Betänkande med förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m.

National Library of Sweden

X

T STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:62 JDSTITIE DEPARTEMENT K T

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LAG OM TRYGGANDE AV BYGGNADSARBETARES LÖNEFORDRAN M. M. AVGIVET AV

Byggnadsborgenärsutredningen

S T O C K H O L M 1 9 4 G

Statens offentliga utredningar 1940 K r o n o l o g i s k 1. B e t ä n k a n d e angåonde rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för doss framtida verksamhet. Norstedt. Ifi7 s. K . 2. Dödföddhetcn och tidigdödligheten i Sverige. Dess s a m b a n d med nativltetsininskniugen och dess förhällande vid olika former a v förlossningsvård samt dess socialmedicinska och befolkningspolitiska bet y d e l s e Av C. Gyllenswärd. Beckman. 115 8. S. 3. B e t ä n k a n d e m e d förslag till ändrade grunder för flottuingslagstiftningen in. m. Ilojggström. 99 s. J o . i B e t ä n k a n d e med förslag angående unlformspliktcns omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. V. Petterson. 59 s. F ö . !>• B e t ä n k a n d e o m barnkostnadernas fördelning ined förslag angående allmänna barnbidrag m. m . V. Petterson. 351 s. S. 0. B e t ä n k a n d e o m , barnkostnadernas fördelning med förslag angående allmänna barnbidrag m. in. Bilagor. Beckman. 153 s. S. 7. B e t ä n k a n d e och förslag rörande åtgärder för a t t bogränsa a n t a l e t kontraktsanställt manskap Inom krigsmakten. B e c k m a n . 136 s. Fö. 8. 1911 års lärarlönesakkuuuiga. Betänkande med förslag till bostallsorduing för folkskolans lärare in. m . ' Marcus. 140 s. Fl. 9. 1945 å r s universitetsberedning. 1. Docontinstitutionen. H a e g g s t r ö m . 62 s. II. 10. B e t ä n k a n d e med förslag till omorganisation av vägoch vattenbyggnadsstyrelsen m.m. Katalog- o. TidBkiiftstryck. 217 s. K. 11. 1940 å r s skolutrednings betänkauden och utredningar. 4. Skolpliktstidons skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. I d u n . 341 B. E. 12. B e t ä n k a n d e o m tandläkarutbildningens ordnande m. m. Del 1. Beckman. 216 s. E. 13. Investeringsutredningens betänkande med utredning r ö r a n d e personal- och materielresurser m. m . för genomförande av e t t arbetsprogram enligt av utredningen tidigare framlagt förslag. Marcus 72 s. Fi. 14. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. 4. SkolpliktstidenB skolformer. 4. Realskolan. P r a k t i s k a linjer. I d u n . 193 s. E. 15. 1940 å r s skolutrednings betänkanden och utredningar. -i. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkekolan. B . Förslag till undervisningsplaner. Idun. 253 s. E. 16. B e t ä n k a n d e angåendo forsknings- och försöksverksamheten på j o r d b r u k e t s område i Norrland. V. Pottersou. 133 6. J u . 17. Den familjevårdande socialpolitiken. Beckman. 132 s. S. 18. P M angående utvecklingspldnering p å jordbrukets område. Marcus. 252 s. J u . 19. B e t ä n k a n d e m e d förslag rörande don ekonomiska försvarsberedekapena framtida organisation. Idun. 92 s. Fc>. 20. B e t ä n k a n d e angåendo den centrala organisationen av det civila medicinal- och veterinärväsendet. Idun. 361 s. S. 21. B e t ä n k a n d e med utredning och förslag angåondo r ä t t e n till a r b e t s t a g a r e s uppfinningar. Norstedt. 71 8 . .III.

22. B e t ä n k a n d e med förslag till ordnande av kreditgivarnas- och rådgivningsverksamhet för hantverk och småindustri s a m t bildande a v företagarruimnder. Mareus. 144 s. It. 23. Socialvårdskommittöns betänkande. 12. Utredning och förslag angåonde moderskapsbidrag. Beckman. 115 s. S. 24. K o m m i t t é n s för partiellt arbetsföra betänkande. 1. Förslag till effektiviserad k u r a t o r s - och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m. ra. Katalog- o. Tidskriftstryek. 200 s. S. 25. B e t ä n k a n d e med förslag till lag med särskilda b e stämmelser om uppfinningar in. m . av betydelse för rikets försvar. Norstedt. 37 s. J u . 26. B e t ä n k a n d e angående tjänstepensionsförsäkringens organisation. Marcus. 71 s. H. 27. B e t ä n k a n d e med förslag till investeringsreserv för b u d g e t å r e t 1940/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. Marcus, vij, 378 B. Vi. 28. Bilagor till b e t ä n k a n d e mod förslag till investeringsreserv för b u d g e t å r e t 1946/47 av statliga, kommunala och s t a t s u n d e r s t ö d d a anläggningsarbeten. Mareus. 95 s. Fl. 29. 1943 åisjordbrukstaxeringssakkunniga. Betänkande med förslag till ä n d r a d e bestämmelser i fiåga om taxering a v inkomst av jordbruksfastighet s a m t lag om jordbruksbokföring. Marous. 282 s. 3 bil. Fi.

f ö r t e c k n i n g

30. Socialutbildningssakkunniga. 2. U t r e d n i n g och förslag rörande statsvetenskapliga examina m . m.| Hiéggström. 127 s. E. 1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d e n och utred-; ningar. 6. Skolans inre a r b e t e . S y n p u n k t e r p å fost-j r a n och undervisning. I d u n . 194 s. E. Betänkande med förslag till förordning angående! allmänt kyrkomöte m . m . HECggströni. 161 s. E. 33. Försäkringsutredningen.' Förelag till lag om för-l säkringsrörelso m . m . 1. L a g t e x t . Norstedt, i v , 150] 8. II. 34. Försäkringsutredningen. Förslag till lag om för-j säkringsrörelse m. m . 2. Motiv. Norstedt, v j , 4 4 s. II. S t a t s m a k t e r n a ooh folkhushållningen under den] till följd a v stormaktskriget 1939 i n t r ä d d a krisenT] Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. I d u n . 476 s . Fo. Parlamentariska undersökningskommissionen angå-] ondo flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. B e t ä n kande angående flyktingars behandling. Beckman. 500 s. S. Socialvårdskommitténs b e t ä n k a n d e . 13. Förslag an-, gående folkpensioneringens a d m i n i s t r a t i v a h a n d h a - ] vande m. m . V. Petterson. 114 s. S. B e t ä n k a n d e m e d förslag r ö r a n d e officersutbildningen n o m a r m é n m . m . Hseggström. xiij, 504 s. Fö. Den sveneka växtodlingens utvecklingstendenser s a m t dess inriktande efter kriget. I d u n . 100 e. J o . Betänkande angående h a n t v e r k e t s ooh småindustriens befrämjande. Mareus. 192 s. II. Betänkande med förslag till skogsvårdslag m . m . Mareus. 430 s. J o . Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. I d u n . 282 s J o . 4 3 . Betänkande m e d förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet. Sv. Tryckeri AB. (2) 105 s. K. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens o r g a n i - | sation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen u n der krigsåren. V. Petterson. 390 s. Fi. Betänkande med förslag till åtgärder för främjande I a v ridhästaveln m. m. Norstedt. 94 s. Fii. 46. Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 2. Idun. 000 6. J o . 47. liaiimialitetsvariatiouerna inom d e t svenska jordbruket. Av L. Nanncson. I d u n . 84 s. J o . 1945 å r s lönekommitté. 1. B e t ä n k a n d e med förslag till statliga löneplauor m . m. Marcus. 240 s. Fi. Ärvdabalksakkunnigas ' förslag till föräldrabalk. | Norstedt. 192 B. J u . B e t ä n k a n d e m e d förslag till nyorganisation a v kyrkomusikerbefattningarna m . m . Del 2. Sv. Tryckeri AB. iv, 210 s. E. Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation. Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens j framtida organisation. Motiv och förelag. V. P e t t e r - , son. 189 B. FI. Soeialvårdskoinmitténs b e t ä n k a n d e . 14. U t r e d n i n g och förslag angåendo ålderdomehem m . m . Beckman. S8 8. S. 53. Betänkande o m befolkningspolitikens organisation : m . m . Beckman. 70 s. S. Utredning angående reglering a v den territoriella församlingsindelningen i Stockholm. A v E . Sohalling. i V. Petterson. 254 s. E. Utredning r ö r a n d e sexualundervisningen i högre skolor j ä m t o förslag till handledning i eexualuudervis- j ning för lärare i högre skolor. Ha;ggström. 103 s. i pl. E. 56. 1944 å r s sk»ttesakkuuniga. 2. B e t ä n k a n d e med för- ] slag angående idrottssammanslutningars b e s k a t t n i n g j för inkomst. V. Petterson. 198 s. Fi. B e t ä n k a n d e angående vissa organisations-, utbild- ! nines- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. Norstedt. 3?0 s. J u . 58. B e t ä n k a n d e rörande u t b y g g n a d av civila flygplatser m. m . I d u n . 153 s. 1 k a r t a . K. 59. B e t ä n k a n d e m e d förslag angående h e m v ä r n e t . Beckman. 157 s. 1 bil. Fö. 60. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m s k y d d m o t ohälsa ooh olycksfall i a r b e t e m. m . Almqvist & Wicksell. S07 s. S. Gl. Biktlinjer för d e n framtida jordbrukspolitiken. 1 Del 3 . Bilagor. Idun. 149 s. J o . | 02. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag o m t r y g g a n d e a v byggnadsarbetares lönefordran m. m . N o r s t e d t , iv, 228 8. Ju.

Anm. Om sårskild tryckort ej anglves, ftr tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under vilket utredningen avgivits, t . ex. Ii. = ecklesiastikdepartementet Jo. = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . Enligt kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. statens offentliga utredningars y t t r e anordnins (nr 98) utgivas utredningarna i omslag med enhetlig färg för varje departement.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1946:62 JUSTITIEDEPARTEMENTET

B E T Ä N K A N D E MED FÖRSLAG TILL

LAG OM TRYGGANDE AV BYGGNADSARBETARES LÖNEFORDRAN M. M. AVGIVET AV

Byggnadsborgenärsutredningen

STOCKHOLM 1946 KTJNGL. BOKTBYCKEETET. P . A. NOBSTEDT k 462785

SÖNEB

Till Herr Statsrådet

och Chefen för Kungl.

justitiedepartementet.

Enligt Kungl. Maj.ts bemyndigande den 23 november 1945 har herr statsrådet den 5 december 1945 tillkallat ledamoten av riksdagens första kammare, numera landshövdingen Thorwald Bergquist, tillika ordförande, bankdirektören Sven Cavallin, teknologie doktorn Axel Eriksson, ombudsmannen John Johansson, ledamoten av riksdagens första kammare, direktören E. A. Lindblom samt advokaten Arnold Sölvén att inom departementet biträda med utredning rörande ändrad lagstiftning till tryggande av byggnadsarbetares lönefordringar samt av andra byggnadsborgenärers fordringar ävensom rörande vissa andra i samband därmed stående spörsmål. Jämlikt Kungl. Majrts bemyndigande har herr statsrådet den 11 december 1945 förordnat numera revisionssekreteraren Carl Svennegård att vara sekreterare åt utredningen. Utredningen har antagit benämningen byggnadsborgenärsutredningen. För att tagas under övervägande vid fullgörandet av det lämnade uppdraget har till utredningen överlämnats en av riksdagens justitieombudsman den 30 december 1939 till Konungen ingiven framställning, avseende skyldighet i vissa fall för konkursförvaltare att lämna överexekutor uppgift å borgenärer, vilka äga fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Till utredningen ha vidare överlämnats en inom justitiedepartementet av numera häradshövdingen Sten Vallquist utarbetad, den 16 januari 1935 dagtecknad promemoria angående byggnadsborgenärernas rättsliga ställning, en av Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska bostadskreditkassan den 25 juli 1934 gjord framställning till Konungen rörande begränsande av de s. k. tysta förmånsrätterna samt en av landsorganisationen i Sverige i skrivelse till Konungen den 16 mars 1942 gjord hemställan om slutförande av utredningen rörande byggnadsborgenärernas rättsliga ställning. Till grund för utredningens arbete ha legat av motiv åtföljda preliminära förslag till lagstiftning i ämnet, vilka utarbetats av Svennegård under en av denne inom justitiedepartementet verkställd förberedande undersökning av hithörande spörsmål.

IV Till fullgörande av sitt uppdrag får utredningen härmed vördsamt överlämna förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran m. m. jämte motiv till förslagen. Vid betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av herr Eriksson. Stockholm den 10 september 1946.

THORWALD BERGQUIST SVEN CAVALLIN.

AXEL ERIKSSON.

E. A. LINDRLOM.

JOHN JOHANSSON.

ARNOLD SÖLVÉN.

/ Carl

Svennegård.

Förslag till

Lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran. Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser. 1 §•

Har arbetstagare, i fall där annan än staten eller kommun är byggherre, utfört arbete å hus- eller vattenbyggnad, hörande till byggherrens fasta egendom, skall han för sin fordran å lön för arbetet äga rätt till betalning ur egendomen framför alla andra. 2 §.

Låter staten eller kommun genom självständig företagare utföra byggnadseller anläggningsarbete, skall byggherren gentemot arbetstagare som deltager i arbetet vara ansvarig för betalning av arbetslönen. 3§. Såsom arbetstagare skall vid tillämpningen av denna lag även anses den som, utan att anställningsförhållande föreligger, utför arbete för annans räkning och därvid till denne intager en beroende ställning av väsentligen samma art som en arbetstagares till arbetsgivaren; och skall den för vars räkning arbetet utföres anses såsom arbetsgivare enligt lagen. 4§. Vad i denna lag stadgas om arbetslön skall äga tillämpning jämväl å semesterlön och semesterersättning samt å skadestånd och annan särskild ersättning, som utgår p å grund av arbetsavtal. Ränta skall äga samma rätt som fordringens kapitalbelopp. 5 §. Vad i denna lag sägs om fast egendom skall gälla jämväl tomträtt och vattenfallsrätt, till säkerhet för vilken inskrivning meddelats.

2 6§. Har mellan arbetsgivare och arbetstagare träffats avtal, varigenom arbetstagare avstått från rätt, som enligt denna lag tillkommer honom, skall avtalet i sådan del vara ogiltigt.

Om enskilda byggnadsföretag. Om bevakning av lönefordran. 7 §•

Rätten att enligt 1 § njuta betalning ur viss fastighet bevaras genom bevakning. Bevakning skall ske skriftligen hos inskrivningsdomaren i den ort, där fastigheten ligger, senast å den inskrivningsdag, som först infaller fyra månader efter det lönefordringen förföll till betalning. Är fordringen icke förfallen till betalning vid den tidpunkt, då arbetstagaren avslutade sitt arbete å byggnaden, skall bevakning dock ske senast å den inskrivningsdag, som först infaller fyra månader efter sistnämnda tidpunkt. 8 §.

Bevakningsinlaga skall innehålla uppgift om den fastighet vara arbetet utförts, den tidpunkt då arbetstagaren avslutade sitt arbete å byggnaden, fordringens belopp eller, där fordringen icke kan till beloppet angivas, grunderna för dess beräkning, fordringens förfallodag samt fordringsägarens namn. Inlagan bör därjämte innehålla de uppgifter i övrigt, som kunna erfordras i ärendet, såsom rörande fastighetsägarens ävensom, därest annan än denne är arbetsgivare, arbetsgivarens namn och postadress, beskaffenheten av det utförda arbetet samt fordringsägarens postadress. Bevakningsinlaga jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar. 9 §• Innehåller bevakningsinlaga ej uppgift, som avses i 8 § första stycket, skall inskrivningsdomaren förelägga bevakanden att avhjälpa bristen. Efterkommes ej sådant föreläggande, skall bevakningen avvisas. Bevakning skall likaledes avvisas, om det finnes uppenbart, att den ej kan upptagas. Då bevakning avvisas, skall inlagan återställas till bevakanden, varvid skälet till avvisandet skall angivas. 10 §. Upptages bevakningen och har bevakningsinlagan icke bevisligen delgivits fastighetsägaren samt, om särskild arbetsgivare finnes, jämväl denne, skall delgivning ske, varvid fastighetsägaren och arbetsgivaren skola anmanas att yttra sig i anledning av bevakningen.

3 Vill ej bevakanden själv verkställa delgivning, skall inskrivningsdomaren ombesörja, att fastighetsägaren och arbetsgivaren med posten eller på annat sätt erhåller del av inlagan. Erfordras för delgivning eller eljest avskrift av bevakningshandling, är bevakanden skyldig att tillhandahålla sådan. Tillhandahåller h a n ej avskrift som nu sagts, skall inskrivningsdomaren på bevakandens bekostnad ombesörja handlingens avskrivande. Om betalning ur fastigheten. 11 §. Vill fordringsägare njuta betalning ur fastigheten, skall han därom väcka talan senast å den dag, då bevakning sist skolat ske, eller, därest lönefordringen blivit i rätt tid bevakad, inom ett år från den dag, då fordringen förföll till betalning. 12 §. Förutom på sätt, som föreskrives för rättegång i tvistemål i allmänhet, må talan om betalning ur fastighet för lönefordran väckas genom lagsökning, därest den grundas å skriftligt bevis rörande fordringen och fastighetens ansvar, eller, då så ej är fallet, genom särskild ansökan till rätten om betalningsfastställelse. Vad i allmän lag finnes stadgat om intecknad fordrans utsökande ur intecknad egendom samt sådan fordrans fastställande till betalning ur egendomen skall gälla jämväl om fordran för vilken fastighet svarar enligt denna lag. 13 §. Beträffande talan om betalningsfastställelse skall gälla vad i allmän lag stadgas om betalningsföreläggande, varvid vad som sägs om gäldenär skall avse fastighetens ägare. I stället för räkning må åberopas bevakningsinlaga. Såsom påföljd av att fastighetsägare, vilken vill bestrida ansökningen, underlåter att anmäla sitt bestridande, skall stadgas, att fordringen fastställes till betalning ur egendomen. Bestrider ej fastighetsägaren ansökningen på sätt och å tid som rätten förelagt, skall rätten ofördröjligen å det exemplar av ansökningen, som kvarligger hos rätten, teckna utslag att fordringen och kostnaden å målet fastställas till betalning ur fastigheten. Motsvarande skall gälla om belopp, som skall utgå på grund av förlikning. 14 §. Råder i rättegång tvist om fordringsanspråket och är annan än fastighetsägaren i egenskap av arbetsgivare betalningsskyldig för arbetslönen, skall rätten förelägga fordringsägaren att i målet väcka talan jämväl mot arbetsgivaren.

i Föreligger i förhållande till arbetsgivaren sådan tvist rörande fordringsanspråket, som enligt kollektivavtal skall göras till föremål för särskild förhandling eller som skall upptagas av särskild domstol eller av skiljemän, skall rätten förelägga fordringsägaren att vidtaga den åtgärd, som ankommer på honom för tvistens avgörande. Har sådan åtgärd vidtagits för avgörande av tvisten med arbetsgivaren, skall målet rörande fordringens fastställande till betalning ur fastigheten vila, till dess tvisten genom förlikning eller dom eller på annat sätt blivit slutligen avgjord. Fullgör fordringsägaren ej sådant föreläggande, som i första eller andra stycket sägs, skall hans talan om fordringens fastställande till betalning ur fastigheten anses förfallen, såvitt angår tvistigt belopp. 15 §. Ansökan om återvinning i mål om lagsökning eller betalningsfastställelse skall göras inom en månad från den dag, då utslaget delgavs fastighetens ägare. 16 §. Utmätes fastigheten senast å den dag, då bevakning av lönefordran sist skolat ske, eller, i fall då fordringen blivit i rätt tid bevakad, å den dag, då talan om betalning ur fastigheten sist skolat väckas, må fordringsägaren göra sin rätt gällande vid det exekutiva förfarandet, ändå att han ej vidtagit åtgärd enligt denna lag för bevarande eller utkrävande av sin rätt till betalning ur fastigheten. Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i konkurs, då denna följt på ansökan, som gjorts senast den dag som nyss sagts, eller då fastigheten blivit senast å nämnda dag utmätt, men verkställigheten inställts enligt 24 § andra stycket konkurslagen. Har konkurs föregåtts av offentlig ackordsförhandling, som på grund av konkursen förfallit, eller har konkurs följt på ansökan, som gjorts inom fjorton dagar från det kungörelse om sådan förhandlings upphörande varit införd i allmänna tidningarna, skall i avseende å fordringsägarens rätt så anses, som om konkursansökningen gjorts, då beslutet om inledande av ackordsförhandling meddelades. 17 §. Bevakas ej lönefordran på sätt och inom tid som i 7 § sägs eller väckes ej talan om betalning ur fastigheten inom den i 11 § stadgade tiden, har fordringsägaren förlorat sin rätt enligt denna lag till betalning ur fastigheten, där ej annat följer av bestämmelserna i 16 §. 18 §. Häftar fastighet för lönefordran och varder fastigheten delad, skall den nybildade fastighet, till vilken byggnaden hör, svara för fordringens hela belopp och de övriga allenast för vad därav icke kan utgå ur köpeskillingen

5 för denna fastighet; fordringsägaren må dock på en gång söka betalning ur samtliga fastigheter. Uppkommande brist hos den fastighet, till vilken byggnaden hör, skall fördelas mellan de övriga efter dessas värden, bestämda enligt de grunder som stadgas i 32 § förordningen angående inteckning i fast egendom. 19 §. Vad i allmän lag stadgas om ogulden köpeskilling för vilken fast egendom häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken skall, där ej stadgandena i denna lag föranleda annat, i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl om lönefordran för vilken fastighet svarar enligt denna lag. Om fastighetsägarens r ä t t till säkerhet. 20 §. Har arbetstagare vidtagit åtgärd enligt denna lag för bevarande eller utkrävande av sin rätt till betalning för lönefordran ur fastighet och är det ej uppenbart, att fastigheten ej häftar för fordringen, eller finnes, då åtgärd som nyss sagts icke vidtagits, grundad anledning antaga, att fastigheten häftar för lönefordran, skall fastighetsägaren, därest mellan honom och arbetstagaren står någon tredje person, vilken såsom självständig företagare åtagit sig arbetets utförande, äga rätt att av det vederlag denne betingat sig innehålla så mycket, som svarar mot fastighetens ansvar, till dess detta ansvar upphört eller betryggande säkerhet ställts. Då mellan fastighetsägaren och arbetstagaren stå flera företagare, skall envar av dessa i förhållande till den efterföljande äga motsvarande rätt. Om särskilda inskrivningsåtgärder. 21 §. Då bevakning, avseende visst byggnadsföretag, första gången upptages av inskrivningsdomaren, skall denne i inteckningsprotokollet och fastighetsboken göra anteckning, att anspråk framställts om betalning u r fastigheten för byggnadsarbetares lönefordran, samt jämväl anteckna dagen därför. Samtidigt skall inskrivningsdomaren upplägga akt rörande byggnadsföretaget; senare bevakningsinlagor avseende företaget skola inläggas i akten samt upptagas å en särskild förteckning, såvitt möjligt utvisande för varje bevakad lönefordran dess belopp och förfallodag. Det ena exemplaret av bevakningsinlagan skall återställas till bevakanden, försett med bevis om dagen för bevakningen. 22 §. Återkallas bevakning eller visas, att fastighets ansvar för bevakad lönefordran upphört, skall inskrivningsdomaren därom göra anteckning å bevakningsinlagan.

6 23 §. Då talan väckes om betalning ur fastighet för lönefordran, skall så snart ske kan rätten därom underrätta inskrivningsdomaren, som har att om fordringsägarens talan och dagen för dess väckande göra anteckning å bevakningsinlagan eller, om akten ej innehåller inlaga rörande fordringen, på annat lämpligt sätt i akten. Är då talan väckes någon akt rörande det byggnadsföretag, vartill talan hänför sig, icke upplagd, skall inskrivningsdomaren i inteckningsprotokollet och fastighetsboken göra anteckning, att anspråk framställts om betalning ur fastigheten för byggnadsarbetares lönefordran, samt jämväl anteckna dagen därför. Samtidigt skall inskrivningsdomaren upplägga akt rörande byggnadsföretaget på sätt i 21 § sägs. 24 §. Inskrivningsdomaren skall, när förhållandet styrkes, å bevakningsinlagan eller på annat lämpligt sätt i akten göra anteckning om att talan om betalning ur fastigheten blivit återkallad, fått förfalla eller ogillats. 25 §. Då fastighetens ansvar för de i akten upptagna eller anmärkta lönefordringarna upphört, skall inskrivningsdomaren avsluta akten samt därom göra anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken.

Om allmänna byggnads- och anläggningsarbeten. 26 §. Har arbetstagare utfört arbete som i 2 § avses och erhåller han icke sin arbetslön i rätt tid, skall han till bevarande av sin rätt till betalning för lönefordringen mot staten eller kommunen skriftligen anmäla sin fordran hos den myndighet, som har att utanordna medel till företagaren för det utförda arbetet. Sådan anmälan skall göras inom fyra månader från det fordringen förföll till betalning. Är fordringen icke förfallen till betalning vid den tidpunkt, då arbetstagaren avslutade sitt arbete vid arbetsföretaget, skall anmälan dock ske inom fyra månader från sistnämnda tidpunkt. 27 §. Anmälningsskrift skall innehålla uppgift om arbetsföretaget, den tidpunkt då arbetstagaren avslutade sitt arbete vid detsamma, fordringens belopp eller, där fordringen icke kan till beloppet angivas, grunderna för dess beräkning, fordringens förfallodag samt fordringsägarens namn. Skriften bör därjämte innehålla de uppgifter i övrigt, som kunna erfordras i ärendet, såsom rörande arbetsgivarens namn och postadress, beskaffenheten av det utförda arbetet samt fordringsägarens postadress. Anmälningsskriften jämte därvid fogade handlingar skall ingivas i två exemplar.

7 28 §. Har anmälan gjorts i rätt tid men har anmälningsskriften icke bevisligen delgivits arbetsgivaren, skall myndigheten ombesörja att arbetsgivaren erhåller del av anmälningsskriften, varvid denne skall anmanas att yttra sig i anledning av anmälningen. 29 §. Arbetslön, som ostridigt är intjänad och till betalning förfallen, skall av myndigheten utbetalas till arbetstagaren eller den som eljest är berättigad att lyfta' lönen. Råder tvist rörande arbetstagarens lönefordran, skall myndigheten nedsätta det tvistiga beloppet i allmänt förvar. I fråga om belopp som sålunda nedsättes skall gälla vad som är stadgat om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. Finnes det uppenbart, att arbetstagarens krav på arbetslön saknar grund, skall anmälningen lämnas utan avseende. 30 §. Vill arbetstagare mot staten eller kommun framställa fordringsanspråk på grund av stadgande i denna lag, skall han väcka talan senast å den dag, då anmälan sist skolat ske, eller, därest fordringen blivit i rätt tid anmäld, inom ett år från den dag, då fordringen förföll till betalning. 31 §. Anmäles ej lönefordran på sätt och inom tid som i 26 § sägs eller väckes ej talan mot staten eller kommunen inom den i 30 § stadgade tiden, har arbetstagaren förlorat sin rätt enligt denna lag till betalning av staten eller kommunen. 32 §. Då staten eller kommun genom självständig företagare låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete, skall företagaren ställa betryggande säkerhet för betalning av arbetstagares fordran å lön för arbete, som omfattas av företagarens åtagande. Har arbetstagare mot staten eller kommun såsom byggherre vidtagit åtgärd enligt denna lag för bevarande eller utkrävande av sin rätt till betalning för lönefordran och är det ej uppenbart, att byggherren icke är betalningsskyldig, eller finnes, då åtgärd som nyss sagts icke vidtagits, grundad anledning antaga, att byggherren jämlikt denna lag är betalningsskyldig för arbetslön, skall byggherren äga rätt att taga den ställda säkerheten i anspråk eller, om säkerhet ej finnes, av det vederlag företagaren betingat sig innehålla så mycket, som svarar mot byggherrens ansvar, till dess detta ansvar upphört eller betryggande säkerhet ställts. Då mellan byggherren och arbetstagaren stå flera företagare, skall envar av dessa i förhållande till den efterföljande äga motsvarande rätt att hålla vederlag inne. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

8 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken. Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. Nu haver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock han i köpebrevet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit; njute sin säkerhet i det, som sålt är, framför andra köparens borgenärer, dock att byggnadsarbetares lönefordran skall äga företräde på sätt därom är särskilt stadgat. Söker han ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader, och å landet sist å den inskrivningsdag, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades, äge därefter ej bättre rätt än de andra. Vad nu är där frälseränta säljes. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 13 §§ handelsbalken. Härigenom förordnas, att 17 kap. 4 och 13 §§ handelsbalken2 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 4§. Är gäldbunden man död, och haver någon försträckt penningar, eller varor, till hans begravning; det skall först gäldas, sedan det gods avskilt är, som förr är sagt. Dämäst den kostnad, som å egendomens uppteckning skä1

Senaste lydelse se SFS 1926: 337. ' Senaste lydelse, se beträffande 4 § SFS 1937: 525 och beträffande 13 § SFS 1861: 59.

9 ligen gjord är, sedan läkarelön, läkedom och föda under den dödas sista sjukdom, deras arvode, som honom däri skött hava, så ock borgenärs kostnad för gäldenärens försättande i konkurs eller för beslut om egendomens avträde till förvaltning av boutredningsman, arbetstagares avlöning, vilken ej stått inne längre än sex månader efter förfallodagen, samt sådan begravningshjälp eller för de tre sista månaderna upplupen sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva. Vad nu är stadgat om arbetstagares avlöning äge ock tillämpning i avseende å skadestånd, som i händelse av obehörigt avskedande eller arbetsavtals hävande må tillkomma arbetstagaren i stället för avlöning, som skulle med förmånsrätt utgått. Förmånsrätt i den ordning nu sagts gälle dock icke för byggnadsarbetares lönefordran, därest fordringsägaren, enligt vad därom är särskilt stadgat, äger gällande panträtt i fast egendom. Förmånsrätt i den ordning, som i första stycket stadgas för arbetstagares avlöning, gälle ock för fordran å pension, som tillkommer pensionstagare på grund av tjänst eller annan arbetsanställning, vilken innehafts av honom själv eller av anhörig till honom, dock ej för längre tid än sammanlagt ett år och ej heller för längre tid tillbaka än ett år innan konkursansökningen gjordes. Samma förmånsrätt äge ock pensionsstiftelse, som bildats enligt lagen om aktiebolags pensions- och andra personalstiftelser, för fordran varom i 2 § nämnda lag sägs, i den mån fordringen motsvarar pensionsfordringar som utgå med förmånsrätt efter vad nu är sagt, dock allenast såvitt fordringarna avse pension intill belopp varom stadgas i 9 § sista stycket nämnda lag. Därefter skall utgå nämnda lag sägs. 13 §. Borgenär, som efter 4 § äger förmånsrätt i allt det gods, löst eller fast, som gäldenären tillhörer, må ej njuta rätt till det, varuti andra särskild, fast lägre, förmånsrätt hava, för mera än som i den övriga egendomen brister: och fylles bristen efter ordningen av de andras förmånsrätter, så att den lägre viker förr, än den som högre är; dock äge ej förmånsrätt efter 4 § rum i fast egendom eller tomträtt eller vattenfallsrätt, till säkerhet för vilken inskrivning är meddelad, så länge lös egendom finnes att tillgå. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948 men skall icke äga tillämpning i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.

10 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 70 och 71 §§ konkurslagen. Härigenom förordnas, att 70 och 71 §§ konkurslagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. 70 §. Finnes i boet — gäldenären det medgiver. Har auktion å fordran, det tillstädja. Varder auktion å — — -— emellan rättsägarne fördelas. Då fast egendom skall under konkurs försäljas i den ordning utsökningslagen bestämmer, skall konkursförvaltaren vid auktionen eller, där jämlikt 102 § utsökningslagen särskilt sammanträde skall hållas, vid det sammanträde för fordringsägarens räkning hos auktionsförrättaren framställa yrkande om betalning för byggnadsarbetares lönefordran för vilken fordringsägaren äger njuta betalning ur fast egendom på sätt därom är särskilt stadgat ävensom för sådan fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, därest den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen visar, att sådan fordran finnes, eller någon i konkursen bevakat fordran under anspråk på sådan rätt som nu sagts. Yrkande om betalning för fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken skall dock icke framställas, då det finnes uppenbart, att jämlikt stadgandena i 13 § samma kapitel förmånsrätt i den fasta egendomen ej äger rum. 71 §. Vill förvaltaren efter lämpligen kan ske. Lös egendom, vari av försäljningen beroende. Samtycke, varom i — fondbörs noterat värdepapper. Skall helt fartyg honom och köparen. Skall gäldenären tillkommande frikallas från ansvarighet. Vad i 70 § fjärde stycket sägs skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse då under konkurs fartyg eller gods i fartyg skall utmätningsvis försäljas. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948 men skall icke äga tillämpning i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.

11 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 19 kap. 24 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet. Härigenom förordnas, att 19 kap. 24 § lagen den 18 juni 1926 om delning av jord å landet 1 skall erhålla följande ändrade lydelse. Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta eller eljest för belopp, varför säkerhet på annan grund än inteckning eller jämlikt 11 kap. 2 § jordabalken åtnjutes, och utgör det avstyckade området ensamt eller tillsammans med vad redan må vara från fastigheten avsöndrat eller avstyckat mera än en femtedel av fastighetens ägovidd, skall i fråga om det avstyckade områdets ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning, dock att beträffande ansvar för åliggande jämlikt lagen om enskilda vägar ävensom för byggnadsarbetares lönefordran gälle vad därom finnes särskilt stadgat. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

1 Senaste lydelse se SFS 1939: 611.

12 Förslag till

Lag om ändrad lydelse av 5 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad. Härigenom förordnas, att 5 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad 1 skall erhålla följande ändrade lydelse. Häftar fastighet, varifrån avstyckning ägt rum i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, för tionde, ränta eller annan sådan avgäld eller eljest för allmänna utskylder och besvär, i vilkas utgörande det avstyckade området icke omedelbart deltager, eller för lån, som av allmänna medel lämnats för beredande av odlingsföretag, eller för förskott av dylika medel för avlösning av frälseränta, eller eljest för belopp, varför säkerhet på annan grund än inteckning åtnjutes, skall, där annat ej följer av vad som finnes i lagen om enskilda vägar eller lagen om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran föreskrivet, i fråga om det avstyckade områdets ansvar för sådant åliggande vad i 37 § 3 mom. av förordningen angående inteckning i fast egendom är stadgat om avsöndrad lägenhets ansvar för intecknad gäld äga motsvarande tillämpning, dock ej där stamfastigheten och det avstyckade området ännu äro i samme ägares hand. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1948.

1 Senaste lydelse se SFS 1939: 612.

Utredningsuppdraget. O m f a t t n i n g e n a v det å t b y g g n a d s b o r g e n ä r s u t r e d n i n g e n l ä m n a d e u p p d r a get f r a m g å r av v a d chefen för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t , s t a t s r å d e t Zetterberg, efter g e m e n s a m b e r e d n i n g m e d chefen för s o c i a l d e p a r t e m e n t e t a n f ö r d e till s t a t s r å d s p r o t o k o l l e t i s a m b a n d m e d b e m y n d i g a n d e t att tillkalla u t r e d n i n g s m ä n . C h e f e n för j u s t i t i e d e p a r t e m e n t e t a n f ö r d e d ä r v i d f ö l j a n d e : Frågan om säkerställande av byggnadsarbetares lönefordringar har sedan länge i skilda sammanhang varit föremål för uppmärksamhet. Enligt 17 kap. 4 § handelsbalken äga arbetare förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs för avlöning, som ej stått inne längre än sex månader från förfallodagen. Den sålunda stadgade förmånsrätten omfattar all arbetsgivarens egendom lös som fast, och äger företräde framför bl. a. intecknad gäld. Jämlikt 13 § i samma kap. må emellertid borgenär, som äger dylik generell förmånsrätt, icke njuta rätt till det, varuti andra ha särskild, ehuru lägre förmånsrätt, för mera än som i den övriga egendomen brister. Rristen skall fyllas efter ordningen av de andras förmånsrätter, så att den lägre viker för den högre. Fast egendom får dock icke tillgripas, så länge lös egendom finnes att tillgå. Förmånsrätten är icke förenad med panträtt och kan alltså göras gällande endast mot arbetsgivaren personligen. Om någon gäldenären tillhörig egendom, exempelvis en fastighet, säljes utan samband med konkurs, kan sålunda en byggnadsarbetare som har fordran för arbete å fastigheten — frånsett möjligheten av återvinning — icke vidare göra sin förmånsrätt gällande i fastigheten. Härigenom kan, om den fastighet å vilken arbetet utförts är arbetsgivarens huvudsakliga tillgång, förmånsrätten bliva värdelös. Med förmånsrättens natur att kunna göras gällande allenast mot arbetsgivaren personligen sammanhänger även, att i alla fall, då byggnadsarbete utföres på entreprenad, byggnadsarbetarna överhuvud ej kunna uttaga lönefordran hos entreprenören i byggherrens fastighet. Ryggherren är icke förpliktad, att om entreprenören kommer på obestånd, gottgöra byggnadsarbetarna vad de kunna ha att fordra av entreprenören. Motsvarande gäller, om entreprenör, som byggherren anlitar, i sin tur använder sig av underentreprenörer. Av det anförda framgår, att nämnda lagrum icke kan anses erbjuda ett tillfredsställande skydd för byggnadsarbetares lönefordringar. Detta förhållande har i vissa fall föranlett arbetarna att söka genom självhjälp i form av blockad mot själva fastigheten tilltvinga sig betalning. Ryggherren har härigenom nödgats svara för entreprenörens skyldigheter mot arbetarna, ehuru han ej varit rättsligt förpliktad därtill. Och då en under byggnad varande fastighet överlåtits, har blockaden så att säga fått häfta vid fastigheten; den nye ägaren har för blockadens hävande fått erlägga oguldna löner på samma sätt som om fastigheten svarat för dem. I det genom proposition, nr 31, till 1935 års riksdag framlagda förslaget till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder hade även upptagits frågan om en rättslig reglering av sådana åtgärder som nu nämnts, vidtagna i indrivningssyfte mot parts efterträdare, s. k. successor-blockader; enligt förslaget skulle dylika åtgärder vara tilliarna endast om nye ägaren vore betalningsskyldig för gälden eller vid övertagan2—4S27SS

14 det haft eller bort ha kunskap om dess förhandenvaro. Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, anslöt sig i sitt utlåtande, nr 29, till vad däri föreslagits Härvid framhöll emellertid utskottet, att frågan om större säkerhet för byggnadsarbetares lönefordringar borde erhålla sin lösning, samt hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning d ämnet. Riksdagen avslog propositionen men anhöll i skrivelse den 5 juni 1935, nr 287 — i överensstämmelse med utskottets hemställan — att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en skyndsam utredning angående möjligheterna att tillskapa en rättsordning som gåve arbetare vid byggnadsföretag ökat skydd för lönefordringar. Förutom de påtagliga brister som från byggnadsarbetarnas synpunkt vidlåda bestämmelserna i 17 kap. 4 § handelsbalken lämna dessa bestämmelser rum för anmärkningar även i andra hänseenden. Särskilt har förmånsrättens inverkan på fastighetskrediten uppmärksammats och givit anledning till kritik. Såsom framgår av det förut anförda medför nämligen förmånsrätten företräde till betalning framför intecknad gäld. Enär sammanlagda beloppet av lönefordringar med förmånsrätt enligt detta lagrum kan vara betydande samt, om lös egendom saknas, beloppet i sin helhet kan uttagas ur en konkursboets fastighet, kan inträffa att även primärinteckningar i fastigheten komma att sakna täckning. Ett sådant utträngande av inteckningshavarna kan äga rum alldeles oavsett om fordringarna avse arbete som utförts å den ifrågavarande fastigheten eller ej. Den fara för fastighetskrediten som denna ordning innebär har framhållits bl. a. i två inom riksdagen år 1938 vackla likalydande motioner, nr 34 i första kammaren och nr 74 i andra kammaren. I motionerna redogjordes för ett fall, då lönefordringar med förmånsrätt enligt ifrågavarande lagrum trängt tillbaka de av en hypoteksförening innehavda tre första inteckningarna i en fastighet, belägen å annan ort än den där fordringarna förvärvats. Enligt motionärerna visade detta exempel, vilket icke saknade motsvarighet, att förmånsrätten vore ägnad att medföra stora risker för fastighetskreditväsendet. Även om den mest noggranna undersökning föreginge kreditgivningen, kunde likväl en kreditinrättning icke skydda sig mot dylika risker. I motionerna ifrågasattes, om icke förmånsrätten kunde anordnas på sådant sätt, att den utan att förringa löntagarnas rätt upphörde att medföra fara för kreditväsendet. Denna fråga kunde enligt motionärerna möjligen lösas genom en inskränkning av förmånsrätten i ett hänseende och en utvidgning i ett annat. Inskränkningen kunde bestå däri, att då löntagarens arbete hänförde sig till en viss produkt, t. ex. en byggnad eller vissa varor, förmånsrätten begränsades att avse just den egendom, vara arbetet nedlagts. Utvidgningen åter kunde vinnas genom att förmånsrätten kunde göras gällande icke blott i konkurs utan även vid utmätning. Första lagutskottet, som i utlåtande, nr 17, behandlade motionerna, anslöt sig i allt väsentligt till de sålunda framförda synpunkterna samt hemställde, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående en revision av de i 17 kap. 4 § handelsbalken givna föreskrifterna om förmånsrätt för arbetare m. fl. och vad därmed kunde äga samband samt för riksdagen framlägga det förslag vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen biföll denna hemställan samt anhöll i skrivelse den 12 mars 1938, nr 96, om utredning i ämnet. Frågan om säkerställande av byggnadsarbetares lönefordringar ingår som ett led i det större spörsmålet om skydd för byggnadsborgenärer överhuvud. Med byggnadsborgenärer brukar förstås personer, vilka i en eller annan form lämnat kredit till ett husbygge. Hit höra såväl leverantörer av olika slags materialier som hantverkare och andra byggnadsarbetare. Även de som försträckt byggnadskapital i form av pengar äro givetvis att anse som byggnadsborgenärer, ehuru kraven på skydd i allmänhet icke avsett deras intressen. Spörsmålet om en rättslig reglering av byggnadsborgenärernas ställning har vid flera tillfällen varit föremål för undersökning. År 1920 tillkallades sålunda särskilda sakkunniga att verkställa utredning i ämnet, och dessa avlämnade år 1921 ett utkast till lag om visst tryggande av byggnads-

15 borgenärers fordringar m. m. (SOU 1922:26). Utkastet, som i första hand tog sikte på att förhindra osund tomtspekulation och byggnadssvindel, ledde icke till lagstiftning. Vidare föreligger en inom justitiedepartementet utarbetad, den 16 januari 1935 dagtecknad promemoria angående byggnadsborgenärernas rättsliga ställning. Även 1934 års byggnadsindustrisakkunniga, till vilka 1935 års riksdagsskrivelse överlämnades för att beaktas vid fullgörande av de sakkunnigas uppdrag, upptogo i sitt den 19 januari 1938 avgivna betänkande (SOU 1938: 10) frågan om tryggande av byggnadsborgenärers lönefordringar. De sakkunniga angåvo vissa riktlinjer för en lagstiftning i ämnet men framlade icke något utformat förslag. Under remissbehandlingen av betänkandet vitsordades i flera yttranden angelägenheten av lagstiftning i ämnet; behovet av ökat skydd för byggnadsarbetares lönefordringar framhölls särskilt av landsorganisationen i Sverige, som även sedermera i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 mars 1942 hemställde, att den i riksdagsskrivelsen begärda utredningen måtte slutföras. Efter det de byggnadsindustrisakkunniga avlämnat sitt betänkande har frågan om byggnadsborgenärernas ställning åter upptagits inom departementet. I april 1944 uppdrog min företrädare i ämbetet, statsrådet Rergquist, åt en särskild utredningsman att verkställa en förberedande undersökning av hithörande spörsmål. Denne har numera fullgjort sitt uppdrag samt avlämnat av motiv åtföljda preliminära förslag till lagstiftning i ämnet. Enligt min mening bör det sålunda påbörjade utredningsarbetet snarast fullföljas. Gällande bestämmelser i 17 kap. 4 § handelsbalken äro, såsom förut framhållits, icke ägnade att giva ett tillfredsställande skydd för byggnadsarbetares lönefordringar. För ett stärkande av deras rättsliga ställning kunna vägande skäl anföras. De sociala skälen äro påtagliga; de arbetare varom här är fråga äro regelmässigt för hela sin existens beroende av sin arbetsinkomst. Någon möjlighet för arbetarna att på förhand bedöma arbetsgivarens solvens finnes i regel ej. Det kan ej heller anses tillfredsställande, att arbetarna på grund av lagstiftningens brister nödgats att i vissa fall för tillvaratagande av sin rätt anlita självhjälp i form av indrivningsblockader. Dessa brister böra i stället såvitt möjligt botas. Vid en lagstiftning i ämnet möter i första hand frågan, om denna bör omfatta ej endast byggnadsarbetare utan även andra byggnadsborgenärer. Det måste vid övervägande av detta spörsmål beaktas, att de skäl som tala för ökat rättsskydd för byggnadsarbetare icke i allo äga tillämpning å övriga byggnadsborgenärer. De sociala skälen äro sålunda i regel ej för handen eller äga i vart fall ej samma styrka med avseende å de senare. Dessa ha i regel även bättre möjlighet än byggnadsarbetarna att bedöma byggherrens solvens samt kunna i viss utsträckning sätta priser och betalningsvillkor därefter. Krav på tryggande av nu avsedda byggnadsborgenärers rätt kunna emellertid — liksom fallet även är beträffande byggnadsarbetarna — grundas därpå, att de genom lämnande av materialier på kredit eller annorledes bidragit till att åstadkomma ett förmögenhetsobjekt, som kan utnyttjas till säkerställande av deras fordringar. Det torde få ankomma på den tillärnade utredningen att efter prövning av samtliga frågan påverkande omständigheter i första hand taga ställning till spörsmålet om lagstiftningens omfattning med avseende å skilda borgenärskategorier. Såsom förut antytts ligger det nära till hands att bygga en lagstiftning i ämnet på den principen, att byggnadsborgenärerna, vilka genom arbete eller tillhandahållande av materialier bidragit till att fastigheten ökat i värde, i första hand böra njuta säkerhet i själva fastigheten för sina fordringar. I de förslag till frågans lösning som hittills framkommit i vårt land har denna princip tjänat som utgångspunkt. I överensstämmelse härmed skulle byggnadsborgenärerna, sedan deras fordringar erhållit publicitet i viss ordning, enligt förslagen erhålla panträtt i fastigheten. Härigenom skulle de vid fastighetens exekutiva försäljning framför flertalet andra fordringsägare få rätt till betalning ur köpeskillingen eller den del därav som belöper å det värdetillskott som tillkommit genom fastighetens bebyggande.

16 Jämväl i de främmande länder, där frågan om byggnadsborgenärernas rättsställning regleras av lagstiftningen, har den lösts i huvudsaklig anslutning till dessa riktlinjer, om ock lagstiftningen i de olika länderna företer väsentliga skiljaktigheter. De invändningar som riktats mot bestämmelser av nu antydd innebörd ha huvudsakligen grundats därpå, att andra borgenärers rätt till betalning ur egendomen skulle kunna trädas för nära. Särskilt har härvid avsetts inteckningshavarnas rätt, varvid man gjort gällande att en dylik lagstiftning skulle si rida mot grunderna för vårt fastighetskreditväsen, enligt vilka inteckningar i princip äga företrädesrätt till betalning ur fastigheten. Såsom förut nämnts har även den nu i 17 kap. 4 § handelsbalken stadgade förmånsrättens inverkan på inteckningsnävarnas rätt uppmärksammats och givit anledning till kritik. I själva verket torde de konkurrensspörsmål som sålunda måste uppkomma i och med att hyggnadsborgenärer erhålla rätt till betalning ur byggherrens fasta egendom vara det föreliggade lagstiftningsproblemets egentliga kärnpunkt. Lösningen måste tydligen bli beroende på en avvägning mellan de olika borgenärsintressen som stå emot varandra. Härvid måste självfallet beaktas, att tilltron till vårt fastighetskreditväsen icke rubbas. Ett allvarligt osäkerhetsmoment, som för närvarande skadar fastighetskrediten, skulle kunna undanröjas, om byggnadsborgenärernas rätt begränsades i så måtto, att de skulle få hålla sig endast till den fastighet till vilken deras fordringar hänförde sig. Denna begränsning som vid flera tillfällen har förordats synes också naturlig ur den synpunkten, att byggnadsborgenärernas rätt då skulle direkt anknytas till det genom deras medverkan skapade kapitalvärdet. Därest lagstiftningen anses böra omfatta icke endast byggnadsarbetare utan även andra byggnadsborgenärer, måste ställning tagas till spörsmålet, om alla borgenärer böra äga samma rätt eller om företräde bör tillerkännas byggnadsarbetarnas fordringar. En annan fråga är, vilka byggnadsarbeten som böra hänföras under lagstiftningen. Att denna bör omfatta, förutom nybyggnader, även mer genomgripande om- och tillbyggnader förefaller naturligt. Däremot synes det kunna ifrågasättas, om under lagstiftningen böra inbegripas jämväl reparationsarbeten i inskränkt bemärkelse. En gränsdragning efter dessa linjer kan emellertid bli svår att genomföra i praktiken. Den nuvarande förmånsrätten enligt 17 kap. 4 § handelsbalken tillhör de s. k. tysta förmånsrätterna, vilkas tillvaro icke framgår av något besittningsförhållande och varom ej heller upplysning kan inhämtas ur offentliga register. En lagstiftning som tillerkänner byggnadsborgenärer ökade möjligheter att erhålla betalning ur fast egendom synes såvitt möjligt böra förbindas med regler som i en eller annan form giva publicitet åt de prioriterade fordringarna. Det är emellertid angeläget, att det förfarande som finnes erforderligt för vinnande av detta syfte göres så enkelt som möjligt, så att icke lagstiftningens praktiska användbarhet förhindras eller försvåras. Den ifrågasatta utredningen torde böra verkställas genom särskilda sakkunniga. Då utredningen avser en lagstiftningsfråga, vars lösning sedan länge ansetts av behovet påkallad, torde den böra bedrivas med skyndsamhet. Det redan förefintliga utredningsmaterialet torde i stor utsträckning kunna tjäna till ledning vid arbetet. I den mån utredningen ger anledning därtill bör även tagas under övervägande Jiuruvida ändrade bestämmelser äro påkallade jämväl i fråga om andra lönefordringar m. m. än sådana som tillkomma byggnadsborgenärer.

17 Allmän motivering. Inledning. Enligt 17 kap. 4 § handelsbalken äga arbetstagare, vilka icke äro att hänföra till betjänter och tjänstehjon, vid arbetsgivarens konkurs förmånsrätt för sådan avlöning, som icke stått inne längre än sex månader från förfallodagen. Arbetstagare, vilka enligt lagens mening äro att hänföra till grupperna betjänter och tjänstehjon, varmed avses mera varaktigt anställda, äga en vidsträcktare förmånsrätt, i det att deras förmånsrätt avser sista årets lön. Den sålunda stadgade förmånsrätten omfattar all arbetsgivarens egendom, såväl lös som fast. De förmånsberättigade lönefordringarna äga företräde bland annat framför sådan fordran som intecknats i arbetsgivarens fasta egendom. Jämlikt 17 kap. 13 § handelsbalken må fordringsägare, som har denna allmänna förmånsrätt, dock icke njuta rätt till det, varuti andra ha särskild, ehuru lägre förmånsrätt, för mera än vad som brister i den övriga egendomen. Bristen skall fyllas efter ordningen av de andras förmånsrätter så att den lägre viker tidigare än den högre. Fast egendom får icke tillgripas så länge lös egendom finnes att tillgå. Det rättsliga skyddet för lönefordringarna är ur arbetstagarnas synpunkt otillfredsställande så till vida, att fordringarna icke äro förenade med panträtt och att förmånsrätten kan göras gällande endast i arbetsgivarens konkurs. Om arbetsgivaren tillhörig fastighet försäljes utan samband med konkurs kan sålunda en arbetstagare som har fordran för arbete å fastigheten — frånsett möjligheten av fastighetens återvinning vid eventuell konkurs — icke erhålla betalning ur köpeskillingen för fastigheten. För byggnadsarbetarnas del är särskilt att märka att förmånsrätten kan göras gällande endast i arbetsgivarens konkurs. I de fall då byggnadsarbete utföres på entreprenad kunna de hos entreprenören anställda arbetarna överhuvud icke bevaka sina lönefordringar i byggherrens konkurs. Bristerna i det rättsliga skyddet för lönefordringar h a föranlett byggnadsarbetarna till självhjälp i form av indrivningsblockader. Till följd av blockad mot själva fastigheten har byggherren i sin egenskap av ägare till fastigheten nödgats svara för entreprenörens skyldigheter mot arbetarna, och om fastighet överlåtits under blockad har denna fått häfta vid fastigheten, så att den nye ägaren för att få blockaden hävd måst erlägga oguldna löner på samma sätt som om fastigheten rättsligen svarat för dem. I det vid 1935 års riksdag

18 genom proposition nr 31 framlagda förslaget till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder hade även upptagits frågan om en rättslig reglering av sådana åtgärder som nu nämnts. Enligt förslaget skulle indrivningsblockad mot ny ägare vara tillåten endast om denne vore betalningsskyldig för gälden eller vid övertagandet haft eller bort ha kunskap om dess förhandenvaro. Andra lagutskottet, som behandlade propositionen, anslöt sig i sitt utlåtande, ar 29, till vad däri föreslagits. Riksdagen avslog propositionen men anhöll i skrivelse den 5 juni 1935, nr 287, i överensstämmelse med vad utskottet hemställt, att Kungl. Maj:t ville låta verkställa en skyndsam utredning angående möjligheterna att tillskapa en rättsordning, som gåve arbetare vid byggnadsföretag ökat skydd för lönefordringar. Det rättsliga skyddet för lönefordringar har i sin nuvarande utformning givit anledning till kritik jämväl från andra synpunkter. Särskilt har förmånsrättens inverkan på fastighetskrediten uppmärksammats. Enär det sammanlagda beloppet av de förmånsberättigade lönefordringarna ofta kan bliva betydande samt, om lös egendom saknas, i sin helhet uttagas ur en konkursboets fastighet, kunna lönefordringarna undantränga inteckningarna i fastigheten, till och med botteninteckningar, och detta alldeles oavsett om lönefordringarna avse arbete som utförts å just denna fastighet eller icke. Den fara för fastighetskrediten, som denna ordning k a n innebära, har framhållits bland annat i två inom riksdagen år 1938 väckta motioner, nr 34 i första kammaren och n r 74 i andra kammaren. I dessa motioner ifrågasattes, om icke förmånsrätten kunde anordnas på sådant sätt, att den, utan att arbetstagarnas rätt förringades, upphörde att medföra fara för kreditväsendet. Denna fråga kunde enligt motionärerna möjligen lösas genom en inskränkning av förmånsrätten i ett hänseende och en utvidgning i ett annat. Inskränkningen kunde bestå däri, att då arbetstagarens arbete hänförde sig till en viss produkt, t. ex. en byggnad, förmånsrätten begränsades att avse just den egendom, vara arbetet nedlagts. Utvidgningen åter kunde vinnas genom att förmånsrätten kunde göras gällande icke blott i konkurs utan även vid utmätning. Första lagutskottet, som i utlåtande, nr 17, behandlade motionerna, hemställde att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att Kungl. Maj:t ville låta verkställa utredning angående en revision av de i 17 kap. 4 § handelsbalken givna föreskrifterna om förmånsrätt för arbetare m. fl. och vad därmed kunde äga samband samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Riksdagen biföll denna hemställan samt anhöll i skrivelse den 12 mars 1938, n r 96, om utredning i ämnet. Byggnadsarbetarna utgöra endast en kategori av byggnadsborgenärer. Det mera omfattande spörsmålet om skydd för byggnadsborgenärer överhuvud, d. v. s. för alla personer som i en eller annan form lämnat kredit till ett byggnadsföretag, har vid flera tillfällen varit föremål för undersökning. År 1920 tillkallades sålunda särskilda sakkunniga att verkställa utredning i ämnet, och dessa avlämnade år 1921 ett utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. (SOU 1922:26). Utkastet, som i

19 första h a n d tog sikte på att förhindra osund tomtspekulation och byggnadssvindel, ledde icke till lagstiftning. Vidare föreligger en inom justitiedepartementet utarbetad, den 16 januari 1935 dagtecknad promemoria angående byggnadsborgenärernas rättsliga ställning. Även 1934 års byggnadsindustrisakkunniga, till vilka 1935 års riksdagsskrivelse överlämnats, upptogo i sitt den 19 januari 1938 avgivna betänkande (SOU 1938: 10) frågan om tryggande av byggnadsborgenärers lönefordringar. De sakkunniga angåvo vissa riktlinjer för en lagstiftning i ämnet men framlade icke något utformat förslag. Under remissbehandlingen av betänkandet vitsordades i flera yttranden angelägenheten av lagstiftning i ämnet; behovet av ökat skydd för byggnadsarbetares lönefordringar framhölls särskilt av landsorganisationen i Sverige, som även sedermera i skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 mars 1942 hemställde, att den i riksdagsskrivelsen begärda utredningen måtte slutföras. I april 1944 uppdrog chefen för justitiedepartementet åt numera revisionssekreteraren Carl Svennegård att såsom särskild utredningsman verkställa en förberedande utredning av hithörande spörsmål. Denne har till fullgörande av sitt uppdrag i maj 1945 till departementschefen avlämnat av motiv åtföljda preliminära förslag till lagstiftning i ämnet. I den av Svennegård överlämnade utredningen ingår en utförlig redogörelse för äldre rätt, gällande rätt samt framkomna reformförslag m. m., vilken redogörelse fogas till detta betänkande såsom särskild bilaga (Bilaga 1).

Terkställda undersökningar. I samband med den förberedande utredningen verkställdes en undersökning rörande utestående lönefordringar inom byggnadsfacken, avseende åren 1932—1943. Den sålunda utförda undersökningen har nu genom utredningsmännens försorg blivit fullständigad med uppgifter för åren 1944 och 1945. Utredningsmännen ha vidare föranstaltat om en undersökning i fråga om indrivningsblockader inom byggnadsfacken åren 1936—1945. Särskilda bilagor, utvisande resultatet av dessa undersökningar, fogas till betänkandet (Bilaga 2, 3 och 4). Viss utredning rörande förmånsberättigade lönefordringars inverkan på fastighetskrediten har införskaffats genom hänvändelser till Svenska bankföreningen m. fl. organisationer. Motsvarande uppgifter från Svenska sparbanksföreningens verksamhetsområde hade av Svennegård anskaffats under den förberedande utredningen. Till betänkandet fogas två bilagor, som visa resultatet av dessa undersökningar (Bilaga 5 och 6). Det siffermaterial som framkommit genom de verkställda undersökningarna rörande byggnadsarbetares utestående lönefordringar är tydligen ganska ofullständigt. Det torde icke vara möjligt att göra någon tillförlitlig uppskattning rörande de sammanlagda belopp, som byggnadsarbetarna årligen förlora eller som kunna uttagas allenast genom särskilda indrivningsåtgärder. Man måste också beakta att uppgifterna härröra från en tidsperiod,

vilken — bortsett från den långvariga konflikten 1933—1934, då byggnadsarbetet låg nere — i sin helhet varit gynnsam för byggnadsarbetarna i det att arbetstillgången inom branschen varit god eller konjunkturerna i varje fall varit sådana, att arbetsgivarnas betalningsförmåga icke varit utsatt för särskilda påfrestningar. Det är sannolikt att under en period av lågkonjunktur inom byggnadsbranschen sämre siffror skulle framkomma. Undersökningarna giva vid handen att förmånsrätten enligt 17 kap. 4 § handelsbalken och de därigenom öppnade möjligheterna att med företrädesrätt uttaga lönefordringar ur konkursbo äro av betydelse för byggnadsarbetarna. Framför allt bekräftas emellertid det välkända förhållandet, att de fackliga organisationernas direkta indrivningsåtgärder ha stor betydelse på detta område. Man kan säga att byggnadsarbetarnas löner enligt den nu rådande ordningen i väsentlig omfattning äro säkerställda icke genom lagstiftningen utan genom den fackligt organiserade självhjälpen. I samband med undersökningarna har det framhållits, att indrivningsåtgärderna äro förenade med mycket besvär och dryga kostnader för arbetarnas organisationer. Den särskilda undersökningen rörande indrivningsblockader inom byggnadsfacken kan sägas bekräfta dessa uttalanden, ehuru denna undersökning i allmänhet visar endast antalet verkställda' indrivningsblockader. Man måste utgå från att ett betydande antal indrivningsärenden handlagts av organisationerna, där betalning erlagts efter dessas ingripande utan att blockad behövt verkställas eller kanske ens beslutats. Effekten av de fackliga organisationernas indrivningsverksamhet beror dock i sista hand på blockadvapnet. Såsom ett slags indrivningskostnader kan man därför betrakta jämväl de genom strejker i samband med indrivningsblockader förlorade arbetsdagarna. Endast i fråga om grov- och fabriksarbetareförbundet föreligger uppgift om antalet sådana strejkdagar. Denna uppgift ger emellertid en antydan om de betydande belopp som de enskilda arbetarna måste sätta till i form av förlorad arbetsförtjänst. Utredningarna rörande förmånsberättigade lönefordringars inverkan på fastighetskrediten, vilka utredningar givetvis icke kunna göra anspråk på att vara uttömmande, visa ett trettiotal fall, där inleckningshavare tillfogats förlust på grund därav att förmånsberättigade lönefordringar under konkurs blivit uttagna ur boet tillhörig fast egendom. I vad mån de förmånsberättigade lönefordringarna utgjorts av — enligt terminologien i 17 kap. 4 § handelsbalken — betjänters och tjänstehjons lön eller annan arbetares dagspenning eller avlöning har det i allmänhet icke varit möjligt att erhålla upplysning om. Man torde dock vara berättigad att antaga att den senare kategorien är den dominerande. Inom denna senare kategori synas byggnadsarbetarlönerna spela en ganska stor roll. Utredningarna utvisa flera fall där inteckningshavarnas förluster tydligen berott på att sådana löner uttagits ur intecknad fastighet. I den mån dessa löner avsett byggnadsarbete, som nedlagts å samma fastighet, får det anses vara i sin ordning att inteckningshavarna fått vika. I andra fall kan det föreligga en konflikt, vars rätta lösning förtjänar övervägande.

21 Viss undersökning har jämväl utförts till utrönande av byggnadsleverantörernas förluster. Resultatet av denna undersökning redovisas i en bilaga (Bilaga 7). Slutligen ha vissa upplysningar rörande utländsk rätt införskaffats, vilka återgivas i särskild bilaga (Bilaga 8).

Behovet av lagstiftning. Till stöd för kraven på ökad säkerhet för byggnadsarbetares lönefordringar kunna anföras två var för sig bärfasta motiveringar. Den ena bygger på de sociala skälen, särskilt det förhållandet att arbetaren för sitt dagliga uppehälle är beroende av sin arbetslön. Den andra motiveringen utgår från synpunkten, att arbetsprodukten bör säkerställa den intjänta, oguldna arbetslönen, vilken därvid bör gå före andra fordringar. De sociala skälen äro välbekanta och påtagliga, varför här endast behöver erinras om huvudsynpunkterna. En arbetare är regelmässigt för sin egen och sin familjs försörjning beroende av sin arbetsinkomst. Lönen går i allmänhet helt åt för täckande av de dagliga konsumtionsbehoven. Även om förlust av lönen icke alltid omedelbart utsätter arbetaren för nöd, så leder den dock i vanliga fall snart nog till försörjningssvårigheter. De arbetsinkomster som på detta sätt äro nödvändiga för livsuppehället förtjäna det starkaste skydd från lagstiftningens sida. Till detta huvudskäl kan man foga andra av liknande slag. Det ligger i arbetsförhållandenas natur att arbetaren ger sin arbetsinsats i förskott, så att arbetslönen i regel utbetalas längre eller kortare tid efter det att arbetaren intjänat densamma genom arbetets utförande. Ett samtidigt utbyte av ömsesidiga prestationer är på detta område icke möjligt. Avsikten är emellertid icke att skapa ett verkligt kreditförhållande; meningen är i stället i alla vanliga fall att lönen icke skall stå inne längre än som är tekniskt betingat. Arbetslönen innefattar ej heller kompensation för den förlustrisk som dess innestående hos arbetsgivaren kan innebära, i varje fall icke för den särskilda risk som uppkommer då lönen icke blir betald å förfallodagen. Arbetslönens storlek är nämligen oftast bestämd på förhand genom kollektiva avtal utan att hänsyn kunnat tagas till den risk för löneförlust, som faktiskt kan föreligga i det särskilda fallet. Merendels och i synnerhet i tider av dålig arbetstillgång kunna byggnadsarbetarna icke undgå att taga arbete även hos arbetsgivare, vilkas ekonomi är mindre god. Beträffande varje särskilt byggnadsföretag kunna byggnadsarbetarna icke alltid utreda och bedöma företagarens ekonomiska vederhäftighet. De sociala skälen ha sedan länge erkänts och beaktats och det har ansetts vara ett viktigt samhällsintresse att skapa garantier för att vederlaget för utfört arbete verkligen kommer arbetaren till godo. I gällande rätt har detta samhällsintresse kommit till uttryck i bestämmelserna i 17 kap. 4 § handelsbalken om förmånsrätt för arbetares avlöning. Vid bedömandet av spörsmålen rörande byggnadsarbetares säkerhet för

lönefordran måste man emellertid även beakta den nyss anförda synpunkten, att genom byggnadsarbete åstadkommes en arbetsprodukt, som kan användas till säkerställande av fordringar och till vilken arbetarna böra äga förstahandsrätt, så länge deras intjänta lön är ogulden. Då byggnadsarbete utföres å en fastighet medför detta i normala fall ett värdetillskott, en ökning av fastighetsägarens förmögenhet som överstiger eller åtminstone motsvarar kostnaderna för arbetsinsatsen. Beträffande sin arbetsinsats kunna byggnadsarbetarna icke göra något förbehåll att byggherrens rätt till arbetsprodukten skall vara beroende av att arbetslönen till fullo erlagts. Det ligger nära till hands att söka på något sätt utnyttja värdetillskottet till säkerställande av arbetarnas rätt till intjänt lön. Till sin natur är ett sådant säkerställande icke, lika litet som ett äganderättsförbehåll vid försäljning av lös egendom, ägnat att kränka tredje mans rättigheter. Den nuvarande ordningen, enligt vilken fastighetsägaren förfogar över värdetillskottet, vilket han kan avhända sig eller använda såsom säkerhet vid upptagande av lån, innebär ett omotiverat tillbakasättande av arbetarnas trygghetskrav. Härvidlag äro byggnadsarbetarna sämre ställda än hantverkare, som nedlägga arbete å lösören. Dessa senare äga rätt att hålla godset kvar tills arvode för det utförda arbetet erlägges, och enligt 17 kap. 3 § tredje stycket handelsbalken ha de för sitt arvode förmånsrätt i godset. De nu senast berörda tankegångarna torde väl ha uppmärksammats vid tillkomsten av gällande lagbestämmelser rörande arbetares förmånsrätt för avlöning, men då denna förmånsrätt utformats såsom en allmän, tyst förmånsrätt ha de icke kunnat utöva något egentligt inflytande vid utformningen av lagen. Tillvaron av en arbetsprodukt vilken kan tagas i anspråk såsom säkerhet för fordran gör att spörsmålet om säkerställande av byggnadsarbetares lönefordran bör behandlas självständigt. Dess lösande främjas genom att det utbrytas ur det nuvarande sambandet med den förmånsrätt för avlöning som tillkommer andra grupper av arbetare. Dessa senare grupper inrymma åtskilliga arbetare som icke sysselsättas inom värdeskapande arbete eller vilkas arbete icke resulterar i en produkt, som kan användas för säkerställande av intjänt lön. Den lösning som är lämplig för byggnadsarbetarna kan därför vara svår att genomföra beträffande andra arbetare, under det att en rättsordning som är avpassad för arbetare i allmänhet nödvändigtvis måste lämna viktiga, till byggnadsarbetarnas förhållanden hänförliga synpunkter obeaktade. Av det anförda framgår att en av de ledande synpunkterna vid en reform på detta område bör vara att skapa ett effektivare skydd för arbetslön genom att utnyttja själva arbetsprodukten såsom säkerhet. Visserligen kan det redan med den nuvarande ordningen inträffa, att byggnadsarbetare erhålla förmånsrätt i den uppförda byggnaden. Detta sker emellertid under sådana betingelser att någon verklig säkerhet härför icke är beredd arbetarna. Förmånsrätten gäller endast i konkurs; så länge fastighetsägaren icke är i konkurs äga byggnadsarbetarna icke någon rätt att njuta betalning ur fas-

tighelen. Om en fastighet medan byggnadsarbete därå pågår överlåtes till ny ägare, äro arbetarnas rättsliga möjligheter att erhålla betalning ur fastigheten avskurna. Om fastigheten, utan att konkurs kommit till stånd, utmätes eller tages i anspråk för gäldande av intecknad fordran, kan förmånsrätt enligt 17 k a p . 4 § handelsbalken icke göras gällande vid detta exekutiva förfarande. F ö r att en byggnadsarbetares lönefordran skall kunna bevakas i fastighetsägarens konkurs måste det vidare helt naturligt krävas, att fastighetsägaren är betalningsskyldig för arbetslönen. I alla de fall då fastighetsägaren utlämnat byggnadsarbetet på entreprenad, är det entreprenören som är byggnadsarbetarnas arbetsgivare. Deras lönekrav måste därför riktas mot honom och icke mot fastighetsägaren och kunna ej heller göras gällande i den senares konkurs. Det rättsliga skyddet för byggnadsarbetarnas lönefordringar uppvisar alltså betänkliga luckor. Därtill kommer att arbetarna för att tillgodogöra sig detta skydd kunna bli nödsakade att anlita konkursförfarandet. Det torde ofta för arbetarna framstå såsom mindre tilltalande att begära sin arbetsgivare i konkurs, varmed de äventyra sin egen arbetsanställning. De befintliga luckorna i det genom lagstiftningen genomförda skyddet för arbetslön h a arbetarna, som nämnts, i stor utsträckning fyllt ut genom självhjälp. 1 Tack vare sina organisationer ha de genom indrivningsblockader kunnat framtvinga betalning av ogulden lön. Då en under byggnad varande fastighet överlåtits, har en vidtagen indrivningsblockad så att säga fått häfta vid fastigheten, och den nye ägaren till fastigheten har nödgats träda in ungefär på samma sätt som om fastigheten svarat för de oguldna lönerna. Genom arbetarnas och arbetsgivarnas huvudorganisationer har man kommit fram till en principiell lösning av spörsmålet om gränsen mellan tilliarna och otillåtna indrivningsblockader i vad dessa riktas mot övertagare. Sedan försök att genom lagstiftning lösa denna fråga blivit resultatlösa, åstadkoms nämligen ett avgörande genom huvudavtalet den 20 december 1938 mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen. Rätten att genomföra indrivningsblockader mot efterträdare — s. k. successorblockader — begränsas enligt detta avtal till att gälla det fall, att någon efter gäldens uppkomst övertagit egendom och därvid haft eller bort h a kunskap om gälden. För att bli bindande mellan de till arbetsgivareföreningen och landsorganisationen anslutna förbunden måste emellertid huvudavtalet antagas av dessa förbund genom fria överenskommelser. I den mån så sker blir huvudavtalet bindande såsom kollektivavtal. Såvitt angår de egentliga byggnadsfacken h a r sådan överenskommelse ännu icke kommit till stånd, 2 vartill bl. a. torde ha bidragit just förenämnda begränsning av rätten till successorblockader. En viktig synpunkt vid utformningen av 1 Förutom till de 1 samband med denna utredning verkställda undersökningarna rörande utestående lönefordringar kan hänvisning göras till vissa sifferuppgifter rörande genom byggnadsfackföreningarna indrivna lönebelopp, vilka lämnades vid debatten i riksdagens första kammare vid behandling av förslaget till lag om kollektivavtal, se Första kammarens prot. 1928 nr 35 s. 14. 1 1945 års kollektivavtal mellan smidesverkstädernas arbetsgivareförbund samt svenska metallindustriarbetareförbundet innehåller bestämmelse (§ 14) a t t huvudavtalet skall gälla.

lagbestämmelser rörande ökat rättsskydd för intjänta arbetslöner är att indrivningsblockader för framtiden såvitt möjligt icke skola behöva tillgripas. Så snart intjänt arbetslön icke blir i rätt tid betald bör lagen erbjuda bästa möjliga garantier för lönens utfående, oberoende av om den bristande betalningen beror på betalningsoförmåga hos arbetsgivaren eller på särskilda förfoganden från dennes sida i avsikt att undandraga sig uppfyllandet av sina löneförpliktelser. Om den gällande ordningen i fråga om förmånsrätt för arbetslön, enligt vad hittills anförts, lämnar rum för anmärkningar främst u r byggnadsarbetarnas synpunkt, k a n den dock icke heller anses fullt tillfredsställande för övriga intresserade. Särskilt har, såsom redan angivits, förmånsrättens inverkan på fastighetskrediten blivit observerad och givit anledning till kritik. Enär det sammanlagda beloppet av de lönefordringar som bevakas i en konkurs kan bliva betydande samt beloppet i sin helhet k a n uttagas ur en konkursboets fastighet, inträffar någon gång den situationen att inteckningarna i fastigheten komma att sakna täckning. Till och med inteckningar med bästa rätt kunna på delta sätt komma i fara. Risken för att en inteckningshavare sålunda skall bli undanträngd av de förmånsberättigade lönefordringarna torde visserligen statistiskt sett vara mycket ringa. Den kan det oaktat för dem som bevilja fastighetskredit kännas besvärande, emedan de torde sakna möjlighet att skydda sig. Inteckningar i en mindre bostadsfastighet, vilka vid belåningen utgjorde en betryggande placering, kunna snabbt komma i fara om fastigheten förvärvas exempelvis av en byggnadsföretagare eller fabriksidkare vars ekonomi är dålig. Särskilt bjärt framträda dessa brister i den gällande lagen då lönefordringar, som hänföra sig till en viss fastighet, måste till förfång för inteckningshavare uttagas ur en annan fastighet med anledning därav att konkursgäldenären avhänts den förstnämnda fastigheten strax före konkursutbrottet. 1 Gällande lag bereder möjlighet för en fastighetsägare att till täckning av sina skulder använda fastighetens värde två gånger; först kan h a n genom inteckningar belåna fastigheten och därefter kan han låta inteckningshavarna undanträngas genom att oguldna arbetslöner uttagas ur fastigheten. En insolvent byggmästare kan följaktligen till en tid fortsätta sin rörelse på inteckningshavarnas bekostnad. Sistnämnda brist i gällande lag har, såsom framgår av den av utredningsmännen verkställda undersökningen rörande förmånsberättigade lönefordringars inverkan på fastighetskrediten, blivit uppmärksammad. De nu berörda missförhållandena beröra icke endast inteckningshavare. Jämväl innehavare av andra speciella förmånsrätter måste i motsvarande lägen vika för lönefordringar. För inteckningshavare och andra likställda fordringsägare innebär det en förbättring, att förmånsberättigade lönefordringar knytas till den fastighet, 1 En sådan situation finns i rättsfallet H 1933: 522; jfr SvJT 1933 s. 276 samt Hypoteksombudsmännens förhandlingar 1923 s. 226 och 1934 s. 800—804. Se även Fjortonde nordiska juristmötets förhandlingar s. 118 (Björling) samt SvJT 1937 s. 775. Andra exempel på inteckningshavares förluster gåvos under riksdagsdebatten rörande 1926 års ändring av 17 kap. 4 § handelsbalken, se Första kammarens prot. 1926 nr 18 s. 9 och 24 samt Andra kammarens prot. nr 18 s. 5.

25 å vilken arbetet nedlagts, samt bekantgöras genom särskilda inskrivningsåtgärder. Erfarenheten h a r visat att just den grupp av lönefordringar, som utredningen föreslår skola brytas ut ur 17 kap. 4 § handelsbalken för att säkerställas i annan ordning, har spelat en ganska framträdande roll i flera fall då inteckningshavare tillskyndats förluster genom att lönefordringar i konkurs uttagits med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. E n lagändring bör på denna punkt tillgodose inteckningshavarnas önskemål så långt det är möjligt utan att eftersätta arbetarnas berättigade anspråk. Den väg som utredningen valt, nämligen att trygga arbetslönen genom en form av panträtt i arbetsprodukten, h a r tidigare flera gånger anvisats, då dessa spörsmål behandlats. 1 Ytterligare reformer i fastighetskreditens intresse kräva ändringar i 17 kap. handelsbalken. I vad m å n sådana ändringar nu kunna och böra genomföras skall behandlas i samband med förslag till jämkningar i nämnda kapitel. De kreditgivare som bevilja byggnadskredit kunna väl sägas ogynnsamt beröras av en anordning som medför att arbetslönerna skjuta undan intecknade fordringar. Några sådana olägenheter att finansieringen av byggnadsföretagen försvåras torde dock icke vara att befara. Någon ökning av de förmånsberättigade fordringskategorierna är det icke fråga om. Enligt utredningens mening ha de särskilda undersökningar, för vilka redogjorts i det föregående, givit stöd åt de framförda kraven på en ändrad lagstiftning till bättre tryggande av byggnadsarbetarnas lönefordringar. Då utredningen utan tvekan funnit en lagändring i denna del vara påkallad, har utredningen dock icke i första hand grundat sitt avgörande på de framkomna undersökningsresultaten utan på allmänt kända förhållanden inom byggnadsbranschen, vilka endast blivit ytterligare belysta genom det anskaffade siffermaterialet. Det är anledning att särskilt understryka det omedelbara samhällsbehov, som gör sig gällande på detta område. När intjänta arbetslöner gå förlorade är detta till skada och förlust icke endast för de berörda arbetarna själva utan även för samhället. Det är därför ett direkt samhällsintresse att minska dessa förluster genom att bättre än hittills trygga utbetalningen av intjänt lön. Den nu föreslagna lagstiftningen har jämväl en annan uppgift, och den är icke minst betydelsefull, nämligen att bidraga till att trygga arbetsfreden på detta område, vilket torde kunna ske genom att skapa en form för effektiv, snabb och billig indrivning av ogulden arbetslön. Denna indrivningsform bör vara ägnad att träda i stället för de nuvarande indrivningsblockaderna. Därigenom kunna konfliktanledningar på arbetsmarknaden undanröjas och de med konflikterna förenade kostnaderna och förlusterna bringas att bortfalla. Den föreslagna nya lagstiftningen är avsedd att så långt det är möjligt täcka hela fältet för de nuvarande indrivningsblockaderna. Det är jämväl utredningens förhoppning att lagstiftningen i stort sett skall kunna bidraga till att åstadkomma förbättrade förhållanden inom byggnadsindustrien. i se t. ex. Första lagutskottets uti. 1926 nr 18 och 1938 nr 17. Jfr Alméns PM vid föredragning i lagrådet av 1912 års ändringar i utsökningslagen s. 143.

20 Utredningen övergår nu till att behandla frågan om säkerställande av övriga byggnadsborgenärer. Hit höra i främsta rummet leverantörerna samt entreprenörerna. Till byggnadsborgenärerna k a n man även hänföra dem som lämna lån för genomförande av byggnadsföretag. Bortsett från den i det föregående behandlade konflikten mellan förmånsberättigade lönefordringar samt fastighetsinteckningar synas några särskilda förhållanden, vilka påkalla ändrad lagstiftning för beredande av en tryggare ställning åt långivarna, icke ha framträtt. Långivarna ha icke heller rest krav på bättre säkerställande av sina fordringar. Vad åter angår leverantörer och entreprenörer är det tydligt alt vissa missförhållanden äro rådande. Personer utan teknisk kompetens och utan ekonomiska resurser äro under den nu rådande ordningen i tillfälle att starta stora företag inom byggnadsbranschen. Då sådana företag misslyckas drabba förlusterna ofta leverantörer och entreprenörer. Redan de mycket ofullständiga uppgifter, som framkommit genom den av utredningen föranstaltade undersökningen rörande byggnadsleverantörers förluster, giva en föreställning om de förlustrisker som byggnadsleverantörerna äro utsatta för. Det måste även erkännas att vissa svårigheter möta vid försök att begränsa förlustriskerna genom åtgärder från fordringsägarnas egen sida. Mellan olika leverantörer råder ofta stark konkurrens. Om en leverantör uppställer hårda eller för kunden förödmjukande betalningsvillkor, riskerar han att h a n icke erhåller beställningar, varigenom rörelsens fortbestånd k a n äventyras. För leverantörerna är det också nödvändigt att taga kreditrisker. Beträffande materialleveranserna till ett byggnadsföretag torde det visserligen, i varje fall under normala förhållanden, gälla att det råder en viss relation mellan priser och betalningsvillkor samt byggherrens solvens och erbjuden säkerhet. För den vanliga typen av leverantörer torde dock i realiteten icke existera större utrymme för att genom prisförhöjningar, eller kanske snarare genom vägran av prisrabatter, eliminera förlustrisken. Praktiskt framgår detta exempelvis av det förhållandet, att inom branscher, där leverantörerna träda till först mot slutet av ett byggnadsarbete och därför ha stora kreditrisker, leverantörerna ändock måste arbeta med hårt pressade priser. Om en eller annan leverantör genom finansiering av byggmästaren eller av andra orsaker skaffat sig tillfälle att hålla överpriser, varmed ett byggnadsarbete fördyrats, så är det icke ovanligt att andra leverantörer fått betala detta med så mycket större förluster. Det skulle innebära en avsevärd byggnadsfördyring om alla föreliggande risker skulle täckas genom pristilllägg. Slutligen förekomma förluster även på byggnadsföretagare som under många år arbetat utan anmärkning och där leverantörerna således icke haft anledning att kalkylera med någon särskild risk. Utredningen har till en början haft att taga ställning till frågan, om de nu berörda förhållandena påkalla en särskild lagstiftning av samma natur som utredningen förordar rörande byggnadsarbetares lönefordringar. Vid en jämförelse mellan dessa senare fordringar samt övriga byggnadsborgenärers fordringar framträda omedelbart vissa skiljaktigheter. Samtliga byggnadsfordringar kunna icke fullt säkerställas genom panträtt och förmånsrätt i

27 fastigheten; i den mån dennas värde understiger fordringarnas sammanlagda belopp uppstår förlust. Genom lagstiftning kan man åstadkomma en önskad fördelning av förlustrisken. Vidare kan m a n genom lagstiftning förhindra att det genom leveranser och arbete skapade tillskottet till fastighetens värde av fastighetsägaren tages i anspråk för ovidkommande ändamål. Leverantörs- och entreprenörsfordringarna måste vika för äldre fastighetsinteckningar, såvitt angår fastighetens värde före byggnadsarbetets påbörjande. För att icke äventyra finansieringen av byggnadsföretag torde det vara nödvändigt att låta långivarnas fordringar erhålla företräde framför leverantörsoch entreprenörsfordringarna. Vid de flesta byggnadsföretag motsvarar numera långivningen mot säkerhet i fastigheten en så stor del av dennas värde, att den återstod som därutöver skulle kunna genom lagstiftning tillförsäkras byggnadsborgenärerna är ganska obetydlig. De nu anförda omständigheterna kunna icke åberopas såsom skäl mot en lagstiftning, men de visa att värdet av en sådan icke får överskattas. Den skiljaktighet mellan byggnadsarbetares fordringar samt andra byggnadsfordringar, som för utredningen varit avgörande, ligger emellertid p å ett annat plan. En lagstiftning om tryggande av byggnadsarbetarnas lönefordringar måste i första hand uppfattas såsom en social skyddslagstiftning. De sociala skälen äro beträffande leverantörer och entreprenörer icke av sådan styrka att de motivera motsvarande lagbestämmelser. Synpunkten, att det genom leverantörernas och entreprenörernas insatser skapade värdet bör säkerställa deras egna fordringar, äger däremot sin giltighet. Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen, att särskild lagstiftning icke krävs för att denna synpunkt skall bli behörigen tillgodosedd. Lagstiftaren bör överlämna åt de intresserade parterna att själva skapa normer för reglering av sina mellanhavanden. Beträffande såväl kontrollen över att de medel, vilka långivarna ställa till förfogande för byggnadsföretaget, bli rätt använda som ianspråktagandet av den ytterligare säkerhet, vilken den bebyggda fastigheten kan erbjuda, ankommer det p å parterna själva att sörja för en god ordning. Då utredningen ställer sig avvisande till tanken på en lag om säkerställande av leverantörers och entreprenörers byggnadsfordringar, kan den även stödja sig därpå, att de närmast berörda företagarna själva icke framställt krav på en lagstiftning av ifrågavarande innehåll. Ehuru utredningen således icke förordar lagstiftning om byggnadslån och byggnadsfordran, har den dock ansett sig böra såsom en särskild bilaga till sitt betänkande (Bilaga 9) foga ett i Svennegårds förberedande utredning ingående utkast till en sådan lag jämte kortfattad motivering. Av denna bilaga framgå även de lagtekniska svårigheter som möta vid utformningen av en lag i ämnet. Stockholms byggnadsleverantörsförbund m. fl. organisationer ha i skrivelse till utredningen förordat genomförandet av det förslag, som 1934 års byggnadsindustrisakkunniga framlade rörande skyldighet för byggnadsföretagare att i samband med sökande av byggnadslov förete finansplan rörande det tillämnade byggnadsföretaget samt att hos vederbörande myndighet styrka tillgången till de för byggnadsföretagets genomförande erforderliga med-

28 len. Med anledning härav har utredningen låtit uppgöra samt såsom bilaga till betänkandet (Bilaga 10) foga en sammanställning rörande förslagets samt de däröver avgivna yttrandenas huvudinnehåll. För vissa leverantörer, särskilt mindre företagare, äro möjligheterna att bedöma en byggherres eller annan byggnadsföretagares solvens ganska begränsade. Större företag ha däremot råd att organisera en kreditundersökning. Genom samarbete inom de olika branscherna torde frågan om soliditetsupplysningar kunna ordnas. Tanken, att finansplan skulle upprättas och vara tillgänglig för leverantörerna, torde gå ut på att denna plan skulle tjäna leverantörerna såsom bas för bedömandet av det tilltänkta byggnadsföretagets kreditvärdighet. Leverantörerna skulle själva kunna undersöka finansplanens tillförlitlighet och storleken av de engagement som företagaren ikläder sig. Vidare skulle de kunna bedöma om proportionen mellan eget och lånat kapital vore lämplig. Det är enligt utredningens mening uppenbart att varje större byggnadsföretag bör grundas på en i förväg uppgjord finansplan. I regel bör väl även medelsanskaffningen utöver byggnadskreditivet vara ordnad innan företaget igångsattes, ehuru det icke är ovanligt att även solida byggnadsföretagare först under byggnadsarbetets gång träffa erforderliga uppgörelser med leverantörer och underentreprenörer. För att syftet med en finansplan fullt ut skall kunna realiseras krävas vittgående anordningar. Sålunda skulle det krävas att det undersöktes, huruvida de inteckningar i fastigheten, vilka skulle belånas, verkligen täcktes av den blivande byggnadens värde. Vidare måste uppgivet disponibelt eget kapital ställas under kontroll som garanterade att det användes på rätt sätt. Enligt utredningens mening kan det icke komma i fråga att lägga dylika uppgifter å byggnadsnämnderna. Överhuvud synes det icke vara myndigheternas sak att på sådant sätt ingripa i den av enskilda bedrivna byggnadsverksamheten. I övrigt vill utredningen åberopa den kritik som i de infordrade yttrandena riktades mot byggnadsindustrisakkunnigas förslag i denna del. Vad därefter angår det mindre omfattande kravet, att en finansplan alltid skulle finnas tillgänglig för granskning av kreditgivare, anser utredningen det icke lämpligt att tillgodose detsamma genom lagstiftning. Såväl bankerna som leverantörerna och andra hithörande byggnadsborgenärer torde i tveksamma fall kunna utan stöd av lag genomdriva att finansplan företes. Avsikten med det från leverantörshåll nu framförda förslaget om finansplan torde vara att avslöja och stävja rena svindelföretag inom byggnadsbranschen. Man kan vänta att redan en lag om tryggande av byggnadsarbetarnas lönefordringar kommer att medföra en sanering inom branschen till fördel jämväl för övriga byggnadsborgenärer.

Förslagets huvudgrunder. Grundtanken i det av utredningen framlagda förslaget till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran är att arbetstagarnas löner skola säker-

29 ställas genom panträtt och förmånsrätt i den fastighet, vars värde ökats genom utfört byggnadsarbete. I förmånsrättsordningen skall byggnadsarbetares lönefordran gå före alla andra fordringar, så vitt det gäller betalning ur denna fastighet. Det är alltså en motsvarighet till den i lös egendom gällande förmånsrätt, vilken åtnjutes av den som har lös pant i händer. Den nya säkerhetsrätten är avsedd att träda i stället för förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Den n u angivna formen för tryggande av arbetslön som avser byggnadsarbete skall vara tillämplig endast vid enskilda byggnadsföretag, alltså icke vid byggnadsarbeten beträffande vilka staten eller kommun eller annan sådan menighet är byggherre. Lönefordran skall redan vid sin uppkomst vara förenad med panträtt och förmånsrätt. Dessa rättigheters fortbestånd skall emellertid vara beroende av inskrivningsåtgärd. Det anordnas ett särskilt bevakningsförfarande, förlagt till inskrivningsdomaren. För bevakningen föreskrives en tidsfrist, vars försittande regelmässigt leder till att fastighetens ansvar upphör. Sedan bevakning skett skall fastigheten häfta för lönefordringen under en begränsad tidsperiod. Före utgången av denna period, fastställd till ett år räknat från det fordringen förföll till betalning, har fordringsägaren att väcka talan om betalning ur fastigheten. Sådan talan skall kunna väckas även på det tidigare stadiet då bevakningsfristen ännu löper. Talan kan väckas i vanlig ordning eller genom de särskilda förfaranden som närmare regleras genom lagsökningslagen jämte vissa i den föreslagna lagen givna speciella stadganden. I exekutiva förfaranden, inledda av annan å tid då fastigheten häftade för lönefordran, skall denna fordrans särskilda rätt kunna göras gällande ändock att de för dess fortsatta bestånd föreskrivna åtgärderna icke blivit vidtagna. Arbetstagares rätt att för betalning av lönefordringen hålla sig till fastigheten skall vara oberoende av huruvida fastighetens ägare såsom byggherre utfört arbetet i egen regi, så att han personligen är betalningsskyldig för arbetslön, eller låtit utföra arbetet genom självständig byggnadsföretagare såsom entreprenör. Den byggherre, vars fastighet belastas med lönefordran för vilken endast entreprenör är personligen betalningsskyldig, skall äga rätt att till sitt skyddande innehålla erforderligt belopp av den entreprenadsumma som byggnadsföretagaren betingat sig. Låter staten eller kommun eller annan sådan menighet utföra byggnadseller anläggningsarbete i egen regi skola inga särskilda lagbestämmelser gälla till arbetstagarnas skydd i detta avseende. Då sådan byggherre som nu sagts låter utföra byggnads- eller anläggningsarbete genom entreprenör skall, såsom redan nämnts, den fasta egendomen icke tagas i anspråk för tryggande av arbetslönerna. För sådant ändamål införes emellertid i stället ansvar för byggherren beträffande betalning av arbetslönerna. Entreprenören skall i förhållande till byggherren ställa säkerhet för betalning av arbetslönerna och byggherren skall jämväl äga rätt att taga entreprenadsumman i anspråk för gäldande av lönerna. 3—4627S5

30 Särskild motivering. Förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran. Allmänna bestämmelser. 1 §• Det praktiska spörsmål som överlämnats till utredningen avser, såvitt del gäller arbetslöner, allenast byggnadsarbetarnas löner. Det är dock nödvändigt att frågan om ökat rättsskydd för byggnadsarbetarnas lönefordringar ses i ett större sammanhang. När det gäller att avgöra, vilka arbetare man kan och bör tillerkänna säkerhet i arbetsprodukten, kan man falla tillbaka på de skäl som åberopats till stöd för säkerhetsrätten. De sociala skälen gälla för åtskilliga grupper av arbetare och hänföra sig överhuvud icke till något för byggnadsarbetarna utmärkande. Däremot kan en avgränsning erhållas med ledning av den tanken, att det är arbetarens eget tillskott till annans förmögenhet som skall trygga hans lön. Arbetare som icke direkt deltaga i produktivt arbete — under nuvarande 17 kap. 4 § handelsbalken komma åtskilliga sådana — kunna icke omfattas av den föreslagna särskilda lagstiftningen. Beträffande många arbetare kan man visserligen säga att de direkt deltaga i produktionen, men deras arbetsinsats kommer icke till synes i sådana arbetsprodukter som kunna utnyttjas för säkerställande av fordringar. Det torde exempelvis stöta på praktiska svårigheter att låta fabriksarbetares lönefordringar häfta vid de varor som frambringas i fabriksrörelsen. Helt uteslutet är det väl icke att, i viss anslutning till bestämmelserna om förlagsinteckning, för fabriksarbetares lönefordringar införa en lagstadgad förmånsrätt avseende sådan egendom som kan omfattas av förlagsinteckning. Hithörande spörsmål äro emellertid fristående i förhållande till frågan om byggnadsarbetarnas löner och utredningen har icke funnit anledning att framlägga förslag i detta ämne. Såsom en första avgränsning synes man böra fastslå, att lagstiftningen skall gälla lön för arbete som nedlagts å fast egendom. Arbetare som syssla med skötseln av en fastighet böra, eftersom detta arbete icke skapar något tillskott till fastighetens värde, icke medtagas i detta sammanhang. Den trygghet dessa arbetare äga kräva måste liksom hittills åstadkommas genom förmånsrätt för deras fordran gentemot arbetsgivaren. Säkerställande av lönefordringar, vilka tillkomma dem som utfört arbete med grundförbättringar å fast egendom, torde också böra ske på andra vä-

31 gar än dem som avses för byggnadsarbetares lönefordringar. Praktiskt behov av säkerhet för ersättning avseende sådana förbättringar har framträtt i fråga om arrendatorer. Arrendators rätt till ersättning av jordägaren för grundförbättringar regleras genom arrendelagstiftningen. När jordägare å egen fastighet låter verkställa grundförbättringar genom arbetare som antingen äro i hans tjänst eller anställda hos någon av honom anlitad entreprenör, torde behov av ändrad lagstiftning icke ha gjort sig gällande såvitt angår skydd för arbetslönen. Då sådana företag avse enstaka fastigheter äro de oftast av mindre omfattning. Vissa företag, såsom vägarbeten och dikningsföretag, kunna vara av större omfattning, men avse då vanligtvis flera fastigheter. För utförandet av sådana mera omfattande arbeten torde ofta bildas särskilda samfälligheter enligt lagen om enskilda vägar eller vattenlagen. Därest det skulle anses nödvändigt att genom ändrad lagstiftning säkerställa arbetslön, som hänför sig till dylika företag, måste det sannolikt ske på det sättet att man å samfälligheten eller den som eljest låter utföra arbetet lägger ansvaret för arbetslönernas utbetalande. Att här ställa fastigheten i ansvar för lönerna torde icke vara tekniskt genomförbart. Det är lätt att inse, att ansvaret icke kan, då arbetsföretaget avser flera fastigheter, läggas just å den fastighet vara arbetarna varit sysselsatta under den tid för vilken lönenia brista; det utförda arbetet är kanske till ringa eller ingen nytta för den fastigheten. Att ställa samtliga i samfälligheten ingående fastigheter i ansvar för samtliga arbetslöner är väl möjligt men torde vålla praktiska svårigheter och kräva invecklade lagregler. Av de nu anförda skälen och med särskilt beaktande av att, såvitt utredningen har sig bekant, de senast berörda arbetsföretagen icke bedrivits i sådana former eller under sådana betingelser att någon framträdande risk för arbetarnas intjänta löner uppstått, har utredningen stannat för den uppfattningen, att en lagstiftning om säkerhet i fast egendom för intjänt arbetslön icke bör omfatta allt arbete, som nedlagts å sådan egendom till ökande av dess värde, utan begränsas till byggnadsarbete i egentlig mening. Skulle erfarenheten visa att det framdeles krävs en komplettering av lagen i fråga om enskilda vägarbeten, dikningsföretag och dylikt, torde denna komplettering kunna ske efter de linjer som föreslås beträffande allmänna byggnadsföretag. Till frågan om vissa arbeten, hänförliga till byggande i vatten, återkommer utredningen i det följande. Sedan man avskilt de i det föregående berörda arbetena å fast egendom och koncentrerat spörsmålet till byggnadsarbetena, har man i stort sett kommit till samma avgränsning som redan tidigare brukat iakttagas i den allmänna diskussionen. Att just byggnadsarbetena trätt i förgrunden beror säkerligen därpå att dels utfåendet av intjänt lön inom byggnadsfacken — bland annat på grund av systemet med ackordsöverskott — visat sig vålla svårigheter och dels värdetillskottet till fastighetsägarens förmögenhet ofta är så påtagligt att dess användande för arbetslönens tryggande framstår såsom den naturliga lösningen. På ett sålunda begränsat område synes en för alla berörda parter godtagbar lösning kunna åstadkommas.

