Högsta domstolens kansli
Hänvisat till av
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Statens offentliga utredningar
1971:59 Justitie-
H ögsta domstolens kansli
departementet
Betänkande avgivet av sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om högsta domstolens kanslioch föredragandeorganisation m.m. Stockholm 1971
Statens offentliga utredningar 1971
Kronologisk förteckning
1. SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. Becknan. Fi. 2. Post-och Inrikes Tidningar. Norstedt & Söner. J u . 3. Veternärdistriktsindelningen, m m. Svenska Reproduktions 4.B. J o . 4. Komnunala val. Esselte. C. 5. Svensk industri under 70-talet med utblick mot 8 0 talet. Bilaga 2. Esselte. Fi. 6. Ny sjömanslag. Esselte. K. 7. Finarsiella tillväxtaspekter 1960-1975. 1970 års långtidsuredning. Bilaga 4. Esselte. Fi. 8. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. 1970 års långtidsutrediing. Bilaga 1. Esselte. Fi. 9. Stöm företags offentliga redovisning. Esselte. Fi. 10. Snattari. Berlingska Boktryckeriet, Lund. J u . 1 1 . Ett nut bilregister. Göteborgs Offsettryckeri A B . K. 12. Miljö/ården i Sverige under 70-talet. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 8. Esselte. Fi. 13. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. 1970 års långtdsutredning. Bilaga 6. Esselte. Fi. 14. Varulandeln fram till 1975.1970 års långtidsutredning. Bilaga 3. Esselte. Fi. 15. Förshg till aktiebolagslag m.m. Tryckeribolaget. J u . 16. Regional utveckling och planering. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 7. Esselte. Fi. 17. Main - Jord - Vatten Svenska Reproduktions A B . I. 18. Mått och vikt. Norstedt & Söner. Fi. 19. Famijepensionsfrågcr m.m. Berlingska Boktryckeriet, Lund S. 20. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på vag. (ADR) Betänkande I Norstedt & Söner. K. 2 1 . Europeisk överenskommelse om internationell transport av fcrligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. Norstedt & Sone-. K. 22. Europeisk överenskommelse om internationell transport av förligt gods på vag. (ADR) Bilaga B. Norstedt & Söner K. 23. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. Norstedt & Söner. K. 24. Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. Berlingska Boktryckeriet, Lund. U. 25. Boendeservice 3. Kommunstudien. Esselte. In. 26. Boendeservice 4. Projektstudien. Esselte. In. 27. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. Esselte. In. 28. Boendeservice 6. Strukturstudier. Esselte. In. 29. Kyrkan kostar. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 30. Sjömanspension. Göteborgs Offsettrycken AB. K. 3 1 . Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 32. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga till Den svenska betalningsbalansstatistiken. Esselte. Fi. 33. Fri affärstid. Göteborgs Offsettryckeri A B . H. 34. Lastbil och Taxi. Beckman. K. 35. Den fria rörligheten för personer inom EEC. Esselte. In. 36. Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. Esselte. U.
A n m . Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.
37. Konsumentpolitik-riktlinjer och organisation. Tryckeribolaget. H. 38. Särskildatandvårdsanordningarför vissa patientgrupper. Göteborgs Offsettryckeri AB. S. 39. Den svenska köpkraftsfördelningen 1967. Berlingska Boktryckeriet, Lund. In 4 0 . Export och import 1 9 7 1 - 1 9 7 5 . 1970 års långtidsutredning. Bilaga 5. Esselte. Fi. 4 1 . Ny domstolsadministration. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju. 42. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. Esselte. In. 4 3 . Arbetskraftens struktur och dimensioner. Esselte. In. 4 4 . Bilagor till KSA-utredningens betänkande. Esselte. In. 4 5 . Utsökningsrätt XI. Norstedt & Söner. J u . 4 6 . Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. Norstedt & Söner. Fi. 47. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 4 8 . Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. Göteborgs Offsettryckeri AB. Fi. 49. Unga lagöverträdare I. Esselte Ju. 50. Räddningstjänst. Göteborgs Offsettryckeri A B . C. 5 1 . Invandrarutredningen I. Göteborgs Offsettryckeri A B . In. 52. Byggandets industrialisering. Beckman. In. 53. Lärarnas arbete. En statistisk arbetstidsstudie. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 54. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 5 5 . Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. Göteborgs Offsettryckeri AB. U. 56. Handräckning inom försvaret. Esselte. Fö. 57. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. Esselte. Fö. 58. Rätten till abort. Göteborgs Offsettryckeri A B . Ju. 59. Högsta domstolens kansli. Göteborgs Offsettryckeri AB. Ju.
Statens offentliga utredningar 1971:59 Justitiedepartementet
Högsta domstolens kansli
Betänkande avgivet av sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om högsta domstolens kanslioch föredragandeorganisation m. m. Stockholm 1971
Göteborgs Offsettryckeri A B , Sthlm 71.321 S
Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet
Genom beslut den 29 januari 1971 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet att tillkalla tre sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om högsta domstolens kansli- och föredragandeorganisation m. m. Med stöd av bemyndigandet tillkallade departementschefen den 8 februari 1971 som sakkunniga hovrättspresidenten Björn Kjellin, tillika ordförande, expeditionschefen Ingvar Gullnäs och hovrättslagmannen Tore Landahl. Att som expert biträda utredningen förordnades den 4 maj 1971 t. f. revisionssekreteraren Ann-Mari Tengström. Till sekreterare åt de sakkunniga förordnades den 15 februari 1971 hovrättsfiskalen Johan Munck. De sakkunniga får vördsamt överlämna betänkande med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken och till instruktion för högsta domstolen. Särskilt yttrande har avgivits av Ann-Mari Tengström. Utredningsarbetet är därmed slutfört. Stockholm den 16 juli 1971 Björn Kjellin Ingvar Gullnäs
Tore Landahl /Johan Munck
Innehåll
7 Sammanfattning
1 Författningsförslag
Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken Förslag till instruktion för högsta domstolen
II
13 Motiv
Kapitel 1 Nuvarande organisation i huvuddrag 1.1 Högsta domstolen 1.2 Nedre justitierevisionen
20 20 21
Kapitel 2 Utredningsuppdraget
....
Kapitel 3 Andra lagstiftningsärenden som har samband med utredningsuppdraget 3.1 Regeringsrättens kansliorganisation 3.2 Domstolsverket
26 27
Kapitel 4 Statistiska uppgifter
30 Kapitel 5 Tidigare ändringsförslag beSOU 1971:59
träffande nedre justitierevisionens ställning och arbetsformer 5.1 Framställningar om ändringar före domstolskommittén 5.2 Domstolskommitténs förslag . . 5.2.1 Nedre justitierevisionens ställning 5.2.2 Föredragningen 5.2.3 Medverkan från högsta domstolens sida vid måls förberedande 5.2.4 Föredragningspromemoriorna 5.2.5 Författningsförslag 5.2.6 Särskilt yttrande av herr Wiklund 5.3 Remissyttrandena över domstolskommitténs förslag 5.3.1 Nedre justitierevisionens ställning 5.3.2 Allmänna synpunkter på föredragning som arbetsform 5.3.3 Förenklad föredragning . . 5.3.4 Medverkan från högsta domstolens sida vid måls förberedande 5.3.5 Föredragningspromemoriorna Kapitel 6 Överväganden och förslag . 6.1 Inledning 6.2 Beredning och föredragning av mål 6.2.1 Arbetsfördelningen mellan
32 32 32 32 32
34 34 36 36 36 36
39 39
41 41 44 44 46
6.4 6.5 6.6
revisionssekreterarna . . . . 6.2.2 Ledamöternas medverkan på beredningsstadiet . . . . 6.2.3 Målens fördelning mellan ledamöterna 6.2.4 Förberedande åtgärder . . 6.2.5 Föredragningen 6.2.6 Föredragningspromemoriorna Kansliets organisation mm . . . 6.3.1 Kanslichefen 6.3.2 Föredragandena 6.3.3 Kansliorganisationen i övrigt 6.3.4 Tjänstetillsättning 6.3.5 Handläggning av administrativa ärenden Antalet avdelningar inom högsta domstolen m. m Ikraftträdande Författningsförslagen 6.6.1 Rättegångsbalken 6.6.2 Instruktionen för högsta domstolen
Särskilt yttrande
46 49 52 53 54 56 57 57 58 58 60 60 62 63 64 64 65 69
Bilagor A Grunder för sammansättningen av högsta domstolens avdelningar och målens fördelning samt tjänstgöringen i högsta domstolen
71 B Arbetsenheter vid nedre justitierevisionens kansli
74 C Domstolskommitténs förslag
6 SOU 1971:59
Sammanfattning
Förslaget utgår från att nedre justitierevisionen såsom ett särskilt verk avskaffas och att revisionssekreterarna och den övriga personalen knyts direkt till högsta domstolen såsom dennas kansli. I betänkandet behandlas därvid uppkommande frågor om fördelning av arbetet och om justitierådens tillsyn över målens beredning. De sakkunniga har eftersträvat att justitieråden genom kansliet skall få lika god hjälp som förut och att samtidigt revisionssekreterarnas självständiga ställning skall stärkas. De skall bl. a. före föredragningen av ansökningar om prövningstillstånd avge förslag, om dessa skall bifallas eller ej. Administrativa göromål bör inte få hindra högsta domstolens ordförande eller andra ledamöter i deras viktiga domaruppgift. Kansliet bör därför förestås av en kanslichef med vidsträckt beslutanderätt och i övrigt utrustas med kvalificerad och tillräcklig personal. De sakkunniga föreslår att bestämmelserna om högsta domstolen i rättegångsbalken och i lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring sammanslås och infogas i rättegångsbalken. Därjämte bör behövliga bestämmelser, huvudsakligen av administrativ karaktär, upptagas i en instruktion för högsta domstolen. Förslag till sådan instruktion framläggs. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. SOU 1971:59
I
Författningsförslag
Förslag till Lag om ändring i rättegångsbalken
Härigenom förordnas i fråga om rättegångsbalken dels att 3 kap 4 - 8 §§ och 33 kap 7 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att i 3 kap skall införas två nya paragrafer, 9 och 10 §§, av nedan angivna lydelse. (Nuvarande lydelse)1
(Föreslagen lydelse) 3 kap
4§. Högsta domstolen utgöres av högst tjugoHögsta domstolen utgöres av högst tjugotvå justitieråd. (1 § första stycket 1946 års två justitieråd. Konungen förordnar ett av lag) justitieråden att vara domstolens ordförande. Konungen utser en av högsta domstolens ledamöter att för sin tjänstetid vara högsta domstolens ordförande. (5 § första punkten 1946 årslag) 5§. Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. (3 kap 4 § första stycket RB) Högsta domstolens avdelningar äro lika behöriga att upptaga till högsta domstolens handläggning hörande mål och ärenden. (4 § första stycket 1946 års lag) Konungen utser en av högsta domstolens ledamöter att för sin tjänstetid vara högsta domstolens ordförande. Denne skall tillika vara ordförande på avdelning. Ordförande på annan avdelning utses likaledes bland högsta domstolens ledamöter av Konungen för ledamotens tjänstetid. (5 § 1946 års lag)
Högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Avdelningarna äro lika behöriga att upptaga mål, som högsta domstolen handlägger. Högsta domstolens ordförande är ordförande på en avdelning. Ordförande på annan avdelning är det justitieråd, som Konungen förordnar.
1 Här återges de lagrum i rättegångsbalken (RB) och lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring (1946 års lag) som motsvarar de av de sakkunniga föreslagna paragraferna.
6§. Finner någon av högsta domstolens avdelningar vid överläggning till dom eller beslut den å avdelningen rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av högsta domstolen, må avdelningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, om det prövas kunna ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet. Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning å olika tider gjort sig gällande inom högsta domstolen, äge vad nu är föreskrivet tillämpning allenast i det fall, att avdelningen finner den rådande meningen avvika från dom eller beslut, som senast meddelats. Vad nu är stadgat avser ej mål, som angår häktad eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt avgörande, om målet förekommer å sådan tid, att det icke utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av högsta domstolen i dess helhet. (3 kap 4 § andrafjärde styckena RB). Då mål avgöres av högsta domstolen i dess helhet, böra, om laga hinder ej möter, alla justitieråden deltaga i avgörandet. (3 kap 5 § RB)
Finner någon av högsta domstolens avdelningar vid överläggning till dom eller beslut den å avdelningen rådande meningen avvika från rättsgrundsats eller lagtolkning, som förut varit antagen av högsta domstolen, må avdelningen förordna, att målet i hela dess vidd eller, om det prövas kunna ske, allenast viss i målet uppkommen fråga skall avgöras av högsta domstolen i dess helhet. Hava i särskilda, för avdelningen kända domar eller beslut mot varandra stridande åsikter i fråga om viss rättsgrundsats eller lagtolkning å olika tider gjort sig gällande inom högsta domstolen, äge vad nu är föreskrivet tillämpning allenast i det fall, att avdelningen finner den rådande meningen avvika från dom eller beslut, som senast meddelats. Vad nu är stadgat avser ej mål, som angår häktad eller eljest enligt särskild föreskrift fordrar skyndsamt avgörande, om målet förekommer å sådan tid, att det icke utan menlig tidsutdräkt kan avgöras av högsta domstolen i dess helhet. Då mål avgöres av högsta domstolen i dess helhet, böra, om laga hinder ej möter, alla justitieråden deltaga i avgörandet.
7§. Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av högsta domstolen avgjort mål eller ärende, må ej ledamot, som deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal ledamöter ändå är att tillgå inom domstolen. (7 § 1946 års lag)
Då avdelning behandlar ansökan om resning eller besvär över domvilla i något av högsta domstolen avgjort mål, må ej ledamot, som deltagit i det tidigare avgörandet, tjänstgöra på avdelningen, om domfört antal ledamöter ändå är att tillgå inom domstolen.
8§. I behandling av fråga rörande tillstånd, att talan må komma under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om prövningstillstånd, som förklarats vilande enligt 54 kap 11 § första stycket, avgöres dock av de ledamöter som pröva målet. (3 10
I behandling av fråga rörande tillstånd, att talan må komma under högsta domstolens prövning, skola tre ledamöter deltaga. Fråga om prövningstillstånd, som förklarats vilande enligt 54 kap 11 § första stycket, avgöres dock av de ledamöter som pröva målet. SOU 1971:59
kap 6 § första stycket RB) Skall högsta domstolen avgiva yttrande i ärende, som avses i § 26 regeringsformen, må beslut i frågan fattas av tre justitieråd. (8 § 1946 års lag) Konungen bestämmer, i vilken omfattning åtgärd, som avser allenast måls beredande, må vidtagas av nedre justitierevisionen eller tjänsteman vid denna. (3 kap 6 § andra stycket RB)
Skall högsta domstolen avgiva yttrande i ärende, som avses i 26 § regeringsformen, må beslut i frågan fattas av tre ledamöter. Konungen bestämmer, i vilken omfattning åtgärd, som avser allenast måls beredande, må vidtagas av ledamot eller av tjänsteman.
9§. / nedre justitierevisionen skola för måls beredande till behandling i högsta domstolen finnas revisionssekreterare. Revisionssekreterare skall vara lagfaren. Vid nedre justitierevisionen skall ock för högsta domstolen finnas kansli, som hålles öppet för allmänheten å bestämda tider. (3 kap 8 § första stycket RB)
För beredande och föredragning av mål i högsta domstolen skola hos domstolen finnas revisionssekreterare. Revisionssekreterare skall vara lagfaren. Vid högsta domstolen skall finnas kansli, som hålles öppet för allmänheten å bestämda tider.
10 §. Närmare bestämmelser om högsta domstolens organisation och verksamhet meddelas av Konungen. 33 kap 7 §. Har någon hos högsta domstolen skriftHar någon hos nedre justitierevisionen skriftligen anmält ombud, som äger för ligen anmält ombud, som äger för honom honom mottaga stämning eller annan hand- mottaga stämning eller annan handling, må i ling, må i den omfattning anmälan avser den omfattning anmälan avser delgivning ske med ombudet. delgivning ske med ombudet. Anmälan må Är någon
därom göras. kan ske.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Till följd härav skall 24 § regeringsformen, som enligt kungörelsen (1971:31) om beslutad ändring i regeringsformen1 upphört att gälla men som skall tillämpas intill dess Konungen och riksdagen bestämmer annat, icke tillämpas efter utgången av år 1971. 2. Genom lagen upphäves lagen (1946:879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. 1
Öppet brev om utfärdandet av kungörelsen uppläst i riksdagen den 17 februari 1971.
3. Högsta domstolen får bestå av fler än tjugotvå justitieråd till dess antalet nedgått till detta antal till följd av inträffade ledigheter. Om särskilda skäl föreligger, får dock nya ledamöter utses dessförinnan. 4. Vad i lag eller annan författning föreskrives om nedre justitierevisionen skall efter utgången av år 1971 i stället gälla högsta domstolen, om Konungen ej förordnar annat.
12 SOU 1971:59
Förslag till Instruktion för högsta domstolen
Härigenom förordnas som följer. Inledande bestämmelser
Allmänna verksstadgan (1965:600) skall, med undantag av 2 §, 3 § 1) samt 4, 9, 16, och 17 §§ och i övrigt på det sätt som följer av denna instruktion, tillämpas på högsta domstolen. Härvid gäller 11, 12 och 18 §§ endast i fråga om administrativt ärende. Bestämmelserna i 14 § gäller icke justitieråd och revisionssekreterare.
Organisation m m 2§ Högsta domstolen utgöres, enligt vad som stadgas i regeringsformen, av justitieråden. Högsta domstolens ordförande är chef för högsta domstolen i administrativt hänseende. Kungl. Maj:t förordnar justitieråd till ställföreträdare. Högsta domstolens kansli förestås under ordföranden av en kanslichef. Hos högsta domstolen är i övrigt anställda tjänstemän enligt personalförteckning samt annan personal i den mån det förordnas.
3§ Om antalet justitieråd, som ej tjänstgör i lagrådet, överstiger sjutton, skall högsta domstolen vara delad i tre avdelningar.
4§ Till tjänstgöring på avdelningarna skall justitieråden indelas för viss tidsperiod. När särskilda skäl föreligger, får indelningen jämkas. På varje avdelning skall arbetet fortgå minst fyrtio veckor om året. Någon av avdelningarna skall alltid kunna samlas. SOU 1971:59
Handläggning av mål Allmänna bestämmelser 5§ Mål, som fullföljts till högsta domstolen eller omedelbart upptages av denna, skall tilldelas viss rotel. Rotlarna skall vara fördelade på högsta domstolens avdelningar enligt grunder som domstolen bestämmer. Rotlarna är antingen specialrotlar, som företrädesvis får mål av viss beskaffenhet (specialmål), eller allmänna rotlar. 6§ Målen fördelas mellan rotlarna, fullföljda mål så snart akter och fullföljdsinlaga inkommit och övriga mål omedelbart sedan de inkommit 7§
Pä varje rotel tjänstgör revisionssekreterare, som bereder och föredrager målen samt i övrigt, i den utsträckning det påkallas, biträder vid målens handläggning. 8§ Skall mål avgöras på fullsutten avdelning eller finnes det eljest lämpligt för målets beredning eller slutliga handläggning, skall ordförande på avdelning, med beaktande av att arbetsbördan såvitt möjligt jämnt fördelas mellan ledamöterna, utse annan ledamot att vara referent i målet. Referenten leder målets beredning och deltager i dess handläggning och avgörande. 9§ Ordförande pä avdelning leder avdelningens arbete. Han skall, med biträde av det eller de justitieråd han utser, ha tillsyn över beredningen av mål, som ej särskilt tilldelats referent. 10 § Fördelningen av målen mellan rotlarna skall ske genom lottning i grupper med beaktande av målens storlek och beskaffenhet. Närmare grunder för lottningen fastställes av högsta domstolen. Särskilda föreskrifter för lottning i visst fall eller jämkning av vidtagen lottning får beslutas av ordförande på avdelning eller, om frågan berör mer än en avdelning, av ordförandena på dessa avdelningar i samråd. Ordförandena äger uppdraga åt kanslichefen att i första hand avgöra sådana frågor. Målens förberedande behandling 11 § Vid måls beredning skall revisionssekreteraren granska handlingarna allteftersom de kommer in och därvid särskilt: 14
1. beakta om anledning förekommer att talan skall avvisas, 2. undersöka om i målet förekommer fråga, som påkallar omedelbar prövning, 3. i övrigt tillse att förberedande åtgärder vidtages. Om referent har utsetts, skall revisionssekreteraren hålla denne underrättad om målet samt, så snart anledning därtill förekommer, inhämta besked om de åtgärder, som bör vidtagas för målets beredning.
12 § Revisionssekreteraren skall i den mån åtgärden ej vidtages av referenten eller av avdelning: 1. meddela föreläggande för avhjälpande av brist i inlaga och föreläggande om företeende av fullmakt, 2. förordna om skriftväxling samt i omedelbart upptaget mål utfärda stämning och förordna om sättet för förberedelsen, 3. förordna om personundersökning, 4. hålla förhör med part eller annan eller upptaga bevis, när högsta domstolen i visst mål förordnat, att förhöret skall hållas eller beviset upptagas utom huvudförhandling, 5. bevilja fri rättegång samt förordna eller entlediga offentlig försvarare eller biträde åt part, som åtnjuter fri rättegång, 6. i övrigt vidtaga för måls beredning erforderlig åtgärd.
13 § Annan tjänsteman hos högsta domstolen får efter förordnande av domstolen: 1. föranstalta om skriftväxling, som skall äga rum enligt föreskrift i lag eller som eljest beslutats, 2. införskaffa erforderliga handlingar och bevis i ansökningsärende, 3. ombesörja kallelser och delgivning, 4. förelägga part att utge förskott på vittnesersättning eller ersättning till sakkunnig samt förordna om förskott av allmänna medel till part eller annan.
Ordning för målens företagande på avdelningen 14 § Om mål eller däri uppkommen fråga fordrar skyndsamt avgörande, skall revisionssekreteraren genast anmäla detta hos ordföranden på den avdelning, där målet eller frågan skall prövas. Sådan anmälan skall alltid göras: 1. när någon hålles häktad i målet eller enligt 19 § lagen (1946:804) om införande av nya rättegångsbalken är att anse som häktad, 2. när omedelbart i högsta domstolen väckes fråga om häktning eller annat tvångsmedel i brottmål eller om kvarstad, skingringsförbud eller annan handräckning, 3. när fråga är om beslut, som avses i 55 kap. 8 § andra stycket rättegångsbalken, eller annat därmed jämförligt beslut. 15 SOU 1971:59
15 § Hos ordförande på avdelning skall revisionssekreteraren också, så snart det lämpligen kan ske, göra anmälan om mål, vari 1. talan finnes böra omedelbart avvisas, 2. avgörande finnes böra undanröjas på grund av domvilla, 3. talan återkallats eller förlikning träffats, 4. fråga förekommer, som fordrar beslut under rättegången och ej avser allenast målets beredning.
16 § Målen företages i övrigt i den tur de inkommit. Framför andra mål skall dock som förtursmål företagas: 1. mål, vari fråga är om beslut i anledning av invändning om rättegångshinder eller beslut rörande förhållande som avses i 49 kap. 4 § första stycket rättegångsbalken, 2. mål, vari någon dömts till fängelse, ungdomsfängelse, internering, arreststraff som icke skall verkställas om klagan föres i målet, suspension, avsättning eller intagning i arbetsanstalt eller överlämnats till särskild vård eller förvisats ur riket, mål, vari förordnats om behandling i anstalt enligt 28 kap. 3 § brottsbalken, samt tryckfrihetsmål och annat mål om brott mot bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen, 3. brottmål rörande våld mot polisman och annan tjänsteman med skyddsfunktioner, 4. mål angående gäldenärs försättande i konkurs eller utseende av förvaltare i konkurs samt mål angående ansökan om boskillnad, 5. växel- och checkmål, 6. mål om skyldighet för hyresgäst eller arrendator att avflytta från upplåten fastighet, 7. mål om bättre rätt till utmätt gods, 8. äktenskapsmål, 9. mål, vari målsägande fullföljer talan mot hovrätts dom varigenom tilltalad befriats från honom ådömd bestraffning av beskaffenhet som ovan under 2 avses, 10. mål, som varit återförvisat från högsta domstolen eller hovrätt. Från den sålunda stadgade ordningen får avvikelse ske, om måls skyndsamma avgörande är av vikt för det allmänna eller om det påkallas för arbetets jämna gång eller av andra särskilda omständigheter.
Föredragning av mål 17 § När föredragning skall äga rum, lämnar föredraganden, om ej särskilda skäl föranleder annat, i förväg till varje ledamot förslag till rubrik och avskrifter av avgöranden, som meddelats i målet av lägre instanser. Om föredraganden finner erforderligt, att ledamöterna beredes tillgång till annat skriftligt material, såsom partsinlagor, kontrakt, brevväxling, uppställningar och skisser, skall även sådant material tillställas ledamöterna i förväg. 16
18 § Vid föredragningen skall lämnas en ordnad och koncentrerad redogörelse för vad handlingarna i målet innehåller. Redogörelsen skall ej omfatta mera än som är av betydelse för den prövning, som det är fråga om. I den mån det behövs, upprättar föredraganden promemoria till ledning för föredragningen. 19 § Om föredragningen avser tillståndsprövning, skall föredraganden på förslaget till rubrik skriftligen tillkännage sin mening, huruvida prövningstillstånd helt eller delvis bör meddelas. Vid föredragning av mål för avgörande på fullsutten avdelning skall föredraganden avge betänkande med förslag till dom eller beslut, om annat ej följer av grunder som högsta domstolen bestämmer. 20 §
Förslag till rubrik och promemoria skall förvaras bland handlingarna, sedan målet slutbehandlats. Huvudförhandling 21 § Revisionssekreteraren skall medverka vid huvudförhandling i den omfattning avdelningens ordförande bestämmer. 22 §
Revisionssekreteraren skall tillse, att ledamöterna före huvudförhandlingen har tillgäng till skriftligt material, i den mån det behövs. Åtgärder beträffande slutligt behandlade mål 23 § Utgående expeditioner kontrasigneras av revisionssekreteraren eller av annan tjänsteman som högsta domstolen förordnar. 24 §
När efter måls avgörande part anhåller att återfå handling eller annat, som ej utan särskilt beslut får utlämnas, får revisionssekreterare eller annan tjänsteman hos högsta domstolen förordna därom. Dagbok och aktbildning 25 § Över alla inkomna mål skall, i huvudsaklig överensstämmelse med vad som är föreskrivet för allmän underrätt, vid högsta domstolen föras dagbok enligt de närmare anvisningar som domstolen meddelar. SOU 1971:59 2
26 § I fråga om aktbildning i högsta domstolen och vad som sammanhänger därmed skall i tillämpliga delar gälla, i vattenmål vad som är föreskrivet för vattendomstol och i övrigt vad som är föreskrivet för allmän underrätt. Handläggning av administrativa ärenden m m 27 § Av högsta domstolen i plenum avgöres följande ärenden: 1. frågor angående fastställande av grunder för avdelningarnas sammansättning, målens fördelning och ledamöternas tjänstgöring, 2. viktiga frågor i övrigt om högsta domstolens organisation eller arbetsordning. 28 § Ärende, som ej skall avgöras i plenum, avgöres av högsta domstolens ordförande på föredragning av kanslichefen, om ärendet är av sådan vikt att prövningen bör ankomma på ordföranden eller denne av annat skäl förbehållit sig att fatta beslutet. 29 § Övriga ärenden avgöres av kanslichefen. 30 § I avgörande av pleniärende skall minst halva antalet av högsta domstolens ledamöter deltaga. Kanslichefen bör närvara vid sammanträdet. Ordföranden bestämmer vem som skall föredraga ärendet. Pleniärende får avgöras i frånvaro av högsta domstolens ordförande endast om ärendet ej tål uppskov. 31 § Om föredraganden eller kanslichefen, när denne närvarit, har skiljaktig mening, skall denna antecknas. 32 §
Högsta domstolens ordförande skall i samråd med ordförandena på övriga avdelningar indela ledamöterna till tjänstgöring och övervaka fördelningen av målen. 33 §
Kanslichefen är under högsta domstolens ordförande ansvarig för arbetets jämna gång vid kansliet och skall tillse, att honom underställda tjänstemän fullgör sina åligganden. Han skall indela revisionssekreterarna och övrig personal vid kansliet till tjänstgöring med tillämpning av de grunder, som högsta domstolen kan ha antagit, eller de anvisningar, som avdelningarnas ordförande särskilt meddelat. 18
Kanslichefen skall hålla högsta domstolens ordförande underrättad om viktigare ärenden inom sitt verksamhetsområde. Tjänstetillsättning, semester och annan ledighet m m 34 § Tjänst som kanslichef tillsättes av Kungl Maj:t efter anmälan av högsta domstolen. Ställföreträdare för kanslichefen utses av Kungl Maj:t eller den myndighet Kungl Maj:t bestämmer. Tjänst som revisionssekreterare tillsättes av Kungl Maj:t efter anmälan av högsta domstolen. Förordnande att bestrida göromål som ankommer på revisionssekreterare meddelas av Kungl Maj:t. Övriga tjänster tillsättes och annan personal antages av högsta domstolen. 35 § Förläggningen av personalens semester bestämmes av högsta domstolen. Annan ledighet än semester beviljas av högsta domstolen. Avser ledigheten annat än sjukdom eller sådant allmänt uppdrag, som meddelats av Kungl Maj:t eller på grund av Kungl Maj:ts bemyndigande, och är den avsedd att vara för kanslichefen längre än 30 dagar i följd eller för revisionssekreterare längre än sex månader i följd, avgöres frågan dock av Kungl Maj:t. Övriga bestämmelser 36 § Bestämmelserna i 18 § första stycket statstjänstemannalagen (1965:274) gäller även den som innehar eller uppehåller tjänst som kanslichef samt extra revisionssekreterare och den som förordnats att bestrida göromål som ankommer på revisionssekreterare. 37 §
Vad högsta domstolen i mål beslutat får ej av någon tjänsteman uppenbaras förrän dom eller beslut meddelats. 38 § Vad som föreskrives om mål i denna instruktion äger motsvarande tillämpning beträffande ärende, när annat ej framgår av sammanhanget. Denna instruktion träder i kraft den 1 januari 1972, då arbetsordningen (1948:494) för nedre justitierevisionen skall upphöra att gälla.
