag vara juridiska konstruktioner med ”trustliknande struktur eller funktioner”, i den mening som avses i artikel 31.1, vilket får till följd att det föreligger en skyldighet att lämna uppgifter om bolagens verkliga huvudmän.

18 Sökandena väckte talan vid Tribunale amministrativo regionale per il Lazio (Regionala förvaltningsdomstolen i Lazio, Italien), som ogillade deras talan, bland annat med hänvisning till att de nationella bestämmelser genom vilka artikel 31 i direktiv 2015/849 införlivats var oförenliga med unionsrätten och att artikel 31 i sig var rättsstridig. De överklagade därefter till Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen, Italien), som är den hänskjutande domstolen.

19 Mot bakgrund av de grunder som sökandena har åberopat anser den hänskjutande domstolen att det i de mål som den har att avgöra är nödvändigt att pröva giltigheten och tolkningen av artikel 31 i direktiv 2015/849.

20 För det första uppger den hänskjutande domstolen att vissa av sökandena har ifrågasatt giltigheten av artikel 31.1, 31.2 och 31.10 i direktiv 2015/849 med hänsyn till artiklarna 114 och 288.3 tredje stycket FEUF samt principen om ändamålsenlig verkan. Enligt dem är dessa bestämmelser inte klara, precisa och förutsägbara vad gäller deras verkningar och gör det inte möjligt att uppnå målet om rättssäkerhet, bland annat eftersom direktivet hänvisar till obestämda rättsliga begrepp, såsom begreppet ”liknande”, utan att fastställa de nödvändiga gemensamma objektiva kriterierna.

21 För det andra vill den hänskjutande domstolen, vad gäller den omständigheten att förvaltarskapsmandat har inkluderats i tillämpningsområdet för artikel 31 i direktiv 2015/849 såsom rättsliga konstruktioner med ”trustliknande struktur eller funktioner”, att räckvidden av begreppet ” istituti giuridici ” (juridiska konstruktioner), i den italienska språkversionen av artikel 31.1, 31.2 och 31.10, ska klargöras.

22 Enligt den hänskjutande domstolen skulle detta begrepp, med hänsyn till den innebörd som ordet ” istituto ” har i den italienska rättsordningens nationella doktrin, kunna förstås så, att det avser förekomsten av en samordnad uppsättning regler och principer som styr ett socialt fenomen. Ett sådant synsätt förefaller emellertid inte vara förenligt med de andra språkversionerna av artikel 31.1, 31.2 och 31.10. Det är även möjligt att detta begrepp avser en konkret och specifik ekonomisk och juridisk transaktion, vilket emellertid kräver en bedömning från fall till fall och således ger upphov till tvivel ur rättssäkerhetssynpunkt. Den hänskjutande domstolen har således utgått från ett tredje synsätt, enligt vilket detta begrepp ska tolkas med hänvisning till olika former av ekonomiska och juridiska transaktioner som bedöms utifrån deras väsentliga särdrag och som i samtliga fall har ”trustliknande strukturer eller funktioner”.

23 Den hänskjutande domstolen har vidare påpekat att det enligt artikel 31.1 och 31.10 i direktiv 2015/849 åligger medlemsstaterna att identifiera de juridiska konstruktioner som har ”trustliknande strukturer eller funktioner” och att till kommissionen anmäla ”kategorier, beskrivning av egenskaper, namn och i förekommande fall rättslig grund för truster och liknande juridiska konstruktioner”. Kommissionen ska offentliggöra en konsoliderad förteckning över dessa i Europeiska unionens officiella tidning . Eftersom Republiken Italien har gjort den erforderliga anmälan och bland dessa liknande juridiska konstruktioner har inkluderat förvaltarskapsmandat i den mening som avses i italiensk rätt ( mandato fiduciario ), vill den domstolen att betydelsen av denna anmälan och av den konsoliderade förteckning som kommissionen offentliggjort enligt artikel 31.10, och frågan huruvida deras räckvidd är av konstitutivt eller deklaratoriskt slag, ska klargöras.

24 Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i huruvida strukturen av eller funktionen hos de förvaltarskapsmandat som har ingåtts av förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt kan anses vara ”trustliknande” i den mening som avses i artikel 31.1 i direktiv 2015/849. I detta avseende har den hänskjutande domstolen preciserat att det berörda förvaltningsbolaget, med stöd av ett sådant förvaltarskapsmandat, förvärvar rätten att utöva de rättigheter som är hänförliga till den egendom eller det kapital som det anförtrotts, dock utan att förvärva äganderätten till dessa, som fortfarande innehas av förvaltaren. Frågan uppkommer således huruvida det är möjligt att anse att förvaltarskapsmandatet har ”trustliknande struktur eller funktioner”, även om det inte medför en överföring av äganderätten till den egendom eller det kapital som omfattas av mandatet.

25 Den hänskjutande domstolen har slutligen angett att enligt sökandena strider beslutet att låta förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt omfattas av de skyldigheter som föreskrivs i artikel 31 i direktiv 2015/849, vad gäller de förvaltarskapsmandat som de har ingått, bland annat mot proportionalitetsprincipen. De skyldigheter som föreskrivs i de regler som redan är tillämpliga på bolagens verksamheter är enligt sökandena tillräckliga för att uppnå de mål som eftersträvas med direktivet.

26 För det tredje, mot bakgrund av att uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion enligt artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849 ska vara tillgängliga för varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse, har sökandena bestritt den alltför stora omfattningen av den krets av personer för vilka tillgång beviljas. Sökandena har gjort gällande att möjligheten att kräva tillgång till uppgifter endast motiverat av ett odefinierat ”berättigat intresse” skapar osäkerhet kring omfattningen av denna rättighet. Den omständigheten att det saknas strängare villkor som berättigar enskilda att få tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap är således oförenlig med bland annat den grundläggande rätten till respekt för privatliv och skydd av personuppgifter, vilka stadfästs i artiklarna 7 respektive 8 i stadgan.

27 För det fjärde har den hänskjutande domstolen uttryckt tvivel vad gäller den nationella lagstiftning varigenom artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849 införlivas. Med hänvisning bland annat till domen av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers (C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912), har sökandena gjort gällande att denna nationella lagstiftning inte är förenlig med unionsrätten, eftersom den möjliggör en alltför omfattande tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap.

28 För det femte önskar den hänskjutande domstolen slutligen att tolkningen av artikel 31.7a i direktiv 2015/849 ska klargöras. Enligt den första meningen i denna bestämmelse får medlemsstaterna, i de situationer som anges i bestämmelsen, föreskriva ett undantag från sådan tillgång till alla eller vissa av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap i det enskilda fallet. Vidare föreskrivs i artikel 31.7a tredje meningen att rätten till administrativ omprövning av beslutet om undantag och rätten till ett effektivt rättsmedel ska garanteras.

29 Den hänskjutande domstolen har i detta avseende preciserat att det i den nationella lagstiftning som införlivar artikel 31.7a i direktiv 2015/849 föreskrivs ett föregående utbyte mellan den verkliga huvudman som berörs och den behöriga handelskammaren, som är den enhet som ska pröva en ansökan om tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Denna nationella lagstiftning innefattar emellertid inget rättsmedel som kan användas i förväg. De verkliga huvudmännens rättsliga skydd garanteras först senare, genom möjligheten att väcka talan vid förvaltningsdomstol mot ett beslut att bifalla en ansökan om tillgång till dessa uppgifter. Den hänskjutande domstolen hyser i detta sammanhang tvivel om huruvida den nationella lagstiftningen är tillräcklig för att skydda verkliga huvudmäns rättigheter och intressen.

30 I mål C‑684/24 beslutade Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen) därför att vilandeförklara målet och att ställa följande frågor till EU-domstolen:

”1) Är artikel 31.4 i [direktiv 2015/849], enligt vilken tillgång ska medges till uppgifter om det verkliga huvudmannaskapet i en trust eller en liknande juridisk konstruktion, förenlig med [artiklarna 7 och 8 i stadgan] och [med artikel 8 i Europakonventionen], i den del den innebär att tillgång ska medges i samtliga fall för varje fysisk och juridisk person ’som kan styrka ett berättigat intresse’, utan att begreppet ’berättigat intresse’ i sig förtydligas eller avgränsas och varvid det överlåts åt medlemsstaterna att själva avgöra hur begreppet ska definieras, vilket medför en risk för att tillämpningsområdet med avseende på person för rätten till tillgång blir alltför omfattande, till men för den enskildes grundläggande rättigheter?