32 I diskussionen rörande säkerhet för arbetslön har det gjorts gällande, att det vore berättigat att göra skillnad mellan arbetare vilkas anställning är av varaktig karaktär samt mera tillfälliga arbetare. Det har framhållits att lön som tillkomme dessa senare arbetare i regel icke stode inne hos arbetsgivaren under längre tid. I överensstämmelse härmed har också i 17 kap. 4 § handelsbalken genomförts en uppdelning av de anställda i två skilda grupper, och förmånsrätten för annan arbetare än varaktigt anställd har givits en mera begränsad räckvidd. Beträffande byggnadsfacken synes det icke vara motiverat att draga någon gräns mellan tillfälligt och varaktigt anställda arbetare. I vad mån intjänt arbetslön kommer att stå inne hos arbetsgivaren beror i främsta rummet på om det är fråga om timlön och däremot svarande förskott å ackord eller om ackordsöverskott. Timlön och ackordsförskott förfalla regelmässigt till betalning veckovis å de fastställda avlöningsdagarna. Enär den å avlöningsdagen utbetalda lönen vanligtvis icke avser tiden ända fram till och med avlöningsdagen, kommer visserligen ett visst mindre lönebelopp oftast att stå inne utan att vara till betalning förfallet. Detta belopp är dock så obetydligt att man icke behöver räkna med det i detta sammanhang. Kollektivavtalens regler om utbetalande av ackordsöverskott äro däremot sådana, att dylika överskott till avsevärda belopp kunna stå inne hos arbetsgivaren. Huvudregeln i det för de egentliga byggnadsfacken gällande kollektivavtalet är att ackordsöverskotten skola utbetalas senast fjorton dagar efter arbetets slutförande. För de egentliga byggnadsfacken gäller vidare, att om ackordsarbete är av den omfattning, att det ej kan slutföras inom fyra månader, skall vid slutet av var tredje månad från arbetets påbörjande ske uppmätning och uträkning av då utfört arbete samt utbetalas 75 procent av det å detta arbete belöpande överskottet. Är ackordsarbete av den omfattning, att det ej kan slutföras inom sex månader, skall vid likvideringen av andra uppmätningen och därefter följande uppmätningar utbetalas från närmast föregående uppmätning innehållna 25 procent. För träarbetarefacket gäller dessutom att arbetet å en byggnad i regel är uppdelat i ett begränsat antal särskilda ackord, vilka uppmätas var för sig när arbetet är färdigt. Sådana ackord äro: formar för grundgjutning, formar till väggar och bjälklag, bjälklags- och taklagsarbeten o. s. v. En utförligare redogörelse för kollektivavtalens innehåll i fråga om utbetalande av ackordsöverskott m. m. fogas vid detta betänkande såsom särskild bilaga (Bilaga 11). För samtliga arbetare inom de egentliga byggnadsfacken är det sålunda ett vanligt och ofta oundvikligt förhållande att viss del av arbetslönen står inne hos arbetsgivaren under flera månader. Denna innestående arbetslön är intjänt men ej förfallen till betalning. Dessa omständigheter måste beaktas vid utformningen av lagbestämmelser till skydd för byggnadsarbetares lönefordran. Den föreslagna lagstiftningen är i första h a n d avsedd för husbyggnadsföretag. Bland dessa komma nybyggnadsföretagen främst i åtanke. Att även

38 företag som avse ombyggnad eller tillbyggnad av hus måste medtagas, kan knappast vara föremål för tvekan. Till ombyggnad eller tillbyggnad kan man hänföra jämväl vad som i byggnadsstadgan kallas påbyggnad. Om- och tillbyggnadsföretagen medföra i allmänhet ett bestående tillskott till den förut befintliga byggnadens värde och företagen kunna vara av betydande omfattning, väsentligt större än ett mindre nybyggnadsföretag. Vad som skall gälla för nybyggnad måste därför äga tillämpning även för om- och tillbyggnad. I fråga om gränsen mellan nybyggnad samt om- och tillbyggnad kan hänvisas till stadsplanelagen (76 §) samt byggnadsstadgan (117 §). Gränsdragningen, som här kanske icke helt kan ske i överensstämmelse med nämnda stadganden, kommer med den utformning lagen fått icke att vara av större vikt. Åtskilliga skäl tala för att man vid avgränsningen av lagens tillämpningsområde i avseende å arbetets natur icke bör stanna vid ny-, om- och tillbyggnadsarbeten. Vissa omfattande eller kostsamma ändringsarbeten, såsom indragande av ljus-, vatten-, värme- och avloppsledningar, inredande av badrum eller hiss samt andra sådana moderniseringar av större fastigheter, kunna helt fylla de krav som böra uppställas för denna lags tillämplighet. Särskilt i fråga om affärs- och hyresfastigheter innebära moderniseringarna regelmässigt en tydlig ökning av fastighetens värde, yttrande sig jämväl i en höjning av avkastningen. Den arbetsinsats som krävs vid dessa ändringsarbeten är också betydande. Även dessa arbeten böra därför omfattas av lagen. Vad nyss sagts om moderniseringsarbeten kan gälla även om andra arbeten som beröra storleken och anordningen av olika lokaler inom en byggnad, såsom uppdelning och sammanslagning av lägenheter, lokalers inredande för nytt ändamål, upptagande av fönster- och dörröppningar och dylikt, i varje fall då fråga är om större arbetsföretag. Sådana ändringsarbeten avse att öka byggnadens användbarhet antingen i allmänhet eller för något speciellt ändamål och få därför även anses öka byggnadens värde. Jämväl denna grupp av arbeten torde därför böra falla under lagens regler. Vad därefter angår egentliga reparationsarbeten kan det möjligen göras gällande att dessa äro av annan natur än de arbeten som hittills berörts. Reparationer samt överhuvud allt som ingår i det fortlöpande underhållet gå ut på att bevara eller återställa fastighetens värde, och det kan således med ett visst fog sägas att sådana arbeten icke innebära någon ökning av detta värde. Å andra sidan kan det anföras att dessa arbeten dock medföra en förbättring av fastigheten, om man jämför dess skick före och efter arbetenas utförande, samt att det icke finns någon principiell skillnad mellan åtgärder som höja fastighetens värde samt åtgärder vilka förhindra minskning av värdet. Principiella skäl att från den föreslagna lagen undantaga reparations- och underhållsarbeten torde därför icke föreligga, utan frågan kan lösas efter praktiska synpunkter. En sådan praktisk synpunkt är att åtskilliga till reparation hänförliga arbeten kunna vara av ganska stor omfattning, såsom ommålning, utbyte av takbeklädnad, omläggning av golv, ersättande av väggbeklädnad

34 och dylikt. Beträffande dessa större reparationer kan man icke förneka att behovet av skydd för arbetslöner gör sig gällande. I och för sig är det visserligen möjligt att göra en uppdelning mellan större och mindre reparationer 1 samt undantaga allenast de senare från lagens tillämpning. Tillräckliga skäl till en sådan uppdelning synes dock icke vara för handen. Svårigheten att finna en enkel regel, vilken på ett rättvist sätt skulle från lagens tillämpningsområde avskilja endast de arbeten som äro så obetydliga att de i förevarande avseende sakna intresse, h a r föranlett utredningen att låta lagen omfatta allt byggnadsarbete. I princip skall alltså allt arbete å byggnad kunna komma i fråga vid lagens tillämpning. Utredningen anser sig dock kunna utgå från att obetydliga arbeten, särskilt mindre reparationer och underhållsarbeten, endast undantagsvis skola föranleda att lagens säkerhetssystem tages i anspråk. I synnerhet beträffande dessa arbeten kan man antaga, att redan lagens tillvaro skall medföra att intjänt arbetslön i regel blir erlagd utan att dess uttagande ur fastigheten skall behöva aktualiseras genom de särskilda förfaranden som lagen erbjuder. I speciella fall, då risken för att arbetslönen icke erlägges är stor, såsom då konkurs eller utmätning är förestående, kan det vara en fördel att även mindre reparations- och underhållsarbeten omfattas av lagen. Till utförande av nödiga arbeten av detta slag kunna hantverkare lättare erhållas, om de äro säkra på att få ut sin arbetslön. Vidare kan det sägas att om det verkligen visar sig nödvändigt att tillgripa indrivningsåtgärder i fråga om små lönebelopp, så är det bättre att ha tillgång till denna lags indrivningssystem än att vara hänvisad till ett på blockad och liknande åtgärder baserat förfarande. Lagen skall i främsta rummet gälla arbete å husbyggnad. Vad som skall anses såsom byggnad behöver icke närmare angivas i detta sammanhang. Detta ord får i första hand anses hava samma innebörd som i andra lagar, exempelvis i lagen den 24 maj 1895 angående vad till fast egendom är att hänföra. Endast sådana byggnader böra ifrågakomma, som höra till den jord vara de äro belägna och på så sätt äro fast egendom eller som eljest skola anses såsom fast egendom (5 § nyssnämnda lag). Att en byggnad är obetydlig eller av tillfällig beskaffenhet hindrar i och för sig icke att den kommer under denna lag, om den blott hör till fast egendom. Genom att i lagen användes ordet husbyggnad i stället för enbart ordet byggnad sker emellertid en viss precisering av lagens tillämpningsområde och en viss avvikelse från 1895 års lag. Begreppet byggnad k a n tagas i en så vidsträckt bemärkelse att därunder komma alla medelst timring, murning eller på annat därmed jämförligt sätt uppförda konstruktioner. 2 Därunder kunna alltså föras fiskebyggnader, murade stängsel, vattenledningar vilka icke äro tillbehör till hus och annat sådant. Huruvida detta slag av byggnader, som icke äro husbyggnader, komma under lagen eller icke torde vara av ringa betydelse. Eftersom fast inredning, vissa ledningar samt till stadigvarande bruk för byggnad an1 Jfr 2 kap. 59 § lagen den 14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom. » Se H II 1896 nr 1 s. 3.

35 skaffade föremål betraktas såsom delar av eller tillbehör till byggnaden, måste jämväl arbete å sådan inredning eller sådana föremål anses såsom arbete å byggnaden och alltså kunna komma under den föreslagna lagen. Beträffande sådan byggnad å annans grund vilken är att anse såsom lös egendom tala visserligen de sakliga skälen i den riktningen, att byggnaden skall häfta för oguldna arbetslöner. Det är emellertid icke möjligt att lägga detta ansvar å den fastighet vara byggnaden är uppförd, enär byggnaden icke hör till fastigheten. En anordning med ett till själva byggnaden begränsat ansvar kan ej utformas på samma sätt som det å fast egendom lagda ansvaret utan skulle uppställa speciella problem. Av dessa skäl torde man böra utesluta dessa å ofri grund uppförda byggnader vilka äro att anse såsom lös egendom. Den på så sätt uppstående luckan i lagen synes vara oundviklig. Den praktiska betydelsen av densamma torde icke vara stor. I det föregående har motiverats varför vägbyggnader, dikningsföretag och dylika arbeten icke medtagits. Däremot bör vattenbyggnad följa samma regler som husbyggnad. Denna utvidgning av lagens tillämpningsområde är påkallad av ett verkligt praktiskt behov. Enskilda byggnadsföretag förekomma här i större utsträckning och av större omfattning än enskilda vägbyggnader. Ur arbetarnas synpunkt måste vattenbyggnadsföretagen anses stå husbyggnadsföretagen mycket nära. Därest man icke medtoge vattenbyggnaderna såsom en särskild art av byggnadsföretag torde visserligen en stor del av det arbete som verkställes å sådana byggnader dock komma under lagen, då arbetet avser uppförandet av sådan byggnad som kan kallas hus. Byggandet av en kraftstation måste nämligen anses såsom uppförande av hus, medan däremot uppförande av dammar, sprängning av tunnlar, grävning av kanaler och dylikt icke torde kunna anses såsom husbyggnadsarbete, i varje fall icke då det sker mera självständigt och utan omedelbart samband med kraftstationsbygget. En sådan uppdelning av olika i samma arbetsföretag ingående arbeten är icke lämplig. Arbete å vattenbyggnad bör därför i sin helhet falla under lagen under samma betingelser som i fråga om arbete å husbyggnad. Vattenbyggnaden skall alltså höra till byggherrens fasta egendom. Här kan erinras att vattenverk å annans grund i förening med sådan rätt till grunden, att den ej må av ägaren återtagas, så länge verket uppehälles, jämlikt 1895 års lag angående vad till fast egendom är att hänföra skall anses såsom fast egendom. Besittningsrätten till grunden bildar här jämte åbyggnaden fast egendom. Med äganderätt till en viss fastighet kan vara förenad servitutsrätt, avseende exempelvis rätt att å annan fastighet lägga d a m m eller vall eller framdraga ledning för vattnet. De för tillgodogörande av servitutsrätten å den tjänande fastigheten uppförda byggnaderna eller framdragna ledningarna äro, så vida de tillhöra ägaren av den härskande fastigheten, att anse såsom tillbehör till denna, liksom själva servitutsrätten är förenad med äganderätten till den härskande fastigheten. 1 Då i denna lag talas om vattenbyggnad avses därmed i huvudsak samma anläggningar som i vattenlagen kallas byggnad i vatten. 2 Till vattenbyggnad 1 2

Se H II 1896 nr 1 s. 24. 2 kap. 1 § vattenlagen.

skall således hänföras hus, damm, bro, brygga, vall eller annan anläggning som utföres i vatten. Även fyllning och paining i vatten får anses såsom vattenbyggnad. För att undgå en olämplig skillnad mellan vattenlagen samt denna lag synes m a n även vid bestämmandet av denna lags tillämpningsområde böra utgå från att utfyllning och paining, som verkställas på land så nära strandbrädden att inverkan kan ske på vattenståndet, äro att anse såsom vattenbyggnad, ehuru de synpunkter som föranlett denna gränsdragning i vattenlagen torde sakna tillämplighet vid tolkningen av den nu föreslagna lagen. Överensstämmelsen med vattenlagen torde här vara av så stort värde att man bör bortse från den oegentlighet som kan ligga däri, att ulfyllnings- och pålningsarbeten som icke äro byggande i vatten och ej heller ingå såsom ett led i uppförande av husbyggnad icke komma under lagen. Till byggande i vatten skall enligt vattenlagen hänföras ändrings- och reparationsarbeten som utföras å byggnad i vatten. Då det i den föreslagna lagen talas om arbete å vattenbyggnad komma även dessa arbeten att medtagas. Vattenlagen gör emellertid ett undantag för ändrings- och reparationsarbeten som ske ovanför högsta kända vattenståndet. Ett motsvarande undantag kan icke motiveras i fråga om den föreslagna lagen. Alla ändringsoch reparationsarbeten, vare sig de ske å husbyggnad eller vattenbyggnad, böra följa samma regler. Då lagen talar om arbete å vattenbyggnad torde därunder utan vidare komma alla dessa arbeten, och det behöver ej uttryckligen angivas att vattenlagens undantag här icke skall gälla. Med byggande i vatten ha i vattenlagen likställts vissa åtgärder som egentligen icke äro byggnadsarbeten. Hit höra nämligen åtgärder för vattens bortledande ur vattenområde samt grävning och sprängning i vattenområde samt annan åtgärd till förändring av vattnets djup och läge. 1 Det är här fråga om en utvidgning av begreppet byggande i vatten. För den föreslagna lagens vidkommande saknas anledning att göra en motsvarande utvidgning. Beträffande fiskebyggnad kan det anmärkas att sådana anordningar, i den mån man kan tala om en verklig vattenbyggnad, kunna komina under den förslagna lagen. I fråga om vattenlagens tillståndsprövning för byggande i vatten har undantag måst göras för de allra minsta vattendragen. Den nu föreslagna lagen torde i princip icke böra underkastas någon motsvarande begränsning. Skulle här någon storleksgräns uppställas beträffande vattenbyggnader borde den hänföra sig icke till vattendragets utan byggnadens storlek. Man bör emellertid här avstå även från en sådan gräns. Från de egentliga arbetsavtalen (tjänstelega), vilka gå ut på att arbetaren skall åt arbetsgivaren mot ersättning utföra ett visst arbete, brukar man skilja de arbetsavtal som kallas arbetsbeting. Vid arbetsbeting har arbetsgivaren betingat sig ett visst arbetsresultat och det är för detta han betalar ersättning och icke för själva arbetandet. Inom arbetsavtalen kan man vidare skilja mellan de fall då anställningsförhållande föreligger och då så 1

2 kap. 1 § andra stycket.

37 icke är förhållandet. Den som enligt ett arbetsavtal har att utföra arbete åt annan anses anställd i dennes tjänst allenast då h a n i förhållande till denne intager en underordnad ställning, så att denne äger leda hans arbete. De som utföra sitt arbete mera självständigt kunna betecknas såsom fria företagare eller yrkesidkare. I fråga om arbetsbetinget har man att skilja mellan de fall då den arbetande skall själv hålla det material som erfordras för åstadkommande av arbetsprodukten och dem då beställaren skall släppa till materialet. När det gäller att bestämma vilka personer den nu föreslagna lagen skall omfatta, har man främst att taga hänsyn till huruvida ett anställningsförhållande föreligger eller icke. 1 De sociala skälen äro i första h a n d tillämpliga beträffande de i annans tjänst anställda lönearbetama, vilka intaga en beroende och underordnad ställning till sin arbetsgivare. Såsom arbetare skall alltså anses den som utför arbete för annans räkning utan att i förhållande till denne vara att betrakta såsom självständig företagare. Att arbetsavtalet till sin rättsliga natur är ett arbetsbeting bör i och för sig icke utesluta tillämpningen av denna lag. Om den som utför byggnadsarbete jämväl åtagit sig att släppa till det material som behövs för åstadkommande av arbetsprodukten, bör lagen däremot icke gälla. Från köplagens regel, att vissa beställningar skola anses såsom köp, 2 göres visserligen undantag för det fall att fråga är om uppförande av hus, vattenverk eller annan byggnad. Då arbetare åt annan utför arbete med uppförande av byggnad och därvid själv består byggnadsmaterial finns dock även i detta avtal ett inslag av köp, mindre eller större alltefter materialets värde i förhållande till arbetsinsatsen. Dylika blandade avtal inom byggnadsfacken böra därför icke likställas med de rena arbetsavtalen och den för arbete och material utgående gottgörelsen bör icke följa samma lagregler som ren arbetslön. Då det material som arbetaren skall tillsläppa är av ringa värde i förhållande till arbetskostnaden, bör det kunna betraktas såsom tillbehör till arbetet och arbetslönen åtnjuta skydd enligt denna lag. Skulle ersättningen utgå för arbetet och för materialet var för sig, synes avtalet kunna uppfattas såsom en kombination av ett arbets- och ett köpeavtal. När såsom förutsättningar för lagens tillämpning uppställes, att den arbetande skall utföra arbetet på grund av anställning i annans tjänst samt att i hans åtagande icke får ingå att bestå materialet, torde detta motsvara den ståndpunkt som gällande lag har i 17 kap. 4 § handelsbalken. 3 Den föreslagna lagens ståndpunkt i förevarande avseende framgår av de begagnade ordalagen. Det skall vara ett avtal som konstituerar ett arbetsgivar- och arbetstagarförhållande. Vid entreprenadavtal och andra sådana avtal med självständiga företagare talar man icke om arbetsgivare och arbetstagare. Den som åtager sig en beställning och själv skall bestå materialet till det beställda torde ej heller kunna anses såsom arbetstagare och be1

Jfr stat. off. utr. 1935: 18 s. 35 och 1944: 15 s. 243. 2 § lagen den 20 juni 1905 om köp och bvte av lös egendom. ' Jfr H 1923: 175; 1924: 54, 274 och 432 samt 1929: 634.

38 ställaren icke såsom arbetsgivare. Det vid en beställning utgående vederlaget för arbete och material kallas ej heller arbetslön. De verkliga anställningsavtalen, vilka åstadkomma ett arbetsgivar- och arbetstagarförhållande, måste skiljas från sådana avtal som avse endast tillfälliga eller mindre omfattande uppgifter och som i dagligt tal kallas uppdrag. Utförandet av tillfälliga uppdrag i fråga om arbete å byggnad skall icke föranleda tillämpning av den föreslagna lagen. 1 Beteckningen uppdrag användes i lag i en annan mening än i dagligt tal. Med uppdrag avser lagen utförandet av tjänster i samband med slutande av rättshandlingar eller eljest tjänster av högre kvalitet. Det typiska för uppdraget i lagens mening torde ligga däri, att det innefattar uttryck för ett särskilt förtroende från uppdragsgivarens sida. Dylika uppdrag bruka icke hänföras till tjänsteavtal. Å andra sidan kunna personer, som anställts genom ett verkligt tjänsteavtal, i förhållande till sin arbetsgivare intaga en mer eller mindre markerad förtroendeställning. Vid bestämmandet av den föreslagna lagens räckvidd torde det vara nödvändigt att från de verkliga arbetstagarna skilja jämväl detta slag av uppdragstagare. Den nu behandlade bestämningen av de arbetare för vilka lagen skall gälla anger emellertid endast den principiella basen för lagen. Efter mönstret avvissa andra lagar bör det enligt utredningens mening i denna lag upptagas en regel om att vissa beroende yrkesutövare skola likställas med egentliga arbetstagare. De synpunkter som därvid skola vara avgörande behandlas i motiveringen till 3 §. I svensk lagstiftning förekomma uttrycken arbetare och arbetstagare såsom beteckning för dem som utföra arbete på grund av anställning i annans tjänst. Båda uttrycken avse att angiva gränsen mot den kategori som kallas självständiga företagare. Efter förebilden i 17 kap. 4 § handelsbalken synes det vara möjbgt att för alla de grupper av anställda som skola omfattas av den nya lagen använda beteckningen arbetare. Emellertid har man i flera nyare lagar infört begreppet arbetstagare i stället för det äldre arbetare. Avsikten h a r varit att därmed markera, att under dessa lagar skola komma jämväl anställda som i vanligt språkbruk icke kallas för arbetare, t. ex. tjänstemän, arbetsledare och kontorsanställda. Med hänsyn till det lagspråk som sålunda vunnit hävd i nyare lagar rörande arbetsförhållanden bör man även i denna lag använda beteckningen arbetstagare, då lagens räckvidd icke skall vara begränsad till de egentliga kroppsarbetarna. Allt arbete som behövs för att en byggnad skall komma till stånd kan naturligtvis icke betecknas såsom verkligt byggnadsarbete. Det är nödvändigt att här komma fram till en praktisk avgränsning av vad som skall anses ingå i ett byggnadsföretag. Den avsedda begränsningen ligger i lagens ord att arbetet skall vara utfört å byggnad. Arbete som avser förfärdigande av byggnadsmaterial måste uteslutas och detta även i åtskilliga fall då det avser material för en bestämd byggnad. Då material levereras till byggnaden sker 1

Jfr prop. 1945 nr 88 s. 56 och stat. off. utr. 1944: 15 s. 242.

39 detta vanligen till fullföljande av en försäljning; den säljare som träder i kontakt med byggnadsföretagaren blir att räkna som byggnadsleverantör och de hos leverantören anställda arbetarna kunna icke vid tillverkningen av byggnadsmaterialet anses ha arbetat å byggnaden. Då lösa föremål levereras till ett bygge för att införlivas med byggnaden kan själva monteringsarbetet betraktas såsom arbete å denna, och detta oavsett om detta arbete utföres av byggnadsarbetare eller av andra och oavsett om det är säljaren som med sitt folk ombesörjer monteringsarbetet eller om detta handhaves av byggnadsföretagaren. Detta gäller exempelvis om inmontering av färdiga butiksoch köksinredningar, anbringande av trapp- och Balkongräck, uppsättande av värmeelement, inmuming av badkar och dylikt. I fråga om fabriksbyggnader bör det uppmärksammas att all montering av maskiner som bli tillbehör till fastigheten är att anse som arbete å byggnaden. Även beträffande andra delar till byggnaden, vilka levereras färdiga men dock kräva visst arbete för sitt infogande i byggnaden, böra motsvarande regler gälla. Sådant arbete är exempelvis tillpassning och hängning av färdiga dörrar och fönster; det arbete som här sker å byggnadsplatsen är att anse såsom arbete å byggnaden. Däremot skall den fristående och självständigt bedrivna tillverkningen av sådana byggnadsdelar icke anses innebära arbete å byggnad. Denna princip bör äga tillämpning vid uppförandet av monteringsfärdiga hus; monteringen får i denna lags mening anses som byggnadsarbete men ej den fabriksmässiga tillverkningen av byggnadsdelarna. Även träindustriarbetare, vilka sysselsättas med sådan montering, komma alltså att betraktas såsom byggnadsarbetare. Man kan emellertid icke stanna vid den nu angivna regeln. Inom vissa byggnadsfack är det vanligt att visst arbete, ehuru avsett för bestämd byggnad, endast delvis utföres på byggnadsplatsen och i övrigt på en självständig av arbetsgivaren innehavd verkstad. Särskilt gäller detta om arbete som utföres av metallarbetare samt bleck- och plåtslagare. Att arbetet delvis förlägges till en självständig verkstad kan bero därpå att det kräver maskinella anordningar som icke finnas tillgängliga på byggnadsplatsen. Om det arbete som utföres på byggnadsplatsen framstår såsom det väsentliga samt verkstadsarbetet allenast som ett led i förstnämnda arbete, bör arbetet anses vara i sin helhet utfört å byggnaden. Att här skilja ut det på verkstaden utförda arbetet och endast låta det övriga komma under lagens regler förefaller olämpligt och omotiverat. Skulle däremot ett visst arbete till sin väsentliga del vara utfört å särskild verkstad och endast till en mindre del å arbetsplatsen vid bygget, uppstå särskilda svårigheter. Där ett arbete av sist angivet slag avser en bestämd del till en viss byggnad, kan det vara riktigast att även i denna situation betrakta arbetet såsom i sin helhet ulfört å byggnaden. Det kan vara så att arbetet organisatoriskt hör till byggnadsarbetet och endast av lämplighetsskäl förlagts till verkstaden i stället för att utföras å byggnadsplatsen. Arbeten som tillsammans bilda en naturlig enhet böra icke i detta avseende uppdelas. Är däremot verkstadsarbetet mera självständigt så att det för sig bildar ett avslutat avsnitt — till byggnadsplat-

sen levereras alltså en färdig produkt — bör verkstadsarbetet icke anses ingå i arbetet på byggnaden. För dessa senare fall har man i stället att tillämpa den förut angivna principen, att endast arbetet med produktens infogande i byggnaden anses såsom arbete å denna. I praktiken måste enligt sakens natur här uppkomma tveksamma gränsfall. För bedömningen av tvistiga fall torde man ofta kunna hämta ledning från kollektivavtalens föreskrifter eller utbildad praxis inom yrket rörande vad som är att anse såsom ett enhetligt arbete. Till arbetet å en ny byggnad måste man naturligen även hänföra schaktning, paining, utfyllning^ planering och dränering samt andra sådana arbeten som måste utföras för att byggnaden skall kunna komma till stånd. Andra arbeten kunna däremot vara så fristående i förhållande till själva byggnadsarbetet att de icke kunna anses ingå i detta, såsom trädgårds-, park- och väganläggning och dylikt. Till denna senare grupp bör man även hänföra brunnsgrävning. Då rivning av en äldre byggnad sker i samband med ny byggnads uppförande, bör rivningsarbetet anses tillsammans med nybyggnadsarbetet utgöra ett och samma byggnadsföretag. 1 Motsvarande gäller om ändringsarbeten å en byggnad, exempelvis då en äldre inredning rivs ut och ersattes med en ny. Då ett rivningsarbete utföres såsom ett självständigt företag skall det däremot icke omfattas av denna lag. Sådant arbete kan väl sägas utföras å byggnad, men det gäller en byggnad som försvinner eller i vart fall ej längre skall tillhöra den fasta egendomen. I vissa fall kan väl ett rivningsarbete i och för sig medföra ett tillskott till värdet av den fastighet vara byggnaden stått, men det bör dock icke anses såsom byggnadsarbete i denna lags mening. För frågan om ett rivningsarbete skall anses såsom ett självständigt företag eller anses ingå såsom ett led i det följande nybyggnadsarbetet är det icke avgörande huruvida skilda entreprenörer eller samma entreprenör ombesörja arbetenas utförande. Då en byggnad rives, förflyttas och åter uppsattes på annan fastighet, torde arbetet i sin helhet kunna betraktas såsom byggnadsarbete å den fastighet vartill byggnaden framdeles kommer att höra. Transporterna till ett bygge torde oftast icke kunna anses höra till arbetet å byggnaden. De transporter som verkställas av leverantörer böra betraktas såsom ingående i leveransen. Ersättning till tillfälligt anlitade åkare bör ej heller falla under denna lag. Om däremot vissa transportarbetare verkligen äro knutna till bygget kunna de anses hava arbete å byggnaden; så är fallet om byggnadsföretagaren med egna anställda ombesörjer transporterna eller om en åkare mera varaktigt beredes arbete vid arbetsföretaget och därvid intar en ställning likställd med en arbetstagares. Den närmast föregående framställningen har främst haft avseende å byggnadsarbetare i en något utvidgad mening. Utöver de egentliga byggnadsarbetarna — murare, byggnadsträarbetare samt grovarbetare — kunna såsom byggnadsarbetare räknas bleck- och plåtslagare, elektriska arbetare, metall1

Jfr stat. off. utr. 1922: 26 s. 33.

41 industriarbetare, målare, transportarbetare och stenindustriarbetare. Även med denna utvidgning av begreppet byggnadsarbetare får man icke med alla dem som kunna anses utföra arbete å byggnad. Vid en byggnads tillkomst medverka ytterligare personer beträffande vilka fråga uppkommer om de skola anses arbeta å byggnaden. De som tjänstgöra såsom vakter å en byggnadsplats äro så nära knutna till själva byggnadsarbetets utförande att de, om än i något överförd bemärkelse, kunna anses arbeta å byggnaden, och detta oberoende av om det är byggnadsarbetare eller annan personal som användes för vakttjänsten. De personer som hos byggnadsföretagaren äro anställda för ledningen av arbetet å arbetsplatsen, såsom verkmästare och förmän, böra falla under lagen. Visserligen deltaga de icke annat än tillfälligtvis direkt i arbetet, men de leda, fördela och kontrollera arbetet och måste därför anses deltaga däri indirekt. Deras ställning i förhållande till företagaren är icke sådan att de kunna anses såsom uppdragstagare i lagens mening utan de måste anses anställda genom ett arbetsavtal. Ehuru deras lön vanligtvis utgår såsom månadslön och icke brukar innestå för längre tid, kan behov av särskilt rättsskydd för lönen dock föreligga. Vad därefter angår kontrollanterna vid ett byggnadsföretag torde dessa i regel intaga en annan ställning än arbetsledarna. Deras åtagande får nog i de flesta fall anses gälla tjänster av så kvalificerad natur, att det med dem träffade avtalet avser uppdrag snarare än tjänsteanställning. Då de äro uppdragstagare kunna de i princip icke medtagas vid denna lags tillämpning. Det lär emellertid inom byggnadsbranschen finnas kontrollanter, vilka äro i tjänst hos den de företräda och vilka därför komma under denna lag i egenskap av arbetstagare. Deras arbete kan betraktas såsom utfört å byggnaden. Arkitekter och ritare kuima medtagas såsom arbetstagare endast i den mån de äro anställda i annans tjänst. Vidare bör det krävas att deras arbete till tiden äger ett sådant samband med själva byggnadsarbetet, att det kan sägas ingå i detta. 1 En byggnadsföretagares kontorspersonal är vanligtvis icke anställd eller avdelad för bestämda byggnadsföretag. Skulle så emellertid vara fallet bör hinder icke möta att låta lönen till sådan personal åtnjuta skydd enligt denna lag. Att arbetet icke utföres å byggnadsplatsen utan på kontor å annan plats, får icke undanskymma det förhållandet att arbetet dock innebär en medverkan till företagets utförande och att det kan så nära höra samman med själva byggnadsarbetet att det får anses utfört å byggnaden. Förutsättningen att arbetet skall vara utfört å byggnaden får, såsom av det föregående framgår, icke fattas efter bokstaven. Åtskilligt hithörande arbete utföres i verkligheten å lös egendom, vilken erhåller karaktären av fast egendom först genom att såsom tillbehör infogas i byggnaden. Man kan ej heller upprätthålla ett krav att arbetet skall vara utfört på byggnadsplatsen. Det är endast de väsentliga arbetsmomenten som utföras å byggnaden och 1

Jfr stat. off. utr. 1922: 26 s. 39.

12 till dem ansluta sig vissa mindre omfattande arbetsprestationer. I dessa fall är det byggnadsföretaget såsom sådant vilket utgör en enhet; vissa arbeten äga ett så nära samband med byggnadens tillblivelse att de böra uppfattas såsom utförda å byggnaden även om de icke utförts å platsen för denna. För att ett utfört arbete skall komma under denna lag räcker det icke med att arbetet utförts å byggnad. Den begränsning som ligger i att byggnaden överhuvud skall höra till fast egendom har redan behandlats. En ytterligare avgränsning ligger i bestämningen att det skall vara fråga om byggherrens fasta egendom. I lagtexten användes ordet byggherre såsom beteckning för den person för vars räkning arbetet ytterst utföres. 1 Denna användning av ordet torde nära sammanfalla med vanligt språkbruk. I 1931 års byggnadsstadga begagnas uttrycket byggherre (77 §) utan att det angives eller av sammanhanget framgår, huru detta uttryck i tveksamma fall skall tolkas. 1874 års byggnadsstadga hade i motsvarande stadgande (§ 48) ordet husägare. Man torde kunna antaga att byggherre enligt byggnadsstadgan är den för vars räkning byggnadsarbete utföres; den som äger själva byggnaden. Ehuru vanligt språkbruk icke omedelbart kan få vara avgörande för bedömningen av uppkommande gränsfall, synes man dock kunna i lagtexten begagna ordet byggherre utan att i själva lagen närmare precisera dess innebörd. I den föreslagna lagen förutsattes att byggherre kan vara annan än ägaren av den fasta egendom vara byggnadsarbetet bedrives. En fastighets ansvar för arbetslöner får ej utsträckas till byggnadsarbeten som äro fastighetsägaren helt ovidkommande eller eljest icke ske för hans räkning. Att någon å annans mark men för egen räkning låter utföra byggnadsarbete är ett fall som man har att praktiskt räkna med, även om man bortser från byggande å mark som upplåtits med tomträtt och dylikt. Enligt nyttjanderättslagen skola vissa av arrendator uppförda byggnader anses vara dennes tillhörighet och han äger också vid arrendets frånträdande bortföra byggnaderna med iakttagande av lagens därom givna föreskrifter. 2 Beträffande byggnadsföretag som avse dylika byggnader måste arrendatorn och icke jordägaren anses såsom byggherre, liksom arrendatorn kan kallas husägare i fråga om byggnaderna. Byggnadsarbetet utföres alltså icke å någon byggherrens fasta egendom, eftersom arrendatorns hus icke äro fast egendom eller tillbehör till sådan, och arbetslönerna skola icke kunna uttagas ur fastigheten. Frågan om fastigheten ansvarar eller icke skall avgöras efter förhållandena vid tiden för lönefordringens uppkomst, alltså vid tiden för arbetets utförande. Om arrendatorn såsom byggherre låtit åt sig uppföra en byggnad, men jordägaren sedan förvärvar byggnaden, vare sig detta sker under arrendetiden genom särskild uppgörelse eller vid arrendets frånträdande enligt de i lagen givna föreskrifterna, komma arbetslönerna för arbeten som utförts före hans förvärv icke att belasta fastigheten. 1 a

Jfr stat. off. utr. 1922: 26 s. 33. Nyttjanderättslagen 2 kap. 18 §.

43 Vad nyss sagts om nybyggnad måste äga motsvarande tillämpning i fråga om ombyggnads-, ändrings- och moderniseringsarbeten och dylikt som arrendatorn låter utföra å jordägaren tillhörig byggnad utan att stöd därför finnes i de för arrendeavtalet enligt lag eller överenskommelse gällande villkoren. Även om det gäller en anläggning, exempelvis en elektrisk installation, som jordägaren framdeles kan bli skyldig att lösa, är dock arrendatorn att betrakta såsom byggherre, enär han är berättigad att bortföra anläggningen såsom sin egendom enligt lagens stadganden därom. Då jordägaren låter genom arrendatorn utföra byggnadsarbete å arrendeegendomen är jordägaren givetvis själv byggherre. Ett av arrendatorn ombesörjt arbete utföres för jordägarens räkning då denne åtagit sig att bekosta det. Har jordägaren utfäst sig att utföra visst byggnadsarbete men underlåtit att fullgöra utfästelsen och låter arrendatorn i jordägarens ställe och på dennes bekostnad verkställa arbetet enligt de i nyttjanderättslagen givna reglerna, 1 måste jordägaren betraktas såsom byggherre enär arbetet med stöd av lag skett å hans vägnar. Motsvarande gäller om ersättningsbyggnad som arrendatorn jämlikt lagens bestämmelser låtit verkställa efter eldsvåda. Nyttjanderättslagen behandlar ytterligare det fall att arrendatorn frivilligt uppfört ny byggnad i stället för byggnad som han mottagit. 2 Sådan nyuppförd byggnad kommer att bli tillbehör till jordägarens fastighet och arrendatorn saknar befogenhet att föra bort byggnaden vid arrendets frånträdande. Byggnadsarbetet utföres dock icke för jordägarens räkning utan arrendatorn är själv byggherre. Slutligen återstår att behandla sådana byggnadsarbeten som arrendatorn låter verkställa till fullgörande av den honom såsom arrendator åvilande byggnadsskyldigheten. Byggnader som arrendatorn uppför i sådant ändamål bli tillbehör till fastigheten och alltså jordägarens egendom. 3 Då jordägaren med arrendatorn avtalat att denne skall uppföra ny byggnad å fastigheten, synes det rättsliga läget i förhållande till de arbetare som utföra arbetet böra bedömas på samma sätt som om jordägaren med en entreprenör avtalat om byggnadsarbetet. Jordägaren bör alltså uppfattas såsom byggherre för arbetet; arbetet utföres för hans räkning och man torde även kunna säga att han låter utföra arbetet. Ombyggnads-, ändrings- och moderniseringsarbeten måste här följa samma regler som nybyggnad. I fråga om reparations- och underhållsarbeten kan läget sägas vara ett annat, eftersom nyttjanderättslagen i viss utsträckning lägger underhållsskyldighet å arrendatorn, så att jordägaren icke behöver genom avtal binda honom därtill. 4 I den mån arrendator vid verkställande av byggnadsarbete endast fullgör den honom enligt lag åvilande underhållsskyldigheten få arbetena anses utföras för arrendatorns egen räkning och han är själv byggherre. Arbetslönerna skola därför i detta fall icke belasta fastigheten. 1

Nyttjanderättslagen 2 kap. 14, 59 och 60 §§. ' Nyttjanderättslagen 2 kap. 16 §. • Se H II 1896 nr 1 s. 22. • Nyttjanderättslagen 2 kap. 10 och 61 §§.

44 Om arrendator på grund av särskilt arbetsavtal själv arbetar med byggnadsarbeten åt jordägaren kan han enligt vanliga regler komma i åtnjutande av det skydd den föreslagna lagen innefattar. Byggnadsarbete som arrendator själv utför till fullgörande av arrendeavtal synes däremot i regel icke komma under lagen, enär arrendatorn icke i sådant fall är arbetstagare i lagens mening. I hyresförhållanden måste hyresvärden, enligt samma grunder som här förut angivits beträffande arrende, anses såsom byggherre i fråga om brister som hyresgäst äger avhjälpa på hyresvärdens bekostnad. 1 Den till arbetstagare utgående ersättningen för utfört arbete kallas i lagen för lön. Därmed avses, förutom timlön eller annan tidlön, givetvis även ackordsersättning. Lagens system med lönens bevakande och uttagande ur fastighet passar egentligen endast för en i pengar bestämd lön. Då någon annan form av lön, såvitt känt, praktiskt taget icke utgår inom byggnadsfacket har något uttryckligt lagstadgande rörande denna sak icke ansetts erforderligt. Rätten till fria verktyg, vissa arbetskläder och dylikt kan icke kallas lön i denna mening. Till frågan om en del särskilda löneförmåner m. m. återkommer utredningen i det följande (under 4 §). Om en viss del av arbetares lön enligt avtal skall stå inne hos arbetsgivaren till säkerhet för arbetarens fullgörande av sina skyldigheter (jfr 17 kap. 4 § första stycket sista punkten handelsbalken), bör arbetsgivarens återbetalningsskyldighet i fråga om det innestående beloppet icke belasta fastigheten. Ett avtal av detta slag innebär alt arbetaren frivilligt sätter in en del av sin lön såsom säkerhet hos arbetsgivaren. Därmed har beloppet undandragits arbetarens dagliga försörjning. Det måste vara en skyldighet för arbetsgivaren personligen att återställa detta belopp, när fråga därom uppkommer. Såvitt utredningen har sig bekant förekommer det inom byggnadsfacken icke avtal om löns innestående för sådant ändamål som nu berörts, och frågan om säkerhet för dylika belopp är därför icke av intresse i detta sammanhang. Ehuru lagens regler delvis äro baserade på att arbete å byggnad medför tillskott till byggnadens värde, skall det dock icke i varje enskilt fall komma under prövning huruvida byggnadsarbetet verkligen lett till en förhöjning av fastighetens värde. Liksom i de egentliga arbetsavtalen arbetaren är berättigad till sin lön för det utförda arbetet även om det åsyftade arbetsresultatet icke uppnåtts, så skall arbetaren också äga sin säkerhet i fastigheten så snart han äger fordran å lön för arbete som utförts å byggnaden. Detta kan bli av betydelse för det fall att arbetet på grund av felaktigt material blivit underhaltigt eller att, sedan ett arbete utförts, sådana ändringar i byggnadsplanen beslutas, att det utförda arbetet blir helt eller delvis onyttigt. Liksom enligt gällande rätt synes^ överlåtelse av en lönefordran icke böra föranleda någon rubbning av fordringens säkerställande enligt den föreslagna lagstiftningen. Vid ett första påseende kan det förefalla oegentligt att exempelvis en bank, som fått en lönefordran å sig överlåten, skall komma i 1

Nyttjanderättslagen 3 kap. 11 och 16 §§.

45 samma förmånliga läge som arbetaren. De sociala skälen sakna ju tillämpning å den nye fordringsägaren. Avgörande torde likväl vara att det är arbetarens intresse som kräver, att alla hans rättigheter skola kunna av honom överlåtas på annan. Denna ståndpunkt kan obestridligen medföra vissa olägenheter. Den kan tänkas föranleda missbruk. Det har sagts att en entreprenör, som för sin egen fordran hos byggherren saknar möjlighet alt hålla sig till fastigheten, skulle kunna genom en bulvan övertaga sina egna arbetares lönefordringar i stället för att betala ut arbetslönerna samt därpå låta bulvanen göra gällande den med lönefordringarna förenade panträtten i fastigheten. Härtill kan det emellertid invändas, att om det kan visas att en ren skenmanöver föreligger, så är det i verkligheten en betalning av arbetslönerna och icke ett förvärv av arbetarnas lönefordringar. 1 Någon panträtt och förmånsrätt enligt denna lag kan därför icke komma i fråga. Även vid verkliga överlåtelser kan otvivelaktigt missbruk förekomma. Så länge arbetarna själva stå såsom fordringsägare ligger det i sakens natur att de icke frivilligt låta lönen stå inne för längre tid. Däremot kan det väl tänkas att en kreditanstalt, som beviljat kredit för byggnadsföretaget, finner det fördelaktigt att ur sin kassa utbetala arbetslönerna mot att arbetarnas rätt överlåtes å anstalten. Om detta fortgår under månader samt avser en större arbetarstyrka kan det samlade beloppet bliva betydande. Ett sådant förfaringssätt medför att arbetarna erhålla vad dem tillkommer och det kan ifrågasättas om förfaringssättet i och för sig ger anledning till anmärkning. Missförhållandet ligger kanske snarare däri att andra intressenter icke äro i tillfälle att få kännedom om sättet för finansieringen av byggnadsföretaget och om fastighetens ökande belastning. I den mån denna belastning bekantgöres minskas olägenheterna. Genom utredningens förslag att innestående arbetslöner skola bevakas och införas i inskrivningsdomarens handlingar är det sörjt lör erforderlig publicitet. För närvarande synes det icke vara anledning att genom särskilda lagbestämmelser söka förhindra det antydda förfaringssättet i fråga om övertagande av lönefordringar. Skulle en ökad användning av detta tillvägagångssätt medföra särskilda olägenheter för fastighetskrediten eller eljest vara till förfång för berättigade intressen, får spörsmålet tagas upp på nytt. 2 Om en arbetstagare i stället för kontant lön av arbetsgivaren mottager skuldebrev eller annan handling som innefattar en betalningsförbindelse från dennes sida, uppkommer spörsmålet om fordringsförhållandet skall anses ha ändrat karaktär så att lönefordringen övergått till en vanlig skuldfordran, för vilken den föreslagna säkerheten icke gäller, eller om skuldförbindelsen skall betraktas allenast såsom ett medel att styrka lönefordringens tillvaro. Då annat ej framgår av omständigheterna torde skuldförbindelsen få betraktas endast såsom ett bevismedel, och fordringen skall alltså vara bibehållen vid sin rätt. Detta bör gälla även om arbetstagaren i 1 a

Jfr rättsfallet H 1940: 734. Jfr lagrådets uttalanden 1926, prop. 1926 nr 52 s. 25.

4—462785

samband med mottagandet av skuldförbindelsen utfärdat kvitto att arbetslönen guldits. 1 Utredningen anser sig icke kunna gå närmare in på hithörande allmänna civilrättsliga frågor. Det är emellertid anledning att h ä r erinra om den begränsning av avtalsfriheten som föreslås (6 §). Det ligger i sakens natur att arbetstagare äger rätt att söka betalning ur fastigheten för sin lönefordran först sedan det visat sig, att lönen icke blivit i rätt tid och ordning gulden. Om det beror på arbetstagaren själv att arbetslönen icke blivit på förfallodagen utbetald, skall han icke äga rätt att söka betalning ur fastigheten. Detta kan bli av praktisk betydelse i de fall då det enligt avtal eller sedvänja åligger arbetstagaren att avhämta lönen å någon bestämd plats, men han underlåtit att göra detta. Däremot skall arbetstagaren icke vara skyldig att visa att den för lönen betalningsskyldige arbetsgivaren är ur stånd att betala eller ens att försök gjorts att framtvinga betalning från dennes sida. Det förutsattes att en lagstadgad rätt för arbetstagaren till betalning ur fastigheten skall föranleda, att arbetsgivare, fastighetsägare och eventuellt mellan dem stående entreprenörer skola genom samarbete tillse att arbetslönerna bli i rätt tid guldna. Genom att avsiktligen underlåta att betala arbetslönerna kan en arbetsgivare, ehuru han har medel tillgängliga, faktiskt föranleda att arbetstagarna vända sig mot fastigheten. För arbetsgivaren kan detta tillvägagångssätt bli av betydelse i sådana situationer, då han riskerar att icke utfå entreprenadsumman för utfört arbete. Någon begränsning av arbetstagarnas rätt få dessa synpunkter icke föranleda. I arbetsförhållanden som regleras av kollektivavtal k a n det inträffa att vissa ersättningar utdömas till de avtalsslutande organisationerna under sådana omständigheter, att ersättningen kommer att stå arbetslön nära. Detta är exempelvis fallet då arbetsgivare enligt kollektivavtal är förbunden att beträffande oorganiserade arbetare icke tillämpa sämre villkor än de i kollektivavtalet angivna. Om en oorganiserad arbetare arbetat mot lägre lön än kollektivavtalets samt fackföreningen av arbetsgivaren kräver ut mellanskillnaden, blir det fråga om utkrävande av skadestånd för det arbetsgivaren i förhållande till fackföreningen brutit sin överenskommelse och icke om utfående av arbetslön. 2 Eftersom detta skadestånd går till föreningen kan det icke komma under den föreslagna lagen. En fråga av största betydelse är huruvida fastigheten skall ställas i ansvar för andra arbetslöner än sådana för vilka fastighetsägaren är personligen betalningsskyldig. 1934 års byggnadsindustrisakkunniga besvarade denna fråga nekande. Enligt deras mening skulle, då fastighetsägaren icke uppförde byggnaden i egen regi utan utlämnade dess utförande till en eller flera entreprenörer, endast dessa senare — bortsett från långivare — vara att anse såsom byggnadsborgenärer. 3 Lönerna till de hos entreprenörerna an1

Jfr H 1909: 409; 1911: 433; 1924: 449; stat. off. utr. 1935: 18 s. 87. Se t. ex. arbetsdomstolens domar 1931 nr 93 och 110 samt 1932 nr 60. ' Stat. off. utr. 1938: 10 s. 442, 693.

s

ställda arbetarna skulle icke få uttagas ur fastigheten. Till stöd för denna sin uppfattning åberopade de sakkunniga särskilt, att den motsatta ståndpunkten skulle medföra att byggherren finge utöver entreprenadsumman ikläda sig förpliktelser, vilka han på intet sätt själv kunde behärska, ävensom alt entreprenadsystemet skulle förryckas samt helt och hållet förlora sitt berättigande som ekonomiskt system för byggnadsföretags genomförande. Det bör dock understrykas att dessa uttalanden icke avsågo ett ansvar enbart för arbetslöner utan ett ansvar som även omfattade leverantörers och underentreprenörers fordringar. Uttalandena synas icke vara avgörande för frågan, i synnerhet icke om den begränsas till att avse arbetslönerna. Om man genomför ett publiceringsförfarande samt gör fastighetens ansvar för fordringar, som stått inne viss tid, beroende av publiceringen, kan fastighetsägaren göra sig underrättad om fastighetens belastning. Beloppet av de lönefordringar som utan att vara publicerade skola häfta vid fastigheten torde ofta framgå av byggmästarens bokföring eller kunna approximativt beräknas. Enligt bokföringslagen skall den som yrkesmässigt driver byggnadsverksamhet eller utförande på beting av arbete å annans fastighet i regel vara bokföringsskyldig. Av bokföringen skall framgå de skulder som uppkommit i rörelsen. Fastighetsägaren och andra intresserade kunna framställa begäran att det genom företeende av räkenskaperna eller genom intyg eller på annat sätt styrkes, vilka arbetslöner som äro guldna och vilka intjänta arbetslöner som kunna belasta fastigheten. 1 Erhålles icke entreprenörens frivilliga medverkan till klarläggande av fastighetens belastning, ligger det slutliga och effektiva medlet till fastighetsägarens skyddande däri att, därest det finnes grundad anledning antaga att sådan belastning föreligger, en tillräcklig del av entreprenadsumman innehålles tills det blivit fullt klart, vilka arbetslöner som belasta fastigheten, och för tiden därefter tills belastningen upphört eller säkerhet ställts. En av de betänkligaste luckorna i den gällande ordningen ligger just däri, att arbetstagarna icke äga rätt att hålla sig till fastigheten i vems hand den än är, och varje reformförslag som verkligen vill skapa trygghet för arbetstagarna måste därför nödvändigt såsom en kärnpunkt upptaga regeln om fastighetens ansvar även för annan skuld än fastighetsägarens egen. I äldre förslag till frågans lösning ha också sådana bestämmelser ingått. 2 Det är framför allt arbetslönerna till entreprenörernas folk som här äro av betydelse. Då fastighetsägaren med en byggmästare slutit ett avtal, varigenom denne på entreprenad åtagit sig allt arbete med byggnadens uppförande, blir det denne huvudentreprenörs arbetstagare som i första hand komma i fråga. Såväl i detta fall som då fastighetsägaren bedriver byggnadsföretaget i egen regi förekommer det att delar av arbetet utlämnas åt del- eller underentreprenörer. Även dessa senares arbetare skola kunna söka ut sina arbetslöner ur fastigheten. Det är här fråga om arbetstagare som äro anställda hos installationsfirmor, plåtslagarfirmor, smidesverkstäder, stenhug1

Jfr Andra kammarens prot. 1926 nr 18 s. 9. « Se stat. off. utr. 1922: 26 s. 41; 1938: 10 s. 435.

48 gerier och dylika företag. Det kan tänkas att mellan fastighetsägaren och byggnadsarbetaren finns en hel serie mellanhänder utan att detta rubbar arbetarens ställning såsom byggnadsborgenär. Det avgörande är icke arbetstagarens rättsliga relationer till fastighetsägaren utan hans faktiska medverkan i arbetet å byggnaden. Både fastighetsägaren och byggnadsentreprenörerna kunna för byggnadsarbetets fortskridande sluta avtal som äro köp och icke arbetsbeting. De personer som på detta sätt knytas till byggnadsföretaget kunna till skillnad från entreprenörerna kallas byggnads leverantörer. Ehuru det icke torde vara av större betydelse måste dock även leverantörernas arbetare tillerkännas rätt att, då betingelserna därför äro uppfyllda, njuta betalning ur fastigheten. Betingelserna äro, såsom förut angivits, att de verkligen varit knutna till bygget på sådant sätt att de kunna anses ha deltagit i arbetet å byggnaden. Detta är fallet om en leverantör med egna arbetare ombesörjer att det levererade materialet infogas i byggnaden. Det har ifrågasatts huruvida icke fastighetsägaren i vissa fall borde skyddas mot att insolventa eller illojala entreprenörer belasta fastigheten med sin gäld. 1 Då entreprenören saknade vederhäftighet för sina förbindelser i och för entreprenaden eller då det visades att han hade för avsikt att undandraga sig fullgörandet av förbindelserna, skulle fordran som grundade sig å avtal med entreprenören icke godkännas såsom byggnadsfordran, därest byggherren visade sannolika skäl för att han vid fordringens uppkomst varken ägt eller bort äga vetskap om ovederhäftigheten eller avsikten. Ett sådant undantagsstadgande, som här är av intresse endast såvitt det skulle ha avseende å arbetslöner, kan icke godkännas, enär det alltför mycket skulle kränka arbetstagarnas intressen. Visserligen kan fastighetsägaren behöva skydda sig mot insolventa eller ohederliga entreprenörer och andra sådana medarbetare i byggnadsföretaget, men detta skydd måste sökas på andra vägar än den nu antydda. Den föreslagna lagstiftningen torde komma att göra fastighetsägarna än mera aktsamma i fråga om valet av entreprenör och föranleda dem att endast anlita entreprenörer som göra rätt för sig gentemot arbetstagarna. Överhuvud taget kan lagstiftningen föranleda att fastighetsägaren måste på ett annat sätt än hittills följa det byggnadsföretag för vilket han är byggherre och särskilt användningen av entreprenadsumman och företagets finansiering i övrigt. Att på detta sätt ett visst socialt ansvar lägges å byggherren synes vara riktigt. Det första steget till tryggande av byggnadsarbetares lönefordran tages genom att fastigheten ställes såsom pant för arbetslön, avseende arbete som utförts å byggnad som hör till fastigheten, så att arbetaren äger söka betalning ur fastigheten i vems hand denna än är. Nästa steg till uppnående av målet är att giva lönefordringen en sådan plats i /örmdnsrätfsordningen att den verkligen är säkerställd vid konkurrens med andra fordringar. Den förmånsrätt en arbetare åtnjuter enligt 17 kap. 4 § handelsbalken ger honom i förhållande till andra fordringsägare 1

Se stat. off utr. 1922: 26 s. 41.

49 en mycket god ställning. Att lönefordran allenast i sista hand får uttagas ur fast egendom innebär icke någon verklig försvagning av dess rätt. Så snart det är nödvändigt för tillgodoseende av arbetarens rätt, måste de som äga inteckning i fastigheten vika. Något egentligt behov av förbättring av lönefordringarnas position i konkurrensen med övriga fordringar föreligger icke. Liksom hittills böra arbetslönerna äga företräde framför intecknade belopp. Vissa skäl kunna visserligen anföras för att man skulle uppdela inteckningarna på så sätt, att de nu förevarande arbetslönerna skulle gå före allenast de inteckningar som beviljats efter det att lönefordringarna uppkommit eller efter det att de publicerats. Denna tanke låter sig emellertid icke förverkliga. Genom att i förväg inteckna sin fastighet upp till det värde som den kunde komma att få sedan byggnadsarbetet fullbordats, skulle fastighetsägaren kunna upphäva byggnadsarbetarnas säkerhet. En variation av nyssnämnda tankegång skulle vara att sätta arbetslönerna efter de inteckningsbelopp som svarade mot fastighetens värde före byggnadsarbetets utförande. Det kan sägas att dessa innehavare av äldre inteckningar skäligen kunna kräva, att deras säkerhet icke försämras genom tillkomsten av senare fordringar. Detta berättigade krav kan emellertid, såsom av det följande framgår, i allt väsentligt beaktas utan att man behöver göra den antydda uppdelningen av fastighetens värde. I fråga om överintecknade fastigheter torde ett säkerställande av arbetslöner, hänförliga till reparations- och underhållsarbeten, icke vara praktiskt möjligt på den nu föreslagna vägen, därest fastighetens hela värde vid tiden för arbetenas påbörjande skulle reserveras för äldre gravationer. Enligt gällande rätt ha åtskilliga belopp givits företräde framför inteckningarna i fast egendom. Jämlikt lagarna den 18 juni 1926 nr 335, den 2 juni 1933 nr 270 och den 3 september 1939 nr 609 har förmånsrätt i enlighet med 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken tillerkänts utflyttnings-, odlings- eller hävdeersättning m. m. som blivit bestämd vid jorddelningsförrättning, samt ersättning för upplåtelse av betesmark m. m. ävensom bidrag till vissa vägsamfälligheters utgifter. Då det enligt beslut vid jorddelningsförrättning skall från viss ägolott utgå ersättning av förstnämnda slag, åligger det ägodelningsdomaren att föranstalta därom att anteckning göres i inteckningsprotokollet och inteckningsboken. 1 Hithörande gravationer bli således publicerade och gravationsbevis lämnar upplysning om dem. Att de nu berörda ersättningarna ansetts kunna uttagas ur fastigheten med företräde framför inteckningarna beror därpå, att fastighetens ökade belastning uppväges av dess ökade värde. 2 För avdikningslån äger kronan enligt lagen den 14 juni 1929 nr 164 samma förmånsrätt som gäller för de nyss nämnda beloppen. Även dessa lån gå således före fastighetsinteckningarna. Inteckningshavarnas ställning har icke ansetts bli försämrad därigenom, enär värdet av fastigheten genom avdikningsföretaget ansetts stiga åtminstone så mycket som svarar mot den ökade skuldbelastningen. Genom särskilda inskriv1

Jorddelningslagen 21 kap. 46 §. » Se lagutskottets uti. 1883 nr 26 samt 1885 nr 9 ävensom H II 1934 s. 112.

ningsåtgärder är det sörjt för att denna senare belastning blir bekantgjord. Motsvarande gäller om vissa andra belopp som på liknande sätt kunna uttagas ur fastighet. 1 Principen att ett tillskott till fastighets värde utnyttjas för säkerställande av fordringar vilka äga samband med tillkomsten av värdetillskottet är således sedan länge känd i svensk lagstiftning på förmånsrätternas område. Att värdetillskottet uppväger belastningen kan uppenbarligen åberopas även när det gäller att låta fastighet häfta för byggnadsarbetares lönefordran och att låta denna fordran utgå med förmånsrätt framför äldre gravationer. Det kan till och med göras gällande med särskild styrka i detta fall. Vid byggnadsarbeten sker ju regelmässigt även ett tillskott av material och ej blott en arbetsinsats. I alla normala fall torde man kunna utgå från att fastighetens värdeökning motsvarar minst dubbla beloppet av de sammanlagda arbetslönerna. Även om samtliga arbetslöner skulle stå inne och belasta fastigheten — vilket i verkligheten aldrig torde inträffa — måste värdeökningen mera än täcka denna belastning, varför inteckningshavarnas säkerhet icke minskats. Normalt bör i stället de äldre inteckningarnas säkerhet öka genom utförande av ett byggnadsföretag. I enstaka fall kan det givetvis inträffa att ett byggnadsföretag, t. ex. en industribyggnad, ekonomiskt misslyckas, så att de å fastigheten nedlagda kostnaderna icke täckas av dess ökade värde. De fall då värdetillskottet icke ens uppgår till summan av de intjänta, oguldna arbetslönerna torde dock vara så få, att man icke behöver taga hänsyn till dem. Ur denna synpunkt kunna sannolikt vissa andra grupper av förmånsberättigade fordringar medföra större risker för fastighetskrediten. Skulle ett byggnadsföretag verkligen föranleda farhågor att säkerheten för de äldre inteckningarna genom detsamma äventyras, torde inteckningshavarna kunna bereda sig skydd genom uppsägning av lånen eller på annat sätt. En grupp av inteckningshavare kan sägas intaga en särställning, nämligen sådana som skaffat sig inteckningar, liggande utanför fastighetens verkliga värde, i hopp om att erhålla säkerhet genom fastighetens bebyggande eller annat byggnadsarbetes utförande. Genom tillkomsten av fastigheten belastande lönefordringar undandrages dem en del av det genom byggnadsföretaget tillskapade värdet. Beskärningen av spekulanternas möjligheter vid detta slag av uppgörelser innebär icke någon olägenhet. Det är icke någon obillighet mot inteckningshavarna att värdetillskottet får täcka arbetslönerna innan inteckningshavarna få nytta av detsamma. Byggnadsarbetares lönefordran skall alltså utgå ur fastigheten med bättre rätt än inteckningarna. Därmed följer att lönefordringen vid utmätning av fastigheten skall äga företräde framför utmätningssökandens fordran. Framför intecknad gäld men efter lönefordringar skola (enligt reglerna i 17 kap. 4 och 13 §§ handelsbalken) ur fast egendom utgå vissa i 17 kap. 6 § angivna fordringar såsom tionde, ränta eller annan sådan avgäld av fast egendom samt kommun eller annan menighet tillkommande fastighetsskatt. 1 Jfr stat. off. utr. 1945: 15 s. 117, 237, 582, med förslag om tillskapande av ytterligare förmånsrätt, fallande under 17 kap. 6 § handelsbalken.

51 Av förut anförda skäl bör lönefordran av förevarande slag liksom hittills äga företräde framför dessa avgälder och dylikt. Detta innebär att byggnadsarbetares lönefordran även skall gå före de fordringar som enligt särskilda lagar förklarats skola utgå ur fastighet med enahanda rätt som för avgäld är stadgad i 17 kap. 6 §. Dessa senare fordringar vila såtillvida å samma grund som byggnadsarbetares lönefordran att den ökade belastningen regelmässigt står i samband med ett värdetillskott till fastigheten. Beträffande lönefordringen tillkomma emellertid de sociala skälen vilka ensamma utgöra en tillräcklig motivering för denna fordrans företrädesrätt. Förutom fordran för ogulden köpeskilling för fast egendom, vilken fordran beröres i annat sammanhang, återstår att behandla de övriga lönefordringarna och deras förhållande till byggnadsarbetares lönefordran. Lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken kunna enligt utredningens förslag liksom hittills under konkurs uttagas ur fast egendom, då annan egendom ej finns att tillgå. De olika slagen av lönefordringar kunna därför komma att konkurrera i samma fastighet. Det är tydligt att byggnadsarbetares lönefordran skall äga företräde såvitt det gäller den fastighet vara arbetet utförts. Det skulle innebära en tydlig orättvisa att låta dem som arbetat å en byggnad å fastigheten vika för arbetare som exempelvis varit sysselsatta vid en fastighetsägaren tillhörig fabrik. I 17 kap. 4 § upptagas även ett antal grupper av andra fordringar än lönefordringar vilka, jämfört med lönefordringarna, äga bättre eller lika rätt. De fordringar som äga bättre rätt än lönefordringarna äro begravnings- och bouppteckningskostnader. Med lika rätt utgå vissa sjukvårdskostnader, konkurskostnader m. m. För utfåendet av dessa fordringar torde det sakna praktisk betydelse om en sådan rubbning av förmånsrättsordningen sker, att byggnadsarbetares lönefordran skall äga företräde såvitt gäller den fastighet vara arbetet utförts. Vid lagens utformning medför ett sådant företräde en förenkling. Byggnadsarbetares lönefordran bör alltså sättas framför alla under 17 kap. 4 § handelsbalken kommande fordringar. Då 17 kap. 3 § handelsbalken allenast avser lös egendom kommer man alltså fram till den slutliga ståndpunkten, att byggnadsarbetares lönefordran skall i fråga om den fasta egendom vara arbetet nedlagts gå före alla andra fordringar. Det kan sättas i fråga huruvida bestämmelserna i 1 § skola gälla även i fall då arbetet utföres å byggnad som hör till enskild järnväg. För arbetstagarna torde det icke medföra någon förlustrisk av betydelse, om undantag gjordes för dessa fall. Å andra sidan synas tvingande skäl att stadga sådant undantag icke föreligga, och lagen upptar därför icke något sådant. I dessa fall skall bevakningen av lönefordran göras hos den inskrivningsdomare som är behörig att upptaga inskrivningsärenden rörande järnvägen. Därest utmätning skulle komma i fråga måste bestämmelserna i förordningen den 15 oktober 1880 angående lagfart å järnväg m. m. iakttagas. Lagen bör icke belastas med särskilda stadganden avseende dessa förhållanden.

52 Beträffande viss fast egendom finnas förbud mot inteckning.1 Hinder att låta den särskilda lagstiftningen omfatta även byggnader å sådan egendom, i den mån den är enskild, torde icke förefinnas. Då egendom som nyss nämnts tillhör staten eller kommun skola de speciella regler som gälla för dylika byggherrar tillämpas. 2 §. Även i fråga om allmänna byggnadsarbeten, d. v. s. de arbeten som state» eller kommun eller annan sådan menighet låter utföra, föreligger behov av att säkerställa arbetstagarnas löner. Tidigare har det i skilda sammanhang gjorts gällande, att allvarliga missförhållanden rått vid de offentliga byggnadsentreprenaderna. 2 Då entreprenadsummorna pressats så lågt ned att det allmänna erhållit ett arbete utfört till underpris, har det lätt kunnat inträffa att förlusten drabbat icke endast entreprenören utan, sedan denne kommit på obestånd, även leverantörer och arbetare. Entreprenören kan också komma på obestånd utan att underbetalning i fråga om den aktuella entreprenaden föreligger. De offentliga byggnadsentreprenaderna utgöra en så betydande del av samtliga arbeten på området att det skulle vara oegentligt att lämna denna del helt utanför den föreslagna lagstiftningen. Utredningen har därför funnit sig böra föreslå särskilda bestämmelser till tryggande avarbetstagares lönefordringar jämväl för det fall att staten eller menighet låter utföra byggnadsarbete. Såvitt det gäller arbetslagarnas förhållanden sammanfaller motiveringen härför på väsentliga punkter med vad redan anförts beträffande enskilda byggnadsföretag. De sociala skälen gälla här utan inskränkning. I övrigt är det att märka att lagstiftningen i denna del icke kommer i konflikt med fastighetskreditens intressen. Beträffande arbetsföretag som staten eller kommun låter utföra i egen regi, så att staten eller kommunen är arbetsgivare i förhållande till arbetstagarna, erfordras inga särskilda bestämmelser, enär arbetsgivaren i dessa fall alltid äger möjlighet att utbetala intjänta arbetslöner. Däremot har man sedan länge haft uppmärksamheten riktad på de fall då staten eller kommun låter utföra arbetsföretag på entreprenad. Redan i början av 1900-talet framkommo förslag om lagbestämmelser till skydd för arbetare inom byggnadsbranschen och det föreslogs att i förordningen angående de statliga entreprenaderna skulle införas en bestämmelse av innehåll, att till prövning icke skulle få upptagas anbud från yrkesidkare, som icke gjort sig känd för ett tillfredsställande uppfyllande av sina förpliktelser mot arbetarna. Det ifrågasattes även huruvida icke vederbörande förvaltningsmyndighet skulle kunna medgivas rätt att ingripa vid entreprenörs underlåtande av sina förpliktelser mot sina arbetare. Även kommunernas entreprenadväsende uppmärksammades i detta sammanhang. 3 1

16 § inteckningsförordningen; 5 § lagen den 13 maj 1932 om häradsallmänningar. Se motionerna 1916 I: 48 och II: 191; Andra kammarens 4 tillfälliga utskott uti. 1916 nr 7 Bil. 3 och 4; Lundstedt: Byggnadsborgenärernas rättsliga ställning s. 38 not 1; stat. off. utr. 1922: 26 s. 14 och 17. 3 Centralupphandlingssakkunnigas betänkande I 1916 s. 87 och 149; Andra kammarens 4 tillfälliga utskott uti. 1913 nr 9 s. 10. a

53 Vid 1913 års riksdag väcktes motion (11:231) om ökad centralisering vid upphandling för statens räkning m. m. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott kom vid sin behandling av motionen även in på dess syfte att stödja det svenska näringslivet, varvid utskottet framhöll att om detta syfte skulle nås borde uppmärksamhet även ägnas åt de arbetsförhållanden under vilka varorna tillverkades. Ett övervägande rörande vilka bestämmelser, som i fråga om arbetsvillkoren kunde vara lämpliga, borde enligt utskottets mening äga rum i samband med revisionen av upphandlingsförordningen. 1 Under debatten i andra kammaren gjordes invändningar mot den del av utskottets motivering, vari uttalats att uppmärksamhet borde ägnas åt arbetsförhållandena. Utskottets motivering godkändes emellertid efter votering. Vid första kammarens behandling av denna fråga framhölls, att anbudsgivare ej borde frestas att söka åstadkomma lägre pris än det i marknaden gängse genom underbetalning av arbetskraften. 2 I skrivelse den 17 maj 1913 nr 82 anhöll riksdagen om utredning rörande den statliga upphandlingen. År 1916 väcktes i riksdagen motioner (I: 48 och II: 191) om åtgärder till förhindrande av att entreprenörer vid uppförande av byggnader för statens, landstingens och kommunernas räkning skulle kunna undandraga sig att i första hand och under alla förhållanden erlägga betalning till dem, som levererat arbetskraft och materialier till byggnadsföretaget. Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott underströk till en början, att stora vanskligheter mötte vid försök att råda bot på vissa i motionerna påtalade missförhållanden, samt förklarade vidare att frågan i hela dess vidd torde erhålla sin lösning beträffande såväl allmänna som enskilda byggnader först genom en förändrad lagstiftning. Utskottet ville icke uttala någon bestämd uppfattning rörande vilka medel som borde komma till användning gentemot missförhållandena, men framhöll att en åtgärd som kunde vidtagas vore, att bestämmelser fastställdes i syfte att borgensförbindelserna för arbetets fullgörande borde omfatta betalningsskyldighet även till leverantörerna och arbetarna. 3 Första kammarens andra tillfälliga utskott upptog i sitt utlåtande 4 att gällande lagbestämmelser kunde, såsom erfarenheten visat, icke skydda leverantörer av material och arbetskraft till byggnadsföretag från kännbara förluster; den svenska lagstiftningen på detta område hade nämligen dittills icke tillräckligt inriktats på det moderna entreprenadsystem, som under senare tid utbildat sig och föranlett till osunda spekulationer och betänkliga manipulationer, varpå en mängd enskilda personer blivit ekonomiskt lidande. Att avhjälpa denna brist i svensk lag med hänsyn till byggnadsborgenärernas rättsliga ställning krävde sannolikt — uttalade utskottet vidare — ett omfattande förarbete och ganska lång tid torde alltså förflyta, innan överklagade missförhållanden kunde på lagstiftningens väg förekommas; motionärernas syfte, vad särskilt anginge byggnadsentreprenaderna för statens räkning, syntes utskottet emellertid i avsevärd mån vinnas därigenom, att i samband 1

Uti. 1913 nr 9 s. 41. Andra kammarens prot. 1913 nr 33; Första kammarens prot. 1913 nr 29. Uti. nr 7 s. 3—4. 4 Uti. nr 12 s. 2—4. 2 s

med revision av 1893 års entreprenadförordning även denna synpunkt komme under omprövning. Enligt utskottet torde effektivare bestämmelser vara erforderliga rörande byggnadsentreprenörs ekonomiska vederhäftighet att fullgöra sina förbindelser icke blott gentemot staten utan ock mot vederbörande underentreprenörer, leverantörer och arbetare. Slutligen framhöll utskottet att i den mån staten vidtoge åtgärder att förhindra angivna missförhållanden inom sin byggnadsverksamhet, torde även landsting och kommuner ävensom enskilda genom föredömets makt påverkas att söka förekomma liknande oegentligheter. I skrivelse den 31 maj 1916 nr 178 anhöll riksdagen om utredning angående åtgärder till förhindrande av att entreprenörer vid uppförande av byggnader för statens behov undandroge sig att erlägga betalning till dem som levererat arbetskraft och materialier till byggnadsföretagen. Ursprungligen hade andra kammaren velat utsträcka frågan till att omfatta jämväl landstingens och kommunernas byggnader, men kammaren frånträdde slutligen denna sin ståndpunkt. 1 De båda nämnda riksdagsskrivelserna överlämnades till centralupphandlingssakkunniga. I sitt förslag till leveransförordning upptogo de sakkunniga utförliga bestämmelser om ställande av säkerhet. Denna säkerhet skulle emellertid avse endast anbudsgivares fullgörande av sina åtaganden gentemot byggherren. De sakkunniga ställde sig bestämt avvisande till det i motionerna vid 1916 års riksdag framförda kravet, att entreprenör för byggnadsföretag avfordrad säkerhet skulle omfatta även betalningsskyldighet till leverantörer av arbetskraft och materialier. De framhöllo att krävandet av sådan säkerhet stode i direkt strid med de grunder på vilka de sakkunnigas förslag i denna del vilade, ävensom att ett tillmötesgående av motionärernas krav säkerligen skulle på ett betänkligt sätt minska konkurrensen och fördyra statens arbeten. 2 Efter att ha erinrat att i flera främmande förordningar och stadganden 3 rörande det statliga leverans- och entreprenadväsendet bestämmelser införts, avseende att reglera förhållandet mellan den av statsmyndighet antagne leverantören eller entreprenören samt dennes arbetare samt åsyftande att garantera uppfyllandet av leverantörens eller entreprenörens förpliktelser gentemot arbetarna, bland annat utbetalandet av arbetarnas löner, anförde de sakkunniga: För sin del ville de sakkunniga betona, att enligt deras förslag till förordning myndigheterna erhållit vida större frihet vid val bland anbudsgivare än vad gällande förordning tillerkände dem, liksom ock att förslagets bestämmelser borde vara ägnade att väsentligt minska leverantörers och entreprenörers risker, varigenom faran för insolvens, uppkommen till följd av felräkning och dylikt, borde i lika mån minskas. Vidare kunde framhållas att, jämlikt uttryckligt stadgande i förslaget, anbud icke finge ifrågakomma vid den slutliga prövningen, om anbudsgivaren uppenbarligen saknade insikt och erfarenhet i vad till leveransen eller arbetet hörde eller icke vore känd för vederhäftighet och pålitlighet. Bestämmelserna rörande 1

4 tillfälliga utskottets uti. nr 14. Betänkande I 1916 s. 141. 3 En redogörelse för främmande r ä t t ingår i betänkandet s. 269—308. 2

55 prövning ock antagande av anbud syftade till att endast den anöudsgivar» skulle antagas som, känd för kompetens, vederhäftighet och pålitlighet, erbjöde full trygghet för leveransens eller arbetets avtalsenliga utförande. Av en dylik anbudsgivare borde rimligen kunna förväntas, att han skulle dels betala leverantörer och arbetare deras tillgodohavande dels ock i övrigt fullgöra sina förpliktelser mot dem. Att i förordningen stadga mera ingående bestämmelser till tryggande av underleverantörers och arbetares rätt i nu nämnda hänseenden hade icke befunnits lämpligt. Alla affärer vore förknippade med en viss risk. Det torde vid sådant förhållande vara svårt att inse, varför just leverantörer av materialier och jämväl arbetskraft vid de statliga upphandlingarna och entreprenaderna skulle skyddas mot förlust. Enligt den av riksdagen företagna utredningen torde arbetare mera sällan göra förluster vid byggnadsarbeten, leverantörer däremot i ej oväsentlig utsträckning. 1 I anledning av ett väckt förslag att i kontrakten borde intagas en bestämmelse därom att, innan slutlikvid verkställdes till huvudentreprenören, denne skulle förete bevis om full uppgörelse med sina underleverantörer, yttrade de sakkunniga: Gentemot detta förslag kunde invändas, att slutlikviden ofta tarvades just för uppgörelsen med leverantörer m. fl. Lämpligare torde då vara att vid förefallande behov i kontrakten intaga en bestämmelse därom att likviden utbetalades direkt till huvudentreprenörens fordringsägare i och för arbetet. Enligt vad de sakkunniga erfarit hade ett sådant förfaringssätt emellanåt tillämpats av telegrafstyrelsen och även i viss mån av kasernbyggnadsnämnden. Att emellertid i förordningen lämna en generell föreskrift därom hade de sakkunniga icke ansett lämpligt, då en sådan näppeligen torde befinnas erforderlig i fråga om leveranser och väl icke heller i fråga om arbeten, därest den föreslagna förordningens bestämmelser komme att efterlevas. Emellertid torde vid byggnadsarbeten fall inträffa, då det kunde vara lämpligt att i kontrakten inrycka en sådan bestämmelse. Härför lade förslaget icke något hinder. 2 De sakkunniga tillade: Till sist kunde framhållas att syftet med revisionen av gällande leveransförordning liksom ock den grundsats, som vid arbetet därå i första rummet väglett de sakkunniga, varit att åstadkomma större affärsmässighet vid ordnandet av statens upphandlingar och entreprenader. Skulle detta mål främjas torde m a n icke rimligtvis kunna ålägga statens myndigheter att i sin ekonomiska verksamhet ägna en ingående uppmärksamhet åt de arbetsvillkor, varunder varor tillverkades eller arbeten utfördes. Beaktande av de inom riksdagen framförda synpunkterna vore givetvis av stor betydelse, detta utan hänsyn till om beställaren utgjordes av staten eller enskild person, men tillgodoseendet av dessa synpunkter syntes de sakkunniga vara en angelägenhet, som det tillkomme statsmakterna och deras organ att i annat sammanhang skänka sin uppmärksamhet. P å grund härav 1 2

Betänkandet s. 150. Betänkandet s. 151.

56 hade de sakkunniga ansett sig icke böra i förordningen upptaga särskilda bestämmelser för tillvaratagande av de exklusivt sociala intressena. 1 Den ståndpunkt som centralupphandlingssakkunniga intagit i denna fråga föranledde kritik i yttranden över deras förslag. Det framställdes yrkanden att säkerhet skulle ställas även för huvudentreprenörs fullgörande av sina förpliktelser att betala vad som levererades till entreprenaden. Kommerskollegium uttalade att de framställda kraven utan tvivel, särskilt vad anginge byggnadsfacket, i stor utsträckning hade sin grund i verkligt rådande missförhållanden, samt att det vore synnerligen önskvärt om en bättre ordning på detta område kunde åstadkommas. Kollegiet stannade dock för att biträda de sakkunnigas uppfattning. Arméförvaltningen förklarade sig medgiva, att det skulle stå i strid med grunderna för de sakkunnigas förslag att av entreprenörer för byggnadsföretag kräva säkerhet även beträffande deras betalningsskyldighet till leverantörer av arbetskraft och materialier, men ansåg det dock ligga inom möjligheternas gränser att genom bestämmelser i förordningen trygga arbetare och materialleverantörer från förlust i fråga om byggnadsföretag för statens räkning. Socialstyrelsen gick i sitt yttrande över förslaget närmare in på hithörande spörsmål. Förutom frågorna om arbetarskydd m. m. behandlade styrelsen tryggandet av arbetslönerna. Styrelsen föreslog att vederbörande myndighet, där anledning vore att befara att leverantör eller entreprenör icke skulle fullgöra sina förpliktelser att utbetala avtalade arbetslöner till arbetarna, skulle äga innehålla erforderlig del av entreprenadsumman för utbetalning direkt genom myndighetens försorg av intjänta arbetslöner. Till motivering av sin ståndpunkt och till bemötande av de sakkunniga anförde styrelsen bland annat: Staten borde även vid sin ekonomiska verksamhet, så långt det läte sig göra, beakta de sociala kraven. Då staten borde vara en mönsterarbetsgivare syntes det vara naturligt och konsekvent att staten, då den indirekt gåve arbete, läte sig angeläget vara att tillse, att de arbetare som utförde arbete för dess räkning utbekomme avtalade arbetslöner. Mot de sakkunnigas motivering ville styrelsen framhålla, att materialleverantörer och arbetare ingalunda kunde likställas i förevarande avseende. I likhet med huvudleverantören torde nämligen underleverantörerna avse att erhålla en verklig affärsvinst, under det att arbetarnas anspråk begränsades till omsorgen för det dagliga livsuppehället. Principen att arbetare skulle vara fritagna från risken av iråkad insolvens hos vederbörande företagare torde vara allmänt erkänd och vore i svensk lagstiftning uttryckligen fastslagen. Det kunde tillläggas att det icke kunde vara förenligt med statens värdighet att arbetare, som arbetade för dess räkning, ginge miste om betingad arbetslön. De framställda anmärkningarna överlämnades till de sakkunniga. Vissa jämkningar i deras förslag företogos därefter. Yrkandet om borgensförbindelsens utsträckande till att avse betalningen till leverantörer och arbetare blev icke godtaget. Det framhölls att bifall till detta yrkande skulle minska konkurrensen och fördyra arbetena. Däremot tillvaratogs arbetarnas intresse 1

Betänkandet s. 152.

57 att erhålla betalning för intjänta arbetslöner genom en särskild föreskrift av det innehåll som framgår av den sedermera utfärdade förordningen. Då denna föreskrift först upptogs i förslaget hade den avseende just å arbetare, anställda vid byggnadsentreprenad. 1 Förordningen den 16 januari 1920, nr 10, angående upphandling och arbeten för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom upptager i överensstämmelse med centralupphandlingssakkunnigas förslag bland annat följande bestämmelser om säkerhet. I sammanhang med anbudsprövningen skall myndighet bestämma, huruvida anbudsgivare bör ställa säkerhet för fullgörande av sitt åtagande. Därvid bör hänsyn tagas mindre till storleken av betalningssumman för godset eller arbetet än till anbudsgivarens ekonomiska vederhäftighet och pålitlighet i fråga om åtagandets fullgörande samt godsets eller arbetets natur att kräva säkerhets ställande (40 § 1). Säkerhet må icke fordras till högre belopp än 10 procent av betalningssumman, därest icke på grund av särskilda omständigheter större säkerhet erfordras och detta tillkännagivits vid utbjudandet, samt i intet fall till högre belopp än som är nödigt för statens skyddande mot förlust (40 § 2). För förskott å betalning utöver värdet av avlämnat gods eller utfört arbete, som är i myndighetens ägo, skall full säkerhet ställas (41 § 1). För materialier, som tillhandahållas av myndigheten, skall full säkerhet ställas, där ej myndigheten finner fordran på säkerhet kunna eftergivas (41 § 2). Säkerhet må efter anbudsgivarens val utgöras av värdehandlingar, borgen eller försäkring i svensk försäkringsanstalt (42 § 1). Under fortgången av leverans eller arbete må lämnad säkerhet återställas om och i den mån myndigheten prövar sådant kunna ske utan risk för staten. När leverans eller arbete fullgjorts och efter besiktning godkänts, skall lämnad säkerhet ofördröjligen återställas. Om särskild garantitid blivit bestämd skall dock den för arbetets fullgörande ställda säkerheten eller viss av myndigheten föreskriven del av densamma innehållas, till dess garantitiden gått till ända (42 § 5). I upphandlingsförordningen ingår emellertid jämväl en bestämmelse, avsedd att bereda ett visst skydd för intjänta arbetslöner. Därest vid entreprenadarbete anställda arbetare blivit av entreprenören undanhållna sina ostridigt intjänta och till betalning förfallna arbetslöner, äger myndigheten, på därom av arbetarna gjord framställning, vid utbetalning av entreprenörens tillgodohavande för arbetarnas räkning innehålla så stort belopp, som motsvarar de arbetslöner, vilka ostridigt tillkomma dessa arbetare, samt till vederbörande utbetala samma belopp, så framt ej i allmän lag hinder däremot möter (61 § 3). 2 Den rättsliga reglering på de allmänna byggnadsarbetenas områden som finnes i upphandlingsförordningen måste, ur de synpunkter som utredningen har att anlägga, betecknas såsom icke tillfredsställande. Till en början är 1 Se Eliaeson och Levinson: Förordningen ang. upphandling och arbeten för statens behov m. m. s. 130. 1 Sistnämnda undantag torde syfte på konkurs- och utsökningslagarna.

58 det tydligt att bestämmelserna äro ofullständiga och icke motsvara skyddsbehovet. De ha tillkommit på administrativ väg och gälla endast för statens entreprenadväsende. Till ett effektivt tryggande av arbetslönerna erfordras att bestämmelserna ha karaktär av lag samt även gälla kommunernas entreprenadväsende. En annan ofullständighet ligger däri, att skyldigheten att innehålla entreprenadbelopp avser endast arbetslöner som ostridigt äro intjänta och till betalning förfallna. I det fall att arbetsgivaren undanhållit arbetstagarna deras löner i anledning av tvist rörande lönernas storlek eller förfallotid, synes något innehållande av entreprenadbelopp eller annan åtgärd till arbetstagarnas skyddande icke skola eller kunna vidtagas enligt upphandlingsförordningen. Då förordningen talar om att arbetare blivit av entreprenören undanhållna sina löner torde däri ligga ytterligare den begränsningen, att innehållande kan ske endast till förmån för arbetstagare som till arbetsgivare ha den av staten direkt antagne entreprenören. Om dennes underentreprenörer undanhålla sina arbetstagare deras löner föreligger icke någon skuld för vilken huvudentreprenören är betalningsskyldig, och man torde därför icke kunna påstå att huvudentreprenören undanhållit någon hans lön. För att fullständigt reglera frågan om entreprenadsummans användande till löner åt samtliga arbetstagare som deltaga i entreprenadarbetet erfordras bestämmelser som icke torde kunna intagas i upphandlingsförordningen, enär de jämväl beröra underentreprenörernas förhållande till huvudentreprenören. Slutligen brister skyddet i effektivitet såtillvida, att någon verklig skyldighet för myndigheten att tillse att arbetslönerna behörigen erläggas icke torde föreligga. Det kan inträffa att då anmälan från arbetstagarna göres om utestående löner det icke längre finns någon del av entreprenadsumman att hålla inne eller att det belopp som kan hållas inne behövs till statens eget skydd. Den av entreprenören ställda säkerheten avser endast att skydda staten själv mot förlust. Vid valet av medel för säkerställande av arbetslöner som hänföra sig till allmänna arbetsföretag, synes man kunna utesluta det sätt som föreslagits beträffande enskilda företag. Då staten och kommunerna få anses solventa skulle det innebära en onödig omväg att ställa fast egendom såsom pant för oguldna arbetslöner. Åtskilliga allmänna byggnader äro också av den natur att det redan med hänsyn till densamma icke kan komma i fråga att taga dem i anspråk för gäldande av skuld. Systemet med tvångspanträtt i fast egendom kan överhuvud taget icke användas för de fall då det utförda arbetet icke hänför sig till någon viss staten eller kommunen tillhörig faslighet. En metod till tryggande av arbetslönerna skulle vara att på ett effektivare sätt än vad nu sker taga i anspråk den entreprenadsumma, som staten eller kommunen har att utgiva för det av entreprenören utförda arbetet. 1934 års byggnadsindustrisakkunniga uttalade sig i denna riktning. Enligt deras mening borde de vid ett byggnadsföretag anställda arbetarna vara berättigade att med förmånsrätt före entreprenörens borgensmän hos byggherren uppbära likvid för sina hos entreprenören innestående arbetslöner, om entreprenören ägde tillgodohavande hos byggherren. 1 1

Stat. off. utr. 1938: 10 s. 442, 694.

59 En tredje ifrågasatt lösning har gått ut på att varje av det allmänna anlitad entreprenör skulle ställa säkerhet icke blott för fullgörandet av sina åtaganden mot det allmänna utan även för fullgörandet av sin betalningsskyldighet gentemot dem som i övrigt medverkat vid entreprenadarbetet, alltså jämväl gentemot de arbetstagare som utfört det arbete vilket ingår i entreprenörens åtagande. 1 Då dessa arbetare vid tiden för entreprenadavtalets ingående icke äro kända eller därvid i varje fall icke lämpligen kunna själva träffa avtal med entreprenören om säkerhet, måste det ankomma på den avtalsslutande myndigheten att träffa uppgörelse även beträffande den säkerhet som skall ställas i arbetstagarnas intresse. Ett annat förslag har gått ut på att det allmänna skulle åläggas betalningsskyldighet i förhållande till arbetstagarna såvitt angår av dem utfört arbete, vilket ingår i entreprenaden. 2 Till sitt eget skydd måste då staten eller kommunen utöva kontroll att entreprenadsumman om så erfordras användes till betalning av arbetslöner eller också på annat sätt sörja för säkerhet. Statens eller kommunens betalningsskyldighet kan anordnas antingen så att ansvaret är solidariskt med arbetsgivarens eller så att det är subsidiärt i förhållande till dennes ansvar. Det kan givetvis också komma i fråga att på ett eller annat sätt begränsa det allmännas ansvar. Slutligen kunna olika metoder för säkerställande av arbetslönerna kombineras så att de komplettera varandra. För utredningen har det synts naturligt att såvitt möjligt lösa frågan om tryggandet av arbetslönerna efter samma grundprincip vid såväl allmänna som enskilda byggnadsföretag. Beträffande enskilda byggnadsföretag ligger den enda verkliga säkerheten i fastigheten, eftersom de personer som stå eller kunna ställas i personligt betalningsansvar för arbetslönerna samtliga kunna vara insolventa. Det praktiska resultatet av lagstiftningen måste emellertid i vanliga fall bliva att byggherren tvingas att träda in som om han vore betalningsskyldig i förhållande till arbetarna. Endast i undantagsfall torde ansvaret behöva utkrävas ur fastigheten. En konsekvent tillämpning av samma grundsats leder till att vid statliga och kommunala byggnadsföretag, utförda på entreprenad, byggherren i sista hand blir ansvarig för att arbetslönerna bli guldna. Utredningen har icke ansett sig kunna stanna vid en skyldighet för vederbörande myndighet att med medel ur entreprenadsumman utbetala arbetslöner som hänföra sig till entreprenaden. En regel av denna innebörd måste, för att tillgodose arbetstagarnas trygghetskrav, kompletteras med föreskrifter som garanterade att erforderlig del av entreprenadsumman alltid funnes kvar att tillgripa när arbetslöner förekommo till betalning. Någon verklig rubbning av entreprenadsystemet i den meningen, att byggherren skulle behöva betala något belopp utöver entreprenadsumman, är icke nödvändigt förbunden med byggherrens fulla ansvar för oguldna arbetslöner; detta ansvar kan utkrävas på sådant sätt och förenas med sådana föreskrifter till byggherrens skyddande att entreprenadsystemet kan fylla samma uppgifter som förut. 1 Motionerna 1916 I: 48 och II: 191. « Stat. off. utr. 1938: 10 s. 436.

60 I fråga om de allmänna på entreprenad utförda arbetsföretagen föreslår utredningen att byggherren, d. v. s. staten eller kommunen, skall vara ansvarig för betalningen av de därvid anställda arbetstagarnas löner. Det avgörande skälet till att utredningen slutligen valt denna ståndpunkt har varit, att arbetstagarna vid dessa arbetsföretag icke böra försättas i ett sämre läge än arbetstagare vid enskilda byggnadsföretag. Ehuru staten eller kommunen såsom byggherre icke är arbetsgivare för de arbetstagare, som beredas sysselsättning vid de allmänna arbetsföretagen, måste dock staten eller kommunen, som väljer arbetsgivare åt de arbetstagare som vilja arbeta vid företaget, av sociala skäl bära ansvaret för att dessa verkligen erhålla sin lön för det arbete som kommer staten eller kommunen till godo. Därest icke ett sådant ansvar lades å dessa byggherrar, skulle vid de allmänna entreprenaderna kunna anlitas sådana mindre vederhäftiga eller opålitliga företagare, vilka enskilda byggherrar på grund av fastighetens ansvar för arbetslön icke ansåge sig kunna anlita, och vid de allmänna entreprenaderna skulle kunna framträda missförhållanden, vilka lagstiftningen sökt förebygga vid enskilda byggnadsarbeten. Dylika missförhållanden måste för det allmänna självt medföra skada eller ogynnsamma verkningar i övrigt. På sätt framgår av det följande har utredningen, såsom praktiska komplement till grundprincipen om det allmännas ansvar, upptagit bestämmelser om ställande av utvidgad säkerhet samt om entreprenadsummans tagande i anspråk till tryggande av arbetslön. Dessa bestämmelser bereda byggherren skydd gentemot företagaren. Såväl undantaget i 1 § som de däremot svarande särskilda bestämmelserna i 2 § avse, förutom staten, även kommuner och andra sådana menigheter. I lagtexten användes ordet kommun i dess vidsträcktaste betydelse. Därmed avses icke blott de borgerliga s. k. primärkommunerna, såsom städer, köpingar och landskommuner, utan även speciella kommuner såsom municipalsamhällen, fattigvårdssamhällen, skoldistrikt och kommunalförbund samt kyrkliga församlingar och andra kyrkliga samfälligheter. Såsom kommuner anses även de menigheter som bildas av tingshusbyggnadsskyldige samt landstingskommunerna. I 1 § undantagas arbeten å hus- eller vattenbyggnad för vilka staten eller kommun är byggherre. När det gäller allmänna arbetsföretag kan man icke lämpligen stanna vid att låta lagens för dem avsedda avsnitt äga tillämpning endast å vad som undantagits i 1 §. Sedan man på detta område släppt tanken att utnyttja den fasta egendomen såsom säkerhet för arbetslönerna, har man friare händer att låta lagbestämmelserna rörande de allmänna arbetsföretagen erhålla det innehåll och den utformning som betingas av förhållandena just på detta område. Den naturliga utgångspunkten blir då att allt byggnadsarbete skall medtagas. Inom den statliga och kommunala byggnadsverksamheten spela väg- och gatuarbeten och en del andra liknande arbeten en så stor roll att m a n h ä r icke k a n utesluta dem, i synnerhet som de i stor utsträckning utföras på entreprenad. I detta avsnitt av lagen bör

61 man medtaga alla arbetsföretag som i vidsträckt mening kunna hänföras till byggnadsverksamhet. Då en del av dessa arbeten i dagligt tal icke kallas byggnadsarbeten och då det är önskvärt att i lagtexten markera den olika räckvidden av 1 § och 2 §, har i lagtexten använts beteckningen byggnads- och anläggningsarbeten såsom en sammanfattande benämning på alla de arbeten som här skola komma i fråga. Motsvarande uttryck ha redan tidigare kommit till användning i författningar. 1 Till byggnads- och anläggningsarbete är i första hand att hänföra allt arbete av det slag som avses i 1 §, alltså arbete å hus- och vattenbyggnad, däri inbegripet schaktnings-, sprängnings- och pålningsarbeten och andra dylika arbeten som måste utföras för att en byggnad skall kunna uppföras. I egenskap av anläggningsarbeten måste hit räknas en del i samband med husbyggnad utförda arbeten, vilka icke äro byggnadsarbeten i egentlig mening, såsom planerings-, trädgårdsanläggnings- och brunnsgrävningsarbeten. Alla rivningsarbeten, även sådana som verkställas såsom självständiga arbetsföretag, skola här medtagas. Hit höra också arbeten för anläggande av gata, väg, järnväg, spårväg eller annan fast transportanordning eller för utförande av bro, kaj, hamn, farled eller flottled. Uppförande av befästningsanläggningar och andra anläggningar för försvarsväsendets räkning kommer också härunder. Andra med de nu nämnda jämförliga anläggningsarbeten äro uppförande av oljelagringsanläggningar samt verkställande av banelektrifieringar, flygfältsbyggen och parkarbeten. Såsom anläggningsarbeten skola vidare anses vattenregleringsföretag, företag avseende dikning, vattenavledning och invallning samt avledande av kloakvatten och annat avloppsvatten ävensom arbeten å ledningar och andra anläggningar för gas-, elektricitetsoch vattenförsörjningen samt å elektriska svagströmsanläggningar. Ändrings-, reparations- och underhållsarbeten å sådana anläggningar som nu nämnts innefatta också byggnads- eller anläggningsarbete. Sammanfattningsvis synes man kunna säga att under 2 § skall komma såväl egentlig byggnadsverksamhet som anläggningsverksamhet under det att 1 § i stort sett omfattar endast den egentliga byggnadsverksamheten. Den praktiska gränsdragningen för tillämpningen av 2 § kan vålla vissa svårigheter. Att undanröja dessa genom en detaljerad uppräkning i lagen är säkerligen icke möjligt. Under utvecklingens gång kunna nya typer av anläggningsarbeten tillkomma, vilka måste bedömas efter sin beskaffenhet och samhörighet med byggnads- och anläggningsverksamheten i övrigt. Det synes vara riktigast att låta gränsfallen regleras genom rättspraxis. Då alla arbeten som komma under 2 § kunna betecknas såsom byggnadsarbeten i vidsträckt mening, torde ordet byggherre kunna användas även i denna paragraf såsom benämning på den som låter utföra arbetet eller för vars räkning detta utföres. 1

Kung. den " / „

5—4627S6

1942 nr 925 och lag den '"/s 1943 nr

444.

