Skolans ekonomi

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar 1976:10 Utbildningsdepartementet

Skolans ekonomi

En de ekonomiska

redovisning

av

förhållandena i skolväsendet

Betänkande av utredningen om skolan, staten och kommunerna Stockholm 1976

Omslag Kun Simons ISBN 91-38-02685-6 lSSN 0375-25OX Gotab, Stockholm 1976

Till Statsrådet och chefen för

utbildningsdepartementet

Kungl. Majzt bemyndigade 1972-09-08 statsrådet och chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla fem sakkunniga med uppgift att utreda ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om grundskolan och gymnasieskolan. Genom beslut 1972-09-18 utsågs Följande sakkunniga att utföra uppdraget, nämligen generaldirektör Jonas Orring, ordförande, riksdagsman Lennart Andersson, direktör Sten-Sture Landström, statssekreterare Ulf Larsson och riksdagsman Jan-Erik Wikström. Till ledamot efter Larsson, som på egen begäran entledigades 1975-02-15, förordnades samma dag departementsrådet Carl Tomas Edam. Med stöd av regeringens bemyndigande 1975-02-13 tillkallade statsrådet Hjelm-Wallén samma dag ytterligare fem sakkunnigatill utredningen, nämligen riksdagsman Åke Gillström, riksdagsman Kerstin Göthberg, internationelle sekreteraren Urban Karlsson, riksdagsman Hans Nyhage och fru

Maj-Britt Olsson.

Till huvudsekreterare utsågs 1972-11-03 undervisningsrådet numera skolrådet Lennart Teveborg och till biträdande huvudsekreterare planeringschefen numera byråchefen Bror Lukkari. Teveborg och Lukkari övergick 1975-09-01 till nya tjänster och lämnade därvid sekretariatet. De kvarstår emellertid som experter i utredningen. Som ny huvudsekreterare tillträdde 1975-09-01 skolinspektören Stina Nicklasson. sekretariatet påbörjade sitt arbete 1973-01-10. De sakkunniga har antagit namnet Utredningen om skolan, staten och kommunerna. Till utredningen har departementschefen kallat vissa experter, nämligen för 1) ekonomisk-administrativa frågor, 2) pedagogisk-organisatoriska frågor och för 3) personalfrågor (avseende personal inom berörda myndigheter). Grupperna har följande sammansättning: 1) Ekonomisk-administrativa frågor: Landsorganisationen i Sverige (LO) - ombudsman Henry Persson Landstingsförbundet - 1:e sekreterare Åke Karlsson

Statstjänstemännens Riksförbund (SACO/SR) - ombudsman Hans Sahlén Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) - direktör Thore Gårmark - sekreterare Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO/SR) Lennart Fleischer Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) - utbildningschef Lennart Larsson

2) Pedagogisk-organisatoriska frågor: Lärarnas riksförbund (LR) - förbundsordförande Göran Kalin Riksförbundet Hem och Skola (RHS) - förbundssekreterare Lars Hildeberg Skolledarförbundet - biträdande skoldirektör Eriksson Hilding Svenska facklärarförbundet Lars-Erik Klason

Fl.)

(lá (SF) - förbundssekreterare

Sveriges lärarförbund (SL) - förbundsordförande Hans Hellers Elevförbundet - ordförande Jonny Nilsson Sveriges Elevers Centralorganisation (SECO) - ordförande Hans Keil

3) Personalfrågor: SACO-föreningen vid SÖ - avdelningsdirektör Emil Stetler Statsanställdas förbund - ombudsman Uno Andersson SÖ:s chefstjänstemannaförening och Gymnasieinspektörernas förening - Gösta Vestlund (en gemensam representant) undervisningsrådet SÖ:s tjänstemannaforening (ST -SÖ) - 1:e byråsekreterare Kurt Palmquist. Utredningen inledde sitt arbete med att utföra analyser och kartläggningar för att belysa nuvarande ansvarsfördelning mellan stat och kommun på skolområdet och för att se i vilken utsträckning statliga myndigheter för närvarande övar inflytande över skolans verksamhet. Detta arbete har redovisats i betänkandet (SOU 1974:36) Skolan, staten och kommunerna. Utredningen har i ett särskilt betänkande (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan tagit upp till diskussion frågan om vem som bör vara huvudman för dessa skolformer. Till ledning för det fortsatta arbetet har utredningen med betänkandet (SOU 1975:9) Individen och skolan velat få till stånd en allmän diskussion främst kring ansvarsfördelningen i pedagogiska och organisatoriska frågor. Utredningen har inbjudit enskilda, organisationer och myndigheter att med anledning av betänkandet inkomma med synpunkter och förslag. Ansvaret på skolans område hänger naturligt samman med ansvaret för skolans ekonomi. Utredningen har därför funnit det nödvändigt att göra en översyn av bl.a. statens bidrag till skolan. Utredningen har som ett första led i sitt arbete med statsbidragsöversynen kartlagt de nuvarande statsbidragsbestämmelsemas utformning och omfattning samt deras konstruktion och funktion. Resultatet av det arbetet redovisas i förevarande betänkande. Eftersom statsbidragen finansierar endast en del av skolverksamheten har utredningen ansett det angeläget att också försöka belysa primärkommunemas och landstingskommunemas kostnader for skolverksamheten. Resultatet av den undersökningen redovisas också i betänkandet.

Arbetet med de ekonomiska undersökningarna, vars resultat här presenteras, har skett i olika arbetsgrupper under medverkan av bl. a. följande experter Biträdande huvudsekreterare Bror Lukkari, ordförande Sekreterare Rune Alexandersson Förste byråsekreterare Claes Cornelius Byrådirektör Anders Edström Departementssekreterare Britta Ekberg Skolsekreterare Våge Ekelius Studierektor Peter Fagerström Undervisningsrådet Kurt Grendin Sekreterare Anders Hedberg Organisationsdirektör Bengt Karlin Sekreterare John-Even Karlsson

Sekreterare Torsten Karlsson

Förvaltningschef Stig Mårtensson Fil. kand. Sigyn Olsson Kamrer Bengt Stenhem Skolintendent Bertil Trozell Departementssekreterare Stig |Wandén Undersökningarna, som endast avser en kartläggning av de faktiska ekonomiska förhållandena, har foredragits för de sakkunniga och för referensgruppen för ekonomisk-administrativa frågor. Referensgrupperna för pedagogisk-organisatoriska frågor eller för personalfrågor har däremot inte deltagit i detta arbete. Med detta betänkande om skolans ekonomi vill utredningen nu presentera resultatet av hittills utfört arbete på det ekonomiska området. Syftet med betänkandet är som nämnts att redovisa en kanläggning av de faktiska förhållandena avseende skolans ekonomi. Det avser inte att ge uttryck för värderingar eller ståndpunkter från utredningens sida. Med utgångspunkt i bl. a. här redovisade undersökningar avser utredningen att gå vidare med uppdraget att se över statsbidragssystemen på skolans område.

Stockholm i november 1975

Jonas Orring

LennartAndersson Carl Tomas Edam

Åke Gil/ström Kerstin Göthberg

Urban K arlsson S ten-S ture Landström

Hans N y/rage Maj-Britt Olsson

Jan-Erik Wikström /Lennart Teveborg

Bror Lukkari

Stina Nicklasson

SOU 1976: 10

Innehåll

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 15 1.1 Allmänt om utredningens uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 15 1.2 Verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar . . . . . . . . . . . . .. 16 1.3 Ett dubbelt huvudmannaskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 17 1.4 Skolans statsbidragssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 18 1.4.1 Nuvarande bidragstyper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 18 1.4.1.1 Kostnadsrelaterade statsbidrag . . . . . . . . . .. 18 1.4.1.2 Enhetsrelaterade statsbidrag . . . . . . . . . . . .. 19 1.4.2 Ett nytt statsbidragssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 19 1.4.2.1 Ett neutralt statsbidragssystem . . . . . . . . . .. 20 1.4.2.2 Principiella utgångspunkter för ett nytt statsbidragssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 1.5 Utredningens undersökningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 22

2 Kommunernas budget- och redovisningssystem . . . . . . . . . . . . . . . 25 2.1 Primärkommunernas budget och redovisning . . . . . . . . . . .. 25 2.2 Landstingskommunernas budget och redovisning . . . . . . . .. 27 2.3 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 29

3 Skølväsendets utveckling och nuvarande omfattning . . . . . . . . . . . 31

4 Kostnadsutvecklingen pa sko/omrâdet 1960-1972 . . . . . . . . . . . . . 35

4.1 Kommunal ñnansstatistik med kompletteringar . . . . . . . . .. 35 4.2 Skolkostnadsutvecklingen hos primärkommunerna . . . . . . .. 36 4.2.1 Medelvärden För riket 1960-1972 . . . . . . . . . . . . . . . .. 36 4.2.2 Kostnadsutvecklingen i olika kommuntyper 1968-1972 for undervisning och_ kulturell verksamhet . . . . . . .. 39 4.2.2.1 Kommunindelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 40 4.2.2.2 Kommuner med olika tätortsgrad . . . . . . .. 40 4.2.2.3 Kommuner med olika skattekraft . . . . . . .. 42 4.2.2.4 Kommuner med olika befolkningsutveckling 43 4.2.2.5 Kommuner med olika invånarantal . . . . .. 44 4.2.2.6 Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland 46 4.2.3 Sammanfattande kommentarer . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 48

4.3 Skolkostnadsutvecklingen hos landstingskommunerna 49 4.3.1 Medelvärden for riket 1960-1972 . . . . . . . . . . . . . . . .. 50 4.3.2 Sammanfattande kommentarer . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 52 4.4 Skolkostnadsutvecklingen hos staten . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 53 4.4.1 Totalbudgetens utgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 54 4.4.2 Egentliga statsutgifter 1960/61-1972/73 . . . . . . . . . .. 55 4.4.3 Sammanfattande kommentarer . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 60 4.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60

Kostnader och intäkter for undervisningsändamâl 1972 . . . . . . . . . 63 Kostnader och intäkter 1972 hos primärkommunerna 64 5.1.1 Undersökningens utformning . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 64 5.1.2 Undersökningens omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 66 5.1.3 Indelning i verksamhetsgrenar . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 67 5.1.4 Skoladministration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 68 5.1.5 Skolmåltider . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 70 5.1.6 Skolskjutsar och inackordering . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 71

5.1.7 Övriga skolsociala anordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 72

5.1.8 Pedagogiska anordningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 74 5.1.9 Grundskolans totala kostnader och intäkter . . . . . .. 75 5.1.9.1 Medelvärden for riket . . . . . . . . . . . . . . . . .. 76 5.1.9.2 Kommuner med olika tätortsgrad . . . . . . .. 77 5.1.9.3 Kommuner tillhörande olika skattekraftsklasser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 78 5.1.9.4 Kommuner med olika befolkningsutveckling 80 5.1.9.5 Kommuner med olika invånarantal . . . . .. 81 5.1.9.6 Kommuner tillhörande olika län . . . . . . . .. 82 5.1.9.7 Stödområden och landet i övrigt . . . . . . . .. 84 5.1.9.8 Storstadsområden och landet i övrigt 86 5.1.9.9 Sammanfattande kommentarer . . . . . . . . . .. 87 5.l.1O Gymnasieskolans totala kostnader och intäkter 88 5.1.10.1 Medelvärden for riket . . . . . . . . . . . . . . . . .. 89 5.1.10.2 Kommuner med olika tätortsgrad . . . . . . .. 90 5.1.10.3 Kommuner tillhörande olika skattekraftsklasser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 91 5.1.10.4 Kommuner med olika befolkningsutveckling 92 5.1.10.5 Kommuner med olika invånarantal . . . . .. 94 5.1.10.6 Kommuner tillhörande olika län . . . . . . . .. 96 5.1.10.7 Stödområden och landet i övrigt . . . . . . . .. 98 5.l.10.8 Storstadsområden och landet i övrigt 99 5.1.10.9 Sammanfattande kommentarer . . . . . . . . . .. 100 5.1.1] Vuxenutbildningens totala kostnader och intäkter .. 102 5.1.11.1 Medelvärden for riket . . . . . . . . . . . . . . . . .. 102 5.1.11.2 Kommuner med olika tätortsgrad . . . . . . .. 104 5.1.11.3 Kommuner tillhörande olika skattekraftsklasser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 105 5.1.11.4 Kommuner med olika befolkningsutveckling 107 5.1.11.S Kommuner med olika invånarantal . . . . .. 108 5.l.11.6 Kommuner tillhörande olika län . . . . . . . .. 110

5.l.1l.7 Stödområden och landet i övrigt . . . . . . . .. 112 5.1.ll.8 Storstadsområden och landet i övrigt 113 5.l.11.9 Sammanfattande kommentarer . . . . . . . . . .. 114 51.12 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 115 5.2 Kostnader och intäkter 1972 hos landstingskommunerna .. 118 5.2.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 118 5.2.2 Omfattningen av skolverksamheten och indelning i verksamhetsgrenar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l 18 5.2.3 Totala kostnader och intäkter i den landstingskommu» nala gymnasieskolan 1972 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 119 5.2.4 Vårdutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 121 5.2.4.1 Kostnads- och intäktsfördelning inom olika landstingskommuner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 121 5.2.4.2 Kostnaders och intäkters fördelning inom vårdutbildningen 1972 och 1973 . . . . . . . .. 122 5.2.4.3 Inbyggd utbildning inom vårdområdet 124 5.2.5 Jordbruks- och trädgårdsutbildningen . . . . . . . . . . . .. 125 5.2.5.1 Kostnads- och intäktsfördelning inom olika landstingskommuner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 125 5.2.5.2 Kostnaders och intäkters fördelning inom jordbruksutbildningen 1972 och 1973 126 5.2;5.3 Skoljordbruk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 128 5.2.5.4 Internaten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 129 5.2.6 Skogsbruksutbildningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 129 5.2.6.1 Kostnads- och intäktsfördelning inom olika landstingskommuner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 5.2.6.2 Kostnaders och intäkters fördelning inom Skogsbruksutbildningen 1972 och 1973 132 5.2.7 Utbildning vid lanthushållsskola . . . . . . . . . . . . . . . . .. 134 5.2.7.1 Kostnads- och intäktsfördelning inom olika landstingskommuner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 134 5.2.7.2 Kostnaders och intäkters fördelning vid lanthushållsutbildningen 1972 och 1973 . . . . .. 135

5.2.8 Övrig landstingskommunal gymnasieskolutbildning . 136

5.2.9 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 137

Sratsbidrager till grundskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 141 6.2 Bidragsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 6.2.1 Driftbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 142 6.2.2 Statsbidrag till speciella anordningar m. m. . . . . . . .. 143 6.3 Statsbidragens omfattning och fördelning . . . . . . . . . . . . . . .. 146 6.4 Bidragsändamål m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 150 6.4.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 150 6.4.2 Bidragsgrundande tjänster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 150 6.4.3 Specialundervisningens organisation m. m. . . . . . . . .. 152 6.4.4 Vikariekostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 153 6.4.5 Nedsättning av undervisningsskyldighet . . . . . . . .. 154 6.4.6 Praktisk lärarutbildning m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 155

6.5 Handläggningsordning m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 156 6.6 Bearbetning av statsbidraget till grundskolan redovisningsåren 1970/71 och 1971/72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 157 6.6.1 Metodbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 157 6.6.2 Enkätresultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 158 6.6.2.1 statsbidrag per elev . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 160 6.6.2.2 statsbidrag per lärarveckotimme . . . . . . . .. 165 6.6.2.3 statsbidrag per tjänst . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 169 6.6.2.4 statsbidrag per invånare . . . . . . . . . . . . . . . .. 169 6.6.2.5 Vikariekostnader per elev . . . . . . . . . . . . . .. 171 6.6.2.6 Lärarveckotimmar per elev . . . . . . . . . . . . .. 172 6.6.2.7 Klasstorlek inklusive specialklasser . . . . . .. 175 6.7 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 177

Sratsbidrager till gymnasieskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 7.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 7.2 Gymnasieskolans nuvarande omfattning . . . . . . . . . . . . . . . .. 181 7.2.1 Allmänt 181 7.2.2 Kommuner och gymnasieregioner (planeringsenhet) 182 7.2.3 Skolenheter 182 7.2.4 Gymnasieskolans linjer, specialkurser . . . . . . . . . . . .. 182 7.2.5 Elever i gymnasieskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 184 7.2.5.1 Regionala variationer . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 186 7.3 Bestämmelser om driftbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 187 7.3.1 Driftbidrag till gymnasieskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 187 7.3.2 statsbidrag till lantbruks- och lanthushållsskolor 188 7.3.3 statsbidrag till skogsbrukets yrkesutbildning . . . . . .. 189 7.4 Bestämmelser om speciella bidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 189 7.5 Bestämmelser om bidrag till speciella former av utbildning på gymnasial nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 190 7.6 Bestämmelser om statsbidrag till inbyggd utbildning . . . . .. 190 7.6.1 Allmänt 190 7.6.2 statens kostnader enligt nuvarande normer . . . . . . .. 190 7.6.3 Huvudmannens kostnader 191 7.7 Statsbidragens storlek . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 192 7.8 Rekvisition och utbetalning av statsbidrag . . . . . . . . . . . . . .. 193 7.8.1 Utbetalningsrutiner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 193 7.8.2 Utbetalade statsbidrag budgetåret 1973/74 . . . . . . . .. 196 7.9 statsbidragskonstruktionen 196 7.10 Gymnasieskolans planering och organisation . . . . . . . . . . . .. 197 7.10.1 Regelsystemet, klassanordningens omfattning, delningsmöjligheter, samläsning m. m. . . . . . . . . . . . . . .. 197 7.10.2 Organisationsrapporter m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 7.10.3 Tjänster, organisation, inrättande m. m. . . . . . . . . . .. 202 7.10.4 Tjänstefördelning 202 7.10.5 Lönesättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 7.l0.6 Löneberäkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 203 7.10.7 Redovisning och bokföring 203

S()lJ 1976:10 11

7.11 Analyser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 203 7.11.1 Behov . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 203 7.11.2 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 204 7.ll.3 Kostnadsberäkning. underlag och metodik . . . . . . . .. 204 7.11.4 Begränsningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 205 7.l1.5 Kontroll av beräkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 205 7.12 Resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 206 7.l2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 206 7.12.2 Kostnadspåverkande faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 206 7.12.2.1 Andra än organisatoriska faktorer . . . . . . .. 206 7.12.2.2 Organisatoriska faktorer . . . . . . . . . . . . . . . .. 207 7.l2.2.2.1 Elevantal totalt och i undervisningsgrupp . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 209 7.12.2.2.2 B-klass . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 2l2 7.12.2.2.3 Utbildningens bredd, grenar och varianter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 7.12.2.2.4 Delningsbestämmelser . . . . . . . .. 214 7.12.2.2.5 Samläsningsmöjligheter . . . . . . .. 214 7.12.2.2.6 Möjlighet till dispens . . . . . . . .. 214 7.12.2.2.7 . . . . . . . . . .. 214 Inbyggd utbildning 7.12.2.2.8 Specialundervisning . . . . . . . . . .. 215 7.12.2.2.9 Skolenheter . . . . . . . . . . . . . . . . .. 216 7.12.2.2.10 Antal . . . . . . . .. 217 utbildningsorter 7.12.3 Lärarlönekostnad for olika linjer och specialkurser . 218 7.l2.3.1 Gymnasieskolans linjer . . . . . . . . . . . . . . . .. 218 7.12.3.1.1 Lärarlönekostnad per elev 218 7.12.3.1.2 Totalt statsbidrag per elev 223 7.12.3.2 Specialkurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 224 7.12.4 Lärarlönekostnadens påverkan av befolkningsmässiga, ekonomisk-strukturella och undervisningsorganisatoriska faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 224 7.12.4.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 224 7.12.4.2 Lärarlönekostnad per elev i förhållande till antalet 16-åringar i gymnasieregionerna 225 7.12.4.2.1 Tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 225 7.12.4.2.2 Tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 226 7.12.4.2.3 Tre- och fyraåriga linjer . . . . . .. 227 7.12.4.2.4 Samtliga linjer med undantag för jordbruks-, skogsbruks-, vård- och musiklinjerna . . . . . . . . . . . . . . .. 228 7.12.4.2.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 229 Vårdlinjen 7.12.4.3 Lärarlönekostnad per elev i förhållande till gymnasieskolans omfattning på linjer inom gymnasieregionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 230 7.12.4.3.1 Tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer med undantag för jordbruks-, skogsbruks- och vårdlinjerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 231

