om ändringar i livsmadelslagen (1971:511) m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet
Regeringens proposition 1992/93:119
om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 3 november 1992 för de åtgärder och de ändamål som framgär av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Carl Bildt
Karl Erik Olsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar i livsmedelslagen (1971:511), lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen (1976:298) och lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Dessutom föresläs två helt nya lagar, en lag om provtagning på djur och en lag om EEG-handelsgödsel. Förslagen är i huvudsak föranledda av EES-avtalet. Ändringama i livsmedelslagen innebär bl.a. att detaljbestämmelsema om märkning i lagen utmönstras. Avsikten är att huvuddelen av märkningsfbreskriftema i stället skall meddelas på mjTi-dighetsnivå av Statens livsmedelsverk. YtterUgare ändringar är att det nuvarande tillståndskravet for s.k. specialdestinerade livsmedel ersätts av ett bemyndigande for regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål.
Ändringama i foderlagen innebär bl.a. att tillämpningsområdet för lagen vidgas, att som allmänt krav på foder skall gälla att detta inte får ha skadlig inverkan på miljön och att förbudet att använda självdöda djur till foder fönydli-gas till att omfatta också hela djur eller djurdelar. Vidare införs en bestämmelse som innebär att endast fodertillsatser som tillåts enligt EES-avtalet får användas.
I Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 119
Ändringama i utsädeslagen innebär bl.a. att växtförädlingsavgiften slopas och att de nuvarande möjlighetema att ställa krav och villkor på utsäde som skall exporteras tas bort.
Den nya lagen om provtagning på djur innebär att lagstöd införs som möjliggör provtagning på eller undersökning av djur dels för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller kontrollera vissa smittsamma djursjukdomar, dels för att kontrollera användningen av läkemedel och liknande.
Den nya lagen om EEG-handelsgödsel slutligen innebär att lagstöd införs som möjliggör ett införlivande av vissa EG-direktiv om handelsgödsel. Lagen är utformad som en bemyndigandelag.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft samtidigt som det avsedda EES-avtalet.
Förslaget till ändringar i livsmedelslagen m.fl. lagar har granskats av
lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: lagrådsremissen (s. 20), lagrådets yttrande (s. 63) och regeringens protokoll med beslut om proposition (s. 67).
Den som vill ta del av samtliga skäl för den föreslagna lagstiftningen måste därför läsa alla tre delarna.
Propositionens lagförslag
1. Förslag till
Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)
Härigenom föreskrivs i fråga om livsmedelslagen (1971:511)1
dels att 14 och 18 §§ skall upphöra att gälla,
dels au 1, 13, 16, 20, 27 och 30 §§ skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
1§
1 denna lag förstås med
1. livsmedel, matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig,
1. livsmedel, matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) äger tillämpning,
2. livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett att tillföras Uvsmedel för att förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsedd att tillföras livsmedel för att påverka dess håUbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos hvsmedlet, om berikningsmedlet, varan eller ämnet ej är livsmedelsråvara,
?>. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt,
4.färdigförpackat livsmedel, livsmedel som utan omedelbart scunband med överlämnande till konsument inneslutits i förpackning, avsedd att brytas först av konsumenten.
3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt.
13 §
Fårdigförpackat livsmedel som saluhålles skall vara tydUgt och otvetydigt märkt medföljande uppgifter,
1. livsmedlets slag,
2. livsmedlets sammansättning,
3. livsmedlets nettovikt eller nettovolym vid förpackningstillfället,
4. anvisning hur livsmedlet skall förvaras, omförvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarhet,
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om märkning av livsmedel.
Lagen omtryckt 1989:461
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5. beräknad hållbarhetstid, om denna är begränsad,
6. förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller, om namnet eller firman är allmänt känd, endast namnet, firman eller förkortning därav,
7. sådana uppgifier i övrigt av betydelse för konsumenterna som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligtförsta stycket 1-6.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva märkning enligtförsta stycket av annat livsmedel änfärdigförpackat.
16§
Livsmedel får ej saluhållas, om Livsmedel får inte saluhållas, om
det det
1. kan antagas vara otjänligt till 1. kan antas vara otjänligt tdl män- människoföda, niskoföda,
2. tillförts Uvsmedelstillsats i strid med 6 §,
3. uppges hålla en Uvsmedelsstan- 3. uppges hälla en livsmedelsstandard som föreskrivits enligt 7 § men dard som föreskrivits enligt 7 § men
icke motsvarar standarden, 4. ej år märkt enUgt 13 §.
inte motsvarar standarden,
4. inte är märkt enligt föreskrifter som meddelas med stöd av 13 §,
5. märkts med uppgift om hållbarhetstid och denna tid löpt ut.
I fråga om förbud mot saluhållande gäller dessutom vad som följer av 10 och 11§§.
20 §
Livsmedel får ej utan tUlstånd av myndighet som regeringen bestämmer saluhållas under uppgift att det är särskih lämpat för människor med beliov av särskild kost pd grund av ålder, sjukdom eller annat förliåll-ande.
Tillstånd enligtförsta srycket kan förenas med villkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifier om saluhållande ov livsmedel för särskilda näringsändamål och av naturliga mineralvatten.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse 27 §2
Tillsynsmyndigheten får ta hand om en vara som saluhålls eller som uppenbart är avsedd att saluhållas i strid med 16-75 §§. Tillsynsmyndigheten får vidare ta hand om en vara som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 25 §, om föreläggandet eller förbudet inte följs.
Tillsynsmyndigheten får ta hand om en vara som saluhålls eller som uppenbart är avsedd att saluhällas i strid med 16 och 17 §§. Tillsynsmyndigheten får vidare ta hand om en vara som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 25 §, om föreläggandet eller forbudet inte följs. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om vilka åtgärder som skall vidtas med kött som med stöd av första stycket tagits om hand i samband med slakt.
Om en vara i något annat fall än som avses i andra stycket har tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens kontroll göra varan duglig till livsmedel eller använda den för något annat ändamål. Annars skaU varan forstöras genom tillsynsmyndighetens försorg.
Tillsynsmyndigheten skall låta förstöra också sådana varor som omfattas av ett förbud enUgt 11 a §, om det inte finns särskilda skäl för något annat.
30 §
Till böter eller fängelse i högst ett år döms, om inte gämingen är ringa, den som med uppsåt eller av oaktsamhet
andra stycket.
Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller for konsumentintresset uppsåtiigen åsidosatts i större omfattning eller annars på ett allvarligt sätt, döms tiU fängelse i högst två år.
Den som med uppsåt eUer av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt 26 § första stycket andra punkten, döms till böter.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med sQ-aff i brottsbalken.
1. bryter mot 6, 8, 14, 16-20 §§, 21 § första stycket eller 23 §,
2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket, 28 § andra stycket eUer 29 §,
3. vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar oriktiga uppgifter,
4. åsidosätter villkor som med delats med stöd av 6 § eller 20 §
1. bryter mot 6, 8, 16, 17 eller 19 §, 27 § första stycket eller 23 §,
2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 20 §, 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket, 28 § andra stycket eller 29 §,
3. vid märkning enligt föreskrift som meddelats med stöd av 13 § lämnar oriktiga uppgifter,
4. åsidosätter villkor som med delats med stöd av 6 §.
2 Senaste lydelse 1991:357.
Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av Prop. 1992/93:119 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
2. Förslag till Prop. 1992/93:119
Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder
Härigenom föreskrivs au 1-6, 12, 15, 17 och 19 §§ lagen (1985:295) om foder skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
I denna lag avses med
foder, vara, däri inbegripet vatten, som är avsedd att användas för utfodring av djur,
fodertillsats: dels berikningsmedel som är avsett att tillföras foder för att förbättra dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsett att tillföras foder för au påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos fodret.
Med foder eller fodcrtillsats avses Med foder eller fodertillsats avses
dock inte vara på vilken läkemedels- dock inte vara på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) skall tilläm- lagen (1992:859) skall tillämpas pas.
2§
Lagen gäller foder och fodertill- Lagen gäller foder och fodertill satser avsedda for hästar, renar, nöt- satser avsedda för husdjur och andra kreamr, svin, får, getter, kaniner, fiä- djur än husdjur, om de hålls ifången- derfä, pälsdjur, hundar, katter och skåp. odlad fisk.
Lagen gäller inte hanteringen i en- Lagen gäller inte hanteringen i en skilda hem av foder avseu för hun- skilda hem av foder avsett för säll- dar, katter eller kaniner, vilka hålls skapsdjur. som sällskapsdjur.
3§
Foder får inte ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det
1. är skadligt eUer annars otjänligt för djuret,
2. gör Uvsmedel från djur som ut- 2. gör livsmedel från djur som utfodrats med fodret skadligt eller fodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda, eller otjänligt som människoföda,
3. vid hanteringen medför hälso- 3. vid hanteringen medför hälsorisker for människor. risker för människor, eller
4. har skadlig inverkan på miljön.
3a§i
Som foder till andra djur än päls- Som foder tiU andra djur än päls-
djur får inte användas/ode rm/'o7 eller djur får inte användas djur som
1 Senaste lydelse 1988:537.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjiJdigt förändrade delar av slaktade djur.
självdött eller som avlivats men inte slaktats upp. Detsamma gäller delar av sådana djur och sjukligt förändrade delar av slaktade djur. Vad som sägs om foder gäller också fodermjöl och annan vara som framställts av sådana djur eller djurdelar.
Första stycket gäller inte fisk som används som foder eller foder som har framställts av fisk.
Om det finns särskilda skål, får Jordbruksverket i det enskilda fallet medge undantag från första stycket när det gäller foder till djur i djurparker och liknande anläggningar.
4 §2
Antibiotika och andra kemoterapeutiska medel får tillsättas foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela föreskrifter eller uppställa villkor för användningen av foder som innehåller medel som avses i första stycket.
Antibiotika efter kemoterapeutiska medel får tillsättas foder endast för att förebygga, påvisa, lindra eUer bota sjukdom eller sjukdomssymptom eller i annat likartat syfte.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela föreskrifter om importen, tillverkningen, försäljningen, användningen eller hanteringen i övrigt av foder som innehåller medel som avses i första stycket.
5 §3
Som fodertillsats får användas endast vara eller ämne som godkänts för ändamålet i fråga. Frågor om godkännande prövas av regeringen eUer, efter regeringens bemyndigande, av Jordbruksverket. Ett godkännande får förenas med villkor.
Som fodertillsats får användas endast sådana varor och ämnen som är förtecknade i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbmksverket.
6 §4
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Jordbruksverket fär föreskriva an den som yrkesmässigt för försälj ning importerar, till-
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket fär föreskriva att den som importerar, tiUverkar, eUer förpackar foder
2 Senaste lydelse 1991:400.
3 Senaste lydelse 1991:400. ■» Senaste lydelse 1991:400.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
verkar eller förpackar foder eller eUer fodertiUsatser som skall släppas fodertiUsatser skall ut på marknaden skall
1. göra anmälan om sin verksamhet till Jordbmksverket,
2. föra sådana anteckningar över lager, tillverkning, inköp och försäljning eller annat förfogande som behövs för kontroU av att denna lag eUer med stöd av lagen meddelade föreskrifter följs,
3. lämna uppgifter om varan i samband med överlåtelse genom märkning eller på annat sätt.
Med stöd av bemyndigandet i första stycket får föreskrivas hur uppgifter som avses iförsta stycket 3 skall vara utformade.
12 §5
Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs / lagen om tillsynsmyndighet gälla även länsstyrelsen.
Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tiUsyn inom länet. Jordbruksverket får också överlåta åt andra myndigheter än länsstyrelsen att utöva tillsyn. Om tillsyn överlåts, skall vad som sägs om tillsynsmyndighet i lagen gälla även den myndighet tiU vilken tiUsyn överlåtits.
15 §
det inte följs. Har ett foder eUer en fodertUlsats tagits om hand, får ägaren under tiUsyns-myndighetens kontroll göra varan duglig till utfodring eller använda den för något annat lovligt ändamål. I annat fall skall varan förstöras genom tiUsyns-myndighetens försorg på ägarens bekostnad.
17 § TUl böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertUlsatser som uppenbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 9-11 §. Tillsynsmyndigheten fär vidare ta hand om foder och fodertillsatser som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbudet inte efterkoms.
Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertUlsatser som uppenbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 3 a § första stycket eller 9-11 §. TiUsynsmyndigheten får vidare ta hand om foder och fodertillsatser som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbu-
5 Senaste lydelse 1991:401
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:119
1. bryter mot 4 § första stycket, 5 1. bryter mot 3 a § första stycket, eUer 9-11 §, 4 § första stycket, 5 eller 9-11 §,
2. bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket eUer 6 §.
3. åsidosätter förbud eller villkor 3. åsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4 § and- som meddelats med stöd av 4 § andra stycket, 5 eller 8 §, eUer ra stycket eUer 8 §, eller
4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 § första stycket andra meningen.
I ringa faU skall inte dömas tiU ansvar.
Den som har överträtt vitesföreläggande eUer vitesförbud döms inte tUl ansvar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller forbudet.
Ansvar enUgt första stycket inträder inte om ansvar för gämingen kan ådömas enligt brottsbaUcen eUer enligt lagen (1960:418) om straff for vamsmuggling.
19 §6 Beslut av Jordbruksverket i aren- Beslut av Jordbmksverket i ären-
de som avses i 13 § första stycket, de som avses \ 3 a § tredje stycket, HeUer 15 § får överklagas hos kam- 13 § första stycket, 14 eller 15 § får marrätten. Föreskrifter om överklä- överklagas hos kammarrätten. Före- gande av beslut av Jordbmksverket skrifter om överklagande av beslut med stöd av ett bemyndigande enligt av Jordbmksverket med stöd av ett 4-6 och 8 §§ meddelas av regering- bemyndigande enligt 4, 6 och 8 §§ en. meddelas av regeringen.
Länsstyrelsens beslut får överklä- Beslut av länsstyrelsen eller av an-
gas hos Jordbmksverket. Jordbmks- nan myndighet till vilken Jordbruks verkets beslut i ett sådant ärende får verket överlåtit att utöva tillsyn får överklagas hos kammartätten. överklagas hos Jordbruksverket.
Jordbmksverkets beslut i ett sådant ärende får överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6 Senaste lydelse 1991:401.
3. Förslag till
Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)
Härigenom foreskrivs i fråga om utsädeslagen (1976:298) dels att 6 § skall upphöra att gäUa, dels att 1-4, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya bestämmelser, 3 a och 9 §§, av följande lydelse.
Nuvarande tydelse
Föreslagen lydelse
1§2
I denna lag förstås med
1. utsäde, dels frö som är avsett till utsäde med undantag av skogsfirö, dels utsäde av potatis (utsädespotatis).
2. statsplombering av utsäde, förvaltningsuppgift som innebär kvalitetskontroll av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och utfärdande av bevis därom.
2. certifiering av utsäde, förvaltningsuppgift som innebär kvaUtetskontroU av utsäde,/o>5e/i>i av förpackning med utsäde och utfärdande av bevis om detta.
2 §3
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får överlämnas till annan eller föras ut ur landet endast om statsplombering av utsädet har skert.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som SkaU gälla för statsplombering.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får släppas ut på marknaden endast om certifiering av utsädet har skett
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla för certifiering.
3 §4
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall statsplomberas får överlämnas till annan endast om utsädet är försett med eller åtföljs av uppgifter som behövs for att bedöma dess kvalitet (kvaUtetsdeklaration).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall certifieras får släppas ut på marknaden endast om utsädet är forsett med eller åtföljs av uppgifter som behövs för att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).
' Senaste lydelse av lagens mbrik 1979:298.
2 Senaste lydelse 1979:298.
3 Senaste lydelse 1979:298. ■« Senaste lydelse 1979:298.
11 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:119
För tillsyn av att föreskrifterna om kvalitetsdeklaration följs äger myndighet som regeringen bestämmer tillträde till lokal eller annat utrymme och får där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för tillsynen.
3a§
För tillsyn av att föreskrifterna om certifiering och kvalitetsdeklaration följs har myndighet som regeringen bestämmer rätt att få tillträde till lokaler och andra utrymmen och att där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.
Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att bestämmelserna Iförsta stycket skall efterlevas. Förelägganden kan förenas med vite.
4§
Skall statsplombering av utsäde Regeringen eller den myndighet
ske enligt 2 §, är den som begår som regeringen bestämmer får före- plomberingen skyldig att erlägga av- skriva att den som yrkesmässigt för gift (växtförädlingsavgift) med be- packar eller bedriver handel med lopp somfaststätles av regeringen el- köksväxtutsäde skall göra anmälan ler myndighet som regeringen be- om sin verksamhet till Statens ut- ståmmer. sädeskontroll.
För utsäde av sort som har registrerats enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) uttages växtförädlingsavgift endast om sortinnehavaren till beskattningsmyndighet som avses i
12 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 § avger förklaring pd heder och samvete att han ej avser att uppbära ersättning för annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten inom landet.
Regeringen elter myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgift vid utförsel eller om återbetalning av växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har marknadsförts innan registrering av sorten har skett enligt växtförädlarrättslagen.
7 §5
Den som till Utsädeskontrollen uppsåtligen avger handling med oriktig uppgifi och därigenom föranleder fara för att växtförädlingsavgift undandras döms till böter eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, döms till böter.
Den som till Utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eUer sort döms tiU böter, om inte gärningen är belagd med straff' enligt första stycket.
I ringa fall döms inte till ansvar enUgt första eller andra stycket.
Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket första meningen ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
Bestämmelserna i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas på brott enligtförsta stycket första meningen.
Den som till Utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om en varas slag eUer sort döms dU böter.
I ringa fall döms inte tUl ansvar.
5 Senaste lydelse 1985:113.
Ändringen innebär bl.a. an första, fjärde och femte styckena upphävs.
13 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 §6
Den som uppsåtiigen eUer av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 % första stycket dömes till böter, om ej gämingen är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggUng.
Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 iförsta stycket, skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat
Har nägon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han förpliktas erlägga växtförädlingsavgift som har undandragits genom brottet och ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för undersökning av taget prov.
Den som uppsåtiigen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 § döms till böter, om inte gämingen är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling. Till samma straff döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 4§.
Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 §, skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sädant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat.
Har någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för undersökning av taget prov.
9§
Tillsynsmyndighetens beslut enligt 3 a § tredje srycket får överklagas /tos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6 Senaste lydelse 1979:298.
4. Förslag till Prop. 1992/93:119
Lag om provtagning på djur
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag avser kartläggning och konttoll av smittsamma djursjukdomar samt kontroU av användningen av läkemedel vid uppfödningen av djur.
2 § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller kontrollera vissa smittsamma djursjukdomar får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva eUer i det särskilda faUet besluta om provtagning eller undersökning enUgt denna lag.
För att kontrollera användningen av läkemedel och andra ämnen eller beredningar med liknande verkan vid uppfödningen av djur får regeringen eUer den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva eller i det särskilda fallet besluta om provtagning eUer undersökning enhgt denna lag.
3 § Provtagning eller undersökning enligt 2 § får utföras av veterinär eller annan person som utses av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Provtagningen eUer undersökningen fär utföras pä
1. djur och djurkroppar,
2. mjölk som levereras tiU mejeri,
3. annat material som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver.
Provtagningen eller undersökningen får utföras utan samtycke av ägare eller annan rättsinnehavare och skall genomföras på ett sätt som innebär så små olägenheter som möjUgt för denne.
4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad den som föder upp djur skall iaktta i fräga om
1. skyldighet att anmäla verksamheten tiU en myndighet och att fora anteckningar om verksamheten,
2. skyldighet att anmäla misstanke om djursjukdom tiU en veterinär, och
3. krav pä hygien i djurhållningen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får vidare föreskriva eUer i ett enskUt fall besluta att djur får säljas till annat än slakt eUer flyttas från en område tiU ett annat inom landet, endast om djuren är fria från viss sjukdom.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för djurägare att betala ersättning för provtagning och undersökning enligt denna lag,
6 § För provtagning eller undersökning enligt denna lag har den som utför provtagningen eller undersökningen rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen där djur hålls eller där djurkroppar, mjölk eller annat material förvaras.
Djurägaren skaU tiUhandahålla den hjälp som behövs för att provtagningen eller undersökningen skall kunna genomföras.
7 § Till böter döms den djurägarc som inte fullgör skyldigheten enligt 6 § Prop. 1992/93:119 andra stycket.
8 § Beslut som annan statlig myndighet än regeringen i enskilda fall meddelat enUgt denna lag får överklagas hos kammartätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
5. Förslag till Prop. 1992/93:119
Lag om EEG-handelsgödsel
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäUer marknadsföring av handelsgödsel under särskild beteckning.
EEG - handelsgödsel
2 § Handelsgödsel som uppfyller särskilda villkor i fråga om innehåll, sammansättning, egenskaper, beteckning, förpackning och märkning får marknadsföras under beteckningen EEG-handelsgödsel.
Villkoren anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Statens jordbmksverk.
Anmälan m.m.
3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva au den som marknadsför handelsgödsel skall göra anmälan om sin verksamhet till Jordbruksverket.
Tillsyn
4 § Jordbmksverket utövar tUlsynen över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tiUsyn inom länet.
5 § För tUlsynen har en tillsynsmyndighet rätt att få tillträde tUl områden, lokaler och andra utrymmen där handelsgödsel hanteras och där göra undersökningar och ta prover. En tiUsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs for tillsynen.
Polismyndigheten skaU på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.
6 § En tUlsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller forbud som be hövs för att denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skaU efterlevas.
I beslut om föreläggande eUer förbud kan tUlsynsmyndigheten sätta ut vite.
7 § Den som på Jordbmksverkets uppdrag utför provtagning och analyserar prov av EEG-gödselmedel skaU genomföra provtagningen och analysema en ligt de metoder som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jord bmksverket föreskriver.
2 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 119
Tillsynsavgifter Prop. 1992/93:119
8 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket, får föreskriva att särskilda avgifter får tas ut för kontroll som utövas enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Ansvar och överklagande
9 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet marknadsför handelsgödsel under beteckningen EEG-handelsgödsel utan att de viUkor för detta som föreskrivits med stöd av 2 § är uppfyllda.
1 ringa faU skall inte dömas tiU ansvar.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte tUl ansvar enligt denna lag for den gäming som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med sö-aff i brottsbalken.
10 § Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 § får överklagas hos Jordbmksverket.
Beslut av Jordbruksverket i sädana ärenden får överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom foreskrivs au 1 kap. 2 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, vägtrafikskatt, växtförädlingsavgift, tUlfäUig förmögenhetsskatt och miljöavgift enhgt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601), utsädeslagen (1976:298) och lagen (1986: 1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, vägtrafikskattelagen (1988: 327) samt lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.
1 kap.2 §1
Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, vägtrafikskatt, tillfällig förmögenhetsskatt och miljöavgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601) och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för Uvförsäkringsbolag, understödsföreningar (x;h pensionsstiftelser, vägtrafikskattelagen (1988:327) samt lagen (1990:613) om miljöavgift på.utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Senaste lydelse 1991:702.
19 Jordbruksdepartementet Prop. 1992/93:119
Utdrag ur protokoU vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992
Närvarande: statsrådet B. Westerberg, ordförande, och statsråden Friggebo, Johansson, Laurén, Hömlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unckel, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Lagrådsremiss om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet
1 Ärendet och dess beredning
I propositionen 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) redovisas i vilka avseenden EES-avtalet rör Jordbmksdepartementets verksamhetsområde. I anslutning till en beskrivning av EES-avtalets bestämmelser och motsvarande svenska regler har jag i propositionen redovisat min bedömning av i vilka avseenden avtalet föranleder lagändringar. Jag redovisade som min uppfattning att regeringen under hösten i en särskild proposition bör föreslå riksdagen ändringar i livsmedelslagen (1971:511), lagen (1985:295) om foder, utsädeslagen (1976:298) och lagen (1985:342) om kontroll av husdjur. Jag fömtskickade också att det kunde bli nödvändigt att begära riksdagens bemyndigande för föreskrifter om gödselmedel.
Inom Jordbmksdepartementet har upprättats en promemoria med förslag till ändringar i de nämnda lagama med undantag för lagen om kontroll av husdjur. 1 promemorian föreslås därutöver en helt ny lag om provtagning på djur.
Promemorian har remissbehandlats.
Till protokollet i dena ärende bör fogas de lagförslag som läggs fram i promemorian som bilaga 1.
En förteckning över remissinstanserna och kopior av remissytttandena finns tUlgängliga i lagstifmingsärendet.
1 det följande behandlar jag i olika avsnitt förslagen till ändringar i livsmedelslagen, foderlagen och utsädeslagen och förslaget tUl lag om provtagning på djur.
Jag lägger också fram ett förslag till lag om EEG-handelsgödsel som inte finns upptaget i den remissbehandlade promemorian. Under beredningen av det lagförslaget har emellertid synpunkter under hand inhämtats från bl.a. företrädare för Statens jordbruksverk och Sveriges lantbmksuniversitet. Vissa kontakter har också tagits med olika branschföreträdare. I sammanhanget tar jag upp vissa frågor som varit föremål for särskild uttedning och remissbehand-
20
ling. Med stöd av regeringens bemyndigande den 27 juni 1991 tilUcallade chef- Prop. 1992/93:119 en för Jordbmksdepartementet en särskild uttedare med uppgift att utreda förutsätmingama för att införa en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel. I uppdraget ingick även att föreslå en högsta tUlåten kadmiumhalt i handelsgödsel.
I januari 1992 avlämnade utredningen sitt betänkande (SOU 1992:14) Mindre kadmium i handelsgödsel. TiU protokollet i detta ärende bör fogas utredningens sammanfatming av betänkandet som bilaga 2.
En sammanställning av remissyttrandena över betänkandet finns tillgängUg i lagstifmingsärendet.
2 Livsmedel
2.1 EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen
Vad beträffar livsmedel omfattar EES-avtalet bestämmelser som återfinns i EG:s rättsakterom livsmedelstUlsatser, märkning, specialdestinerade livsmedel, dricksvatten, vin och spritprodukter, hygienkrav för bl.a. kött, mjölk, ägg och fisk och om UvsmedelskontroU. Avtalet omfattar också bestämmelser om material avsedda att komma i kontakt med Uvsmedel.
Bestämmelsema kan i sammanfattning sägas innebära följande.