3§. Vare sig man i lagen använder uttrycket arbetare eller, såsom utredningen föreslagit, arbetstagare kommer man vid bestämningen av de grupper för vilka lagen är avsedd egentligen icke utanför kretsen av dem som äro anställda i annans tjänst. Det kan visserligen sägas att arbetare- och arbetstagarebegreppen enligt de för civillag i allmänhet gällande grundsatserna ha ett mera begränsat innehåll än vid tolkningen av den sociala skyddslagstiftningen, exempelvis olycksfallsförsäkringslagen och arbetarskyddslagen, samt att samma begrepp vid tolkningen av olika lagar skulle kunna ges ett snävare eller vidare innehåll alltefter lagstiftningens syfte. Vissa yrkesutövare, som enligt strikt civilrättsliga grundsatser betraktas såsom företagare, skulle därför vid tolkningen av den föreslagna lagen, som väsentligen vilar på sociala skyddssynpunkter, kunna föras under begreppet arbetstagare. Vill man under den föreslagna lagen hänföra vissa grupper av självständiga företagare torde detta dock böra komma till klart uttryck i lagtexten. Det har icke ansetts nödvändigt att begränsa arbetsfredslagstiftningen till att omfatta endast arbetstagare i strängt civilrättslig mening, utan i stället funnits lämpligt att utvidga den till sådana grupper av företagare som i realiteten gentemot sina huvudmän intaga en beroende ställning av samma art som de egentliga arbetstagarnas, s. k. beroende yrkesutövare. Denna utvidgning har åstadkommits genom ändringar i lagtexten. 1 Vad som förekommit vid utvidgningen av arbetsfredslagstiftningens tilllämpningsområde gör det nödvändigt att ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om nu förevarande lag skall givas motsvarande räckvidd. Till förmån för utvidgningen kan åberopas att såväl de sociala skälen som arbetsinsatsens betydelse för värdetillskottet äga giltighet i fråga om vissa företagare vilka medverka vid ett byggnadsföretag. Detta kan exempelvis vara fallet beträffande lastbilsägare och andra åkare, som själva verkställa körslor vid byggen eller andra arbetsföretag, mindre underentreprenörer vid vissa anläggningsarbeten samt vissa stenhuggare som taga ut sten i egna berg. Vidare kan det åberopas att beträffande byggnadsarbeten och andra hithörande arbeten gränsdragningen mellan företagare och arbetstagare mången gång vållar svårigheter. Enligt de av försäkringsrådet uppställda reglerna skulle ackordstagare, som yrkesmässigt bedriver byggnadsverksamhet med vanligen minst två medhjälpare, i allmänhet anses såsom företagare. Även i de fall då verksamheten bedrives tillfälligt skulle ackordstagaren anses såsom företagare, därest byggnadsföretaget vore av större omfattning. Eljest skulle ackordstagaren, om han själv deltoge i arbetet, i regel anses såsom arbetstagare. 2 Det synes tvivelaktigt om, utan stöd av tydligt lagstadgande, motsvarande regler skulle kunna uppställas för tillämpningen av den nu föreslagna lagen. Svårighet har även mött att skilja mellan entreprenad och lagackord, att skilja mellan de fall då en person verkligen åtagit sig ett visst arbete på 1

SFS 1945 nr 155—159. • Se prop. 1945 nr 88 s. 15.

entreprenad samt då han handlat endast såsom representant för ett arbetslag. Även om ett avtal givits formen av ett entreprenadavtal, kunna de arbetande i realiteten anses verksamma i ett anställningsförhållande och sålunda vara att betrakta såsom arbetstagare. Vid arbetsdomstolens rättsskipning har avgörande vikt fästs vid huru driftsförhållandena gestaltat sig. Framför allt har hänsyn tagits till huruvida avtalet verkligen inneburit en förändring i de arbetsuppgifter som skolat åvila arbetarna, därest de i vanlig ordning anställts hos arbetsgivaren för utförande av samma arbete. Från arbetsdomstolens praxis kunna följande avgöranden anmärkas. Beträffande åkare har frågan, huruvida de vore att anse såsom självständiga företagare eller huruvida anställningsförhållande förelegat, när denna fråga avgjorts enligt allmänna rättsgrundsatser, ansetts böra besvaras med ledning särskilt därav, huruvida åkarna voro pliktiga att personligen utföra åt dem anförtrodda körslor samt huruvida de voro oförhindrade att åtaga sig körning för andra arbetsgivare. Då sistnämnda rätt förelegat samt åkarna dessutom i betydande utsträckning begagnat sig av rätten att överlämna arbetet åt andra, ansågos åkarna såsom självständiga företagare och icke såsom arbetstagare. Även person med en tämligen osjälvständig ställning i förhållande till sin uppdragsgivare har av arbetsdomstolen behandlats såsom företagare. S. k. smååkare, vilka varit organiserade inom en avdelning av transportarbetareförbundet där de bildat en egen sektion, ha av arbetsdomstolen ansetts icke vara bundna av det för avdelningen gällande kollektivavtalet, vilket i avseende å arbetarparten icke ansetts gälla andra än de i avdelningen organiserade lönearbetarna. 1 Ett åtagande av en stenarbetare att för ett efter vissa grunder beräknat pris leverera, hugga och uppsätta sockel och trappor å ett bygge har arbetsdomstolen ansett icke vara att hänföra till arbetsanställning. 2 Rörande frågan om skiljelinjen mellan entreprenadavtal samt arbetsavtal, ingångna med en bas för ett ackordslag, finnas flera avgöranden av arbetsdomstolen. Arbetsdomstolen har uttalat att avgörande för spörsmålet om en byggnadsföretagare vore att anse såsom självständig eller såsom anställd hos byggherren måste vara, huruvida de personer, vilka byggnadsföretagaren anlitade såsom medhjälpare i arbetet, vore anställda hos honom såsom arbetsgivare eller om de jämte byggnadsföretagaren bildade ett hos byggherren anställt arbetslag, vilket åtagit sig att mot klumpackord utföra arbetet. Beträffande vägbyggnadsarbeten tillämpas ofta sådan form för uppgörelse om ackordslön, att med ett arbetslag överenskommes om ett visst pris i ett för allt för visst stycke väg i fullbordat skick. Arbetsdomstolen har framhållit att det vore ytterst vanskligt att draga en gräns mellan vissa ackordsuppgörelser samt entreprenadavtal, särskilt då det låge i sakens natur att dylika ackordsuppgörelser oftast icke träffades med samtliga medlemmar av arbetslaget utan med den medlem av laget som detta utsett till lagbas eller sin 1 2

Se arbetsdomstolens domar 1944 nr 12, 1933 nr 177 och 1930 nr 52. Se arbetsdomstolens dom 1931 nr 28.

64 representant. Under sådana förhållanden kunde det icke antagas att entreprenad förelåge med mindre det blivit ådagalagt, att den person med vilken överenskommelse träffats verkligen själv åtagit sig att utföra arbetet på entreprenad och icke endast handlat såsom representant för ett arbetslag. 1 En annan situation, som ofta vållat stridigheter, uppstår då yrkesutövare bilda bolag vars delägare själva utföra arbetet. Även i detta fall uppkommer frågan om de äro självständiga företagare eller arbetstagare. I ett fall där ett aktiebolags förutvarande arbetare för utförande av golvläggningsarbete bildat handelsbolag, vilka utfört samma arbete som arbetarna tidigare sysslat med, har arbetsdomstolen ansett handelsbolagen såsom självständiga företag, varvid i domsmotiveringen särskilt åberopats, att handelsbolagen vore oförhindrade att åtaga sig arbeten även åt andra uppdragsgivare, att handelsbolagen hade att själva anställa och avlöna erforderliga arbetare, att handelsbolagens delägare icke vore skyldiga att personligen deltaga i arbetena, samt att handelsbolagen icke vore garanterade viss inkomst av arbetena åt aktiebolaget. 2 De nyss anförda rättsfallen ur arbetsdomstolens praxis understryka på sitt sätt behovet av arbetstagarbegreppets utvidgning utöver vad som följer av de allmänna civilrättsliga principerna. Mot en sådan utvidgning kan det emellertid erinras, att det är svårt att angiva gränserna för det utvidgade området. En särskild prövning måste göras för varje fall då spörsmålet om en yrkesidkares ställning i förevarande avseende blir aktuell. Denna prövning ankommer i sista hand på de allmänna domstolarna. Svårigheter föreligga dock redan nu, eftersom begreppen arbetare och arbetstagare icke ha en klar och enhetlig innebörd. De äro icke en gång för alla fixerade utan underkastade de ändringar som den allmänna rättsutvecklingen påkallar. De allmänna domstolarna böra också vid sin rättsskipning kunna taga hänsyn till och hämta ledning av den tolkning som motsvarande begrepp i annan lagstiftning givits av de myndigheter som tillämpa den, liksom dessa myndigheter böra beakta de domstolsprejudikat som kunna finnas. Ehuru vissa särskilda svårigheter möta vid en utvidgning av den nu föreslagna lagen utöver det gängse civilrättsliga arbetstagarebegreppet, har utredningen dock ansett sig böra föreslå en sådan utvidgning. Lagbestämmelsen därom bör utformas på samma sätt som de nyligen genomförda ändringarna i arbetsfredslagstiftningen. Det bör således stadgas att vid tillämpningen av denna lag skall såsom arbetstagare anses även den som, utan att anställningsförhållande föreligger, utför arbete för annans räkning och därvid till denne intager en beroende ställning av väsentligen samma art som en arbetstagares till arbetsgivaren. Den för vars räkning arbetet närmast utföres skall anses såsom arbetsgivare enligt lagen. Det kan vara skäl att understryka att de förevarande yrkesutövarna allenast skola vid tillämpningen av denna lag anses såsom arbetstagare; lagen får alltså icke läsas så som om de äro arbetstagare. Detta kan bli av betydelse vid tillämpningen av 1 2

Se arbetsdomstolens domar 1932 nr 81 och 1941 nr 90. Se arbetsdomstolens dom 1940 nr 8.

65 andra lagbestämmelser, exempelvis 17 kap. 4 § handelsbalken. Huruvida dessa yrkesutövare skola vara berättigade till den där stadgade förmånsrätten skall avgöras med ledning av detta lagrum. 1 Är en ackordstagare själv att anse såsom arbetstagare, men har han i sin tur anställt medhjälpare, torde jämväl dessa senare böra betraktas såsom arbetstagare i förhållande till ackordsgivaren, detta dock endast såvitt angår tillämpningen av den föreslagna lagen. För medhjälparnas lön skall byggherrens fastighet (resp. staten eller kommunen) således svara enligt vanliga regler. Huruvida de i fråga om anspråk på lön, semester och dylikt, vilka anspråk skola riktas mot arbetsgivaren personligen, h a att vända sig mot ackordstagaren, hos vilken de äro engagerade såsom medhjälpare, eller mot ackordsgivaren, är ett tolkningsspörsmål som måste avgöras med ledning av gällande lagar i övrigt samt allmänna rättsgrundsatser. 2 Huruvida i de här förut särskilt berörda gränsfallen en sådan beroendeställning varit för handen, som den nya lagbestämmelsen förutsätter, är en fråga om lagens tolkning. Då lagen talar om att en yrkesutövare intager en beroende ställning är det dock tydligt, att det främst är de faktiska förhållandena som skola fälla avgörandet. Att en yrkesutövare fått underskriva sådana avtal eller eljest försetts med sådana handlingar, att han formellt är fri och oberoende, bör icke hindra lagens tillämpning, om han i det praktiska livet är i stort sett beroende av annan på samma sätt som en arbetstagare är beroende av sin arbetsgivare. En åkares formella rätt att anlita annan för utförande av de körslor han åtagit sig torde således vara utan verklig betydelse om han i praktiken icke kan begagna denna rätt, t. ex. på grund därav att h a n vid anlitande av annan måste avstå från hela den utgående ersättningen och således icke skulle få något kvar därav för egen räkning. En formell rätt att åtaga sig arbeten även åt andra uppdragsgivare torde också få anses betydelselös, därest de faktiska förhållandena gestalta sig så att den icke kunnat praktiskt utövas. Ofta torde en beroendeställning uppkomma redan till följd därav att en yrkesutövare saknar de resurser eller de erfarenheter som erfordras för att han skulle kunna hävda sig såsom självständig företagare. 4 §•

Enligt 1 och 2 §§ åtnjutes skydd jämlikt lagförslaget för all lön som utgår för utfört arbete å byggnad. Med timlön eller annan tidlön skall jämställas ackordsersättning. I den mån under lagen föras vissa beroende yrkesidkare, vilka icke äro arbetstagare i egentlig mening, måste såsom lön anses den till dem utgående gottgörelsen, vare sig denna gottgörelse i avtalet kallats arbetslön eller erhållit annan beteckning såsom entreprenadsumma, provision eller köpeskilling. Gällande kollektivavtal innehålla åtskilliga bestämmelser om andra löneförmåner än den egentliga arbetslönen. Beträffande en del av dessa kan 1 2

Frågan om ändring av 17 kap. 4 § behandlas i annat sammanhang; se nedan s. 117. Jfr prop. 1945 nr 88 s. 58 och 59.

tvekan råda huruvida de skola åtnjuta samma skydd som arbetslönen i övrigt. Vid avgörande av frågan därom har utredningen lagt särskild vikt vid att avtalet måste ses såsom en enhetlig uppgörelse. Speciella löneförmåner kunna vid en avtalsuppgörelse ha vägts mot timlönen eller ackordspriserna. En eftergift å arbetarnas sida på en punkt kan vid uppgörelsen ha motsvarats av en särskild förmån på en amian punkt. Utan vägande skäl kan man därför enligt utredningens mening icke från det utvidgade rättsskyddet utesluta någon form av arbets vederlag. Att semestermedel, som arbetsgivaren har att betala på grund av utfört arbete, äro att anse såsom arbetslön är icke föremål för tvekan. Detta gäller såväl semesterlön, vilken utgår under semesterledighet, som semesterersättning, vilken utgår i stället för semester. Redan enligt gällande rätt anses semesterlön och semesterersättning vara likställda med annan lön i förmånsrättsavseende. 1 I fråga om semesterlön och semesterersättning gälla inom de egentliga byggnadsfacken speciella avtalsbestämmelser. Arbetsgivaren skall för varje hos honom vid årsskiftet anställd arbetare senast den 1 februari å en semesterkassas postgirokonto insätta de semestermedel, som belöpa på föregående år. Då arbetares anställning upphör skall arbetsgivaren inom 8 dagar därefter å postgirokontot insätta det belopp, som han är skyldig inbetala till semesterkassan såsom semestermedel. Semesterberättigad arbetare äger vid semesterns inträde utbekomma det belopp, vilket såsom semestermedel till semesterkassan sammanlagt inbetalats av de arbetsgivare, hos vilka arbetaren varit anställd under kvalifikationsåret. Semestern skall förläggas under månaderna april—oktober. Dessa särbestämmelser ha medfört vissa svårigheter vid avgörande av frågan, när semestermedlen skola anses förfallna till betalning. Man har att räkna med två särskilda förfallotider, nämligen en tidigare förfallodag, då arbetsgivaren har att inbetala semestermedlen till semesterkassan, samt en senare förfallodag, då arbetaren kan fordra utbetalning till sig av semestermedlen. I en tvist, hänförlig till de egentliga byggnadsfackens semesteravtal, har arbetsdomstolen funnit att såsom förfallodag enligt 17 kap. 4 § handelsbalken skall anses den tidpunkt, då medlen förfalla till betalning i förhållande till arbetaren. 2 Närmare bestämt har förfallodagen ansetts vara den dag då postgirokontoret utbetalar semestermedlen. Kan på grund av brist på innestående medel av erforderlig storlek semester icke uttagas under den bestämda semesterperioden, anses semestermedlen förfalla till betalning tidigast vid denna periods utgång. I praktiken synes det ofta tillgå så, att samtliga semestermedel inbetalas efter kvalifikationsårets utgång. Om en arbetsgivare försummar sina inbetalningar till semesterkassan torde fackförbundet i regel först under maj eller juni månad under semesteråret erhålla kännedom därom. Detta sammanhänger med den praxis som utbildat sig i fråga om kontrollen över inbetalningarna. Intjänta 1 Se stat. off. utr. 1937: 49 s. 185; ang. semesterlönens ställning jfr även arbetsdomstolens domar 1937 nr 46 och 1940 nr 64. 2 Arbetsdomstolens dom 1945 nr 78.

semestermedel till betydande belopp kunna, såsom av det nu anförda framgår, stå inne hos arbetsgivaren såväl före som efter den dag då medlen i förhållande till arbetsgivaren förfallit till betalning. Erfarenheten har visat att påminnelser eller särskilda indrivningsåtgärder i ett stort antal fall erfordrats beträffande semestermedel. Med arbetslön är att likställa en såsom timlön eller efter andra grunder utgående ersättning för gångtid eller resetid vid färd till och från arbetet eller vid andra resor som enligt avtalet skola ersättas, såsom helgresor, provianteringsresor samt resor i anledning av sjukdom. Då arbetare av arbetsgivaren sändes till arbete å annan ort liksom också då arbetaren dagligen har att bege sig till arbetsplats utom hemorten, är det vanligt att arbetaren erhåller ersättning för resekostnaden. I regel k a n denna resekostnadsersättning icke betraktas såsom gottgörelse för utfört arbete; vanligtvis utgår den såsom ersättning för de utlägg arbetaren faktiskt fått vidkännas. Enligt utredningens mening skall dock sådan ersättning för resekostnad, då den utgår enligt arbetsavtalet (alltså i vanliga fall enligt kollektivavtal), jämställas med lön. Principiellt kan det visserligen vara riktigt att draga gränsen så, att då arbetaren i första hand har att svara för utläggen så är den till honom utgående gottgörelsen arbetslön vare sig den inräknats i den vanliga lönen eller utgår särskilt, under det att då arbetsgivaren i första hand har att svara för dessa kostnader så ger arbetarens förskottering av utläggen upphov till en vanlig skuldfordran. 1 Av praktiska skäl bör man dock draga gränsen så som nyss angivits; resultatet torde för övrigt oftast bli detsamma. Med ersättning för resekostnad h a r man att jämställa ersättning för transport av verktyg, för flyttningskostnad och dylikt. Vid arbete utom hemorten, under resor som arbetsgivaren h a r att ersätta och i andra sådana fall utgår oftast, därest arbetsgivaren ej tillhandahåller arbetaren kost och logi, särskilt dagtraktamente, matpengar eller annan sådan ersättning. Då arbetarna enligt avtalet betingat sig sådan gottgörelse saknas anledning att i förevarande avseende icke betrakta den som likställd med lön.2 Olycksfall i arbete samt av arbetet förorsakad sjukdom kan enligt arbetsavtalet ge upphov till skyldighet för arbetsgivaren att betala särskild ersättning till den därav drabbade arbetaren. Likaså k a n arbetsgivaren ha åtagit sig att betala kostnad för försäkring för olycksfall utom arbetet, att betala timlön och resekostnad för läkarbesök och dylikt. Även sådana till arbetstagarna utgående belopp böra åtnjuta samma rättsskydd som de egentliga lönebeloppen. Motsvarande gäller om begravningshjälp. För förlorad arbetstid skall i många fall utgå särskild ersättning, kallad väntetidsersättning, väntpengar eller dylikt. Denna ersättning utgår alltså icke för utfört arbete utan för det arbetaren stått till arbetsgivarens förfogande eller i varje fall varit förhindrad att åtaga sig annat arbete. Ersättning av denna natur utgår först och främst då arbetare nödgas vänta på 1 2

Stat. off. utr. 1935: 18 s. 85. Stat. off. utr. 1935: 18 s. 85; jfr arbetsdomstolens dom 1932 nr 59.

68 material eller då eljest för arbetets fortgång uppstått hinder som arbetsgivaren bort förekomma eller undanröja. Även vid resor som arbetaren företar i tjänsten kan särskild väntetidsersättning utgå. Vid avbrott i arbetet på grund av eldsvåda skall i vissa fall väntetid ersättas. Då arbetaren ej erhåller sin timavlöning å avtalad tid skall enligt vissa kollektivavtal timlön utgå under väntetiden med viss begränsning. Det förekommer även att arbetare, som i samband med avsked ej omedebart erhåller sin innestående timavlöning, är tillförsäkrad avlöning för viss tid efter avskedandet. Dessa ersättningar äro icke fullt jämförliga med arbetslön i egentlig mening, ehuru de i vissa fall måste anses stå lönen nära. De kunna uppfattas såsom ett slags skadestånd för det arbetsgivaren tagit arbetarens tid i anspråk utan att bereda honom tillfälle att utföra arbete. Ur arbetarens synpunkt fyller vänletidsersättningen samma funktion som arbetslönen. Med hänsyn härtill böra de olika slagen av väntetidsersättning utgå med samma rätt som arbetslön. 1 I avtalen kunna ingå stadganden om ytterligare förmåner av olika slag, såsom ersättning för verktyg och kläder, vilka på arbetsplatsen blivit stulna eller skadade genom brottslig gärning eller brand, bidrag till mätningskostnadernas bestridande samt betalning för tid som åtgår för mätning. Även dessa förmåner böra likställas med arbetslönen, då de utgå till arbetstagare. Det förekommer i vissa fall att kollektivavtalen innehålla bestämmelser om att arbetarnas organisation skall i stället för arbetare uppbära viss lön. Sålunda föreskrives i normalavtalet för måleriyrket, att om arbetare i vissa fall avgått från ackord före dess fullbordande, är det på honom belöpande överskottet förverkat och hans andel tillfaller under vissa förutsättningar arbetarnas organisation, vilken i varje särskilt fall äger att bestämma hur sådant överskott skall disponeras. Det belopp som sålunda ställs till organisationens förfogande är ett verkligt lönebelopp i det att det utgör ersättning för utfört arbete och beloppet bör i organisationens hand vara förenat med samma pant- och förmånsrätt som förut. Här är det nämligen närmast fråga om ett slags överlåtelse av fordringsbeloppet. Motsvarande kan gälla om semestermedel som tillfalla annan än arbetaren själv. Enligt vissa kollektivavtal skola, då timavlöning eller ackordsöverskott ej utbetalas på bestämd dag, procentuella tillägg till beloppen göras under de närmast följande veckorna. Dessa tillägg äro icke att jämställa med väntetidsersättning; de utgå oberoende av att arbetaren har arbete under tiden. Här är det snarare fråga om en form av skadestånd, ett slags vite som är avsett att framtvinga punktlig betalning av lönen. Det principiellt berättigade i detta slag av tillägg synes icke kunna bestridas. I det förslag till lag om vissa arbetsavtal, som framlades vid 1910 års riksdag, ingick en bestämmelse (31 §) av innehåll, att om lön ej bleve erlagd å förfallodagen fastän arbetaren i rätt tid inställt sig å den plats, där lönen skolat utbetalas, vore arbetsgivaren pliktig att utöver lönebeloppet till arbetaren gälda en tjugondedel därav. Denna bestämmelse, som ej fanns i 1

Jfr SvJT 1937 s. 782.

09 det till lagrådet remitterade förslaget, hade införts i anledning av en av lagrådet framställd erinran. 1 Det riksdagsutskott som behandlade propositionen gjorde en anmärkning rörande denna paragraf. Utskottet framhöll att, i händelse lön ej erlades å förfallodagen, det kunde vara alltför hårt för arbetsgivaren att vara pliktig att utgiva den ej oväsentliga förhöjning av lönebeloppet, varom här stadgades, även om den bristande punktligheten med betalningen ej kunde räknas honom till last, varför bestämmelsen borde gälla endast då arbetsgivaren genom sin försumlighet varit vållande till dröjsmålet.2 I anledning av denna anmärkning blev bestämmelsen jämkad i det nya lagförslag (21 §) som förelades 1911 års riksdag. Propositionen avvek emellertid även från vad utskottet föreslagit såtillvida, att förhöjning skulle utgå då arbetsgivaren ej vore utan skuld till dröjsmålet. Föredragande departementschefen anförde att om, såsom utskottet föreslagit, skyldigheten att åstadkomma bevisning om anledningen till dröjsmålet lades på den arbetare, som ville utkräva den honom enligt bestämmelsen tillkommande rätten, torde denna få mycket liten betydelse. Det regelmässiga borde vara, att i berörda fall lönebeloppet skulle utgå med den angivna förhöjningen. Blott om arbetsgivaren kunde göra sannolikt, att dröjsmålet föranletts av särskilda förhållanden, till vilka han vore utan skuld — en bevisning som det i förekommande fall icke borde vara omöjligt för arbetsgivaren att åvägabringa — borde han undgå den stadgade påföljden. Bestämmelsens lydelse hade därför något jämkats i ändamål att överflytta bevisningsskyldigheten på arbetsgivaren. 3 M En bestämmelse liknande de nyssnämnda i 1910 och 1911 års förslag, vilka ej ledde till lagstiftning, upptogs i 1935 års betänkande med förslag till lag om arbetsavtal (15 §). Det föreslogs däri vidare att anställningsvillkor, varigenom arbetstagares rätt i detta avseende inskränktes, skulle vara ogillt samt att arbetstagares anspråk på förhöjning skulle framställas sist å sjunde dagen efter det lönen utbetalts. De sakkunniga ansågo emellertid att denna särskilda ersättning, som till sin natur närmast vore ett slags vite, icke skulle utgå med förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs. 4 Utredningen, som ej anser sig böra gå in på tolkningen av kollektivavtalens regler om procentuella tillägg, har ansett att dessa icke böra uteslutas från det särskilda rättsskyddet enligt denna lag. Beträffande arbetsgivarens skuld till dröjsmålet bör det framhållas, att tilläggen enligt byggnadsfackens avtal nå sitt högsta belopp först efter fem veckors dröjsmål. Att i denna situation ett tydligt vållande från arbetsgivarens sida föreligger måste regelmässigt antagas. I fråga om ackordsöverskotten överstiger tillägget, även om det utgår med sitt högsta belopp, icke vad tidigare ansetts skäligt. Vid rättsskipningen synes någon tvekan att även utdöma det högre tillägget vid försummad betalning av timlön icke h a rått. 5 Då den föreslagna lagen i viss 1 Prop. 1910 nr 96 s. 181. ' Särskilda utskottet nr 2 uti. 1910 nr 6 s. 46. • Prop. 1911 nr 43 s. 112. « Stat. off. utr. 1935: 18 s. 89. " Se t. ex. arbetsdomstolens domar 1930 nr 117 samt 1936 nr 41 och 60.

70 mening förutsätter att byggherren skall bära ansvar för att arbetslönerna betalas, torde det kunna motiveras att kollektivavtalens vitespåföljd även drabbar honom vid försummad lönebetalning. Då skadestånd skall utgå till arbetaren på grund av obehörigt avskedande eller eljest till följd av att arbetsgivaren brutit mot avtalet, bör skadeståndet utgå med samma rätt som själva lönen. I vissa fall kan ju skadeståndet direkt svara mot den lön som skulle ha utgått därest icke avtalsbrottet kommit emellan. Gränsen mellan arbetsgivarens skyldighet att betala lön samt hans skyldighet att gälda skadestånd är för övrigt icke fullt klar i vissa fall då arbetsgivaren genom sitt brytande av avtalet berövat arbetaren hans rätt till arbete. 1 En uttrycklig bestämmelse i detta ämne, tillkommen i anledning av ett påpekande från lagrådet, ingår i nuvarande 17 kap. 4 § handelsbalken. 2 — Att vissa slag av skadestånd jämställas med fordran på intjänt lön bör icke hindra att man såsom en sammanfattande beteckning på alla de fordringar som omfattas av denna lag använder uttrycket byggnadsarbetares lönefordran. Lön och andra förmåner som arbetare åtnjuta kunna i avtalsmässigt hänseende indelas i tre grupper. Den första gruppen omfattar förmåner som äro bestämda i kollektivavtal. Dessa ingå automatiskt i anställningsvillkoren för de enskilda arbetarna och kunna icke ändras under kollektivavtalets giltighetstid. En annan grupp omfattar sådana förmåner som icke äro bestämda i kollektivavtal utan utgå på grund av uttrycklig eller tyst överenskommelse mellan arbetsgivaren och den enskilde arbetaren. Även dessa förmåner ingå i arbetarens anställningsvillkor, men om icke annat föreskrivits kunna de ändras efter uppsägning av det enskilda arbetsavtalet. Den tredje gruppen omfattar förmåner som arbetsgivaren tilldelar arbetaren på grund av gottfinnande utan att arbetaren enligt anställningsvillkoren har någon rätt till dem. Man kan i sistnämnda fall tala om gratifikationer. 3 Allenast de båda förstnämnda grupperna av förmåner komma i fråga vid tillämpningen av denna lag. Av allmänna rättsregler torde följa att fordran å lön löper med ränta. Från vilken dag ränta skall räknas kan vara tveksamt. Man kan tänka sig antingen förfallodagen eller dagen för framställande av krav såsom den dag från vilken ränta löper. 4 I fråga om räntesatsen innehålla kollektivavtalen ibland en högre ränta än den i lag angivna. 5 Denna förhöjning av räntesatsen beträffande ogulden lön har en viss motsvarighet i de äldre förslagen till lag om vissa arbetsavtal. Enligt 1910 års förslag (32 §) skulle vissa hos arbetsgivaren innestående lönebelopp förräntas efter 10 procent om året. Denna högre ränta torde ha varit avsedd att framtvinga att arbetsgivaren icke behöll innestående medel, som enligt förslaget skulle placeras på visst sätt, till sitt fria förfogande. 6 Enligt 1911 års förslag var räntesatsen 6 procent; 1 2

Stat. off. utr. 1935: 18 s. 192; jfr H 1930: 665.

Prop. 1910 nr 96 s. 182. Se arbetsdomstolens dom 1933 nr 137; jfr 1941 nr 8. 4 Stat. off. utr. 1935: 18 s. 89; jfr H 1909: 345 och 1923: 494. 6 9 kap. 10 § handelsbalken. 6 Prop. 1910 nr 96 s. 197. 3

71 det är emellertid att märka att enligt detta förslag i dess ursprungliga lydelse arbetsgivaren skulle ställa säkerhet för innestående medel. 1 — Arbetsdomstolen har i ett särskilt fall uttalat att räntesatsernas höjd samt omständigheterna i övrigt gåve anledning till antagande, att bestämmelsen i kollektivavtalet om ränta varit avsedd att tillämpas allenast när arbetsgivaren av slarv eller annan dylik omständighet försummat att i rätt tid betala lön, men däremot ej när arbetsgivaren i god tro rörande avtalets rätta innebörd underlåtit att göra viss utbetalning. 2 Den grundsats som kommit till uttryck i 17 kap. 17 § handelsbalken, att ränta skall äga samma rätt som fordrings kapitalbelopp, bör även gälla i fråga om arbetstagares lönefordran. Vare sig räntan utgår på grund av arbetsgivarens utfästelse eller enligt lagens regler till följd av hans försummelse att betala lönen i rätt tid, skall den åtnjuta samma rätt som huvudfordringen. Detta gäller icke blott den egentliga arbetslönen utan även varje belopp som är att jämställa med lönen. Med hänsyn till att fastighets ansvar för lönefordran överhuvud taget skall vara begränsat till en jämförelsevis kort tid, torde någon särskild maximitid för förmånsrätt för räntan icke behöva föreskrivas. 3 5 §• Jämlikt bestämmelserna i 4 kap. 4 § lagen om nyttjanderätt till fast egendom skall, sedan till säkerhet för beståndet av tomträtt meddelats inskrivning, byggnad som finnes å tomten hänföras till tomträtten såsom tillbehör till denna. Vad sålunda stadgats skall enligt 11 § i samma kapitel äga motsvarande tillämpning i fråga om vattenfallsrätt. Tomträtt och vattenfallsrätt må, sedan inskrivning meddelats, intecknas för fordran. Vad i utsökningslagen, lagsökningslagen och konkurslagen är stadgat angående fast egendom och inteckning däri skall äga motsvarande tillämpning i fråga om tomträtt och vattenfallsrätt samt inteckning däri. Tomträtt och valtenfallsrätt böra även med avseende å arbetstagares lönefordran och dess uttagande ur fastighet vara byggnad uppförts jämställas med fast egendom. Ur tomträtt eller vattenfallsrätt med vad därtill hör skall arbetstagares lönefordran alltså kunna uttagas med företräde framför inteckning i tomträtten eller vattenfallsrätten. Enligt 17 kap. 6 § första stycket handelsbalken skall jordägare, som åt annan upplåtit tomträtt eller vattenfallsrätt, äga förmånsrätt i den upplåtna rättigheten med vad därtill hör för avgäld som skall utgå till jordägaren. Byggnadsarbetares lönefordran kommer att gå före även sådan fordran. 6 §•

När behovet av skydd för arbetstagares intjänta lön finnes vara så starkt att en särskild lagstiftning är påkallad, kräver följdriktigheten att lagens 1

Prop. 1911 nr 43 s. 145 (23 §). » Se arbetsdomstolens dom 1935 nr 66. • Jfr 18 § 1 mom. inteckningsförordningen; ang. ränta under konkurs se 138 § andra stycket konkurslagen.

bestämmelser göras tvingande. Det får icke bero på parternas styrka vid en avtalsuppgörelse huruvida lagstiftningen skall bli effektiv eller icke. Om det mellan arbetsgivare och arbetstagare skulle träffas avtal varigenom den senare avstår från den rätt som denna lag tillerkänner honom, skall avtalet i denna del vara ogiltigt. Detta torde framgå av lagen även om den icke skulle upptaga ett direkt stadgande av detta innehåll. Man kan dock icke bortse från möjligheten, att de personer och organisationer som beröras av lagen kunna hysa en annan uppfattning och tro sig berättigade att genom överenskommelse sätta lagen ur spel. Därest sådana överenskommelser träffas föreligger risk att de också i praktiken efterlevas. Ett klart stadgande på denna punkt synes därför böra inflyta i lagen.1

Om enskilda byggnadsföretag. Om b e v a k n i n g av lönefortlran. 7 §•

För fastighetskrediten har den nu rådande regleringen av förmånsrätt för lönefordran känts särskilt besvärande enär lönefordran, även om den hänför sig till en bestämd fastighet, icke genom något inskrivningsförfarande bekantgjorts. I den mån sådan fordran knytes till den fastighet där arbetet utförts, skapas betingelser för att bättre tillgodose inteckningshavarnas krav på att de förmånsberältigade fordringarna skola framgå av fastighetsböcker och gravationsbevis. Dessa krav äga ett sådant berättigande alt man icke kan avvisa tanken på ett publiceringsförfarande. För fordringsägaren medför väl realiserandet av denna tanke besvär och vissa kostnader, men reglerna om förfarandet kunna avfattas så att besväret och kostnaderna icke spela någon väsentlig roll. En lämplig avvägning mellan de motsatta intressena kan uppnås därigenom, att en tidsfrist utsattes före vars utgång lönefordringen måsle inskrivas. Denna frist bör vara så lång att lönefordringarna hinna i normal ordning avvecklas före dess utgång. Då ett byggnadsförelag fortskrider på vanligt sätt stå visserligen en del intjänta arbetslöner inne, men det bör ej komma i fråga att besvära arbetarna med att låta inskriva dessa fordringar och ej heller att tynga fastighelsböckerna med anteckningar om dem. För inteckningshavare och andra kreditgivare torde också denna fullt normala form av innestående arbetslöner i regel sakna intresse. Först då arbetslönernas innestående antager en onormal karaktär, äro kreditgivarna i behov av ett varsel. Denna situation kan sägas uppstå då arbetslönerna, trots att de förfallit till betalning, fortfarande stå inne under någon längre tid. Man kommer således till det resultatet att lönefordran bör bevakas genom inskrivningsåtgärd inom viss kortare tid efter det den förfallit till be1 Jfr bl. a. 4 § tredje stycket lagen den 22 / 6 1928 om kollektivavtal, 3 § fjärde stycket lagen den " / , 1936 om förenings- och förhandlingsrätt, samt 2 § första stycket lagen den 29/„ 1945 om semester. Beträffande tolkningen av det föreslagna stadgandet kan hänvisas till motsvarande spörsmål vid tolkning av semesterlagen, se härom prop. 1938 nr 286 s. 262 och 269 samt stat. off. utr. 1944: 59 s. 225 och där anmärkta domar av arbetsdomstolen.

7:5

tabling. Det synes lämpligen böra stadgas, att bevakning skall ske senast å den inskrivningsdag, som först infaller fyra månader efter det fordringen förföll till betalning. Att på denna punkt göra skillnad mellan stad och land är icke motiverat. En tidsfrist på sex månader torde ur kreditgivarnas synpunkt vara väl lång och med de nutida förhållandena är fordringsägaren icke i behov av så lång tid för att ombesörja bevakning. Att tidsfristen satts just till fyra månader sammanhänger med det tillämpade förfaringssättet vid uppmätning av och betalning för ackordsarbete. Det är vanligt inom byggnadsfacken att ackordsarbeten pågå under ganska lång tid innan uppmätning sker. Eftersom ackordsöverskottet förfaller till betalning först någon tid efter det att uppmätning verkställts och ackordsöversko l tet uträknats, är detta förhållande här icke av omedelbart intresse. På sätt i det följande skall utvecklas föreslås en ytterligare tidsfrist, räknat från det arbetaren avslutade sitt arbete å byggnaden. Då uppmätning av ackordsarbete i regel sker inom en tidrymd av tre till fyra månader, har det för denna senare tidsfristens vidkommande ansetts lämpligt att den är längre än tre månader. Med hänsyn härtill har det ansetts att båda tidsfristerna borde sättas till fyra månader. Det kan givetvis inträffa att nya belopp, som förfalla till betalning efter det en bevakning redan gjorts och som således icke omfattas av bevakningen, framdeles komma att stå inne hos arbetsgivaren. I sådana fall kan det bli nödvändigt för arbetaren att ingiva ny bevakningsinlaga. På detta sätt kan han bli nödsakad att göra ny bevakning ungefär var fjärde månad. Dylika upprepade bevakningar torde dock behöva förekomma endast i rena undantagsfall. De äro erforderliga för att inskrivningsdomarens akt icke skall bli alltför ofullständig såsom upplysningskälla rörande faslighetens belastning. Det har redan angivits att man icke kan nöja sig med den tidsfrist som börjar löpa i och med att en lönefordran förfaller till belalning. Ur två särskilda synpunkter krävs det en komplettering. Eftersom parterna genom avtal bestämma över förfallodagen skulle de genom förskjutning av denna kunna åstadkomma icke förutsedda rubbningar av lagens system. Därför kan det behövas en ytterligare tidsfrist som är oberoende av förfallodagen. Den andra synpunkten gäller fastighetsägarens samt inteckningshavarnas och andra kreditgivares intresse av att kunna vid någon viss tidpunkt fastslå, att någon ökning av fastighetens belastning, såvitt fråga är om visst byggnadsföretag eller annat utfört byggnadsarbete, icke längre kan inträffa. För en utomstående är det ofta svårt att bedöma, när lönefordringar för ett visst byggnadsarbete förfallit till betalning. De kunna således icke med ledning av förfallodagen beräkna när bevakning senast skulle ha ägt rum. Med hänsyn härtill har det ifrågasatts, att den ytterligare tidsfristen skulle införas att lönefordran, oberoende av förfallodagen, alltid skulle bevakas senast å den inskrivningsdag, som först infölle fyra månader efter byggnadsföretagets fullbordan. När olika byggnadsarbeten avlösa varandra måste det emellertid, särskilt för en utomstående, vara svårt att avgöra vad som hör till ett och samma bygg-

74 nadsförelag. Även då ett byggnadsföretag låter sig tämligen väl avgränsa kan dock tidpunkten för dess fullbordan likväl vara svår att fixera. Utredningen har av dessa skäl funnit sig böra föreslå, att beträffande varje arbetare skall räknas en ytterligare bevakningsfrist, vilken börjar löpa den dag då han avslutade sitt arbete å byggnaden. Är hans lönefordran icke förfallen till betalning vid den lidpunkt, då han avslutade sitt arbete å byggnaden, skall bevakning dock ske senast å den inskrivningsdag, som först infaller fyra månader efter sistnämnda tidpunkt. Före utgången av denna tidsfrist bör arbetaren i regel vara i stånd att angiva såväl fordringens belopp som förfallodagen. Fyra månader efter det att ett byggnadsföretag i stort sett slutförts kunna utomstående ur inskrivningsdomarens handlingar utläsa den huvudsakliga belastning å fastigheten som företaget kan ha gett upphov till. Den ytterligare belastning som mindre efterarbeten och dylikt eventuellt kunna ge upphov till bör också då kunna approximativt uppskattas. Inom de egentliga byggnadsfacken är en arbetares anställning knuten till det särskilda byggnadsföretaget, icke till arbetsgivarens fortgående verksamhet inom branschen. 1 Detta innebär att anställningen är att betrakta såsom ny för varje nytt byggnadsföretag. Avslutandet av en arbetares sysselsättning å en viss byggnad kommer därför i regel att sammanfalla med upphörandet av anställningen. Vid tillämpningen av den här sist diskuterade tidsfristen är det emellertid alltid arbetarens faktiska avslutande av arbetet som är avgörande. Praktisk betydelse får detta i sådana fall som då större företagare ha ett antal fast anställda arbetare inom en särskild reparationsavdelning eller dylikt. Då en arbetares sysselsättning vid ett bygge avbrytes, kan utgångspunkten för beräknandet av denna senare frist vålla tvekan. Från kortare avbrott bör man kunna helt bortse. I fråga om semestermedel kunna med hänsyn till innehållet i gällande kollektivavtal vissa särskilda svårigheter uppstå. Spörsmålet huruvida bevakning för semestermedel skall ske uppkommer ju först när det visat sig, att arbetsgivarens inbetalningar icke skett i rätt tid. Utredningen har utgått från att parterna i kollektivavtalen äga ett gemensamt intresse att avtalen efterlevas i avseende å inbetalandet av semestermedel samt att nödig kontroll på denna punkt kan åvägabringas genom avtal mellan parterna. Bevakning skall ske skriftligen hos inskrivningsdomaren i den ort där fastigheten ligger. Bevakning är det sätt på vilket rätten till betalning ur viss fastighet bevaras. Bevakning är emellertid icke nödvändig för realiserandet av denna rätt. Det står fordringsägaren öppet att omedelbart efter det att en lönefordran, och därmed panträtt i fastigheten, uppkommit samt fordringen förfallit till betalning väcka talan om betalning ur fastigheten. Väckes sådan talan före utgången av bevakningsfristen skall densamma, om förutsättningen därför är för handen, bifallas oberoende av bevakning. Utredningen har emellertid ansett sig kunna utgå från att ett sådant snabbt tillgripande av rättegång icke skall förekomma annat än då särskilda skäl påkalla det. Genom bevakningsförfarandet beredas samtliga parter tillfälle att överväga sin ståndpunkt och att söka komma till en uppgörelse utan anli1

Jfr prop. 1943 nr 324 s. 17.

75 tände av rättegång. Rättegång med därav föranledda kostnader och olägenheter k a n förväntas överhuvud icke behöva förekomma annat än i undantagsfall. Frågan om panträtt och förmånsrätt måste avgöras beträffande varje särskild lönefordran för sig. Varje fordringsägare har alltså att bevaka sin fordran. Det ligger emellertid i förhållandenas natur att om arbetslönerna råka i sådan fara, att bevakning blir nödvändig, det oftast är hela grupper av arbetare som komma i samma belägenhet. Vid ackord är det innestående överskottet ofta att fördela på ett helt arbetslag. I dessa och andra liknande fall är det praktiskt att en gemensam bevakningsinlaga upprättas. Den som tillställer inskrivningsdomaren bevakningsinlagan skall ej behöva styrka sin behörighet att uppträda å fordringsägarens vägnar. Det synes icke ens böra fordras att inlagan är egenhändigt underskriven av fordringsägaren. Det praktiska behovet kräver att man godtager även en inlaga som för arbetarnas räkning upprättats och avlämnats av deras organisation eller eljest av någon som tillvaratager deras intressen. I dessa avseenden har det ej ansetts erforderligt att belasta lagtexten med detalj föreskrifter. Bevakningsinlaga måste vara inskrivningsdomaren till banda före avslutandet av den inskrivningsdag som förut angivits. Enligt 5 § i kungörelsen den 18 november 1932 angående inskrivningsdomare och inskrivningsdagar skall inskrivningsdag pågå från klockan tio till klockan tolv. 8 §• Beträffande innehållet i bevakningsinlagan har det befunnits lämpligt att göra skillnad mellan två grupper av uppgifter. Den första gruppen omfattai uppgifter som inlagan alltid måste innehålla. Hit hör i främsta rummet uppgiften om den fastighet till vilken byggnaden hör. Fastigheten bör angivas med dess beteckning i vederbörande fastighetsregister. Inlagan skall vidare innehålla uppgift om den tidpunkt då arbetstagaren avslutade sitt arbete å byggnaden. Denna uppgift erfordras för att man skall kunna avgöra om bevakning skett före den stadgade tidsfristens utgång. Sker bevakning medan arbetstagaren ännu är sysselsatt med arbete å byggnaden, bör detta anmärkas. Till de obligatoriska uppgifterna hör jämväl uppgiften om fordringens belopp. Härunder kommer icke endast uppgiften om den egentliga lönen utan även upplysning om de belopp arbetstagaren i övrigt gör anspråk på enligt bestämmelserna i arbetsavtalet. Fordras skadestånd skall således storleken därav angivas. Vidare skall uppgivas huruvida ränta fordras samt tiden och räntesatsen för fordrad ränta. Emellanåt måste det inträffa att fordringen vid tiden för bevakningen icke kan till beloppet angivas. Så kan vara fallet då ackordsarbete, fastän arbetstagaren avslutat sitt arbete å byggnaden, ännu icke blivit uppmätt. I stället för beloppet skall då uppgivas grunderna för dess beräkning En sådan uppgift är av betydelse för dem som önska erhålla upplysning om fastighetens belastning. Kraven på angivande av beräkningsgrunderna få naturligtvis icke överstiga vad man skäligen kan fordra av fordringsägaren. Denne bör exempelvis redogöra för det ackordsarbete

det gäller samt grunden för beräkning av hans blivande andel i ackordsöverskottet. I fråga om semestermedel skall arbetstagaren på motsvarande sätt, om beloppet ej kan exakt uppgivas, lämna upplysning om det ungefärliga antalet arbetade timmar å bygget samt om antalet semesterören på varje arbetad timme. Till de nödvändiga uppgifterna hör även uppgift om fordringens förfallodag. Alla fordringar som falla under 1 § i den nya lagen skola äga samma rätt. Något inbördes företräde efter dagen för fordringens uppkomst skall således icke äga m m . Förfallodagen är dock av betydelse, bland annat för bedömande om bevakning skett i rätt tid. I regel behöver bevakning av lönefordran icke ske förrän den är förfallen till betalning. Förfallodagen kan och skall då exakt angivas. Då fordran ä n n u icke är förfallen till betalning och sådana omständigheter icke heller föreligga att förfallodagen kan exakt angivas, måste uppgiften om förfallodagen bestå i en upplysning om avtalets innehåll på denna punkt. I fråga om semestermedel kan det exempelvis angivas n ä r arbetstagaren enligt avtalet skall vara berättigad att lyfta dessa medel. Med förfallodag bör här avses den dag då arbetstagaren är berättigd att lyfta medlen (och icke den dag då arbetsgivaren är skyldig att utbetala dem, därest dessa dagar icke sammanfalla). 1 Med hänsyn härtill kommer regeln om beräknande av en särskild tidsfrist från det arbetstagaren avslutade sitt arbete å byggnaden att vara av betydelse vid bevakning av semestermedel. Bevakningen måste slutligen för att vara fullständig innehålla uppgift om fordringsägarens namn. Då arbetstagaren själv gör bevakningen lämnas denna uppgift genom hans underskrift och det behöver då ej anges annat än att bevakningen avser egen lön. Till upplysning i ärendet kan det erfordras jämväl andra uppgifter än dem som alltid skola lämnas. Sålunda bör inlagan såvitt möjligt upptaga fastighetsägarens samt, om det finns särskild arbetsgivare, även dennes namn. Bland annat med tanke på delgivningsförfarandet böra postadresserna för dessa personer anges. I händelse av tvist rörande den bevakade lönefordringens rätt är det av vikt att äga uppgift om beskaffenheten av det utförda arbetet; en sådan uppgift kan därför ofta vara erforderlig. Det erfordras upplysning om fordringsägarens postadress så att inskrivningsdomaren vid behov kan komma i förbindelse med honom. I särskilda fall kan det vara av vikt att lämna även andra uppgifter än dem som nämnas i lagtexten. Har fordringsägaren icke själv utfört arbetet å byggnaden utan genom överlåtelse blivit innehavare av den bevakade fordringen, bör han upplysa om arbetstagarens namn. Emellanåt torde det krävas upplysningar ur det avtal som reglerar lönen, exempelvis hänvisning till någon bestämmelse i kollektivavtalet. Såväl själva bevakningsinlagan som de handlingar vilka fogats vid den skola ingivas i två exemplar. Inlaga eller annan handling må inlämnas genom bud eller insändas med posten i betalt brev. Handlingen skall anses inkommen då den avlämnats till inskrivningsdomaren. Det har icke ansetts •

1 Se arbetsdomstolens dom 1945 nr 78.

erforderligt att i lagen intaga särskilda föreskrifter härom. Om handling sändes med posten såsom rekommenderad eller assurerad försändelse samt ej själva handlingen men väl avi om försändelsen avlämnats till inskrivningsdomaren före avslutandet av den inskrivningsdag som i 7 § angives, torde bevakning icke anses ha gjorts i rätt tid. 1 En inskrivningsdag är att anse såsom en förrättning och å densamma bör därför själva handlingen vara tillgänglig för granskning. Det synes dock vara oklart huru gällande bestämmelser skola tolkas. Vissa senare å samma dag inträffande händelser (väckande av talan samt utmätning m. m.) kunna inverka på fastighetens gravationsförhållanden (se härom s. 83 och 98). 9 §. De i 8 § första stycket angivna uppgifterna äro sådana som alltid skola föreligga i ett bevakningsärende. Om bevakningsinlagan är ofullständig i avseende å sådan uppgift skall den dock icke alltid omedelbart avvisas, utan inskrivningsdomaren skall förelägga bevakanden att avhjälpa bristen. Genom föreläggandet beredes bevakanden tillfälle att komplettera inlagans uppgifter. Efterkommes ej föreläggandet blir bevakningen avvisad. Kraven på uppgifternas noggrannhet och fullständighet få icke ställas högre än skäligt. I vissa fall kan det av inlagans eget innehåll framgå att den ej kan upptagas, t. ex. då den avser fastighet som ligger inom annat jurisdiktionsområde eller då den tydligt utvisar att bevakning skett för sent eller ej kan avse arbete som omtalas i lagens 1 §. I andra fall kan hinder mot inlagans upptagande bli känt genom de kompletterande uppgifter som inkomma efter föreläggande. Så snart det blivit klart, att bevakningen ej kan upptagas, skall densamma avvisas. I fullt klara fall skall avvisning således ske utan att föreläggande gives. Särskilda föreskrifter rörande formen för föreläggande och innehållet i beslutet ha icke ansetts erforderliga. Om inlagan är ofullständig i andra avseenden än dem som uppräknats i 8 § första stycket skall föreläggande icke givas och avvisande således ej heller äga rum. Inskrivningsdomaren bör dock i dessa fall vara verksam för att få uppgifterna kompletterade eller att få nya upplysningar som han anser erforderliga i ärendet. Då inskrivningsdomaren saknar uppgift om bevakandens postadress bör han såvitt möjligt av eget initiativ anskaffa denna uppgift. Då inlaga avvisas skall den återställas till bevakanden. Därvid skall skälet till avvisandet angivas, så att bevakanden, om tidsfristen för bevakning ännu löper, kommer i tillfälle att komplettera bevakningen eller inlämna den till rätt myndighet eller dylikt. Följden av att en bevakning avvisas måste bliva, att vad som förekommit i ärendet saknar betydelse för frågan om fordringsägaren h a r kvar sin rätt till betalning ur fastigheten. För bevarandet av denna rätt krävs att bevak1

Jfr H II 1944 s. 608—609 samt Första lagutsk:s uti. 1946 nr 23 s. 8.

6—482785

78 ning skett i rätt tid och hos rätt inskrivningsdomare. För frågan huruvida bevakningen skett i rätt tid skall dagen för inlagans avlämnande vara avgörande, även om det först efter föreläggande och komplettering blir möjligt att slutgiltigt upptaga bevakningen. » 10 §. För fastighetsägaren är det av stor vikt att erhålla kännedom om de bevakningar som göras. Framför allt gäller detta om han själv i förhållande till arbetstagarna icke är betalningsskyldig för de bevakade lönerna, utan frågan i stället gäller om hans fastighet skall belastas med annans gäld. Det kan därför ifrågasättas om man icke efter mönstret av reglerna om in tecknande, utan fastighetsägarens medgivande, av ogulden köpeskilling borde införa ett förfarande med fastighetsägarens hörande. Genom bevakningen och dess upptagande av inskrivningsdomaren träffas emellertid icke något avgörande om fastighetens ansvar för den bevakade fordringen. Med hänsyn härtill är det icke nödvändigt att fastighetsägaren fattar ståndpunkt i frågan om han skall medgiva eller bestrida den rätt som fordringsägaren gör anspråk på. Han bör emellertid underrättas om det framställda kravet och på så sätt beredas tillfälle att inkomma med de uppgifter som han finner påkallade. Fordringsägaren kan själv låta delgiva fastighetsägaren bevakningsinlagan redan innan denna avlämnas till inskrivningsdomaren. Delgivning kan ske på vilket sätt som helst. Företer bevakanden icke bevis att inlagan blivit delgiven fastighetsägaren skall sådan delgivning ske i inskrivningsärendet. I första hand skall det ankomma på inskrivningsdomaren att ombesörja denna delgivning. Vill bevakanden själv verkställa delgivning skall bestyret därmed dock överlämnas till honom. Det kan nämligen ligga i hans intresse att ombesörja delgivningen, såsom då han snabbare än inskrivningsdomaren kan nå den som skall delgivas eller då han i samband med delgivning ämnar söka utverka vitsordande av inlagans uppgifter. 1 Beträffande sättet för delgivning anges i lagen allenast att det skall ske genom posten eller på annat sätt. 2 Det skall åligga bevakanden att tillhandahålla de avskrifter av bevakningshandlingarna som erfordras för delgivning eller eljest; påföljden om han underlåter detta blir att inskrivningsdomaren debiterar honom kostnaden för avskrift. Även då delgivning ombesörjes av inskrivningsdomaren skola delgivningskostnaderna bestridas av bevakanden. Härom skola gälla samma regler som för annan officialdelgivning. 3 Vad som anförts om fastighetsägaren äger i viss utsträckning tillämpning även beträffande den för lönefordringen personligen betalningsskyldige, därest denne är en annan än fastighetsägaren. God ordning kräver att även denne gäldenär hålles underrättad om de bevakningar som göras. Dessa kunna inverka på hans rätt att lyfta avtalad entreprenadsumma eller annat vederlag för utfört byggnadsarbete. Genom hans underrättande erhåller man 1 2

Jfr prop. 1946 nr 28 s. 88. Jfr 17 § tredje stycket lagen om arbetsdomstol. » Se stat. off. utr. 1938: 44 s. 373.

79 även en viss trygghet mot att obefogade bevakningar göras eller att oriktiga uppgifter intagas i bevakningsinlagan. En för arbetslönen betalningsskyldig särskild arbetsgivare skall därför delgivas inlagan på samma sätt som fastighetsägare. Det finns även andra sakägare som kunna ha intresse av att bli underrättade om en verkställd bevakning, nämligen innehavare av inteckningar. För den händelse dessa i vederbörlig ordning hos inskrivningsdomaren gjort anmälan om sitt inteckningsinnehav möter det ej särskilda svårigheter att underrätta dem. Bevakningen kan dock ej sägas beröra dem så nära att en sådan underrättelseplikt är nödvändig. Inskrivningen är ju i sig själv ett bekantgörande. Inteckningshavare torde ofta äga kännedom om större byggnadsföretag och de kunna ur inskrivningsdomarens handlingar erhålla upplysningar om skedda bevakningar. Det kan också erinras att inteckningshavarna icke särskilt underrättas om tillkomsten av sådana fordringar som hava förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § handelsbalken. Vid delgivning i inskrivningsärendet skola fastighetsägaren och arbetsgivaren anmanas att yttra sig i anledning av bevakningen. Någon skyldighet för vederbörande att hörsamma anmaningen skall icke föreligga. Det är emellertid önskvärt att, därest bevakningsinlagan innehåller oriktiga uppgifter, detta meddelas inskrivningsdomaren. Inkommer intet yttrande till denne torde detta oftast kunna tolkas som ett bevis för att bevakningen är riktig och att anledning till anmärkning icke förefinnes. Skulle fastighetsägaren eller arbetsgivaren inkomma med skriftligt yttrande vari han tar ställning till bevakningen eller lämnar upplysningar i ärendet, bör yttrandet av inskrivningsdomaren läggas i den akt, som bildas på sätt i det följande angives. för att vara tillgängligt för dem som önska taga del av bevakningen. I särskilda fall torde det kunna inträffa att det genom inkomna yttranden blir klart, att bevakningen icke avsett fordran som kan belasta fastigheten, att den gjorts för sent eller dylikt. Hinder bör då ej möta att inskrivningsdomaren förser bevakningsinlagan med en anteckning därom. Inkommer bevakanden, där delgivningen överlämnats åt honom, icke med bevis om dess verkställande, måste inskrivningsdomaren själv ombesörja delgivning. Utredningen har övervägt möjligheterna att erhålla vitsordande av bevakningsinlagans uppgifter från arbetsgivarens och fastighetsägarens sida. Ur skilda synpunkter skulle det vara värdefullt att arbetsgivaren, i fall då så kunde ske, skriftligen vitsordade inlagans uppgifter om arbetets beskaffenhet och tidpunkten för arbetets avslutande, om den uppgivna lönefordringens överensstämmelse med avtalet samt om förfallodagen. Från fastighetsägarens sida skulle man i dessa fall behöva ett vitsordande att arbetet utförts å hans fastighet samt att de övriga uppgifterna icke föranledde någon hans anmärkning. Man skulle kunna gå ett steg vidare och söka från arbetsgivare och fastighetsägare erhålla icke blott ett vitsordande av de faktiska uppgifterna utan även ett medgivande angående dessa uppgifters rättsliga betydelse. Arbetsgivaren skulle alltså skriftligen vidkännas sin betalningsskyldighet rörande lönebeloppet och fastighetsägaren skulle avgiva skriftlig

80 förklaring att fastigheten jämlikt denna lag häftade för beloppet. Om en sådan anordning kunde genomföras skulle man få skilt ut de tvistiga beloppen från de ostridiga. Då bevakningen grundades på klara handlingar skulle risken för framtida tvister rörande fordringens belopp och fastighetens ansvar samt de med sådana tvister förenade ölägenheterna i stort sett vara undanröjda. Skulle det framdeles visa sig nödvändigt för fordringsägaren all gå till domstol för att få fordringen fastställd till betalning ur fastigheten, vore dock betingelser skapade för att domstolsförfarandet, till båda parters fördel, skulle kunna bli snabbt och billigt. Trots de skäl, som sålunda tala för ett realiserande av den antydda tanken, har utredningen funnit sig icke böra i lagen införa något stadgande till stöd härför. Det bör ej k o m m a i fråga att söka framtvinga en medverkan i angiven riktning från arbetsgivarens och fastighetsägarens sida. Man är beroende av deras frivilliga medverkan för tillgodoseende av önskemål, vilkas förverkligande i första hand tjänar arbetarnas intressen. Med hänsyn härtill bör det överlämnas åt de berörda parterna själva att söka i samförstånd ordna denna sak. Anordningen med bevakning av lönefordringar kan förefalla besvärlig för fordringsägarna och risken att dessa på grund av förbiseende eller försummelse förlora sin rätt enligt denna lag kan ej förnekas. Utredningen har emellertid strävat efter att göra bevakningsförfarandet så enkelt och smidigt som möjligt utan att åsidosätta de syften som förfarandet skall tjäna. Genom att delgivningsbestyret i stor utsträckning lagts å inskrivningsdomaren har man sökt tillmötesgå fordringsägarnas anspråk att så litet som möjligt betungas med uppgifter som ingå i det formella förfarandet. Det stora flertalet av de berörda arbetarna äga också organisationer, vilka i fall av behov kunna hjälpa dem med bevakningsförfarandet. Slutligen måste det understrykas, att bevakning endast skall tjäna som en utväg då särskilda svårigheter att få ut arbetslönen uppstått. Arbetslönerna böra gäldas i rätt tid. Om så icke sker finns ytterligare en frist på fyra månader för avveckling av skuldförhållandet. Förhandenvaron av ett yttersta medel för arbetarna att trygga sin rätt torde medföra, att arbetarna äga de bästa förutsättningar att erhålla sin lön utan att behöva tillgripa detta medel annat än i undantagsfall. Lagens existens måste i vanliga fall leda till att samtliga i ett byggnadsföretag intresserade parter äro angelägna att förekomma att intjänta arbetslöner lämnas oguldna under så lång tid att deras uttagande u r byggherrens fastighet aktualiseras. Eftersom arbetarna vanligtvis behöva hela sin lön för sitt dagliga uppehälle har man med all säkerhet icke heller att räkna med några tendenser från deras sida att så att säga i onödan låta lön stå inne i förlitande på dess goda förmånsrätt. Besväret med att efter viss tid bevaka lönefordringarna tjänar såsom en maning till arbetarna att ej låta lönerna löpa upp för längre perioder. Synpunkten att lönerna snarast möjligt skola uttagas eller fastighetens belastning publiceras får verklig betydelse då någon tredje man finansierar ett byggnadsföretag i den formen att han betalar ut arbetslönerna mot att han får arbetarnas fordringar på sig överlåtna. Om det mellan byggherren samt byggnadsarbetaren finns en eller flera

81 självständiga byggnadsföretagare eller andra arbetsgivare, skall dock någon dubbelbevakning av arbetslön icke förekomma. Vad som i denna ordning kan bevakas är endast arbetstagares lönefordran. Denna fordran kan efter överlåtelse göras gällande av annan än den arbetstagare som utfört arbetet å byggnaden. Om däremot en entreprenör betalt sina arbetare deras löner kan h a n icke beträffande motsvarande del av entreprenadsumman, även om den kan sägas svara mot utfört arbete, göra sådan bevakning som här avses. Det är nämligen då icke längre fråga om byggnadsarbetares lönefordran.

Om betalning ur fastigheten. 11 §• Såsom framgår av 1 och 7 §§ skall fastighetens ansvar uppkomma redan med fordringens uppkomst samt bevakning utgöra betingelse för det uppkomna ansvarets fortbestånd efter en viss tids förlopp. Att ansvar för gäld lägges å en fastighet oberoende av särskild inskrivningsåtgärd är icke något nytt för vår rätt. Däremot tvingas man, när det gäller ansvarets fortbestånd, delvis in på nya vägar. 1 Detta sammanhänger med det syfte lagreglerna skola tjäna. Avsikten är att arbetstagarna skola beredas möjlighet att taga ut sina arbetslöner och icke att de skola beredas tillfälle att låta lönerna stå kvar i fastigheten under avsevärd tid framåt. Det är olämpligt att lönebelastningen varaktigt ingår bland fastighetens gravationer. För ordnandet av fastighetens gravationsförhållanden är det önskvärt att denna särskilda belastning snarast möjligt avvecklas. Beträffande avgälder och andra belopp som falla under 17 kap. 6 § handelsbalken upphör fordringsägarens företräde till betalning, då beloppet stått inne längre tid än ett år efter förfallodagen. En motsvarande lagbestämmelse rörande byggnadsarbetares lönefordran bör innehålla, att fastighetens ansvar helt och hållet upphör efter förloppet av någon viss tidrymd. Att arbetstagarnas rätt enligt denna lag göres tidsbegränsad föranleder, att arbetstagarna måste vidtaga åtgärder för att realisera sin rätt före utgången av den fastställda tidrymden. Närmast till hands ligger att efter mönstret av 17 kap. 6 § sätta tiden till ett år. Ur arbetstagarnas synpunkt torde man icke kunna fastslå ett bestämt behov av längre tidrymd. För inteckningshavarna och framför allt för fastighetsägaren är det av vikt att frågan, huruvida och med vilket belopp betalning skall utgå ur fastigheten, så snabbt som möjligt blir slutgiltigt besvarad. Om fastigheten skall säljas eller belånas är den interimistiska lönebelastningen störande. Av dessa skäl bör man stanna vid ettårsgränsen. Den angivna tiden av ett år skall räknas från det fordringen förföll till betalning. Även här är det fråga om den dag då beloppet förföll till betalning i förhållande till fordringsägaren, då denne kunde fordra att få beloppet 1 Jfr 14 § lagen om viss panträtt i spannmål samt 14 § lagen om viss panträtt i spånadslin och hampa. I fråga om utflyttningsbidrag m. m. vid laga skifte väcktes år 1883 inom riksdagens lagutskott ett förslag enligt vilket pant- och förmånsrätt skulle för sitt fortbestånd vara beroende av inteckning; se uti. nr 26 s. 5.

82 till sig utbetalt. Den angivna utgångspunkten är den naturliga med hänsyn till den funktion tidsgränsen skall fylla. Enär bevakningarna regelmässigt innehålla uppgift om förfallodagen, kan man ur akten vinna upplysning när fastighetens ansvar skall upphöra. Bevakning må visserligen ske redan före förfallodagen — i vissa fall är en sådan bevakning nödvändig enligt vad 7 § visar — men bevakningsinlagan bör i dessa fall innehålla sådana upplysningar att den blivande förfallodagen kan beräknas. När ett år förflutit från det den sista bevakade lönefordringen förföll till betalning, är fastigheten i allmänhet fri från ansvar, såvida icke talan om betalning ur fastigheten blivit väckt. Vissa skäl kunna anföras för att fastighetens ansvar skulle i särskilda fall upphöra före utgången av den vanliga tidsfristen. Det har sålunda ifrågasatts att panträtten borde upphöra om den byggnad, vars uppförande givit upphov till panträtten, helt bleve förstörd, exempelvis genom eldsvåda. Värdetillskottet har då gått förlorat och ur de övriga panthavarnas synpunkt kan det te sig obilligt om byggnadsarbetarnas lönefordringar i allt fall skola häfta vid fastigheten. Med dessa argument kan man emellertid angripa endast den ena grunden för lönefordringarnas säkerhetsrätt. De sociala skälen stå orubbade kvar och dessa skäl torde ensamma vara tillräckliga för att avgöra detta konkurrensspörsmål till arbetstagarnas förmån. Eftersom man tillagt lönefordringarna företräde framför inteckningshavarna bör man även i denna speciella situation taga konsekvenserna av sin ståndpunkt. Det kan också anmärkas att lönerna icke ens i detta fall erhålla bättre rätt än som enligt gällande lag kan tillkomma dem. Vidare kan erinras om den rätt som enligt lagen den 8 april 1927 nr 79 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, skall tillkomma inteckningshavare samt de enligt den nu föreslagna lagen skyddade fordringsägarna. Om den bebyggda fastigheten efter klander frånvinnes den person, som låtit utföra byggnadsarbetet, uppkommer likaledes frågan om fortbeståndet av lönefordringarnas rätt gentemot fastigheten. Även i detta läge bör arbetstagarnas rätt lämnas orubbad, och detta icke blott då byggnaden är att anse såsom nödig och nyttig förbättring av fastigheten utan även då den måste betraktas såsom en överflödsanläggning. Arbetarnas rätt vilar på sådan grund att det är befogat att låta lönebelastningen kvarstå även i rättsliga situationer där inteckningar, som tillkommit efter det egendomen blivit avhänd rätt ägare, måste vika. Särskilt stadgande om behörig domstol för upptagande av tvist om betalning ur fastigheten erfordras icke. Enligt allmänna regler är den domstol behörig där fastigheten ligger. Till tvister om panträtt i fast egendom hänföras icke endast tvister om panträttens bestånd utan även fordringsägarens talan om betalning ur fastigheten. Vid fastighetens domstol skola överhuvud upptagas tvister om skyldighet för ägare eller innehavare av fast egendom att fullgöra något som åligger honom i sådan egenskap. Domstolen h a r att självmant pröva frågan om sin behörighet. 1 j j 1 Nya rättegångsbalken 10 kap. 10 §; stat. off. utr. 1938: 44 s. 146; prop. 1937 nr 156 s. 45.

83 Uppkommande tvister kunna stundom hänföra sig till själva fordringsförhållandet och icke till frågan om fastighetens ansvar för fordringen. Sådana tvister kunna vara av den natur att de icke kumia upptagas vid fastighetsdomstolen. Beträffande vissa hithörande spörsmål hänvisas till det följande (s. 92 o.' ff.). Talan om betalning ur fastigheten skall väckas medan fastighetens ansvar ännu består. Denna regel gäller även för det fall att fastighetens ansvar för fordringen är grundat direkt på lagens regler utan att fordringen ännu blivit bevakad hos inskrivningsdomaren. Det är tillåtet att, om fordringsägaren finner det motiverat, väcka talan innan fristen för bevakning löpt ut. I detta fall måste talan väckas senast den dag, då bevakning sist kunnat ske. Däremot bör det icke fordras att talan väckes före avslutandet av den inskrivningsdag som angives i 7 §, alltså före visst klockslag på dagen. Enligt reglerna i nya rättegångsbalken skall talan anses väckt, då ansökan om stämning inkom till rätten eller, om stämning ej erfordras, då talan framställdes inför rätten. 1 För bevarandet av fordringsägarens rätt till betalning ur fastigheten erfordras, förutom att talan väckes i rätt tid, att stämning i målet delgives samt att fordringsägaren fullföljer målet vid domstolen. Delgivning av stämningen behöver emellertid icke ske inom den föreskrivna tidsfristen. Om fordringsägaren icke fullföljer målet utan återkallar sin talan eller låter den förfalla, kan han efter vanliga regler återkomma med en ny talan, därest fastighetens ansvar för fordringen då står kvar. Har tidsfristen då löpt ut kan han däremot icke återkomma med ny talan. Detsamma torde i princip böra gälla om fordringsägaren väckt talan i rätt tid men vid en domstol som sedermera finnes icke vara behörig. I detta senare fall kan fordringsägaren emellertid undvika rättsförlust genom att enligt nya rättegångsbalkens regler utverka att målet hänvisas till rätt domstol. 2 Har fordringsägaren väckt talan i rätt tid och fullföljer han målet vid domstolen skall denna, om förutsättningarna för bifall till käromålet äro för handen, fastställa fordringen till betalning ur fastigheten. För bifall skall det i fråga om fastighetens ansvar ej fordras mera än att det förefanns vid tidpunkten för talans väckande. Direkt lagstadgande torde i denna del icke erfordras. 3 Lagens ståndpunkt framgår av dess innehåll i övrigt, exempelvis av 17 §. I det fall att talan grundats direkt på lagens regler utan att fordringen blivit bevakad hos inskrivningsdomaren, kunna ytterligare ett par omständigheter förtjäna beaktande. Hinder möter ej att bevakning göres i vanlig ordning jämväl efter det att talan blivit väckt vid domstol. En sådan bevakning kan bli av betydelse om den väckta talan återkallas eller får förfalla. I en sådan situation får bevakningen den verkan att fastighetens ansvar fortbestår enligt vanliga regler. Ogillas fordringsägarens talan torde bevakningen förlora sin betydelse. 1

Nya rättegångsbalken 13 kap. 4 §; stat. off. utr. 1938: 44 s. 186. Nya rättegångsbalken 10 kap. 20 §: jfr stat. off. utr. 1944: 10 s. 248. 5 Jfr rättsfallet H 1913: 583. 2

84 Bestämmelserna i demia paragraf skola gälla all talan om betalning ur fastigheten; de äro således tillämpliga även då talan väckes genom särskild ansökning enligt de i lagsökningslagen samt denna lag meddelade föreskrifterna om lagsökning samt om betalningsfastställelse. I dessa senare fall skall talan anses väckt då lagsökningsinlagan inkom till rätten eller ansökning om betalningsfastställelse gjordes hos rätten. Lönefordringarnas placering i förmånsrättsordningen är sådan, att innehavare av äldre inteckningar direkt beröras då en lönefordran faslställes till betalning ur fastigheten. Inteckningshavarna skola visserligen icke särskilt underrättas om bevakningen eller om talans väckande, men de föreskrivna inskrivningsåtgärderna innebära ju ett bekantgörande, och inteckningshavarna ha därför möjlighet att hålla sig underrättade om fastighetens belastning. Om de finna det påkallat kunna de ingripa till skyddande av sina intressen, exempelvis om de anse risk föreligga att fastigheten belastas med gäld som rätteligen ej må uttagas ur den eller att den fordran som göres gällande mot fastigheten är till sitt belopp för högt beräknad. Då talan väckts om betalning ur fastigheten måste innehavare av inteckningar äga rätt att såsom intervenient deltaga i rättegången, enär saken rör hans rätt. För sådan intervention i vanlig domstolsprocess skola eljest tillämpliga regler gälla. 1 Då tvist eller ovisshet råder rörande själva fordringsrätten eller rörande fastighetens ansvar för fordringen kan bevakningen i och för sig vara till förfång för fastighetsägaren. Utan att avvakta att fordringsägaren väcker talan eller att ettårsfristen löper ut, bör fastighetens ägare enligt vanliga regler vara berättigad att väcka talan för att erhålla en fastställelse av fordringens bestånd och av fastighetens ansvar eller av motsatsen. 2 12 §. Förutom det vanliga domstolsföriärandet erbjuder svensk rätt för uttagande av fordran två förenklade skriftliga rättegångsförfaranden, nämligen lagsökning samt betalningsföreläggande. Det sistnämnda förfarandet kan användas för utfående av penningfordran som ej grundar sig å skriftligt fordringsbevis och icke avser skadestånd. Det avser att fylla behovet av ett enkelt och billigt förfarande för uttagande av mindre belopp. I fråga om fordringsanspråk, som gäldenären väntas icke komma att bestrida, beredes fordringsägaren genom betalningsföreläggande en snabb, bekväm och billig väg för utfående av sin fordran. För arbetstagare med innestående lönefordringar är det tydligen av värde att kunna anlita ett dylikt enkelt förfarande, när de nödgas gå till domstol för att utfå sina fordringar ur fastighet. Oftast torde väl också förutsättningarna föreligga för att rättsärendet skall kunna handläggas i denna ordning. Genom reglerna i denna lag torde det ha sörjts för att bevakningsinlagans uppgifter äro så fullständiga att inlagan kan utgöra grundval för ett dom1 1

Nya rättegångsbalken 14 kap. 9—13 §§. Nya rättegångsbalken 13 kap. 2 §; stat. off. utr. 1938: 44 s. 182.

85 stolsförfarande. Har fastighetsägaren icke vitsordat de i inlagan upptagna uppgifterna, så är ju inlagan dock delgiven honom. Redan genom denna delgivning får han kunskap om den fordran vars uttagande ur fastigheten kan ifrågakomma. Om fastighetsägaren i ett följande domstolsförfarande lämnar anspråket obestritt, synes man vara berättigad att lägga hans passivitet till grund för ett avgörande, vilket går ut på att lönefordringen fastställes till betalning ur fastigheten. Med hänsyn härtill har det ansetts lämpligt att för dessa lönefordringar införa möjlighet att anlita ett slags betalningsföreläggande. Denna möjlighet skall stå öppen även för det fall att talan väckes utan att bevakning föregått. I ansökningen eller i särskild räkning måste då i vanlig ordning angivas grunden för fordringen samt tiden för dess tillkomst m. ni. Det nuvarande betalningsföreläggandet kan icke i oförändrat skick användas för att få en fordran fastställd till betalning ur fast egendom. Betalningsföreläggandet leder nämligen överhuvud icke till att fordringen fastställes till betalning. Om bestridande ej göres resulterar förfarandet i ett bevis att fordringsägarens ansökan lämnats obestridd. Detta bevis innehåller dessutom, att utmätning för fordringen omedelbart må äga rum. Med stöd av detta bevis jämte den räkning som åberopats i målet kan fordringsägaren därefter jämlikt 51 § utsökningslagen erhålla utmätning såsom enligt laga kraft ägande dom. Den utbyggnad av reglerna för betalningsföreläggande som erfordras för att förfarandet skall kunna tillgodose behovet beträffande byggnadsarbetares lönefordringar är ej särskilt omfattande. Vad angår gränsen mellan betalningsföreläggande samt lagsökning synes man böra respektera den gränsdragning som gällande lag innehåller, ehuru några skäl varför betalningsföreläggande icke får användas, då skriftliga bevis åberopas till stöd för fordringen, knappast torde kunna anföras. 1 Betalningsföreläggande är avsett endast för fordran som icke grundar sig å skriftligt bevis. Är talan grundad på skriftligt bevis kan den väckas genom lagsökning. För fordringsägaren torde det emellanåt kunna vara svårt att avgöra, huruvida de handlingar som han åberopar komma att av rätten godkännas såsom skriftliga bevis eller icke. Därest rätten finner en ansökan om betalningsföreläggande icke kunna handläggas i den därför stadgade ordningen, skulle det kunna åläggas rätten att pröva huruvida ansökningen kunde behandlas såsom en ansökan om lagsökning. På motsvarande sätt skulle en ansökan om lagsökning kunna av rätten behandlas som om den avsett betalningsföreläggande. Av skäl som framgå av förarbetena till 1937 års lagsökningslag har en sådan anordning ansetts icke kunna genomföras. 2 Ehuru lagen således icke upptager någon regel om ömsesidig subsidiaritet mellan betalningsföreläggande samt lagsökning, bör rätten, när skäl därtill äro, underrätta fordringsägaren om det hinder som i förevarande avseende kan möta mot upptagande av hans ansökan. Finner rätten att de av fordrings1 Jfr H II 1908 nr 4 s. 8: det anfördes egentligen endast att fordringsägaren icke borde ha valrätt mellan lagsöknings- och anmaningsförfarandet. • Se prop. 1937 nr 156 s. 23, 31 och 43.

86 ägaren i en ansökan om betalningsfastställelse åberopade handlingarna innefatta sådana skriftliga bevis som fordras i ett lagsökningsärende, har rätten att underrätta honom därom, varefter fordringsägaren ändrar sin ansökan och begär att den skall behandlas i den ordning som rätten finner vara den riktiga. Motsvarande gäller om rätten finner en ansökan om lagsökning icke vara grundad å skriftligt bevis. Det särskilda förfarandet, som till skillnad från det vanliga betalningsföreläggandet synes kunna givas benämningen betalningsfastställelse, skall stå öppet för utfående av varje slag av fordran som avses i denna lag. Undantaget för fordran som avser skadestånd skall alltså här icke gälla utan skadestånd och annan särskild ersättning som faller under denna lag skall vara likställd med fordran å egentlig arbetslön. Att skadeståndsanspråk blivit i lagsökningslagen undantagna från betalningsföreläggande synes i första hand ha berott på att det enkla förfarandet ansetts icke lämpligen böra användas vid skadestånd som grundades å brottsliga handlingar. I övrigt åberopades att i fråga om skadeståndsfordringar obefogade och överdrivna anspråk kunde befaras samt att dessa fordringar ytterst sällan vore till beloppet ostridiga ävensom att beträffande dessa fordringar något starkare behov av en enklare procedur icke gjort sig gällande. 1 Då granden för ett skadestånd eller en liknande särskild ersättning är arbetsavtalet torde det i regel icke möta särskilda svårigheter att vid ansökningen lämna sådana upplysningar om fordringsanspråket, att fastighetsägaren kan pröva dettas överensstämmelse med arbetsavtalet. I synnerhet gäller detta om anspråket är grundat på kollektivavtal. Sättet för tillkomsten av dessa senare avtal torde medföra, att grunderna för de särskilda ersättningarna överensstämma med vad de fackliga organisationerna funnit riktigt och lämpligt. Vad slutligen angår behovet av ett förenklat förfarande är det tydligt, att detta behov gör sig gällande i avseende å alla fordringsanspråk som grunda sig å arbetsavtalet. Frågan om intervention i mål rörande betalningsföreläggande eller lagsökning synes icke ha uppmärksammats. Det är emellertid att märka att de för rättegång i allmänhet gällande bestämmelserna torde gälla jämväl för den process som regleras av lagsökningslagen, i den mån speciella stadganden ej givits. 2 Det är därför ej uteslutet att lagsökningslagen kan givas den tolkningen, att intervention kan ske även vid betalningsföreläggande och lagsökning. Godkännes denna tolkning skulle alltså även i fråga om talan rörande lönefordrans fastställande till betalning ur fastighet, då denna talan väckts enligt lagsökningslagen, intervention kunna ske från inteckningshavares sida. Genom en sådan intervention kunna inteckningshavarna förhindra att fastighetsägaren stillatigande låter, dem till skada, ur fastigheten uttagas lönefordringar för vilka fastigheten rätteligen ej skall svara eller fordringar som beräknats för högt. Intervention under förfarandets tidigare stadium torde böra ske på samma sätt och å samma tid som rätten fastställt för fastighetsägarens bestridande. Intervention bör kunna föranleda att må1 2

Jfr H II 1908 nr 4 s. 8. Jfr prop. 1937 nr 156 s. 22.

let, oberoende av bestridande från fastighetsägarens sida, såsom tvistigt hänskjutes till rättegång. Rörande talan om lönefordrans fastställelse till betalning ur fastigheten erfordras vissa närmare föreskrifter. Dessa synas kunna meddelas genom hänvisning till vad som redan är stadgat om intecknad fordran. Hänvisningen skall bland annat avse 18 § andra momentet inteckningsförordningen. Talan om betalning ur fastigheten får således jämväl i detta fall väckas mot den som senast sökt lagfart å fastigheten, och då äganderättstvist blivit antecknad må talan väckas mot den som i egenskap av ägare besitter fastigheten. Lagbestämmelsen utgör ej hinder för fordringsägaren att med sin talan vända sig mot den verklige ägaren. Denne torde också äga rätt att uppträda såsom intervenient för att i målet bevaka sin rätt, om talan väckts mot annan person i dennes egenskap av lagfaren ägare. 1 Har lönefordringen fastställts till betalning u r fastigheten skall det enligt 77 a § utsökningslagen anses som om fastigheten blivit utmätt. Av fastställelsen följer att fastigheten får säljas i exekutiv ordning. Jämlikt 85 § utsökningslagen skall vederbörande myndighet genast sända en avskrift av utslaget till överexekutor. 2 Myndigheten skall vidare till inskrivningsdomaren sända bevis om betalningsfastställelsen, innefattande uppgift om beloppet av den lönefordran som fastställts till betalning ur fastigheten samt vad i i övrigt kan vara erforderligt för att tydligt utmärka, vilken fordran utslaget avser. 3 Det ankommer på fordringsägaren att hos vederbörande myndighet begära försäljning av fastigheten, sedan lönefordringen blivit fastställd till betalning ur densamma. Sådan begäran skall enligt 86 § utsökningslagen göras sist två månader efter det utslaget vunnit laga kraft. Har fordringsägaren begärt verkställighet men därefter lämnat fastighetsägaren anstånd, som fortfar när sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes, förfaller frågan om fastighetens försäljning. Huruvida i ett sådant fall, där verkan av ett utslag om betalningsfastställelse fått förfalla, ny talan kan väckas mot fastighetsägaren, måste bero på lagens regler rörande fastighetens fortsatta ansvar för fordringen. Såsom förut påpekats kan bevakning av en lönefordran ske jämväl efter det att talan om betalningsfastställelse blivit väckt. Sedan lönefordran fastställts till betalning ur fastigheten samt bevis därom inkommit till inskrivningsdomaren, skall denne därom göra anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken (38 och 61 §§ inteckningsförordningen). 4 Har frågan om fastighetens försäljning förfallit, skall vederbörande myndighet därom genast göra anmälan till inskrivningsdomaren samt denne göra anteckning som nyss sagts (88 § utsökningslagen samt nyss 1

Trygger: Kommentar till utsökningslagen: under 13 §. I vissa fall skall avskriften sändas till magistrat enligt 23 § 4. i förordningen om utsökningslagens införande. 3 85 § andra och fjärde styckena utsökningslagen samt övergångsbestämmelserna till 1937 års lagsökningslag. 4 Jfr 18 § lagen den I4/„ 1907 om inteckning i t o m t r ä t t och vattenfallsrätt. 2

angivna paragrafer i inteckningsförordningen). Det är här fråga om att fastighetens försäljning icke kommer till stånd trots att fordringen redan fastställts till betalning ur fastigheten. Den i 24 § i denna lag omnämnda situationen hänför sig till ett tidigare stadium, nämligen då väckt talan fått förfalla innan målet ännu kommit till avgörande. De nu berörda anteckningarna ha endast den betydelsen att de verkställda exekutiva åtgärderna bekantgöras. Skulle något fel begås vid anteckningarnas verkställande rubbas icke därav fordringsägarens rätt på grand av betalningsfastställelsen. Den i lagtexten upptagna hänvisningen till vad som stadgas om intecknad fordrans utsökande u r intecknad egendom samt om sådan fordrans fastställande till betalning ur egendom avser även andra lagram än de nu berörda, exempelvis 51 § utsökningslagen. Hänvisningen gäller all talan om lönefordrans fastställande till betalning ur fastighet enligt denna lag. 13 §. I stort sett skall talan om betalningsfastställelse följa de regler som givits för talan om betalningsföreläggande. Denna paragraf innehåller emellertid några detaljbestämmelser, avsedda att ersätta motsvarande stadganden i lagsökningslagens 1 avsnitt om betalningsföreläggande. Hänvisningen till vad som stadgas om betalningsföreläggande avser — föratom lagsökningslagen — även vissa bestämmelser i annan lag, vilka h ä r äro av intresse (77 och 79 §§ konkurslagen). Vid talan om betalningsfastställelse skall fastighetens ägare givetvis träda i stället för gäldenären, i fall då fastighetsägaren icke är personligen betalningsskyldig för arbetstagares arbetslön. Skulle fastighetsägaren vara personligen betalningsskyldig och samma domstol vara behörig att upptaga käromål mot honom samt en ansökan om betalning ur fastigheten, kan fordringsägaren samtidigt väcka talan om fastighetsägarens förpliktande att betala samt om betalning ur fastigheten. Avser ansökan om betalning ur fastigheten en lönefordran som redan blivit hos inskrivningsdomaren bevakad, så är det naturligt att ett exemplar av bevakningsinlagan får ersätta den räkning varom lagsökningslagen talar. Denna inlaga skall ju innehålla uppgifter av vilka framgå grunden för fordringen och tiden för dess tillkomst. För bedömande av rättens behörighet erfordras ej annan uppgift än om fastigheten. I 22 § lagsökningslagen föreskrives, att i föreläggande skall såsom påföljd av underlätet bestridande utsättas, att utmätning må ske. Beträffande lönefordran skall i ärende om betalningsfastställelse påföljden i stället vara, att fordringen fastställes till betalning ur fastigheten. Motsvarande gäller om 23 § lagsökningslagen. Bestrider ej fastighetsägaren ansökningen skall den stadgade påföljden inträda, d. v. s. fordringen skall av rätten fastställas till betalning ur egen1 Då här talas om lagsökningslagen avses 1946 års lag om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).

89 domen. Föreskriften härom innebär en avvikelse från vad som stadgas i 25 § lagsökningslagen. Det avgörande varigenom rätten i detta fall skiljer målet från sig synes böra kallas utslag; det är här liksom i lagsökningsmål fråga om ett rättens avgörande av själva saken. I fall då förlikning träffas erfordras en motsvarande avvikelse från 27 § lagsökningslagen. I fråga o m rättegångskostnaderna i mål om betalningsföreläggande stadgas i lagsökningslagen att rätten, därest borgenären i ansökningen fordrat ersättning för kostnad å målet, i föreläggandet skall bestämma vad som, om bestridande ej sker, skall utgå utöver kostnaden för blivande delgivning. Vid målets slutliga behandling skall rätten pröva, vad som skall tillkomma borgenären i ersättning för delgivningskostnad samt därom teckna bevis å ansökningen. Beviset skall innehålla att jämväl för kostnaden å målet utmätning omedelbart må äga rum. Beträffande lagsökning innehåller lagsökningslagen, att om kostnad i lagsökningsmål skall gälla vad i rättegångsbalken är stadgat om rättegångskostnad i tvistemål. Lagtexten saknar uttalande huruvida lagsökningskostnaden, då målet avser intecknad fordrans fastställande till betalning ur fast egendom, jämväl skall fastställas till betalning ur fastigheten. Förarbetena till lagsökningslagen synas ej giva någon egentlig ledning vid besvarandet av frågan om rättegångskostnad skall utgå ur fastigheten, en fråga som enligt gällande rätt icke kan uppkomma i mål om betalningsföreläggande. Avfattningen av 1937 års lagsökningslag tyder närmast på att denna fråga är att besvara nekande i lagsökningsmål. Lagen innehåller i 15 § stadgandet, att fordringen skall fastställas till betalning ur egendomen, medan det i 17 § föreskrives, att vinnande part skall tilläggas ersättning för all nödig kostnad som lagsökningen medfört. Vid genomförandet av den utbyggnad av lagsökningslagen som nu föreslås, kommer spörsmålet om ersättning för rättegångskostnad i mål om betalningsfastställelse att få särskild betydelse. I första hand gäller frågan om rättegångskostnaderna skola utdömas allenast av den förlorande parten personligen eller jämväl skola utgå ur fastigheten. Därest man väljer det senare alternativet uppkommer ett nytt spörsmål, nämligen huruvida kostnaderna i förmånsrättsavseende skola likställas med lönefordringen eller endast äga företräde som om utmätning för dem verkställts genom utslaget i målet. Den enklaste och för fordringsägaren förmånligaste lösningen skulle vara att låta kostnaderna följa samma regler som huvudfordringen. Till stöd för denna ståndpunkt skulle man kunna anföra, att kostnaderna endast äro ett tillbehör till huvudfordringen. Mot densamma kan man å andra sidan åberopa att kostnaderna i vissa fall, i synnerhet då målet såsom tvistigt hänskjutes till rättegång, kunna överstiga huvudfordringen och eventuellt växa till betydande belopp. Att ge dessa kostnader företräde framför samtliga inteckningar kan leda till obillighet mot inteckningshavarna. Mot denna ståndpunkt talar också att lagstiftaren i ett liknande spörsmål rörande intecknad fordran avvisat förslag i samma riktning. Lagberedningens år 1907 framlagda förslag till lag om inskrivning av rätt till fast egendom upptog en uttrycklig bestämmelse (3 kap. 14 § andra

stycket), att inteckningshavare för den kostnad han fått vidkännas för bevakande av sin rätt till egendomen skulle njuta samma rätt som inteckning medförde. Det föreslogs alltså en utsträckning av inteckningsrätten såtillvida som utan särskild inskrivning skulle kunna u r fastigheten uttagas de kostnader, vilka för inteckningshavaren uppkomma vid det intecknade beloppets utsökande genom exekutiv åtgärd. Efter anmärkning av lagrådet blev emellertid den föreslagna bestämmelsen ej upptagen i den proposition varigenom förslag till ändringar i inteckningsförordningen förelades 1912 års riksdag. Det 1907 föreslagna stadgandet avsåg kostnaderna för såväl lagsökningen som den exekutiva auktionen och likviden. De argument som åberopades mot stadgandet hänförde sig till auktionskostnaderna. Sålunda anförde lagrådet: Detta stadgande kan uppenbarligen framkalla tvister av beskaffenhet att inverka på auktionens bestånd. I händelse framställt kostnadsanspråk bestrides skall visserligen enligt ordalydelsen av 108 § utsökningslagen anspråket upptagas såsom tvistigt; men i verkligheten torde denna bestämmelse varken kunna eller böra bokstavligen tillämpas, utan auktionsförrättaren lärer komma att vid uträknande av lägsta budet reducera de anspråk, som av honom anses uppenbart överdrivna och ägnade att obehörigt öka lägsta budet. En dylik prövning måste såsom inverkande på lägsta budet och därmed på frågan om auktionens utgång kunna bliva föremål för klagan, som k a n leda till auktionens upphävande. 1 En mellanståndpunkt skulle innebära att kostnaderna väl icke skulle följa huvudfordringen men dock fastställas till betalning ur fastigheten med den verkan som om fastigheten blivit utmätt för kostnaderna. Enligt 17 kap. 9 § tredje momentet handelsbalken skulle fordringsägaren då erhålla förmånsrätt såsom om inteckning för kostnaderna beviljats den dag utmätning skulle anses ha skett. Beträffande kostnader i lagsökningsmål h a r äldre lag . j givits en häremot svarande tolkning. 2 En tredje möjlighet är att kostnaderna i målet utdömas allenast av svaranden personligen. Om så sker kunna kostnaderna icke uttagas ur fastigheten förrän fastigheten blivit särskilt utmätt till gäldande av dem. Förmånsrätt för kostnaderna skulle då uppkomma från dagen för utmätningen. I fall då fastigheten övergått till ny ägare torde utmätning på grund av ett utslag mot tidigare ägare överhuvud icke kunna ske. Det k a n anmärkas att då det i utsökningslagen talas om kostnaderna för förfarandet (107 §) samt nödig kostnad för utmätning ävensom utmätt egendoms vård och försäljning, torde därunder ej vara att föra lagsökningskostnaderna. 3 För att fordringsägaren verkligen skall komma till sin rätt är det nödvändigt att även kostnaderna uttagas ur fastigheten samt att det redan genom utslaget i målet fastställes att så skall ske. Därest kostnaderna endast utdöm1 Prop. 1912 nr 22 s. 211; eller H II 1912 s. 202. Jfr Almén: PM vid föredragning i lagrådet av 1912 års ändringar i UL s. 101. 2 Trygger: UL s. 85 och 474 (1 uppl.) eller s. 96 (2 uppl.), Lamm: Inteckning för fordran i fast egendom s. 64, Olivecrona: Förfarandet vid exekutiv försäljning av fast egendom, 2 uppl., s. 44, jfr Anteckningar enligt R. A. Wredes föreläsningar över utsökningsväsendet (1903) s. 201. 3 Almén: PM s. 97 (jfr s. 101) och 230, Trygger: UL s. 474, Lamm: Inteckning s. 64, Olivecrona: Förfarandet s. 44.

91 des av svaranden personligen och deras utfående ur fastigheten alltså skulle bero på särskild utmätning, skulle fordringsägaren vållas onödig omgång och ökat besvär. Även för fastighetsägaren kan denna omgång vara till skada såtillvida som kostnaderna för utmätningen jämlikt 198 § utsökningslagen skola utgå ur köpeskillingen för fastigheten. De skäl som på sin tid anfördes mot lagberedningens förslag synas ej heller kunna åberopas mot den föreslagna lösningen, eftersom de hänförde sig till auktionskostnaderna. Utslaget i ett mål om betalningsfastställelse bör därför, när fordringsägaren vinner bifall i kostnadsfrågan, innehålla att — jämte huvudfordringen — kostnaden å målet fastställes till betalning ur fastigheten. Uttrycklig bestämmelse härom måste ingå i lagen. Verkan av ett sådant utslag blir, jämlikt 77 a § utsökningslagen samt 12 § andra stycket i den nu föreslagna lagen, att fastigheten anses utmätt för kostnaden å utslagets dag. Beloppet av kostnaden skall bestämmas på vanligt sätt. När det i denna lag utsäges att kostnaden i mål om betalningsfastställelse skall utgå ur fastigheten bör detsamma gälla i lagsökningsmål rörande arbetstagares lönefordran. Vad nyss anförts om kostnaderna avser det fall att målet avgöres i den särskilda ordning som gäller för lagsökningsmål och mål om betalningsfastställelse. Om målet däremot kommer till handläggning i vanlig rättegång, vare sig på grund av att det hänvisats till rättegång såsom tvistigt eller till följd därav att det från början instämts såsom vanligt mål, böra allmänna regler om rättegångskostnaderna gälla. I dessa fall kunna kostnaderna uppgå till avsevärda belopp och det är därför icke lämpligt att låta kostnaderna utgå ur fastigheten liksom huvudfordringen. 1 Utredningen har ansett sig icke böra närmare gå in på detta spörsmål, enär detsamma icke hänför sig till något för lönefordringarna speciellt förhållande. Detsamma gäller om kostnaderna i överinstanserna. 2 14 §. Har talan om betalning ur fastigheten väckts genom lagsökning eller genom ansökan om betalningsfastställelse och gör fastighetsägaren ej någon invändning, fastställes lönefordringen till betalning ur fastigheten. Invändning från fastighetsägarens sida, ledande till att målet såsom tvistigt hänskjutes till rättegång, kan taga sikte på antingen själva fordringsanspråket såsom sådant eller fastighetens ansvar. Tvister av båda dessa slag kunna, om fastighetsägaren själv i egenskap av arbetsgivare ä r personligen betalningsskyldig för arbetslönen, upptagas av domstolen i vanlig ordning. Samma domstol, som är behörig att upptaga tvist om betalning ur fastigheten, är enligt nya rättegångsbalken 10 kap. 11 § 4. behörig att taga upp talan om ersättning för arbete som utförts å fast egendom. Åvilar den personliga betalningsskyldigheten för arbetslönen icke fastighetsägaren utan någon tredje person i dennes egenskap av arbetsgivare, är 1 2

Lagberedningen 1907 II s. 331. Jfr 17 § lagen om viss panträtt i spannmål samt 17 § lagen om viss panträtt i spånadslin och hampa.