12 SOU 1976: 10

7.l2.4.3.2 Tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 232 7.12.4.3.3 Tre-och fyraåriga linjer . . . . . . .. 233 7.12.4.3.4 Samtliga linjer utom jordbruks-, skogsbruks-, vård- och musiklinjerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 234 7.12.4.4 Lärarlönekostnad per elev i förhållande till elevantal på linjerna inom kommunen 235 7.12.4.4.l Tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer utom jordbruks-, skogsbruks- och vårdlinjerna . . . . . .. 235 7.12.4.4.2 Tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 7.12.4.4.3 Tre- och fyraåriga linjer . . . . . .. 239 7.12.4.4.4 Samtliga linjer med undantag for jordbruks-, skogsbruks-, vård- och musiklinjerna . . . . . . . . . . . . . . . . 241 7.12.4.4.5 Lärarlönekostnad per elev for tvåårig vårdlinje i förhållande till antalet elever på linjen vid skolenheten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 242 7.l2.5 Lärarlönekostnad per elev, länsnivå . . . . . . . . . . . . . .. 243 7.12.5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 243 7.12.5.2 Tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer utom jordbruks-, skogsbruks-och vårdlinjerna 244 7.12.5.3 Jordbruks-, skogsbruks- och vårdlinjerna .. 245 7.12.5.4 Tvâårig ekonomisk, social och teknisk linje 246 7.12.5.5 Tre- och fyraåriga linjer . . . . . . . . . . . . . . .. 247 7.12.56 Samtliga linjer med undantag for jordbruks-, skogsbruks-, vård- och musiklinjerna 248 7.12.5.7 Specialkurser, ej inbyggda . . . . . . . . . . . . . .. 250 7.13 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 251

8 Statsbidrager till särsko/an . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 8.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 255 8.2 Allmänt om särskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 255 8.2.1 Förhållandet särskola-grundskola . . . . . . . . . . . . . . . .. 256 8.2.2 Särskolans organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 256 8.2.3 Särskolfrekvenser i den reguljära särskolan 1971/72 257 8.2.4 Huvudmannaskapet för särskolan . . . . . . . . . . . . . . . .. 259 8.2.5 Resurser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 259 8.2.5.1 Personal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 259 8.2.5.2 Läromedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 260 8.2.6 Särskolans omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 260 8.3 Nuvarande statsbidragssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 262 8.3.1 Bidragsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 262 8.3.1.1 Driftbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 262 8.3.1.2 statsbidrag till speciella anordningar m. m. 262

8.3.2 Statsbidragens omfattning och fördelning . . . . . . . . .. 262

8.3.3 Handläggningsordning m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 265 8.4 Bearbetning av statsbidraget till särskolan redovisningsåren 1971/72 och 1972/73 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 265 8.4.1 Metodbeskrivning m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 265 8.4.2 Statsbidrag per elev . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 266 8.4.2.1 Vikariekostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 268 8.4.2.2 Läranäthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 269 8.4.2.3 Lönekostnaden per lärartjänst . . . . . . . . . . .. 270 8.4.2.4 Samband mellan vikariekostnad, lärartäthet, lärarlönekostnad och variationer i statsbidrag per elev . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 271 8.4.3 Variationer i statsbidrag per elev i olika skolformer inom Särskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 272 8.4.3.1 Variationer i statsbidrag per elev i olika skolformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8.4.3.2 Specialundervisningens betydelse . . . . . . . .. 273 8.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 274 Sammanfattning

9 Kostnader och intäkter i specialskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277 9.1 Allmänt om specialskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 277 9.1.1 Specialskolans organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 278 9.1.2 administration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 279 Specialskolans 9.1.3 omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 279 Specialskolans 281 9.1.4 Huvudmannaskapet for specialskolan . . . . . . . . . . . .. 9.1.5 Personal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.1.5.1 Skolledarpersonal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.1.5.2 Lärarpersonal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

9.1.5.3 Övrig personal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 282

9.1.6 Den regionala stödverksamheten for synhandikappade 282 9.1.7 Reselärare for synskadade psykiskt utvecklingsstörda barn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 283 9.1.8 Landstingens hörselvårdskonsulenter . . . . . . . . . . . . .. 283 9.1.9 Läromedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Kostnadsansvar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.2.1 specialskolan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2.2 Externa klasser och ñlialklasser . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.3 Specialskolans kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.3.1 Rikscentralerna for pedagogiska hjälpmedel . . . . . . .. 291 9.3.2 Förskolverksamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291 9.3.3 Personell assistans . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 292 9.3.4 Tekniska för handikappade elever 292 stödåtgärder 9.4 Analyser av kostnaderna för specialskolan . . . . . . . . . . . . . .. 292 9.4.1 Elever . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 292 9.4.1.1 Elevantal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 292 9.4.1.2 Boendeform . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 9.4.2 Kostnad per elev . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 296 9.4.3 Kostnadsvariationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4.4 Personaltäthet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.5 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 En framtida ansvar för skolans ekonomi . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 305

10.1 Allmänna utgångspunkter lör ett nytt statsbidragssystem .. 305 l0.1.1 Bidragsdestinationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 306 l0.l.2 Statsbidragsnivån . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 307 10.1.3 Bidragsenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 308 10.2 Grundskolans statsbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 308 10.3 Gymnasieskolans statsbidrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 311 10.4 Modiñeringar inom ramen for det nuvarande statsbidragssystemet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 313 10.5 Utredningens fortsatta arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 314

Bilaga l Utredningens direktiv (utdrag ur statsrådsprotokoll). .. 315 Bilaga 2 Elevantalets utveckling i olika skolformer perioden 1960/61-1972/73 samt omfattningen i de för de lokala skolhuvudmännen närmast berörda skolformerna under läsåret 1974/75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 322 Bilaga 3 Förteckning över primärkommuner som ej ingår i analysen av kostnader och intäkter 1972 i kapital 5 (1971 års indelning) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 325 Bilaga 4a Kostnader per elev (kr/elev) i olika kommuner; kommuner ingående i urvalsundersökningen i kapitel 5 326 Bilaga 4b Kostnader per elev (kr/elev) i olika kommuner; kommuner enligt 1971 års indelning som ej medtagits i den kommunvisa bearbetningen i kapitel 5 . . . . . . . . . . . . . . . .. 338 Bilaga 5 Utbetalade statsbidrag till grundskolan läsåret 1972/73 samt rekvirerade statsbidrag till grundskolan läsåret 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 343 Bilaga 6 Resultatet av statsbidragsundersökningen i grundskolan 1971/72, faktiska tal . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 344 Bilaga 7 Organisatoriska och ekonomiska uppgifter m. m. for gymnasieskolans linjer läsåret 1973/ 74 samt vissa sammanfattande uppgifter for gymnasieskolans specialkurser samma läsår . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 357 Bilaga 8 Lärarlönekostnad per elev for gymnasieskolans linjer och specialkurser (l år och längre) läsåret 1973/74, primärkommunal huvudman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 403 Bilaga 9a Lärarlönekostnad per elev för gymnasieskolans linjer och specialkurser (1 år och längre) läsåret 1973/74; landstingskommunal huvudman . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 420 Bilaga 9b Lärarlönekostnad per elev lör gymnasieskolan läsåret 1973/ 74; landstingskommunal huvudman. specialkurser, inbyggda (1 år och längre) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 422 Bilaga 10 Sammanställning över statsbidrag till lönekostnader För skolledare och lärare vid specialsärskolor, specialsjukhus och riksanstalter for psykiskt utvecklingsstörda läsåret 1971/72 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 423

1 Inledning

1.1 Allmänt om utredningens uppgifter

Utredningens huvudsakliga uppgift kan kortfattat sägas vara att göra en

total översyn av ansvarsfördelningen på skolans område. Översynen berör

främst förhållandena mellan staten å ena sidan samt primärkommuner och landstingskommuner å andra sidan. Den berör också frågor rörande ansvarsoch uppgiftsfördelningen i skolfrågor mellan olika myndigheter - kommunala och statliga - samt mellan enskilda människor och grupper av människor i och kring skolan. Utredningen skall bl. a. ge exempel på hur man skall göra det möjligt for dem som berörs av skolans verksamhet att få delta i beslut om skolan. Direktiven framhåller det som viktigt att man genom olika åtgärder kan göra skolarbetet inte bara effektivare utan också mer stimulerande och meningsfullt för både elever och skolpersonal. Våra direktiv förutsätter att utredningsarbetet inriktas mot att öka varje enskild kommuns möjligheter att påverka skolverksamheten. Därvid bör man eftersträva att den enskilda skolan eller annan lokal enhet får besluta och ta ansvar for olika pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska frågor. förutsätter att de lokala skolhuvudmännen - En sådan ordning primärkommuner och landstingskommuner - får ett vidare ansvar for driften av sina skolor än vad som nu är fallet. Enligt våra ursprungliga direktiv skall arbetet koncentreras till grundskolan och gymnasieskolan. I uppgiften har också särskolan ansetts böra ingå. Genom tilläggsdirektiv har arbetsområdet vidgats till att avse också specialskolan och statsunderstödd enskild utbildning. Utredningen har i betänkandet (SOU 1975:6) Huvudmannaskapet for specialskolan och särskolan redovisat tidigare diskussioner om och ställningstaganden till huvudmannaskapet för specialskolan och särskolan. I betänkandet, som är ett diskussionsbetänkande, har också redovisats skäl för och emot ett framtida primärkommunalt huvudmannaskap för dessa skolformer. Uppgiften att undersöka möjligheterna for ett ökat lokalt ansvarstagande for skolan måste också innesluta ekonomiska ansvarsfrågor. Skolan finansieras i dag gemensamt av staten och kommunerna. En översyn av ansvarsfördelningen kan alltså inte isoleras från t. ex. frågan om formerna for statens bidragsgivning till kommunerna. Om ansvaret for skolfrågorna i vad avser ekonomi och organisation till betydande delar förs över till

16 Inledning

kommunerna förutsätter detta en omprövning av statsbidragssystemets utformning. Utredningen har inlett arbetet med att redovisa hur och i vilken utsträckning statliga myndigheter för närvarande övar inflytande över skolans verksamhet. Resultatet av det arbetet har redovisats i betänkandet (SOU 1974:36) Skolan, staten och kommunerna. Det innehåller också en beskrivning av nuvarande statsbidragssystem inom skolområdet. Betänkandet visar att det statliga regelsystemet på skolans område är omfattande. Skolans mål, innehåll och verksamhet regleras av staten i skollag, skolförordning, läroplaner m. fl. Skolans organisation i kommunerna regleras också jämförelsevis detaljerat liksom användningen av skolans resurser.

1.2 Verksamhetsansvar och ekonomiskt ansvar

Den statliga resurstilldelningen till skolan som den kommer till uttryck i statsbidragssystemen är i stort relaterad till det statliga ansvaret för skolans verksamhet. Statsbidragen baseras i huvudsak på lönekostnaderna för skolledare och lärare. Lönekostnaderna för denna personal påverkas förutom av de olika löneförmånernas storlek enligt gällande kollektivavtal även av antalet sådana befattningshavare. Det som slutligen bestämmer antalet skolledare och lärare är skolorganisationens utformning i de enskilda kommunerna. Skolans organisation i fråga om skolenheter, klassanordningar o. d. regleras för närvarande i det närmaste helt av staten. För grundskolans och särskolans del beslutar staten genom länsskolnämnderna organisationen nästan i detalj i den enskilda kommunen. När det gäller gymnasieskolans organisation svarar såväl staten som kommunerna för organisationsbesluten. I de fall kommunerna har beslutanderätten ligger den emellertid inom vissa av staten angivna ramar i skolförordning, läroplaner m. fl. Detta innebär att staten i princip själv påverkar och bestämmer storleken av sitt ekonomiska engagemang i skolväsendet. Statsbidraget blir närmast ett resultat av statliga beslut och regler om skolans organisation och därpå baserad resursanvändning när det gäller resurser för skolledare och lärare. l-lärtill kan läggas att det också är staten som på arbetsgivarsidan har att ta ställning till de lönekostnader som slutligen bestämmer statsbidragets storlek. Det sker genom att staten genom statens avtalsverk har att förhandla med personalorganisationerna om anställnings- och avlöningsförmåner för skolledare och lärare. När det gäller det statligt reglerade området av skolväsendet är kommunernas möjligheter att påverka verksamheten och resurserna med nuvarande regelsystem starkt begränsade. Kommunerna har visserligen teoretiska möjligheter att genom egna resurstillskott gå över den standardnivå som staten fastställt. Det kan här röra sig om fler undervisningsgrupper än vad regelsystemet medger, ökad lärartäthet eller andra liknande åtgärder. Erfarenhetsmässigt torde man dock kunna utgå från att sådana anordningar har liten omfattning.

Inledning 17

När det däremot gäller den del av skolväsendet som inte är reglerad eller endast delvis reglerad av staten har kommunerna naturligen större möjligheter att själva avgöra omfattningen av sina resursinsatser och fastställa sin egen ambitions- eller servicenivå. Även inom detta icke-reglerade område blir emellertid det statliga regelsystemet i viss mån styrande. Så t. ex. ställer statliga beslut om skolans organisation vissa minimikrav när det gäller kommunernas insatser för lokaler, inventarier, läromedel osv. Den slutliga eller högsta servicenivån kan dock kommunerna själva helt avgöra när det gäller resurser för läromedel, lokaler, Skolmåltider, Skolskjutsar, skolsociala insatser osv.

1.3 Ett dubbelt huvudmannaskap

Dagens ansvarsfördelning innebär att vi i praktiken har ett dubbelt huvudmannaskap för skolan. Ansvaret för skolans drift och ledning är delat mellan stat och kommun. Det finns alltså för närvarande ingen part - varken stat eller kommun - som kan ta ett totalt och samlat ansvar för skolans drift och ekonomi. Samhällets kostnader riskerar härigenom antingen att bli högre än nödvändigt eller också utnyttjas resurserna mindre ändamålsenligt än vad som måhända eljest vore möjligt. Den nuvarande ansvarsfördelningen försvårar eller kanske till och med hindrar möjligheterna till en rationell drift och ett effektivt resursutnyttjande. Våra direktiv anger att vi även i framtiden skall ha ett delat eller ett dubbelt huvudmannaskap för skolan. Så skall t. ex. staten även fortsättningsvis ha ett samlat ansvar för skolans mål och innehåll. Likaså skall staten vara ansvarig för att vi i landet har ett enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard. Staten skall också svara för en betydande del av skolans finansiering. Vad det nu främst gäller är att rikta in ansträngningarna på att med ett bibehållet dubbelt huvudmannaskap men med en ändrad ansvarsfördelning söka åstadkomma en mer samlad ansvarssituation, så att vardera parten inom sitt område får ett mer uttalat totalt ansvar. Problemet ligger alltså främst i det förhållandet att ansvarsfördelningen i dag inte gör det möjligt för kommunen som lokal huvudman för skolan att mer självständigt förfoga över skolans samtliga resurser. Möjligheterna att åstadkomma en rationell och efter behoven bättre anpassad verksamhet ökar, om man kan se på hela verksamheten och inte bara på begränsade delar av den. Det samband som i dag finns mellan statens ansvar för vissa verksamheter i skolan och statens ekonomiska ansvar som det kommer till uttryck i de olika statsbidragssystemen innebär bl. a. följande. En mer vittgående ändring i nuvarande ansvarsfördelning när det gäller skolans verksamhet kan inte göras utan en ändring i de nuvarande statsbidragssystemen. Detta understryks också i våra direktiv. Om det visar sig omöjligt att förändra de nuvarande statsbidragssystemen innebär detta emellertid också att utredningens möjligheter att föreslå några mer egentliga förändringar i den nuvarande ansvarsfördelningen avsevärt begränsas.

Inledning

Sammanfattningsvis kan man alltså konstatera att skolans statsbidragssystem inte kan ses eller behandlas isolerat från skolans regelsystem i övrigt. Regelsystemet drar nämligen upp ramarna för och innehållet i statens och kommunernas ansvar för skolan. Statsbidragssystemens utformning måste alltså relateras till regelsystemet i övrigt, dess innehåll och utformning. Ett nytt regelsystem med förändrade ramar för statens och kommunernas ansvar för skolan kräver i sin tur också ett nytt bidragssystem. Utredningen har i diskussionsbetänkandet (SOU 1975:9) Individen och skolan behandlat frågor rörande möjliga förändringar i den nuvarande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på skolans område. Betänkandet behandlar i stort sett alla de frågor som utredningen enligt direktiven har att överse. Där tas också upp vissa frågor rörande skolans statsbidragssystem.

1.4 Skolans statsbidragssystem

1.4.1 Nuvarande bidragstyper Statsbidrag till kommunerna utgår antingen som allmänt tillskott till den kommunala förvaltningen, allmänna srarsbidrag, eller som speciella bidrag till olika kommunala förvaltningsgrenar, speciella statsbidrag. De speciella bidragen kan indelas i driftbidrag och investeringsbidrag. Här koncentreras framställningen till driftbidragen. Allmänt kan man särskilja två grundformer för beräkningen av statsbidrag - kostnadsrelaterade bidrag och prestarions- eller enhetsrelarerade bidrag. De kostnadsreleterade bidragen bygger på kommunens kostnader för verksamheten och utgår med viss del av ett närmare bestämt bidragsunderlag, faktiskt eller schablonmässigt beräknat. Dessa bidrag är i regel relaterade till en viss faktor (resurstillgång), t. ex. lönekostnaderna. De enhetsrelaterade bidragen utgår däremot med ett visst bestämt belopp per producerad enhet eller annan lämplig enhet (per styck, per elev e. d.). Kommunalekonomiska utredningen har i betänkandet (SOU 1975:39) Statsbidrag till kommunerna mer allmänt redovisat statsbidragens omfattning och inriktning.

1.4.1.1 Kostnadsrelaterade statsbidrag De kostnadsrelaterade bidragen är i dag dominerande på det statliga bidragsområdet. Även inom skolsektorn har denna bidragstyp och speciellt de bidrag, som är relaterade till viss faktor, alltid intagit en stark ställning. Det finns visserligen inslag av enhetsrelaterade bidragsformer inom ramen för de kostnadsrelaterade bidragsbestämmelserna - men deras betydelse är volymmässigt sett marginell. Samtliga viktiga skolbidrag är till övervägande del relaterade till skolledar- och lärarlönekostnaderna. De kostnadsrelaterade bidragen inom skolområdet bestäms i väsentliga delar av skolorganisationens utformning, volym, resursuppsättning m. m. Det statliga bidraget kan således betraktas som slutprodukten av de olika faktorer som bildar underlag för skolorganisationsbesluten. Sedan också kost-

Inledning

nadsfaktorn (lönekostnaden) beaktats, utgör bidraget närmast ett automatiskt utfall på betalningssidan av dessa olika beslut. De kostnadsrelaterade bidragen på skolområdet torde genom kopplingen statsbidrag - organisation - resurser - regelsystem i övrigt relativt väl beakta skillnaderna i kommunernas kostnadsläge, befolkningsstruktur, geografiska struktur och skiftande förutsättningar i övrigt att bedriva skolverksamheten. De har härigenom också en viss utjämnande ekonomisk effekt mellan kommunerna.

1.4.1.2 Enhetsrelaterade statsbidrag Att de enhetsrelaterade bidragen förekommeri betydligt mindre utsträckning än de kostnadsrelaterade torde främst bero på problem att knyta an bidragsgivningen till enheter eller prestationer på grund av svårigheter att identifiera värdena och kvantifiera prestationerna. För skolans del utmärks detta av att skolans mål som det fastställts av statsmakterna endast är riktningsgivande och samordnande. De enhetsrelaterade bidragen kan allmänt genom sin konstruktion anses utgöra en anledning för kommunerna till bättre hushållning med resurserna. En nackdel med konstruktionen är dock att den kan uppfattas som ogynnsam för kommuner med ett oförmånligt kostnadsläge och ett lågt inkomstunderlag under förutsättning att man vid konstruktionen av ett sådant bidragssystem inte tagit hänsyn till dessa faktorer.

1.4.2 Ett nytt statsbidragssystem Utredningen har i betänkandet Individen och skolan skisserat följande krav på ett nytt statsbidragssystem för skolan. Cl Det bör bidra till att upprätthålla ett enhetligt skolsystem och en likvärdig utbildningsstandard. Det bör vara värdebeständigt.

EIEJEI

Det bör beakta de skillnader som finns mellan olika kommuner. Den nuvarande fördelningen av kostnaderna mellan staten och kommunerna bör inte förändras. El Det bör möjliggöra och stimulera till en ökad lokal beslutanderätt i bl. a. ekonomiska och organisatoriska frågor. Det bör stimulera till en effektiv verksamhet.

ElEl Det bör vara ett administrativt enkelt system.

Ett nytt statsbidragssystem bör om möjligt också vara enhetligt utformat för hela ungdomsskolan, dvs. grundskolan och gymnasieskolan. Ett sådant ökat lokalt ansvar för skolans organisation och resursanvändning som våra direktiv förordar kan, som framgår av det inledande avsnittet, svårligen kombineras med ett system för statens bidragsgivning som även fortsättningsvis är grundat på vissa bestämda kostnader eller resursslag. För att göra det möjligt för kommunerna att överta betydande delar av det nuvarande statliga ansvaret för skolan måste statsbidraget göras neutralt till såväl kostnader som resursanvändning och organisationsval. Ett framtida

20 SOU ?.976:l0 Inledning

statsbidrag bör helst kunna utgå med ett bestämt belopp oavsett med vilken skolorganisation och med vilka resurser kommunerna valt att förverkliga de mål staten ställt upp för skolan. Viktigt att understryka är dock att ett nytt och neutralt statsbidragssystem så långt som möjligt skall vara förenligt med de krav som ställts i inledningen till detta avsnitt. l enlighet med våra direktiv inriktar vi vår översyn av statsbidragssystemen inom skolområdet på att finna sådana former för statens bidragsgivning till kommunerna som gör det möjligt att lokalt ta ett betydligt ökat ansvar för skolan.