De gmndläggande bestämmelsema om livsmedelstillsatser finns upptagna i ett ramdirektiv (direktiv 89/107/EEG). Enligt direktivet får bara sådana tillsatser som är upptagna på en särskild lista användas. Bestämmelsema innebär emellertid också att de länder som är anslutna till EES-avtalet vid import av livsmedel måste godta de tUlsatser som upptas i listan. Undantag får dock göras för tUlsatser som importlandet inte godtar av hälsoskäl. Som framgår av redovisningen i propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (prop. 1991/92:170 del IB bil. 8) har EG ännu inte beslutat viUca tUlsatser som skall finnas med på listan.
Märkningsbestämmelsema innebär bl.a. krav pä an ingredienserna i ett Uvsmedel skall deklareras, att hållbarhetstiden skall anges och att uppgift skall lämnas om tUlverkare, förpackare eller säljare (direktiv 79/112/EEG).
Reglema om specialdestinerade livsmedel innebär att livsmedel som är särskilt lämpade för t.ex. diabetiker skall uppfylla vissa angivna krav för att få säljas (direktiv 89/398/EEG).
Bestämmelsema om dricksvatten anger bl.a. högsta tillåma halter av främmande ämnen i sådant vatten (direktiv 80/778/EEG).
Reglema för vin och sprit utgörs bl.a. av märkningsbestämmelser och bestämmelser om gränsvärden for främmande ämnen.
Bestämmelsema om hygienkrav för kött rör köttbesiktning och annan kontroll i samband med slakt och hanteringen i övrigt av kött. Vidare ställs krav på lokaler och utmstning som används vid kötthantering. Bestämmelser om kontroll och utmstningskrav finns också i fråga om mjölk, äggprodukter och fisk (direktiv 85/397/EEG, 89/437/EEG, 91/492/EEG och 91/493/EEG).
21 Enligt bestämmelsema om UvsmedelskontroU skall inspektion och kontroll Prop. 1992/93:119 ske i hela kedjan från producent fram tUl konsument. Undersökningama skall omfatta provtagning och analys, personalhygien, kontroll av dokument, lokaler, utrustning, märkning och presentation av livsmedel (direktiv 89/397/EEG).
När det gäUer material avsedda att komma i kontakt med livsmedel fmns inom EG regler som syftar tiU att förhindra att ämnen från förpackningar och • förvaringskärl överförs till livsmedel på ett sätt som kan påverka konsumentens hälsa eller t.ex. livsmedlets lukt eller smak (direktiv 89/109/EEG m.fl. direktiv).
De svenska bestämmelserna om livsmedel finns i livsmedelslagen (1971:511), livsmedelsförordningen (1971:807), veterinära införselkungörelsen (1958:551), kungörelsen (1974:270) om konQ-oll vid införsel av livsmedel, kungörelsen (1974:271) om konttoll vid utförsel av livsmedel och i före-krifter meddelade av Livsmedelsverket.
Enligt livsmedelslagen får som livsmedelstillsats bara användas tillsats som har godkänts för livsmedlet i fråga, om inte regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriver något annat (6.§ ). Frägor om godkännande av livsmedelstiUsatser prövas enligt livsmedelsförordningen av Livsmedelsverket.
Vissa gmndläggande krav när det gäller märkningen av livsmedel följer av livsmedelslagens bestämmelser. Sålunda krävs enligt lagen att livsmedlets slag, sammansättning och vikt eller volym anges, att förvaringsanvisningar ges, att uppgift om håUbarheten lämnas och att uppgift lämnas om förpackare eller tiUverkare (13 §). Med stöd av bernyndiganden i lagen och förordningen har emellertid huvuddelen av märkningsbestämmelsema meddelats av regeringen och Livsmedelsverket
I fråga om specialdestinerade livsmedel gäller enligt livsmedelslagen att det krävs särskilt tiUstånd för att få sälja Uvsmedel med uppgift om att Uvsmedlet är särskilt lämpat for visst ändamål (20 §). Sådant tUlstånd lämnas enligt förordningen av Livsmedelsverket
Med stöd av bemyndiganden i livsmedelslagen och livsmedelsforordning-en har Livsmedelsverket meddelat föreskrifter om dricksvatten. Livsmedelsverket har också, i mycket begränsad utsträckning, meddelat föreskrifter for vin och sprit.
Livsmedelslagen innehåller slutligen tämligen vidstt-äckta bemyndiganden som gör det möjligt att meddela föreskrifter om Uvsmedelslokaler, utmstning för hantering av livsmedel, köttkonnoU och kontroU av övrig livsmedelshantering (9, 22 och 28 §§).
När det gäller förpackningar och förvaringskärl for livsmedel fmns vissa allmänna bestämmelser i Uvsmedelslagen och Uvsmedelsförordningen. DärtUl kommer för förvaringskärl vissa föreskrifter som har meddelats inom ramen för lagstifmingen om kemiska produkter.
22
2.2 Behovet av anpassning
Av den redovisning som lämnats i propositionen om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) (prop. 1991/92:170 del III bil. 8) framgår att den svenska Uvsmedelslagstiftningen i flera avseenden redan är anpassad till de regler som gäUer inom EG. Så tex. är vår livsmedelskond-oU utformad på eu sådant sätt att det inte krävs nägra särskUda anpassningsåtgärder. Av redovisningen framgår vidare att i den utsträckning ändringar behövs i den svenska lagstifmingen så rör ändringsbehovet i stor utsträckning föreskrifter som meddelas av Livsmedelsverket.
I nägra avseenden krävs emellertid ändringar i livsmedelslagen. Detta gäller bestämmelsema om märkning och om specialdestinerade livsmedel. Dessa ändringar kräver i sin tur vissa följdändringar. Dessutom kan vissa paragrafer upphävas.
I det följande behandlas i särskilda avsnitt de ändringar som i anledmng av EES-avtalet behöver göras i livsmedelslagen.
Med hänsyn tiU att fuUständiga regler om livsmedelstUlsatser ännu saknas inom EG är det inte aktuellt att nu ändra livsmedelslagen i den delen. Sådana ändringar kommer emellertid att behöva göras när EG:s bestämmelser föreligger.
EES-avtalet fömtsätts när det gäller livsmedelsområdet träda i kraft den 1 januari 1993. Vissa undantag och övergångstider gäller dock. Livsmedel som märkts enligt nuvarande bestämmelser före den 1 januari 1993 får säljas ytterligare två år på den inhemska marknaden. Beträffande gränsvärden för bly och kadmium i keramik behöver Sverige inte uppfylla EG:s krav förrän den 1 januari 1995. Bestämmelsema om hygienkrav för kött mjölk, äggprodukter och fisk skall tiUämpas från och med den 1 oktober 1993.
2.3 EES-anpassning av livsmedelslagens märkningsbestämmelser
Mitt förslag: Märkningsbestämmelserna i 13 § första och andra stycket Uvsmedelslagen ersätts av ett bemyndigande for regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om märkning av livsmedel.
Livsmedelsverket får det samlade ansvaret fÖr att meddela föreskrifter om märkning i överensstämmelse med EG:s direktiv.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt
Remissinstanserna: Av nio remissinstanser tillstyrker åtta förslaget. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök motsätter sig förslaget. Konsumentverket anser au det finns goda skäl for att inte ha detaljerade märknings-
23
bestämmelser i livsmedelslagen men ifrägasätter om inte de mer gmndläggan- Prop. 1992/93:119 de märkningskraven bör framgå av livsmedelsförordningen.
Skälen för mitt förslag: Bestämmelser om märkning finns i livsmedelslagen, livsmedelsförordningen och i Livsmedelsverkets kungörelse (SLVFS 1984:11) med alhnänna tillämpningsföreskrifter. I livsmedelslagen 13-15 §§ finns de gmndläggande bestämmelsema i ämnet. 1 13 § finns en uppräkning av de uppgifter som skall anges på färdigförpackade livsmedel. Hit hör tex. uppgifter om livsmedlets slag och sammansättning, dess nettovUct eller nettovolym vid förpackningstillfället samt den beräknade håUbarhetstiden, om denna är begränsad. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligt bestämmelsen men också utvidga denna på så sätt att märkning kan föreskrivas även i andra faU än beträffande färdigförpackade livsmedel. Vissa närmare föreskrifter om märkning finns i 21-26 §§ Uvsmedelsförordningen. Den alldeles övervägande mängden bestämmelser finns emellertid i 7 kap. i den kungörelse av Livsmedelsverket som nämns inledningsvis.
Den sekundärlagstiftning som gäller inom EG på detta område och som också omfattas av EES-avtalet finns upptagen i bilaga II, avsnitt XH till EES-avtalet Det viktigaste direktivet i sammanhanget är det tidigare nämnda direktivet 79/112/EEG om tiUnärmning av medlemsstatemas lagstifming om märkning, presentation och reklam i fråga om livsmedel, som är ett s.k. ramdirektiv. Direktivet har ändrats sex gånger, senast år 1991.1 regeringens proposition 1991/92:170 bil. 8 s. 6 finns en redogörelse förde huvudsakliga skUlnader som finns meUan den svenska lagstifmingen och de märkningsbestämmelser som följer av EES-avtalet. Av denna redogörelse firariigår att den svenska lagen på det hela taget tiUgodoser kraven enligt märkningsdirektivet. Vissa smärre justeringar skulle dock behöva göras i 13 § bl.a. beroende på att direktivets uppräkning av obligatoriska märkningsuppgifter i någon mån avviker från den svenska. De skillnader som föreligger är följande. Enligt 13 § livsmedelslagen skall förpackarens eller tiUverkarens namn eller firma anges på fär-digförpackat livsmedel. Enligt artikel 3.6 i märkningsdirektivet är det tillräckligt att ange namnet på tiUverkaren, forpackaren eller säljaren. En annan skillnad är att märkningsdirektivet för vissa fall medger undantag när det gäller vikt- och volymmärkning (artUcel 8.3 och 5). Enligt 13 § 3 livsmedelslagen måste vUct eller volym alltid anges. En tredje skillnad är att märkningsdirektivet tillåter au vissa obligatoriska märkningsuppgifter endast behöver anges i relevanta handelsdokiunent om livsmecUen är färdigförpackade och fors ut på marknaden i ett tidigare handelsled än i detaljhandelsledet (artikel ll.l). Livsmedelslagen 13 § kräver att färdigförpackningar skaU vara märkta med aUa obligatoriska uppgifter då de for första gången saluhåUs av forpackaren eller importören.
När det gäller införUvandet av de märkningsbestämmelser som följer av EES-avtalet uppkommer frågan om den nuvarande nivåfördelningen mellan lag, förordning och myndighetsföreskrifter bör behåUas. 1 denna fråga bör följande beaktas.
24
Märkningsbestämmelsema är utpräglat tekniska och mte säUan mycket de- Prop. 1992/93:119 taljerade. Det nuvarande systemet med detaljerade bestämmelser på tte norm-givningsnivåer gör att regelmassan blir svår att överblicka och därmed svår att efterleva för företagen och svår att tUlämpa för tUlsynsmyndighetema, i första hand miljö- och hälsoskyddsnämnderna. Också konsumentema kan ha svårt att fä klarhet i vilka regler som gäller. Det framstår med hänsyn till vad nu sagts som angeläget att begränsa antalet nivåer i regelgivningen. Här föreligger två altemativ. Det ena är att regeringen i samarbete med Livsmedelsverket bygger ut Uvsmedelsförordningen med de ytterUgare föreskrifter som behövs. Denna lösning framstar emeUertid som mindre ändamålsenUg med hänsyn till de aktuella bestämmelsemas art och den nuvarande fördelningen mellan förordning och myndighetsförfattning. En bättte lösning torde vara au detaljbestämmelsema om märkning i 13 § lagen utmönstras och ersätts av ett generellt bemyndigande som gör det möjligt for regeringen att överlåta åt Livsmedelsverket att meddela foreskrifter om märkning av Uvsmedel. En sådan lösning innebär att vissa detaljbestämmelser i livsmedelsförordningen kan utmönstras och att föreskriftema i förordningen koncentreras tiU de bemyndiganden som behövs för vidaredelegeringen till Livsmedelsverket. Flera skäl talar för en sådan lösning. Föreskrivandeansvaret for detaljbestämmelser av teknisk karaktär överlåts i stor utsträckning åt myndighetema, eftersom de frägor som skall regleras kan vara tekniskt komplicerade och fömtsätter speciaUsticunskap. Det skulle från användarsynpunkt vara en stor fördel om de föreskrifter som behövs på detta område samlas i en enda förfatming. Det är vidare inte ovanUgt att EG-direktiven ändras. Det skuUe därför vara praktiskt att bestämmelsema finns samlade på den nivå där ändringar kan göras på det smidigaste sättet PrincipieUt gäUer visserligen att bemyndiganden bör preciseras CKh inte göras mera vidsträckta än nödvändigt. Direktiven på detta område kräver emeUertid totalharmonisering, vUket innebär att de enskilda ländema inte får ha avvikande regler. Livsmedelsverket kommer därför att vara bundet av direktivens bestämmelser. Härtill kommer att EG:s märkningsbestämmelser är omfattande och mycket detaljrika. Anpassningen på detta område kommer därför att inne-biira att mängden bestämmelser och detaljeringsnivån ökar. Den föreslagna lösningen strider inte heUermot Uvsmedelslagens uppbyggnad i övrigt. Livsmedelslagen är en utpräglad ramlag med få detaljbestämmelser och relativt vida bemyncUganden.
Den nu föreslagna lösningen leder tUl konsekvensändringar i 16 och 30 §§ livsmedelslagen. 1 livsmedelslagen finns bestämmelser om vem som har ansvaret för märkningen av Uvsmedel (14 §). Dessa bestämmelser avviker från vad som gäller enligt märkningsdirektivet. Med mitt förslag vad beträffar fördelningen av ansvaret för normgivningen är det nattirligt att Livsmedelsverket i fortsättningen får meddela föreskrifter också i detta avseende. Med hänsyn härtill kan 14 § upphävas.
Som redan nämnts tUlåts enligt märkningsdirektiven inte några avvUcande bestämmelser. Jag viU dock i detta sammanhang fi-amhålla att det inte finns något som hindrar att de svenska livsmedelsproducentema frivilUgt som ett kon-
25
kurtcnsmedel märker sina produkter med uppgifter som inte längre kommer att krävas sedan de märkningsbestämmelser som omfattas av EES-avtalet införUvats i det svenska regelverket. Sådana åtgärder är varken handelshindrande eUer diskriminerande. Ett akmeUt exempel är märkningen med bakningsda-tum på färdigförpackat bröd. Krav på sådan märkning infördes år 1989. Det märkningskravet kommer emellertid att upphöra som en följd av EES-avtalet Några större svenska brödprcxlucenter har redan nu beslutat att även i fortsättningen frivilligt märka brödet med bakningsdatum, eftersom konsumentema uppfattar denna uppgift som en kvalitetsgaranti.
2.4 Marknadsföring av livsmedel
Min bedömning: Marknadsföringslagen tiUgodoser det krav pä reglering som följer av EG:s föreskrifter om marknadsföring av livsmedel. Någon SärskUd åtgärd för införlivande behövs därför inte.
Skälen för min bedömning: I märkningsdirektivet, som enligt sin m-brik fömtom märkning även behandlar reklam och annan presentation av livsmedel, finns bestämmelser om förbud mot olika åtgärder i samband med marknadsföring av livsmedel. Livsmedel får t.ex. mte säljas under omständigheter som är ägnade att vilseleda köparen om vad som är unnärkande för livsmedlet särskilt i fråga om dess slag, identitet, egenskaper, sammansättning, mängd, hållbarhet osv. (artikel 2.1). Enligt samma artikel får märkningen inte tillskriva livsmedel egenskaper som uppges kunna förebygga, behandla eUer bota någon sjukdom eUer antyda sådana egenskaper. I artikel 2.2 föreskrivs au EG:s ministerråd skaU upprätta en icke uttömmande forteckning över påståenden som måste förbjudas eUer begränsas. Enligt artikel 2.3 skall förbuden och begränsningama i p. 1 och 2 fömtom reklam också gälla presentationen av livsmedel, särskUt med avseende på deras form, utseende eller forpackning, de foipackningsmaterial som används och det säu på viUcet livsmedlen artangeras samt den miljö i vilken de exponeras. Liknande bestämmelser finns i andra direktiv på livsmedelsområdet, t.ex. i ramdirektivet om specialdestinerade livsmedel (89/398/EEG).
Livsmedelslagen reglerar över huvud taget inte reklam och sädan marknadsföring som inte är märkning. Den gmndläggande regleringen av reklam och annan marknadsföring finns i stället i marknadsföringslagen (1975:1418). Den lagen har till ändamål dels att främja konsumentemas intressen i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster eller andra nyttigheter, dels att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter eller näringsidkare (1 §).
Lagens viktigaste regler är tre generaUdausuler som i allmänna ordalag anger vad en näringsidkare skall iaktta i sin marknadsföring. Generalklausulerna behandlar otillbörlig marknadsföring (2 §), informationsskyldighet (3 §)
och produktotjänUghet (4 §). Det ankommer på Konsumentverket/Konsumentombudsmannen (KO) och Marknadsdomstolen att tiUämpa dessa regler. Marknadsdomstolen kan t.ex. besluta om förbud och ålägganden for näringsidkare vid vite. Lagen innehåUer också tte straffsanktionerade föreskrifter (6-8 §§). TiUämpningen av straffbestämmelsema ankommer på de aUmänna domstolarna. Alhnänt åtal får dock bara väckas efter medgivande av KO.
EnUgt min mening tiUgodoser marknadsföringslagen det krav på reglering som följer av EG:s föreskrifter på området. Någon särskild ätgärd for införUvande behövs därför inte.
Även i EG:s ramdirektiv om livsmedelskonö-oll (89/397/EEG) finns bestämmelser med anknytning till marknadsföringen av livsmedel. Direktivet ställer nämligen utöver krav på undersökning av själva livsmedlet även krav pä au tillsynen skall omfatta inspektioner av märkning och presentation av livsmedel (artikel 5 cx;h 6).
Livsmedelskonö-olldirektivets krav på att inspektionen skall omfatta även marknadsföringsåtgärder kan inte anses innefatta något krav på att just livsmedelsmyndigheten skaU utöva denna konttoll. Konsumentverket har art övervaka all marknadsföring och har ett övergripande ansvar när det gäller att tiUvarata konsumentemas intressen. Vid överträdelser av marknadsföringslagen har KO möjUghet att utfäida vitesföreläggande eUer väcka talan hos Marknadsdomstolen. Det krav på övervakning som följer av direktivet får anses tUlgodosett genom denna tiUsynsorganisation.
Jag har i dessa frågor samrått med chefev\ för Civildepartementet
2.5 EES-anpassning av livsmedelslagens bestämmelser om specialdestinerade livsmedel m.m.
Mitt förslag: TUlståndskravet i fråga om specialdestinerade livsmedel
i 20 § livsmedelslagen ersätts av ett bemyndigande for regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om saluhållande av livsmedel för särskilda näringsändamål. Bemyndigandet skall även omfatta naturUga mineralvatten.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: AUa instanser som svarat i den här delen utom en godtar promemorieförslaget Invändningen rör borttagandet av tillståndskravet
Skälen för mitt förslag: Enligt 20 § livsmedelslagen får livsmedel inte utan tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer saluhållas under uppgift att det är särskilt lämpat för människor med behov av särskild kost på gmnd av ålder, sjukdom eller annat förhåUande. Enligt paragrafens andra stycke kan ett sådant tillstånd förenas med viUkor. Frågor om tillständ prövas enligt 28 § Uvsmedelsförordningen av Livsmedelsverket. YtterUgare bestäm-
27
melser om vissa slag av specialdestinerade livsmedel finns i Livsmedelsver- Prop. 1992/93:119 kets föreskrifter.
EG:s centrala bestämmelser om specialdestinerade livsmedel återfinns i ramdirektivet (89/398/EEG) om tUhiämining av medlemsstatemas lagstiftning om specialdestinerade Uvsmedel. Enligt artikel 1 i direktivet avses med specialdestinerade Uvsmedel sådana Uvsmedel som på gmnd av deras särskilda sammansättning eller det särskilda sätt som de är framställda på klart kan skUjas från Uvsmedel för normal konsumtion. Livsmedlen skall vara lämpliga för påstådda dietändamål och saluföras på ett sätt som framhåller denna lämpUghet. Som tidigare har framhållits (prop. 1991/92:170 del IB bil. 8 s. 7) kommer en anpassning tiU direktivet att innebära eu helt ändrat regelsystem för svensk del. Det nuvarande tillständskravet kommer i princip att ersättas med ett system som innebär att produkter som motsvarar fastställda krav får säljas utan tillstånd. Enligt direktivet skaU särdirektiv fastställas for följande gmpper av specialdestinerade livsmedel: modersmjölksersättningar, mjölkblandningar och vegetabiliska blandningar till spädbarn och småbam (dllskottsnäring), bammat, livsmedel med lågt eller reducerat energiinnehåll för viktkontroll, näringspreparat för särskilda medicinska behov, natriumfattiga livsmedel, inkl. natriumfattiga eUer natriumfria dietsalter, glutenfria livsmedel, Uvsmedel avsedda au intas i samband med mycket krävande muskelarbete, särskilt för idrottande, samt slutiigen Uvsmedel för personer med störd kolhydratomsättning (diabetes). Endast ett sådant särdirektiv har hittiUs beslutats, nämligen ett särdirektiv om modersmjölksersättningar och tillskottsnäring (91/321/EEG). Detta direktiv omfattas dock ännu inte av EES-avtalet. Särdirektiv kan enUgt artUcel 4 t.ex. omfatta väsentiiga krav i fråga om varomas art och sammansättning, bestämmelser om råvaromas kvalitet, hygieniska krav och tiUåma tiUsatser lUcsom bestämmelser om märkning samt provtagningsförfaranden och analysmetoder som är nödvändiga för att kontroUera att kraven i särdirektiven efterföljs.
För specialdestinerade Uvsmedel som inte tillhör någon av de ovan uppräknade gmppema kommer ett anmälningssystem att gälla. Detta innebär att tillverkaren eller i förekommande faU importören skall undertätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat där varan saluförs när denna första gången släpps ut på marknaden (artikel 9). Ingenting torde hindra att det nuvarande kravet på tiUstånd behålls for sådana specialdestinerade Uvsmedel för vilka särdirektiv ännu inte föreligger men för vilka det finns svenska bestämmelser. En anpassning av de svenska bestämmelsema tiU vad som gäller enligt EES-avtalet fömtsätter att bestämmelsen i 20 § lagen ersätts av ett bemyncUgande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om saluhållande av livsmedel for särskilda näringsändamål.
Naturliga mineralvatten
EnUgt direktivet om naturliga mineralvatten (80/777/EEG) skaU sådana vatten godkännas av behörig myndighet i resp. medlemsstat I dag saknas ett system
28
för gcxlkännande av enskUda produkter. Livsmedelslagen bör därför kompletteras. Lämpligen kan detta ske genom att i 20 § införa ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om naturliga mineralvatten.
2.6 Behovet av föreskrifter under en övergångsperiod
Min bedömning: I fråga om märkning m.m. bör de nuvarande föreskriftema under en viss övergångstid kunna gäUa jämsides med de nya EG-anpassade föreskriftema.
Skälen för min bedömning: EG:s direktiv om märkning innebär en uttömmande reglering på området. Det är inte tUlåtet att ha nationella regler som avviker från EG:s bestämmelser. De svenska märkningsbestämmelsema är väl så omfattande som EG:s och uppfyller i den meningen EG:s krav. De avvikelser som finns beror på att de svenska bestämmelsema i vissa avseenden går längre. Hera remissinstanser framhåller behovet av en övergångstid under vilken livsmedel skall få saluföras med iakttagande av de nu gällande föreskriftema om märkning. Med den fördelning av ansvaret för normgivningen som jag föreslär ankommer dec på Livsmedelsverket att ta ställning ull vilka övergångsregler som skall gälla för de till EG:s regelverk anpassade märk-ningsföreskriftema. Vad som kan bli aktuellt är att under en viss tid tillåta märkning såväl enligt de nuvarande svenska märkningsföreskriftema som enligt de nya, EG-anpassade föreskriftema. Det skall självfallet inte vara fräga om en längre sådan övergångstid än vad som är absolut nödvändigt for omställning av maskiner och annan uöTJsming m.m. Liksom i fråga om införlivandet i övrigt måste noga prövas hur en sådan regel skall utformas fÖr att vara förenlig med EES-avtalet
EES-avtalet syftar till att genom bl.a. fri rörlighet av varor främja handel (x;h annan ekonomisk samverkan meUan partema. Ett väsentligt bidrag till en sådan fri rörUghet är att anpassa de svenska märkningsföreskriftema tUl EG:s regler. Det har i avtalet inte fömtsätts annat än an en märkning i enlighet med EG:s regler skaU godtas som en fullgod märkning på den svenska marknaden från och med den dag avtalet träder i kraft. Det innebär att det från cx;h med den dagen måste finnas svenska märkningsforeskrifter som överensstämmer med EG:s. Därigenom har emeUertid också den anpassning av de svenska reglema skett som kan krävas för att vi i det här avseendet skaU uppfyUa våra förpliktelser enligt avtalet. Resultatet av den anpassning vi genomför påverkas inte av att vi förser våra nya märkningsföreskrifter med en övergångsregel som innebär att också våra gamla märkningsföreskrifter får gälla under en övergångsperiod för varor som säljs på den svenska marknaden. En sådan övergångsregel påverkar varken det fria vamflödet eller konkurtensförhåUan-det meUan företagen. Att vissa svenska företag under en period inte kan ta tUl
29
vara fördelama med avtalet är beklagUgt men innebär inte nägon bristande av- Prop. 1992/93:119 talsuppfyllelse från svensk sida.
Enligt min mening finns det alltså utrymme för en övergångsregel i de svenska märkningsföreskriftema av det slag som nägra remissinstanser efterlyst. Detta gäUer även om det i avtalet inte skuUe ha tagits m nägra bestämmelser om vad som skall gäUa övergångsvis. Med hänsyn härtill kan den övergångsbestämmelse som tagits in i avtalet inte uppfattas så att den skulle utgöra ett hinder mot att i nationeUa föreskrifter ta in övergångsregler med avvikande innehåU. Det kan anmärkas att regeln i avtalet visserligen är snäv i det avseendet att den bara omfattar varor som märkts före avtalets ikraftd-ädande. Den tillåter emellertid au äldre bestämmelser tiUämpas även om detta innebär au märkningen inte blir sä fullstäncUg som EG kräver.