92 läget icke lika enkelt. Har denne arbetsgivare vitsordat riktigheten av lönefordringen eller har det eljest blivit klarlagt att tvist ej råder rörande denna fordran, måste fastighetsägaren ändå kunna göra invändning om att fastigheten enligt lagens regler icke häftar för arbetslönen samt få målet hänskjutet till rättegång för prövning av denna invändning. Man synes icke ens kunna vägra honom möjlighet att, mot arbetsgivarens egen ståndpunkt, göra invändning mot själva löneanspråket och få denna invändning prövad vid domstol. Det kan icke anses uteslutet, att arbetsgivaren i samförstånd med arbetstagarna eller av annat skäl låter dessa gentemot fastighetsägaren göra gällande lönefordran som i själva verket är av beskaffenhet att kunna med framgång bestridas. Domstolen bör i vanlig ordning pröva den utredning fastighetsägaren förebringar. Då tvist mellan arbetstagarna samt deras arbetsgivare i detta fall icke råder, kan den senare ej instämmas. Däremot bör han enligt vanliga regler kunna höras såsom vittne i målet. För fastighetsägaren måste det i många fall vara av intresse att få taga del av de skriftliga handlingar som arbetsgivaren innehar och som tjäna till upplysning om arbetslönens verkliga storlek och dylikt. Bestämmelserna i nya rättegångsbalken (38 kap.) om skyldighet att förete skriftlig handling, vilken kan antagas äga betydelse som bevis, torde tillgodose hans anspråk i denna del. Därest närmare stadganden skulle erfordras kunna sådana intagas i entreprenadkontraktet. Skulle det råda tvist mellan arbetstagaren samt en särskild arbetsgivare rörande fordringsanspråket, är det nödvändigt att lösa denna tvist innan det fastställes vad som skall utgå ur fastigheten. Det är olämpligt att till betalning u r fastigheten fastställa ett tvistigt belopp; ett sådant avgörande måste göras under reservation att det senare visas att en lönefordran å det fastställda beloppet verkligen består. För att tvisten skall kunna avgöras i samma mål erfordras att även arbetsgivaren instämmes till samma domstol. Jämlikt det förut nämnda stadgandet i nya rättegångsbalken är detta möjliggjort. Det är även möjligt att arbetsgivaren själv väcker talan för att få fastställt att lönefordringen rätteligen uppgår till lägre belopp än vad arbetstagaren gjort gällande. Erforderliga lagstadganden rörande förening av mål av detta slag torde finnas i 14 kap. 1—4 §§ nya rättegångsbalken. I detta fall torde även bestämmelserna i 17 kap. 5 § nya rättegångsbalken kunna tillämpas. I det föregående har behandlats allenast det fall att tvist rörande löneanspråket skall upptagas av allmän domstol. Enligt lagsökningslagen skall rätten självmant pröva sin behörighet. Då talan avser betalning ur fastighet, liggande inom domkretsen, är frågan om behörigheten därmed klar. Denna behörighet gäller prövning av spörsmålet om fastighetens ansvar. Ett särskilt spörsmål är om domstolen kan upptaga tvist om själva fordringsanspråket. Fordringsägarens uppgift om de omständigheter som betinga rättens behörighet skall enligt stadgande i lagsökningslagen tagas för god, om anledning ej förekommer att den är oriktig. Då tvisten om fordringsanspråket gäller kollektivavtal och därför skall upptagas av arbetsdomstolen, kan

93 rätten ej bortse från begränsningen i sin behörighet. 1 Rätten kan då visserligen pröva frågan om beloppets utfående ur fastigheten men däremot ej en tvist om kollektivavtalets rätta innebörd. Så snart en sådan tvist föreligger skall rätten förelägga fordringsägaren att väcka talan vid arbetsdomstolen. Detta gäller såväl då fastighetsägaren själv i förhållande till arbetstagaren är bunden av kollektivavtal som då en särskild byggnadsföretagare är part i kollektivavtalet. Då lönefordringen är oslridig samt det sålunda beror allenast på arbetsgivarens bristande vilja eller förmåga alt betala att fordringen ej blivit gulden, föreligger ej någon tvist om kollektivavtalets rätta innebörd. Indrivandet av en ostridig och till betalning förfallen lön är ej en angelägenhet som hör under arbetsdomstolen. Så är däremot fallet om meningsskiljaktighet råder om tolkningen och tillämpningen av t. ex. en ackordsprislista hörande till kollektivavtalet. Rörande begränsningen av arbetsdomstolens behörighet i sistnämnda avseende finnes ett antal avgöranden av arbetsdomstolen. Yrkande om utfående av intjänt lön, vilken arbetsgivaren ostridigt allenast på grund av ekonomiska svårigheter underlåtit att betala, har således ansetts icke kunna upptagas av arbetsdomstolen, enär tvist om kollektivavtal icke förelåg. Arbetsdomstolen hänvisade i stället till att arbetstagaren ägde att efter befogenhet instämma sin talan till allmän domstol. 2 Då arbetsgivare uppehållit utbetalandet av en klar och ostridig lönefordran under yrkande om kvittning med en oklar motfordran, har arbetsdomstolen förklarat att frågan, huruvida arbetsgivaren verkligen ägde en motfordran, icke kunde upptagas till prövning av arbetsdomstolen, då denna fråga icke innebure tvist om kollektivavtal. Beträffande därefter spörsmålet om arbetaren vore skyldig att låta en klar lönefordran stå inne i avbidan på rättsligt fastställande, huruvida den uppgivna motfordringen verkligen existerade eller icke, h a r arbetsdomstolen (i ett särskilt fall) ansett kollektivavtalets mening vara den, att klara lönefordringars utbetalande icke finge uppehållas. 3 I fall då det är ostridigt hur kollektivavtalsenlig lön skall beräknas, men tvist däremot råder huruvida beloppet blivit i sin helhet av arbetsgivaren erlagt till arbetaren, anser sig arbetsdomstolen icke behörig att upptaga tvisten, enär tvist om kollektivavtal icke föreligger.4 Råder tvist om lönens beräkning men är det ej fråga om lön som skall beräknas enligt kollektivavtal, är det tydligt att tvisten icke hör under arbetsdomstolens prövning. 5 Däremot har arbetsdomstolen att upptaga frågor huruvida särskilda överenskommelser hindra tillämpning av kollektivavtalets lönebestämmelser eller hur lön enligt kollektivavtalet skall beräknas. 6 Vid arbetsdomstolen kan föras fastställelsetalan rörande tolkning av kollektivavtal. Det är icke ovanligt att fastställelsetalan väckes i anledning av ;

Jfr stat. off. utr. 1944: 10 s. 122. Se arbetsdomstolens dom 1936 nr 34. Se arbetsdomstolens dom 1931 nr 114. ' Se arbetsdomstolens dom 1939 nr 70. 1 Se arbetsdomstolens dom 1938 nr 21. ' Se arbetsdomstolens dom 1937 nr 11. 2

7— 4627S5

94 tvist vid a n n a n domstol. Det innebär därför icke någon nyhet att a n n a n domstol, då utgången av en där anhängig tvist beror på tolkning av kollektivavtal, hänvisar part att väcka talan vid arbetsdomstolen. I arbetsdomstolens praxis finnas talrika mål som upptagits i anledning därav att arbetslön som bevakas i konkurs blivit bestridd på sådana grunder att tvistens avgörande ankommit på arbetsdomstolen. 1 Det är också tydligt att dessa tvister, avseende bestämda arbeten, väl kunna avgöras genom fastställelsetalan. Utredningen har utgått från att det föreslagna förfaringssättet att hånskjuta vissa tvister rörande löneanspråket till arbetsdomstolen av lämplighetsskäl bör tillämpas. Huruvida ett sådant hänskjutande enligt allmänna rättsgrundsatser alltid är nödvändigt eller i vad mån en fråga, som gäller kollektivavtal, kan av annan domstol än arbetsdomstolen upptagas och avgöras såsom prejudicial fråga, har utredningen icke ansett sig böra taga ståndpunkt till.2 Dessa spörsmål kunna uppkomma särskilt då tvist rörande kollektivavtalets tolkning icke föreligger mellan arbetsgivaren och arbetslagarna, vilka äro bundna av kollektivavtalet, men fastighetsägaren i målet mot honom rörande fastighetens ansvar dock gör gällande att den av arbetsgivaren medgivna lönen är enligt kollektivavtalet för högt beräknad. Troligen blir det i sådana situationer nödvändigt för allmän domstol att, med rättsverkan allenast i den rättegången, tolka kollektivavtalets innebörd. Något klargörande rättsfall från arbetsdomstolen synes icke föreligga. Utredningen vill emellertid hänvisa till ett par fall som beröra närliggande spörsmål. Om en part vill vid domstol få fastställt, huruvida kollektivavtal gäller eller icke, är visserligen arbetsdomstolen ensam behörig att upptaga ett yrkande därom. Men om part instämmer krav till allmän domstol och motparten invänder, att rättsförhållandet skall bedömas enligt kollektivavtal, som han påstår gälla mellan parterna, och att domstolen på den grund icke är behörig, lärer domstolen hava att för bedömande av sin egen behörighet ingå i prövning av frågan om kollektivavtal gäller eller icke. Denna fråga avgöres därigenom icke med verkan utanför rättegången. 3 Arbetsdomstolen har uttalat att, såsom av förarbetena till lagen om arbetsdomstol tydligt framginge, domstolens behörighet endast omfattar tvister mellan å ena sidan arbetsgivarorganisationer eller enskilda arbetsgivare samt å andra sidan arbetarorganisationer eller enskilda arbetare. 4 Arbetsdomstolen har också förklarat sig icke behörig, då arbetare icke tillhört den arbetarorganisation, som varit part i det av honom åberopade kollektivavtalet, och arbetaren således icke till sin motpart stått i rättsförhållande som varit reglerat av kollektivavtal. 5 Såväl enligt huvudavtalet mellan svenska arbetsgivareföreningen samt landsorganisationen i Sverige av den 20 december 1938 (kap. II) som i flertalet särskilda kollektivavtal (t. ex. allmänna bestämmelserna § 11 i 1945 1 Se arbetsdomstolens domar 1933 nr 100, 1934 nr 23, 35 och 81, 1935 nr 58, 1936 nr 56. 1938 nr 117, 1939 nr 115 m. fl. 2 Jfr härom två hovrättsdomar, återgivna i arbetsdomstolens domar 1934 nr 81 och 1935 nr 58. Se Kallenberg: Svensk civilprocessrätt, II handet s. 222 o. ff. * Se arbetsdomstolens dom 1941 nr 127. 8 Se arbetsdomstolens dom 1940 nr 28. 5 Se arbetsdomstolens dom 1941 nr 123.

m års kollektivavtal rörande de egentliga byggnadsfacken) finnas speciella bestämmelser rörande förhandlingar mellan parterna för undanröjande av uppkomna meningsskiljaktigheter. Lagen om arbetsdomstol innehåller i 14 § en hänvisning till den genom kollektivavtal reglerade förhandlingsordningen för Inläggandet av tvister. Vad sålunda är stadgat om särskilda förhandlingar måste beaktas jämväl då det i mål om betalning ur fastighet visar sig att tvist råder rörande fordringsanspråket. Rätten skall förelägga fordringsägaren att vidtaga den åtgärd som ankommer på honom för tvistens biläggande. Hur parten har att gå till väga för att få till stånd förhandling bestämmes genom stadgande i gällande avtal eller genom praxis inom facket. Blir tvisten bilagd genom förhandling har domstolen att lägga förhandlingsresultatet till grund för sin fortsatta handläggning och sitt avgörande av målet. Avbrytas förhandlingarna utan resultat kan den särskilda tvisten dragas under arbetsdomstolens eller skiljemäns prövning. För vidtagande av sådan åtgärd finns i regel tidsfrist utsatt i kollektivavtalen. Försummar part att inom föreskriven tid draga tvisten under arbetsdomstolens eller skiljemäns prövning, har han förlorat sin talan. Sedan det på så sätt blivit klart, att parten icke har någon talan i fråga om det anspråk som tidigare varit tvistigt, har domstolen tydligen att lägga detta förhållande till grund för sin handläggning och målets avgörande. Flera kollektivavtal innehålla bestämmelser om att tvister skola avgöras av skiljemän. Särskilt gäller detta tvister rörande ackordsprislistorna. Även i sådana fall skall domstolen förelägga fordringsägaren att taga det initiativ som ankommer på honom för att få tvisten hänskjuten till skiljemäns avgörande. Vad han i detta avseende har att iakttaga beror på innehållet i gäl lande avtal eller på praxis. Sedan skiljemännen fattat sitt beslut skall detta ligga till grund för målets fortsatta behandling vid domstolen. Då det i det föregående talats om att det råder särskild tvist rörande fordringsanspråket, avses tvist som kan hänskjutas till arbetsdomstol eller skiljemän eller till särskild förhandling. Skulle det redan från början vara fullt klart, att fordringsägaren redan förlorat sin talan rörande det anspråk som varit tvistigt, bör föreläggande enligt denna paragraf icke ges utan målet avgöras direkt. Huvudavtalet innehåller exempelvis särskilda regler (kap. II § 2) när rätten att påkalla förhandling skall vara försutten, gällande det fall att ett löne- eller ersättningsanspråk är stridigt i så måtto att tvist råder rörande tolkningen av den avtalsbestämmelse på vilken anspråket grundas. Förlust av förhandlingsrätten i detta fall medför även förlust av rätten att väcka talan vid arbetsdomstolen eller att hänskjuta saken till skiljemän. H ä r finns således exempel på situationer då föreläggande icke skall ges. Enligt huvudavtalets bestämmelser kan fordringsägaren, efter det han fullgjort vad på honom ankommer, ändock förlora sin talan om h a n efter förhandlingens slut icke iakttager den stadgade tidsfristen för påkallande av arbetsdomstolens eller skiljemäns prövning (kap. II §§ 1 och 7). Även i andra fall torde domstolen kunna underlåta att ge föreläggande, om det är uppenbart att den mot löneanspråket framställda invändningen saknar rättslig betydelse. Det

96 har här redan förut påpekats, att arbetsgivarens underlåtenhet att betala en lönefordran, som ostridigt tillkommer arbetstagaren, icke medför att tvist skall anses föreligga rörande fordringsanspråket. Enligt 32 kap. 5 § nya rättegångsbalken kan rätten i vissa fall, då det möter hinder av längre varaktighet mot handläggningen av ett mål, förklara att målet skall vila. Denna bestämmelse är avsedd bland annat för det fall att målets utgång är beroende av fråga som är föremål för prövning i annan ordning eller att förlikningsförhandlingar pågå. I förevarande tvister om lönefordringar torde det vara nödvändigt att målet vilar, tills den särskilda tvisten blivit slutgiltigt avgjord. Med dess slutgiltiga avgörande är att jämställa att det blir slutligen klarlagt, att parten förlorat sin talan rörande den särskilda tvisten. Då rätten förelägger fordringsägaren att vidtaga åtgärd för att få den särskilda tvisten avgjord, bör den också förelägga honom att inom viss tid visa, att den föreskrivna åtgärden vidtagits. Uttryckligt stadgande härom synes icke erforderligt. 1 Vilandeförklaring av målet bör förutsätta, att någon åtgärd för slitande av den särskilda tvisten verkligen blivit vidtagen. Ståndpunkten att tvistig fordran icke skall fastställas till betalning ur fastigheten kräver, att talan om sådant fastställande måste anses förfallen, därest fordringsägaren icke fullgör föreläggandet. Denna påföljd skall dock inträda endast såvitt det gäller tvistig del av löneanspråket; om fordringen till någon del är ostridig skall denna del behandlas i vanlig ordning. Fråga om att hänskjuta tvist till arbetsdomstolen eller till skiljemän eller till särskild förhandling kan uppkomma redan på det stadium, då målet handlägges såsom mål om lagsökning eller betalningsfastställelse. Då fastighetsägaren gör invändning om att fordringsanspråket är tvistigt samt förebringar sådan utredning att det framgår, att det verkligen råder tvist som måste avgöras i särskild ordning, torde rätten omedelbart böra giva föreläggande till fordringsägaren att vidtaga åtgärd för tvistens avgörande. Detta föreläggande träder då i stället för målets hänskjutande till rättegång. Sedan beloppet av den tvistiga fordringen blivit fastställt, avgöres målet såsom lagsökningsmål eller mål om betalningsfastställelse. Ofta torde det vara lämpligt att fordringsägaren beredes tillfälle att yttra sig över invändningen innan föreläggande ges honom. I lagsökningsmål kan detta ske genom att fordringsägaren får inkomma med påminnelser. I mål om betalningsfastställelse kan frågan om föreläggande behandlas vid sammanträde med parterna, därest sådant utsatts för upptagande av muntligt bestridande från fastighetsägarens sida. Har däremot i mål av sistnämnda slag fastighetsägaren förelagts att skriftligen anmäla sitt bestridande, synes lagsökningslagen icke räkna med att fordringsägaren muntligen eller skriftligen höres över framställd invändning, utan han skall endast underrättas om att invändning gjorts. Med hänsyn till denna lagens ståndpunkt kan det möjligen visa sig motiverat att i fråga om mål rörande betalningsfastställelse regelmässigt förelägga fastighetsägaren personlig inställelse, om han vill bestrida ansökningen. Under 1

Jfr stat. off. utr. 1938: 44 s. 300.

97 alla förhållanden har man att räkna med alt det kan bli nödvändigt att först hänskjuta målet till rättegång, för att därefter i rättegången förelägga fordringsägaren att genom särskild process eller annat förfarande söka få löst tvist om fordringsanspråket. Det torde också kunna inträffa att det först efter det målet hänskjutits till rättegång visar sig att tvist råder om själva fordringsanspråket. 15 §. Har lönefordran jämlikt denna lag fastställts till betalning ur fastighet i mål om lagsökning eller betalningsfastställelse, skall fastighetsägaren i vanlig ordning äga söka återvinning. Med hänsyn till innehållet i 35 § lagsökningslagen erfordras en särskild bestämmelse om utgångspunkten för beräknandet av tidsfristen. Ansökan om återvinning skall i detta fall göras inom en månad från den dag då utslaget delgavs fastighetens ägare. Det ankommer på den vinnande parten alt ombesörja utslagets delgivning med fastighetsägaren. 16 §.

Gällande lagbestämmelser om panträtt och förmånsrätt för ogulden köpeskilling för fast egendom innehålla en tidsfrist för bevarandet av fordringsägarens företrädesrätt. Försittes den stadgade tiden förlorar fordringsägaren sin rätt. Det är emellertid oklart vilken tidpunkt som skall vara avgörande. Skall fordringsägaren vara bibehållen vid sin rätt om utmätning sker ellei konkursansökan göres innan fristen löpt ut, eller skall det fordras att fristen löper ännu då borgenärsförteckningen upprättas? Man kan till och med ifrågasätta att den avgörande lidpunkten skulle vara dagen för den exekutiva försäljningen, så att fordringsägaren skulle gå sin rätt förlustig om fristen vid denna tid löpt ut utan att inteckning blivit sökt. 1 Det praktiska behovet kräver här en tydlig lagregel såvitt det gäller motsvarande spörsmål vid lönefordringar. Den för fordringsägaren förmånligaste ståndpunkten förtjänar företräde. 2 Förut ha angivits de regler som gälla om tidsfrister för olika åtgärder för bevarande och utkrävande av lönefordrans rätt, varvid även berörts lagens ståndpunkt att talan som väckts i rält tid skall kunna bifallas även om tidsfristen löpt ut vid tiden för utslagets meddelande. Den princip å vilken sistnämnda regel är grundad kan givas vidsträcktare tillämpning. Om fastigheten blir utmätt medan panträtten ännu är gällande, bör arbetstagaren njuta sin rätt till godo i det exekutiva förfarandet, därest han i detta förfarande iakttar vad som är särskilt stadgat om bevakning. Med utmätning är enligt 77 a § utsökningslagen jämställt att domstol fastställt intecknad fordran till betalning ur egendomen. Fordringsägaren bör likaledes äga göra sin panträtt och förmånsrätt gällande i en konkurs, vilken följt på ansökan som 1 Se Lamm: Inteckning s. 60. Jfr rättsfallet H 1913: 583: sedan inteckning förfallit kunde verkställighet icke meddelas på utslag som givits medan inteckningen ännu gällde. a Jfr 14 § tredje stycket lagen om viss p a n t r ä t t i spannmål samt 14 § tredje stycket lagen om viss p a n t r ä t t i spånadslin och hampa.

98 gjorts innan panträtten upphört. Har konkursen föregåtts av offentlig ackordsförhandling erfordras en särskild föreskrift för tillgodoseende av lönefordringens rätt. Jämlikt reglerna i 68 § samt 24 § andra stycket konkurslagen kan under konkurs verkställigheten inställas beträffande utmätning av fast egendom, vilken utmätning skett innan beslut om egendomsavträde meddelats. Därest i ett sådant fall utmätningen ägt rum medan panträtt för lönefordran gällde, bör fordringsägaren bibehållas vid sin rätt. Enligt vad därom är stadgat pågår inskrivningsdag endast till visst klockslag på dagen. Då fastighetens ansvar upphör på grund av fordringsägarens underlåtenhet att bevaka sin fordran, är det således möjligt att fastställa tiden för ansvarets upphörande icke endast till dagen utan även till klockslaget på dagen. Vid bedömandet huruvida en utmätning blivit verkställd före panträttens upphörande bör man emellertid icke räkna med exakta tidsbestämningar utan det avgörande bör vara om utmätningen ägt rum å den dag då panträtten upphörde eller dessförinnan. Sker utmätningen efter nämnda dag kan lönefordringens rätt icke göras gällande i det exekutiva förfarandet. Om en fordringsägare bevarat sin rätt mot fastigheten genom att i rätt tid väcka talan, uppkommer spörsmålet om denna talan skall ha någon inverkan på beståndet av de övriga fordringsägarnas rätt enligt denna lag. Den principiella ståndpunkten är att varje fordringsägare har att vidtaga de åtgärder som erfordras för bevarandet av hans rätt mot fastigheten. Att en arbetstagare i rätt tid väckt talan mot fastighetsägaren skall således i och för sig icke ha någon effekt beträffande bevarandet eller upphörandet av de övrigas rätt. Bifall till den väckta talan blir emellertid, liksom fastställande av intecknad fordran till betalning ur fastigheten, att anse som om utmätning skett. Jämväl i förevarande avseende måste man beakta detta. Alla innehavare av lönefordringar, till förmån för vilka panträtt i fastigheten gällde ännu vid den tidpunkt då utmätning på detta sätt skall anses ha skett, böra äga rätt att i det exekutiva förfarandet bevaka sina fordringar i vanlig ordning. Skälet till att en verkställd utmätning eller en gjord konkursansökan tilllägges den verkan som här angivits är av praktisk natur. Det skulle vålla fordringsägaren särskilda besvär och kostnader att behöva bevaka sin rätt genom dubbla förfaranden, nämligen dels bevakning vid det exekutiva förfarandet i vanlig ordning och dels åtgärder enligt denna lag för bevarandet eller utkrävandet av lönefordringens rätt. I andra sakägares intresse synes en dubbel bevakning icke erforderlig. Om verkställd utmätning göres anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken (enligt 38 § inteckningsförordningen). Motsvarande anteckning göres då den i anledning av en konkurs upprättade bouppteckningen utvisar att fast egendom finnes i boet (21 § konkurslagen). Dessa anteckningar, som inflyta i gravationsbevis, tjäna till upplysning för dem som vilja utröna fastighetens gravationsförhållanden. Det bör understrykas att den särskilda rätt, som fordringsägaren enligt de nu berörda reglerna skall äga, är begränsad till det exekutiva förfarandet.

99 Någon allmän utsträckning av tiden för panträttens bestånd är det således icke fråga om. Detta är av stor betydelse, exempelvis om den verkställda utmätningen icke fullföljes. Reglerna i 16 § böra därför icke föranleda att bevakning underlåtes. Ett sådant underlåtande, liksom motsvarande underlåtenhet i fråga om att väcka talan, kan lätt leda till att möjligheterna att erhålla betalning ur fastigheten gå förlorade. 17 §. Av lagens hittills behandlade innehåll framgår vad en fordringsägare har att iakttaga för att njuta betalning ur fasligheten. I verkligheten har man därmed även givit till känna vilka försummelser från fordringsägarens sida som kunna leda till att hans rätt enligt denna lag går förlorad. Såsom en sammanfattning av dessa regler har dock i denna paragraf införts en uttrycklig lagbestämmelse om förlust av panträtt jämlikt denna lag. Denna bestämmelse tjänar också till att understryka den ställning 16 § intager i lagens system. 18 §. För att den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade panträtten ej skall inverka hindrande vid sammanläggningar har i andra stycket av lagrummet ett särskilt undantag gjorts beträffande områden som skola sammanläggas med annan fast egendom. Fråga uppkommer om ett motsvarande undantag bör göras i förevarande lagstiftning. När från en fastighet viss ägovidd avstyckas för att sammanläggas med annan fastighet torde man i regel icke ha att räkna med att sådan ägovidd bebygges innan sammanläggning kommit till stånd. Beträffande tomt gäller att nybyggnad icke är tillåten å tomt som icke är rättsligen bestående (18 § andra stycket stadsplanelagen). Administrativt bildad tomt är, då medgivande till tomtbildningen fordras enligt 3 kap. fastighetsbildningslagen, icke att anse såsom rättsligen bestående förrän sådant medgivande lämnats (1 kap. 2 § fastighetsbildningslagen). Medgivande jämlikt 3 kap. sistnämnda lag i fråga om sammanläggning av områden, som enligt fastställd tomtindelning utgöra tomt, måste således i detta fäll ha givits innan nybyggnad får ske. Spörsmålet om undantag från fastighetens ansvar för arbetstagares lönefordran torde sålunda i dessa fall vara av underordnad betydelse. Det är visserligen icke uteslutet att lönefordran, om särskilt undantag ej göres, kan komma att besvära område som skall ingå i sammanläggning, men det synes dock icke vara motiverat att i lagen intaga en motsvarighet till stadgandet i 11 kap. 2 § andra stycket jordabalken. Områdets ansvar för lönefordringar bör icke inverka hindrande på sammanläggningen. Såsom en allmän regel bör gälla att en fastighets ansvar för arbetstagares lönefordran icke skall utgöra hinder för fastighetens sammanläggning med annan fastighet. Verkan av en sammanläggning blir att det ansvar för en lönefordran, vilket förut vilat endast å en av de i sammanläggningen ingående fastigheterna, kommer att övergå på hela den nybildade fastigheten.

100 Denna regel ligger i sakens natur och behöver, med hänsyn till innehållet i gällande författningar, 1 icke upptagas i den nya lagen. Det saknas anledning att beträffande sammanläggningen fordra samtycke av den som innehar lönefordran för vilken hela den nybildade fastigheten kommer att svara. Tillräckliga skäl att, då en av lönefordran besvärad fastighet skall sammanläggas med annan fastighet, fordra samtycke av den som innehar inteckning i den senare fastigheten, torde icke föreligga.2 Det är här fråga om en tidsbegränsad belastning och man synes icke ha att räkna med något praktiskt behov av en särskild föreskrift för tillvaratagande av inteckningshavarnas intressen. Även härvidlag har man att observera att lönefordringarna uppvägas av en ökning av den belastade fastighetens värde. För det fall att denna värdeökning tagits i anspråk genom fastighetens belastande med ny inteckning, kunna innehavare av inteckningar, som besvära annan i sammanläggningen ingående fastighet, beröras av lönebelastningen. Beträffande denna speciella situation kan man erinra om att lönefordringar enligt gällande rätt tillåtas att tränga undan inteckningar. Då den bebyggda fastigheten blir föremål för jorddelningsförrättning uppstår spörsmålet på vad sätt de nybildade fastigheterna skola belastas aV lönefordringar för vilka den uppdelade fastigheten häftat. 19 kap. 24 § jorddelningslagen upptager vissa stadganden som här äro av intresse. Beträffande fastighets ansvar för belopp, för vilket säkerhet åtnjutes på annan grund än inteckning, gives en föreskrift om tillämpning av vad som är stadgat i 37 § 3 mom. inteckningsförordningen rörande avsöndrat område. Föreskriften avser dock endast det fall att det avstyckade området — ensamt eller tillsammans med vad redan må vara från fastigheten avsöndrat eller avstyckat — utgör mera än en femtedel av fastighetens ägovidd. Då det på detta sätt föreskrives subsidiärt ansvar för vissa fall, synes lagstiftaren förutsätta att det avstyckade området för andra fall är helt fritt från ansvar för de belopp som beröras i lagrummet. 3 Undantag göres dock för ogulden köpeskilling. Motsvarighet till bestämmelserna i 19 kap. 24 § jorddelningslagen finns i 5 kap. 16 § fastighetsbildningslagen. 4 I detta senare lagrum upptages såsom huvudregel, att avstyckat områdes ansvar skall vara subsidiärt i fråga om belopp, för vilket säkerhet åtnjutes på annan grund än inteckning, utan att här någon arealgräns dragés. Vid tillkomsten av detta senare lagrum synes lagstiftaren ha utgått från att det avstyckade områdets ansvar, om uttrycklig begränsning ej föreskrivits, skulle i vissa fall ha varit primärt solidariskt. 5 Beträffande ett särskilt slag av gäld har i lagen den 3 september 1939 om enskilda vägar (68 §) införts en speciell regel om fördelningen av fastighetens ansvar. Ansvaret är subsidiärt solidariskt, så att i första hand de nybildade fastigheterna skola sig emellan dela ansvaret 1 17 § lagen den 18/8 1926 om sammanläggning av fastigheter å landet; 3 kap. 5 § och 4 kap. 2 § andra stycket lagen den 12 / 5 1917 om fastighetsbildning i stad. 2 Jfr 8 § lagen om sammanläggning av fastigheter å landet samt 4 kap. 3 § fastighetsbildningslagen. Ang. motiveringen till dessa lagrum se H II 1918 s. 448—451 samt 1927 s. 75—77. 8 Se H II 1926 s. 789 samt 1940 s. 453. * Jfr 18 § lagen den 2s / 4 1930 om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. s Se H II 1918 s. 472, 475—476 samt 1940 s. 453.

101 efter taxeringsvärdena men eventuellt uppkommande brist hos någon av dessa fastigheter fördelas mellan de övriga efter samma grund. Då flera fastigheter skola svara för samma lönefordran lorde, om inga särskilda bestämmelser givas för ansvarets fördelning, ansvaret bli primärt solidariskt, så att fordringen kan i sin helhet tagas ut ur vilken som helst av fastighetenia. Denna huvudregel rörande flera panters ansvar för samma fordran har i rättsskipningen tillämpats då lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken häftat vid särskilda fastigheter. 1 Beträffande arbetstagares lönefordran enligt den nya lagen kan det sättas i fråga om man icke borde stanna vid denna regel. Det skulle således icke givas några särskilda bestämmelser om fördelning av ansvaret å de olika fastigheterna. Fordringsägarens säkerhet skulle bli den bästa möjliga och han skulle icke behöva iakttaga speciella föreskrifter om skyldighet att i första hand vända sig mot viss fastighet eller att fördela sin fordran å skilda fastigheter. Vid en uppdelning av den bebyggda fastigheten skulle varje ägare till en nybildad fastighet stå risken att lönefordringen i sin helhet kunde bli uttagen just ur hans fastighet. Även om en fastighetsägare, som på så sätt fått svara för hela lönefordringen, tillerkändes rätt att av de övriga nybildade fastigheterna uttaga vad som skäligen borde belöpa på dem, skulle denna ordning kunna innebära en obillighet mot honom. Det synes vara möjligt att förena fordringsägarens krav på full säkerhet med fastighetsägarnas anspråk på en rättvis avvägning rörande varje fastighets ansvar. Icke någon av de fördelningsprinciper som finnas i de tre nyss berörda lagarna passar för den situation som uppstår då en av lönefordran belastad fastighet blir uppdelad. Med hänsyn till lönefordringens direkta samband med byggnaden bör den i första hand uttagas ur den nybildade fastighet till vilken byggnaden hör. Det ansvar som skall vila å denna fastighet bör vara oberoende av huruvida den exempelvis vid en avstyckningsförrättning blir stamfastighet eller utgör den avstyckade fastigheten. Övriga genom uppdelningen bildade fastigheter böra svara endast för den brist som kan uppstå i den fastighet till vilken byggnaden hör. Deras ansvar skall således vara subsidiärt. Liksom enligt regeln i 37 § 3 mom. inteckningsförordningen bör fordringsägaren vara berättigad att på en gång söka betalning ur samtliga fastigheter som svara för fordringen. Då det, jämte den fastighet till vilken byggnaden hör, bildas flera fastigheter, bör uppkommande brist dem emellan fördelas efter deras värden. Dessa värden skola bestämmas enligt de grunder som stadgas i 32 § inteckningsförordningen. Man äger förutsätta att det endast undanlagsvis skall uppkomma brist i den fastighet till vilken byggnaden hör. 19 §. Förutom det grundläggande stadgandet i 11 kap. 2 § jordabalken rörande fordran å ogulden köpeskilling för fast egendom finnas i åtskilliga lagar be1 Se rättsfallet H 1933: 522; jfr Olivecrona: Förfarandet, 1 uppl. s. 171, 2 uppl. s. 176; SvJT 1937: 221.

102 stämmelser rörande sådan fordran. Ofta gå dessa bestämmelser ut på att köpeskillingsfordran, för vilken fastighet svarar utan inteckning, skall vara likställd med intecknad fordran. 1 Beträffande lönefordran för vilken fastighet svarar enligt denna lag uppkommer motsvarande spörsmål. Det torde vara onödig omgång att i samtliga de lagar där lönefordringens rätt bör beaktas införa särskilda bestämmelser därom. E n tillfyllestgörande reglering av dessa spörsmål torde kunna erhållas genom en hänvisning till vad i allmän lag stadgas om ogulden köpeskilling för vilken fast egendom häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken. Vid konkurrens mellan lönefordran samt ogulden köpeskilling skall lönefordringen äga företräde, men i övrigt skall lönefordran vid tillämpning av skilda lagar beaktas på samma sätt som ogulden köpeskilling.

Om fastighetsägarens rätt till säkerhet. 20 §.

.

I det föregående har omnämnts att fastighetsägaren kan behöva skydda sig emot illojala åtgärder från en entreprenörs sida. En entreprenör kan nämligen utnyttja reglerna om fastighetens ansvar för arbetstagares lönefordran till att belasta fastigheten med sin gäld. Han kan göra det avsiktligen genom att använda sina tillgångar för andra ändamål än gäldande av arbetslönerna. Han kan också utan illojal avsikt framkalla samma situation genom att undergräva sin ekonomi. Det bästa sättet att bereda fastighetsägaren skydd 1 J ä m t e flera stadganden i inteckningsförordningen, utsökningslagen och konkurslagen kan här erinras om följande lagrum: Handelsbalken 17 kap. 16 §. Lagen den 8 / 4 1927 om inteckningshavares rätt till betalning ur ersättning, som utgår på grund av brandförsäkringsavtal, 7 §. Lagen den 29/E 1931 om avstyckat eller avsöndrat områdes befriande från ansvar för inteckning i stamfastighet 21 §. Lagen den 12 / 5 1917 om expropriation 47, 48, 57 och 59 §§. Lagen den l8/„ 1925 om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område 6 och 14 §§. Vattenlagen 9 kap. 9, 17, 46, 54, 69 och 73 §§. Lagen den l 8 /, 1919 om flottning i allmän flottled 13 §. Lagen den 2,/« 1902 innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar 1 §. Gruvlagen 42 och 43 §§. Lagen den 28/5 1886 angående stenkolsfyndigheter m. m. 14 och 18 §§. Lagen den 30/„ 1943 om allmänna vägar 20 §. Lagen den 22/„ 1921 om ströängars indragande till kronan 50 och 60 §§. Lagen den 21 / e 1940 om krigsskadeersättning 9 §. Lagen den 2S/e 1909 angående naturminnesmärkens fredande 3 §. Lagen den 12 / 6 1942 om skydd för kulturhistoriskt märkliga byggnader 4 §. Lagen den 20/e 1924 om återköpsrätt till fast egendom 17 §. Lagen den 18/„ 1925 angående förbud i vissa fall för bolag, förening eller stiftelse att förvärva fast egendom 9 §. Lagen den s o /, 1916 om vissa inskränkningar i rätten a t t förvärva fast egendom eller gruva eller aktie i vissa bolag 8 §. Förordningen den l5/io 1880 innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg under konkurs 9 §. Lagen den " / , 1926 om sammanläggning av fastigheter å landet 8, 14 och 17 §§. Lagen den 12 / 6 1917 om fastighetsbildning i stad 3 kap. 3 och 5 §§, 4 kap. 2 och 3 §§ samt 5 kap. 16 §. Stadsplanelagen den "/» 1931 29 §.

103 torde vara att möjliggöra för honom att hålla en viss del av entreprenadsumman inne. En reglering av fastighetsägarens rätt i detta avseende kan givetvis ske genom entreprenadkontraktets innehåll. I fastighetsägarens intresse bör det emellertid genom lag fastslås, att han är berättigad att av entreprenadsumman innehålla erforderligt belopp. I princip bör han äga rätt att innehålla ett belopp som svarar mot fastighetens ansvar enligt denna lag. Ansvarets storlek kan delvis direkt utläsas ur bevakningsinlagorna och övriga handlingar hos inskrivningsdomaren. Är det uppenbart att fastigheten icke häftar för ett bevakat belopp, skall rätt att innehålla motsvarande belopp icke förefinnas. Till den del fastighetens ansvar avser lönebelopp som ännu icke bevakats, kan det möta särskilda svårigheter att beräkna det exakta beloppet. För fastighetsägarens rätt att innehålla medel skall en exakt beräkning icke vara nödvändig. Det bör räcka att det finns grundad anledning att antaga, att fastigheten häftar för arbetslön till visst belopp. Rätten att hålla medel inne skall upphöra då fastighetens ansvar upphör. Tidpunkten för upphörandet kan framgå av handlingarna i inskrivningsakten. Den betalningsskyldige entreprenören kan också särskilt styrka förhållandet, t. ex. genom att visa att arbetslönen utbetalts. Rätten att hålla medel inne skall även upphöra om entreprenören ställer säkerhet. I lagen har icke upptagits någon föreskrift om skyldighet för entreprenören att ställa säkerhet. Om fastighetsägaren önskar sådan måste saken ordnas genom avtal med entreprenören. Då det mellan fastighetsägaren såsom byggherre samt arbetstagaren stålen kedja av entreprenörer eller andra företagare, måste envar av dessa i förhållande till sin avtalspart äga samma rätt som fastighetsägaren i förhållande till huvudentreprenören. Ehuru det icke kan förnekas att metoden med innehållande av entreprenadbelopp kan vålla byggnadsföretagarna en del besvär, torde dessa olägenheter icke få överdrivas. I det övervägande antalet av alla byggnadsföretag torde entreprenörens ekonomiska ställning vara känd av byggherren. Då entreprenörens ekonomi är känd såsom betryggande behöver fråga om innehållande av medel aldrig uppkomma. I andra fall kan den som utlämnat ett byggnadsarbete på entreprenad själv sörja för att de å varje avlöningsdag förfallande lönerna utbetalas, eller åtminstone kontrollera att utbetalning sker. Osäkerheten begränsas då till sådana belopp som bruka stå inne under viss tid, d. v. s. framför allt till ackordsöverskotten. Dessa torde erfarenhetsmässigt kunna i viss mån till beloppet uppskattas. I praktiken får man räkna med att i de osäkra fallen ett mot innestående ackordsöverskott svarande belopp hålles inne tills bevaknings tiden utgått, alltså några månader från det arbetet å byggnaden avslutades. Gentemot det framförda påståendet att det särskilt för hantverkare och andra mindre företagare skulle leda till svårigheter om utbetalningen av entreprenadsumman fördröjdes, kan man erinra att det för dem torde vara jämförelsevis enkelt att visa hur det förhåller sig med arbetslönerna. De ha alltid möjlighet att få ut den del av entreprenadsumman som utgör deras

104 företagarvinst eller som motsvarar deras egen insats i arbetet. Slutligen finns alltid utvägen att ställa säkerhet. Lagens bestämmelser i denna del kunna sägas bygga på att fastighetsägaren bör så följa byggnadsarbetets gång att han erhåller kunskap, huruvida arbetslönerna betalas eller belasta fastigheten. I regel torde det bli känt om lönerna icke utbetalas. Då så erfordras får fastighetsägaren vidtaga anordningar för att bli underrättad. Vid hänvändelse till arbetstagarna torde dessa i normala fall lämna upplysning om hur det förhåller sig med arbetslönens utbetalande. I undantagsfall kan det väl tänkas att arbetstagarna beviljat sin arbetsgivare anstånd med lönebetalning och samtidigt utfäst sig alt icke till utomstående lämna uppgift om förhållandet. Tillräckliga skäl att i lagen stadga en upplysningsplikt för arbetstagarna gentemot fastighetsägaren synas icke föreligga. Inom utredningen har det ifrågasatts huruvida icke arbetstagarna borde åläggas att omedelbart efter det att deras arbetsgivare brustit i sin skyldighet att betala lön därom underrätta fastighetsägaren. Denne kan vara i behov av en sådan underrättelse med hänsyn till den jämförelsevis långa tid som förflyter innan bevakning måste ske samt till de tillägg och räntebelopp som kunna tillkomma under tiden. Denna underrättelse skulle då icke utgöra förutsättning för uppkomsten av panträtten, men dess åsidosättande borde medföra skadeståndsplikt. Det synes emellertid oegentligt att lägga en sådan underrättelseplikt å arbetstagare, vilka icke trätt i förbindelse med fastighetsägaren. I och för sig är det icke riktigt att den risk för förlust, som en fastighetsägare kan ådraga sig genom samarbete med mindre vederhäftiga entreprenörer, överföres på arbetstagarna. Lagbestämmelserna torde få den indirekta effekten att byggherrar och andra byggnadsföretagare i eget intresse undvika samarbete med mindre vederhäftiga entreprenörer. Vad fastighetsägaren nödgas betala till arbetstagarna eller dessa uttaga ur hans fastighet enligt denna lag, skall han äga rätt att söka åter av den som är betalningsskyldig. Härom skola vanliga regler gälla och det har icke ansetts nödigt att upptaga några bestämmelser i detta ämne i lagen.

Om särskilda inskrivningsåtgärdor. 21 §. Den gjorda bevakningen skall bekantgöras på liknande sätt som andra fastighetsgravationer genom anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken. Själva bevakningsinlagan skall icke intagas i inteckningsprotokollet utan förvaras på annat sätt. Anteckningen i fastighetsboken skall icke innehålla annat än att anspråk framställts om betalning ur fastigheten för byggnadsarbetares lönefordran. Det är lämpligt att anteckningen regelmässigt erhåller denna lydelse eller någon motsvarande som i oförändrad form kan användas såväl då anteckning sker i anledning av bevakning som då anteckningen göres på grund av att talan väckts, utan föregående bevakning,

105 om betalning ur fastigheten. Att belasta fastighetsboken med ytterligare uppgifter är olämpligt. Anteckningen tjänar som en varning att fastigheten är belastad med arbetstagares lönefordringar; närmare upplysningar rörande dessa fordringar måste vid varje tidpunkt hämtas ur bevakningsinlagorna och övriga handlingar i akten. I domkretsar där inteckningsprotokollet ersatts med inskrivningsakter måste anteckning om bevakningen göras — förutom i dagboken för inskrivningsärenden — i fastighetsboken. Däremot bör bevakningsinlagan, om kronologiskt aktsystem föres, icke insättas på den plats som svarar mot dess dagboksnummer; där bör endast insättas en handling med hänvisning till akten. Detta sammanhänger med att alla upplysningar om bevakningar som avse samma byggnadsföretag skola samlas på ett ställe. Där realaktsystem föres böra bevakningsinlagorna förvaras i inskrivningsakten, men inom denna vara sammanförda för sig till en akt. Beträffande domsagor där inteckningsboken ännu icke ersatts av ny fastighetsbok, skall vad som stadgas om den senare gälla om inteckningsboken. Lagtexten hör icke belastas med bestämmelser därom. Alla bevakningar som avse samma byggnadsföretag skola sammanföras till en akt. Särskild förteckning över bevakningsinlagorna skall upprättas för att biläggas akten. På så sätt komma alla upplysningar rörande den belastning å fastigheten som härrör från ett och samma byggnadsföretag att vara samlade på ett ställe. Akten skall på lämpligt sätt förvaras av inskrivningsdomaren. Den skall givetvis förses med anteckningar som motsvara anteckningarna i dagboken samt inteckningsprotokollet och fastighetsboken, så att man med ledning av dessa senare kan återfinna akten. Detaljföreskrifter i dessa frågor torde icke erfordras. Göres allenast en bevakning kommer inlagan att bilda en akt för sig. Mot varje akt skall svara allenast en anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken. Anteckning om dagen för varje bevaknings upptagande är icke av sådan betydelse att det är motiverat att tynga fastighetsboken med motsvarande uppgift. Senare inlagor som avse samma byggnadsförelag skola — jämte det de anmärkas i dagboken — förses med anteckning om dagen då inlagan inkom samt läggas till akten och uppföras å förteckningen. Anteckningen om dagen då inlagan inkom är nödvändig för att del skall kunna prövas om bevakning skett i rätt tid. A den över bevakningarna förda förteckningen skola såvitt möjligt upptagas för varje bevakad lönefordran dess belopp och förfallodag. Förteckningen kommer på så sätt alt ge en mera överskådlig sammanställning rörande fastighetens belastning. Någon självständig betydelse kunna dessa anteckningar dock ej tilläggas. Varje verklig bedömning av fastighetens belastning måste grundas på innehållet i akten. Någon prövning av de bevakade lönefordringarna skall icke göras i inskrivningsärendet. Förfarandet går ut på en registrering och det medger icke slitande av tvister mellan parterna. Även tvistiga fordringsbelopp kunna bevakas och registreras. Fordringsägaren är i behov av bevis att den av honom sökta registrerings-

106 åtgärden blivit vidtagen. Det ena exemplaret av bevakningsinlagan skall tjäna detta ändamål. Det skall utgivas till bevakanden, försett med bevis om att vederbörlig anteckning skett. Bevakningen skall anses vara gjord den dag då inlagan inkom. Avvisas ansökningen kommer någon anteckning icke att verkställas i inteckningsprotokollet eller fastighetsboken, enär vad som förekommit saknar betydelse vid bedömande av lönefordringens ställning. över inskrivningsdomarens beslut skall klagan kunna föras i vanlig ordning. 22 §.

Man kan antaga att åtskilliga bevakade lönefordringar komma att bli betalda inom kort tid efter det bevakning skett. I och med att en lönefordran betalas upphör fastighetens belastning. Något utrymme för ägarehypctek eller dylikt kan det icke finnas här, enär fordringsförhållandet upphört genom betalningen och fastighetens ansvar avsett just tryggandet av denna betalning. 1 Den form för säkerställande av fordringsägaren som här valts kan sägas innebära, att man gått tillbaka till intecknandets ursprungliga uppgift att uttrycka ett verkligt skuldförhållande. Skälen till att man här icke bör genom inskrivningsåtgärden skapa en pant, vilken skulle kunna begagnas för säkerställande av vilken fordran som helst, torde icke behöva närmare utvecklas. Vid vanliga inteckningar är pantens värde och plats i förmånsrättsordningen fastställda enligt ett artificiellt syslem efter vilket fordringsägaren har att rätta sig. Beträffande lönefordringarna däremot betingas den särskilda förmånsrätten av omständigheter som hänföra sig till själva fordringen. Det är önskvärt att inskrivningshandlingarna lämna så fullständiga upplysningar som möjligt rörande fastighetens belastning i varje ögonblick, varför bevakningar som upphört att gälla böra förses med anteckning därom. Uteslutet är väl icke att man skulle kunna ålägga bevakanden en plikt att återkalla sin bevakning, så snart betalning erhållits för den bevakade fordringen. Det är dock icke lämpligt att meddela en sådan föreskrift. I stället bör det stå bevakanden fritt att återkalla sin bevakning, då han själv anser sig kunna göra det. Varje fordringsägare skall äga befogenhet att verkställa återkallelse i fråga om fordran som bevakats för hans räkning. Delia även om bevakningen icke gjorts av honom personligen eller icke avsett enbart hans fordran, exempelvis då någon representant för ett arbetslag verkställt bevakning för medlemmarna i laget. Å andra sidan torde man icke kunna vägra att godkänna en återkallelse som gjorts av bevakanden, även om denne endast är representant för andra. Återkallelse får dock givetvis icke verkställas av obehörig person. Särskilda lagregler rörande lösningen av de spörsmål som här kunna uppkomma torde icke vara erforderliga. I tveksamma fall kan inskrivningsdomaren giva sin anteckning å bevakningsinlagan en mot den oklara situationen svarande formulering. Av egentlig betydelse torde denna fråga bli endast då den som vill återkalla den bevakade lönefordring1

Jfr H II 1924 s. 200 angående motsvarande fråga vid p a n t r ä t t i spannmål.

107 en gör gällande, att han efter överlåtelse från arbetstagaren blivit ägare av den. Om den påstådda överlåtelsen icke styrkes torde den tvistiga frågan, om återkallelse behörigen skett, få lämnas öppen. Inskrivningsdomaren bör göra anteckning om de uppgifter sökanden lämnat. Fastighetsägaren och arbetsgivaren, om särskild arbetsgivare finnes, ha intresse av att minskningar i fastighetens belastning komina alt framgå av bevakningshandlingarna. De måste därför tillerkännas rätt att inför inskrivningsdomaren visa, att bevakad fordran blivit betald eller att fastighetens ansvar eljest upphört. Genom en sådan rätt beredas fastighetsägaren och arbetsgivaren tillfälle att, då bevakningarna äro besvärande, genom en uppgörelse med arbetstagarna befria fastigheten från dess ansvar samt tillse att motsvarande anteckning i inskrivningsdomarens akt kommer till stånd. Hinder skall icke möta att inskrivningsdomaren upptager en ansökan som avser anteckning om att en del av en bevakad fordran blivit gulden. Om exempelvis endast en del av en fordran är tvistig och den icke tvistiga delen regleras, kan det vara av intresse för fastighetsägaren och arbetsgivaren att uppgift därom inflyter i akten. På vad sätt det skall styrkas att lönefordran blivit betald torde icke kunna angivas i lagen. Om det rättsliga läget är oklart får även i detta fall anteckningen jämkas därefter. Då fastighetsägaren eller arbetsgivaren icke påstår, att fordringsrätten upphört eller att faslighetens ansvar eljest icke kvarstår, utan i stället hävdar att någon for.lringsrätt eller något ansvar för fastigheten aldrig funnits, föreligger en tvist som icke kan avgöras i inskrivningsärendet. Inskrivningsdomaren skall därför i dessa fall icke göra någon anteckning som kan rubba fordringsägarens rätt, men han är oförhindrad att till akten foga de handlingar som i saken åberopats. Fastighetens ansvar kan upphöra jämväl på det sättet att, sedan bevakning skett, tiden för fastighetens ansvar löper ut utan att talan väckes om betalning ur fastigheten. Även i detta fäll bör inskrivningsdomaren, när förhållandet visas, anteckna att fastighetens ansvar upphört. Någon skyldighet för honom att av eget initiativ undersöka detta förhållande för varje särskild bevakning bör icke stadgas och ej heller skall det åvila honom att självmant göra sådan anteckning å varje särskild inlaga. I detta avseende måste man beakta den komplikation som kan vållas därav att utmätning eller konkurs inträffat. Eftersom fastighetens ansvar kan i det exekutiva förfarandet göras gällande enligt reglerna i 16 §, bör anteckning om att fastighets ansvar upphört icke göras förrän det klarlagts, att utmätning eller konkurs icke inträffat å tid som anges i 16 §. 23 §.

En viktig synpunkt vid utformningen av reglerna rörande lönefordrans bevakande och uttagande ur fastigheten är, att nödiga upplysningar rörande fastighetens belastning skola såvitt möjligt framgå av inskrivningsdomarens handlingar. För att dessa handlingar icke skola ge en felaktig bild av fastighetens verkliga belastning skulle det strängt taget erfordras, icke endast att

108 talan om betalning ur fastigheten väckes medan fastighetens ansvar ännu varar, utan att anteckning om den väckta talan blivit hos inskrivningsdomaren gjord före utgången av tiden för fastighetens ansvar. Om en regel av detta innehåll upprätthölles, kunde vid utgången av tiden för talans väckande genom granskning av inskrivningshandlingarna visshet vinnas, i vilken omfattning arbetslöner kunde uttagas ur fastigheten till följd av inledda rättegångsförfaranden. I lagen bör ingå en regel, avsedd att tjäna det nu angivna syftet. Skyldigheten att underrätta inskrivningsdomaren om den väckta talan skulle, efter förebild i gällande lagstiftning på angränsande områden, kunna läggas å den som väcker talan. Därest så skedde torde det för att garantera uppfyllandet av skyldigheten bli nödvändigt att såsom påföljd av försummelse föreskriva, att fordringsägarens talan skulle vara förfallen. Bristande fullgörande av de formella föreskrifterna skulle alltså utsätta fordringsägaren för rättsförlust. Vidare torde man, om talan väckts i rätt tid men bevis därom icke inkommit till inskrivningsdomaren, böra ge fordringsägaren visst rådrum för att inkomma med beviset. En viss tidrymd skulle då kunna förflyta mellan tiden för målets anhängiggörande samt dess antecknande hos inskrivningsdomaren. Av det anförda framgår att man i stället för å fordringsägaren bör lägga underrättelseplikten å den domstol där talan väckes. Enär inskrivningsdomaren regelmässigt är någon ledamot av rätten eller eljest befattningshavare vid domstolen, kominer skyldigheten för rätten att meddela inskrivningsdomaren alt talan väckts vara lätt att fullgöra. Sådan underrättelse skall givas så snart ske kan. Delgivning av fordringsägarens stämningsansökan skall icke avvaktas. I dagboken över inskrivningsärenden torde ärendet böra antecknas omedelbart samt dess vidare behandling hos inskrivningsdomaren ske å nästa inskrivningsdag. Även i ett sådant ytterlighetsfall, som att talan väckes å sista dagen för fastighetens ansvar, kan ärendet dock komma till inskrivningsdomarens kännedom så snabbt, att det vid granskning av inskrivningshandlingarna behöver framträda allenast en kortare tids lucka mellan fastighetens på bevakning (eller direkt på lagens regler) grundade ansvar samt det ansvar som kan åläggas fastigheten i det anhängiggjorda målet. Någon särskild form för underrättelsen bör icke föreskrivas. 1 Sedan underrättelse inkommit till inskrivningsdomaren att talan väckts, skall denne göra anteckning därom. Anteckningen skall göras å bevakningsinlagan om sådan finnes i akten. Har talan väckts utan att bevakning av samma fordran föregått skall anteckning göras på lämpligt sätt i akten. Avskrift av stämningsansökningen kan exempelvis läggas i akten samt uppgift om målet införas å förteckningen över bevakningarna. Har någon akt rörande byggnadsföretaget icke blivit upplagd då talan väckes, måste den inkomna underrättelsen behandlas på samma sätt som då bevakning första gången göres rörande visst byggnadsföretag. Om den väckta talan skall an1 Jfr vad som gäller om anteckning om ansökan om sammanläggning samt om beslut däröver enligt 20 § lagen om sammanläggning av fastigheter å landet.

109 teckning då göras i inteckningsprotokollet och fastighetsboken samt akt uppläggas. Antecknings systemet vilar på principen att alla anteckningar enligt denna lag göras i akten, såväl i fråga om bevakningar som beträffande anhängiggjorda mål, samt att varje akt motsvaras av en enda anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken. De anteckningar som ske med stöd av andra lagar följa vanliga regler; detta gäller om utslag i mål om betalning ur fastigheten. 24 §.

Därest fordringsägaren återkallar sin talan eller låter den förfalla, exempelvis därför att han erhållit betalning för sin lönefordran, är det visserligen icke nödvändigt men dock lämpligt att motsvarande anteckning inflyter i akten, så att denna icke ger en felaktig bild av fastighetens belastning. Någon skyldighet att taga initiativ till sådant antecknande bör icke läggas vare sig å fordringsägaren eller å inskrivningsdomaren. Anteckning skall vara beroende av att förhållandet styrkes inför inskrivningsdomaren. Särskilt för fastighetsägaren är det av intresse att ur akten rensas ut uppgifter som icke längre äro av betydelse. Även då en väckt talan ogillats kan det vara lämpligt att anteckning därom verkställes i akten. Det möter icke hinder att inskrivningsdomaren av eget initiativ rensar ut äldre anteckningar, då det är uppenbart att de sakna betydelse. 25 §.

Då fastighetens ansvar för de bevakade fordringarna upphört och akten ej heller i övrigt innehåller någon anteckning rörande fordran för vilken fastigheten häftar, skall inskrivningsdomaren avsluta akten. Har domstol fastställt fordran till betalning ur fastigheten sker särskild anteckning därom och akten behöver ej hållas öppen för att tjäna till upplysning om den domfästa fordringen. I tveksamma fall bör akten lämnas oavslutad; först då det är klart att den ej längre h a r någon betydelse skall den avslutas. Då byggnadsarbete ännu pågår kan det tänkas att nya bevakningar inkomma, vilka avse samma byggnadsföretag och därför lämpligen böra förvaras i samma akt. Skulle nya bevakningar inkomma efter det akten avslutats, måste ny akt uppläggas och ny anteckning göras i inteckningsprotokollet och fastighetsboken. Sedan akten avslutats bör den i fastighetsboken influtna anteckningen i anledning av dess uppläggande avföras genom en ny anteckning. Denna senare anteckning bör göras i den kolumn där dödning av inteckning anmärkes. I inteckningsprotokollet skall antecknas att akten avslutats, varvid hänvisning göres till anteckningen om aktens uppläggande. 8— 482785

110 Om allmänna byggnads- och anläggningsarbeten. 26 §.

För bevarande och utkrävande av arbetstagares rätt enligt denna lag till betalning för arbete som avses i 2 § bör det i lagen givas vissa närmare bestämmelser, vilka i huvuddrag motsvara dem som meddelats beträffande arbetstagares anspråk på lön för arbete vid enskilda byggnadsföretag. F ö r bevarande av sin rätt mot byggherren skall arbetstagaren skriftligen anmäla sin fordran. Denna anmälan är en nära motsvarighet till bevakning. Den skall göras hos den myndighet som utanordnar medel till företagaren för "et utförda arbetet. Det ankommer i princip på arbetstagaren att själv förskaffa sig kännedom om vilken denna myndighet är. Skulle anmälan emellertid göras hos fel myndighet har denna givetvis att utan dröjsmål överlämna anmälningsskriften till behörig myndighet. Tidsfristerna för anmälan skola vara desamma som för bevakning. 27 §.

Innehållet i anmälningsskriften skall i tillämpliga delar vara detsamma som i bevakningsinlaga. 28 §.

Den formella behandlingen av en inkommen anmälningsskrift kan göras väsentligt enklare ä n handläggningen av ett bevakningsärende. Är anmälningsskriften ofullständig bör myndigheten söka få bristen avhjälpt genom hänvändelse till arbetstagaren eller på annat lämpligt sätt. Myndigheten intar en sådan ställning till arbetsföretaget att den har helt andra möjligheter än inskrivningsdomaren att själv eller genom underordnade organ taga nödiga initiativ för att lägga ärendet till rätta. Avvisning i egentlig mening torde icke böra ske, men en anmälan synes kunna lämnas utan avseende då den uppenbarligen saknar betydelse. Någon särskild påföljd bör icke knytas till att anmälningsskriften brister i de avseenden varom talas i 27 § första stycket. Det är däremot nödvändigt att upprätthålla kravet att anmälan skall göras i rätt tid. Har anmälan gjorts för sent medför den ingen rättsverkan enligt denna lag. Om anmälan som gjorts i rätt tid skall underrättelse lämnas den arbetsgivare som är betalningsskyldig för den anmälda arbetslönen. Har arbetstagaren icke redan bevisligen verkställt delgivning, skall myndigheten ombesörja att arbetsgivaren erhåller del av anmälningsskriften. Denna delgivning kan ske i vilken form som helst. Vid delgivning genom myndighets försorg skall arbetsgivaren anmanas att yttra sig i anledning av anmälningen. 29 §. För närvarande gäller enligt bestämmelse i upphandlingsförordningen att lönebelopp som ostridigt tillkomma en arbetstagare hos en statens entreprenör kunna av vederbörande myndighet utbetalas direkt till arbetstagaren.

Ill Denna anordning bör bibehållas såsom en lämplig komplettering av skyddet för arbetstagare vid allmänna byggnads- och anläggningsarbeten. Är det ostridigt att den anmälda arbetslönen är intjänt och till betalning förfallen, bör myndigheten utbetala beloppet till arbetstagaren. Skulle denne på grund av införsel, utmätning eller dylikt icke själv äga lyfta beloppet skall detta utbetalas till den som är berättigad därtill. Motsvarande skall givetvis gälla om arbetstagaren överlåtit beloppet eller fordringen eljest må göras gällande av annan. Råder det tvist eller ovisshet angående fordringsförhållandet, är det icke vederbörande myndighets sak att uppträda såsom domare i tvisten. Beträffande enskilda byggnadsföretag, där arbetstagaren skyddas genom panträtt i fastigheten, måste en process om betalning ur fastigheten föras mot fastighetens ägare, och processen rörande själva fordringsanspråket blir en del av detta domstolsförfarande. Vid de allmänna byggnadsföretagen kan byggherren hållas utanför processen rörande fordringsförhållandet genom anlitande av ett nedsättningsförfarande. Genom lagen den 24 mars 1927 om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar har en gäldenär beretts möjlighet att genom nedsättande av pengar befria sig från sin skuld. Denna utväg bör anlitas även i nu förevarande fall. Strängt efter lagens ord kunna dessa fall kanske icke föras under 1927 års lag, enär företagarens egenskap av rätt borgenär i förhållande till byggherren icke behöver vara tvistig. Därför erfordras det ett uttryckligt stadgande att nedsättning skall ske. Sedan nedsättning skett skall arbetstagarens rätt till beloppet prövas enligt reglerna i 1927 års lag. Om entreprenören medgiver arbetstagaren rätt att lyfta beloppet, får detta anses som om betalning erbjudits denne. Då arbetstagaren själv genom sin anmälan föranlett nedsättning får han anses pliktig att mottaga betalning i denna ordning. Medel för verkställande av utbetalning till arbetstagaren eller av nedsättning erhåller byggherren i första hand genom att taga ställd säkerhet i anspråk på sätt i det följande angives. I den m å n så ej kan ske har myndigheten att anlita entreprenadsumman. Någon egentlig skyldighet att på eget äventyr bedöma, huruvida en anmäld men stridig lönefordran tillkommer arbetstagaren eller icke, bör icke läggas å vederbörande myndighet. Finnes det uppenbart att arbetstagares krav på arbetslön saknar grund, skall dock myndigheten lämna anmälningen utan avseende. Såsom uppenbart ogrundad kan anmälningen framstå, om det visas att lönen blivit gulden eller att arbetet icke kan anses såsom byggnads- eller anläggningsarbete i denna lags mening. 30 §. Arbetstagares rätt att mot stat eller kommun göra gällande dess ansvar för lönefordran enligt 2 § bör, liksom motsvarande rätt till betalning ur fastighet, vara tidsbegränsad. De erforderliga tidsfristerna böra helt överensstämma med dem som angivas i 11 §. Bestämmelserna få här karaktär av preskriptionsstadganden.

112 31 §. Denna paragraf är en direkt motsvarighet till 17 §. Innebörden av lagens uttryck, att arbetstagaren förlorat sin rätt enligt denna lag till betalning av byggherren, är densamma som i andra motsvarande lagstadganden. 1 32 §.

En i det föregående berörd tankegång, att den av stat eller kommun anlitade byggnadsföretagaren bör ställa säkerhet som jämväl avser utbetalandet av arbetslönerna, anser utredningen vara riktig och böra i viss form förverkligas. Företagarens självklara skyldighet att betala arbetslönerna och att bära kostnaderna för den säkerhet som i arbetstagarnas intresse kräves, kominer genom skyldigheten att ställa säkerhet till tydligt uttryck. I lagtexten bör ingå ett stadgande att företagaren skall ställa säkerhet jämväl för arbetslönerna; det ankommer på den myndighet som sluter avtalet med företagaren att tillse att erforderliga bestämmelser rörande säkerhets ställande upptagas i avtalet samt att dessa bestämmelser sedermera efterlevas. Säkerheten skall ställas i arbetstagarnas intresse och kunna tagas i anspråk för gäldande av intjänta, förfallna arbetslöner. Den skall emellertid ställas till byggherren och den tjänar direkt även dennes eget intresse i det att säkerheten bereder byggherren täckning för hans återgångskrav, om han nödgats betala arbetslönerna. Säkerheten skall till sin art och storlek vara sådan att den bereder full trygghet för att arbetslönerna komma att betalas. Den myndighet eller tjänsteman, som med entreprenör träffar avtal om byggnads- eller anläggningsarbete, är enligt den föreslagna bestämmelsen pliktig att tillse att säkerhet ställes på sätt lagen stadgar. Någon rätt att diskretionärt avgöra, huruvida säkerhet i det särskilda fallet överhuvud erfordras eller icke, skall således icke förefinnas. Det kan för leverantörerna och andra ligga en fara uti att en entreprenör, som icke kan ställa säkerhet för arbetslönerna, i stället erbjuder uppmjukning av lyftningsplanen för entreprenaden. I stället för att normalt 10 procent innehålles av likviden kan kontraktet exempelvis skrivas så att entreprenören låter 20 procent stå inne, och säkerhet för arbetarnas löner skulle därmed bli obehövlig. Man kan säga att entreprenören på så sätt såsom säkerhet ställer kontanter, åstadkomna som del av entreprenadsumman. I sådana fall blir det emellertid lätt leverantörerna vilka genom förlängd kredit få stå för säkerheten. Även denna synpunkt talar alltså till förmån för den i förslaget intagna ståndpunkten, att säkerhet för arbetslönerna alltid skall ställas. Närmare föreskrifter rörande säkerheten ha ansetts icke böra inflyta i lagen. Upphandlingsförordningen talar om tre slag av säkerhet, nämligen värdehandlingar, borgen och försäkring i svensk försäkringsanslalt. Jämväl beträffande säkerhet enligt denna lag har man att räkna med dessa tre slag av säkerhet. Den form av säkerhet som kallas bankgaranti utgöres i regel 1

Jfr t. ex. lagen om nyttjanderätt till fast egendom 2 kap. 41 § och 3 kap. 41 §.

113 av borgen. I fråga om storleken av en betryggande säkerhet torde det vara praktiskt möjligt att vid olika slag av arbeten beräkna såväl förhållandet mellan arbetslönerna och entreprenadsumman som den del av arbetslönerna, vilken vid olika stadier av arbetsföretaget, särskilt vid tidpunkten för dess avslutande, kan stå inne i form av intjänla, oguldna ackordsöverskott eller eljest, därest timlönen och ackordsförskotten erlagts i rätt tid. Genom ett anmälningsförfarande kan man åstadkomma att förfallna, oguldna lönebelopp komma till vederbörande myndighets kännedom. Den för anmälan stadgade tidsfristen ger ett mått på det högsta belopp som kan utestå oguldet efter förfallodagen utan att behöva anmälas. En annan omständighet av stor betydelse för säkerhetens storlek är den i det följande berörda rätten att innehålla entreprenadbelopp. Sannolikt skall det visa sig möjligt att begränsa säkerheten till 5—10 procent av entreprenadsumman. Då en bankgaranti i årlig avgift för närvarande torde betinga 1 procent av garantibeloppet, skulle den årliga kostnaden för säkerheten vid en entreprenad å 1 000 000 kronor icke behöva uppgå till mera än 500—1 000 kronor. Den direkta fördyring av entreprenadarbeten, som kan vållas av kravet på utvidgad säkerhet, rör sig således om ganska ringa belopp. Vid utfärdandet av bankgaranti torde bankerna i princip kräva att bankmässig säkerhet erbjudes. Då företagaren är av banken känd för yrkeskompetens, vederhäftighet och personlig pålitlighet torde dock kraven på säkerhet jämkas därefter. Den minskning av konkurrensen om de allmäna entreprenaderna, som förevarande krav på säkerhet kan föranleda, torde icke bli till någon verklig olägenhet för det allmänna. Redan nu gäller grundsatsen att endast vederhäftiga och pålitliga företagare, som kunna antagas komma att göra rätt för sig gentemot sina arbetare, få komma i fråga vid anbudsprövningen. Om en måttlig skärpning av säkerhetskravet skulle från konkurrensen utesluta någon företagare, vars vederhäftighet eller pålitlighet icke kunnat säkert bedömas, torde detta lika ofta kunna innebära en fördel som en olägenhet. Säkerheten skall omfatta icke endast arbetslönerna till de i entreprenörens egen tjänst anställda arbetstagarna utan lönerna för allt det arbete, som omfattas av entreprenörens åtagande. Om en huvudentreprenör i sin tur överlåter en del av entreprenaden till en underentreprenör skola jämväl underentreprenörens arbetare kunna erhålla betalning genom att den av huvudentreprenören ställda säkerheten tages i anspråk. Underentreprenörs skyldighet att säkerställa huvudentreprenören för dessa fäll har icke reglerats genom lagen; det är parternas sak att själva genom avtal ordna detta sitt mellanhavande. Då uppdelning av entreprenaden sker på det sättet, att byggherren träder i förbindelse med skilda företagare, vilka var för sig bli entreprenörer för olika delar av arbetet, skall givetvis envar av dessa ställa säkerhet endast i fråga om arbete som faller inom hans åtagande. Då säkerhet icke ställts eller den ställda säkerheten icke är betryggande aktualiseras byggherrens ansvar för arbetslönerna. Byggherren skall i förhållande till arbetstagarna svara för arbetslönerna i deras helhet. Enligt sakens natur äger arbetstagaren rätt att utkräva betalning av byggherren för

114 lönefordringen först sedan det visat sig, att lönen icke blivit i rätt tid och ordning gulden. Däremot skall arbetstagaren icke behöva visa, att den för lönen betalningsskyldige arbetsgivaren är ur stånd att betala eller ens att försök gjorts att framtvinga betalning från dennes sida. Huruvida arbetstagarna direkt skola kunna taga säkerheten i anspråk är ett spörsmål som icke bör regleras i lagen. Dess lösande måste i första hand bero på vad som avtalats vid säkerhetens ställande. Eftersom säkerheten ställts till byggherren bör det regelmässigt ankomma på denne att ombesörja att säkerheten, om så erfordras, tages i anspråk för betalning av arbetslön. Praktiska skäl tala också för att arbetstagarna skola vända sig till byggherren, när de vilja göra sina lönefordringar gällande mot annan än arbetsgivaren. Även i det fall att betryggande säkerhet ställts måste det alltså i det praktiska livet bli byggherren som, sedan arbetsgivaren brustit i sin skyldighet att betala arbetslönerna, i förhållande till arbetstagarna har att sörja för att lönerna bli betalda. Endast i det fall att byggherren vägrar att träda in bör det, såsom det slutliga medlet till realiserande av arbetstagarnas rätt, ifrågakomma att arbetstagarna hålla sig till den ställda säkerheten samt, om denna icke kan tagas i anspråk eller befinnes icke vara betryggande, väcka talan mot byggherren med yrkande om hans förpliktande alt till dem utge ogulden lön. Har byggherren på grund av bestämmelserna i denna lag erlagt betalning för arbetstagares lönefordran och är byggnadsföretagare eller annan i egenskap av arbetsgivare eller eljest betalningsskyldig för arbetslönen äger byggherren rätt att återkräva beloppet av den betalningsskyldige. Jämlikt denna regel äger byggherren också rätt att för sitt återgångskrav hålla sig till den ställda säkerheten. Särskilda bestämmelser härom synas icke böra inflyta i lagen, utan här gälla allmänna rättsgrundsatser. Till sitt skyddande bör byggherren äga rätt att innehålla entreprenadbelopp som svarar mot summan av de lönefordringar för vilka byggherren själv kan bli ansvarig. En sådan anordning är väl här icke alldeles nödvändig, eftersom byggherren kan sörja för sitt säkerställande genom att kräva borgen eller dylikt. Det är emellertid lämpligt att dessa båda förfaringssätt komplettera varandra. Det är helt naturligt att ställd säkerhet i första hand tages i anspråk, så att entreprenadsumman endast får tjäna såsom reserv för det fall att någon säkerhet ej längre finns att förfoga över. Rätten att hålla medel inne bereder möjlighet alt begränsa säkerhetens belopp. Lagreglerna om innehållande av entreprenadbelopp kunna nära ansluta sig till stadgandena i 20 §. Vid de allmänna entreprenaderna kan det mellan byggherren och arbetstagaren finnas icke endast den huvudentreprenör som i förhållande till byggherren åtagit sig hela arbetet utan även en eller flera underentreprenörer som i förhållande till huvudentreprenören åtagit sig delar av arbetet. Även dessa självständiga företagare som stå mellan huvudentreprenören samt arbetstagaren bli berörda om arbetstagare erhålla sin lön direkt från byggherren eller om nedsättning för lönen sker. För att icke huvudentreprenören skall

115 tillfogas förlust måste han äga rätt att av det vederlag som skall utgå till underentreprenör innehålla vad som svarar mot de löner denne skolat betala. Beloppet av vad som får innehållas för varje underentreprenör bestämmes således av det arbete som faller inom hans åtagande. Varje i kedjan ingående företagare skall i förhållande till den efterföljande äga den rätt till innehållande som nu sagts.

Ikraftträdandet. På flera punkter har den föreslagna lagen så nära anknytning till nya rättegångsbalken att den icke bör träda i kraft före denna. Om ett tidigare ikraftträdande skulle komma i fråga erfordras vissa övergångsbestämmelser.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 11 kap. 2 § jordabalken. Stadgandet i 11 kap. 2 § jordabalken om säkerhet i fast egendom för ogulden köpeskilling vilar på den tanken, att det sålda skall tjäna såsom pant för köpeskillingen. Om byggnadsarbete utföres å den försålda fastigheten kommer, enligt reglerna för vad som är tillbehör till fast egendom, ett tillskott till värdet av den för köpeskillingsfordringen gällande panten att åstadkommas. I fråga om värdetillskottet böra emellertid byggnadsarbetarnas lönefordringar äga bättre rätt än köpeskillingsfordringen. Liksom beträffande äldre inteckningar böra lönefordringarna, vid konkurrensen om det sammanlagda värdet av det försålda och det genom byggnadsarbetet tillskapade, äga företräde. Denna regel har fastslagits redan i 1 § av den nya lagen. Med hänsyn till avfattningen av 11 kap. 2 § jordabalken bör en erinran om byggnadsarbetares lönefordran och dess företräde intagas i sistnämnda lagrum.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 och 13 §§ handelsbalken. 4 §• I den mån en arbetstagare enligt den föreslagna lagen om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran äger en gällande panträtt i fast egendom för sin lönefordran, skall samma fordran vid konkurs icke dessutom vara förenad med den förmånsrätt som stadgas i 17 kap. 4 § handelsbalken. Man bör härvidlag upprätthålla grundsatsen att vad som täckes av den särskilda säkerhetsrätten icke skall åtnjuta den generella förmånsrätten. Om en arbetstagare ägt panträtt och förmånsrätt enligt den nya lagen men förlorat denna sin rätt genom försummelse i fråga om de för bevarandet eller utkrävandet av rätten föreskrivna åtgärderna, skall han emellertid kunna falla tillbaka på den generella förmånsrätten för arbetslön enligt 17 kap. 4 §.

116 Motsvarande skall gälla om hans särskilda rätt eljest upphört, exempelvis därför att fastigheten blivit exekutivt såld utan att lönefordringen blivit bevakad. Genom att underlåta bevakning eller anhängiggörande av talan kan en arbetstagare således uppge sin särskilda säkerhetsrätt för att kunna komma under 17 kap. 4 §. I regel måste dock ett sådant förfaringssätt för arbetstagaren innebära så stora risker att han icke torde finna det fördelaktigt att göra så. Dels kommer hans lönefordran då att konkurrera med övriga lönefordringar av annan natur och dels är det osäkert vilken egendom som kan finnas kvar att fördela i konkursen. Arbetstagare vid allmänna byggnads- och anläggningsarbeten skola givetvis vara bibehållna vid sin förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § i arbetsgivarens konkurs. Detsamma gäller om arbetstagare vid enskilda anläggningsarbeten eller vid sådana byggnadsarbeten i egentlig mening som icke falla under den nya lagen. Efter genomförandet av den nya lagen erhåller man tre olika typer av företrädesberättigade arbetslöner, nämligen betjänters och tjänstehjons lön för sista året, annan arbetares dagspenning eller avlöning som ej stått inne längre tid än sex månader efter förfallodagen (dessa båda med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken) samt byggnadsarbetares lönefordran i den mån den faller under den nya lagen. Det synes därför motiverat att i detta sammanhang upptaga frågan om en förenkling av 17 kap. 4 § på denna punkt. Detta lagrum är numera icke helt tillfredsställande. Mot kategorien »betjänter och tjänstehjon» kan det erinras att den, med den tolkning lagen givits, kommit att rymma fordringsägare av mycket olika slag; den använda beteckningen passar ej heller alltid för dem. 1 Särskilt är att märka att åtskilliga lönearbetare rätteligen höra till denna kategori. Gränsen mellan densamma samt kategorien »annan arbetare» torde nämligen skola dragas med ledning av anställningens natur av att vara fast eller tillfällig. Denna gränsdragning passar ej så väl till våra dagars förhållanden på arbetsmarknaden, där anställningsvillkoren ofta regleras genom kollektiva uppgörelser utan att skillnad göres mellan fast och tillfälligt anställda. Att ersätta den nuvarande kategoriindelningen med en annan, t. ex. genom att föra alla tjänstemän till en grupp, svarande mot betjänter och tjänstehjon, synes icke vara lämpligt. Tiden torde i stället nu vara inne att genomföra en enhetlig regel avseende alla hithörande anställda. När man går att arbeta samman bestämmelserna om betjänters och tjänstehjons lön med dem om annan arbetares avlöning har man att välja, om förmånsrätten skall gälla den lön som belöper på viss tid eller den lön som stått inne viss tid efter förfallodagen. 2 Det torde bli nödvändigt att välja det senare alternativet. Beträffande vissa arbetstagare kan det inträffa att ackordsöverskott eller annan sådan ersättning står inne ganska länge innan den förfaller till betalning. Man skulle möjligen kunna sätta i fråga att kombinera båda metoderna, så att stadgandet exempelvis skulle innehålla att förmånsrätten skulle avse avlöning som ej stått inne längre än 1 2

Jfr S v J T 1937 s. 779 och 782. Jfr Fjortonde nordiska juristmötets förhandlingar s. 118 (Björling).

117 sex månader från förfallodagen, dock ej för längre tid än sammanlagt ett fjärdedels år. Tillräckliga skäl att i detta sammanhang förorda en sådan begränsning av arbetstagares förmånsrätt har utredningen icke funnit föreligga. Den nuvarande tidsfristen om sex månader föreslogs redan 1891 men infördes först 1926 och då efter ganska starkt motstånd. Det saknas anledning att förkorta denna tid. Frågan kommer att gälla om man för »annan arbetares» del skall förlänga tidsfristen eller om man beträffande »betjänter och tjänstehjon» skall jämka tiden till vad som nu gäller för annan arbetare. Alla skäl synas tala för att man skall följa det senare förslaget. Den motivering som ursprungligen torde ha legat till grund för bestämmelserna om betjänters och tjänstehjons förmånsrätt, nämligen att man skulle trygga tillgången till de oundgängligaste livsförnödenheterna samt att dessa tjänare av grannlagenhetsskäl skulle underlåta att väcka talan mot sin husbonde, passa illa på åtskilliga högre befattningshavare som nu draga fördel av dessa bestämmelser. Vid tillkomsten av 1926 års lagändring togs frågan om betjänters förmånsrätt upp under riksdagsdebatten. Det framhölls att riskerna för fastighetskrediten delvis kunde föras tillbaka på de privilegierade tjänstemannalönerna som kunde uppgå till avsevärda belopp. 1 Det ifrågasattes om icke den ettåriga förmånsrätten för direktörer och andra högre tjänstemän i bolag borde beskäras. 2 Skäliga anspråk från dessa personalgruppers sida torde bli tillgodosedda genom de bestämmelser utredningen föreslår. Samtliga de lönefordringar som skola falla under bestämmelsen i 17 kap. 4 § handelsbalken torde visserligen kunna rymmas under beteckningen arbetares avlöning, men det synes dock vara lämpligt att använda ett uttryck som tydligare utmärker även den grupp som nu kallas betjänter. Utredningen h a r valt att även i detta lagrum införa beteckningen arbetstagare. Lagrummet skall alltså upptaga ett stadgande att förmånsrätt skall tillkomma arbetstagares avlöning, vilken ej stått inne längre än sex månader efter förfallodagen. Genom den förordade omformuleringen avser utredningen icke någon ändring beträffande de personer, de grupper av anställda, som skola åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Utredningen har visserligen övervägt att jämväl i detta lagrum genomföra en utvidgning av arbetstagarebegreppet, motsvarande den som föreslås i 3 § av lagen om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran. Till stöd för en sådan utvidgning kunna otvivelaktigt vissa skäl anföras. Den konflikt, som alltid kan uppstå mellan fordringar med tyst generell förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § samt intecknade fordringar, gör att man icke utan vidare kan föreslå en sådan utvidgning på samma skäl som utredningen låtit vara avgörande i fråga om byggnadsarbetares lönefordran. Förslag av den angivna innebörden måste i stället vara grundade på särskild undersökning, som icke faller inom ut1 2

Se Första kammarens protokoll 1926 nr 18 s. 10 och 15. Se nyssnämnda protokoll s. 26, 28 och 30 samt Andra kammarens protokoll 1926 nr 18 s. 15.

118 redningens uppdrag. I vad mån genom rättstillämpningen det allmänna civilrättsliga arbetstagarebegreppet kan vid tolkningen av 17 kap. 4 § utvidgas under inflytande av utvecklingen på angränsande områden, är ett spörsmål till vilket utredningen icke fattat ståndpunkt. 1 Att den nu föreslagna lagen om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran samt 17 kap. 4 § komma att erhålla olika räckvidd, synes icke böra väcka betänkligheter. Den föreslagna lagen är av speciell karaktär och avser ett så avgränsat område att m a n i stort sett kan överblicka, vilka nya kategorier av yrkesidkare som kunna komma under den föreslagna utvidgningen. Under 17 kap. 4 § ialla en mängd andra anställda och tolkningen av lagrummet måste därför i fortsättningen liksom hittills ske under beaktande jämväl av de särskilda synpunkter som hänföra sig till lagstiftningen om förmånsrätt. Sedan år 1910 ingår i 17 kap. 4 § handelsbalken en bestämmelse om att, då viss del av arbetares lön står inne hos arbetsgivaren till säkerhet för arbetarens fullgörande av sina skyldigheter, arbetaren för sålunda innestående lön skall äga samma förmånsrätt som stadgats för arbetares avlöning, evad fordringen stått inne längre eller kortare tid. Angående tillkomsten av denna bestämmelse kan följande anmärkas. Den s. k. äldre arbetsavtalskommittén avgav den 19 oktober 1901 förslag till lag om vissa arbetsavtal. Detta förslag innehöll en bestämmelse (15 §), att arbetsgivare skulle till säkerhet för arbetsavtals bestånd vid varje tillfälle, då betalning skedde av kontant lön, äga rätt att innehålla en femtedel, dock med viss begränsning av löneavdragens sammanlagda belopp. I anslutning härtill föreslog kommittén att i 17 kap. 4 § skulle införas en särskild regel om förmånsrätt för sådan del av arbetares lön som stode inne till säkerhet för arbetsavtalets bestånd. Kommittén synes själv ha uppfattat sina nu berörda förslag såsom betydelsefulla vid lösandet av den kommittén förelagda uppgiften att bereda skydd åt arbetsavtal som ingåtts i behörig ordning. I sin motivering anförde kommittén att arbetaren, som i regel saknade förmåga att ens till någon del ersätta den skada som han kunde vålla genom att bryta ett arbetsavtal, härigenom erhölle en undantagsställning, vilken vore menlig för rättsordningens helgd. Kommittén utgick från att arbetsgivarens rätt till arbetarens arbetskraft måste skyddas på ett mera verksamt sätt än som då var fallet. Ett sätt för frågans lösning bestode däri, att det skulle överlåtas åt arbetsgivaren att med stöd av civillag så ordna det privaträttsliga förhållandet mellan honom och arbetarna, att arbetsgivaren komme i tillfälle att för utfående av skadestånd av arbetarna själv hålla sig till dessas löner (självhjälpssystemet) .2 Grundtanken i detta system vore, att bristen på utmätningsbar egendom hos arbetaren skulle i arbetsgivarens intresse ersättas därigenom, att arbetarens intjänta arbetslön icke i sin helhet gjordes åtkomlig för honom å envar av de periodiskt återkommande avlöningsdagarna utan en del därav skulle avdragas och innehållas såsom säkerhet för ut1 2

Jfr prop. 1945 nr 88 s. 53. Betänkandet s. 27, 30, 49 och 74.

119 fåendet av den skadeersättning, arbetaren kunde bliva skyldig arbetsgivaren genom att i förtid lämna åtaget arbete. Enligt kommitténs mening kunde från principiell synpunkt ingen befogad anmärkning göras mot detta system, såvida löneavdragen komme till stånd under sådana former, att ingen annan förmån för arbetsgivaren än just avtalsgarantien därigenom vunnes. Kommittén uttalade att svårigheten att träffa arbetaren på civilrättslig väg uppmuntrade till avtalsbrott och faktiskt drivit upp dessa till ett oroväckande antal. Slutligen framhöll kommittén att tillämpningen av detta system måste överlämnas åt kontrahenternas fria överenskommelse men att bestämmelser dock borde lämnas för det fall att överenskommelse ej träffades. Det av kommittén framlagda förslaget upptogs i något förändrad form i propositionen nr 96 till 1910 års riksdag. Propositionens förslag till lag om vissa arbetsavtal innehöll en bestämmelse (32 §) av innebörd att, då överenskommelse träffats om rätt för arbetsgivaren att av arbetarens lön till säkerhet för dennes fullgörande av sina skyldigheter innehålla någon del, skulle gälla, att icke mera än en femtedel av den kontanta lönen finge innehållas. Vidare föreslogs en viss begränsning av löneavdragens sammanlagda belopp ävensom bestämmelser om beloppets insättning i sparbank eller viss förräntning av detsamma. Förslaget om tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken upptogs också i propositionen. I olikhet med 1901 års kommittéförslag förutsatte propositionen såsom villkor för att arbetsgivaren skulle äga innehålla någon del av arbetarens lön, att avtal därom träffats mellan arbetsgivaren och arbetaren. Förslaget var föranlett av en önskan att genom stadganden, som icke finge rubbas genom parternas överenskommelse, förebygga att avtalsvis bestämda avdrag å arbetarens lön sträcktes längre än som vore skäligt eller föranledde förlust för arbetaren. Förmånsrätten enligt 17 kap. 4 § var avsedd att i möjligaste mån säkerställa de arbetaren tillhöriga medlen i den händelse insättning i något fall skulle utebliva. Vid förslagets granskning inom lagrådet framställdes anmärkning mot lagbestämmelserna om löneavdrag. Ett justitieråd hemställde att 32 § i lagen måtte uteslutas ur förslaget. Hans motivering härför var att systemet för säkerställande av arbetsgivarens skadeståndsfordran syntes vara så värdelöst, att allt innehållande av lön lika gärna kunde vara förbjudet. Däremot fann han ej några talande skäl mot att överlämna till kontrahenternas avtalsfrihet såväl bestämmande av arbetsgivarens rätt att innehålla en del av arbetarens lön som ock avdragets storlek och sättet för de innehållna medlens förvaltning. 1 Inom riksdagen väcktes en motion (11:270) med yrkande bland annat att i lagen om vissa arbetsavtal skulle, i stället för de berörda bestämmelserna om löneavdrag, införas ett stadgande därom, att då i kollektivavtal eller eljest överenskommelse träffats om rätt för arbetsgivaren att av arbetarens lön till säkerhet för avtalets bestånd eller arbetarens fullgörande av sina skyldigheter innehålla någon del, den överenskommelsen skulle vara ogill. 1

Prop. 1910 nr 96 s. 177.

120 Vid riksdagsbehandlingen fann sig vederbörande utskott (särskilda utskottet nr 2) icke kunna biträda yrkandet att löneavdragssystemet måtte förbjudas. Utskottet framhöll att detta system visserligen dittills i allmänhet ej kommit till användning inom den egentliga industrien och att sannolikheten för att så framdeles komme att bli händelsen ej torde vara stor. Men på andra områden — fortsatte utskottet — och däribland företrädesvis inom jordbruket beträffande de mera lösa arbetarna, hade systemets tillämpning visat sig vara av behovet påkallad. 1 Utskottet hemställde att 32 § skulle uteslutas ur förslaget, enär missbruk av den dittills obegränsade rätten för arbetsgivaren att med arbetaren avtala om löneavdrag icke torde ha förekommit. Till följd av kamrarnas skiljaktiga beslut förföll förslaget till lag om vissa arbetsavtal. Förslaget om tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken, som ej föranlett någon erinran, antogs däremot av riksdagen och blev sedan upphöjt till lag. Bestämmelserna i 17 kap. 4 § handelsbalken om förmånsrätt för arbetslön, vilken innestår hos arbetsgivaren i säkerhetssyfte, äro, såsom den lämnade redogörelsen utvisar, en isolerad rest av ett mera omfattande lagstiftningsprojekt. Då själva den lagstiftning, till vilken dessa bestämmelser skulle ansluta sig, nämligen lagstiftningen om arbetsgivarens rätt att till säkerställande av en eventuell skadeståndsfordran göra avdrag å arbetarens lön, icke blivit genomförd, synes det enda som kunde motivera bibehållande av förmånsrättsreglerna skola ligga däri, att avtal om löneavdrag i säkerhetssyfte vore brukliga. Så är emellertid ej fallet. Såvitt utredningen har sig bekant skulle avtal av denna innebörd strida mot nu rådande uppfattning bland organisationerna på förevarande område. Lagregler till tryggande av arbetsfreden samt till garanterande av arbetsavtalens fullgörande äro numera upptagna i 1928 års lag om kollektivavtal. Då det mellan arbetsgivare och arbetare, som äro bundna a samma kollektivavtal, träffats överenskommelse om villkor som innebär avvikelse från kollektivavtalet, är en sådan överenskommelse ej gällande i vidare mån än avvikelsen må anses tillåten enligt kollektivavtalet (3 § lagen om kollektivavtal). I ett rättsfall har arbetsdomstolen uttalat sig i frågan huruvida vissa löneavdrag stodo i strid med 3 § lagen om kollektivavtal. Omständigheterna i fallet voro följande. Ett handelsbolag som drev fabriksrörelse hade träffat överenskommelse (av den 7 jan. 1939) med sina arbetare, att dessa skulle göra insatser i bolaget genom avdrag av 10 procent å de genom kollektivavtal bestämda veckolönerna. Avdraget belopp skulle gottskrivas varje arbetare å särskilt konto. För varje fullt 100-tal kronor i avdrag skulle arbetaren erhålla ett bevis om andel i bolaget till motsvarande belopp. —: Vederbörande fackförbund yrkade att kollektivavtalets bestämmelser skulle lända till efterrättelse och innestående resterande avtalsenlig lön utbetalas till arbetarna. Förbundet uttalade därvid såsom sin mening, att det visserligen stode varje arbetare fritt att, sedan han utfått sin avlöning, förfoga över den på sätt han funne för gott, men att det icke stode i överensstäm1

Uti. nr 6 s. 46.

121 melse med kollektivavtalet, om arbetarna vid sidan av detsamma inginge särskilt avtal med sin arbetsgivare, däri de förbunde sig att göra insatser i det företag vid vilket de vore anställda. Arbetsdomstolen fann att ovannämnda överenskommelse (av den 7 jan. 1939) var ogiltig samt att bolaget följaktligen vore pliktigt att till arbetarna utgiva de lönebelopp, som arbetarna insatt i företaget, ävensom att framdeles till arbetarna utgiva lön enligt kollektivavtalet. 1 I sin motivering anförde arbetsdomstolen följande. Det vore visserligen uppenbart att en arbetare kunde fritt bestämma rörande dispositionen av sin avlöning, sedan den utbetalts till honom. Han kunde sålunda också av vad han utfått göra insatser i det företag, vid vilket han vore anställd. Förhållandet vore emellertid ett annat, om arbetaren i förhållande till arbetsgivaren förbunde sig att framdeles under viss tid eller under obestämd tid göra dylika insatser. Varje förbindelse av arbetaren att vidkännas minskning av de förmåner, som enligt kollektivavtal tillkomme honom, vore ogiltig jämlikt 3 § lagen om kollektivavtal. Värdet för arbetaren av en utav honom gjord insats vore i allmänhet synnerligen tvivelaktigt, särskilt som i de flesta fall insatser från arbetarnas sida icke torde ifrågasättas, annat än när företaget hade att kämpa med ekonomiska svårigheter. Vid en utfästelse från arbetarens sida om framtida insatser bleve arbetaren därtill förhindrad att göra sitt beslut om insatser beroende av företagets ekonomiska utveckling. En dylik utfästelse vore därför ägnad att utsätta arbetaren för ekonomiska risker. Vid sidan härav skulle ett erkännande av arbetarens rätt att binda sig genom utfästelse att framdeles göra insatser öppna vägen för ett kringgående av lagens förbud mot överenskommelser om minskning av arbetarens genom kollektivavtalet bestämda förmåner. Med hänsyn till dessa omständigheter funne arbetsdomstolen, att en utfästelse om framtida insatser i företaget i regel borde betraktas såsom ogiltig jämlikt ovannämnda lagrum. Tänkbart vore att särskilda omständigheter kunde föranleda undantag från denna regel. De insatser genom löneavdrag, varom i det åberopade rättsfallet ä r fråga, skedde visserligen icke i syfte att säkerställa arbetsgivaren, men de av arbetsdomstolen anförda skälen mot överenskommelsens giltighet äga dock delvis tillämpning även å förbindelser att vidkännas löneavdrag i säkerhetssyfte. Dylika förbindelser, ingångna vid sidan av kollektivavtal och i strid med detta, torde därför regelmässigt vara ogiltiga. I övrigt råder tydligen avtalsfrihet på detta område. Såväl genom kollektivavtal som genom enskilda arbetsavtal utanför kollektivavtalens område kunna parterna avtala, att viss del av arbetarens lön skall stå inne hos arbetsgivaren till säkerhet för arbetarens fullgörande av sina skyldigheter. Existensen av stadgandet om förmånsrätt kan givetvis vara ägnad att underlätta tillkomsten av sådana fria avtal. Enligt utredningens mening saknar lagstiftaren dock anledning att underlätta dessa avtal. Dessa löneavdrag ske helt i arbetsgivarens intresse och torde ofta för arbetaren innebära en uppoffring som h a n ej skäligen bör underkastas. I det praktiska livet torde de ej heller spela någon större roll. Utredningen 1

Se arbetsdomstolens dom 1939 nr 54.