2) Är artiklarna 6 och 7 i [ministerdekret nr 55/2022] förenliga med garantierna i artikel 31.7a i [direktiv 2015/849], avseende rätten till en administrativ omprövning av ett beslut om undantag (under exceptionella omständigheter som ska fastställas i nationell rätt) från rätten till tillgång enligt punkt 4 (tillgång i samtliga fall till uppgifter om verkligt huvudmannaskap i en trust eller en liknande juridisk konstruktion) – mot bakgrund av det skydd som ges i artikel 47 [i stadgan] och i artikel 6 i [Europakonventionen] – i den del de ger ett förvaltningsorgan, som inte är en domstol, till exempel en territoriellt behörig handelskammare, befogenhet att uttala sig med oåterkallelig verkan om ett utlämnande av uppgifter och först i ett senare skede föreskriver en rätt till ett rättsmedel för den verklige huvudmannen?”

31 Även i mål C‑685/24 beslutade Consiglio di Stato (Högsta förvaltningsdomstolen) om vilandeförklaring och hänsköt följande frågor till EU-domstolen för ett förhandsavgörande:

”1) Ska begreppet istituti giuridici (juridiska konstruktioner) i artikel 31.1, 31.2 och 31.10 i [direktiv 2015/849], tolkas så, att det, enligt vad som framgår av språkversionerna på andra [större] språk och av direktivets sammanhang och syften, avser en särskild samling av lagstiftning och principer som reglerar en social företeelse? Eller avser begreppet i stället en konkret och specifik ekonomisk och juridisk transaktion eller olika typer av ekonomiska och juridiska transaktioner som värderas utifrån sina materiella egenskaper, vilka i vart fall har trustliknande struktur eller funktioner?

2) Ska artikel 31.10 i [direktiv 2015/849], tolkas så, att medlemsstaternas anmälningar och kommissionens rapporter till [parlamentet] och rådet inte har bindande normativ verkan utan endast utgör tillkännagivande handlingar genom vilka de liknande juridiska konstruktioner som förekommer i de olika rättsordningarna identifieras, vilket innebär att det ändå ankommer på de nationella domstolarna och på EU-domstolen att vid ett bestridande pröva huruvida sådana konstruktioner har trustliknande struktur och funktioner enbart mot bakgrund av direktivets bestämmelser, eftersom sådana handlingar inte kan anses utgöra bindande rättsakter som ingår i unionsrätten?

3) Ska unionsrätten, i synnerhet skälen 1, 2, 4, 5 och 12–17 samt artiklarna 2, 3.1 [led] 6 och 31 i direktiv [2015/849] samt skälen 4, 5, 16, 17 och 25–34 i direktiv [2018/843], tolkas så, att de utgör hinder för sådan nationell lagstiftning som artiklarna 1.2 ee och 20–22 i lagstiftningsdekret nr 231/20[0]7, i den del juridiska konstruktioner som har trustliknande struktur och funktioner enligt denna lagstiftning innefattar [förvaltningsbolagens] förvaltarskapsmandat?

4) Utgör unionsrätten, i synnerhet proportionalitetsprincipen och bestämmelserna i artikel 31.1 i [direktiv 2015/849], jämförda med artikel 5.4 FEU samt skälen 5 och 27 i direktiv [2018/843], hinder för sådan nationell lagstiftning som artiklarna 1.2 ee och 20–22 i lagstiftningsdekret nr 231/20[0]7, juridiska konstruktioner som har trustliknande struktur och funktioner enligt denna lagstiftning innefattar [förvaltningsbolagens] förvaltarskapsmandat, trots att verksamheten i ett sådant bolag är underkastad en rad förpliktelser och är föremål för tillsyn av olika nationella myndigheter, med hänsyn till de risker som är förenade med de transaktioner som bolagen utför?

5) Är bestämmelserna i artikel 31.1, 31.2 och 31.10 i [direktiv 2015/849] ogiltiga på grund av att de strider mot bestämmelserna i artiklarna 114 och 288 tredje stycket FEUF samt mot principen om unionsrättens ändamålsenliga verkan?

6) Ska unionsrätten, i synnerhet skälen 1, 2, 5 och 12–17 i [direktiv 2015/849] och artiklarna 30 och 31 i samma direktiv, skälen 4, 5, 16, 17 och 25–34 i direktiv [2018/843], artiklarna 6–8 och 16 i stadgan samt proportionalitetsprincipen i artikel 5.4 FEU, tolkas så — inte minst mot bakgrund av EU-domstolens dom av den 22 november 2022 i de förenade målen C‑37/20 och C‑601/20 — att de utgör hinder för sådana bestämmelser som artikel 21.4 d-bis i lagstiftningsdekret nr 231/2007 och artikel 7.2 i ministerdekret nr 55/2022, enligt vilka tillgång ska medges privatpersoner med ett relevant och särskilt rättsligt intresse, inbegripet sådana som endast har ett diffust intresse, när det krävs kännedom om verkligt huvudmannaskap för att tillvarata och försvara ett intresse som motsvarar en rättsligt skyddad ställning, om de har konkreta och dokumenterade bevis för att verkligt huvudmannaskap inte motsvarar det juridiska huvudmannaskapet, då det enligt dessa bestämmelser krävs att intresset ska vara direkt, konkret och aktuellt och, när det är fråga om enheter som företräder diffusa intressen, att det inte ska sammanfalla med intressen som innehas av enskilda i den företrädda kategorin?”

Förfarandet vid domstolen

32 Genom beslut av domstolens ordförande av den 2 september 2025, Across Fiduciaria m.fl. (C‑684/24 och C‑685/24, EU:C:2025:727), avslogs den hänskjutande domstolens ansökan om att förevarande begäran om förhandsavgörande skulle handläggas skyndsamt i enlighet med artikel 105 i domstolens rättegångsregler. Genom samma beslut slog emellertid domstolens ordförande fast att målen skulle avgöras med förtur enligt artikel 53.3 i domstolens rättegångsregler.

Upptagande till prövning

33 Ser-Fid Italiana Fiduciaria e di Revisione anser att de frågor som ställts i mål C‑685/24 saknar relevans och därför inte kan tas upp till sakprövning. Den hänskjutande domstolen skulle nämligen ha ställt sina frågor om huruvida det är lagenligt att förvaltarskapsmandat som ingåtts av förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt i Italien ska omfattas av begreppet juridiska konstruktioner med ”trustliknande struktur eller funktioner”, i den mening som avses i artikel 31.1 i direktiv 2015/849, med hänvisning till bestämmelser i italiensk rätt varigenom direktivet införlivas, enligt vilka en sådan omfattning i själva verket inte föreskrivs.

34 Enligt artikel 94 i rättegångsreglerna ska varje begäran om förhandsavgörande innehålla ”[s]aken och en sammanfattning av de relevanta omständigheterna, såsom dessa har utretts av den hänskjutande domstolen eller, i vart fall, en redogörelse för de faktauppgifter som ligger till grund för frågorna”, ”[l]ydelsen av de nationella bestämmelser som kan vara tillämpliga och, i förekommande fall, relevant nationell rättspraxis” och ”[e]n redogörelse för de skäl som fått den hänskjutande domstolen att undra över tolkningen eller giltigheten av de aktuella unionsrättsliga bestämmelserna, och för det samband som den hänskjutande domstolen har funnit föreligga mellan de unionsrättsliga bestämmelserna och den nationella lagstiftning som är tillämplig i det nationella målet”.

35 Förfarandet enligt artikel 267 FEUF grundar sig dessutom på en tydlig funktionsfördelning mellan de nationella domstolarna och EU-domstolen. Den nationella domstolen är i detta avseende ensam behörig att fastställa och bedöma de faktiska omständigheterna i det nationella målet samt att tolka och tillämpa nationell rätt. Det ankommer likaså uteslutande på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl nödvändigheten som relevansen av de frågor som ställs till EU-domstolen (dom av den7 november 2024, Centro di Assistenza Doganale Mellano, C‑503/23, EU:C:2024:933, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

36 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen i detalj redogjort för den rättsliga och faktiska bakgrunden och de skäl som fått den att undra över giltigheten och tolkningen av vissa unionsbestämmelser i syfte att kunna döma i saken. Frågan om huruvida de premisser som den hänskjutande domstolen grundar sig på i sina frågor är felaktiga eller inte, utgör dessutom en fråga om de faktiska omständigheterna vars riktighet det inte ankommer på EU-domstolen att pröva (dom av den 27 februari 2025, Dyrektor Krajowej Informacji Skarbowej (Förvaltningen av ett fondföretag), C‑18/23, EU:C:2025:119, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

37 De frågor som har hänskjutits i mål C‑685/24 kan således tas upp till sakprövning.

Prövning av tolknings- och giltighetsfrågorna

Den femte frågan i mål C ‑ 685/24

38 Den hänskjutande domstolen har ställt den femte frågan i mål C‑685/24, vilken ska prövas först, för att få klarhet i huruvida artikel 31.1, 31.2 och 31.10 i direktiv 2015/849 är giltig med hänsyn till artiklarna 114 och 288.3 FEUF samt principen om ändamålsenlig verkan. Det framgår emellertid tydligt av de uppgifter som den hänskjutande domstolen har lämnat till stöd för denna fråga att den närmare bestämt avser iakttagandet av rättssäkerhetsprincipen. Den hänskjutande domstolen har nämligen hänvisat till sökandenas argument i mål C‑685/24 att bestämmelserna i detta direktiv inte är klara, precisa och förutsebara vad gäller deras verkningar. Enligt sökandena innehåller direktivet nämligen obestämda rättsliga begrepp, såsom ”liknande”, utan att några gemensamma objektiva kriterier för detta fastställs.