1.4.2.1 Ett neutralt statsbidragssystem

Ett ökat kommunalt ansvar för skolans verksamhet i enlighet med direktivens syften innebär ett ökat kommunalt ekonomiskt ansvar för bl. a. skolans organisation och resurser. Samtidigt skall kostnadsfördelningen mellan stat och kommun även vid en ny ansvarsfördelning vara oförändrad. Detta innebär att det inte blir möjligt att kombinera ett kommunalt kostnadsansvar med ett system för statens bidragsgivning som även i fortsättningen är kostnadsrelaterat. Ett nytt statsbidragssystem måste alltså förhålla sig neutralt till såväl kostnader som resursval. Det får således inte vara så konstruerat att statsbidragets storlek kan påverkas av de kommunala besluten. På motsvarande sätt kan det konstateras att om staten i fortsättningen, även om det sker i mer begränsad omfattning än för närvarande, kommer att reglera resursdimensionerings- och kostnadsfrågor i övrigt (t. ex. lönekostnaderna) torde förutsättningar saknas för att komma fram till ett statsbidragssystem som inte är kostnadsrelaterat. Här har begreppet neutral! statsbidragssystem använts som en benämning på ett system som inte är kostnadsrelaterat eller resursanknutet (t. ex. till lärare och skolledare) utan förhåller sig neutralt till kommunernas kostnader, resursval m. m. Som tidigare visats förhåller sig de kostnadsrelaterade bidragen inte neutrala till skillnader i kommunernas kostnader. Bidragen beaktar bl. a. sådana kostnader som kommunen inte råder över, t. ex. kostnader föranledda av geografiska avstånd och befolkningsstruktur. Inom skolområdet framträder denna egenskap i statsbidragssystemet i vad avser de för kommunerna opåverkbara kostnaderna särskilt markant. Detta kommer att framgå av den följande redovisningen. För att i första hand täcka de för kommunen opåverkbara kostnaderna utgår normalt skatteutjämningsbidrag. Skatteutjämningssystemet är en metod att i efterhand justera det samlade resultatet av samtliga övriga åtgärder och att undvika uppenbart orimliga resultat, t. ex. onormalt hög utdebitering i en kommun. Situationen är alltså den att statsmakterna via två skilda system - de kostnadsrelaterade speciella statsbidragen samt det allmänna - kommunerna skatteutjämningsbidraget kompenserar för opåverkbara kostnader. I det föregående har konstaterats att ett enhetsrelaterat statsbidragssystem kan få ogynnsamma verkningar på kommuner med t. ex. ett oförmånligt kostnadsläge. En övergång från nuvarande bidragssystem till ett enhetsrelaterat system kommer att stöta på stora svårigheter. om man inte samtidigt

SOU l976:l0

Inledning 21

beaktar skatteutjämningsproblematiken. Det gäller alltså att finna ett system som blir neutralt till de påverkbara kostnaderna i kommunerna. men som beaktar sådana kostnadsskillnader som sammanhänger med för kommunerna opåverkbara faktorer såsom geografiska och befolkningsmässiga förhållanden.

Principiella utgångspunkter for ett nytt statsbidragssystem

De nuvarande driftbidragen till skolan uppvisar, utslagna per elev eller annan enhet, ibland stora variationer kommunerna emellan. Samma förhållande gäller de totala skolkostnaderna, dvs. både kommunernas och statens kostnader sammanslagna. Detta kommer närmare att redovisas i det följande. Fråga uppkommer då vilka faktorer som bestämmer bidragsutfallet i den enskilda kommunen och om dessa faktorer även i ett nytt statsbidragssystem skall ges en motsvarande effekt. Med hänvisning till föregående avsnitt torde man därvid i första hand böra uppmärksamma skillnaden mellan faktorer, vilka är för kommunerna opåverkbara, och sådana faktorer, vilka låter sig påverkas av kommunernas egna dispositioner. För de pâverkbara förhållandena knyts intresset i forsta hand till frågan vilka möjligheter det nuvarande bidragssystemet ger kommunerna att fritt påverka standarden i skolan och därigenom också bidragsnivån i kommunen. Som redan framgått av det inledande avsnittet innebär det nuvarande regelsystemet på skolans område att staten påtagit sig en stor del av det direkta driftansvaret för skolan i kommunerna i vad avser den pedagogiska verksamheten. Genom att staten i denna del ansvarar för undervisningsstandarden i skolväsendet, har ringa utrymme lämnats åt kommunerna att själva bestämma över faktorer sammanhängande med utbildningsstandarden. De skillnader i skolservice som finns mellan olika kommuner föreligger därför i huvudsak utanför den statligt reglerade och det statsbidragsberättigade området. Därav följer att om variationerna i statsbidragen kan sägas vara ett uttryck för olika utbildningsstandard. detta är i ringa utsträckning beroende av några kommuners fria dispositionsbeslut. utan beror i huvudsak på andra faktorer. Avgörande har också varit de syften statsmakterna haft beträffande standarden på undervisningen i olika delar av landet. Av detta torde också framgå att om man anser nuvarande pedagogiska standard men kanske främst standardfördelning acceptabel skulle vid konstruktionen av ett nytt statsbidragssystem nuvarande fördelning av statsbidraget kunna tas till utgångspunkt. Härigenom skulle för kommunerna opåverkbara faktorer av t. ex. geografisk och befolkningsmässig karaktär, som till en viss tidpunkt slagit igenom på skolorganisationens uppbyggnad och resursuppsättning samt därigenom också på statsbidragsutfallet, kunna beaktas. Däremot måste fortlöpande förändringar i sådana faktorer bli föremål for uppmärksamhet, när man söker metoder och tekniker för framtida justeringar av bidragsnivån. Sammanfattningsvis kan man konstatera att ett framtida statsbidragssystem, vare sig det blir ett till skolväsendet specialdestinerat statsbidrag eller en kombination av ett specialbidrag och ett allmänt bidrag till kommunen, måste beakta kommunernas skiftande förutsättningar att bedriva

Inledning

skolverksamheten. Detta förutsätts också i utredningens direktiv. Därvid bör främst för kommunerna opåverkbara faktorer vägas in.

1.5 Utredningens undersökningar

Enligt direktiven skall utredningen föra vidare det arbete med statsbidragssystemet som tidigare utförts inom utbildningsdepartementet och som resulterat i två diskussionspromemorior, Hyresbidrag per elev och år (Ds U 1970:12) och Statligt driftbidrag till skolväsendet (DsU 1971:3). I vad avser driftbidragen anger direktiven att utredningen i första hand bör söka lösningar, som innebär att statsbidragen beräknas på även andra än lönekostnaderna för lärarpersonalen. Direktiven säger vidare att grunder man bör utgå från att statens bidrag till skolkostnaderna vid ett nytt bidragssystem så långt möjligt bör vara av samma storlek som om existerande system tillämpats. Det innebär att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun skall vara oförändrad. Ytterligare en viktig utgångspunkt för statsanges i direktiven på följande sätt: bidragsöversynen “Genom nuvarande statsbidragssystem för skolväsendet sker i viss mån en anskiftande lörutsättningar att orpassning av statsbidragets storlek till kommunernas ganisera skolverksamheten. Det iir angeläget att en sådan anpassning görs ntöjlig även i ett nytt bidragssystem. En övergång från nuvarande direkt kostnadsrelaterade statsbidrag på skolans område till ett neutralt statsbidragssystem, som inte längre är knutet till lönekostnaderna för skolledare och lärare, kräver en kunskap om statsbidragens nuvarande utfall och fördelning mellan olika kommuner. Utredhar därför som ett led i sitt arbete med statsbidragen kartlagt de ningen nuvarande utformning och omfattning samt statsbidragsbestämmelsernas deras konstruktion och funktion. Resultatet av det arbetet i vad avser statstill gymnasieskolan och särskolan redovisas i detta bidragen grundskolan, betänkande. Vidare belyses det ekonomiska utfallet av de nuvarande statsi nämnda skolformer. l betänkandet Skolan, staten bidragsbestämmelserna och kommunerna har utredningen tidigare redovisat de statsbidragsbestämmelser som gäller inom skolväsendets område. Eftersom statsbidragen finansierar endast en del av skolverksamheten har utredningen ansett det angeläget att också försöka belysa primärkommunernas och landstingskommunernas kostnader för skolverksamheten. Det blir härigenom möjligt att ställa statsbidragens utfall och fördelning mellan kommunerna i relation till de totala kostnaderna for skolan eller för olika arrangemang i skolan. Vi vill dock redan nu framhålla att en reell mellan statsbidragen och de totala skolkostnaderna alltid kommer jämförelse att försvåras på grund av dels skilda redovisningsår mellan stat och kommun, dels ett oenhetligt sätt att redovisa kostnaderna och intäkterna i kommunerna. Av naturliga skäl måste en utredning, som har att arbeta inom en viss avgränsad tid, begränsa sina undersökningar till att avse ett eller högst två redovisningsår. Vi har därför ansett det nödvändigt att på något sätt förankra

Inledning 23

våra undersökningar i ett längre tidsperspektiv. Det har kunnat ske dels genom en särskild bearbetning av kommunernas kostnader och intäkter for undervisningsändamål lör perioden 1960-1972, dels genom den statsbidragsundersökning som Utbildningsdepartementet genomfört och som redovisats i den tidigare nämnda promemorian Statligt driftbidrag till skolväsendet.

2 Kommunernas budget- och redovis-

ningssystem

De undersökningar utredningen gjort när det gäller skolans ekonomi baseras i huvudsak på den redovisning som sker hos de lokala skolhuvudmännen. dvs. primärkommuner och landstingskommuner. Av den anledningen har det bedömts lämpligt att här lämna en översiktlig beskrivning av kommunernas budget- och redovisningssystem.

2.1 Primärkommunernas budget och redovisning

De budgeteringsprinciper som kommunerna För närvarande tillämpar härrör från början av 1960-talet då den s. k. K-planen (normalkontoplan för kommuner) introducerades. K-planen kan betraktas som ett ekonomisystem, bestående av tre huvuddelar, nämligen D budgetsystem, El redovisningssystem (normalkontoplan) och El rapportsystem. Den kommunala verksamheten indelas i budget och redovisning efter den s. k. titelplanen. Denna består av tio huvudtitlar. Skolans verksamhet redovisas inom huvudtitel 6 Undervisning och annan kulturell verksamhet. Varje huvudtitel är i sin tur indelad i titlar och undertitlar. Skolsektorn indelas på följande sätt.

60 Sko/administration

61 Lokaler och inventarier för skolväsendet 618 Sidoordnad verksamhet

62 Sociala anordningar för skolväsendet 621 Skolmåltider 622 Skolhälsovård 623 Inackordering 624 Skolskjutsar 625 Elevhem

26 Kommunernas budget- och redovisningssystem

626 Skolbarnskolonier 627 Skolvärdar

629 Övriga skolsociala anordningar

63 Pedagogiska anordningar för skolväsendet 631 Audivisuella hjälpmedel 632 Skolbibliotek 634 Simundervisning 635 Konsulentverksamhet 636 Psykolog-, kurators- och syo-verksamhet 637 Pedagogisk fortbildning 638 Fritidsverksamhet

639 Övriga pedagogiska anordningar

64 Grundskola 641 Grundskola

65 Gymnasieskola 651 Gymnasieskola 655 Sjöbefálsskola

66 Vuxenutbildning 661 Vuxenutbildning

Varje år sker översyn och anpassning av titelplanen till eventuella förändringar i den kommunala verksamheten. Titelplanen utgör en del av kontoplanen. Denna består av tio kontoklasser. Klasserna 5-8 disponeras för drift- och kapitalbudget enligt Följande: Kontoklass 5 Driftkostnader Kontoklass 6 Kapitalutgifter Kontoklass 7 Kapitalinkomster Kontoklass 8 Driftintäkter

Indelning av dessa kontoklasser följer den tidigare beskrivna titelplanen. undertitel indelas i konton (aktiviteter) genom att en eller flera Varje siffror läggs till koden för titelindelningen. Detta framgår av följande exempel, som avser tillagning och servering av skolmåltider.

5.62l.1 Kontoklass 5; Driftbudget (driftkostnader) Huvudtitel 6; Undervisning Titel; Sociala anordningar för skolväsendet Undertitel; Skolmåltider Konto; Tillagning och servering

1 flertalet kommuner sker budgetens anslagsbindning på kontonivå. Med avses den ram inom vilken förvaltningen i princip fritt anslagsbindning disponerar erhållna medel. Vid indelning av verksamheten i aktiviteter (konton) bör vissa krav vara uppfyllda. Ett sådant krav är att det skall vara praktiskt möjligt att följa

Kommunernas budget- och redovisningssystem 27

upp kostnader och prestationer. Möjligheterna till en långtgående kostnadsredovisning begränsas oftast av att det är svårt att spalta upp kostnaderna i motsvarande mån. Aktivitetsindelningen bör därvid inte gå längre än vad som är praktiskt möjligt från t.ex. kostnads- och redovisningssynpunkt. Det torde därför t. ex. inte vara möjligt att i detalj redovisa samtliga kostnader för gymnasieskolans olika linjer och specialkurser. En av K-planens huvudprinciper är att kostnadsredovisningen skall främja effektiviteten. Det är därför väsentligt att aktivitetsindelningen bygger på hur verksamheten lokalt är organiserad. Detta innebär att det för varje konto/aktivitet endast bör finnas en närmast ansvarig, t. ex. rektor, tillsynslärare, ekonomiföreståndare, husmor etc. Aktivitetsindelningen görs således med utgångspunkt i lokala förutsättningar. Anpassningen till lokala behov innebär emellertid variationeri kommunernas tillämpning av K-planen. Som exempel kan nämnas redovisning av kostnaderna för skollokaler. I de kommuner där Skolstyrelsen själv svarar för Förvaltningen av skolfastigheterna budgeteras och redovisas normalt samtliga lokalkostnader under titel 61 Lokaler och inventarier för skolväsendet. Samtidigt som man erhåller en samlad bild över lokalkostnaderna kan underindelning göras i olika aktiviteter såsom, drift, städning och underhåll. Någon redovisningsmässig fördelning av lokalkostnaderna på respektive skolform förekommer i allmänhet inte i dessa kommuner. Självkostnaden kan vid behov beräknas kalkylmässigt. I de kommuner där man övergått till centraliserad fastighetsförvaltning hyr däremot Skolstyrelsen skollokalerna. Ansvarsavgränsningen mellan fastighetsförvaltningen och Skolstyrelsen upprätthålls genom att fastighetsförvaltningens kostnader budgeteras och redovisas i en särskild kostnadsställebudget. Kostnaderna fördelas därefter genom intern hyra till skolförvaltningens budget. Den interna hyran delas då normalt upp på grundskola, gymnasieskola, skolmåltider, skolkontor och andra lokalutnyttjande verksamheter inom skolan. Behovet av lokal anpassning av och därav följande skillnader i kostnadsredovisningen innebär emellertid att kostnadsjämförelser kommunerna emellan försvåras.

2.2 Landstingskommunernas budget och redovisning

De budgeteringsprinciper som för närvarande tillämpas av flertalet landsting grundas på anvisningar och rekommendationer i L-planen, dvs. Landstingens budget- och redovisningssystem. På motsvarande sätt som i primärkommunerna indelas landstingens verksamheter enligt en s. k. titelplan, bestående av huvudtitlar, titlar och undertitlar. De landstingskommunala skolorna redovisas under huvudtitel 4 Undervisnings- och bildningsverksamhet. Titelindelningen anknyter till de olika slag av institutioner som sorterar ”Centreiliserad fastighetsunder huvudtitelns verksamhetsområde. För undervisnings- och bildnings- förvaltning innebär att all kommunens fastighetsverksamheten är titelindelningen följande: förvaltning sammanföns till en särskild förvaltning. 40 Folkhögskolor t, ex. fastighetskontor 41 Vakant eller ntotsvarztnde.

28 Kommunernas budget- och redovisningssystem

42 Lantbruksskolor 43 Lanthushållsskolor 44 Skogsbruksskolor 45 F. d. centrala yrkesskolor 46 Vårdyrkesskolor 47 Vakant

48 Övrig undervisnings- och bildningsverksamhet

49 Främmande verksamhet Särskolan återfinns med egen titel under huvudtitel 3 Omsorger om psykiskt utvecklingsstörda. Huvudtitlar och titlar är gemensamma för samtliga landsting. Undenitlarna kan däremot betraktas som ordningsnummer för institutioner eller detaljer inom varje titel och varierar Följaktligen från landsting till landsting. Inom utbildningshuvudtiteln utgör vanligen varje skolenhet en undertitel.

Budgetens uppbyggnad och beståndsdelar illustreras av nedanstående figur:

Uppbvggnad Funktion

Finansieringsbudget

Driftbudget Kapitalbudget _ Budget- Huvudtitel Huvudtitel samman. drag Titel Titel

Undertitel Undertitel Vårdskolan Vårdskolan Konto Anslagsbundna Kontogmppe, i X-stad i X-sxad Objekt specialbudgeter Specifikation Anslags- P°5°“ab“d9°' av kap. objekt villkor

Ansvarsan- Prestationsbudget Kostnadsställebudget knutna budgeter

Budgeten fastställs på undertitelnivå. För verksamheter inom varje institution beviljas således en bestämd resursram. Resurserna knyts dessutom till nedanstående grupper av produktionsfaktorer respektive intäktsslag ( kontogrupper). Kostnader Intäkter l.l Avlöningar 8.1 Löneersättningar m. m. 1.2 Personalförsäkringar m. m. 8.2 Försäljning av egna produkter m. m. 1.3 Material 8.3 Försäljning av främmande produkter l .5 Administrativa främmande tjänster 8.5 Ersättning för lämnade tjänster l . Ovriga främmande tjänster 6 8.7 Vårdavgifter. bidrag och ersättningar 1. Vårdavgifter. bidrag och ersättningar 7 8.8 Finansiella inkomster m. m. l .8 Finansiella utgifter m. m. 8.9 Interna krediteringar l 9 Interna debiteringar

Kommunernas budget- och redovisningssystem 29

Kostnadsställe- och prestationsbudgeteringen syftar till att bredda kostnadsansvaret och Förbättra möjligheterna till effektiv planering, styrning och kontroll av verksamheten. Detta åstadkommer man genom att inom en institution upprätta budgetar för mindre organisatoriska enheter eller funktioner, s. k. kostnadsställen. Inom utbildningshuvudtiteln Förekommer för närvarande en begränsad indelning av verksamheten i kostnadsställen. Vanligen har ett mindre antal studievägar eller grupper av studievägar, vilka är av särskild ekonomisk betydelse, avgränsats som kostnadsställen för vilka speciella budgetar upprättas. Kostnadsställebudgeten byggs upp genom budgetering av prestationer, produktionsfaktorer(resursslag) och kostnader. Syftet med budgeteringen av prestationer är ett försök att till den för kostnadsstället ansvarige delegera ansvaret för verksamhetens genomförande under budgetperioden.

2.3 Sammanfattning

Av ovanstående summariska redogörelse för kommunernas budget- och redovisningssystem torde framgå att detta i första hand är ett hjälpmedel för kommunens interna planering, genomförande och uppföljning av olika verksamheter. Med hänsyn till de skillnader som också i framtiden kommer att finnas mellan kommunerna vad avser struktur. förvaltningsorganisation etc. kommer kraven på budgetens och redovisningens detaljutformning att variera från kommun till kommun. Även inom den enskilda kommunen måste tillämpningen av ett i grunden gemensamt system anpassas till bl. a. fackforvaltningens behov. K- och L-planerna är uppbyggda på ett sådant sätt att långtgående möjligheter finns för lokala anpassningar. Just behovet av lokal anpassning torde vara en av orsakerna till den relativt oenhetliga bild som de olika kommunernas budget- och redovisningssystem uppvisar. Det har bl. a. lett till att utredningen haft svårigheter att få fram mellan kommunerna jämförbara kostnader för exempelvis olika skolformer, stadier och ämnen. I detta sammanhang finns anledning att något beröra de önskemål som ibland förs fram om att särskilt kunna följa enbart statsbidragens fördelning på kostnadsslag, program och enskilda aktiviteter. t. ex. statsbidragens fördelning på stadium. studieväg. rektorsområde. årskurs och ämne. Oavsett efter vilka grunder statsbidragen beräknas utgör de från kommunernas synpunkt en del av verksamhetens totala finansiering. Statsbidrag uppförs i likhet med övriga inkomster, t. ex. kommunalskatt. avgifter och försäljningsmedel. på budgetens inkomstsida. På budgetens utgiftssida anges de totalanslag som fullmäktige beviljat för verksamhetens bedrivande. Detta innebär att man i kostnadsredovisningen inte har någon praktisk möjlighet att notera hur anskaffade produktionsfaktorer finansieras. Vad avser nuvarande kostnadsrelaterade statsbidrag till grundskolan och gymnasieskolan kan man ur kommunernas kostnadsredovisning indirekt ta fram hur stor del av lärarnas och skolledarnas sammanlagda löner och personalomkostnader m. m. som finansierats med statsbidrag. Däremot finns det

30 Kommunernas och redovisningssystem budget-

ingen möjlighet att läsa ut hur stor andel av personalkostnaderna inom olika stadier, studievägar och ämnen som finansierats med statsbidrag respektive kommunala medel.