122 föreslår därför att sista punkten i nuvarande 17 kap. 4 § första stycket handelsbalken skall upphöra att gälla. Därmed är icke avgjort att all förmånsrätt för dylika innestående belopp bortfaller. I den mån huvudregeln om förmånsrätt för arbetstagares avlöning är tillämplig, skall förmånsrätt fortfarande finnas. Då arbetaren fått ut sin lön men därefter av vad h a n fått ut insätter visst belopp hos arbetsgivaren, torde den uppkommande fordringen icke kunna anses såsom en lönefordran. Den föreslagna ändringen i 17 kap. 4 § handelsbalken rörande föl-månsrätt för arbetstagares avlöning föranleder en omformulering av andra stycket av samma paragraf. 13 §. Lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken kunna efter d e föreslagna lagändringarna liksom förut uttagas ur fast egendom, eventuellt med företräde framför inteckningar i denna. I olika sammanhang ha förslag väckts att till inteckningshavarnas fördel ändring skulle vidtagas i fråga om intecknad fastighets ansvar för fordringar med bättre förmånsrätt. Ett förslag som framkommit innebär att, då flera fastigheter finnas, ansvaret för lönefordringarna skulle fördelas å dem så, att å varje fastighet fölle en viss andel efter förhållandet mellan fastigheternas värden. Mot detta reformförslag talar att vissa lönefordringar kunna vara sådana, att de helt naturligt böra uttagas ur en enda fastighet, t. ex. då de avse arbete som utförts å den fastigheten eller eljest kommit den till godo. För fordringsägarna skulle det också innebära en olägenhet att behöva uppdela varje fordran å skilda bevakningar beträffande de särskilda fastigheterna. Ett annat förslag som diskuterats har varit att helt genomföra principen att till förfång för inteckningshavare skulle ur den intecknade fastigheten få uttagas allenast lön för arbete som nedlagts å densamma. Realiserandet av denna tanke skulle medföra, att inteckningshavarna bereddes en viss möjlighet att beakta den risk de löpte. Av hänsyn till löntagarna kan man emellertid icke förorda denna utväg. Principen skulle nämligen medföra att dessa i stor omfattning skulle berövas sin förmånsrätt. Det h a r även föreslagits att inteckningshavarnas risk skulle begränsas genom införandet av restriktioner rörande det belopp, som till täckande av förmånsberättigade lönefordringar finge uttagas ur intecknad fastighet. Det synes icke vara helt uteslutet att förslag av denna innebörd skulle kunna utformas så att en skälig riskfördelning åstadkommes. Restriktioner i den formen att endast viss andel av fastighetens värde (5—10 procent eller dylikt) skulle få, till förfång för inteckningshavare, tagas i anspråk för lönefordringar böra dock icke införas, enär de skulle lämna ett alltför ringa värde till täckning av lönefordringarna. Samma tanke kan emellertid även utformas på annat sätt. Enligt de regler som föreslagits möter intet hinder att hela årslöner kunna utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, om de förfallit till betalning å sådan tid att de ej stått inne längre än sex månader efter förfallodagen. Det k a n med ett visst fog sägas att

123 dylika samlade lönebelopp icke böra i sin helhet tagas ut på inteckningshavarnas bekostnad. I fråga om de egentliga arbetarna torde det innestående lönebeloppet mera sällan växa så att det uppgår till flera månaders lön, såvida icke någon tredje man trätt emellan och förskotterat lönerna. Tanken att för detta fall införa en nödig begränsning av förmånsrätten diskuterades av lagrådet i samband med 1926 års ändring i 17 kap. 4 §.1 Utredningen har ingående dryftat möjligheterna att komma fram till en annan avvägning mellan arbetstagarnas och inteckningshavarnas intressen. Särskilt h a r det övervägts att, n ä r lönefordringar i fråga om fast egendom konkurrerade med inteckningar, införa en ytterligare begränsning av lönefordringarnas rätt utöver den allmänna, redan i 17 kap. 4 § handelsbalken angivna gränsen. Ett stadgande i denna riktning skulle kunna upptagas i 17 kap. 13 § och erhålla det innehåll, att lönefordringarna skulle vika för inteckningarna i den mån lönefordringarna stått inne längre än tre månader efter förfallodagen eller i den mån de överstego lönen för ett fjärdedels år. En så utformad lagstiftning skulle emellertid bli ganska invecklad och svår att tilllämpa. Ytterligare komplikation vållas därav att lönefordringarna måste bibehållas vid sitt företräde om de med dem konkurrerande inteckningarna tillkommit senare än lönefordringarna. Eljest skulle gäldenären genom att medgiva nya inteckningar kunna tränga undan de förmånsberättigade lönefordringarna. E n så beskaffad lagstiftning med dubbla tidsfrister för lönefordringarna, en allmän i 17 kap. 4 § och en speciell i 13 §, måste vålla särskilda svårigheter vid exekutiv auktion å den intecknade egendomen. Slutligen är att märka att med lönefordringar likställas enligt 17 kap. 4 § vissa andra fordringar. Av intresse äro h ä r särskilt de på grund av tidigare arbetsanställning utgående pensionerna. Det är skäligt att löne- och pensionsfordringar följa samma regler vid konkurrens med inteckningar, och man tvingas därför, då hänsyn jämväl skall tagas till pensionshavarna, att uppge tanken på en speciell tidsfrist i 13 §. Det synes därför vara nödvändigt att redan i 17 kap. 4 § åstadkomma en sådan avvägning att den kan upprätthållas även vid konkurrens med inteckningar. Att generellt begränsa förmånsrätten enligt 17 kap. 4 § utöver vad här förut angivits anser sig utredningen böra avstyrka. I den nuvarande lydelsen av 17 kap. 13 § handelsbalken nämnas icke tomträtt och vattenfallsrätt vid sidan av fast egendom. Det synes vara lämpligt att i detta sammanhang göra den jämkning av paragrafens lydelse att med fast egendom likställas tomträtt och vattenfallsrätt, till säkerhet för vilken inskrivning är meddelad.

Förslag till lag om ändrad lydelse av 70 och 71 §§ konkurslagen. Vissa spörsmål rörande det praktiska tillvägagångssättet vid realiserandet av den rätt som är förenad med en lönefordran kräva ytterligare överväganden. Till en början behandlas här de lönefordringar som enligt den föreslag1

Se prop. 1926 nr 52 s. 25.

124 na nya lagstiftningen skola utgå ur fast egendom med förmånsrätt framför alla andra fordringar. För uttagande av dessa fordringar finnas två vägar som delvis löpa parallellt, nämligen utmätning och bevakning i konkurs. Utan hinder av konkurs må den som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom erhålla utmätning av egendom som sålunda häftar för fordringen. Har, innan beslut om egendomsavträde meddelats, egendom blivit utmätt till gäldande av fordran för vilken borgenären hade panträtt i egendomen, skall verkställigheten fortgå utan hinder av konkursen. Mot dessa regler svarar en begränsning för borgenär, som till säkerhet för sin fordran har panträtt i fast eller lös egendom, i rätten att få gäldenären försatt i konkurs. 1 Därest innehavaren av en lönefordran vill erhålla betalning i konkursen skall han, även om hans fordran är förenad med panträtt i viss egendom, i vanlig ordning bevaka fordringen i konkursen samt i bevakningsinlagan angiva den förmånsrätt på vilken han gör anspråk. I fall fordringsägare, som har panträtt i viss egendom, vill nöja sig med att erhålla betalning ur den egendomen, behöver han ej bevaka fordringen i konkursen. Då fast egendom, vilken häftar för lönefordran enligt den särskilda lagstiftningen, utmätes just för denna fordran torde några särskilda spörsmål rörande tillvägagångssättet vid bevakandet av fordringens rätt icke uppkomma. Utmätes egendomen däremot för annan fordran träda vissa föreskrifter i tillämpning vilka avse att trygga de förmånsberättigade fordringarna. Enligt 79 § utsökningslagen skall utmätningsmannen, då fast egendom utmätts, avfordra gäldenären uppgift å dem, vilka hava fordran eller rättighet som bör iakttagas vid den exekutiva auktionen. Motsvarande gäller då domstol eller lagsökningsdomare fastställt intecknad fordran till betalning ur fast egendom eller då sådan egendom skall säljas på begäran av borgenärerna jämlikt 70 § konkurslagen. De uppgifter som gäldenären sålunda skall avfordras böra omfatta jämväl upplysningar rörande fordringsägare med förmånsrätt enligt den föreslagna nya lagen. Dessa bestämmelser torde sålunda medföra att lönefordringarna i regel bliva uppmärksammade vid den exekutiva försäljningen. Full säkerhet för att så blir fallet föreligger dock icke. Gäldenären kan nämligen sakna kännedom om lönefordringar för vilka hans fastighet häftar i ansvar. Därtill kommer att det saknas garantier för att gäldenären verkligen fullgör sin upplysningsplikt. De uppgifter utmätningsmannen erhållit bringas till auktionsförrättarens kännedom på så sätt att utmätningsmannen översänder dem till överexekutor. 2 Har lönefordran enligt den särskilda lagstiftningen blivit bevakad hos inskrivningsdomaren kommer den till auktionsförrättarens kännedom jämväl på en annan väg. Jämlikt 100 § utsökningslagen skall auktionsförrättaren anskaffa gravationsbevis rörande egendomen. I ett sådant bevis skall inflyta en anteckning om bevakning av lönefordran. 1

23 § 2 st., 24 § 1 st. och 6 § konkurslagen. 99 § utsökningslagen. Auktionen förrättas av överexekutor eller i vissa fall av förrättningsman som överexekutor särskilt förordnat (97 och 98 §§ utsökningslagen); jfr 23 § 4. förordningen om utsökningslagens införande. 2

125 De hittills behandlade reglerna gå ut på att auktionsförrättaren skall erhålla kännedom om fordringsägare med förmånsrätt. Emellertid erfordras ett underrättelseförfarande även i motsatt riktning, så att fordringsägarna erhålla kunskap om den exekutiva auktionen. Detta behov tillgodoses särskilt genom bestämmelser i 103 § utsökningslagen. Enligt detta lagrum skall underrättelse om den exekutiva auktionen genom rekommenderade brev tillställas dem som ha fordran eller rättighet som bör vid auktionen iakttagas. Därmed förstås alla rättsägare som böra upptagas i borgenärsförteckningen. Att fordringsägare med förmånsrätt enligt den föreslagna nya lagen komma att höra hit är otvivelaktigt. Underrättelse skall enligt lagens ord sändas »såvitt ske kan». Därest det i de från utmätningsmannen inkomna handlingarna finns uppgift om fordringsägares namn skall denne således underrättas. Har det i gravationsbeviset antecknats att bevakning av lönefordran skett hos inskrivningsdomaren, skall auktionsförrättaren från inskrivningsdomaren infordra uppgifter om de bevakandes n a m n och adress och därefter avsända underrättelser med ledning av dessa uppgifter. 1 Hur långt auktionsförrättarens skyldighet att efterforska särskilda rättsägare sträcker sig synes i övrigt vara oklart. 2 Såvitt angår lönefordringar med förmånsrätt enligt den föreslagna nya lagen synas dessa nu berörda bestämmelser om underrättelseskyldighet i och för sig kunna godtagas. I de fall då särskild underrättelse icke avsändes får m a n lita till att vederbörande rättsägare genom det offentliga kungörandet av auktionen erhåller kännedom om denna. I fall då det framgår av handlingarna eller eljest är för auktionsförrättaren bekant att byggnadsarbete pågår å fastigheten eller nyligen utförts å denna, är det av särskild vikt att auktionsförrättaren fullgör den honom åvilande skyldigheten att efterforska rättsägare som böra upptagas i borgenärsförteckningen. Vissa skäl tala för att auktionsförrättaren i dessa situationer skulle underrätta de på platsen befintliga arbetarorganisationerna inom byggnadsfacken, så att dessa organisationer bleve satta i tillfälle att bevaka sina medlemmars intressen. Någon skyldighet att sända dylika underrättelser kan m a n dock ej fastslå. I borgenärsförteckningen upptages fordran som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, såvida yrkande om betalning för fordringen blivit hos auktionsförrättaren framställt (107 § 2:o utsökningslagen). Det är således fordringsägarens sak att bevaka sin rätt. Om man därefter riktar uppmärksamheten på de lönefordringar, som åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, kan man omedelbart konstatera vissa skiljaktigheter i fråga om beaktandet av fordringarna då fastighet skall exekutivt försäljas till gäldande av annan fordran. Dessa lönefordringar äro icke förenade med panträtt i fastigheten och förmånsrätten kan göras gällande endast då konkurs kommit till stånd. 1

Redan då gravationsbevis beställcs kan begäran om sådana uppgifter framställas. - Se H II 1912 s. 123; JO 1911 s. 226; Almén: PM s. 88; Olivecrona: Förfarandet s. 27. 9—462785

126 Enligt gällande rätt torde auktionsförrättare vara skyldig att avsända underrättelse om exekutiv auktion även till innehavare av fordringar med förmånsrätt efter 17 kap. 4 § handelsbalken, såvitt det kan ske. 1 Fullgörandet av denna skyldighet stöter emellertid h ä r på särskilda svårigheter. Uppgifter om dessa fordringsägare torde nämligen sällan finnas i de handlingar som enligt 79 och 100 §§ utsökningslagen skola vara tillgängliga för auktionsförrättaren. Ä andra sidan är det av stor vikt att dessa fordringsägare erhålla underrättelse, enär deras fordringar upptagas i borgenärsförteckningen endast såvida yrkande om betalning blivit hos auktionsförrättaren framställt (107 § sista stycket utsökningslagen). Den rådande ordningen har på detta område visat sig vara otillfredsställande. Initiativ till ändring har tagits av justitieombudsmannen i en skrivelse till Konungen den 30 december 1939.2 I denna skrivelse återges bland annat ett utlåtande av professorn Åke Hassler, vari det angående auktionsförrättarens skyldigheter anföres: Därest av handlingarna framgår eller eljest är auktionsförrättaren bekant, att egendomen är avträdd till konkurs, synes man kunna ifrågasätta, att auktionsförrättaren hos konkursförvaltaren bör efterhöra, huruvida fordran med förmånsätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken upptagits i den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen, med begäran om uppgift å möjligen förekommande borgenärers n a m n och adress. Man torde kunna påstå, att detta är en åtgärd, som kan företagas utan större svårighet. Vid sådant förhållande bör därför auktionsförrättaren anses vara skyldig gå i författning därom n ä r anledning föreligger. Auktionsförrättare vid exekutiv försäljning av fast egendom är skyldig att meddela borgenär, vars fordran skall ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, underrättelse som i 103 § andra stycket utsökningslagen avses, därest borgenärens namn och adress framgå av handlingarna i ärendet eller eljest äro auktionsförrättaren bekanta. Skulle av handlingarna framgå eller eljest vara för auktionsförrättaren känt, att egendomen avträtts till konkurs, bör, såvida ej handlingarna kunna antagas innehålla tillförlitlig uppgift därom, auktionsförrättaren anses vara pliktig att hos konkursförvaltaren efterhöra huruvida borgenär, som har fordran med fömånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, finnes upptagen i konkursbouppteckningen med begäran om uppgift å möjligen förekommande borgenärers namn och adress. För egen del anförde justitieombudsmannen: Den verkställda utredningen synes mig giva vid handen, att enligt nu hos överexekutorerna i allmänhet rådande praxis det icke är på ett fullt betryggande sätt sörjt för att konkursborgenärer, som hava fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, bliva på sätt i 103 § utsökningslagen sägs underrättade om förestående exekutiv auktion å konkursboets fasta egendom. På grund av bland annat det förhållandet att konkursförvaltaren även utan fullmakt anses behörig att vid auktionen bevaka de enligt 17 kap. 4 § förmånsberättigade 1 2

Annorlunda enligt äldre rätt 100 § utsökningslagen; jfr Trygger: UL s. 311. Se JO 1940 s. 214—223.

127 borgenärernas rätt — något som h a n också i allmänhet icke lärer underlåta att göra om så är av behovet påkallat — torde det dock mycket sällan förekomma, att rättsförlust tillskyndas sådan borgenär till följd av att han icke fått mottaga underrättelse enligt 103 § utsökningslagen. Emellertid synes det önskvärt, att såvitt möjligt ytterligare säkerhet skapas i detta avseende. Efterforskningsplikt för auktionsförrättaren av den omfattning Hassler i sitt utlåtande angivit torde enligt min uppfattning icke föreligga och synes mig ej heller böra stadgas. Det sätt att vinna större säkerhet, som förefaller mig lämpligast, vore att föreskriva skyldighet för konkursförvaltare, eventuellt rättens ombudsman, att, då i boet finnes fast egendom och i konkursbouppteckningen upptagits eller i konkursen bevakats, fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §, göra anmälan om sådan fordran till överexekutor, där försäljning av egendomen är begärd. Därest särskild auktionsförrättare förordnats, skulle överexekutor givetvis vara skyldig att överlämna anmälningen till denne. Av praktiska skäl torde dock en sådan anmälningsplikt böra föreskrivas endast för de fall, där det icke är uppenbart att konkursboets lösa egendom förslår till täckande av fordran, varom nu är fråga. Att stadga ovillkorlig anmälnings- och underrättelseskyldighet skulle, på sätt i flera yttranden påpekats, förorsaka onödiga besvär och kostnader. Den 25 juli 1940 gjorde Samverkande byggnadsfackförbunden en framställning till Konungen i samma ämne. Efter en redogörelse för innehållet i vissa hithörande lagrum anföres i denna framställning: I sådana fall, då konkursgäldenärens huvudsakliga tillgångar utgöras av den fasta egendomen, blir, i händelse av underlåtenhet från fordringshavarnas sida att framställa särskilt betalningsyrkande till auktionsförrättaren, förmånsrätten för lönefordringarna praktiskt taget värdelös. Ett belysande exempel härå m å anföras. I en byggnadsarbetsgivares vid Ingelstads och Järrestads häradsrätt anhängSga konkurs bevakade 1938 ett stort antal byggnadsarbetare till betydande belopp uppgående lönefordringar, för vilka häradsrätten, sedan anmärkning från konkursförvaltarens sida i vissa delar framställts mot bevakningarna, tillerkände arbetarna rätt till utdelning i konkursen med förmånsrätt enligft 17 kap. 4 § handelsbalken. Vid en under konkursen företagen exekutiv auktion på boets fastighet, som utgjorde den huvudsakliga tillgången i boet, kommo lönefordringarna på grund av oförstånd från arbetarnas sida icke att anmälas, med påföljd att arbetarna icke erhöllo någon utdelning av köpeskillingen för fastigheten och överhuvud ingen som helst utdelning på de bevakade fordringarna. — Ett flertal andra exempel kunna anföras. Uppenbarligen måste det anses synnerligen stötande att arbetarna på detta sätt på grund av okunnighet om lagens innehåll gå förlustiga intjänta lönefordringar, som rätteligen bevakats i konkursen. Det synes angeläget att ändring härutinnan snarast kommer till stånd antingen på det sätt att redan fordringarnas bevakning i konkursen är till fyllest för utdelning ur köpeskillingen för exekutivt försåld fastighet eller på det sätt att konkursförvaltaren ålägges skyldighet att anmäla fordringarna vid auktionstillfället. Enligt rättsfallet H 1905:350 har konkursförvaltaren i praxis ansetts, även

128 utan fullmakt, behörig att vid exekutiv auktion bevaka fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §. Detta prejudikat ger sålunda vid handen, att konkursförvaltaren är lagligen behörig att anmäla arbetarnas lönefordringar vid auktionen med samma verkan som om bevakning skett av arbetarna själva. Då likväl någon skyldighet i sådant hänseende icke åvilar konkursförvaltaren, innebär detta att arbetarnas rätt, för det fall att de icke själva bevaka, helt blir beroende på konkursförvaltarens förgottfinnande. Med hänsyn till de för arbetarna i allmänhet betydande risker, som denna ordning innebär, måste, såframt icke redan lönefordringarnas bevakning i konkursen anses vara till fyllest, en reglering genomföras av innehåll att konkursförvaltaren ålägges skyldighet att, oavsett bemyndigande eller framställning från arbetarnas sida, anmäla lönefordringarna vid den exekutiva auktionen. Under åberopande av vad sålunda anförts hemställes å samtliga byggnadsfackförbunds vägnar att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning av frågan samt för riksdagen framlägga de förslag till lagändring, vartill utredningen må föranleda. För att lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken skola bliva beaktade, då en fastighet under konkurs säljes exekutivt, måste ett samarbete komma till stånd mellan de berörda personerna. Detta samarbete försvåras därav att flera personer äro verksamma vid försäljningen och vid bevakningen av rättsägarnas intressen. Förutom fordringsägaren och gäldenären medverka utmätningsmannen, auktionsförrättaren och konkursförvaltaren jämte andra. Såsom framgår av den av justitieombudsmannen i nyssnämnda ärende verkställda utredningen kumia fordringsägarnas intressen tillgodoses genom olika åtgärder. Eftersom de uppgifter, som utmätningsmannen enligt 79 § utsökningslagen skall avfordra gäldenären, delvis utgöra grundval för underrättelseförfarandet, är det skäl att till en början undersöka huruvida de anmärkta missförhållandena kunna undanröjas genom åtgärder i anslutning till denna paragraf. Av justitieombudsmannens utredning framgår att det bland överexekutorerna råder olika meningar, huruvida utmätningsmannen skall avfordra gäldenären upplysningar även om sådana fordringsägare som ha förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Det synes icke vara vanligt att dylika uppgifter anskaffas av utmätningsmannen. Förslag har framkommit att det genom ett uttryckligt stadgande i 79 § skulle åläggas utmätningsmannen att, då gäldenären är i konkurs, från konkursförvaltaren infordra uppgifter om fordringsägare med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §. Mot en lösning efter denna linje kunna emellertid vissa skäl anföras. Det kan, i varje fall för utmätningsmannen, vara svårt att vid en förrättning jämlikt 79 § bedöma, huruvida dessa fordringar böra vid auktionen iakttagas, enär detta enligt 17 kap. 13 § handelsbalken är beroende på om det finns lös egendom att tillgå i konkursen. Den antydda lösningen skulle ej heller bereda någon full trygghet. Konkursen kan nämligen ha kommit till stånd utan att utmätningsmannen erhållit kännedom därom och, vilket är viktigare, konkurs kan

129 inträda under tiden mellan förrättningen jämlikt 79 § samt den exekutiva auktionen å fastigheten. Med hänsyn till dessa förhållanden synes det icke vara skäl att genomföra någon ändring av 79 §. Det är emellertid önskvärt att utmätningsmannen, då konkurs kommit till stånd, ägnar uppmärksamhet åt fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § samt även inhämtar erforderliga upplysningar om sådana fordringsägare när så är påkallat. Justitieombudsmannens utredning visar att det är mycket vanligt alt auktionsförrättarna — vare sig de anse sig därtill förpliktade enligt 103 § utsökningslagen eller icke — hos konkursförvaltarna höra efter, huruvida i konkursbouppteckningen upptagits eller i konkursen bevakats fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Det förekommer även att auktionsförrättaren från konkursförvaltaren skaffar upplysning, om det är anledning att antaga att konkursboets lösa egendom förslår till dessa fordringar; om så är fallet anses underrättelse till fordringsägarna obehövlig. Åtskilliga överexekutorer anse sig icke skyldiga att taga initiativ i denna riktning och en del h a förklarat, att de icke plägat föranstalta om någon sådan undersökning. Det h a r ifrågasatts att utsökningslagen skulle kompletteras med en föreskrift om skyldighet för auktionsförrättare att i fall så erfordras hos konkursförvaltaren höra efter, om det i konkursen funnes fordringsägare med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §. Även den sålunda angivna lösningen lider emellertid av den svagheten, att den icke medför full säkerhet för att underrättelse blir avsänd i alla de fall då det erfordras. När fastigheten skall säljas på begäran av konkursborgenärerna jämlikt 70 § konkurslagen har auktionsförrättaren alltid reda på att gäldenärens egendom är avträdd till konkurs. I andra fall kan auktionsförrättaren inhämta upplysning, att fastigheten utgör tillgång i konkursgäldenärs bo, ur det gravationsbevis som skall anskaffas. 1 Detta gravationsbevis anskaffas emellertid på ett tidigt stadium av det exekutiva förfarandet och det är icke ovanligt att konkurs inträffar så sent, att uppgift om konkursen icke kan finnas i gravationsbeviset. Konkurs kan ju också inträda efter det att auktionen redan blivit kungjord. Det kan därför inträffa, att auktionsförrättaren icke äger kännedom om konkursen. Även på denna punkt synes man således icke komina längre än till ett understrykande av auktionsförrättarens plikt att såvitt ske kan tillse, att alla rättsägare underrättas. Mot förslaget att alla fordringsägare med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken skulle underrättas om auktionen har det invänts, att förfaringssättet ofta måste leda till att fordringsägarna oroades i onödan och föranleddes till besvär och kostnader för obehövliga eller olämpliga bevakningar vid auktionen. Om det är uppenbart att en fordran icke bör utgå ur fastigheten, synes auktionsförrättaren kunna underlåta att underrätta fordringsägaren. I andra fall torde underrättelse däremot böra sändas, så att fordringsägaren beredes tillfälle att bevaka sin rätt. I tveksamma fall kan det således inträffa att auktionsförrättaren, sedan fordringsägaren i anled1 Jfr 21 § 3 st. konkurslagen samt 2 § c) i kung. den S5/21921 med vissa bestämmelser att iakttaga vid utfärdande av gravationsbevis etc.

130 ning av erhållen underrättelse bevakat sin rätt vid auktionen, nödgas avvisa yrkandet om betalning, enär fordringen icke skall utgå ur den fasta egendomen. Skyldigheten att vara verksam till förhindrande av att förmånsberättigade fordringar falla bort vid exekutiv auktion å fast egendom under konkurs kan läggas å konkursförvaltningen i stället för auktionsförrättaren. Konkursförvaltningens förpliktelser i denna del kunna också ställas vid sidan av auktionsförrättarens. Sålunda har det framställts förslag att konkursdomaren, då fast egendom ingår i konkursboet, skulle till överexekutor sända uppgift antingen om alla de fall då konkursbouppteckningen utvisade fast egendom eller — efter bevakningstidens utgång — om de fordringsägare som bevakat fordran under yrkande om förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. En sådan underrättelseplikt kan emellertid icke förordas; enligt det första alternativet skulle uppgifterna i många fall vara ändamålslösa, enär hithörande fordringar ej funnes av beskaffenhet att böra vid auktionen iakttagas, och enligt det senare alternativet skulle meddelandet till auktionsförrättaren ofta komma för sent. Det synes ej heller lämpligt att lägga motsvarande uppgiftsskyldighet å rättens ombudsman i konkursen. Det återstår slutligen att undersöka konkursförvaltarens ställning i förevarande hänseenden. Enligt 53 § konkurslagen skall konkursförvaltaren besörja de ärenden, som röra borgenärernas gemensamma rätt och bästa, samt vidtaga alla åtgärder, som främja en förmånlig och snabb utredning av boet. Med konkursförvaltarens allmänna ställning till konkursborgenärerna synes det vara väl förenligt att han vidtager åtgärder i syfte att fordringar, vilka böra vid exekutiv auktion å konkursboets fasta egendom iakttagas, verkligen bliva beaktade. Det har föreslagits att i konkurslagen skulle genom en uttrycklig föreskrift stadgas, att konkursförvaltaren vid exekutiv försäljning av konkursboets fastighet skulle, i samband med fastighetens beskrivning och värdering jämlikt 79 § utsökningslagen, till vederbörande utmätningsman anmäla sådana fordringar som borde vid auktionen iakttagas. Ett annat förslag går ut på att konkursförvaltaren skulle genom meddelande till vederbörande fordringsägare fästa deras uppmärksamhet på den exekutiva försäljningen och nödvändigheten av bevakning av deras rätt. Mot denna form av medverkan från konkursförvaltarens sida torde i och för sig någon erinran icke vara att göra. Därest man vill i lag föreskriva skyldighet för konkursförvaltaren att vara verksam i fordringsägarnas intresse, synes det dock vara lämpligast att söka åstadkomma ett samarbete direkt mellan auktionsförrättaren och konkursförvaltaren. På sätt framgår av justitieombudsmannens utredning förekommer samarbete mellan auktionsförrättaren och konkursförvaltaren på två olika stadier av det exekutiva förfarandet, varvid konkursförvaltarens åtgärd även till sitt omedelbara syfte är av olika innebörd. Det är vanligt att konkursförvaltaren, då i boet finns fast egendom och i konkursbouppteckningen upptagits eller i konkursen bevakats fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, hos auktionsförrättaren gör anmälan om sådan fordran.

131 Denna anmälan kan föranleda att auktionsförrättaren sänder underrättelse till fordringsägaren, varefter denne har att i vanlig ordning hos auktionsförrättaren framställa yrkande om betalning. Justitieombudsmannens eget förslag torde gå ut på att denna praxis skulle lagfästas; anmälningsplikt skulle dock föreskrivas endast för de fall, där det icke vore uppenbart att konkursboets lösa egendom försloge till täckande av den fordran varom fråga vore. Detta förslag ansluter sig till vad som förordats av flera överexekutorer. Det förekommer även att samarbetet mellan auktionsförrättaren och konkursförvaltaren sker i den formen, att den senare vid auktionen bevakar fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Enligt rättsfall har konkursförvaltare ansetts behörig att utan fullmakt från fordringsägaren företaga en sådan bevakning. 1 Det har upplysts att auktionsförrättaren i vissa fall tar initiativ till att sådan bevakning skall komma till stånd, exempelvis genom att träffa överenskommelse med konkursförvaltaren att denne skall sörja för bevakning för vederbörandes räkning. Ett a n n a t initiativ från auktionsförrättarens sida skulle kunna bestå däri, att denne anmodade konkursförvaltaren att, när så erfordrades, vidtaga lämplig åtgärd till undvikande av rättsförluster för dessa fordringsägare. Principiella invändningar synas emellertid kunna riktas mot att ålägga auktionsförrättaren skyldigheter av denna art. Att auktionsförrättaren skickar underrättelser till rättsägarna faller helt inom ramen för hans uppgift. Utanför denna ram torde det däremot falla, om han direkt ingrepe för bevakning av rättsägarnas intressen. I denna del är, såsom förut antytts, läget ett annat i fråga om konkursförvaltaren. Ur gällande lag äger man nog ej utläsa någon skyldighet för denne att bevaka de enligt 17 kap. 4 § förmånsberättigade fordringarna. 2 Från flera håll har det framhållits, att den ur alla synpunkter bästa lösningen av det föreliggande spörsmålet torde vara att genom uttrycklig bestämmelse lagfästa den praxis som utvecklat sig beträffande fordringarnas bevakande genom konkursförvaltaren. Denna ståndpunkt har också intagits i den förut återgivna framställningen från Samverkande byggnadsfackförbunden. Förut har nämnts att auktionsförrättaren ej alltid äger kännedom om konkursen. Om man lägger initiativet hos konkursförvaltaren framträder icke någon motsvarande svårighet. En av konkursförvaltarens första skyldigheter måste vara att göra sig underrättad, huruvida fast egendom finns bland boets tillgångar, samt, då så är fallet, huruvida egendomen är föremål för 1

H 1905: 350; jfr Trygger: UL s. 403 not 2, Almén: PM s. 103 och Olivecrona: Förfarandet

* Av handlingarna i det förut nämnda JO:ärendet framgår, att en underrätt under åberopande av 53 § konkurslagen förklarat, att en konkursförvaltare skolat på grund av stadgandet i 79 § utsökningslagen vid egendomens beskrivning lämna uppgift om en fordran, vilken fastställts att med förmånsrätt jämlikt 17 kap. 4 § handelsbalken utgå ur den till konkursboet horande egendomen, samt förpliktat konkursförvaltaren a t t utge ersättning, sedan fordringen icke blivit upptagen i borgenärsförteckningen och fordringsägaren till följd därav icke erhållit någon utdelning ur köpeskillingen för fastigheten. Konkursförvaltaren hade jämlikt 70 § konkurslagen begärt försäljning av boets fasta egendom i den ordning utsökningslagen bestämmer. Fordringsägaren hade icke erhållit underrättelse om den exekutiva auktionen.

132 exekutivt förfarande. Man kan därför utgå från att konkursförvaltaren alltid äger kännedom om exekutiv auktion. Särskilda fördelar äro också förenade med den nu diskuterade lösningen. Den åtgärd konkursförvaltaren har att vidtaga kommer på ett sent stadium av förfarandet, då den bästa möjliga kännedom finns om fordringsägarna och om läget i konkursen. Vid en jämförelse med det förut behandlade förslaget, att konkursförvaltaren skulle (för att möjliggöra avsändandet av underrättelser enligt 103 § utsökningslagen) till auktionsförrättaren göra allenast en anmälan om fordringsägarna, synes detta vara en bestämd fördel. En annan väsentlig vinst är att konkursförvaltaren kan yttra sig angående den begränsning i fordringsägarens rätt som följer av bestämmelserna i 17 kap. 13 g handelsbalken, att förmånsrätt efter 17 kap. 4 § ej äger rum i fast egendom så länge lös egendom finns att tillgå. Det är oklart vilken utredning som erfordras i detta avseende. 1 Då bevakning vid auktionen sker genom fordringsägaren själv torde denne ofta icke vara i stånd att lämna nödiga upplysningar, huruvida lös egendom finns att tillgå. Konkursförvaltaren har helt andra möjligheter att överblicka läget i konkursen och att tillhandagå auktionsförrättaren med de upplysningar denne behöver. Då fast egendom skall försäljas exekutivt under konkurs bör det åligga konkursförvaltaren att bevaka de fordringar som skola utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. En bestämmelse därom bör införas i 70 § konkurslagen. En skyldighet för konkursförvaltaren av denna innebörd framstår såsom mycket naturlig, då konkursförvaltaren själv hos vederbörande myndighet begärt försäljning av den fasta egendomen i den ordning utsökningslagen bestämmer. Detsamma bör emellertid gälla då den exekutiva auktionen kommit till stånd i vanlig ordning i anledning av utmätning eller lagsökningsutslag. Konkursförvaltarens bevakning av fordringen skall ske i den vanliga formen, alltså genom att yrkande om betalning framställes, och det är ej nog att konkursförvaltaren anmäler fordringens existens. Yrkandet skall framställas vid auktionen eller, då särskilt sammanträde hålles enligt 102 § utsökningslagen, vid det sammanträdet. Det är här fråga om ett yrkande som konkursförvaltaren framställer i denna sin egenskap men för vederbörande fordringsägares räkning. Fordringsägaren skall därför i det exekutiva förfarandet åtnjuta de förmåner som bevakningen kan medföra. Om fordringsägaren vill låta sig företrädas av konkursförvaltaren i andra avseenden än i fråga om själva bevakningen, har han att i vanlig ordning lämna konkursförvaltaren uppdrag och fullmakt. Till grund för konkursförvaltarens betalningsyrkande vid auktionen skola främst ligga de i konkursen gjorda bevakningarna. Så snart någon i konkursen bevakat fordran under anspråk på förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, skall konkursförvaltaren regelmässigt göra motsvarande bevakning vid auktionen. Han bör ej på egen hand pröva yrkandet om betalning eller om förmånsrätt eller underkänna yrkandet om han finner det ogrundat. Däremot synes intet hindra att konkursförvaltaren meddelar auktionsförrätta1

Se Bil. 1 s. 153 och där anmärkt litteratur.

133 ren upplysningar som äro av värde vid bedömande av fordringsägarens rätt. Det är önskvärt att auktionsförrättaren underrättas om de invändningar mot yrkandet om betalnings- eller förmånsrätt som konkursförvaltaren eller annan gjort mot bevakningen i konkursen. Har anmärkningstiden i konkursen ännu ej gått ut torde konkursförvaltaren dock ofta kunna lämna motsvarande upplysningar. Då auktion å konkursboets fastighet skall hållas före utgången av bevakningstiden i konkursen, kunna konkursförvaltarens åtgärder vid auktionen icke grundas på bevakningshandlingarna. Därav bör man dock icke draga den slutsatsen, att konkursförvaltaren kan underlåta att i dessa fall bevaka fordringsägarnas intressen i förevarande avseende. Konkursförvaltaren, som omhändertar konkursgäldenärens bo och upprättar förteckning över tillgångar och skulder i boet, torde regelmässigt redan före bevakningstidens utgång äga sådan kännedom om boets skulder att han, om auktion å fast egendom skall hållas, därvid kan bevaka förmånsberättigade fordringar. Det bör därför åligga honom att hos auktionsförrättaren framställa yrkande om betalning, därest den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen visar att någon har fordran å boet vilken är förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. I dessa fall kan det inträffa att en fordran blir såsom förmånsberättigad bevakad av konkursförvaltaren vid auktionen, fastän det senare visar sig att den ej blir bevakad i konkursen eller att anspråk på förmånsrätt som nyss nämnts icke där framställes eller godkännes. Auktionsförrättaren torde äga en självständig rätt att pröva de förmånsberättigade fordringarnas ställning i det exekutiva förfarandet, även om deras rätt vid auktionen i vissa fall kan vara beroende av deras bevakning och behandling i konkursen. 1 Det torde vara ganska vanligt att konkursboets fasta egendom icke kan tagas i anspråk för fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, enär det i boet finns lös egendom som förslår till dessa fordringar. Någon verklig prövning om dessa fordringar skola utgå ur den fasta egendomen bör ej åvila konkursförvaltaren. Endast då det är uppenbart att jämlikt stadgandet i 17 kap. 13 § handelsbalken förmånsrätt ej äger rum i den fasta egendomen, skall konkursförvaltaren underlåta att framställa yrkande om betalning. Genom en sådan regel förebyggas helt onödiga bevakningar vid auktionen. I andra fall skall konkursförvaltaren framställa betalningsyrkande hos auktionsförrättaren och därmed åt denne överlämna prövningen av fordringens rätt. För auktionsförrättaren torde det även i dessa fall vara av värde att från konkursförvaltaren erhålla de upplysningar om konkursboet som erfordras för prövningen. Uttryckliga bestämmelser om att konkursförvaltaren skall avgiva yttrande om konkursboets ställning i förevarande hänseende torde icke behöva intagas i lagen. — Det finns ytterligare fall då konkursförvaltaren bör underlåta att hos auktionsförrättaren framställa betalningsyrkande, ehuru fordran bevakats i konkursen under yrkande 1 Se Almén: PM s. 107; jfr även H 1931: 406 samt Olivecrona: Förfarandet s. 182—183 och där anmärkt litteratur.

134 om förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §. Har det genom dom i tvist rörande den i konkursen bevakade fordringen blivit avgjort, att betalnings- eller förmånsrätt ej må göras gällande i konkursen, synes konkursförvaltaren sakna anledning att bevaka fordringen vid auktionen. 1 Motsvarande situation kan uppstå genom förlikning. Särskilda lagregler härom torde ej behöva meddelas. Det har i det föregående förutsatts, att ett av konkursförvaltaren gjort betalningsyrkande skall framställas direkt till auktionsförrättaren. Detta förfaringssätt synes vara lämpligare än att yrkandet framställes hos överexekutor för att av överexekutor vidarebefordras till auktionsförrättaren, såvida särskild sådan förordnades, och det saknas anledning att för dessa fall föreskriva annan väg än den vanliga för framställande av betalningsyrkanden. Konkursförvaltaren bör äga eller lätt kunna skaffa sig kännedom om, vem som skall förrätta den exekutiva auktionen. Det samarbete som behöver åstadkommas mellan auktionsförrättaren och konkursförvaltaren underlättas av att dessa träda i direkt förbindelse med varandra. Det har ifrågasatts att, sedan konkursförvaltaren ålagts att vid exekutiv auktion bevaka vissa fordringar, såväl utmätningsmannen som auktionsförrättaren skulle kunna befrias från skyldigheten att efterforska innehavare av sådana fordringar samt den senare även från bestyret att till fordringsägarna sända kallelsebrev enligt 103 § utsökningslagen. Vissa skäl tala visserligen för detta förslag, men man synes dock icke kunna genomföra detsamma. Man kan ej lita på att bevakning vid auktionen alltid kommer till stånd genom konkursförvaltarens försorg. Risk att förbiseenden göras finns särskilt då konkursförvaltarens bevakning grundas å konkursbouppteckningen, där en fordrans förmånsställning kanske ej angivits. Fordringsägaren bör därför beredas tillfälle att vid auktionen själv bevaka sin rätt. Även i de fall då bevakning gjorts av konkursförvaltaren kan fordringsägaren ha ett berättigat intresse att själv uppträda, enär han kan hysa en annan uppfattning än konkursförvaltaren i fråga om rätten till betalning ur den fasta egendomen. Slutligen kan man ej bortse från att fordringsägaren genom en bevakning vid auktionen kan fullfölja andra syften än enbart det att bliva upptagen i borgenärsförteckningen. En fordringsägares ställning som rättsägare kan vara av betydelse i olika sammanhang. 2 Enligt 114 § utsökningslagen är borgenär, vilken i konkursen bevakat fordran som skall ur fast egendom utgå med förmånsrätt framför intecknad fordran, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkt, begära att försäljningen skall ske till gäldande av hans fordran. En sådan begäran inverkar på lägsta budet vid auktionen. Den kan framställas även av fordringsägare med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. 3 I anslutning till nämnda bestämmelse ha dessa fordringsägare i 70 § konkurslagen tillerkänts viss befogenhet i fråga om avyttring av fast egendom. Även ur denna synpunkt är det motiverat att bibehålla underrättelseförfarandet orubbat. 1

Jfr H 1931: 406 samt 115 § konkurslagen. Jfr Olivecrona: Förfarandet s. 20. 3 Se H II 1912 s. 135: Koersner: Om de föreslagna reformerna etc. s. 195; Almén: PM s. 142; Olivecrona: Förfarandet s. 180. 2

135 Om man sålunda bibehåller det nuvarande förfarandet med underrättelser till fordringsägarna samt full frihet för dessa att själva vid sidan av konkursförvaltaren bevaka sina intressen vid den exekutiva auktionen, uppkommer frågan huruvida konkursförvaltaren skall underrätta varje berörd fordringsägare om den bevakningsåtgärd som han för dennes räkning funnit sig böra vidtaga eller underlåta. I många fall kan det tydligen vara lämpligt att konkursförvaltaren på detta vis sätter sig i förbindelse med fordringsägaren, men det finns dock ej skäl att ålägga honom några skyldigheter av denna natur. Det kan inträffa att såväl konkursförvaltaren som fordringsägaren personligen vid auktionen bevakar samma fordran. Den senare måste anses behörig att inskränka eller avstå från att fullfölja ett betalningsyrkande som för hans räkning framställts av konkursförvaltaren. Att fordringsägarens yrkande är mindre omfattande än konkursförvaltarens behöver dock ej i och för sig uppfattas som en begränsning av dennes talan. Spörsmålet om bevakandet vid exekutiv auktion av de förmånsberättigade fordringarna h a r här främst setts ur deras synpunkt, som i konkursen bevakat löner med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Anledning saknas emellertid att göra skillnad mellan dessa lönefordringar samt andra fordringar med förmånsrätt enligt samma lagrum. I anslutning härtill återkommer frågan om bevakandet av lönefordringar som enligt den särskilda nu föreslagna lagstiftningen skola utgå ur fast egendom med förmånsrätt framför alla andra. Skola även dessa fordringar, då fast egendom skall försäljas exekutivt under konkurs, bevakas av konkursförvaltaren? Vissa skäl tala otvivelaktigt för en sådan utvidgning av konkursförvaltarens skyldighet och utredningen har funnit sig böra föreslå, att konkursförvaltaren skall framställa yrkande om betalning jämväl för byggnadsarbetares lönefordran för vilken fastigheten häftar enligt den föreslagna nya lagen. Frågan om bevakning vid specialexekution av fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken uppstår icke endast vid exekutiv auktion å fast egendom utan även då fartyg eller gods i fartyg skall under konkurs utmätningsvis försäljas. Lagreglerna om dessa båda fall av exekutiv försäljning visa stor överensstämmelse. Den som för sin fordran har förmånsrätt enligt 17 kap. 4 eller 7 §* handelsbalken äger, då fartyg eller gods i fartyg skall under konkurs utmätningsvis försäljas, rätt att ur köpeskillingen få betalning, såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt yrkande (139 § utsökningslagen). Underrättelseförfarandet vid exekutiv auktion å fartyg avviker emellertid från förfarandet vid sådan auktion å fastighet. Enligt 91 § utsökningslagen skola särskilda underrättelser sändas till de borgenärer, vilka jämlikt 11 kap. sjölagen äga rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg hava inteckning. Auktionsförrättaren torde icke vara skyldig att sända särskild underrättelse till fordringsägare med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §, icke ens om sådan fordringsägare är an1

7 § avser panträtt enligt 17 § sjölagen.

136 given i de handlingar som äro tillgängliga för auktionsförrättaren. Däremot skall kungörelsen om auktionen innehålla, att de borgenärer som, ändå att de ej vunnit utmätning eller i utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt till betalning ur det utmätta, hava att sådant, på sätt i 139 § utsökningslagen sägs, före auktionen hos auktionsförrättaren anmäla; denna anmaning har tydligen avseende även å dem som falla under 17 kap. 4 § handelsbalken. Vid fördelning av köpeskillingen för utmätt fartyg ha fordringsägarna att bevaka sin rätt jämlikt reglerna i 140 och 141 §§ utsökningslagen. Underrättelse om sammanträde för fördelning av köpeskillingen meddelas av auktionsförrättaren vid auktionen (94 § utsökningslagen). — Jämlikt 71 § konkurslagen äger konkursförvaltaren, då fartyg finnes å ort inom riket, hos vederbörande utmätningsman begära försäljning av fartyg eller gods i fartyg i den ordning, som är särskilt stadgad om dylik egendom som blivit utmätt. Av det anförda torde framgå att bevakning genom konkursförvaltaren för de fordringsägares räkning, vilka åtnjuta förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, är påkallad jämväl då under konkurs fartyg eller gods i fartyg skall utmätningsvis försäljas. Lagbestämmelse härom synes böra intagas i 71 § konkurslagen. Den torde kunna utgöras av en hänvisning till vad som stadgas om fast egendom. Hänvisningen har ej avseende å byggnadsarbetares löneiördran som faller under den särskilda lagen.

Förslag till lag om ändrad lydelse ay 19 kap. 24 § lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord å landet samt

Förslag till lag om ändrad lydelse av 5 kap. 16 § lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning i stad. Beträffande dessa båda lagförslag hänvisas till motiveringen i fråga om förslaget till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordringar (motiveringen till 18 §).

Särskilt yttrande av herr Eriksson. I den del av direktiven för byggnadsborgenärsutredningens arbete, som avser frågan om säkerställande av byggnadsarbetarnas lönefordringar, anför chefen för justitiedepartementet bland annat, att denna speciella fråga ingår såsom ett led i det större spörsmålet om skydd för byggnadsborgenärerna över huvud. Departementschefen framhåller vidare, att det torde få ankomma p å utredningen att efter prövning av samtliga frågan påverkande omständigheter i första hand taga ställning till spörsmålet om lagstiftningens omfattning med avseende å skilda borgenärskategorier. Det av utredningen nu framlagda förslaget till lag har helt begränsats till frågan om byggnadsarbetares lönefordran. Det framhålles att en lagstiftning på detta område i första hand måste uppfattas såsom en social skyddslagstiftning. Till en lag om säkerställande av leverantörers och entreprenörers byggnadsfordringar ställer sig utredningen avvisande. Jag har icke något principiellt att invända mot lagstiftning till skydd för arbetstagares intjänta arbetslön. Motivet till att just byggnadsarbetarna föreslås skola erhålla förmånen av en särskild skyddslag är, att byggnadsverksamheten är ekonomiskt speciellt riskfylld samt att rådande förhållanden göra det möjligt för personer utan tillgång på nödigt kapital och utan ekonomisk ansvarskänsla att sätta i gång stora företag. Samma motiv finnes till skydd för övriga byggnadsborgenärer och speciellt för byggnadsleverantörerna, vilka vanligen få bära de största ekonomiska riskerna. Av verkställda undersökningar framgår, att de belopp som vid betalningsinställelser förlorats av byggnadsarbetarna och av penninginrättningarna vid fastighetsbelåning äro relativt blygsamma jämfört med dels byggnadsindustriens omslutning och dels de förluster som fått tagas av byggnadsleverantörerna. Det framlagda förslaget till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran kan möjligen giva vissa leverantörer ett partiellt skydd, men det kan befaras att samtidigt nya nackdelar uppstå för byggnadsleverantörerna såsom helhet betraktade. Oavsett vilka åsikter man har om arbetarorganisationernas indrivningsblockader, så var dock en sådan blockad en signal för leverantörerna att fara var å färde, då ett bygge stoppades på grund av att arbetslönerna icke utbetalades. Om nu lönefordringarna bli säkerställda genom förmånsrätt i fastigheten, kan det riskeras att ett byggnadsarbete i en del fall ostört fortskrider en tid, utan att det utåt märks att byggnadsföretagaren är insolvent. Under tiden hinna nya materialmängder levereras och nya leveran-

138 törer kunna komma att inkopplas i bygget. För de flesta andra parter är det av intresse, att byggnaden utan avbrott blir färdigställd så att den får sitt fulla realvärde, och till detta värdeskapande få leverantörerna i god tro bidraga utan att få något skydd för sina insatser. Den föreslagna lagstiftningen kommer att leda till förskjutningar i riskfördelningen mellan leverantörerna. Genom överförande av lönefordringar på sig kunna vid ett fallissemang de leverantörer och entreprenörer, vilka ha arbetare sysselsatta på bygget, få den del av sin fordran täckt som avser i leveransen eller entreprenaden ingående arbetskostnader. En del andra leverantörer, t. ex. en tegelfabrikant, kan däremot ej skaffa sig något sådant skydd för de arbetslöner som ingå i leveransen. Tegelleverantörens förlust blir därvid så mycket större, eftersom en del av de övriga leverantörernas fordringar fått prioritetsrätt enligt lagen. En annan sak i det framlagda lagförslaget, som även måste beröra leverantörerna ogynnsamt, är det ansvar som byggherren eller fastighetsägaren genom lagen fått för arbetarnas lönefordringar. Det ligger nära till hands, att byggherren-beställaren vid uppgörandet av entreprenader söker säkerställa sig för uppkommande löneskulder. Han blir därför njuggare vid stipulerandet av betalningsterminerna, varav följer att entreprenören får mindre tillgång till rörligt kapital. Detta felande kapital söker entreprenören i många fall skaffa sig genom längre krediter hos leverantörerna. Riskerna för leverantörerna förstoras därigenom. Detsamma gäller byggnadskreditiven. Om såväl byggmästares som underentreprenörers löneskulder bli säkerställda i den formen att arbetstagarna direkt ur fastigheten taga ut sina arbetslöner och därvid undantränga inteckningarna, kan man vänta att lyftningsplanerna på kreditivet bli skärpta. Det har framhållits att den nya lagen även skulle kunna vara till nytta för leverantörerna i det att det vore ett intresse för byggherren att skaffa sig en entreprenör av god ekonomisk vederhäftighet. Detta kan vara riktigt då det gäller offentliga entreprenader, men det torde icke alltid vara fallet vid enskilt byggande. Det har hittills ofta visat sig, att vissa tomt- och byggnadsspekulanter med förkärlek engagera svaga byggmästare för sina byggnadsarbeten. Dessa byggmästare ha fått inställa betalningarna och spekulanten h a r lyckats få en del av leverantörernas material i sitt bygge utan ersättning. Någon garanti för att man efter den nya lagens genomförande skulle slippa ifrån sådana fall finnes icke. Såsom bilaga till detta betänkande finnes ett av revisionssekreteraren Carl Svennegård uppgjort utkast till en lag som omfattar jämväl bestämmelser om byggnadslån och byggnadsfordran. Utredningen framhåller alt det av utkastet framgår, att lagtekniska svårigheter möta vid utfonnning av en lag i ämnet. Enligt min mening skulle det för byggnadsverksamheten bli en tungrodd apparat, om man skulle gå fram efter dessa linjer. Byggnadsfacket är förut så kringgärdat av formella bestämmelser, att det kan ifrågasättas om icke en av de viktigaste åtgärderna vid byggnadsyrkets rationalisering är att få en förenkling av byggnadsärendenas formella handläggning.

139 I avgivna yttranden över det förslag som framlades av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga har de sakkunnigas förslag till reformer för tryggande av leverantörenias ställning utsatts för kritik från många håll. Man kan förutse att det icke är lätt att komma fram med förslag till lagstiftning på detta område, vilken k a n erhålla mera allmän anslutning. Det lämpligaste är därför att man inskränker sig till sådana partiella reformer som anses mest nödiga för stävjande av skoj och som ej kräva en stor administrativ apparat. Ett sådant reformförslag är fordran på en finansplan för byggnadsföretag. Det av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga framlagda förslaget om finansplan för hyreshusbebyggelse innebar, att finansplanen skulle kontrolleras av vederbörande byggnadsnämnd. Kritiken mot förslaget tog särskilt sikte på att byggnadsnämnden icke alltid hade sakkunnigt folk till förfogande för den ekonomiska granskningen. Ej heller ansågs det vara lämpligt att en byggnadsnämnd påtoge sig det ansvar som en sådan granskning måste innebära. I yttranden från byggnadsleverantörshåll framhölls det, att leverantörerna skulle vara tillfredsställda med en finansplan även om den icke granskades eller kontrollerades av myndighet. Det förefaller mig som om man från samhällets sida skulle ha fog att ställa minst samma krav på besked om de finansiella förhållandena då det gäller byggnadsproduktion som då det gäller annan industri eller affärsrörelse. Större delen av den enskilda ekonomiska verksamheten sker genom företag i form av aktiebolag. I aktiebolagslagen finnes det klara bestämmelser om att aktiekapital skall vara inbetalt i pengar eller i andra specificerade kapitalvärden. Detta är fallet även om rörelsen icke skulle fordra större kapital än 5 000 kronor. Då det gäller igångsättande av ett byggnadsföretag, som kan ha en omfattning på en eller flera miljoner, då finnas inga fordringar på att en plan framlägges, utvisande var dessa miljoner skola tagas, trots att många tiotal borgenärer i regel bli inkopplade och att affären vanligen är mera riskfylld än ett startande av en fabriksrörelse. I fråga om genomförandet av ett byggnadsföretag kan insyn i företaget vara väl motiverad. I överensstämmelse med vad jag här utvecklat anser jag, att det av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga framförda uppslaget, att finansplan rörande byggnadsföretag skall vara upprättad, vilar på en riktig tankegång och förtjänar att i lämplig form realiseras. Den kritik som riktades mot de sakkunnigas förslag i denna del synes också i stor utsträckning ha berott på den utformning förslaget då erhållit. Om man nu går att lagstifta rörande byggnadsarbetares lönefordran aktualiseras frågan om skydd för leverantörer och entreprenörer. Såsom framgår av vad jag redan anfört, kan lagstiftningen rörande lönefordringarna öka riskerna för leverantörer och entreprenörer, varför skyddsbehovet kommer alt framträda ännu starkare än förut. Den avgörande skillnaden mellan byggnadsarbetares lönefordran samt annan byggnadsborgenärs fordran skulle, enligt den uppfattning som hyses av utredningens flertal, på förevarande område tydligen ligga däri, att denne senare borgenär i motsats till arbetaren själv skulle kunna sörja för säkerställandet av sin fordran samt att det ur samhälleliga synpunkter även skulle

140 kunna överlåtas åt honom att göra detta. Jag är ense med utredningens övriga ledamöter såtillvida att jag, såsom jag redan angivit, icke vill rekommendera en lagstiftning beträffande byggnadsfordringar av samma natur som den nu föreslagna beträffande lönefordringar. Däremot anser jag att lagstiftningens stöd erfordras för genomförande av krav på finansplan för byggnadsföretag. Den invändningen kan göras och har också redan gjorts, att leverantörerna, eventuellt genom sina organisationer, själva böra sörja för att finansplan upprättas och hålles tillgänglig i fall då det är erforderligt. Denna invändning kan icke helt och hållet avvisas; när man vill att kraven på finansplan skola tillgodoses genom lagstiftning och icke genom direkta åtgärder från intressenternas sida, måste man åberopa lämplighetsskäl. Dessa skäl äro av samma natur som dem, vilka inom utredningen vunnit enhälligt erkännande i fråga om byggnadsarbetares lönefordran. Genom blockad och andra dylika åtgärder ha byggnadsarbetarna skaffat sig ett skydd som enligt vad undersökningarna visat varit till mer än 90 procent effektivt. Man kan visserligen ej förvänta att indrivningsblockadema i fråga om arbetslön komma att helt försvinna därmed att den föreslagna lagen genomföres. I vissa fall, då luckor uppstå i lagens skydd, kommer nog blockadvapnet att anlitas även i fortsättningen. Den nya lagstiftningen är emellertid avsedd att träda i stället för blockader och andra sådana indrivningsåtgärder. Man kan säga att det p å motsvarande sätt väl kan vara möjligt för leverantörerna att genom leveransvägran eller andra sådana kollektiva påtryckningsåtgärder sörja för erforderligt skydd, exempelvis framtvinga företeende av finansplan, men att det dock av lämplighetsskäl är bäst att ett lagreglerat förfarande träder i stället för självhjälpen. Leverantörerna äro av skilda skäl mycket återhållsamma i fråga o m att tillgripa leveransvägran. Statsmakterna ha visserligen lämnat denna väg till självhjälp öppen, men det kan dock icke rimligtvis vara ett samhällsintresse att den skall beträdas av leverantörerna. Det kan icke heller förnekas att de praktiska svårigheterna vid försök att framtvinga företeende av finansplan kunna vara stora. Enligt min mening är det icke för leverantörerna nödvändigt att en finansplan alltid föreligger. De flesta företagarna inom byggnadsfacket ha visat sig kunna sköta sina affärer och ha vunnit förtroende hos leverantörerna. Arbetet för dessa företagare bör icke försvåras genom bestämmelser, vilka icke kunna motiveras av något trängande behov. Då det däremot gäller företagare, som visat sig ha svårt att sköta sina affärer, som äro nya i branschen eller vilkas rörelse fått en omfattning som icke står i rimlig proportion till det egna kapitalet och där ett mindre konjunkturomslag därför kan äventyra företagarens ekonomi, bör på något sätt en finansplan kunna framtvingas. Vad h ä r nyss anförts rörande leverantörer torde i allt väsentligt äga tilllämpning även rörande entreprenörer. På nu anförda skäl finner jag mig böra föreslå att i byggnadsstadgan skall införas en föreskrift av den innebörd, att till den till byggnadsnämnden ingivna ansökningen om byggnadslov skall fogas en plan rörande anskaffandet av de för byggnadsföretagets genomförande nödvändiga medlen, då en sådan

141 plan erfordras för tryggande av byggnadsföretagets finansiella genomförande på ett tillfredsställande sätt. Det torde vara nödvändigt att det överlämnas åt byggnadsnämnden att pröva och avgöra när finansplan i ett särskilt fall erfordras. Min mening är emellertid att ett nära samarbete för denna frågas lösande måste komma till stånd mellan byggnadsnämnderna samt vederbörande branschorganisationer bland byggnadsborgenärer. Jag har närmast tänkt mig att initiativ till infordrande av finansplan i regel skulle komma från dessa organisationers sida, ehuru man icke torde kunna i författningarna införa något stadgande därom samt byggnadsnämndernas rätt att självmant ingripa och att beakta alla på ärendet inverkande omständigheter givetvis måste respekteras. Finansplanen bör vara så fullständig att den sätter byggnadsborgenärerna i stånd att bedöma de med kredit till företagaren förenade riskerna. För oriktiga uppgifter i finansplanen skall uppgiftslämnaren kunna ställas till ansvar efter vanliga regler. Enligt de grundsatser som gälla för allmänna handlingars offentlighet torde finansplanen vara att anse såsom offentlig handling. Frågan om undantag från offentligheten kan möjligen förtjäna att övervägas. Beträffande sådana allmänna byggnadsarbeten för vilka byggnadslov icke erfordras bör det ankomma på den myndighet som prövar anbud å arbetets utförande att när så påkallas infordra finansplan.

10—482785

142 Bilaga 1.

Äldre rätt, gällande rätt, reformförslag m. m. rörande förmånsrätt för lönefordran. Av revisionssekreteraren CARL SVENNEGÅRD.

Äldre rätt. Enligt den ursprungliga lydelsen av 1734 års lag ägde betjänter och tjänstehjon förmånsrätt jämlikt 17 kap. 4 § handelsbalken för sista årets lön. I det av lagkommittén den 1 augusti 1826 framlagda förslaget till allmän civillag motsvarades 17 kap. 4 § av 22 kap. 3 § i den föreslagna nya handelsbalken. Förslaget skilde sig från då gällande rätt så tillvida, att betjänter och tjänstehjon skulle äga förmånsrätt för sist förflutna och löpande tjänsteåret. Såsom motivering för denna ändring åberopade lagkommittén bland annat, att tjänstehjonens vördnad för sin husbonde skulle gå till spillo, om tjänstehjonet skulle leva i ständig farhåga att förlora lönen för sitt arbete under det förra året, såframt det ej genom en tidig lagsökning utfordrade sin rätt. Lagkommitténs förslag till handelsbalk upptog i 22 kap. 16 § en uttrycklig föreskrift att borgenär, som efter vissa angivna paragrafer — däribland 3 § — ägde förmånsrätt i allt gäldenärens gods, ej skulle njuta rätt till det, vartill andra hade särskild, fastän lägre förmånsrätt, för mera än som bruste i den övriga egendomen; bristen skulle fyllas efter ordningen av de andras förmånsrätter, så att den lägre skulle vika före den högre. Det uttalades i motiveningen att man infört denna regel, vilken lagen förut ej uttryckligen stadgat, emedan erfarenheten visat att lagens stillatigande givit anledning till tvister och misstag. Äldre lagberedningens den 28 oktober 1850 framlagda förslag till ny handelsbalk innehöll i 22 kap. 3 § stadganden rörande tjänstehjons med fleras förmånsrätt för lön. Enligt denna paragraf skulle förmånsrätt äga r u m för tjänstehjons lön för sist förflutna och löpande tjänsteåret (3 punkten) samt för annan arbetares dagspenning eller avlöning för sista halvåret (4 punkten). Från förmånsrätten hade således uteslutits betjänter. Denna ändrig motiverades med att man ansett betydelsen av ordet betjänt vara alltför obestämd och kunna lämna rum för en tolkning genom vilken, till andra borgenärers skada, förmånsrätt för ibland ganska stora fordringar kunde komma personer till godo, vilka ej borde av lagen särskilt omhuldas, enär de själva voro i tillfälle att vidtaga åtgärder till sitt tryggande, vilket däremot icke vore förhållandet med egentliga tjänstehjon, vilka merendels vore i okunnighet om husbondens ekonomiska ställning och för vilka, även då de kände att den vore mindre god, det alltid skulle falla sig svårt att i tid taga lagen i anspråk för utbekommande av sina lönefordringar. Beträffande den andra avvikelsen från då gällande rätt, nämligen den föreslagna 4 punkten som tillerkände förmånsrätt även åt annan arbetares dagspenning eller avlöning, framhöll lagberedningen att denna avlöning vore frukten av arbetarens enda kapital, hans arbetskraft, och att därför samma skäl som låge till grund för tjänstehjons förmånsrätt även talade för en likadan förmånsrätt för andra arbetare. Det framhölls vidare att arbetaren, i förtroende till gäldenärens betalningsförmåga, använt sin arbetskraft ej endast till förmån för gäldenären utan mången gång kanske lika mycket till förmån för dem som vid konkurs inträdde i hans rätt. Att arbetares förmånsrätt skulle avse avlöning endast för sista halvåret motiverades med att han i förhållande till arbetsgivaren intoge en mera oberoende ställning än ett tjänstehjon. Liksom lagkommittén hade

143 äldre lagberedningen i sitt förslag en särskild bestämmelse (22 kap. 15 §) av den innebörd, att borgenär, som hade tyst generell förmånsrätt, icke framför andra, som ägde lägre förmånsrätt i viss egendom, skulle få företräde till denna egendom i vidare mån än för vad som ej kunde uttagas ur sådan fast eller lös egendom, som ej häftade för någon förmånsberättigad fordran. I fråga om ordningen för bristens fyllande upptog emellertid lagberedningens förslag den ytterligare föreskriften, att förmånsrätt efter 3 § ej skulle äga rum i fast egendom så länge lös egendom funnes att tillgå, utom då fordran som omtalades i 3 § 3 eller 4 punkten tillkommit för brukning av fast egendom; i detta senare fall skulle fordringen utgå av egendomens avkomst. Denna senare föreskrift hade, enligt vad i motiveringen upplystes, tillkommit enär det synts angeläget, att den säkerhet som avsåges med inteckning i fast egendom måtte i möjligaste måtto vinnas. Vid riksdagarna 1823, 1828—30, 1834—35, 1840—41, 1844—45 och 1850—51 väcktes åtskilliga förslag om avskaffandet av tysta förmånsrätter eller ändringar i bestämmelserna därom. Det gällde särskilt förhållandet mellan inteckningshavares rätt samt den förmånsrätt som enligt då gällande lagstiftning tillkom förmyndaroch uppbördsmedel. Avsikten synes däremot icke ha varit att rubba de i 17 kap. 4 § handelsbalken stadgade förmånsrätterna. I det år 1859 av särskilda kommitterade framlagda förslaget till konkurslag m. m. ingick även ett förslag till vissa ändringar i 17 kap. handelsbalken. Sålunda föreslogs bland annat att i 17 kap. 13 § skulle intagas ett stadgande, att borgenär som efter 4 § ägde förmånsrätt i allt det gods, löst eller fast, som gäldenären tillhörde, ej skulle njuta rätt till det, varuti andra särskild, fast lägre förmånsrätt hade, för mera än som i den övriga egendomen bruste. Bristen skulle fyllas efter ordningen av de andras förmånsrätter, så att den lägre skulle vika förr än den som vore högre; dock skulle förmånsrätt efter 4 § ej äga rum i fast egendom, så länge lös egendom funnes att tillgå. De kommitterade framhöllo i sin motivering, att vissa stadganden rörde ämnen, i vilka bestämda föreskrifter dittills saknats men vari lagstiftningen visat sig behöva ledning av positiv lag. De kommitterades förslag till ändringar i 17 kap. handelsbalken blev genom motion förelagt 1859—60 års riksdag, som biföll detsamma. Genom en förordning den 8 oktober 1861 (nr 59 s. 1) erhöll därefter 17 kap. 13 § handelsbalken sin ännu gällande lydelse. Vid 1886 års riksdag väcktes en motion (II: 172) om ändrad lydelse av 17 kap. 4 § handelsbalken. Motionären föreslog att förmånsrätt enligt detta lagrum skulle tillkomma — förutom betjänter och tjänstehjon — jämväl hantverkare och .tillfälliga arbetare för sista årets lön. Han åberopade att under de då rådande kritiska penningförhållandena, vdlka i synnerhet framkallats av en för långt driven spekulation i industriella och byggnadsföretag, förefunnes ett starkt behov av att genom lagen bereda skydd åt den fattige dagsverkaren. Vidare framhölls det att en affärsman eller industriidkare, som levererade varor eller pengar till ett företag, kunde skaffa sig den säkerhet som ansågs erforderlig, under det att förhållandet vore ett annat med en dagsverkare eller sådan arbetare som åtagit sig ackordsarbete. Denne senare måste giva sin arbetsförmåga i förskott och ägde rätt att fordra likvid först då arbetet vore utfört; hans arbetskraft toges varje dag i anspråk för livets uppehälle. Under åberopande av två domar av Kungl. Maj:t uttalade motionären, att andemeningen i 17 kap. 4 § ansåges vara, att alla arbetare skulle erhålla förmånsrätt vid konkurs. Lagutskottet avstyrkte bifall till motionen (uti. nr 22). Utskottet erkände att den person, vilken för sitt uppehälle uteslutande vore hänvisad till den inkomst han dag efter annan kunde med sitt arbete förvärva, vida hårdare än andra borgenärer drabbades av den förlust som förorsakades av arbetsgivarens konkurs. Men utskottet ansåg att den åsyftade lagändringen likväl icke skulle vara välbetänkt. I fråga om hantverkare erinrade utskottet, att hans rätt i allmänhet finge anses tillräckligt skyddad, därigenom att han enligt 17 kap. 3 § handelsbalken ägde förmånsrätt för arvode i det gods som vore kvar hos honom. Beträffande

144 kategorien tillfälliga arbetare anmärkte utskottet, att denna kategori skulle bliva ytterst svår att avgränsa, samt att det naturligaste syntes vara att dessa arbetare utfinge lön allt eftersom de fullgjorde det betingade arbetet. Utskottet anförde vidare: Endast d den mån arbetsavtalet antoge en mera varaktig karaktär och sålunda närmade sig till ett tjänstehjonsförhållande, torde det vara regel att arbetarens lön förbleve längre tid innestående hos arbetsgivaren. Att lagstiftaren i den ifrågavarande paragrafen satt tjänstehjon i en bättre ställning än tillfälliga arbetare hade uppenbarligen sin grund däri, att ett tjänstehjon icke hade anledning eller, såvitt legostadgans bestämmelser vore på detsamma tillämpliga, ens rätt att fordra sin avlöning förr än efter en viss tids förlopp, varigenom det också mera vore utsatt för förlust genom husbondens obestånd. Den gräns, som sålunda blivit uppdragen mellan tjänstehjon och arbetare med mera varaktig anställning å ena samt tillfälliga arbetare å andra sidan, ansåge utskottet vara riktig och rättvis. Med den varaktigare anställningen följde i regel att avlöningen utbetalades med längre mellanrum, därför skyddades arbetaren genom förmånsrätt. Den tillfäillige arbetaren finge däremot oftare ut sin betalning, han hade därför icke samma behov av skydd. — Motionen blev avslagen av riksdagen. Med anledning av lagutskottets nyss återgivna motivering kan det erinras om vissa bestämmelser i 1833 års då gällande legostadga (upphävd 1926). Tjänstehjon ägde ej rätt att utan husbondens vilja utbekomma något av sin lön innan det uttjänt sin tid. Avtalet avsåg årstjänst och flyttningsdag var bestämd i stadgan. Genom myndighets .försorg kunde tjänstehjon, som utan laga förfall försummade att inställa sig till sin tjänst, hämtas och inställas i tjänsten. Frågan om ändring av 17 kap 4 § handelsbalken kom genom en motion (II: 127) åter inför riksdagen år 1887. Motionären påyrkade sådan ändring av paragrafen att arbetare skulle åtnjuta förmånsrätt för innestående fordran för av dem under de tre sista månaderna förrättat arbete. Lagutskottet avstyrkte ånyo bifall (uti. nr 13). Utskottet påpekade att de s. k. tysta förmånsrätterna utgjorde undantagsbestämmelser, vilkas antal skulle ytterligare ökas genom förslagets godkännande. I övrigt åberopade utskottet sina uttalanden i ämnet vid föregående riksdag. Riksdagen avslog motionen. Vid 1890 års riksdag återupptogs spörsmålet om lagstiftningsåtgärder i syfte att skydda arbetare mot förlust vid inställande av arbetsföretag. Bland annat väcktes en motion (11:73), vari begärdes utredning om sådan ändring av 17 kap. 4 § handelsbalken att den betjänter och tjänstehjon tillagda förmånsrätten skulle tillerkännas även andra arbetare som hade innestående fordran för av dem såsom anställda daglönare utfört arbete. Motionären ansåg att det borde uttryckligen stadgas att under lagen innefattades alla slag av arbetare, således icke blott sådana som hade fast och stadigvarande anställning. Hans förslag gick emellertid vidare, i det att han krävde att, därest arbetsavtal vore upprättat mellan arbetsgivaren och arbetaren, förmånsrätt skulle tilkomma arbetaren för hela den tid som avtalet fortfore att ännu efter arbetets avbrytande vara lagligt gällande. I huvudsak tillstyrkte lagutskottet bifall till denna motion (uti. nr 53). Utskottet hemställde nämligen om lagbestämmelser, varigenom förmånsrätt i gäldbunden arbetsgivares egendom bereddes icke allenast åt fordran å ogulden arbetslön, som tillkomme fast anställda arbetare, utan även åt dylik fordran, som arbetare utan fast anställning för viss kortare tid hade hos arbetsgivaren innestående. I sin motivering upptog utskottet bland annat: Det torde vara obestridligt att en person, vilken vore för sitt uppehälle uteslutande hänvisad till den inkomst han dag efter annan kunde med sitt arbete förtjäna, vida hårdare än andra borgenärer drabbades av den förlust, som kunde förorsakas därigenom att den för vilken han utfört arbete kommit på obestånd. Arbetaren torde opk ha svårare än andra att egnom egen omtanke skydda sig mot dylik förlust. Han saknade vanligen både tillfälle att förskaffa sig kännedom om arbetsgivarens affärsställning och förmåga att bedöma densamma. Även om han befarade att ar-

145 betsgivaren kommit på obestånd, vore arbetarens ställning dock ofta sådan, att han varken kunde lämna sin plats eller med erforderligt eftertryck fordra utbekommande av innestående avlöning. Goda skäl syntes därför tala för att tillerkänna arbetare i allmänhet förmånsrätt för ogulden arbetsförtjänst. Den betänklighet mot införande av en ny förmånsrätt, som med hänsyn till den allmänna krediten kunde förefinnas, torde förlora en väsentlig del av sån betydelse, om i lagen bestämdes som villkor för förmånsrätten, att arbetslönen skulle vara intjänad och icke för längre tid innestående, samt till följd därav de fordringar, vilka skulle komma i åtnjutande av den nya förmånsrätten, i regeln bleve föga betydande. Huruvida en tid av en eller två månader kunde anses lämplig, eller denna tid till äventyrs borde utsträckas något därutöver, ansåge utskottet böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att efter skedd utredning pröva. — Utskottets hemställan bifölls av riksdagen. I anledning av nyss berörda anhållan från 1890 års riksdag framlade Kungl. Maj:t år 1891 en proposition (nr 22) angående ändrad lydelse av 17 kap. 4 § handelsbalken. Det föreslogs att förmånsrätt skulle tillkomma — förutom betjänters och tjänstehjons lön för sista året — annan arbetares dagspenning eller avlöning för sista sex månaderna. Föredragande departementschefen anförde bland annat, att det syntes överensstämma med billighet att också de arbetare, vilka på^ grund av ett mer tillfälligt arbetsavtal förrättat arbete åt gäldenären, erhölle förmånsrätt. Den ene arbetaren hade i allmänhet icke lättare än den andre att omedelbart utbekomma sin avlöning och förlusten av densamma vore för den ene icke mindre kännbar än för den andre. Vad särskilt angick frågan, för huru lång tid arbetslönen finge utgå med förmånsrätt, förklarade departementschefen att han, i betraktande av svårigheten att i varje fall skilja mellan fast anställda och tillfälliga arbetare, trott tiden böra tillmätas så lång att åt de förra bereddes erforderligt skydd, i följd varav han satt den något längre än för tillfälliga arbetare skulle vara behövligt. Lagutskottet tillstyrkte bifall till propositionen och uttalade därvid särskilt att utskottet icke hade något att erinra mot att den tid, för vilken arbetslön utginge med förmånsrätt, satts till sex månader (uti. nr 38). Fyra utskottsledamöter reserverade sig emellertid enär de ansågo att den tid, för vilken förmånsrätt borde tillkomma arbetare, icke bort bestämmas längre än till tre månader. I riksdagen segrade, efter sammanjämkning (mem. nr 48), reservanternas mening, varefter 17 kap. 4 § genom lag den 12 juni 1891 nr 33 erhöll den av riksdagen antagna lydelsen. Vid 1891 års riksdag väcktes jämväl en motion (II: 157) som direkt tog sikte på byggnadsborgenärernas ställning. Motionären berörde de vådor, vilka en särskilt i de större städerna högt uppdriven byggnadsspekulation innebure för affärslivets sunda utveckling, samt de förluster, som mången gång oförskyllt drabbade dem som under en eller annan form, såsom leverantörer, hantverkare eller blott arbetare, i förlitan på byggnadsföretagets soliditet bidragit till dess utförande. Motionärens förslag gick ut på att en lag skulle utarbetas på följande grundprinciper. Förmånsrätten skulle utgå ur byggnaden och borde endast omfatta de personer, som lämnade arbete, av vad slag det vara måtte, eller material till byggnaden. Anteckning därom skulle ske i domstolens böcker senast vid arbetets fullbordan. Bestämmelser om tiden, då arbetet skulle vara fullbordat, skulle lämnas och arbetets avbrytande under viss tid skulle alltid anses liktydigt med arbetets avslutande. Denna förmånsrätt skulle gå framför varje annan, speciellt framför inteckningar. Viss kortare tid skulle bestämmas efter vars utgång förmånsrättens gällande kraft upphörde, därest ej d anledning av densamma process vid laga domstol anhängiggjorts. Lagutskottet ansåg sig icke böra förorda det steg motionären föreslagit (uti. nr 38). Utskottet gjorde gällande att den föreslagna förmånsrätten måste innebära en kraftig uppmuntran till fortsatt kreditmissbruk, vilket måhända skulle ytterligare driva upp spekulationslusten på detta område, varefter utskottet fortsatte: Härtill komme att ett skydd av ifrågavarande beskaffenhet för leverantörer och hantverkare i långt mindre grad torde vara av behovet påkallat än i fråga om verkliga arbetare. Det syntes nämligen obe-

stridligt, att de sistnämnda hade svårare än de förra att genom egen omtanke skydda sig emot förlusteT av ifrågavarande art, då arbetaren vanligen saknade både tillfälle att förskaffa sig kännedom om arbetsgivarens affärsställning och förmåga att bedöma densamma. I de flesta fall vore arbetstagaren också nödsakad att för sin och sin familjs bärgning fortfarande ställa sin arbetskraft till en arbetsgivares förfogande, även om dennes affärsställning befarades vara rubbad. Såväl leverantören som hantverkaren, den senare i den mån han icke p å grund av sättet för fullgörandet av sitt arbete i det särskilda fallet kunde betraktas såsom likställd med arbetaren, befunne sig i allmänhet i en ställning som tilläte dem att gentemot arbetsgivaren uppträda med mera självständighet. Dels kunde de nämligen med större kraft göra sina fordringar gällande och dels vore de lättare i stånd att vägra kredit n ä r sådan begärdes. — Denna motion vann icke riksdagens bifall. Till riksdagens prövning förelåg samtidigt ytterligare en motion (II: 173) som berörde 17 kap. 4 § handelsbalken. Motionären ville införa förmånsrätt för brukare och torpare, som på grund av upprättat kontrakt ägde fordran hos jordägare för verkställda körslor och arbeten. Vidare önskade han införa bestämmelser om att brukare och torpare skulle beträffande fordran för å gården gjorda förbättringar äga förmånsrätt framför de i gården gällande inteckningarna. Även denna motion avstyrktes av lagutskottet och avslogs av riksdagen. Jämlikt beslut av 1901 års riksdag, i samband med tillkomsten av lagstiftningen om ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete, erhöll 17 kap. 4 § handelsbalken ett tillägg av det innehåll, att förmånsrätt liksom för arbetares avlöning skulle tillkomma sådan begravningshjälp eller för de sista tre månaderna upplupen sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete ålåge gäldenären att utgiva (Lag den 5 juli 1901 nr 39 s. 13). Vid bestämmande av förmånsrätten i detta fall skall hänsyn tagas icke till den tid, då livräntan skulle oberoende av konkursen förfalla, utan till den tid, för vilken livräntan belöper. Detta är föranlett av de givna stadgandena om livräntans förfallotid och kapitalisering av livränta i förstnämnda lag (se prop. 1901 nr 39 s. 25). Under förarbetena till denna lagändring beaktades förmånsrättens inverkan på fastighetskrediten. Det framhölls att dessa ersättningar icke kunde uppgå till mera avsevärda belopp, varför det ej torde möta någon betänklighet att för dem medgiva förmånsrätt framför avgäld av fast egendom, förlagsinteckning, fastighetsinteckning m. m. Däremot skulle det, enligt vad det vidare anfördes, uppenbarligen vara med de största vådor förenat om man tillerkände samma förmånsrätt jämväl åt den fordran å livräntas kapitalvärde, som livräntetagaren i följd av arbetsgivarens konkurs erhölle. Detta kapitalvärde kunde uppgå till så mycket att undanträngande av övriga förmånsberättigade kunde medföra en allvarsam rubbning av förlags- och fastighetsinteckningskrediten. Fordran å livräntas kapitalvärde borde ej erhålla bättre förmånsrätt än framför de i 17 kap. 12 § nämnda fordringarna (se prop. 1900 nr 24 s. 59). I samband med att förslag till lag om kollektivavtal mellan arbetsgivare och arbetare m. m. förelades 1910 års riksdag upptogs fråga om vissa ändringar i 17 kap. 4 § handelsbalken. Enligt Kungl. Maj:ts förslag (prop, nr 96) skulle en viss jämkning av ordalagen vidtagas så att förmånsrätt skulle äga rum för annan arbetares dagspenning eller avlöning, den där ej stått inne längre än tre månader efter förfallodagen. I propositionen uppgavs, att tvekan visat sig kunna råda huruvida för ackordsöverskott, som innestode hos arbetsgivaren, under alla förhållanden gällde den i 17 kap. 4 § stadgade förmånsrätten, varför det funnits nödigt att genom omarbetning av lagrummet undanröja denna tvekan. Det påpekades i motiveringen, att med det sätt som valts för säkerställande av arbetarens lön, även i den mån den utgjordes av ackordsöverskott, eller att för förmånsrättens åtnjutande låta förfallotiden vara avgörande, väl formellt inträtt en utsträckning i den förmånsrätt för lönen i allmänhet, som dittills tillkommit arbetaren. Någon betänklighet häremot torde dock

147 knappast föreligga. Endast i sällsynta undantagsfall torde inträffa, att arbetares lön stått inne så länge, att den föreslagna lagändringen i verkligheten skulle åstadkomma annan verkan än den, som med densamma närmast åsyftats. Propositionen innebar ytterligare ändringar i det angivna lagrummet. Sålunda föreslogs det att vad som vore stadgat om förmånsrätt för arbetares avlöning skulle äga tillämpning i avseende å skadestånd, som i händelse av obehörigt avskedande eller arbetsavtals hävande kunde tillkomma arbetaren i stället för avlöning, som skulle med förmånsrätt utgått. Innestode hos arbetsgivaren viss del av arbetares lön till säkerhet för arbetarens fullgörande av sina skyldigheter, skulle, enligt vad vidare föreslogs, arbetaren för sålunda innestående lön äga enahanda förmånsrätt som vore sagd angående arbetares avlöning, evad fordringen stått inne längre eller kortare tid. Mot de föreslagna ändringarna hade vederbörande utskott ej något att erinra (särsk. utsk. uti. nr 6 s. 50) och propositionen bifölls i denna del av riksdagen. Genom lagen den 10 juni 1910 nr 57 genomfördes den beslutade lagändringen. År 1926 väcktes genom proposition till riksdagen (nr 52) förslag om att förmånsrätten för arbetares avlöning skulle utsträckas från tre till sex månader. Bland de argument som åberopades till stöd för en förbättring av arbetarnas ställning märktes särskilt, att arbetaren vore för sig och sin familjs existens så gott som undantagslöst hänvisad uteslutande till sin arbetsinkomst samt att det låge ej blott i arbetarens utan även i samhällets (särskilt fattigvårdens) intresse att möjligheten för en arbetare att av arbetsgivaren utfå sin innestående lön för utfört arbete tillbörligen betryggades ävensom att arbetsgivarens obestånd för arbetaren ofta hade till följd en mer eller mindre långvarig arbetslöshet, varför förlusten av den redan intjänta avlöningen drabbade så mycket hårdare. Det framhölls även att få torde vara närmare att ur en konkursmassas tillgångar utfå sina fordringar än de som nedlagt sitt arbete på frambringande av en del av dessa tillgångar. Mot den föreslagna lagändringen anfördes, att man måste vara ytterst varsam med att ytterligare öka de tysta förmånsrätternas antal samt att ändringen skulle bli till skada och förfång för andra fordringsägare, särskilt inteckningshavare, och inverka menligt på fastighetskrediten. I de till Kungl. Maj:t inkomna yttrandena påpekades, att redan med de gällande bestämmelserna hade den förmånsrätt, som avsåge arbetares innestående fordran, vållat avsevärd förlust för kreditgivare mot fastighetsinteckning. Det förekomme nämligen ej sällan, att industriföretag med svag ekonomi, som hade intresse att någon tid hålla ställningen uppe och fördröja konkursen, läte tredje man förskottera arbetarnas avlöning mot överlåtelse av deras prioriterade fordringar. Den sammanlagda fordran på arbetslön, som därefter i arbetarnas namn bevakades i konkursen och som, i den mån lös egendom ej funnes att tillgå, utginge framför fastighetsinteckningarna, kunde då bliva betydande. Särskilt obilligt skulle det te sig om, såsom någon gång skett, industriidkaren någon tid före konkursen förvärvat en rörelsen ovidkommande fastighet, och inteckningshavarna i denna plötsligt såge sig försatta i det läge, att de finge finansiera arbetskostnaden för den industriella verksamhetens fortsättande under längre eller kortare tid före konkursen. Måste en långivare, som erbjödes säkerhet av en inteckning, taga hänsyn till att före hans fordran skulle utgå avlöningsfordringen till en stor arbetarstam för kanske ett helt år, så komme han säkerligen att betänka sig två gånger. Än värre skulle det vara om en person, som meddelat lånet utan att hava tagit dessa förhållanden i beaktande, sedermera skulle komma att bliva utsatt för en förlust, som han icke trott sig hava anledning att befara. Vår inteckningskredit vore något som vi måste vårda och varje rubbande av densamma vore ay ondo. Meningen vore att det skulle vara möjligt för en inteckningshavare att på grund av uppgifterna i gravations- och taxeringsbevis kunna bedöma sin fordrans säkerhet. Denna möjlighet äventyrades redan med gällande bestämmelser och skulle göra det ännu mera, därest tiden för tyst förmånsrätts giltighet i avsevärdare grad utsträcktes.

148 Angående vådorna för fastighetskrediten och utvägarna att undanröja dem anförde Svenska sparbanksföreningen: Erfarenheten hade givit vid handen, att redan med gällande bestämmelser inteckningshavares rätt till betalning ur fastigheten blivit i åtskilliga fall begränsad eller omintetgjord till följd av att fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken uttagits ur fastigheten, i det att mången gång i en konkurs ej funnes annan nämnvärd tillgång än fastighet. Vilken menlig inverkan nämnda förhållande medförde för fastighetskrediten, torde vara lätt att inse. I synnerhet för sparbankerna kunde det bliva nödvändigt att för undvikande av förluster i hög grad begränsa utlåningen för främjande av byggnadsverksamhet, samt att överhuvud framgå med största försiktighet vid belåning av fastighetsinteckningar. I den mån sådan begränsning av långivningen riktade sig mot belåning av fastigheter, avsedda till egna hem, skulle ur social synpunkt näppeligen önskvärda verkningar inträda. Även om man hade visshet om att den person, som vid belåningstillfället ägde fastigheten, icke häftade eller komme att häfta i nämnvärd omfattning för skuld, för vilken förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § ägde rum, kunde ju fastigheten när som helst byta ägare och övergå till en annan person, som sysselsatte ett större antal arbetare och betjänte. Dessa erhölle då förmånsrätt ur fastigheten framför inteckningshavaren, oavsett att deras fordringar tillkommit senare än inteckningshavarens och måhända även innan deras arbetsgivare blev ägare av fastigheten. De försämrade förhållandena hade huvudsakligen tillkommit under senare tider i samband med industriens utveckling och arbetets fortgående industrialisering. Ty dessförinnan voro de enligt 17 kap. 4 § förmånsberättigade borgenärerna i en konkurs få till antalet, och deras fordringsbelopp kunde något så n ä r till beloppet beräknas. Nu vore däremot förhållandet ofta motsatt. Föreningen ville bestämt avråda från att utsträckning av arbetares förmånsrätt genomfördes utan att samtidigt sådana lagändringar vidtoges, att förmånsrätterna enlig 17 kap. 4 § icke i större grad än dittills inkräktade å inteckningshavares rätt. Måhända kunde i dagen införas bestämmelser därom, att betjänter, tjänstehjon och andra arbetare icke skulle vara berättigade till betalning ur andra fastigheter än sådana, vid vilka de utfört sitt arbete. Skulle dylika ändringar anses icke böra ske, syntes böra övervägas lämpligheten av bestämmelse därom, att förmånsrätt enligt detta lagrum ej finge göras gällande i annan fastighet utöver viss del, exempelvis 5 å 10 procent av fastighetens taxeringsvärde. Kreditgivare bleve därigenom i tillfälle att exakt beräkna den högsta gränsen för förmånsrättens inverkan på lånerisken. Motsvarande synpunkter kommo till uttryck i socialstyrelsens yttrande, vari anfördes bland annat: Vidkommande de från vissa håll uttalade farhågorna för ett illegitimt utnyttjande av förmånsrättsbestämmelserna i 17 kap. 4 § handelsbalken till skada för inteckningshavare, ville styrelsen ej bestrida, att ett dylikt utnyttjande kunde förekomma, men det syntes tvivelaktigt, om det skäligen kunde befaras få sådan utsträckning, att det behövde uppmärksammas i förevarande sammanhang. Skulle detta emellertid vara fallet, ansåge styrelsen, som funne det bland annat för bostadsproduktionen vara av vikt att förtroendet för inteckningsinstitutet upprätthölles, det kunna ifrågasättas, om man icke lämpligen såsom korrektiv skulle kunna föreskriva viss inskränkning av förmånsrätten gent emot fordringsägare med inteckningssäkerhet, t. ex. att förmånsrätten endast skulle gälla sådana fastigheter, som utnyttjades för driften av det företag, vari arbetarens lönefordran uppkommit. Även andra förslag till undanröjande av de angivna vådorna framkommo. Det uppgavs från ett håll att det blivit alltmera vanligt, att ett företag med dålig ekonomi för fortsättande av sin verksamhet låtit sin kreditgivande bank utbetala förfallande löner direkt till de vid företaget anställda arbetarna, mot det att arbetarnas fordran med åtföljande förmånsrätt överlåtits å banken. Från annat håll framhölls, att samvetslösa personer kunde utnyttja de gällande förmånsrättsbestämmelserna i 17 kap. 4 § på illegitimt sätt, varför det föreslogs, att förmånsrätten måtte göras personlig för den förmånsberättigade, vilket skulle innebära att förmånsrätten skulle få göras

149 gällande endast av den ursprunglige fordringsägaren (och hans arvingar) men icke åtfölja fordringen vid eventuell överlåtelse till annan person. Föredragande departementschefen anförde bland annat: Såsom ett huvudsakligt hinder mot en utvidgning av förmånsrätten för de arbetare, vilka i detta avseende vore mest ogynnsamt ställda, hade åberopats, att därigenom andra borgenärers berättigade intressen skulle kunna trädas för nära. I synnerhet hade därvid framhållits hänsyn till fastighetskrediten, å vilken varje än så varsam utsträckning av de tysta förmånsrätterna antagits kunna erhålla en menlig inverkan. Departementschefen hade icke kunnat undgå att finna de i detta avseende uttalade farhågorna till väsentlig del ogrundade. Redan enligt gällande lag utginge arbetares avlöning, då lös egendom ej funnes, med förmånsrätt ur fast egendom före intecknad fordran, och det övervägande flertalet fordringar för avlöning hänförde sig otvivelaktigt till den stadgade tremånaderstiden. En utvidgning av förmånsrätten skulle komma att beröra jämförelsevis få arbetare och torde därför icke kunna antagas i någon avsevärd m å n påverka inteckningshavares rätt. Att, såsom ock gjorts gällande, en dylik lagändring skulle, oavsett den ringa reella betydelsen för inteckningssäkerheten, i och för sig innebära ett störande ingrepp på fastighetskreditens område, syntes utgöra en invändning, som vilade på alltför obestämd grund för att kunna tillmätas någon avgörande vikt. Tre ledamöter av dagrådet tillstyrkte den ifrågasatta utsträckningen av den tid för vilken förmånsrätt finge åtnjutas. Angående de nackdelar som utsträckningen kunde medföra anförde de: I detta avseende torde det egentligen endast vara frågan om utsträckningens inverkan på fastighetskrediten, som vore ägnad att föranleda tveksamhet; att denna kredit icke genom en för långt gående utvidgning av de tysta förmånsrätterna finge rubbas, vore ju allmänt erkänt såsom ett samhällsintresse av högsta vikt. Med anledning därav att förslaget, efter allt att döma, endast i jämförelsevis ringa mån skulle komma att i arbetsgivarens konkurs medföra bevakning med förmånsrätt av oguldna lönebelopp i större utsräckning än vartill dåvarande lagstiftning föranledde, syntes det föga antagligt, att den fara för fastighetskrediten, som redan gällande lagstiftning i denna del otvivelaktigt i viss mån innebure, skulle genom förslagets godkännande i nämnvärd grad ökas. Vad nu sagts hade närmast avseende å de fall, där fråga vore om en sådan tillämpning av stadgandet om förmånsrätt för arbetares lönefordringar, som med detsamma direkt åsyftades, men torde kunna antagas äga giltighet även då, såsom efter vad erfarenheten visat understundom inträffade, de prioriterade lönefordringarna efter överlåtelse i konkursen bevakades av annan än de ursprungliga fordringsägarna. Skulle mot förmodan en ökad användning av detta tillvägagångssätt komma att visa sig medföra avsevärd rubbning av inteckningssäkerheten, borde givetvis korrektiv häremot sökas genom införande av nödig begränsning av förmånsrätten — i vilket avseende vissa förslag i de avgivna yttrandena framställts — men att i sammanhang med den förelagna lagändringen införa dylikt korrektiv torde icke vara ovillkorligen påkallat. — Den fjärde ledamoten av lagrådet förklarade, att han icke kunde tillstyrka forslagets antagande, varvid han åberopade att det syntes uppenbart, att utvidgningen av förmånsrätten kunde komma att ogynnsamt inverka på fastighetskrediten. Första lagutskottet, som behandlade propositionen 1926 nr 52, tillstyrkte bifall, varvid utskottet bland annat förklarade, att det i likhet med departemenschefen och lagrådets flesta ledamöter ansåge, att utvidgningen av förmånsrätten ej skulle komma att i nämnvärd grad påverka fastighetskrediten (uti. nr 18). Vid utlåtandet fanns fogad en reservation av en ledamot av utskottet, vilken med instämmande av tre andra ledamöter anförde: Den tanke som låge bakom förslaget vore onekligen beaktansvärd. Det syntes vara riktigt att den som lagt ned arbete på frambringande av en viss produkt erhölle förmånsrätt framför de flesta andra borgenärer for sm fordran. Dessa fordringar gällde emellertid jämväl framför inteckningshavares och det vore detta som gjorde saken så komplicerad. Hade det endast galit fordringar a

150 lön för arbete, nedlagt å eller inom viss fastighet, så hade ju inteckningshavarna själva kunnat beräkna vad de i sådant avseende kunde riskera, men då nu förmånsrätten jämväl gällde lön för arbete, utfört kanske på långt bort belägna platser och inom verksamhetsfält, där inteckningshavaren måhända icke haft en aning om att arbetsgivaren bedrivit någon verksamhet, så ställde sig saken annorlunda. Om det föreliggande förslaget, samtidigt som det utsträckt tiden till sex månader, inskränkt förmånsrätten till allenast lön för det arbete, som förut berörts, så skulle icke funnits något att erinra emot förslaget. Men då så icke skett hemställdes, med hänsyn till vikten av vårdandet av fastighetskrediten, att propositionen icke måtte bifallas. — Uskottets hemställan bifölls av båda kamrarna, av första kammaren efter votering med 62 röster mot 61, vilka avgåvos för avslag. Lag om ändrad lydelse av 17 kap. 4 § handelsbalken utfärdades därefter den 26 mars 1926 nr 62.

Gällande rätt. Jämlikt 17 kap. 4 § handelsbalken äga betjänter och tjänstehjon förmånsrätt för dem tillkommande lön för sista året. Samma förmånsrätt gäller för annan arbetares dagspenning eller avlöning, som ej stått inne längre än sex månader efter förfallodagen. Begravningshjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att utgiva, omfattas även av samma förmånsrätt. Vad som är stadgat om förmånsrätt för arbetares avlöning äger ock tillämpning i avseende å skadestånd, som i händelse av obehörigt avskedande eller arbetsavtals hävande må tillkomma arbetaren d stället för avlöning, som skulle med förmånsrätt utgått. Innestår hos arbetsgivare viss del av arbetares lön till säkerhet för arbetarens fullgörande av sina skyldigheter, äger arbetaren för sålunda innestående lön enahanda förmånsrätt som är sagd angående arbetares avlöning, evad fordringen stått inne längre eller kortare tid. Förmånsrätten enligt 17 kap. 4 § handelsbalken tillhör de s. k. tysta förmånsrätterna. Dess tillvaro framgår icke av något besittningsförhållande och den antecknas icke i domstolsprotokoll eller dylikt. Till sin natur är förmånsrätten allmän, i det att den omfattar all gäldenärens egendom, såväl fast som lös. Särskilda stadganden rörande den ordning i vilken gäldenärens egendom skall tagas i anspråk äro upptagna i 17 kap. 13 §. Förmånsrätt i fast egendom äger ej rum så länge lös egendom finnes att tillgå. Den enligt 17 kap. 4 § förmånsberättigade borgenären må ej njuta rätt till det, vari andra ha särskild — fast lägre — förmånsrätt, för mera än som i den övriga egendomen brister. Bristen skall fyllas efter ordningen av de andras förmånsrätt, så att den lägre viker förr än den som är högre. För tillgodoseende av de lönefordringar, som avses i 17 kap. 4 §, kan alltså, ehuru endast i sista hand, även fast egendom tagas i anspråk. Är den fasta egendomen intécknad kan inteckningshavaren få vika för en förmånsberättigad arbetare, ty inteckning medför förmånsrätt enligt 17 kap. 9 § handelsbalken och kommer alltså efter dessa lönefordringar. Någon panträtt är icke förenad med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken och förmånsrätten kan göras gällande blott d konkurs. 1 Om någon gäldenären tillhörig egendom, exempelvis en fastighet, säljes efter utmätning men utan att konkurs inträtt, kan en arbetare således icke göra sin förmånsrätt gällande. Detta gäller även för det fall att förmånsrätten avser fordran å lön för arbete som utförts just å den utmätta fastigheten. Att förmånsrätten är personlig och icke knuten till den fastighet där arbetet utförts, medför att den kan av gäldenären göras värdelös 1 Se Trygger: Kommentar till utsökningslagen s. 235 not 2, s. 382 och 403; Lundstedt: Byggnadsborgenäremas rättsliga ställning s. 17 not 2; Almén: PM vid föredragning i lagrådet av 1912 års ändringar i UL s. 102; Stat. off. utr. 1938: 10 s. 428.