På sainma sätt som i fråga om märkningen kommer en omstälhiing tUl nya krav när det gäUer livsmedelsstandarder som omfattas av EES-avtalet att kräva viss tid. I avtalet finns inte nägon övergångsbestämmelse. Som följer av vad jag har anfört beträffande märkningen utgör frånvaron av en övergångsbestämmelse i avtalet inte något hinder mot att föra in en sådan bestämmelse i de nya svenska föreskriftema om livsmedelsstandard. Avgörande är om en övergångsregel låter sig förena med våra åtaganden enligt avtalet. Det som kan komma i firåga är att för varor som säljs i Sverige låta de nuvarande föreskriftema gälla jämsides med de nya EG-anpassade under en övergångstid. En sådan regel kommer inte att hindra det fria vamflödet. Det skulle möjligen kunna ifrågasättas att en sådan övergångsbestämmelse otillbörligt gynnar svenska fabrikanter av varor där EG har sa"ängare krav för au en viss standard skall anses uppfylld. Förhållandet kan emellertid också beskrivas som det motsatta. En sådan svensk företagare har från konkurtenssynpunkt allt intresse av an så fort som möjligt anpassa sui tUlverkning tUl de nya standard-föreskrifterna. Först då blir hans varor på den svenska marknaden kvaUtativt jämförbara med varoma från EG och först då blii EG-marknaden tillgänglig för honom. Enligt min mening borde följaktligen inte några invändningar kunna resas mot att i föreskriftema om livsmedelsstandard föra in en övergångsregel av motsvarande innehåll som i märkningsföreskriftema. Vad nu sagts om livsmedelsstandard har giltighet också for de föreskrifter som kan komma att gälla om förpackningsstorlekar.
3 Foder
3.1 EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen
När det gäller djurfoder omfattar EES-avtalet bestänmielser som återfinns i EG:s rättsakter om fodertåvaror och foderblandningar, fcxlertillsatser, bioproteiner i foder, metcxler för analys och konttoll av foder samt främmande ämnen cx;h prcxlukter i fcxler.
Bestämmelsema kan i sammanfatming sägas innebära följande.
30
Alhnänt stäUs kravet att fodertåvaror och foderblandningar får marknads- Prop. 1992/93:119 föras bara under fömtsättning att de är oskadUga, oförfalskade cx;h av säljbar kvalitet. Varoma får inte medföra risker för människors eller djiu hälsa cx:h de får inte presenteras eller marknadsföras på ett sätt som kan vara vUseledande (direktiven 77/lOl/EEG och 79/373/EEG).
I princip får inte andra tiUsatser användas i fcxler än sådana som har gcxlkänts av EG:s ministertåd eller EG-kommissionen (direktiv 70/524/EEG). Motsvarande krav gäller cx;kså for s.k. särskUda produkter inkl. bioproteiner (direktiv 82/471/EEG).
För marknadsföringen skall en rad krav uppfyllas i fråga om förpackningar, märkning och annan upplysningsskyldighet (direktiven 77/101/EEG, 79/373/EEG och 70/524/EEG).
För främmande ämnen i foder gäUer fastställda högsta tillåma halter (direktiv 74/63/EEG).
Slutiigen fömtsätts detaljerade bestämmelser for kontroll och analys av att foder och tUlsatser uppfyller de ställda kraven (direktiv 70/373/EEG).
Avtalet omfattar också rättsaktema om djuravfall som används som foder (direktiv 90/667/EEG) och om användning av foder som innehåller läkemedel (direktiv 90/167/EEG).
De svenska bestämmelsema om foder finns i lagen (1985:295) om fcxler, i förordningen (1985:879) om foder cx;h i föreskrifter som Statens jordbruksverk har meddelat med stöd av lagen och förordnmgen.
Foderlagen har utformats med beaktande av EG:s bestämmelser.
1 foderlagen ställs kravet att foder inte får vara skadligt eller på annat sätt otjänligt för djuret. Foder får inte heller leda till att livsmedel från djur blir skadligt eller otjänligt. Hanteringen av foder fär inte medföra hälsorisker för människor (3 §).
Som fcxlertiUsats får bara användas sådana varor eller ämnen som har godkänts för ändamålet (5 §).
Importörer, tUlverkare och förpackare av foder kan med stöd av lagen bl.a. åläggas att genom märkning eller på annat sätt lämna uppgifter om fodret när dena överlåts (6 §). Om det behövs med hänsyn tUl människors eller djurs hälsa, kan också villkor i övrigt föreskrivas för import, tUlverkning, försäljning, användning cx;h övrig hantering av foder (8 §).
Foderlagens tillsynsbestämmelser ger tillsynsmyndigheten rätt att bl.a. göra undersökningar och ta prover och på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen (13 §).
3.2 Behovet av ytterligare anpassning
Det är självfallet viktigt att den svenska lagstiftningens tillämpningsområde överensstämmer med EG-bestämmelsemas tillämpningsområde. 1 regelverken avgränsas tUlämpningsområdet genom definitioner av fcxler cxh fcxlertUl-satser och genom angivande av att reglema gäller fcxler tiU vissa slags djur.
31 Frågan om avgränsning tiU vissa djurslag behancUas i det följande i avsnit- Prop. 1992/93:119 tet om Foder tiU vissa djurslag.
När det gäller definitionema av fcxler görs i EG:s rättsakter en uppdelning som i huvudsak innebär följande.
Med "foder" avses "varor som är av vegetabiliskt eller animaliskt urspmng i sitt naturUga tiUstånd, färska eller konserverade, varor som härtör från industriell bearbetning, organiska eller oorganiska ämnen, som används ensamma eller i blandningar, med eUer utan tUlsatser, för utfodring av djur".
Med "foderblandningar" avses "blandningar av varor som är av vegetabiliskt eller animaUskt urspmng i sitt namrliga tUlstånd, färska eUer konserverade, varor som härtör från industriell bearbetning, organiska eller oorganiska ämnen, med eller utan tUlsatser, för utfodring av djur i form av helfoder eller kompletteringsfcxier".
Med "fodertåvaror" avses "oUka vegetabiliska eller animaliska produkter i naturUgt tiUstånd, färska eller konserverade samt därav härledda produkter efter industrieU bearbetning och olUca organiska och oorganiska ärrmen, med eller utan tillsatser, som är avsedda att tUlhandahäUas som rent fcxler eller för tillredning av fcxlerblandningar eller som bärare av koncentrat av fcxiertUlsat-ser .
Med "tillsatser " avses "ämnen eller preparat som när de ingår i fcxler kan påverka fcKlrets egenskaper eUer husdjursproduktionen".
Direktiven innehåller dessutom definitioner av bl.a. "helfoder", "tiUskotts-fcxlerblandningar" och s.k. "premixer (förblandningar)".
Det förhåUandet att EG-direktiven innehåller en rad detaljrika beskrivningar kan inte anses innebära nägon annan avgränsning av begreppet foder än den som görs i fcxierlagen. Ett undantag är dock an vatten inte räknas som foder i EG: s regelverk.
Med det angivna undantaget får den svenska beskrivningen av foder som "vara, däri inbegripet vatten, som är avsedd att användas för utfodring av djur" anses täcka beskrivningama inom EG. Det kan tilläggas att det i förarbetena tUl fcxierlagen anges att med fcxler avses alla varor som är avsedda att användas till utfodring av djur. Detta gäller oavsett om de först efter blandning med andra varor är lämpUga för detta ändamål (prop. 1984/85:149).
I EG:s (Urektiv används i den engelska översättningen uttrycket "oral fee-cUng". Något förtycUigande i det avseendet av den svenska lagtexten kan inte anses nödvändigt. Med ud"odring kan inte gäma avses något annat än au djuret tUlförs något att äta eUer dricka.
EG saknar alltså, när det gäUer foder, bestämmelser om vatten. EES-avtalet innebär inte nägot hinder mot att vi behåller våra bestämmelser i det avseendet.
Inte heller i fråga om begreppet "fodcrtillsats" finns det någon anledning att ändra den svenska definitionen. Enligt foderlagen avses med fodertillsats "dels berikningsmedel som är avsen att tiUföras foder för an förbättta dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsett att tillföras foder för au påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma
32
annan bestämd egenskap hos fcxlret". Att det inte, som inom EG, särskilt anmärks att tillsatsen antingen skall påverka fodrets egenskaper eller husdjursproduktionen kan inte tilläggas nägon särskild betydelse.
Även om följaktiigen de gmndläggande definitionema kan behållas oförändrade finns det anledning att i vissa andra avseenden göra ändringar i foderlagen.
En del av dessa ändringar föranleds av EES-avtalet. Oberoende av avtalet har det emellertid aktualiserats ocksä vissa andra lagändringar. Sålunda har regeringen uppdragit ät Jordbmksverket att efter hörande av Statens veterinärmedicinska anstalt utreda om fcxierlagen bör omfatta fcxler cx;h fcxlertUlsatser för ytterligare djur eUer gmpper av djur. Uppdraget har cx;kså omfattat att lämna förslag tUl hur ett förbud mot art utfcxlra djur med hela eller delar av kroppar från självdöda djur skaU utformas. Jordbmksverket har redovisat uppdraget i en skrivelse tUl regeringen den 27 febmari 1992.
I det följande tas i särskilda avsnitt upp förslag till äncUingar i foderlagen som föranleds av EES-avtalet cx;h Jordbmksverkets nyssnämnda skrivelse.
3.3 Foder till vissa djurslag
Mitt förslag: Foderlagen skall fortsättningsvis gälla foder och fodertillsatser avsedda för husdjur och för andra djur än husdjur, om de håUs i fångenskap.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt
Remissinstanserna: Förslaget biträds av remissinstansema. Jordbmksverket föreslär dock att nägot undantag från lagens tillämpning inte skall göras i fråga om hanteringen i enskilda hem av fcxler avsett för sällskapsdjur. Enligt Svenska jägareförbundet bör det övervägas att vidga tillämpningsområdet tiU att gäUa också frilevande klöwUt
Skälen för mitt förslag: I sin nuvarande lydelse gäller foderlagen (2 §) fcxler och fodertillsatser avsedda för hästar, renar, nötkreatur, svin, får, getter, kaniner, fjäderfä, pälsdjur, hundar, katter och cxUad fisk.
Jordbmksverket har i sin skrivelse anfört au antalet djurarter som hålls och utfodras för livsmedelsprcxiuktion ökat. För sådan prcxluktion håUs i allt större skala djur, t.ex. hjortar och vildsvin, i hägn. Foderlagens tillämpningsområde bör vidgas redan av det skälet. En sådan vidgning är emellertid enligt verket främst motiverad av de skärpta krav som följer av den nya djurskyddslagen. Djurskyddet har förstärkts genom kravet på att djur skall skyddas mot sjukdom och detta oavsett om sjukdomen medför lidande för djuret. Dena krav får visserligen anses innebära bl.a. att även foder åt andra djur än de som omfattas av foderlagen måste ha en från djurskyddssynpunkt godtagbar kvalitet. Detta till trots anser Jordbruksverket att starka skäl talar for att foder-
3 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 119
33
lagen bör omfatta foder och fcxlertUlsatser tUl samtiiga djurarter som utfodras Prop. 1992/93:119 och hålls av människor.
Jordbmksverkets beskrivning av de djurarter som bör omfattas ansluter tUl det utöckssätt som används i EG-cUrektiven. Där talas bl.a. om djur som tUlhör arter som människor normalt utfodrar och håller eller använder till konsumtion. Jordbmksverket anför i sin remissvar att EG-direktiven inte anses gälla foder tiU frilevande djur.
Med hänsyn till de nyss redovisade motiven för en vidgning av fcxlerla-gens tillämpningsområde och fördelen av enhetlighet i lagstiftningen talar övervägande skäl för att kretsen av djur i foderlagen beskrivs på samma sätt som i djurskyddslagen. Även en sådan avgränsning låter sig väl förena med den som gäller inom EG. Någon utvidgning med avseende på foder till frilevande djur bör däremot inte göras. Fcxierlagen bör följaktligen ändras' till att gälla foder cx;h fodertUlsatser avsedda för husdjur och för andra djur än husdjur, om de hålls i fångenskap.
Fcxierlagen gäller inte hanteringen i enskilda hem av foder avsett för hundar, katter eller kaniner, viUca hålls som sällskapsdjur. Jordbmksverket föreslår i sitt remissytttande att undantaget slopas. Som skäl anför verket att föreskriften inte står i överensstämmelse med EG:s rättsakter och inte heller med de skärpta krav som följer av den nya djurskyddslagstiftningen. I anledning av vad Jordbmksverket anfört vill jag erinra om bakgmnden till undantaget. Undantagsbestämmelsen utformades med beaktande av vad Lagrådet anfört om det betänkliga i att foderlagens tillsynsbestämmelser skulle ge stöd för kontroll och undersökningar också i enskilda hem. I motiven till bestämmelsen anförs att det bara i yttersta undantagsfall när det finns mycket starka skäl skulle ha kunnat bU aktuellt an med stöd av foderlagen utöva tUlsyn i enskilda hem. När det finns sådana skäl torde det, enligt föredraganden, för flertalet fall finnas tilU-äckliga möjligheter att ingripa med stöd av djurskyddslagen eUer hälsoskyddslagen.
Enligt min mening fmns det inte skäl för någon annan bedömning än den som gjordes när bestämmelsen infördes. Jag kan inte heller dela uppfattningen an undantaget skulle strida mot EG:s rättsakter. Med hänsyn till art EG:s reglering tar sUcte främst på tUlverkning cx:h marknadsföring av foder kan det inte finnas något hinder mot ifrågavarande undantag. Bestämmelsen bör emellertid ges en änckad lydelse som en följd av att lagens tillämpningsområde vidgas. I fortsättningen bör undantaget avse hanteringen i enskilda hem av fcxler avsett för alla slags sällskapsdjur.
Enligt Jordbmksverket kan den föreslagna vidgningen av fcxlerlagens tiU-lämpningomräde inte fömtses leda dU nägra nackdelar av betydelse när det gäller tiUsyn och konttoU. Konttollen bedöms även fortsättningsvis kunna bedrivas med befintiiga resurser.
34
3.4 Foder får inte ha skadlig inverkan på miljön
Mitt förslag: Som aUmänt krav skall gälla au foder inte får ha sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt au det kan antas ha skacUig inverkan på mUjön.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget bittäds.
Skälen för mitt förslag: Enligt EG:s bestämmelser gäUer au fodertillsatser och s.k. särskilda produkter inte får godkännas om de har skadlig effekt på mUjön.
I foderlagen sägs inte annat än att en fodertiUsats skall vara godkänd för att få användas. Däremot ställs i lagen vissa gmndläggande krav på foder, nämligen att fcxler inte får vara skadligt eller annars otjänligt som djurföda, inte får göra livsmedel från djur som utfodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda eller vid hanteringen medföra hälsorisker för människor. För en anpassning till EG:s regler bör tiU dessa krav läggas att foder inte får ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas vara skacUigt för miljön.
3.5 Förtydligande av förbudet att använda självdöda djur till foder
Mitt förslag: Det nuvarande förbudet au som fcxler tiU andra djur än pälsdjur använda fodermjöl eller annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur förtydligas till att gälla tx;kså hela djur cx;h djurdelar. Generellt undantag görs för foder som framställs av fisk och Jordbmksverket ges möjlighet att medge undantag för foder tUl djur i djurparker och liknande anläggningar, om det fmns särskilda skäl.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget biträds av remissinstansema. Enligt Länsstyrelsen i Skaraborgs län bör förbudet utformas så att med självdöda djur jämställs djur som avlivats men inte slaktats upp. Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök anser att förbudet bör gälla cx;kså fcxler som används till pälsdjur.
Skälen för mitt förslag: Genom en ändring i foderlagen år 1988 infördes förbud mot au som djurfoder till andra djur än pälsdjur använda fodermjöl eller andra varor som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur. Förbudet får behållas enligt EES-avtalet De fördragsslutande partema skall se över frågan under år 1995.
35
Erfarenhetema av förbudet visar att det finns anledning att förtydliga förbu- Prop. 1992/93:119 det så att det klart framgår att det cx;kså gäller fcxler som består av hela eller delar av självdöda djur eller sjukligt förändrade delar av djur. Förbudet i övrigt bör gälla inte bara fodermjöl eller andra varor som framställts av "kött från" självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur utan överhuvudtaget fodermjöl cx;h varor som framställts av sådana djur eller djurdelar. Jordbmksverket som på regeringens uppdrag uttett frågan har anfört att förbudet under sådana förhållanden kommer att gälla också bl.a. blod, fen cx;h ben från självdöda djur.
Jag delar den uppfatming som förs fram av Länsstyrelsen i Skaraborgs län att någon ätskiUnad inte bör göras mellan djur som självdött cx;h djur som avU-vats utan efterföljande uppslakming. Även i det senare fallet får det fömtsättas vara fräga om sjuka djur. Någon utvidgning av förbudet tiU att gälla också foder tiU pälsdjiu- är jag inte beredd att förorda.
I enlighet med Jordbmksverkets förslag bör användning av fisk till foder generellt undantas frän förbudet. Vidare bör Jordbmksverket i enskilda fall kunna medge att självdöda djur eller delar av sådana djur används för utfodring av exempelvis vissa rovdjur som hälls i djurparker och liknande anläggningar.
Foderlagens bestämmelser om omhändertagande av foder cx;h om straff bör också ändras så an de omfattar den aktuella förbudsbestämmelsen.
3.6 Utökade möjligheter att meddela föreskrifter om foder som innehåller antibiotika m.m.
Mitt förslag: Bemyndigandet i foderlagen för regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Jordbmksverket att meddela föreskrifter om användningen av foder som innehåller antibiotika eller kemoterapeutiska medel vidgas till att gälla också importen, tillverkningen, försäljningen och hanteringen i övrigt av sådant foder.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget biträds.
Skälen för mitt förslag: Av foderlagens inledande paragraf följer att varor som omfattas av läkemedelsförordningen (1962:701) inte räknas som foder eller fodertillsatser. Genom en bestämmelse i läkemedelsförordningen undantas djurfoder som innehåller antibiotiJca eller andra kemoterapeutiska medel CKh som har tUlverkats vid foderfabrik eller liknande anläggning från förordningens tillämpningsområde. Ett motsvarande undantag har inforts i den nya läkemedelslagen (1992:859). För sädant foder gäller i stället fcxlerlag-stiftningens bestämmelser. Den ordningen har valts av följande skäl. Att hantera foder som tillsatts antibiotUca eller kemoterapeutUca enligt de bestämmelser som gäller för läkemedel är olämpligt redan därför att det volymmässigt
rör sig om så stora kvantiteter. Främst i fräga om framställningen skiljer det Prop. 1992/93:119 sig också från andra läkemedel och låter sig därför inte sä väl inpassas i läkemedelsförordningens regelsystem. Dessutom skuUe det innebära att en mängd foder kom att generellt undantas från foderlagstiftningens område och de krav som där uppställs på bl.a. den hygieniska kvaUteten (prop. 1984/85:149).
Den nya läkemedelslagen har som nyss nämnts utformats med utgångspunkt i att den nuvarande gränsdragningen mellan tillämpningsområdena för fcxlerlagstifmingen resp. läkemedelslagstifmingen behålls oförändrad.
Enligt fcxierlagen är det förbjudet att använda antibiotika och andra kemoterapeutiska medel i fcxler i tillväxtbefrämjande syfte. Enligt lagen får sådana medel tiUsättas foder endast för att förebygga. Undra eller bota sjukdom eUer sjukdomssymptom. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Jordbruksverket får meddela föreskrifter eller ställa upp villkor för användningen av fcxler som innehåller sådana medel.
Något motsvarande förbud finns inte inom EG. Det är inom EG tiUåtet att som fodertillsats använda tillväxtbefrämjande medel, coccicUostatika (förebyggande medel mot tarmparasiter), vissa antibiotUca och andra medicinska preparat Sverige får emellertid enUgt EES-avtalet behålla sin nuvarande reglering. Enligt avtalet skaU de fördragsslutande partema se över firågan under år 1995.
En ändring i bestämmelsema bör dcx:k göras i det här sammanhanget. För att få en bätoie överensstämmelse med den fördelning som i praktiken tillämpas mellan Läkemedelsverket och Jordbmksverket bör befogenheten att meddela föreskrifter om användningen av foder som tillsatts antibiotika eller kemoterapeutiska medel vidgas tUl att gälla också import, tUlverkning, försäljning CKh hantering i övrigt av sådant fcxler.
3.7 Bara fodertillsatser som tillåts enligt EES-avtalet får användas
Mitt förslag: Som fodertillsats skall i fortsättningen få användas endast sådana varor eUer ämnen som tillåts enligt EES-avtalet cx;h som förtecknas i föreskrifter som meddelas av Jordbruksverket.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget har i allmänhet tUlstyrkts av remissinstanserna. Jordbruksverket påpekar att förprövningskravet inom EG inte bara gäller fodertillsatser utan också s.k. särskilda produkter (direktiv 82/47 l/EEG). Dessutom fmns en negativ Usta över förbjudna råvaror (kommissionens beslut 91/516/EEG). Enligt verket bör det därför föreskrivas att bara sådant "foder" som tillåts enUgt EES-avtalet skaU få användas. Statens veterinärmedicinska anstalt anser att man även i fortsättningen bör kräva att en fodertillsats skall vara av värde för djuret Kooperativa förbundet anser att man bör behålla möjligheten att stäUa upp särskUda vUUcor för användningen av tiUåuia va-
37
ror och ämnen, om derta är möjligt enligt EES-avtalet. Förbundet ifrägasätter Prop. 1992/93:119 ocksä om den uttryckliga hänvisningen i lagtexten tiU EES-avtalet är nödvändig. I varje fall efterlyser förbundet en enhetlig Unje i det avseendet i det lag-stifmingsarbete som nu pågår inom olika departement för att anpassa svenska regler till EES-avtalets bestämmelser.
Skälen för mitt förslag: Enligt foderlagen får som fcxlertiUsats bara användas sådana varor eUer ämnen som har godkänts för ändamålet Frågor om gcxlkännande av fodertillsatser prövas av Jordbmksverket. Enligt förordningen tiU foderlagen får en tUlsats godkännas bara om den är av värde för djuret eller annars bör tiUätas av särskilda skäl.
Enligt de rättsakter som omfattas av EES-avtalet (direktivet 70/524/EEG med ändringsdirektiv) får inte användas andra fcxlertiUsatser än sådana som är upptagna i en bilaga tUl direktivet Det ankommer på EG:s ministerråd eller, under vissa fömtsätmmgar, EG-kommissionen att avgöra vUka varor cx;h ämnen som skall tas upp i bilagan. För den prövningen har i direktiven föreskrivits en särskild procedur som bl.a. innebär au kommissionen skall begära yttrande av en expertkommitté. Kommissionen kan besluta i frågan om den följer kommirténs yttrande. I annat faU ankommer det på ministertådet an avgöra om tillsatsen skaU tiUätas. Beslutsbefogenheten återgår emeUertid tUl kommissionen om ministertådet inte inom en viss tid fattat något beslut Vad som nu sagts om fodertillsatser gäller cx;kså i fråga om de s.k. särskUda prcxiiUctema, bl.a. bioproteiner (direktivet 82/471/EEG med ändringsdirektiv).
När det gäller tiUsatser som är tillåtna inom EG men inte i Sverige innebär avtalet att när detta ttäder i kraft måste ifrågavarande tillsatser godtas också här i landet. Vi kan inte längre upprätthålla vårt krav aU en tillsats skaU vara av värde för djuret för att kunna godkännas. Nägot motsvarande krav gäiler inte inom EG. Inte heller blir det möjligt att ställa upp särskilda nationella viUkor för användningen av tiUsatser.
Enligt EES-avtalet skaU en EFTA-stat i fråga om tillsatser som är gcxlkända i EFTA-staten men inte inom EG senast den 1 januari 1993 överlämna viss i avtalet närmare beskriven dokumentation till medlemsstatema inom EG och till EG-kommissionen. Nationella tUlstånd som har lämnats av en EFTA-stat skall bli föremål för EG:s prövning enligt den ovannämnda proceduren före den 1 januari 1995. Det sagda gäller cKkså i fråga om de s.k. särskilda produktema.
Vissa tillsatser, t.ex. preparat som tillförs foder till renar, är godkända i Sverige men finns inte med bland de tillsatser som godkänts av EG. Godkännandena måste upphävas först om EG vid sin prövning skulle vägra godta dessa tillsatser. Avtalet innebär följaktiigen inte något hinder mot au tillsat-sema används intill dess prövningen sker cx;h självfallet även därefter under fömtsättning att EG godkänner tillsatsema.
Enligt EES-avtalet får Sverige behålla sin nationella lagstiftning när det gäller antibiotika, ccKcidiostatika cx;h andra läkemedel samt konserverings-mecUet myrsyra. De fördragsslutande partema skall se över frågan under år 1995.
38
För att åstadkomma en anpassning tiU EES-avtalet bör den nuvarande lägre- Prop. 1992/93:119 geln som fömtsätter godkännande av en svensk myndighet för att en fcxlertiUsats skall få användas bytas ut mot en regel som innebär att en fcxlertUlsats får användas bara om den är tilläten enligt EES-avtalet. 1 lagtexten bör uttrycket "fodertUlsats" kunna användas som eu samlande begrepp för varor eller ämnen som inom EG betecknas antingen som fodertillsatser eller s.k. särskilda produkter. Det bör nämnas att det av Jordbmksverket omnämnda kommissionsbeslutet om förbjudna råvaror inte ingår i de rättsakter som omfattas av EES-avtalet
För att införliva förteckningen över tillåtna tillsatser med svensk rätt bör det ankomma på Jordbmksverket att i föreskrifter ange tillsatsema. Av den nya lagbestämmelsen bör det framgå att sådana föreskrifter kommer att meddelas.
3.8 Anpassning av terminologin samt uppgiftsskyldigheten vid överlåtelse av foder
Mitt förslag: I det bemyncUgande som finns i fcxierlagen för föreskrifter om bl.a. märkning skall vad som sägs om den som hanterar foder yrkesmässigt for försäljning i stället gälla den som tar befattning med foder som "skall släppas ut på marknaden". Vidare vidgas bemyndigandet till att gälla föreskrifter om hur uppgifter som skall lämnas i samband med överlåtelse av foder skall vara utformade.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget bio-äds av remissinstansema.