II
Motiv
Nuvarande organisation i huvuddrag
1.1 Högsta domstolen Bestämmelser om högsta domstolens organisation finns i regeringsformen, 3 kap rättegångsbalken och lagen (1946:879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Enligt 17 § regeringsformen skall Konungens domsrätt uppdras åt minst tolv justitieräd. Närmare bestämmelser om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring skall meddelas i lag. Av justitieråden skall enligt 21 § regeringsformen tre tjänstgöra i lagrådet. Ett av justitieråden får dock i lagrådet ersättas av annan. Om lagrådet är delat i avdelningar, gäller detta varje avdelning. Målen i högsta domstolen får enligt 22 § regeringsformen prövas och avgöras av fem justitieräd. Fler än sju får inte deltaga i ett måls prövning, om inte så föreskrivs i lag. I sistnämnda ordning bestäms också domförheten vid behandling av frågor om prövningstillstånd och av nådeärenden. I 3 kap 4 § rättegångsbalken föreskrivs att högsta domstolen skall vara delad i två eller flera avdelningar. Lagrummet innehåller vidare bestämmelser om i vilka fall mål skall avgöras av domstolen i plenum. Enligt 6 § samma kapitel skall — bortsett från visst undantagsfall — tre ledamöter deltaga vid behandling av fråga om prövningstillstånd. Antalet justitieräd är närmare reglerat i 1 § första stycket lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Enligt 20
den lydelse detta lagrum haft från den 1 april 1968 till den 1 juli 1971 har högsta domstolen utgjorts av 24 justitieräd, men antalet har fått ökas till högst 27, i den mån det behövts på grund av justitieråds tjänstgöring på extra avdelning av lagrådet. Från den 1 juli 1971 har första stycket erhållit ändrad lydelse, enligt vilken domstolen utgörs av högst 22 justitieräd. I övergångsbestämmelse har föreskrivits att domstolen får bestå av fler än 22 justitieräd tills antalet nedgått till detta antal till följd av inträffade ledigheter samt att nya ledamöter får utses dessförinnan, om särskilda skäl föreligger. I lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring föreskrivs vidare bl. a. följande. Domstolen skall vara delad i tre avdelningar (1 § andra stycket). Dessa har samma behörighet att uppta mål och ärenden (4 §). Indelningen till tjänstgöring på avdelning skall regelmässigt avse viss tidsperiod (3 §). En av ledamöterna utses av Kungl. Maj:t att vara högsta domstolens ordförande och är samtidigt ordförande på en av avdelningarna. Även ordförandena på de båda övriga avdelningarna utses av Kungl. Maj:t (5 §). Mål som fullföljts till högsta domstolen eller omedelbart upptas av denna bör i allmänhet tilldelas viss ledamot (referent), som har att meddela för målets beredande erforderliga anvisningar. Referenten bör deltaga i målets handläggning och avgörande. Om referentens avdelning är fri från tjänstgöring och ett mål angår häktad eller SOU 1971:59
1.2 Nedre justitierevisionen Enligt 24 § regeringsformen skall ärenden vars prövning och avgörande ankommer på högsta domstolen beredas i nedre justitierevisionen. Lagrummet har numera upphävts enligt kungörelsen (1971:31) om beslutad ändring i regeringsformen. Enligt samtidigt beslutad övergångsbestämmelse skall dock äldre bestämmelser tillämpas intill dess Kungl. Maj:t och riksdagen bestämmer annat. Enligt 3 kap 8 § rättegångsbalken skall i nedre justitierevisionen finnas lagfarna revisionssekreterare. Vid nedre revisionen skall också enligt samma lagrum finnas kansli för högsta domstolen. (9§). Närmare bestämmelser om nedre justitieHögsta domstolen har med stöd av 9 § i lagen om dess sammansättning och tjänst- revisionens organisation och verksamhet göring fastställt närmare grunder för avdel- finns i dess arbetsordning (1948:494). Enligt ningarnas sammansättning, målfördelningen denna består nedre revisionen av revisionsoch ledamöternas tjänstgöring. Dessa grun- sekreterare som ledamöter. En av dessa är der — som också anger i vilka fall och vid revisionens ordförande och är ansvarig för vilken tidpunkt referent skall utses - återges arbetets jämna gång. I övrigt är hos nedre revisionen anställda tjänstemän enligt persoi bilaga A. F. n. består högsta domstolen av 25 justi- nalförteckning samt annan personal i mån av tieråd, av vilka två tjänstgör på lagrådets behov och tillgång på medel. Nedre justitierevisionen är således i prinordinarie och tre på dess extra avdelning. Antalet ledamöter i dömande verksamhet är cip organiserad som ett fristående ämbetsverk. Dess samband med högsta domstolen således 20. Ledamöterna är indelade till tjänstgöring kommer dock enligt arbetsordningen till utpå två sjumannaavdelningar och en sexman- tryck bl. a. på så sätt, att högsta domstolen naavdelning. Frågor om prövningstillstånd skall hållas underrättad om frågor som angår och nådeärenden handläggs inför tremans- målens fördelning och föredragning eller på grupper, som sammanträder på bestämda annat sätt berör högsta domstolen. Nedre dagar varje vecka. Vardera av sjumannaavdel- revisionen har också att ställa sig till efterrätningarna är organiserad på två sådana grup- telse vad högsta domstolen bestämmer därper, som i viss utsträckning arbetar parallellt. om. Det åligger vidare samtliga tjänstemän På sexmannaavdelningen förekommer regel- vid verket att ställa sig högsta domstolens mässigt endast en tremansgrupp. Ledamöter- föreskrifter till efterrättelse. Den på nedre justitierevisionen ankomnas tjänstgöringsskyldighet på avdelningarna och på tremansgrupperna bestäms genom i mande administrativa verksamheten omfattar, förutom verkets egna angelägenheter, förväg uppgjorda tjänstgöringsplaner. Högsta domstolens tjänstelokaler är för- remissärenden och den ekonomiska förvaltlagda till Bondeska palatset (Riddarhustorget ningen för högsta domstolen. Administrativa ärenden avgörs i plenum (bl. a. vissa remisser 8). samt disciplinmål) eller av ordföranden ensam. Revisionssekreterarnas uppgifter i vad de berör den dömande verksamheten består en-
målet eller däri uppkommen fråga eljest fordrar skyndsamt avgörande bör annan ledamot utses till referent (6 §). Vid avgivande av yttranden i nådeärenden är domstolen domför med tre ledamöter (8 §). Närmare grunder för avdelningarnas sammansättning och målens fördelning samt tjänstgöringen i domstolen beslutas av högsta domstolen samfällt. Det tillkommer domstolens ordförande att i samråd med de övriga avdelningsordförandena tillämpa grunderna för ledamöternas indelning och målens fördelning samt att övervaka tjänstgöringen i dess helhet. Det åligger ordföranden på varje avdelning att leda arbetet på avdelningen
ligt arbetsordningen i att bereda mål till prövning och avgörande i högsta domstolen, att föredra mål inför domstolen samt att närvara vid huvudförhandlingar och på anmodan även vid överläggningar för att bl. a. lämna upplysningar angående målen. Målen och ärendena fördelas på rotlar. I regel innehar varje revisionssekreterare en rotel. Rotlarna är dels specialrotlar, som företrädesvis tilldelas mål av viss typ, dels allmänna rotlar. Förberedande åtgärder ankommer antingen på en revisionssekreterare eller på nedre revisionen i närvaro av tre revisionssekreterare (t. ex. beviljande av fri rättegång) eller på annan tjänsteman. Föredragningen inför högsta domstolen och förberedelserna härför är revisionssekreterarnas huvuduppgift. Avgörandet av frågor om prövningstillstånd (dispensprövning) föregås alltid av föredragning. Har prövningstillstånd beviljats eller fordras inte sådant tillstånd, avgörs målen eller ärendena efter huvudförhandling eller på handlingarna efter föredragning. Enligt arbetsordningen skall föredragning för tillståndsprövning i allmänhet äga rum på dagar som högsta domstolen utsatt i förväg. Dessa dagar skall också i förväg för viss tid fördelas mellan revisionssekreterarna av nedre revisionens ordförande, varvid dock avvikelser sedermera får föreskrivas när så påfordras. Annan på revisionssekreterare ankommande tjänstgöring vid högsta domstolen än dispensföredragning äger rum efter vad domstolen i varje särskilt fall förordnar. I arbetsordningen föreskrivs att föredragningen skall ske med ledning av minnesanteckningar som innefattar en ordnad och fullständig redogörelse för vad handlingarna innehåller av betydelse för den prövning som det är fråga om. Anteckningarna, den s. k. föredragningspromemorian, skall efter föredragningen förvaras bland handlingarna i målet. Högsta domstolen får bestämma om och i vilken mån den fullständiga redogörelsen i promemorian får ersättas av hänvisningar till handlingarna i målet samt meddela närmare föreskrifter i övrigt angående föredragning och promemorior. Med stöd härav 22
har högsta domstolen genom ett beslut år 1954 förordnat att hänvisning till akten enligt vissa riktlinjer får ske dels beträffande utsaga som upptagits genom stenografi eller på fonetisk väg och vidlyftigare skriftligt utlåtande av sakkunnig, dels också beträffande annat material, om särskilda skäl föreligger. Antalet på nedre justitierevisionens stat uppförda revisionssekreterartjänster — ordförandens undantagen - är f. n. 34, varav 26 är ordinarie och 8 extra. Antalet rotlar är i regel också 34. Av dessa är 13 specialrodar och 21 allmänna rotlar. Till specialmål hänförs skiftesmål, expropriationsmål, vattenmål, sjörättsmål och patentmål. Nedre justitierevisionens ordförande fördelar enligt rådande ordning för ett år i taget mellan revisionssekreterarna de dagar på vilka föredragning för tillståndsprövning skall äga rum. Detta sker genom en turlista som brukar fastställas omkring mitten av november året före det kalenderår som fördelningen avser. Turlistan gäller i princip för de rotlar som är turindelade - för närvarande 17 av de allmänna rotlarna — men den måste av naturliga skäl i praktiken ofta frångås. Specialrotlarna och fyra allmänna rotlar, vilka senare i allmänhet erhåller vidlyftigare mål, är inte turindelade. Turlistan utmärker också vilka dagar föredragning på tremansavdelning av nådeärenden avses äga rum genom personal från justitiedepartementet. Vissa av veckans dagar är inte planerade i förväg utan reserveras bl. a. för högsta domstolens sammanträden på fullsutten avdelning och för dispensföredragning av revisionssekreterare som innehar icke turindelade rotlar. För indelning till tjänstgöring under sådana dagar — i den mån de ej tas i anspråk för överläggning eller justering — görs fortlöpande anmälan till ordföranden dels av samtliga föredragande om huvudförhandlingar som högsta domstolen beslutat och om inlästa femmansmål, dels av icke turindelade föredragande om inlästa dispensmål. När föredragning skall äga rum i högsta domstolen färdigställer föredraganden regelmässigt senast fredagen före föredragningsSOU 1971:59
veckan det s. k. trycket. Detta tillhandahålls var och en av de ledamöter som skall deltaga i avgörandet. Trycket består i allmänhet av förslag till rubrik och avskrifter av underrättsdomar samt skisser, uppställningar och övrigt skriftligt material till vilket ledamöterna bedöms böra ha tillgång. På rubrikförslaget antecknas ändringsyrkanden, uppgifter om underinstansernas sammansättning, skiljaktiga meningar i dessa instanser, uppgifter om partsombud eller försvarare och om fri rättegång samt yrkanden om ersättning för rättegångskostnader i högsta domstolen. Vidare brukar göras korta hänvisningar till doktrin och praxis av intresse för rättsfrågorna i det mål som är aktuellt. Utöver revisionssekreterarha är i nedre justi tie revisionen anställda omkring 55 tjänstemän. Dessa är - bortsett från expeditionsvakterna - organiserade på sju arbetsenheter: kansliexpeditionen, protokollsavdelningen, kamrerarkontoret, registratorsexpeditionen, arkivet, expedieringsavdelningen och skrivavdelningen. Beträffande tjänstemännens arbetsuppgifter hänvisas till sammanställningen i bilaga B. Nedre justitierevisionens kansliexpedition är förlagd till Ryningska huset (Munkbron 1), där också ordföranden har sitt tjänsterum. Av övriga revisionssekreterare har 16 tjänsterum i Bondeska palatset och 18 i Ryningska huset. Tjänstelokalerna för övrig personal framgår av bilaga B.
2 Utredningsuppdraget
Direktiven för utredningen innefattas i yttrande till statsrådsprotokollet den 29 januari 1971 av chefen för justitiedepartementet som anförde bl. a. följande.
domstolen. Jag anförde vidare att utredningen av denna fråga borde uppdras åt särskilda sakkunniga som också skulle ta upp frågan om arbetsformerna vid beredningen av målen i högsta domstolen. Frågan om högsta domstolens kansliorganisation har också samband med det utredningsarbete som bedrivs av domstolsverksutredningen rörande inrättande av en central förvaltningsmyndighet på domstolsväsendets område. I direktiven för detta utredningsarbete (riksdagsberättelsen år 1971 Ju 49) framhöll jag bl. a. att det bör övervägas om inte en central förvaltningsmyndighet för domstolarna bör svara för administrativa och kamerala uppgifter också i fråga om nedre justitierevisionen och högsta domstolen. Mot den nu angivna bakgrunden bör särskilda sakkunniga tillkallas för att utreda frågan om högsta domstolens kansli- och föredragandeorganisation. Huvudfrågan för de sakkunniga bör vara hur de mål och ärenden som det ankommer på högsta domstolen att pröva och avgöra bäst kan beredas. Med hänsyn till det nära sambandet mellan högsta domstolen och föredragandeorganisationen bör en utgångspunkt vara att den nuvarande konstruktionen med föredragandena inordnade i ett särskilt verk avskaffas. Detta får inte medföra att betungande administrativa uppgifter läggs på högsta domstolen, dess ordförande eller annan ledamot av domstolen. När det gäller föredragandena bör de sakkunniga om möjligt undvika lösningar som föregriper en kommande utredning om domarutbildningen och domarkarriären.
Frågan om nedre justitierevisionens ställning har senast behandlats i samband med ett den 14 januari 1971 till lagrådet remitterat förslag till ändrade bestämmelser om fullföljd av talan till högsta domstolen m. m. Förslaget grundas på domstolskommitténs betänkande Fullföljd av talan m. m. (SOU 1969:41). Kommittén har föreslagit att dispensföredragningen i högsta domstolen i vissa avseenden skall förenklas och att föredragningspromemorior inte skall behöva upprättas i alla mål. I sammanhanget uttalar kommittén att nedre justitierevisionen i princip bör upphöra som självständigt ämbetsverk och knytas direkt till högsta domstolen. Under remissbehandlingen rådde delade meningar i fråga om arbetsformerna vid beredningen av målen i högsta domstolen. Någon erinran gjordes däremot inte mot kommitténs uttalande om nedre justitierevisionens ställning. Enligt vilande grundlagsförslag skall 24 § RF upphävas (prop. 1970:116, KU 1970: 32). I propositionen anförde jag att det inte finns behov av att reglera högsta domstolens berednings- och föredragandeorganisation i grundlag och att jag räknade med att senare ta upp frågan om vissa reformer i denna del. I lagrådsremissen angående fullföljd av talan m. m. har jag anslutit mig till domstolskommitténs och remissinstansernas uppfattning att nedre justitierevisionen bör upphöra som ett självständigt ämbetsverk och omVid utarbetandet av förslag till regler om vandlas till ett kansli knutet direkt till högsta föredragandenas arbetsuppgifter och om 24
föredragningspromemorior m. m. bör de sakkunniga beakta bl. a. domstolskommitténs förslag och remissyttrandena däröver. I den förut nämnda remissen till lagrådet angående fullföljd av talan m. m. har även föreslagits vissa ändringar i lagen (1946:879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Förslaget innebär att antalet ledamöter i högsta domstolen minskas. Däremot har inte lagens bestämmelser om antalet avdelningar i högsta domstolen och om tjänstgöringen på avdelningarna tagits upp till övervägande. De sakkunnigas uppdrag bör omfatta även frågan om anpassningen av dessa bestämmelser till de nya reglerna om antalet ledamöter i domstolen. De sakkunniga bör också se över biträdesorganisationen och undersöka om möjligheter finns att i ökad utsträckning flytta över arbetsuppgifter från juristpersonalen till annan personal. Utredningsarbetet bör drivas skyndsamt. Samråd bör ske med domstolsverksutredningen och med utredningen angående regeringsrättens kansli- och föredragandeorganisation.
3 Andra lagstiftningsärenden som har samband med utredningsuppdraget
3.1 Regeringsrättens kansliorganisation Den reform på förvaltningsrättsskipningens område som träder i kraft den 1 januari 1972 innebär bl. a. att regeringsrättsmålen inte längre kommer att beredas inom statsdepartementen. I stället skall inrättas ett särskilt kansli för regeringsrätten. För detta ändamål har 25 § regeringsformen upphävts och 18 § regeringsformen ändrats. Enligt lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar (7 §) skall för beredning och föredragning av mål i regeringsrätten finnas särskilda" tjänstemän hos domstolen Närmare bestämmelser om bl. a. regeringsrättens organisation och verksamhet skall meddelas av Kungl.Maj:t (18 §). Den närmare utformningen av regeringsrättens kansliorganisation utreds f. n. av en särskilt tillkallad utredningsman. I ett den 30 november 1970 dagtecknat delbetänkande (Ds Ju 1970:31) har utredningsmannen föreslagit att kansliet skall finnas vid regeringsrätten fr. o. m. den 1 januari 1972. Organisationen skall stå under regeringsrättens direkta ledning och kontroll. Nuvarande tjänster för regeringsrättssekreterare i olika statsdepartement skall ersättas av tjänster i regeringsrättens kansli. Utredningsmannen föreslår att för administrationen av regeringsrättens kansli inrättas en tjänst som kanslichef som närmast under regeringsrättens ordförande skall svara för arbetet inom kansliet. Kanslichefen bör 26
även i övrigt handlägga administrativa ärenden för hela regeringsrätten och därigenom avlasta domstolens ordförande och övriga ledamöter arbetet med administrativa göromål. Som närmaste medarbetare till kanslichefen föreslås en souschef under de år den nya organisationen byggs upp. Enligt förslaget skall vidare, i stället för de tjänster för biträdespersonal som finns inom departementen för regeringsrättens kansliarbete, inrättas tjänster för sådan personal i regeringsrättens kansli. De remissinstanser som avgett yttranden över betänkandet har i allt väsentligt anslutit sig till förslaget angående organisationen av regeringsrättens kansli. Förslaget om en tjänst som souschef åt kanslichefen har dock tillstyrkts av endast en remissinstans. Enligt vad som anförs av departementschefen i prop. 1971:30 under rubriken anslagsfrågor m. m. har för budgetåret 1971/72 medel beräknats för oförändrat antal regeringsråd, en tjänst som chef för kansliet, 34 föredragande och ungefär 42 tjänster för bl. a. biträdes- och expeditionsvaktspersonal. Utredningsmannen har vidare avlämnat ett den 8 juni 1971 dagtecknat betänkande (Ds Ju 1971:15) med förslag till instruktion och utkast till arbetsordning för regeringsrätten. I instruktionen har tagits in vissa bestämmelser från lagen (1909:38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt i den mån de inte återfinns i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar eller förvaltningsprocesslagen. SOU 1971:59
Med hänsyn till att kansliet skall stå under förslaget föreskrivs att målen skall fördelas domstolens direkta ledning och kontroll på rotlar och att varje föredragande skall finns i instruktionsförslaget föreskrifter om tilldelas en rotel. Rotlarna är dels specialrotregeringsrätten som administrativ myndighet. lar, dels allmänna rotlar. Varje föredragande måste veta till vilken Utredningsmannen framhåller att många skäl talar för en ändring i ledamöternas ledamot han kan vända sig under sitt arbete nuvarande tjänstgöringsindelning. Det hade med målens beredning. De rådgivande ledavarit önskvärt att denna ändring kunnat ge- möterna bör därför få de olika rotlarna nomföras samtidigt med att domstolen får fördelade mellan sig. Denna fördelning bör sin nya kansliorganisation. Utredningsman- ankomma på regeringsrätten. Avdelningsordnen har emellertid funnit att detta skulle förandena bör, med hänsyn till sina övriga innebära åtskilliga svårigheter. Instruktions- åligganden, slippa uppgiften att vara rådgivabestämmelserna har därför utformats så att re. Vid nuvarande stora målantal och täta de svarar mot de nuvarande förhållandena. ledamotsbyten bör det inte, såsom vid refeDomstolen skall tills vidare vara delad i fyra rentsystem, förutsättas att den rådgivande avdelningar. På varje avdelning skall, med ledamoten är närvarande vid föredragning av iakttagande att någon avdelning alltid kan mål om vilka han tillfrågats. Det synes inte samlas, arbetet fortgå minst 40 veckor om heller praktiskt möjligt att alltid någon av de året. Arbetet skall såvitt möjligt fördelas ledamöter som deltagit vid tillståndsprövning jämnt mellan avdelningarna. Vidare skall leda- är närvarande vid målets prövning i sak. möterna indelas på avdelning för viss tidspeAdministrativt ärende skall enligt förslariod. Jämkning i avdelningarnas sammansätt- get, beroende på ärendets art, avgöras av ning får ske om särskilda omständigheter samtliga regeringsråd, av regeringsrättens föranleder det. Så snart arbetsbalansen ordförande eller av chefen för kansliet eller bringats ned och lagen om allmänna förvalt- annan tjänsteman. Vidare förslås provisoriskt ningsdomstolar och förvaltningsprocesslagen en särskild disciplinnämnd, bestående av tillämpas för det övervägande antalet mål, är chefen för kansliet och två föredragande. det angeläget att bestämmelserna om indel- Den till tjänsteåren äldste avdelningsordföning och tjänstgöring i domstolen omprövas. randen bör vara ordförandens ställföreträdaGenom att föredragandena kommer att re i administrativt hänseende. vara anställda hos domstolen får denna inseende över beredningen av målen. Den nya situationen kommer till uttryck i förslaget 3.2 Domstolsverket till instruktion. Samverkan mellan ledamöter Domstolsverksutredningen, som tillkallats och föredragande skall enligt detta ske på så enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 sätt att regeringsrätten utser en eller flera februari 1970, har enligt sina direktiv haft ledamöter som har att, när så erfordras, att utreda frågorna om vilken ställning och lämna föredragandena råd och anvisningar vilka arbetsuppgifter som bör tillkomma en för målens beredning. Utredningsmannen central förvaltningsmyndighet på domstolsföreslår alltså inte ett referentsystem av det väsendets område samt organisationen av en slag som är föreskrivet för högsta domstolen. sådan myndighet. Behovet av referent torde nämligen inte vara I sitt i maj 1971 avlämnade betänkande lika framträdande beträffande målen i rege- Ny domstolsadministration (SOU 1971:41) ringsrätten, vilka i helt dominerande ut- har utredningen föreslagit att ett domstolssträckning kommer att avgöras utan muntlig verk skall inrättas från den 1 juli 1972. förhandling. Det stora antalet mål gör det Utredningen utgår från att domstolsverket vidare f. n. praktiskt ohanterligt att målen skall vara centralmyndighet i administrativt redan på beredningsstadiet fördelas på rotlar hänseende för hovrätterna, tingsrätterna och som innehas av ledamöterna. I instruktions- hyresnämnderna samt för kammarrätterna. SOU 1971:59
Utredningen finner också ändamålsenligt att rätten i fråga om alla ordinarie domartjänster domstolsverket får sköta vissa administrativa skall ligga kvar hos Kungl. Majrt. Det ligger göromål som hänger samman med högsta däremot nära till hands att domstolsverket domstolens och nedre justitierevisionens meddelar förordnanden för andra än ordinarie verksamhet samt med verksamheten i rege- revisionssekreterare. I avvaktan på ställningsringsrätten. Det gäller härvidlag att på dom- tagandena till resultatet av utredningen om stolsverket överföra vissa ekonomi- och per- högsta domstolens kansli- och föredragandesonaladministrativa göromål som nu hand- organisation föreslås dock att förordnande läggs av justitierevisionens kansli och de mot- att fullgöra på revisionssekreterare ankomsvarande uppgifter för regeringsrätten som mande göromål tills vidare meddelas av från den 1 januari 1972 i princip skall Kungl. Maj:t. Alla tjänster för icke rättsbilankomma på regeringsrättens kansliorganisa- dad personal vid bl. a. högsta domstolen och tion. regeringsrätten bör enligt utredningens meMed domstolsverkets ställning som central ning tillsättas av dessa myndigheter själva. förvaltningsmyndighet följer bl. a. att verket Besvär över beslut om tillsättning av sådana skall leda och samordna den administrativa tjänster bör anföras i domstolsverket. I sista verksamheten inom förvaltningsområdet. hand föreligger besvärsrätt hos Kungl. Maj:t. Beträffande den personaladministrativa Verket skall alltså handlägga administrativa ärenden som rör domstolsväsendet och bör verksamheten i övrigt anförs bl. a. att det vidare lämna administrativ service åt domsto- bör ankomma på domstolsverket att handlarna. Utredningen utgår från att domstols- lägga ärenden om inrättande av tjänster, att verket skall svara för anslagsframställningar svara för erforderliga kontakter med statens för alla domstolar inom dess verksamhetsom- avtalsverk och med personalorganisationerna råde och för de uppgifter som följer härmed. inom domstolsväsendet samt att svara för Inom ramen för de föreskrifter som medde- anvisningar och central rådgivning i frågor las i regleringsbrev eller på annat sätt bör om tolkning och tillämpning av avlöningsavverket förfoga över anslagen till myndighe- tal. När det gäller tjänstledighetsfrågor synes terna inom förvaltningsområdet och fördela tillkomsten av ett domstolsverk beträffande anslagen på olika ändamål. Kamerala uppgif- den ordinarie domarpersonalen knappast utter, såsom granskning, utbetalning, redovis- göra skäl att ändra den bestående ordningen, ning, bokföring och bokslut, bör centralise- enligt vilken besluten fattas i vissa fall av ras till en redovisningscentral inom domstols- Kungl. Maj:t och i andra fall av domstolarna verket. När verket organiseras bör de uppgif- själva. Domstolsverket bör bevilja ledigheter ter som sammanhänger med utveckling och av visst slag för sådan icke rättsbildad persogenomförande av olika på ADB byggda sys- nal som verket tillsätter. All övrig icke rättstem överflyttas från den provisoriskt inrätta- bildad personal bör i princip beviljas ledighet de domstolsväsendets organisationsnämnd av den myndighet som äger tillsätta tjänsten. till verket. På verket bör vidare ankomma att I verket bör handläggas disciplin- och åtalsta initiativ till organisatoriska ändringar ärenden rörande personal inom förvaltningsinom ramen för dess ställning som admi- området. nistrativ chefsmyndighet. Myndigheterna inom domstolsverkets förEn viktig uppgift för domstolsverket blir valtningsområde kommer att anslutas till ett enligt utredningen att beräkna behovet av på ADB byggt personalregistrerings- och peroch främja rekryteringen av domstolsperso- sonalinformationssystem (PAI) samt till ett nal av olika kategorier. Såvitt här närmast är därtill knutet ADB-baserat avlöningsuträkav intresse framhålls i detta sammanhang att ningssystem. Uppgifter som har samband verket bör få en samordnande uppgift i med dessa system bör fördelas mellan verket frågor som rör revisionssekreterarförordnan- och övriga myndigheter. den. Utredningen utgår från att utnämningsEnligt vad som uttalas i betänkandet med28
för utredningens förslag för nedre justitierevisionens del att biträdespersonalen på revisionens kansli kan minskas med en tjänst.