151 genom överlåtelse av fastigheten. Förmånsrätten gäller endast då den person, som i förhållande till arbetaren är att anse såsom arbetsgivare, kommer i konkurs. Detta blir av betydelse särskilt beträffande byggnadsarbetares lönefordringar. Då byggnader merendels uppföras på entreprenad äga arbetarna för utfående av sin lön hålla sig till entreprenören. Är denne insolvent kunna arbetarna icke rikta något rättsanspråk mot byggnadens ägare för att få ut innestående lön. I förordningen den 10 januari 1920 nr 10 angående upphandling och arbeten för statens behov samt försäljning av staten tillhörig lös egendom upptagas bestämmelser som äro av intresse i detta sammanhang. Därest vid entreprenadarbete anställda arbetare blivit av entreprenören undanhållna sina ostridigt intjänta och till betalning förfallna arbetslöner, äger vederbörande myndighet, på därom av dem gjord framställning, vid utbetalning av entreprenörens tillgodohavanden innehålla för arbetarnas räkning så stort belopp, som motsvarar de arbetslöner, vilka ostridigt tillkomma dessa arbetare, samt till vederbörande utbetala samma belopp, så framt ej i allmän lag hinder däremot möter (61 § 3). Denna särskilda betalningsföreskrift är tilllämplig vid utförande av arbeten åt staten. När det här nyss sagts att förmånsrätten är personlig har detta avseende å gäldenärens person. När borgenären överlåter sin fordran torde den därmed förenade förmånsrätten kunna göras gällande av den nye borgenären. Denna fråga berördes särskilt i en vid 1914 års senare riksdag framlagd proposition ( nr 280) rörande tillägg till 17 kap. 4 § handelsbalken. I det då föreslagna tillägget hade upptagits ett uttryckligt stadgande att förmånsrätten skulle tillkomma icke blott löntagaren utan även annan, till vilken fordringen övergått. Inom lagrådet uttalades att redan enligt gällande rätt vore fordran på innestående lön även efter överlåtelse från den ursprunglige fordringsägaren förenad med den förmånsrätt som denne kunnat påfordra, och lagrådet hemställde att vad förslaget innehölle i fråga om förmånsrättens fortvaro efter lönefordringens överlåtelse å annan måtte såsom överflödigt och vilseledande utgå. Härtill anförde föredragande departementschefen, att bestämmelsen införts i förslaget endast för att undanröja all möjlighet till tvekan om det i bestämmelsen angivna förhållandet. Den riktiga tolkningen syntes dock icke vara så självklar, att man med full trygghet kunde låta bestämmelsen såsom överflödig utgå ur förslaget. Något allmänt stadgande i ämnet funnes icke och frågan hade ej heller blivit på ett avgörande sätt löst genom rättskipningen. Man syntes därför icke utan vidare kunna taga för givet, att den såsom riktig betecknade tolkningen skulle omfattas av alla domstolar, och än mindre att densamma städse skulle stå fullt klar för allmänheten. Det vore av stor betydelse, att en lönefordran skulle kunna användas till likvid av skuld eller såsom säkerhet för kredit, och då sådant skulle vara försvårat eller förhindrat, om en överlåten fordrans förmånsrätt ansåges tvivelaktig, syntes det vara önskvärt att bestämmelsen bibehölles. — Propositionen föranledde ej någon lagstiftningsåtgärd. I senare rättsfall har frågan om förmånsrätt för överlåten fordran lösts i enlighet med den nyss anförda meningen. 1 Angående tolkningen av uttrycket betjänter och tjänstehjon märkas följande rättsfall: Förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken har tillerkänts bruksarbetare samt lärlingar och gesäller m. fl. hos en möbelsnickarfirma, vilka fullgjort arbete icke på grund av tillfälligt arbetsavtal utan till följd av stadigvarande anställning (N 1870:273 och H 1887:6), ävensom arbetare vilka utfört betingsarbete vid fabrik (N 1870:350). Såsom arbetsgivarens tjänare eller betjänte hava ansetts följande: verkmästare som enligt kontrakt antagits att förestå bagerirörelse eller fabriksrörelse (N 1873:448 och H 1914:244); verkstadsföreståndare och bokhållare som enligt kontrakt anställts på ett år (H 1905: 204); disponent hos bolag som antagits för tre år mot årslön (H 1908:329); verkställande direktören och disponenten i ett bolag, i H 1931: 386 och H 1915: 426; jfr dock SvJT 1931 Rf s. 6; jfr även 1 lagutsk. uti. 1925 nr 12 s. 12, prop. 1926 nr 52 s. 26 samt Första kamm:s prot. 1926 nr 18 s. 8 ävensom Minnesskrift ägnad 1734 års lag II s. 167 och där anförd litteratur.

152 vilken antagits för en tid av tio år (H 1897: 170); verktällande direktören hos bolag med ett års arvode (H 1915:295). Anställning såsom biträde hos köpman vid bokföring mot utfäst betalning för år har ansetts medföra förmånsrätt såsom för betjänte och tjänstehjon (H 1877: 225). Detsamma gällde den som mot månatligt arvode haft anställning hos en konditor för att vara honom behjälplig med förandet av hans böcker och skötandet av hans affär i övrigt (H 1899: 354); i detta senare rättsfall uttalades det särskilt, att den omständigheten att den anställde icke haft kost och husrum hos arbetsgivaren icke kunde förringa hans förmånsrätt. Förmånsrätt såsom betjänte har tillerkänts den som mot månadslön haft sysselsättning med utställning och försäljning av ett maskinbolags tillverkningar (H 1903: 342); likaledes den som genom kontrakt på ett års tid anställts såsom affärsförmedlare och resande och därvid tillförsäkrats viss månatlig lön (H 1922: 169). Såsom arbetare ha, i tvist rörande förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, ansetts hemmansägare som handhaft timmerutdrivning enligt kontrakt med ett sågverksbolag (H 1923: 175) samt personer som enligt kontrakt med skogsägare utfört arbete med skogsavverkning (H 1924:54 och 274). Fordran å betalning för kolningsarbete och körslor, som enligt kontrakt i stor skala utförts åt en trävaruhandlare, har däremot ansetts icke kunna betraktas såsom fordran å sådan arbetslön som avses i 17 kap. 4 § (H 1924:432). Ej heller har såsom arbetare betraktats den som enligt kontrakt åtagit sig att å en byggnad mot visst pris per kvm utföra gipsröringsarbete och bestå därtill erforderligt material (H 1929: 634). För att förmånsrätten för lönefordringar skall beaktas i konkursen har den anställde att i vanlig ordning bevaka sin fordran enligt 101 § konkurslagen under angivande av att han yrkar förmånsrätt jämlikt 17 kap. 4 § handelsbalken. Därest fast egendom ingår i konkursboet och försäljes i exekutiv ordning kan, såsom förut nämnts, förmånsberättigade fordringar utgå ur köpeskillingen för fastigheten. Härför krävs det emellertid en ytterligare bevakning. Vid exekutiv auktion å fast egendom skall, då konkurs inträtt, i borgenärsförteckningen upptagas bland annat fordran, som skall ur egendomen utgå med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 §, såvida yrkande om betalning för sådan fordran blivit hos auktionsförrättaren framställt (107 § sista stycket utsökningslagen). Denna särskilda bevakning hos auktionsförrättaren kan ske genom förvaltaren i konkursen. Denne torde, även utan fullmakt av de förmånsberättigade, vara behörig att anmäla fordringarna. 1 Å andra sidan torde konkursförvaltaren icke vara skyldig att göra en sådan anmälan. Om han underlåter att vid den exekutiva auktionen bevaka lönefordringarna, ha de förmånsberättigade själva att anmäla sina fordringar hos auktionsförrättaren. En förutsättning för att de på detta sätt skola kunna bevaka sina intressen är, att de äga kännedom om den exekutiva auktionen. I kungörelse om exekutiv auktion å fast egendom skall intagas uppgift, att den som har fordran för vilken han äger njuta betalning ur köpeskillingen, äger att bevaka sin rätt. De som ha fordran som bör vid auktionen iakttagas, skola, såvitt ske kan, underrättas om auktionen genom rekommenderade brev från auktionsförrättaren (103 § utsökningslagen). Dessa förfaranden med kungörelse och underrättelser torde icke vara tillräckliga att garantera att personer, som äga förmånsberättigade lönefordringar, verkligen erhålla kännedom om att komkursboet tillhörig fast egendom skall försäljas å exekutiv auktion. Ehuru auktionsförrättaren icke av eget initiativ låter i borgenärsförteckningen upptaga fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 eller 6 § handelsbalken, behöver ägaren av en sådan fordran dcke helt förlora sin utsikt till betalning ur fastigheten, därest han försummat att i rätt tid anmäla sin fordran. Jämlikt 148 § utsökningslagen gäller nämligen att om en fordran som, om den anmälts före auktionen respektive före det i 102 § utsökningslagen omtalade sammanträdet, skulle ha bli1 Se H 1905: 350; jfr Trygger: UL s. 403 not 2, Almén: PM s. 103 och Olivecrona: Förfarandet vid exekutiv försäljning av fast egendom s. 174.

153 vit upptagen i borgenärsförteckningen, anmälts senare, skall utdelning tilläggas fordringsägaren efter de i borgenärsförteckningen upptagna beloppen i den mån tillgång finnes kvar. Denna regel innebär att denne fordringsägare kan erhålla utdelning ur överskottsbelopp som eljest skulle ha tillställts fastighetsägaren eller hans konkursbo. Den förmånsberättigade fordran som anmäles först vid köpeskillingsfördelningen kommer jämlikt 148 § att gå före de oprioriterade fordringarna. 1 Förmånsberättigade lönefordringar få utgå ur köpeskillingen för fast egendom allenast om lös egendom ej finns att tillgå i konkursen. Det torde således fordras någon utredning om hurudan konkursboets ställning är. Närmare regler härom saknas. 2 De nu behandlade bestämmelserna rörande bevakning av förmånsberättigade lönefordringar vid exekutiv auktion å fast egendom äga motsvarigheter vid exekutiv försäljning under konkurs av fartyg eller gods i fartyg. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis försäljas, äger borgenär som för sin fordran har förmånsätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken rätt att ur köpeskillingen undfå betalning, såvida han därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt yrkande (139 § första stycket utsökningslagen). I överensstämmelse härmed stadgas (91 § tredje stycket utsökningslagen) att kungörelse om exekutiv auktion å fartyg eller gods i fartyg skall innehålla uppgift, att de borgenärer som, ändå att de ej vunnit utmätning eller ha inteckning i fartyget, äga rätt till betalning ur det utmätta, ha att sådant på sätt i 139 § sägs före auktionen hos auktionsförrättaren anmäla. Vid fördelning av köpeskilling för annan utmätt lös egendom än fartyg eller gods i fartyg torde betalningsyrkande av förmånsberättigad borgenär dcke kunna beaktas. 3 I det föregående har berörts att allmän förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken kan komma att gå före särskilda förmånsrätter, exempelvis den förmånsrätt som följer med inteckning i fast egendom. Detta gäller emellertid endast då gäldenären försättes i konkurs i Sverige. Då en gäldenär försättes i konkurs i ett av våra nordiska grannländer, Danmark, Finland, Island eller Norge, skall konkursen även omfatta gäldenärens egendom i Sverige. För detta fall stadgas att beträffande egendom som fanns i Sverige vid konkursens inträffande skall särskild förmånsrätt städse gälla framför allmän förmånsrätt (9 § lagen den 6 april 1934 nr 68 om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge). Vid konkurs i ett av de nämnda länderna erhålla lönefordringar således icke företräde framför inteckningshavare och andra borgenärer med särskild förmånsrätt. 4

Reformförslag m. m. Ar 1921 avlämnade särskilda sakkunniga en promemoria innefattande utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. 5 Utkastet, som nära anslöt sig till en tysk lag i ämnet av den 1 juni 1909, tog i första hand sikte på att försvåra eller förhindra osund tomtspekulation och byggnadssvindel. Därmed sammanhängde att den föreslagna lagstiftningen skulle tillämpas först efter det Konungen meddelat särskilt förordnande därom samt över huvud taget allenast inom sådana områden som planlagts för bebyggande. Utkastet innehåller i huvdsak följande: Om ett tilltänkt byggnadsföretag skulle anmälan göras hos rätten eller domaren och anteckning om denna anmälan skulle införas i inteckningsprotokollet. Vid ansökan om byggnadslov skulle sökanden foga 1 3

Jfr Ollvecrona: Förfarandet s. 174. Se Trygger: UL s. 403: Almen: PM s. 102, 107 och 142; jfr även H 1915: 192; H II 1912 s. 135; Köersner: Om de föreslagna reformerna av vårt lagfarts- och inteckningsväsen s. 196 samt Olivecrona: Förfarandet s. 175. 3 Se Trygger: UL s. 234. * Se stat. off. utr. 1933: 1 s. 49—52. « Tryckt som stat. off. utr. 1922: 26.

154 bevis att nyssnämnda anteckning blivit verkställd. När ansökan om byggnadslov gjordes skulle underrättelse av byggnadsnämnden lämnas till rätten eller domaren och anteckning om denna underrättelse intagas i inteckningsprotokollet. Den nyuppförda byggnaden skulle ej få tagas i bruk utan att byggnadsnämnden på ansökan av ägaren därtill lämnat tillstånd. Kungörelse skulle utfärdas rörande den dag då byggnaden finge tagas i bruk. Byggnadsborgenärerna skulle för sina fordringar äga gemensam förmånsrätt till betalning ur fastigheten intill ett belopp motsvarande en tredjedel av den för byggnadsföretaget beräknade kostnaden. Denna panträtt, kallad byggnadshypotek, skulle gälla med förmånsrätt som om inteckning till säkerhet för byggnadshypoteket blivit beviljad den dag, då anteckning om byggnadsföretaget införts i inteckningsprotokollet. Andel i byggnadshypoteket skulle tillkomma varje byggnadsborgenär i förhållande till storleken av hans fordran. Någon olikhet i förmånsrätt mellan dem inbördes skulle ej föreligga; oberoende av tidpunkterna för fordringarnas tillkomst skulle de alla ha samma prioritet. Byggnadsborgenär som ville erhålla del i byggnadshypoteket skulle inom viss tid hos överexekutor skriftligen anmäla sin oguldna byggnadsfordran, överexekutor skulle till rätten eller domaren lämna uppgift om sammanlagda beloppet av de anmälda byggnadsfordringarna och anteckning skulle göras i inteckningsprotokollet. Kontroll över att endast byggnadsfordringar anmäldes skulle utövas av en särskild god man, som skulle förordnas för varje byggnadsföretag. Det skulle företes intyg av denne att anmäld fordran vore en byggnadsfordran. Tvister rörande anmälda byggnadsfordringar skulle avgöras genom skiljedom. Därest det i fastigheten funnos inteckningar, sökta före den dag då anteckning om byggnadsföretaget införts i inteckningsprotokollet och uppgående till ett belopp som översteg den obebyggda fastighetens värde, skulle säkerhet i värdepapper ställas hos överexekutor för det överskjutande beloppet, dock högst en tredjedel av den beräknade byggnadskostnaden. Utkastet utgick sålunda från att ägaren borde kunna fritt disponera över den obebyggda fastighetens värde och att byggnadshypoteket borde förläggas omedelbart utanför gränsen för detta värde. Byggnadsborgenärerna skulle äga panträtt i den ställda säkerheten såsom i handfången pant. Byggnadshypoteket skulle vika för vissa fordringsägare. Enligt utkastet skulle nämligen den, som givit byggnadslån och som gjort utbetalning antingen till gode mannen eller ock efter dennes anvisning till byggnadsborgenär eller annan, för motsvarande belopp äga företräde till betalning ur fastigheten framför byggnadshypoteket. Detta stadgande avsåg att förebygga att byggnadshypoteket inkräktade på fastighetsägarens möjlighet att belåna fastigheten för erhållande av byggnadskapital. Föreskriften om gode mannens medverkan i denna del avsåg att garantera, att det förlagskapital som sålunda kunde nedtrycka byggnadshypoteket verkligen använts för byggnadsföretaget och icke för andra ändamål. Såsom byggnadsborgenärer skulle räknas entreprenörer och underentreprenörer samt de som levererat gods till byggnadsföretaget eller ulfört arbete till företagets fortskridande. Det föutsågs att fastigheten kunde belastas även med annan gäld än ägarens och att ägaren indirekt kunde påtvingas andra skulder; i vissa fall av ovederhäftighet eller illojal avsikt å entreprenörens sida skulle fordran hos entreprenören ej godkännas såsom byggnadsfordran. Möjlighet hade beretts solventa byggherrar att undvika byggnadshypoteket genom att till byggnadsborgenärernas säkerhet deponera ett belopp, motsvarande en tredjedel av den beräknade byggnadskoslnaden. Detta belopp var avsett att efter byggets avslutande fördelas mellan de byggnadsborgenärer som ej erhållit full betalning. Frågan om rättsskydd för byggnadsborgenärernas fordringar behandlades därefter 1934—1935 av nuvarande häradshövdingen Sten Vallquist i promemorior som avlämnades av justitiedepartementet. 1 Han ansåg att frågan skulle kunna ordnas efter följande huvudprinciper: 1

En PM har återgivits i stat. off. utr. 1938: 10 s. 425—438.

155 Byggnadsborgenär som ville åtnjuta särskild förmåns- eller säkerhetsrätt skulle skriftligen anmäla sin fordran hos inskrivningsdomaren. Dessa bevakningar skulle av denne samlas i en särskild akt för varje fastighet. Så snart dylik akt lagts upp skulle anteckning därom göras i inteckningsboken. För sin anmälda fordran skulle byggnadsborgenär äga panträtt i vederbörande fastighet med samma förmånsrätt som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken tillkommer enskild ränteägare för avgäld av fast egendom. Att äldre inteckningar på detta sätt skulle skjutas undan motiverades med att fastigheten genom byggnadsarbetet tillförts ett värdetillskott som svarade mot byggnadsfordringarna. Endast fordran å lön som motsvarades av å bygget nedlagt arbete skulle vara förenad med denna panträtt. Såsom lönefordringar skulle anses fordringar som uppkommit på grund av anställning i annans tjänst. Självständiga företagare, sådana som åtagit sig ett rent arbetsbeting, skulle vara uteslutna. Däremot skulle panträtten tillkomma ej allenast arbetare som vore anställda i byggherrens tjänst utan även entreprenörers och underentreprenörers arbetare. Detsamma skulle gälla då leverantörer med egna arbetare ombesörjde infogande i fastigheten av levererat material. Vidare ifrågasattes den ytterligare begränsningen att endast lön för arbete som utförts å byggnadsplatsen och som antingen gått ut på husets byggande eller ock hade ett sådant organisatoriskt samband med det egentliga byggnadsarbetet, att det för ett naturligt betraktelsesätt framstode såsom ingående i detta, skulle komma i fråga. Panträtten skulle uppkomma samtidigt med fordringen men för sitt fortbestånd vara beroende av anmälan som nyss sagts. Någon utgallring av obefogade bevakningar skulle ej ske genom inskrivningsdomarens försorg. Befogenheten av en bevakning skulle däremot vara underkastad domstols prövning, då saken komme under dess bedömande. Det skulle åligga bevakanden att före utgången av kalenderåret näst efter det, under vilket hans fordran förfallit till betalning, vid vederbörande domstol mot fastighetsägaren anhängiggöra talan om beloppets utfående ur fastigheten. Då viss tid förflutit utan att fordringen förfallit till betalning skulle anmälan göras till inskrivningsdomaren. Om fordringsägaren försummade något av vad nu nämnts skulle hans panträtt vara förfallen. Då bevakning återkallades eller det visades att fordringen vore betald eller att fastigheten av annan anledning icke vidare häftade för den, skulle inskrivningsdomaren göra anteckning därom. — Vallquist berörde även frågan om en lagstiftning som omfattade byggnadsborgenärerna i gemen. Beträffande en sådan lagstiftning framhöll han, att arbetares lön för viss kortare tid möjligen borde gå före övriga byggnadsborgenärers fordringar. Säkerhetsrätten borde givas det innehåll, att byggnadsborgenärer skulle äga rätt att för anmäld fordran njuta betalning ur fastigheten, i vems hand den än vore, framför alla andra borgenärer. Denna säkerhetsrätt borde emellertid så begränsas att vad byggnadsborgenärerna ägde utfå ur fastigheten högst finge uppgå till det belopp av köpeskillingen vid exekutiv försäljning av fastigheten, som belöpte på byggnadens värde. Diskussionen om säkerställandet av byggnadsborgenärernas, särskilt byggnadsarbetarnas, fordringar har vid flera tillfällen upptagits i samband med arbetsfredsspörsmålen. Vid tillkomsten av lagen den 22 juni 1928 nr 253 om kollektivavtal kom lagstiftaren även in på frågan om byggnadsarbetarnas möjligheter att driva in utestående lönefordringar. Då landssekretariatet avgav yttrande över förslag till kollektivavtalslag framhölls det 1 att bestämmelserna i 4 § av förslaget innebure förbud för arbetare att inställa arbetet även då avlöning för utfört arbete ej utbetalades. Landssekretariatet fortsatte: Ett sådant förbud skulle för arbetarna, särskilt inom byggnadsindustrien, komma att medföra osäkerhet och stora ekonomiska förluster. Många av de företagare, som i spekulationssyfte uppförde husbyggnader, saknade det ekonomiska underlaget för arbetets utförande. Det inträffade därför icke så » Prop. 1928 nr 39 s. 90.

156 sällan, att arbetarna då arbetet började bliva färdigt ej finge ut avlöning och innestående ackordsöverskott. Vid sådant förhållande plägade fackorganisationen utfärda blockad å arbetet, som kvarstode tills lönen utbetalts, oavsett om företaget bytte ägare en eller flera gånger. Den spekulant, som övertoge det blockerade arbetsföretaget, visste, att han i sina kalkyler måste räkna in de resterande arbetslönerna, om han avsåge att göra företaget färdigt. Sådana av arbetarna företagna arbetsinställelser och blockader betraktades icke nu såsom stridande mot kollektivavtalen, enär man å ömse håll vore medveten om, att arbetarna icke ägde möjlighet att fortsätta arbeta utan avlöning under den tid, som åtginge för att få frågan eventuellt ordnad genom domstolsförfarande. Därtill komme, att man vore lika medveten om att arbetarna i en mängd fall icke skulle utfå sina tillgodohavanden, därest endast rättsligt förfarande skulle komma till användning. Ehuru risken av blockad verkade återhållande på spekulationsföretagarnas försök att undandraga sig utbetalning av intjänta arbetslöner och ackordsöverskott, nödgades dock fackorganisationerna inom byggnadsindustrien att i ett mycket stort antal fall årligen företaga arbetsinställelser eller blockader för att utfå resterande arbetslöner till belopp, som årligen uppginge till flera hundratusental kronor. Det syntes vara oriktigt att i lag förbjuda ett tillvägagångssätt, som tidigare icke ansetts stå i strid med kollektivavtalet. Gentemot landssekretariatets yttrande anförde chefen för socialdepartementet 1 att därest ett principiellt förbud mot stridsåtgärder vore påkallat av allmänna samhällsintressen, undantag icke kunde göras för att bereda möjlighet till måhända bekväm självhjälp, helst arbetarna, om de anlitade vanligt rättsligt förfarande, i det åsyftade fallet hade en stark ställning på grund av den förmånsrätt i arbetsgivarens konkurs, som enligt 17 kap. 4 § handelsbalken tillkomme dem. Det kunde erinras att värdet av denna förmånsrätt blivit höjt genom den år 1926 genomförda lagändringen. I de åsyftade fallen vore enligt förevarande stadgande stridsåtgärder otillåtna i den mån en verklig tvist mellan parterna givit anledning till arbetsgivarens underlåtenhet att utbetala lönerna. Att de arbetare, som icke i föreskriven tid utfått sina löner, upphörde att arbeta, behövde uppenbarligen icke i och för sig innefatta en stridsåtgärd. — Utöver vad departementschefen sålunda anfört, framhöll andra lagutskottet 2 bland annat att vid den fortsatta behandlingen av lagstiftningsärendet rörande förbättringen av byggnadsborgenärernas rättsliga ställning borde det tagas under omprövning, huruvida och på vad sätt till arbetsfredens främjande möjlighet kunde beredas byggnadsarbetare att av tredskande eller insolventa arbetsgivare utbekomma dem tillkommande avlöning. Arbetsdomstolen har, möjligen i viss motsats till vad som förutsatts vid tillkomsten av lagen om kollektivavtal, förklarat stridsåtgärder icke vara stridande mot 4 § i denna lag, då de vidtagits för frampressande av intjänt lön. 3 I den utredning angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter, som avgavs den 30 november 1933 av professorn Ragnar Bergendal, vidrördes frågan om byggnadsarbetarnas lönefordringar. Det då framlagda utkastet till lag med vissa bestämmelser mot ekonomiska stridsåtgärder upptog i 1 § tredje stycket en bestämmelse av det innehåll, att stridsåtgärd mot tredje man icke skulle anses föreligga, då stridsåtgärd i anledning av pågående tvist riktades mot någon, som genom övertagande av egendom eller rörelse bisprungit part eller annan, vilken ej själv vore föremål för stridsåtgärd mot tredje man. I motiveringen till bestämmelsen framhölls, 4 att den avsåge att bestämma det neutralitetskrav som en tredje man måste uppfylla för att åtnjuta skydd mot stridsåtgärder. Ett bispringande, som 1 ! 3

Prop. s. 94. Uti. 1928 nr 36 s. 22. Arb.domst:s dom 1930 nr 117. Jfr Östen Undén: Från arbetsdomstolens praxis s. 25; Lode NVistrand: Kollektivavtalslagen s. 147; SvJT 1933 s. 539. * Stat. off. utr. 1933: 36 s. 189.

157 gjorde att en utomstående förlorade tredjemansskyddet, kunde ske genom övertagande av egendom eller rörelse. Ett sådant övertagande innebure dock ingalunda alltid att successorn bisprunge sin företrädare, utan särskilda förutsättningar måste föreligga för att det skulle kunna bli ett bispringande. Det fall kunde dfrågakomma, att efterträdaren erlagt ett vederlag, som skulle ha varit alltför högt, därest angriparnas, t. ex. arbetarnas, krav skolat tillgodoses och dessa krav i och för sig vore rättsligen grundade i det att de t. ex. avsåge betalning i enlighet med gällande avtal för arbete, som utförts åt företrädaren (eller av honom anlitad entreprenör e. dyl.); ett dylikt försök att förhjälpa överlåtaren att på arbetarnas bekostnad erhålla en vinst, som måste anses obehörig, förtjänade uppenbarligen icke rättsordningens skydd. Utformningen av neutralitetsbegreppet och andra dit hörande frågor behandlades därefter i de utlåtanden som avgåvos över utredningen angående tredje mans rätt till neutralitet i arbetskonflikter. 1 Arbetsdomstolens ordförande uttalade, att en av de allra svåraste frågorna vore att avgöra när tredje man som av part övertagit egendom eller rörelse skulle anses ha handlat oneutralt. Han anförde vidare: Det gällde här särskilt indrivningsblockaderna. I den mån sådan blockad igångsattes allenast mot gäldenären hade den naturligen föga effektivitet, och det hade därför varit vanligt att blockaden fått så att säga häfta vid egendomen eller rörelsen. Den hade därför drabbat ägaren, när gäldenären varit en entreprenör, liksom den drabbat ny ägare, som av gäldenären övertagit egendomen eller rörelsen. Att grova missbruk på detta sätt förekommit vore otvivelaktigt, men det lede icke heller något tvivel om att arbetare i många fall gått miste om innestående löner under det gäldenären lyckats överflytta egendomen eller rörelsen på bulvan. Indrivningsblockaden vore på grund av dess karaktär av självhjälp på visst sätt förnedrande för samhället. Detta hade ju att genom sin civilrättsliga -lagstiftning tillse att arbetarnas fordringar, vilka vid konkurs åtnjöte förmånsrätt, också skyddades mot sådana manipulationer från gäldenärens sida, som vore ägnade att till fördel för gäldenären själv eller annan göra denna förmånsrätt värdelös. Det kunde därför ifrågasättas, huruvida man icke borde helt förbjuda dndrivningsblockader mot andra än gäldenären, men i stället till prövning upptaga frågan att civilrättsligt förbättra arbetarnas möjlighet att utfå sin lön. Därvid kunde naturligen också övervägas att på dem, som uppträtt oneutralt, lägga skyldighet att jämte gäldenären svara för lönerna. Andra myndigheter framförde såsom sin mening, att skyddet mot stridsåtgärder även skulle komma den till godo som övertagit egendom eller rörelse. Det anfördes att med hänsyn till själva syftet att på annan väg än den lagliga framtvinga prestationer, tedde sig de s. k. utpressningsblockaderna särskilt förkastliga. Ett nytt betänkande med förslag till lag angående vissa ekonomiska stridsåtgärder avgavs därefter den 4 maj 1934 åv den s. k. trettonmannakommissionen. Detta lagförslag upptog en bestämmelse (9 §), att ingen finge, sig eller annan till orättmätig vinning, avtvinga annan gods eller penningar genom att mot honom rikta massåtgärd eller hot därom. Till orättmätig vinning skulle (enligt 9 § andra stycket) icke vara att hänföra att borgenär erhölle betalning av någon, som av gäldenären övertagit egendom eller rörelse och därvid uppsåtligen sökt möjliggöra för denne att undandraga sig gälden. Till detta stadgande anknöts en särskild straffbestämmelse (25 §). I sin motivering till 9 § erinrade kommissionen 2 bland annat att det ofta förekomme att indrivningsblockader fortsattes mot den nye ägaren, då en gäldenär överläte ett företag sedan det förklarats i blockad. Kommissionen fortsatte: Uppkomsten till dessa företeelser inom arbetslivet torde kunna hänföras till det under 1 2

Utlåtandena trvckta såsom stat. off. utr. 1934: 10. Stat. off. utr. 1934: 16 s. 46.

11—4627S5

158 vissa förhållanden otillräckliga skydd, som lagstiftningen beredde arbetarna for deras intjänta lönefordringar. Enligt 17 kap. 4 § handelsbalken vore arbetarna visserligen vid arbetsgivarens konkurs tillförsäkrade en framskjuten plats i formansrattsordningen för sina lönefordringar, såframt dessa ej stått inne längre än sex månader efter förfallodagen. Dessa fordringar ägde sålunda företräde framfor alla inteckningar såväl i fast egendom som för förlag eller i jordbruksinventarier. Formånsrätten vore emellertid rent personlig. Den vore icke knuten till den fastighet eller den rörelse, som det utförda arbetet avsett. Härav följde, att när arbetsgivarens huvudsakliga tillgångar utgjordes av denna fastighet eller rörelse, förmansratten for lönefordringarna kunde bliva värdelös genom en överlåtelse av fastigheten eller rörelsen Dessutom vore särskilt beträffande byggnadsarbetares fordringsanspråk att märka, att byggnader merendels utfördes på entreprenad. För utfående av sina lönefordringar ägde arbetarna i sådana fall att hålla sig endast till entreprenören. Vore denne, såsom ej sällan hände, mer eller mindre insolvent, kunde arbetarna icke rikta något rättsanspråk mot byggnadens ägare för att utfå yad dem rätteligen tillkomme Dessa omständigheter hade föranlett arbetarna att söka genom blockad mot själva fastigheten tilltviiiga sig sin rätt. Såsom allmän regel torde numera galla, att om ett byggnadsföretag förklarats i blockad på grund av byggmästarens bris ande förmåga att utbetala arbetarnas intjänta avlöningar, denna blockad upprattholles, trots att fastigheten bytte ägare både en och flera gånger. Om det saledes finge hållas för visst, att stridsåtgärder av detta slag ursprungligen haft karaktär av en i och för sig befogad självhjälp ur ett trångmål, vari arbetarna bringats genom lagstiftningens brist°fällignet på ett för dem livsviktigt område, kunde det dock ej förnekas att indrivningsblockader kommit till användning jämväl i sådana tall, da möjligheter förefunnits för arbetarna att utfå sin rätt på de vägar som lagen anvisade. överhuvud syntes hos arbetarna, särskilt inom bygg^mdustrien en sig alltmer utbredande tendens göra sig gällande att med åsidosättande av de lagliga exekutionsmedlen taga sig själva rätt medelst a r l " * i » t a H é t a » r ° « * [ f ^ t o ä * . I s y n nerhet hade detta tillvägagångssätt verkat stötande for rattskans aii d a b ^ m n g för lönefordringar avtvungits någon, som icke haft någon som helst rättslig forPhktelse ått sva°ra för desta. Då det gällde att avgöra, huruvida stndsåtgarder av nu ifrågavarande beskaffenhet borde vara tillåtna, kunde man ej bortse frän de bris er som gällande lagstiftning företedde i fråga om säkerställande av arbetares S S c S a f Avhjälpandet av dessa brister hade redan tidigare stått pa dagordningen Någon lösning hade frågan emellertid icke ännu erhållit. Kommiss.onen ansäge sig i detta sammanhang böra understryka angelägenheten av att detta for arS s f r e d e n viktiga spörsmål upptoges till förnyat övervägande o d . b r i n g a d e s til en lMnina som kunde tillfredsställa arbetarnas befogade anspråk att vinna tryggnei r : t b e k o m m a n d e av intjänta löner. Innan lagstiftningen " ™ » * & * » g £ l område borde man enligt kommissionens mening icke genom ett allmänt loibud ™ inarivningsblockaderberöva arbetarna deras understundom mes effektivavape v d inkasserandet av deras lönefordringar Dylika b ockåder 1bort. icke beteckn a såsom företagna i utpressningssyfte, så länge de riktade sig mot den arbets givare " l " ä r a d e för de oguldna lönerna. Större tveksamhet kunde, rf*b,eU£ fande de fall då blockaden fortsatte efter det gäldenären överlåtit sm 'fft.ghet eller m rörelse å'annan. Huruvida dessa stridsåtgärder vore att hänföra under det i 9 § o d e l a d : förbudet, komme att bero pa o m s t ä n d i g h e t e r n a j ä *£*f壙££ sättande av blockaden mot den nye ägaren kunde icke under alla iornallanaen ne ecLnas sTsom otillbörligt. Det kunde nämligen hända, att gäldenären sökte att u n J T g ä T d e n „ Z en överlåtelse för skens skull. Vore den nye ägaren att anse Tsom l u van ^ g ä l d e n ä r e n eller hade han på annat s ä t t u p p s å t igen sökt moji g g ^ a för denne att undandraga sig gälden, borde han ej få ^ n j u t a bättre skydd än säldenären Ett fortsättande av blockaden i detta fall kunde ej anses pa ett otillbörfigt säU " ä n k a den nye ägarens rätt. Annat bleve förhållandet, om den nye

159 ägaren vid övertagandet av företaget icke ägt någon kännedom om den mot detta riktade blockaden eller eljest handlat fullt lojalt. I sådant fall framstode en fortsatt blockad mot honom såsom ren utpressning. Till förebyggande av all tveksamhet rörande lagrummets tolkning i detta hänseende hade kommissionen upptagit en uttrycklig föreskrift i andra stycket av paragrafen. Enligt denna bestämmelse förelåge icke orättmätig vinning, om arbetare, som hade innestående lönefordringar, genom blockad tilltvingade sig betalning för dessa av ny ägare av företaget, för såvitt denna genom övertagandet av företaget uppsåtligen sökt möjliggöra för gäldenären att undandraga sig gälden. Trettonmannakommissionen var emellertid icke enhällig på denna punkt. En av kommissionens medlemmar (riksdagsmannen Sigfrid Hansson) ansåg att andra stycket av 9 § bort erhålla den lydelse, att till orättmätig vinning ej skulle vara att hänföra att borgenär erhölle betalning av någon, som av gäldenären övertagit egendom eller rörelse och därvid insett eller bort inse, att han möjliggjort för denne att undandraga sig gälden. Landsorganisationen utsatte treltonmannakommissionens ståndpunkt i denna fråga för kritik. 1 Den vände sig till en början mot att kommissionen i vissa fall betecknat indrivningsblockader såsom utpressning och således, då en arbetare bedragits på sin lön och tillgrepe självhjälp, ställde honom i paritet med de individer, vilka till egen vinning utnyttjade sina medmänniskors nöd och fruktan. Landsorganisationen anförde vidare: Det invändes att samhället icke lämnat den bedragne arbetaren rättslös. Visserligen torde han icke k u n n a föra ansvarstalan för bedrägeri och framställa på dylikt förfarande grundade ersättndnganspråk. Men han vore enligt 17 kap. 4 § handelsbalken vid arbetsgivarens konkurs tillförsäkrad en framskjuten plats i förmånsrättsordningen för lönefordran, som ej stått inne längre tid än sex månader efter förfallodagen. Kommissionen själv uppvisade orkeslösheten i denna invändning. Såsom en endast mot gäldenären personligen gällande rättighet kunde förmånsrätten icke göras gällande mot övertagare av arbetsprodukten. Den # kunde gentemot arbetsgivaren göras gällande endast i dennes konkurs. I sådana fall, då arbetsgivarens huvudsakliga tillgångar utgjordes just av arbetsprodukten i fråga och denna överlåtits före konkursen, bleve alltså förmånsrätten värdelös. Beträffande särskilt byggnadsarbetarnas lönefordringar komme därtill att byggnader merendels utfördes på entreprenad, i vilket fall arbetarna endast ägde hålla sig till entreprenören; vore denne insolvent kunde arbetarna ej rikta några fordringsanspråk mot byggnadens ägare. Ett anspråk, för vilket varje rättslig eller moralisk grund saknades, borde uppenbarligen icke få realiseras genom stridsåtgärder. Men vid bedömandet av indrivningsblockad mot successor borde man dock icke bortse från, att den egendom, mot vilken blockaden riktades, skulle, därest överlåtelse ej skett, med gäldenärens övriga tillgångar ha tagits i anspråk för lönefordringarnas gäldande. Det borde icke heller förbises, att egendomens värde till stor del vore betingat just av den arbetskraft, vars avtalsenliga betalning blockaden avsåge att utkräva. Att ens i något fall hänföra indrivningsblockader för realiserandet av avtalsenliga löneanspråk till utpressningsblockad, avseende orättmätig vinning, kunde icke vara tillåtet. Indrivningsblockaden vore, så länge lagstiftaren för utfående av ogulden intjänt lön hänvisade arbetarna till självhjälp, dessas enda medel att utfå sin rätt. Skulle anlitandet av detta medel gentemot övertagare av arbetsprodukten göras beroende av de villkor i bevisningsavseende, som kommissionen föresloge, vore det i sådana fall praktiskt taget utan varje betydelse. Den av Sigfrid Hansson föreslagna avfattningen hade avgjorda företräden framför kommissionens. Det kunde icke anses obilligt, om en övertagare av egendom eller rörelse, vilken med iakttagande av normal förtänksamhet bort inse, att han genom övertagandet möjliggjort för överlåtaren att beröva sina arbetare deras lag1

L.O.s yttrande tryckt i stat. off. utr. 1934: 30 s. 143—191.

160 liga rätt, finge finna sig i att övertaga även ansvaret för på denna rätt grundade anspråk.' En regel sådan som den av Hansson föreslagna vore också ägnad att effektivt motverka lättvindighet och obetänksamhet vid företagande av här ifrågakommande transaktioner och stävja mycket av det osunda bulvanväsende, som florerade inom t. ex. egendomsförmedlingens område. Under övertagande borde innefattas icke blott äganderättsöverlåtelse utan jämväl övertagande av det faktiska utövandet av den verksamhet, till vilken fordringen hänförde sig. Landasekretariatet förutsatte sålunda att hit hänfördes även övertagande av entreprenad, d. v. s. det fall att en ägare efter hävande av ett entreprenadavtal träffade nytt avtal med annan enreprenör; indrivningsblockad mot denne för fordran hos den förre entreprenören borde alltså vara tillåten. Sedan trettonmannakommissionens förslag överarbetats inom socialdepartementet förelades 1935 års riksdag en proposition (nr 31) med förslag till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder. På den punkt (6 §) som här är av intresse avvek propositionen i vissa avseenden från kommissionsförslaget. Beträffande utpressningsblockader stadgades, att stridsåtgärd ej finge vidtagas i syfte att förskaffa någon betalning för arbete som icke blivit av honom utfört, eller för att förmå någon att avstå från honom tillkommande arbetslön eller att eljest bereda någon obehörig vinning. Vad indrivningsblockaderna beträffade skulle de förbjudas när de avsåge indrivning av betalning av någon, som efter gäldens uppkomst övertagit egendom eller rörelse vartill gälden hänförde sig, såframt denne varken vore betalningsskyldig för "älden eller vid övertagandet haft eller bort hava kunskap om dess forhandenvaro° Föredragande departementschefen anförde, 1 att i fråga om stridsåtgärder i indrivningssyfte mot parts efterträdare (successor-blockader) — t. ex. mot ny ägare av ett bygge vars föregående ägare blockerats på grund av obetalda ackordsoverskott — innebure enligt hans mening kommissionens förslag ett alltför vittgående förbud Kommissionen hade själv i sitt betänkande understrukit sambandet mellan förevarande spörsmål och problemet om beredande av ökad säkerhet for arbetarnas löner Inom justitiedepartementet hade ock sistnämnda fråga upptagits till torberedande prövning, men något förslag till lagstiftning kunde på grund av de svårigheter som problemet erbjöde, icke under den närmaste tiden framläggas. Under sådana förhållanden ansåge han det icke vara skäligt att för närvarande ga sä långt i frå«a om förbud mot successor-blockader som kommissionen foreslagit. Mridsåtgärd borde enligt departementschefens mening vara tillåtlig icke blott da den som övertagit fastigheten eller rörelsen uppsåtligen sökt möjliggöra för gäldenären att undandraga sig gälden, utan redan då successorn insett eller bort inse galdens SOThandenvaro. Härutinnan anslöte han sig sålunda i huvudsak till den ståndpunkt, som intagits av en reservant inom kommissionen och som vunnit stod i åtskilliga Yttranden. Det syntes ock lämpligt att stadgandet begränsades Ull att avse Stridsåtgärder för indrivning av betalning för utfört arbete. Enligt den sålunda utformade regeln skulle det bliva otillåtet att vidtaga stridsåtgärd i syfte att indriva betalning fö? utfört arbete hos en successor, såframt denne varken vore betalningsskyldig tor gälden eller vid övertagandet haft eller bort hava kunskap om dess förhandenvaro. I anledning av propositionen väcktes bland annat en motion (11:495) van yrkades att riksdaren måtte för sin del antaga det av trettonmannakommissionen avrivna f ö r s ^ två lika lydande motioner (I: 283 och II: 489) framlades ett L s k i l t utkast till lag om vissa ekonomiska stridsåtgärder. 11 § i detta utkast överensstämde till innehållet med 9 § i kommissionens forslag. .x^*,*, ; Andra lagutskottet, som behandlade propositionen och motionerna foiordade denna del propositionens ståndpunkt (11 § i utsk:s förslag). Utskottet påpekade, a t i 9 § i kommissionens förslag och 6 § i propositionen reglerades stndsatgarder vidi Prop. 1935 nr 31 s. 93. Uti. nr 29 s. 83.

161 tagna i indrivningssyfte mot parts efterträdare (successorblockader) samt att enligt kommissionens förslag stridsåtgärder i dylikt syfte allenast i sällsynta undantagsfall skulle bli tillåtna. Utskottet förklarade att, så länge spörsmålet om beredande av ökad säkerhet för arbetarnas löner ej blivit löst, syntes det utskottet icke vara skäligt att i en provisorisk lagstiftning, varom här vore fråga, gå så långt beträffande förbud mot successorblockader som av kommissionen och i motionerna I: 283 och 11:489 samt i motionen 11:495 föreslagits. Utskottet ansåge sig under rådande förhållanden kunna förorda propositionens förslag. Utskottet funne det emellertid önskvärt, att frågan om lagstiftning i syfte att skapa större säkerhet för arbetares vid byggnadsföretag lönefordringar erhölle en snar och tillfredsställande lösning. Utskottet hemställde att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam utredning angående möjligheterna att tillskapa en rättsordning, som beredde arbetare vid byggnadsföretag ökat skydd för lönefordringar. Denna hemställan bifölls av riksdagen, under det att frågan om skyddet för tredje man icke bragtes till någon lösning. Riksdagens skrivelse angående utredning rörande möjligheterna att tillskapa en rättsordning, som beredde arbetare vid byggnadsföretag ökat skydd för lönefordringar, överlämnades till 1934 års byggnadsindustrisakkunniga att beaktas vid fullgörande av deras uppdrag. I sitt den 19 januari 1938 avgivna betänkande 1 behandlade de sakkunniga vissa spörsmål som här äro av intresse. De sakkunniga berörde bland annat den ekonomiska kontrollen, d. v. s. tillsynen över vederbörande byggnadsföretagares handhavande av de krediter som lämnats honom. Det förordades att samhället skulle legitimera auktoriserade byggnadskontrollanter, vilka skulle kunna anlitas för att efter överenskommelse mellan vederbörande intressenter — kreditgivare, leverantörer, special- och underentreprenörer samt byggnadsföretagare — utöva tillsyn över att byggnadsföretagen fortskrede avtalsenligt, tillstyrka utbetalningar å byggnadskreditiv och vaka över att förfallna likvider till leverantörer m. fl. utbetalades. Beträffande uppförandet av hyreshus i städer och stadsliknande samhällen föreslogo de sakkunniga, att innan byggnadslov lämnades en plan skulle vara uppgjord för byggnadsföretagets finansiering och att hos byggnadsnämnden skulle styrkas tillgången till de för byggnadsföretagets genomförande erforderliga medlen. I fråga om förhållandet mellan byggherren och byggnadsborgenärerna gjorde de sakkunniga skillnad mellan å ena sidan det fall att byggherren själv uppträdde såsom byggnadsföretagare samt å andra sidan det fall att byggherren avtalade med en eller flera entreprenörer om utförandet av en byggnad för sin räkning. Vad gällde det förstnämnda fallet förklarade de sakkunniga, att byggherren borde stå alla risker som uppstode. De anslöto sig till de åtgärder som föreslagits av Vallquist i dennes i betänkandet återgivna promemoria. De sakkunniga åberopade att genom cle restriktiva åtgärder som de föreslagit beträffande den ekonomiska kontrollen vid utlämnandet av byggnadslov, en väsentlig minskning komme att inträda beträffande de med risker förenade fallen. De förväntade dock icke att deras förslag skulle åstadkomma full rättelse i detta hänseende. Omständigheter kunde förekomma — inträffade prisstegringar vilka föranledde att tillgängliga byggnadsmedel visade sig vara otillräckliga, byggnadsföretagarens tidigare förluster som måste täckas, eller andra förhållanden — som medförde, att byggnadsföretagaren icke hade till sitt förfogande nödiga medel för byggnadsföretagets slutförande, så att en försäljning i vanlig ordning av den färdiga byggnaden kunde bereda honom möjlighet att infria sina förbindelser på tillfredsställande sätt. Emot fordringarna från de borgenärer som lämnat byggnadslånen, å ena sidan, stode de eventuella kraven från de egentliga byggnadsborgenärerna, d. v. s. leverantörer, underentreprenörer och arbetare, vilka med sina direkta insatser av materialier och arbete åstadkommit att 1

Stat. off. utr. 1938: 10.

162 byggnaden kommit till stånd. Ur rätts- och billighelssynpunkter syntes det skäligt, att de sistnämnda kraven ej försattes i sämre ställning än de förstnämnda. Vad beträffade den del av fastighetens värde, som svarade mot byggnadsvärdet, ansåge de sakkunniga att de egentliga byggnadsborgenärerna borde ha lika rätt som långivarna. Till tomtvärdet borde de däremot icke ha någon rätt. Vad i första hand gällde de vid byggnadsföretaget direkt anställda arbetstagarna fordrade enligt de sakkunnigas mening rätt och billighet, att dessa under alla förhållanden holies skadeslösa vid byggnadsföretagarens betalningsoförmåga. Dessa arbetstagare kunde icke förutsättas intaga samma ställning till byggherren-byggnadsföretagaren som de övriga byggnadsborgenärerna, vilka kunde antagas i regel ha grundat sin kreditgivning på visst förtroende för byggherren-byggnadsföretagaren, med kännedom om dennes ekonomiska ställning. Så kunde icke vara förhållandet med arbetstagarna, av vilka man icke rimligen kunde fordra att de, innan de toge anställning vid bygget, försäkrade sig om byggnadsföretagarens solvens. Arbetstagarna vore därjämte för sin egen och sina anhörigas existens ytterst beroende av att deras lön komme dem obeskuren till godo. De sakkunniga ansåge sig följaktligen böra föreslå, vid utformningen av den förmånsrätt varom här vore fråga, att arbetstagarna beträffande sina intjänta och till betalning förfallna arbetslöner skulle gå före de övriga byggnadsborgenärerna. Dessa senare, sålunda såväl långivare som materialleverantörer och underentreprenörer, vilka under i realiteten enahanda förutsättningar lämnat byggherren-byggnadsföretagaren kredit, borde enligt de sakkunnigas mening beredas likaberättigad ställning beträffande sina fordringar vid byggnadsföretagarens eventuella fallissement. Vad de sakkunniga föreslagit med avseende å byggnadsborgenärernas anlitande av auktoriserade byggnadskontrollanter syntes i detta sammanhang vara värt allt beaktande, emedan dessa borgenärer därigenom borde kunna beredas en till synes välgrundad trygghet med hänsyn till lånemedlens riktiga användning, så att dessa medel komme materialleverantörer och underentreprenörer i vederbörlig ordning till godo. Lämpligen borde dessa kontrollanter genom de förut omnämnda avtalen tillerkännas rätt att vid behov taga del av de räkenskaper, som en byggnadsföretagare vore skyldig att föra. För det andra av de nyssnämnda båda fallen, eller att byggherren utlämnade byggnadens utförande till en eller flera entreprenörer, uttalade de sakkunniga såsom sin mening att förhållandena ställde sig annorlunda. De anförde: Under dessa omständigheter funnes vid byggnadsföretaget i egenskap av borgenärer dels långivarna, vilka försträckt byggherren erforderligt byggnadskapital i form av byggnadskreditiv och byggnadslån, och dels de antagna entreprenörerna, vilka allt efter byggets fortskridande erhölle nya fordringar hos byggherren utöver de successivt lämnade likviderna. Givetvis borde lånesummorna samt tillgängliga egna medel, om vilkas förefintlighet bevis enligt de sakkunnigas mening borde företes vid byggnadslovets beviljande, täcka kostnaderna för entreprenaderna. De av entreprenörerna för byggnadsföretaget anlitade materialleverantörerna, underentreprenörerna och arbetarna kunde icke längre räknas som byggnadsborgenärer i vanlig mening och kunde följaktligen icke vara berättigade att vid huvudentreprenörs iråkade obestånd kräva sin rätt åter av byggherren, om denne till alla delar fullgjort sina förpliktelser gent emot denne entreprenör. Byggherren skulle i annat fall utöver avtalad entreprenadsumma ha att ikläda sig ekonomiska utfästelser, vilka han på intet sätt själv kunde behärska. Ett dylikt ansvar skulle icke allenast drabba den enskilde byggherren vid uppförandet av hyreshus utan jämväl stat och kommun vid tillämpning av entreprenadsystemet för utförandet av deras byggnadsföretag. Härigenom skulle entreprenadsystemet förryckas och helt och hållet förlora sitt berättigande som ekonomiskt system för byggnadsföretags genomförande. Uppenbara svindelaffärer mellan byggherre och entreprenör, varigenom avtalats, att den sistnämnde mot en alldeles för låg entreprenadsumma åtagit sig uppföra en byggnad i akt och mening att bedraga leverantörer och underentreprenörer, torde sällan förekomma och kunde

163 väl i allmänhet lagligen beivras. Förhållandet vore för närvarande sådant, att vid entreprenörs iråkade obestånd plägade de borgensmän, som ställt den till byggherren lämnade säkerheten för entreprenadarbetenas avtalsenliga fullgörande, vidtaga erforderliga åtgärder för entreprenadarbetenas avslutande på kontraklsenligt sätt och i samband därmed uppbära restlikvidcn från byggherren. Leverantörer och underentreprenörer, antagna av den ursprungliga entreprenören, finge söka sin rätt åter hos denne i hans konkursbo eller genom uppgörelse med honom på annat sätt. Emellertid borde enligt de sakkunnigas mening de vid byggnadsföretaget anställda arbetarna vara berättigade att med förmånsrätt före entreprenörens borgensmän hos byggherren uppbära likvid för hos entreprenören innestående arbetslöner, om entreprenören ägde tillgodohavande hos byggherren. Enligt de sakkunnigas mening borde samma rätt och skyldighet, som enligt entreprenadförordningen den 16 januari 1920 lillkomme statlig myndighet såsom byggherre, tilläggas även annan byggherre. De sakkunniga finge ytterligare som sin mening understryka, att det icke kunde anses vara ändamålsenligt eller riktigt och med det nu i regel tillämpade entreprenadsystemet förenligt, att entreprenörs borgenär skulle vara lagligt berättigade att resa krav mot byggherre på ersättning för verkställda leveranser och arbeten, för vilka entreprenören av byggherren mottagit kontraktsenligt överenskommen betalning i mån av arbetenas fortskridande. 1 1 samband med de nu berörda problemen erinrade de sakkunniga om arbetstagares rätt att använda stridsåtgärd i syfte att tilltvinga sig innestående avlöning. De sakkunniga, som ansågo sig icke ha anledning att närmare gå in på dessa lagstiftningsspörsmål, förklarade såsom sin mening att därest en laglig reglering av rätten att vidtaga stridsåtgärder för bevakande av lönefordran ansåges vara av behovet påkallad, den borde utformas i enlighet med 1935 års proposition. Genom huvudavtalet den 20 december 1938 mellan svenska arbetsgivareföreningen samt landsorganisationen löstes den gamla frågan om de s. k. indrivningsblockaderna. I första stycket av § 6 i kap. IV i avtalet stadgas, att stridsåtgärd ej får vidtagas, såframt man därmed åsyftar att, sig eller annan till orättmätig vinning, förmå någon att utbetala eller avstå från arbetslön eller vidtaga liknande åtgärd. Vidare stadgas i andra stycket av samma paragraf, att vad i första stycket sägs icke utgör hinder för vidtgande av stridsåtgärd i syfte att indriva betalning av någon, som efter gäldens uppkomst övertagit egendom eller rörelse, vartill gälden hänför sig, såframt han vid övertagandet haft eller på grund av omständigheterna bort hava kunskap om dess förehandenvaro. Stadshypotekssakkunniga framhöllo i sitt den 12 april 1934 avgivna betänkande, 2 att i fastighetskreditens intresse en förändrad lagstiftning syntes vara önskvärd beträffande 17 kap. 4 § handelsbalken, sådant detta lagrum lydde enligt lagen den 26 mars 1926 nr 62. De påpekade att av förarbetena till denna lag framginge, att det yppats betänkligheter, enär det kunde uppstå menliga följder för fastighetskrediten. Vidare erinrades att det förutsatts att det skulle lämnas åt erfarenheten att utvisa, huruvida skäl kunde föreligga att låta viss begränsning av förmånsrätten på annat sätt än med hänsyn till tiden komma under ett närmare övervägande. De sakkunniga anförde vidare: Att behov av en sådan begränsning förefunnes, hade erfarenheten inom stadshypoteksväsendet visat. De nu gällande bestämmelserna medgåve, att förmånsrätt finge tillgodonjutas även för dagspenning och avlöning, som avsåge arbete utfört å annan fastighet än den, varur fordringen söktes gäldad med förmånsrätt. Det hade förekommit att för lönefordringar, innestående hos en entreprenör och avseende arbete utfört å en fastighet i en ort, åtnjutits förmånsrätt ur en hos hypoteksförening belånad fastighet belägen i en annan ort. Ett dylikt för1 Bet. s. 443. 1 Stat. off. utr. 1934: 13, s. 58.

164 hållande måste givetvis i avsevärd grad verka störande på fastighelskrediten, då långivarna i allmänhet torde vara ur stånd att bedöma den inverkan, som de tysta förmånsrätterna utövade på inteckningens verkliga värde, och i allt fall hypoteksföreningarna kunde nödgas att fästa avgörande vikt vid låntagarens verksamhet och dess omfattning. Vad sålunda anförts torde hänvisa på behovet av en omarbetning av förmånsrättsbestämmelserna. Jämväl 1934 års fastighetskreditsakkunniga behandlade i sitt den 27 juli 1935 avgivna betänkande 1 frågan om kreditgivares rättsställning i förhållande till de s. k. tysta förmånsrätterna. De sakkunniga återgåvo stadshypotekssakkunnigas uttalanden i frågan samt förklarade därefter, att de ansågo en begränsning av omfattningen av här ifrågavarande tysta förmånsrätt vara ägnad att stärka värdet av inteckningarna såsom kreditobjekt samt alt de alltså ville understryka önskvärdheten av en ändrad lagstiftning härutinnan. Stundom kunde förmånsberättigade fordringar av nu berörda art uppgå till sådana belopp, att även innehavare av primärinteckningar kunde lida intrång i sin rätt. De sakkunniga vore visserligen medvetna om det berättigade i arbetarnas intresse av att äga viss säkerhet för lönefordran men ville likväl ifrågasätta lämpligheten och behovet av att, såsom för närvarande vore fallet, förmånsrätt för lönefordran, som hänförde sig till arbete å viss fastighet, finge åtnjutas även i annan fastighet än den, vara arbetet ulförts. Den 20 juni 1934 gjorde stadshypoteksföreningarnas förtroenderåd en framställning hos styrelsen för Sveriges stadshypotekskassa att utredning måtte begäras om sådan ändring av 17 kap. 4 § handelsbalken, att sådan fordran å arbetslön som där avsåges skulle utgå med förmånsrätt endast ur den fastighet vara arbetet utförts. Såsom skäl anfördes, att de gällande bestämmelserna kunde inverka synnerligen skadligt på fastighetskrediten samt att ett oundgängligt behov av ändrad lagstiftning syntes föreligga. Stadshypotekskassan, Sveriges allmänna hypoteksbank och Svenska bostadskreditkassan gjorde därefter d gemensam skrivelse till Konungen den 25 juli 1934 en anhållan om utredning åsyftande begränsning av de tysta förmånsrätterna. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 2 maj 1936 överlämnades denna framställning till lagberedningen att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag. Lagberedningen torde ej komma att upptaga framställningen såvitt den hänför sig till den fråga som här är av intresse. Vid 1938 års riksdag väcktes två likalydande motioner (1:34 och 11:74) rörande utredning om ändring av 17 kap. 4 § handelsbalken. I motionerna framhöllos de risker, som bestämmelserna i delta lagrum kunde innebära för ett sunt fastighetskreditväsen, samt återgavs ett fall (H 1933: 522) där lönefordringar trängt tillbaka de av en hypoteksförening innehavda första inteckningarna i en fastighet. Motionärerna åberopade att detta exempel, vilket icke saknade motsvarighet på andra håll, tydligt visade att de tysta förmånsrätterna kunde vara ägnade att medföra stora risker för fastighetskreditväsendet. Även om den mest noggranna undersökning föreginge kreditgivningen, kunde likväl en kreditinrättning icke skydda sig mot dylika risker. Det låge därför nära till hands att fråga sig om icke förmånsrätten för lönefordringar kunde anordnas på så sätt, att densamma utan att förringa löntagarnas rätt upphörde alt medföra fara för kreditväsendet. Att försämra löntagarnas förmånsrätt borde icke ifrågakomma; det skäl som låge till grund för löntagarnas gynnade ställning i förmånsrättshänseende — nämligen att arbetaren-löntagaren i regel vore för hela sin existens beroende av att han finge ut sin lön — vore så starkt, att det icke medgåve någon rubbning av förmånsrättsordningen. Men frågan kunde möjligen lösas genom en inskränkning av förmånsrätten i ett avseende och en utsträckning i ett annat. Inskränkningen skulle bestå däri att så snart löntagarens arbete hänförde sig till en viss produkt, t. ex. en byggnad eller vissa varor, förmånsrätten skulle be1

Stat. off. utr. 1935: 34, s. C2.

165 gränsas att avse just den egendom, vara arbetet nedlagts. Så t. ex. skulle en byggnadsarbetare ha förmånsrätt i ilen fastighet, å vilken han arbetat, en verkstadsarbetare i de varor han framställt eller kanske i all egendom, som vore av den natur att den omfattades av förlagsinleckning, o. s. v. Ur praktisk synpunkt kanske det rent av skulle vara tillräckligt att på detta sätt begränsa förmånsrätten i fråga om arbete, som hänförde sig till fast egendom. Mot en sålunda begränsad förmånsrätt torde berättigade anmärkningar icke kunna framställas. Utvidgningen åter skulle bestå däri att förmånsrätten skulle gälla icke blott som nu i konkurs utan även vid utmätning så att t. ex. en byggnadsarbetare skulle kunna göra gällande sin fordringsrätt även vid en exekutiv auktion utom konkurs. Första lagutskottet, som behandlade motionerna, underströk de risker för fasti"hetskreditväsendet som förmånsrätten enligt 17 kap. 4 § handelsbalken kunde medtora. Utskottet uppgav att det understundom förekomme att företag med svag ekonomi läte tredje man, t. ex. en kreditgivande bank, förskottera arbetarnas avlöning mot överlåtelse av deras prioriterade fordringar. Den sammanlagda fordran å arbetslon, som finge bevakas i företagarens sedermera inträffade konkurs och som, i den man los egendom ej funnes att tillgå, utginge framför fastighetsinteckningarna kunde da bliva betydande. Uttoges lönefordringarna ur den fastighet vid vilken de uppkommit, kunde väl i allmänhet någon invändning icke göras däremot. Men om såsom någon gang skett, lönefordringarna gjordes gällande i en rörelsen helt ovidkommande, måhända å en annan ort belägen fastighet, kunde resultatet förvisso bliva stötande Inteckningshavare kunde i själva verket på detta sätt få finansiera arbetskostnaden för fortsättandet av ett redan till undergång dömt företag, om vars existens de kanske saknade varje kännedom. Med ett dylikt system komme även vissa lagtoresknfter som avsåge att trygga en säker placering t. ex. av omyndigas medel att bliva tämligen illusoriska. Det finge sålunda anses som ett av hänsyn till fast.ghetskred.ten angeläget önskemål att på något sätt begränsa ifrågavarande ormansratt, t. ex. till den fastighet eller produkt vartill löntagarens arbeleVnfÖrde sig. En sådan begränsning borde emellertid icke leda till att ställningen därigenom V lken S m re el för sitt u ninvi^d .'fl t 'T3garen' l ° 8 P P e h S » e vore uteslutande hanwsad till den mkomst som hans arbete gåve honom. I motionen hade föreslagits att begränsningen av objektet för förmånsrätten skulle kompenseras därigenom att förmånsrätten skulle gälla icke blott såsom nu i konkurs utan även vid utmätning sa att t. ex. en byggnadsarbetare skulle kunna göra gällande sin fordringsrätt även vid en exekutiv auktion utom konkurs. Genom en sådan anordning skulle en arbeUire vinna en ratt, i viss mån jämställd med den som en hantverkare jämlikt 17 kap. 3 § handelsbalken äger i det gods han bearbetat. Vad särskilt beträffade byggnadsarbetare torde en kompensation kunna lämnas även därigenom att de beräUifeacles att göra gällande förmånsrätt i den av dem uppförda eller reparerade fastiahe en, . vems hand denna än befunne sig, och alltså icke såsom nu allenast om och sa länge den ägdes av arbetsgivaren. Detta spörsmål inginge som en del i det större problemet om tryggande av byggnadsborgenärernas rätt. Avsevärda lagtekniska svangheter mötte då det gällde att utforma förmånsrättsreglerna i enlighet med de antydda riktlinjerna. Stora grupper av arbetare funnes, vilkas arbete icke late sig hänföra till en viss faslighet eller en viss produkt, och för dessa kunde någon begränsning av den nu gällande allmänna förmånsrätten som regel icke ifrågakomrna. Utskottet hade därutöver bemärkt att förmånsrätt såsom betjänte i rättspraxis tillerkänts åtskilliga befattningshavare i chefsställning, såsom verkställande direktörer och disponenter hos aktiebolag, och detta även i sådana fall då de t ex efter en omb.Idn.ng av sitt enskilda förelag till aktiebolag, intagit en ekonomiskt tämligen dominerande ställning i företaget. Då dessa personer ofta ägde uppbära höga löner och förmånsrätten för dem omfattade ett helt år, kunde de vid företagets konkurs 1

Uti. 1938 nr 17.

166 komma att uppbära betydande belopp på inteckningshavarnas bekostnad. Hänsynen till fastighetskrediten påkallade därför tydligen en omprövning av förmånsrättsbestämmelserna även i denna del. På utskottets hemställan beslöt riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående en revision av de i 17 kap. 4 § handelsbalken givna föreskrifterna om förmånsrätt för arbetare m. fl. och vad därmed kunde äga samband. I framställning till Konungen den 16 mars 1942 hemställde landsorganisationen, att den av riksdagen år 1935 begärda utredningen rörande byggnadsarbetares lönefordringar måtte slutföras och av densamma föranledda förslag till lagstiftning föreläggas riksdagen. Det framhölls därvid att angelägenheten av en snar lösning berodde därpå, att i huvudavtalet den 20 december 1938 mellan svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen restriktioner införts rörande rätten till indrivningsblockader mot successorer, av samma innehåll som de av Kungl. Maj:t år 1935 föreslagna.

167 Bilaga

2.

Undersökning rörande utestående lönefordrinsmr. Genom Samverkande byggnadsfackförbundens centralråd har en undersökning verkställts i avsikt att utröna i vilken utsträckning byggnadsarbetares lönefordringar gått förlorade, uttagits genom bevakning i konkurs eller uttagits genom blockad eller annan sådan åtgärd. Undersökningen, som avser tiden 1932—1943, omfattar bleckoch plåtslagareförbundet, byggnadsträarbetareförbundet, elektriska arbetareförbundet, grov- och fabriksarbetareförbundet, metallindustriarbetareförbundet, murareförbundet, målareförbundet, transportarbetareförbundet och stenindustriarbetareförbundet. Cirkulär och frågeformulär ha i februari 1945 utsänts till de 133 platsorganisationerna. Inkomna svar från 27 platsorganisationer ha, enligt en av centralrådet gjord sammanställning, givit följande resultat:

F a c k f ö r b u n d

Bleck- o. plåtslagare Byggnadsträarbetare Elektriska arbetare Grov- o. fabriksarbetare Metallindustriarbetare

Summa kronor

Antal avd.

25 34 28 27 27 28 27 25 1

Belopp som Belopp som Belopp som uttagits genom uttagits genom blockad eller gått förlorade bevakning i annan sådan konkurs åtgärd

119 782-93 1 250-1 961-02 6 664-06 9 015-87 54 107-38

99 765-18 450-— 2 914-69 37 454-05 15 309-94 | 17 295-71

290-— 193 071-26 7-81 %

1 846-83 175 036-40 7-08 %

1 699 299-25 22 710-— 4 942-66 400-— 218 172-45 142 373-22 3 196 — 13 274-21 2104 367-79 85-11 %

Från centralrådets sida har lämnats den upplysningen att, ehuru de inkomna uppgifterna vore få, ganska bestämda slutsatser dock torde kunna med jämförelsevis stor säkerhet dragas ur dem. Tidigare erfarenheter visade nämligen att man ur ett anspråkslöst material komme till resultat som sedermera bekräftats av omfattande och minutiösa officiella utredningar. Beträffande siffermaterialet i dess helhet bör man framhålla att det är mycket ofullständigt. De inkomna svaren härröra från en minoritet av platsorganisationerna. I fråga om de flesta av dem som icke besvarat cirkuläret torde man kunna antaga, att underlåtenheten sammanhänger med att lönefordringarna i behörig ordning utbetalts utan att särskilda åtgärder av något slag behövt vidtagas. I andra fall är förklaringen till att uppgifter ej lämnats att söka däri, att vederbörande organisation ej har sådan statistik eller andra anteckningar att erforderliga uppgifter kunna hämtas ur dem. Det har även förekommit att vissa uppgifter lämnats under uttryckligt angivande av att de äro ofullständiga. I ett fall har det angivits att belopp som uttagits genom bevakning i konkurs måst på grund av anteckningarnas otillräcklig-

168 het sammanföras med belopp som uttagits genom andra åtgärder. Uppgifterna äro behäftade med vissa brister även i andra avseenden. Ifråga om kolumnen för belopp som gått förlorade är det att märka att förlusten icke nödvändigtvis är definitiv. Detta gäller särskilt belopp som hänföra sig till de senaste åren. Erfarenheten visar att möjlighet emellanåt yppar sig att driva in lönefordringar som stått oguldna under avsevärd tid. I andra fall kan den verkliga förlusten vara större än den av statistiken utvisade, enär ränta å utstående belopp icke erhållits eller beräknats. Vad särskilt angår kolumnen för belopp som uttagits genom blockad eller annan sådan åtgärd, kan det erinras att därunder förts åtskilliga belopp som ej indrivits genom stridsåtgärd i egentlig mening. Sålunda torde betalning ofta ha erlagts efter förhandlingar eller påtryckningar från arbetarorganisationens sida utan att man behövt tillgripa blockad eller ens varning. Så snart betalning erlagts först efter det att organisationens medverkan påkallats torde beloppet kunna sägas ha uttagits genom sådan åtgärd att dess redovisande i denna kolumn är motiverat. Å andra sidan är det skäl att antaga att statistiken är särskilt ofullständig just beträffande de fall då en enkel erinran från organisationens sida varit nog för att åstadkomma likvid. Samtidigt bör man vid diskussionen av dessa fall hålla i minnet, att effekten av en sådan erinran mången gång grundar sig på det faktum, att stridsåtgärd är tillåten och praktiskt genomförbar. I några fall ha fackföreningarna i samband med översändande av uppgifterna framfört vissa synpunkter på spörsmålet om en lagstiftning till säkerställande av byggnadsarbetarnas lönefordringar. Byggnadsträarbetareförbundets avdelning nr 24 i Göteborg, som under åren 1937—1943 uttagit omkring 51 000 kronor genom bevakning i konkurs och omkring 93 000 kronor genom blockad eller annan sådan åtgärd, har anfört bland annat: Betydande belopp i form av arbetslöner hade icke betalats i vederbörlig ordning. De åtgärder som vidtagits under respektive år hade i en del fall icke givit resultat under året och det oindrivna beloppet hade därför balanserats över till efterföljande år. De hade lyckats så bra genom vidtagande av olika åtgärder, att för tiden fram till 1943 icke återstode som oguldet mera än cirka 2 000 kronor. Av detta belopp räknades som osäkert eller omöjligt cirka 400 kronor. Bakom de stora siffrorna läge mycket arbete och medlemmarna hade förorsakats mycket stora ekonomiska besvär och avbräck. Det vore därför synnerligen önskvärt om en lagstiftning komme till stånd som på ett bättre sätt än nu skyddade arbetarna och säkrade lönerna. Indrivningsåtgärder av olika slag förorsakade även organisationerna och i vissa fall även den enskilde arbetaren stora utgifter. Samverkande byggnadsfackförbundens platsorganisation i Trollhättan har yttrat: Förlusterna vid konkurser eller obestånd i övrigt skulle ha varit mycket stora, särskilt under de senare åren, om icke arbetarnas organisationer ingripit på ett tidigt stadium för att rädda arbetarnas löner. På platsen använde de spärrar å den långivande banken i de fall då beställaren ej vore att lita på; beställaren finge då icke arbetskraft utan att han undertecknat en s. k. spärrfullmakt, vilken säkerställde arbetarnas löner för hela arbetet i fråga. Hitintills hade det ju varit så att lagen till en ringa del säkerställde arbetarnas rätt till lönefordringar vid konkurs, varför det i de flesta fall måste bliva blockadvapnet som finge skydda arbetarna. En förändring härutinnan skulle vara till stor båtnad för byggnadsarbetarna. Målareförbundets avdelning nr 25 i Eskilstuna har anfört: Med hänsyn till anställningsformerna för målare hade de lyckats gardera sig mot sådana förluster som här avsåges. Endast i undantagsfall skedde anställning direkt hos byggmästare eller fastighetsägare. De ansåge dock att sådana situationer mycket lätt kunde uppstå även för deras fack, att en lagstiftning som skyddade arbetarna i detta hänseende vore både önskvärd och nödvändig. Det hade nämligen förekommit fall, då en målaremästare icke förmått utbetala intjänta arbetslöner till väsentliga belopp, varför arbeten som han senare fått givetvis blivit blockerade. Därigenom hade även tredje

169 man blivit indragen, nämligen den nye beställaren, vilken ansåge sig oförskyllt ha blivit indragen i svårigheter genom blockaden och domstolen hade förklarat blockaden olaglig såsom kränkande för rättskänslan. Arbetarna hade därigenom blivit helt rättslösa och förlorat sina tillgodohavanden. Det vore nämligen icke kränkande för rättskänslan att arbetarna finge förlora intjänta arbetslöner. Det förelåge alltså en betänklig brist då det gällde garantier för arbetslöners utbetalande inom byggnadsverksamheten. Därför vore det säkerligen i samhällets eget intresse att skyndsamt skapa en sådan lagstiftning som innefattade nödiga garantier. Såsom belysande för hur iförhållandena kunna vara inom en stor fackförening i byggnadsbranschen kunna återgivas uppgifterna från grov- och fabriksarbetareförbundets avdelning nr 36 i Stockholm, vilka uppgifter inkommit så sent att de ej blivit inarbetade i den förut återgivna uppställningen. Dessa uppgifter se ut på följande sätt:

Å r

Belopp som Belopp som Belopp som uttagits genom uttagits genom blockad eller gått förlorade bevakning i annan sådan konkurs åtgärd

1935 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944

300-— 275-— 450-— 1 985-46 175-— 1 250.— 1 200 — 450-— 600 — 1 594-63

2 039-81

Summa kronor

8 27809

2 399-46

359-05

6 251-09 21345-10 20 705-60 27 891-10 35 352-72 102 400-— 41 256-— 18 500-71 39 560-83 51 300-— 364 563-75

170 Bilaga 3.

Kompletterande undersökning rörande utestående lönefordringar. Efter hemställan från byggnadsborgenärsutredningen har Samverkande byggnadsfackförbundens centralråd kompletterat sin tidigare utredning med uppgifter avseende åren 1944 och 1945. Resultatet av de förfrågningar som utgått till de 133 platsorganisationerna framgår av följande uppställning.

F a c k f ö r b u n d

Antal avd.

34 37 34 32 33 31 32 33 1

Metallindustriarbetare

Summa kronor

Belopp som Belopp som uttagits genom Belopp som uttagits genom blockad eller gått förlorade bevakning i annan sådan konkurs åtgärd 432-23 4 521-61 1800-— 1981-56 360-— 1844-13 3196—

13 635-58 4-34 %

42 316-80 1 740-— 6 990-39 17 758-08 1 906-45

500-— 55 731-72 1 668-05 124 27602 17 970-50 2 038-02 24 514-33 3 292-48

70 711-72

229 991-12

22-49 t

73-17 %

Centralrådet anförde: Undersökningen hade med all säkerhet givit ett tillförlitligt utslag. Som syntes hade en viss förskjutning från tidigare undersökning ägt rum, i det att under 1944—1945 de belopp som redovisats under rubriken »Belopp som gått förlorade» minskat och nu endast utgjorde 4,31 procent mot 7,81 procent i den tidigare undersökningen. Även resultatet under rubriken »Belopp som uttagits genom bevakning i konkurs» borde uppmärksammas. De belopp som uttagits med den metoden hade ökat och utgjorde nu 22,49 procent mot tidigare 7,08 procent.

171 Bilaga 4.

U n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e i n d r i v n i n g s b l o c k a d e r inom b y g g n a d s f a c k e n 1936—1945. F ö r byggnadsborgenärsutredningens räkning har genom byggnadsträarbetareförbundet en undersökning verkställts till utrönande av antalet indrivningsblockader inom byggnadsfacken åren 1936—1945. Resultatet av denna undersökning framgår av följande uppställning. F a c k f ö r b u n d

1936 193'

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 Summa

Bleck- o. plåtslagare Byggnadsträarbetare 55 108 126 131 142 56 31 44 6 6 6 Elektriska arbetare 6 6 C 6 6 5 6 6 2 Grov- o. fabriksarbetare . 24 24 9 16 9 3 5 Metall industriarbetare . .. 2 6 6 5 19 24 15 Murare 32 28 31 46 8 43 9 Målare 49 76 21 29 31 1 1 Stenindustriarbetare 3 1 Summa 127 165 224 239 299 136 69 105 1 Denna summa liksom uppgifterna för 1937—1945 endast ungefärlig.

48 6 6 1 16 18 1 96

92 6 6 1 12 55 172

S33 ! 60 104 38 231 356 10 1632

Vid överlämnande av uppgifter hava flera fackförbund lämnat kompletterande upplysningar. Sålunda anförde: Svenska bleck- och plåtslagareförbundet: På grund av att våra medlemmar äro anställda hos entreprenörer med som regel fasta verkstäder, ha ytterst sällan några tvister uppkommit beroende på icke utbetalade arbetslöner. Vi äro emellertid intresserade av de lagförslag som kunna framkomma och som röra tvister av förevarande art. Svenska elektriska arbetareförbundet: Inom elektrikerfacket är anställningen icke hos byggmästare utan hos entreprenadfirmor. De blockader som vi måste tillgripa rikta sig därför mot entreprenören och icke mot byggmästaren. Under år 1936 förekom 6 blockader. Under de följande åren ha blockader förekommit i ungefär samma omfattning. Endast i enstaka fall har orsaken till blockad varit arbetsgivarens oförmåga att utbetala timlön. Huvudparten av blockaderna har gällt intjänt lön i form av ackordsöverskott. I de flesta fall ha innestående fordringar frampressats genom att blockad beslutats, utan att beslutet behövt gå i verkställighet. Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet: Uppgifterna omfatta endast sådana blockader under vilka understöd utbetalats. Någon uppgift på det antal blockader, som beslutats och meddelats vederbörande arbetsgivare men som ej behövt utfärdas, eller som varit av så kort varaktighet att understöd ej utbetalats, kan ej lämnas, då vi ej föra särskild statistik över dessa. Svenska målareförbundet: Uppgifterna omfatta endast de blockader som trätt i kraft. Förbundet har dessutom godkänt framställning om blockad i ett mycket stort antal fall, där vederbörande arbetsgivare inför blockadhotet träffat uppgörelse.

172 Svenska stenindustriarbetareförbundet: Inom förbundet förekomma indrivningsblockader i rätt begränsad omfattning, beroende på att våra medlemmar i huvudsak utföra monteringsarbete å byggen direkt för de olika marmor- och kalkbruken och i mindre utsträckning för byggmästare direkt. Utöver de uppgivna blockaderna ha vissa sådana angelägenheter ordnats upp genom förhandlingar och under hot av blockadåtgärder. Uppgifterna från Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet omfatta även antalet berörda medlemmar och antalet strejkdagar. Då dessa uppgifter äro av intresse återgivas de här: Å r 1936 1937 1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 Summa

Antal strejker

Berörda medlemmar

Antal strejkdagar

5 6 24 16 24 6 2 9 6 6 104

40 18 107 103 183 10 9 31 35 13 548

872 675 3 192 2 948 6 228 294 94 489 955 298 16 045

173 Bilaga 5.

Utredning rörande förmånsberättigade lönef ord ringars inverkan på fastighetskrediten. Genom skrivelser den 17 januari 1946 till Svenska bankföreningen, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Svenska bostadskreditkassan och Statens byggnadslånebyrå anhöll byggnadsborgenärsutredningen om uppgifter rörande de förluster som vållats inteckningshavare på så sätt att' deras intecknade fordringar blivit undanträngda genom att lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken blivit i konkurs bevakade i intecknad fastighet. I skrivelserna anhölls därjämte att, såvitt möjligt, det skulle angivas i vad mån de bevakade lönebeloppen avsett »betjänters och tjänstehjons lön» eller »annan arbetares dagspenning eller avlöning». Svenska bankföreningen har till byggnadsborgenärsutredningen meddelat, att föreningen hos sina medlemsbanker hemställt om uppgifter i berörda hänseende, varvid det dock icke ansetts erforderligt att låta undersökningarna gå längre tillbaka i tiden än 20 år. Föreningen anförde vidare: De inkomna svaren från medlemsbankerna gåve vid handen, att 16 av dessa icke kunnat utröna några fall av åsyftade förluster inom bankens lånerörelse under nämnda tid, medan de 6 övriga hade lämnat uppgifter om tillsammans femton fall, där bevakade lönefordringar resulterat i förlust för banken eller annan inteckningshavare. I ett fall hade denna förlust uppgått till 32 500 kronor, i ett fall till cirka 15 000 kronor, i fem fall till mellan 5 000 och 10 000 kronor; i övriga åtta fall understeg förlusten 5 000 kronor (i två av dessa fall uppstod ingen slutlig förlust för banken, enär beloppen betalades vid förlikning utan rättegång resp. exekutiv auktion). De bevakade lönebeloppen hade enligt de inkomna uppgifterna i tre tall avsett »betjänters och tjänstehjons lön» med 3 000 kronor (utav 32 500 kronor), cirka 13 000 kronor (motsvarande förlust 2 000 kronor) samt högst 3 000 kronor. I övriga fall hade de bevakade lönebeloppen antingen avsett »annan arbetares dagspenning eller avlöning», eller också hade de icke av vederbörande bank kunnat specificeras. — I fråga om det ovannämnda fallet med en förlust av 32 500 kronor hade vederbörande bank uppgivit, att dess inteckningar blevo värdelösa till detta belopp därigenom att banken såsom inteckningshavare betalade beloppet för undvikande av blockad å ifrågavarande lånekunds (ett byggnadsbolag) fastigheter, enär fordringsbeloppet eljest hade bevakats vid blivande exekutiv auktion å konkursboets fastigheter. Samma bank hade i anslutning till det refererade fallet ansett följande förtjäna påpekas: Det hade enligt banken i flera fall förekommit att å exekutiva auktioner å nybyggda eller ej fullt färdiga fastigheter, då ägaren ej varit försatt i konkurs, en förtroendeman för någon arbetarorganisation, väl vetande att beloppet ej kunde upptagas i borgenärsförteckningen, anhållit att få meddela att arbetarna hade viss fordran för utfört arbete å fastigheten. Utan att direkt uttala ordet blockad hade han dock tydligt låtit de närvarande förstå, att detta vapen komme att användas mot köparen, om likvid ej erlades. — Slutligen ville föreningen, under framhållande att undersökningen icke kunde göra anspråk på att vara helt uttömmande, omnämna att ett par av de uppgiftslämnande bankerna förklarat sig äga kännedom om vissa fall av förluster av ifrågavarande slag, som drabbat andra kreditinstitut än affärsbanker. 12—4627*5

174 Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till byggnadsborgenärsutredningen meddelat, att icke i något fall förlust av åsyftat slag uppkommit för kassan eller stadshypoteksförening. Västerås m. fl. städers hypoteksförening har erinrat om det fall som finnes refererat i Nytt juridiskt arkiv 1933 s. 522, samt framhållit att föreningen i detta fall väl icke tillfogats förlust, men alt förlust skulle ha uppstått för föreningen, därest icke i konkursen senare hade framkommit tillgångar av lös egendoms natur, av vilka tillgångar löntagarna kunde erhålla full betalning för sina fordringar; det för lönefordringar avsatta beloppet hade ej behövt användas för gäldande av dessa fordringar. På anmodan av Sveriges allmänna hypoteksbank ha samtliga hypoteksföreningar inkommit med åsyftade uppgifter, vilka överlämnats till byggnadsborgenärsutredningen. Av dessa uppgifter framgår icke något känt fall, där förlust tillskyndats hypoteksförening till följd därav att lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken blivit i konkurs bevakade i intecknad fastighet. Flera hypoteksföreningar ha emellertid anfört synpunkter eller lämnat upplysningar, vilka här återgivas i den mån de äro av intresse. Östgöta hypoteksförening anförde: Av föreningens handlingar hade icke med visshet kunnat utrönas, huruvida någon av de förluster föreningen lidit förorsakats av inteckningsfordringens försämrade läge i de åsyftade förskjutningsfallen. Men det torde icke kunna bestridas att en allvarlig risk kan föreligga, exempelvis då hypotekslån beviljas en byggmästare med svag ekonomi och avsevärda skulder till sina arbetare. Föreningen hemställde därför om revision snarast möjligt av föreskrifterna i 17 kap. 4 § handelsbalken. Smålands m. fl. provinsers hypoteksförening yttrade: Såvitt föreningen hade sig bekant hade några förluster av avsett slag icke vållats föreningen såsom inteckningshavare. Ej heller i övrigt hade föreningen i sin verksamhet haft någon erfarenhet av tillämpningen av 17 kap. 4 § handelsbalken. Även om det alltså skulle förhålla sig så att föreningen icke tillskyndats några förluster, vore det dock uppenbart alt denna tysta förmånsrätt innefattade vissa risker för ett sunt fastighetskreditväsen samt vore ägnad att införa ett osäkerhetsmoment vid kreditgivningen. Från hypoteksinstitutionens sida måste det vara ett önskemål, att förmånsrätten för lönefordringar reglerades på sådant sätt att den upphörde att medföra fara för kreditväsendet. Wermlands hypoteksförening framhöll följande: Att föreningen hittills lyckats undgå förluster till följd av bevakade lönefordringar, kunde icke befria från oron för att dylika förluster när som helst kunde uppstå. Fastighetsspekulanter och jobbare torde ingalunda vara främmande för tanken att vid lämpligt tillfälle utnyttja den tysta förmånsrätten enligt 17 kap. 4 § handelsbalken, för att på inteckningshavares bekostnad tillskansa sig själva en obehörig vinst. En person hade sålunda beskrivit hur man borde förfara om man råkade på obestånd och konkurs hotade: För en billig penning inköper man en eller flera överintecknade fastigheter. En bulvan uppköper arbetarnas förmånsberättigade fordringar, kanske för 50 procent eller mindre. I sinom tid, då de överintecknade fastigheterna gå på exekutiv auktion, bevakas fordringarna för fulla beloppet och full betalning erhålles på inteckningshavarnas bekostnad. — Redan den omständigheten att vissa personer hade ögonen öppna för möjligheten att utnyttja de gällande bestämmelserna på detta orättmätiga sätt, utgjorde fullgod anledning till åstadkommande av en ny lagstiftning, som bättre avvägde de berättigade intressen som i detta sammanhang anmälde sig. Skånska hypoteksföreningen gjorde följande uttalanden: Föreningen hade visserligen icke lidit någon förlust av avsett slag, men vid ett tillfälle för några år sedan hade det förelegat betydande risk för sådan förlust. En person, som förvärvat en hos föreningen belånad jordbruksfastighet, lät i Malmö uppföra en hotellfastighet. Han fullgjorde icke sina förbindelser och blev med anledning härav försatt i konkurs.

175 I konkursen bevakades fordringar som hänförde sig till hotellbygget till avsevärda belopp, vilka hade förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Om dessa, såsom meningen från början varit, hade blivit bevakade vid den exekutiva försäljningen av jordbruksfastigheten, skulle föreningen ha tillskyndats en avsevärd förlust oaktat dess fordran icke översteg 50 procent av jordbruksfastighetens taxeringsvärde. Mellankommande omständigheter gjorde emellertid att saken ordnades på annat sätt. Det inträffade föranledde emellertid föreningen att understryka, att lika riktigt och rättvist som det kunde vara med förmånsrätt i det föremål vari arbetare och annan nedlagt arbete och vars tillskapande kanske helt och hållet berodde på de förmånsberättigades verksamhet, lika oriktigt och för rättskänslan stötande vore det, om förmånsrätten skulle kunna utövas till förfång för prioriterade borgenärer i helt annan egendom, som icke hade annat samband med den förmånsberättigades verksamhet än den gemensamma ägaren-uppdragsgivaren och om vars existens de förmånsberättigade kanske icke haft någon vetskap förrän i samband med konkursens inträffande. Föreningen ansåge sålunda att därest frågan om förmånsrätten enligt 17 kap. 4 § nu skulle utredas i hela dess vidd borde garantier skapas för att förmånsrätten icke obehörigen utsträcktes till att avse annat än just det föremål, i vilket den förmånsberättigade verksamheten blivit investerad. Skånska hypoteksf öreningen anförde vidare: Vad anginge frågan om ett ökat rättsskydd för byggnadsarbetares lönefordringar och övriga byggnadsfordringar torde det vara befogat att iakttaga en viss vaksamhet då det gällde en eventuell utökning av förmånsrätten i fråga om byggnadsarbete som utfördes på lantegendomar. Föreningen insåge visserligen att det kunde erbjuda avsevärda svårigheter att från en allmän regel göra undantag till förmån för sådant byggnadsarbete, men förhållandena vore dock så pass särartade att särskilda regler kunde anses fullt motiverade. Byggnaderna till en lantegendom hade närmast karaktären av tillbehör till den övriga fasta egendomen, vilken efter omständigheterna endast utgjorde en större eller mindre del av det samlade värdet av egendomen, detta till skillnad från en bostadsfastighet, fabriksbyggnad eller annan därmed jämställd byggnad, vars hela eller huvudsakliga värde låge just i själva byggnaden. Fasthölle man strängt vid den riktiga principen, att förmånsrätten borde gälla endast i det föremål, som tillskapats eller förbättrats genom verksamheten, borde således den till lantegendomen hörande jorden icke omfattas av förmånsrätten. Huruvida hänsyn härtill skulle kunna tagas genom införande av någon form av värde- eller relationstal i förhållande till objektet för förmånsrätten, eller genom en reducering av själva förmånsrättens omfång, skulle det föra för långt att närmare utreda. En ytterligare synpunkt på denna fråga vore, att kostnaderna för byggnaderna till en lantegendom, vilken icke överstege en viss storleksordning, numera vore så avsevärda, att de i vissa fall ensamma kunde konsumera eller rent av överstiga saluvärdet för både byggnaderna och jorden. Delta bestyrktes bland annat av det kända förhållandet, att taxeringsvärdet på en jordbruksegendom aldrig någonsin höjdes med hela det belopp som nedlagts på nyeller ombyggnad av gårdens byggnader, även om planeringen och utförandet av byggnadsarbetet vore det bästa tänkbara. I händelse av att ett ökat rättsskydd skulle komma att närma sig den totala summan av kostnaderna för en byggnads uppförande bleve resultatet, vid nybygge på en lantgård, uppenbarligen det att ett utövande av förmånsrätten skulle kunna göra inteckningar i fastigheten, även botteninteckningar, helt eller delvis värdelösa vid en exekutiv auktion. Det behövde icke närmare framhållas att blotta möjligheten av sådana konsekvenser skulle kunna få en högst menlig inverkan på fastighetskreditens område och föranleda en fullständig omprövning av nu gällande villkor för fastighetskrediten beträffande lantegendomar. Föreningen ville därför framhålla önskvärdheten av att dessa och liknande problem skänktes den uppmärksamhet som otvivelaktigt tillkomme dem. Älvsborgs m. fl. läns hypoteksförening lämnade följande uppgifter om ett inträffat fall: Sedan föreningen på sin tid utgivit ett lån å cirka 5 000 kronor mot säkerhet

176 av inteckning i en fastighet i trakten av Ulricehamn, köptes fastigheten av en b3'ggmästare och dennes hustru. Byggmästaren försattes sedan i konkurs och fastigheten såldes i anledning därav på exekutiv auktion 1933. Därvid bevakades lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken till ett belopp av cirka 40 000 kronor, vilka fordringar uppkommit i samband med ett byggmästarens byggnadsföretag i trakten av Göteborg. Fastigheten, som då var taxerad till omkring 20 000 kronor, inropades för cirka 26 000 kronor. Att föreningen det oaktat ej led förlust berodde på att den kunde taga ut sin fordran ur hustruns hälft av fastigheten, vilken hälft var hennes enskilda egendom. Andra inteckningshavare ledo däremot förlust i följd av lönefordringsbevakningen. Såvitt man kunde minnas hade eljest icke i föreningens verksamhet inträffat något liknande fall. Sisinämnda hypoteksförening yttrade vidare: Emellertid förelåge en icke obetydlig risk för inteckningshavare på grund av att lönefordringar hade bättre förmånsrätt, vilken risk vid tiden för inteckningslånets utgivande vore oberäknelig, särskilt som förmånsrätten vore oberoende av om lönefordringen hade något samband med den intecknade fastigheten. Att en löneborgenär, som medverkat till att en fastighets värde ökats eller eljest utfört arbete för fastigheten, finge förmånsrätt framför innehavare av inteckning i fastigheten vore skäligt. Men löneborgenären vore redan enligt gällande rätt därutöver så gynnad framför inteckningshavarna, att det icke syntes rimligt att på inteckningshavarnas bekostnad göra löncborgenärens ställning än gynnsammare. Tvärtom syntes det föreligga goda skäl för att löneborgenärens förmånsrätt i vissa avseenden begränsades men å andra sidan finge göras gällande även utom konkurs. Norrlands hypoteksförening anförde: Föreningens erfarenhet av förmånsberättigade lönefordringars inverkan på inteckningshavares rätt inskränkte sig för överskådlig tid bakåt till ett år 1944 inträffat fall. Ehuru, enbart på grund av lyckliga omständigheter, detta fall icke resulterat i förlust, ansåge föreningen detsamma så typiskt att en relation därav borde lämnas. Å en fastighet hade år 1938 mot första inteckning utlämnats hypotekslån och statligt sekundärlån å ursprungligen 3 600 respektive 900 kronor. Fastighetsägaren-låntagaren försattes i konkurs i december 1943. Exekutiv auktion å fastigheten ägde rum den 4 april 1944. Fastigheten hade av utmätningsmannen saluvärderats till 7 000 kronor, varför föreningen hade all anledning att räkna med full täckning för båda lånen. Emellertid bevakades vid auktionen lönefordringar (annan arbetares dagspenning eller avlöning) med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken till slutligt godkända belopp av cirka 7 800 kronor. Bevakandena hade arbetat åt gäldenären i en av honom bedriven sågverksrörelse. Här kunde man tala om en skymtande katastrof för inteckningshavaren. Emellertid undveks katastrofen genom en ren tillfällighet: konkursboet hade anbängiggjort ett par återvinningsprocesser, i vilka förlikning träffades med sådant resultat att konkursboet tillfördes medel som täckte lönefordringsbeloppen. Fastigheten behövde således icke tas i anspråk för dessa. — Föreningen, som erkände det berättigade i och för sig i att byggnadsarbetares lönefordringar och övriga byggnadsfordringar bereddes bästa möjliga rättsskydd, förutsatte att den åsyftade lagstiftningen icke skedde till samtidigt förfång för inteckningshavares rätt. Detta skulle utan tvivel bli till men för fastighetskrediten, särskilt den som ombesörjdes av hypoteksinstitutionen och dess systerorganisationer. Det torde nämligen knappast kunna undvikas att en ytterligare inskränkning av inteckningshavarnas redan nu väsentligt beskurna rätt komme att verka nedpressande på obligationskurserna.

Svenska bostadskreditkassan har till byggnadsborgenärsutredningen meddelat att 16 av de 17 bostadskreditföreningarna icke åsamkats förluster av åsyftat slag, då lönefordran av omnämnt slag hittills icke blivit anmäld vid exekutiv auktion där bostadskreditföreningarna bevakat fordran på grund av inteckningar.

177 Den återstående föreningen, Norrbottens läns bostadskreditförening, meddelade följande: Under de 13 år föreningen bedrivit sin verksamhet hade endast två hos föreningen belånade fastigheter sålts exekutivt under konkurs. I det ena fallet bevakades vid auktionen inga fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. I det andra fallet åter försköts genom det anmärkningsvärt stora beloppet av bevakade lönefordringar förmånsrättsläget hos de av föreningen innehavda inteckningarna så att dessa, mot att de före konkursen haft ett förmånsrättsläge mellan 0 och 66 procent, kommo att ligga mellan 60 och 126 procent av taxeringsvärdet. Lånet å ursprungligen 20 500 kronor var ett bottenlån. Taxeringsvärdet var 30 000 kronor. Föreningens fordran uppgick vid auktionen till 20 445 kronor. Låntagaren, en byggmästare som på entreprenad uppfört ett antal bostadshus i Luleå, försattes i konkurs sommaren 1940. I borgenärsförteckningen upptogos fordringar till ett belopp av 38 300 kronor. Av detta belopp gingo arbetares lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § å sammanlagt 16 400 kronor samt kostnaderna för förfarandet, konkursarvoden och utskylder å tillhopa 1 455 kronor före föreningens fordran. Konkursgäldenären saknade i stort sett andra tillgångar än fastigheten. Hela det säkerhetssystem varunder långivningen skett kom sålunda att sättas ur spel. Med det enda vid auktionen avgivna budet å 33 000 kronor blev drygt 5 000 kronor av föreningens fordran nödlidande. Att föreningen trots detta icke drabbades av någon förlust berodde därpå att styrelsens medlemmar beslöto att låta en sin ledamot inropa fastigheten och senare sälja den så snart en köpare kunde erhållas som vore villig övertaga fastigheten under sådana villkor att förlust för föreningen icke uppstode. Efter ett och ett halvt år kunde fastigheten försäljas för något över 37 000 kronor och enär avkastningen under tiden förslagit till viss amortering undgick föreningen i detta fall förlust. — De bevakade lönefordringarna utgjordes helt av »annan arbetares dagspenning eller avlöning» och hänförde sig till de arbetare fastighetsägaren haft anställda vid sina pågående entreprenadbyggen i andra delar av staden. Ingen bevakning avsåg »betjänters eller tjänstehjons lön». Enligt föreningens mening utgjorde de tysta förmånsrätterna, särskilt arbetares lönefordringar, en oberäknelig faktor för fastighetskrediten, som kunde åstadkomma allvarliga rubbningar. Det vore önskvärt om denna förmånsrätt genom blivande lagstiftning kunde, åtminstone i fråga om fast egendom, begränsas att gälla i den fastighet vara arbetet blivit nedlagt och icke kunna helt drabba annan konkursgäldenären tillhörig fastighet.

Statens byggnadslånebyrå har meddelat följande: Byrån, vars verksamhet omfattade tiden från 1933, hade vid 20 tillfällen bevakat intecknad fordran i fastighet, som varit föremål för exekutiv försäljning, men byrån hade i intet fall lidit förlust av sådan anledning som åsyftats. Förhållandet hade varit enahanda beträffande övriga innehavare av inteckningar i fastigheterna. Byrån finge emellertid framhålla, att med hänsyn till de av byrån beviljade lånens riskfyllda läge även en ganska obetydlig försämring av realsäkerhetens värde kunde få betydande konsekvenser i fråga om möjligheterna att erhålla ränta å och återbekomma de utlämnade beloppen.