3 Skolväsendets utveckling och

nuvarande omfattning

1960-talet och början av 1970-talet har kännetecknats av en omfattande reformverksamhet på skolväsendets område. Denna reformverksamhet har naturligen satt sina spår i kostnadsutvecklingen på såväl det statliga som det kommunala området. Den utvecklingen beskrivs närmare i kapitel 4. I detta kapitel redogör vi översiktligt för de viktigaste reformerna under 1960-talet och början av 1970-talet. Av naturliga skäl blir en översikt av denna karaktär starkt schematiserad och utelämnar i och för sig viktiga men kanske mindre omfattande förändringar. På förslag av 1946 års skolkommission startades redan 1949 en frivillig försöksverksamhet med nioårig enhetsskola. Riksdagen beslöt år 1950 dels att försöksverksamheten skulle fortsätta, dels att en obligatorisk nioårig skola skulle inrättas efter det att försöksverksamheten avslutats. År 1962, då riksdagen beslöt om en obligatorisk nioårig skola, omfattade försöksverksamheten ett antal kommuner som hade 50 procent av landets befolkning. Läsåret 1968/69 var grundskolan genomförd i samtliga kommuner i årskurserna l-S. Helt genomförd var skolformen läsåret 1972-73. Redan läsåret 1968/69 omfattade årskurs 9 i grundskolan närmare 85 procent av årskullen. Skolöverstyrelsen påbörjade 1965/66 en översyn av 1962 års läroplan för grundskolan. Arbetet resulterade i att en ny läroplan fastställdes 1969, Lgr 69, vilken började tillämpas i årskurserna 1, 4 och 7 från och med läsåret 1970/71. Den blev alltså helt införd från och med läsåret 1972/73. År 1965 beslöts om en utbyggnad av specialskolan innebärande bl. a. att högstadium infördes från och med läsåret 1968/69. Särskolan har också varit föremål för reformering. År 1967 beslöts om nu gällande ordning. Utbyggnaden har dock allmänt inte slagit igenom förrän under början av 1970-talet. 1957 års skolberedning föreslog bl. a. att en frivillig tvåårig påbyggnad på grundskolan - fackskolan - skulle införas. År 1963 startade försöksverksamheten. Beslut om införande av skolformen togs år 1964. Fullt ut skulle fackskolan omfatta cirka tjugo procent av en årskull. Införandet skulle ske successivt och anpassas till grundskolans genomförande. Genom beslut vid 1964 års riksdag ersattes de tre tidigare gymnasierna, dvs. tre- och fyraårigt allmänt gymnasium, treårigt tekniskt gymnasium och treårigt, tidigare tvåårigt, handelsgymnasium, med ett enda integrerat treårigt gymnasium. Elever på den tekniska linjen i gymnasiet kunde gå

32 Skolväsenders utveckling

i

ytterligare ett år. Gymnasiet beräknades ta emot ungefär 30 procent av årskullen. Det nya gymnasiet började läsåret 1966/67. Vid samma tidpunkt, dvs. 1966-07-01, övertog kommunerna huvudmannaskapet för tidigare statliga gymnasier. Kommunerna hade dock förut svarat för handelsgymnasier och allmänna gymnasier innan dessa efter viss tid förstatligades. Även före gymnasiereformen var kommunerna emellertid skyldiga att bekosta mark, lokaler och inventarier samt svara för den yttre renhållningen för statliga gymnasier. Yrkesskolan expanderade kraftigt under 1950- och l960-talen. I mitten av 1950-talet uppgick antalet heltidsläsande elever i kurser om minst fem månader vid centrala, kommunala och enskilda yrkesskolor till cirka 20 000. Läsåret 1965/66 utgjorde antalet elever cirka 75000. År 1968 beslöt riksdagen att gymnasiet, fackskolan och yrkesskolan från och med läsåret 1971/72 skulle ersättas av en enda integrerad gymnasial skola, gymnasieskolan. Då fick gymnasieskolan också en ny läroplan, Lgy 70. Vid den tidpunkten övertog också primärkommunerna från landstingskommunerna de centrala verkstadsskolorna och de centrala yrkesskolorna. Samtidigt skedde en omläggning av yrkesutbildningen så att denna fick en bredare inriktning främst genom större inslag av allmänna ämnen och en förlängd utbildningstid. Jordbruks-, lanthushålls- och skogsbruksutbildningen ingåri gymnasieskolan med landstingskommunerna som huvudmän från läsåret 1971/72. lnom vårdområdet har skett en utökad och förändrad utbildning. Så har t. ex. sjuksköterskeutbildningen utökats. Utbildningen har uppdelats i en grundutbildning om fem terminer och vidareutbildning om en eller två terminer. Dessutom har en treterminers utbildning avsedd för elever från den tvååriga vårdlinjen i gymnasieskolan inrättats. En förkortad sjuksköterskeutbildning om tre terminer har också tillkommit. Den är avsedd för undersköterskor och skötare inom mentalvård. Utbildningen av biträdespersonal och undersköterskor samt mentalvårdspersonal har likaledes byggts ut. Utbildningar för bl. a. tekniska och medicinska assistenter inom sjukvården har tillkommit. De olika utbildningarna inom vårdområdet har genomgående sammanförts till vårdyrkesskolor, där i många fall även sjuksköterskeutbildning ingår. Omfattning och kurssammansättning växlar mellan de skilda landstingskommunerna. Landstingskommunemas insatser inom annan yrkesutbildning än vårdutbildning har under 1960-talet och början av 1970-talet visat stora skillnader mellan landstingskommunerna. Medan flertalet landsting begränsat sig till en eller ett par centrala verkstadsskolor, svarade några landsting för nästan all yrkesundervisning inom respektive län. Denna verksamhet avvecklades i huvudsak i samband med gymnasieskolreformen 1971 som medförde en avgränsning av landstingskommunernas uppgifter inom undervisningen. Det landstingskommunala huvudmannaskapet inom gymnasieskolan gäller nu således utbildningar inom vårdyrken (med vissa undantag), jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk. Landstingskommunerna svarar också för utbildningen vid lanthushållsskolor. Med få undantag var landstingskommunerna redan tidigare huvudmän for lantbruksskolorna. Däremot blev

SOU 1976: 10 Skolväsenders 33 utveckling

% 1 00-

Ö

90 s I.

,l

,I

80-1 a,

il s

70-

i .etc

yrkes- O. I skola ä .é

e 04 y

.I cs

l äs

n .Ö s !

› fackskola || \|\\\\\\\\\\\

0”

› gy m nasi u m Diagram 1 Fakliskl och beräknat antal nybörjare i gymnasium, fackskola och yrkessko/a i procent av motsvarande årsku/l. I T Källa: Proposition l 965:! , 1950 1960 1970 1980 Bilaga I 0

skogsbruksutbildningen med ett undantag en ny uppgift lör landstingen. Gymnasieskolreformen ledde till en utjämning mellan landstingen av kostnaden per skattekrona for undervisningen. År 1967 beslöts om utbyggnad av den kommunala vuxenutbildningen. Utvecklingen var därefter under 1960-talet kraftig. Elevantalet 1970/71 uppgick till 166 000. Före den kommunala Vuxenutbildningens tillkomst förekom kurser vid kvällsgymnasier, yrkesskolor och tekniska dag- och aftonskolor. Elevantalet var då dock betydligt lägre. I samband med de olika reformema har förekommit huvudmannalörändringar såväl mellan staten och kommunerna som mellan primärkommuner och landstingskommuner. Vidare har förändringar i den statliga bidragsgivningen skett. Den största förändringen härvidlag har gällt statsbidraget till gymnasieskolan. Vissa bidragsformer har utgått och sammanförts till enhetliga bidrag eller beaktats i samband med annan bidragsgivning.

34 Skolväsendets utveckling

Så avvecklades t. ex. statsbidragen till skolmåltider samt Skolskjutsar och inackordering och ersattes med bidrag genom skatteutjämningssystemet. Det infördes år 1966. I takt med införande av nya skolformer har äldre skolformer avvecklats. Här kan bara erinras om att parallellt med utbyggnaden av grundskolans högstadium avvecklades t. ex. statliga och kommunala realskolor, praktiska kommunala realskolor och kommunala flickskolor. Utbildningsväsendets snabba utveckling har ställt stora krav på resurser i fråga om lokaler och lärare. En kraftig ökning av skolbyggnadsprogrammet har därför ägt rum under 1960-talet. Lärarbristen var under större delen av 1960-talet besvärande. Från mitten av 1960-talet har dock en väsentlig utbyggnad skett och elevantalet i lärarutbildningen inom de lärarområden som berör det allmänna skolväsendet har mellan 1960/61 och 1970/71 i det närmaste tredubblats. Detta innebär att vi nu har i det närmaste balans när det gäller tillgång till och behov av lärare. Lärarutbildningen har också under 1960-talet genomgått reformering. I början av 1960-talet forstatligades forskollärarutbildningen. Samtidigt påbörjades en omfattande utbyggnad och reformering av utbildningen. Från läsåret 1960/61 till läsåret 1972/73 har antalet examinerade lärare femdubblats. Även inom den högre utbildningen har utbyggnad skett under 1960-talet. Utvecklingen inom den sektorn av utbildningsområdet behandlas dock inte närmare i detta betänkande. 1964 års riksdag beslöt om en omfattande reformering av det studiesociala stödet till elever vid gymnasium m. fl. läroanstalter och till elever vid högre utbildning. Det nya studiehjälpsreglementet trädde i kraft läsåret 1964/65 och studiemedelsförordningen 1965-01-01. Utöver nämnda förändringar i organisation och innehåll for undervisningen har kommunernas kostnader under perioden 1960-1972 påverkats av en betydande befolkningsomflyttning. I inflyttningsområden har nya resursinsatser krävts för lokaler, inventarier och personal medan reservkapacitet uppkommit i utflyttningsområden. En bidragande orsak till kostnadsutvecklingen inom skolväsendet på såväl den statliga som den kommunala sidan är också den allmänna standardutvecklingen inom hela samhället. Vidare har utbildningsområdet under hela 1960-talet intagit en delvis prioriterad ställning när det gäller fördelningen av de samlade samhällsresurserna. Till snabbt stigande utgifter for kommunerna liksom för staten har också bidragit att antalet elever som fortsatt utbildning efter den obligatoriska skolan har ökat mycket starkt. År 1960 var antalet elever i gymnasium, fackskola och yrkesskola 101000, av vilka många undervisades i statligt gymnasium. För år 1972 var motsvarande antal elever i gymnasieskola med primärkommuner som huvudmän 214 000. Elevantalets utveckling i olika skolformer perioden 1960/61-1972/73 samt omfattningen i de for de lokala skolhuvudmännen närmast berörda skolformerna under läsåret 1974/75 redovisas i bilaga 2.

.

4 skolområdet

Kostnadsutvecklingen på

1960-1972

De förändringar som kännetecknade skolområdet under l960-talet och början av l970-talet påverkade skolkostnadsutvecklingen hos staten och hos de lokala skolhuvudmännen primärkommuner och landstingskommuner. Också andra faktorer påverkade kostnadsutvecklingen, såsom att skolan haft en kraftig kvantitativ utveckling och att elevantalet i vissa skolformer ökat

starkt. Ökningen har skett såväl inom den obligatoriska skolan som på det

gymnasiala stadiet och inom vuxenutbildningen. Samhällets kostnader lör skolan under den här aktuella perioden har också påverkats av andra förändringar i samhället. Bland annat har befolkningsomllyttningen i landet varit betydande. Dessutom har naturligtvis också den allmänna standardutvecklingen i samhället påverkat resursanspråken i skolan. Besknvningarna och analyserna i detta kapitel vad berör den kommunala kostnadsutvecklingen grundas på den officiella kommunala ñnansstatistiken. Denna har för den aktuella perioden bearbetats av den kommunalekonomiska utredningen. Beskrivningen av den statliga kostnadsutvecklingen baseras på statsverkspropositionema för respektive budgetår samt på riksrevisionsverkets budgetredovisning.

4.1 Kommunal ñnansstatistik med

kompletteringar

Den kommunala finansstatistiken som utgör en årlig sammanställning av kommunernas redovisning och utges av statistiska centralbyrån redovisar kommunernas kostnader och intäkter enligt bokslut. Från 1968 har en omläggning skett vid bl. a. redovisningen av interna poster. Med hänsyn till redovisningens uppläggning i kommunerna skulle i många fall krävas extra arbete för att urskilja s. k. interna poster, dvs. kostnader som inte alltid motsvaras av några direkta utbetalningar för förvaltningen. De utgörs huvudsakl:gen av avskrivningar och ränteersättningar till finansförvaltningen (kapitaltjänst). För skolområdets del rör det sig t. ex. om avskrivning av lokaler och inventarier samt räntor på investerat kapital i sådana anlägg» ningar.

36 SOU 1976210 K ostnadsutveckling

Kommunalekonomiska utredningen inhämtade under våren 1973 kompletterande uppgifter till finansstatistiken for år 1972 från alla primärkommuner beträffande löner och arvoden, personalomkostnader (avgifter till allmän sjuk- och yrkesskadeförsåkring, ATP och grupplivförsäkring m. m.) och kapitaltjänst for alla verksamhetsgrenar. Inom undervisningsområdet begärdes dessutom uppgifter om kostnader för läromedel och interkommunala ersättningar. Kommunalekonomiska utredningen har bearbetat insamlat material maskinellt. Härigenom har det blivit möjligt att göra en mer omfattande analys av kostnadsutvecklingen. Vid bearbetningen har interna poster för åren före 1968 fördelats på förvaltningsgrenar så att kostnader och intäkter blirjämforbara för tidsperioden 1960-1972. Med hänsyn till att kostnadsställen införts successivt betingat av de enskilda kommunernas interna behov och ännu inte införts i samtliga kommuner är det inte möjligt attjämföra utvecklingen för de olika verksamhetsgrenarna inom undervisningen. Ett korrekt resultat erhålls därför först när man jämför alla verksamhetsgrenarna tillsammans. För att exemplifiera detta kan nämnas att vissa primärkommuner redovisar kostnaderna för lokaler och inventarier via s. k. kostnadsställen och fördelade på de olika verksamhetsgrenarna, t. ex. grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning. 1 andra primärkommuner redovisas sådana kostnader på en särskild titel for lokaler och inventarier. 1 den redovisning och analys av 1972 års skolkostnader som görs i kapitel 5 har dock dessa skillnader i redovisningsteknik så långt möjligt eliminerats. Så har t. ex. för de primärkommuner, som redovisar kostnaderna för lokaler och inventarier på en särskild titel, dessa kostnader före vår bearbetning fördelats på skolformerna med undantag för vuxenutbildningen i relation till antalet elever i varje skolform.

4.2 hos primärkommunerna Skolkostnadsutvecklingen

Inledningsvis lämnas en översiktlig redovisning av hur kostnaderna for undervisningen påverkat den kommunalekonomiska utvecklingen 1960-1972. Därefter belyses kostnadsutvecklingen i olika kommuntyper under perioden 1968-1972.

4.2.1 Medelvärden för riket 1960-1972 Av tabell 1 framgår undervisningens andel i procent av den totala primärkommunala verksamhetens kostnader och investeringsutgifter inklusive kommunalförbundens verksamhet åren 1960, 1965, 1970 och 1972. 1 tabellen ingår alltså ej titlarna 67-69 som bl. a. omfattar biblioteks-, teater-, föreläsnings- och konserthusverksamhet samt kommunal musikskola.

sou 1976:10 37

Kostnadsutveckling

Tabell 1 Undervisningens andel i procent av den totala primärkommunala verksamhetens kostnader och investeringsutgifter. Inklusive kommunalförbund och exklusive titlarna 67-69.

1960 1965 1970 1972

Skolinvesteringarnas andel av primärkommunernas totala investeringar har minskat från omkring 20 procent i början av 1960-talet till omkring 17 procent åren 1965 och 1970. En ytterligare nedgång till 14,4 procent inträffade år 1972. Driftkostnadsandelen har däremot ökat så snabbt att undervisningens andel av primärkommunernas totala utgifter ökat. Störst är ökningen av undervisningens andel i totala nettokostnader (bruttokostnader minskade med intäkter). Intäkterna for undervisningen har således inte ökat lika snabbt som kostnaderna. Nära 90 procent av intäkterna inom undervisningshuvudtiteln har utgjorts av driftbidrag från staten (88,9 procent år 1960 och 89,8 procent år 1972). I relation till bruttokostnaderna har dock statsbidragen minskat, vilket framgår av tabell 2. Det bör dock observeras att när ett nytt skatteutjämningssystem infördes 1966, avvecklades de särskilda statsbidragsformerna till bl. a. Skolskjutsar, inackordering och Skolmåltider. För dessa ändamål uppbar kommunerna cirka 90 Mkr år 1965. Det motsvarar drygt två procent av kommunernas bruttokostnader for undervisningsändamål.

Tabell 2 statsbidrag i procent av bruttokostnader respektive investeringsutgilter för undervisning. Inklusive kommunalförbund.

1960 1965 1970 1972

Statliga driftbidrag i procent av bruttokostnader Huvudtitel 6 48,7 48,0 47,2 47,1 Enbart undervisning 53,7 50,9 50,5 49,3

Statliga investeringsbidrag i procent av investeringsutgifter Huvudtitel 6 23,8 19,1 21,6 20,3 Enban undervisning 25,6 19,7 22,2 21,0

Ökningarna av nettokostnaderna har skett väsentligt snabbare for un-

dervisningen än for den samlade primärkommunala verksamheten. Detta framgår av diagram 2, som dessutom visar hur medelskattekraften i riket (genomsnittligt antal skattekronor per invånare) förändrats. Kommuner med låg skattekraft har erhållit tillskott av skatteunderlag från staten fr. o. m. 1966 (skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft). Systemet innebär att kommuner som anses ha brist på skattekraft erhåller tillskott av skatteunderlag från staten, i fortsättningen kallat tillskott. Detta tillskott motsvarar skillnaden mellan ett av staten garanterat skatteunderlag och det skatteun-

Kostnadsutveckling

derlag som kommunen verkligen har. Till och med år 1973 kunde kommuner med hög utdebitering erhålla ett särskilt bidrag som utgick enligt generella regler. Regeringen kan dessutom efter ansökan bevilja extra skatteutjämningsbidrag.

lndex 500 4

I/

/ I 400 J I

a

//__ø,

,I F a I

“a” ,l

z . r

_f4/

I

I 4 ø,f,fvê u

V, .v of 6/

.

,a _,ø

200 , ›_ 0/

f

O

100 i

1960 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Antal skattekronor/invånare Nettokostnad/invånare D_ 2 R I t_ rv k ea rv u et - . . .. /agram -- exkl tillskott _____ total primarkommunal ver sam et k h ,mg av nenokøslnader och skanekrqfr 1960-1972. _ . _ inkl tillskott __.. undervisning, totalt

Att nettokostnaderna ökat snabbare än skattekraften har medfört ett ökat

utdebiteringsbehov per skattekrona. Ökningen framgår av tabellerna å och

4.

Tabell 3 Nettokostnader/skattekrona exklusive tillskott. Inklusive kommunalförhund.

1965 1970

1977:

Huvudtitel 6 2:97 3:57 4:61 5:04 Enbart undervisning 2:41 3:12 3:94 4:28 Total primärkommunal verksamhet 8:82 10:79 12:87 12:95

Tabell 4 Nettokostnader/skattekrona inklusive tillskott. Inklusive kommunalförhund.