Skälen till mitt förslag: I 6 § fcxierlagen finns ett bemyndigande för regeringen eller, enligt regeringens bestämmande, Jordbmksverket att meddela föreskrifter om skyldighet för importörer, tiUverkare cxh förpackare av foder att göra anmälan om verksamheten till Jordbmksverket, att föra sådana anteckningar om verksamheten som behövs för konttollen och an genom märkning eller på annat sän lämna uppgifter om varoma när dessa överlåts.
Skyldigheten gäller den som yrkesmässigt för försäljning importerar, tillverkar eller förpackar foder eller fodertillsatser. Motsvarande skyldighet enligt EG:s bestämmelser är knuten till att varoma skall släppas ut på marknaden. De uttryck som används i den engelska översätmmgen är "marketing" eller "place on the märket'.
Som nämnts inledningsvis ställs inom EG en rad krav när det gäller marknadsföringen av fcxlervaror. Av cUrektiven följer att upplysningama om varorna skall var objektiva cxh kortekta. I direktiven specificeras vilka uppgifter som skaU lämnas om fodrets tekniska kvaUtet Det anges cxkså viUca uppgifter som får lämnas frivilligt. Foderlagens bemyndigande bör förtydUgas så att
det klart framgår att JordbnUcsverket kan ges befogenhet att ställa motsvarande krav i verkets foreskrifter om märkning cxh atman upplysningsskyldighct
3.9 Jordbruksverket får överlåta tillsyn
Mitt förslag: Jordbmksverket ges möjlighet att överlåta åt annan myndighet än länsstyrelsen att utöva viss tiUsyn.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt
Remissinstanserna: Förslaget bittäds.
Skälen för mitt förslag: Tillsynen över att foderlagstiftningen efterföljs utövas av Jordbmksverket. Enligt fcxierlagen har Jordbmksverket emellertid möjUghet aU överlåta viss tillsyn tUl länsstyrelsen.
Enligt Jordbruksverket bör tillsynsuppgifter kunna överlämnas cxkså till annan myncUghet än länsstyrelsen. 1 promemorian angavs att den myndighet som närmast åsyftas är Statens veterinärmedicinska anstalt som utför analyser cxh konsulteras vid tiUsyn. Säväl Jordbmksverket som Statens veterinärmedicinska anstalt har i sina remissvar påpekat att också andra myndigheter kan komma i fråga för olika tillsynsuppgifter. Det gäller främst Statens Uvsmedelsverk cxh Sveriges lantbmksuniversitet. Bestämmelsema bör ändras så au en sådan överlåtelse av tillsyn kan ske. Ett regionalt tillsynsansvar får dock inte överlåtas tUl någon annan myndighet än länsstyrelsen.
4 Utsäde
4.1 EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen
Vad bettäffar utsäde omfattar EES-avtalet bestämmelser som återfmns i EG:s rättsakter om handeln med utsäde, en gemensam sortUsta för lantbmksväxter, sortbeskrivningar när det gäller köksväxter och lantbmksväxter samt rätt till Sttängare regler for förekomst av flyghavre.
Sammanfatmmgsvis gäller följande.
För att utsäde skall få säljas inom EG ställs krav pä officiell certifiering, dvs. au utsädet godkänts efter en kvalitetsbedömning. Kravet på certifiering gäller inte bara utsäde för lantbmksväxter utan även utsäde för köksväxter (direktiven 66/400/EEG, 66/40l/EEG, 66/402/EEG, 69/208/EEG och 70/458/EEG).
Vidare krävs for att utsäde skall få säljas att sorten i fråga finns upptagen på en nationell sortiista eller på EG:s officiella sortlista (direktiv 70/457/EEG och 70/458/EEG).
När det gäller förekomst av flyghavre i utsäde har vissa länder fått bemyndigande au ha Sttängare regler än vad som annars gäller inom EG (direktiv 74/268/EEG).
40
De svenska bestämmelsema pä omrädet finns i utsädeslagen (1976:298), Prop. 1992/93:119 utsädesförordningen (1980:438) och i Jordbmksverkets föreskrifter.
Enligt utsädeslagen får regeringen eUer myncUghet som regeringen bestämmer meddela foreskrifter om att utsäde får överlämnas tiU annan eller föras ut ur landet endast om statsplombering av utsädet har skett (2 §). Med statsplombering avses en kvalitetskonO"oU av utsädet, plombering av förpackning och utfärdande av bevis om plomberingen.
Av bestämmelsema i utsädesförordningen följer bl.a. att statsplombering bara får ske av utsäde av sådan sort som befunnits uppfylla vissa angivna krav efter prövning av Statens växtsortnämnd.
I utsädeslagen finns vidare bestämmelser om att den som begär statsplombering av utsäde är skyldig att betala växtförädUngsavgift (4 cxh 6 §§).
4.2 Behovet av anpassning
EES-avtalet föranleder vissa ändringar i utsädeslagen. Vår statsplombering innebär en kvaUtetskonttoU som i sak överensstämmer med EG:s krav på certifiering. Vi bör emellertid överta EG:s begrepp på området. Utöver viss annan ändring av terminologin bör de lagändringar göras som föranleds av att växtförädUngsavgiften slopas. Vidare bör befogenheten i lagen att ställa krav på utsäde som skall exporteras upphävas.
I det följande behandlas dessa lagändringar i särskUda avsnitt
4.3 EES-anpassning av terminologin på utsädesområdet
Mitt förslag: Terminologin i utsädeslagen anpassas till den som gäller på utsädesomrädet inom EG. Detta innebär an begreppet "överlämnande tUl annan" i 2 cxh 3 §§ utsädeslagen bör bytas ut mot orden "släppa ut på marknaden" samt att ordet "statsplombering" i 1-3 §§ utsädeslagen bör bytas ut mot ordet "certifiering".
Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna godtar promemorieförslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt 2 § utsädeslagen (1976:298) får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får "överlämnas till annan" endast om statsplombering av utsädet har skett Begreppet "överlämnas till annan" förekommer också i 3 §. Inom EG använder man sig inte av detta begrepp. I stället används begreppet "släppa ut på marknaden". För att få fullstäncUg överensstämmelse meUan kraven i de relevanta direktiven och svenska föreskrifter bör uttrycket "släppa ut på marknaden" föras in i 2 och 3 §§.
41 Med begreppet "statsplombering av utsäde" avses enligt 1 § 2 utsädeslagen Prop. 1992/93:119 förvaltningsuppgift som innebär kvalitetskono-oll av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och utfärdande av bevis därom. EG använder en annan terminologi. I stäUet för begreppet statsplombering används ordet certifiering. Utsädeslagen bör ändras så an begreppet "statsplombering" ersätts med ordet "certifiering".
Även terminologin i utsädesförordningen bör anpassas till den ovan föreslagna.
4.4 Växtförädlingsavgiften tas bort
Mitt förslag: Bestämmelsema om växtförädlingsavgift i utsädeslagen utmönsttas.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna godtar promemorieförslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt utsädeslagen (1976:298) skaU växtförädlingsavgift tas ut vid statsplombering, om sorten inte är skyddad enligt växtförädlarrättslagen.
Växtförädlingsavgift förekommer inte inom EG. EES-avtalet innebär att av EG certifierat utsäde kommer att accepteras i Sverige i fortsätmingen utan om-plombering med svensk statsplombering. Därmed försvinner fömtsättningama att på ett enkelt sätt uppbära växtfErädlingsavgifter eftersom avgiften tas ut vid själva statsplomberingen. Avgiften infördes år 1961 för att stödja växt-föräcUingen i Sverige. År 1971 fick växtföräcUama genom växtförädlartättslagen (1971:392) möjUghet att skydda nya växtförädUngsprodukter och att ta ut licensavgift för skyddade sorter.
VäxtforäcUingsavgiftemas betydelse som stöd tiU svensk växtföräcUing har successivt minskat cxh har i dag i stort sett ersatts av den royalty som växtför-äcUingsföretagen kan ta ut med stöd av växtföräcUarränen som ett sätt att fmansiera svensk växtförädling. Växtförädlingsavgiften bör på angivna skäl avskaffas vilket redan anmälts i årets budgetproposition och utsädeslagen ändras i enlighet härmed. Bestämmelser om växtförädUngsavgift finns cxkså i utsädesförordningen. Dessa bör givetvis cxkså utmönstras.
VäxtföräcUingsavgiftens borttagande leder till en konsekvensändring i 2 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
4.5 EES-anpassning av reglema om export av utsäde
Mitt förslag: Krav eller villkor bör inte ställas på utsäde som är avsett för export.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt förslag.
42
Remissinstanserna godtar promemorieförslaget.
Skälen för mitt förslag: Enligt svenska bestämmelser får utsäde av lantbmksväxter inte foras ut ur landet utan att vara statsplomberat Skälet för denna bestämmelse är att växtföräcUmgsavgift skaU kurma tas ut EG-reglema gynnar export cxh innehåller inga villkor vad gäller certifiering eller andra krav. De krav som skall uppfyllas ställs av importlandet. För import till EG ställs däremot krav så att import i princip endast får ske frän godkänt ttedje land cxh då endast om EG:s minimikrav är uppfyllda. Import skall normalt ske med OECD- och ISTA-orangecertifikat, på vilka skaU garanteras att EG:s minimikrav uppfyUs. Någon omplombering av importerat utsäde behövs inte. Detta är inte heller fallet med utsäde som säljs inom EG.
En anpassning tiU vad som gäller inom EG innebär att den nuvarande möjligheten att ställa krav eller villkor på utsäde som är avsett för export bör tas bort. Bestämmelserna i utsädeslagen bör ändras i enUghet härmed
5 Lagstöd införs för provtagning på djur
5.1 Lagstöd införs för kontroll av hälsoläget bland djur och användningen av läkemedel på djur
Mitt förslag: Lagstöd införs som möjliggör provtagning på eller undersökning av djur dels for att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller konttollera vissa smittsamma djursjukdomar, dels för att kontroUera användningen av läkemedel och lUcnande.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med min förslag.
Remissinstanserna: Av de remissinstanser som uttalar sig i frågan är alla utom en. Statskontoret, positiva tUl forslaget. Statskontoret uttrycker viss tveksamhet med hänvisning tUl att en möjUghet till tvångsvis provtagning möjligen kan uppfattas som stötande. Ett överordnat tillsynsansvar bör enligt Statskontoret övervägas och det bör finnas möjlighet att överklaga. Flera remissinstanser framhåUer art den föreslagna lagen är angelägen. Statens livsmedelsverk anför att den föreslagna lagen bör utformas så att det också blir möjligt art ta prover i djurbesättrUngar för att konttoUera användningen av läkemedel. EnUgt Statens jordbmksverk är det angeläget art det klarläggs hur förhållandet meUan friviUiga hälsokontroller enUgt lagen (1985:342) om kontroU av husdjur cxh en provtagning enUgt den föreslagna lagen skaU organiseras. Av de remissinstanser som tUlstyrker forslaget är det flera som framför synpunkter på utformningen av den föreslagna lagen.
Skälen för mitt förslag: Sverige har en mycket god sjukdomssituation vad gäller de allvarliga smittsamma djursjukdomama. Vissa djursjukdomar, som fortfarande förekommer i ett flertal europeiska länder, är sedan länge utrotade i Sverige. Ingen av de aUvarUga sjukdomama mul- och klövsjuka, svin-
43
pest eller afrikansk svmpest har påvisats i landet på många år. Det senaste fal- Prop. 1992/93:119 let av mul- cxh klövsjuka inttäffade i Skåne år 1966. Den goda sjukdomssituationen beror delvis på Sveriges geografiska läge, men även och kanske främst på en resoiktiv infÖrselpoUtilc när det gäller djur txh djurprodukter.
Kontrollen av de smittsamma djursjukdomama är för de flesta länder av väsentiig betydelse för djurhålhiing och animalieprcxluktion cxh för handeln med djur cxh djurprodukter. En anpassning tiU EES-avtalet txh ett framtida inttäde i EG innebär att dessa frågor accentueras ytterligare med hänsyn till att handeln med djur och djurprcxlukter troligen kommer att öka, vilket innebär en ökad risk for inttcxluktion av nya djursjukdomar. En ökad beredskap som syftar tUl att snabbt kunna påvisa, diagnosticera och bekämpa nya sjukdomar krävs därför.
Kontrollen av smittsamma djursjukdomar sker i dag i huvudsak i form av s.k. serologiska undersökningar. Blod eller andra kroppsvätskor samlas dä in, företrädesvis från slakterier, cxh analyseras.
Som har berörts i prop. 1991/92:170 del DI bilaga 8 s. 3 gör förekomst av konttollprogram för en viss smittsam djursjukdom eUer dokumenterad frihet frän en sådan sjukdom att Sverige kan kräva att djur som förs in från EES-området är fria från den aktuella sjukdomen. Detta leder till att kraven på dokumentation cxh kontroll när det gäUer sjukdomssituationen i landet kommer att öka. Sådan dokumentation kan erhållas genom riktade serologiska cxh andra undersökningar av prover fi-ån utvalda djurpopulationer. Sådana undersökningar kan också behöva göras som en del i kontrollprogram för vissa sjukdomar. Systemet fömtsätter an hälsokontroller kan göras även utan en djurägares eller annan rättsinnehavares samtycke, vilket i sin tur fömtsätter lagstöd. Som har framhåUits i den ovannämnda propositionen saknas sådant lagstöd för närvarande med undantag för den undersökning som kan föreskrivas med stöd av epizootilagen (1980:369) eUer lagen (1983:738) om bekämpande av salmoneUa hos djur. Flera remissinstanser framhåUer att det är angeläget att Sverige har en lagstifming som gör det möjUgt att genomföra undersöknmgar som behövs
dels för att dokumentera att vissa aUvarliga smittsamma sjukdomar över huvud taget inte förekommer i Sverige eller i en region inom landet,
dels för att dokumentera förekomsten av vissa sjukdomar som är föremål för bekämpning eUer omfattas av ett konttoUprogram,
dels för att organisera en obUgatorisk hälsoövervakning.
Enligt EG:s rättsakter på området (direktiven 64/432/EEG, 90/426/ EEG, 90/539 EEG, 91/67/EEG och 91/68/EEG) kan med stöd av den nämnda dokumentationen vid import av levande djur krävas särskilda garantier bettäffande djurens hälsotiUstånd Dokumentationen har emellertid cxkså betydelse för våra möjUgheter att exportera djur cxh möjlighetema for oss au i vår tur utfärda garantier i fräga om hälsoläget. Rätten att kräva dlläggsgarantier kommer enligt EES-avtalet att prövas av EFTA:s övervakningsorgan ESA.
De kunskaper som redan finns om hälsotillståndet hos djur i Sverige ger anledning att tto att Sverige är frirt från en rad sjukdomar som förekommer på
44
kontinenten. Som exempel kan nämnas paratuberkulos hos nötkreatur och Prop. 1992/93:119 hönstyfus. För att dokumentera frihet från ett antal allvarliga sjukdomar krävs dock art ytterligare provtagningar kan utföras. För flertalet fall gäUer att proven kan tas i samband med slakt eUer på mjölk.
De kontroUprogram som avses i sammanhanget kan antingen vara en hälsokonttoll av det slag som anordnas enUgt lagen (1985:342) om konttoU av husdjur m.m. eller någon i annan form anordnad hälsoövervakning. Konttoller av det slaget finns på frivilUg gmnd för Aujeszkys sjukdom hos svin, salmonella hos fjäderfä cxh leukos hos nötkreatur. I den mån sådana konttollprogram inte inrättas frivUUgt och för att komplettera friviUiga program som mte har tillräckUg täckning behövs en möjlighet tiU provtagning och konttoU även utan djurägarens samtycke. Enligt EG-direktiven kan man for att få de nämnda garantiema välja an organisera en obligatorisk hälsoövervakning. En fömtsättning för en sådan hälsoövervakning är att det finns möjlighet tiU obligatorisk provtagning. För närvarande kan sådan övervakning komma i fråga för djurslagen fisk cxh fjäderfä.
Sedan flera år tiUbaka konttoUerar Livsmedelsverket förekomsten av rest-substanser av läkemedel i kött Den kontrollen utförs vid slakteriema av perso nal inom verkets besiktningsveterinärorganisation. Enligt EG:s direktiv om hormonkontroll (duektiv 85/358/EEG), som omfattas av EES-avtalet, krävs emellertid att konttoU utförs, fömtom vid slakt, också på de levande djurbe-sättningama. Syftet med kontrollen är att förhindra att hormoner och tiUväxt-stimulerande ämnen tillförs under ett visst skede under uppfödningen fÖr att sedan avbrytas i så god tid att användningen inte kan spåras vid den konttoll som sker vid slakteriema. Livsmedelsverket hänvisar till att verket i dag har små möjligheter art erhålla prover från djurbesättningar under uppfödningspe-ricxlen. Provtagningen har hittills utförts genom att enstaka djurägare och veterinärer medverkat friviUigt Enligt Livsmedelsverket bör den föreslagna lagen vidgas tiU att gäUa cxkså provtagning för konttoll av användningen av läkemedel.
Mot bakgmnd av vad en anpassning till EG:s rättsakter kräver och vad remissinstansema anfört anserjag att det finns ett klan behov av den föreslagna lagen. Möjligheten till obligatorisk provtagning bör, som Livsmedelsverket anför, gäUa också användningen av läkemedel.
Lagstöd bör följaktiigen införas för art möjliggöra obligatorisk provtagning eller undersökning dels för att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller konttollera vissa smittsamma djursjukdomar, dels för att konttollera användningen av läkemedel och andra ämnen eller berechiingar med lUcnande verkan.
Med hänsyn tiU att den föreslagna lagen ytterst gynnar alla som deltar i animalieproduktionen är det min övertygelse att tvångsinslaget i lagen inte kommer att uppfartas som särskilt betungande. Nägot behov av överordnad rillsyn kan enligt min mening inte fömtsättas. Däremot kan jag instämma i Statskontorets uppfattning att möjlighet an överklaga beslut enligt lagen bör finnas. När det gäller provtagningen som rör djursjukdomar berörs djurägama när-
45
mast av den provtagning som behövs för att upprätthålla konttoUprogram och organisera obUgatorisk hälsoövervakning. Statens veterinärmedicinska anstalt har förtecknat sju djursjukdomar som förekommer i landet eUer misstänks förekomma här och för viUca konttollprogram har upprättats eller bör upprättas. 1 den mån frivilliga konttollprogram finns eller upprättas får provtagningen betydelse bara för de djurägare som står utanför konttollen. Det kan fömtsättas an provresultaten från den frivilUga konttoUen utan vidare kommer att ställas tUl Jordbruksverkets förfogande för att kunna läggas till gmnd for en prövning av rätten tUl tUläggsgarantier. Frivilliga konttollprogram bör vidare kunna tilbnätas samma värde som en tiU alla delar obUgatorisk provtagning, eftersom djurägare som lämnar eller från början står utanför den fiiviUiga kontrollen får tåla att prov tas på deras djiu" med stöd av den föreslagna lagen.
Provtagning för att faststäUa sjukdomsfrihet kan komma att gälla ett betydligt större antal sjukdomar, upp tUl ett 25-tal. Den provtagningen kommer i huvudsak att utföras i samband med slakt
5.2 Djur som kan bli föremål för provtagning
Mitt förslag: Provtagning eller undersökning som rör djursjukdomar
skall kunna avse djur, djurkroppar, mjölk som levereras till mejeri och annat material som regeringen eller Jordbmksverket eller Livsmedelsverket föreskriver.
Promemorians förslag: Provtagningen eller undersökningen föreslås kunna avse husdjur och andra djur än husdjur om de hälls i fångenskap, djurkroppar och mjöUc.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser föreslär frän olika utgångspunkter en viss vidgning av lagens tillämpningsområde med avseende på objekten for provtagning cxh undersökning.
Skälen för mitt förslag: I promemorian föreslogs samma avgränsning som i djurskyddslagen när det gäller de djur som skall kunna bli föremål för provtagning eller undersökning. Jordbmksverket anser att epizootilagstiftningens avgränsning bör väljas, dvs. djur som kan överföra smittsamma djursjukdomar. Fiskeriverket och Fiskhälsan FH AB anser också att promemorieförslaget innebär en alltför snäv avgränsning. Mot bakgmnd av vad remissinstansema anfört förordar jag att lagen får gälla provtagning eUer undersökning på djur utan annan begränsning än den som följer av syftet med lagen. Med "djur" avses då såväl levande som döda djur.
Flera remissinstanser har påpekat att prov kan behöva tas också på annat material än djur, djurkroppar och mjölk. Som exempxl nämns blod och andra kroppsvätskor. Jag anser att befogenhet bör ges regeringen och enligt regeringens bestämmande Jordbmksverket eller Livsmedelsverket att meddela föreskrifter om sådant provmaterial.
5.3 Hälsoövervakning och villkor för livdjursförsäljning P™P- 1992/93:119
Mitt förslag: Med stöd av lagen skall föreskrifter kunna meddelas om skyldighet för den som föder upp djur an göra anmälan om sin verksamhet och om misstanke om djursjukdom samt att fora anteckningar om sin verksamhet. Föreskriftema skall också kunna gälla vilka krav som från hygienisk synpunkt skall beaktas i djurhållningen.
Med stöd av lagen skall vidare kunna föreskrivas eller beslutas i enskilda fall au djur får säljas som livdjur eller flyttas från ett område till ett annat inom landet, endast om djuren är fria från viss sjukdom.
Promemorians förslag: Motsvarande förslag saknas i promemorian.
Skälen till mitt förslag: Som nämnts i det föregående kan det enligt EG:s direktiv bettäffande vissa djurslag, för närvarande fisk och fjäderfä, komma i fråga au organisera en obligatorisk hälsoövervakning cxh därmed skapa möjlighet för tiUäggsgarantier vid import. I sådan hälsoövervakning ingår inte bara krav på viss provtagning utan det fordras också att djurägaren i viss begränsad omfatming för joumal över hälsoläget och att derme registterar sin verksamhet vid en myndighet. När det gäller fjäderfä ställs också vissa krav i fråga om de hygieniska förhållandena i uppfödningen. Kraven fömtsätts inte bli särskilt betungande för djurägama. När det gäller de hygieniska kraven ställs hårdare krav inom det nationella konttollprogrammet för salmonella. En skyldighet att göra anmälan om misstänkt djursjukdom skall också kunna åläggas den som föder upp djur. För att införliva EG:s regler krävs att föreskrifter kan meddelas i de nämnda avseendena. Ett bemyncUgande för detta bör tas in i lagen.
EG:s bestämmelser om tiUäggsgarantier är utformade sä att de fömtsätter att det land som gör anspråk på sådana garantier har möjlighet att tillämpa ett motsvarande garanrisystem vad beträffar handeln med djur inom det egna landet En i landet totalt sett låg förekomst av en viss sjukdom kan ge möjlighet till tilläggsgarantier i fråga om den sjukdomen vid import av djur. Den låga sjukdomsförekomsten kan bero pä att sjukdomen bara finns i ett litet antal djurbesättningar. Med en handel utan begränsningar inom landet finns risk för att sjukdomen sprids till andra besättningar. För att dokumentera en fortsatt låg sjukdomsförekomst kan då krävas en mycket omfattande provtagning. Kan man emeUertid hänvisa tiU att sjuka djur inte får säljas från de smittade besättningarna får man ett skydd mot smittspridning som drastiskt kan minska provtagningsbehovet. I lagen bör det därför tas in ett bemyndigande som gör det möjUgt att i föreskriftsform eller genom enskilda beslut kräva frihet från viss sjukdom för art djur skall få säljas som livdjur, dvs. till annat än slakt, eUer flyttas från ett område tUl ert annat inom landet
47
5.4 Kostnadema för provtagningen
Mitt förslag: Med stöd av lagen skall föreskrifter kunna meddelas om skylcUghet for djurägare att betala ersätming för provtagning och undersökning enligt lagen.
Promemorians förslag: Motsvarande förslag saknas i promemorian.
Remissinstanserna: Skilda synpunkter framförs i frägan. Jordbruksverket påpekar att den provtagning som sker inom de frivUliga konttollprogram-men bekostas av djurägama. Enligt verket bör det klarläggas att detsamma skall gälla för besättningar som ansluts med tvång enligt bestämmelsema i den föreslagna lagen. Enligt Fiskhälsan FH AB bör provtagningen bekostas av djurägaren. Svenska jägareförbundet anser däremot att kostnadema för den tvångsvisa provtagningen eller undersökningen inte bör belasta djurägaren eUer annan rättsinnehavare.
Skälen för mitt förslag: I budgetpropositionen har 10 miljoner kronor anslagits för utveckling av sjukdomskonttollprogram och genomförande av sjukdomskonttoUer som krävs för art införa de krav som förväntas med anledning av EES-avtalet (prop. 1991/92:100 bil. 10 p. F 8). Medlen bör i första ' hand användas for den provtagning som syftar tiU att konstatera frihet från vissa aUvarliga djursjukdomar. Provtagning inom konttollprogram som upprättas med stöd av den föreslagna lagen bör däremot helt eller delvis bekostas av djurägaren. Detsamma bör gälla provtagning som sker som komplettering tUl konttollprogram som upprättas frivUUgt. Det som kan bli aktuellt är an under en övergångstid på samma sätt som sker i fräga om de frivUliga konttollpro-grammen, med budgetmedel bekosta en del av provtagningen. I lagen bör därför tas in ett bemyndigande som gör det möjligt att meddela föreskrifter om djurägarens skyldighet att ersätta prov cxh undersökningar. Med stöd av bemyndigandet kan föreskrivas avgift också för de prov som tas för an konttollera användnmgen av läkemedel.
6 Handelsgödsel 6.1 EG:s bestämmelser
Vad gäller handelsgödsel så omfattar EES-avtalet fyra huvuddirektiv, sju direktiv om ändringar i och kompletteringar av dessa direktiv, och dessutom ett störte antal bilagor.
Bestämmelsema kan i sammanfatming sägas innebära följande.
Rådets direktiv om tUlnärmning av medlemsstatemas lagstiftning om gödselmedel (direktiv 76/116/EEG) innehåller gmndläggande bestämmelser om beteckning, definition, sammansättning, innehåll, förpackning och märkning av de viktigaste enkla cxh sammansatta gödselmecUen.
48 Gödselmedel som uppfyller bestämmelsema får säljas med märkningen Prop. 1992/93:119 "EEG-gödselmedel". Gödselmedel som inte uppfyller bestämmelsema får också säljas, dcxk inte med den angivna märkningen.