39 Den hänskjutande domstolen ska således anses ha ställt denna fråga för att få klarhet i huruvida artikel 31.1, 31.2 och 31.10 i direktiv 2015/849 strider mot rättssäkerhetsprincipen.

40 Enligt fast rättspraxis kräver rättssäkerhetsprincipen dels att rättsregler ska vara klara och precisa, dels att enskilda kan förutse hur dessa rättsregler kommer att tillämpas, i synnerhet om rättsreglerna kan få negativa konsekvenser. Denna princip kräver bland annat att en lagstiftning gör det möjligt för dem som berörs därav att få kännedom om den exakta omfattningen av de skyldigheter som de åläggs genom lagstiftningen och att de på ett otvetydigt sätt kan få kännedom om sina rättigheter och skyldigheter och kunna vidta åtgärder i enlighet därmed (dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./Parlamentet och rådet (Mobilitetspaket), C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 158 samt där angiven rättspraxis).

41 Dessa rättssäkerhetskrav kan emellertid inte förstås så, att de hindrar unionslagstiftaren från att i en bestämmelse använda sig av ett abstrakt juridiskt begrepp, eller att de innebär ett krav på att en sådan abstrakt bestämmelse ska ange de olika konkreta fall där den kan tillämpas. Det är nämligen inte möjligt för lagstiftaren att i förväg bestämma alla dessa fall (dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./Parlamentet och rådet (Mobilitetspaket), C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 159 samt där angiven rättspraxis).

42 Det är således inte nödvändigt att en lagstiftningsakt i sig innehåller tekniska preciseringar, och unionslagstiftaren kan betjäna sig av en allmän rättslig ram som vid behov ska preciseras närmare vid ett senare tillfälle (dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./Parlamentet och rådet (Mobilitetspaket), C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 160 samt där angiven rättspraxis).

43 Det faktum att en lag lämnar ett bedömningsutrymme åt de myndigheter som har ansvaret för att genomföra lagen strider således inte i sig mot kravet på förutsebarhet, under förutsättning att omfattningen av denna befogenhet och sättet för dess användande är tillräckligt klart reglerade med beaktande av det legitima mål som står på spel, så att enskilda ges ett adekvat skydd mot godtycke (dom av den 4 oktober 2024, Litauen m.fl./Parlamentet och rådet (Mobilitetspaket), C‑541/20–C‑555/20, EU:C:2024:818, punkt 161 samt där angiven rättspraxis).

44 Vad gäller artikel 31 i direktiv 2015/849 framgår det av punkt 1, första stycket, första meningen, i denna artikel att den ska tillämpas på ”truster och andra typer av juridiska konstruktioner, såsom bland annat fiducie, vissa typer av Treuhand eller fideicomiso, när sådana konstruktioner har trustliknande struktur eller funktioner”. Enligt artikel 31.1 första stycket, andra meningen, ska medlemsstaterna ”identifiera särdragen för att avgöra om juridiska konstruktioner har trustliknande struktur eller funktioner avseende sådana juridiska konstruktioner som regleras av deras rätt”.

45 Enligt artikel 31.2 i direktiv 2015/849 ska medlemsstaterna dessutom se till att förvaltare, eller personer som innehar likvärdiga ställningar i liknande juridiska konstruktioner enligt punkt 1 i denna artikel, lämnar vissa bestämda uppgifter, om villkoren i artikel 31.2 är uppfyllda.

46 I artikel 31.10 första stycket i direktiv 2015/849 föreskrivs slutligen att medlemsstaterna ska anmäla kategorier, beskrivning av egenskaper, namn och i förekommande fall rättslig grund för de truster och liknande juridiska konstruktioner som avses i punkt 1, till kommissionen senast den 10 juli 2019. Vidare ska kommissionen enligt denna bestämmelse offentliggöra den konsoliderade förteckningen över dessa truster och liknande juridiska konstruktioner i Europeiska unionens officiella tidning senast den 10 september 2019.

47 Begreppet truster, på vilket artikel 31 i direktiv 2015/849 är tillämplig, definieras inte i detta direktiv och det finns vissa skillnader mellan direktivets olika språkversioner vad gäller detta begrepp. Detta begrepp kan emellertid tolkas på ett tillräckligt tydligt sätt. I de flesta språkversioner, däribland den italienska, hänvisas nämligen uttryckligen till ”truster”. Ordet trust avser ett juridiskt begrepp som är vanligt förekommande i rättssystem som är baserade på sedvanerätt ( common law ) och för vilket det, såsom generaladvokaten har påpekat i punkterna 45 och 46 i sitt förslag till avgörande, finns en exakt definition i folkrätten.

48 Artikel 31 i direktiv 2015/849 är även tillämplig på ”andra typer av juridiska konstruktioner”, vilka i artikel 31.2 och 31.10 betecknas som ”liknande juridiska konstruktioner”. Såsom framgår av artikel 31.1 andra meningen och skäl 27 i direktiv 2018/843 ankommer det på medlemsstaterna att identifiera dessa andra typer av juridiska konstruktioner såsom de regleras av deras respektive lagstiftning.

49 Medlemsstaterna är bundna av villkoret i artikel 31.1 första stycket i direktiv 2015/849 när de identifierar dessa andra typer av juridiska konstruktioner, enligt det endast är juridiska konstruktioner med ”trustliknande struktur eller funktioner” som avses. I detta sammanhang måste medlemsstaterna ta hänsyn till den inneboende risken för att en viss juridisk konstruktion används för penningtvätt och finansiering av terrorism. Direktiv 2015/849 har nämligen som huvudsakligt syfte att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2026, Steiermärkische Bank und Sparkasse m.fl., C‑291/24, EU:C:2026:52, punkt 24 och där angiven rättspraxis).

50 Under dessa omständigheter är den lagstiftningsteknik som unionslagstiftaren har valt förenlig med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 43 ovan. Omfattningen av och villkoren för utövandet av det utrymme för skönsmässig bedömning som direktiv 2015/849 tillerkänner de myndigheter som ansvarar för dess genomförande är nämligen tillräckligt klart definierade.

51 Såsom anges i skäl 29 i direktiv 2018/843 är det dessutom just för att säkerställa rättssäkerheten som medlemsstaterna enligt artikel 31.10 i direktiv 2015/849 är skyldiga att till kommissionen anmäla kategorier, beskrivning av egenskaper, namn och i förekommande fall rättslig grund för truster och liknande juridiska konstruktioner, och som kommissionen är skyldig att offentliggöra den konsoliderade förteckningen över sådana truster och liknande juridiska konstruktioner. Dessa föreskrifter syftar således till att säkerställa att de berörda personerna kan få exakt kännedom om omfattningen av de skyldigheter som åligger dem, i enlighet med den rättspraxis som det erinrats om i punkt 40 ovan.

52 Det är även viktigt att beakta särdragen i det aktuella rättsområdet. I skäl 27 i direktiv 2018/843 hänvisas nämligen till de många olika typer av truster som för närvarande finns i unionen och till den ännu större mängden av liknande juridiska konstruktioner. Domstolen har redan slagit fast att unionslagstiftaren, beroende på det allmänna sammanhanget och de särskilda omständigheterna på det område som ska harmoniseras enligt artikel 114 FEUF, har ett utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller den mest lämpliga tillnärmningstekniken för att uppnå önskat resultat, särskilt på områden som kännetecknas av komplicerade tekniska särdrag (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 december 2019, Republiken Tjeckien/parlamentet och rådet, C‑482/17, EU:C:2019:1035, punkt 60 samt där angiven rättspraxis).