1960 1965 1970 1972

Huvudtitel 6 2:97 3:57 4:25 4:72 Enbart undervisning 2:41 3: 12 3:63 4:01 Total primärkommunal verksamhet 8:82 10:79 11:86 12:12

sou 1976: 10 K 39

øsmadsutveckling

Om man räknar med det totala skatteunderlaget, dvs. inklusive tillskott av skatteunderlag från staten (tabell 4), ökade kommunernas nettokostnader i genomsnitt i landet med 3:30 kronor per skattekrona från år 1960 till år 1972. Av detta avsåg mer än hälften eller 1:75 kronor huvudtitel 6 Un-

dervisning och annan kulturell verksamhet. Ökningen for enbart under-

visningen, alltså exklusive titlarna 67-69, uppgick under samma tid till 1:60 kronor. Vidjämforelsen bör uppmärksammas att verksamhetsfördelningen mellan primärkommuner och landstingskommuner ändrades 1971. Stockholm inträdde då i landsting medan Gotland som nybildad primärkommun övertog landstingsuppgifter. lndelningsändringen medverkade till ett minskat utdebiteringsbehov för den totala primärkommunala verksamheten från

11:86 kronor år 1970 till 11:72 kronor år 1971. Ändringen påverkade främst

huvudtitel 8 Hälso- och sjukvård. Landstingsuppgifter ombesörjes dessutom av Helsingborg och Gävle till och med år 1962 och av Norrköping till och med år 1966.

4.2.2 Kostnadsutvecklingen i olika kommumyper under- 1968-1972/ör

visning och kulturell verksamhet För att belysa kostnadsutveckling i olika kommuntyperjämfors i detta avsnitt dels nettokostnaderna för huvudtitel 6, dvs. inklusive titlarna 67-69, per invånare i åldersgruppen 7-18 år, dels nettokostnader per skattekrona, dels statliga driftbidrag i procent av bruttokostnaderna. Främst görs jämförelsen for att undersöka om kostnader, utdebiteringsbehov och statsbidrag förändrats olika i olika typer av kommuner från 1968 till 1972. En jämförelse av undervisningens bruttokostnader per invånare i åldersgruppen 7-18 år i olika kommungrupper vore naturligtvis mest intressant. En sådan jämförelse ger emellertid inte en riktig bild av utvecklingen. Den visar nämligen för höga värden i mer tättbebyggda kommuner, i kommuner med högt antal invånare och hög skattekraft. Anledningen till detta är att i många av grundskolans högstadieskolor och i gymnasieskolorna undervisades åren 1968 och 1972 också elever från andra kommuner än den egna skolkommunen. Ofta kom sådana elever från kommuner med lägre tätortsgrad, invånarantal och skattekraft än den egna skolkommunen. Kostnader för dessa elever fördelades mellan kommunerna genom interkommunalla ersättningar. Underlag saknas för att i det nu aktuella undersökningsmaterialet utelämna de interkommunala ersättningarna. Ersättningarna ing:år bland intäkterna, och om dessa helt dras bort erhålls nettokostnader som äir jämförbara mot invånarantalet i åldersgruppen 7-18 år kommungrupperna emellan. Detta är anledningen till att vi här inte belyser undervisningens bruttokostnader. Vid fördelningen per skattekrona ingår tillskott av skatteunderlag från staten enligt bestämmelser om skatteutjämningsbidrag för respektive år, dvs. emligt de bestämmelser som gällde före revideringen av skatteutjämningssysiemet 1974. Endlast genomsnittsbelopp för åren 1968 och 1972 anges för respektive komrmurgrupp. I de fall driftbidraget från staten ändrats i betydande grad

40 Kostnadsutveckling SOU 1976: 10

anges som regel också värden for år 1970. Olika sätt hos kommunerna att redovisa t. ex. statsbidragsfordringar kan förklara stora skillnader i statsbidragsutfall vid jämförelser mellan olika år.

4.2.2.1 Kommunindelning Indelningen i olika kommungrupper har skett med tillämpning av kommunindelningen 1974-01-01 och med klassificering enligt 1970 års värden beträffande tätortsgrad m. m. Kommunerna har klassificerats på följande sätt, nämligen kommuner med olika tätortsgrad,

ElElElEl

kommuner med olika skattekraft, kommuner med olika befolkningsutveckling och kommuner med olika invånarantal. Stockholms, Göteborgs, Malmö och Gotlands kommuner redovisas separat och ingår inte i de redovisade kommungrupperna. Grupperingen av kommunerna i detta kapitel skiljer sig i viss utsträckning från den som redovisas i övriga kapitel.

4.2.2.2 Kommuner med olika tätortsgrad Med tätortsgrad avses andelen av befolkningen i en kommun som bor i tätort enligt statistiska centralbyråns definition. Med tätort avses hussamlingar med minst 200 invånare, såvida avståndet mellan husen normalt inte överstiger 200 meter. Kommunerna har grupperats på Följande sätt

Från 1968 till 1972 ökade kostnaderna något mera i kommuner som hade lägre tätortsgrad än övriga. Båda åren var kostnaderna högst i gruppen 7-8. dvs. i kommuner med övervägande tätortsbebyggelse. och lägst i grupp 5. Som framgår av tabell 5 behövde kommunerna med de högsta nettokostnaderna per invånare i den aktuella målgruppen (7-18 år) uttaxera minst

per skattekrona till undervisningsändamål såväl 1968 som 1972. Ökningen

mellan åren var störst i grupp 6. Med undantag för denna grupp minskade nettokostnaderna per skattekrona i kommuner med ökande tätortsgrad båda åren.

SOU 1976: 1-0 Kostnadsurveckling 41

K pe-r invånare 7-18 år 4 3004

3 J00

--m- --1968

2300-

1 000 Diagram 3 Nerrokosmader Grupp 1-4 för undervisning och kulturell verksamhet, exklusive Antal kommuner 43 Stockholm. Gölebo/g, 80 35 Malmö och Gotland

Tabell 5 Nettokostnader/skattekrona inklusive tillskott.

Tabell 6 visar att en väsentligt mindre del av bruttokostnaderna lör undervisningsâindzimål finansierades med statsbidrag i gruppen l-4. dvs. i kommuner med lägre tätortsgrad än i övriga grupper. Statsbidragens andel av bruttokostnaderna steg med ökande tätortsgrad med undantag av gruppen 7-8. Från 1968 till 1972 minskade statsbidragen relativt sett För :illa grupper utom för grupp 5.

Tabell 6 Statliga driftbidrag 1968 och 1972. Procent av bruttokostnader.

a 45,3 år 1970.

42 K ostnadsutveck/ing SOU 1976: 10 4.2.2.3 Kommuner med olika skattekraft Kommunerna har grupperats på följande sätt.

Kr per invånare 7-18 år 5 0001

á 1 972 4 000-

3 000-

- - - - - -1968

2000- ________

Diagram 4 Nenokostnader 1 000 för undervisning och kulmre/I verksamhet. exklusive G mpp 1 2 3 4 5 6 Stockholm, Göteborg. Malmö och Got/and. Antal kommuner 43 72 76 52 17 14

Förändringen från 1968 till 1972 var ungefär lika stor i grupperna 1, 2, 3 och 5, något mindre i grupp 4 och något större i grupp 6. Med undantag för grupp 1 ökade kostnaderna båda åren med ökande skattekraft. Av tabell 7 framgår att den största ökningen från 1968 till 1972 av nettokostnader per skattekrona för undervisningsändamål förekom i grupp 5, för vilken också en kraftig minskning av statsbidragsfmansieringen redo-

visades som framgår av tabell 8. För grupp 2 med det lägsta utdebiteringsbe-

SOU 19776: 10 K osmadsutveckling 43

hovet 1968 redovisades den näst största ökningen. År 1972 behövde kommuner med den högsta skattekraften utdebitera minst till undervisningsändamil.

Tabel 7 Nettokostnader/skattekrona inklusive tillskott.

Som framgår av tabell 8 minskade statens driftbidrag i procent av bruttokostnaderna for undervisningsändztmål for alla utom for grupp 4. Den genomsnittliga statsbidragsprocenten varierade med skattekraften på i stort sett samma sätt som den varierade med tätortsgraden både 1968 och 1972. Kommuner med låg skattekraft fick 1972 oförändrat lågt statsbidragjämfort med kommuner med högre skattekraft upp till medelskattekraften.

Tabell 8 Statliga driftbidrag 1968 och 1972. Procent av bruttokostnader.

”45.l år 1970.

4.2.2.4 Kommuner med olika befolkningsutveckling

Indelningen av kommunerna har grundats på befolkningsutvecklingen perioden 1968-1973.

Kommungrupp Befolkningsutveckling Antal kommuner

1 Minskande befolkning 133 2 Befolkningsökning 10 96 100 3 Befolkningsökning 2 10 96 41

En utjämning av kostnaderna inträffade under perioden. Mest ökade kostnaderna i kommuner med en befolkningsökning på 10 procent eller mera och minst i kommuner med minskande befolkning. Tabell 9 visar att den största ökningen av utdebiteringsbehovet för undervisningsändamål per skattekrona under perioden 1968-1972 förekom i

K osmadsutveckling Kr per invånare 7-18 år 4 0001

:1972

3 000-

- - 1968 2 000-

1 000 Diagram 5 N eI/øktzsnzaølør* Grupp för undervisning och kul/urø/l verksam/lol. exklusive Antal Stockholm. Göløborg. kommuner 133 100 41 Malmö och Got/and.

grupp 3, dvs. i kommuner med en befolkningsökning på tio procent eller mera. Tabell 9 Nettokostnader/skattekrona inklusive tillskott.

Den stora ökningen av utdebiteringsbehovet per skattekrona i grupp 3 berodde bl. a. på att den statsbidragsñnansierade delen av bruttokostnaderna minskade. Av tabell 10 framgår att statsbidragens relativa andel i finansieringen av bruttokostnaderna för undervisningsändamål minskade i alla grupper. Kommuner i mellangruppen, alltså kommuner med mindre befolkningsökning än tio procent, erhöll såväl 1968 som 1972 högre statsbidrag än kommuner med större befolkningsökning eller kommuner med befolkningsminskning. Tabell 10 Statliga driftbidrag 1968 och 1972. Procent av bruttokostnader.

“45.5 år 1970.

SOU 1976: 10 K ostnadsurveckling 45 4.2.2.5 Kommuner med olika invånarantal Kommunerna har grupperats enligt följande. ngrupp Antal invånare Antal kommuner

_Kommu

Kr per invånare 7-18 år 4 0007

á 1972

3 000-

_ __- -- --1968 ____* 2000-____

1 000 Diagram 6 Nelrokoslnader Grupp 1 2 3 4 5 för unde/visning och kulmrel/ exklusive

Antal verksam/rar,

72 97 79 7

i/;Zçfnfzâoârgh gzçiâgág

kommuner 19

Minsta ökningen av nettokostnadema mellan 1968 och 1972 inträffade i grupp 2 Vad beträffar nettokostnader per skattekrona minskade, som framgår av tabell 11, skillnaden mellan kommunerna med det högsta utdebiteringsbehovet och kommunerna med det lägsta utdebiteringsbehovet per skattekrona från 30 öre år 1968 till 22 öre år 1972. De största kommunerna utdebiterade minst för undervisningsändamål båda åren.

Tabell 11 Nettokosmader/skattekrona, inklusive tillskott.

46 Kostnadsurveckling

Tabell 12 visar att med undantag för grupp 2 minskade den statsbidragsfinansierade delen av kostnaderna för undervisningsändamål från 1968 till 1972. Minskningen var störst i gruppen med de minsta kommunerna. Dessa kommuner finansierar också en mindre del av verksamheten med statsbidrag om man jämför med de större kommunerna.

Tabell 12 Statliga driftbidrag 1968 och 1972. Procent av bruttokostnader.

”43.0 år 1970 ”469 âr1970 548,0 år 1970

4.2.2.6 Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland

Kommungrupp Kommun

l Stockholm 2 Göteborg 3 Malmö 4 Gotland

Av de fyra särredovisade kommunerna påverkas jämförelsen av resultaten 1968 och 1972 för Stockholm och Gotland av ändrad verksamhetsfördelning mellan landsting och primärkommuner 1971-01-01. Stockholm inträdde i landsting medan Gotlands läns landsting upplöstes och dess uppgifter övertogs av Gotlands kommun. Göteborg och Malmö svarade hela perioden även för landstingsuppgifter. Om nettokostnaderna för undervisningen år 1972 fördelas på totala antalet invånare i stället för på antalet invånare 7-18 år erhålls följande värden.

Stockholm 545 kronor Göteborg 523 kronor

EIEJDE]

Malmö 480 kronor Gotland 694 kronor

Vid fördelning av kostnaderna på det totala invånarantalet erhålls det högsta värdet för Gotland och det näst högsta för Stockholm. Resultatet blir omvänt om man jämför kostnader per invånare 7-18 år enligt diagram 7. Härav kan man dra slutsatsen att Stockholms höga kostnader per invånare 7-18 år i hög grad förklaras av en relativt mindre andel av befolkningen i dessa åldrar än i övriga kommuner. En annan förklaring kan vara att elever från andra kommuner i relativt större omfattning erhåller undervisning i Stockholm än i de övriga tre kommunerna. Dessutom är kostnader

SOU 1976: 10 K osmadsurveckling 47 Kr per invånare 7-18 år 5

000-i

4 000- _ 1972

3 000-

2 000 - ____ ------1968

Diagram 7 Netlokosrnader 1 000 för undervisning och kulmre/l verksamhet. Kommun 1 2 3 4

för kulturell verksamhet m. m. (titlarna 67-69) ingående i huvudtitel 6 högre i Stockholm än i de övriga kommunerna. Utdebiteringsbehovet per skattekrona ökade för Gotland med 1:97 kronor från 1968 till 1972. Motsvarande redovisning för Stockholm visar en ökning for hela perioden med 27 öre per skattekrona. År 1972 var utdebiteringsbehovet per skattekrona för undervisning i Stockholm mindre än hälften samt i Göteborg och Malmö något över hälften av motsvarande utdebiteringsbehov för Gotland. Detta framgår av tabell 13.

Tabell 13 Nettokostnader/skattekrona inklusive tillskott.

Som framgår av tabell 14 fick statsbidragen minskad betydelse för finansieringen av bruttokostnaderna for undervisningsändamål i Stockholm och Göteborg år 1972 jämfört med år 1968. Omvänt resultat kunde noteras för Malmö och Gotland.

K osmadsurveckling Tabell 14 Statliga driftbidrag 1968 och 1972. Procent av bruttokostnader.

4.2.3 Sammanfattande kommentarer

Under 1960-talet och början av 1970-talet ökade skolkostnadema snabbare än de totala driftkostnaderna i primärkommunerna. Statsbidragen för undervisningsändamål minskade samtidigt sin del i finansieringen av de ökade bruttokostnaderna, bl. a. därför att de särskilda bidragen till Skolskjutsar. inackordering och Skolmåltider avvecklades 1966. Dessa bidrag beaktades emellertid i det allmänna statsbidrag i form av skatteutjämningsbidrag som infördes 1966. Även om man räknar med de tillskott av skatteunderlag, som kommunerna erhöll genom skatteutjämningsbestämmelserna, ökade emellertid nettokostnaderna per skattekrona snabbare for undervisningsändamål från 1960 till 1972 än för primärkommunernas totala verksamhet. De resultat som redovisas i avsnitt 4.2.2 gäller hela huvudtitel 6 Undervisning och annan kulturell verksamhet. Den egentliga skolverksamheten svarar dock för mer än 90 procent av huvudtiteln. Av redovisningen framgår att nettokostnaderna per invånare i åldersgruppen 7-18 år minskade såväl 1968 som 1972 från kommuner med den lägsta redovisade tätortsgraden och skattekraftsklassen till närmast högre.. Därefter ökade kostnaderna båda åren i kommuner med ökande tätortsgrad och skattekraft. Minskning eller stark ökning av invånarantalet förde med sig högre kostnader än liten befolkningsökning. Antalet invånare i kommunerna gav emellertid inte något entydigt utslag. För nettokostnader per skattekrona rådde såväl 1968 som 1972 ett jämfört med nettokostnader per invånare i flera fall omvänt samband. Utdebiteringsbehovet per skattekrona i kommunerna minskade alltså med ökande tätortsgrad och invänarantal. Enligt indelningen av kommunerna efter skattekraft erhölls de lägsta nettokostnaderna per skattekrona i kommunerna med den högsta skattekraften. Resultatet i övrigt var emellertid inte entydigt. Vid beräkningarna har tillskott av skatteunderlag från staten enligt for respektive år gällande bestämmelser om skatteutjämningsbidrag medräknats i antalet skattekronor. De statliga driftbidragen i procent av bruttokostnaderna ökade med få undantag såväl 1968 som 1972 med ökande tätortsgrad, skattekraft och invånarantal. Som regel minskade statsbidragsandelen relativt sett från 1968 till 1972. I kommuner med låg tätortsgrad, låg skattekraft och lågt invånarantal kunde man således såväl 1968 som 1972 finansiera en genomsnittligt mindre andel av bruttokostnaderna med statsbidrag än i kommuner som gynnats bättre av sådana yttre faktorer. Ett par förklaringar till detta kan nämnas.

SOU 1976:l0 K 49

ostnadsurveckling

I de förra kommunernas bruttokostnader ingår sannolikt en större andel interkommunala ersättningar som inte är statsbidragsberättigade. Hos dessa kommuner väger dessutom kostnader for Skolskjutsar, skolmåltider, lokaler och inventarier relativt tungt. De statsbidragsberättigade lärarlönerna utgör med andra ord en mindre del av bruttokostnaderna än hos de större kommunerna med högre tätonsgrad och bättre skattekraft. En sammanfattning av hur primärkommunernas kostnader för undervisning och kulturell verksamhet totalt, dvs. huvudtitel 6, varierade mellan olika kommuntyper åren 1968 och 1972 framgår av nedanstående tablå. Plustecken anger att nettokostnaderna och statsbidragets andel i procent av bruttokostnaderna ökade. Minustecken anger att dessa minskade. I de fall rutorna är skuggade var utvecklingen inte entydig.

av

invånare skatte-

procent

per per

i

bruttokostnaderna

Nettokostnader Nettokostnader Statsbidragen

år

7-18

+ Tätortsgraden ökar

- + Skattekraften ökar

Befolkningsutvecklingen ökar 7+ 7+ *F*

“ l Invånarantalet ökar

4.3 Skolkostnadsutvecklingen hos landstingskommu-

nerna

Liksom i fråga om primärkommunerna lämnas en översiktlig redovisning av hur kostnaderna för landstingskommunernas utvecklats undervisning under perioden 1960-1972. Däremot belyses inte kostnadsutvecklingen under perioden 1968 till 1972 i olika typer av landsting. Anledningen till detta är att sådana geografiska, befolkningsmässiga och ekonomiska faktorer som påverkar kostnaderna i primärkommunerna inte synes ha någon reell betydelse for landstingskommunernas del. Landstingskommunerna är i princip huvudmän for sjuksköterskeutbildning, vissa folkhögskolor, viss gymnasieskolutbildning samt lör utbildning i särskola. Inom utredningens arbetsområde faller av landstingens utbild-

Kostnadsutveckling

ningsverksamhet gymnasieskolan och särskolan. När det gäller gymnasieskolan omfattar det landstingskommunala huvudmannaskapet i huvudsak utbildningar inom vårdyrken, jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk. Ur utredningens synvinkel hade det varit värdefullt att särskilt belysa kostnadsutvecklingen inom just de skolformer som faller inom utredningens direktiv. Så har på grund av redovisningens uppläggning i landstingen inte helt kunnat ske när det gäller den historiska beskrivningen.

4.3.1 Medelvärden för riket 1960-1972 Undervisningens andel av den totala landstingskommunala verksamhetens kostnader och investeringsutgifter åren 1960, 1965, 1970 och 1972 redovisas i tabell 15. I beloppen ingår all undervisnings- och bildningsverksamhet inklusive kulturell och vetenskaplig verksamhet. Sistnämnda verksamheter har ej särredovisats under hela perioden i kommunalekononomiska utredningens material. Kostnader för särskolan ingår inte. Dessa ingår bland kostnader for omsorgsverksamheten i den kommunala finansstatistiken liksom i den kommunalekonomiska utredningens bearbetning och kan därför inte särredovisas.

Tabell 15 Undervisningens andel i procent av den totala landstingskommunala verksamhetens kostnader och investeringsutgifter.

1960 1965 1970 1972

Hos landstingen utgör undervisningens kostnader och investeringsutgifter en betydligt mindre del av den totala verksamhetens kostnader och investeringsutgifter än hos primärkommunerna. Undervisningens andel i forhållande till den totala landstingskommunala verksamhetens kostnader och investeringsutgifter har dessutom minskat hos landstingen under den redovisade perioden. Minskningen har skett i slutet av perioden. Relativ Förändring av statsbidragens andel i finansieringen av bruttokostnader respektive investeringsutgifter for landstingens undervisning framgår av tabell 16. Medan driftbidragens andel i finansieringen av bruttokostnadema minskade hos primärkommunerna från 48,7 procent år 1968 till 47,1 procent 1972, blev förändringen betydligt större under samma tid hos landstingen. Statsbidragsfinansieringen minskade nämligen från 34,6 procent år 1968 till 25,9 procent av bruttokostnadema år 1972. Liksom hos primärkommunerna förekom stora variationer mellan åren i statsbidragen till investeringsutgifter.

K 51

osmadsutveckling

Tabell 16 statsbidrag i procent av bruttkostnader respektive investeringsutgifter för undervisning.