4 Statistiska uppgifter
I denna del kan i huvudsak hänvisas till den statistiska undersökning som redovisas på sid. 39—45 i domstolskommitténs betänkande Fullföljd av talan m. m. (SOU 1969:41). De i tabellen på sid. 40 i nämnda betänkande lämnade upplysningarna angående till nedre justitierevisionen inkomna ansökningar om prövningstillstånd, resning och återställande av försutten tid kan, sedan numera definitiva uppgifter för 1969 och preliminära uppgifter för 1970 erhållits, kompletteras enligt tabell 1 härnedan. Balansen av ansökningar om prövningstillstånd utgjordes vid 1969 års utgång av 790 mål och vid 1970 års utgång av 833 mål. Antalet inkomna mål vari prövningstillstånd ej erfordrats var 1969 96 st och 1970 76 st. Beträffande de på sid. 42 i domstolskommitténs betänkande återgivna uppgifterna om högsta domstolens sammanträdestider bör anmärkas att i det redovisade antalet timmar inte ingår den tid som tagits i anspråk för särskilda sammanträden för över-
läggning i mål vari huvudförhandling hållits eller som föredragits på femmansavdelning. Nedre justitierevisionen har i sitt remissyttrande över betänkandet upplyst att uppgifter om dessa sammanträdestider saknas men att de överslagsvis kan beräknas till 2 timmar per vecka och avdelning eller 240 timmar om året. Arbetsläget vid utgången av envar av de fem första månaderna 1971 framgår av tabell 2, sammanställd av uppgifter ur nedre justitierevisionéns interna statistik. De den 31 maj 1971 balanserade målen redovisas i tabell 3 fördelade på de år då de inkommit till nedre revisionen. Antalet avgjorda mål i förhållande till antalet föredragande som tjänstgjort i nedre justitierevisionen under budgetåren 1965/66 - 1969/70 framgår av tabell 4. Ur nedre justitierevisionens interna statistik redovisas slutligen i tabell 5 antalet huvudförhandlingar under de senaste fem åren.
Tabell 1 Ansökningar om prövningstillstånd Äx
Tvistemål
Brottmål
Besvärsmål
Summa
Ansökningar om resning och återställande av försutten tid samt domvillobesvär
1969 1970
318 296
822 724
315 385
1 455 1 405
188 168
30 SOU 1971:59
Tabell 2 31.1
31.5 Specialmål Övriga mål
11 98
12 98
14 116
12 115
9 112
Mål vari pre vningstillstånd Specialmål Övriga mål beviljats Ansökninga r om prövnings- Specialmål Övriga mål tillstånd
6 57
4 58
5 60
6 60
6 53
106 712 Summa 990
116 610 898
111 625 931
110 612 915
104 601 885
Balans Mål som gåi direkt till femmansavc lelning
Tabell 3 Ax
Antal mål i balans 31.5.1971
1966 1967 1968 1969 1970 1971
2 3 19 67 368 426
Tabell 4 Budgetår
Avgjorda mål
Antal föredragande i genomsnitt
Avgjorda mål per föredragande
1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70
1 383 1 326 1496 1 778 1 507
34 32 33,3 33,6 33,2
40,5 43 45 53 45,5
Tabell 5 Är
1966 1967 1968 1969 1970
\ntal huvud1orhandlingar j
108 79 87 79 83
5 Tidigare ändring: )rslag beträffande nedre ställning och arbetsformer
5.1 Framställningar om ändringar före dom- seras frågan om och på vilket sätt tjänstgöstolskommittén ring som föredragande i domstolen skall ingå i den allmänna domarkarriären. Svaret härpå I denna del hänvisas till domstolskommitténs blir beroende av hur domarutbildningen utförliga redogörelse i SOU 1969:41 sid. överhuvudtaget ordnas samt rekryteringen 61-83. Vissa tidigare uttalanden kommer och utformningen av domarkåren. Det har därjämte att redovisas i anslutning till den synts kommittén inte vara lämpligt att bryta följande framställningen. ut och söka för sig lösa ett i sammanhanget så betydelsefullt organisationsproblem som detta. Att det slutliga ställningstagandet till 5.2 Domstolskommitténs förslag problemet sålunda enligt kommitténs mening får tills vidare anstå något hindrar inte 5.2.1 Nedre justitierevisionens ställning en översyn av nedre justitierevisionens och Domstolskommittén uttalar i betänkandet högsta domstolens nuvarande arbetsformer. att nedre justitierevisionens ställning som självständigt ämbetsverk bottnar i en historisk tradition och att ordningen numera 5.2.2 Föredragningen framstår som föråldrad. Kommittén förkla- Domstolskommittén framhåller att föredragrar sig i princip dela meningen att nedre ningen är en mycket väsentlig arbetsfaktor. revisionen bör upphöra i nuvarande form Det är sålunda uppenbart av intresse att alla och anslutas direkt till högsta domstolen. De möjligheter till förenkling av ifrågavarande administrativa uppgifter som härigenom arbete tas tillvara i den mån så kan ske utan skulle läggas på domstolen torde genom att rättssäkerheten blir lidande. lämpliga anordningar kunna bemästras utan Att tidigare framlagda förslag om förenkatt domstolens ledamöter behöver betungas i ling av arbetsformerna för dispensföredragnågon nämnvärd grad. Betänkligheterna ur ningen ej lett till resultat torde enligt domdenna synvinkel torde därför inte ha större stolskommittén böra ses mot bakgrunden av tyngd. reglerna om ändringsdispens. Den omständigOm nedre justitierevisionen avskaffas blir heten att prövningstillstånd kan meddelas, enligt domstolskommittén den kanske mest om anledning förekommer till ändring i det betydelsefulla av de frågor som måste lösas slut, vartill hovrätten kommit, gör nämligen hur högsta domstolens behov av arbetskraf- att dispensprövningen måste omfatta även ter för målens beredande och föredragning i det överklagade avgörandets materiella rikfortsättningen skall tillgodoses. Bl. a. aktuali- tighet. Beslutet i dispensfrågan kommer där32
med visserligen formellt men inte reellt att skilja sig från ett avgörande i sak. Med de av domstolskommittén föreslagna nya dispensgrunderna blir läget i viss mån ett annat. 1 och med att högsta domstolen inte längre är bunden av ändringsdispensens krav har förutsättningarna för en förenkling av dispensföredragningen ökat. Även om gällande regler behålls beträffande föredragning på fullsutten avdelning torde därför en översyn av bestämmelserna i vad de avser dispensföredragningen vara motiverad. Kommittén anför härutinnan närmare följande. Genom det tryck som före dispensföredragningen tillställs de i prövningen deltagande ledamöterna får dessa i förväg kännedom om vad målet gäller, de omständigheter på vilka parterna grundat sina yrkanden i de lägre instanserna samt dessas bevisbedömning, övriga domskäl och domslut. Dispens kan enligt de av domstolskommittén föreslagna grunderna, om prejudiciella motiv inte föreligger, beviljas endast under förutsättning av särskilda omständigheter och synnerliga skäl. Enligt kommitténs förslag åligger det klaganden att i fullföljdsinlagan närmare ange vad han åberopar i dessa avseenden. Med hänsyn till vad nu sagts torde det för dispensprövningen i de flesta fall vara tillräckligt om själva föredragningen begränsas huvudsakligen till en redovisning av parternas yrkanden och argumentering i högsta domstolen, i förekommande fall kompletterade med redogörelse för personalia eller andra fakta som kan ha betydelse för ställningstagandet men inte framgår av det nämnda materialet. Domstolskommittén föreslår att regler om förenklad föredragning i anslutning till vad nu anförts tas upp i arbetsordningen för justitierevisionen. Förutsättning för att sådan föredragning skall komma till användning är att tillräckligt underlag redan med denna fö re dragnings form skapas för högsta domstolens prövning. I vidlyftiga eller mera invecklade mål kan även i fortsättningen en fullständig föredragning bli nödvändig. Bl. a. måste hänsyn tas till de svårigheter att tillgodogöra sig materialet som genomgången av SOU 1971:59 3
trycket kan bjuda i sådana mål. Valet av föredragningsform ur såväl dessa som andra synvinklar måste i första hand bero på föredragandens omdöme. Gäller dispensprövningen endast ett måls prejudikatintresse torde med hänsyn till den precisa frågeställningen bedömningen inte behöva innebära större vanskligheter. Förenklad föredragning måste då regelmässigt anses tillräcklig. Är det däremot fråga om annan dispensgrund kan det vara svårare att avgöra vilken föredragningsform som är den lämpligaste. Föredragandens ställningstagande till föredragningsformen underlättas genom klagandens skyldighet att i samband med ansökan om prövningstillstånd ange de omständigheter som han åberopar. Anser föredraganden att omständigheterna inte är av beskaffenhet att kunna föranleda prövningstillstånd, bör som regel väljas förenklad föredragning. Förenklad föredragning bör å andra sidan också användas om det framstår som uppenbart med hänsyn till omständigheterna att dispens bör meddelas. Förenklad föredragning är enligt domstolskommittén inte heller utesluten i andra fall. Någon för alla förhållanden gällande regel kan med hänsyn till målens varierande beskaffenhet inte ställas upp. Vid tvekan synes det lämpligaste vara att föredraganden för sin del bereder sig på fullständig föredragning av målet. Skulle det senare visa sig att högsta domstolen anser fullständig föredragning obehövlig, finns alltid möjlighet att begränsa framställningen i enlighet med domstolens önskningar. En från arbetssynpunkt mera besvärande situation kan uppkomma om föredraganden inställt sig på förenklad föredragning men högsta domstolen finner denna föredragningsform otillräcklig. För sådant fall kan det bli nödvändigt att föredragningen uppskjuts. Till skillnad från dispensprövningen förutsätts prövningen på fullsutten avdelning skola på samma sätt som hittills omfatta målet i hela dess vidd. Då här alltså inte föreligger de särskilda skäl som åberopats i fråga om föredragningen av dispensmål, har domstolskommittén funnit reglerna om förenklad 33
föredragning böra begränsas till dessa sistnämnda. 5.2.3 Medverkan från högsta domstolens sida vid måls förberedande
står klart att en inte obetydlig arbetslättnad skulle vinnas därigenom. Det synes emellertid böra överlämnas åt högsta domstolen att förfara härutinnan på sätt den finner lämpligast.
Med hänsyn till osäkerheten i tveksamma fall om vilken föredragningsform som högsta 5.2.4 Föredragningspromemoriorna domstolen önskar har domstolskommittén Om förenklad föredragning tas upp i arbetsövervägt möjligheten att föredraganden be- ordningen för nedre justitierevisionen som reds tillfälle att innan han beslutar i frågan en tillåten och lämplig arbetsform bör i samråda med någon ledamot av domstolen. samband härmed också reglerna om promeEn sådan möjlighet skulle kunna öka använd- morieskrivning förenklas. 1 princip torde ningsområdet för den förenklade föredrag- större krav inte böra ställas på innehållet i de ningen och därmed medföra en nedskärning anteckningar, som ligger till grund för en av tiden för dispensföredragning. Häremot föredragning, än på föredragningens innehåll. kan emellertid enligt kommittén invändas att Redan av denna anledning leder den förenkdetta samråd kunde komma att innebära en lade föredragningen till att nuvarande geneinte oväsentligt ökad arbetsbörda för veder- rella krav på promemorieskrivning inte bör börande ledamot. Visserligen förutsätter la- upprätthållas. Det torde emellertid inte fingen om högsta domstolens sammansättning nas skäl för att i fråga om minnesanteckoch tjänstgöring att målen i allmänhet tillde- ningar ha olika bestämmelser beroende på las ledamot såsom referent, vilken har att om ett mål skall föredras på dispensavdelmeddela erforderliga anvisningar för målets ning eller på fullsutten avdelning. Bedömberedande. Enligt den praxis som utbildats ningen måste i båda fallen bli densamma. utses emellertid referent merendels endast i Kraven på behållande av promemorieskrivde relativt få mål, vari prövningstillstånd ningen i nuvarande form synes huvudsaklimeddelats och som skall avgöras efter huvud- gen bottna i det värde man velat tillmäta förhandling eller annan muntlig förhandling. promemoriorna vid sidan av deras uppgift En mera utbredd användning av referentin- som hjälpmedel vid föredragningen. Man har stitutet skulle tynga högsta domstolens arbe- härvid särskilt framhållit dels den möjlighet te. Härtill kommer att om samrådsmöjlighe- som promemorian ger till insyn i och konten skulle bli av praktiskt värde den referent troll av högsta domstolens och nedre justitiesom givit anvisningar om föredragningen revisionens arbete, dels promemorians betymåste deltaga i avgörandet av dispensfrågan. delse för ledamöterna vid genomgång av Detta förutsätter en samordning av ledamö- målet efter föredragningen. Vad beträffar ternas indelning till tjänstgöring och revi- det första av de åberopade skälen kan härsionssekreterarnas fö re dragnings turer som emot invändas att även om fullständiga prokan vara svår att genomföra. Enligt de princi- memorior upprättas detta inte innebär garanper som för närvarande tillämpas är, medan ti för att vad som tagits upp i en promemoria beredandet av ett mål för dispensföredrag- också läggs fram för högsta domstolen. Å ning pågår, sammansättningen av den avdel- andra sidan kan det inte uteslutas att om än ning, på vilken föredragningen skall äga rum, något material saknas i promemorian domännu oviss. En generell medverkan från leda- stolen får kännedom därom direkt ur akten. möternas sida i förevarande hänseende torde Någon skyldighet för domstolens ledamöter med hänsyn till vad som anförts inte böra att läsa promemorian finns inte. Parterna föreskrivas. Det sagda utesluter inte att sam- kan inte, lika litet som då ett mål avgjorts på råd som här avses undantagsvis bör kunna handlingarna i hovrätt, säkert veta med vilkomma till stånd, om det för föredraganden ken noggrannhet ledamöterna tagit del av 34
materialet. Det bör emellertid kunna förutsättas såväl att föredraganden vinnlägger sig om att ej vid föredragningen utelämna något som kan ha betydelse för målets prövning, som att ledamöterna, om de har behov av att ytterligare studera processmaterialet, gör detta även utan tillgång till promemoria. I sammanhanget bör erinras att mycket beror av det sätt på vilket parterna utför sin talan i domstolen. Om detta sker i överensstämmelse med anvisningarna i rättegångsbalken, skapas härigenom de bästa garantierna för att ingenting som parterna anser vara av vikt för prövningen förbises av domstolen. Vad beträffar promemoriornas betydelse för högsta domstolens ledamöter med hänsyn till deras möjligheter att efter föredragningen vid behov lätt ta ytterligare del av processmaterialet, kan denna synpunkt väl inte lämnas utan beaktande. Värdet får dock ej överskattas. Flertalet promemorior torde överhuvudtaget inte läsas av ledamöterna. Något behov av att på detta sätt komplettera föredragningen uppkommer nämligen i praktiken endast i undantagsfall, då ett mål är av särskilt vidlyftig eller invecklad beskaffenhet. Obligatorisk promemorieskrivning i alla mål kan således knappast vara motiverad av nu förevarande anledning. Det bör för övrigt hållas i minnet att ledamöterna alltid har tillgång till utskrift av underrätternas domar ävensom annat skriftligt material, som i allmänhet ger ett tillräckligt underlag för de fortsatta övervägandena efter föredragningstillfället som kan komma ifråga. I den mån promemoriekravet avser att möjliggöra kontroll från ledamöternas sida av föredragandens redovisning av målet, saknar det berättigande. En sådan kontroll förutsätter, om den skall ha någon verklig uppgift, att genomgång sker av akten i målet. Ej heller kan - bl. a. med hänsyn till den utförlighet med vilken underrätternas domar numera skrivs — promemoriornas värde som underlag för inhämtande av vad som förekommit i tidigare av högsta domstolen efter fördragning avgjorda mål eller för offentliggörande i tryck av redogörelse för prejudikatmål anses sådant, att promemorieskrivningen av denna SOU 1971:59
anledning inte kan undvaras. Beträffande promemorieskrivningen i nuvarande omfattning anför domstolskommittén slutligen att dess behållande kunde vara motiverat om det därmed förenade arbetet uppvägdes av arbetsbesparing i annan form. Så är dock enligt kommittén inte fallet. Det kunde tyckas att, om allt av betydelse för prövningen av ett mål måste återges i promemorieform, den efterföljande föredragningen mer eller mindre förlorar berättigande. Föredragningen skulle kunna ersättas av att domstolens ledamöter var för sig före överläggningen läste promemorian. Medverkan från revisionssekreterarens sida efter promemorians upprättande skulle alltså kunna i huvudsak inskränkas till närvaro vid sammanträdet för att vara ledamöterna behjälplig vid behövlig ytterligare genomgång av materialet och för att tillhandagå med erforderlig rättsutredning. En sådan omläggning av de nuvarande arbetsformerna vore dock med all säkerhet inte lycklig. Enbart läsning i förväg av en promemoria ger inte den ledning och det underlag för gemensam diskussion om målet och dess utgång, som oavsett vilken kännedom ledamöterna redan vunnit om omständigheterna i målet — föredragningen skänker. Ur denna synvinkel är föredragningen överlägsen som arbetsform. Den kan inte ersättas av en aldrig så fullständig promemoria. Med åberopande av det anförda förordar domstolskommittén att de i arbetsordningen för nedre justitierevisionen upptagna reglerna om minnesanteckningar får sådant ändrat innehåll, att någon generell skyldighet att föra anteckningar av detta slag inte vidare skall finnas. I princip torde det få ankomma på föredraganden att efter eget skön avgöra om och i vilken utsträckning minnesanteckningar behöver föras i ett mål. Principen bör dock inte upprätthållas undantagslöst. I vissa fall kan svårigheterna att ur akten inhämta och på ett överskådligt sätt framlägga materialet utan tillgång till systematiserad skriftlig sammanställning av innehållet i handlingarna vara sådana, att med hänsyn till den tyngande inverkan, som avsaknad av minnes35
anteckningar på detta sätt skulle kunna få på någon annan regel än den för all föredraghögsta domstolens arbete, frågan om förande ning föreslagna, nämligen att föredragningen av dylika anteckningar inte kan under alla skall omfatta en ordnad och fullständig redoförhållanden bli uteslutande en angelägenhet görelse för vad handlingarna i målet innehålför föredraganden. Om minnesanteckningar ler av betydelse för den prövning varom är från den åberopade synpunkten behövs eller fråga. Hur pass fullständig föredragningen i inte beror på omfattningen av aktmaterialet ett visst dispensmål bör vara beror på hur och målets beskaffenhet. Frågan får kanske mycket av handlingarnas innehåll som är av främst aktualitet i vissa större specialmål betydelse för dispensprövningen. En särregel såsom expropriationsmål, jorddelningsmål, kan leda till längre gående förenklingar än vattenmål och patentmål. Ehuru föreskrift vad som är avsett. Av dessa skäl bör den om minnesanteckningar alltjämt bör finnas i föreslagna särskilda bestämmelsen om förearbetsordningen, synes det emellertid inte dragning av dispensmål utgå. vara nödvändigt eller lämpligt att frågan I fråga om föredragningspromemoriorna regleras närmare där. Det mest praktiska framhålls i yttrandet att det kan accepteras torde i stället vara att föredragandens skyl- att, om föredragningen av ett dispensmål i digheter i förevarande avseende blir beroen- ett visst fall kan begränsas till vissa delar av de av grunder som högsta domstolen äger att aktmaterialet, även promemorian begränsas i besluta i anslutning till vad kommittén an- motsvarande mån, ehuru detta kan betyda fört. att man till en del bortser från de ändamål Minnesanteckningar, som föredragande som en mera fullständig promemoria kan även enligt domstolskommitténs förslag blir tillgodose vid sidan av syftet att utgöra ett skyldig att föra, bör på samma sätt som nu hjälpmedel vid föredragningen. Promemoria undertecknas av föredraganden och bevaras i bör emellertid alltid upprättas, och man har akten. De blir liksom hittills offentliga hand- på alla promemorior rätt att ställa det kravet lingar. Vad angår anteckningar som upprät- att de skall innehålla allt som är av betydelse tas utan att skyldighet föreligger därtill blir för den prövning som är aktuell. frågan om de skall betecknas som offentliga I yttrandet förordas vidare att alla promeeller inte beroende pä förfarandet med dem morior, oavsett deras större eller mindre efter föredragningen. Läggs de in i akten, blir fullständighet, skall förvaras i akten och även sådana anteckningar offentliga hand- därmed bli offentliga handlingar. lingar. 5.2.5 Författningsförslag Domstolskommitténs betänkande innefattar i fråga om nedre justitierevisionen förslag till ändringar i 21-23 §§ arbetsordningen. Förslaget återges i bilaga till förevarande betänkande (bilaga C). 5.2.6 Särskilt yttrande av herr Wiklund Till domstolskommitténs betänkande är fogat ett särskilt yttrande av ledamoten av kommitténs rådgivande nämnd, advokaten Holger Wiklund. Enligt vad som anförs i yttrandet finns inte något bärande skäl att i fråga om föredragningen av dispensmål ha 36
5.3 Remissyttrandena mitténs förslag
över
domstolskom-
5.3.1 Nedre justitierevisionens ställning Förhållandevis få remissinstanser har i sina yttranden över kommitténs betänkande berört frågan om nedre justitierevisionens ställning. Någon ståndpunkt har därvid i allmänhet inte tagits, under hänvisning till att ytterligare utredning bör komma till stånd. Högsta domstolens ledamöter förklarar sig inte ha anledning att f. n. ingå på frågan, eftersom kommittén inte framlagt något förslag. De remissinstanser som mest markerat uttalar sin anslutning till domstolskommitténs SOU 1971:59
ståndpunkt att nedre justitierevisionen bör måste det accepteras, att organisationen upphöra i sin nuvarande form är hovrätten framstår som föråldrad och att det så småöver Skåne och Blekinge, riksrevisionsverket ningom blir ofrånkomligt att inordna revisiooch länsåklagarmyndigheten i Gävleborgs nen i högsta domstolen som ett domstolens län. Hovrätten understryker i sitt yttrande kansli. De olägenheter som blir följden därav att en tillfredsställande lösning på de frågor för högsta domstolens del bör inte överskatsom hänger samman med nedre justitierevi- tas, särskilt som en del fördelar också torde sionens arbetsorganisation inte synes kunna följa av en samordning. En förutsättning vinnas förrän nedre justitierevisionen såsom härför är givetvis att såväl administrativa som ett särskilt ämbetsverk avskaffas och högsta judiciella krav på den blivande chefen för domstolen erhåller ett kansli som står under kansliet ställs tillräckligt högt. domstolens direkta ledning och kontroll. Hovrätten för Västra Sverige anser att Länsåklagarmyndigheten uttalar att man av flera skäl kan åberopas till stöd för domstolsredogörelsen för arbetsformerna bibringas kommitténs principiella inställning men att det bestämda intrycket att en direkt till den reella skillnaden mellan denna uppfatthögsta domstolen knuten och av högsta ning och ett system med status quo ej synes domstolen ledd kansliorganisation skulle vara betydande, eftersom högsta domstolens innebära en lämpligare lösning och erbjuda inflytande på arbetet i nedre justitierevisiomöjligheter till rationaliseringar och minsk- nen torde vara ordnat på ett betryggande ning av handläggningstiderna. sätt. Svea hovrätt framhåller att slutlig ställning Flera remissinstanser ställer sig positiva till till frågan om den förberedande handläggden av domstolskommittén uttalade meningen i högsta domstolen inte lämpligen ningen utan att dock ta uttrycklig ställning i kan tas förrän spörsmålet om domarutbildorganisationsfrågan. Sålunda anför hovrätten ningen och domarkårens utformning utretts för Nedre Norrland - som i motsats till kommittén anser någon mer omfattande el- och utredningsarbetet redovisats. Uttalanden ler ingripande ändring i de interna arbetsfor- av samma innebörd görs av bl. a. Föreningen merna inte böra företas fristående från en Sveriges häradshövdingar och stadsdomare planerad omorganisation — att det borde öka och Sveriges akademikers centralorganisation förutsättningarna för samråd och samverkan (SACO). Tre remissinstanser kritiserar domstolsmellan högsta domstolens ledamöter och revisionssekreterarna och öppna möjligheter kommitténs principuttalande angående nedtill rationellare arbetsrutiner om justitierevi- re justitierevisionens framtida ställning. Dessionen förenades med högsta domstolen. sa är justitiekanslern (JK), nedre justitiereviAdvokatsamfundet uttalar att rationellast sionen och länsstyrelsen i Göteborgs och möjliga handläggning av målen i högsta dom- Bohus län. stolen utan eftersättande av rättssäkerheten JK erinrar om faran av att högsta domstobör eftersträvas och att, om denna målsätt- len, särskilt dess ordförande och ordförandening anses bäst kunna uppnås genom att na på avdelningarna, genom administrativa nedre justitierevisionen inlemmas i högsta göromål får mindre tid för sin dömande domstolen, traditionssynpunkten inte bör få verksamhet. Erfarenheter i andra sammanhindra en sådan omorganisation. £« ledamot hang ger vid handen att dylika verkningar av nedre justitierevisionen anför i särskilt svårligen kan undgås. De invändningar som yttrande att den hittillsvarande dualismen framförts mot nedre justitierevisionens fortmellan högsta domstolen och revisionen fun- bestånd som självständigt verk har i huvudgerar förvånansvärt tillfredsställande. Att så sak grundats på förment logiska och princiär förhållandet torde bäst omvittnas därav, piella skäl. Invändningarna synes emellertid att krav på en organisatorisk samordning inte väga lätt med hänsyn till att den nuvarande framträtt med nämnvärd styrka. Emellertid organisationen torde väl fylla sina uppgifter. SOU 1971:59
Nedre justitierevisionen anser att starka praktiska skäl talar för att behålla nuvarande ordning. Några anmärkningar att högsta domstolens arbete därigenom skulle ha försvårats eller att någon fara för rättssäkerheten skulle ligga däri har inte försports. Genom föreskrifter i arbetsordningen är väl sörjt för att högsta domstolen skall ha erforderligt inflytande på verksamheten vid justitierevisionen. I yttrandet anförs vidare bl. a. Utan någon undersökning av omfattningen av de administrativa uppgifter som skulle läggas på högsta domstolen, om justitierevisionen upphörde i sin nuvarande form och anslöts direkt till domstolen, vill kommittén bagatellisera dessa uppgifter. De torde enligt vad kommittén anför genom lämpliga anordningar kunna bemästras utan att domstolens ledamöter behöver betungas i någon nämnvärd grad. Förmodligen avser kommittén härvid en långt gående delegering av beslutanderätten i administrativa frågor till en kanslichef. Det vill dock synas som om i varje fall högsta domstolens ordförande såsom det samlade verkets chef trots en sådan delegering måste ha ansvar för verksamhetens behöriga gång och därigenom få åtskilliga nya arbetsuppgifter, exempelvis att fastställa olika instruktioner och direktiv rörande verksamheten, att i förekommande fall överpröva kanslichefens beslut i personalfrågor och att åtminstone under hand taga ställning i allehanda kamerala angelägenheter av skiftande slag. Sannolikt skulle även övriga avdelningsordförande komma att i betydligt högre grad än för närvarande belastas med administrativa göromål avseende arbetets planering samt ökad tillsyn över expeditionsgöromålen. För den händelse några statsfinansiella synpunkter legat bakom kommitténs ställningstagande i organisationsfrågan bör framhållas att några större besparingar icke torde uppnås genom en sammanslagning. Arbetsuppgifterna kvarstår och kräver helt säkert lika mycket personal. Under inga förhållanden får ekonomiska synpunkter medföra att högsta domstolens ledamöter belastas med arbete som kan utföras av annan personal. Om högsta domstolens författningsenliga ställning skulle förändras under den pågående grundlagsreformen och därvid "logiken" skulle anses kräva, att den föredragnings- och kansliorganisation som nu utgör nedre justitierevisionen direkt anslutes till högsta domstolen, bör redan nu understrykas att denna 38
organisation bör sammanhållas som en enhet och ej som i hovrätterna uppdelas på domstolens avdelningar, något som skulle kunna leda till olika praxis i vissa hänseenden på skilda avdelningar och därigenom äventyra den enhetliga rättstillämpningen i högsta instans. Vidare må framhållas följande. Nedre justitierevisionens ordförande, som regelmässigt har stor erfarenhet av föredragandenas arbete och god kontakt med avdelningsordförandena i högsta domstolen, har vid sidan av sina administrativa arbetsuppgifter en viktig funktion att fylla genom att ge råd och handledning åt revisionssekreterare, som ställs inför problem och situationer vilka fordrar särskild erfarenhet och kunnighet i fråga om förfarandet i högsta domstolen. Genom att dessa råd ges av en utanför domstolen stående självständig befattningshavare blir de inte bindande för domstolen på samma sätt som om de lämnades av en domstolsledamot. Detta torde i många fall vara en fördel för högsta domstolen. Om befattningen som nedre justitierevisionens ordförande skulle utbytas mot en kanslichef är det angeläget att denne befattningshavare alltjämt är en person med domarutbildning och stor erfarenhet av föredragning i högsta domstolen. I annat fall kan det befaras, att föredragandena förlorar det stöd de för närvarande kan få av sin närmaste chef och att högsta domstolens ledamöter kommer att i onödan belastas med rådfrågning. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framhåller att nedre justitierevisonen - med dess grundmurade anseende för skicklighet, skarpsinnighet och noggrannhet - torde utgöra en ytterst värdefull förtroendetillgång för det allmänna domstolsväsendet i vårt land. Det torde bli svårt att skapa samma förtroende för en inbyggd kansliorganisation. Man torde vidare heller inte kunna komma ifrån att, vid en förändring av föredragandeorganisationen, avsevärda risker föreligger att justitieråden inte så koncentrerat som för närvarande skulle kunna ägna sig åt själva den rättsliga prövningen. Därest emellertid den nya organisationsformen genomförs synes hinder ej föreligga att — av hänsyn till en ända från 1600-talet fortlevande namntradition — nyttja benämningen nedre justitierevisionen på högsta domstolens kansli.