Kraven på viss sammansätming uttrycks genom fastställda minimihalter av näringsämnen i gödselmecUet
Märkningsbestämmelsema mnebär bl.a. krav på att gödselmedelstyp skall anges, halten av varje näringsämne skall deklareras cxh uppgift om garanterad netto- eUer bmrtovUct skaU lämnas. Märkningen eller etikettema skall vara anbringade på en framttädande plats, vara tydligt läsbara och outplånliga.
Reglema om förpackning av EEG-handelsgödsel innebär krav på au förpackningen skall vara försluten på ett sådant sätt eller med en sådan anordning art forslutningen eller själva förpackningen förstörs utan au kunna återställas när förpackningen öppnas.
I det ovan nämnda direktivet (76/116/EEG) foreskrivs officiell konttoll av EEG-gödselmedel for att säkerstäUa efterlevnaden av eUrektivet jämte dess bilagor. Genom konttollen skaU tillses att gödselmedel som saluförs som EEG-gödselmedel uppfyUer de krav som gäller enligt bestämmelsema om gödselmedelskvalitet cxh sammansätming. Genom kommissionens direktiv (77/535/-EEG) om tillnärmning av mecUemsstatemas lagstiftning om provtagnings-och analysmetoder för gödselmedel jämte bilagor, ges närmare föreskrifter om hur provtagningen skall utföras cxh viUca analysmetcxier som skaU användas.
Med hänsyn tiU allmänhetens säkerhet cxh arbetarskyddet har ytterligare regler fastställts för enkla ammoniumnitratgödselmedel med hög kvävehalt (cUrektiv 80/876/EEG). Dessa bestämmelser innebär bl.a. att vissa tx)rganiska tUlsatser som ökar medlets benägenhet att detonera inte får användas i gödsel-medelsreceptet Skäipta krav pä förpackningen cxh transporten av ammonium-nitttgödselmedel stäUs cxksä.
På gmnd av de särskUda egenskaper som enkla ammoniumnittatgödselme-del med hög kvävehalt besitter, har det befunnits nödvändigt att fastställa särskilda regler för konttollen av dessa gödselmedel. Dessutom regleras förfarandet vid bestämning av detonarionssäkerheten hos enkla ammoniumnitttgödsel-medel med hög kvävehalt (dkektiv 87/94/EEG).
EG:s direktiv har i princip inte till syfte att förebygga skador på människors hälsa eller pä miljön. Syftet med regleringen är i stället att minska eUer undanröja hinder för handeln med gödselmedel inom gemenskapen och att skydda konsumentema mot orecUighet i handeln med gödselmedel.
6.2 Behovet av lagstiftning
Med undantag för lagen (1984:409) om avgift på gödselmedel saknas i Sverige, till skiUnad från vad som gäller i många andra länder, en särskild lagstiftning på området. Detta innebär att dåliga produkter kan saluföras i Sverige utan några rättsliga påföljder. En förklaring till art svensk gödsehne-delslagstifming har kunnat undvaras är att den svenska gödselmedelsmark-
4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 119
nåden överlag präglats av seriösa cxh medvetna företag. Det har mer eller Prop. 1992/93:119 mindre ansetts som självklart att gödselmedlet skaU ha goda fysUcaliska egenskaper, att utlovad halt av växtnäringsämne hålls samt att märkningen är tydlig och kortekt
Införlivandet av de inledningsvis nämnda direktiven i svensk rätt kräver ny lagstifming. Som har anförts i regeringens proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet finns inte inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde någon lagstiftning i vilken de nu aktuella direktiven lämpligen skulle kunna införlivas. Med hänsyn till direktivens huvudsyfte, nämligen au främja recUighet i handeln, är inte heller lagen om kemiska produkter, som ju är en lagstifming för skydd av hälsan och miljön, lämplig.
Med den ökade rörlighet av prcxlukter som sannolikt blir följden av ett EES-avtal cxh i förlängningen av ett EG-medlemskap torde en särskild lag om EEG-handelsgödsel fylla en vUctig funktion både utifrån användarperspektiv och utifrån miljöperspektiv. Lantbmkama garanteras då de köper gödselmedel som är märkta med "EEG-gödselmedei" att mecUet är av viss beskaffenhet
Öppnade gränser skulle också kunna leda till att det i Sverige kommer att saluhållas gödselmedel med t.ex. höga halter av tungmetaller. 1 samband med att en särskild lag om EEG-handelsgödsel införs bör föreskrifter också meddelas om ett gränsvärde för den mängd kadmium som skaU få finnas i gödselmedel. Jag återkommer tiU detta nedan.
En tiUämpning av EG:s gödselmedelsdirektiv i Sverige innebär inte några stora förändringar av de "oskrivna lagar" eller kontrakterade leveransvillkor som förekommer vid handel med gödselmedel. Huvudleverantörema av gödselmedel i Sverige följer tUl stor del redan EG:s regler vad avser provtagning, analys cxh garanti för växtnäringshalt Det bör därför inte vara nägra problem för branschen att anpassa sig tiU en ny reglering.
Det finns i dag endast en svensk gödselmedelstillverkare och ett fåtal större importörer som tillsammans förfogar över större delen av gödselmedelsmarknaden. Dessa är registrerade hos Statens jordbruksverk för att prisregleringsavgifter och miljöavgifter skaU kunna beräknas. Dessutom finns ca 1(X) mindre aktörer som inte är registrerade hos Jordbruksverket.
6.3 Utformningen av svenska regler
Mitt förslag: EG-reglema om handelsgödsel införlivas med svensk rätt genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer. De bemyndiganden för regeringen som behövs meddelas i en särskild lag.
Promemorians förslag: Frägan berörs inte i promemorian.
50
Skälen för mitt förslag; Direktiven om gödselmedel innefattar sädana Prop. 1992/93:119 åligganden för enskUda som enUgt 8 kap. 3 § regeringsformen skall meddelas genom lag.
Regleringen i gödselmedelsdirektiven är detaljerad och i stor utsttäckning av teknisk karaktär. Det kan därför visa sig nödväncUgt att efter hand justera föreskriftema med hänsyn till den vetenskapliga cxh tekniska utvecklingen. Föreskriftsrätten bör därför sä långt det är möjligt delegeras tiU regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
En lämpUg ordning är aUtsä att lagstiftningen utfoimas som en bemyndigandelag, genom vilken regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer ges rätt att meddela föreskrifter om vilka villkor som skall uppfyllas för att handelsgödsel skall få marknadsföras under beteckningen EEG-handelsgödsel.
För att underlätta tillsynen bör den som marknadsför handelsgödsel vara skyldig att göra anmälan om sin verksamhet dll Jordbmksverket. Befogenheten att meddela föreskrifter om sådan anmälningsskyldighet bör kunna delegeras tUl Jordbmksverket, lUcsom föreskriftsrätten i fråga om provtagning cxh konttoll samt analysmetoder när det gäller EEG-handelsgödsel.
6.4 Tillsyn
Mitt förslag: Jordbmksverket bör ha hand om tillsynen över au föreskrifterna följs. Jordbmksverket får överiåta åt länsstyrelsen att utöva viss tiUsyn inom länet
Promemorians förslag: Frägan berörs inte i promemorian.
Skälen för mitt förslag: Direktiven om gödselmedel fömtsätter au det finns en officiell konttoll av EEG-gödselmedel. Enligt min mening bör Statens jordbruksverk få tillsynsansvaret enligt den föreslagna lagen. Även om den fömtsätta tUlsynen i viss utsttäckning ligger utanför Jordbruksverkets nuvarande arbetsfält bör det enligt min bedömning inte föreUgga några problem för verket att snabbt bygga upp den kompetens som erfordras. Enligt vad jag har inhämtat finns for övrigt redan en viss kompetens på området hos Jordbruksverkets växtskyddsenhet. Någon regional tiUsynsmyndighet behövs inte enUgt min mening. Vissa möjligheter att anordna regional tiUsyn bör dock tiUskapas. Jag anser inte att det fmns anledning att belasta kommunema med nya uppgifter. I StäUet bör Jordbruksverket få möjlighet att överiäta viss tillsyn på regional nivå på länsstyrelsema.
6.5 Avgifter för kontrollen av handelsgödsel
Mitt förslag: Kostnaden för konttollen av EEG-handelsgödsel skall uttas genom avgifter.
Promemorians förslag: Frågan berörs inte i promemorian.
Skälen för mitt förslag: Enligt min mening bör kostnaden för kontrollen av EEG-handelsgödsel finansieras genom avgifter. Jag kommer i det följande att föreslå att Jordbruksverket ges tUlsynsansvaret för kadrrviuminnehål-let i handelsgödsel. Även den tillsynen bör bekostas med avgifter. Bemyndigande för ett sådant avgiftsuttag finns i lagen (1985:426) om kemiska prodiUc-ter. När det gäller utformningen av ett avgiftssystem kan olika modeUer övervägas. Styrande för utformningen är var i hanteringen av handelsgödseln kontrollen bör ske. Bör den ske så nära konsumenten som möjligt eller bör den förläggas tiU ett tidigare skede i hanteringen. En annan fråga är vad avgiften bör omfatta. VUctigt är enligt min mening att avgiftema bör vara enkla att hantera och bör kunna beräknas på ett enkelt och rättvist sän. I fräga om den närmare utformningen av systemet anserjag det lämpligt att den sker efter mönster av det system som tiUämpas när det gäller konttollen av djurfoder. Enligt det systemet betalar tillverkare cxh importörer dels en gmndavgift, dels en kvantitetsberoende avgift som tiUsammans motsvarar kosmaden för själva fo-derkonttollen. Analyskosmadema däremot betalas från fall till fall av den vars foder konttolleras direkt till den instittition som utfört analysen. På motsvarande sätt anser jag att avgiftsskyldigheten när det gäller konttollen av handelsgödsel bör ligga på den som yrkesmässigt tillverkar handelsgödsel. Vidare bör vid import av handelsgödsel importören vara avgiftsskyldig. Jag avser att i ett senare sammanhang föreslå regeringen att Jordbmksverket ges i uppdrag att meddela närmare föreskrifter for avgiftssystemet
6.6 Införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel
Min bedömning: Ett gränsvärde for kadmium i handelsgödsel införs den 1 januari 1993.
Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med min ställningstagande såvitt nu är i fråga.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att effekten av förslaget när det gäller att nedbringa kadmiumhaltema är dåligt uttedd och att ett införande av gränsvärden inte nämnvärt kommer att nedbringa dagens tillförselnivåer.
Skälen för mitt förslag: Kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne, men någon akut risk för folkhälsan föreligger inte med nuvarande svens-
52
ka nivåer. Samtidigt fmns det stucUer som visar att negativa hälsoeffekter kan Prop. 1992/93:119 uppstå på lägre nivåer än vad man tidigare haft anledning att räkna med. Slutmålet måste därför vara att minska kadmiumhaltema i marken tiU garanterat ofarUga nivåer. Detta gäller såväl handelsgödsel, som står för knappt hälften av kadmiumtiUförseln till åkrarna, som andra källor för kadmium.
Mängden av kadmium som tillförs genom handelsgödsel har under de senaste 20 åren minskat kraftigt. Ett skäl tiU detta är an den totala användningen av handselgödsel har minskat. Eu annat skäl är att lantbruksnäringen själv har agerat for att sänka haltema av kadmium. Detta har skett frivUligt cxh har inneburit att kadmiumtiUförseln har sjunkit frän ca 3,3 g kadmium per hektar år 1970 tUl ca 0,6 g kachnium per hektar år 1991. En på detta sän friviUig minskning av kadmiumtUlförseln är nattrrUgtvis mycket positiv.
EES-avtalet medger nationeUa särbestämmelser for kadmium i handelsgödsel om sådana redan fmns i respektive lands nationella lagstiftning när EES-avtalet ttäder i kraft Som styrmedel är både miljöavgift och gränsvärde möjliga. Sverige har ansökt om medlemskap i EG och detta innebär art ett införande av en miljöavgift enligt min bedömning blir kompUcerat. Regeringen har ticUgare i år i såväl budgetpropositionen (1991/92: l(X) bil. 1.5) som i kompletteringspropositionen (1991/92:150 bUaga 1:12) framhållit att nya mUjöskatter eller avgifter i Sverige mäste utformas så att de inte kräver gränskonttoU eller på annat sätt stör vamhandeln enligt EG:s regler. Det är enUgt min bedömnmg svårt att se hur en mUjöavgift på kadmium skulle kunna ges en sådan utformning.
Sveriges åtgärder för att begränsa haltema av kadmium i handelsgödsel bör därför få formen av ett gränsvärde för högsta tillåtna halt kadmium per ton fosfor. Såväl Finland, Norge, Schweiz som Danmark har relativt nyligen infört sädana gränsvärden. Dessa gränsvärden varierar mellan 50-150 g kadmium per ton fosfor. Finland har med hänsyn till naturUga tillgångar av låg-kadmiumhaltig apatit haft möjlighet att införa ett så lågt gränsvärde som 50 g kadmium per ton fosfor.
Jag anser att Sverige från och med den 1 januari 1993 bör infora ert gränsvärde på 1(X) g kadmium per ton fosfor cxh jag kommer senare i höst att föreslå regeringen detta. Ett sådant gränsvärde kommer framför allt au eliminera riskema för att Sverige blu: ett dumpningland för gödselmedel med höga kadmiumhalter, vilket det finns en ökad risk for i takt med att fler EFTA- cxh EG-länder inför gränsvärden. Eu gränsvärde tillsammans med det frivilliga arbete som bedrivs för att nedbringa kadmiumhaltema anserjag skall kunna leda till att haltema av kadmium i gödselmedel yrterUgare minskas. Jag vill i derta sammanhang cxkså framhålla att det är väsentiigt att Sverige agerar kraftfuUt intemationeUt for art få tiU stånd lägre kadmiumhalter. I samband med att EES-avtalet i denna del skaU förhandlas om år 1995 anserjag an en utvärdering skall göras över hur kadmiumhaltema har utvecklats. I det sammanhanget bör cxkså prövas om ytterligare styrmedel kan anses nödvändiga.
Föreskrifter om ett gränsvärde för kadmium i handelsgödsel bör meddelas med stöd av lagen (1985:426) om kemiska produkter. Tillsynen över att före-
skriftema följs bör - på samma säu som i fräga om EEG-handelsgödsel - Prop. 1992/93:119 handhas av Jordbruksverket. Vad jag nu har anfört föranleder föreskrifter med stöd av lagen om kemiska prtxlukter. Förslag i det avseendet kommer att föreläggas regeringen i ett senare sammanhang. Jag har i den här frågan samrått med Chefen for MUjö- cxh naturresursdepartementet
7 Ikraftträdande
Den nya lagstifmingen cxh dc förslag tiU ändringar i befmtiig lagstiftning som jag föreslär i denna lagrådsremiss är i huvudsak föranledda av EES-avtalet och bör däribr träda i kraft vid samma tidpunkt som avtalet
Det kan inte uteslutas att EES-avtalet kommer art ttäda i kraft senare än den 1 januari 1993. Regeringen bör därför bemyncUgas art bestämma när de föreslagna lagama och lagändringama bör ttäda i kraft
8 Upprättade lagförslag
I enUghet med vad jag nu har anfört har inom Jordbruksdepartementet upprättats förslag riU
1. lag om ändring i Uvsmedelslagen (1971:511),
2. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
3. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
4. lag om provtagning pä djur,
5. lag om EEG-handelsgödsel,
6. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter cxh prisregleringsavgifter.
Lagförslaget under 6 har upprärtats i samräd med chefen for Finansdepartementet.
Förslagen bör fogas tiU protokoUet i detta ärende som bilaga 3.
9 Specialmotivering
9.1 Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)
i§
Hänvisningen i I § 1 tiU läkemedelsförordningen har konsekvensändrats som
en följd av den nya läkemedelslagen.
I paragrafen definieras vissa fÖr livsmedelslagstifmmgen centrala begrepp, bl.a. begreppet färdigförpackat livsmedel. Defmitionen av detta begrepp i EG:s ramcUrektiv om märkning (79/112/EEG) avviker från den som finns i livsmedelslagen. Härtill kommer att detta begrepp definieras pä ancta säu i vissa andra direktiv. Definitionen bör med hänsyn till detta utmönstras ur la-
gen. Definitioner av begreppet färcUgförpackade livsmedel bör i stället ingå i Prop. 1992/93:119 Livsmedelsverkets regelverk.
13§
Paragrafen innehåUer i dess nuvarande lydelse en uppräkning av de uppgifter som eu färdigförpackat livsmedel skaU vara märkt med när livsmedlet saluhålls. Den innehåller också bemyndiganden för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att begränsa märkningsskyldigheten enUgt bestämmelsen eller att utvidga denna på så sätt att märkning kan föreskrivas även i andra fall än beöäffande färdigförpackade Uvsmedel. I den föreslagna lydelsen innehåller paragrafen endast eu bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer art meddela föreskrifter om märkning av livsmedel. Motiven for paragrafen har redovisats i avsnitt 2.3.
14 §
Paragrafen har upphävts. Motivet för detta har redovisats i den allmänna motiveringen i avsnirt 2.3.
16 §
Punkten 4 i 16 § har följdändrats som en konsekvens av ändringen i 13 §. Dessutom har bestämmelsen om saluförbud för livsmedel som märkts med hållbarhetstid cxh vilken tid löpt ut förts över från 18 § som föreslås upphävd. Bestämmelsen bildar en ny punkt 5. Dämtöver har paragrafen moderniserats något i språkligt avseende.
18 §
Paragrafen har upphävts. Med hänsyn till att EG:s ramduektiv om märkning fömtsätter att uppgift om hållbarhetstid kan lämnas även bettäffande annat livsmedel än färdigförpackat har paragrafens bestämmelse om saluförbud förts över tUl 16 § som gäller livsmedel i allmänhet Paragrafens bestämmelser om förbud mot ommärkning txh omförpackning bör tas in i Livsmedelsverkets föreskrifter.
20 §
Det nuvarande tillståndskravet i paragrafen har ersatts av ett bemyncUgande för regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om saluhåUande av livsmedel för särskUda näringsändamål. Bemyndigandet omfattar också föreskrifter om naturUga mineralvatten. Motivet for ändringama har redovisats i avsnitt 2.5.
30 §
I 30 § har punktema 1—4 ändrats som en följd av ändringama i 13 och 20 §§. Ändringama i punkten 1 föranleds av att 14 cxh 18 §§ upphävs. Ändringen i punkt 2 är en följd av art 20 § utformats som ett bemyndigande. Ändringen i punkt 3 innebär att endast hänvisnmgen tUl föreskrifter som meddelas
55
med stöd av 13 § kvarstår, eftersom 13 § inte längre innehåller nägra materiel- Prop. 1992/93:119 la bestämmelser om märkning. Ändringen i purUct 4 slutiigen innebär att hänvisningen tiU 20 § andra stycket har tagits bort
9.2 Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder
i§
Hänvisningen tUl läkemedelsförordningen i 1 § andra stycket har konsekvens-ändrats som en följd av den nya läkemedelslagen.
2§
Enligt paragrafen i dess nuvarande lydelse gäller fcxierlagen fcxler och fodertillsatser avsedda för hästar, renar, nötkreatur, fjäderfä, pälsdjur, hundar, katter och ocUad fisk. Den föreslagna ändringen innebär att tillämpningsomrädet vidgas tUl att gälla aUa djur som omfattas av djurskyddslagens bestämmelser, dvs. dels husdjur, dels andra kategorier av djur under fömtsättning att de hålls i fångenskap.
Med husdjur avses enligt förarbetena tUl djurskyddslagen närmast sådana djur som ständigt lever under människans vård och av människan används för bestämda ändamål. Som exempel nämns sällskapsdjur som hund cxh katt, djur som används i jordbruket för bl.a. prcxluktion av kött cxh mjöUc samt ren (prop. 1987/88:93 s. 49).
TUl djur som häUs i fångenskap hör vissa husdjur men också djur som hålls i hägn eller instängda på det sätt som gäller i fråga om fiskcxUingar. TUl djur i fångenskap räknas även djur som hälls i mycket stora vilthägn (prop. 1987/88:93 s. 50).
3§
I paragrafen har det tUlägget gjorts att foder inte får ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det "har skadlig inverkan på miljön".
Som nämnts i den allmänna motiveringen gäller enligt EG:s regler att en tiUsats inte får godkännas om den har skacUig effekt på mUjön. I fortsätmingen kommer bara tiUsatser godkända av EG att få användas och därmed kommer vi i och för sig att uppfylla EG:s miljökrav utan någon särskild lagändring. TiUägget kan ändå vara motiverat for att markera att våra krav på fcxler cxksä i det här avseendet överensstämmer med EG:s.
3a§
Förbudet mot att använda fcxlermjöl cxh andra varor som framstäUts av bl.a.
självdöda djur föreslås fÖrtycUigat tUl att gäUa cxkså hela eUer delar av sådana
djur.
Den föreslagna ändringen, som också innebär att det i paragrafen infors undantagsbestämmelser i två nya stycken, har närmare kommenterats i den allmänna motiveringen.
Paragrafen föreslås ändrad så att befogenheten att meddela föreskrifter om foder som tiUsatts antibiotika eller kemoterapeutika vidgas. I fortsätmingen skaU regeringen eller, efter bemyncUgande av regeringen, Jordbmksverket kunna meddela föreskrifter inte bara om användningen av sådant foder utan cxkså för importen, tUlverkningen, försäljningen och hanteringen i övrigt. När det i övrigt är fråga om läkemedel som tiUförs foder på olUca sätt ankommer det på Läkemedelsverket att meddela motsvarande föreskrifter med stöd av läkemedelslagstifmingen.
Ändringen i paragrafens första stycke har gjorts for att markera att begreppen "antibiotika" och "kemoterapeutika" inte ersätter varandra. Bestämmelsen har också anpassats till det uttryckssätt som används i den nya läkemedelslagen (1992:859).
5§
Som framgår av den allmänna motiveringen får bara sådana fodertillsatser som är förenliga med EES-avtalet användas i fortsättningen. Genom den ändring som foreslås anpassas bestämmelsema i paragrafen tiU en sådan ordning. Som framgår av den aUmänna motiveringen omfattar paragrafens begrepp "fodertUlsats" varor eller ämnen som inom EG betecknas antingen som fcxlertUlsats eller s.k. särskild prcxlukt
6§
Paragrafen föreslås ändrad for att åstadkomma en anpassnmg tUl EG:s terminologi och för att klargöra att föreskrifter kan meddelas också om hur märkningen och andra uppgifter som lämnas vid överlåtelse av foder skall vara utformade.
12 §
Den föreslagna ändringen i 12 § gör det möjligt for Jordbruksverket att överlämna tiUsynsuppgifter också tiU andra myndigheter än länsstyrelsen.
15 och 17 §§
Ändringen i 15 § gör det möjligt for en tiUsynsmyncUghet att ta hand om foder som uppenbart är avsett att användas i söid mot förbudet att använda självdöda djur eUer sjukUgt förändrade delar av slaktade djur eller produkter av sädana djur som foder. Genom ändringen i 17 § kommer även sdfbestämmelser-na att omfatta användningen av sådant fcxler.
19 §
Bestämmelsema om överklagande av beslut har ändrats som en följd av au bestämmelser har införts om undantag från förbudet au använda självdöda djur som foder cxh med hänsyn tiU au Jordbmksverket inte längre skaU gcxlkänna tillsatser. Även ändringama i tillsynsbestämmelsema har föranlett cn ändring i paragrafen.
9.3 Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298) Pi"0P- 1992/93:119
l§
Ändringen i paragrafen innebär endast att ordet "statsplombering" och "plombering" i punkten 2 bytts ut mot orden "certifiering" resp. "försegUng" samt att en mindre språklig justering gjorts.
2§
Paragrafens innehåll har anpassats till vad som gäller inom EG. Sålunda har begreppet "överlämnande till annan" bytts ut mot begreppet "släppa ut på marknaden". Den marknad som här avses är den marknad som innefattar det europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vidare har ordet "statsplombering" som förekommer både i paragrafens första (xh andra stycke bytts ut mot det inom EG använda begreppet "certifiering". HärtiU kommer att bemyndigandet för regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav eller villkor på utsäde som är avseu för export har utmönstrats.
31 I paragrafens första stycke har begreppen "statsplomberas" och "överlämnas till annan" bytts ut mot begreppen "certifieras" resp. "släppas ut pä marknaden". I bestämmelsen i dess föreslagna lydelse anges an regeringen eUer myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag, som inte behöver certifieras enligt gäUande regler, får släppas ut pä marknaden endast om utsädet är försett med eller åtföljs av s.k. kvalitetsdeklaration.
För att tiUsyn skall kunna ske av att reglema om kvalitetsdeklaration följs föreskrivs i paragrafens andra stycke att en tillsynsmyndighet som utses av regeringen har rätt att få tiUträde tUl lokaler och andra utiymmen cxh art där ta prov. EnUgt bestämmelsens nuvarande lydelse saknas motsvarande möjUghet att tiUse att föreskriftema om statsplombering följs. En sädan möjUghet bör införas. Paragrafens andra stycke har utformats med beaktande av detta. Med stöd av bestämmelsen har tUlsynsmyncUgheten rätt tUl tiUträde även riU lokaler och utrymmen där s.k. legorensning äger mm. Slutligen har vissa språkliga justeringar gjorts i paragrafens andra cxh tredje stycke.
4§
Nuvarande 4 § som endast innehåller bestämmelser om växtföräcUingsavgift har ersatts av en helt ny bestämmelse om anmälningsplikt for den som yrkesmässigt förpackar eller bedriver handel med köksväxtutsäde. En sädan anmälan syftar till att underlätta konttollen av att endast certifierat köksväxtutsäde säljs.
6§
Paragrafen har upphävts.
Ändringama innebär dels att första, fjärde cxh femte styckena har upphävts som en konsekvens av att växtförädlingsavgiften tas bort, dels au andra (xh ttedje styckena konsekvensändras av samma anledning.
Även i 8 § ttedje stycket finns en bestämmelse om växtförädlingsavgift som utmönsttas. I övrigt har några smärte språkliga justeringar gjorts.
9.4 Lag om provtagning på djur
i§
När det gäller den provtagning eUer undersökning som syftar ttU att kartlägga hälsoläget kotnmer de befogenheter som lagen ger främst att användas med avseende på dels de epizootiska sjukdomama, dvs. de sjukdomar som finns uppräknade i epizcx)tiförordningen (1980:371), dels andra smittfarliga djursjukdomar som är anmälningspliktiga enligt Lantbrtiksstyrclsens kungörelse (LSFS 1983:41) om anmälningspliktiga sjukdomar m.m.