53 Sökandena i mål C-685/24 har även anfört att många medlemsstater skulle ha informerat kommissionen om att det saknas trustliknande juridiska konstruktioner i deras rättsordningar. Juridiska konstruktioner som motsvarar fullmaktsavtal utan representation förekommer emellertid i samtliga medlemsstaters rättsordningar eller, i vart fall, juridiska konstruktioner där det görs åtskillnad mellan verklig huvudman och rättslig huvudman. Detta argument saknar relevans.

54 Detta argument avser nämligen frågan huruvida medlemsstaterna har iakttagit sina skyldigheter enligt artikel 31.1 och 31.10 i direktiv 2015/849 och kan inte påverka bestämmelsens förenlighet med rättssäkerhetsprincipen.

55 Härav följer att artikel 31.1, 31.2 och 31.10 i direktiv 2015/849 inte innebär ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

56 Mot bakgrund av ovan anförda överväganden ska den femte frågan i mål C‑685/24 besvaras enligt följande. Vid prövningen av denna fråga har det inte framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av artikel 31.1, 31.2 och 31.10 i direktiv 2015/849.

Den första till den fjärde frågan i mål C ‑ 685/24

57 Den hänskjutande domstolen har ställt den första, den andra, den tredje och den fjärde frågan i mål C‑685/24, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida artikel 31.1 i direktiv 2015/849 ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken förvaltarskapsmandat som ingåtts av förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt ( mandato fiduciario ) ska anses omfattas av begreppet ”andra typer av juridiska konstruktioner” i den mening som avses i denna bestämmelse.

58 Domstolen påpekar inledningsvis att en anmälan från en medlemsstat i enlighet med artikel 31.10 första stycket i direktiv 2015/849 inte har någon bindande normativ verkan vad gäller frågan huruvida den berörda juridiska konstruktionen omfattas av detta begrepp.

59 Såsom framgår av skäl 29 i direktiv 2018/843 syftar nämligen detta meddelande och kommissionens offentliggörande av den konsoliderade förteckningen över truster och liknande juridiska konstruktioner till att göra det lättare för andra medlemsstater att identifiera dem, för att säkerställa rättssäkerheten och därigenom, såsom framgår av punkt 51 ovan, säkerställa att de berörda personerna kan få exakt kännedom om omfattningen av sina skyldigheter.

60 Efter detta klargörande ska det emellertid erinras om att denna artikel ska tillämpas på ”truster och andra typer av juridiska konstruktioner, såsom bland annat fiducie, vissa typer av Treuhand eller fideicomiso, när sådana konstruktioner har trustliknande struktur eller funktioner”.

61 Eftersom varken begreppet ”andra typer av juridiska konstruktioner” eller begreppet ”truster”, som det förstnämnda begreppet hänför sig till, definieras i direktiv 2015/849 ska fastställandet av deras betydelse och räckvidd ske i enlighet med deras normala betydelse i vanligt språkbruk, med beaktande av det sammanhang i vilket de används och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som de ingår i (se, analogt, dom av den 1 oktober 2020, Entoma, C‑526/19, EU:C:2020:769, punkt 29 och där angiven rättspraxis).

62 Vad gäller begreppet truster finns det, såsom angetts ovan i punkt 47, vissa skillnader mellan de olika språkversionerna av artikel 31.1 i direktiv 2015/849. De flesta av dem hänvisar emellertid uttryckligen till ordet trust, vilket avser ett juridiskt begrepp som är vanligt förekommande i rättssystem som är baserade på sedvanerätt ( common law ). För att illustrera de ”andra typer av juridiska konstruktioner” som bestämmelsen avser anges i denna dessutom ”fiducie” och ”vissa typer av Treuhand eller fideicomiso”.

63 Vad gäller begreppet ”juridiska konstruktioner”, i den mening som avses i artikel 31.1 i direktiv 2015/849, finns det även vissa skillnader mellan språkversionerna av denna bestämmelse. Såsom den hänskjutande domstolen har angett kan detta begrepp nämligen, i den italienska språkversionen av nämnda bestämmelse (” istituti giuridici ”), förstås så, att det avser en samordnad reglering av ett visst fenomen med rättslig betydelse. De formuleringar som används i den engelska versionen (” legal arrangements ”) eller i den tyska versionen (” Rechtsvereinbarungen ”) tycks däremot betona det avtal som förhandlats fram mellan berörda parter. Andra språkversioner, såsom den franska (” constructions juridiques ”) eller den spanska (” instrumentos jurídicos ”) förefaller hänvisa till olika typfall.

64 Mot bakgrund av dessa skillnader mellan språkversionerna av artikel 31.1 i direktiv 2015/849 kan begreppet ”juridiska konstruktioner” inte tolkas restriktivt, det vill säga på så sätt att det förutsätter att det finns en särskild lagstiftning som reglerar den aktuella transaktionen. Detta skulle nämligen innebära att en formulering som används i en av språkversionerna av bestämmelsen ges företräde framför övriga språkversioner av denna, vilket skulle strida mot kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 februari 2026, Opera Laboratori Fiorentini, C‑313/24, EU:C:2026:91, punkt 28 och där angiven rättspraxis). Eftersom det i artikel 31.1, i de flesta av direktivets språkversioner, hänvisas till ”typer” av juridiska konstruktioner, avser detta begrepp emellertid rättsliga transaktioner som kan kategoriseras utifrån deras särdrag. Denna tolkning viner stöd av den skyldighet avseende identifiering och anmälan som åligger medlemsstaterna enligt artikel 31.1 första stycket andra meningen och 31.10 första stycket.

65 För att artikel 31 i direktiv 2015/849 ska vara tillämplig på ”andra typer av juridiska konstruktioner”, i den mening som avses i artikel 31.1, krävs dessutom att dessa juridiska konstruktioner har ”trustliknande struktur eller funktioner”.

66 Vad gäller det sammanhang i vilket artikel 31 i direktiv 2015/849 ingår och de mål som eftersträvas med direktivet, ska det påpekas att artikel 31 ingår i kapitel III i direktivet, med rubriken ”Uppgifter om verkligt huvudmannaskap”. I skälen 12 och 14 i direktivet understryks vikten av att identifiera varje fysisk person som äger eller utövar kontroll över en juridisk enhet för att säkerställa effektiv insyn samt behovet av att förfoga över korrekta och aktuella uppgifter om den verkliga huvudmannen.

67 Vad i synnerhet gäller de regler som är tillämpliga på truster och liknande juridiska konstruktioner framgår det av skäl 27 i direktiv 2018/843 att syftet med den nationella rätt som införlivar de bestämmelserna bör vara att förhindra användningen av truster eller liknande juridiska konstruktioner för penningtvätt, finansiering av terrorism eller associerade förbrott. I detta sammanhang preciseras i skäl 28 i direktivet att riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism kan variera beroende på egenskaperna hos typen av trust eller liknande juridisk konstruktion.

68 Kommissionen har i sitt skriftliga yttrande till domstolen påpekat att införandet av begreppet ”andra typer av juridiska konstruktioner” i direktiv 2015/849 gör det möjligt att i tillämpningsområdet för artikel 31 i direktivet inkludera kategorier av transaktioner som, även om de inte kvalificeras som ”truster”, innefattar en åtskillnad mellan den verkliga huvudmannen för tillgångarna och den som anförtros tillgångarna och som har kontakt med tredje man vid förvaltningen av dem, vilket skapar en ”fasadeffekt” varigenom det verkliga huvudmannaskapet eller rättsliga förhållandena döljs för tredje man.

69 Såsom har påpekats i punkt 49 ovan ska medlemsstaterna, när de identifierar ”andra typer av juridiska konstruktioner”, i den mening som avses i artikel 31.1 i direktiv 2015/849, beakta en viss juridisk konstruktions inneboende risk för att användas i samband med penningtvätt och finansiering av terrorism.

70 I förevarande fall har den hänskjutande domstolen preciserat att förvaltarskapsmandat ( mandato fiduciario ) inte är föremål för ett fullständigt regelverk, utan att de kategorier av ekonomiska transaktioner som omfattas av inrättandet av förvaltningstransaktionen helt skiljer sig åt beroende på deras struktur, funktion och verkan. Det framgår dessutom av beslutet om hänskjutande i mål C‑685/24 att detta förvaltarskapsmandat förefaller ha de strukturella och funktionella kännetecken som gör att det liknar truster. Det rör sig särskilt om en mekanism för placering av en annan persons egendom i en annan persons namn, i syfte att organisera och förvalta egendomen och som innebär en åtskillnad mellan den person som organiserar och förvaltar egendomen och den person som anförtror denna uppgift och i vars intresse uppgiften utförs, på grundval av ett förvaltarförhållande. Den hänskjutande domstolen har dessutom hänvisat till den ”fasadeffekt” som följer av att egendomen placeras i förvaltarens namn, eftersom förvaltaren utövar en ”skärmfunktion” som gör det möjligt att dölja förvaltarens identitet, vilket är en relevant omständighet med hänsyn till det huvudsakliga mål som eftersträvas med direktiv 2015/849.