5.3.2 Allmänna synpunkter på föredragning som arbetsform Remissinstanserna utgår i allmänhet från att föredragningen bör behållas både i dispensmål och i mål som på fullsutten avdelning avgörs utan huvudförhandling. Högsta domstolens ledamöter (justitierådet Conradi skiljaktig) finner det tydligt att någon lämpligare arbetsform inte står till buds i sådana mål. Att ersätta föredragningen med en ordning, där den icke systematiserade akten i målet före avgörandet cirkulerar mellan de i avgörandet deltagande justitieråden, bör under inga förhållanden komma i fråga. Den arbetsökning, som med en sådan arbetsmetod skulle uppkomma på ledamotssidan, kan beräknas avsevärt överstiga den arbetsbesparing, som skulle kunna uppnås på föredragandesidan. Vidare skulle möjligheten att hålla gemensam överläggning, medan alla ledamöterna har målet aktuellt, allvarligt försämras. Fördelarna med den kollegiala organisationen skulle därmed i kännbar mån gå till spillo. Justitierådet Conradi anser däremot att en förenkling nog borde kunna uppnås genom att i flertalet fall av dispensprövning föredragning inte skulle behövas utan prövningen i stället kunna ske i anslutning till att dispensavdelningens ledamöter i tur och ordning läste akten. Liknande synpunkter anförs av en underrätt. 5.3.3 Förenklad föredragning Domstolskommitténs förslag om införande av regler för förenklad föredragning har fått ett blandat mottagande. Sålunda har justitierådet Conradi, JK, JO, Svea hovrätt, Göta hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige, hovrätten för Övre Norrland och åtskilliga underrätter i huvudsak godtagit förslagen eller lämnat dem utan erinran, medan högsta domstolens flesta ledamöter, nedre justitierevisionen, hovrätten för Nedre Norrland, advokatsamfundet, flera underrätter och SACO avgivit yttranden av avstyrkande innebörd. Justitierådet Conradi finner antagligt att de nya bestämmelserna leder till väsentligt SOU 1971:59
förenklad dispensprövning. Ofta torde de i prövningen deltagande ledamöterna för att kunna fatta sitt beslut inte behöva göra mera än att ta del av underinstansernas domar och skrifterna i högsta domstolen. Detta bör i sin tur kunna leda till att det blir möjligt att minska justitierådens och revisionssekreterarnas antal. JK framhåller att förslaget bör ses mot bakgrund av nuvarande rutin vid dispensföredragning, vilken ej föreslås ändrad. Enligt denna rutin tillställs de i dispensprövningen deltagande ledamöterna regelmässigt i förväg det s. k. trycket, innehållande bl. a. de lägre instansernas domar. Redan genom läsningen av trycket torde ledamöterna kunna bilda sig en god uppfattning om huruvida dispensskäl finns. Därtill kommer att revisionssekreteraren läst målet i dess helhet och är beredd att redovisa eventuella dispensskäl samt att den i kommitténs förslag nämnda redogörelsen lämnas genom fullständig uppläsning av parternas i högsta domstolen ingivna skrifter. Risken för att dispensskäl i mål av normal beskaffenhet skall bli oupptäckta med denna rutin torde vara så liten att man kan bortse från den. Samma mening har hovrätten för Övre Norrland som betonar att det står parterna fritt att i sina inlagor anföra allt vad de finner av vikt för dispensfrågan. Av bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge framhålls att en inskränkning av föredragningen för tillståndsprövning synes vara en förutsättning för att ändringarna beträffande dispensförutsättningarna skall få önskad effekt. Bland de remissinstanser som avstyrkt ändringsförslagen märks i första hand högsta domstolens flesta ledamöter. Ledamöterna anför i denna del. På varje föredragning måste naturligtvis det kravet oawisligen ställas, att den skall innefatta en redogörelse för allt material som kan inverka på den prövning, för vars skull föredragningen sker. Något undantag härifrån bör icke komma i fråga. Det är ej heller tillrådligt att införa någon bestämmelse som skulle kunna uppfattas som ett undantag från den för all föredragning grundläggande principen om fullständig redovisning av det 39
relevanta materialet. Så är emellertid fallet det rör spörsmålet huruvida medhjälparen med den i 22 § andra stycket arbetsord- fö re farit vårdslöst. ningen för nedre justitierevisionen föreslagna Även från advokatsamfundets sida frambestämmelsen om förenklad föredragning, ehuru dess syfte icke torde vara att begränsa hålls att möjligheterna att förenkla föredragtillämpningen av nämnda princip. Den kan i ningen för tillståndsprövningen är avhängiga stället antagas vara avsedd att fastslå en låt vara icke ovillkorlig presumtion för att en- av frågorna om högsta domstolens bundendast det material som anges i bestämmelsen, het av den precisering som i dispensansökan dvs. partsinlagorna i högsta domstolen, är av skett av de omständigheter, vilka åberopas intresse vid dispensprövningen. Presumtio- till stöd för att tillstånd skall meddelas. nen torde få ses mot bakgrunden av den Nedre justitierevisionen anser det vara inställning kommittén på en annan punkt svårt att överblicka i vilken omfattning de tycks ha intagit, nämligen att högsta domstolen - frånsett förekomsten av prejudikatskäl nya dispensgrunderna kan leda till förenklad - endast har att pröva om de av klaganden föredragning. Det synes emellertid som om åberopade motiven för fullföljd är av beskaf- redovisningen ej sällan måste bli av i stort fenhet att föranleda prövningstillstånd. sett samma omfattning som en dispensföredragning enligt gällande ordning. Härom anLedamöterna framhåller att en sådan beförs ytterligare. gränsning av prövningssektorn, enligt vad i annat avsnitt av remissyttrandet närmare utFör att avgöra om och i vad mån ett fall vecklats, inte är godtagbar med hänsyn till skiljer sig från ett tidigare avgörande kan bl. a. officialprincipen i brottmål samt att behövas en ingående redogörelse för utredI andra fall torde det dessutom målens varierande beskaffenhet ningen i målet. vara riktigt att föredragningen kan förenklas. gör att man inte kan uppställa en presumSärskilt det förhållandet att en detaljerad tion, innebärande att endast partsinlagorna i redovisning av vittnesmål och annan muntlig högsta domstolen är av intresse vid dispens- bevisning i många fall kan underlåtas, efterprövningen. I yttrandet uttalas vidare. som det icke är fråga om en materiell prövning av saken, torde innebära en väsentlig Det måste få bero på omständigheterna i lättnad. I ett stort antal fall måste det dock varje särskilt fall vilket material som behöver bli svårt att avgöra hur pass utförlig föredragmedtagas vid en föredragning för att allt av ning som erfordras, och föredraganden torintresse skall bli redovisat. Ibland kan för de i sådana situationer nödgas för säkerhets detta ändamål vara tillräckligt, att redogörel- skull lämna en fullständig redovisning av se lämnas för partsinlagorna i högsta domsto- materialet. len. I talrika fall måste däremot föredragKommitténs förhoppningar att de nya ningen komma att omfatta även annat mate- dispensgrunderna skall kunna leda till betyrial. Detta beror - förutom på officialprinci- dande förenkling av föredragningen vilar i pens tillämpning i många mål - på sådana stor utsträckning på den förutsättningen, att faktorer som att parterna i sin argumentering klagande i enlighet med vad som åligger i högsta domstolen brukar genom mer eller honom närmare anger de omständigheter mindre generella hänvisningar åberopa sina han åberopar till stöd för att prövningstillanföranden i tidigare instanser och utredning stånd skall meddelas. Motsvarande regler som där förebragts och att domskälen finns emellertid redan nu i rättegångsbalken mången gång är så avfattade, att de replierar och erfarenheterna av deras efterföljd är på förhållanden, som icke alls eller endast nedslående. I de flesta fall - även när revidelvis återgivits i domen. Nämnas må också, sions- eller besvärsinlagan är författad av en att innan prövningstillstånd meddelas av pre- advokat — inskränker sig skälen för prövjudikatskäl målet måste föredragas i hela den ningstillstånd till några rader, i vilka klaganomfattning som fordras för att prövningsav- den med hänvisning till lagtexten framför delningen skall kunna bedöma, om prejudi- påståendet att målet enligt hans uppfattning katfrågan verkligen blir aktuell, därest målet fyller där uppställda villkor för meddelande dispenseras. Ett mål, som inrymmer en av prövningstillstånd. Det torde då bli prejudikatmässig fråga om skadeståndsansvar nödvändigt för revisionssekreteraren att ur för anlitad medhjälpares vårdslöshet, behöver exempelvis föredragas även till den del materialet framlägga allt som kan vara av betydelse för frågan om prövningstillstånd. 40
vikten av att bättre möjligheter till samråd mellan ledamöterna och revisionssekreterarna kommer till stånd samt att revisionssekreterare i tveksamma fall kan få för honom bindande besked från referent, t. ex. angående det mått av fullständighet vid föredragningen, som önskas i det särskilda fallet. Enligt vad som bl. a. anförs till stöd för denna mening skulle för avdelningen ofta uppkomma den vinsten att onödig föredragning undveks. Det torde inte behöva befaras att revisionssekreterarna särskilt ofta eller i oträngt mål skulle begagna sig av möjligheten för rådföring, och den vinst som skulle uppkomma för avdelningen skulle komma också de berörda ledamöterna till godo. Hovrätten för Västra Sverige framhåller däremot att arbetsförhållandena i nedre justitierevisionen borde medge ett vidsträckt Rent allmänt torde kunna sägas att i och samråd mellan föredragande revisionssekreteför sig lovvärda förenklingar kan ur rationaliseringssynpunkt visa sig vara av tvivelaktigt raren och antingen ordföranden i nedre justivärde, om förenklingarna inte sker över hela tierevisionen eller annan äldre revisionssekrelinjen utan begränsas till vissa avsnitt eller terare med stor erfarenhet av föredragning grupper som inte så alldeles lätt låter sig inför högsta domstolen. Advokatsamfundet skilja från andra. Valet av metod kan då vålla anser att kommittén på ett övertygande sätt mera besvär och tidsutdräkt än vad förenkbelyst de praktiska svårigheter som gör det lingarna eljest skulle inbespara. olämpligt med en organisation, innebärande En ofta återkommande synpunkt är att att föredraganden hos referent skulle kunna det inte torde vara nödvändigt att införa inhämta direktiv om lämplig föredragningsdetaljerade författningsbestämmelser om hur form. föredragning skall gå till utan att det liksom enligt gällande arbetsordning för nedre justitierevisionen bör anförtros åt högsta 5.3.5 Föredragningspromemoriorna domstolen själv att meddela närmare anvis- Allmänt kan sägas, att de remissinstanser ningar. Detta anförs både av remissinstanser som godtagit domstolskommitténs förslag som avstyrkt domstolskommitténs förslag om förenklad föredragning i regel också på och av sådana som i princip ställt sig positiva liknande skäl tillstyrkt förslaget om lättnatill de föreslagna ändringarna. Bland de der i fråga om upprättande av föredragningsremissinstanser som särskilt framhållit syn- promemorior, medan sistnämnda förslag punkter av denna art märks JO, nedre justi- mötts av erinringar från samma instanser tierevisionen, hovrätten över Skåne och Ble- som motsatt sig förenklad föredragning. kinge, flera underrätter, Landsorganisationen JK säger sig dela domstolskommitténs i Sverige och SACO. uppfattning att en promemorias främsta syfInte heller hovrätten för Nedre Norrland anser att det av de nya dispensgrundernas utformning utan vidare följer att föredragningen kan begränsas till en redovisning av parternas yrkanden och argumentering i högsta domstolen. Bortsett från mål där den fullföljda talan är uppenbart ogrundad lär i åtskilliga fall prövningen av om de för dispens stadgade förutsättningarna är för handen förutsätta att ändringsyrkande och grunderna därför sätts i relation till sakläget och det sätt varpå detta rättsligen bedömts. Hovrätten föreställer sig att föredraganden i betydligt större utsträckning än kommittén tänkt sig skulle komma att ställas inför fall där valet mellan den ena eller den andra föredragningsformen vållar osäkerhet och tvekan. Hovrätten anför vidare.
te måste anses vara att utgöra ett hjälpmedel för revisionssekreteraren vid målets föredrag5.3.4 Medverkan från högsta domstolens sida ning och att den förenklade föredragningen vid måls förberedande leder till att ett generellt krav på promemoEndast få av remissinstanserna har berört rieskrivning över huvud inte bör upprätthåldenna fråga. Av några underrätter framhålls las i föredragningsmål. Den reglering komSOU 1971:59
mitten ger denna fråga synes lämplig. Det torde böra föreskrivas att om promemoria ej upprättas skall i akten inläggas ett exemplar av det rubrikförslag innehållande anteckningar om rättsfall och litteratur m. m. som nu utdelas med trycket till ledamöterna. F. n. bevaras dessa ofta värdefulla anteckningar därigenom att ifrågavarande rubrikförslag häftas vid promemorian. Högsta domstolens ledamöter (utom justitierådet Conradi) framhåller att domstolskommitténs förslag främst synes bygga på kommitténs uppfattning att föredragningen i dispensmål mestadels skall kunna begränsas till en redogörelse för partsinlagorna i högsta domstolen, en uppfattning som ledamöterna inte delar. En övergång till det av kommittén förordade systemet kommer att medföra betydande olägenheter i högsta domstolens arbete och försämra möjligheterna till insyn i domstolens och nedre justitierevisionens verksamhet på områden där endast skriftligt förfarande tillämpas. Ledamöterna anför ytterligare. Naturligtvis måste alla möjligheter tillvaratagas att inom den nuvarande ordningens ram underlätta och förenkla arbetet med upprättande av promemorior. På senare tid har den förenklingen vidtagits, att föredragandena ej sällan, i stället för att i promemorian inarbeta innehållet i skriftliga bevis och andra handlingar, t. ex. partsinlagor, låter maskinellt kopiera handlingarna och fogar kopiorna som bilagor till promemorian. Denna metod bör kunna komma till ökad användning. I enstaka grupper av mål, t. ex. dispensmål i vilka det är uppenbart att prövningstillstånd kommer att beviljas och huvudförhandling följa, synes vidare något obligatoriskt krav på föredragningspromemoria icke behöva upprätthållas. Genom föreskrift i arbetsordningen för nedre justitierevisionen bör åt högsta domstolen uppdragas att meddela bestämmelser om i vilka fall föredragningspromemoria kan undvaras och i vad mån den kan upprättas i förenklad form. Även nedre justitierevisionen understryker att en fullständig promemoria inte endast är ett hjälpmedel för föredraganden utan också är ägnad att underlätta domstolsledamöternas arbete efter en dispensföredragning. Den möjliggör dessutom kontroll av vad som 42
framlagts för de i avgörandet deltagande justitieråden och fyller i sådant hänseende samma funktion som offentligheten vid huvudförhandling. Sistnämnda synpunkt utvecklas ytterligare i ett särskilt yttrande av en ledamot av nedre justitierevisionen, som erinrar om att det under förarbetena till rättegångsbalken ifrågasattes att göra föredragningen offentlig. Kontrollsynpunkten angrips emellertid av andra remissinstanser, bl. a. Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare. Enligt föreningens mening dröjer det kvar synsätt på nedre justitierevisionens arbetsformer som hindrar rimliga hänsyn till effektivitetssynpunkter, och det från skilda håll understrukna kravet på promemoriornas offentlighet som rättssäkerhetsgaranti är ett exempel härpå. I själva verket utgör promemoriornas offentlighet inte i och för sig någon garanti men kan bidra till att de av hänsyn till parternas inställning ges en omfattning, som inte alls svarar mot vad som fordras för den rättsliga bedömningen. Hovrätten för Västra Sverige erinrar om att även rättsvetenskapsmän, andra domstolar och myndigheter ej sällan vänder sig till nedre justitierevisionen med begäran att få ta del av viss promemoria. Promemoriorna ger över huvud som "biprodukt" en värdefull samhällsservice, som andra länder torde sakna. Hovrätten hänvisar till förhållandena i USA, där de s. k. "briefings" som inges till domstolarna i tvistemål utarbetas av partsombuden, och i Norge, där vederbörande advokat i lagmansretten eller Höiesteret har att presentera "utdrag" av målet, påminnande om en revisionssekreterarpromemoria. Det vore en förlust för det svenska rättslivet om man generellt avskaffade skyldigheten för revisionssekreterare att upprätta promemoria. Ett beaktande av de nu anförda synpunkterna torde emellertid ligga inom ramen för kommitténs förslag att det skall ankomma på högsta domstolen att bestämma de grunder som skall tillämpas i frågan om och i vilken utsträckning minnesanteckningar skall föras. Lantmäteristyrelsen framhåller för sin del att, när högsta domstolen SOU 1971:59
beslutat att i mål infordra yttrande från styrelsen, föredragningspromemorian väsentligt underlättat arbetet. Flera underrätter och en länsåklagarmyndighet förklarar sig i fråga om promemoriorna uttryckligen instämma i herr Wiklunds uttalande att gällande bestämmelser om skyldighet att upprätta promemorior ej bör ändras och att alla promemorior, oavsett deras större eller mindre fullständighet, skall undertecknas av föredraganden samt förvaras i akten som offentliga handlingar. Även advokatsamfundet avger yttrande av denna innebörd.
6 Överväganden och förslag
6.1 Inledning Huvuduppgiften för de sakkunniga är att utreda hur de mål som det ankommer på högsta domstolen att pröva och avgöra bäst kan beredas. Högsta domstolen har f. n. en stab av föredragande med tämligen lång domarutbildning bakom sig. Målen i högsta domstolen avgörs i mycket stor utsträckning på handlingarna efter föredragning. Av föredragningen hänför sig den övervägande delen till frågor om prövningstillstånd. Den reform i fråga om rätten att fullfölja talan till högsta domstolen som nyligen genomförts innebär väl att möjligheterna att få prövningstillstånd avsevärt inskränks. Det är emellertid ställt utom allt tvivel att en väsentlig del av högsta domstolens arbetstid fortfarande kommer att ägnas åt dispensprövning. Reformen ger dessutom högsta domstolen vidgade möjligheter att utan huvudförhandling avgöra mål vari prövningstillstånd beviljats. Det är tänkbart att föredragningen i begränsad utsträckning kan ersättas av en arbetsform enligt vilken handlingarna i ett mål cirkulerar mellan de i avgörandet deltagande justitieråden. En mera generell omläggning av systemet i denna riktning skulle dock öka ledamöternas arbete och beröva dem möjligheten att omedelbart i anslutning till föredragningen diskutera och avgöra målen. Ett alternativ till den nuvarande ord44
ningen kan vara att även ärenden som gäller prövningstillstånd eller som anhängiggjorts genom extraordinära rättsmedel framläggs för domstolen av parterna eller deras ombud vid muntlig förhandling. En sådan ordning skulle innebära en genomgripande förändring som kan diskuteras från skilda utgångspunkter. De sakkunniga anser sig emellertid inte i förevarande sammanhang ha anledning att överväga en reform av denna innebörd. Det finns alltså ingen anledning räkna med annat än att en kår av föredragande också i fortsättningen måste finnas vid högsta domstolen. Olika synpunkter kan härvid anläggas på föredragandenas rekrytering. Det kan sålunda övervägas om inte den period då en domare tjänstgör i högsta domstolen bör infalla tidigare än för närvarande. Det kan också ifrågasättas om tjänsten bör vara ordinarie. Dessa problem sammanhänger dock med ställningstaganden som bör göras i ett sammanhang angående den framtida domarutbildningen, en fråga som inte omfattas av utredningsuppdraget. De sakkunniga finner vid detta förhållande inte lämpligt närmare utreda dessa frågor utan utgår från att revisionssekreterarna också i fortsättningen utses på samma sätt och på samma grunder som för närvarande. En utgångspunkt för de sakkunniga är vidare att den nuvarande konstruktionen med föredragandena inordnade i ett särskilt verk avskaffas. Att nedre justitierevisionen sålunda upphör som ett i princip självstänSOU 1971:59
digt ämbetsverk innebär att föredragande — och kansliorganisationen knyts direkt till högsta domstolen såsom dennas kansli. I främsta rummet har de sakkunniga alltså att tillse att inte härigenom det biträde som högsta domstolens ledamöter erhåller vid målens beredning försämras. Reformen får inte heller medföra att betungande administrativa uppgifter läggs på högsta domstolens ordförande eller annan ledamot. Härvid bör man skilja mellan å ena sidan den arbetsledning som den dömande verksamheten kräver och å andra sidan administrativa uppgifter i mera egentlig mening. I det förra hänseendet synes ett avskaffande av nedre justitierevisionen som särskilt verk inte i och för sig medföra att på ledamöterna läggs andra uppgifter än sådana som direkt främjar domstolens dömande verksamhet. I vad mån dylika uppgifter är betungande beror på måltillströmningen, målens beskaffenhet och andra faktorer som i varje läge får mötas med lämpliga åtgärder. I det senare hänseendet bör tillses att inte administrativa göromål kommer att åvila högsta domstolens ordförande eller andra ledamöter på ett sätt som hindrar dem i deras viktiga domaruppgift. Detta motiverar att högsta domstolen utrustas med kvalificerad och tillräcklig administrativ personal. Om man avskaffar nedre justitierevisionen som ett fristående ämbetsverk och inordnar dess personal i högsta domstolen, är det vidare viktigt att man uppmärksammar i vad mån detta inverkar på revisionssekreterarnas ställning. Även om man beaktar att dessa författningsenligt är skyldiga att ställa sig högsta domstolens föreskrifter till efterrättelse, kan nuvarande ordning anses innebära att de såsom ledamöter i nedre justitierevisionen har en självständig domaruppgift och en självständig ställning. Ett inordnande av föredragandeorganisationen i högsta domstolen bör inte föranleda någon förändring i detta förhållande. Det ligger i sakens natur att mål som inkommit till högsta domstolen skall omhändertas av revisionssekreterare som självständigt vidtar eller sörjer för de åtgärder som erfordras för målets beredning. SOU 1971:59
Det ansvar som härigenom vilar på revisionssekreterarna begränsas inte av att också ledamöterna i högsta domstolen blir ansvariga för målen redan från den tidpunkt då dessa anhängiggjorts vid domstolen. Revisionssekreterarnas arbete med målen på detta stadium kan dock aldrig vara ett självändamål. Det måste ha en klar inriktning på slutresultatet, målets avgörande. När man bestämmer revisionssekreterarnas uppgifter bör man emellertid också beakta att tjänstgöringen såsom föredragande vid högsta domstolen ingår som ett led i domarbanan. Utbildningsmomentet i tjänstgöringen bör därför betonas. För åtskilliga domare från andra delar av landet medför det personliga uppoffringar att kunna frigöra sig för denna tjänstgöring i Stockholm. Det är angeläget att den har det utbildningsvärde som de har rätt att vänta sig. Den uppfattning högsta domstolens ledamöter bildar sig om revisionssekreterarna bör liksom hittills ha betydelse i befordringsärenden. För att revisionssekreterarnas arbete skall få den inriktning som nu avses är det önskvärt att de får utarbeta och framlägga förslag till avgöranden. Även från ledamöternas synpunkt är det angeläget att den insikt i det särskilda målet som revisionssekreteraren vunnit under dess förberedande behandling utnyttjas vid målets avgörande. För närvarande avger revisionssekreterare betänkande när fullföljt mål föredrages för avgörande på fullsutten avdelning. Denna ordning bör bibehållas. Den får ökad betydelse i samma mån som målen i ökad omfattning avgörs utan huvudförhandling. I övrigt saknas bestämmelser om i vad mån revisionssekreteraren har att tillkännage sin mening eller att avge förslag till avgörande. Det är framför allt önskvärt att revisionssekreteraren, då mål föredrages för tillståndsprövning, skall ha att i förväg ange om han anser att tillstånd bör meddelas eller ej. Även då mål avgörs efter huvudförhandling bör revisionssekreteraren ha att tillkännage sin mening innan ledamöterna yttrat sig och att, i den utsträckning det anses behövligt, upprätta förslag till dom eller slutligt beslut. 45
Samma synpunkter kan anläggas på revisionssekreterarnas medverkan vid ställningstagande till resningsansökningar och i andra ärenden som anhängiggjorts genom extraordinära rättsmedel. I och med att domstolen tillförs en kansliorganisation kommer högsta domstolen som begrepp att få delvis annat innehåll än hittills. Å ena sidan har högsta domstolen uppdrag att utöva Konungens domsrätt. Vid förvaltandet av detta uppdrag utgörs domstolen enligt regeringsformen av justitieråden. Å andra sidan kommer högsta domstolen dessutom att, med ledamöter och kansliorganisation, få ställningen av en självständig statsmyndighet. Högsta domstolens organisation i detta avseende blir ej reglerad genom grundlag, och den del av dess verksamhet som utövas inom kansliet kan ej anses som ett utövande av Konungens domsrätt. Den är konstitutionellt att jämställa med den beredning som utförs i statsdepartementen. Distinktionen kommer till uttryck i praktiken bl. a. i fall då beslut i fråga som angår måls beredning eller i administrativt ärende meddelas av ledamot eller av tjänsteman vid kansliet. Denne handlar då på högsta domstolens men inte på Kungl. Maj:ts vägnar. Högsta domstolens ordförande bör vara den samlade organisationens chef och i första hand ha ansvar för domstolens nya myndighetsfunktioner. Chefskapet avser endast administrationen och berör inte ledamöternas jämbördiga ställning som domare. Under ordföranden bör kansliet förestås av en kanslichef.
angivet antal föredragningsdagar årligen. Enligt vad som anfördes i 1947års betänkande med förslag till arbetsordning för nedre justitierevisionen övervägde de sakkunniga om man inte borde övergå till ett helt annat system för arbetsfördelningen. Att samtliga revisionssekreterare årligen föredrog samma antal dagar behövde ingalunda innebära att arbetet fullt rättvist fördelades mellan dem. För att revisionssekreterarna skulle erhålla nödigt rådrum mellan föredragningarna och på tillfredsställande sätt kunna disponera sin tid och ordna arbetet var det emellertid ofrånkomligt att deras föredragningsskyldighet reglerades genom ett på förhand uppgjort schema, vari de tillgängliga föredragningsdagarna i högsta domstolen uppdelades på samtliga rotlar. Under åberopande av arbetstekniska svårigheter fann de sakkunniga att en fördelning av arbetet i anslutning till de vedertagna grunderna avgjort var att föredra. Från denna utgångspunkt krävdes i första hand en fördelning av föredragningen inför tremansgrupp. I förslaget till arbetsordning upptogs en regel av innebörd att nedre revisionens ordförande årligen före oktober månads utgång skulle uppgöra ordning för föredragningen under nästkommande kalenderår, såvitt gällde tillståndsprövning (och nådeärenden). Vid remissbehandlingen av 1947 års betänkande uppehöll sig högsta domstolens ledamöter tämligen utförligt vid frågan om en allmän plan för varje kalenderår borde upprättas med bestämda dagar för föredragning inför tremansgrupp. Ledamöterna anförde bl. a.