2§
I fråga om vissa av de aktueUa sjukdomama kan det finnas anledning att i föreskrifter generellt besluta om provtagning cxh undersökning. Det får då cxksä i föreskriftsform anges i vilken omfatming cxh på viUcet sätt verksamheten får bedrivas. I vissa faU kan emellertid undersökningsbehovet vara sådant art det ligger närmare till hands att i ett förvaltningsbeslut förordna om den provtagning eller undersökning som behöver göras. Det sagda gäller ocksä om den provtagning eUer undersökning som tar sikte på att kontroUera läkemedelsanvändningen vid djuruppfödning.
3§
Av skäl som redovisats i den aUmärma motiveringen har i paragrafen angivits att provtagningen eller undersökningen kan avse djur utan någon närmare avgränsning tin vissa djurslag. Aktuella för provtagning är av naturliga skäl främst djur som används i animaUeproduktionen eller i övrigt för produktion av livsmedel. Dit hör då också fiskar, kräftdjur och blötdjur. Provtagning kommer att ske på levande djur men kan också komma att ske på djur som självdött eUer avlivats. BemyncUgandet att föreskriva om provtagning på annat material än djur, djurkroppar cxh mjölk har kommenterats i den allmänna motiveringen.
Det skaU ankomma på regeringen eUer, efter bemyndigande av regeringen. Jordbruksverket eller Livsmedelsverket att bestämma vem som skall utföra provtagningen eller undersökningen. Utöver veterinärer kan som provtagare komma au anlitas t.ex. besiktningsassistenter vid slakteriema eller personer som är verksamma inom husdjurskonö-pllen.
59 Det är angeläget art provtagningen och undersökningen görs på ett sådant Prop. 1992/93:119 sätt att den så litet som möjligt inkräktar på annan verksamhet En erinran om detta har tagits in i lagen främst med tanke pä vikten av att prover och undersökningar i slakterier och mejerier genomförs med beaktande av att produktionen där inte skall störas. Efter påpekande av Jordbmksverket har bestämmelsen modifierats i förhållande tiU promemorieförslaget. Det krav som ställs är att provtagningen eller undersökningen skall innebära så små olägenheter som möjligt.
4§
Paragrafens första stycke mnehåUer ert bemyncUgande for föreskrifter om olika krav som måste vara uppfyllda om en obligatorisk hälsoövervakning organiseras. Andra stycket upptar ett bemyndigande för föreskrifter eller enskilda beslut om att djur får säljas tiU annat än slakt eller flyttas fiin ert område till ett annat inom landet, endast om djuren är fria från viss sjukdom. Behovet av föreskriftema har kommenterats i den aUmänna motiveringen, avsnitt 5.3.
5§
Paragrafen innehåller ett bemyncUgande för regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet fÖr djurägare att betala ersärtning för provtagrung och undersökning. Befogenheten art meddela sådana föreskrifter får regeringen överlåta till JordbnUcsverket txh Livsthedelsverket. I den allmänna motiveringen har angivits i vilka avseenden det kan bU aktueUt art ta ut ersärtning.
6§
Rätten att ta prover cxh genomföra undersökningar rnäste också innefatta en befogenhet att få tillträde till bl.a. djurstallar, slakterier och mejerier. I paragrafens första stycke finns en bestämmelse om detta. I ett andra stycke finns en bestämmelse om skylcUghet för djurägarc art tiUhandahåUa det bittäde som behövs for att provtagningen eller undersökningen skaU kunna genomföras. I kravet enligt 3 § tredje stycket att en provtagning eller undersökning skall genomforas på ett sätt som innebär sä små olägenheter som möjligt fär anses ingå också att anspråken på djurägarens medverkan anpassas efter omständighetema.
7§
I paragrafen föreskrivs bötessttaff för den djurägare som inte uppfyller skyldigheten att tillhandahålla biträde vid provtagning eller undersökning. På-följdsbestämmelsen blir knappast aktuell i andra faU än när en djurägare nonchalerar eller av tredska motsätter sig att medverka i rimlig omfatming.
8§
Paragrafen innehåUer bestämmelser om hur beslut enligt lagen får överklagas. Besluten rör näringsverksamhet Med hänsyn till de krav som ställs enligt Europakonventionen om mänskUga rättigheter och gmndläggande friheter bör
det därför finnas möjlighet au överklaga besluten till domstol. I paragrafen Prop. 1992/93:119 föreslås att överklagande skall få ske tUl kammartätt Det kan bli aktuellt att senare ändra instansordningen med hänsyn tiU att domstolsuttedningen i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolama inför 2 0{X)-talet har föreslagit att den första domstolsprövningen av i princip aUa förvaltningsbeslut skall ske i länsrätt
9.5 Lag om EEG-handelsgödsel
I paragrafen anges lagens tillämpningsområde vara marknadsföring av handelsgödsel under särskild beteckning. I lagen används begreppet handelsgödsel som får anses vara en allmänt vedertagen beteckning på varor av det slag som kan hänföras till följande tulltaxenummer i tulltaxelagen (1987:1068): 25.10, 28.08, 28.09, 28.14, 28.34, 28.35 och 31.02-31.05.
2§
Paragrafen ger stöd för ett införlivande av EG:s rättsakter om EEG-gödselmedel. Innebörden av en sådan märkning har redovisats i den allmänna motiveringen.
3§
Med stöd av paragrafen kan föreskrivas anmälningsskyldighet för den som marknadsför handelsgödsel. Syftet med en sådan föreskrift är att konttollen av lagstifmingen skall underlättas.
4§
Jordbmksverket bör ha huvudansvaret för tUlsynen med möjUghet att överlåta viss tillsyn tiU länsstyrelsema. Tillsynen bör kunna organiseras på ungefär samma sätt som den tillsyn som utövas enligt lagen (1985:295) om foder.
5§
Med stöd av paragrafen kan en tillsynsmyndighet få tillttäde till områden, lokaler cxh andra utrymmen där handelsgödsel hanteras. Det kan fömtsättas an provtagning och arman undersökning väsentiigen kommer att ske i anläggningar for tiUverkning och i lagemtrymmen. TUl sådana lokaler får då också räknas utrymmen där råvaror tUl handelsgödsel förvaras.
6§
Paragrafen innehåller bestämmelserom att en tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden eUer förbud som behövs för an lagen eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter skall efterlevas. Det kan t.ex. bli fråga om au förbjuda försäljning under EEG-beteckning därför att gödsehnecUet i fråga inte fyUer kraven for en sådan märkning.
Enligt paragrafen skaU konttoUen av EEG-gödselmedel ske enligt de metcxler som regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, Jordbmksverket föreskriver. Som framgår av redovisningen i den allmänna motiveringen innehåUer EG:s direktiv detaljerade föreskrifter om hur konttoUen skall gå tUl. Ett införlivande av direktiven i den delen kan ske genom föreskrifter av det slag som fömtsätts i paragrafen.
8§
I paragrafen fmns ett bemyndigande för föreskrifter om avgifter för den konttoll som utövas enligt lagen eUer enligt föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Motiven för bestämmelsen har redovisats i den allmänna motiveringen.
9§
Paragrafen innehåller bestämmelser om bötespäföljd för den som bryter mot
lagen eUer mot föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Det gäller den
som underlåter att göra anmälan erdigt foreskrifter som meddelas med stöd av
3 § och den som använder sig av EEG-märket utan att uppfylla föreskrivna
villkor.
10 §
I paragrafen finns bestämmelser om hur beslut enligt lagen får överklagas. Vad som anförts i anslutning till 8 § förslaget till lag om provtagning på djur har gUtighet cxksä med avseende pä förevarande paragraf.
10 Hemställan
Jag hemställer att Lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till
1. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),
2. lag om ändring i lagen (1985:295) om fcxler,
3. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
4. lag om provtagning på djur,
5. lag om EEG-handelsgödsel,
6. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
11 Beslut
Regeringen beslutar i enUghet med föredragandens hemstäUan.
62 Lagrådet Prop. 1992/93:119
Utdrag ur protokoU vid sammanttäde 1992-11-02
Närvarande: f d. justitierådet Böret Palm, justitierädet Lars Ä. Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.
Enligt protokoU vid regeringssammanttäde den 1 oktober 1992 har regeringen på hemstäUan av statsrådet Karl Erik Olsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag tiU
1. lag om ändring i Uvsmedelslagen (1971:511),
2. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
3. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
4. lag om provtagning på djur,
5. lag om EEG-handelsgödsel,
6. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter cxh prisregleringsavgifter.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessom Kerstin Nyberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrädet:
Inledning
I lagrådsremissen behandlas ett antal s.k. produktorienterade lagar som tiU följd av EES-avtalet måste anpassas till vissa EG-direktiv. Med hänsyn bl.a. tUl den mängd mycket detaljerade bestämmelser det måste bU fråga om när det gäUer kravspecifikation i olika hänseenden har genomgående i dessa fall valts lösningen att i respektive lag ta upp ett genereUt bemyncUgande för regeringen eller en myndighet att meddela bestämmelsema och därvid fömtsätta en delegation till myndighetsnivå. Det måste med en sådan ordning bli svårare för konsumentema att påverka innehållet än om bestämmelsema getts formen av en lag eller i van fall en förordning av regeringen. Flera av de nya reglema måste anses vara av stor betydelse från hälso- och säkerhetssynpunkt och bl.a. reglema om märkning av livsmedel har väckt uppmärksamhet i den allmänna debatten. Med hänsyn till den bundenhet till detaljbestämmelsema i direktiven som föreUgger synes emellertid utrymmet för påverkan i dessa faU bli i huvudsak begränsat tUl val av altemativ i vissa tolkningsfrågor. Förslaget måste ses som en nödväncUg följd av att EES-avtalet antas och den valda konstitutionella nivån får enhgt lagrådets mening gcxltas.
63
Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) Prop. 1992/93:119
27 §
Enligt lagförslaget upphävs 18 §. Som en följd härav bör fömtom 30 § även 27 § ändras. Lagrådet förordar au i 27 § första stycket hänvisningen tiU "16-18 §§" byts ut mot "16 och 17 §§.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:295) om foder
3a§
I paragrafens första stycke foreskrivs att som foder tUl andra djur än pälsdjur inte fär användas hela eUer delar av djur som självdött eller som avlivats eller sjukligt forändrade delar av slaktade djur. Av motivetingen (s. 32) framgår au med uttrycket "avUvats" avses djur som "avUvats utan efterföljande uppslakt-ning". Denna irmebörd av "avlivats" måste komma tiU uttryck i lagtexten.
Lagrådet föreslär med hänsyn härtiU och med vissa redaktioneUa ändringar att 3 a § första stycket fär följande lydelse:
"Som foder tUl andra djur än pälsdjur får inte användas djur som självdött eUer som avlivats men inte slaktats upp. Detsamma gäUer delar av sådana djur cxh sjukligt förändrade delar av slaktade djur. Vad som sägs om foder gäller också fodermjöl cxh annan vara som framställts av sådana djur eller djurdelar."
S§
De bemyndiganden som föreslås i skilda lagförslag i remissen får anses ha konstitutionellt stöd i 8 kap. 7 och 11 §§ regeringsformen. Innehållet i de föreskrifter som skall kunna meddelas med stöd av bemyndigandena är bestämt genom de EG-direktiv som redovisats i motivuttalandena. Endast i förevarande paragraf har anknytningen tUl EES-avtalet och därmed tiU EG-direktiven cUrekt utsagts i lagbestämmelsen. Lagrådet anser att skäl kan anföras för en sådan precisering, som emellertid då bör göras genomgående i lagförslagen. Lagrådet förordar emellertid att den i paragrafen angivna hänvisningen tUl EES-avtalet fär utgä. Paragrafen bör då få följande lydelse:
"Som fodertiUsats får användas endast sådana varor och ämnen som är förtecknade i foreskrifter som meddelas av regeringen eUer, efter regeringens bemyncUgande, av Jordbruksverket"
Förslaget till lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)
3§ .
Bestämmelsema i andra cxh tredje styckena bör på gmnd av sitt innehåU lämpligen brytas ut till en särskild paragraf, betecknad 3 a §.
Skyldigheten att lämna tiUttäde etc. har sin motsvarighet i andra lagar som behandlas i lagrådsremissen (se t.ex. Uvsmedelslagen och lagen om foder) men har där förenats bl.a. med en regel om möjlighet för tUlsynsmyncUgheten
att meddela vitesföreläggande. Lagrädet föreslär att i den angivna 3 a § tas in Prop. 1992/93:119 ett tnsdje stycke av följande lydelse:
'TiUsynsmyndigheten fär meddela de förelägganden som behövs for att bestämmelsema i första stycket skall efterlevas. Förelägganden kan förenas med vite."
8§
Om Lagrådets förslag i anslutning tiU 3 § i det remitterade förslaget godtas skall hänvisningama i första och andra styckena av förevarande paragraf till 3 § första stycket i stället avse 3 §.
Den anmälningsskyldighet som skall kunna föreskrivas med stöd av 4 § i föreslagen lydelse har lämnats utan sanktion i forslaget. Till första stycket i förevarande paragraf synes böra fogas följande mening:
'Till samma sttaff döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter anmälningsskyldighet som föreskrivits med stöd av 4 §."
Överklagande
Den bestämmelse Lagrådet har föreslagit om föreläggande i en ny 3 a § bör
föranleda att en rätt tUl överklagande införs. Lagrådet föreslår en ny 9 § med
följande lydelse:
'TUlsynsmyncUghetens beslut enligt 3 a § andra stycket får överklagas hos
Kammartätten."
Lagen (1992:000) om provtagning på djur
I lagförslaget ges regeringen med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen ett flertal bemyndiganden att meddela föreskrifter om provtagning m.m. Vidare ges regeringen med stöd av 8 kap. 11 § regeringsformen möjUghet att vidaredelegera denna normgivningsbefogenhet till underlydande myndigheter. I några fall (4 och 5 §§) har det överlämnats tUl regeringen att bestämma vUken myndighet som skall kurma meddela föreskrifter (jfr bemyndigandena i förslagen till ändringar i livsmedelslagen och utsädeslagen). I andra faU (2 och 3 §§) har i stäUet vidaredelegation angetts kunna ske tiU en viss namngiven myndighet (jfr här bemyndigandena i förslagen tUl ändring i foderlagen och tUl ny lag om EEG-handelsgödsel).
Båda typema av bemyncUgande är förenliga med 8 kap. 11 § regeringsformen. Av praktiska skäl torde dock metoden att ge regeringen fria händer när normgivande myncUghet skaU utses komma oftare tUl användning.
Såvitt gäller förevarande lagförslag framgår det inte av remissen varför det i några fall funnits påkallat utpeka de myndigheter som skall kunna meddela föreskrifter och i andra fall inte. Lagrådet ifrågasätter om det inte fmns anledning au i lagen i samtiiga fall använda samma metcxl.
5 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 119
Förslaget till lag om EEG-handelsgödsel Prop. 1992/93:119
9§
Med hänsyn till utformningen av 2 § bör ansvarsbestämmelsen i 9 § ges följande lydelse:
'Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet marknadsför handelsgödsel under beteckningen EEG-handelsgödsel utan att de vilUcor härför är uppfyllda som föreskrivits med stöd av 2 §."
66 Jordbruksdepartementet Prop. 1992/93:119
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanttäde den 3 november 1992
Närvarande: statsministem Bildt, ordförande, txh statsråden B. Westerberg, Friggebo, Laurén, Hömlund, Olsson, Svensson, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask
Föredragande: statsrådet Olsson
Proposition om ändringar i livsmedelslagen (1971:511) m.fl. lagar i anledning av EES-avtalet
1 Anmälan av lagrådsyttrande
Föredraganden anmäler Lagrådets ytttande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde den 1 oktober 1992) över forslag till
1. lag om ändring i Uvsmedelslagen (1971:511),
2. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
3. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
4. lag om provtagning pä djur,
5. lag om EEG-handelsgödsel,
6. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter cxh prisregleringsavgifter.
Föredraganden redogör för Lagrådets yttrande och anför.
Lagen om ändring i livsmedelslagen (1971:511)
27 §
I enlighet med Lagrådets påpekande bör hänvisningen i 27 § första stycket
ändras tiU följd av att 18 § upphävs.
Lagen om ändring i lagen (1985:295) om foder
3a§
Lagrädet föreslår att bestämmelsen förtydligas så att det av lagtexten framgår att med djur som avlivats avses djur som avlivats men inte slaktats upp. Jag bittäder lagrådets förslag.
5§
Paragrafen bör utformas i enlighet med vad Lagrådet förordar.
67 Lagen om ändring i utsädeslagen (1976:298) Prop. 1992/93:119
3och9§§
1 enlighet med Lagrådets förslag bör anch och ödje stycket i 3 § brytas ut till en särskild paragraf, betecknad 3 a §. Jag bittäder cxkså förslaget au i den nya paragrafen införa en bestämmelse om att tillsynsmyncUgheten får meddela för tillsynen nödvändiga förelägganden och att sådana förelägganden får förenas med vite. I en ny paragraf, 9 §, bör som lagrådet föreslår införas en bestämmelse som gör det möjligt att överklaga en tillsynsmyndighets beslut till kammartätten. Bestämmelsen bör, med viss justering,utformas i enlighet med Lagrådets förslag.
8§
Som en följd av Lagrådets förslag i anslutning till 3 § bör, som Lagrådet påpekar, hänvisningama i förevarande paragraf till 3 § första stycket i stället avse 3 §.
Jag ansluter mig till Lagrådets förslag att genom ett tillägg till 8 § första stycket föreskriva böter för den som inte fullgör med stöd av 4 § föreskriven anmälningsskyldighet.
Lagen om provtagning på djur
2, 3 och 8 §§
Lagrädet har ifrågsatt om det inte finns anledning att utforma bemyndigandena mera konsekvent i den meningct\ att man antingen pekar ut vissa namngivna myndigheter eller att man överlämnar till regeringen att bestämma vilken myndighet som skall ges rätt att meddela föreskrifter. Med anledning av påpekandet förordar jag att 2 och 3 §§ formuleras om så art det lämnas öppet tUl vilka myndigheter normgivningsbefogenhet skall kunna vidaredelegeras. Ändringen föranleder en följdändring i bestämmelsen om överklagande i 8 §.
Lagen om EEG-handelsgödsel
9§
Paragrafen bör, med en redaktioneU jämkning, utformas i enlighet med Lagrådets förslag.
Utöver vad som följer av det anförda bör vissa redaktionella ändringar göras i lagförslagen.
2 Införlivande av EES-avtalets bestämmelser om vin pp- 1992/93:119 och sprit
Min bedömning: Eftersom vin cxh sprit är livsmedel enligt den definition av begreppet livsmedel som finns i Uvsmedelslagen bör det ankomma pä Livsmedelsverket att i den svenska lagstiftningen införUva de bestämmelser om vin och sprit som omfattas av EES-avtalet
I den mån Livsmedelsverket inte redan har nödvändiga bemyndiganden för införlivandet kan sådana meddelas med stöd av Uvsmedelslagen.
Skälen för min bedömning: EG:s regelverk för vin- cxh spritprcxlukt-er utgör en del av den gemensamma jordbrukspolitiken. Genom EES-avtalet har emeUertid Sverige åtagit sig au i den svenska lagstiftningen införiiva regler för den tekniska hanteringen av sådana prcxlukter. EES-avtalet omfattar bl.a. bestämmelser om definition, märkning, beskrivning och presentation av spritdrycker och vin, förordning (EEG) nr 1576/89, förordning (EEG) nr 1014/90 och förordning (EEG) nr 1601/91. Utöver förordningarnas bestämmelser gäller för vissa vin och spritprodukter cxkså det tidigare behandlade ramdirektivet om märkning av livsmedel. Undantagsbestämmelser i avtalet gör det möjligt för Sverige art behåUa förbudet mot fönäljning av spritdrycker som har en alkoholhalt som överstiger 60 % liksom de nuvarande benämningarna på punsch, spritglögg, starkvinsglögg och vinglögg. Sverige har även fått rätt att förbjuda försäljning av vcxlka som är gjord på andra råvaror än säd cxh potatis. Dessutom skall vissa artUdar i förordningama inte tillämpas.
I förordningama definieras vad som avses med spritdryck cxh vissa andra gmndläggande begrepp, bl.a. sådana som har samband med sprittiUverkning. Förordningama innehåller dessutom bestämmelser om definitioner av olUca slags viner och spritdrycker och bestämmelser om de krav som gäller för att olika benämningar pä sådana varor skall få användas. Bestämmelser finns också om geografiska benämningar, tiUsatser, tillverkningsmetoder och gränsvärden för vissa föroreningar.
I Sverige fmns det för närvarande endast ett fåtal bestämmelser som reglerar detta område. Bestämmelsema fmns i föreskrifter meddelade av Livsmedelsverket med stöd av Uvsmedelslagen. Bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter som överensstämmer med förordningarna finns 17,11 och 13 §§ livsmedelslagen. Regeringen har enligt lagen möjUghet au i sin tur bemyndiga Livsmedelsverket att meddela sådana föreskrifter. 1 likhet med vad som gäUer i fråga om huvuddelen av EES-avtalets livsmedelsbestämmelser är de nu aktuella bestämmelsema utpräglat tekniska cxh mycket detaljerade. Med hänsyn till bestämmelsemas karaktär och med beaktande av art Livsmedelsverket redan i dag meddelar föreskrifter på området, bör verket ha ansvaret för att förordningama införlivas i den svenska rärtsordningen.
3 Fiske PtoP- 1992/93:119
EES-avtalet behancUar en rad väsentiiga områden inom fiskerisektom (prop. 1991/92:170 bU. 8 s. 14). Regeringen tillsatte den 8 juli 1992 en särskUd utredare med uppgift art bedöma den svenska fiskerinäringens utveckUngsmöjUgheter. Utredningen skall göras bl.a. mot bakgmnd av EES-avtalet UOTcdaren skaU redovisa sina slutiiga förslag tiU regeringen senast den 1 juU 1993 men kommer redan i år att föreslå åtgärder som kan behöva vidtas från den 1 juli 1993. Arbetet i Jordbruksdepartementet bedrivs med sUcte på att en proposition skall länmas under våren 1993.
4 Kostnadskonsekvenser
De föreslagna ändringama i livsmedelslagen, foderlagen cxh utsädeslagen kan i flera avseenden fömtsättas innebära kostnadsbesparingar. Som framhållits av Riksrevisionsverket innebär forslaget att ge Livsmedelsverket ett samlat ansvar för föreskriftema om märkning av Uvsmedel en smicUgare ordning än den som gäUer for närvarande. Besparingar kan också göras genom aU tillståndsprövningen tas bort i fråga om specialdestinerade Uvsmedel och fodertiUsatser. Ett minskat krav på statsplombering och slopandet av växtförädlingsavgiften leder också tiU mindre kostnader för staten. Somjag redovisat i avsnitt 3.3 väntas den föreslagna utvidgningen av foderlagens tillämpningsområde mte leda tiU några krav på ökade resurser.
Art den föreslagna lagen om provtagning på djur kommer att leda tiU vissa kostnader, både för samhället och för djurägama, framgår av vad jag har anfört i avsnitt 5.4. Det konttollbehov som följer av den föreslagna lagen om EEG-handelsgödsel kommer också att få kostnadskonsekvenser. Den frågan har behandlats i avsnitt 6.5.
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemstäUer jag att regeringen dels föreslår riksdagen art anta förslagen tUl
1. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511),
2. lag om ändring i lagen (1985:295) om fcxler,
3. lag om ändring i utsädeslagen (1976:298),
4. lag om provtagning på djur,
5. lag om EEG-handelsgödsel,
6. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter cxh prisregleringsavgifter,
dels bereder riksdagen tillfälle art ta del av vad jag anfört ora
7. införande av gränsvärde för kadmium i handelsgödsel (avsnitt 6.6 i regeringsprotokoUet den 1 oktober 1992),
8. införUvande av EES-avtalets bestämmelser om vin cxh sprit (avsnitt 2).
70
6 Beslut Prop. 1992/93:119
Regeringen ansluter sig tiU föredragandens överväganden cxh beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för de åtgärder cxh de ändamål som föredraganden har hemställt om.
71 Promemorians lagförslag Prop. 1992/93:119 Bilaga 1 1. Förslag till
Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)
Härigenom föreskrivs att 1,13,14,16, 20 cxh 30 §§ livsmedelslagen (1971:511)1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§ I derma lag förstås med
1. livsmedel, matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) äger tiUämpning,
2. livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett att tillföras livsmedel för att förbättta dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsedd att tiUföras Uvsmedel för att påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos Uvsmedlet, om berikningsmecUet, varan eller ämnet ej är livsmedelsråvara,
2. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansätming eller beskaffenhet i övrigt.
4. färdigförpackat livsmedel, Uvsmedel som utan omedelbart samband med överlämnande till konsument inneslutits i förpackning, avsedd att brytas först av konsumenten.
4. färdigförpackat livsmedel, Uvsmedel som utan omedelbart samband med överlämnande till konsument helt eller delvis omsluts av en förpackning, som är avsedd att brytas först av konsumenten.
13 §
Färdigförpackat livsmedel som saluhålles skall vara tydUgt och otvetydigt märkt medföljande uppgifter,
1. livsmedlets slag,
2. livsmedlets sammansättning,
3. livsmedlets nettovikt eller nettovolym vid förpackningstillfället,
4. anvisning hur Uvsmedlet skall förvaras, omförvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarliet,
5. beräknad hållbarhetstid, om denna är begränsad,
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om märkning av färdigförpackat livsmedel.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter om märkning även ifråga om annat livsmedel än färcUg-förpackat
' Lagen omttyckt 1989:461
72
Nuvarande lydelse
6.förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller, om namnet eller firman är allmänt känd, endast namnet, firman eller förkortning därav,
7.sådana uppgifter i övrigt av betydelse för konsumenterna som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligt första stycket 1-6.
Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer kan föreskriva märkning enligt första stycket av annat Uvsmedel än färdigförpackat
Föreslagen lydelse
Prop. 1992/93:119 Bilaga 1
14 §
Ansvaret för att Uvsmedel märkes enligt 13 § åvilar förpackaren i fråga om livsmedel som färdigförpackas inom landet och den som först salu-håller livsmedlet inom landet i fräga om annat Uvsmedel.