71 Mot denna bakgrund kan de förvaltarskapsmandat som ingåtts av förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt ( mandato fiduciario ) anses ingå i begreppet ”andra typer av juridiska konstruktioner” i den mening som avses i artikel 31.1 i direktiv 2015/849. Det ankommer dock på den hänskjutande domstolen att pröva om så är fallet.

72 Det saknar i detta avseende betydelse att den hänskjutande domstolen anser att placeringen av tillgångar för fullmaktshavarens räkning enligt förvaltarskapsmandatet sker utan överföring av äganderätten. En sådan överföring av äganderätten kan nämligen inte anses utgöra ett obligatoriskt villkor för att kvalificera transaktioner som ”andra typer av juridiska konstruktioner” i den mening som avses i artikel 31.1 i direktiv 2015/849. Även om det i skäl 29 i direktiv 2018/843 i detta sammanhang som exempel hänvisas till ”möjligheten att separera eller bryta kopplingen mellan den lagliga äganderätten och det verkliga huvudmannaskapet för tillgångarna”, uppställs inte överföring av äganderätten i detta skäl som ett obligatoriskt villkor.

73 Bedömningen i punkt 71 ovan påverkas för övrigt inte heller av sökandenas argument i mål C‑685/24, enligt vilket de olika nationella bestämmelser som reglerar förvaltningsbolagens verksamhet redan är tillräckliga för att målen med direktiv 2015/849 ska iakttas. I detta avseende räcker det att påpeka, såsom den hänskjutande domstolen har angett i detalj i sin begäran om förhandsavgörande i mål C‑685/24, att de skyldigheter som åläggs enligt dessa nationella bestämmelser inte helt motsvarar dem som föreskrivs i artikel 31 i direktivet, eftersom andra mer omfattande mål i fråga om öppenhet och förebyggande eftersträvas genom denna artikel.

74 Mot bakgrund av det ovan anförda ska den första, den andra och den fjärde frågan i mål C‑685/24 besvaras enligt följande. Artikel 31.1 i direktiv 2015/849 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken förvaltarskapsmandat som ingåtts av förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt ( mandato fiduciario ) ska anses ingå i begreppet ”andra typer av juridiska konstruktioner” i den mening som avses i denna bestämmelse.

Den första frågan i mål C ‑ 435/24

75 Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan i mål C‑684/24, som är den tredje fråga som ska prövas, för att få klarhet i huruvida artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849 är giltig med hänsyn till artiklarna 7 och 8 i stadgan samt artikel 8 i Europakonventionen.

76 I den mån den hänskjutande domstolen har hänvisat till artikel 8 i Europakonventionen ska det inledningsvis erinras om att de grundläggande rättigheterna i Europakonventionen, i likhet med vad som bekräftas i artikel 6.3 FEU, visserligen ingår i unionsrätten som allmänna principer och att artikel 52.3 i stadgan innebär att de rättigheter i stadgan som motsvarar sådana rättigheter som garanteras av Europakonventionen ska ges samma innebörd och räckvidd som i den konventionen. Europakonventionen utgör emellertid inte ett rättsligt instrument som formellt har införlivats med unionsrätten, så länge som inte unionen anslutit sig till denna konvention. Prövningen av unionsrättsakters lagenlighet ska således endast göras med hänsyn till de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan, i förevarande fall artiklarna 7 och 8 i stadgan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 15 februari 2016, N., C‑601/15 PPU, EU:C:2016:84, punkterna 45 och 46 samt där angiven rättspraxis).

Den tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller liknande juridisk konstruktion som beviljas varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse

77 Artikel 7 i stadgan garanterar var och en rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer. Artikel 8.1 i stadgan ger uttryckligen var och en rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne.

78 Såsom framgår av artikel 31.1, andra stycket, 2 och 3a i direktiv 2015/849 är medlemsstaterna skyldiga att föreskriva att vissa uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion ska inhämtas och bevaras. Begreppet ”verkligt huvudmannaskap” definieras, vad avser tillämpningen av denna bestämmelse, i artikel 3.6 b och c i direktivet.

79 Enligt artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849 ska medlemsstaterna se till att uppgifterna om verkligt huvudmannaskap avseende en trust eller en liknande juridisk konstruktion är tillgängliga i samtliga fall för varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse. De uppgifter som är tillgängliga för fysiska eller juridiska personer som avses i första stycket c och d ska bestå av den verkliga huvudmannens namn, födelsemånad och födelseår, bosättningsland och medborgarskap, samt arten och omfattningen av det förmånsintresse som innehas.

80 I artikel 31.4 tredje stycket föreskrivs att medlemsstaterna, enligt villkor som ska fastställas i nationell rätt, får föreskriva tillgång till ytterligare uppgifter som gör det möjligt att identifiera den verkliga huvudmannen. Sådana ytterligare uppgifter ska inkludera åtminstone födelsedatum eller kontaktuppgifter, i enlighet med regler för skydd av personuppgifter. Medlemsstaterna får dessutom medge bredare tillgång till de uppgifter som finns i registret i enlighet med sin nationella rätt.

81 De uppgifter som avses i artikel 31.4 andra stycket i direktiv 2015/849 innehåller information om identifierade fysiska personer, nämligen verkliga huvudmän för en trust eller en liknande juridisk konstruktion. Tillgången till dessa uppgifter för varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse av dessa påverkar således den grundläggande rätten till respekt för privatlivet, som garanteras i artikel 7 i stadgan. Det saknar i detta sammanhang relevans att dessa uppgifter kan avse yrkesverksamhet. Att göra sådana uppgifter tillgängliga för allmänheten utgör dessutom en behandling av personuppgifter som omfattas av artikel 8 i stadgan (se, analogt, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 38 samt där angiven rättspraxis).

82 Av fast rättspraxis framgår även att tillhandahållande av personuppgifter till tredje man utgör ett ingrepp i de grundläggande rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan, oavsett hur de utlämnade uppgifterna senare används. Det har i detta hänseende föga betydelse huruvida de uppgifter avseende privatlivet är av känslig art eller huruvida de berörda personerna har fått utstå eventuella olägenheter på grund av detta ingrepp (se dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 39 samt där angiven rättspraxis).

83 Den omständigheten att varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse beviljas tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion, såsom föreskrivs i artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849, utgör således ett ingrepp i de rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan.

Huruvida det aktuella ingreppet är motiverat

84 De grundläggande rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan framstår inte som absoluta rättigheter, men de måste beaktas i förhållande till deras funktion i samhället (dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 45 samt där angiven rättspraxis).

85 Enligt artikel 52.1 första meningen i stadgan ska varje begränsning av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Enligt artikel 52.1 andra meningen i stadgan får begränsningar av dessa rättigheter och friheter, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller av behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter. I detta avseende preciseras i artikel 8.2 i stadgan att personuppgifter bland annat får behandlas ”för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund”.

– Huruvida legalitetsprincipen har iakttagits

86 Kravet på att samtliga begränsningar av utövandet av grundläggande rättigheter ska vara föreskrivna i lag innebär att räckvidden av begränsningen av detta utövande ska definieras i själva den rättsakt varigenom ingreppet i rättigheterna möjliggörs. Detta krav hindrar emellertid inte att lydelsen av den lagstiftning varigenom begränsningen införs är tillräckligt öppen för att möjliggöra en anpassning till olika situationer och förändrade omständigheter. Vidare kan domstolen i förekommande fall genom sin tolkning precisera den konkreta räckvidden av begränsningen med hänsyn tagen till dels unionslagstiftningens själva lydelse, dels dess allmänna systematik och de syften som eftersträvas med den, såsom dessa tolkats mot bakgrund av de grundläggande rättigheter som garanteras i stadgan (dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 47 samt där angiven rättspraxis).