6.2 Beredning och föredragning av mål 6.2.1 Arbetsfördelningen mellan revisionssekreterarna I 1937 års arbetsordning för nedre justitierevisionen föreskrevs att revisionens ordförande årligen före februari månads utgång skulle uppgöra ordning för föredragningsskyldigheten för tiden maj samma år - april följande år. Varje revisionssekreterare skulle i princip erhålla ett visst, i arbetsordningen 46
Även om vissa fördelar med hänsyn till revisionssekreterarnas arbete skulle stå att vinna genom en enligt dessa grunder uppgjord plan, synes ur andra synpunkter lämpligheten av ett dylikt system kunna ifrågasättas. En för så lång period som kalenderår uppgjord plan, vari för varje vecka vissa dagar reserverats för föredragning inför tremansgrupp och vissa dagar för huvudförhandling eller annan handläggning inför dömande avdelning, torde i praktiken knappast kunna följas i någon större utsträckning. Vid bestämmande av lämplig tid för huvudförhandling måste stor hänsyn tagas till förSOU 1971:59
hållandena i varje särskilt fall, och det skulle säkerligen visa sig olägligt om högsta domstolen härvid vore bunden av en på längre sikt bestämd plan. Det kan knappast förutsättas, att mål, däri huvudförhandling skall hållas, komma att bliva så jämnt fördelade mellan olika delar av året att planen kan följas. Sannolikt skulle en i enlighet med de sakkunnigas förslag uppgjord årsplan i så stor omfattning behöva frångås, att den komme att stanna på papperet. Med hänsyn till det nu anförda synas starka skäl föreligga för att man söker lösa frågan om ordningen för revisionssekreterarnas tjänstgöring på ett sätt som innebär mindre bundenhet till reglementariska föreskrifter än som följer av gällande arbetsordning och ett genomförande av de sakkunnigas förslag. En friare inställning till de olika organisationsproblemen är närmast betingad av den ökade samverkan mellan nedre revisionen och högsta domstolen, som det nya rättegångssättet nödvändiggör, men är även i övrigt sakligt grundad och i hög grad ägnad att främja domstolsarbetet i det hela. Med utgångspunkt från det nu sagda synes lämpligast att man avstår från att i arbetsordningen närmare reglera när på revisionssekreterare ankommande föredragning inför tremansgrupp skall fullgöras. 1 stället torde böra överlämnas åt högsta domstolen - närmast ordföranden på varje avdelning — att tid efter annan, lämpligen för så lång tidsperiod som med hänsyn till antalet och beskaffenheten av de till varje avdelning hörande målen och övriga omständigheter är möjlig, i samråd med nedre revisionens ordförande uppgöra plan för målens handläggning på avdelningen, varefter ordnandet av revisionssekreterarnas tjänstgöring ankommer på revisionens ordförande. Även med en sådan ståndpunkt torde — liksom för närvarande - vissa dagar med fastställd arbetstid kunna anslås till dispensföredragning och beträffande mål, som föredragas inför dömande avdelning, till sådan föredragning. Högsta domstolens ledamöter ansåg inte heller att arbetet borde fördelas mellan revisionssekreterarna genom att i arbetsordningen bestämdes ett visst antal föredragningsdagar per år för varje revisionssekreterare. Skälen härför skulle väsentligen bortfalla, om man frångick systemet med fördelning av föredragningsskyldigheten efter ett för varje år på förhand bestämt schema. Genom en fördelning av målen efter deras SOU 1971:59
storlek och svårhetsgrad kunde ernås en mera rättvis avvägning av arbetsbördan revisionssekreterarna emellan. En sådan fördelning skulle också utgöra en sporre för revisionssekreterarna att söka åstadkomma större koncentration av föredragningen av varje särskilt mål, varigenom effektiviteten och skyndsamheten i domstolens arbete skulle befrämjas. Nedre justitierevisionen underströk för sin del vikten av att en anordning med föredragning enligt en för kalenderår upprättad turlista verkligen genomfördes så att revisionssekreterarna beträffande denna del av arbetet kunde räkna med en på längre sikt bestämd plan. Även annan på revisionssekreterare ankommande tjänstgöring i högsta domstolen än dispensföredragning och föredragning av nådeärenden borde förhandsplaneras. Vidare borde i arbetsordningen intagas bestämmelser angående omfattningen av revisionssekreterarnas tjänstgöringsskyldighet i högsta domstolen. I den gällande arbetsordningen för nedre justitierevisionen infördes inte någon föreskrift om bestämt antal föredragningsdagar för varje revisionssekreterare. Föredragning för tillståndsprövning skall enligt 14 § första stycket i allmänhet äga rum på dagar som högsta domstolen utsatt i förväg. Beträffande fördelningen av föredragningsskyldigheten erhöll arbetsordningen följande bestämmelse (15 §): Nedre revisionens ordförande har att, med iakttagande av de anvisningar som meddelats av ordförandena å högsta domstolens avdelningar, i förväg bestämma, hur de i 14 § första stycket avsedda föredragningsdagarna skola fördelas mellan revisionssekreterarna. Fördelningen, som skall avse viss tid, skall ske med beaktande av att arbetsbördan såvitt möjligt jämnt fördelas och att skäligt rådrum erhålles för att bereda målen till föredragj ning. Avvikelse från vad sålunda bestämts må av nedre revisionens ordförande föreskrivas, när det påfordras av högsta domstolen eller erfordras för en jämn fördelning av revisionssekreterarnas arbetsbörda, för föredragning av vidlyftigt mål eller av annan anledning. Arbetsordningen föreskriver således inte numera att fördelningen ovillkorligen skall 47
avse ett helt år. Som förut nämnts gäller deras beskaffenhet. dock den av nedre revisionens ordförande Det kan enligt de sakkunnigas mening inte utfärdade turlistan enligt rådande ordning i vara rationellt att låta föredragningstiden princip för kalenderår. vara fördelningsprincip mellan revisionsDe sakkunniga anser att de synpunkter sekreterarna inbördes. Lämpligare ur arbetssom framfördes av högsta domstolens leda- synpunkt måste vara om, i överensstämmelse möter vid remissbehandlingen av 1947 års med vad högsta domstolens ledamöter förbetänkande alltjämt måste tillmätas stor ordat, målen fördelas efter storlek och, i den vikt. Erfarenheten har visat att turlistan ofta mån det är möjligt, även efter svårhetsgrad. måste frångås genom byten av föredragnings- En sådan fördelning är ägnad att främja dagar. Systemet innebär att arbetsbördan effektiviteten i domstolens arbete. Det bör mellan revisionssekreterarna på de allmänna inte vålla några svårigheter att tillämpa den rotlarna alltjämt kan sägas bli fördelad på så på ett sådant sätt att en jämn belastning på sätt att varje revisionssekreterare skall full- revisionssekreterarna kan upprätthållas. De göra ett visst antal föredragningsdagar per år. sakkunniga föreslår därför att man övergår Revisionssekreteraren anses i princip skyldig till ett lottningssystem som i princip innebär att utfylla de honom tilldelade dagarna med att målen, redan när de inkommer, fördelas föredragning. Det arbete som revisionssekre- mellan rotlarna på ett sätt som kan beräknas teraren nedlägger på beredningen av ett mål jämnt fördela arbetsbördan. De sakkunniga kommer sålunda i realiteten att tillgodoräk- anser sig inte böra närmare ingå på grunnas honom endast i förhållande till den tid derna för detta system. Det synes väl böra gå själva föredragningen tar. Detta system är ut på att lottningen sker i grupper efter inte ägnat att främja ett så effektivt utnytt- målens omfång eller beskaffenhet samt att jande av föredragningstiden som är möjligt specialmål och vissa övriga kategorier av mål och önskvärt. hänförs till särskilda grupper. Sådana lottNackdelarna med den rådande ordningen ningsgrunder kan utformas på olika sätt, förstärks sedan den nya lagstiftningen om men de måste bygga på en ingående kännefullföljd av talan till högsta domstolen ge- dom om målens handläggning och kan behönomförts. Man måste räkna med att i fort- va revideras på grund av den erfarenhet som sättningen domstolens ledamöter i ett inte vinnes av tillämpningen. De sakkunniga anser obetydligt antal fall redan genom att läsa att det bör ankomma på högsta domstolen trycket i ett mål kommer att kunna sluta sig att själv besluta om grunderna för målfördeltill att dispensskäl saknas. Särskilt om målet ningen. är vidlyftigt kan revisionssekreteraren likväl Den lämpliga fördelningen av föredragha nedlagt ett betydande arbete på den ningstiden mellan revisionssekreterarna bör formella granskningen och på målets bered- vara en underordnad fråga. Föredragningen ning i övrigt. Det torde också kunna antas bör inte vara fastlagd långt i förväg. Den bör att föredraganden i många fall för säkerhets kunna anpassas till målens beskaffenhet och skull förbereder sig på en fullständig presen- till hur brådskande dessa kan bedömas vara. tation av aktmaterialet men att ledamöterna Det torde böra ankomma på avdelningarnas vid själva föredragningen redan på ett tidigt ordförande att med biträde av kanslichefen stadium kommer till den uppfattningen att planera arbetet och anvisa föredragningstid målet saknar prejudikatintresse. Det nyss så långt i förväg som lämpligen låter sig göra. anförda belyser ytterligare den brist i det En planläggning för längre tid torde härvid nuvarande systemet som ligger i att det behövas endast för mycket vidlyftiga mål, principiellt inte tar någon hänsyn till att vilka ankommer på specialföredragandena revisionssekreterarens arbete med målen i eller för vilka eljest revisionssekreterare måshög grad beror av andra faktorer än föredrag- te särskilt avdelas. ningstiden, såsom målens omfattning och 48
6.2.2 Ledamöternas medverkan på beredningsstadiet
arbetsordning för nedre justitierevisionen ifrågasatte de sakkunniga om det kunde vara påkallat att referent utsågs i så stor utsträckI 6 § lagen om högsta domstolens samman- ning som lagens ordalag syntes utvisa. Refesättning och tjänstgöring föreskrivs att mål rent borde enligt de sakkunnigas mening som fullföljts till högsta domstolen eller utses antingen då prövningstillstånd meddeomedelbart upptas av denna i allmänhet bör lats eller då eljest, på anmälan av revisionstilldelas viss ledamot såsom referent. Enligt sekreteraren, behov av referent ansågs före9 § samma lag ankommer det på högsta ligga. domstolen samfällt att föreskriva grunder för I sitt remissyttrande över betänkandet utmålens fördelning och på ordföranden att talade högsta domstolens flesta ledamöter tillämpa dessa grunder i samråd med ordfö- sin anslutning till de sakkunnigas förslag randena på övriga avdelningar. Det åligger under åberopande bl. a. av de stora organisaenligt 10 § arbetsordningen för nedre justi- toriska svårigheter som skulle uppstå om tie revisionen revisionssekreterare att göra an- referent från början förordnades i alla mål. mälan för utseende av referent i enlighet En minoritet inom domstolen (justitieråden med vad högsta domstolen härom må ha Afzelius, Guldberg, Santesson, Nissen och bestämt. Strandberg) ansåg emellertid att det syntes Förarbetena till rättegångsbalken och la- tveksamt om de sakkunnigas uttalande stod i gen om högsta domstolens sammansättning överensstämmelse med lagen och att det och tjänstgöring ger inte någon helt klar dessutom kunde ifrågasättas om deras tolkvägledning om i vilken utsträckning man ning var lämpligast ur saklig synpunkt. Refeansett att referent borde utses på förberedel- rent borde i stället enligt minoritetens uppsestadiet. Det framhölls å ena sidan av pro- fattning tillsättas i alla revisionsmål och sådacesslagberedningen att, sedan ett mål inkom- na besvärsmål som avsåg saklig prövning, och mit till högsta domstolen, målet borde till- tillsättandet borde i allmänhet ske så snart delas viss avdelning och på denna viss leda- målet inkommit. Från minoritetens sida mot som skulle bereda det med biträde av framhölls vidare att i de mål där särskild revisionssekreterare. I stället för att, såsom förberedande åtgärd inte påkallades referenenligt tidigare rådande ordning, de inkomna tens medverkan vid förberedelsen i regel målen fördelades allenast mellan föredragan- skulle bli mycket enkel och att den omständena erfordrades enligt beredningen att den- digheten att mål tilldelades referent inte na fördelning i regel kom att äga rum även befriade revisionssekreteraren från dennes mellan justitieråden. Å andra sidan framhöll ansvar. processlagberedningen också att behovet av Nedre justitierevisionen biträdde förslaget referent inte var lika framträdande i besvärs- att referent i mål i regel borde utses först då mål som i mål vari huvudförhandling ägde prövningstillstånd meddelats. Referent borde rum. Vilka undantag från den allmänna re- därvid alltid förordnas i mål som skulle bli geln som lämpligen borde göras borde be- föremål för huvudförhandling. Däremot ifråstämmas i den ordning som föreskrevs i 9 § gasatte nedre revisionen huruvida behov av lagen om högsta domstolens sammansättning referent i allmänhet skulle komma att föreoch tjänstgöring. I propositionen med förslag ligga i mål som efter meddelat prövningstilltill ny rättegångsbalk anfördes i samband stånd skulle avgöras utan huvudförhandling. med beräkningen av det framtida antalet Inom högsta domstolen har i regel förfasessionsdagar i högsta domstolen att ledamö- rits i enlighet med den ordning som förorterna skulle komma att medverka vid måls dats i 1947 års betänkande. Grunder för beredning, utan att dock grunderna härför målens fördelning med angivande i vilka fall närmare utvecklades. och vid vilken tidpunkt målen skall fördelas I 194 7 års betänkande med förslag till mellan referenter beslöts av högsta domstoSOU 1971:59 4
len den 2 december 1947 (se bilaga A). antalet och beskaffenheten av de till varje Enligt dessa grunder (4 §) skall referent utses avdelning hörande målen. Härtill kommer dels i sådana revisionsmål som kräver pröv- den ofta framförda synpunkten att det i ningstillstånd när tillstånd meddelats eller vissa speciella fall - t. ex. då avgörandet av det eljest finnes lämpligt för målets bered- en fråga om rättegångshinder kan göra förening eller slutliga handläggning, dels i mål dragningen av målet i övrigt onödig - är som omedelbart upptages när stämningsan- betydelsefullt att föredraganden kan i förväg sökan inkommit och dels.i annat mål när det inhämta en ledamots mening angående möjfinnes lämpligt för målets beredning eller ligheterna att begränsa föredragningen. Att slutliga handläggning. I praktiken utses näs- ett mål har anknytning till ledamot redan tan aldrig referent i mål där dispens krävs från det att det inkommit till högsta domstolen är ägnat att främja det samråd som i förrän denna beviljats. Frågan om ordningen för utseende av olika sammanhang bör äga rum och därireferenter har sedermera bragts på tal bl. a. i genom skapa en atmosfär av samarbete mel1962 års betänkande angående nedre justitie- lan ledamöterna och föredragandena. Nu angivna synpunkter kan tillgodoses, revisionens arbetsorganisation (SOU 1962: 20), i vilket det föreslogs att i varje fall om man vid lottningen av målen anknyter försöksvis referent borde utses redan från rotlarna till domstolens ledamöter så att det ett mål inkommit till högsta domstolen. varje rotel innehaves av en ledamot. Några I sammanhanget framhölls dock svårigheten svårigheter att på lämpligt sätt fördela arbeatt samordna föredragningsturerna och refe- tet mellan revisionssekreterarna uppkommer renternas tjänstgöringsturer. Rörande remiss- knappast härvid. Varje revisionssekreterare behandlingen av detta betänkande - liksom får indelas att biträda med målens beredning beträffande en utförligare redogörelse för de och föredragning på en eller flera sådana tidigare uttalandena i övrigt - hänvisas till rotlar. Detta utesluter inte att systemet med framställningen i SOU 1969:41 sid. 65-71. specialföredragande - vilka samtidigt skulle Oavsett i vilken utsträckning man vid den få tjänstgöra på olika ledamöters rotlar — gällande bestämmelsens tillkomst tänkt sig kan bibehållas. Hinder möter inte heller mot att ledamöterna skulle ha inseende över må- att revisionssekreterare avdelas för handlägglens förberedande behandling, måste enligt ning av särskilt vidlyftigt mål som ej är de sakkunnigas uppfattning ett nytt läge specialmål. Å andra sidan skulle vissa tekniska svåriginträda vid nedre justitierevisionens förening heter uppkomma när det gällde att ordna med högsta domstolen. Det finns då inte målens föredragning. Denna måste, om den längre något fristående ämbetsverk med uppledamot som innehar roteln alltid skall delgift att omhänderha målens beredning, utan taga i dispensprövningen, anpassas till den ansvaret härför kommer att omedelbart åvila plan som upprättats för ledamöternas tjänstdomstolen. Det måste sålunda övervägas på vad sätt ledamöternas ansvar för beredningen göring. I allmänhet torde detta dock endast bör komma till uttryck och i vilka former de innebära att den revisionssekreterare som i bör öva tillsyn över de åtgärder som från första hand blir indelad att tjänstgöra på en rotel får sin föredragningsskyldighet bestämd domstolens sida vidtas på detta stadium. Även av praktiska skäl är det önskvärt att genom den plan som upprättats för ledaledamöterna får insyn i målens behandling motens tjänstgöring. Även föredragningen av redan på förberedelsestadiet. Det måste så- specialmål skulle emellertid få inpassas i lunda vara en klar fördel om avdelningsord- denna plan. Vid ett system med ledamotsrotlar skulle förandena och övriga ledamöter får bättre överblick över det aktuella arbetsläget och en del problem vidare kunna uppstå, om därigenom erhåller ökade möjligheter att pla- brådskande mål tilldelades en rotel samtidigt nera sitt arbete och anpassa sessionerna till som ledamoten av ett eller annat skäl tillfal50
ligt var fri från tjänstgöring. Dessa måste mötas genom särskilda regler, som i dylika situationer spärrar roteln för tilldelning av brådskande mål, eller på annat sätt. Svårigheter uppkommer också när det gäller att jämföra ledamöternas arbetsinsatser och tillse att arbetsbördan fördelas jämnt mellan dem. Ett system enligt vilket mål i allmänhet knyts till viss ledamot först då dispens beviljas underlättar denna jämförelse. Om målen däremot fördelas mellan ledamöterna redan när de kommer in kan resultatet för de enskilda ledamöternas del utfalla mycket olika. Medan den ene under lång tid får flertalet av sina mål slutbehandlade genom avslag på dispensansökningar, kan den andre under kort tid få många sådana bifallna. För att möta de arbetssvårigheter som då kunde uppstå skulle det bli nödvändigt att överflytta mål från en ledamot till en annan, antingen genom beslut av avdelningens ordförande eller genom omlottning i annan form. Samtliga de nu angivna svårigheterna är emellertid av teknisk art, och de kan på det ena eller andra sättet undanröjas, även om det kan vålla en del omgång och besvär. Av större betydelse är att ett system av angiven art innebär att ledamöterna på ett mycket markant sätt får ansvaret för målen redan när de inkommer. De sakkunnigas mening är att en ändrad ordning inte bör få leda till att ledamöterna ser sig nödsakade att ägna ett tidsödande arbete åt målen redan på beredningsstadiet. Tvärtom är bibehållandet vid högsta domstolen av föredragande med tämligen lång domarutbildning avsett att befria domstolens ledamöter från att praktiskt behöva ägna sig åt sådana arbetsuppgifter som bör kunna läggas på dessa föredragande. De bör liksom hittills självständigt handha beredningen och föredragningen och endast i undantagsfall ha anledning att påkalla ledamöternas ingripande i detta skede av målens behandling. Ett system som bygger på ledamotsrotlar skulle väl inte i och för sig behöva föranleda någon ändring häri. Det är dock inte möjligt att närmare reglera vilka åtgärder som i anslutning till målens beredning bör vidtas av SOU 1971:59
ledamöterna. I vilken utsträckning dessa skulle ägna målen ett detaljerat arbete bleve ofta beroende på personlig läggning. Det kan inte uteslutas att någon ledamot, om han direkt utpekades som den för roteln ansvarige, skulle känna sig förpliktad att noga sätta sig in i varje inkommande mål och själv övervaka varje åtgärd på beredningsstadiet. En övergång till ledamotsrotlar skulle därigenom kunna rubba den avvägning mellan ledamöternas och revisionssekreterarnas skyldigheter som är åsyftad. Särskilt med tanke på den höga målavverkning som högsta domstolen f. n. har och ovissheten om hur måltillströmningen i fortsättningen kommer att gestalta sig är det angeläget att den hjälp ledamöterna får i sitt arbete genom föredragandeorganisationen inte försämras. Det bör därför undersökas om ledamöternas ansvar för målen redan på beredningsstadiet kan komma till uttryck i andra former än genom att målen lottas direkt på ledamotsrotlar. Härvid synes en utgångspunkt vara att behov av referent i målen måste anses föreligga i ungefär samma utsträckning som hittills. Vad som däremot kan undvikas är att mål redan innan behov av referent uppkommit — det gäller här främst det stora flertalet mål som bereds för dispensprövning — anknyts till bestämd ledamot. Målen bör emellertid redan genom lottningen på viss rotel bli fördelade mellan avdelningarna. Redan härigenom kan det sägas ligga ett ansvar på avdelningens ordförande att målens beredning sker på ett ändamålsenligt sätt och att målen framtages till föredragning i den ordning som bäst främjar avdelningens arbete. Effektiviteten i högsta domstolens arbete torde över huvud taget vara i hög grad beroende av att avdelningsordförandena kan planera avdelningarnas verksamhet och även ha en fast kontroll över beredningsarbetet. Det kan emellertid vara en alltför omfattande uppgift, om denna kontroll läggs på ordföranden ensam. Han bör därför kunna utse en eller flera ledamöter på sin avdelning att i detta hänseende biträda honom. I vilken utsträckning detta bör ske torde inte behöva närmare regleras. Då ledamot utses att på 51
detta sätt öva tillsyn över beredningsarbetet, bör det dock klart framgå av beslutet till vilken eller vilka rotlar hans uppgift hänförs. Genom en anordning av den angivna innebörden vinner man att de utsedda ledamöterna kan öva samma kontroll över beredningsarbetet som om målen från början hänförs till ledamotsrotlar men att man likväl ej är bunden vid att dessa ledamöter skall deltaga vid målens föredragning och avgörande. En konsekvens av att man lägger större vikt vid avdelningsordförandens kontroll och planering synes emellertid vara att målen som regel bör föredragas och avgöras på den avdelning till vilken roteln hör, något som inte bör hindra att mål kan företagas på annan avdelning med godkännande av ordförandena på de avdelningar som berörs. Uppkommer behov av att ledamot på ett tidigt stadium sätter sig in i ett mål för att fatta något avgörande som är av så ingripande betydelse att samma ledamot helst bör deltaga också i dess fortsatta handläggning, bör referent utses i målet. Det bör över huvud taget inte tillkomma den som övar tillsyn över beredningen att fatta några beslut i de särskilda målen; behörigheten härtill förutsätter att han också är referent. En viss tvekan kan inställa sig att låta ledamöternas ansvar för målen på förberedelsestadiet och kontroll över beredningsarbetet utövas genom en tillsyn i nu angivna former, med tanke på att denna tillsyn också skulle komma att hänföras till specialrotlar. Det strider i viss mån mot principen om avdelningarnas lika behörighet och den bakomliggande tanken att det inte heller bör finnas några ledamöter med speciell behörighet, om en bestämd ledamot företrädesvis skulle ha tillsyn över beredningen av vissa specialmål. Om man utgår från att specialrotel är hänförlig till viss avdelning och att målen normalt bör företas på denna avdelning, skulle vidare den konsekvensen uppkomma att avdelningen fick karaktären av specialavdelning för denna typ av mål. Detta bör på lämpligt sätt kunna undvikas. Om specialmålen av en viss typ är tillräckligt många, bör sålunda rotel för sådana mål 52
finnas på alla avdelningar. För andra kategorier av specialmål bör rotel med jämna mellanrum överflyttas från en avdelning till en annan. Det bör även tillses att inte samma ledamot under lång tid har tillsyn över visst slag av specialmål utan att denna uppgift flyttas mellan ledamöterna. Under åberopande av det anförda finner de sakkunniga den lämpligaste utvägen vara ett system som bygger på en tillsyn från varje avdelning, utövad av dess ordförande med det biträde av andra ledamöter som han finner behövligt.