178 Bilaga 6.

Exempel på hur inteckningar blivit undanträngda av fordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Genom Svenska sparbanksföreningen ha uppgifter anskaffats rörande ett antal fall där inteckningshavares fordringar blivit undanträngda genom att lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken under konkurs bevakats i intecknad fastighet vid dess exekutiva försäljning. Följande fall äro av särskilt intresse. 1. En fastighet i Lidingö såldes å exekutiv auktion år 1936. I fastigheten funnos inteckningar å 15 000 kronor, belånade i en sparbank, samt å ytterligare 19 800 kronor, belånade i en affärsbank. Fastigheten, som var taxerad till 39 000 kronor och saluvärderad till 35 000 kronor, inropades av affärsbanken för 32 500 kronor. Vid auktionen bevakade arbetare, anställda hos fastighetens ägare, lönefordringar till ett sammanlagt belopp av omkring 17 000 kronor, vilka fordringar, enär fastighetsägaren vid tiden för auktionen var i konkurs, ägde förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Resultatet blev att sparbanken å sin fordran fick vidkännas en reduktion å närmare 1 000 kronor medan affärsbankens fordran helt föll utanför köpeskillingen. 2. En fastighet i Kimstads socken i Östergötlands län såldes å exekutiv auktion år 1932. Första inteckning i fastigheten å 10 000 kronor var belånad i en sparbank. Fastigheten, som var taxerad till 25 000 kronor och saluvärderad till 18 000 kronor, inropades av sparbanken för 16 000 kronor. Vid auktionen bevakades lönefordringar till ett belopp av närmare 12 000 kronor. Fastigheten ägdes av en i Stockholm bosatt byggmästare och lönefordringarna, vilka bevakades av dennes arbetare, hade intet som helst samband med fastigheten. Sparbanken nödgades sedermera försälja fastigheten för 12 500 kronor och dess förlust uppgick till cirka 3 400 kronor. 3. En fastighet i Lund, tillhörig ett byggnadsaktiebolags konkursbo, såldes exekutivt 1939. Vid den exekutiva auktionen bevakades inteckningar å ett sammanlagt kapitalbelopp å 733 000 kronor samt räntor å dessa inteckningar å sammanlagt cirka 34 500 kronor. Köpeskillingen för fastigheten å auktionen var 675 000 kronor. Ur köpeskillingen utgingo arbetares, verkmästares och kontoristers löner om tillhopa 25 138 kronor, varav arbetarlöner 15 100 kronor. 4. En fastighet i Fagereds socken i Hallands län, tillhörig en byggmästare, såldes år 1936 å exekutiv auktion för 1 500 kronor. Vid auktionen bevakades arbetarlöner med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken till ett sammanlagt belopp av mer än 4 000 kronor. En inteckning i fastigheten, lydande å 2 500 kronor, blev till följd därav icke till någon del täckt av köpeskillingen. 5—11. Vid exekutiva auktioner år 1940 försåldes sju i Göteborg belägna, nybyggda fastigheter (i vissa fall ännu ej helt färdigställda), varvid arbetarlöner — huvudsakligen avseende byggnadsarbetare — bevakats och utbetalts ur köpeskillingarna på sätt framgår av följande uppställning:

Int. belopp

»

Bevakade löner .. > Avint:naskap. utgick vid likvid.. »

180 000 200000 174 000 2 758

200 000 255 000 206 800 11296

115 000 150 000 114 000 9 255

115 000 115 000 7 455

123 000 225 000 120 000 5 707

117 000 240 000 110 000 4 385

58 000 150 000 56 000 3 899

160 854

178 720

95 286

95 612

100 007

95 236

45 722

179 De nödlidande inteckningarna innehades beträffande den ena fastigheten av en affärsbank och beträffande de övriga fastigheterna av en hypotekskassa. 12. Vid exekutiv försäljning av en fastighet i Trollhättan år 1940 bevakades lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken till ett sammanlagt belopp av 17 716 kronor. Fastigheten besvärades av inteckningar med ett kapitalbelopp å tillhopa omkring 250 000 kronor. Köpeskillingen vid den exekutiva auktionen uppgick till 225 000 kronor. Av de bevakade lönefordringarna utgick ett belopp av 13 287 kronor ur köpeskillingen, med påföljd att inteckningar blevo utan täckning till motsvarande belopp. 13. En fastighet i Arboga såldes å exekutiv auktion år 1932. Fastigheten, som ägdes av en grosshandlare i Stockholm, var taxerad till 46 000 kronor och mot inteckningar belånad i en hypoteksförening för 23 000 kronor. I borgenärsförteckningen upptogos lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken till ett sammanlagt belopp av 14 862 kronor 47 öre. Hypoteksföreningen inropade fastigheten för 27 000 kronor. Vid köpeskillingens fördelning utgingo lönefordringarna i sin helhet före inteckningarna. Beträffande lönefordringarna ha följande uppgifter lämnats: De hade icke något med den försålda fastigheten att skaffa. Huruvida lönefordringarna avsett »betjänters och tjänstehjons lön» eller »annan arbetares dagspenning eller avlöning» kunde icke med ledning av tillgängliga handlingar bestämt avgöras, men vederbörandes titlar kunde lämna någon ledning. Av de nio personer, som fingo sina lönefordringar godkända, var en arkitekt, en maskinist, en ingenjör, en kamrer, två verkmästare samt tre utan angivna titlar eller yrken (kontorsanställda?). Ang. detta fall se rättsfallet H 1933:522. 14. En fastighet i Sala försåldes exekutivt år 1937. Fastigheten, som tillhörde en byggnadsarbetare, var taxerad till 4 000 kronor samt belånad i en sparbank för 1 850 kronor mot botteninteckningar å 3 800 kronor. I ägarens konkurs bevakades lönefordringar med förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken å sammanlagt 7 094 kronor. Dessa fordringar synas ha hänfört sig till ägarens byggnadsverksamhet å annan ort. Av fordringarna upptogos i borgenärsförteckningen 1 206 kronor med förmånsrätt före inteckningarna. Sparbanken åsamkades en kapitalförlust å omkring 1 000 kronor och innehavare av inteckningar med sämre förmånsrätt ledo totalförlust.

180 Bilaga 7.

Undersökning rörande byggnadsleverantörers förluster. Genom skrivelser den 17 januari 1946 till Stockholms byggnadsleverantörförbund samt nio större branschsammanslutningar inom byggnadsleverantörfacket ävensom Sveriges hantverks- och småindustriorganisation och fyra därtill anslutna organisationer anhöll b}'ggnadsborgenärsutredningen om uppgifter rörande de förluster byggnadsleverantörer lidit vid byggnadsföretagares insolvens, varjämte vederbörande bereddes tillfälle att till utredningen framföra sina särskilda synpunkter och önskemål rörande de lagstiftningsspörsmål som omfattas av utredningens uppdrag. Stockholms byggnadsleverantörförbund, målarmästarnas riksförening, Sveriges järnhandlareförbund, rörledningsfirmornas riksorganisation, Sveriges trävaruhandlares centralförbund, tegelbrukens centralförbund, Sveriges bleck- och plåtslagaremästareförbund, Sveriges smides- och mekaniska verkstadsidkares riksförbund samt Sveriges stenindustriförbund ha i ett gemensamt svar anfört: Något statistiskt material rörande förlustsiffrorna inom olika leverantörsgrupper hade icke funnits tillgängligt. Emellertid hade branschorganisationerna till sina medlemmar översänt frågeformulär rörande storleken av de förluster, de under de senaste 10 åren tillfogats genom byggnadsföretagares insolvens. Dessa förfrågningar hade dock beklagligtvis i stor utsträckning lämnats obesvarade. Anledningen härtill torde vara att söka i en viss obenägenhet hos företagen att avslöja sina förluster samt i det förhållandet, att förfrågningarna utsänts under en tid av året då företagen vore sysselsatta med bokslut och deklarationer. Ehuru sålunda det inkomna siffermaterialet ingalunda torde kunna 'läggas till grund för en reell bedömning av förlustriskerna lämnades här nedan exempel på förluster uträknade procentuellt i förhållande till uppgiftslämnarnas omsättning: Målarmästarnas riksförening 3 % Sveriges järnhandlareförbund 2—3 % Börledningsfirmornas riksorganisation j 2-6 % Sveriges trävaruhandlares centralförbund 1—2 % Tegelbrukens centralförbund 0'324 % Sveriges bleck- och plåtslagarmästareförbund 3 % Sveriges smides- och mekaniska verkstadsidkares riksförbund 1\5 % Snickerifabrikernas riksförbund 2 % Oavsett de knapphändiga uppgifterna kunde man emellertid icke med en dylik generell beräkning få en riktig uppfattning av föreliggande förlustrisker för leverantörerna. En bättre bild av förhållandena gåve följande uppgifter från Stockholms byggnadsleverantörförbund, som hade till huvudsaklig uppgift att tillvarataga leverantörernas intressen vid inträffade betalningsinställelser bland byggnadsföretagare i Stockholm med omnejd. Under krisåren 1939—1942 administrerades inom nämnda •förbund ett 40-tal byggnadsföretag, hos vilka byggnadsleverantörernas fordringar uppgingo till 8 000 000 kronor. Leverantörernas förluster på dessa företag överstego efter genomförda administrationer 3 000 000 kronor. Följande exempel på avvecklingar, som för närvarande handlades inom förbundet, torde med full tydlighet ut-

181 visa de förlustrisker, som byggnadsleverantörerna vore utsatta för även under nu rådande högkonjunktur: 1. Aktiebolag med 100 000 kronors aktiekapital. Inställt betalningarna den 15 september 1945. Skulder till leverantörer 900 000 kronor. Avveckling utan konkurs. Trolig utdelning till fordringsägarna högst 30 °/o. 2. Aktiebolag med 100 000 kronors aktiekapital. Inställt betalningarna den 1 oktober 1945. Skulder till leverantörer 300 000 kronor. Avveckling utan konkurs. Trolig utdelning till fordringsägarna 60 °/o. 3. Byggnadsfirma med en produktion av 14 000 000 kronor under åren 1937— 1945. Konkurs den 22 november 1945. Skulder till leverantörer 300 000 kronor. Trolig utdelning 10 °/o. 4. Byggnadsfirma, startad i augusti 1944. Inställt betalningarna i juni 1945. Skulder till leverantörer 300 000 kronor. Trolig utdelning 40 % . 5. Byggnadsfirma med en tidigare produktion av cirka 3 000 000 kronor. Inställt betalningarna i juli 1945. Skulder till leverantörer 150 000 kronor. Trolig utdelning 15 °/o. 6. Byggnadsfirma med en produktion av cirka 3 000 000 kronor. Konkurs den 7 augusti 1945. Leverantörskulder 550 000 kronor. Trolig utdelning 2—3 % . Härtill komme ett antal mindre fallissemang i samband med villabyggnader och dylikt. Någon ytterligare argumentering för påvisande av svagheterna i byggnadsleverantörernas rättsliga ställning syntes icke erforderlig. Huvudfrågan vore hur en förbättring av de nu rådande förhållandena skulle komina till stånd. Svårigheten att lagstiftningsvägen skapa en säkerhetsrätt för leverantörerna i det värdeobjekt de med sina prestationer varit med om att skapa vore uppenbar. Emellertid syntes möjligheter stå till buds som, utan att inkräkta på andra rättsområden, skulle vara leverantörerna till stort gagn. Sålunda kunde erinras om 1934 års byggnadsindustrisakkunnigas förslag om skyldighet för byggnadsföretagare att i samband med sökande av byggnadslov förete finansplan rörande det tillärnade byggnadsföretaget samt i samband därmed visa sig disponera över de för företagets genomförande erforderliga medlen. Detta förslag syntes numera utan större svårigheter kunna genomföras. Huvudparten av bostadsproducenterna begagnade sig numera av statliga eller kommunala lån. För erhållande av dylikt lån erfordrades emellertid att vederbörande före byggnadsföretagets igångsättande till låneinstitutionen ingåve ansökan härom. I ansökningen skulle bland annat angivas på vilket sätt företaget komme att finansieras, varvid eget kapital skulle uppgivas. Därest skyldighet stipulerades för byggnadsföretagare att styrka förefintligheten av detta kapital, skulle med säkerhet stora riskmoment för leverantörerna bortfalla. Uppmärksamheten borde även ägnas nu rådande entreprenadsystem, vilket utsatte leverantörerna för stora ekonomiska risker. Vid antagande av entreprenör fästes sällan någon vikt vad vederbörandes ekonomiska möjligheter att fullgöra entreprenaden. Huvudsaken vore att entreprenadsumman vore den lägsta möjliga. Byggherrarna skyddade sig genom att fordra borgen å kontraktet. Borgensmännen ansvarade emellertid endast gentemot byggherren,

182 vilken tyvärr alltför ofta finge billigt byggt på leverantörernas bekostnad. Det syntes icke obilligt att ett visst ansvar stipulerades såväl för byggherrar som för borgensmän, vilka medverkade till att dylika entreprenörer sattes i tillfälle att spekulera å leverantörernas bekostnad, önskvärt vore även att underentreprenörerna i större utsträckning än hittills kunde träffa avtal direkt med byggherren. Det nu anförda vore endast några mindre antydningar om de stora problem, som innefattades i byggnadsborgenärsutredningens uppdrag. Genomförande av de ovan angivna önskemålen skulle komma att verksamt bidraga till att minska det nu rådande osäkerhetstillståndet för leverantörerna. Tegelbrukens centralförbund har i en särskild skrivelse till byggnadsborgenärsutredningen tillagt: Uppgifter hade inhämtats från ett representativt antal tegelbolag i landet. Dessa hade under en period av 10 år med en omsättning av cirka 80 000 000 kronor haft att vidkännas en förlust som i procent utgjorde 0,324. Troligt vore dock att detta procenttal varit högre om undersökningsperioden omfattat 20 år, enär i dessa då ingått åren 1931—1934, som karakteriserades av svåra fallissemang inom byggnadsvärlden. Om uppgifter infordrats för så lång tid tillbaka hade emellertid risk förefunnits att svaren blivit mindre tillförlitliga eller kanske icke ingått. Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har, med understrykande av frågans synnerliga betydelse för underentreprenörernas vidkommande, såsom eget yttrande åberopat innehållet i svaret från Stockholms byggnadsleverantörförbund m. fl. Sveriges snickarmästares riksförbund har i skrivelse till byggnadsborgenärsutredningen anfört: För att utröna huruvida branschen i någon större utsträckning lidit förluster vid byggnadsföretagares insolvens hade förbundet tillskrivit sina medlemmar. 40 av medlemmarna hade svarat, varav 24 meddelat att inga förluster gjorts medan 16 haft förluster på tillsammans något över 70 000 kronor under den senaste tioårsperioden. Av svaren att döma vore lidna förluster ganska avsevärda och frågan om rättsskydd för byggnadsleverantörer hade tydligen stort intresse för den bransch förbundet företrädde. Tyvärr vore det endast ett fåtal av medlemmarna som svarat, men dessa hade så mycket mera intresse för att en eventuell lagstiftning i denna fråga måtte giva dem samma prioritetsrätt som byggnadsarbetare.

183 Bilaga

8.

Uppgifter rörande säkerställande av byggnadsborgenärers fordringar enligt vissa främmande länders lagstiftning. 1 Av revisionssekreteraren CARL SVENNEGÅRD.

Danmark. I dansk rätt finnas icke bestämmelser om att hantverkare, arbetare, entreprenörer, leverantörer eller andra, som utfört arbete eller levererat material vid uppförandet av en byggnad, äga panträtt i byggnaden för dem tillkommande vederlag.

Finland. Beträffande rättsskydd åt byggnadsborgenärcrs fordringar finnes icke i Finland någon lagstiftning som avser enbart byggnadsarbete. Ett allmänt stadgande angående förmånsrätt för obetald lönefordran ingår i 4 § i förordningen den 9 november 1868 om borgenärers rätt och företräde före varandra till betalning ur egendom, som blivit avträdd till konkurs. Enligt detta stadgande skall arbetare, om arbetsgivarens egendom upplåtits till konkurs, utfå på arbetsförhållandet grundade löne- eller andra fordringar för det sistförflutna och det löpande året. Rättspraxis synes bevilja sådan förmån för lön som i förmånsförordningen stadgas, endast i det fall att arbetet utförts under ledning och uppsikt av arbetsgivaren. Då ett hus uppförts på entreprenad ha sålunda entreprenörens på byggnadsarbeten grundade fordringar dömts att vid ägarens konkurs utgå utan förmånsrätt, enär det icke blivit ådagalagt att arbetena skulle ha utförts under ägarens ledning och uppsikt. Arbetstagares möjlighet att utfå lön för sitt arbete äventyras, för så vitt det gäller byggnadsarbete, av den omständigheten, att den byggnad som uppföres oftast icke är arbetsgivarens egen. I alla de fall, där tredje man äger byggnaden, kan arbetstagaren icke för indrivning av sin oguldna lön tillgripa utmätning av byggnaden. Hantverkare äger framför alla andra rätt till betalning för det arbete han nedlagt på gods, som ännu befinner sig i hans besittning. Med avseende å byggnadsarbete har detta stadgande dock jämförelsevis ringa praktisk betydelse. Det kan tillämpas blott i det fall att arbetare hemma hos sig utfört vissa för byggnaden behövliga delar, såsom dörrar, fönster och dylikt. Då byggnadsarbete utföres på entreprenad fordrar entreprenören ofta att arbetsgivaren skall ställa borgen för att entreprenadsumman blir erlagd. På detta sätt tryggar entreprenören sin fordran.

Island. Den isländska lagstiftningen innehåller icke några särskilda bestämmelser om rättsskydd åt byggnadsarbetares lönefordringar eller andra byggnadsborgenärers fordringar. 1

En redogörelse för vissa främmande rättssystem finnes i stat. off. utr. 1938: 10 s. 431—435.

184 Norge. Norsk rätt har icke någon regel om lagbestämd panträtt för de lönefordringar eller andra tillgodohavanden, vilka kunna tillkomma byggnadsarbetare, entreprenörer och andra som deltagit i uppförandet av en byggnad. Så länge en byggnad icke ä r överlämnad har emellertid entreprenören retentionsrätt för sina tillgodohavanden, förutom i den uppförda byggnaden även i redskap, material och dylikt som byggherren ställt till hans förfogande. Retentionsrätten kan göras gällande mot envar, men medför icke någon försäljningsrätt. Reglerna om retentionsrätten äro icke lagfästa. Arbetare, hantverkare och andra som deltagit i uppförandet av en byggnad ha ingen säkerhet i själva byggnaden. Arbetare ha emellertid företrädesrätt i gäldenärens konkurs- och dödsbo enligt lov om fortrinsrett for visse fordringer av 31. mai 1912, § 1, punkt 1, bokstav f.

Schweiz. Den schweiziska civillagboken upptager i artiklarna 837—841 bestämmelser om panträtt för byggnadshantverk av följande innebörd. Fordringar som tillkomma hantverkare eller företagare, vilka till byggen eller andra arbeten å fastighet levererat material jämte arbete eller enbart arbete, äga, vare sig fastighetsägaren eller en företagare är gäldenär, anspråk på stiftande av en legal panträtt i fastigheten. Den som är berättigad till en sådan legal panträtt kan icke i förväg avstå från densamma. Hantverkares och företagares panträtt kan antecknas i fastighetsboken från den tidpunkt, då de åtagit sig arbetets utförande. Sådan anteckning skall göras senast tre månader efter fullbordandet av deras arbete. Anteckning får ske endast om fordringen blivit vitsordad av fastighetsägaren eller fastställd av rätten, och den kan icke påfordras då fastighetsägaren ställt betryggande säkerhet för den anmälda fordringen. Antecknas flera legala panträtter för hantverkare och företagare så äga de, även om de äro av olika datum, inbördes lika rätt till betalning ur panten. Erhålles för hantverkares och företagares fordringar icke full täckning vid pantens realiserande, skall bristen täckas ur den del av det på föregående panthavare belöpande pantvärdet, vilken överstiger markvärdet, såframt dessa panthavare bort inse att fastigheten genom deras panträtter belastades till förfång för hantverkare och företagare. Avyttrar en föregående panthavare sin panträtt, har han att ersätta hantverkare och företagare vad som därigenom undandrages dem.

England. Enligt engelsk rätt har arbetstagare icke något sakrättsligt skydd för utfående av lönefordran med undantag för sjörättens område. Å fartyg anställd person h a r panträtt i fartyg, last och frakt för ogulden lön. övriga rättsanspråk för arbetares oguldna lönefordringar äro av obligatorisk karaktär. Vissa arbetares lönefordringar äga förmånsrätt vid exekution. Byggnadsföretagare, vilka medverka vid byggnadsarbetes utförande såsom entreprenörer eller dylikt, samt byggnadsleverantörer ha likaledes endast en obligatorisk rätt till betalning ur fastighet.

185 Amerikas Förenta Stater. Den federala lagstiftningen innehåller bestämmelser av följande huvudsakliga innehåll. Innan kontrakt, överstigande ett belopp av 2 000 dollar och avseende uppförande, ändring eller reparation av en allmän byggnad eller utförande av allmänt arbete åt staten, slutes med entreprenör, skall denne till staten avlämna bland annat en betalningsförbindelse jämte betryggande säkerhet till skydd för och begagnande av alla dem, som prestera arbete eller material till fullbordande av det arbete kontraktet avser. När hela det belopp, som skall betalas enligt kontraktet, icke överstiger 1 000 000 dollar, skall betalningsförbindelsen avse hälften av kontraktsbeloppet. När hela det belopp, som skall betalas enligt kontraktet, överstiger 1 000 000 men ej 5 000 000 dollar, skall betalningsförbindelsen avse 40 procent av kontraktsbeloppet. När hela det belopp, som skall betalas enligt kontraktet, överstiger 5 000 000 dollar, skall betalningsförbindelsen avse ett belopp av 2 500 000 dollar. Varje person, som presterat arbete eller material till fullbordande av det arbete vilket kontraktet avser och med avseende å vilket betalningsförbindelse avlämnats, skall, därest han icke erhållit full betalning inom 90 dagar, räknat från den dag då han avslutade det arbete eller levererade det material kravet avser, äga rätt att väcka talan om betalningsförbindelsens tagande i anspråk för det belopp som vid tiden för talans väckande är oguldet. Dock skall varje person, som har ett direkt avtalsförhållande med en underentreprenör men icke står i direkt eller indirekt avtalsförhållande med den entreprenör, vilken avlämnat betalningsförbindelsen, äga rätt att väcka talan om betalningsförbindelsens ianspråktagande, efter det han inom 90 dagar från den dag, då han avslutade det arbete eller levererade det material kravet avser, tillställt entreprenören skriftligt meddelande med noggrann uppgift om det fordrade beloppets storlek samt om namnet på den person till vilken materialet levererats eller åt vilken arbetet utförts. Talan som nyss sagts må ej väckas efter utgången av ett år från kontraktets slutliga fullgörande. I konkurs åtnjutes förmånsrätt för lön, icke överstigande 600 dollar i fråga om varje fordringsägare, som blivit intjänad inom tre månader före konkursutbrottet och som tillkommer bland annat arbetare och tjänstefolk. En undersökning av delstatslagstiftningen i staterna Californien, Illinois, NewYork, North Dakota, Massachusetts och Texas har visat, att dessa staters lagstiftning är uppbyggd efter samma mönster som den federala lagstiftningen i dessa delar samt att några avvikelser i sak icke förekomma från den federala lagstiftningen.

186 Bilaga

9.

Utkast till

lag om byggnadsarbetares lönefordran samt om byggnadslån och byggnadsfordran. Av revisionssekreteraren CARL SVENNEGÅRD.

Om byggnadsarbetares lönefordran. 1—32 §§. Om byggnadslån och byggnadsfordran. 33 §. Bestämmelserna i 34—54 §§ skola äga tillämpning inom stad samt köping och annat stadsliknande samhälle på landet där den för städerna stadgade ordningen för bebyggande skall tillämpas så ock inom sådant område på den egentliga landsbygden för vilket byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts. 34 §. Då byggnadslov sökes för nybyggnad eller för arbete, som innebär att byggnad tillbygges, påbygges eller ombygges eller som är av den genomgripande beskaffenhet, att det kan anses jämförligt med ombyggnad, skall sökanden, därest byggnaden hör till fast egendom, om ansökningen göra skriftlig anmälan till inskrivningsdomaren i den ort, där den fasta egendomen ligger. Denna anmälan skall innehålla uppgift om fastighetens beteckning, byggnadsarbetets art och omfattning samt den beräknade kostnaden för arbetet. Anmälningsskriften och därvid fogade handlingar skola ingivas i två exemplar. 35 §. Vid anmälningsskriften skall fogas bevis om nästföregående års taxeringsvärde å den fastighet vartill byggnaden hör. Finnes icke särskilt taxeringsvärde skall värdering av fastigheten verkställas av två ojäviga män. Dessa förordnas å landet och i stad, där rådhusrätt ej finnes, av inskrivningsdomaren bland nämndemän, ägodelningsnämndemän eller de för lantmäteriförrättningar eller förrättningar enligt lagen om fastighetsbildning i stad utsedda gode män i det tingslag där fastigheten ligger eller ock bland dem, som förut innehaft sådan befattning och äro därtill valbara. I stad där rådhusrätt finnes utser inskrivningsdomaren värderingsmän bland de inom staden boende. Mot värderingsman gälla de jäv som enligt rättegångsbalken gälla för domare. Värderingen skall avse fastighetens värde före byggnadsarbetets påbörjande. Finnes å fastigheten byggnad, som ej hör till densamma, skaU sådan byggnad ej ingå i värderingen. Då anledning därtill förekommer må värderingsmännen bereda inteckningshavare eller annan tillfälle att yttra sig.

187 36 §. Om den gjorda anmälningen samt om det värde fastigheten åsatts vid taxering eller vid särskild värdering skall inskrivningsdomaren göra anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken. Det ena exemplaret av anmälningsskriften skall utgivas till sökanden, försett med bevis om dagen då anteckning gjordes. Erhålles icke lov för byggnadsarbetet eller förfaller meddelat byggnadslov, skall inskrivningsdomaren på sökandens begäran därom göra anteckning i inteckningsprotokollet och fastighetsboken. 37 §. Ansökan om lov för byggnadsarbete, varom här är fråga, må ej av byggnadsnämnden prövas innan sökanden visat, att anteckning om det sökta byggnadslovet gjorts av inskrivningsdomaren. 38 §. Häftar fastigheten för fordringar, för vilka inteckning sökts senast å den dag då anteckning om ansökan om byggnadslov införts i fastighetsboken, till belopp överstigande det i fastighetsboken antecknade värdet å fastigheten, skall sökanden om den gjorda anteckningen lämna underrättelse till innehavare av inteckning som helt eller delvis faller utanför nämnda värde, därest anteckning om innehav av fordringshandlingen gjorts på sätt därom är särskilt stadgat. Sökanden har att inför byggnadsnämnden visa att vederbörlig underrättelse lämnats eller icke erfordras. Fullgör han ej detta må byggnadsnämnden ej pröva hans ansökan om byggnadslov. 39 §. Sedan anteckning om sökt byggnadslov införts i fastighetsboken må, där fastighetsägaren medgiver det, inteckning för byggnadslån beviljas i fastigheten. Sådan inteckning må dock icke meddelas sedan det i fastighetsboken anmärkts, att lov för byggnadsarbetet icke erhållits eller att meddelat byggnadslov förfallit, samt ej heller sedan två år förflutit från det anteckningen om det sökta byggnadslovet gjordes, med mindre det visas att byggnadslov erhållits samt att byggnadsarbetet pågår. 40 §. Inteckning för byggnadslån medför rätt att njuta betalning ur fastigheten med förmånsrätt på sätt denna lag stadgar. 41 §. Låter någon å sig tillhörig fastighet utföra byggnadsarbete, vilket är av den beskaffenhet som i 34 § sägs, och har vederbörlig anteckning gjorts i fastighetsboken, skall ägare av ogulden byggnadsfordran, avseende detta arbete och utgörande visst belopp i penningar, njuta betalning ur fastigheten på sätt denna lag stadgar. 42 §. Såsom byggnadsfordran skall anses fordran tillkommande någon, vilken såsom självständig företagare deltagit i arbetet å byggnaden eller till detsamma levererat gods, därest fordringen grundas på avtal med byggherren eller med byggnadsföretagare, vilken själv kunnat förvärva byggnadsfordran genom sitt deltagande i arbetet å byggnaden. 43 §. Sökes ej inteckning till säkerhet för byggnadsfordran senast å den inskrivningsdag som först infaller tre månader efter det fordringsrätten uppkom, skall fordringsägaren ej längre äga rätt till betalning ur fastigheten, och må sådan inteckning därefter ej meddelas.

188 44 §. Inteckning till säkerhet för byggnadsfordran må meddelas utan att fastighetsägaren medgivit det. Medgivande till inteckning för byggnadsfordran skall tecknas å den handling vara fordringen grundas samt vara styrkt av vittnen. Finnes ej sådant medgivande å handlingen och visas ej att fordringen är att anse såsom byggnadsfordran, skall ansökningen om inteckning genast avslås. 45 §. Över ansökan om inteckning till säkerhet för byggnadsfordran skall inskrivningsdomaren höra den som senast sökt lagfart å fastigheten, därest denne ej medgivit ansökningen. Inskrivningsdomaren skall utsätta viss dag, då fastighetsägaren har att inkomma med yttrande, varefter sökanden skall delgiva fastighetsägaren beslutet inom tid och på sätt stadgas om stämning samt därom till inskrivningsdomaren ingiva bevis. Har sökanden ej delgivit ansökningen och visar han ej laga förfall, skall ansökningen vara förfallen, såvida icke fastighetsägaren ändock inkommer med yttrande å den utsatta dagen. 46 §. Har delgivning med fastighetsägaren skett i rätt lid men inkommer han ej med yttrande, må det ej utgöra hinder för intecknings beviljande. 47 §. Ansökningen skall avslås om fastighetsägaren med klara skäl visar att fordringsrätten upphört eller att fastigheten vid tiden för ansökningen ej häftade för fordringen. 48 §. Gör fastighetsägaren annan invändning mot ansökningen än nyss sagts och finnes sökandens rätt vara tvistig, skall inskrivningsdomaren förklara ansökningen vilande samt, om tvist ej redan är instämd, giva sökanden anvisning att stämma. Visar ej sökanden senast å den inskrivningsdag som först infaller tre månader efter del sådan anvisning gavs, att han stämt, skall ansökningen vara förfallen. Vinner sökanden saken har han att fullfölja sin ansökan om inteckning senast å den inskrivningsdag som först infaller tre månader efter det domen vann laga kraft. Underlåter han detta är ansökningen förfallen. 49 §. Innehavare av inteckningar för byggnadslån skola inbördes äga företräde till betalning ur fastigheten på sätt allmän lag stadgar efter den tidsföljd vari inteckning sökts. Ägare av byggnadsfordringar för vilka fastigheten på grund av inteckning eller eljest häftar skola inbördes äga lika rätt. Dessa senare fordringar skola äga förmånsrätt näst efter intecknade byggnadslån. 50 §. Ur den del av fastighetens värde, som överstiger värdet vid tiden för byggnadsarbetets påbörjande, skola intecknade byggnadslån samt byggnadsfordringar för vilka fastigheten häftar utgå med företräde framför andra intecknade fordringar samt fordringar varför fastigheten häftar enligt 11 kap. 2 § jordabalken. Då fastigheten ansvarar för byggnadsarbetares lönefordran, avseende samma byggnadsföretag, skola byggnadslån och byggnadsfordringar utgå med den företrädesrätt som nyss sagts allenast ur den del av fastighetens värde, som överstiger värdet vid tiden för byggnadsarbetets påbörjande, ökat med lönefordringens belopp.

189 Visas det att lån, till säkerhet för vilket inteckning meddelats för byggnadslån, blivit utbetalt till låntagaren utan att denne haft motsvarande utgifter för byggnadsarbetets fortskridande samt att långivaren ägt eller bort äga kännedom därom, skall inteckningen icke medföra den särskilda förmånsrätt som tillkommer intecknat byggnadslån. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning då det visas att fordran, vilken intecknats såsom byggnadsfordran, icke är av sådan natur eller att inteckning för byggnadsfordran icke sökts i rätt tid. 51 §• Fastighetens värde vid tiden för bvggnadsarbetets påbörjande skall, därest annat ej visas, anses uppgå till nästföregående års taxeringsvärde eller, då särskilt taxeringsvärde ej finnes, till det värde som åsatts vid särskild värdering enligt 35 §. 52 §. Vad i allmän lag är stadgat om fastighets ansvar för ogulden köpeskilling samt om inteckning för sådan fordran skall, där annat ej följer av bestämmelserna i denna lag, äga motsvarande tillämpning i fråga om fastighets ansvar för ogulden byggnadsfordran samt om inteckning för sådan fordran. 53 §. Vad i 16 § stadgas om byggnadsarbetares lönefordran skall äga motsvarande tillämpning beträffande byggnadsfordran, om fastigheten utmätes senast å den dag, då inteckning för sådan fordran sist skolat sökas. 54 §. Har inteckning sökts för byggnadsfordran eller finnes grundad anledning antaga att fastigheten eljest häftar för ogulden sådan fordran, skall vad i 20 § stadgas äga motsvarande tillämpning.

Motivering till bestämmelserna rörande byggnadslån och byggnadsfordran i utkastet till lag om byggnadsarbetares lönefordran samt om byggnadslån och byggnadsfordran. 33 §. Förutom byggnadsarbetarna kunna såsom byggnadsborgenärer uppträda dels de personer vilka såsom självständiga byggnadsföretagare utfört arbete å en byggnad och dels de personer vilka levererat material till bygget. Vidare har man att till byggnadsborgenärerna räkna dem som lånat ut medel för byggnadsföretagets genomförande. Man kan icke tillgodose dessa fordringsägares säkerhetskrav genom samma åtgärder som kunna förordas beträffande byggnadsarbetarna. De sociala skäl som utgöra en viktig grundval för reglerna om tryggandet av byggnadsarbetarnas lönefordringar gälla icke i fråga om entreprenörer, leverantörer och kreditinrättningar. Bortfallandet av dessa skäl måste medföra att man vid lösandet av flera spörsmål måste komma till ett annat resultat än i fråga om lönefordringarna. Krav på förmånsrätt för övriga byggnadsborgenärer kunna emellertid grundas därpå, att dessa borgenärer genom insats av arbete, material och kapital bidragit till att åstadkomma ett förmögenhetsobjekt, som kan utnyttjas till säkerställande av deras fordringar. Därest man vill införa särskilda lagbestämmelser om ett sådant säkerställande har man därför att bygga på den nu angivna grunden. De huvudsakliga skiljaktigheterna mellan den rätt som kan tillerkännas byggnadsarbetare och den rätt som bör tillkomma övriga byggnadsborgenärer måste bli föl13—462785

190 jande. Dessa senare byggnadsborgenärer måste vika för innehavare av äldre inteckningar i fastigheten, såvitt fråga är om det belopp som motsvarar fastighetens värde före byggnadsarbetets påbörjande. Alla hithörande fordringsägare kunna icke likställas utan det måste beredas möjlighet att genomföra en viss förmånsrättsordning mellan dem inbördes. Lagbestämmelserna måste utformas med hänsyn tagen till att åtskilliga av dessa belastningar kunna komma att vila å fastigheten under avsevärd tid. Beaktandet av de nyss angivna skiljaktigheterna medför att lagreglerna måste bli utförligare och den praktiska tillämpningen besvärligare än beträffande byggnadsarbetarnas lönefordringar. Redan med hänsyn härtill är det önskvärt, att lagreglernas tillämpningsområde begränsas. Behovet av en laglig reglering torde också vara ringa å landsbygden. Man synes därför kunna nöja sig med att låta reglerna gälla för städer och stadsliknande samhällen, där den för städerna stadgade ordningen för bebyggande tillämpas, samt för den egentliga landsbygden endast i den mån planläggning för bebyggande verkställts genom fastställande av byggnadsplan eller utomplansbestämmelser. Genom att välja denna avgränsning bereder man möjlighet att till utgångspunkt för lagreglerna taga det byggnadstillstånd, som enligt byggnadsstadgan är förutsättning för utförande av åtskilliga byggnadsarbeten. 34 §.

Med hänsyn till de särskilda bestämmelser som, på sätt i det följande angives, föreslås rörande den bebyggda fastighetens inteckningsförhållanden är det nödvändigt att det genom en inskrivningsåtgärd bekantgöres, att byggnadslov sökts. Denna åtgärd skall tjäna som en erinran, att reglerna om byggnadsborgenärernas rätt till fastigheten kunna komma att medföra rubbning av den vanliga på tidsföljden grundade företrädesrätten för inteckningshavare. Anteckning rörande byggnadslovet erfordras egentligen endast då avsikten är att låna upp kapital för byggnadsföretaget eller då det kan beräknas att entreprenörer och leverantörer på grund av lämnad kredit komma att bli i behov av säkerhet för sina fordringar. Då kapitalbehovet icke torde kunna med full säkerhet beräknas, utan rubbningar i finansieringsplanen kunna riskeras, bör anteckning om det sökta byggnadslovet alltid ske. Anteckningen äger rum i deras intresse, som framdeles kunna komma att bli i behov av säkerhet. Man bör medtaga endast större byggnadsföretag, avseende nybyggnad, till-, påeller ombyggnad. Vid dessa är kapitalbehovet regelmässigt störst och tillskottet till fastighetens värde mest betydande. Lagbestämmelsernas direkta anslutning till stadgandena om byggnadslov gör att man, vid sidan av nybyggnadsföretag, bör uttryckligen nämna arbeten som innebära att byggnad tillbygges, påbygges eller ombygges. Genom stadgandena i 76 § stadsplanelagen och 117 § byggnadsstadgan har en utvidgning och närmare bestämning av begreppet nybyggnad genomförts. Denna begreppsbestämning måste man godtaga även i detta sammanhang, och detta bör angivas i lagtexten. Byggnader som icke äro tillbehör till fast egendom böra icke komma i fråga vid denna lagstiftning. Sökandens anmälan till inskrivningsdomaren skall innehålla uppgift om fastighetens beteckning i vederbörligt fastighetsregister. Den måste också innehålla uppgift om byggnadsarbetets art och omfattning, så att arbetet kan identifieras. Att anmälan innehåller upplysning om den beräknade kostnaden för byggnadsarbetet är väl icke helt nödvändigt, men en sådan upplysning torde dock vara av intresse för inteckningshavarna. 35 §. För inteckningshavarna kommer det att vara av största betydelse vilket värde fastigheten beräknas ha ägt vid tidpunkten för byggnadsarbetets påbörjande. Det sy-

191 nes icke vara möjligt att på förhand med bindande verkan fastslå detta värde. Däremot kan det vara motiverat att en preliminär uppgift om nyssnämnda värde ingår i sökandens anmälan. Taxeringsvärdena å fast egendom synas numera fastställas med så stor noggrannhet att de ganska n ä r a motsvara de verkliga saluvärdena. Om särskilt taxeringsvärde är satt å fastigheten skall därför bevis om detta värde fogas vid anmälningskriften. Om väsentliga ändringar inträffat efter fastställandet av senaste taxeringsvärde, t. ex. därigenom att byggnad uppförts, rivits eller skadats av brand, måste det anses att taxeringsvärde ej finnes beträffande fastigheten i det skick vari denna befinner sig vid den tidpunkt som här är av intresse. Då särskilt taxeringsvärde å fastigheten icke är åsätt torde det böra anordnas en värdering. Denna är av så stor vikt att inan ej bör nöja sig med att sökanden företer intyg av trovärdiga män rörande fastighetens värde. Under medverkan av inskrivningsdomaren bör det i stället anordnas ett värderingsförfarande för detta särskilda ändamål. Förebild till en sådan värdering finns i gällande rätt. 36 §. I inteckningsprotokollet och fastighetsboken skall införas anteckning att byggnadslov sökts. Anteckningen skall innehålla anmälningsskriftens uppgifter om byggnadsarbetets art och omfattning samt den beräknade kostnaden för arbetet. Vidare skall den innehålla uppgiften rörande fastighetens värde. Dessa uppgifter skola därefter inflyta i gravationsbevis rörande fastigheten. Enär sökanden är i behov av bevis om att vederbörlig anteckning skett, bör anmälningsskriften ingivas i två exemplar, av vilka det ena efter inskrivningsåtgärdens verkställande återställes till sökanden, försett med bevis om dagen då anteckning gjorts. I de fall då ansökan om byggnadslov icke leder till att sådant lov erhålles, kan det vara lämpligt att anteckning därom göres i inteckningsprotokollet och fastighetsboken. Någon skyldighet att i dessa fall göra en särskild anmälan bör ej åläggas sökanden, utan åt honom överlämnas att taga ett dylikt initiativ när han finner det lämpligt. Den nya anteckningen bör i fastighetsboken införas i samma rum som den tidigare. Då byggnadslov erhållits men lovet därefter förfaller bör på sökandens framställning anteckning därom införas i inteckningsprotokollet och fastighetsboken. Det är icke anledning att jämte anteckningen om att byggnadslov sökts belasta fastighetsboken jämväl med en anteckning om att det sökta lovet beviljats; en enda anteckning torde vara tillräcklig. Att anteckningen måste göras redan då byggnadslovet sökes sammanhänger med anteckningens uppgift att bilda grundval för de särskilda reglerna om fastighetens gravationsförhållanden. Denna uppgift kräver att anteckningen kommer till stånd så tidigt som möjligt. 37 §. Den förut berörda anteckningen rörande ansökan om byggnadslov fyller en så viktig funktion att det är nödvändigt att skapa garantier för dess verkställande. Sådan garanti åstadkommes enklast genom att anteckningens verkställande göres till villkor för prövning av ansökningen om byggnadslov. Det ankommer på sökanden att inför byggnadsnämnden styrka att anteckning skett. Sökanden kan fullgöra denna sin skyldighet genom att förete det till honom återställda exemplaret av anmälningsskriften, försett med bevis om inskrivningsåtgärden, eller också genom att förete gravationsbevis, utfärdat efter det att anteckningen införts i fastighetsboken. Liksom anteckningen i fastighetsboken skall omfatta jämväl det värde som fastigheten åsatts vid taxering eller särskild värdering, skall sökanden inför byggnadsnämnden visa vad anteckningen i denna del innehåller.

192 38 §. Innehavare av äldre inteckningar, vilka falla utanför den obebyggda fastighetens värde, bli särskilt nära berörda av en lagstiftning till byggnadsborgenärernas skyddande. Den nu gällande ordningen innebär, att tillskottet till fastighetens värde i första hand kommer dessa inteckningshavare till godo, eventuellt på byggnadsborgenärernas bekostnad. Om nu värdetillskottet reserveras för att tjäna som säkerhet för byggnadsborgenärernas fordringar, behöver detta icke medföra att dessa inteckningar, vilka redan förut saknat verklig säkerhet, komma i ett sämre läge. Tvärtom torde fastighetens bebyggande ofta leda till att, även efter det byggnadsfordringarna täckts, viss säkerhet genom byggnadsarbetet skapats för dessa inteckningar. Innehavare av sådana äldre inteckningar ha dock ett speciellt intresse av att fastighetens värde före byggnadsarbetets påbörjande blir riktigt bestämt. Man kan särskilt erinra om det fall att en försåld tomt, vilken belastats med inteckning för hela köpeskillingen, värderas till lägre belopp än köpeskillingen. Det saknas visserligen anledning varför innehavaren av en sådan köpeskillingsfordran skulle, till byggnadsborgenärernas skada, kunna ur den bebyggda fastigheten uttaga större belopp än som svarar mot tomtens verkliga värde. Det synes likväl skäligt att han underrättas om den i fastighetsboken verkställda anteckningen. Genom en sådan underrättelse sättas inteckningshavarna i tillfälle att sörja för bevisning rörande den obebyggda fastighetens verkliga värde. Man har att räkna med att sådan bevisning kan vara svår att åstadkomma vid en senare tidpunkt, då frågan om inteckningens uttagande ur fastigheten blir aktuellt. Skyldighet för sökanden att särskilt underrätta sådan inteckningshavare bör föreskrivas endast i det fall att dennes innehav av fordringshandlingen blivit antecknat på sätt därom är särskilt stadgat (Lagen den 15/B 1934 nr 255). Även beträffande denna underrättelseplikt bör det åvila sökanden att inför byggnadsnämnden styrka att den fullgjorts, vid påföljd att hans ansökan om byggnadslov eljest ej upptages till prövning. Finnas ej några inteckningshavare som skola underrättas, har sökanden att därom förete bevis inför byggnadsnämnden. För detta ändamål erfordras gravationsbevis rörande fastigheten, utfärdat efter det att anteckningen om det sökta byggnadslovet gjordes i fastighetsboken. Det torde icke vara anledning att i förevarande avseende beakta andra inteckningar än fordringsinteckningar. 39 §. Den speciella förmånsrätt som skall tillkomma dem som tillskjuta byggnadskapital bör anknytas till en särskild form av inteckning, kallad inteckning för byggnadslån. Inteckning med denna förmånsrätt skall kunna beviljas så snart anteckning om ansökan om byggnadslov gjorts i fastighetsboken. Beviljande av inteckning för byggnadslån bör alltid förutsätta att fastighetsägaren medgivit detta slag av inteckning. Det torde nämligen ej finnas skäl att tillerkänna långivaren rätt att utan fastighetsägarens samtycke erhålla inteckning i denna form. Å andra sidan bör det ej vid inteckningens beviljande fordras någon utredning om att det verkligen är fråga om byggnadslån. Genomförandet av anordningen med inteckning för byggadslån kan i verkligheten anses innebära, att fastighetsägaren erbjudes möjlighet att anskaffa byggnadskapital genom att pantförskriva det värdetillskott som det planerade byggnadsarbetet kan åstadkomma. Formellt skall inteckning emellertid meddelas i fastigheten såsom sådan i vanlig ordning. Sedan det i fastighetsboken antecknats att lov för byggnadsarbetet icke erhållits eller att meddelat byggnadslov förfallit, skall inteckning för byggnadslån givetvis icke få meddelas. Jämväl i övrigt synes man böra sätta en tidsgräns för sådan inteckning. Enligt byggnadsstadgan (69 och 114 §§) är byggnadslov förfallet såvida icke inom två år det medgivna arbetet påbörjats eller, efter inträffat avbrott, återupptagits. I intet fall skall byggnadslov äga giltighet för längre tid än fem år.

193 Det är icke lämpligt att beträffande möjligheten att erhålla inteckning för byggnadslån helt ansluta sig till dessa författningsrum. Utgångspunkten för tidsfristen bör vara dagen för anteckningen i fastighetsboken om ansökan om byggnadslov. För vanliga fall bör fristen vara två år. Efter utgången av denna tid får inteckning för byggnadslån meddelas endast om det visas att byggnadslov erhållits samt att byggnadsarbetet pågår. På vad sätt detta skall visas torde icke behöva angivas i lagtexten. Det pågående arbetet skall naturligtvis vara sådant som omfattas av ansökningen om byggnadslov. 40 §. Inteckning för byggnadslån skall medföra en särskild förmånsrätt på sätt i denna lagstiftning närmare angives. I övrigt skola vanliga regler om inteckning gälla. 41 §• Sedan de personer, vilka lämnat lån för byggnadsarbetets utförande, sammanförts till en grupp för sig, återstå såsom byggnadsborgenärer entreprenörer och leverantörer. För deras fordringar användes i denna lagstiftning beteckningen byggnadsfordran. Endast arbete som fastighetsägaren låter utföra och som omfattas av den ansökan om byggnadslov, vilken föranlett anteckning i fastighetsboken, skall k u n n a ge upphov till byggnadsfordran. Man synes här även böra uppställa kravet, att arbetet skall utföras å byggnad som är tillbehör till fast egendom samt att det skall ingå i ett nybyggnadsföretag eller ett företag varigenom byggnad tillbygges, påbygges eller ombygges. Delta krav kan uttryckas genom en hänvisning till 34 §. Genom denna hänvisning förebygges, att ett byggnadsföretag skulle kunna ge upphov till byggnadsfordran på den grund att anteckning om detsamma skett i fastighetsboken, ehuru utan stöd av bestämmelserna i 34 §. Till byggnadsfordran skall räknas icke endast dess kapitalbelopp utan även ränta, om sådan skall utgå. Skadestånd synes icke böra komma i fråga såsom byggnadsfordran. Byggnadsfordran bör liksom byggnadsarbetares lönefordran säkerställas på så sätt att den redan från sin tillkomst är förenad med panträtt i den fastighet till vilken byggnaden hör. Närmare regler om panträtten och om förmånsrätt givas i lagen. 42 §. Begreppet byggnadsfordran kräver ett närmare bestämmande. Såsom byggnadsborgenärer komma här främst i fråga vissa grupper av arbetsgivare, d. v. s. huvudentreprenör och underentreprenörer med flera. Från byggnadsarbetarna skilja sig dessa därigenom att de deltaga i byggnadsarbetet i egenskap av självständiga företagare. Det är här fråga om gränsen mellan arbetstagare och arbetsgivare. En annan hithörande grupp utgöres av dem som visserligen själva deltaga i byggnadsarbetet men vars insats icke sker på grund av anställning i annans tjänst, d. v. s. vad man kan kalla självständiga hantverkare. En tredje grupp slutligen bildas av leverantörerna, av dem som till byggnadsföretaget leverera råvaror eller färdiga produkter. Naturligtvis kan det också givas avtal som innefatta kombination av olika slag av prestationer, det levereras exempelvis färdiga produkter varjämte leverantören deltager i arbetet å byggnaden. Såsom byggnadsfordringar måste man erkänna även de fordringar som tillkomma de s. k. indirekta byggnadsborgenärerna, de personer som slutit avtal icke med fastighetsägaren utan med någon annan vid byggnadsföretaget medverkande person. Lagstiftningen måste grundas å det praktiska behovet av rättsskydd och detta behov torde vara lika stort beträffande de indirekta som i fråga om de direkta byggnadsborgenärerna. Det är dock icke möjligt att såsom byggnadsfordringar godkänna alla fordringar vilka äga samband med byggnadsarbetet. Utanför kretsen av dem som deltagit i arbetet eller levererat gods till bygget bör man ej gå. Inom denna krets

194 synes man böra avskilja vissa personer; för att någon skall komma i fråga såsom byggnadsborgenär skall det mellan honom och fastighetsägaren finnas en obruten kedja av självständiga företagare, vilka kunnat förvärva byggnadsfordran på grund av sitt deltagande i arbetet å byggnaden. Detta innebär att då sambandet med fastighetsägaren så att säga förmedlas genom en leverantör så kan byggnadsfordran icke uppstå. En sådan begränsning (som utestänger leverantörernas leverantörer) synes naturlig. Såsom exempel på indirekta leverantörer kan man nämna, att någon levererat fönsterglas till bygget men icke på grund av avtal med fastighetsägaren eller med någon entreprenör utan på grund av kontrakt med den snickerifirma som till bygget levererat färdiga fönster. Att en leverans till bygget fullgöres av någon som övertagit en leverantörs skyldigheter enligt kontrakt, skall givetvis icke hindra att övertagaren betraktas såsom byggnadsfordringsägare. Så som begreppen byggnadsarbetares lönefordran och byggnadsfordran bestämts, komma lönefordringarnas förmåner att vara helt oberoende av byggnadsfordringarnas säkerställande. Lönefordringar kunna emellertid ingå i en byggnadsfordran på så sätt att entreprenörs fordringsanspråk mot hans gäldenär rymma ersättning även för arbete som utförts av de hos entreprenören anställda arbetarna. Detta förhållande, att arbetslöner kunna ingå i en byggnadsfordran, ger anledning att här beröra en närliggande fråga. Huruvida en byggnadsfordran uppkommit eller icke måste efter allmänna rättsgrundsatser bedömas efter kontrahenternas inbördes mellanvarande. För frågan, om en entreprenör äger en byggnadsfordran för vilken byggherren eller huvudentreprenören är betalningsskyldig, är det därför i regel utan betydelse, huruvida entreprenören i förhållande till sina arbetare fullgjort sin förpliktelse att betala lön. Motsvarande gäller om relationerna mellan byggherren, huvudentreprenören och underentreprenörerna. Hade man kunnat genomföra regeln, att en byggnadsfordran för sin uppkomst förutsatte att fordringsägaren själv fullgjort all honom åvilande betalningsskyldighet som ägde samband med arbetet, skulle lagstiftningen i vissa hänseenden ha förenklats. Det är emellertid icke lämpligt att på detta sätt koppla samman skilda rättsliga mellanvaranden. 43 §. Vid en jämförelse med byggnadsarbetares lönefordran erbjuder byggnadsfordran både likheter och olikheter. Liksom lönefordran bör byggnadsfordran, såsom förut nämnts, redan i och med sin tillkomst vara skyddad genom panträtt i den bebyggda fastigheten. Panträtten måste för sitt fortbestånd vara beroende av inskrivningsåtgärd. Sådan åtgärd är här ännu mera påkallad än när det gäller byggnadsarbetares lönefordran. Tidsfristen för vidtagande av inskrivningsåtgärd synes i detta fall kunna sättas till tre månader. Utgångspunkt för beräknande av denna lidsfrist bör vara tiden för fordringsrättens uppkomst och icke den tidpunkt då fordringen förföll till betalning. Denna olikhet i förhållande till lönefordran motiveras därav att kredit, även långfristig sådan, vid byggnadsfordran spelar en helt annan roll än vid lönefordran. Om inskrivningen av byggnadsfordringarna skulle äga rum först efter det att de förfallit till betalning, skulle man lämna plats för en alltför stor osäkerhet rörande fastighetens verkliga belastning, vilken osäkerhet skulle råda under en avsevärd tid. Den erforderliga inskrivningsåtgärden bör i detta fall bestå i inteckning. Ett bevakningsförfarande efter mönstret av vad som föreslagits för lönefordringar synes ej vara lämpligt. Man kan förutsätta att byggnadsfordran i vissa fall kan komm a att under längre tid kvarstå bland fastighetens gravationer. Därför bör det redan i inteckningsärendet klargöras huru stor denna fordran är. Rättsförhållandena vid byggnadsfordran torde ofta vara mera komplicerade än vid lönefordran, vilket även talar för att tvistigheter böra uppklaras i inteckningsärendet. Slutligen lära byggnadsfordringarna i regel var för sig vara så stora att en individuell behandling av dem i inskrivningsavseende framstår såsom naturlig.

195 Påföljden av att inteckning till säkerhet för byggnadsfordran icke sökes i rätt tid bör vara att fastighetens ansvar för fordringen upphör. Därefter får sådan inteckning icke meddelas. Någon utväg att, sedan fastighetens ansvar för byggnadsfordran upphört, så att säga återuppliva detta speciella ansvar bör ej beredas. Icke ens med fastighetsägarens medgivande skall inteckning såsom för byggnadsfordran därefter tillåtas. I fastighetskreditens intresse är det påkallat att, om fordringsägaren vill göra gällande den rätt som är förenad med byggnadsfordran, han skall framträda med sina anspråk inom den tid och på det sätt lagen angiver. Inteckning för byggnadsfordran må givetvis icke beviljas i annan fastighet än den till vilken byggnaden hör. 44 §. Byggnadsfordran skall säkerställas, förutom genom det i lag stadgade ansvaret för fastigheten, genom en rätt för fordringsägaren att erhålla inteckning utan fastighetsägarens medgivande, om förutsättningarna för inteckning visas vara för handen. Tillvaron av denna rätt torde medföra att fastighetsägaren i stor utsträckning underlättar inskrivningsförfarandet genom att lämna medgivande till inteckning. Medgivandet skall vara skriftligt samt tecknat å den handling vara fordringen grundas. Fastighetsägarens underskrift skall vara bevittnad. Företes ej inteckningsmedgivande och visas ej heller att fordringen till sin natur är en byggnadsfordran, skall ansökningen om inteckning genast avslås. Det är här fråga om de grundläggande villkoren för inteckning och om ej något av dessa föreligger bör ansökningen icke upptagas för att förklaras vilande. Av de föregående paragraferna framgår att inteckning för byggnadsfordran alltid förutsätter att vederbörlig anteckning om det sökta byggnadslovet skett. 45 §. Därest inteckningsansökningen, utan att fastighetsägarens medgivande till inteckning föreligger, upptages till prövning måste fastighetsägaren beredas tillfälle att yttra sig över den. Behörig att yttra sig är den ägare som senast sökt lagfart å fastigheten. Inskrivningsdomaren skall utsätta viss dag då fastighetsägaren skall inkomma med yttrande. Tidsfristen bör vara så lång att sökanden hinner delgiva fastighetsägaren ansökningen och denne därefter åtnjuta skälig tid före den utsatta dagen. Det skall åligga sökanden att delgiva fastighetsägaren beslutet samt att till inskrivningsdomaren ingiva bevis om delgivningen. Verkställes ej delgivning och visas ej laga förfall, skall ansökningen anses hava förfallit. Har i detta fall yttrande dock inkommit från fastighetsägaren, bör ansökningen prövas på det föreliggande materialet. Visas laga förfall måste ny tid för yttrandets avgivande utsättas samt ärendets vidare behandling uppskjutas. Ärendet synes likaledes böra uppskjutas om delgivning skett, men så sent att fastighetsägaren ej åtnjutit skälig tid för att förbereda sitt yttrande. Uttryckliga lagbestämmelser för dessa båda senare fall torde ej erfordras. 46 §. HaT delgivning med fastighetägaren skett i rätt tid men inkommer han ej med yttrande bör inteckning för byggnadsfordran kunna beviljas. Fastighetsägarens passivitet, hans underlåtenhet att göra invändning mot ansökningen, synes regelmässigt kunna givas den tolkningen, att sökandens anspråk på inteckning är välgrundat. Det bör dock icke kategoriskt föreskrivas att inteckning i detta fall alltid skall meddelas. Om det är uppenbart att anspråket på inteckning för byggnadsfordran är ogrundat bör ansökningen avslås. Eftersom en viss prövning förekommit redan innan ansökningen utställdes till yttrande av fastighetsägaren, torde det sällan inträffa att det senare blir uppenbart att ansökningen skall avslås (jfr rättsfallet H 1935:3).

196 47 §. Ansökning om inteckning för byggnadsfordran skall avslås om fastighetsägaren visar att han betalt fordringen. Detsamma skall gälla om det styrkes att fastigheten icke häftade för fordringen då ansökningen gjordes. Förut har anmärkts att inteckning för byggnadsfordran skall sökas senast å den i 43 § angivna inskrivningsdagen. Det bör i första hand ankomma på fastighetsägaren att visa att ansökningen gjorts för sent och att fastighetens ansvar för fordringen därför upphört. En ytterligare omständighet som kan föranleda avslag å ansökningen är att det styrkes, att fordringen överhuvud icke är en byggnadsfordran. 48 §. I alla fall där sökandens rätt till betalning ur fastigheten för den uppgivna byggnadsfordran framstår såsom tvistig efter en av fastighetsägaren gjord invändning, bör inskrivningsärendet icke slutligen avgöras förrän tvisten blivit prövad. Om talan icke redan blivit väckt vid domstol skall inskrivningsdomaren ge sökanden anvisning att stämma. Under den tid man avvaktar resultatet av tvisten skall inskrivndngsärendet vara vilande. Fastighetsboken bör innehålla upplysning om att tvist är anhängig vid domstol. Visas det redan då ansökningen göres, att tvist är instämd, bör inskrivningsdomaren göra anteckning därom samtidigt med att ärendet förklaras vilande. Ges sökanden anvisning att stämma skall han senast å den inskrivningsdag som först infaller tre månader därefter inför inskrivningsdomaren styrka, att talan väckts. Påföljden om han försummar vad sålunda åligger honom bör vara att ansökningen anses förfallen. Processföremål i den inledda rättegången är, huruvida sökanden är berättigad att ur fastigheten erhålla betalning för byggnadsfordran eller icke. Vinner sökanden rättegången föranleder detta alltså att hans inteckningsansökan skall bifallas. Det bör åligga honom att fullfölja ansökningen senast å den inskrivningsdag som först infaller tre månader efter det att domen vann laga kraft. Påföljden för försummelse skall vara den nyss angivna. 49 §. Det tillskott till en fastighets värde som ett byggnadsföretag medför kan sägas vara ett resultat av alla de medverkandes gemensamma ansträngningar och insatser. Ur detta förhållande skulle man kunna hämta stöd för den tanken, att alla hithörande fordringsägare borde äga samma rätt och samma säkerhet i det nyskapade värdet. Det kan sägas att rättvise- och billighetssynpunkter göra det skäligt, att alla de medverkande bilda en intressegemenskap så att långivare och övriga byggnadsborgenärer skulle äga lika rätt (jfr stat. off. utr. 1938: 10 s. 440). Mot en sådan likformig utslagning av företagarrisken kan man till en början erinra att den icke låter sig i praktiken fullt genomföras. Riskfördelningen skulle för att bliva fullständig även gå ut över de fordringsägare som redan fått full likvid, då det slutligen visar sig att förlust uppstått. Egentligen borde då dessa fordringsägare återbära så mycket att alla gjorde samma procentuella förlust vid byggherrens oförmåga att betala fullt ut. En sådan utjämning olika fordringsägare emellan bör emellertid ej ske i annan form än den som konkurslagstiftningen erbjuder. Då en kreditanstalt tillskjutit byggnadskapital, vilket använts till att betala uppkomna byggnadsfordringar, bör kreditgivaren såvitt möjligt vara befriad från risk. Någon orättvisa kan ej anses ligga däri att långivarna tillerkännas företrädesrätt framför andra byggnadsfordringsägare. Det torde nämligen ligga i alla fordringsägarnas gemensamma intresse att den säkerhet som fastigheten erbjuder i första hand tages i anspråk för långivarnas räkning. Därigenom möjliggöres eller underlättas anskaffandet av byggnadskapital på gynnsamma villkor. Det kapital som genom kreditanstalterna tillföras byggnadsföretagen torde nämligen framför allt kräva en säker placering. Mot betryggande säkerhet svarar

197 en för låntagaren förmånlig ränta. Man torde också kunna uttrycka saken så, att mot kreditanstalternas befrielse från företagarrisk svarar att de ej heller spekulera i företagarvinst. Visserligen kan en viss konkurrens förekomma även på kreditväsendets område, men några egentliga inslag av spekulation finnas icke vid beviljandet av byggnadskrediter av detta slag. Om man genom en lagstiftning skulle tvångsvis överföra en nu ej föreliggande risk på kreditanstalterna, måste den ökade risken givetvis uppvägas av höjd räntesats. Utan att uppnå något mera rättvist resultat i fråga om fördelningen av den med byggnadsföretag förenade risken, skulle m a n kunna skada eller rubba grunderna för finansieringen av byggnadsföretagen. Bakom den nuvarande organisationen för denna finansiering ligger den praktiska erfarenheten. Av de nu anförda skälen måste man tillerkänna inteckning för byggnadslån företräde framför övriga byggnadsfordringar. Beträffande det inbördes förhållandet mellan olika inteckningar för byggnadslån saknas anledning att avvika från de regler som nu givas i allmän lag (17 kap. 9 § handelsbalken). Den uppdelning av krediten i primär- och sekundärkredit som i praktiken skett, skulle omöjliggöras om alla inteckningar för byggnadslån förklarades skola äga samma rätt. När det gäller de övriga byggnadsborgenärerna, innehavarna av byggnadsfordringar i egentlig mening, ligga förhållandena annorlunda till än i fråga om långivarna. De byggnadsborgenärer som hittills fått bära den största risken torde med fog kunna åberopa rättvise- och billighetssynpunkter till stöd för krav på en ändrad riskfördelning. Risken för förlust vilar enligt den nu rådande ordningen framför allt på de entreprenörer som vid byggets fortskridande sist träda till. De leverantörer vilkas material först tages i anspråk ha störst utsikter att erhålla full betalning. De som handhava installerandet av värme-, vatten- och gasledningar samt elektriska ledningar äro sämre ställda. Detsamma gäller om dem som utföra målnings- och plåtslageriarbeten. Att risken på detta sätt koncentreras på vissa grupper av byggnadsborgenärer är svårt att sakligt motivera. Även om de fall där byggnadsföretagarna icke kunna fullgöra sina betalningsförpliktelser statistiskt sett ej äro talrika, kan dock den uppkommande förlusten drabba enskilda byggnadsborgenärer mycket hårt. Då dessa arbeten emellertid äro nödvändiga för att byggnaden skall erhålla ett sådant värde, att de tidigare leverantörernas fordringar täckas, är det motiverat att även de tidigare leverantörerna bära sin andel av risken. Det är här fråga om företagare för vilka handelsrisken är en normal företeelse till vilken hänsyn tages vid prissättningen. Att vissa av de i intressegemenskapen ingående företagarna äga möjlighet att undandraga sig risken och därmed skjuta den över på de övriga, är en följd av vårt inteckningssystem med dess efter tidsföljden uppbyggda artificiella förmånsordning. Detta system kan leda till att, när de i bygget sist medverkande träda till, all säkerhet redan är förbrukad. Man synes därfÖT genom ändringar i inteckningsrätten kunna åvägabringa den utjämning som man härvidlag kan finna önskvärd. Goda skäl tala för att den del av byggnadens värde, som ej tages i anspråk såsom säkerhet för byggnadslån, b6r reserveras som en för övriga byggnadsborgenärer gemensam säkerhet till vilken de skola äga lika rätt. 50 §. Grundtanken i förslaget är att det värdetillskott som byggnadsarbetet medför skall utgöra säkerhet för det kapital, arbete och material som på kredit insattes i byggnadsföretaget. Det ligger i sakens natur att man icke kan helt säkerställa långivare och övriga byggnadsborgenärer. När det sagts att det bästa medlet till borgenärernas tryggande är en före kreditens beviljande verkställd prövning av företagarens kreditvärdighet, så är detta fullt riktigt. Argumentet ligger emellertid i viss mån vid sidan av det problem som det här gäller. Genom kreditprövningen kunna vederbörande företagare undanröja en del risker och begränsa sina ekono-

198 miska förluster. Det torde dock icke vara möjligt för dem att helt eliminera den med deras näring förenade handelsrisken. För byggnadsindustriens egen utveckling skulle det också kunna bli till skada om leverantörer och hantverkare gingo in för att helt utestänga dem, vars säkerhet icke kunde anses hundraprocentig. Många dugliga byggnadsföretagare ha säkerligen' börjat sin bana utan att kunna erbjuda en dylik säkerhet. Man har således att utgå från att risker alltid komma att finnas med byggnadsindustriens nuvarande organisation, vare sig dessa risker bero på att man vid kreditens beviljande felbedömt vederbörandes kreditvärdighet eller på att det efter kreditens beviljande tillkommit nya omständigheter, såsom att konjunkturerna ändrats, kalkylerna kullkastats eller företagarens solvens rubbats. Om det nu visar sig att byggnadens värde icke motsvarar insatserna av kapital, arbete och material utan företaget leder till förlust, kan denna förlust, vid företagarens betalningsoförmåga, gå ut även över byggnadsborgenärerna. Denna risk kan icke undanröjas genom den här diskuterade lagstiftningen. Däremot kan man genom lagstiftningen åstadkomma en rättvisare fördelning av risken. Vidare kan man, och det är kanske viktigare, förhindra att värdetillskottet tages i anspråk för ändamål som för byggnadsborgenärerna framstå såsom ovidkommande, t. ex. för att täcka byggnadsföretagarens levnadskostnader eller hans förluster å andra byggen. Om den föreslagna lagen hade gjort kontroll över kreditvärdigheten överflödig skulle detta närmast ha varit ett skäl mot dess införande, enär den då kunnat motverka strävandena efter sunda förhållanden inom byggnadsindustrien. I stället torde lagstiftning och nödig kreditkontroll kunna komplettera varandra till fordringsägarnas skyddande. Att värdetillskottet skall reserveras såsom säkerhet åt byggnadslångivare och övriga byggnadsborgenärer behöver icke innebära, att fastighetsägaren berövas möjligheten att belasta sin egendom med annan gäld. Hinder synes icke böra möta att han låter uttaga och belåna vanliga inteckningar. Intecknade byggnadslån samt byggnadsfordringar för vilka fastigheten häftar skola emellertid äga företrädesrätt framför sådana inteckningar. Systemet kan sägas innebära att man under byggnadstiden upphäver den vanliga, på tidsföljden grundade förmånsordningen och inför en på fordringens verkliga natur grundad företrädesrätt. Sakligt synes det vara fullt motiverat att man på detta sätt under en begränsad tidsperiod, då fastighetens värde och dess gravationsförhållanden äro underkastade stora förändringar, sätter UT spel den vanliga ordningen, vilken icke tillåter vissa fordringsägare att komma till sin rätt. Samma princip har kommit till uttryck i bestämmelserna i I I kap. 2 § jordabalken beträffande ogulden köpeskilling. Genom anteckningen rörande sökt byggnadslov har det för långivare tillkännagivits att företrädesrätten efter tidsföljd ej längre är allenarådande. När det i fastigheten finnes äldre inteckningar måste det tillses att deras rätt ej kränkes. Den bör såvitt möjligt lämnas orubbad. Detta kan ske därigenom att den del av den bebyggda fastighetens värde, som svarar mot värdet vid tidpunkten för byggnadsarbetets påbörjande, reserveras för deras räkning. Har fastigheten före denna tidpunkt varit intecknad utöver dess verkliga värde saknas det anledning att låta dessa inteckningshavare på byggnadsborgenärernas bekostnad erhålla säkerhet för en foTdran som förut saknade verklig täckning. Den regel som nu angivits bör gälla även vid konkurrens mellan fordran för ogulden köpeskilling samt fordran på grund av byggnadslån eller byggnadsleveranser. Köpeskillingsfordringen skall visserligen gå före köparens övriga skulder, men endast i fråga om »det som sålt är». Det vore icke skäligt att giva säljaren samma företrädesrätt i fråga om det värdetillskott som åstadkommits genom andras insatser. Den strävan att stävja osund tomtspekulation, som tidigare spelat en stor roll vid diskuterandet av byggnadsborgenärernas ställning (se stat. off. utr. 1922: 26), synes visserligen icke böra tillåtas att utöva något väsentligt inflytande på lagstiftningen, men det

199 är dock av vikt att den säljare, som vid avyttring av byggnadstomten betingat sig en köpeskilling vilken överstiger tomtens verkliga värde, icke beredes tillfälle att taga ut vinsten på bekostnad av byggnadsborgenärerna. Vid bedömandet av de äldre inteckningshavarnas ställning måste man beakta att fastigheten genom ett byggnadsföretag kan komma att belastas icke endast med byggnadslån och byggnadsfordringar utan även med byggnadsarbetares lönefordringar. Dessa senare skola, av skäl som här ej redovisas, gå före alla andra fordringar. Den förskjutning av de äldre inteckningarnas förmånsläge som härigenom uppstår, bör kompenseras genom en motsvarande förskjutning av byggnadslånens och byggnadsfordringarnas plats. För de äldre inteckningarna skall således reserveras ej endast den del av den bebyggda fastighetens värde, som svaTar mot värdet före byggnadsarbetets påbörjande, utan därutöver ett så stort belopp att det täcker de lönefordringar för vilka fastigheten häftar enligt de särskilda bestämmelserna därom. En regel av detta innehåll är tydligen nödvändig för att dessa inteckningshavare skola skyddas mot rättsförlust. Det kan sägas att innehavare av inteckningar i den obebyggda fastigheten — för enkelhetens skull kan den här kallas tomt — även med de regler som här föreslagits beröras av byggnadsföretaget. Om tomten varit överintecknad ha inteckningshavarna dock haft en viss utsikt att framdeles genom den fortgående jordvärdesstegringen erhålla en förbättrad täckning. Genom byggnadsföretaget blir nu värdet av deras pant fastlåst vid tomtens värde på en viss tidpunkt — kanske en för inteckningshavarna oförmånlig tidpunkt —• och deras utsikt att i framtiden erhålla bättre täckning berövas dem. Vidare kan deras faktiska möjlighet att vid exekutiv auktion ropa in tomten ha varit en helt annan än deras möjlighet att förvärva fastigheten sedan dess värde mångdubblats genom ett byggnadsarbete. Dessa synpunkter torde emellertid icke böra föranleda några jämkningar i de föreslagna bestämmelserna. De kreditanstalter som bevilja byggnadskreditiv bruka utbetala lånemedlen allt efter som byggnadsarbetet fortskrider. I sitt eget intresse tillse de att den takt vari medlen ställas till förfogande står i proportion till det utförda arbetet, så att fastigheten vid varje tidpunkt erbjuder säkerhet för kreditanstaltens fordran. Enligt den nu gällande ordningen ha kreditgivarna däremot ej något omedelbart eget intresse av att kontrollera, att de leveranser och det arbete som kommit bygget till godo också blivit i rätt tid betalda. Genom inteckningar ha kreditgivarna nämligen betingat sig säkerhet, vars värde är oberoende av storleken av byggherrens oreglerade byggnadskulder. Man torde kunna utgå från att kreditgivarna äro obenägna att åtaga sig vidsträcktare kontroll över det till förfogande ställda byggnadskapitalets användning. En sådan kontroll är emellertid ett nödvändigt led i en lagstiftning till tryggande av byggnadsborgenärernas rätt. Denna kontroll skulle kunna givas den formen, att byggherren underkastades straffpåföljd då han använt byggnadskapitalet för ovidkommande ändamål. Denna metod är dock olämplig. Riktigare torde vara att låta det ankomma på kreditgivarna att utöva den erforderliga kontrollen. Det är i och för sig ett skäligt krav att kreditgivarna medverka till sunda förhållanden inom byggnadsindustrien genom att kontrollera användningen av byggnadsmedlen. Kreditgivarna äga ett samhälleligt ansvar som de ej utan giltiga skäl äga undandraga sig. Det bör dock icke komma i fråga att giva lagregler som direkt ålägga kreditgivarna skyldighet att tillse att byggnadsmedlen användas på rätt sätt. Det avsedda resultatet bör i stället uppnås på den vägen att bestämmelserna om förmånsrätt givas sådant innehåll, att kreditgivarna bli omedelbart intresserade av att medlen rätt användas. Av dessa skäl är det motiverat att den särskilda förmånsrätten för intecknade byggnadslån göres beroende därav att låntagaren haft motsvarande utgifter för byggets fortskridande; dock med den jämkningen att långivaren skall förlora sin särskilda förmånsrätt endast när han ägt eller bort äga kännedom om att låntagaren icke haft sådana utgifter.

200 Den nyss angivna regeln kräver närmare bestämning i vissa avseenden. Byggnadslånets särskilda förmånsställning skall icke vara betingad därav att just lånemedlen använts till betalning av byggnadsarbetares lönefordringar eller andra byggnadsfordringar. Det skall räcka att dylika fordringar till motsvarande belopp blivit guldna. Att en solvent byggherre av egna medel likviderar sådana skulder och därefter lyfter motsvarande belopp av byggnadskreditivet och fritt förfogar över dessa senare medel är fullt i sin ordning. Är däremot bygghererns solvens mindre god kan det vara mera skäl att låta utbetalningarna gå direkt från kreditgivaren till byggnadsborgenärerna. Något tvång att ens i detta fall anlita det angivna betalningssättet skall dock ej finnas; har byggherren haft motsvarande utgifter för byggnadsarbetets fortskridande skall byggnadslånets särskilda förmånsrätt bibehållas. Den som beviljat byggnadslån skall likaledes vara bibehållen vid sin särskilda förmånsrätt i de fall då det är oklart, huruvida byggherren gjort motsvarande utbetalningar för bygget. Vill någon göra gällande att sådana utbetalningar icke gjorts, åvilar det honom att styrka sitt påstående. För att långivaren skall gå förlustig sin särskilda förmånsrätt synes det ytterligare böra krävas, att han ägt eller bort äga kännedom om att byggherren icke gjort sådana utbetalningar som nyss nämnts. Till kreditgivarnas skyddande bör en bestämmelse av detta innehåll givas. Om kreditgivaren saknat anledning antaga annat än att utgifterna för bygget i vanlig ordning blivit betalda, bör hans förmånsställning icke rubbas därav att det senare visar sig att byggnadsfordringarna lämnats obetalda medan byggnadskapitalet gått till annat. Med en sådan bestämmelse kommer det att ligga i byggnadsborgenärernas eget intresse att sätta sig i förbindelse med kreditgivaren, så snart deras fordringar icke i rätt tid betalas, för att underrätta honom om läget. Ur vissa synpunkter skulle det vara till fördel för byggnadsborgenärerna med en längre gående kontroll över användningen av byggnadskapitalet. Åtminstone för dem som nu bära de största riskerna kan det vara ett önskemål, att medlen fördelas fullt rättvist i den bemärkelsen, att om medlen icke räcka till full likvid åt alla, procentuellt lika mycket skulle utbetalas till var och en. Det är nog uteslutet att tillmötesgå detta önskemål. Vare sig utbetalningarna ske direkt från kreditgivaren till fordringsägarna eller dessa senare erhålla sin betalning genom byggherren, bör det icke givas särskilda regler om sättet för betalningen. Varje särskild fordringsägare måste bibehållas vid sin rätt att få betalt för sin fordran när den förfaller till betalning. Om man skulle släppa denna princip torde det bli nödvändigt att stadga, att alla fordringar skulle likvideras samtidigt, vilket skulle innebära att alla måste vänta tills den sista fordringen kunde betalas. Olämpligheten av ett sådant arrangemang torde ligga i öppen dag. För att vid bristande betalningsförmåga hos gäldenären uppnå en fördelning som fyller så långt gående krav på rättvisa har man, som förut anmärkts, att anlita konkurs- och ackordsförfarandena. Därest det visas att en lånefordran, vilken intecknats såsom byggnadslån, rätteligen icke är av sådan natur, bör inteckningen icke vara ogiltig utan allenast förlora sin speciella förmånsrätt. Den skall därefter gälla som en vanlig inteckning med förmånsrätt efter tidsföljden. För inteckningshavaren bör det därför icke innebära en katastrof om det styrkes, att byggnadskapital på sätt förut angivits undandragits bygget. Följden av att han går förlustig sin speciella förmånsrätt blir att äldre inteckningar kunna tränga undan honom även beträffande den del av fastighetsvärdet som faller utanför tomtvärdet. Mot denna eventualitet kunna kreditgivarna skydda sig genom att kräva, att dessa äldre utanför tomtvärdet fallande inteckningar vid påbörjandet av byggnadsföretaget dödas eller överlämnas till kreditgivarna. En annan sådan följd blir att de byggnadsfordringar för vilka fastigheten häftar rycka upp och gå förbi byggnadslånet. I vanliga fall, då värdetillskottet svarar mot kapital- och arbetsinsatsen, torde det även i det nya läget

201 finnas täckning för byggnadslånet, ehuru detta bland byggnadsborgenärerna får sämsta i stället för bästa rätt. Vad nu sagts om inteckning för byggnadslån bör äga motsvarande tillämpning beträffande fordran, vilken intecknats såsom byggnadsfordran. Genom inteckningsbeslutet har frågan om fordringsägarens rätt till fastigheten icke slutligen avgjorts. Utan hinder av inteckning må tvist om fordrans giltighet lagligen prövas (59 § inteckningsförordningen). På samma sätt bör det k u n n a prövas huruvida fordringen verkligen till sin natur är en byggnadsfordran. Likaledes bör det. kunna prövas om inteckning sökts i rätt tid. Om det visas att fordringen icke är en byggnadsfordran eller att inteckning icke sökts i rätt tid, skall påföljden därav vara att inteckningen icke medför den speciella förmånsrätten utan gäller allenast som en vanlig inteckning. Att inteckningar för byggnadslån och byggnadsfordringaT alltid åtnjuta åtminstone den förmånsrätt som svarar mot deras plats i tidsföljden, kommer att få den effekten att dessa inteckningar i förmånsordningen komma att följa omedelbart efter inteckningarna i tomten, även om dessa senare inteckningar understiga tomtens värde. Efter det att en inteckning för byggnadslån meddelats är fastighetsägaren således berövad möjligheten att för annat ändamål än anskaffande av byggnadskapital belåna det värde som tomten kan representera utöver de äldre inteckningarna. I någon mån kan detta innebära en olägenhet för fastighetsägaren, men det synes dock vara riktigt att övervärdet i tomten i första hand tages i anspråk såsom säkerhet för byggnadskapitalet. Verkningarna av det här föreslagna systemet för tryggande av byggnadslån och byggnadsfordringar kunna icke med säkerhet beräknas. Det finns dock fog för att antaga att finansieringen av byggnadsföretag icke skall rubbas eller försvåras. För en kreditgivning till byggnadsföretagare, vilken handhaves på rätt sätt, erbjuder systemet en säkerhet som torde kunna betecknas såsom tillfredsställande. Den kontroll över byggnadsmedlens användning som kan bli erforderlig är i och för sig av värde för kreditgivarna själva. Man kan förvänta att kreditanstalterna skola finna vägar att på lämpligt sätt anordna den nödiga kontrollen. Därest de förslag rörande den ekonomiska kontrollen, d. v. s. tillsynen över vederbörande byggnadsföretagares handhavande av de honom lämnade krediterna, som framlades av 1934 års byggnadsindustrisakkunniga (se stat. off. utr. 1938: 10 s. 421 och 692), bleve genomförda, skulle även den fråga som här behandlas komma i ett gynnsammare läge. Det är dock icke någon förutsättning för det här föreslagna systemet att auktoriserade kontrollanter för ekonomisk byggnadskontroll finnas att tillgå. I viss omfattning torde systemet erbjuda fördelar för finansieringen. Det medger exempelvis att byggnadskapital på betryggande villkor kan tillföras en fastighet även om de äldre inteckningarna i densamma överstiga dess värde före byggnadsarbetets påbörjande. Även för dem som meddela byggnadskreditiv torde det kunna vara av betydelse, att fastighetsägarens möjligheter att belåna fastigheten för ovidkommande ändamål beskäras. Kreditgivning till byggnadsföretag sker icke blott i form av byggnadslån utan även genom leverantörkrediter. För leverantörerna skulle systemet erbjuda tre särskilda fördelar. De skulle för erhållande av panträtt i fastigheten icke vara beroende av fastighetsägarens medgivande. Deras panträtt skulle, såvitt angår värdetillskottet, icke kunna undanträngas av inteckningar för lån som icke hänförde sig till bygget. De leverantörer som icke erhållit likvid skulle erhålla gemensam rätt till den icke intecknade delen av byggnadens värde, varigenom en viss utjämning av handelsrisken skulle ernås. Man kan vänta att de föreslagna reglerna i stort sett skola inverka förmånligt på kreditväsendet inom levarantörsbranscherna. Det är möjligt att utbygga systemet med föreskrifter som direkt taga sikte på att förekomma missbruk vid leverantörkrediter. Sålunda skulle man kunna införa

202 begränsningar i fråga om fastighetens ansvar för en byggnadsfordran. Redan med de bestämmelser som ingå i lagförslaget kan man förhindra att belopp som icke motsvaras av en verklig byggnadsfordran uttagas ur fastigheten med en sådan fordrans rätt. Däremot torde det icke gå att förhindra att en byggnadsborgenär under fastighetsägarens medverkan erhåller och ur fastigheten uttager så förmånligt vederlag för sin prestation att han gynnas på de övrigas bekostnad. För att förebygga missbruk av denna art skulle man kunna införa ett stadgande av den innebörd, att när byggnadsfordran skall uttagas ur fastighet finge till förfång för annan innehavare av byggnadsfordran icke uttagas större belopp än som svarade mot gängse pris. Man måste emellertid ställa sig tveksam inför ett sådant stadgande och det synes icke böra införas i lagen. Det här angivna systemet för ordnandet av fastighetens gravationsförhållanden är egentligen endast avsett för byggnadstiden och en kortare tid närmast efter byggnadsarbetets avslutande. I längden torde innehavare av byggnadsfordringar icke nöja sig med att låta sina fordringar stå inne mot säkerhet i fastigheten utan kräva betalning. I den mån betalning erlägges torde de speciella inteckningarna för byggnadsfordringar upphöra. Då medel till betalningen erhålles genom att någon kreditgivare efter arbetets avslutande trätt emellan och därvid betingat sig säkerhet i fastigheten, komma dessa inteckningar att avlösas av inteckningar för byggnadslån eller av vanliga inteckningar. En kreditgivare bör även kunna träda emellan i den formen att han betalar byggnadsborgenärens fordran mot det att han får dennes rätt till fastigheten å sig överlåten. Den rätt som följer med inteckning för byggnadsfordran bör icke rubbas därav att fordringen byter ägare. Denna regel bör ej brytas för det fall att det är fastighetsägaren själv som övertager en fordran för vilken en självständig byggnadsföretagare är betalningsskyldig. Då fordringsägarna icke på annat sätt erhålla likvid för sina byggnadsfordringar kunna de bli nödsakade att söka betalning ur fastigheten. Beträffande en sådan talan gäller, därest inteckning för byggnadsfordringen redan beviljats, vad som är stadgat i fråga om intecknad gälds utsökning ur den intecknade egendomen. H a r inteckning för byggnadsfordringen icke beviljats utan är fordringsägarens talan beträffande fastigheten grundad å regeln i 41 § i den föreslagna lagen torde talan i regel icke kunna väckas genom lagsökning; i stället måste rättegång öppnas vid domstol i vanlig ordning. Läget kan vara sådant att fordringsägarna, ehuru de icke erhålla likvid, ändock avstå från att omedelbart söka betalning ur fastigheten. De kunna exempelvis vilja avvakta resultatet av gäldenärens försök att skaffa medel eller en väntad stegring i fastighetens värde. Anledning att i dessa fall genom lagregler framtvinga en snabb avveckling av fastighetens ansvar torde icke finnas. F ö r fordringsägarna är det en fördel att deras rätt till fastigheten icke göres tidsbegränsad. Efter den prövning som ärendet underkastats vid intecknings beviljande har sådan klarhet vunnits rörande fordringen, att några ölägenheter ej vållas däTav att den för obegränsad tid tillätes ingå bland fastighetens gravationer. Någon tidsgräns för fastighetens ansvar föreslås därför icke. Någon tidsgräns skall icke gälla för giltigheten av vare sig inteckning för byggnadslån eller inteckning för byggnadsfordran. Detta medför att det, åtminstone teoretiskt, kan ifrågakomma att sådana inteckningar från ett äldre byggnadsföretags tid står kvar i fastigheten, då ett nytt byggnadsföretag och därmed förenade byggnadslån och byggnadsfordringar bliva aktuella. Någon jämkning av lagreglerna för ett sådant fall synes icke erfordras. Man har då att draga upp en ny värdegräns, bestämd efter fastighetens värde vid det nya byggnadsarbetets påbörjande, samt för de nya fordringarna taga i anspråk det värdetillskott som faller ovanför denna gräns. De praktiska kraven på reda och överskådlighet torde dock regelmässigt föranleda, att det speciella systemet för ansvar för byggnadsfordringarna ganska snabbt avvecklas.

203 51 §. Så snart det i fastigheten finns inteckningar som efter tidsföljden äga bättre rätt än inteckningar för byggnadslån eller byggnadsfordringar, måste det ske en uppdelning av fastighetens värde. Till utgångspunkt för denna uppdelning tjänar det taxeringsvärde som fastigheten var åsätt under det år som närmast föregick året då byggnadsarbetet påbörjades. Har byggnadsarbetet påbörjats först året efter det att anteckning gjordes i fastighetsboken om det begärda byggnadslovet, kan fastigheten ha blivit åsätt nytt taxeringsvärde, vilket då blir normerande i stället för det i fastighetsboken antecknade värdet. Finns särskilt taxeringsvärde ej åsätt skall man utgå från det värde som antecknats i fastighetsboken efter en av ojäviga män verkställd värdering. Vare sig det värde från vilket man sålunda utgår åsatts vid taxering eller blivit uppskattat vid särskild värdering, synes man icke kunna stanna vid detsamma såsom en definitiv gräns för uppdelningen av den bebyggda fastighetens värde. En riktig uppskattning av fastighetens värde vid byggnadsarbetets påbörjande är nämligen av så stor betydelse för intressenterna att man måste bereda dessa medinflytande vid dess slutliga verkställande. Bäst hade varit om man, under medverkan från alla intressenters sida, hade kunnat vid tidpunkten för arbetets början göra en definitiv uppskattning av fastighetens dåvarande värde. Delta är emellertid icke genomförbart, bland annat därför att alla intressenter då ej äro kända. Man måste nöja sig med att bereda intressenterna möjlighet att i efterhand korrigera de uppskattningar, vilka ligga till grund för de värden som antecknats i fastighetsboken. Således kommer man fram till den regeln, att fastighetens värde vid den angivna tidpunkten skall anses uppgå till taxeringsvärdet eller det särskilt uppskattade värdet, såvida annat ej visas. Särskild bevisning rörande fastighetens värde torde böra tillåtas vare sig den går ut på att visa, att det i fastighetsboken antecknade värdet är för lågt, eller den är avsedd att styrka, att det är för högt. Att en bevisning av förstnämnda innebörd måste medgivas är tydligt. I annat fall skulle innehavare av äldre inteckningar kunna tillskyndas förlust på grund därav att taxeringsvärdet eller det särskilda uppskattningsvärdet satts för lågt. Däremot skulle det kunna komma i fråga att utesluta bevisning som syftade till att visa, att det i fastighetsboken antecknade värdet vore för högt. Ett stadgande i denna riktning skulle bereda en viss trygghet åt de äldre inteckningshavarna; dessa skulle vara tillförsäkrade företrädesrätt till ett belopp som svarade mot sistnämnda värde. Stadgandet skulle emellertid verka till nackdel för byggnadsborgenärerna. Därest fastighetens verkliga värde understigit det i fastighetsboken antecknade, så att detta senare först genom byggnadsarbetet så alt säga fylldes ut, skulle de äldre inteckningshavarna kunna oförtjänt få skörda vinsten av byggnadsborgenärernas insatser. Därför är det nödvändigt att tillåta även en bevisning som är inriktad på att styrka att det i fastighetsboken antecknade värdet är för högt. De värderingsspörsmål som här behandlas torde ofta aktualiseras på så tidigt stadium att det ännu icke erbjuder särskilda svårigheter att bestämma, vilket värde fastigheten hade vid den avgörande tidpunkten. I enstaka fall kan det visserligen inträffa, att behovet av en värdering visar sig ganska långt efter denna tidpunkt, och då kan det ställa sig svårare att åstadkomma en tillförlitlig värdering. Denna olägenhet bör dock ej tilläggas alltför stor vikt. Alla intresserade kunna ur fastighetsboken, eventuellt kompletterad med taxeringslängden, skaffa sig kännedom om det belopp, som skall vara utgångspunkt för en framtida uppdelning av den bebyggda fastighetens värde. I åtskilliga fall skola, såsom förut angivits, inteckningshavarna särskilt underrättas. Skulle någon anse att det nyss angivna beloppet är grundat på en oriktig uppskattning av fastighetens verkliga värde, har han således haft anledning att i tid sörja för en tillförlitlig värdering. Det är ej heller uteslutet att de inteckningshavare, vars intressen stå mot varandra, med bindande verkan avtala om det värde fastigheten skall anses ha haft vid den avgörande tidpunkten.

204 Den praktiska betydelsen av rätten att föra bevisning om fastighetens verkliga värde torde vara störst då faktiska förändringar ligga mellan den tidpunkt, då den uppskattning gjordes som ligger till grund för anteckningen i fastighetsboken, samt dagen för byggnadsarbetets påbörjande. De jämkningar som bero på faktiska förändringar under denna tid måste givetvis tillåtas. Man kan emellertid icke stanna därvid. Det måste även tillåtas vederbörande att förebringa utredning som avser att visa att själva uppskattningen icke varit riktig. Det värderingsförfarande som nu berörts synes vara ofrånkomligt. Vid det praktiska genomförandet av det föreslagna systemet är det att vänta att svårigheter yppa sig på denna punkt. 1934 års byggnadsindustrisakkunniga framhöllo, att fastighetsägare och kreditgivare icke ägde tillgång till en institution, som kunde lämna auktoritativa utlåtanden i fråga om fastigheters beskaffenhet och beräkningar rörande deras värden (se stat. off. utr. 1938: 10 s. 417) • Därest auktorisation av värderingsmän införes på sätt de sakkunniga föreslagit, skulle de nu antydda svårigheterna i stor utsträckning undanröjas- Kreditanstalterna torde emellertid även själva genom sina värderingsmän kunna åstadkomma uppskattningar av sådan tillförlitlighet, att de kunna läggas till grund för avgörande av uppkommande tvister rörande fastigheternas värden före byggnadsarbetets påbörjande. 52 §. Förutom det grundläggande stadgandet i 11 kap. 2 § jordabalken rörande fordran å ogulden köpeskilling finnas i åtskilliga lagar bestämmelser rörande sådan fordran. Ofta gå dessa bestämmelser ut på att köpeskillingsfordran, för vilken fastighet svarar utan inteckning, skall vara likställd med intecknad fordran. De i inteckningsförordningen meddelade särskilda bestämmelserna för det fall att inteckning sökes för ogulden köpeskilling böra, i den mån annat ej stadgas i den föreslagna lagen, i tillämpliga delar gälla även då inteckning sökes för ogulden byggnadsfordran. Vad allmän lag stadgar rörande fastighets ansvar för ogulden köpeskilling bör äga motsvarande tillämpning beträffande byggnadsfordran, för vilken fastighet svarar utan att inteckning beviljats. 53 §. Har fastigheten blivit utmätt under tid då den häftade för en byggnadsfordran oberoende av inteckning, synes fordringsägaren böra njuta sin rätt till godo utan att det fordras att han i vanlig ordning söker och erhåller inteckning. 54 §. När det gäller byggnadsfordringar uppstår ett problem som saknar motsvarighet i fråga om byggnadsarbetares lönefordringar. En lönefordran kan tillkomma endast den som utfört arbetet (eller den som efter överlåtelse från arbetaren blivit innehavare av fordringen), varför dubbelbevakning av arbetslön icke får förekomma. Beträffande byggnadsfordringar äro däremot dubbelbevakningar icke uteslutna. Såsom exempel kan anföras att någon levererat material till en underentreprenör och på så sätt erhållit en ogulden byggnadsfordran. Denna underentreprenör förvärvar i sin ordning en byggnadsfordran genom att fullgöra sin entreprenad. Slutligen kan huvudentreprenören bli byggnadsborgenär på grund av att han fullgjort sitt åtagande. Var och en av dessa fordringsägare kan till sitt tryggande erhålla inteckning för byggnadsfordran. Detta sammanhänger med att en byggnadsfordran uppkommer oberoende av huruvida fordringsägaren själv i förhållande till dem, som efter avtal med honom medverkat till uppnående av arbetsresultatet, fullgjort sin betalningsskyldighet. Några särskilda lagregler för att hindra att fastigheten på detta sätt belastas med samma belopp flera gånger, torde icke kunna givas. Ägaren av fastigheten bör däremot beredas möjlighet att trygga sig mot förlust. Detta kan ske genom att tillerkänna honom rätt att hålla inne den ersättning som han förbundit sig att utge till byggnadsföretagare. Varje ansökan om inteckning för byggnadsfordran ger honom

205 anledning att innehålla ett belopp som svarar mot fordringens storlek. Då byggnadskostnaderna i sin helhet (under vissa förhållanden särskilda belopp dubbelt) kunna komma att belasta fastigheten, kan fastighetsägaren, därest byggnadsföretagarens ekonomiska ställning är osäker, bli tvungen att kontrollera icke blott hur långt arbetet fortskridit utan även i vilken utsträckning uppkommande fordringar blivit betalda, innan han till entreprenören erlägger entreprenadsumman eller någon del av den. En a n n a n åtgärd som fastighetsägaren till sitt fredande mot förlust kan vidtaga är att, då han erlägger entreprenadsumman, av entreprenören kräva säkerhet för den förlust som fastighetsägaren kan riskera genom att byggnadsfordringar belasta fastigheten. För fastighetsägaren måste konsekvensen av den föreslagna lagstiftningen i denna del framstå såsom olägenheter. Någon verklig orättvisa mot honom torde lagen dock icke innebära. Lagen kan beräknas få den indirekta effekten att fastighetsägaren tvingas att anlita entreprenörer som äro kända för vederhäftighet och för vilja och förmåga att göra rätt för sig. En utveckling i denna riktning kan bli till gagn för byggnadsindustrien i dess helhet. Den nu rådande ordningen erbjuder fastighetsägarna spekulationsmöjligheter vilka icke förtjäna skydd. Genom samarbete med byggnadsföretagare, vilka sakna egna resurser och vilkas kvalifikationer i övrigt äro tvivelaktiga, kunna fastighetsägarna skjuta risken över på byggnadsborgenärerna. Sedan bygget fullbordats kunna byggnadsborgenärerna stå med fordringar till avsevärda belopp utan utsikter att erhålla betalning, medan fastighetsägaren erhållit en byggnad för en entreprenadsumma som kanske i och för sig varit för låg. Om bygget däremot misslyckas på så sätt att entreprenören på grund av brist på kapital icke kan fullgöra sitt åtagande, har fastighetsägaren i regel skyddat sig genom att av entreprenören ha tagit borgen för fullgörande av dennes åtaganden. Borgensmännen övertaga arbetet och fullborda byggnaden, varigenom de infria sin förbindelse i förhållande till fastighetsägaren. De skulder som den ursprungliga entreprenören gjort innan hans befattning med bygget avbröts ha borgensmännen i regel icke åtagit sig något ansvar för; deras borgen gäller till förmån för fastighetsägaren och icke till förmån för andra som äga fordringar hos entreprenören. På så sätt kan, även då entreprenören misslyckas, förlust uppstå för byggnadsborgenärerna vilken motsvaras av en vinst för fastighetsägaren. I dessa delar torde det föreslagna systemet för skydd åt byggnadsborgenärerna leda till att fastighetsägaren alltid äger ett omedelbart intresse av att alla som medverka vid byggnadsarbetets fortskridande erhålla sin betalning. Om fastighetsägaren vill skydda sig genom att avkräva entreprenören borgen, måste denna borgen avse icke endast att arbetet blir utfört utan även att de som utfört arbetet erhålla sin betalning. Ytterligare en sida av byggnadsfinansieringen kan här beröras. Det torde ej sällan ha inträffat att större byggnadsleverantörer själva ställt sig såsom borgensmän för entreprenörens åtaganden gentemot fastighetsägaren. På så sätt tillförsäkra de sig sysselsättning och leveranser, kanske till förmånliga priser. I gengäld h a de visserligen i förhållande till fastighetsägaren åtagit sig att tillse att bygget slutföres. Av skäl som framgå av det föregående behöver detta ansvar icke vara särskilt betungande. Att slutföra bygget och lyfta återstoden av entreprenadsumman kan vara en god affär, när entreprenörens tidigare skulder för bygget lämnas obetalda. Det är icke uteslutet att vissa byggnadsleverantörer på detta sätt kunna sägas deltaga i fastighetsägarens spekulation, under det att förlustrisken koncentreras på de övriga i byggnadsarbetet medverkande. I och för sig behöver det ej vara ägnat att förvåna att alla byggnadsborgenärer icke äro missnöjda med den nu gällande ordningen. Vid bedömandet om en reform är nödvändig måste man emellertid fästa särskilt avseende just vid de grupper av byggnadsborgenärer som ha känning av det nuvarande systemets avigsidor. 14—462785

206 Bilaga 10.

Finansplan för byggnadsföretag. I sitt den 19 januari 1938 avgivna betänkande rörande byggnadsindustrien i Sverige (stat. off. utr. 1938: 10) upptogo 1934 års byggnadsindustrisakkunniga även frågan om finansiering av byggnadsföretag. I sin sammanfattning anförde de sakkunniga bland annat (s. 692): Tillsyn över vederbörande byggnadsföretagares handhavande av lämnade krediter plägar i allmänhet ombesörjas av kreditgivarna. Ytterligare krav torde emellertid skäligen kunna ställas på denna kontroll. Enligt de sakkunnigas mening kunna dessa krav icke bli föremål för lagbestämmelser eller dylikt utan måste säkerställas genom avtal mellan å ena sidan kreditgivare och leverantörer samt å andra sidan byggnadsföretagare. Samhällets insatser härvidlag böra inskränka sig till att omfatta legitimering av auktoriserade byggnadskontrollanter, vilka skola kunna anlitas för att efter överenskommelse mellan vederbörande intressenter och på anmodan av dessa öva tillsyn över att byggnadsföretagen fortskrida avtalsenligt, tillstyrka utbetalningar på byggnadskreditiv och med lämpligt tillmätt befogenhet vaka över att förfallna likvider till leverantörer med flera utbetalas. Dessa byggnadskontrollanters auktorisering bör ske genom byggnadsstyrelsen. — I fråga om uppförande av hyreshus i städer och stadsliknande samhällen torde kunna fordras, att byggnadsföretagaren, innan denne giver sig in på härmed förenade relativt vidlyftiga affärer, skall ha ordnat medelsanskaffningen utöver byggnadskreditivet på ett tillfredsställande sätt. För detta ändamål föreslå de sakkunniga, att innan byggnadslov lämnas en plan skall vara uppgjord för byggnadsföretagets finansiering och att hos vederbörande myndighet, i detta fall byggnadsnämnden, styrkes tillgången till för byggnadsföretagets genomförande erforderliga medel. Detta synes kunna ske genom att, utöver företeende av avtal med penninginrättning om byggnadskreditiv, lämnas bevis om tillgång av egna medel eller genom krediter till det för byggnadsföretagets genomförande erforderliga beloppet. — I och med det att byggnadsnämnderna anförtros uppgifter av ekonomisk natur, böra de uppenbarligen erhålla en härför lämpad sammansättning. Likaså bör deras befogenhet i sådant hänseende bestämmas, formerna för besluts fattande och för verksamheten i övrigt med mera. De sakkunniga föreslå, att dessa spörsmål av Kungl. Maj:t göras till föremål för särskild utredning. De av de sakkunniga sålunda framförda förslagen möttes av kritik i de infordrade yttrandena. Sålunda anförde kommerskollegium, som infordrat yttrande från handelskamrarna, följande: En i detalj rätt långt gående kritik har i de införskaffade yttrandena riktats mot de föreslagna kontrollåtgärderna. Vad exempelvis angår den framförda tanken på att byggnadsnämnderna skulle kontrollera även byggnadsföretagens ekonomiska sida framhålles med rätta svårigheterna att redan vid tidpunkten för byggnadslovets inhämtande ha finansieringsfrågan i erforderliga detaljer klar samt dessutom olägenheterna av att byggnadsföretagaren skall för en månghövdad lokal byggnadsnämnd behöva framlägga sina kredit- och leverantörsförhållanden. Dessutom h a r med allt skäl erinrats om det omfattande ansvar med därav följande stora kompetenskrav, som förutsattes för utövningen av en dylik finansiellt vittutseende maktbefogenhet.