1960 1965 1970 1972

Statliga driftbidrag i procent av bruttokostnader 34,6 28.9 31,3 25,9 Statliga investeringsbidrag l procent av investeringsutgifter 30,5 42,2 16,8 17,3

Liksom hos primärkommunerna ökade nettokostnadema hos landstingen snabbare för undervisningsändamål än för den totala verksamheten under perioden 1960-1970. För åren 1971-1972 redovisade dock landstingen i motsats till primärkommunerna en relativt sett mindre kostnadsökning för undervisningsändamål än för den samlade verksamheten. Detta framgår av diagram 8. Av diagrammet framgår dessutom att nettokostnadema per invånare såväl för undervisningen som för den samlade verksamheten ökat snabbare än skatteunderlaget per invånare (skattekraften).

Index 730

31 0

100 19601961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 1969 1970 1971 1972

Antal skattekronor/invånare Nettokostnader/invânare

_ _ verksamhet ling av nerrokostnader och - mk “Hskotl --undervisning totalt skartekrqfl 1960-1972.

Den snabba ökningen av nettokostnadema har medfört en relativt sett större ökning av utdebiteringsbehovet per skattekrona för landstingen än

för primärkommunerna. Ökningen för landstingen framgår av tabellerna

17 och 18.

52 Kostnadsurveckling

Tabell 17 Nettokostnader per skattekrona exklusive tillskott.

1960 1965 1970 1972

Undervisning 0:23 0:45 0:49 0:42 Landstingens totala verksamhet 4:54 6:36 8:67 9:74

Tabell 18 Nettokostnader per skattekrona inklusive tillskott.

1960 1965 1970 1972

Undervisning 0:23 0:45 0:43 0:39 Landstingens totala verksamhet 4:54 6:36 7:74 8:96

Som framgår av tabell 18 fördubblades nästan landstingens totala nettokostnader per skattekrona under perioden 1960-1972. Detsamma gällde för undervisningens nettokostnader, men för dessa redovisades en minskning från 1970 till 1972. Minskningen i nettokostnader per skattekrona från 1970 till 1972 har samband med gymnasieskolreformen 1971. Då övertog primärkommunerna en stor del av den yrkesundervisning som landstingskommunerna tidigare bedrev. Landstingen började visserligen då överta huvudmannaskapet för skogsbruksutbildningen. men kostnaderna för den utbildningen har inte hunnit slå igenom i det här redovisade materialet som sträcker sig endast till år 1972.

4.3.2 Sammanfattande kommentarer

Från mitten av 1960-talet har landstingskommunernas kostnader för undervisning och kulturell verksamhet ökat betydligt långsammare än kostnaderna för hälso- och sjukvård. Medan de senare ökade med 191 procent under tiden 1965-1970 och med 69 procent under tiden 1970-1972, var ökningen för undervisning och kulturell verksamhet 71 respektive 27 procent. Till den stora kostnadsstegringen for hälso- och sjukvård under senare hälften av 1960-talet bidrog i hög grad överflyttningen av huvudmannaskapet for mentalvârden från staten till landstingskommunerna. Detta medförde att undervisningens relativa andel av landstingens totala kostnader och investeringsutgifter minskade under perioden. Delvis sammanhänger detta också med att vissa gymnasieskolutbildningar övertogs av primärkommunerna i samband med gymnasieskolreformen 1971. Landstingens utbildningsverksamhet förändrades starkt under perioden 1960-1972 liksom primärkommunernas gjorde. Så har t. ex. sjuksköterskeutbildningen och övrig vårdutbildning inom gymnasieskolan utökats. När det däremot gäller landstingens verksamhet inom annan yrkesutbildning fore 1971 och inom gymnasieskolutbildningen efter 1971 föreligger stora skillnader i utbildningens kvantitativa uppbyggnad mellan landstingskommunerna. Vid våra undersökningar har konstaterats att det främst är dessa skillnader som givit utslag i kostnadsvariationerna mellan de olika landstingskommunerna. Det har bl. a. av den anledningen inte bedömts intressant att belysa utbildningskostnaderna i olika typer av landsting. Va-

SOU 1976: 10

Kostnadsutveckling 53

riationer i fråga om kostnader och utbildningsutbud synes inte direkt sammanhänga med variationer i geografiska, befolkningsmässiga och ekonomiska förhållanden i landstingskommunerna. Det synes i stället vara olika verksamhetsforändringar på utbildningsområdet som i huvudsak påverkat kostnadsutvecklingen. Variationerna i kostnaderna mellan de olika landstingen synes främst sammanhänga med hur utbildningsverksamheten i landstingen varit utbyggd vid olika tidpunkter under den här aktuella undersökningsperioden. Vi har också redovisat att när det gäller statsbidragens andel av undervisningens bruttokostnader och investeringsutgifter har dessa minskat under perioden 1960-1972 men också att de är betydligt lägre än hos primärkommunerna. Det senare sammanhänger huvudsakligen med att utbildningsstrukturen visar stora skillnader mellan landsting och primärkommuner såväl inom gymnasieskolan som inom andra utbildningsformer.

4.4 hos

Skolkostnadsutvecklingen staten

Den beskrivning som här gjorts av skolkostnadsutvecklingen hos primärkommuner och landstingskommuner innefattar även till en viss del den statliga kostnadsutvecklingen på skolområdet. Detta sammanhänger med att statsbidrag och andra ersättningar från staten redovisas som intäkter i den kommunala redovisningen. Vi har också särskilt belyst hur statsbidragens andel av skolväsendets bruttokostnader utvecklats under perioden 1960-1972. Det kan ändå finnas anledning att här något mer ingående redovisa de statliga kostnadernas utveckling under ungefär samma tidsperiod som skett for primärkommuner och landstingskommuner. Redovisningen avser den statliga kostnadsutvecklingen med tyngdpunkt på undervisningsväsendet. Den omfattar budgetåren 1960/61, 1965/66, 1968/69. 1970/71 och 1972/73. Dessa år kan närmast jämföras med de för kommunerna redovisade kalenderåren 1960, 1965, 1968, 1970 och 1972. Källor for redovisningen har huvudsakligen varit statsverkspropositionen for respektive budgetår samt riksrevisionsverkets budgetredovisning. Redovisningen utgår från budgetredovisningen budgetåret 1972/ 73. Vissajusteringar, t. ex. flyttningar mellan olika huvudtitlar, har fått vidtas i gmndmaterialet så att jämförbarhet mellan olika år erhållits. Från budgetåret 1969/70 har s. k. lönekostnadspålägg, dvs. beräknad kostnad for tjänstepensionering, ATP-avgifter, arbetsgivaravgifter m. m., direkt bokförts på respektive huvudtitel och anslag. Detta tillägg utgjorde 1972/73 26 procent av avlöningskostnaderna. När det gäller statsbidrag till viss verksamhet, t. ex. bidrag till driften av grundskolor m. m., är lönekostnadstillägget reducerat med den del av de sociala kostnaderna som den lokala huvudmannen svarar for. Det reducerade tillägget utgjorde 1972/73 mellan 10.0 och 10.7 procent. l tabellerna 20, 21, 22 och 23 ingår nämnda pålägg for redovisningsåren 1970/71 och 1972/73 men inte for tidigare redovisade redovisningsår. De for 1970/71 och 1972/73 redovisade procentuella andelarna for åttonde huvudtiteln och for olika ändamål i förhållande till de

54 K osmadsutveckling SOU 1976: 10

totala statsutgifterna är sålunda något för höga. Detta bör beaktas vid jämförelse redovisningsåren emellan. För samtliga tabeller och diagram gäller att löpande priser har använts. Undantag utgör dock tabell 21 där omräkning skett till 1972/73 års prisnivå. De statliga inkomsterna och utgifterna hänförs antingen till driftbudgeten eller till kapitalbudgeten. Driftbudgeten är uppdelad for inkomster på

A Skatter, utgifter m. m. och B Inkomster av statens kapitalfonder. För utgifter är driftbudgeten uppdelad på A Egentliga statsutgifter och B Utgifter för statens kapitalfonder. inkomsterna och utgifterna på drift- respektive kapitalbudgeten redovisas i en totalbudget. Den upptar också vissa transfereringar (överföringar). I det närmast följande avsnittet behandlas kortfattat totalbudgetens utgifter. Därefter kommer endast de Egentliga statsutgifterna”, dvs. utgifter som inte avser investeringar för staten, att redovisas.

4.4.1 Totalbudgetens utgifter Tabell 19 Statens utgifter enligt totalbudgeten budgetåren 1967/68-1972/73, Mkr och löpande priser. Källa: Riksrevisionsverkets budgetredovisning.

Huvudtitel Budgetår 1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1972/73

1 Kungl. hov- o. slottsstaterna 6,9 7,2 7,6 7,7 8,4 9,2

6 Kommunikationsdeparte-

Statens totala utgifter budgetåret 1972/ 73 uppgick till omkring 61 miljarder kronor. Totalbudgetens utgifter har under perioden 1967/68-1972/73 ökat med 69 procent. Åttonde huvudtitelns utgifter har under samma period ökat med 61 procent. Av statsutgifterna 1972/73 utgjorde cirka 15 procent kapitalinvesteringar. Den tyngst vägande delen av statsutgifterna, över 50 procent, utgjordes av transfereringar (överföringar) till kommuner, företag

SOU 1976: 10 K ostnadsutveckling 55

och hushåll. Sålunda erhöll kommunerna 12,8 miljarder kronor som bidrag för sin verksamhet. Härav utgjorde bidraget till utbildning 5,8 miljarder kronor. Hushållen erhöll omkring 15 miljarder kronor i form av barnbidrag, studiebidrag, folkpensioner, statliga bostadstillägg m. m. Den tredje stora posten av statsutgifterna utgjordes av s. k. konsumtionsutgifter, vilka uppgick till drygt 17 miljarder kronor eller cirka 28 procent av totalbudgetens utgifter. Den största delen härav utgjordes av löner till de cirka 180000 statligt anställda, vilka avlönas ur anslag på de olika huvudtitlarna. Statsanställda vid t. ex. affärsdrivande verk m. fl. ingår sålunda inte här. 1972/73 gick de största beloppen till social-, utbildnings- och försvarsdepanementens huvudtitlar. Figur 1 visar utgifternas relativa fördelning på olika ändamål budgetåret 1962/63 respektive 1972/73.

:sxiäzzzifmk

försäkringar

Undervisning och forskning

Försvar

Ekonomiska tjänster Bostadspoliti k och samhällsplanering

Offentlig g 1952/63

förvaltning

OfördeIade1972/73 tjänster Figur 1 Statens utgi/iei ._ _fördelade pa ändamål Halswåfd 1962/ 63 respektive l 972/ 73, procent.

4.4.2 Egentliga statsutgifter 1960/61-1972/ 73

Redovisningen baseras på riksrevisionsverkets budgetredovisning för respektive budgetår. Indelningen sker efter den grund som gällde för budgetåret 1972/73. Hänsyn har härvid tagits till förändringar mellan huvudtitlar och littera (ändamål). I tabellerna 20-23 har således åttonde huvudtiteln justerats. Sådana utgifter som tidigare budgetår ingått under andra huvudtitlar men som 1972/73 ingår i åttonde huvudtiteln har inräknats. Här avses t. ex. utgifter for jordbruks- och skogsbruksutbildningen, utgifter för förskollärarutbildningen m. m. Utgifter för särskola och för arbetsmarknadsutbildning ingår ej eftersom utgifter för dessa verksamheter redovisas på annan huvudtitel under hela den aktuella perioden.

56 Kosrnadsurveckling

Tabell 20 Egentliga statsutgifter på driftbudgeten totalt samt på huvudtitel VIII (justerad), Mkr och löpande priser.

Utgifter Budgetår Town 1960/61 1965/66 1968/69 1970/71 1972/73 perioden

Iotal statsutgift 13 669,8 24 824,7 32 446,4 39 220,6 51 240,5 Okning i procent från föregående redovisat år 81,6 30,7 20,9 30,6 Genomsnittlig procentuell ökning per budgetår 12,7 9,4 10.0 14,3 11,6 Huvudtitel Vll1 (justerad) 1 955,3 3 890,1 5 600.5 77 418,3 78 866,6 Procentuell andel av total statsutgift 14,3 15,7 17,3 18,9 17,3 17,2 Okning i procent från föregående redovisat år 99,0 44,0 32,5 19,5 Genomsnittlig procentuell ökning per budgetår 14,8 12,9 15,1 9,3 13,4 a Lönekostnadspålägg ingår inte. b Lönekostnadspålägg ingår.

Som framgår av tabellen har av driftbudgetens utgifter cirka 17 procent i genomsnitt gått till åttonde huvudtiteln. Under perioden 1960/61-1970/71 ökade huvudtitelns andel av den totala driftbudgeten med mer än 4,5 procentenheter. (Jfr ñgur 1.) Den genomsnittliga ökningen av de egentliga statsutgiftema har uppgått totalt till 11,6 procent per budgetår under perioden 1960/61-1972/73. För åttonde huvudtiteln är motsvarande ökning 13,4 procent, alltså ungefär tvâ procentenheter högre. Det är endast mellan 1970/71 och 1972/73 som utbildningshuvudtiteln redovisar mindre ökning än de totala egentliga statsutgifterna. Tabell 20 redovisas i löpande priser. I tabell 21 har de totala statsutgifterna på driftbudgeten omräknats till 1972/73 års priser, dvs. till fast pris. Omräkningsfaktorerna för respektive budgetår har framräknats ur statistiska centralbyråns nationalräkenskaper (SM N 1974:89) enligt Följande c Budgetår Omräkningsfaktor

1960/61 1,759? 1965/66 1,4l49 1967/68 1,2963 1968/69 1,2624 1969/70 1,2l00 1970/71 1,1329 1971/72 l,0585 1972/ 73 l,0000

sou 1976:10 Kostnadsutveckling 57

Tabell 21 Egentliga statsutgifter på driftbudgeten totalt samt på huvudtitel VIII (justerad), Mkr, löpande och fasta priser.

Utgifter Budgetår Totalt 1960/61 1965/66 1968/69 1970/71 1972/73 perioden

Total statsutgift: löpande priser 13 669.8 24 824,7 32 446,4 39 220,6 51 240,5 1972/73 års priser 24 054.7 35 124.5 40 960.3 44 433,0 51 240,5 Okning i Mkr i genomsnitt 1972/73 års priser 2 213.9 l 945.2 1 736,4 3 403,7 2 265.4 Genomsnittlig procentuell ökning i 1972/73 års priser 7,9 5,2 4.2 7.4 6,5 Huvudtitel Vlll (just): “l 955.3 ”3 890.1 “5 600.5 77 418.3 ”8 866.6 löpande priser 3 440.7 5 504.1 7 070,1 8 404.2 8 866.6 1972/73 års priser Okning i Mkr i genomsnitt 1972/73 års priser 412.7 522.0 667.1 231.2 Genomsnittlig procentuell ök- 9.9 8.7 9.0 2.7 8.2 ning i 1972/73 års priser

“Lönekostnadspâlägg ingår inte. b Lönekostnadspålägg ingår.

Tabell 21 visar att den genomsnittliga ökningen av de egentliga statsutgifterna på driftbudgeten totalt uppgått till 6,5 procent per budgetår under perioden 1960/61-l972/ 73. För åttonde huvudtiteln var motsvarande ökning 8,2 procent. Dessa procenttal visar alltså omfattningen av den kvantitetsoch standardökning som skett inom det statliga området. Utgifterna för undervisningsväsendet har ökat relativt sett mer än statsutgifterna i övrigt till och med redovisningsåret 1970/71. Därefter har ökningstakten för undervisningsväsendet relativt sett minskat väsentligt i förhållande till övriga statsutgifter. 1972/73 var ökningen lör åttonde huvudtiteln 2.7 procent och För statsutgifterna totalt 7.4 procent.

K osmadsutveckling

Tabell 22 Vissa förändringar i driftbudgelen 1960/61-1972/73, Tkr och löpande priser.

Ändamål Budgetår 1960/61 1965/66 1968/69

ü 11 ll 1970/71 1972/73

l Utbildningsdepartementet 4 550,5 11 217,2 18 919,6 23 629,4 30 400,0 Procentuell del av justerad huvudtitel V111 0,23 0,29 0,34 0,32 0,34 2 skolväsendet 1 441 264,2 2 526 504,2 3 634 092,4 4 656 654,0 5 538 570,5 Procentuell del av justerad huvudtitel V111 73,7 64,9 64,8 62,7 62,4 Procentuell del av totala statsutgifterna 10,57 10,17 11,20 11,87 10,80 Därav a skolöverstyrelsen 11 018,2 21 912,4 30 583,9 42 112,2 56 367,0 b pedagogiskt utvecklingsarbete m. m. 3 706,6 7 271,5 9 420.6 18 676,7 22 164,6 c Iänsskolnämnderna 5 143,4 9 771,0 15 235.8 21 888,7 26 746,9 d driften av grundskolan m. m. 791 172,2 l 504 949,2 2 219 964,6 3 082 143,8 3 762 934.5 Procentuell del av justerad huvudtitel V111 40,5 38,6 39,5 41,5 42,4 Procentuell del av totala statsutgifterna 5,79 6,06 6,84 7,86 7,34 e driften av gymnasieskolan m. m. 435 163,0 731 199,0 944 718,4 1 101 357,7 1 308 644.2 Procentuell del av justerad huvudtitel V111 22,2 18,7 16,8 14,8 14,7 Procentuell del av totala statsutgifterna 3,18 2,95 2,91 2,81 2,55 f byggnadsinvesteringari det allmänna skolväsendet 111 302,1 207 546,9 321 587,4 273 724.0 227 794,0 48 806,9 78 437,3 2,9 - g Skolskjutsar h skolbibliotek 4 027,5 368.7 - - - Totalt 2 a-h l 410 340,0 2 561 456,0 3 541 513,6 4 539 903,1 5 404 651,2 Procentuell del av justerad huvudtitel V111 72,1 65,8 63,2 61.1 60.9 3 Vuxenutbildning 33 894,4 82 289,5 167 425,4 332 700,2 519 944,5 Därav kommunal vuxenut- - - 39 350,3 87 132,4 126 145,3 bildning Procentuell del av justerad huvudtitel V111 1,7 2,1 2,9 4,4 5,8 4 åtgärder 153 904,6 415 074,6 449 429,9 532 392,2 520 683,5

[Såudiesociala arav

a studiebidrag m. m. 98 966,8 377 664,5 439 902,6 521 502,5 507 525,1 b Skolmåltider 20 346,7 17 227,6 - - - Procentuell del av justerad huvudtitel V111 7,8 10,6 8,0 7,1 5,8 5 Lärarutbildning 53 959,0 170 955,2 228 645,2 321 995,6 323 260,1 Procentuell del av justerad huvudtitel V111 2,7 4,3 4,1 4,3 3,6 6 Högre utbildning och forskning 202 909,0 462 506,5 744 868,8 1 207 928,8 1 503 899,5 Procentuell del av justerad huvudtitel V111 10,3 11,9 13.3 16,3 17,0 7 Kulturändamål, kyrkliga ändamål, internationellt kulturellt samarbete 47 570,7 162 327,7 261 669,4 342 961,5 429 807,4 Procentuell del av justerad huvudtitel V111 2,4 4,2 4,7 4,6 4,8 8 Diverse utgifter på huvudtitelvlll 24 707,0 59 198,5 95 470,0 - - 9 Drift av särskolan 11 200,7 19 917,4 28 885,7 64 857,4 116 010,5 Procentuell del av totala statsutgiftema 0,08 0,08 0,09 0,17 0,23 10 Skatteutjämningsbidrag m. m. - 526 238,3 1 385 673,3 1 715 454,9 2 014 678,1 Procentuell del av totala - 2,12 4,27 4,37 3,93 statsutgiftema ° Lñnekostnadpåläggingårinte. ° lönekostnadspåläggingår. 5Avser i huvudsakersättningtill allmännafastighetsfonden.Frånredovisningsåret1969/70 haranslagetfördelats.

SOU 1976110 K ostnadsutveckling 59

Utgifterna under rubriken Utbildningsdepartementet har relativt sett ökat under perioden från 0,23 till 0,34 procent av åttonde huvudtitelns totala utgifter. Rubriken skolväsendet, dvs. utgifter for centrala och regionala myndigheter, driften av grundskolan m. m., driften av gymnasieskolan m. m., investeringar etc., redovisade från budgetåret 1960/61 relativt lägre utgifter for varje år i förhållande till åttonde huvudtitelns utgifter. Däremot hade den i förhållande till de totala statsutgifterna en större andel 1972/73 än 1960/61. Att så var fallet beror på att åttonde huvudtiteln under perioden redovisade en med cirka fyra procentenheter större del av de totala statsutgifterna. Den höga procentuella delen for Skolväsendet budgetåret 1960/61 förklaras av att andra ändamål inom huvudtiteln detta år, såsom vuxenutbildning, studiesociala ändamål, högre utbildning och forskning samt lärarutbildning, hade betydligt lägre utgifter än under senare redovisade år. Vad gäller olika ändamål inom rubriken Skolväsendet kan konstateras att utgifterna for driften av grundskolan m. m. blivit större for varje redovisat budgetår. För driften av gymnasieskolan m. m. redovisas motsatt tendens. Samma resultat erhålls om man ställer nu nämnda ändamåls utgifter i relation till de totala statsutgifterna. 1 utgifterna för driften av gymnasieskolan m. m. ingick bl. a. realskolan. Denna skolform har avvecklats i takt med grundskolans införande. Den relativa utgiftsminskningen for driften av gymnasieskolan m. m. sammanhänger sålunda i stor utsträckning med realskolans avveckling. 1 tabell 1 redovisas skolverksamhetens andel av den totala primärkommunala verksamhetens kostnader. Tar man de statliga utgifterna, som vad kommunerna har med i sin redovisning, erhålls folungefär motsvarar jande resultat.