6.2.3 Målens fördelning mellan ledamöterna Den i det föregående angivna tillsynen är av mera formell art. Den innebär en uppsikt över arbetets ändamålsenliga bedrivande och inte ett deltagande i beslut eller åtgärder. Av väsentligt större betydelse för varje ledamots arbete är fördelningen av uppgifterna på prövningsstadiet, då mål - efter prövningstillstånds meddelande eller eljest - skall företagas av högsta domstolen på fullsutten avdelning. Målets avgörande i sak är på detta stadium aktuellt, något som kräver en grundlig penetration av rättsfrågorna från ledamöternas sida. Huvudbördan kommer i allmänhet att vila på den ledamot som i första hand sätter sig in i målet och först avger votum vid överläggningen, referenten. Enligt de grunder som högsta domstolen fastställt för arbetets fördelning i förevarande hänseende skall referent av ordförande på avdelning utses bland dess tre yngsta ledamöter i tur och ordning, yngre före äldre. Har prövningstillstånd meddelats, skall till referent utses ledamot som deltagit i avgörandet härom. Om inte någon av avdelningens tre yngsta ledamöter gjort detta, skall annan ledamot som deltagit i avgörandet utses. Referent får utses utan iakttagande av dessa regler, om det finns skäl härtill. Ordföranden är inte skyldig att tjänstgöra som referent. De sakkunniga har i det föregående utgått från att systemet med utseende av referenter SOU 1971:59
skall bibehållas. Referent bör enligt de sak- om sättet för förberedelsen i omedelbart kunnigas mening förordnas då ett mål skall upptagna mål samt förordna om personunavgöras i sak, vare sig detta sker efter huvud- dersökning. Med stöd av samma lagrum får förhandling eller efter föredragning på full- han vidare - även om bestämmelserna i sutten avdelning. Detta motsvarar i det vä- dessa delar torde ha förlorat i betydelse — sentliga vad som sker redan nu, om än själva hålla förhör med part eller annan på beredtermen referent synes ha en något snävare ningsstadiet, fatta beslut om hörande av användning. De sakkunniga anser sålunda att sakkunnig eller om upptagande av annat referent bör utses även för behandlingen av bevis samt i vissa fall uppta beviset. Slutligen besvärsmål och ärenden som anhängiggjorts har revisionssekreteraren att även i övrigt genom extraordinära rättsmedel. Liksom hit- vidta åtgärd som behövs för måls beredning. tills bör referent vidare kunna utses när i Revisionssekreteraren är vid åtgärdernas vidundantagsfall särskild anledning föreligger tagande skyldig att iaktta de anvisningar som härtill på beredningsstadiet. Uppkommer be- meddelats av högsta domstolen eller av refehov av referent i samband med beredningen, renten. bör revisionssekreteraren ha att anmäla förEnligt 12 § skall vissa frågor avgöras av hållandet för den som utsetts att öva tillsyn nedre justitierevisionen i närvaro av tre reviöver hans rotel eller för avdelningens ordfö- sionssekreterare. I denna sammansättning rande skall nedre revisionen pröva fråga om beviljande av fri rättegång, förordna offentlig Regeln att i allmänhet de yngsta ledaförsvarare och biträde enligt lagen om fri möterna skall utses till referenter måste anrättegång samt, efter högsta domstolens förses ålderdomlig och återspeglar förhållanden ordnande, hålla förhör eller uppta bevis som inte längre har någon motsvarighet. De sakkunniga efterlyser skäl för dess bibehål- utom huvudförhandling. Nedre revisionen lande och anser för sin del att det inte finns får inte avslå en ansökan om fri rättegång; anledning till annat än att referentskapet bör finner den sig inte kunna bevilja ansökningen såvitt möjligt jämnt fördelas på samtliga skall avgörandet överlämnas till högsta domledamöter utom avdelningarnas ordförande, stolen. I analogi härmed torde nedre revinågot som inte utesluter de avvikelser från sionen i praxis inte heller anse sig kunna grundregeln som kan påkallas av särskilda avslå en ansökan om offentlig försvarare eller utse annan till försvarare eller rättegångsskäl. biträde än den person parten begärt (jfr. t. ex. handläggningen av biträdesfrågan i 6.2.4 Förberedande åtgärder rättsfallet NJA 1969 sid. 301). I 13 § anges slutligen vissa åtgärder som Genom bestämmelsen i 24 § regeringsformen om att de ärenden vars prövning och avgö- inte kräver revisionssekreterares medverkan rande ankommer på högsta domstolen skall utan som ankommer på förste protokollsberedas i nedre justitierevisionen har nedre sekreteraren. Åtgärder för målens beredning, som nu revisionen erhållit befogenhet att handlägga vissa frågor av processuell natur som eljest ankommer på revisionssekreterarna, bör videnligt allmänna processuella regler skulle ha tagas självständigt av dessa även efter det att nedre justitierevisionen upphört som särskilt behandlats av domstolen. Omfattningen av denna befogenhet be- verk. Därvid synes dock inte något bärande stäms närmare av 11-13 §§ arbetsord- skäl kunna åberopas för bibehållandet av en ningen. I 11 § anges de åtgärder som ankom- regel om att vissa ärenden skall kräva medmer på revisionssekreterare ensam. Denne får verkan av tre revisionssekreterare. Dessa sålunda meddela vissa förelägganden, föran- ärenden torde - såsom framhållits av nedre stalta om sådan skriftväxling som inte är revisionen i dess remissyttrande över betänobligatorisk, utfärda stämning och förordna kandet SOU 1962:20 - lämpligen i fortsättSOU 1971:59
ningen böra avgöras av endast föredraganFöredragningen för tillståndsprövning bör den. i normalfallen uteslutande omfatta det mateOm referent har utsetts i ett mål, synes rial som behöver förebringas för att högsta det emellertid av principiella skäl mindre domstolen skall kunna bedöma om tillstånd tillfredsställande, om revisionssekreteraren bör ges av prejudikatskäl. Bestämmelsen om skall ha befogenheter som denne saknar. att prövningstillstånd får meddelas om resReferenten bör enligt de sakkunnigas mening ningsgrund, domvilla eller liknande omstänkunna överta revisionssekreterarens beslutan- dighet föreligger skall i regel inte behöva derätt i frågor som angår måls beredning. I inverka på föredragningens omfattning. Om vissa situationer synes en sådan ordning även något sådant särskilt förhållande föreligger kunna erbjuda arbetstekniska fördelar. enligt revisionssekreterarens mening, skall Det har tidigare gjorts gällande att dom- han naturligtvis omedelbart anmäla det; har förhetsreglerna i 22 § regeringsformen inte däremot revisionssekreteraren förbisett t. ex. medger att förberedande åtgärd vidtages av en förelupen domvilla, lär detta inte framendast en ledamot. Efter nedre justitierevi- komma vid föredragningen även om denna sionens upphörande synes man emellertid görs vidlyftig. inte med fog kunna anlägga ett dylikt betrakMed hänsyn till att trycket tillställs ledatelsesätt. Målens förberedande behandling möterna i förväg bör föredragningen i praktihar enligt tidigare ordning uppenbarligen in- ken ofta kunna begränsas till en redogörelse te ansetts som ett utövande av Kungl. Maj:ts för de omständigheter som åberopats till domsrätt utan har enligt 24 § regeringsfor- stöd för ansökningen om prövningstillstånd men anförtrotts åt nedre revisionen. Sedan samt vad parterna anfört i anslutning därtill. numera sistnämnda lagrum upphävts under Frågan huruvida i överensstämmelse med hänvisning till att behov saknas av grundlags- domstolskommitte'ns förslag en uttrycklig rebestämmelser angående beredning och före- gel bör meddelas härom kan dock vara föredragning, kan hinder inte föreligga mot att mål för tvekan. Förslaget i denna del bör referent vidtar åtgärd i fråga som rör be- sammanställas med den av kommittén föreredningen, om detta i särskilt fall skulle vara slagna lydelsen av 55 kap. 4 § och 56 kap påkallat. 4 § rättegångsbalken, enligt vilken klagande part skulle vara skyldig att ange de omständigheter som han åberopade till stöd för att 6.2.5 Föredragningen prövningstillstånd skulle meddelas. Enligt De nya reglerna om vilka mål som jämte den avfattning sistnämnda båda lagrum erprejudikatmål får fullföljas till högsta dom- hållit stadgas emellertid endast att parten stolen har erhållit en snävare utformning än bör göra detta. I den allmänna motiveringen domstolskommitte'n förutsatt. När predju- anförde departementschefen i detta sammandikatskäl inte föreligger får - bortsett från hang bl. a. följande. visst undantagsfall — prövningstillstånd medDet kan enligt min mening inte anses vara delas endast om det föreligger synnerliga för strängt mot en klagande som anser sådaskäl till prövning, såsom resningsgrund, dom- na särskilda omständigheter föreligga att HD villa eller grovt misstag eller förbiseende i bör överpröva domen, att kräva av honom hovrätten. Vad domstolskommitte'n uttalat att han närmare anger vilka omständigheter han åberopar till stöd för sin fullföljd. En om möjligheterna att förkorta dispensföre- sådan precisering underlättar i hög grad för dragningen äger med hänsyn härtill än mer HD att snabbt nå ett avgörande i tillståndsgiltighet. Det är angeläget att dessa förutsätt- frågan och föredragningen kan i stort sett ningar tillvaratas i största möjliga utsträck- begränsas till de förhållanden som förts fram ning så att reformens syfte — att minska i ansökningen. Även om klaganden bör ange de omstänhögsta domstolens arbetsbörda — blir tilldigheter som han åberopar för prövningstillgodosett. stånd bör HD inte under alla omständigheter 54
vara bunden av de skäl klaganden anfört. HD skall sålunda alltid beakta om i målet förekommit rättegångsfel av den art, att det bör medföra undanröjande av hovrättens dom. HD skall vidare självmant pröva om skäl föreligger för prejudikatdispens. I brottmål och indispositiva tvistemål står det vidare HD fritt att bevilja dispens, om det vid prövningen upptäcks att annan dispensgrund föreligger än den som klaganden har åberopat. Någon skyldighet att efterforska om exempelvis resningsskäl föreligger, när sådant inte åberopats, bör däremot inte finnas. På grund av det anförda kan inte generellt föreskrivas påföljd för underlåtenhet att ange dispensgrund. Med hänsyn härtill bör det inte heller föreskrivas en ovillkorlig skyldighet att ange dispensgrund. Det ligger i partens eget intresse att tydligt ange de omständigheter som motiverar dispens. Om klaganden försummar att föra fram någon sådan grund, löper han risk att inte få prövningstillstånd. En uttrycklig föreskrift om att i regel endast partsinlagorna får föredras skulle kunna sägas stå i konflikt med den officialprövning som högsta domstolen sålunda ofta har att företa. Det måste också bli beroende av omständigheterna i det enskilda fallet vLket material som skall medtas vid föredragningen. Ibland kan måhända inte ens partsinlagorna behöva föredras i sin helhet; övertygar inte revisionsinlagan högsta domstolen om att skäl för prövningstillstånd fcreligger är det sålunda mindre troligt att genmälet gör det. I andra fall kan det som parterna anfört, även om målet är av enkel beskaffenhet, behöva kompletteras med vissa uppgifter ur akten, exempelvis personutredning i brottmål. Erfarenheten torde vidare ha visat att parterna i många fall inte i sina revisions- eller besvärsinlagor uppehåller sig vid skälen för prövningstillstånd utan endast anger ändringssökandet och sina motiv för detta. Om så sker kan den klagande partens talan enligt vad som framgår ovan inte avvisas enbart på denna grund utan det ankommer på högsta domstolen att avgöra om de a^ parten åberopade förhållandena innefattar tilräckliga skäl för prövningstillstånd eller ej. Med hänsyn till de skiftande situationer som sålunda kan uppstå anser de sakkunniga S3U 1971:59
inte att någon formell föreskrift om förenklad föredragning enligt domstolskommitténs förslag bör införas. Föredragningen bör ha den omfattning som erfordras för den prövning det är fråga om i det särskilda fallet. Detta får inte betyda att kravet på koncentration eftersatts. Om de sakkunnigas mening godtas blir inte heller domstolskommitténs förslag att ledamöterna i förväg skulle underrättas om avsedd föredragningsform aktuellt (jfr. 21 § första stycket andra punkten arbetsordningen i den av domstolskommittén föreslagna lydelsen; bilaga C). Grundtanken bakom detta förslag synes emellertid kunna bibehållas på så sätt att föredraganden i förväg, och då lämpligen på det utdelade trycket, anger sin mening huruvida prövningstillstånd bör meddelas. Även om det kan förutsättas att revisionssekreteraren ofta vid föredragningen tillfrågas härom, måste det vara en fördel att ledamöterna på förhand får vetskap om hans åsikt i tillståndsfrågan. En sådan ordning torde väsentligt underlätta för ledamöterna att inför föredragningen orientera sig i frågan om behov föreligger av vägledande prejudikat eller ej. Det bör också vara stimulerande för revisionssekreteraren att på detta sätt vara skyldig att yttra sin mening. I sammanhanget kan anmärkas att lagrådet vid sin granskning av förslaget till rättegångsbalk synes ha avsett att betänkande skulle avges även vid dispensföredragning (se lagrådets yttrande vid 3 kap. 8 §). De sakkunniga föreslår alltså införandet av en regel om att revisionssekreteraren i förväg skall tillkännage sin mening i dispensfrågan. I övrigt synes ingen annan bestämmelse angående föredragningen erfordras än en i och för sig självklar föreskrift om att den skall bestå av en ordnad och koncentrerad redogörelse för vad handlingarna i målet innehåller. Den särskilda karaktär som dispensföredragningen enligt de nya reglerna ofta kan få synes tillräckligt understrykas genom en erinran om att redogörelsen inte skall omfatta mera än vad som är av betydelse för den prövning som det är fråga om. 55
ning att genomgå det efter föredragningen med ledning av en promemoria. De nya När nedre justitierevisionen upphör som sär- reglerna om fullföljd av talan till högsta skilt verk och målens föredragning således domstolen måste emellertid innebära att beinte längre ankommer på en från högsta hovet för ledamöterna av särskilda anteckdomstolen formellt fristående institution, ningar utöver trycket blir mindre än förut undanröjs den tvekan som nu kan råda angå- när det gäller föredragning för tillståndsprövende föredragningspromemorians karaktär. ning. Den fråga som är aktuell i detta samDet blir inte möjligt att hävda att underlaget manhang är som regel endast om målet har för högsta domstolens prövning begränsas till prejudikatintresse. Denna fråga måste ofta den redovisning av målet som promemorian kunna avgöras omedelbart med ledning dels innehåller. Domstolens ledamöter måste vara av trycket, dels av de kompletterande uppprincipiellt skyldiga att ta del av process- gifter som lämnas vid föredragningen. Högsta materialet i original och att grunda sin pröv- domstolens arbetsformer bör med hänsyn ning på detta. Promemorian, liksom före- härtill inte bindas genom någon ovillkorlig dragningen med ledning av denna, är endast föreskrift om att promemoria skall föreligga ett hjälpmedel härför, och den får inte någon vid föredragningen. egen processuell karaktär. Den som i ett Man måste emellertid räkna med att prosärskilt fall vill få kännedom om vilket mate- memorior även fortsättningsvis kommer att rial som framlagts för de i avgörandet delta- behövas i många fall. Den rationalisering i gande ledamöterna kan alltså inte nöja sig fråga om deras upprättande som ägt rum så med att kontrollera promemorian utan mås- till vida att maskinell kopiering utnyttjas te gå till akten. Mot bakgrund härav torde mer än förut är ett steg i rätt riktning och promemoriorna inte få något självständigt bör utvecklas vidare. Med hänsyn till de nya intresse för allmänhetens insyn i högsta dom- dispensreglernas utformning kommer promestolens verksamhet. En annan sak är att moriorna också ofta att kunna göras mindre revisionssekreteraren naturligtvis har ansvar omfattande än för närvarande, eftersom refeför att de faktiska uppgifter han lämnar rat av bevisning i stor utsträckning blir överdomstolens ledamöter i visst mål är korrekta, flödigt. Promemorian bör i princip inte helvare sig uppgifterna meddelas i promemoria, ler innehålla något material som framgår i betänkande eller i annan form. redan av trycket. Något generellt krav på Frågorna i vilken utsträckning promemo- fullständighet bör inte bibehållas. Om exemrior behövs och vilken omfattning de bör ha pelvis föredraganden finner den redogörelse bör alltså i fortsättningen bedömas från en- för sakförhållandena som lämnas i underrätdast två synpunkter. I första hand skall ternas domar vara tillfyllest utom på en enda promemorian tjäna föredraganden till led- punkt, skall han kunna inskränka anteckning vid föredragningen. Detta måste anses ningarna till att avse denna fråga. I specialvara dess huvuduppgift. I andra hand kan mål och allmänna mål av vidlyftig eller promemorian i mera vidlyftiga mål vara av komplicerad beskaffenhet kan emellertid värde för ledamöternas fortsatta arbete med ofta en mera fullständig promemoria vara av värde. målet efter föredragningen. Det blir i hög grad beroende av omständigDe sakkunniga föreslår under åberopande heterna om promemoria i ett särskilt fall av det anförda att reglerna ges det innehållet utifrån dessa båda synpunkter är erforderlig att promemoria inte blir obligatorisk och eller ej. I vad mån revisionssekreteraren be- inte heller behöver ha karaktären av en höver hjälpmedel vid föredragningen bör han fullständig redogörelse. själv få avgöra. Svårare kan vara för honom Som ovan antytts kan enligt de sakkunniatt bedöma om målet är av den beskaffen- gas mening allmänhetens intresse av insyn i heten att ledamöterna kommer att få anled- högsta domstolens verksamhet inte i och för 6.2.6 Föredragningspromemoriorna
56 SOU 1971:59
sig motivera att en promemoria bevaras efter målets avgörande. De sakkunniga har med hänsyn härtill övervägt om inte det generella kravet på att promemorian skall biläggas handlingarna borde uppgivas och denna fråga, såsom ett ämne av övervägande intern natur, få avgöras från fall till fall. En promemoria kan dock ofta ha betydelse som komplement till de handlingar som kvarligger i högsta domstolens akt, särskilt när vid måls avgörande jämförelse skall ske med tidigare fall. Det kan möta svårigheter att i ett visst fall avgöra om promemorian bör bevaras av detta skäl, och det framstår som otillfredsställande, om ett av en kvalificerad jurist färdigställt arbetsmaterial som sålunda kan komma till användning i framtiden skulle bli makulerat. I betraktande härav har de sakkunniga stannat för att promemoria, när sådan upprättas, alltid bör liksom hittills ligga kvar bland handlingarna sedan målet slutbehandlats. Att promemorian sålunda alltjämt blir offentlig handling får inte innebära att den görs onödigt vidlyftig av det skälet att föredraganden vill undgå kritik från parterna i efterhand, något som måste vara en i sammanhanget ovidkommande aspekt (jfr. SOU 1969:41 sid. 68). De anförda synpunkterna kan också anläggas på det i förväg utdelade trycket som, förutom förslag till rubrik, ofta innehåller värdefulla anteckningar om litteratur och rättsfall. För närvarande bevaras trycket genom att det i ett exemplar vidhäftas promemorian. 1 de fall promemoria i fortsättningen inte upprättas bör sålunda trycket läggas in i akten. 6.3 Kansliets organisation m. m. 6.3.1 Kanslichefen De sakkunniga anser att huvuduppgiften för kanslichefen vid högsta domstolen bör vara att närmast under högsta domstolens ordförande leda och fördela arbetet inom kansliet. Kanslichefen skall således ha ansvar för arbetets behöriga gång beträffande såväl föredragande som övrig personal. Han skall SOU 1971:59
indela föredragandena och övrig personal vid kansliet till tjänstgöring med tillämpning av de allmänna grunder som ledamöterna kan ha antagit och de anvisningar som avdelningarnas ordförande meddelar särskilt. Det bör som regel ankomma på honom att avgöra administrativa frågor. Vid högsta domstolens expedition eller arkiv uppkommande frågor kan hänskjutas till honom såsom överordnad chef, i den mån de ej är att hänföra till målens handläggning och sålunda ankommer på föredragande, ledamot eller avdelning. I sistnämnda hänseende bör särskilt observeras att i vissa fall allmän handling som inte är offentlig kan utlämnas, om domstolen lämnar tillstånd därtill (36 § sekretesslagen). Sådant beslut torde ankomma på domstolen i domför sammansättning. Andra sekretessärenden kan anses vara administrativa och bör då ankomma på kanslichefens handläggning. Denne bör vidare avgöra ekonomi- och personalfrågor. Överhuvud taget bör han avlasta både högsta domstolens ordförande och övriga ledamöter arbetet med administrativa göromål. I hans uppgifter bör ingå att hålla personalen informerad om frågor som rör domstolens arbete. Han bör vara knuten till företagsnämnden, eventuellt som ordförande. Kanslichefen bör vidare svara för kontakter med myndigheter samt med press och allmänhet.1 Det är uppenbart att krävande administrativa uppgifter kommer att åvila chefen för kansliet och att innehavaren av denna befattning bör vara en framstående kraft med organisatorisk fallenhet. Generellt sett måste det vara en fördel, om kanslichefen har erfarenhet av föredragning inför högsta domstolen; något uttryckligt krav i detta hänseende synes dock inte böra uppställas. Kanslichefen bör inte anses inneha tjänst som revisionssekreterare och således inte ens formellt ha skyldighet att såsom föredragande medverka i rättsskipningen.
1 Jfr beträffande kanslichefen vid regeringsrätten betänkandet Ds Ju 1970:31 sid 52 ff.
6.3.2 Föredragandena Om föredragandenas arbetsuppgifter har talats i det föregående. Beräkningen av det behövliga antalet revisionssekreterare sammanhänger i hög grad med frågan hur målbelastningen vid högsta domstolen kommer att påverkas av full följdsreformen. Såsom departementschefen framhållit i motiven till lagen (1971: 219) om ändring i lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring (prop. 1971:45 s. 140) är det inte möjligt att nu med någon säkerhet bedöma i vilken utsträckning de nya reglerna kommer att minska domstolens arbetsbörda. Föredragandekårens storlek blir också beroende av vilken verkan de lättnader i fråga om föredragning och promemorieskrivning som de sakkunniga föreslår kan komma att få. Med hänsyn till nu nämnda ovissa faktorer anser de sakkunniga det mindre lämpligt att i detta sammanhang söka göra någon beräkning av det behövliga antalet revisionssekreterare. Frågan torde få lösas efter hand som man vinner erfarenhet av reformernas genomslagskraft.
6.3.3 Kansliorganisationen i övrigt Nedre justitierrevisionens kansli har under senare år genomgått en betydelsefull omorganisation efter de riktlinjer som uppdragits i 1962 års betänkande angående revisionens arbetsorganisation (SOU 1962:20). Det har visat sig möjligt att i stor utsträckning överflytta uppgifter som tidigare åvilat personal med juridisk examen till icke rättsbildade biträden. Genom den utbildningsverksamhet som under ledning av den nuvarande chefen för protokollsavdelningen och i övrigt bedrivits inom revisionen har man sålunda enligt intentionerna i detta betänkande kunnat på icke rättsbildad personal överföra bl. a. protokollföring vid föredragning och huvudförhandling samt expediering av högsta domstolens avgöranden. Målens gång mellan de olika arbetsenheterna vid nedre revisionen följer f. n. ett 58
ganska invecklat schema. Sedan ett revisionsmål (här bortses från mål som kräver skyndsam behandling) inkommit, behandlas det först vid registratorsexpeditionen, där en preliminär genomgång görs och målförteckning, dagboksblad m. m. uppläggs. Akten överlämnas därifrån till förste protokollssekreteraren på kansliexpeditionen som bl. a. kontrollerar att revisionsinlagan uppfyller rättegångsbalkens föreskrifter. Sedan får ordföranden målet för granskning, varvid lottning verkställs av denne med biträde av förste protokollssekreteraren. När lottning ägt rum lämnas akten till expedieringsavdelningen för kommunikation av revisionsinlagan. Sedan återfår kansliexpeditionen akten för uppsättning av förslag till rubrik genom förste protokollssekreterarens eller amanuensens försorg. Först härefter lämnas handlingarna till revisionssekreteraren som, sedan han granskat akten, lämnar underrättsdomar till skrivcentralen för kopiering. Revisionssekreteraren behåller sedan i allmänhet målet tills det föredragits för prövningstillstånd. Beviljas tillstånd lämnas akten till kansliexpeditionen för uppsättning av ny rubrik. Protokoll över handläggningen i högsta domstolen förs av en av assistenterna på protokollsavdelningen som även utskriver dom eller slutligt beslut i konceptexemplar. När målet avgjorts lämnas akten till expedieringsavdelningen för expediering. Expeditionerna sekreteras på Kungl slottet, varefter de utgående exemplaren vid registratorsexpeditionen förses med stämplar och utsänds. Underrättsakter återsänds, beroende på målens art, antingen av registratorsexpeditionen eller av expedieringsavdelningen. Vad som vid den översyn som nu skall göras framför allt framstår som angeläget är att söka få till stånd en mindre komplicerad organisation av målbehandlingen än f. n. Den nuvarande uppdelningen på arbetsenheter medför att näraliggande uppgifter ofta får utföras genom olika enheters försorg. Detta leder i sin tur till att flera personer än nödvändigt måste sätta sig in i de frågor som ett visst mål aktualiserar på olika stadier av dess handläggning. Att kansliorganisationen SOU 1971:59
är inrymd i två skilda lokaler är naturligtvis ett hinder för arbetets ordnande på rationellast möjliga sätt. Genom att högsta domstolen och nedre revisionen organisatoriskt sammanslås och genom den av de sakkunniga förutsatta ordningen att målen blir fastare bundna till avdelningarna än f. n., synes dock vissa nya förutsättningar uppstå för arbetets ordnande vid kansliet. De sakkunniga anser att envar av högsta domstolens avdelningar bör ha ett särskilt avdelningskansli. Detta bör bestå av två kvalificerade biträden som för avdelningens räkning ombesörjer de huvudsakliga göromål som nu är uppdelade på protokollsavdelningen och expedieringsavdelningen. Avdelningskansliet bör sålunda sköta kommunikation av inlagor, kallelser och förelägganden, delgivning, protokollföring, uppsättning av konceptdomar, s. k. utsinkning, RI-uppgifter, debitering av expeditionsavgift m. m. Av tjänstemännen bör en i första hand ha ansvaret för avdelningskansliets arbete. Båda bör emellertid självständigt utföra förekommande göromål, så att de förvärvar erfarenhet av dessa och kompetens att fullgöra samtliga uppgifter på kansliet. Åt kansliet bör som regel även anförtros att sköta förhandlingar med parter och ombud för bestämmande av tid för huvudförhandlingar. Med hänsyn till främst angelägenheten av att protokollföraren är placerad i närheten av avdelningens sessionsrum bör avdelningskanslierna vara förlagda till Bondeska palatset. Detta torde förutsätta att några av de revisionssekreterare som där har sina tjänsterum överflyttas till Ryningska huset. De tre avdelningskanslierna bör i den utsträckning det erfordras ha att samarbeta. Detta förutsätter en gemensam arbetsledning (jfr nedan om administrativ enhet). Registratorsexpeditionens nuvarande uppgifter bör övertas av en aktuarieenhet till vilken högsta domstolens expedition blir förlagd. Denna enhet bör vara placerad i Ryningska huset. Till aktuarieenheten bör arkivet vara organisatoriskt knutet så att aktuarien har tillsyn även över detta. Aktuarien blir således den befattningshavare som i SOU 1971:59
allmänhet får ta ställning i första hand till fråga angående utlämnande av allmän handling, oavsett om målet blivit arkiverat eller ej. Med den av de sakkunniga förutsatta fördelningsprincipen skall lottningen av målen som regel kunna under kanslichefens inseende skötas vid aktuarieenheten för varje mål omedelbart sedan det inkommit. Återställande av akter till underrätter och andra myndigheter bör beträffande samtliga mål ankomma på denna enhet. Sedan vid aktuarieenheten ombesörjts preliminär granskning, lottning och uppläggning av målförteckning m. m. samt akten paginerats bör, enligt vad de sakkunniga vidare förutsätter, akten lämnas direkt till den revisionssekreterare som är indelad på roteln. Denne måste under alla förhållanden förr eller senare noggrant genomgå sina mål, och det synes inte innebära någon arbetsbesparing, om målen preliminärgranskas i flera etapper innan de tillställs honom. Att en tjänsteman skall ta befattning med varje mål enbart för att sätta upp rubrik synes också överflödigt. Den korta ingress som används vid dispensansökningar torde revisionssekreteraren utan omgång kunna formulera i samband med färdigställandet av trycket. Inte heller i fråga om mål eller ärende som skall behandlas på fullsutten avdelning kan det rimligen medföra något nämnvärt merarbete för föredraganden att ange parternas yrkanden i rubrikform. För ändamålet torde en samling på lämpligt sätt avfattade blanketter göra god nytta. Handläggningen och beredningen av personaladministrativa, ekonomiska och kamerala ärenden bör koncentreras till en särskild administrativ enhet som bör vara placerad i Ryningska huset, där kanslichefen förutsätts ha sitt tjänsterum. En handläggare från enheten bör vara placerad i Bondeska palatset och bl. a. ha överinseende över avdelningskansliernas arbete. Liksom f. n. bör finnas en skrivenhet med personal och arbetsledning i båda byggnaderna. Denna bör tillhandahålla skrivhjälp till avdelningskanslierna och till övriga enheter i den mån det behövs. 59
De sakkunniga föreslår följande utformning av personalorganisationen vid kansliet. A. 1 chef för kansliet (Ryningska huset) B. Högst 34 föredragande (fördelade mellan Ryningska huset och Bondeska palatset) C. Administrativ enhet (Ryningska huset) 2 handläggare (1 i Bondeska palatset) 1 kvalificerat biträde 1 biträde D. Aktuarieenhet med högsta domstolens expedition (Ryningska huset) 1 aktuarie 2 biträden 1 materialförvaltare E. Första avdelningens kansli (Bondeska palatset) 2 kvalificerade biträden F. Andra avdelningens kansli (Bondeska palatset) 2 kvalificerade biträden G. Tredje avdelningens kansli (Bondeska palatset) 2 kvalificerade biträden H. Skrivenhet (fördelad på Bondeska palatset och Ryningska huset) C:a 24 biträden1 I. Expeditionsvakter 2 expeditionsförmän 10 expeditionsvakter2 De sakkunniga förordar att rutinerna vid kansliet närmare överses av domstolsväsendets organisationsnämnd och att nämnden vidare utarbetar de nya blanketter m. m. som kommer att behövas efter omorganisationen. En sådan översyn bör även avse protokollföringen som enligt de sakkunnigas uppfattning bör kunna förenklas. Ett uppslag som enligt de sakkunnigas mening bör beaktas vid en kommande utredning angående domarutbildningen är att möjlighet skapas för tingsnotarier att fullgöra del av sin tjänstgöring vid högsta domstolen. Tingsnotarier torde kunna tjänstgöra som bl. a. protokollförare vid huvudförhandlingar och dessutom biträda revisionssekreterarna vid promemorieskrivning, uppsättande av rubriker m. m. Från utbildningssynpunkt vore en sådan tjänstgöring ytterligt 60
värdefull. De sakkunniga har emellertid inte funnit lämpligt närmare ingå på denna fråga i förevarande sammanhang. 6.3.4 Tjänstetillsättning Tjänst som chef för kansliet bör tillsättas av Kungl Maj:t utan ansökningsförfarande. Enligt de sakkunnigas mening är kanslichef en lämplig tjänstebenämning. Härmed avses ej att ingå på befattningshavarens löneställning. Domstolsverksutredningen har inte ifrågasatt annat än att ordinarie tjänst som revisionssekreterare liksom övriga ordinarie domarbefattningar skall tillsättas av Kungl Maj:t även efter det att verket inrättats. De sakkunniga ansluter sig till denna uppfattning. När det gäller förordnanden för andra revisionssekreterare än ordinarie sammanhänger frågan om tjänstetillsättningen med den ställning domstolsverket kommer att få i förhållande till den icke ordinarie domarpersonalen i övrigt. Övriga tjänster vid kansliet bör tillsättas av högsta domstolen.