Livsmedel får icke märkas av annan utan medgivande av den som enligt första stycket är ansvarig för märkningen och den vars namn eUer fuma anges genom märkningen.
Ansvaret för att livsmedel märks enligt de föreskrifter som meddelas med stöd av 13 § åvilar förpackaren i fråga om livsmedel som färdigförpackas inom landet och den som först saluhålier livsmedlet inom landet i fråga om annat livsmedel.
Livsmedel får inte märkas av någon annan utan medgivande av den som enligt första stycket är ansvarig for märkningen och den vars namn eUer furoa anges genom märkningen.
16 §
som meddelas med stöd av 13 §.
I fråga om förbud mot saluhåUande gäller dessutom vad som följer av 10 ochll§§.
Livsmedel får ej saluhållas, om det
1. kan antagas vara otjänligt tUl människoföda,
2. tiUförts livsmedelstillsats i strid med 6 §,
3. uppges hålla en livsmedelsstandard som föreskrivits enligt 7 § men icke motsvarar standarden,
4. ej är märkt enligt 13 §.
Livsmedel får inte saluhållas, om det
1. kan antas vara otjänligt tiU människoföda,
2. tiUförts livsmedelstUlsats i strid med 6 §,
3. uppges håUa en Uvsmedelsstan-dard som föreskrivits enligt 7 § men inte motsvarar standarden,
4. inte är märkt enligt föreskrif ter
73
Nuvarande lydelse
Livsmedel får ej utan tillstånd av myndighet som regeringen bestämmer saluhållas under uppgift att det är särskilt lämpat för människor med behov av särskild kost på grund av ålder, sjukdom eller annat förhållande.
TUlstånd enligtförsta stycket kan förenas med vUlkor.
Föreslagen lydelse
20 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter och uppställa villkor för saluhållande av Uvsmedel för särskilda näringsändamål.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 1
30 §
TUl böter eUer fängelse i högst ett år döms, om inte gämingen är ringa, den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 6, 8, 14 §§ eller 16 § 1-3, 17-20 §§,2\ § första stycket eller 23 §,
2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, \2 %, 16 § 4, 21 § andra stycket, 22 § tredje stycket, 28 § andra stycket eller 29 §,
3. vid märkning enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar oriktiga uppgifter.
1. bryter mot 6, 8, 14,16-20 §§, 21 § första stycket eller 23 §,
2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eUer 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § ttedje stycket, 28 § andra stycket eller 29 §,
3. vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar oriktiga uppgifter,
4. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6 § eller 20 § andra stycket.
Om förpliktelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsumentinttesset uppsåtiigen åsidosatts i större omfattning eller annars på ett allvarligt särt, döms tUl fängelse i högst två år.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt 26 § första stycket andra punkten, döms tiU böter.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med Sttaff i brottsbalken.
Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om sttaff för vamsmuggling.
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
74
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder
Härigenom föreskrivs an 2-6,12, 15, 17 och 19 §§ lagen (1985:295) om fcxler skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Lagen gäUer foder cxh fcxlertUlsatser avsedda för hästar, renar, nöt-kreatur, svin, fdr, getter, kaniner, fjäderfä, pälsdjur, hundar, katter och odlad fisk.
Lagen gäller inte hanteringen i enskilda hem av foder avsett för hundar, katter eller kaniner, vilka hålls som sällskapsdjur.
2§
Föreslagen lydelse
Lagen gäller fcxler och fodertillsatser avsedda för husdjur och andra djur än husdjur, om de hålls i fångenskap.
Lagen gäUer inte hanteringen i enskilda hem av foder avsett for sällskapsdjur.
3§ Fcxler får inte ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det
1. är skadligt eUer annars otjäiUigt for djuret,
2. gör livsmedel från djur som utfodrats med fodret skadligt eller otjänUgt som människoföda, eller
3. vid hanteringen medför hälsorisker för människor.
2. gör Uvsmedel från djur som utfodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människoföda,
3. vid hanteringen medför hälsorisker för människor, eller
4. har skadlig inverkan på miljön.
3a§i
Som foder tUl andra djur än pälsdjur får inte användas fodermjöl eUer annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur.
Som fcxler tUl andra djur än pälsdjur får inte användas hela eller delar av självdöda djur eller sjuklig t förändrade delar av slaktade djur. Detsamma gäller fodermjöl eller annan vara som framställts av självdöda djur eUer av sjukligt förändrade delar av slaktade djur.
Första stycket gäller inte fisk som används som foder eller foder som har framställts av fisk.
Om det finns särskilda skäl, får JordbnUcsverket i det enskilda fallet medge undantag från första stycket när det gäller foder till djur i djurparker och lUcnande anläggmngar.
1 Senaste lydelse 1988:537.
75 Nuvarande lydelse
Antibiotika och andra kemoterapeutiska medel får tiUsättas fcxler endast för art förebygga. Undra eller bota sjukdom eller sjukdomssymptom.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela foreskrifter eUer uppställa villkor för användningen av foder som innehåller medel som avses i första stycket.
Föreslagen lydelse 4 §2
Antibiotika eller kemoterapeutiska medel får tiUsättas foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjukdom eUer sjukdomssymptom.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela föreskrifter eUer uppställa villkor för importen, tUlverkningen, försäljningen, användningen eller hanteringen i övrigt av foder som innehåller medel som avses i första stycket.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 1
5 §3
Som fodertillsats får användas endast vara eller ämne som godkänts för ändamålet i fråga. Frågor om godkännande prövas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbmksverket. Ett godkännande får förenas med villkor.
Som fodertiUsats får användas endast sådana varor eller ämnen som tillåts enligt avtalet om Europeiska samarbetsområdet och som förtecknas i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbmksverket
6 §4
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Jordbruksverket får föreskriva att den som yrkesmässigt för försäljning importerar, tiUverkar eller föipackar fcxler eller fodertiUsatser skall
1. göra anmälan om sin verksamhet tiU Jordbruksverket,
2. föra sädana anteckningar över lager, tillverkning, inköp och försäljning eller annat förfogande som behövs för konttoU av att denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter följs,
3. lämna uppgifter om varan i samband med överlåtelse genom märkning eUer på annat sätt
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva att den som importerar, tillverkar, eller förpackar fcxler eUer fodertiUsatser som skall släppas ut på marknaden skall
1. göra anmälan om sin verksamhet tiU Jordbruksverket,
2. föra sådana anteckningar över läger, tillverkning, inköp och försäljning eller annat förfogande som behövs för konttoU av att derma lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter följs,
3. lämna uppgifter om varan i samband med överlåtelse genom märkning eller på annat sätt och hur dessa uppgifter skall vara utfor made.
2 Senaste lydelse 1991:400.
3 Senaste lydelse 1991:400. " Senaste lydelse 1991:400.
76 Nuvarande lydelse
Jordbmksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gälla även länsstyrelsen.
Föreslagen lydelse
12 §5
Jordbmksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn mom länet. Jordbruksverket får också överlåta åt annan myndighet än länsstyrelse att utöva tillsyn. Om överlåtelse av tillsyn sker, skall vad som sägs om tiUsynsmyncUghet i lagen gäUa även den myndighet till vilken överlåtelse skett.
Prop. 1992/93:119 Bilaga I
15 §
TiUsynsmyndigheten fär ta hand om foder cxh fodertillsatser som uppenbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 3 a § första stycket eller 9-11 §. TillsynsmyncUgheten får vidare ta hand om foder cxh fodertillsatser som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbu-
Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder cxh fodertUlsatser som uppenbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 9-11 §. Tillsynsmyndigheten får vidare ta hand om foder och fodertiUsatser som avses med ett föreläggande eller ert förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbudet inte efterkoms.
det inte efterkoms. Har ett foder eUer en fodertUlsats tagits om hand, får ägaren under tiUsyns-myncUghetens konttoll göra varan duglig till utfodring eller använda den för något annat lovligt ändamål. I annat fall skall varan förstöras genom tiUsyns-myndighetens försorg på ägarens bekostnad.
17 § TUl böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
1. bryter mot 4 § första stycket, 5 1. bryter mot 3 a§ första stycket, eUer 9-11 §, 4 § första stycket, 5 eller 9-11 §,
2. bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket eller 6 §.
3. åsidosätter förbud eller villkor 3. åsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4 § and- som meddelats med stöd av 4 § andra stycket, 5 eller 8 §, eller ra stycket eller 8 §, eller
4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 § första stycket andra meningen.
I ringa faU skall inte dömas riU ansvar.
Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte tiU ansvar enligt derma lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller förbudet
5 Senaste lydelse 1991:401.
77
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
Ansvar enUgt första stycket mttäder inte om ansvar för gämingen kan ådömas enUgt brottsbalken eUer enUgt lagen (1960:418) om sttf för vamsmuggling.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 1
19 §6
Beslut av Jordbmksverket i ärende som avses i 13 § första stycket, 14 eUer 15 § får överklagas hos kammartätten. Föreskrifter om överklagande av beslut av Jordbruksverket med stöd av ett bemyndigande enligt 4-6 cxh 8 §§ meddelas av regeringen.
Länsstyrelsens beslut får överklagas hos Jordbmksverket. Jordbmksverkets beslut i ett sådant ärende får överklagas hos kammartätten.
Beslut av Jordbmksverket i ärende som avses i3 a § tredje stycket, 13 § första stycket, 14 eller 15 § fär överklagas hos kammartätten. Föreskrifter om överklagande av beslut av Jordbmksverket med stöd av ett bemyndigande enligt 4, 6 cxh 8 §§ meddelas av regeringen.
Beslut av länsstyrelsen eller av annan myndighet till vilken Jordbruksverket överlåtit att utöva tillsyn fär överklagas hos Jordbruksverket. Jordbmksverkets beslut i ett sädant ärende får överklagas hos kammarrätten.
Denna lag ttäder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6 Senaste lydelse 1991:401.
3. Förslag till
Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)
Härigenom föreskrivs i fråga om utsädeslagen (1976:298)
dels att 4 cxh 6 §§ skaU upphöra att gäUa,
dels att 1-3, 7 och 8 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 1
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§2
I denna lag förstås med
1. utsäde, dels frö som är avsett tiU utsäde med undantag av skogsfrö, dels utsäde av potatis (utsädespotatis).
2. statsplombering av utsäde, förvaltningsuppgift som innebär kvalitetskontroll av utsäde, plombering av förpackning med utsäde cxh utfärdande av bevis därom.
2. certifiering av utsäde, förvaltningsuppgift som innebär kvaUtetskonttoU av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och utfärdande av bevis om detta.
2 §3
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får överlämnas till annan eller föras ut ur landet endast om statsplombering av utsädet har skett.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skaU gälla för statsplombering.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om au utsäde av visst slag får släppas ut på marknaden endast om certifiering av utsädet har skett.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla for certifiering.
3 §4
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall statsplomberas får överlämnas till annan endast om utsädet är försett med eller åtföljs av uppgifter som behövs för att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).
För tillsyn av att föreskrifterna om kvalitetsdeklaration följs äger myndighet som regeringen bestämmer tUlttäde tUl lokcd eller annat
Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer fär meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skaU certifieras får släppas ut på marknaden endast om utsädet är försett med eller åtföljs av upp»-gifter som behövs för att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).
För tillsyn av att föreskrifterna om certifiering och kvalitetsdeklaration följs har myndighet som regeringen bestämmer rätt an få tiUttäde
' Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:298.
2 Senaste lyddse 1979:298.
3 Senaste lydelse 1979:298. " Senaste lydelse 1979:298.
79
Nuvarande lydelse
utrymme och får där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar cxh handUngar som behövs för tillsynen.
Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för tillsynen.
Föreslagen lydelse
tiU lokaler och andra utrymmen och att där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar cxh handlingar som behövs för tillsynen.
Polismyndigheten skall på begäran lärrma den hjälp som behövs vid tillsynen.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 1
7 §5
Den som till utsädeskontrollen uppsåtligen avger handling med oriktig uppgifi och därigenom föranleder fara för att växtförädlingsavgift undandras döms tiU böter eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, döms till böter.
Den som till utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eUer sort döms tiU böter, om inte gärningen är belagd med straff enligt första stycket.
1 ringa fall döms inte till ansvar enligtförsta eller andra stycket.
Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket första meningen ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem dr från brottet.
Bestämmelserna i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas på brott enligtförsta stycket första meningen.
Den som till utsädeskontrollen uppsåtiigen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eller sort döms tUl böter.
I ringa fall döms inte tUl ansvar.
8§fi
Den som uppsåtUgen eUer av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 § första stycket dömes till böter, om ej gämingen är belagd med straff i lagen (1960:418) om sttaff för vamsmuggUng.
Den som uppsåtiigen eUer av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 § första stycket döms till böter, om inte gämingen är belagd med Sttaff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.
5 Senaste lydelse 1985:113.
Ändringen innebär bl.a. an första, fjärde och femte styckena upphävs.
sSenaste lydelse 1979:298.
Ändringen mnebär bl.a. att sista stycket upphävs.
80 Nuvarande lydelse
Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 § första stycket, skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat
Har någon gjort sig skyldig till brott enligtförsta stycket, skall han förpliktas erlägga växtförädlingsavgift som har undandragits genom brottet och ersätta tillsynsmyndigheten kostnader för undersökning av taget prov.
Föreslagen tydelse
Vara som varit föremål for brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 § första stycket, skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obilligt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat
Prop. 1992/93:119 Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 119
4. Förslag till Prop. 1992/93:119
Bilaga I Lag om provtagning på djur
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag avser kartläggning cxh konttoll av smittsamma djursjukdomar.
2 § För att kartlägga frihet från smittsamma djursjukdomar fär Statens jordbruksverk efter samråd med Statens veterinärmecUcinska anstalt föreskriva eUer besluta om provtagning eUer undersökning enligt denna lag.
3 § Provtagning eller undersökning enligt 2 § får utföras av veterinär eller annan person som Jordbruksverket bestämmer på
1. husdjur,
2. andra djur än husdjur om de hålls i fångenskap,
3. döda djurkroppar,
4. mjölk som levereras tiU mejeri.
Provtagningen eUer undersöknmgen får utföras utan samtycke av den som äger djuret, djurkroppen eUer mjölken eller annan rättsinnehavare.
Provtagningen eller undersökningen skall genomföras på ett sätt som inte innebär olägenhet för rättsinnehavaren.
4 § Jordbruksverket får överiåta åt Statens veterinärmecUcinska anstalt att besluta om provtagning eller undersökning enUgt denna lag.
5 § För provtagning eller undersökning enligt denna lag har den som utför provtagningen eUer imdersökningen rätt att få tillträde tUl områden, anläggningar, byggnader, lokaler cxh andra utrymmen där djur hålls eller där djurkroppar eller mjölk förvaras.
Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs för att provtagningen eUer undersökningen skall kunna genomföras.
6 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om provtagning eUer undersökning enligt denna lag.
Denna lag ttäder i kraft den dag regeringen bestämmer.
82
Sammanfattning av betänkandet (SOU 1992:14) Mindre PoP- 1992/93:119
kadmium i handelsgödsel, avgivet av utredningen för Bilaga 2
införande av miljöavgift på kadmium i handelsgödsel
Mitt uppdrag
Större mängder kadmium i mUjön kan orsaka många olika stömmgar på det levande. Kadmium ansamlas i njurarna och kan även ge genetiska skador. Kadmium är ett grundämne och bryts därför aldrig ned. Nästan hela vårt kadmiumintag kommer med maten. Där svarar vegetabilier (bröd, rotfrukter, grönsaker etc.) för cUrka tre fjärdedelar. Huvuddelen av intaget är därför direkt beroende av hur mycket kadmium grödoma tar upp ur åkermarken.
Regeringen beslutade därför den 22 juni 1991 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utteda fömtsättningama för att införa en miljöavgift på kadmium i handelsgödsel.
Uppdraget innebär au utreda behov, möjligheter och konsekvenser av au när nuvarande prisregleringssystem inom jordbmksområdet upphör, införa ett avgiftssystem för kadmium i handelsgödsel. Avgiften bör enUgt direktiven sättas så att den styr mot en kadmiumhalt som är mindre än 5 g/ton. Ett avgiftssystem skall kombineras med en högsta tillåten kadmiumhalt i handelsgödsel eu s.k. gränsvärde.
Ändrade förutsättningar påverkar uppdraget
Valet av medel för att nå det långsUctiga målet är inte givet. Sedan mUjöavgifts-uttedningen (MIA) ijuni 1990 lade fram sirt slutbetänkande (SOU 1990:59) Sätt värde på miljön - Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel, där MIA bl.a. angav riktUnjer för det fortsarta arbetet med att infora en mUjöavgift pä kadmium i handelsgödsel har fömtsättningama för art genom en avgift nedbringa kadmiumhaltema i handelsgödsel i flera avseenden förändrats. Det gäller specieUt på kort sUct:
- Hydro Supra AB har beslutat att lägga ned den enda svenska fabriken för tillverkning av fosforgödsel.
- Sverige har officieUt sökt medlemskap i EG.
- Ert preUminärt EES-avtal har framförhandlats - som innehåUer särskUda möjligheter och begränsningar vad gäller begränsning av kadmiumhalten i handelsgödsel.
- Flera EFTA-stater har redan bestämt - och notifierat - gränsvärden för kadmium i handelsgödsel.
Riskerna för negativa hälsoeffekter kan uppstå vid lägre kadmiumintag
Kadmium är ett dokumenterat hälsofarligt ämne. En uppdatering av forskningsläget bettäffande kadmium i födan ger vid handen art den aktueUa svenska nivån inte innebär någon akut risk för folkhälsan. Samtidigt pekar färska
83
studier på att negativa hälsoeffekter kan uppstå på lägre nivåer än man tidigare Prop. 1992/93:119 haft anledning att räkna med. Bilaga 2
Trots att Sverige jämfört med många andra länder ligger väl till när det gäller kadmiumhalten i åkermark, börjar det dagliga intaget av kadmium närma sig dessa senare risknivåer. Det fmns aUtså anledning att redan nu vidta åtgärder för att ininska och efter hand upphöra med den pågående uppbyggnaden av kadmiumhaltema i svensk åkermark. Slutmålet måste vara att få ned kachniumhaltema i marken till garanterat ofarliga nivåer. Här spelar fömtom handelsgödsel ocksä andra kadmiumkällor en viktig roU.
Enighet råder om lägre kadmiumhalter.
Det intemationeUa arbetet med att aweckla användningen av hälso- och miljöfarUga ämnen har nu kommit in i ett intensivare skede. Det råder enighet om att användningen av kadmium på sUct bör upphöra.
IntemationeU samordning är en viktig del i derta arbete. Det är därför angeläget att cUiva frågan om möjlighetema att begränsa och på sikt avveckla bl.a. kadmium i fosforgödselmedel.
I olika intemationella organisationer såsom FN, OECD, PARCOM, EG och Nordiska rådet har initiativ tagits för att nå enighet om lägre kadmiumhalter. Även flera enskUda länder har vidtagit eller kommer att vidta åtgärder i syfte att minska kadmiumhalten i fosforgödsel. Möjlighetema till ett bäde breddat och fördjupat intemationellt samarbete när det gäller att nedbringa kachniumhaltema i fosforgödsel är därför erUigt min bedömning goda.
Styreffekten av en avgift kan ifrågasättas
Även om mitt uppdrag i första hand varit att utforma en avgift på kadmium i handelsgödsel som styrmedel medför de ändrade omvärldsförhällandena att jag för närvarande måste ifrågasätta ändamålsenUgheten i en unUc svensk avgift.
Sverige är en relativt liten marknad för handelsgödsel, i ett europeiskt perspektiv t.o.m. mycket liten. Vi kan därför knappast vänta oss att utländska tUlverkare skaU vidta särskilda cxh kosmadskrävande åtgäixler för att tUlgodose våra önskemål om kadmiumfattigare handelsgödsel. Genom att Hydro Supras fabrik i Landskoma läggs ned bortfaller cxkså möjligheten att via svensk indusni få tUl stånd ett utbud av renare handelsgödsel.
Gränsvärden införs från den 1 december 1992
Det faktum att ett antal EFTA-länder (Finland, Norge cxh Schweiz) redan deklarerat sin avsUct att införa gränsvärden under det närmaste året gör det enligt min mening naturUgt art Sverige - på kort sikt - väljer samma styrmedel cxh
ambitionsnivå. På det viset står vi starkare gentemot såväl leverantörema av Prop. 1992/93:119 gödselmedel som i en framtida förhancUing med EG. Bilaga 2
Mitt förslag innebär att två gränsvärden införs for svensk del
- ett på 50 g Cd/ton fosfor NPK- och NP-gödselmedel
- ett pä 1(X) gram avsett för P- och PK-gödselmedel.
Det dubbla gränsvärdet motiveras av behovet att särbehancUa P- cxh PK-gödselmedel, vars normalt högre kadmiumhalter annars skulle riskera att utestänga dem från marknaden. I det svenska jordbruket behövs dessa gödselmedel för att kunna tiUgcxiose behovet av växtnäring på ett rationellt säu.
Gränsvärdena bör införas från I december 1992. En gradvis skärpning över några år ned till den föreslagna nivån hade varit att föredra, men jag har bedömt att EES-avtalet inte medger det
En mUjöavgift på kadmium i handelsgödsel införs tidigast från den 1 juli 1995
1 enlighet med cUrektiven lägger jag också fram ett altemativ med en avgift som styrmedel. Avgiften har lagts på en nivå - 30 kr/g Cd - som kan tänkas göra renmg av fosforsyra från kadmium intressant, men den är inte så hög att en utebliven styreffekt (rening) skulle behöva bli en allvarlig belastning för det svenska jordbmket eUer för konsumentema. För att inte riskera dumpning på den svenska marknaden av "smutsiga" gödselmedelspartier bör avgiften kombineras med ett gränsvärde pä t.ex. högst 150 g Cd/ton fosfor.
Även om jag valt att förorda ett gränsvärde framför en avgift anserjag det väl befogat au om några år när EFTA-ländemas särbestämmelser om kadmium enligt EES-avtalet skaU omförhancUas år 1995 eUer i samband med ett hittade i EG ånyo pröva möjligheten att använda en avgift för att få ned kadmiumhaltema i gödsehnedel tiU lägre nivåer än vad som är möjligt med gränsvärden. Om en avgift skall bli meningsfull krävs att andra länder delar vår strävan att i stort sett eliminera tUlförseln av kadmium tUl åkermark via handelsgödsel. För att uppnå en intemationell enighet for att reducera kadmiumtiUförseln anserjag det väsentligt med svenska ansträngningar på detta område.
Marknaden bör ta sitt ansvar
StatUga regleringar och ekonomiska styrmedel är emellertid inte tilhäckliga för au uppnå lägre kadmiumhalter i handelsgödsel. Skall vi lyckas au hålla nere människans intag av kadmium via livsmedel på ofarUga nivåer måste också jordbmket lUcsom gödselmedels- och Uvsmedelsbranschema hjälpa till med att stäUa krav, informera, producera och marknadsföra rena gödselmedel.
85 Jordbruksverket blir ansvarig övervaknings- och kontrollmyndighet Prop. 1992/93:119
EnUgt direktiven skall avgiften tas ut av tillverkare och importörer av handels-
gödsel cxh baseras pä ärUga deklarationer av de kadmiummängder som de levererat tiU den svenska marknaden. Redan i dag har jordbmksverket eu system för uppbörd av miljöavgifter och prisregleringsavgifter på handelsgödsel som även bör kunna användas för uppbörd av miljöavgifter på kadmium cxh/eller övervakning och konttoll av ett gränsvärde.
Mot bakgmnd av att sektorsansvaret för miljöfrågoma har lagts fast cxh att det därmed ankommer på jordbruksverket art verka för att jordbmket bedrivs med hänsynstagande tiU intresset av art vårda bl.a. miljön är det enligt min mening namriigt art jordbmksverket, även efter det att prisregleringsavgiftema avvecklats, blir ansvarig uppbördsmyncUghet för miljöavgifter på bl.a. handelsgödsel. Härigenom kan ett gränsvärde cxkså i framtiden kopplas tUl gödselmedelsavgiften cxh det nu gällande deklarationssystemet
Verkets nuvarande mtiner for uppbörd kan också användas om en avgift införs vid en senare tidpunkt. Jordbmksverket besitter den kunskap m.m. som behövs för au rätt kunna bedöma cxh avgöra såväl konsekvenser som effekter av både ett gränsvärde cxh en avgift
86 De remitterade lagförslagen Prop. 1992/93:119 1. Förslag till Bilaga 3
Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)
Härigenom föreskrivs i fråga om Uvsmedelslagen (1971:511)'
dels att 14 och 18 §§ skall upphöra att gälla,
dels au 1, 13, 16, 20 och 30 §§ skall ha följande lydelse.
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
1§
1 denna lag förstås med
1. livsmedel, matvara, dryckesvara, njutningsmedel eller annan vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara pä vUken läkemedelslagen (1992:859) är tillämplig,
1. livsmedel, matvara, dryckesvara, njutningsmedel eUer annan vara som är avsedd att förtäras av människor med undantag av vara på vilken läkemedelsförordningen (1962:701) äger tillämpning,
2. livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är avsett art tillföras livsmedel för att förbättta dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsedd au tillföras livsmedel för att påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eUer åstadkomma annan bestämd egenskap hos Uvsmedlet, om berikningsmecUet, varan eller ämnet ej är Uvsmedelsråvara,
3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det in går i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt,
4. färdigförpackat livsmedel, livs medel som utan omedelbart samband med överlämnande tiU konsumem in- nesluths i förpackning, avsedd att brytas först av konsumenten.
3. främmande ämne, annat ämne än livsmedelstillsats som, om det ingår i livsmedel, kan utgöra hälsorisk eller förändra livsmedlets normala sammansättning eller beskaffenhet i övrigt
13§
Färdigförpackat Uvsmedel som saluhålles skall vara tydligt och otvetydigt märkt medföljande uppgifter,
1. livsmedlets slag,
2. livsmedlets sammansättning,
3. livsmedlets nettovikt eller nettovolym vid förpackningstillfället,
4. anvisning hur livsmedlet skaU förvaras, om förvaringssättet är av betydelse för livsmedlets hållbarhet,
5. beräknad hållbarhetstid, om denna är begränsad.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om märkning av livsmedel.
Lagen omttyckt 1989:461.