87 Den begränsning av utövandet av de grundläggande rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan som följer av att varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse beviljas tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion föreskrivs i en unionslagstiftningsakt, nämligen i direktiv 2015/849. I detta sammanhang anges uttömmande i artikel 31.1 andra stycket, 31.2 och 31.4 andra stycket i direktivet vilka uppgifter som ska inhämtas och i vilken utsträckning de ska göras tillgängliga för personer som kan styrka ett berättigat intresse.

88 Enligt artikel 31.4 tredje stycket i direktivet tillerkänns visserligen medlemsstaterna ett utrymme för skönsmässig bedömning för att antingen föreskriva tillgång till ytterligare uppgifter som gör det möjligt att identifiera den verkliga huvudmannen, vilka ska inkludera åtminstone födelsedatum eller kontaktuppgifter, eller medge bredare tillgång till de uppgifter som finns i registret. Detta utrymme för skönsmässig bedömning begränsas emellertid av kravet på att tillgång till sådana ytterligare uppgifter ska ske ”enligt villkor som ska fastställas i nationell rätt” och att medlemsstaterna ska medge bredare tillgång till uppgifterna i registret ”i enlighet med sin nationella rätt”.

89 I artikel 31.7a i direktivet fastställs dessutom villkoren för när medlemsstaterna får föreskriva undantag från den tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion som, enligt artikel 31.4 första stycket c, kan medges varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse.

90 Under dessa omständigheter ska legalitetsprincipen anses vara uppfylld.

– Huruvida det väsentliga innehållet i de grundläggande rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan har respekterats

91 När det gäller respekten för det väsentliga innehållet i de grundläggande rättigheter som fastställs i artiklarna 7 och 8 i stadgan ska det påpekas att de uppgifter som uttryckligen avses i artikel 31.4 andra stycket i direktiv 2015/849 kan klassificeras i två olika kategorier av uppgifter. Den första kategorin omfattar uppgifter om den verkliga huvudmannens identitet (namn, födelsemånad och födelseår samt medborgarskap) och den andra kategorin omfattar uppgifter av ekonomisk karaktär (arten och omfattningen av förmånsintressena) (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 50).

92 Det är visserligen riktigt att artikel 31.4 tredje stycket i direktiv 2015/849 gör det möjligt för medlemsstaterna att medge tillgång till ytterligare uppgifter. I enlighet med artikel 30.1 får dock endast ”adekvata” uppgifter om verkligt huvudmannaskap och förmånsintressen inhämtas och förfogas över och därmed potentiellt göras tillgängliga för allmänheten, vilket bland annat utesluter uppgifter som inte har ett adekvat samband med detta direktivs syften (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 51).

93 Den omständigheten att allmänheten medges tillgång till uppgifter som har ett sådant samband förefaller emellertid inte på något sätt skulle äventyra det väsentliga innehållet i de grundläggande rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 52).

94 Det ska i detta sammanhang även påpekas att all insamling, lagring och tillgängliggörande av uppgifter enligt direktiv 2015/849 i ändrad lydelse till fullo ska uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 2016, s. 1) (dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 53).

95 Mot denna bakgrund innebär det ingrepp som följer av att varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse beviljas tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion, enligt artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849, att det väsentliga innehållet i de grundläggande rättigheter som slås fast i artiklarna 7 och 8 i stadgan iakttas(se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 54).

– Det mål av allmänt intresse som erkänns av unionen

96 Direktiv 2015/849 syftar enligt dess artikel 1.1 till att förhindra att unionens finansiella system används för penningtvätt eller finansiering av terrorism. I detta avseende anges i skäl 4 i direktiv 2018/843 att detta mål inte kan uppnås effektivt om inte detta system motarbetar brottslingar och att en förbättring av den övergripande öppenheten i unionens ekonomiska och finansiella miljö skulle kunna vara en kraftfull avskräckande faktor (dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 55).

97 Vad särskilt gäller syftet med att medge varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion, såsom föreskrivs i direktiv 2018/843, framgår det av skälen 29 och 30 i direktivet att offentlig tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap kan bidra till att bekämpa missbruk av truster och liknande juridiska konstruktioner för penningtvätt eller finansiering av terrorism.

98 I skäl 30 i nämnda direktiv anges att offentlig tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap också innebär att civilsamhället, inbegripet media eller det civila samhällets organisationer, får större möjlighet att granska uppgifterna och bidrar till att bevara förtroendet för affärstransaktioners och det finansiella systemets integritet. I skäl 32 i direktivet preciseras dessutom att investerares och allmänhetens förtroende för finansmarknaderna till stor del är beroende av ett tillförlitligt system för offentlig tillgång till information som skapar transparens om det verkliga huvudmannaskapet och kontrollstrukturerna för företag och andra juridiska enheter samt för vissa typer av truster och liknande juridiska konstruktioner.

99 Härav följer att unionslagstiftaren, när den föreskriver att varje fysisk eller juridisk person som kan styrka ett berättigat intresse ska medges tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion, avser att förebygga penningtvätt och finansiering av terrorism genom att med hjälp av en ökad öppenhet skapa en miljö som är mindre ägnad att användas för dessa ändamål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 58).

100 Detta syfte utgör ett mål av allmänt intresse som kan motivera ingrepp, även allvarliga sådana, i de grundläggande rättigheter som är stadfästa i artiklarna 7 och 8 i stadgan (dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 59 samt där angiven rättspraxis).

– Huruvida ingreppet i fråga är lämpligt, nödvändigt och proportionerligt

101 För att åtgärder som medför ett ingrepp i de rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan ska anses vara proportionerliga krävs det, enligt fast rättspraxis, att kraven på lämplighet och nödvändighet iakttas, samt att de aktuella åtgärderna är proportionerliga i förhållande till det eftersträvade målet (dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 63 samt där angiven rättspraxis).

102 Närmare bestämt ska undantag från och begränsningar av skyddet för personuppgifter inskränkas till vad som är absolut nödvändigt. När det finns flera ändamålsenliga åtgärder att välja mellan för att uppnå de legitima mål som eftersträvas, ska den åtgärd väljas som är minst ingripande. Det är inte möjligt att eftersträva ett mål av allmänt intresse utan att beakta att det måste vara förenligt med de grundläggande rättigheter som berörs av åtgärden, genom att det görs en balanserad avvägning mellan å ena sidan målet av allmänt intresse och å andra sidan de aktuella rättigheterna, för att säkerställa att de olägenheter som åtgärden orsakar inte är orimliga i förhållande till de eftersträvade målen. Möjligheten att motivera en begränsning av de rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan ska således bedömas utifrån allvaret i det ingrepp som begränsningen skapar och genom en prövning av huruvida betydelsen av det mål av allmän intresse som eftersträvas med denna begränsning står i proportion till ingreppets allvar (dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 64 samt där angiven rättspraxis).

103 För att kravet på proportionalitet ska anses vara uppfyllt måste den lagstiftning som innebär ett ingrepp även innefatta tydliga och precisa bestämmelser som reglerar räckvidden och tillämpningen av de åtgärder som föreskrivs i den och enligt vilka minimikrav fastställs, på så sätt att de berörda får tillräckliga garantier för ett effektivt skydd av deras personuppgifter mot risken för missbruk. I lagstiftningen måste det i synnerhet preciseras under vilka omständigheter och på vilka villkor en åtgärd för behandling av personuppgifter får vidtas, så att ingreppet begränsas till vad som är strikt nödvändigt. Behovet av sådana garantier är desto större när personuppgifterna görs tillgängliga för allmänheten, och således för ett potentiellt obegränsat antal personer, och tillgången kan avslöja känsliga uppgifter om de berörda personerna (dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 65 samt där angiven rättspraxis).

104 Enligt denna rättspraxis ska det, för det första, prövas huruvida den tillgång som varje fysisk eller juridisk person, som kan styrka ett berättigat intresse, beviljas till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion är ägnad att uppnå det eftersträvade målet av allmänintresse. För det andra ska det kontrolleras huruvida det ingrepp i de rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan som denna tillgång medför är begränsat till vad som är absolut nödvändigt, eftersom målet inte rimligen kan uppnås lika effektivt med andra medel som är mindre begränsande av de berörda personernas grundläggande rättigheter. För det tredje måste det verifieras huruvida ingreppet inte är oproportionerligt i förhållande till detta mål, vilket bland annat innefattar en avvägning av målets betydelse och ingreppets allvar (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 66).

105 För det första finner domstolen att den tillgång som varje fysisk eller juridisk person, som kan styrka ett berättigat intresse, beviljas till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion, är ägnad att bidra till uppnåendet av det mål av allmänt intresse som angetts ovan i punkt 99, nämligen att förhindra penningtvätt och finansiering av terrorism, eftersom den offentliga karaktären av denna tillgång och den ökade öppenhet som följer av detta bidrar till att skapa en miljö som i mindre utsträckning riskerar att användas för sådana ändamål (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 67).