6.3.5 Handläggning av administrativa ärenden Vid utformningen av regler för administrationen bör som direktiven förutsätter utgångspunkten vara att betungande uppgifter inte läggs på domstolens ordförande eller annan av dess ledamöter. De sakkunniga anser att man bör räkna med tre former för ärendenas handläggning: avgörande i plenum, beslut av högsta domstolens ordförande och beslut av kanslichefen. Antalet ärenden som skall handläggas av högsta domstolen samfällt bör bli ytterst 1 Om de nya fullföljdsreglerna och de sakkunnigas förslag leder till lättnader i fråga om promemorieskrivning kommer antalet att kunna nedbringas. Det bör anmärkas att telefonisterna blir överflödiga sedan högsta domstolen och regeringsrätten erhållit gemensam växel. * Varav en med tjänstgöringen förlagd delvis till arkivet.
begränsat. Högsta domstolens plenum bör inte ha ett så vidsträckt verksamhetsfält som verksstyrelser i allmänhet. Anledningen härtill är främst att ett sammankallande av alla ledamöter inverkar störande på den dömande verksamheten. Men också från andra synpunkter är det av viss betydelse att pleniärendena begränsas. Det framstår sålunda som principiellt oriktigt om högsta domstolen i plenum skulle ha att fatta administrativa beslut som kan angripas besvärsvägen. Ett avgörande av högsta domstolen samfällt bör inte få överprövas. Med utgångspunkt i det sagda anser de sakkunniga att pleniärendena i första hand bör begränsas till sådana frågor som också enligt gällande ordning ankommer på samtliga ledamöter. Frågor av denna art är, enligt 9 § första stycket lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, fastställande av grunder för avdelningarnas sammansättning, målens fördelning och ledamöternas tjänstgöring. Också andra viktigare ärenden angående organisationen eller arbetsordningen bör ankomma på plenum. Det kan exempelvis gälla att fastställa föreskrifter av mera ingripande natur som berör föredragandenas verksamhet. Ärenden av annan art än som nu sagts bör emellertid inte handläggas i plenum. Övriga administrativa ärenden bör ankomma antingen på högsta domstolens ordförande eller på kanslichefen. När det gäller arbetsfördelningen mellan dessa gör sig främst två synpunkter gällande. Ä ena sidan bör ordföranden i egenskap av domstolens högste chef kunna fatta beslut i alla frågor som inte skall behandlas i plenum. Å andra sidan framstår det som särskilt angeläget att den på ordföranden ankommande administrationen i största möjliga utsträckning begränsas, så att denne ej hindras i utövningen av sitt domarämbete. Ett system motsvarande vad som i allmänhet gäller för verk med liknande organisation skulle innebära, att andra ärenden än pleniärenden i princip skulle behandlas av ordföranden ensam men att i arbetsordning eller genom särskilt beslut kunde överlämnas åt SOU 1971:59
kanslichefen eller annan tjänsteman att avgöra ärende eller grupp av ärenden som inte var av sådan beskaffenhet att prövningen borde ankomma på ordföranden. De sakkunniga anser emellertid att en sådan reglering inte tillfredsställande beskriver den särskilda ställning i förhållande till administrationen som bör tillkomma högsta domstolens ordförande. Ärende som inte är av sådan vikt att ordföranden bör svara för prövningen bör kunna handläggas av kanslichefen även utan delegation. Författningsmässigt synes detta kunna uttryckas så, att ärende som ej skall avgöras i plenum avgörs av högsta domstolens ordförande, om det är av sådan vikt att prövningen bör ankomma på ordföranden eller denne av annat skäl förbehållit sig att fatta beslutet. Häremot bör svara en skyldighet för kanslichefen att hålla ordföranden underrättad om viktigare frågor inom sitt verksamhetsområde. En riktlinje vid tillämpningen synes vara att högsta domstolens ordförande även i fortsättningen regelmässigt bör vara befriad från handläggningen av sådana ärenden som hittills behandlats av nedre justitierevisionen eller dess ordförande. Det bör alltså normalt ankomma på kanslichefen att exempelvis utöva myndighetsfunktionerna enligt statstjänstemannalagen och verksstadgan. Det synes inte vara nödvändigt att i detta sammanhang ge konkreta exempel på frågor som bör behandlas av ordföranden. Anledning torde saknas att räkna med att några vanskliga gränsdragningsproblem skall uppkomma.. Den föreslagna regleringen innebär att revisionssekreterarna formellt inte medverkar vid behandlingen av organisationsfrågor. Det ligger emellertid i sakens natur att kanslichefen i ärenden som berör föredragandena bör ha att samråda med dessa och i viktigare fall eventuellt även med intresseförening om sådan finns. I sammanhanget vill de sakkunniga anmärka att omläggningen av organisationsformen medför att nedre justitierevisionen bortfaller som remissinstans. Det är emellertid av stort värde att föredragandekårens sakkunskap även fortsättningsvis tas i anspråk, när det gäller betydelsefulla 61
lagstiftningsfrågor, något som torde kunna ske i andra former. 6.4 Antalet avdelningar inom högsta domstolen m. m. Enligt den ursprungliga lydelsen av 2 § lagen (1915:139) angående Kungl Maj:ts högsta domstols tjänstgöring på avdelningar skulle domstolen varje år arbeta på en avdelning åtta veckor, på tre avdelningar tjugonio veckor och på två avdelningar den övriga tiden av året utom under ferierna. Under den tid då så var erforderligt skulle dessutom för handläggning av dispensärenden anordnas en särskild avdelning, sammansatt av tre justitieräd. Genom en ändring i lagen 1932 föreskrevs att högsta domstolen, i den mån så lämpligen kunde ske, skulle arbeta på ytterligare en avdelning, om lagrådets ledamöter tjänstgjorde i domstolen. Processlagberedningen framhöll i SOU 1944:10 (sid 146 ff) att högsta domstolens organisation borde bibehållas i fråga om antalet justitieräd och arbetets fördelning på särskilda avdelningar men att genomförandet av det muntliga förfarandet krävde delvis nya anordningar. Beredningen anförde härutinnan bl. a. att det uppenbart var ägnat att bereda lättnad i arbetet och större kontinuitet i handläggningen om samma ledamöter deltog i de avgöranden av olika natur som skulle träffas i ett mål. Ur dessa synpunkter var det av vikt att högsta domstolens avdelningar fick en fastare organisation. Processlagberedningens förslag genomfördes i väsentliga delar i samband med de lagstiftningsåtgärder som vidtogs 1945 i syfte att nedbringa arbetsbelastningen inom högsta domstolen. Därvid erhöll 2 § i 1915 års lag ny lydelse, enligt vilken högsta domstolen skulle vara delad i tre avdelningar. För handläggning vid vilken domstolen var domför med tre ledamöter fick avdelning uppdelas eller eljest, i den mån det lämpligen kunde ske, en eller flera särskilda grupper bildas. Någon uttrycklig regel om uppdelning av 62
avdelningarna i tremansgrupper har inte meddelats i den gällande lagen (1946:879) om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Enligt 1 § andra stycket i lagen skall högsta domstolen vara delad i tre avdelningar. Enligt den lydelse som 1 § första stycket i sistnämnda lag erhållit från den 1 juli 1971 skall högsta domstolen — vars ledamotsantal för närvarande uppgår till tjugofem - i fortsättningen utgöras av högst tjugotvå justitieräd. Enligt övergångsbestämmelse får högsta domstolen bestå av fler än tjugotvå justitieräd till dess antalet till följd av inträffade ledigheter nedgått till tjugotvå. Om särskilda skäl föreligger får dock nya ledamöter utses dessförinnan. Antalet avdelningar inom högsta domstolen har inte tagits upp i samband med 1971 års lagstiftning. Som framgår av utredningsdirektiven ankommer det på de sakkunniga att behandla frågan om anpassningen av bestämmelserna härom till de nya reglerna om ledamotsantalet. Så länge högsta domstolen liksom för närvarande har tjugo ledamöter i dömande verksamhet, är det naturligt att domstolen är delad på tre avdelningar. Så torde också vara fallet om ledamöternas antal minskas med en. Om antalet i enlighet med vad som förutsatts vid 1971 års lagstiftning nedbringas ytterligare, kan emellertid från olika synpunkter diskuteras hur organisationen bör vara utformad. Anledning torde härvid saknas att återgå till en ordning, enligt vilken avdelningarnas antal varierar under året. Man måste utgå från att ett system med permanenta avdelningar bibehålls. Inte heller torde en återgång böra ske till den i 1915 års lag i dess ursprungliga lydelse förutsatta ordningen med en särskild tremannaavdelning för dispensprövning. Ett sådant system skulle för övrigt kunna anses strida mot principen att avdelningarna är lika behöriga att uppta de till högsta domstolens handläggning hörande målen. Frågan blir då i vilket läge högsta domstolen bör övergå till att arbeta på två avdel-
ningar. En regel härom bör enligt de sak- drivas så långt att ny tjänstgöringsindelning kunnigas mening vara så utformad att antalet måste fastställas tre gånger om året. Enligt ledamöter på varje avdelning inte kommer de sakkunnigas mening kan principiella hinatt understiga sex. Detta torde nämligen vara der knappast möta mot att indelningen en förutsättning för att liksom f. n. någon av ändras endast två gånger eller en gång ledamöterna på avdelningen skall kunna vara årligen. Även i detta hänseende bör emellerfri från sammanträden för bl. a. förberedan- tid frihet lämnas högsta domstolen att de arbete och domskrivning. En avdelning fastställa lämpliga grunder för arbetsordsom består av sju ledamöter har framför en ningen. På vilket sätt organisationen för högsta sexmannaavdelning den fördelen att ledamöterna kan fördelas på två tremansgrupper, domstolen än utformas kommer dess möjligäven om en ledamot har hemvecka. Också heter att fungera tillfredsställande liksom med en sexmannaavdelning finns emellertid f. n. att bli i hög grad beroende av att ingen möjlighet att vid arbetsanhopning tillfälligt av ledamöterna av sjukdom är hindrad att fullgöra sin tjänst. Sedan högsta domstolens indela två sådana grupper. De sakkunniga lämnar dock för sin del ledamotsantal nedgått under tjugotvå komöppet om någon automatiskt verkande mer visserligen antalet att åter kunna ökas regel är behövlig eller om inte lika gärna en till högst tjugotvå utan lagändring. De föreskrift att avdelningarna skall vara tre kan sakkunniga vill likväl i detta sammanhang kvarstå tills behov av ändring uppkommer. förorda att det upptas till övervägande om Anses en automatisk regel likväl böra infö- inte Kungl Maj:t borde äga förordna vikarie ras, bör den ha det innehållet att högsta för justitieråd som av sådant skäl inte kan domstolen skall vara delad i tre avdelningar uppehålla tjänstgöringen. Det kan väl sägas så länge antalet justitieråd som inte tjänstgör vara olämpligt om vikarie skulle få förordnas i lagrådet överstiger sjutton. Härigenom för justitieråd som utnämns att inneha annat garanteras att alltid minst sex ledamöter kan ämbete eller som mottar offentligt uppdrag. finnas i tjänst på varje avdelning. När antalet Däremot synes knappast rimligt att inte en ledamöter i dömande verksamhet nedgår till tillfällig anordning skall fä vidtas i händelse sjutton kan domstolen delas på en nioman- av sjukdomsfall inom domstolen. Till vikarie naavdelning och en åttamannaavdelning, av bör i sådana fall få förordnas ett pensionerat vilka vardera i sin tur kan indelas på två justitieråd eller en framstående innehavare av dispensgrupper. Även andra indelningsgrun- annan ordinarie domartjänst. De sakkunniga der kan i detta läge vara lämpliga. Härom har emellertid inte funnit lämpligt framställa något förslag i detta ämne utan förordar att torde högsta domstolen böra äga besluta. I motiven till lagen om högsta domstolens frågan upptas till utredning i särskild ordsammansättning och tjänstgöring framhöll ning. processlagberedningen också att det vid en 6.5 Ikraftträdande omläggning av organisationen måste beaktas att denna ej mer än nödvändigt kom att Omorganisationen kan inte antagas medföra beskära cirkulationen mellan ledamöterna på några ökade kostnader utan endast överflyttde olika avdelningarna. En sådan cirkulation ning av medel från ett anslag till ett annat. hade enligt beredningen med rätta ansetts Skäl saknas därför att knyta dess ikraftträsom ett synnerligen verksamt medel till dande till nytt budgetårs inträde. Det synes förhindrandet av att det mellan olika avdel- mest ändamålsenligt om organisationsforningar kom att framträda mera betydande merna läggs om i så nära anslutning som möjligt till de ändrade reglerna om fullföljd avvikelser i rättstillämpningen. av talan till högsta domstolen. De sakkunniDen sålunda anförda synpunkten är utan ga föreslår att den nya organisationen getvivel beaktansvärd. Det kan emellernomförs den 1 januari 1972. tid ifrågasättas om principen numera bör SOU 1971:59
6.6 Författningsförslagen Bestämmelser om högsta domstolens organisation och verksamhet är som förut nämnts meddelade dels i regeringsformen, dels i rättegångsbalken och dels i lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Om nedre justitierevisionen upphör och dess organisation inordnas i högsta domstolen, erfordras härutöver bestämmelser som ersätter nedre revisionens arbetsordning och i huvudsak behandlar administrativa frågor. Dessa bör meddelas i en instruktion för högsta domstolen. Regleringen av högsta domstolens verksamhet synes bli alltför komplicerad, om den på detta sätt skall vara uppdelad på grundlag, två lagar och en instruktion. Det synes naturligast att de bestämmelser som bör vara meddelade i lag sammanförs och då lämpligen inflyter i rättegångsbalken. Vissa föreskrifter som för närvarande har karaktären av lag torde härvid kunna överflyttas till instruktionen. Härigenom ernås också överenstämmelse med den reglering som avses skola gälla för regeringsrätten (jfr prop. 1971:30 sid 699). Vid förslagens avfattande har hänsyn inte tagits till konsekvenserna av det planerade domstolsverkets inrättande. Ett genomförande av domstolsverksutredningens förslag kan komma att påkalla ett flertal ändringar i olika författningar och instruktioner som berör domstolsväsendet vilka torde böra behandlas i ett sammanhang. Bl. a. kan för högsta domstolens del ändringar beträffande bestämmelserna om förordnande för andra än ordinarie revisionssekreterare, fullföljd av talan i vissa personaladministrativa ärenden samt handläggningen av disciplin- och åtalsfrågor bli aktuella. Innebörden av de föreslagna bestämmelserna torde i många fall framgå av vad som anförts i det föregående. För formella ändringar torde särskild motivering ej behöva lämnas. I övrigt må här ytterligare anföras följande.
6.6.1 Rättegångsbalken 3 KAP 4 - 7 §§ Reglerna motsvarar i sak vad som för närvarande gäller enligt 3 kap 4 och 5 §§ rättegångsbalken samt 1 § första stycket, 4 § första stycket, 5 § och 7 § lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. I överensstämmelse med den terminologi som är vanlig i rättegångsbalken talas i 5 och 7 §§ ej om ärende utan endast om mål. Någon saklig ändring är härigenom inte åsyftad. 8§ I första och andra styckena av förevarande paragraf har sammanförts domförhetsreglerna i nuvarande 6 § samt 8 § lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Enligt tredje stycket kan omfattningen av ledamots samt revisionssekreterares eller annan tjänstemans befogenheter vid måls förberedande behandling regleras i instruktionen. 9§ Med hänsyn till att titeln revisionssekreterare har långvarig tradition ifrågasätter de sakkunniga inte annat än att den bör bibehållas som tjänstebenämning på föredragandena i högsta domstolen även efter nedre justitierevisionens avskaffande. Titeln har dessutom fortfarande språklig anknytning till högsta domstolens verksamhet därigenom att revision utgör beteckningen på det viktigaste rättsmedlet vid fullföljd av talan till domstolen. Då benämningen revisionssekreterare förekommer i 4 kap. 2 §, bör redan i förvarande paragraf anges att revisionssekreterare skall finnas hos högsta domstolen.
33 KAP 7§
Anledning kan finnas att överväga om inte anmälan av den art som avses i förevarande paragraf bör göras hos annan myndighet än högsta domstolen, exempelvis domstolsverket sedan detta inrättats. Att närmare ingå på denna fråga har dock inte ansetts falla inom ramen för utredningsuppdraget. Övergångsbestämmelserna I samband med upphävandet av 24 § regeringsformen har i övergångsbestämmelse föreskrivits att äldre bestämmelser skall tilllämpas intill dess Kungl Maj :t och riksdagen bestämt annat. Med hänsyn till denna föreskrifts avfattning torde ett genomförande av de föreslagna ändringarna i rättegångsbalken redan i och för sig kunna anses innebära att 24 § regeringsformen inte längre skall tillämpas. För tydlighetens skull har en erinran härom dock upptagits i punkt 1. Föreskriften i punkt 3 har oförändrad överförts från övergångsbestämmelsen till lagen (1971:219) om ändring i lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Bestämmelser om nedre justitierevisionen finns i ett flertal författningar, främst av administrativ natur. Att med anledning av en så övervägande intern fråga som nedre revisionens ombiluning till domstolskansli genomföra ändringar i samtliga dessa författningar synes opåkallat. Med hänsyn till bl. a. nedre revisionens ålder torde måhända ej heller med säkerhet kunna förutsättas att alla gällande föreskrifter uppmärksammas. På grund av det anförda synes lämpligast att genom en särskild regel bestäms att vad som föreskrivs om nedre justitierevisionen i lag eller annan författning efter utgången av år 1971 i stället skall gälla högsta domstolen, om inte Kungl Maj:t förordnar annat. En sådan regel har upptagits i punkt 4.
6.6.2 Instruktionen för högsta domstolen I förslaget till instruktion har sammanförts dels vissa bestämmelser från den nuvarande lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring, dels de administrativa bestämmelser om högsta domstolen som behövs efter omorganisationen, dels också de föreskrifter som avses reglera föredragandeoch kansliorganisationens verksamhet. De regler i nedre justitierevisionens arbetsordning som utgår från att föredragandeorganisationen utgör ett självständigt verk blir inaktuella vid den nya organisationens genomförande. Även vissa andra av de för nedre revisionen nu gällande bestämmelserna saknar motsvarighet i förslaget. Så är fallet med regeln i 9 § om jäv för revisionssekreterare, en föreskrift som med hänsyn till rättegångsbalkens allmänna bestämmelser om domarjäv måste anses överflödig. Som anförts i den allmänna motiveringen förordar de sakkunniga att föredragningen inför tremansgrupp i fortsättningen inte planläggs för ett år i förväg utan att det i stället överlämnas åt avdelningsordförandena att i samråd med kanslichefen uppgöra plan för målens handläggning på avdelning för så läng tid som med hänsyn till arbetsläget är lämplig. Med denna utgångspunkt har de sakkunniga avstått från att i förslaget till instruktion närmare reglera när på revisionssekreterare ankommande föredragning inför tremansgrupp skall fullgöras. Någon motsvarighet till 14 och 15 §§ arbetsordningen för nedre justitierevisionen upptages alltså inte i förslaget. Regeln om en särskild minnesbok för bl. a. fall då mål avgjorts av högsta domstolen i dess helhet infördes 1876 i syfte att underlätta möjligheten för domstolens ledamöter att erhålla kännedom om varandras olika rättsåsikter. Den har sedan, i sak oförändrad, upptagits i nedre revisionens arbetsordningar och finns nu i 27 §. Då de överväganden som föranlett regeln knappast är aktuella har den inte upptagits i förslaget. Det bör ankomma på högsta domstolen att bestämma om någon sådan minnesbok alltjämt skall föras. 65
1§
4§
Av bestämmelserna i allmänna verksstadParagrafen motsvarar 2 och 3 §§ lagen om gan gäller för närvarande 11-13 §§ och 18 § högsta domstolens sammansättning och i fråga om nedre justitierevisionens admini- tjänstgöring. strativa ärenden samt 14 § beträffande annan personal än revisionssekreterare och 15 § beträffande mottagningstid och tid för 12 § öppethållande av registratorskontoret. De sakkunniga har ansett lämpligt att Av ingressen framgår att även referenten härutöver 3 § 2) och 3) samt 5-8 §§ och kan vidta sådan förberedande åtgärd som 10 § verksstadgan blir tillämpliga på den ankommer på revisionssekreterare. samlade organisationen. Bestämmelserna om En viss jämkning av de nuvarande reglerna chef för statsmyndighet kommer härvid att har skett i punkt 4. gälla högsta domstolens ordförande; i sakens Sådana beslut som nu ankommer på ett natur ligger att tillämpningen i praktiken av kollegium av tre revisionssekreterare skall 6-8 §§ i stor utsträckning bör ankomma på enligt förslaget få fattas av vederbörande kanslichefen. Med stöd av 10 § verksstadgan revisionssekreterare ensam. Dessutom innekan högsta domstolen fastställa den arbets- bär förslaget att revisionssekreteraren får inordning som behövs utöver instruktionen te endast förordna utan också entlediga ofoch verksstadgan. fentlig försvarare och biträde enligt lagen om Någon bestämmelse motsvarande 40 § fri rättegång. andra stycket sista punkten arbetsordningen för nedre justitierevisionen om att revisionssekreterare skall vara tillstädes i tjänsterummet i den mån arbetet kräver det har inte 16§ ansetts behöva belasta instruktionen. Härom Enligt den föreslagna avfattningen av dentorde högsta domstolen kunna meddela na bestämmelse skall mål i de angivna fallen interna föreskrifter. erhålla karaktären av förtursmål inte endast när det är fråga om tillståndsprövning utan 2§ också när mål, efter prövningstillstånd eller Med hänsyn till högsta domstolens ordfö- eljest, skall företagas på fullsutten avdelning. randes ställning som verkschef måste beBestämmelsen om tryckfrihetsmåls förstämmelse finnas om vem som har att full- tursbehandling har jämkats till överensstämgöra den på ordföranden ankommande admi- melse med 14 kap. 3 § tryckfrihetsförordnistrationen när denne är hindrad att utöva ningen. Som förtursmål har upptagits ytterlisin tjänst. De sakkunniga föreslår att sådant gare den kategori av mål som avses i cirkuläförordnande meddelas av Kungl. Maj:t. ret (1967:164) om skyndsam handläggning av brottmål rörande våld mot polisman m. fl. Bötesförvandlingsmål som ej på ordinär väg 3§ kan komma under domstolens prövning har Enligt rättegångsbalken (3 kap 5 § första ansetts ej böra upptas i paragrafen. stycket i förslaget) skall högsta domstolen vara delad i två eller flera avdelningar. I förevarande paragraf anges när avdelningarna 17 § skall vara flera än två. Av avfattningen följer Paragrafen överenstämmer i sak med andatt domstolen är delad i två avdelningar, närra stycket i domstolskommitténs förslag till paragrafen inte är tillämplig. ändrad lydelse av 21 § arbetsordningen för 66
nedre justitierevisionen, dock med den avvikelsen att de sakkunnigas förslag inte upptar någon bestämmelse om att föredraganden i förväg till envar av ledamöterna skall avlämna förteckning över de mål som föredragningen är avsedd att omfatta. Den gällande regeln om avlämnande av förteckning av detta slag (23 § första stycket arbetsordningen) tillämpas för närvarande så, att revisionssekreteraren vid föredragningens början överlämnar förteckningen till det justitieråd som tjänstgör som ordförande. Nedre revisionen har i sitt remissyttrande över domstolskommitténs förslag framhållit att ledamöterna genom trycket får erforderlig kännedom om vilka mål föredragningen avser och att en ändring av den gällande ordningen skulle betunga förberedelserna för föredragningen. De sakkunniga delar denna uppfattning. Det synes ej erforderligt att någon bestämmelse om förteckning av nu avsett slag ingår i instruktionen. I den gällande arbetsordningen föreskrivs (22 §) att förslag till rubrik skall föreligga när omedelbart upptaget mål avgörs på handlingarna och när ansökningsärende förekommer till behandling. För övriga fall saknas bestämmelse om att förslag till rubrik skall avlämnas vid föredragning. Den korta ingress som nu avlämnas vid dispensföredragning torde ej utgöra rubrik i arbetsordningens mening, även om den i praktiken benämns så. De sakkunniga anser att en tydligare beskrivning av den gällande ordningen som ej föreslås ändrad ernås, om det i överensstämmelse med domstolskommitténs förslag föreskrivs att rubrikförslag i princip alltid skall avlämnas vid föredragning. Med rubrik bör härmed, när det är fråga om dispensprövning, förstås den nu förekommande ingressen. Vid rubrikförslaget bör fogas avskrifter av lägre instansers avgöranden och av övrigt material, varav ledamöterna bör erhålla del i förväg. Dessutom bör naturligtvis rubrikförslaget liksom för närvarande, i den mån det är lämpligt, innehålla bl. a. en närmare redogörelse för yrkandena samt hänvisningar till SOU 1971:59
litteratur och rättsfall; härom synes dock någon uttrycklig föreskrift inte erfordras. Bestämmelse om att förslag till rubrik skall vara undertecknat torde, såsom framhållits av nedre justitierevisionen i dess remissyttrande över domstolskommitténs betänkande, få anses obehövlig. 19 § Beträffande den föreslagna skyldigheten för revisionssekreterare att ange sin mening inför dispensprövning hänvisas till den allmänna motiveringen. Skyldigheten att avge betänkande kommer att utsträckas till fler målkategorier än förut, eftersom 55 kap. 12 § rättegångsbalken i dess efter den 1 juli 1971 gällande lydelse ger högsta domstolen avsevärt vidgade möjligheter att avgöra mål utan huvudförhandling. Med hänsyn dels till utbildningssynpunkten, dels till vikten av att ledamöterna i så stor utsträckning som möjligt får hjälp i sitt arbete av föredragandeorganisationen anser de sakkunniga vidare att denna skyldighet inte bör som f. n. begränsas till fullföljda mål utan gälla all föredragning av mål för avgörande på fullsutten avdelning. Enligt 38 § i förslaget kommer det sagda att i princip gälla även ärenden (resning, återställande av försutten tid m. m.). Det bör emellertid ankomma på högsta domstolen att bestämma vilka undantag från den allmänna regeln som lämpligen bör göras. Betänkande skrivs f. n. i form av en till Kungl. Maj:t ställd ämbetsskrivelse och innefattar förslag till högsta domstolens avgörande. Det formuleras emellertid inte på samma sätt som ett avgörande av högsta domstolen, utan dess karaktär av förslag markeras genom att i texten inrycks ord som "torde" och "lärer". Domslutet uttrycks så att föredraganden hemställer att Kungl. Maj:t måtte meddela ett avgörande av angivet innehåll. Om högsta domstolen antager betänkandet, kan detta således inte omedelbart användas för utskrift av Kungl. Maj:ts dom eller beslut utan måste omformuleras, något som kan vålla åtskilligt besvär och medföra risk för 67
fel. Enligt de sakkunnigas mening bör betänkande sedan nedre justitierevisionen upphört inte längre ha formen av en ämbetsskrivelse till Kungl. Maj:t. Det kan ges samma avfattning som det föreslagna avgörandet avses erhålla. 21 § Som anförts i den allmänna motiveringen bör revisionssekreterarens medverkan vid huvudförhandling bestå inte endast i att lämna upplysningar angående målet och framlägga material ur handlingarna utan också i att deltaga i överläggningen omedelbart efter förhandlingen och därvid yttra sin mening. Då det uppdrages åt honom bör han ha att upprätta förslag till dom eller slutligt beslut. Några uttryckliga bestämmelser i dessa avseenden torde inte erfordras. Härom bör gälla vad ordföranden föreskriver. Medverkan vid huvudförhandling bör också undantagsvis kunna bestå i att föra protokollet över förhandlingen. När det gäller specialmål och allmänna mål av vidlyftig beskaffenhet måste protokollen ofta i praktiken utformas efter detaljerade anvisningar från revisionssekreterarens sida. Det innebär då en rationalisering om revisionssekreteraren i sådana fall även formellt ansvarar för protokollets utformning och särskild protokollförare således inte behöver anlitas. Häremot har invänts att revisionssekreterarens medverkan i övrigt vid förhandlingen kan medföra att svårigheter möter för honom att ha givit protokollet slutlig avfattning innan förhandlingen avslutats. Emellertid medger 10 § första stycket protokollskungörelsen att om det ej medhinnes före förhandlingens slut protokollet får uppsättas snarast möjligt därefter.
27 §
Lagförslag som berör högsta domstolens organisation och verksamhet remitteras efter lagrådets inrättande traditionellt inte till domstolen utan till dess ledamöter. I den mån så sker blir tydligen ej fråga om något på högsta domstolen som myndighet ankommande ärende. Behandlingen av sådant ärende regleras följaktligen formellt sett ej av instruktionen. I plenum kan enligt den föreslagna avfattningen inte avgöras andra ärenden än som uppräknas i paragrafen. Om högsta domstolens ordförande i annat ärende önskar före beslutet samråda med övriga ledamöter, får detta inte karaktären av plenum. 35 §
Bestämmelserna om tjänstledighet har anpassats till allmänna verksstadgans nuvarande regler. 37 §
Frågan om en enhetlig reglering av tystnadsplikten för all domstolspersonal utreds för närvarande, efter framställning av JO till Kungl. Maj:t (JO:s ämbetsberättelse 1971 sid. 19), av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén. I avvaktan på resultatet härav bör en föreskrift motsvarande 38 § arbetsordningen för nedre justitierevisionen upptagas i instruktionen.