87
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:119
Bilaga 3
6. förpackarens eller tillverkarens namn eller firma samt hemort eller, om namnet elter firman är allmänt känd, endast namnet, firman eller förkortning därav,
7. sådana uppgifier i övrigt av betydelse för konsumenterna som föreskrives av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan begränsa märkningsskyldigheten enligt första stycket 1-6.
Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer kan föreskriva märkning enligt första stycket av annat livsmedel än färdigförpackat.
16 §
Livsmedel fär ej saluhållas, om Livsmedel får inte saluhåUas, om
det det
1. kan antagas vara otjänligt till 1. kan antas vara otjänligt rill män-människoföda, niskoföda,
2. tillförts livsmedelstillsats i strid med 6 §,
3. uppges hälla en livsmedelsstan- 3. uppges hålla en livsmedelsstandard som föreskrivits enligt 7 § men dard som föreskrivits enligt 7 § men icke motsvarar standarden, inte motsvarar standarden,
4. ej är märkt enligt 13 §. 4. inte är märkt enligt föreskrifter
som meddelas enligt stöd av 13 §.
5. märkts med uppgift om hållbarhetstid och denna tid löpt ut.
I fräga om förbud mot saluhållande gäller dessutom vad som följer av 10 och 11 §§.
20 §
Livsmedel får ej utan tittstånd av Regeringen eller den myndighet
myndighet som regeringen bestäm- som regeringen bestämmer får med-
mer saluhållas under uppgift an det dela föreskrifter om saluhållande av
är särskilt lämpat för människor livsmedel för särskilda näringsända-
med behov av särskild kost på grund mål och om natiwliga mineralvatten, av ålder, sjukdom eller annat förliåll- ande.
TiUstånd enhgt första stycket kan förenas med villkor.
30 §
TUl böter eller fängelse i högst ert år döms, om inte gämingen är ringa, den som med uppsåt eUer av oaktsamhet
Föreslagen tydelse
1. bryter mot 6, 8, 16, 77 eller 19 §, 21 § första stycket eller 23 §,
2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 20 §. 21 § andra stycket, 22 § ttedje stycket, 28 § andra stycket eller 29 §,
3. vid märkning enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar oriktiga uppgifter,
4. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6 §.
Nuvarande lydelse
1. bryter mot 6, 8, 14, 16-20 §§, 21 § första stycket eller 23 §,
2. bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 9 eller 10 §, 11 § såvitt avser hantering, 12 §, 21 § andra stycket, 22 § ttedje stycket, 28 § andra stycket eUer 29 §,
3. vid märkning enligt 13 § eller enligt föreskrift som meddelas med stöd av 13 § lämnar oriktiga uppgifter,
4. åsidosätter villkor som meddelats med stöd av 6 § eller 20 § andra stycket.
Om förplUctelse av betydelse från hälsosynpunkt eller för konsumentinttesset uppsåtiigen åsidosatts i större oinfattning eller annars pä ett allvarligt sätt, döms tiU fängelse i högst två år.
Den som med uppsåt eller av oaktsamhet inte fullgör sina skyldigheter enligt 26 § första stycket andra punkten, döms tiU böter.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med sttaff i brottsbalken.
Om ansvar för den som i strid mot föreskrift som meddelats med stöd av 11 § inför livsmedel till landet och försök därtill finns bestämmelser i lagen (1960:418) om sttaff för vamsmuggling.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.
7 Riksdagen 1992193. 1 saml. Nr 119
89
2. Förslag till Prop. 1992/93:119
Bilaga 3 Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder
Härigenom föreskrivs au 1-6, 12, 15, 17 och 19 §§ lagen (1985:295) om foder skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
I denna lag avses med
foder: vaia, däri inbegripet vatten, som är avsedd att användas för utfodring av djur,
fodertiUsats: dels berikningsmedel som är avsett att tillföras foder för att förbättta dess näringsvärde, dels annan vara eller ämne som är avsett att tUlföras foder för att påverka dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan bestämd egenskap hos fodret
Med foder eller fodertiUsats avses Med foder eller fodertiUsats avses
dock inte vara på vilken läkemedels- dcxk inte vara på viUcen läkemedelsförordningen (1962:701) skall tilläm- tagen (1992:859) skall rillämpas pas.
2§
Lagen gäller foder och fodertill- Lagen gäller foder och fodertill satser avsedda för hästar, renar, nöt- satser avsedda för husdjur och andra kreatur, svin, får, getter, kaniner, fjä- djur än husdjur, om de hålls ifången- derfä, pälsdjur, hundar, katter och skåp. odlad fisk.
Lagen gäller inte hanteringen i en- Lagen gäller inte hanteringen i en skilda hem av foder avsett för hun- skilda hem av foder avsett for säll- dar, katter elter kaniner, vilka hålls skapsdjur. som sällskapsdjur.
3§
Foder får inte ha en sådan sammansättning eller beskaffenhet i övrigt att det kan antas att det
1. är skacUigt eller annars otjänligt för djuret,
2. gör Uvsmedel från djur som ut- 2. gör livsmedel frän djur som utfodrats med fodret skadligt eller fodrats med fodret skadligt eller otjänligt som människofcxla, eller otjänligt som människoföda,
3. vid hanteringen medför hälso- 3. vid hanteringen medför hälsorisker för människor. risker för människor, eller
4. har skadlig inverkan på miljön.
3a§i
Som fcxler till andra djur än päls- Som fcxler till andra djur än päls-
djur får inte användas fodermjöl eller djur får inte användas heta eller
• Senaste lydelse 1988:537.
90 Nuvarande lydelse
annan vara som framställts av kött från självdöda djur eller från sjukligt förändrade delar av slaktade djur.
Förestagen tydelse
delar av djur som självdött eller som avlivats eller sjukUgt förändrade delar av slaktade djur. Detsamma gäller fodermjöl eller annan vara som framstäUts av sådana djur eller djurdelar.
Första stycket gäller inte fisk som används som foder eller foder som har framställts av fisk.
Om det finns särskilda skäl, får Jordbruksverket i det enskilda fallet medge undantag från första stycket när det gäller foder till djur i djurparker och liknande anläggningar.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 3
Antibiotika och andra kemoterapeutiska medel får tillsättas foder endast för att förebygga, lindra eller bota sjiUcdom eller sjukdomssymptom.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får meddela föreskrifter eller uppställa villkor för användningen av foder som innehåller medel som avses i första stycket.
4 §2
AnribiotUca eller kemoterapeutiska medel får tillsättas foder endast för att förebygga, påvisa, lindra eUer bota sjukdom eller sjukdomssymptom elter i annat likartat syfte.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Jordbruksverket fär meddela föreskrifter om importen, tillverkningen, försäljningen, användningen eller hanteringen i övrigt av foder som innehåller medel som avses i första stycket
5 §3
Som fodertillsats får användas endast vara eller ämne som godkänts för ändamålet i fråga. Frågor om godkännande prövas av regeringen eUer, efter regeringens bemyndigande, av Jordbmksverket. Ett godkännande får förenas med villkor.
Som fodertUlsats får användas endast sådana varor eller ämnen som tillåts enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och som förtecknas i föreskrifter som meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, av Jordbmksverket
6 §4
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva att den som yrkesmässigt för försälj ning importerar, tUl-
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva art den som unporte-rar, tiUverkar, eller förpackar foder
2 Senasie lydelse 1991:400.
3 Senaste lydelse 1991:400. t Senaste lydelse 1991:400.
91 Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
verkar eller förpackar foder eller fcxlertUlsatser skall
eller fodertiUsatser som skall släppas ut på marknaden skaU
1. göra anmälan om sin verksamhet till Jordbruksverket,
2. föra sådana anteckningar över lager, tillverkning, inköp och försäljning eller annat förfogande som behövs for konttoll av att denna lag eller med stöd av lagen meddelade föreskrifter följs,
3. lämna uppgifter om varan i samband med överlåtelse genom märkning eller pä annat sätt
Med stöd av bemyndigandet iförsta stycket får föreskrivas hur uppgifter som avses i första srycket 3 skall vara utformade.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 3
Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna kig cxh med stöd av lagen meddelade föreskrifter. JordbnUcsverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Sker sådan överlåtelse, skall vad som sägs i lagen om tillsynsmyndighet gälla även länsstyrelsen.
12 §5
Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och med stöd av lagen meddelade föreskrifter. Jordbmksverket får överlåta åt länsstyrelsen att utöva viss tillsyn inom länet. Jordbruksverket får också överlåta åt andra myndigheter än länsstyrelsen att utöva tUlsyn. Om tillsyn överlåts, skall vad som sägs om tiUsynsmyncUghet i lagen gälla även den myndighet till vilken tillsyn överlåtits.
15 §
det inte följs. Har ett foder eller en fodertUlsats tagits om hand, får ägaren under tillsynsmyndighetens konttoll göra varan duglig till utfcxiring eller använda den för något annat lovligt ändamål. I annat fall skall varan förstöras genom tiUsyns-myndighetens försorg på ägarens bekostnacL
17 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet
Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertUlsatser som uppenbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 9-11 §. Tillsynsmyndigheten får vidare ta hand om foder och fodertillsatser som avses med ert föreläggande eller ert förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbudet inte efterkoms.
Tillsynsmyndigheten får ta hand om foder och fodertillsatser som uppenbart är avsedda att försäljas eller användas i strid med 3 a § första stycket eller 9-11 §. TillsynsmyncUgheten får vidare ta hand om foder och fodertillsatser som avses med ett föreläggande eller ett förbud enligt 14 §, om föreläggandet eller förbu-
5 Senaste lydelse 1991:401
92 Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1992/93:119
Bilaga 3
1. bryter mot 4 § första stycket, 5 1. biyter mot 3 a § första stycket, eller 9-11 §, 4 § första stycket, 5 eller 9-11 §,
2. bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 4 § andra stycket eUer 6 §.
3. åsidosätter förbud eller villkor 3. äsidosätter förbud eller villkor som meddelats med stöd av 4 § and- som meddelats med stöd av 4 § andra stycket, 5 eller 8 §, eUer ra stycket eller 8 §, eller
4. underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 13 § första stycket andra meningen.
I ringa faU skall inte dömas tiU ansvar.
Den som har överträtt vitesföreläggande eller vitesförbud döms inte tiU ansvar enligt denna lag för gäming som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Ansvar enligt första stycket inttäder inte om ansvar for gämingen kan ådömas enUgt brottsbaUcen eUer enUgt lagen (1960:418) om sttaff for vamsmuggling.
19 §6
Beslut av Jordbmksverket i aren- Beslut av Jordbmksverket i ären-
de som avses i 13 § första stycket, de som avses i 3 a § tredje stycket, 14 eUer 15 § fär överklagas hos kam- 13 § första stycket, 14 eller 15 § får martätten. Föreskrifter om överklä- överklagas hos kammartätten. Före- gande av beslut av Jordbmksverket skrifter om överklagande av beslut med stöd av ett bemyndigande enligt av Jordbmksverket med stöd av ett 4-6 cxh 8 §§ meddelas av regering- bemyndigande enligt 4, 6 och 8 §§ en. meddelas av regeringen.
Länsstyrelsens beslut får överklä- Beslut av länsstyrelsen eller av an-
gas hos Jordbmksverket. Jordbmks- nan myndighet till vilken Jordbruks verkets beslut i ett sådant ärende får verket överlåtit att utöva tillsyn får överklagas hos kammanätten. överklagas hos Jordbruksverket.
Jordbmksverkets beslut i ett sådant ärende får överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6 Senaste lydelse 1991:401.
3. Förslag till
Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)
Härigenom föreskrivs i fråga om utsädeslagen (1976:298)1
dels att 6 § skall upphöra att gälla,
dels att 1-4, 7 cxh 8 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§2
1 denna lag forstås med
1. utsäde, dels frö som är avsett tiU utsäde med undantag av skogsfrö, dels utsäde av potatis (utsädespotatis).
2. statsplombering av utsäde, förvaltningsuppgift som innebär kvaUtetskonttoU av utsäde, plombering av förpackning med utsäde och utfärdande av bevis därom.
2. certifiering crv utsäde, förvaltningsuppgift som innebär kvaUtetskonttoU av utsäde,försegling av för-packnmg med utsäde och utfärdande av bevis om detta.
2 §3
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får överlämnas till annan eller föras ut ur landet endast om statsplombering av utsädet har skett
Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skaU gälla för statsplombering.
Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag får släppas ut på marknaden endast om certifiering av utsädet har sken.
Regeringen eller myncUghet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gäUa for certifiering.
3 §4
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall statsplomberas får överlämnas till annan endast om utsädet är försett med eller åtföljs av uppgifter som behövs for att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).
För tillsyn av att föreskrifterna om kvalitetsdeklaration följs äger myndighet som regeringen bestämmer tUlttäde tiU lokal eller annat ut-
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att utsäde av visst slag som inte skall certifieras får släppas ut på marknaden endast om utsädet är förseu med eller åtföljs av uppgifter som behövs for att bedöma dess kvalitet (kvalitetsdeklaration).
För tillsyn av att föreskriftema om certifiering och kvaUtetsdeklaration följs har myndighet som regeringen bestämmer rätt att få tiUttäde
> Senaste lydelse av lagens mbrik 1979:298.
2 Senaste lydelse 1979:298.
3 Senaste lydelse 1979:298.
4 Senaste lydelse 1979:298.
94 Nuvarande lydelse
rymme och/dr där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tUlsynen.
Det åligger polismyndighet att lämna det biträde som behövs för tillsynen.
Föreslagen lydelse
tiU lokaler och andra utrymmen och att där ta prov. Myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar cxh handlingar som behövs för tillsynen.
Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 3
4§
Skall statsplombering av utsäde ske enligt 2 §, är den som begär plomberingen skyldig att erlägga avgift (växtförädlingsavgift) med belopp som fastställes av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.
För utsäde av sort som har registrerats enligt växtförädlarrättslagen (1971:392) uttages växtförädlingsavgift endast om sortinnehavaren till beskattningsmyndighet som avses i 6 § avger förklaring på heder och samvete att han ej avser att uppbära ersättningför annans yrkesmässiga utnyttjande av sorten inom landet.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om befrielse från eller återbetalning av växtförädlingsavgift vid utförsel eller om återbetalning av växtförädlingsavgift för utsäde av sort som har marknadsförts innan registrering av sorten har skett enligt växtförädlarrättslagen.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att den som yrkesmässigt förpackar eller bedriver handel med köksväxtutsäde skall göra anmälan om sin verksamhet till Statens utsädeskontroU.
7 §5
Den som till Utsädeskontrollen uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för au växtförädlingsavgift undandras döms till böter eller fängelse i högst ett år. Sker sådan gärning av grov oaktsamhet, döms till böter.
5.Senaste lydelse 1985:113.
Ändringen innebär bl.a. att första, fjärde och femte styckena upphävs.
95 Nuvarande lydelse
Den som till Utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eUer sort döms riiU böter, om inte gärningen är belagd med straff enligt första stycket.
I ringa fall döms inte till ansvar enligt första eUer andra stycket.
Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt första stycket första meningen ådömas, om den misstänkte häktats eller erhåUit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.
Bestämmelserna i 14 § andra Stycket skattebrottslagen (1971:69) tillämpas på brott enligtförsta stycket första meningen.
Föreslagen lydelse
Den som till Utsädeskontrollen uppsåtiigen eUer av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om en varas slag eller sort döms tiU böter.
I ringa fall döms inte tUl ansvar.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 3
8 §6
Den som uppsåtiigen eUer av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eUer 3 § första stycket dömes till böter, om ej gämingen är belagd med su-aff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggUng.
Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 § första stycket, skall förklaras förverkad, om det ej är uppenbart obiUigt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat
Har någon gjort sig skylcUg tUl brott enligt första stycket, skall han förpliktas erlägga växtförädlingsavgift som har undandragits genom brottet och ersäua tillsynsmyncUgheten kostnader för undersökning av taget prov.
Den som uppsåtUgen eUer av oaktsamhet bryter mot föreskrift som har meddelats med stöd av 2 § första stycket eller 3 § första stycket döms rill böter, om inte gämingen är belagd med straff i lagen (1960:418) om straff för vamsmuggling.
Vara som varit föremål för brott mot föreskrift, meddelad med stöd av 3 § första stycket, skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart obiUigt. Detsamma gäller utbyte av sådant brott. I stället för varan kan dess värde förklaras förverkat
Har någon gjort sig skyldig till brott enligt första stycket, skall han ersätta tillsynsmyndigheten kosmader för undersökning av taget prov.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6 Senaste lydelse 1979:298.
Ändringen iimebär bl.a. att sista stycket upphävs.
4. Förslag till Prop. 1992/93:119
Bilaga 3 Lag om provtagning på djur
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Denna lag avser kartläggning och konttoll av smittsamma djursjukdomar samt kontroU av användningen av läkemedel vid uppfödningen av djur.
2 § För att kartlägga förekomst av, fastställa frihet från eller konttollera vissa snuttsamma djursjukdomar får regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Statens jordbruksverk efter samråd med Statens veterinärmedicinska anstalt föreskriva eller i det särskilda fallet besluta om provtagning eller undersökning enligt derma lag.
För att konttollera användningen av läkemedel cxh andra ämnen eller beredningar med liknande verkan vid uppfödningen av djur fär regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Statens livsmedelsverk föreskriva eUer i det särskilda fallet besluta om provtagnmg eUer undersökning enligt denna lag.
3 § Provtagning eller undersökning enligt 2 § får utföras av veterinär eller annan person som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande. Jord bruksverket eUer Livsmedelsverket bestämmer på
1. djur cxh djurkroppar,
2. mjölk som levereras tiU mejeri,
3. annat material som regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Jordbmksverket eller Livsmedelsverket föreskriver.
Provtagningen eller undersökningen får utföras utan samtycke av ägare eller annan rättsinnehavare och skall genomföras pä ett sätt som innebär så små olägenheter som möjligt för denne.
4 § Regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad den som föder upp djur skall iaktta i fråga om
1. skylcUghet att anmäla verksamheten tiU en myndighet cxh att föra anteckningar om verksamheten,
2. skylcUghet att anmäla misstanke om djursjukdom tiU en veterinär, och
3. krav pä hygien i djurhållningen.
Regeringen eller den myncUghet som regeringen bestämmer får vidare föreskriva eUer i ett enskilt faU besluta att djur får säljas tiU annat än slakt eUer flyttas från ett område tiU ett annat inom landet endast om djuren är fria från viss sjukdom.
5 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för djurägare att betala ersättning för provtagning och undersökning enligt denna lag.
6 § För provtagning eller undersökning enligt denna lag har den som utför provtagningen eller undersökningen rätt att få tillttäde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra uttymmen där djur hålls eller där djurkroppar, mjölk eller annat material förvaras.
Djurägaren skaU tiUhandahåUa den hjälp som behövs för att provtagningen eller undersökningen skall kunna genomforas.
97 Prop. 1992/93:119
7 § Till böter döms den djurägare som inte fullgör skyldigheten enligt 6 § Bilaga 3 andra stycket.
8 § Beslut i enskilda fall av Jordbmksverket eller Livsmedelsverket enligt denna lag får överklagas hos kammartätten.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
5. Förslag till Prop. 1992/93:119
Bilaga 3 Lag om EEG-handelsgödsel
Härigenom föreskrivs följande.
Tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller marknadsföring av handelsgödsel under särskUd beteckning.
EEG - handelsgödsel
2 § Handelsgödsel som uppfyller särskilda villkor i fråga om innehåll, sammansättning, egenskaper, beteckning, förpackning cxh märkning får marknadsföras under beteckningen EEG-handelsgödsel.
ViUkoren anges i föreskrifter som meddelas av regeringen eUer, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket.
Anmälan m.m.
3 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket får föreskriva att den som marknadsför handelsgödsel skall göra anmälan om sin verksamhet till Jordbruksverket.
Tillsyn
4 § Jordbruksverket utövar tillsynen över efterlevnaden av denna lag och foreskrifter som meddelats med stöd av lagen. JordbnUcsverket får överlåta åt länsstyrelsen art utöva viss tiUsyn inom länet.
5 § För tUlsynen har en tillsynsmyndighet rart att få tillttäde tUl områden, lokaler och andra uttTmmen där handelsgödsel hanteras och där göra undersöknmgar cxh ta prover. En tiUsynsmyndighet har rätt att på begäran få de upplysningar txh handlingar som behövs for tUlsynen.
PolismyncUgheten skaU på begäran lämna den hjälp som behövs vid tillsynen.
6 § En tUlsynsmyndighet får meddela de förelägganden eller förbud som be hövs för att denna lag eller foreskrifter som meddelats med stöd av lagen skaU efterlevas.
I beslut om föreläggande eUer förbud kan tUlsynsmyncUgheten sätta ut vite.
7 § Den som på Jordbruksverkets uppdrag utför provtagning cxh analyserar prov av EEG-gödsehnedel skaU genomföra provtagningen cxh analysema en ligt de metcxler som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jord bnUcsverket föreskriver.
99 Tillsynsavgifter Prop. 1992/93:119
8 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Jordbmksverket, får Bilaga 3 föreskriva att särskUda avgifter får tas ut for konttoU som utövas enligt denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.
Ansvar och överklagande
9 § Till böter döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som meddelats med stöd av 2 eUer 3 §.
1 ringa faU skall inte dömas riU ansvar.
Den som har överträtt ert vitesföreläggande eUer vitesförbud döms inte tUl ansvar enligt denna lag för den gäming som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
Till ansvar enligt första stycket döms inte, om gämingen är belagd med Sttaff i brottsbalken.
10 § Länsstyrelsens beslut i ärende som avses i 5 § första stycket eller 6 § fär överklagas hos Jordbruksverket.
Beslut av Jordbmksverket i sådant ärende fär överklagas hos kammartätten.
Denna lag ttäder i kraft den dag regeringen bestämmer.
6. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
Härigenom föreskrivs au 1 kap. 2 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Prop. 1992/93:119 Bilaga 3
Nuvarande lydelse
Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg-ttafUcskatt, växtförädUngsavgift, tillfällig förmögenhetsskatt cxh miljöavgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601), utsädeslagen (1976:298) och lagen (1986: 1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för livförsäkringsbolag, understödsföreningar och pensionsstiftelser, vägtrafikskattelagen (1988: 327) samt lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.
Föreslagen lydelse
1 kap.2 §1
Vissa bestämmelser i denna lag gäller också för överlastavgift, väg-ttafikskau, tillfällig förmögenhetsskatt och miljöavgift enligt vad som föreskrivs i lagen (1972:435) om överlastavgift, vägtrafikskattelagen (1973:601) och lagen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt för Uvförsäkringsbolag, understödsföreningar cxh pensionsstiftelser, vägtrafikskattelagen (1988:327) samt lagen (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.
Denna lag ttäder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Senaste lydelse 1991:702.
101 InnehåU Prop. 1992/93:119
Proposition........................................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåU......................... 1
Propositionens lagförslag........................................ 3
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanttäde den I oktober 1992 .... 20
1 Ärendet och dess beredning............................... . 20
2 Livsmedel ..................................................... . 21
2.1 EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen 21
2.2 Behovet av anpassning................................. . 23
2.3 EES-anpassning av livsmedelslagens märkningsbestämmelser 23
2.4 Marknadsföring av Uvsmedel ....................... 26
2.5 EES-anpassning av Uvsmedelslagens bestämmelser
om specialdestinerade livsmedel m.m............... 27
2.6 Behovet av föreskrifter under en övergångspericxl 29
3 Foder .......................................................... . 30
3.1 EG:s bestämmelser cxh den svenska lagstiftningen 30
3.2 Behovet av ytterUgare anpassning ............... . 31
3.3 Foder tiU vissa djurslag .............................. . 33
3.4 Foder får inte ha skacUig mverkan på miljön...... 35
3.5 Förtydligande av förbudet an använda självdöda
djur till foder ............................................ . 35
3.6 Utökade möjligheter att meddela foreskrifter om fcxler
som mnehåUer antibiotika m.m....................... . 36
3.7 Bara fcxlertUlsatser som tiUåts enligt EES-avtalet får
användas................................................... . 37
3.8 Anpassning av terminologin samt uppgiftsskyldigheten
vid överlåtelse av foder ............................. 39
3.9 Jordbruksverket får överlåta tillsyn.................. 40
4 Utsäde........................................................... 40
4.1 EG:s bestämmelser och den svenska lagstiftningen 40
4.2 Behovet av anpassning................................. 41
4.3 EES-anpassning av terminologin på utsädesområdet 41
4.4 VäxtföräcUingsavgiften tas bort .................. . 42
4.5 EES-anpassrung av reglema om export av utsäde 42
5 Lagstöd infors for provtagning pä djur ................ . 43
5.1 Lagstöd införs for konttoll av hälsoläget bland djur
och användningen av läkemedel på djur............ 43
5.2 Djur som kan bU föremål för provtagning ........ 46
5.3 Hälsoövervakning och vUlkor för livdjursförsäljning 47
5.4 Kostnadema för provtagningen....................... 48
6 Handelsgödsel ............................................... 48
6.1 EG:s bestämmelser...................................... . 48
6.2 Behovet av lagstiftning................................. 49
6.3 Utfortnnmgen av svenska regler .................. 50 Prop. 1992/93:119
6.4 TiUsyn .................................................... 51
6.5 Avgifter för konttollen av handelsgödsel........... 52
6.6 Införande av gränsvärde fÖr kadmium i handelsgödsel 52
7 Ucraftträdande................................................ 54
8 Upprättade lagförslag........................................ 54
9 Special motivering ......................................... 54
9.1 Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511) .. 54
9.2 Lag om ändring i lagen (1985:295) om foder..... 56
9.3 Lag om ändring i utsädeslagen (1976:298)........ 58
9.4 Lag om provtagning på djur ......................... 59
9.5 Lag om EEG-handelsgödsel .......................... 61
10 Hemställan...................................................... 62
11 Beslut............................................................ 62
Utdrag ur Lagrådets protokoll den 2 november 1992... 63
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanttäde den 3 november 1992 . . 67
1 Anmälan av lagrådsyttrande............................... 67
2 Införlivande av EES-avtalets bestämmelserom vin och sprit 69
3 Fiske.............................................................. 70
4 Kostnadskonsekvenser....................................... 70
5 HemstäUan...................................................... 70
6 Beslut ........................................................... 71
Bilaga 1 Promemorians lagförslag .......................... 72
Bilaga 2 Sammanfatöiing av betänkandet (SOU 1992:14) 83
Bilaga 3 De remitterade förslagen............................ 87
gotab 42229, Slockholm 1992