106 För det andra kan en sådan lagstiftning som den som föreskrivs i artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849, enligt vilken tillgång till uppgifter medges personer ur allmänheten som kan visa att de har ett berättigat intresse, i princip begränsa ingreppet i de rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan till vad som är absolut nödvändigt.

107 Om tillgången däremot begränsades till behöriga myndigheter och ansvariga enheter, i den mening som avses i artikel 31.4 a och b i direktiv 2015/849, skulle detta däremot utgöra ett hinder för uppnåendet av det mål som består i att förebygga penningtvätt och finansiering av terrorism genom ökad insyn.

108 För det tredje, när det gäller frågan huruvida det aktuella ingreppet är oproportionerligt i förhållande till detta mål, ska det påpekas att betydelsen av detta syfte, vilket, såsom det har erinrats om i punkt 100 ovan, kan motivera ingrepp, även allvarliga sådana, i de grundläggande rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan.

109 Vad vidare gäller ingreppets allvar är det riktigt att de uppgifter som ställs till förfogande, vilka avser den verkliga huvudmannens identitet samt arten och omfattningen av de förmånsintressen som innehas, kan göra det möjligt att upprätta en profil med viss personlig information varigenom den berörde kan identifieras och hans eller hennes ekonomiska situation röjas.

110 I domen av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers (C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkterna 41–44), slog domstolen fast att den omständigheten att allmänheten, och således ett potentiellt obegränsat antal personer, har tillgång till denna information utgör ett allvarligt ingrepp i de grundläggande rättigheter som stadfästs i artiklarna 7 och 8 i stadgan.

111 Det framgår emellertid av denna dom att i jämförelse med ett sådant system innebär ett system där det, utöver behöriga myndigheters och vissa enheters tillgång, även föreskrivs att varje person eller organisation som kan styrka ett berättigat intresse, ett betydligt mindre allvarligt ingrepp i dessa grundläggande rättigheter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 85).

112 Det ska tilläggas att unionslagstiftaren i artikel 31.7a i direktiv 2015/849 uttryckligen har beaktat olika risker som en verklig huvudman kan utsättas för och har tillåtit medlemsstaterna att införa undantag från rätten att få tillgång till alla eller delar av de uppgifter som rör huvudmannen. Enligt artikel 31.4a och 31.5 i direktivet får medlemsstaterna dessutom välja att göra de uppgifter som finns i deras nationella register tillgängliga på villkor att det görs en registrering online och ska säkerställa att de uppgifter som finns registrerade är adekvata, korrekta och aktuella.

113 Den hänskjutande domstolen har vidare uttryckt tvivel vad gäller den omständigheten att unionslagstiftaren varken skulle ha preciserat eller definierat gränserna för begreppet ”berättigat intresse” och har överlåtit åt medlemsstaterna att definiera detta begrepp. Det ska i detta avseende, i likhet med vad generaladvokaten har framfört i punkterna 64–67 i sitt förslag till avgörande, påpekas att den allmänna systematiken i och målen med direktiv 2015/849 gör det möjligt att avgränsa räckvidden av detta begrepp. När en person önskar få tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för truster och liknande juridiska konstruktioner måste personen nämligen styrka sitt berättigade intresse med hänsyn till målet att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

114 Såsom anges i skäl 14 i direktiv 2015/849 bör medlemsstaterna också se till att andra personer som kan styrka ett berättigat intresse med avseende på penningtvätt, finansiering av terrorism och associerade förbrott – såsom korruption, skattebrott och bedrägeri – beviljas tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap.

115 Såsom domstolen redan har slagit fast med hänvisning till skäl 30 i direktiv 2018/843 har såväl media som det civila samhällets organisationer, med koppling till förebyggande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism, ett berättigat intresse av att få tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap. Detsamma gäller för de personer, vilka också nämns i detta skäl, som önskar få kännedom om identiteten på de verkliga huvudmännen i ett bolag eller en annan juridisk enhet på grund av att de kan komma att genomföra transaktioner med dessa, eller finansinstitut och myndigheter som är inblandade i bekämpningen av brott i fråga om penningtvätt eller finansiering av terrorism, i den mån sistnämnda enheter inte redan har tillgång till uppgifterna i fråga med stöd av artikel 30.4 första stycket a och b i direktiv 2015/849 (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2022, Luxembourg Business Registers, C‑37/20 och C‑601/20, EU:C:2022:912, punkt 74).

116 I skäl 42 i direktiv 2018/843 anges dessutom att definitionen av begreppet berättigat intresse i medlemsstaternas lagstiftning inte bör begränsas till fall av pågående administrativa eller rättsliga förfaranden och omfattar det förebyggande arbetet på området för bekämpning av penningtvätt, finansiering av terrorism och associerade förbrott som genomförs av icke-statliga organisationer och undersökande journalister.

117 Under dessa omständigheter ska räckvidden av begreppet berättigat intresse, i den mening som avses i artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849, vilken har preciserats mot bakgrund av den aktuella lagstiftningens lydelse, systematik och mål, anses uppfylla det krav på klarhet och precision som det erinrats om i punkt 103 ovan.

118 Det ingrepp som en fysisk eller juridisk persons tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion innebär i de grundläggande rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan är således inte oproportionerligt i förhållande till det mål som unionslagstiftaren eftersträvar.

119 Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden ska den första frågan i mål C‑684/24 besvaras enligt följande. Vid prövningen av denna fråga har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849.

Den sjätte frågan i mål C ‑ 685/24

120 Den hänskjutande domstolen har ställt den sjätte frågan i mål C‑685/24, vilken är den fjärde fråga som ska prövas, för att få klarhet i huruvida artikel 31.4 första stycket c i direktiv 31/4 ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller liknande juridisk konstruktion ska medges enskilda med ett relevant och särskilt rättsligt intresse, inbegripet sådana som endast har ett diffust intresse, när det krävs kännedom om verkligt huvudmannaskap för att tillvarata och försvara ett intresse som motsvarar en rättsligt skyddad ställning, om de har bevis för att den verklige huvudmannen inte är den rättslige ägaren, då det enligt denna nationella lagstiftning krävs att intresset ska vara direkt, konkret och aktuellt och, när det är fråga om enheter som företräder diffusa intressen, att det inte ska sammanfalla med intressen som innehas av enskilda i den företrädda kategorin.

121 Denna fråga avser i huvudsak den hänskjutande domstolens tvivel om huruvida den italienska lagstiftning varigenom artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849 införlivas är förenlig med unionsrätten, vilket hänger samman med argumentet att denna lagstiftning möjliggör en alltför omfattande tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap.

122 Det ska i detta avseende erinras om att medlemsstaterna förfogar över ett utrymme för skönsmässig bedömning för att utforma införlivandet så att detta kan anpassas till olika tänkbara situationer (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2008, Promusicae, C‑275/06, EU:C:2008:54, punkt 67).

123 Vid genomförandet av åtgärder för införlivande av ett direktiv ankommer det emellertid på medlemsstaternas myndigheter att inte bara tolka sin nationella rätt på ett sätt som står i överensstämmelse med detta direktiv, utan även att inte grunda sig på en tolkning av direktivet som skulle stå i strid med de grundläggande rättigheter som skyddas av unionens rättsordning eller med andra allmänna principer som erkänns i denna rättsordning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 januari 2008, Promusicae, C‑275/06, EU:C:2008:54, punkt 68, och dom av den 21 juni 2022, Ligue des droits humains, C‑817/19, EU:C:2022:491, punkt 87 och där angiven rättspraxis).

124 Såsom generaladvokaten har framfört i punkt 70 i sitt förslag till avgörande ska de behöriga myndigheterna således göra en tolkning av begreppet berättigat intresse som säkerställer en skälig avvägning mellan målet att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, å ena sidan, och de rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 8 i stadgan, å andra sidan. Dessa myndigheter får varken systematiskt vägra tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap eller, tvärtom, alltid bevilja sådan tillgång.

125 I förevarande fall ska det, i likhet med vad generaladvokaten har framhållit i punkt 68 i sitt förslag till avgörande, påpekas att den italienska lagstiftaren, genom den nationella lagstiftning som är föremål för den sjätte frågan i mål C‑685/24, har fastställt villkoren för enskildas tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap, genom att precisera begreppet berättigat intresse, samtidigt som de behöriga myndigheterna ges ett utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av detta begrepp i det enskilda fallet.