23 §
Det synes inte nödvändigt att kontrasignation av utgående expeditioner obligatoriskt skall ske genom revisionssekreterares försorg. Åtgärden bör kunna ankomma på annan tjänsteman efter förordnande av högsta domstolen. 68
Särskilt yttrande Av Ann-Mari Tengström
Beredning och föredragning av mål De sakkunniga föreslår ifråga om arbetsfördelningen mellan revisionssekreterarna ett system, vari målen fördelas efter storlek och, i den mån det är möjligt, även efter svårhetsgrad. Enligt de sakkunniga synes systemet böra gå ut på att lottningen sker i grupper efter målens omfång eller beskaffenhet. Med den föreslagna fördelningsprincipen avses lottningen av målen kunna skötas vid aktuarieenheten. Vidare föreslås att föredragningen i allmänhet inte bör vara fastlagd långt i förväg. För domstolens effektivitet är av betydelse att domstolens ledamöter får jämn tillgång på arbete. Detta förutsätter i sin tur att arbetsbördan fördelas jämnt mellan revisionssekreterarna. Det nuvarande systemet där revisionens ordförande fördelar målen och de tillgängliga föredragningsdagarna uppdelas på de olika rotlarna är avsett att få arbetet att löpa smidigt och så sker också i allt väsentligt. De sakkunniga framhåller, att systemet med föredragningstid som princip för fördelning av arbetet mellan revisionssekreterarna ej är ägnat att främja ett så effektivt utnyttjande av föredragningstiden som är möjligt och önskvärt. Emellertid blir föredragningstiden i praktiken inte ensam avgörande för fördelningen av arbetet mellan föredragandena. Genom att revisionens ordförande, som har överblick SOU 1971:59
över revisionssekreterarnas arbetsbörda, fördelar målen kan han genom olika åtgärder medverka till en så jämn arbetsfördelning mellan revisionssekreterarna som möjligt. Sålunda tar ordföranden vid måltilldelningen hänsyn till huruvida en revisionssekreterare är särskilt arbetsbelastad. Vidare sker jämkning i det uppgjorda schemat t. ex. om någon revisionssekreterare arbetar med särskilt tidsödande och besvärliga mål. En viss ojämnhet i arbetsbördan för revisionssekreterarna torde dock vara ofrånkomlig, vilken princip för måltilldelning som än väljs. De sakkunniga föreslår, att lottning skall ske genom aktuarie. Det torde kunna förutsättas att aktuarien - registratorn - liksom f. n. ej kommer att vara rättsbildad. Därigenom försvåras vid lottningen såväl en bedömning av hur skyndsamt målet bör avgöras som ett hänsynstagande till arbetssituationen för de olika revisionssekreterarna. Vidare finns risk för att vid lottningen inte i erforderlig utsträckning kan beaktas t. ex. samband mellan mål. Att likartade problem i olika mål uppmärksammas är i högsta instans av särskild vikt. Flera skäl talar således mot att fördela målen efter de grunder som de sakkunniga skisserat. Det bör också understrykas, att det föreslagna lottningssystemet — vilket torde vara svårt att utforma i praktiken — inte utan vidare skulle åstadkomma en jämn fördel69
ning av arbetsbördan mellan revisionssekreterarna. För att arbetet skall löpa på ett effektivt sätt måste lottningen enligt min mening ankomma på kanslichefen. Denne får då också en samlad överblick över målen, vilket torde vara önskvärt med hänsyn till hans arbetsledande funktion. Avsteg från det nuvarande systemet med turlista kan motverka önskemålet att bereda ledamöterna jämn arbetsbörda. Man kan riskera att det inte alltid finns erforderligt antal mål färdiga för föredragning. Vid jämförelse mellan det nuvarande och det föreslagna systemet finner jag inte det sistnämnda innebära sådana fördelar att det bör genomföras. Föredragn ingspromemoriorna Som framhållits i revisionens yttrande över domstolskommitténs betänkande Fullföljd av talan m. m. är tillgången till en fullständig promemoria i olika hänseenden värdefull för föredraganden och avfattandet av promemorian medför inte något nämnvärt merarbete. De nya fullföljdsreglerna bör vara ägnade att minska promemoriornas omfattning. Föredragning av sådan omfattning att promemoria erfordras kommer sannolikt att krävas i de flesta mål även i fortsättningen. Jag finner att krav på sådan promemoria bör kvarstå som huvudregel. Det bör ankomma på högsta domstolen att meddela närmare föreskrifter för de fall, där promemoria kan undvaras.
Som jag tidigare framhållit bör kanslichefen ha hand om målfördelningen. En preliminär granskning av målen, huvudsakligen med avseende på huruvida de är av brådskande karaktär, bör ske av annan rättsbildad tjänsteman. Uppgiften bör ankomma på den handläggare som avses bli placerad i Ryningska huset. Hans övriga uppgifter torde ej hindra detta. I vidare mån torde inte erfordras någon granskning av målen förrän de överlämnas till revisionssekreteraren. Även den handläggare som avses bli placerad i Bondeska palatset bör enligt min mening vara rättsbildad. Därigenom möjliggörs att en sådan befattningshavare även i fortsättningen kan samla och överblicka protokoll, betänkanden och annat material i såväl processuellt som materiellt hänseende, vilket visat sig underlätta arbetet och spara åtskillig tid. De sakkunniga förslår, att de göromål som nu ankommer på en expedieringsavdelning och en protokollsavdelning sammanförs till ett avdelningskansli för varje avdelning. De nuvarande expedierings- och protokollsavdelningarna svarar var för sig för en svår och viktig grupp av arbetsuppgifter. Arbetet fungerar med denna ordning på ett utmärkt sätt. Sambandet mellan de båda grupperna av arbetsuppgifter är inte sådant att någon vinst ur effektivitetssynpunkt skulle erhållas med en sammanslagning. Jag finner därför att den nuvarande ordningen inte bör ändras.
Kansliets organisation Det är enligt min mening angeläget att kanslichefen inte bara är väl meriterad för att kunna avlasta högsta domstolens ordförande och övriga ledamöter arbetet med administrativa göromål utan att han också har erforderliga domarmeriter och helst erfarenhet från föredragning i högsta domstolen. Kanslichefen måste kunna leda arbetet med auktoritet och det är önskvärt att han kan lämna föredragandena vägledning i besvärliga och ömtåliga frågor. 70
Bilaga A
Grunder för sammansättningen av högsta domstolens avdelningar och målens fördelning samt tjänstgöringen i högsta domstolen
Grunder för sammansättningen av högsta domstolens avdelningar och målens fördelning samt tjänstgöringen i högsta domstolen: jämlikt 9 § första stycket lagen den 20 december 1946 om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring beslutade den 2 december 1947, med ändringar den 26 maj 1948 och den 1 december 1958. 1 §•
Ledamöterna indelas till tjänstgöring å avdelning för session. Sessionerna omfatta: vårsessionen tiden från julferiernas slut till påskferiernas slut, sommarsessionen tiden från påskferiernas slut till semesterperiodens slut och höstsessionen tiden från semesterperiodens slut till julferiernas slut. Om möjligt bör indelningen göras så, att åldersfördelningen å avdelningarna blir i huvudsak lika. 2§. Å avdelning bör arbetet så ordnas, att de mål, i vilka prövningstillstånd meddelats, om möjligt avgöras innan avdelningens sammansättning ändras.
4§. Referent skall utses i revisionsmål, i vilket prövningstillstånd erfordras, när sådant tillstånd meddelats eller det eljest finnes lämpligt för målets beredande eller slutliga handläggning, i mål, som skall av Högsta domstolen omedelbart upptagas, när stämningsansökan inkommit, samt i annat mål, när det finnes lämpligt för målets beredande eller slutliga handläggning. Referent skall av ordföranden å avdelning utses bland dess tre yngsta ledamöter i tur och ordning, yngre före äldre. Har prövningstillstånd meddelats, skall till referent utses ledamot, som deltagit i avgörandet härom; där ej någon av avdelningens tre yngsta ledamöter tagit del i avgörandet, skall annan ledamot, som deltagit däri, utses. När skäl därtill äro, må referent utses utan iakttagande av vad förut i detta stycke sägs. Ordföranden är ej skyldig att tjänstgöra såsom referent. Å avdelning skall föras förteckning över de mål, som tilldelats referent, med angivande av referentens namn samt med uppgift huruvida i målet förekommit huvudförhandling eller muntligt förhör. (Andra stycket har denna lydelse enl. beslut 26 maj 1948.)
3§. Har mål tilldelats referent och flyttar han, innan målet avgjorts, till annan avdelning, skall målet överföras till den avdelningen. SOU 1971:59
5§. Det tillkommer ordförande å avdelning att för avdelningen bestämma å vilka dagar 71
handläggning av mål skall äga rum. Å varje avdelning böra i allmänhet för hel tjänstgöringsvecka anslås fyra dagar till huvudförhandling och avgörande på handlingarna samt till behandling av frågor rörande prövningstillstånd och nådeärenden ävensom en dag till justering och måls beredande till slutlig handläggning. Å justeringsdag böra ock, i den mån det finnes lämpligt, behandlas nådeärenden och frågor rörande prövningstillstånd. 6§. Ä dag, då huvudförhandling eller avgörande på handlingarna förekommer (huvudförhandlingsdag), må, om ej särskilda skäl föranleda annat, två ledamöter och å dag, då uteslutande behandling av frågor rörande prövningstillstånd och nådeärenden förekommer (dispensdag), en ledamot vara befriad från tjänstgöring. När två ledamöter samtidigt skola vara befriade från tjänstgöring, böra om möjligt en äldre och en yngre ledamot vara fria. Tjänstgöringsskyldigheten å avdelningen bör såvitt möjligt fördelas lika mellan ledamöterna, dock må ordföranden åtnjuta befrielse från tjänstgöring under en halv gång till så lång tid som övriga ledamöter. Den befrielse från tjänstgöring, som tillkommer ordföranden utöver vad annan ledamot åtnjuter, bör företrädesvis avse dispensdagar. Har uppdrag att vara referent medfört väsentlig ökning av ledamots arbetsbörda, må kompensation kunna beredas honom genom befrielse från tjänstgöring. Ordföranden bestämmer den ordning, i vilken ledamöterna skola vara fria från tjänstgöring. Ordföranden skall föra liggare, utvisande för varje ledamot åtnjuten befrielse från tjänstgöring. Är ledamot av sjukdom hindrad att tjänstgöra, påföres honom det antal hela tjänstefria dagar, som skulle hava belöpt å den tid, under vilken han varit hindrad att tjänstgöra. (Tredje stycket tredje punkten tillagd enl. beslut 26 maj 1948.) 72
7§. Är på grund av sjukdomsfall avdelning ej domför å huvudförhandlingsdag, ingår ledamot från annan avdelning, yngre före äldre, där så lämpligen kan ske. Kan på grund av sjukdom å avdelning full tjänstgöring å dispensdag ej uppehållas, inställes den ena dispensavdelningen, varvid uppkommen ledighet räknas såsom befrielse från tjänstgöring. 8§. Uppkommer på grund av jäv eller i anledning av stadgandet i 7 § lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring hinder för ledamot att tjänstgöra å den avdelning, där han är indelad, och är avdelningen på grund härav ej domför, åstadkommes domfört antal genom byte av tjänstgöring med ledamot å den avdelning, från vilken sådant byte med minsta olägenhet kan ske. Till tjänstgöringsbyte ifrågakommer yngre ledamot före äldre. 9§. Kan under semester pä grund, som angives i 7 eller 8 §, domfört antal ej erhållas och förekommer brådskande mål eller ärende, är ledamot, som åtnjuter semester, skyldig att tjänstgöra, yngre före äldre. Sådan ledamot är dock ej pliktig att tjänstgöra när hinder för domförhet föreligger allenast på grund av stadgandet i 7 § lagen om högsta domstolens sammansättning och tjänstgöring. Ledamot är ej skyldig att under semester tjänstgöra längre tid än en vecka, med mindre målens eller ärendenas beskaffenhet kräver det. För fullgjord semestertjänstgöring äger ledamot, i den mån det kan ske, åtnjuta kompensation genom befrielse från tjänstgöring eller genom annan lättnad i arbetet. 10 §. Under jul- och påskferierna uppehälles tjänstgöringen: under julferierna 1947-48 av SOU 1971:59
I. avdelningen, under påskferierna 1948 av II. avdelningen, under julferierna 1948-49 av III. avdelningen, under påskferierna 1949 av I. avdelningen, under julferierna 1949-50 av II. avdelningen osv. I avdelningarnas sammansättning under jul- och påskferierna vidtages sådan ändring att tjänstgöringsskyldigheten under ferierna såvitt möjligt jämnt fördelas mellan ledamöterna. (Andra stycket tillagt enl. beslut 1 december 1958.)
Bilaga B
Arbetsenheter vid nedre justitierevisionens kansli
1. Kansliexpeditionen (Ryningska huset) 1 förste protokollssekreterare 2 amanuenser 1 kontorist
vid nådeföredragningar. Kontoristen utskriver rubriker, protokoll och skrivelser för kansliexpeditionens räkning, vilket beräknas fylla en halv arbetsdag, och står i övrigt till skivavdelningens förfogande.
Huvudsakliga arbetsuppgifter: Förste protokollssekreteraren är personalchef och före- 2. Protokollsavdelningen (Bondeska palatset) 1 förste protokollssekreterare ståndare för kansliexpeditionen. Honom ålig3 assistenter (protokollförare) ger att i erforderlig omfattning deltaga i 1 kontorist granskningen av inkomna mål och ärenden, Huvudsakliga arbetsuppgifter: Förste proatt anteckna de rotlar som är i behov av mål, att biträda ordföranden vid lottning av tokollssekreteraren som är chef för protomål, att expediera högsta domstolens förord- kollsavdelningen fullgör i svårare fall själv nande om inställelse eller hämtning av part uppgiften som protokollförare vid huvudföreller annan, att förelägga part att utge vissa handlingar samt tjänstgör i övrigt som handförskott ävensom förordna om förskott av ledare och rådgivare åt protokollförarna och allmänna medel till part eller annan samt att uppgör för detta ändamål en förebildssamombesörja viss komplettering i ansöknings- ling. Förste protokollssekreteraren bevakar ärenden. Han är vidare föredragande och vidare författningsändringar av betydelse för protokollsavdelningens och expedieringsavprotokollförare i personalärenden. delningens verksamhet och gör tjänstemänAmanuenserna biträder förste protokollsnen uppmärksamma härom genom cirkulär. sekreteraren vid granskningen av målen och i Envar av de tre assistenterna för på eget övrigt med dennes arbetsuppgifter, införskafansvar föredragningsoch huvudförhandfar domstolsakter och annan komplettering, avfattar förslag till rubriker samt för proto- lingsprotokoll på en av högsta domstolens koll i sådana ärenden som enligt 12 § arbets- avdelningar samt skriver ut konceptexemplar ordningen skall handläggas av nedre revisio- ("klämmar") till domar och beslut. Assistennen i närvaro av tre revisionssekreterare. De terna åligger vidare att kontrollera ledamötillhandagår i övrigt personalen med hjälp ternas anteckningar i rotelböckerna, att föra och anvisningar i expedieringsfrågor och and- listor över föredragna mål samt att kontrollera spörsmål samt inträder vid arbetsanhop- ra att akterna är kompletta då de återställs ning eller sjukdom på protokollsavdelningen till nedre revisionen. Kontoristen utskriver som protokollförare vid huvudförhandlingar. bl. a. domförslag och vota samt biträder vid En av amanuenserna för dessutom protokoll motläsning. 74
3. Kamrerarkontoret (Ryningska huset) 1 kamrerare 1 kansliskrivare Huvudsakliga arbetsuppgifter: Ekonomiska och kamerala uppgifter samt kassagöromål för hela verket och för högsta domstolen (tillhopa cirka 120 anställda) ävensom vissa ärenden angående statistik. 4. Registratorsexpeditionen (Ryningska huset) 1 assistent 1 kansliskrivare Huvudsakliga arbetsuppgifter: Assistenten mottar och öppnar inkommande post, instämplar den och åsätter alla handlingar diarienummer, mottar och granskar alla mål och ärenden, instämplar dem, bestämmer målens art, förtursrätt och ev. anknytning till andra mål, kontrollerar införingen i målförteckningar m m., för särskilda expeditionslistor över domar och beslut, stämpelbelägger och tillhandahåller parter utgående expeditioner, för kassabok över stämpelmedel, översänder ej utlösta expeditioner för indrivning och makulerade stämplar för avskrivning, rekvirerar och redovisar stämpelmedel, lämnar upplysningar angående anhängiga mål och ärenden, mottar beställningar av domar och beslut, utfärdar diariebevis samt ombesörjer rekvisition av aktomslag och annan materiel för registratorskontoret. Kansliskrivaren lägger upp målförteckning, dagboksblad och rotelblad över inkomna mål och ärenden, inför inkomna handlingar i målförteckningen, skriver ut lottningslistor, inför i målförteckningen datum för målens föredragning, översänder remitterade mål och ärenden till vederbörande myndigheter, antecknar i registraturet datum för måls och ärendens avgörande, återsänder till domstolar och andra myndigheter (utom beträffande vissa typer av mål, jfr under 6) därifrån mottagna akter, gallrar högsta domstolens akter samt biträder i övrigt assistenten och vikarierar för denna vid semester och annan ledighet. 5. Arkivet (Ryningska huset) SOU 1971:59
1 kontorsskrivare 1 materialförvaltare1 1 expeditionsvakt Huvudsakliga arbetsuppgifter: Kontorsskrivaren mottar och förvarar högsta domstolens akter i avgjorda mål, återsänder till domstolar och andra myndigheter vissa mottagna handlingar, återställer till part på begäran handlingar och annat som parten äger återfå, kontrollerar och låter binda högsta domstolens koncepter, protokoll och dagboksblad, tillhandahåller allmänheten akter i avgjorda mål och lämnar på begäran upplysningar ur akterna, expedierar rekvisitioner av mål och ärenden till revisionssekreterarna, högsta domstolen, underrätterna, universitet och andra myndigheter, insorterar dessa vid återfåendet, överlämnar till riksarkivet akter m. m. i den mån utrymmet ej medger deras förvaring i nedre revisionens arkiv, ombesörjer rekvisition av handlingar från riksarkivet, tillhandagår revisionssekreterarna med upplysningar ur arkiverade handlingar, insorterar och antecknar handlingar som skall förvaras såsom hemliga, fattar beslut i första hand angående handlingars utlämnande samt upprättar förteckning i två exemplar över alla avgjorda mål och ärenden. Expeditionsvakten ombesörjer under kontorsskrivarens överinseende vissa av arbetsuppgifterna vid arkivet och biträder i övrigt med budskickning m. m. 6. Expedieringsavdelningen (Ryningska huset) 3 assistenter 1 kontorist (1 kontorsbiträde) Huvudsakliga arbetsuppgifter: Envar av assistenterna är indelad till tjänstgöring på en av högsta domstolens avdelningar. Assistenterna tar kontakt med åklagare och advokater m. fl. för inhämtande av vissa upplysningar i mål och ärenden, expedierar och Tjänsten hålls vakant så länge innehavaren av kontorsskrivartjänsten på arkivet uppehåller befattningen.
undertecknar förelägganden och kallelser, 1962:20 bil. S-U och bil. V 1-6, sid. ombesörjer delgivning och härmed samman- 81—83). hängande göromål samt avgör hur många exemplar som erfordras av högsta domstolens domar och beslut, om expedition och avskrift skall debiteras eller är avgiftsfri och om lösningsskyldighet föreligger eller ej (s. k. utsinkning). I frågor som avgörs under rättegången i högsta domstolen åligger det assistenterna att vidta vissa åtgärder som kan föranledas av domstolens förordnande. Vidare åligger det dem att bestyrka och expediera högsta domstolens domar och beslut jämte avskrifter till myndigheter, införa dem i doms- och beslutsboken, föra register, uppsätta och underteckna RI-uppgifter och i förekommande fall saköreslängd, uppsätta och sända meddelanden till parter och ombud, lämna rättsstatistiska uppgifter samt uppgifter till äktenskapsregister och angående fri rättegång, göra erforderliga anteckningar på expeditioner, avskrifter, dagboksblad, i akter och i rotlar samt granska och återsända akter och kartor i expropriations-, skiftes-, vatten- och tvistemål till vederbörande myndigheter. Kontoristen utskriver med ledning av konceptexemplar eller protokoll domar och beslut frän högsta domstolens samtliga avdelningar för expediering. 1. Skrivavdelningen (fördelade på Bondeska palatset och Ryningska huset) 1 kontorsskrivare 2 kansliskrivare (varav en för lagrådet) C:a 20 kontorister och kontorsskrivare (varav två telefonister och en på biblioteket) Huvudsakliga arbetsuppgifter: Utskrivning av promemorior och annat material för föredragning samt kopiering av underrättsdomar. 8. Expeditionsvakter (fördelade på Bondeska palatset och Ryningska huset) 2 expeditionsförmän 9 expeditionsvakter (varav en för lagrådet) Huvudsakliga arbetsuppgifter: Lokalhållning, budskickning, s. k. passning, tryckning av stenciler m. m. (arbetsuppgifterna är i huvudsak desamma som anges i SOU 76
Bilaga C
Domstolskommitténs förslag
Förslag till Kungörelse om ändring i arbetsordningen för nedre justitierevisionen den 26 juni 1948 (nr 494).
Härigenom förordnas, att 21-23 §§ arbetsordningen för nedre justitierevisionen den 26 juni 1948 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges. (Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse) 21 §.
Föredragning av mål som prövas på handlingarna skall ske med ledning av minnesanteckningar, som innefatta en ordnad och fullständig redogörelse för vad handlingarna innehålla av betydelse för den prövning varom är fråga. Minnesanteckningarna skola undertecknas av föredraganden och efter föredragningen förvaras bland handlingarna i målet. Högsta domstolen äger bestämma, huruvida och i vilken mån sådan fullständig redogörelse, som i första stycket sägs, må i minnesanteckningarna ersättas av hänvisning till handlingarna i målet, så ock meddela närmare föreskrifter i övrigt angående föredragningen och minnesanteckningarna.
När föredragning för prövning av mål på handlingarna skall äga rum i högsta domstolen, tillställer föredraganden i förväg ledamöterna förteckning över de mål som föredragningen är avsedd att omfatta. Avses 22 § andra stycket skola tillämpas, skall i förteckningen angivas vilka mål detta gäller. Förteckningen skall för varje mål åtföljas av förslag till rubrik samt, om ej särskilda skäl föranleda annat, avskrifter av avgöranden som meddelats i målet av lägre instanser. Finner föredraganden erforderligt att ledamöterna beredes tillgång i förväg till annat skriftligt material, såsom partsinlagor i högsta domstolen, kontrakt, brevväxling, uppställningar och skisser, skall även sådant material bifogas förteckningen. Vid föredragning av fullföljt mål på fullsutten avdelning skall, om ej annat följer av grunder som högsta domstolen bestämmer, tillika föreligga ett av föredraganden avgivet betänkande med förslag till dom eller beslut. Övertryck av betänkandet skall tillhandahållas envar av ledamöterna.
22 §.
När omedelbart upptaget mål avgöres på handlingarna, skall i målet föreligga förslag SOU 1971:59
Föredragning skall omfatta en ordnad och fullständig redogörelse för vad handlingarna i 77
till rubrik, försett med föredragandens underskrift. Vad nu sagts skall ock gälla, när ansökningsärende förekommer till behandling i högsta domstolen. I fullföljt mål, som å fullsutten avdelning avgöres på handlingarna, avgiver föredraganden betänkande, där ej enligt grunder som högsta domstolen äger bestämma skall anses tillfyllest med av föredraganden underskrivet förslag till rubrik.
målet innehålla av betydelse för den prövning varom är fråga. Material som tillställts ledamöterna i förväg behöver dock som regel ej föredragas. Föredragning för tillståndsprövning bör, om ej särskilda förhållanden föranleda annat, inskränkas till en redogörelse för de omständigheter, som åberopats till stöd för ansökningen om prövningstillstånd, samt vad parterna anfört i anslutning därtill. Om enligt grunder som högsta domstolen bestämmer målets omfattning eller beskaffenhet så föranleder, skall föredragning ske med ledning av minnesanteckningar som underskrivas av föredraganden och efter föredragningen förvaras i akten.
23 §.
Då föredragning i högsta domstolen skall äga rum, avlämnar föredraganden förteckning över de mål, som anmälas till föredragning, så ock, där betänkande avgivits eller förslag till rubrik föreligger, till envar av ledamöterna övertryck av betänkandet eller förslag till rubrik. Finnes erforderligt, att ledamöterna vid föredragningen äga tillgång till skriftligt material, såsom avskrifter av dom, partsinlagor i högsta domstolen, kontrakt eller brevväxling, uppställningar och skisser, skall revisionssekreteraren tillse, att sådant material i förväg tillställes ledamöterna.
Närmare anvisningar om föredragning och minnesanteckningar kunna meddelas av högsta domstolen.
Denna kungörelse träder i kraft den
KUNGL. BIBL.
STOCKHOLM 78
Statens offentliga utredningar 1971
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Utbildningsdepartementet
Post- och Inrikes Tidningar. [2] Snatteri. [10] Förslag till aktiebolagslag m.m. [15] Ny domstolsadministration. [41] Utsökningsrätt XI. [45] Unga lagöverträdare I. [49] Rätten till abort. [58] Högsta domstolens kansli. [59]
Vuxenpedagogisk forskning och utbildning. [ 2 4 ] Kyrkan kostar. [29] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. [ 3 6 ] Utredningen rörande lärarnas arbetsförhållande». 1. Lärarnas arbete. En statistisk arbetsstudie. [53] 2. Lärarnas arbete. Bilaga I. Tekniska rapporter. [54] 3. Lärarnas arbete. Bilaga II. Tabeller. [55]
Socialdepartementet
Jordbruksdepartementet
Familjepensionsfrågor m.m. [19] Särskilda tandvårdsanordningar för vissa patientgrupper. [38]
Veterinärdistriktsindelningen, m m. [3]
Försvarsdepartementet
Fri affärstid. [33] Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation. [ 3 7 ]
Utredningen om handräckningsvärnpliktiga. 1. Handräckning inom försvaret. [56] 2. Utbildning av vissa värnpliktiga i stabstjänst. [57]
Kommunikationsdepartementet Ny sjömanslag. [6] Ett nytt bilregister. [11] Utredningen ångande befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande I. [20] 2. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4 . Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [ 2 3 ] Sjömanspension. [30] Lastbil och Taxi. [34]
Finansdepartementet SOU 7 1 . Handbok för det officiella utredningstrycket. [1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 7 0 talet med utblick mot 80-talet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillväxtaspekter 1960-1975. Bilaga 4. [7] 3. Arbetskraftsresurserna 1965-1990. Bilaga 1. [8] 4. Miljövården i Sverige under 70-talet. Bilaga 8. [12] 5. Utvecklingstendenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. [13] 6. Varuhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utveckling och planering. Bilaga 7. [16] 8. Export och import 1 9 7 1 - 1 9 7 5 . Bilaga 5. [40] Större företags offentliga redovisning. [9] Mått och vikt [18] Betalningsbalansutredningen. 1 . Den svenska betalningsbalansstatistiken. [31] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32] Teknisk översyn av kapitalbeskattningen. [ 4 6 ] Testutredningen. 1. Psykologiska urvalsmetoder inom statsförvaltningen. [47] 2. Personurval med hjälp av psykologiska undersökningar. [48]
Anm. Siffrorna inom klämmer betecknar nummer i den kronologiska förteckningen.
Handelsdepartementet
Inrikesdepartementet Servicekommittén. 1. Boendeservice 3. Kommunstudien. [25] 2. Boendeservice 4. Projektstudien. [26] 3. Boendeservice 5. Totalkostnadsstudien. [27] 4 . Boendeservice 6 Strukturstudier. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. [ 3 5 ] Den svenska köpkraftsutbildningen 1967. [39] KSA-utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. [42] 2. Arbetskraftens struktur och dimensioner. [43] 3. Bilagor till KSA-utredningens betänkande. [ 4 4 ] Invandrarutredningen I. [51] Byggandets industrialisering. [52]
Civildepartementet Kommunala val. [4] Räddningstjänst. [50]
Industridepartementet Malm - Jord - Vatten. [17]
utredningarnas L^Beckmans Tryckerier AB 1971
KUWGL.
STOCKHO!
ALLF 238 71 059