Tabell 23 Statliga utgifter för skolväsendet 1960/61-1972/73.

Skolskjutsar Skolbibliotek - - - 4,0 0,4 Skolmåltider - - - 20,3 17,2 Kommunal - - 39,4 87,1 126,1 vuxenutbildning

Totalt “l 430.6 ”2 578.7 ”3 580.9 ”4 627.0 75 530.7

Totala statliga utgifter på driftbudgeten 13 669,8 24 824,7 32 446,4 39 220,6 51 240,5

Procent av total statlig utgift 10,5 10,4 11,0 11,8 10,8

” Lönekostnadspålägg ingår inte. b Lönekostnadspålägg ingår.

60 Kostnadsurveckling

Statens bruttoutgifter på driftbudgeten enligt tabell 23 har till och med budgetåret 1970/71 ökat i relativ omfattningi förhållande till de totala statliga utgifterna. Budgetåret 1972/73 redovisas en nedgång med en procentenhet. Under perioden 1968/69-1972/73 har hänsyn inte tagits till att skatteutjämningsbidraget avlöst vissa statsbidrag på skolområdet. För nu nämnda år borde därför höjning ske med mellan 0,3 och 0,5 procentenheter for att få en helt rättvisande jämförelse. Vidare måste beaktas att lönekostnadspålägg ingår 1970/71 och 1972/73, vilket motsvarar knappt en procentenhet.

4.4.3 Sammanfattande kommentarer

Av redovisningen i detta avsnitt framgår att de statliga utgifterna inom utbildningsväsendet relativt sett ökat i förhållande till de totala statliga utgifterna från budgetåret 1960/61 till 1970/71. De har emellertid minskat relativt sett mellan budgetåren 1970/71 och 1972/73. Av intresse att notera är också att utgifterna under rubriken Skolväsendet minskat relativt sett i förhållande till samtliga utgifter på den åttonde huvudtiteln. Den har dock ökat relativt sett i förhållande till de totala statliga utgifterna under perioden 1960/61-1972/73. 1 rubriken Skolväsendet ingår bl. a. utgifter för centrala och regionala myndigheter, dvs. skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna, driften av grundskolan m. m., driften av gymnasieskolan m. m. och investeringar. De statliga utgifterna för grundskolan m. m. har relativt sett ökat för varje redovisat år i förhållande till såväl utgifterna på åttonde huvudtiteln som till de totala statliga utgifterna. Däremot kan vi konstatera att utgifterna för driften av gymnasieskolan m. m. minskat relativt sett för varje redovisat år i förhållande till såväl åttonde huvudtitelns utgifter som de totala statliga utgifterna. Detta beror bl. a. på avvecklingen av realskolan. Utgifterna för denna skolform belastade nämligen tidigare driften av gymnasieskolan m. m. Utgifterna för högre utbildning och forskning har relativt sett ökat mest eller med nästan sju procentenheter i förhållande till åttonde huvudtitelns utgifter under perioden 1960/61-1972/73. Det kan i övrigt noteras att förändrad utgiftsfördelning i stor utsträckning skett mellan olika ändamål i konsekvens med pågående reformverksamhet.

Sammanfattning

Den stora reformverksamhet som kännetecknade skolområdet under i stort sett hela 1960-talet och i början av 1970-talet har naturligen påverkat samhällets kostnader för skolverksamheten. Andra faktorer, såsom elevantalets utveckling, befolkningsomflyttningar och samhällsförändringar i övrigt, har också påverkat kostnaderna för skolan. När det gäller den primärkommunala sektorn finner vi att skolkostnaderna under perioden 1960-1972 ökade snabbare än de totala driftkostnaderna i primärkommunerna. Motsvarande tendens visar också statens utgifter inom utbildningsväsendet. De har relativt sett ökat mer än de totala statliga

K 61

osmadsurveckling

utgifterna till budgetåret 1970/71. Därefter har de emellertid minskat relativt sett. För landstingskommunerna, där för övrigt utbildningsverksamheten utgör en liten del av den totala landstingskommunala verksamheten, har kostnaderna för undervisning och kulturell verksamhet ökat betydligt långsammare än för tex. hälso- och sjukvården. Den senare dominerar den landstingskommunala verksamheten. Undervisningens andel av landstingens totala kostnader och investeringsutgifler har minskat under perioden. Delvis sammanhänger detta också med att vissa gymnasieskolutbildningar övertagits av primärkommunerna i samband med gymnasieskolreformen 1971. Medan primärkommunerna år 1960 kunde finansiera nästan 54 procent av bruttokostnaderna för undervisningsändamål med driftbidrag från staten var finansieringsandelen år 1972 49 procent. För landstingskommunerna var motsvarande procenttal 35 respektive 26. De särskilda statsbidragen för undervisningsändamål har under tidsperioden 1960-1972 sålunda minskat sin andel i finansieringen av skolväsendets bruttokostnader såväl hos primärkommuner som hos Iandstingskommuner. Anledningen till detta är bl. a. att de särskilda bidragen till Skolskjutsar, inackordering och skolmåltider avvecklades år 1966. Dessa bidrag beaktades emellertid i det allmänna statsbidrag i form av skatteutjämningsbidrag som infördes samma år. Även om man räknar med det tillskott av skatteunderlag som kommunerna erhöll genom skatteutjämningsbestämmelserna ökade nettokostnaderna per skattekrona snabbare för undervisningsändamål från 1960 till 1972 än för primärkommunemas totala verksamhet. Så skedde också hos landstingskommunerna fram till och med år 1970. Vi har också undersökt hur olika geografiska, befolkningsmässiga och ekonomiska faktorer påverkat kostnaderna och kostnadsutvecklingen i kommunerna. Därvid kan konstateras att när det gäller landstingskommunerna synes sådana faktorer inte nämnvärt påverka utbildningens kostnader. Det har därför inte belysts i detta betänkande. Här är det framför allt undervisningens utbyggnad och organisation i övrigt som främst ger utslag på skolkostnaderna. För primärkommunerna däremot har redovisningen gett vid handen att vissa av de faktorer vi undersökt påverkat kostnaderna för skoländamål i kommunerna. Så synes bl. a. primärkommunemas tätortsgrad, skattekraft, befolkningsutveckling och invânarantal vara intressanta i sammanhanget. Med en viss generalisering kan man med utgångspunkt i vår undersökning konstatera att kommuner med sämre geografiska, sämre befolkningsmässiga och sämre allmänna ekonomiska förutsättningar också har sämre ekonomiska förutsättningar att finansiera skolverksamheten än vad bättre lottade kommuner har. Detta förhållande fanns redan år 1968 och har i någon utsträckning förstärkts till år 1972. 1 viss utsträckning kompenseras dock denna tendens genom skatteutjämningssystemet. Det har emellertid inte varit möjligt att i denna undersökning närmare kartlägga detta.

5 Kostnader och intäkter för undervis-

ningsändamål

l föregående kapitel redovisades översiktligt kostnadsutvecklingen på skolans område under perioden 1960-1972. l detta kapitel behandlas mera i detalj kostnader och intäkter för undervisningsändamâl hos primärkommuner och landstingskommuner. Avsikten är bl. a. att belysa hur kostnader och intäkter för skolverksamheten varierar primärkommunerna och landstingskommunerna emellan. Eftersom skolans intäkter till övervägande del utgörs av statsbidrag kan också statens andel av den totala skolekonomin i riket och i enskilda kommuner belysas. 1 de undersökningar som här redovisas finner man betydande variationer i skolkostnaderna och i deras sammansättning mellan olika kommuner. De beskrivningar som görs i kapitlet koncentreras när det gäller primärkommunerna på att belysa sambandet mellan kostnader och intäkter ä ena sidan samt vissa geografiska, befolkningsmässiga och ekonomiska faktorer å andra sidan. För landstingskommunerna synes sådana faktorer inte ha samma betydelse, främst på grund av att landstingen omfattar geografiskt och befolkningsmässigt betydligt större regioner än primärkommunerna. Man kan alltså utgå från att sådana geografiska, befolkningsmässiga och ekonomiska faktorer, som för primärkommunerna har stor betydelse för bl. a. skolverksamhetens kostnader, i viss utsträckning elimineras när man studerar landstingsområdena. För landstingskommunerna är det alltså främst andra än här berörda faktorer som påverkar skolkostnaderna. Den såväl for landstingskommunerna som för primärkommunerna viktigaste faktorn torde vara kommunernas egna ambitioner när det gäller att prioritera skolsektorn och tilldela den resurser. Allmänt sett torde man emellertid kunna konstatera att kommunernas möjligheter att själva påverka skolsektorn är begränsade jämfört med andra kommunala förvaltningsgrenars. Anledningen härtill är den ansvarsfördelning mellan stat och kommun som nu gäller på skolans område. När det gäller det statligt reglerade området av skolsektorn är kommunernas möjligheter att påverka kostnaderna starkt begränsade. Variationer i kostnaderna mellan kommunerna inom den statligt reglerade skolsektorn sammanhänger alltså inte främst med kommunernas egna dispositioner. I stället är variationerna huvudsakligen ett resultat av statliga beslut och regelsystem. Däremot har kommunerna större möjligheter att själva avgöra omfattningen av sina resursinsatser när det gäller den del av skolverksam-

64 Kostnader och intäkter

heten som inte är statligt reglerad. Det är då naturligt att variationer i kommunernas ambitionsnivåer resulterar i variationer i skolkostnaderna. Sådana variationer är däremot svåra att mäta. l det följande görs därför i princip inga försök att bedöma i vilken utsträckning skillnader i kostnader kommunerna emellan beror på olika ambitionsnivå.

5.1 Kostnader och intäkter 1972 hos primär-

kommunerna

5.1. 1 Undersökningens utformning Beskrivningen och analysen grundas i huvudsak pâ den officiella kommunala finansstatistiken för år l972. Den har kompletterats med vissa for det här aktuella året speciellt inhämtade uppgifter direkt hos primärkommunerna. Uppgifterna har insamlats av kommunalekonomiska utredningen genom en särskild enkät. Därjämte har vi genom direktkontakter med ett stort antal kommuner kompletterat och ytterligare bearbetat dessa uppgifter. Avsikten har varit att få ett så enhetligt underlag som möjligt för de kommuner som ingår i undersökningen. Vid följande analys av kostnader och intäkter år 1972 ingår ej titlarna

67-68 Kulturell verksamhet samt titel 69 Övrig verksamhet tillhörande hu-

vudtitel 6. Försök görs i analysen nedan att ställa statsbidrag och totala intäkter per elev i relation till kostnader per elev dels för olika verksamhetsgrenar (titlar), dels totalt för var och en av skolformerna grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning. I det senare fallet fördelas gemensamma kostnader och intäkter i förhållande till elevantalet i de olika skolformerna. För att resultatet inte skall påverkas av interkommunala ersättningar har dessa tagits bort från betalande kommuns bruttokostnader och från mottagande kommuns intäkter. I analysen redovisas vidare hur kostnader och intäkter per elev varierar mellan olika kommuntyper. Kommunerna har därvid grupperats med hänsyn till olika tätortsgrad, garanterad skattekraft, befolkningsutveckling, invånarantal och geografisk belägenhet. Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland ingår inte i bearbetningar enligt de fyra förstnämnda grupperingarna. Indelning i kommungrupper framgår av de olika diagrammen. Sammanfattningsvis grundas grupperingarna på följande. Med rärortsgrad avses andelen av befolkningen i en kommun som bor i tätort enligt statistiska centralbyråns definition. Med tätort avses hussamlingar med minst 200 invånare. såvida avståndet mellan husen normalt inte överstiger 200 meter. (Våra beräkningar baseras på 1970 års värden). Befolkningsurvecklingen, ibland betecknad som utvecklingsklass, grundas på förändring av befolkningen inom kommunen under perioden 1967-1972. Antalet invånare 1972-01-01 ligger till grund för kommungrupperingen i invânarantal.

Kostnader och intäkter 65

Med geografisk belägenhet avses gruppering av kommunerna dels efter stödområdestillhörighet. dels efter skattekraftstillhörighet. indelning efter srödområdesri/Ihörigher grundas på kungörelsen (1970:180) om statligt regionalpolitiskt stöd enligt följande: Det allmänna stödområdet omfattar Norrbottens, Västerbottens. Jämtlands, Västernorrlands och Gotlands län. Bollnäs, Hudiksvalls, Ljusdals. Nordanstigs, Ovanåkers och Söderhamns kommuner i Gävleborgs län, Avesta, Borlänge, Falu, Gagnefs. Hedemora, Leksands. Malungs. Mora, Orsa. Rättviks, Säters, Vansbro och Älvdalens kommuner i Kopparbergs län, Arvika. Eda. Filipstads, Hagfors, Munkfors, Sunne, Säfñe. Torsby och

Årjängs kommuner i Värmlands län, Bengtsfors, Dals-Eds, Färgelanda. Melleruds och Åmåls kommuner i Älvsborgs län, Munkedals, Strömstads

och Tanums kommuneri Göteborgs och Bohus län, Borgholms och Mörbylånga kommuneri Kalmar län.

Det inre stödområdet omfattar Norrbottens län utom Piteå, Älvsbyns, Lu-

leå och Bodens kommuner, Västerbottens län utom Nordmalings, Robertsfors, Skellefteå. Umeå och Vännäs kommuner. Jämtlands län, Sollefteå och

Ånge kommuneri Västernorrlands län, Ljusdals kommun i Gävleborgs län.

Malungs, Mora, Orsa, Vansbro och Älvdalens kommuner i Kopparbergs län samt Torsby kommun i Värmlands län. Indelning av kommunerna efter skarrekrqf! har skett i enlighet med lagen (1973:433) om skatteutjämningsbidrag. Lagens §6 lyder

“Kommun tillförsäkras ett skatteunderlag som motsvarar följande procent av medelskattekraften. nämligen 130 %: Kommunerna i Norrbottens län utom Luleå och Piteå; Lycksele, Sorsele, Storuman. Vilhelmina och Åsele; 120 96: Luleå och Piteå;Norsjö. Vindeln och Vännäs; Sollefteå; Kommunerna i Jämtlands län utom Östersund; Älvdalen; 115 96: Gotland. 110 %: Nordmaling, Robertsfors. Skellefteå och Umeå; Kommunerna i Västernorrlands län utom Sollefteå; Bollnäs. Hudiksvall, Ljusdal, Nordanstig, Ovanåker och Söderhamn; Östersund; Malung och Orsa; Torsby: 100 %: Ockelbo; Leksand, Mora, Rättvik och Vansbro; Arvika, Eda, Hagfors, Munkfors. Sunne och Årjäng; Bengtsfors och Dals-Ed; Borgholm och Mörbylånga; Öckerö; 95 %: Övriga kommuner.---

Indelningen av kommunerna enligt dessa bestämmelser innebär en geografisk indelning grundad på en bedömning av behovet av skatteutjämningsbidrag. Indelningen återspeglar således inte de enskilda kommunernas skattekraft. Indelningen av kommunerna i srorsradsomrâden har skett i enlighet med 2§ i kungörelsen om lokaliseringssamråd (1971:51 med ändring 1973:870). Stor-Stockholm omfattar samtliga kommuner i Stockholms län med undantag av Norrtälje kommun. Stockholmsfororterna omfattar Stor-Stockholms kommuner med undantag av Stockholms kommun. Stor-Göteborg omfattar Ale, Göteborgs, Härryda, Kungsbacka, Kungälvs, Lerums, Mölndals, Partille, Stenungsunds. Tjörns och Öckerö kommuner. Göteborgsfororterna omfattar Stor-Göteborgs kommuner med undantag av Göteborgs kommun.

66 Kostnader och intäkter

Stor-Malmö omfattar Bara, Burlövs, Kävlinge, Lomma, Lunds, Malmö. Staffanstorps, Svedala och Vellinge kommuner. Malmöförorterna omfattar Stor-Malmö kommuner med undantag av Malmö kommun. Uppgifterna om antalet elever har hämtats från officiell statistik och utgör för D grundskolan medeltal av antalet elever den 15 september 1971 och den 15 september 1972, D gymnasieskolan medeltal av antalet elever den 15 september 1971 och den 15 september 1972 jämte tillägg for de elever som börjat efter den 15 september 1972 fram t. 0. m. den 30juni 1973 oavsett kurslängd samt for D vuxenutbildningen medeltal av antalet kursdeltagare vecka 10 och vecka 42 år 1972.

5.1.2 Undersökningens omfattning Uppgifter från alla kommuner enligt 1971 års indelning har bearbetats. Från denna totalbearbetning har hämtats riksvärden. Bearbetningen i kommungrupper har däremot skett med tillämpning av indelningen i kommuner 1974-01-01. Därvid har kommunblock med kommuner som delats mellan två eller flera kommuner uteslutits. Vidare har sådana kommuner utelämnats som inte hade grundskolan helt utbyggd under 1972. Av bilaga 3 framgår vilka kommuner som ej ingår i den kommungruppvisa bearbetningen. l analysen ingår skolforbundens kostnader och intäkter. Medlemskommunernas tillskott för täckning av forbundens nettokostnader ingår dock inte. Efter nämnda ändringar uppgår antalet behandlade kommuner till 249. l dessa finns de olika skolformerna representerade i följande omfattning: D grundskola 249 D gymnasieskola 192 D vuxenutbildning 229 Urvalsundersökningen omfattar följande procentuella andel av de totala kostnaderna och intäkterna samt av elever och befolkning i riket:

Grund- Gymnasie- Vuxenut-

Befolkning. 90.8 procent

Kostnader och intäkter 67

5.1.3 Indelning i verksamhetsgrenar

En första bearbetning av uppgifter från alla kommuner enligt 1971 års indelning har avsett Följande verksamhetsgrenar

skoladministration lokaler och inventarier Skolmåltider Skolskjutsar och inackordering

UDDDDDDDD

övriga sociala anordningar pedagogiska anordningar grundskola gymnasieskola vuxenutbildning Kommunerna Fördelar i varierande grad kostnader via kostnadsställen till kostnadsbärare på driftbudgeten. För skolverksamheten gäller detta främst beträffande lokaler och inventarier. 1 65 kommuner fördelades lokaloch inventariekostnader år 1972 via kostnadsställe till grundskola och gymnasieskola och i vissa fall även till vuxenutbildningen. l några av dessa kommuner kvarstod dock smärre restbelopp under titeln lokaler och inventarier. Med hänsyn till föreliggande skillnader i redovisningssätt är det foga meningsfullt att jämföra på titel 61 redovisade lokal- och inventariekostnader i olika kommuner. Också kapitaltjänst (intern ränteersättning och avskrivning) har fördelats på motsvarande sätt via kostnadsställen. Vid den datatekniska bearbetningen har de ej fördelade nettokostnaderna fördelats proportionellt på grundskola och gymnasieskola i förhållande till antalet elever i dessa skolformer. Samtliga nettokostnader för lokaler och inventarier ingår således bland bruttokostnader och nettokostnader för grundskola och gymnasieskola. De olika verksamhetsgrenarna behandlas först översiktligt var för sig. Därefter redovisas de beräknade totala kostnaderna per elev i grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning efter proportionell fördelning av de olika verksamhetsgrenarnas kostnader och intäkteri förhållande till antalet elever i respektive skolform. Fördelningen har skett på följande sätt:

Verksamhetsgrenar Fördelning Grund- Gymnasie- Vuxenutskola skola bildning Skoladministration x x x Skolmåltider x x Skolskjutsar x Ovriga sociala anordningar x x Pedagogiska anordningar x x Grundskola x Gymnasieskola x Vuxenutbildning Summa för respektive skolform x x

68 Kostnader och intäkter

I bilaga 4 redovisas kostnader per elev för de olika verksamhetsgrenarna och skolformerna dels för kommuner enligt 1974 års indelning ingående i urvalsundersökningen (4 a), dels för övriga kommuner enligt 1971 års indelning som ej medtagits i den kommunvisa bearbetningen (4 b). Med hänsyn till att kostnader och intäkter för de olika verksamhetsgrenarna i varierande utsträckning fördelats på skolformerna utgör summan för respektive skolform det säkraste underlaget för jämförelser kommunerna emellan. Därför koncentreras jämförelserna av skolkostnaderna kommunerna emellan till att avse de totala kostnaderna och intäkterna per elev i grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning. Efter fördelning av gemensamma kostnader och intäkter på det sätt som beskrivits erhålls totalt för riket följande fördelning på respektive skolformer 1972. I möjligaste mån har interkommunala ersättningar frånräknats de angivna beloppen. Sådan frånräkning har skett från kostnaderna med 232 miljoner kronor och från intäkterna med 199 miljoner kronor. Inklusive dessa belopp uppgick kommunernas totala bruttokostnader och intäkter för grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning år 1972 till 9 013 respektive 5 039 miljoner kronor.