126 Den hänskjutande domstolen, som ensam är behörig att tolka nationell rätt, har preciserat att det enligt den nationella lagstiftning som är aktuell i förevarande fall krävs såväl att det föreligger ett relevant och särskilt rättsligt intresse som att tillgången behövs för att tillvarata och försvara ett intresse som motsvarar en rättsligt skyddad ställning. Den hänskjutande domstolen har även angett att hänvisningen i denna lagstiftning till att det ska röra sig om ett ”särskilt” intresse kan förstås så, att intresset ska avse de mål som eftersträvas med direktiv 2015/849.

127 Såsom generaladvokaten har understrukit i punkt 70 i sitt förslag till avgörande ska dessa myndigheter dessutom göra en tolkning av begreppet berättigat intresse som säkerställer en skälig avvägning mellan målet att förebygga och bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism, å ena sidan, och de rättigheter som skyddas i artiklarna 7 och 8 i stadgan, å andra sidan.

128 Under dessa omständigheter framgår det inte, på grundval av de uppgifter som domstolen förfogar över och med förbehåll för den hänskjutande domstolens slutliga bedömning, att den italienska lagstiftaren har överskridit sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid införlivandet av artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849.

129 Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden ska den sjätte frågan i mål C‑685/24 tolkas enligt följande. Artikel 31.4 första stycket c i direktiv 31/4 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller liknande juridisk konstruktion ska medges enskilda med ett relevant och särskilt rättsligt intresse, inbegripet sådana som endast har ett diffust intresse, när det krävs kännedom om verkligt huvudmannaskap för att tillvarata och försvara ett intresse som motsvarar en rättsligt skyddad ställning, om de har bevis för att den verklige huvudmannen inte är den rättslige ägaren, då det enligt denna nationella lagstiftning krävs att intresset ska vara direkt, konkret och aktuellt och, när det är fråga om enheter som företräder diffusa intressen, att det inte ska sammanfalla med intressen som innehas av enskilda i den företrädda kategorin.

Den andra frågan i mål C ‑ 684/24

130 Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan i mål C‑684/24, som är den femte frågan som ska prövas, för att få klarhet i huruvida artikel 31.7a i direktiv 2015/849, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken ett förvaltningsorgan, som inte är en domstol, ges befogenhet att bevilja undantag avseende tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion, med stöd av artikel 31.7a, och i vilken det inte föreskrivs att den berörda verkliga huvudmannen kan åtnjuta ett provisoriskt rättsligt skydd när ett sådant undantag inte beviljas.

131 Det framgår av artikel 31.7a första meningen i direktiv 2015/849 att medlemsstaterna, under exceptionella omständigheter som ska fastställas i nationell rätt, föreskriva ett undantag från tillgång till alla eller vissa av uppgifterna om verkligt huvudmannaskap i det enskilda fallet. Detta gäller om den omständigheten att varje fysisk eller juridisk person beviljas som kan styrka ett berättigat intresse beviljas tillgång innebär att den verkliga huvudmannen skulle utsättas för en eller flera av de risker som nämns i denna bestämmelse, eller om den verkliga huvudmannen är minderårig eller på annat sätt saknar rättshandlingsförmåga. I artikel 31.7a andra och tredje meningen föreskrivs dessutom att medlemsstaterna ska se till att undantagen beviljas efter en detaljerad bedömning av omständigheternas exceptionella karaktär. Rätten till en administrativ omprövning av beslutet om undantag och till ett effektivt rättsmedel ska dessutom garanteras.

132 Såsom således klart framgår av ordalydelsen i artikel 31.7a i direktiv 2015/849 föreskrivs i denna bestämmelse att ett förvaltningsorgan som inte är en domstol har möjlighet att tillerkännas befogenhet att bevilja undantag från tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap.

133 Vid genomförandet av artikel 31.7a ska medlemsstaterna emellertid beakta artikel 47 i stadgan, enligt vilken ett beslut av en förvaltningsmyndighet som inte själv uppfyller de krav på oavhängighet och opartiskhet som uppställs i sistnämnda artikel måste kunna bli föremål för prövning av en domstol som bland annat ska vara behörig att pröva alla relevanta frågor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 maj 2017, Berlioz Investment Fund, C‑682/15, EU:C:2017:373, punkt 55, och dom av den 14 maj 2020, Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság Dél-alingerdi Regionális Igazgatóság, C‑924/19 PPU och C‑925/19 PPU, EU:C:2020:367, punkt 128 och där angiven rättspraxis).

134 En nationell domstol, som har att avgöra ett mål där unionsrätten är tillämplig, måste dessutom kunna bevilja interimistiska åtgärder för att säkerställa den fulla verkan av det kommande domstolsavgörandet avseende förekomsten av rättigheter som åberopats med stöd av unionsrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 19 juni 1990, Factortame m.fl., C‑213/89, EU:C:1990:257, punkt 21, dom av den 13 mars 2007, Unibet, C‑432/05, EU:C:2007:163, punkt 67, och dom av den 2 juni 2022, Skeyes, C‑353/20, EU:C:2022:423, punkt 53).

135 I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande i mål C‑684/24 att det enligt den italienska lagstiftning varigenom artikel 31.7a i direktiv 2015/849 införlivas är den territoriellt behöriga handelskammaren, och således ett organ som inte är en domstol, som har till uppgift att fatta beslut om undantag, men att dessa beslut senare kan bli föremål för domstolsprövning. I motsats till det krav som följer av den rättspraxis som det hänvisas till i föregående punkt är denna domstol däremot inte behörig att bevilja interimistiska åtgärder inom ramen för denna senare prövning. Artikel 31.7a, jämförd med artikel 47 i stadgan, utgör således hinder för en sådan lagstiftning.

136 Mot bakgrund av samtliga ovanstående överväganden ska den andra frågan i mål C‑684/24 besvaras enligt följande. Artikel 31.7a i direktiv 2015/849, jämförd med artikel 47 i stadgan, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken ett förvaltningsorgan, som inte är en domstol, ges befogenhet att bevilja undantag avseende tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion, med stöd av artikel 31.7a. Denna bestämmelse utgör däremot hinder för sådan nationell lagstiftning i den mån det i denna lagstiftning inte föreskrivs något provisoriskt rättsligt skydd för den verkliga huvudmannen när ett sådant undantag inte beviljas.

Rättegångskostnader

137 Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande:

1) Vid prövningen av den femte frågan i mål C ‑ 685/24 har det inte framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av artikel 31.1, 31.2 och 31.10 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 av den 20 maj 2015 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism, om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG och kommissionens direktiv 2006/70/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/843 av den 30 maj 2018.

2) Artikel 31.1 i direktiv 2015/849, i dess lydelse enligt direktiv 2018/843,

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken förvaltarskapsmandat som ingåtts av förvaltningsbolag bildade enligt italiensk rätt ( mandato fiduciario ) ska anses ingå i begreppet ”andra typer av juridiska konstruktioner” i den mening som avses i denna bestämmelse.

3) Vid prövningen av den första frågan i mål C ‑ 684/24 har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 31.4 första stycket c i direktiv 2015/849.

4) Artikel 31. 4 första stycket c i direktiv 2015/849, i dess lydelse enligt direktiv 2018/843,

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller liknande juridisk konstruktion ska medges enskilda med ett relevant och särskilt rättsligt intresse, inbegripet sådana som endast har ett diffust intresse, när det krävs kännedom om verkligt huvudmannaskap för att tillvarata och försvara ett intresse som motsvarar en rättsligt skyddad ställning, om de har bevis för att den verklige huvudmannen inte är den rättslige ägaren, då det enligt denna nationella lagstiftning krävs att intresset ska vara direkt, konkret och aktuellt och, när det är fråga om enheter som företräder diffusa intressen, att det inte ska sammanfalla med intressen som innehas av enskilda i den företrädda kategorin.

5) Artikel 31.7a i direktiv 2015/849, i dess lydelse enligt direktiv 2018/843, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att den inte utgör hinder för nationell lagstiftning enligt vilken ett förvaltningsorgan, som inte är en domstol, ges befogenhet att bevilja undantag avseende tillgång till uppgifter om verkligt huvudmannaskap för en trust eller en liknande juridisk konstruktion, med stöd av artikel 31.7a. Denna bestämmelse utgör däremot hinder för sådan nationell lagstiftning i den mån det i denna lagstiftning inte föreskrivs något provisoriskt rättsligt skydd för den verkliga huvudmannen när ett sådant undantag inte beviljas.

Underskrifter

* * Rättegångsspråk: italienska.