207 I denna del anförde handelskamrarna följande. Stockholms handelskammare: Handelskammaren ifrågasatte om det vore praktiskt möjligt att tillföra byggnadsnämnderna den sakkunskap, som erfordrades för utövandet av en dylik ekonomisk kontroll över byggnadsföretagen. Inom ett sådant system kunde också lätt komma att ges utrymme för godtycke och favorisering av t. ex. den egna ortens företagare framför konkurrenter från andra håll. Än viktigare vore, att svårigheter i många fall mötte för en byggmästare att på det tidiga stadium, då byggnadslov begärdes, på ett bindande sätt styrka, att finansieringen av byggnadsföretaget vore säkerställd. Krediter för bygget lämnades ju i stor utsträckning av leverantörerna, och det skulle i så fall erfordras, att byggmästaren långt i förväg träffade avtal om leverans av materialier etc. Bortsett från de praktiska olägenheterna härav och det ytterligare spekulationsmoment, som därigenom komme att tillföras byggnadverksamheten, kunde mot anordningen riktas den anmärkningen, att den vore ägnad att motverka den betydelsefulla rekryteringen inom yrket, som hittills i stor utsträckning skett genom unga framåtsträvande verkmästare med flera, vilka kunna etablera sig såsom egna företagare. Fara förelåge sålunda för att yrket skulle komma att förbehållas ett fåtal, vilket icke vore ägnat att nedbringa byggnadskostnaderna. Skulle å andra sidan kraven på godkännande av finansieringsplanen icke ställas höga, vore intet vunnet med att byggnadsnämnd skulle pröva densamma. Tvärtom skulle då genom byggnadsnämndens godkännande ett företag på otillräckliga grunder kunna få en officiell prägel av vederhäftighet, som icke motsvarades av verkligheten. Emellertid funne handelskammaren obestridligt, att de nuvarande förhållandena icke vore tillfredsställande såvitt anginge säkerställande av byggnadsborgenärernas fordringar, vilket påvisats med uppgifter från den senaste byggnadskrisen. Handelskammaren ansåge därför, att garanti borde skapas dels för att erforderligt kapital disponerades av byggherren och dels för att detta kapital också komme bygget till godo. I sådant avseende föresloges, att hithörande frågors lösning söktes genom samverkan mellan byggnadsmaterialleverantörerna. Den nuvarande leverantörföreningen borde utbyggas och givas en fastare organisation samt förses med kompetent personal. Då kredit begärdes hos till föreningen ansluten leverantör, borde denne äga att påkalla företeende av finansieringsplan, som granskades av föreningens ombud i och för bedömande av kreditvärdigheten hos vederbörande byggmästare. Härigenom skulle möjlighet beredas envar leverantör att, innan kredit lämnades, förvissa sig om den ekonomiska vederhäftigheten hos den kreditsökande. För att skapa garanti för att medel, över vilka byggmästaren sålunda konstaterats disponera, också komme bygget till godo, borde skapas en kår av kontrollanter, som auktoriserades eller godkändes av leverantörföreningen. Handelskammaren i Visby: De sakkunnigas förslag om upprättande av finansieringsplan och styrkande av medelstillgång till byggnadsföretagets genomförande syntes böra beaktas. Dock syntes det ej lämpligt att uppdraga dessa uppgifter av ekonomisk natur åt byggnadsnämnden och göra ett godkännande därav till villkor för byggnadslovs erhållande. Frågan syntes böra lösas genom frivilliga åtgärder av byggnadsborgenärerna själva, därvid ett intimt samarbete borde etableras med de byggnadskontrollanter, som enligt de sakkunnigas förslag skulle tillsättas. Handelskamrarna i Malmö och Jönköping: Tveksamt vore huruvida syftet kunde främjas genom att den av byggnadsnämnderna utövade kontrollen utsträcktes att avse även byggnadsföretagens finansiering. Redan då det gällde att organisera och genomföra en dylik kontroll syntes ofta nog betydande svårigheter komma att uppstå. Icke utan skäl syntes sålunda kunna ifrågasättas, huruvida det alltid och överallt skulle visa sig möjligt att tillföra nämnderna den mångsidiga och speciella sakkunskap, som erfordrades för ett självständigt bedömande av de värderings- och kreditfrågor, vartill en dylik kontroll måste giva anledning. Vidare borde beaktas,

208 att tillräckligt underlag för utövande av sådan kontroll merendels knappast syntes föreligga bland annat av det skäl, att entreprenören i regel saknade anledning att redan vid tiden för byggnadslovets inhämtande träffa avtal om samtliga materialleveranser och därför ej heller vore i stånd att redan på detta stadium fixera den samlade kredit, han under arbetets gång kunde komma att disponera. Härtill komme, att en dylik finanskontroll enligt själva sin natur alltid måste förutsätta en viss diskretionär prövning, och därför lätt kunde föranleda avgöranden, vilka tillkommit eller uppfattades ha tillkommit under inflytande av ovidkommande påverkningar. Enligt kamrarnas mening syntes sålunda det avsedda syftet på denna väg näppeligen kunna befordras. Däremot förordade kamrarna, att förslaget om inrättande av en kår av auktoriserade byggnadskontrollanter upptoges till närmare övervägande. Handelskammaren i Göteborg: Handelskammaren ansåge, att en viss förbättring för de egentliga byggnadsborgenärerna skulle kunna vinnas genom att, såsom de sakkunniga föreslagit, byggherren ålades att före byggnadens uppförande styrka förefintligheten av medel för byggnadsföretagets genomförande. Enligt kammarens mening borde emellertid prövningen därav icke överlämnas åt byggnadsnämnderna. Dessa torde i allmänhet sakna erforderlig sakkunskap för bedömande av den finansiella sidan av ett byggnadföretag. Dessutom läge det nära till hands att ett av en byggnadsnämnd lämnat godkännande av en finansieringsplan uppfattades såsom en garanti för byggherrens solvens; i händelse av dennes obestånd vältrades ansvaret för eventuella förluster lätt över på byggnadsnämnden. Prövningen av finansieringsplanen syntes i stället böra handhavas av långivarna och materialleverantörerna genom samverkan dem emellan. Emellertid borde prövningen icke inskränkas till allenast kontroll över att medel funnes tillgängliga för byggnadens uppförande utan borde jämväl avse tillsyn över att medlen verkligen användes för ändamålet. Härigenom kunde säkerhet vinnas mot missbruk av krediterna även vid om- och tillbyggnader samt större reparationer liksom även vid entreprenadarbeten. Förutsättning för den antydda planens genomförande vore givetvis, att materialleverantörerna organiserade sig på lämpligt sätt. Handelskammaren i Karlstad: Om enligt de sakkunnigas förslag byggherren ålades att för byggnadslov styrka tillgång till kapital för byggnadsföretagets utförande, syntes faran för ett fallissement minskad. Beträffande förslaget att detta styrkande skulle ske hos byggnadsnämnden, hade kammaren en annan mening. Det borde vara långivarna som finge mottaga uppgifterna och utöva behövlig kontroll. Byggnadens finansplan borde långivaren överlämna till byggnadsnämnden innan denna gåve byggnadslov. Handelskammaren i Gävle: Handelskammaren ansåge, att byggnadsnämnderna icke borde få kontroll över finansieringen av hyresbyggnader. Dessa nämnder hade icke, och kunde med all sannolikhet på många orter icke heller få en sammansättning, som garanterade såväl kompetens som opartiskhet. Det vore heller icke förvånansvärt, om förslagets genomförande skulle försvåra finansieringen. Både byggherren och kreditgivarna kunde hava giltiga skäl att icke för en månghövdad byggnadsnämnd blolta de ekonomiska och ibland även personliga förhållanden, som låge bakom en finansieringsplan. Handelskammaren i Sundsvall: Handelskammaren ansåge, vad beträffade auktorisering av byggnadskontrollanter, att anlitandet av sådana kontrollanter icke borde vara obligatoriskt samt ifrågasatte lämpligheten av att åt statlig myndighet anförtro dylik auktorisation. Vidare ifrågasatte kammaren, om det överhuvud taget vore möjligt att tillföra byggnadsnämnderna den sakkunskap, som erfordrades för utövande av ekonomisk kontroll. Vid prövningen hos byggnadsnämnderna av de ekonomiska förutsättningarna syntes fältet fritt för det största godtycke. Det syntes även i många fall möta svårigheter för vederbörande att på så tidigt stadium som avsetts styrka, att finansieringen vore säkerställd. Härigenom skulle byggnadsföretagarnas

209 antal säkerligen komma att nedbringas i icke önskvärd utsträckning, vilket icke kunde v a r a ägnat att nedbringa byggnadskostnaderna. Byggnadsnämnderna borde såsom hittills förbehållas endast den formella granskningen; de ekonomiska frågorna ordnade sig av sig själva. Handelskammaren i Luleå: Handelskammaren funne icke skäl till erinran mot förslaget om auktorisation av kontrollanter. Kammaren avstyrkte bestämt förslaget att byggnadslov vid uppförande av hyreshus skulle omfatta godkännande av plan för byggnadsföretagets finansiering. Förutom större krav på byggnadsnämndernas kompetens, som det säkerligen i många fall skulle möta svårigheter att tillgodose, skulle förfarandet medföra stora ölägenheter för den byggande. Denne skulle därigenom i många fall tvingas att lång tid före företagets påbörjande träffa avgöranden, som eljest lämpligen kunde ske under företagets gång. Med kännedom om de rigorösa fordringar, som genom byggnadsstadgan och samhällenas byggnadsordningar pålades byggherren, kunde man utgå från, att detta ytterligare villkor skulle verka avskräckande och därigenom hämmande på företagsamheten. Byggnadsstyrelsen anförde: Vad byggnadsföretagarens eget penningtillskott beträffar torde detta numera i allmänhet vara av ringa omfattning. Behövliga medel utöver beviljade egentliga fastighetslån anskaffas ofta antingen från en s. k. förlagsman eller också tillhandahållas de i form av leverantörs- eller entreprenörskrediter, d. v. s. i senare fallet från dem, som utföra installationer av olika slag och övriga sådana arbeten, som byggnadsföretagaren icke utför med egen arbetsstyrka, såsom målningsarbeten m. m. Att detta system för finansiering lätt leder till onödig fördyring av bygget och till andra icke önskvärda företeelser, är väl bekant. Otvivelaktigt vore det önskvärt med åtgärder för ernående av bättre förhållanden på detta område och med en av vederbörande parter gemensamt anordnad kontroll över att de för ändamålet behövliga åtgärderna efterlevas. Frågan härom bör, såsom de sakkunniga anfört, göras till föremål för närmare utredning. Socialstyrelsen yttrade: Enligt de sakkunnigas förslag skola kontrollanter auktoriseras av byggnadsstyrelsen och de skola därefter kunna anlitas efter överenskommelser mellan vederbörande intressenter. Fråga kan uppstå, huruvida byggnadsföretagarna skola bliva benägna att underställa sig här avsedd kontroll. Styrelsen vill emellertid för sin del tillstyrka, att ett försök göres med en anordning, som sålunda utan något tvångsingripande innebär en vädjan till intresserad medverkan från parternas sida i och för det åsyftade ändamålet. — En betydelsefull angelägenhet beröres enligt styrelsens mening i den del av de sakkunnigas förslag, som avser byggnadsnämndsinstitutionens anpassning för övandet av tillsyn över byggnadsföretags finansplanering i samband med byggnadslovs meddelande. Sådana åtgöranden för befrämjandet av en ekonomiskt solid byggnadsverksamhet, som h ä r ha ifrågasatts, måste i och för sig anses vara väl på sin plats med hänsyn till de tendenser till en mera äventyrlig finansiering av byggnadsföretag, som på vissa håll ha framkommit och som ha belysts i de sakkunnigas betänkande. I vilken mån det kan vara praktiskt och ändamålsenligt att åt byggnadsnämnderna anförtro en ekonomisk kontroll av den art, som föreslagits, är däremot en annan fråga, som synes tarva en särskild undersökning. Den av de sakkunniga föreslagna utredningen i fråga om sättet för anordningens genomförande synes böra omfatta jämväl detta grundläggande spörsmål. Vid utredningen bör man också särskilt beakta den här utan tvivel föreliggande risken för att den enskilda företagsamheten skall komma att besväras och i sin rörelsefrihet hämmas genom en allt för ingripande kontrollapparat. Kontrollens uppgift lär böra noga begränsas till att endast avse tillgången till de för byggnadsföretagets genomförande erforderliga medlen. Kritiken dominerade i denna del även i yttrandena från överståthållarämbetet och länsstyrelserna. Dessa myndigheter anförde bland annat följande.

210 överståthållarämbetet: Ämbetet ifrågasätter starkt lämpligheten av auktorisation av byggnadskontrollanter. Det gäller här ett ömtåligt verksamhetsområde. Auktorisationsorganet kan vid sin prövning lätt komma att anlägga antingen för stränga eller för milda synpunkter. Resultatet blir i båda fallen otillfredsställande. I det förra fallet tillskapas obehörigen en monopolställning för vissa fackmän. I det senare fallet kan den antagne byggnadskontrollanten få prägeln av en auktoritet, som han icke förtjänar. Tilltron till institutionen undergräves därmed. Länsstyrelsen i Stockholms län: Den föreslagna anordningen med auktoriserade byggnadskontrollanter synes kunna bliva till verklig nytta. De sakkunnigas förslag att till byggnadsnämnderna, låt vara efter viss omorganisation av desamma, förlägga en prövningsrätt beträffande byggnadsföretagarnas ekonomiska förutsättningar att genomföra ett byggnadsföretag och en befogenhet att på grundval av prövning därutinnan vägra byggnadslov, ingiver länsstyrelsen starka betänkligheter. Rent principiellt synes det mindre lämpligt att förlägga en dylik ömtålig prövningsrätt till dessa nämnder. Dessutom torde det mångenstädes komma att visa sig ogörligt att giva byggnadsnämnderna en för denna uppgift lämpad sammansättning, i varje fall med samtidigt fasthållande vid byggnadsnämndernas nuvarande funktion, vilken givetvis icke bör i någon mån uppgivas eller eftersättas. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, huruvida anledning finnes att företaga den utredning rörande omorganisation av byggnadsnämnderna, som de sakkunniga föreslagit. Länsstyrelsen i Uppsala län: Länsstyrelsen vill ifrågasätta lämpligheten av att byggnadsnämnden göres till prövande myndighet i fråga om den ekonomiska solvensen hos person, som ansökt om byggnadslov, och att en sådan prövning blir avgörande för frågan om byggnadslovs meddelande eller icke. Inom byggnadsnämnderna torde icke alltid finnas förutsättningar för att även den ekonomiska vederhäftigheten hos en företagare blir på ett tillförlitligt sätt bedömd. Länsstyrelsen i Södermanlands län: Även om det icke kan förnekas, att en skärpt kontroll över byggnadsföretagarnas ekonomiska vederhäftighet i många fall skulle vara önskvärd, kan dock länsstyrelsen för sin del icke tillstyrka, att frågan löses på det av de sakkunniga föreslagna sättet. Bortsett från att detta förefaller vara en ganska opraktisk lösning, kan det nämligen ej anses rimligt betunga byggnadsnämnderna med prövning av och ansvaret för sådana frågor som varje byggnadsföretagares ekonomiska vederhäftighet, vilka ligga helt vid sidan av nämndernas uppgifter och erfarenheter i övrigt. Länsstyrelsen i Jönköpings län: Byggnadsnämndernas befattningstagande med finansieringsplaner och solvensprövning innefattar en både principiellt och praktiskt sett synerligen vittutseende nyhet. Man lärer med fog kunna fråga sig, huru en byggnadsnämnd egentligen skall vara sammansatt för att kunna på nöjaktigt och auktoritativt sätt handlägga även dessa ömtåliga och i administrativ väg särdeles svårbehandlade frågor. Länsstyrelsen i Kronobergs län: De sakkunnigas förslag om auktorisation av byggnadskontrollanter tillstyrkes. Dock synes det kunna ifrågasättas, att dylik auktorisation kan ske genom lokala myndigheter förslagsvis länsstyrelserna. Däremot anser sig länsstyrelsen icke kunna tillstyrka förslaget om att byggnadsnämnderna i städer och stadsliknande samhällen åläggas kontroll över finansieringen av uppförandet av hyreshus. , Länsstyrelsen i Kalmar län: Det förslag som framställts i fråga om auktorisation av kontrollanter synes äga fog för sig och därför kunna förordas. Tveksamt synes däremot vara, huruvida den av de sakkunniga föreslagna förhandsundersökningen genom byggnadsnämnd av företagarens möjligheter att genomföra ett tillämnat byggnadsarbete kan vara ägnad att skapa verkliga garantier för en sund finansiering av företaget och skydda leverantörer och entreprenörer mot de ekonomiska risker, som dessa nödgas ikläda sig. Då därtill kommer, att ett dylikt system kan befaras

211 verka återhållande på den privata företagareverksamheten inom byggnadsindustrien och sålunda minska den totala produktionsvolymen, torde övervägande skäl tala mot ett försök att på denna väg söka trygga marknaden mot osunda byggnadsföretag. Länsstyrelsen i Blekinge län: Auktoriserade byggnadskontrollanter skulle säkerligen bli av stor betydelse för att efter överenskommelse mellan vederbörande intressenter, d. v. s. kreditgivare, leverantörer, special- och underentreprenörer samt byggnadsföretagare, och på anmodan av dessa utöva tillsyn över att byggnadsföretagen fortskrida avtalsenligt, tillstyrka utbetalningar å byggnadskreditiv m. m. Det av de sakkunniga framlagda förslaget att vissa byggnadsnämnder skulle anförtros uppgifter av ekonomisk natur vill länsstyrelsen på det bestämdaste avstyrka. Den tänkta uppgiften ligger alldeles utanför våra byggnadsnämnders verksamhet, vilken hänför sig till stadsplane- och byggnadslagstiftningens områden med vad dit hör men är fullständigt fri från allt ekonomiskt kontrollarbete. Skulle erfarenheten visa hän på behovet av den ifrågasatta kontrollen på området, bör den sökas på annat håll. Länsstyrelsen i Kristianstads län: De sakkunnigas förslag angående tillsättande av auktoriserade byggnadskontrollanter finner länsstyrelsen i alla avseenden välbetänkt och ägnat att giva ökad stadga åt fastighetskrediten. Däremot måste länsstyrelsen ställa sig tveksam mot de sakkunnigas förslag att utrusta byggnadsnämnderna i städer och stadsliknande samhällen med befogenhet att granska byggnadsföretagares ekonomiska vederhäftighet i samband med prövningen av ansökan om byggnadslov. Detta innebär i själva verket en fullständig omläggning av byggnadsnämndernas hittillsvarande verksamhet, som knappast kan anses motiverad av förhållandena. Länsstyrelsen kan därför icke tillstyrka de sakkunnigas förslag, att i samband härmed stående spörsmål göras till föremål för särskild utredning. Länsstyrelsen i Malmöhus län: Förslaget angående legitimering av byggnadskontrollanter finner länsstyrelsen vara välbetänkt. Däremot kan förslaget om uppgörande av en finansplan såsom förutsättning för meddelande av byggnadslov uppkalla till motsägelse. Behovet för det allmänna att ingripa på detta område kan länsstyrelsen icke finna vara ådagalagt. Det ansvar det allmänna ikläder sig genom den ifrågasatta anordningen är ganska omfattande. För det allmänna är det givetvis av stor betydelse att affärsföretag grundas å en sund ekonomi men detta gäller icke blott byggnadsproduktionen utan ekonomisk verksamhet överhuvud taget. Enligt länsstyrelsens förmenande föreligga icke tillräckliga skäl för att här ifrågasätta ingripande från det allmännas sida. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län: En kontroll av byggherrens ekonomiska vederhäftighet är synnerligen önskvärd. Många svåra olägenheter, som äro förbundna med det nuvarande låt-gå-systemet på förevarande område — särskilt kännbara för leverantörer och arbetare — skulle kunna avhjälpas genom uppgörande av finansplan, under förutsättning att åtgärden göres effektiv. Detta kan emellertid icke anses bliva fallet om kontrollen skall inskränka sig till ett konstaterande av att byggherren före byggnadslovets meddelande disponerar för byggnadsföretaget erforderliga medel. Intet hindrar nämligen i så fall, att de medel, som vid nämnda tidpunkt visats vara tillgängliga, under byggnadsarbetets fortgång disponeras för andra ändamål, t. ex. andra byggnadsföretag som samme byggherre bedriver. Detta torde också ofta förekomma. Om något verkligt gagn skall kunna utvinnas av den ekonomiska kontrollen torde det vara nödvändigt att i lagstiftningsväg begränsa byggherres rätt och möjlighet att disponera över medel, som avsatts för visst byggnadsföretag, t. ex. genom kontroll i förening med bankspärr mot utbetalning av medlen för främmande ändamål. En kontroll av denna art torde emellertid icke vara lätt att praktiskt genomföra. Kriminalisering av åtgärd, varigenom medel, som avsetts för visst byggnadsföretag, obehörigen undandrages detta, ä r en annan möjlighet.

212 Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Förslaget om kontroll över medelsanskaffningen anser länsstyrelsen sig böra bestämt avstyrka, då ett sådant kontrollarbete, som faller helt utom ramen för byggnadsnämndernas nuvarande uppgifter och vad med nämnderna avsetts, synes komma att medföra svårigheter och olägenheter icke blott för nämnderna själva utan även för de byggande, även efter vidtagandet av en utav de sakkunniga tilltänkt ändring i nämndernas sammansättning, och dessutom bliva tidsödande och kostsamt. Det skulle jämväl medföra, att nämnderna komme att få vidkännas ett moraliskt ansvar av allt annat än tilltalande art. Länsstyrelsen i Värmlands län: För sin del vill länsstyrelsen ifrågasätta lämpligheten av att åtminstone i mindre städer och stadsliknande samhällen byggnadsnämnderna erhålla den föreslagna, vidgade befogenheten. Enligt länsstyrelsens erfarenhet föreligger redan nu i dessa samhällen icke sällan svårigheter att såsom ledamöter i byggnadsnämnderna förvärva personer, som fylla byggnadsstadgans kvalifikationer och därjämte äro obundna av lokala och personliga hänsyn. Därest den ekonomiska kontrollen skall införas, bör den förbehållas byggnadsnämnderna i de större städerna. Länsstyrelsen i Örebro län: Länsstyrelsen kan icke biträda förslaget i denna del. Det torde nämligen icke bliva möjligt för en byggnadsnämnd, huru den än sammansättes, att fullgöra dylik ekonomisk kontroll. Säkerligen komme det också att visa sig att ingen omdömesgill person vill, såsom ledamot i en sådan nämnd, ikläda sig det ansvar, som därmed är förenat. För övrigt kan också ifrågasättas, huruvida verkligen tillräckliga skäl kunna åberopas för förslaget. En ansvarskännande bank eller annat penningsinstitut bör icke lämna bottenkredit utan att pröva att medel i övrigt finnas till företagets genomförande; och även om i enstaka fall ett företag sättes i gång utan fullgoda ekonomiska förutsättningar, innebär detta näppeligen anledning till en allmän ekonomisk kontroll från det allmännas sida. Länsstyrelsen i Västmanlands län: I fråga om kontrollen över vederbörandes förmåga att på ett tillfredsställande sätt finansiera ett byggnadsföretag anser sig länsstyrelsen böra bestämt avstyrka, att denna kontrolluppgift pålägges byggnadsnämnderna, då genom en sådan anordning denna tekniska tillsynsmyndighet skulle bliva inkopplad på uppgifter av rent ekonomisk natur. Enligt länsstyrelsens förmenande torde dessa angelägenheter böra handhavas av byggherrar och kreditgivare. Länsstyrelsen i Kopparbergs län: Länsstyrelsen kan ej tillstyrka att byggnadsnämnderna skulle anförtros uppgiften att i vissa fall pröva om byggnadsföretagare äger tillgång till erforderliga medel. En sådan uppgift synes nämligen ligga helt vid sidan av nämndernas verksamhet i övrigt. Länsstyrelsen i Gävleborgs län: Den föreslagna legitimeringen av auktoriserade byggnadskontrollanter synes vara av föga praktiskt värde. Ehuru en bestämmelse om ekonomisk kontroll i och för sig otvivelaktigt kunde befrämja en ekonomiskt sund byggnadsverksamhet och en ökad trygghet för byggnadsborgenärerna, torde en dylik kontroll, såsom liggande utanför en byggnadsnämnds egentliga område, för densamma innebära en så vansklig uppgift, att den icke synes böra ifrågakomma. Länsstyrelsen i Västernorrlands län: Länsstyrelsen är tveksam huruvida byggnadsnämnderna böra innan byggnadslov lämnas pröva upprättad plan för byggnadsföretagets finansiering. En dylik befogenhet torde komma att verka hämmande på bostadsproduktionen samt även i många fall medföra stora svårigheter såväl för byggnadsföretagarna som för nämnderna. Länsstyrelsen i Norrbottens län: Mot förslaget om ekonomisk kontroll synes med fog kunna erinras att det i många fall måste bliva svårt att få i byggnadsnämnderna representerad den för en oväldig prövning erforderliga sakkunskapen. Då ett byggnadsföretag ofta till stor del finansieras genom kredit från leverantörerna skulle byggherren genom en sådan anordning tvingas att lång tid i förväg träffa uppgörelse om leverans av material, vilket i många avseenden måste medföra olägenheter. Slutligen måste tagas i betraktande att redan nu genom byggnadsstadgan och byggnads-

213 ordningar från det allmännas sida ställas så stora krav på den byggande, att varje ökning av dennes skyldigheter måste verka avskräckande. Det synes mest angeläget, att det privata initiativets möjligheter att göra sig gällande åtminstone under nuvarande förhållanden på bostadsmarknaden främjas i stället för att hindras. Vissa länsstyrelser förklarade sig icke ha något att erinra mot de sakkunnigas förslag; dessa uttalanden gällde förslaget i stort sett eller i huvudsakliga delar. Ur övriga yttranden inhämtas bland annat följande: Statens byggnadslånebyrå anförde: Emot syftet med den föreslagna ekonomiska kontrollen finner byggnadslånebyrån intet vara att anföra. Det är helt naturligt önskvärt, att en byggnadsföretagare uppgör en finansplan för företagets fullbordande likaväl som ritningar uppgöras och alla tekniska detaljer i förväg utredas. Men en finansplan kan ej upprättas och bedömas på samma sätt eller efter lika objektiva grunder som byggnadsföretagets arkitektoniska och tekniska detaljer. Sedan byggnadsnämnden granskat och godkänt ritningarna till bygget och slutligt avsynat detsamma, förlitar sig allmänheten på detta godkännande utlåtande beträffande byggnadens beskaffenhet. I analogi härmed skulle de av byggnadsföretagets ekonomi intresserade förlita sig på att företaget även i ekonomiskt hänseende vore betryggande ordnat. Här inställer sig först frågan, huruvida en sådan ekonomisk kontroll är möjlig för byggnadsnämnderna att utöva och vidare: därest byggnadsnämnderna icke skulle kunna fylla denna svåra uppgift, vilket ansvar skulle då åvila dem i den händelse allmänheten finner sig besviken på kontrollen? Om byggnadsföretagaren vid byggnadslovs begäran skulle uppvisa en finansplan, som vunne godkännande, i vad mån skulle byggnadsnämnderna övervaka, att dessa medel under den tid bygget fortskrede alltfort disponerades av företagaren för det uppgivna ändamålet? Ett nöjaktigt svar på denna fråga måste bliva det, att de uppgivna medlen ställas under byggnadsnämndernas kontroll, tills bygget är slutfört, ekonomisk slutredovisning lämnats och bevis därom utfärdats av byggnadsnämnden i likhet med vad som gäller om byggets tekniska och sanitära delar. Då medelsanskaffningen för ett byggnadsföretag vanligen sker genom belåning av inteckningar, måste granskningen av en framlagd finansplan utsträckas till värdet av de inteckningar, som uttagas för belåning. Granskningen av finansplanen föres därmed ut till en bedömning av fastighetens värde i färdigt skick. För att på möjligast tillfredsställande sätt kunna fullgöra detta uppdrag, skulle byggnadsnämnderna tvingas att för varje beviljande av lov för en byggnad av hyreshuskaraktär, uppgöra en beräkning av avkastningsvärdet. Uppgiftens svårighetsgrad ökas därigenom att den skulle lösas med faktorer, som vid tiden för företagets färdigställande kunna befinnas vara annorlunda än vid bedömningstillfället. Byggnadslånebyrån vill med dessa erinringar icke anmärka på syftet med förslaget utan mot tanken att en kommunal myndighet skall tvingas avgiva ett auktoritativt omdöme i ärenden, där det subjektiva momentet betyder så mycket. De sakkunnigas uppslag borde i stället beaktas av leverantörsgrupper att i förening söka nå det åsyftade ändamålet. Sveriges industriförbund yttrade: De sakkunniga ha själva uttalat, att en önskvärd kontroll rörande utnyttjandet av beviljat byggnadskreditiv icke kan åstadkommas på annat sätt än genom överenskommelse mellan de olika intressenterna i byggnadsföretaget. Förbundet instämmer i detta uttalande och anser att i samband med träffandet av dylik överenskommelse intressenterna även böra kunna enas om utseendet av kontrollant, som är kvalificerad för uppgiften och äger deras fulla förtroende, utan att det därvid bör äga någon betydelse, huruvida den utsedde kontrollanten är auktoriserad eller icke. — Det torde icke kunna bestridas att nuvarande system för finansierandet av byggnadsföretag stundom medför rätt avsevärda ekonomiska förluster för de intressenter i företaget, vilkas rätt skulle skyddas genom den av de sakkunniga föreslagna ekonomiska kontrollen. Förbundet skulle därför gärna se, att åtgärder kunde vidtagas till förbättrande av den rätt, som för när-

214 varande tillkommer dem. Även med erkännande av förslagets syfte torde emellertid det av de sakkunniga förordade systemet icke böra komma till användning. Frånsett att det ur principiell synpunkt vore synnerligen betänkligt att utan tvingande skäl — och sådana torde icke föreligga — införa långtgående legala restriktioner i avseende å rätten att utöva byggnadsverksamhet skulle praktiska svårigheter avolika slag möta för att på denna väg garantera det av de sakkunniga åsyftade resultatet. Till en början står det klart att genom den föreslagna förhandsprövningen endast kan utrönas, huruvida sökanden ekonomiskt sett över huvud har möjlighet att genomföra det tilltänkta byggnadsföretaget. Däremot undandrager det sig bedömande, huruvida företaget i verkligheten kommer att finansieras i överensstämmelse med den framlagda planen. Det föreslagna systemet lärer icke på något sätt försvåra för sökanden att använda till buds stående medel eller krediter för ändamål, som äro företaget ovidkommande. Härtill kommer att byggnadsnämnderna, vilka för närvarande ha att behandla frågor av övervägande teknisk art, åtminstone i regel icke torde vara skickade att påtaga sig det ömtåliga bedömandet av en företagares finansieringsplan och hans möjligheter att fullfölja densamma. Någon egentlig ändring härutinnan torde icke kunna åstadkommas genom att reglerna om byggnadsnämnds sammansättning såsom de sakkunniga föreslå revideras. Uppenbart är vidare att ett bedömande av en finansieringsplan för att kunna göra anspråk på någon tillförlitlighet måste grundas på en tämligen ingående prövning. Vid sådant förhållande är det fara värt, att en tillämpning av det föreslagna systemet komme att visa sig märkbart hindrande för planerad byggnadsverksamhet och att en i och för sig ingalunda önskvärd inskränkning av den totala byggnadsverksamheten bleve en följd av systemet. Av nu anförda skäl får förbundet avstyrka de sakkunnigas förslag om prövning av byggnadsföretagares finansieringsplan. Svenska arbetsgivareföreningen och svenska byggnadsindustriförbundet anförde i ett gemensamt yttrande: För byggherrar utan egen teknisk sakkunskap ävensom kreditgivare torde det vara en fördel, att personer med genom offentlig myndighet eller eljest på lämpligt sätt intygad kompetens finnas, vilka kunna anlitas som tekniska kontrollanter. — I fråga om den ekonomiska kontrollen utgå vi från, att de sakkunniga avsett icke blott att sökanden skall lämna en finansieringsplan för arbetet, som lämnar uppgift om den beräknade kostnaden och om sättet för finansieringen, utan även styrka att medel för finansieringsplanens genomförande stå till förfogande för hela arbetets utförande. Detta skulle då ske genom att visa på för ändamålet bundna medel eller bindande borgens- eller kreditavtal. Varje byggherre, som ger sig in i ett byggnadsföretag, måste göra klart för sig, hur han skall finansiellt genomföra detsamma och även träffa härför erforderliga avtal om krediter eller eljest erforderligt finansiellt stöd. Men härifrån och till att redan på förhand prestera en objektivt betryggande säkerhet för att de i finansieringsplanen beräknade tillgångarna skola finnas och förslå, oavsett vad än inträffar, är steget långt. Man nödgas säkerligen räkna med, att förslagets realiserande skulle i så hög grad förminska möjligheterna till yrkesutövning för ett stort antal i och för sig som företagare önskvärda personer, att de icke skulle bliva i tillfälle att sätta i gång en egen verksamhet. Man kan därför utgå ifrån, att ett dylikt villkor skulle leda till en minskning av byggnadsverksamheten, varav skulle följa en begränsning av utbudet på hyresmarknaden och en stegrande inverkan på hyresnivån. För byggnadsnämnden skulle dessa prövningar ur finansiell synpunkt medföra ett arbete, för vilket de med nuvarande sammansättning sakna speciell kompetens. Uppgiften skulle även ådraga nämnden ett åtminstone moraliskt ansvar för säkerheten vid bedömningen, som skulle dels i och för sig vara betungande, dels ock förmodligen leda till att kraven på säkerhet komme att göras strängare än vad som vore lämpligt för en verksamhet, som dock är och bör vara en affär och icke utan skada kan göras till en för ekonomiska risker skyddad investeringsverksamhet. Vi anse heller icke

215 att erfarenheten givit vid handen att en dylik offentlig övervakning är nödvändig för att skydda allmänna intressen. De sakkunniga hava icke heller förebragt någon utredning, varav framgår att betalningsinställelser eller bristande solvens äro mera förekommande inom byggnadsindustrin än inom andra verksamhetsgrenar. Vi vilja ej förneka förekomsten av fallissemang, vid vilka det visar sig, att företagarna byggt sin verksamhet på alltför svag såväl ekonomi som kompetens i övrigt, och som medföra förluster för leverantörer och andra kreditgivare, som icke betingat sig särskilda säkerheter. Sådana fall skulle emellertid effektivt kunna förebyggas genom ett intimare samarbete mellan leverantörerna. Genom att organisera en soliditetsupplysningsverksamhet skulle de kunna förhindra, att leveranser till insolventa företagare skedde i obekantskap om de verkliga förhållandena. Att på grund av oförutsedda omständigheter förluster kunna uppkomma även där trots prövning man icke ansett sig behöva räkna med sådana hör till de affärslivets risker, som svårligen kunna undvikas och som det antagligen icke skulle vara lyckligt att eliminera. Mot rena svindelaffärer torde den föreslagna finansiella förprövningen icke erbjuda något effektivt skydd. Vi få sålunda avstyrka att som villkor för beviljande av byggnadslov kräves, att byggherren styrker sin finansiella förmåga att genomföra arbetet. I tillstyrkande riktning uttalade sig däremot Stockholms byggnadsleverantörförbund, svenska elektriska installatörförbundet och Sveriges rörledningsfirmors förening, vilka i denna del anförde bland annat följande: Stockholms byggnadsleverantörförbund: Vid ett byggnadsföretags utförande är det i regel ett stort antal leverantörer och entreprenörer, som leverera varor och arbete på kredit. Det är oftast svårt för dessa att erhålla de uppgifter, som äro behövliga för bedömande av kreditriskerna. Förslaget om framläggande av en finansplan såsom villkor för erhållande av byggnadslov synes därför välmotiverat. Däremot anse vi det tveksamt om byggnadsnämnden bör åläggas skyldighet att ingå i saklig prövning av finansplanen. Förutom att en sådan anordning komme att avsevärt öka byggnadsnämndens arbetsbörda, skulle densamma ofta fördröja och försvåra igångsättandet av byggnadsföretag. Många företagare, särskilt sådana som hava god tillgång på eget kapital, skaffa sig byggnadskreditiv under arbetets gång. I många fall skulle det ställa sig svårt för dessa att redan vid ansökan om byggnadslov uppgiva varifrån behövligt lånekapital komme att anskaffas. Ur leverantörsynpunkt föreligger i sådana fall icke något behov av en styrkt finansplan, men däremot är det av värde att få utrett storleksordningen av de engagement, företagaren ikläder sig. Gäller det okända eller kapitalsvaga företagare blir finansplanen av högre värde för leverantörerna. Ej heller i dessa fall synes det emellertid nödvändigt med saklig prövning från byggnadsnämndens sida. Leverantörerna erhålla genom planen en utgångspunkt för bedömande av det tilltänkta företagets kreditvärdighet och kunna själva undersöka planens tillförlitlighet. Det kan omnämnas, att för Stockholms vidkommande vårt förbund numera anställt ombudsman, som står till medlemmarnas förfogande för byggnadsekonomiska utredningar m. m. Dennes verksamhet skulle avsevärt imderlättas därest upprättande av finansplan bleve obligatorisk för alla byggnadsföretag. Installatörförbundet: Vad de sakkunniga föreslå om skyldighet att upprätta finansplan kan möjligen tänkas vara ägnat att avhålla en del mindre önskvärda byggnadsföretagare från att starta uppförandet av hyreshus. Redan härigenom skulle även för det elektriska installatörsfackets del en hel del vara vunnet. Emellertid är det ju klart, att denna åtgärd mycket ofullkomligt säkerställer den elektriska installatörens möjlighet att utfå betalning för utfört arbete och levererad materiel. Härför erfordras icke blott ett styrkande av tillvaron av nödigt byggnadskapital vid igångsättandet utan därutöver ett säkerställande av att det utöver byggnadskreditivet befintliga kapitalet verkligen insattes i byggnadsföretaget. Detta kan möjligen ske genom en i samråd med byggnadskreditivgivaren utarbetad utbetalningsplan, enligt

216 vilken kreditgivaren förbunde sig att icke börja sina utbetalningar förrän byggnadsföretaget fortskridit så långt att värdet av vad som återstår för byggets fullbordande motsvarar byggnadskreditivet. En ordning enligt den här skisserade skulle för den elektriska installatören och övriga entreprenörer, vilka utföra sina arbeten vid byggnadsföretagen på ett sent stadium och således löpa största risken att icke kunna säkerställa eller få betalning för sina fordringar, innebära mycket betydande fördelar. Rörledningsfirmornas förening: Vad de sakkunniga föreslå om skyldighet att vid uppförande av hyreshus i städer och stadsliknande samhällen plan för byggnadsföretagets finansiering skall upprättas och företes inför byggnadsnämnden förefaller icke osympatiskt. Genom ett sådant förfaringssätt skulle förmodligen en hel del osunda företeelser i städernas byggnadsverksamhet elimineras. Föreningen ansluter sig likaledes till de sakkunnigas förslag om legitimering av auktoriserade byggnadskontrollanter, dock att auktorisationen bör tillkomma någon topporganisation inom respektive byggnadstekniska yrkesgrenar.

217 Bilaga 11.

Sammanställning rörande innehållet i byggnadsfackens kollektivavtal i vissa avseenden. Utbetalning av ackordsöverskott. Rörande utbetalning av avlöning, särskilt av ackordsöverskott, innehålla kollektivavtalen inom byggnadsfacken följande bestämmelser. 1. 1945 års kollektivavtal mellan Svenska byggnadsindustriförbundet samt Svenska murareförbundet, Svenska byggnadsträarbetareförbundet och Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet. Avlöning utbetalas varje helgfri fredag och räknas fr. o. m. föregående veckas torsdag t. o. m. den innevarande veckans onsdag. Vid ackordsarbete äger arbetaren att på avlöningsdagen erhålla förskott, beräknat efter den för honom gällande timlönen. Allt arbete, vara pris finnes utsatt i fastställd ackordsprislista, skall utföras på ackord. För samtliga facken gälla: Uppmätning och uträkning av slutfört ackordsarbete skall utföras inom sådan tid, att överskottet kan utbetalas på tid som nedan sägs. Eventuellt överskott skall utbetalas om möjligt å andra avlöningsdagen och senast 14 dagar efter arbetets slutförande, dock att, där för granskning av arbetarnas ackordsräkning så erfordras, med utbetalningen av överskottet må anstå högst 3 dagar efter överlämnandet till arbetsgivaren av sådan räkning. Är ackordsarbete av den omfattning, att det ej kan slutföras inom 4 månader, skall vid slutet av var 3:dje månad från arbetets påbörjande ske uppmätning och uträkning av då utfört arbete samt utbetalas 75 °/o av det å detta arbete belöpande överskottet. Är ackordsarbete av den omfattning, att det ej kan slutföras inom 6 månader, skall vid likvidering av andra uppmätningen och härefter följande uppmätningar utbetalas från närmast föregående uppmätning innehållna 25 °/o. För träarbetarfacket gäller dessutom: Följande arbeten äro att betrakta som ackord för sig och uppmätas, när arbetet är färdigt: 1. Formar till grundgjutning. 2. Formar till väggar och bjälklag av armerad betong. Enstaka betongbjälklag tillhör samma ackord som träbjälklagen. 3. Bjälklags- och taklagsarbeten samt i nybyggnad av trä även byggnadsstommen. 4. Takbeklädnad. 5. Underpanel, blindbotten, krysskolvning, cloisonväggar, kottling o. d. 6. Frisning och golvläggning samt snickeriarbetet (utom justering och efterbeslagning). 7. Efterbeslagning och justering. •— Annan uppdelning av ackordsarbetena är tillåten. Beträffande Stockholm gäller för snickare följande. Överskott utbetalas till snickare i tre perioder: 1. då karminsättning och bågbeslagning äro färdiga; 2. då till ackordet hörande snickeri är uppsatt och färdigt till målning; 3. då justering och efterbeslagning äro färdiga. Beträffande Stockholm gäller för timmermän följande, överskott utbetalas till timmermän i följande perioder: 1. då formar till grundgjutning äro färdiga; 2. då bjälklaget och taklaget äro färdiga samt yttertaket inbrädat; 3. då underpanel och blindbotten äro färdiga samt träväggar uppsatta och underslag inlagda; 4. då infrisning och golvläggning äro färdiga; 5. då övriga timmermansarbeten äro färdiga. För alla tre facken gäller ytterligare: Avstannar ackordsarbete längre tid än 6 dagar av annan anledning än av arbetare vidtagen arbetsinställelse eller till följd av naturhinder, skall på begäran av någondera parten verkställt ackordsarbete uträk-

218 nas och i fastställd ordning likvideras. Vid naturhinder, som medfört längre avbrott i ackordsarbete än 14 dagar, skall på begäran av någondera parten verkställt ackordsarbete uppmätas och 75 % av ackordsöverskottet utbetalas. 2. 1944 års normalavtal mellan Målaremästarnas riksförening samt Svenska målareförbundet. Avlöning utbetalas varje helgfri fredag och räknas fr. o. m. föregående veckas fredag t. o. m. den innevarande veckans torsdag. Vid arbete på ackord skall förskottsbetalning å lönen utgå med den ordinarie timlönen, som utbetalas veckovis. Allt arbete, vara pris finnes utsatt i den mellan organisationerna fastställda ackordsprislistan, skall utföras på ackord. Undantag från sistnämnda stadgande givas. Vid utlämnande av ackordsarbete skola större arbeten delas på flera ackordslag. Ett ackord bör i allmänhet ej omfatta mer än omkring 15 rumsenheter. Ackord kan utlämnas till en eller flera arbetare och bör därvid ackordens storlek begränsas enligt följande: Till en arbetare omkring 5 rumsenheter, till 2 arbetare omkring 10 rumsenheter, till 3 arbetare omkring 15 rumsenheter med tillhörande småutrymmen. Senast inom 14 dagar efter det ackordsarbete är färdigt och utfört enligt givna föreskrifter, skall räkning å detsamma inlämnas till arbetsgivaren. Föreligger särskilda hinder som gör, att räkning ej kunnat avlämnas till angiven tid, har arbetaren därmed ej förlorat rätten till likvid, förutsatt att räkning avlämnas inom 8 månader efter ackordet slutförts. Senare inlämnad räkning är preskriberad, såvida ej skiljenämnd efter anmälan annorlunda beslutar. Senast 12 dagar efter det räkning å ackordsarbetet inkommit skall eventuellt överskott jämte mätningskostnad inbetalas till anvisat postgirokonto eller till viss av avdelningen godkänd person. Inom samma tidrymd skola eventuella anmärkningar emot räkningen vara gjorda. Undantag från denna bestämmelse kunna medgivas. Finnes grundad anledning befara, att arbetare icke i avtalsenlig ordning skola erhålla eventuellt ackordsöverskolt, äger arbetarnas organisation att av arbetsgivaren fordra tillfredsställande garanti för det belopp överskottet kan antagas uppgå till. Därest ackordsarbete till följd av naturhinder, brist på åtkomligt arbete eller byggherrens iråkade insolvens måste avstannas, skall, då begäran därom från någondera parten framställes, verkställt ackordsarbete uppmätas och i fastställd ordning likvideras. Avstannar ackordsarbete till följd av brist på åtkomligt arbete längre tid än 6 vardagar eller vid naturhinder 14 vardagar skall, om begäran därom från någondera parten framställes, verkställt ackordsarbete uträknas och i fastställd ordning likvideras. 3. 1944 års kollektivavtal mellan Elektriska arbetsgivareföreningen samt Svenska elektriska arbetareförbundet, med de ändringar och kompletteringar som gälla fr. o. m. den 1 april 1945. Avlöning utbetalas varje helgfri torsdag och beräknas på en tidsperiod av sju dagar, som sammanfaller med kalenderveckan. I dessa avseenden kan annan överenskommelse träffas. Ackordsarbete skall användas i alla sådana fall, där detsamma är möjligt att genomföra. Ackordsöverskott utbetalas senast avlöningsdagen i andra kalenderveckan efter ackordsarbetets avslutande. Ackordsarbete anses avslutat den dag, erforderliga uppgifter för ackordssedelns färdigställande kommer arbetsgivaren tillhanda. Vid ackordsarbete, som varar längre tid än fem månader, utbetalas förskott med 50 %> av beräknat intjänt ackordsöverskott för var fjärde månad. Detta förskott får dock ej överstiga 45 % av utbetald timavlöning för ifrågavarande arbete. Första förskottsbetalningen sker inom 14 dagar efter det fyra månader förflutit från ackords-

219 arbetets påbörjande, andra utbetalningen inom 14 dagar efter det åtta månader förflutit från ackordsarbetets påbörjande o. s. v. Avstannar ackordsarbete, som pågått minst en månad, under längre tid än 30 dagar, skall, om någondera parten så påkallar, utfört ackordsarbete uträknas och till arbetaren utbetalas 70 %> å beräknat ackordsöverskott.

4. 1945 års kollektivavtal mellan Rörledningsfirmornas riksförbund samt Svenska metallindustriarbetareförbundet. Avlöning utbetalas varje helgfri onsdag och beräknas på en tidsperiod av sju dagar, som sammanfaller med kalenderveckan. I dessa avseenden kan annan överenskommelse träffas. Vid arbete på ackord äger arbetaren att å avlöningsdagen för varje vecka utbekomma förskott, beräknat efter den för honom gällande timlönen. Arbete, vara pris finnes utsatt i prislista, skall utföras på ackord enligt listan. Sedan arbetet på grundval av ackordssedel jämte tilläggs- och ändringsarbeten enligt arbetsgivarens order blivit slutfört, skall ackordsuppmätning verkställas på arbetsplatsen. Senast 14 dagar efter det ackordsarbetet slutförts sarrit intyg eller godkänningssedel avlämnats skall ackordet sluträknas och eventuellt överskott omedelbart utbetalas. Vid arbete av längre varaktighet än 6 månader äga arbetarna, om de så begära, att var tredje månad bekomma förskott av överskottet upp till 50 °/o av beräknat intjänt ackordsöverskott å det utförda arbetet, dock att detta förskott ej får överstiga 35 °/o av utbetald timavlöning för ifrågavarande arbete. Avstannar ackordsarbetet längre tid än 30 dagar, skall på begäran av någondera sidan verkställt ackordsarbete uträknas och till arbetaren utbetalas 75 %> av ackordsöverskottet. Efter ytterligare 30 dagar skall resterande 25 °/o utbetalas, såvida icke arbetet dessförinnan återupptagits. Den sålunda utförda delen av arbetet får icke anses såsom ett avslutat arbete.

5. 1945 års kollektivavtal mellan Smidesverkstädernas arbetsgivareförbund samt Svenska metallindustriarbetareförbundet beträffande arbets- och löneförhållanden för vid smidesverkstäder anställda arbetare. Avlöning skall utbetalas varje helgfri fredag och räknas, där ej annat är lokalt överenskommet, fr. o. m. föregående veckas torsdag t. o. m. innevarande veckas onsdag. Ackordsarbete bör användas i alla sådana fall, där sådant är möjligt att genomföra. Ackordsarbetets art och omfattning skall före arbetets påbörjande skriftligen fastställas på ackordssedel. Sedan ett arbete enligt ackordssedel jämte tilläggs- och ändringsarbeten enligt arbetsgivarens order slutförts och godkänts, skall ackordsmätning verkställas på arbetsplatsen. Mätningsresultatet skall läggas till grund för ackordssummans uträkning. Inom 16 dagar efter det ett ackordsarbete slutförts och godkänts, skall ackordet vara uträknat och överskottet utbetalat. Avstannar ackordsarbete längre tid än 30 dagar, skall på begäran av någondera sidan verkställt ackordsarbete uträknas och till arbetaren utbetalas 75 °/o av ackordsöverskottet. Efter ytterligare 30 dagar skall resterande 25 °/o utbetalas, såvida icke arbetet dessförinnan återupptagits. Den sålunda slutförda delen av arbetet får icke anses såsom ett avslutat arbete.

6. Allmänna bestämmelser (riksavtal) för avtal inom bleck- och plåtslageriyrket i Sverige, godkända den 18—20 april 1941 av Sveriges bleck- och plåtslagaremästareförbund samt Svenska bleck- och plåtslagareförbundet.

220 Avlöning utbetalas varje helgfri fredag. Avlöningsveckan räknas fr. o. m. torsdag t. o. m. onsdag i påföljande vecka. Vid arbete på ackord äger arbetaren att å avlöningsdagen erhålla förskott, beräknat efter den för honom gällande timlönen. Allt arbete, vara pris finnes utsatt i fastställd ackordsprislista, skall utföras på ackord, och skall vid sådant arbete ackordsprislistan tillämpas. Alla förekommande ackordsarbeten skola avmätas i fullt färdigt skick efter uppsättningen, respektive fastsättningen. Uppmätning skall påbörjas senast 4 dagar efter arbetets slutförande och sedan arbetaren anmält att arbetet avslutals, såvida icke naturhinder eller annat giltigt förfall för uppmätningens verkställande föreligger. Är ackordsräkning ej granskad av arbetsgivaren senast 9 söckendagar efter det densamma blivit inlämnad samt eventuella fel ej meddelade till arbetarna, äger arbetsgivaren ej rätt att efter sistnämnda tid företaga ändringar i räkningen. Ackordsöverskott eller obestridd fordran enligt ackordsräkning skall utbetalas första ordinarie avlöningsdag, som infaller efter den dag ackordsräkningen granskats av arbetsgivaren. Avstannar ackordsarbete längre tid än 6 dagar, skall detsamma avmätas och i fastställd ordning likvideras. Om annat arbete lämnas arbetaren, kan parterna träffa uppgörelse om att ovan nämnda lid kan förlängas till maximum 30 dagar. Ej färdigställt arbete värderas i sådant fall av arbetaren och arbetsgivaren eller, om enighet dem emellan ej kan ernås, av ombud för organisationerna. 7. 1941 års kollektivavtal mellan Svenska arbetsgivareföreningens allmänna grupp samt Stockholms stenhuggarefackförening, avseende marmor- och kalkstensarbeten jämte fasadarbeten i granit eller lös sten. Avlöningen utbetalas varje helgfri fredag och omfattar tiden fr. o. m. föregående veckas torsdag t. o. m. onsdagen. Vid arbete på ackord äger arbetare att å avlöningen utbekomma förskott, beräknat efter den för honom gällande timlönen och antal fullgjorda arbetstimmar. Allt arbete, vara pris finnes utsatt i fastställd ackordsprislista, skall utföras på ackord med tillämpning av samma lista. Uppmätning och uträkning av slutfört ackordsarbete skall om möjligt påbörjas senast å tredje dagen efter det arbetet är färdigt. Inom 14 dagar efter det ackordsarbetet är färdigt och utfört efter givna föreskrifter, skall dock uppmätning och beräkning av detsamma vara verkställd och likvid uträknad, varefter eventuellt överskott omedelbart utbetalas. Vid ackordsarbete, som varar längre tid än 3 månader, äger arbetare rätt att utfå 75 % förskott av intjänt överskott kvartalsvis räknat från den dag arbetet började. Avstannar ackordsarbete längre tid än 6 dagar på grund av annan orsak än naturhinder eller arbetsinställelse, vidtagen av arbetare, skall på begäran av någondera sidan verkställt ackordsarbete uträknas och i fastställd ordning likvideras. Vid naturhinder, som medfört längre avbrott i ackordsarbete än 14 dagar, skall på begäran av någondera parten 'verkställt ackordsarbete uppmätas och 75 °/o av ackordsöverskottet utbetalas.

Särskilda löneförmåner. Utöver den direkta lönen för utfört arbete, beräknad såsom tidlön eller ackordsersättning, utgå enligt kollektivavtalen inom byggnadsfacken åtskilliga särskilda löneförmåner. De bestämmelser avtalen därom innehålla äro i huvudsak följande. 1. 1945 års kollektivavtal för murare, byggnadsträarbetare och grov- och fabriksarbetare.

221 Vid arbete å annan ort skall arbetsgivaren gottgöra arbetaren för resekostnad. Arbetare som är berättigad till reseersättning erhåller för resetid ersättning med vanlig timlön. Därest kommunikationerna icke passa in med tiden för arbetets början eller slut samt väntetiden överstiger en halv timme per dag, utgår för väntetiden ersättning med vanlig timlön. Om arbetare är berättigad till fri resa dagligen men kommunikationer saknas, erhålles gångtidsersättning. Kan hemresa ej lämpligen ske varje dag, gottgöres arbetaren resekostnaderna fram och åter varje vecka samt dagtraktamente. Kan hemresa ej lämpligen äga rum varje vecka utgår dagtraktamente även för söndagen. Erhålles fritt god kost och logi utgår ej dagtraktamente. Rörande väntetid vid ackordsarbete stadgas: Nödgas arbetare vänta på material eller uppstår eljest hinder för arbetets fortgång och annat arbete inom facket på samma eller annan arbetsplats ej lämnas, ersattes sålunda förlorad arbetstid efter gällande timlön, såvida icke bristen på material eller det uppståndna hindret berott av omständigheter, som arbetsgivaren ej kunnat förutse eller förekomma. Arbetare, som av sådan anledning gör anspråk på väntetidsersättning, skall till arbetsgivaren eller dennes ombud därom göra anmälan så fort ske kan, dock senast inom 20 dagar efter arbetets avstannande. Vid avbrott i ackordsarbete till följd av naturhinder eller arbetsinställelse utbetalas ej väntpengar. Har sådant avbrott i ackordsarbete uppkommit, som berättigat arbetarna till väntetidsersättning, utgår dylik ersättning, när avbrottet drabbat helt ackordslag, dock ej för längre tid än 6 dagar, för så vitt arbetsgivaren meddelat, att arbetarna icke efter denna tid skola stå till hans förfogande. Har vid dylikt avbrott enskilda arbetare i ett ackordslag blivit utan arbete, äro dessa berättigade till väntetidsersättning för hela den tid de stå utanför arbetet. — Parterna äro ense om att den arbetsgivaren åliggande skyldigheten att utgiva väntetidsersättning ej skall avse tid, då arbetare permitterades i samband med att andra arbetare å samma arbetsplats åtnjöte semester. Vid avbrott i arbete på grund av eldsvåda på arbetsplatsen utgår väntetidsersättning efter gällande timlön för den samma dag förlorade arbetstiden. Har eldsvåda inträffat efter arbetets slut för dagen och före dess början påföljande dag, utgår ersättning för den dagen till arbetare, som på morgonen infunnit sig på arbetsplatsen utan att arbetsgivaren meddelat honom, att uppehåll måste ske. Utbetalas ej timavlöning å tid, som i avtalet sägs, äger arbetare att i väntpengar utbekomma timlön för väntetiden, dock för högst 4 timmar. Avskedas arbetare erhåller han omedelbart innestående timavlöning. Sker ej detta skall anställningen anses fortbestå till dess avlöningen utbetalats, dock högst till kl. 12 andra arbetsdagen därefter. Utbetalas ej timavlöning eller ackordsöverskott på bestämd dag, tillägges 2 °/o på timavlöningen och 1 °/o på ackordsöverskotlet, allt per vecka räknat, dock under högst 5 veckor. Efter utgången av dessa 5 veckor skall å arbetares fordran gäldas 10 % årlig ränta till dess betalning skett. För Stockholm gäller ytterligare: Utbetalas icke ersättning för resor och restid i behörig ordning utgår straffränta å arbetarens ostridiga fordran med 2 °/o per vecka under högst 5 veckor och därefter med 10 % per år. Arbetsgivaren skall olycksfallsförsäkra varje hos honom anställd arbetare enligt lag. Arbetare, som i arbetet angripits av s. k. cementeksem och på grund därav är urståndsatt att arbeta, erhåller ersättning av arbetsgivaren med 4 kronor per dag, dock högst under tid motsvarande tre gånger den fullgjorda arbetstiden hos ifrågavarande arbetsgivare och i intet fall under mera än 90 dagar under 12 på varandra följande kalendermånader. Arbetare, som blir beordrad från en plats till en annan för arbetes utförande för samma arbetsgivares räkning, erhåller ersättning för transport av verktyg samt för den tid, som härtill åtgår (gäller för Stockholm). 15—4927*5

222 Arbetsgivaren skall ersätta verktyg och kläder, som på arbetsplatsen bortkommit eller skadats vid inbrott under tiden mellan arbetets slut för dagen och början påföljande arbetsdag eller genom eldsvåda. För träarbetarfacket gäller ytterligare: Likaså erhåller träarbetare ersättning för verktyg, som förstörts vid svårare reparationsarbete, utan att detta skett genom uppenbar vårdslöshet. Vid arbete i vatten eller från flotte ersättas förlorade verktyg, då förlusten styrkes. På åtskilliga orter gäller för murarfacket följande: Murareförman, som ägnar sin tid åt mureriarbetet, såväl med direkt murning som anläggning, måttagning och tillsyn i övrigt, erhåller därför ersättning av laget enligt gällande timpenning. Förmanspengar, ävensom ersättning för den tid han använder till annat arbete än förenämnda, betalas av arbetsgivaren.

2. 1944 års normalavtal för målare. Vid arbete å vissa arbetsplatser och å vissa orter skall arbetsgivaren vid arbetares dagliga resor ersätta restid och biljettkostnad. Jämväl i vissa andra fall skall reseller gångtid ersättas. Inom avtalsområdet äger arbetaren rätt till fri hemresa varje vecka och utom avtalsområdet till nödiga provianteringsresor till närmaste provianteringsort och skall vid dylika resor endast resekostnader betalas. Om dagliga resor till och från vissa arbetsplatser icke ske, åligger det arbetsgivaren att å arbetsorten, så nära arbetsplatsen som möjligt, tillhandahålla ordentlig bostad och sängkläder åt arbetarna. I vissa fall utgår i stället kontant ersättning. För restid, gångtid och väntetid utgår timlön utan övertidsprocent. Nödgas ackordsarbetarna vänta på material, ersattes sålunda förlorad arbetstid enligt ordinarie timlön; såvida materialbristen berott på omständigheter, som arbetsgivaren kunnat förekomma. Ingen väntetidsersättning utgår vid stagnation i arbetet till följd av naturhinder, brist på åtkomligt arbete eller byggherrens iråkade insolvens. Utbetalas ej avlöning på fastställd tid på avlöningsdagen, och arbetaren ej senast en halvtimme efter arbetstidens slut erhåller meddelande härom, äger arbetaren att efter denna tid och å nämnda dag i väntpengar utbekomma full timlön för tiden till avlöningen; dock för högst 4 timmar. Arbetare är skyldig att efterhöra sitt tillgodohavande på därför fastställd tid och plats. Uraktlåter han detta, äger han ingen rätt till väntetidsersättning. Utbetalar arbetsgivaren ej intjänta, ostridigt avtalsenliga arbetslöner på fastställd dag är arbetsgivaren skyldig att utbetala full timlön under väntetiden; dock för högst 14 arbetsdagar. Arbetsgivaren är skyldig att förränta arbetarens innestående arbetslön med 10 % årlig ränta från den dag arbetslönen skulle hava utbetalls till den dag betalning sker. Sådan ränta utgår dock endast för ostridig fordran. Arbetarna äro försäkrade enligt lagen om olycksfall i arbete; dock att, där denna försäkring vid full arbetsoförmåga ej giver så hög ersättning som 5 kronor per dag, arbetsgivaren är skyldig utfylla densamma till nämnda belopp. Beträffande mätmngskostnaderna gives två olika alternativ. Enligt det ena skola mätningskostnaderna bestridas av arbetarna; i sådant fall höjas ackordspriserna med viss procentsats. Det andra alternativet är att mätningskostnaderna skola bestridas av arbetare och arbetsgivare med hälften vardera enligt fastställda grunder. Om arbetaren utan arbetsgivarens och, där sådant finnes, ackordslagets tillstånd eller utan laga förfall avgått från ackordet före detsammas fullbordande, är det på honom belöpande överskottet förverkat och tillfaller hans andel, i den mån densamma ej åtgår till avlöning eller till andra, genom beslut i skiljenämnden fastställda kostnader för ifrågavarande ackord, arbetarnas organisation, som i varje särskilt fall äger att bestämma hur sådant överskott skall disponeras.

223 Finnes grundad anledning befara, att arbetare icke i avtalsenlig ordning skola erhålla eventuellt ackordsöverskott, äger arbetarnas organisation att av arbetsgivaren fordra tillfredsställande garanti för det belopp överskottet kan antagas uppgå till.

3. 1944 års kollektivavtal för elektriska arbetarefacket. Vid arbete utom hemorten erhåller arbetaren ersättning för resekostnad samt för resetid. I vissa fall ersattes även gångtid. Det står de lokala parterna fritt att överenskomma om att arbetare skall använda cykel i arbetet och om ersättningen därför. I särskilda fall kan, om avlöningen icke utsändes till arbetsplatsen, gångtiden betalas av arbetsgivaren. Vid arbete utom hemorten utgår vidare matpengar, dagtraktamente och resetraktamente. Har arbetaren för arbete i samma arbetsgivares tjänst varit frånvarande från hemorten i mera än tre månader, erhåller han för besök i hemmet antingen vid någon av de större helgerna (jul, påsk, pingst) eller på annan av arbetsgivaren bestämd tid ledighet i två dagar (restiden oräknad) samt ersättning för biljettutlägg. Sådan ledighet och ersättning medgives dock högst två gånger per år. Arbetaren erhåller full betalning så länge han är hos arbetsgivaren anställd och står till hans förfogande samt uppför tiden å tidrapporterna. Väntetid ersattes, då den förekommer på arbetsgivarens begäran och i så fall lika med motsvarande arbetstid. Sådan väntetid skall i vanlig ordning å tidrapporterna upptagas. Försummar arbetaren detta har han avstått från ersättning för väntetid. I ackordspriserna ingår icke väntetid som uppstår genom av arbetsgivaren beordrat avbrott i arbetet. Flyttningskostnaderna betalas av arbetsgivaren därest denne påyrkat arbetares ombyte av hemort.

4. 1945 års kollektivavtal för rörledningsarbetare. Vid resa på order av arbetsgivaren, för utförande av arbete utom hemorten, gottgöres arbetaren av arbetsgivaren resekostnaden. Även i vissa andra fall utgår reseersättning. Resor betalas efter tid och ordinarie timpenning för den tid resorna upptaga, dock med viss begränsning. I särskilda fall utgår gångtidsersättning. Vid arbete utom hemorten utgår dagtraktamente. Vid sjukdomsfall under arbete utom hemorten erhåller arbetaren det vanliga dagtraktamentet för den tid sjukdomen varar samt fri hemresa, om så erfordras. Avlider arbetare vid arbete utom hemorten, skall den avlidne hemforslas på arbetsgivarens bekostnad. Då arbetare på order av arbetsgivaren inställt sig på verkstad eller arbetsplats och får avbryta sitt arbete på grund av minskad arbetstillgång, utgår likväl timlönsersättning för den återstående delen av dagen, såvida icke arbetsgivaren senast dagen förut lämnat meddelande därom. — Nödgas arbetare vid ackordsarbete vänta på material, som han i god tid rekvirerat eller reklamerat, eller uppstå eljest hinder vid ackordsarbetets fortgång och annat arbete ej lämnas, ersattes sålunda förlorad arbetstid efter gällande timlön. Arbetsgivaren skall i sådana fall, då polisanmälan skett, hålla arbetarna skadeslösa för i omklädningsrummen förvarade kläder, som bevisligen blivit stulna eller blivit utsatta för brandskada. Fördröjes i ackordsbestämmelserna omförmälda injustering respektive putsning utöver tidpunkten för ackordsöverskottets utbetalande, äger arbetsgivaren innehålla 2 °/ö av ackordssumman under i ackordsbestämmelserna angiven tid. — Parterna äro ense om uppfattningen, att en arbetares rätt till prioriterad fordran icke preskri-

224 beras förrän sex månader förflutit från den tidpunkt, då hans fordran första gången kunnat till sin storlek fixeras, nämligen då arbetet blivit uppmätt och hans del i överskottet därigenom fastställts. 5. 1945 års kollektivavtal för smidesverkstädernas metallarbetare. För utförande av arbete utom hemorten betalas av arbetsgivaren resekostnaderna då resan företages på arbetsgivarens order. Resor betalas efter tid och ordinarie timlön för den tid resorna upptaga, dock med viss begränsning. Vid arbete utom hemorten och så långt avlägset, att arbetaren måste övernatta å arbetsorten, erhåller arbetaren förutom fria resor antingen fritt logi och vivre av tillfredsställande beskaffenhet eller och ersättning härför genom dagtraktamente. I vissa andra fall utgår nedsatt traktamente. Vid sjukdomsfall under arbete utom hemorten erhåller arbetaren det vanliga dagtraktamentet för den tid sjukdomen varar samt fri hemresa, om så erfordras. Avlider arbetare vid arbete utom hemorten, skall den avlidne hemforslas på arbetsgivarens bekostnad. I Stockholm och Uppsala betala arbetsgivarna liksom hittills merkostnaderna för försäkring av arbetarna för olycksfall även utom arbetet. Vid olycksfall i arbetet, som kräva läkarvård men icke föranleda sjukskrivning, erhåller arbetaren dels ordinarie timlön under den tid han för besök hos läkaren måste vara borta från arbetet, dels ock ersättning för eventuella resekostnader. Sådan tid får icke påföras arbetarens ackord. Arbetsgivarna hålla arbetarna skadeslösa för kläder, som bevisligen blivit stulna på arbetsplatsen eller blivit utsatta för brandskada. 6. Riksavtalet för bleck- och plåtslagare. För utförande av arbete utom verkstadsorten betalas av arbetsgivaren resekostnad, då resan företages på arbetsgivarens order. För tid som åtgår i och för resa erhåller arbetare esättning med gällande timlön. Även i vissa andra fall ersattes resekostnad samt gång- och resetid. Då detaljarbeten måste utföras på verkstaden betalar arbetsgivaren all resetid och resekostnad för en resa mellan arbetsplatsen och verkstaden och åter. Sådan ersättning utgår vid varje tillfälle då sådant arbete utföres. Är arbetsplats så långt avlägsen från verkstadsorten att resa mellan dessa ställen ej dagligen kan äga rum, bekostar arbetsgivaren ordentlig bostad. Arbetaren erhåller dessutom dagtraktamente. Häri inräknas även sön-, helg-, fri- och resdagar. Vid styrkt sjukdomsfall under arbete utom hemorten erhåller arbetaren det fastställda dagtraktamentet för den tid sjukdomen varar samt för hemresa, om så erfordras. Om hinder med anledning av arbetsgivarens uraktlåtenhet att lämna instruktioner skulle uppstå för arbetaren, skall arbetsgivaren därom omedelbart underrättas. Sker ej rättelse, skall arbetaren erhålla väntetidsersättning för förlorad arbetstid. Nödgas arbetare vänta på material, eller uppstår eljest hinder i arbetets fortgång och lämnas ej annat arbete, ersattes sålunda förlorad arbetstid med gällande ordinarie timlön, såvida icke bristen på material eller det hinder som uppstått berott på omständigheter, som arbetsgivaren ej kunnat förekomma. Vid avbrott i ackordsarbete till följd av naturhinder utbetalas ej väntpengar. Utbetalas ej avlöning eller förfallet ostridigt ackordsöverskott på rätt tid, äger arbetare rätt att i väntepengar utbekomma den för honom gällande timlönen för väntetiden, dock för högst 4 timmar. Har arbetsgivare icke till fullo inbetalt semesterlön för arbetare till den tid arbetare äger rätt att påbörja sin semesterledighet, äger arbetaren rätt till väntetidsersättning, som skall utgå med full timlön under

225 väntetiden; dock för högst 14 arbetsdagar räknat fr. o. m. fjärde dagen efter det anmaning skett. Påbörjas ej uppmätning av ackordsarbete inom föreskriven tid, äger arbetaren erhålla betalning för den tid, som åtgår för mätningen, efter gällande timlön. Utbetalas ej avlöning eller överskott på bestämd dag, tillägges 2 °/o på timavlöningen och 1 °/o på ackordsöverskott, allt per påbörjad vecka från avlöningsdagen räknat, dock under högst 5 veckor. Efter utgången av dessa 5 veckor skall å arbetares fordran gäldas 10 % årlig ränta till dess betalning skett.

7. 1941 års kollektivavtal för Stockholms stenhuggare. I vissa fall skall arbetsgivaren gottgöra arbetaren för resekostnad. För rese- och gångtid erhåller arbetaren ersättning med vanlig timlön. Därest kommunikationerna icke passa in med tiden för arbetets början eller slut samt väntetiden överstiger en halv timme per dag, utgår för hela väntetiden ersättning med vanlig timlön. Kan hemresa ej dagligen ske erhåller arbetaren i stället fri resa fram och åter varje vecka samt dagtraktamente. Kan hemresa lämpligen ej äga rum varje vecka erhålles daktraktamente även för söndagen. Lämnas god kost och logi av arbetsgivaren, utgår ej dagtraktamente. Vid arbete utom verkstaden är arbetare skyldig att i tid tillse, att materiel från verkstaden icke fattas, och därom meddela, ävensom av vad materiel han är i behov. Skulle det oaktat materiel ej erhållas, äger han rätt bekomma timpenning för den tid han får vänta, för såvitt han under väntetiden skall stå till arbetsgivarens disposition. Om arbetsbrist uppstår å verkstad, men arbetsgivaren dock påfordrar, att arbetaren skall kvarstanna där för att stå till arbetsgivarens disposition, erhåller arbetaren ersättning för denna tid med timpenning. Då arbetaren på grund av tvist mellan byggherre respektive byggmästare och hans arbetare blir hindrad i sitt arbete eller där byggherre ensam är orsak till att uppehåll i arbetet uppstår, utbetalas timlön för den tid, som går förlorad, för såvitt arbetsgivaren påfordrar, att arbetaren under väntetiden skall stå till arbetsgivarens disposition. Vid avbrott i arbete på grund av eldsvåda på arbetsplatsen utgår väntetidsersättning efter gällande timlön för den samma dag förlorade arbetstiden. Har eldsvåda inträffat efter arbetets slut för dagen och före dess början påföljande dag, utgår ersättning för den dagen till arbetare, som på morgonen infunnit sig på arbetsplatsen utan att arbetsgivaren meddelat honom, att uppehåll måste ske. Utbetalas ej timavlöning å tid som i avtalet sägs, äger arbetare att i väntpengar utbekomma timlön för väntetiden, dock för högst 4 timmar. Avskedas arbetare erhåller han omedelbart innestående timavlöning. Sker ej detta skall anställningen anses fortbestå till dess avlöning utbetalats, dock högst till kl. 12 andra arbetsdagen därefter. Utbetalas ej timavlöning eller ackordsöverskott på bestämd dag, tillägges 2 °/ö på timavlöningen och 1 % på ackordsöverskottet, allt per vecka räknat, dock under högst 5 veckor. Efter utgången av dessa 5 veckor skall å arbetares fordran gäldas 10 % årlig ränta till dess betalning skett. Utbetalas icke ersättning för resor i behörig ordning utgår straffränta å arbetarens ostridiga fordran med 2 °/o under högst 5 veckor och därefter med 10 °/o per år. Arbetsgivaren skall olycksfallsförsäkra varje hos honom anställd arbetare enligt lag. Arbetare, som i arbetet angripits av s. k. cementeksem och på grund därav är urståndsatt att arbeta, erhåller ersättning av arbetsgivaren med 4 kronor per dag, dock högst under tid motsvarande tre gånger den fullgjorda arbetstiden hos ifrågavarande arbetsgivare och i inte fall mera än 90 dagar under 12 på varandra följande kalendermånader.

226 Arbetare, som blir beordrad från en plats till en annan för arbetes utförande för samma arbetsgivares räkning, erhåller ersättning för transport av verktyg samt för den tid, som härtill åtgår. Arbetsgivaren skall ersätta verktyg och kläder, som på arbetsplatsen bortkommit eller skadats vid inbrott under tiden mellan arbetets slut för dagen och början påföljande arbetsdag eller genom eldsvåda.

Semesterersättningr. Rörande utbetalning av semesterersättning innehålla kollektivavtalen inom byggnadsfacken bland annat följande bestämmelser. 1. 1940 års kollektivavtal rörande semester, upprättat mellan Svenska byggnadsindustriförbundet samt Svenska murareförbundet, Svenska byggnadsträarbetareförbundet och Svenska grov- och fabriksarbetareförbundet. Semestern förlägges under månaderna april—oktober. Semesterersättningen betalas i följande ordning: Arbetsgivare skall för varje hos honom anställd arbetare till Svenska byggnadsindustriförbundets semesterkassa, benämnd »Byggförbundets semesterkassa», inbetala semestermedel, beräknade efter ett fastställt antal ören (semesterören) för varje timme å ordinarie arbetstid, arbetaren utfört arbete för hans räkning. Vid beräkningen av antalet arbetstimmar skall med arbetstid jämställas tid för vilken väntetidsersättning avtalsenligt utgått, semesterlid m. m. Senast den 1 februari skall arbetsgivaren för hos honom vid årsskiftet anställd arbetare å semesterkassans postgirokonto insätta de semestermedel, som belöpa sig på föregående år. Då arbetarens anställning upphört, skall arbetsgivaren inom 8 dagar därefter å postgirokontot insätta det belopp, som han är skyldig inbetala till semesterkassan. Vederbörande fackförbund utfärdar årligen för varje arbetare ett semesterkort, vilket under anställningstiden förvaras av arbetsgivaren. Arbetsgivare skall, beträffande arbetare som äro anställda hos honom vid årsskiftet, senast den 1 februari verkställa årsavslut av semesterkort. Därvid skola på semesterkortet antecknas uppgifter om den tidsperiod som anställningen omfattat, det antal ordinarie timmar arbetaren utfört arbete för arbetsgivarens räkning, det antal timmar som skola jämställas med arbetstid, samt beloppet av de å semesterkassans postgirokonto insatta semestermedlen samt datum för insättningen. Det avslutade semesterkortet utlämnas till arbetaren, som sedan han kontrollerat de på kortet gjorda anteckningarna, överlämnar kortet till fackföreningen. Fackföreningen granskar semesterkorten och utfärdar för varje kort, som berättigar till semester, en verifikation, vari semesterrätten bestyrkes. Verifikationen överlämnas till arbetaren, som med stöd därav har att tillgodoräkna sig semesterledighet. Fackföreningen insänder därefter semesterkortet till Postgirokontoret i Stockholm. Då arbetarens anställning upphör, skall arbetsgivaren inom 8 dagar därefter tillhandahålla arbetaren eller fackföreningen semesterkortet. På kortet skall arbetsgivaren då hava antecknat de nyss angivna uppgifterna. Semesterberättigad arbetare äger vid semesterns inträde utbekomma det belopp, vilket såsom semestermedel till semesterkassan sammanlagt inbetalats av de arbetsgivare, hos vilka arbetaren varit anställd under kvalifikationsåret. Då arbetaren skall erhålla semesterledighet skall han förete den av fackföreningen utfärdade verifikationen för den arbetsgivare, hos vilken han då är anställd. Sedan tiden för semestern blivit bestämd, skall arbetsgivaren på denna verifikation lämna intyg om tiden för semesterns början. Arbetaren överlämnar därefter verifikationen till fackföreningen,

227 som översänder verifikationen till Postgirokontoret. Postgirokontoret kontrollerar huruvida semesterrätt föreligger samt översänder direkt till arbetaren det belopp, han finnes beättigad erhålla såsom semesterersättning. 2. 1944 års normalavtal för målare. Varje arbetare äger rätt att under tiden fr. o. m. den 1 maj t. o. m. den 15 september erhålla semester med lön. Parterna skola ansluta sig till den av Svenska målareförbundet och Målarmästarnas riksförening med Postsparbanken bildade semestersparklubben »Målarnas semestersparklubb», i vilken samtliga arbetare, vilka arbeta enligt avtal innefattande dessa bestämmelser, obligatoriskt äro medlemmar. Varje måleriföretag eller andra, som ha arbetare anställda, vilka sortera under detta avtal, äro skyldiga att varje vecka för envar av dem i Postsparbanken insätta ett belopp, som arbetaren har inarbetat under varje förfluten arbetsvecka, d. v. s. ett tillägg, avsett till semesterlön, motsvarande ett fastställt antal öre per timme. Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle iordningställa en förteckning, upptagande samtliga arbetare, vilka under den gångna arbetsveckan haft arbete hos företaget i fråga, med uppgift å namn och fackföreningsnummer samt det belopp, som skall såsom semesterlön inbetalas för var och en. Arbetsgivaren skall senast dagen efter varje avlöningstillfälle insätta förteckningens slutsumma å särskilt postgirokonto å Postsparbanken. I Postsparbanken bokföras insättningarna å för varje arbetare upplagt sparkonto. Den i Postsparbanken insatta semesterlönen skall utbetalas till arbetaren inom 8 dagar före semesterns början. Semestermedel få icke uttagas vid annan tidpunkt eller för annat ändamål än som är angivet i detta semesteravtal. Semesterlönen är att jämställa med annan lön och kan, om arbetsgivaren ej insätter medlen i Postsparbanken å fastställd tid, utkrävas enligt samma bestämmelser, vilka i detta avtal reglera tvister om intjänt lön. I de fall då på grund av avtalsstridigt förfarande från arbetares sida semesterlön icke utbetalats, äger arbetarens organisation rätt att indriva dessa medel samt att, med hänsyn till omständigheterna i de särskilda fallen, bestämma över dessa medels disposition. , ' 3. Jämlikt 1944 års kollektivavtal för elektriska arbetarefacket skall semester utgå enligt lag. 4. 1945 års kollektivavtal för rörledningsarbetare. Semester utgår enligt lag, dock att semestern skall förläggas under tiden den 1 maj—den 1 oktober. För arbetare, som icke avlönas med vecko- eller månadslön, beräknas semesterersättningen på så sätt att den utgöres av den genomsnittliga inkomsten per dag under hela kvalifikationsperioden, multiplicerad med antalet intjänta semesterdagar. Därest ackordsöverskott icke är förfallet eller endast delvis förfallet, då semesterersättning skall betalas, erhåller arbetaren vid semesterns början, och arbetare, som slutat sin anställning, vid nästkommande avlöningsdag, en semesterersättning, som beräknats å dels det utbetalda förskottet å ackordsersättningen och dels den senast å utbetalningsdagen förfallna delen av ackordsöverskottet. Om ersättning på detta sätt utgivits, erhåller arbetaren i samband med den slutliga regleringen av samtliga de arbeten, i vilka han har deltagit under kvalifikationsperioden, skillnaden mellan den utbetalda semesterersättningen samt den ersättning som tillkommer honom enligt avtalet.

228 5. 1945 års kollektivavtal för smidesverkstädernas metallarbetare. Semestern skall årligen förläggas under tiden den 2 maj—den 30 september. Arbetsgivare och arbetare äga rätt överenskomma om semesterns uttagande på annan tid. För arbetare, som icke avlönas med vecko- eller månadslön, beräknas semesterlönen på så sätt att för varje semesterdag, till vilken arbetare enligt lagen gjort sig berättigad, beräknas semesterlönen med ett belopp, som motsvarar arbetarens genomsnittliga arbetsinkomst för dag under kvalifikationsperioden. Semesterlönen erhålles genom att multiplicera antalet intjänta semesterdagar med denna genomsnittliga dagsinkomst. Semesterlönen utbetalas till arbetaren vid semesterledighetens början. I det fall att arbetaren lämnar sin anställning eller entledigas därifrån och i samband därmed är berättigad att enligt lagens 12 § uppbära semesterersättning, uträknas denna efter enahanda regler, som ovan angivits beträffande semesterlöns uträknande. 6. Riksavtalet för bleck- och plåtslagare. Varje arbetare äger rätt att under tiden den 15 april—den 30 september erhålla semester med lön. De båda organisationerna äro anslutna till den av Sveriges bleck- och plåtslagaremästareförbund och Svenska bleck- och plåtslagareförbundet med Postsparbanken bildade semestersparklubben »Bleck och Plåts semestersparklubb», i vilken samtliga arbetare, som arbeta efter avtal innefattande dessa bestämmelser, obligatoriskt äro medlemmar. Varje plåtslagerifirma eller annan, som har plåtslageriarbetare anställda, är skyldig att varje vecka för en var av dem i Postsparbanken insätta ett belopp som arbetaren har inarbetat under varje förfluten arbetsvecka, d. v. s. ett tillägg, avsett till semesterlön, för plåtslageriarbetare motsvarande ett fastställt antal öre per timme. Arbetsgivare skall vid varje avlöningstillfälle iordningställa en förteckning, upptagande samtliga arbetare, vilka under den gångna arbetsveckan haft arbete hos företaget i fråga, med uppgift å namn och fackföreningsnummer samt det belopp, som skall som semesterlön inbetalas för var och en. Arbetsgivaren skall, inom 8 dagar efter varje avlöningstillfälle, insätta förteckningens slutsumma å särskilt postgirokonto å Postsparbanken. I Postsparbanken bokföras insättningarna å för varje arbetare upplagt sparkonto. Den i Postsparbanken insatta semesterlönen skall utbetalas till arbetaren före semesterns början. Uraktlåtenhet att insätta semestermedel i rätt tid kan föranleda anmälan till organisationerna, vilka äga rätt att bland annat även utdöma skadestånd med anledning av uraktlåtenheten. Semesterlön är att jämställa med annan lön, varför uraktlåtenhet att inbetala densamma till semesterkassan kan orsaka anmälan till organisationerna om avtalsbrott. 7. 1941 års kollektivavtal för Stockholms stenhuggare. Semester utgår enligt lag och förlägges under tiden april—oktober å tid, som av arbetsgivaren bestämmes. Semesterlönen utgöres av den genomsnittliga inkomsten per dag under hela kvalifikationsperioden, multiplicerad med antalet intjänta semesterdagar.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse till statsrådet och chefen för justitiedepartementet Lagförslag Utredningsuppdraget Inledning Verkställda undersökningar Behovet av lagstiftning Förslagets huvudgrunder Särskild motivering Förslag till lag om tryggande av byggnadsarbetares lönefordran Allmänna bestämmelser Om enskilda byggnadsföretag Om bevakning av lönefordran Om betalning ur fastigheten Om fastighetsägarens r ä t t till säkerhet Om särskilda inskrivningsåtgärder Om allmänna byggnads- och anläggningsarbeten Övriga lagförslag Särskilt y t t r a n d e av herr Eriksson

III ^ 13 -. 7 19 21 28 30

30 30 72 72 gi 102 104 HO H5 137

Bilagor: Bilaga »> » » » » » » » » »

1. 2. 3. 4.

Äldre rätt, gällande r ä t t , reformförslag m. m 142 Undersökning rörande utestående lönefordringar 167 Kompletterande undersökning rörande utestående lönefordringar . . 170 Undersökning rörande indrivningsblockader inom byggnadsfacken 1936—1945 171 5. Utredning rörande förmånsberättigade lönefordringars inverkan på fastighetskrediten 173 6. Exempel på hur inteckningar blivit undanträngda 178 7. Undersökning rörande byggnadsleverantörers förluster 180 8. Utländsk r ä t t 183 9. Utkast till lag om byggnadsarbetares lönefordran samt om byggnadslån och byggnadsfordran, jämte motivering 186 10. Finansplan för byggnadsföretag 206 11. Sammanställning ur vissa kollektivavtal 217

16— 4627SÖ

Statens offentliga utredningar 1946 S y s t e m a t i s k

f ö r t e c k n i n g

(Siffrorna Inom klämmer beteokna utredningarnas nummer i den kronologiska förteokningen.)

Allmän

lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Årvdabalksakkunnigas förslag till föräldrabalk. [49] Betänkande ang. vissa organisations-, utbildnings- och tjänstgöringsfrågor vid domstolarna. [57] Statsförfattning.

Allmän

statsförvaltning.

Betänkande med förelag till omorganisation av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen m. m . [10] 1945 ä r s lönekommitté. 1. Betänkande med förslag till statliga löneplaner m . m. [48] Kommunalförvaltning. Statens ock k o m m u n e r n a s finansväsen. 1943 a r s jordbrukstaxeringssakunniga. B e t ä n k a n d e med förslag till ändrade bestämmelser i fråga om taxering av inkomst a v jordbruksfastighet s a m t lag o m jordbruksbokföring. [29] 1944 års skattesakkunniga. 2. B e t ä n k a n d e ang. idrottssammanslutningars beskattning för inkomst. [56]

Riktlinjer för den framtida jordbrukspolitiken. Del 1. [42] r Del 2. [46] Del 3. Bilagor. [01] Bctänkando med förslag till åtgärder för främjande a v ridhästaveln m. m. [45] Rationalitetsvariationerna inom det svenska j o r d b r u k e t . [47] Vattenväsen. Skogsbruk. Bergsbruk. Betänkande med förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen m . m . [3] Betänkande med förslag till skogsvårdslag m. m. [41 ] I Industri. Betänkande med förslag till ordnande av kreditgivningsoch rådgivningsverksamhet för h a n t v e r k och s m å industri s a m t bildande a v företagarnämnder. [22] B e t ä n k a n d e ang. h a n t v e r k e t s och småindustriens b e främjande. [40] Betänkande med förslag till lag om t r y g g a n d e av byggnadsarbetares lönefordran m . m . [62] H a n d e l och sjöfart.

Politi. Parlamentariska undersökningskommissionen ang. flyktingärenden och säkerhetstjänst. 1. B e t ä n k a n d e ang. flyktingars behandling. [36] Nationalekonomi och socialpolitik. Dödföddheten och tidigdödligheten 1 Sverige. Dess samband med nativiteteminskningen och dess förhållande vid olika former a v förlossningsvård s a m t dess socialmedicinska och befolkningspolitiska betydelse. [2] Betänkande om barnkostnadernas fördelning med förslag till allmänna barnbidrag m . m . [5] Bilagor. [6] Investeringsutredningens betänkande med u t r e d n i n g r ö r a n d e personal- och materlelresurser m. m . för genomförande a v e t t a r b e t s p r o g r a m enligt a v utredningen tidigare framlagt förslag. [13] Den familjevårdande socialpolitiken. [17] Betänkande med förslag rörande den ekonomiska försvareberedskapens framtida organisation. [19] Socialvårdskommitténs betänkande. 12. Utredning och förslag ang. moderskapsbidrag. [23] 13. Förslag ang. folkpensioneringens administrativa h a n d h a v a n d e m. m. [37] 14. Utredning och förslag a n g . ålderdomshem m . m . [52] K o m m i t t é n s för partiellt arbetsföra b e t ä n k a n d e . 1. Förslag till effektiviserad kurators- och arbetsförmedlingsverksamhet för partiellt arbetsföra m . m . [24] Betänkande med förslag till investeringsreserv för budgetåret 1946/47 av statliga, kommunala och statsunderstödda anläggningsarbeten. [27] Bilagor. [28] S t a t s m a k t e r n a och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 6. Tiden juli 1944—juni 1945. [35] Sakkunniga ang. arbetsförmedlingens organisation. Del 1. Den offentliga arbetsförmedlingen under krigsåren. [44] Del 2. Den offentliga arbetsförmedlingens framtida organisation. Motiv och förslag. [51] Betänkande om befolkningspolitikens organisation m. m . [53] Betänkande m e d förslag till lag om s k y d d m o t ohälsa och olyoksfall i arbete m . m . [60] Hälso- och sjukvård. Betänkande ang. den centrala organisationen a v d e t civila medicinal- ooh veterinärväseendet. [20] Allmänt näringsväsen. Betänkande med utredning och förslag a n g . r ä t t e n till arbetstagares uppfinningar. [21] F a s t egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande ang. forskningB- och försöksverksamheten på jordbrukets område i Norrland. [16] P M ang. utveckliugsplanering p å j o r d b r u k e t s område. [18] Den svenka växtodlingens utvecklingstendenser s a m t dess inriktande efter kriget. [39]

Kommunikationsvägen. Betänkande a n g , rundradion i Sverige. Dess aktuella behov och riktlinjer för dess framtida verksamhet. [11 Betänkande med förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet. [43[ Betänkande rörande u t b y g g n a d a v civila flygplatser m. m. [58] Bank-, kredit- och pennlngväsen. Försäkringsväsen. Betänkande ang. tjänstepensionsförsäkringens organisation. [26] Försäkringsutredningen. Förslag till lag om försäkringsrörelse m . m . 1. L a g t e x t . [33] 2. Motiv. [34] Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odling 1 övrigt. 1941 å r s Iärarlönesakkunniga. B e t ä n k a n d e med förslag till boställsordning för folkskolans lärare m . m . [8] 1945 å r s universitetsberedning. 1. Docentinstitutionen. [9]

•

1940 å r s skolutrednings b e t ä n k a n d o n och utredningar. IV. Skolpliktstidens skolformer. 2. Folkskolan. A. Allmän del. [11] B . Förslag till undervisningsplaner. [15] 4. Realskolan. Praktiska linjer. [14] V I . Skolans inro arbete. S y n p u n k t e r p å fostran och undervisning. [31] Betänkande om tandläkarutbildningens ordnande m. m . Del 1. [12] Socialutbildningssakkunnlga. 2. Utredning och förslag rörande statsvetenskapliga e x a m i n a m . m . [30] Betänkande m e d förslag till förordning ang. allmänt kyrkomöte m . m . [32) Betänkande m e d förslag till nyorganisation a v k y r k o musikerbefattningarna m . ni. Del. 2. [50] Utredning ang. reglering a v d e n territoriella församlingsindelningen i Stockholm. [54] Utredning rörande sexualundervisningen i högre skolor j ä m t e förslag till handledning i sexualundervisning för l ä r a r e i högre skolor. [55] Försvarsväsen. Betänkande med förslag ang. uniformspliktens omfattning för viss personal vid försvarsväsendet. [4] Betänkande och förslag rörande åtgärder för a t t begränsa antalet kontraktsanställt m a n s k a p inom krigsmakten. [7] Betänkande med förslag till lag m e d särskilda bestämmelser om uppfinningar m . m . av betydelse för rikets försvar. [25] Betänkande m e d förslag rörande officersutbildningen inom armén m. m . [38] Betänkande med förslag ang. h e m v ä r n e t . [59] Utrikes ärenden. Internationell rätt.

Stockholm 1940. Kungl. Boktr. P. A. Norstedt & Söner 4C2785