Grundskola Gymnasieskola Vuxenutbildning Totalt Mkr Procent Mkr Procent Mkr Procent Mkr Procent Bruttokostnader 6 731 76.6 l 852 21 .l 198 2.3 8 781 100.0 därav personalkostnader 4 358 76.3 l 201 21.0 157 2.7 5 716 100.0 294 67.5 132 30.3 10 2.2 436 100.0 3 603 74.4 l 117 23.1 120 2.5 4 840 100.0 därav statsbidrag 3 396 74.5 l 043 22.9 117 2.6 4 556 100.0 Nettokostnader 3 128 79.3 736 18.7 78 2.0 3 942 100.0

För de olika skolformerna utgör därvid personalkostnader, läromedelskostnader och statsbidrag följande procentandel av bruttokostnader respektive intäkter.

Grundskola Gymnasieskola Vuxenutbildning Totalt Procentandel av bruttokostnader - personalkostnader 6 4.7

- läromedelskostnader 4.4 Koi.. PRV O?!

Statsbidragens andel i procent av 94.3 93.4 97.4 94.1

5. 1 .4 S koladminisrrarion Under titeln skoladministration redovisas skolstyrelsen och dess centrala organisation (skoldirektion, skolkansli, skolkontor). Administrationen för de olika skolformerna (rektorsexpeditioner) redovisas emellertid i en del kommuner under skoladministration och i andra kommuner under respektive skolform. Därför är det svårt att jämföra kostnaderna för skoladministrationen mellan olika kommuner.

Kostnader och intäkter 69

statsbidrag utgår till löner, avgifter tiII Försäkring För tilläggspension och allmän arbetsgivaravgift for skoldirektör, biträdande skoldirektör. skolledare och biträdande skolledare. 1 en del kommuner redovisas dock statsbidrag till dessa tjänster bland statsbidrag till lärarlöner under grundskola och gymnasieskola. Enligt totalundersökningen erhölls Följande genomsnittsbelopp per elev för riket år 1972:

Motsvarande belopp enligt urvalsundersökningen framgår av tabellerna 24 och 25. 1 dessa tabeller anges även lägsta genomsnittsvärde För län, lägsta värde lör kommun, medianvärde För kommunerna, högsta genomsnittsvärde för län och högsta värde lör kommun.

Tabell 24 Kronor per elev för skoladministration år 1972. exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Tabell 25 Kronor per elev för skoladministration år 1972, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland

Av tabellerna 24 och 25 framgår att kostnaderna för skoladministrationen domineras av personalkostnaderna. De motsvarar cirka 70 procent av de totala kostnaderna. Vidare kan noteras att driftbidragen från staten enligt kommunernas redovisning finansierar endast omkring 8 procent av

admi-

nistrationskostnaderna. Som ovan nämnts redovisas dock statsbidrag till skolledartjänster i en del kommuner bland statsbidrag till lärarlöner.

70 Kostnader och intäkter

Kostnaderna for skoladministrationen påverkas i hög grad av hur skol- A organisationen i den enskilda kommunen är utbyggd. l tabellerna 24 och 25 ingår t. ex. kommuner med förutom grundskola fullt utbyggd gymnasieskola och en omfattande vuxenutbildning tillsammans med kommuner med enbart grundskola. Några mer långtgående slutsatser av dessa jämförelser mellan kommunerna kan knappast dras och är kanske inte heller intressanta.

5.1.5 Skolmåltider Som regel erbjuds elever i grundskola och gymnasieskola fria Skolmåltider. l undantagsfall tillhandahålls måltider åt endast vissa elever. Utöver ett huvudmål serveras i en del kommuner också ett mellanmål, främst i kommuner med långa resor till skolorna. l vissa kommuner ombesörjs verksamheten av entreprenör, varvid inga personalkostnader redovisas. Bland intäkterna ingår hos vissa kommuner ersättningar från andra kommuner lör fria Skolmåltider åt elever från dessa kommuner. Uppgifter saknas om i vilken utsträckning dessa ersättningsbelopp redovisats som intäkter under titeln skolmåltider. Om kommunerna ej kommit överens om annat utgår ersättning enligt kungörelsen (l972:50) om vissa ersättningar vid kommunal samverkan på skolväsendets område. För läsåret 1972/73 utgjorde ersättningen for fria Skolmåltider enligt denna kungörelse 465 kronor for elev och läsår. Andra intäkter utgörs av ersättningar från lärare, övrig personal m. fl. samt avgifter från elever for mellanmål. Särskilt statsbidrag utgår ej till skolmåltider. Enligt totalundersökningen erhölls följande genomsnittsbelopp per elev for riket år 1972: D bruttokostnader 592 kronor därav personalkostnader 225 “ D intäkter 62 “ D nettokostnader 530 Motsvarande belopp enligt urvalsundersökningen framgår av tabellerna 26 och 27.

Tabell 26 Kronor per elev för Skolmåltider år 1972, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland. Bruttokostnader Intäkter Nettoe kostnader Därav personalkostnader

Kostnader och intäkter 71

Tabell 27 Kronor per elev för Skolmåltider år 1972, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland

Bruttokostnader lntâikter Netto- ???- kostnader Därav personalkostnader

På basis av de uppgifter om kostnader per elev för Skolmåltider som redovisats för varje enskild kommun i bilaga 4 har vi bl. a. undersökt hur kostnaderna påverkas av ett antal geografiska och befolkningsmässiga faktorer. Av den detaljundersökningen. som emellertid inte redovisas här, framgår att kostnaden per elev minskar i kommuner med ökande tätortsgrad. med ökande antal invånare samt med en mer gynnsam befolkningsutveckling. Främst består sådana redovisade kostnadsskillnader av skillnader i personalkostnaderna. Till en del är resultatet en följd av variationer i löneläge på grund av ortsgruppsindelning och bestämmelser om kallonstillägg. Dessutom har t. ex. användning av industriellt färdiglagad mat. storlek på skolmåltidsenheten, antal enheter samt möjligheter till rationell matlagning och arbetsfördelning påverkat personalkostnaderna. Många kommuner redovisar inte kostnader för lokaler och inventarier på titeln Skolmåltider, vilket är en annan Förklaring till kostnadsskillnaderna mellan kommunerna.

5.1.6 Skolskjutsar och inackordering För Skolskjutsar anlitar de flesta kommunerna entreprenörer (taxibilar eller bussar) som komplettering till reguljär linjetraftk. Några kommuner utför emellertid skjutsarna med egna fordon och kommunalt anställd personal. Endast för dessa kommuner finns uppgifter om personalkostnader. Därför har analysen begränsats till att avse bruttokostnader, intäkter och nettokostnader. av vilka intäkterna som regel är obetydliga. lnackorderingskostnader ingår i de redovisade beloppen. De kan inte särredovisas men de utgör en så liten andel att man i detta sammanhang kan bortse från dem. Några särskilda statsbidrag för Skolskjutsar och inackordering utgår inte längre. Enligt totalundersökningen erhölls följande genomsnittsbelopp per elev för riket år 1972:

Motsvarande belopp enligt urvalsundersökningen framgår av tabellerna 28 och 29.

72 Kostnader och intäkter Tabell 28 Kronor per elev för Skolskjutsar år 1972, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland. Brutto- Intäkter Netto-

Tabell 29 Kronor per elev för Skolskjutsar år 1972, inklusive Stockholm, Göteborg. Malmö och Gotland. Brutto- intäkter Netto-

Ett närmare studium av kostnaderna per elev för Skolskjutsar i den enskilda kommunerna som de redovisas i bilaga 4 visar följande. Kostnaderna för Skolskjutsar utslaget per elev minskar i kommuner med ökande tätortsgrad och med ökande invånarantal. Detsamma gäller i kommuner med en gynnsam befolkningsutveckling. Dessutom råder naturligtvis ett klart samband mellan geografisk belägenhet och kostnader för Skolskjutsar.

5.1.7 Övriga sko/sociala anordningar

Utöver kostnader för Skolmåltider, Skolskjutsar och inackordering vilka särredovisats i det föregående har kommunerna kostnader för sociala anordningar redovisade på följande undertitlar: Skolhälsovård skolbadanläggningar

DEllIlElEl

elevhem Skolbarnskolonier övriga anordningar Storleken av kostnader under detta avsnitt kan kommunerna i stor utsträckning själv styra. Uppgifter om personalkostnader 1972 saknas för ovannämnda verksamheter. Med ledning av en undersökning i några kommuner har personalkostnaderna uppskattats till 90 procent av bruttokostnaderna i alla kommuner. Statsbidrag utgår i regel ej till kostnader för sociala anordningar. Enligt totalundersökningen erhölls följande genomsnittsbelopp per elev för riket år 1972:

Kostnader och intäkter 73

El bruttokostnader 87 kronor “ därav personalkostnader 79 (beräknad) El intäkter ll E1 nettokostnader 76

Motsvarande belopp enligt urvalsundersökningen framgår av tabellerna 30 och 31. Tabell 30 Kronor per elev för övriga skolsociala anordningar, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland. Bruttokostnader lntäkter Nettoja_ kostnader Därav personalkostnader

Tabell 31 Kronor per elev för övriga skolsociala anordningar, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Bruttokostnader Intäkter Netto- ---_---á kostnader Därav personalkostnader

Av vår detaljundersökning, som baseras på de uppgifter som redovisas i bilaga 4, framgår av bruttokostnaderna per elev for övriga skolsociala anordningar visar en tendens att öka i kommuner med ökande tätortsgrad och med ökande invånarantal. 1 kommuner med lågt invånarantal samt med negativ befolkningsutveckling redovisas höga kostnader per elev. Av undersökningen framgår också att kommuner med elevhem har betydande kostnader for dessa. Badanläggningar har i en del kommuner redovisats under skolsociala anordningar men har i andra kommuner redovisats under titlarna 37-38 i K-planen, Sport, friluftsliv och fritid. Denna omständighet kan också förklara en del av kostnadsvariationerna.

74 Kostnader och intäkter

5.1.8 Pedagogiska anordningar

Pedagogiska anordningar avser verksamhet som redovisas på Följande undertitlar:

audivisuella hjälpmedel skolbibliotek skolpolisverksamhet och trafikundervisning

ElüElElElElElElEl

Simundervisning konsulentverksamhet psykolog- och kuratorsverksamhet personalutbildning fritidsverksamhet övriga pedagogiska anordningar Även För pedagogiska anordningar saknas uppgifter om personalkostnader 1972. Med ledning av en undersökning i några kommuner har personalkostnaderna beräknats till 30 procent av bruttokostnaderna. Statsbidrag utgår i regel inte till pedagogiska anordningar. Enligt totalundersökningen erhölls följande genomsnittsbelopp per elev for riket år 1972:

D bruttokostnader 153 kronor “ därav personalkostnader 46 “ El intäkter 11 “ El nettokostnader 142

Motsvarande belopp enligt urvalsundersökningen framgår av tabellerna 32 och 33.

Tabell 32 Kronor per elev för pedagogiska anordningar år 1972, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland. Bruttokostnader lntäkter Netto- :ge- kostnader Därav personalkostnader

SOU 1976110 Kostnader och intäkter 75

Tabel 33 Kronor per elev för pedagogiska anordningar år 1972, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland. Bruttokostnader lntäkter Netto- ??? kostnader Dáirax personalkostnader Genomsnitt för riket 154 46 12 143 lör län 56 17 l 54 Lägsta genomsnitt 13 4 0 13 Lägsta värde för kommun Medianvärde för kommunerna 131 39 l 124 för län 224 67 51 222 Högsta genomsnitt 514 154 281 410 Högsta värde för kommun

Vår detaljundersökning, som även här grundas på uppgifterna i bilaga 4, visar att kostnaderna per elev ökar i kommuner med ökande tätortsgrad. med gynnsam befolkningsutveckling och med ökande invånarantal. Resultaten har också här påverkats av redovisningsskillnader. Några kom-

muner har exempelvis fördelat kostnader för pedagogiska anordningar via

kostnadsställe till grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning. Främst har sådan Fördelning skett i stora kommuner.

5.1.9 Grundskolans totala kostnader och intäkter

Som framgår av de föregående avsnitten föreligger betydande skillnader i kommunernas sätt att redovisa kostnader och intäkter for de olika verk- (titlarna) under K-planens huvudtitel 6 Undervisning och samhetsgrenarna annan kulturell verksamhet. Jämförelsema mellan kommunerna blir därför inte alltid rättvisande. Det säkraste underlaget for jämförelser kommunerna emellan blir därför summan av kostnader och intäkter for de olika skolformerna. l redovisningen av grundskolans totala kostnader och intäkter ingår förutom kostnader för undervisning och läromedel även fördelade kostnader för skoladministration, Skolmåltider, Skolskjutsar, övriga skolsociala anordoch pedagogiska anordningar. Vidare ingår också grundskolans lokalningar och inventariekostnader. Totalsammanställningen för grundskolan innehåller således samtliga kostnader och intäkter som kan anses falla på grundskolan. De interkommunala ersättningama har så långt möjligt frånräknats. Grundskolans intäkter utgörs i huvudsak av statsbidrag och ersättningar från försäkringskassan vid arbetsgivarinträde. Statliga driftbidrag utgår till följande huvudsakliga ändamål:

El löner samt avgifter till försäkring för tilläggspension och allmän arbetsgivaravgift för skolledare, biträdande skolledare och lärare (för skolledare och biträdande skolledare redovisas löner och statsbidrag i en del kommuner under skoladministration) resurstimmar i vissa fall på grundskolans högstadium

ElElD

fritt valt arbete vissa speciella anordningar

76 Kostnader och intäkter 5.1.9.1 Medelvärden för riket Enligt totalundersökningen erhölls följande genomsnittsbelopp per elev för riket år 1972:

Belopp enligt urvalsundersökningen framgår av tabellerna 34 och 35. l urvalsundersökningen har endast nettokostnader lör lokaler och inventarier lördelats till de olika skolformerna. Vidare bör uppmärksammas beträffande såväl totalundersökningen som urvalsundersökningen att personalkostnader lör Skolskjutsar inte särredovisas och att personalkostnader redovisas med schablonmässigt beräknade värden lör övriga skolsociala anordningar och pedagogiska anordningar.

Tabell 34 Kronor per elev totalt för grundskola år 1972, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Tabell 35 Kronor per elev totalt för grundskola âr 1972, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

l det följande kommer grundskolans totala kostnader och intäkter per elev år 1972 attjämlöras mellan olika kommuntyper (jfr avsnitt 5.1.1). Kommunerna grupperas enligt Följande, nämligen El kommuner med olika tätortsgrad, D kommuner tillhörande olika skattekraftsklasser, El kommuner med olika befolkningsutveckling,

Kostnader och intäkter 77

kommuner med olika invånarantal,

ElElElEl

kommuner tillhörande olika län, stödområden och landet i övrigt samt storstadsomrâden och landet i övrigt.

5.1.9.2 Kommuner med olika tätortsgrad

Kr per elev 9 000-

7 500- Medelvärde: Bruttokostnader

6 000«

° ° 4 5004 . . . . . . . . . _____ . . . . . . . . _________ ___. . ___ _- __ -4 . . . . . . . .. personamostnader

:*__-_:._. _. _____ ___ _ . __,_ statsbidrag ___ 3 000_ ----,----- Nettokostnader

1 500-

Läromedel 0 Grupp 3 4 5 5 7 8 Diagram 9 Grundskolans

Procenwe ande roIa/zrkosmadør ooh

- 30,0- 50,0- 70,0- 90,0- statsbidrag. exklusive av befonmingen i tätort 29,9 49,9 69,9 89,9 99,9 100,0 Stockholm. Göteborg, Ma/möoch Gotland. vard? ar Antal kommuner 5 32 73 100 33 2

[Ggøygømsmn/ga

Totalt lör grundskolan minskade bruttokostnaderna per elev i kommuner med ökande tätortsgrad med undantag lör grupp 8. som redovisade de högsta kostnaderna. Med undantag även lör grupp 4 minskade personalkostnaderna med ökande tätortsgrad. Personalkostnadernas andel av bruttokostnaderna ökade däremot med ökande tätortsgrad t. o. m. grupp 7. Av brutt04 kostnaderna utgjorde nämligen personalkostnaderna följande procentuella andel:

Grupp 3 4 5 6 7 8 Totalt

Procentpersonalkostnader 55.9 59,5 60.3 61.4 62.1 58.2 61,2

Nettokostnaderna per elev minskade med ökande tätortsgrad t.o. m. grupp 7. Högst var nettokostnaderna per elev i grupp 8, bestående av Solna och Sundbybergs kommuner.

78 Kostnader och intäkter

Läromedelskostnaderna per elev ökade från grupp 3 till grupp 4 men minskade därefter med ökande tätortsgrad t. o. m. grupp 7. För Solna och Sundbyberg i grupp 8 redovisades något högre kostnader. statsbidragen per elev ökade från grupp 3 till grupp 4 men minskade därefter med ökande tätortsgrad t. 0. m. grupp 7. Med statsbidrag kunde i genomsnitt 83,0 procent av personalkostnaderna och 50,7 procent_ av bruttokostnaderna finansieras. Den statsbidragsfinansierade delen av bruttokostnaderna ökade med ökande tätortsgrad t. o. m. grupp 6 och minskade därefter.

Tabell 36 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för grundskola, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Kommun-

5.1.9.3 Kommuner tillhörande olika skattekraftsklasser Bruttokostnader och med undantag av grupp 5 även personalkostnader ökade med ökande skattekraftsgaranti. Av bruttokostnaderna utgjorde personalkostnaderna följande procentuella andel:

Grupp l 2 3 4 5 Totalt Procent personalkostnader 61,3 61,1 59,9 61,8 60,5 61,2

Med undantag för grupp 5 ökade nettokostnadema per elev med ökande skattekraftsgaranti. Något entydigt samband mellan läromedelskostnader och skattekraftsområde framgår inte av undersökningen. Statsbidragens relativa betydelse for finansieringen av personal- och bruttokostnader visade inget klart samband med indelningen i skattekraftsområden. De relativt sett lägsta statsbidragen utgick till grupperna 3 och 4.

Kostnader och intäkter 79

Kr per elev 9 OOO-w

7 500- Medelvärde: Bruttokostnader

6 000- . . . . . . .. . -. . . . . . ..

4 500- . . . . . .o . o . . . . . 00 -------- - - Personalkostnader _ . _. _ statsbidrag - - - - Nettokostnader 3 0007---

1 500

Läromedel

Diagram 10 Grundsko- Grupp Ians totala kostnader och Garanterad skatte- statsbidrag. ex-klzzsitre 95 100 110 120 130 Stockholm, Göteborg. kraft i procent Malmö och Gotland. Antal kom mu ner 182 15 19 13 16 Genomsnitt/Lea värden år 1972.

Tabell 37 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för grundskola, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

80 K osmader och intäkter

5.1.9.4 Kommuner med olika befolkningsutveckling

Kr per elev 10 500«

9 000

7 59° Medelvärde: Bruttokostnader

6 › c- oO oot nu

4 500- _L_ ___ __________________________ n_ -------- -- Personalkostnader :___'_: _______ ____ _._._ statsbidrag --= - 3000. ----___ _- Nettokostnader

1 500-

Läromedel 0 Grupp 1 2 3 4 5 6 Befolkningsför- -1 0:9” 45:9- *OJ- + 6,0- + 11,0 ändring i procent Hp 6D Q0 + 519 +109 - (utvecklingsklassl Antal kommuner 9 28 86 66 22 34

Diagram II Grundskolans totala kostnader och statsbidrag. exklusive Av diagrammet framgår att bmttokostnader, personalkostnader och net- Stockholm, Göteborg. tokostnader minskade i kommuner med en mer gynnsam befolkningsut- Malmö 00/1 Got/and. Gertontsnirt/fga värden är veckling t. 0. m. grupp 5 varefter de ökade till grupp 6. De lägsta kostnaderna 1972. redovisades således i kommuner med en liten ökning av folkmängden medan de kommuner som hade en stark folkmängdsökning hade något högre kostnader per elev. I kommuner med minskande folkmängd ökade kostnaderna per elev. Läromedelskostnaden minskade däremot genomgående med ökande utvecklingsklass. I grupperna med folkmängdsminskning utgjorde personalkostnaderna något mindre andel av bruttokostnaderna än i övriga grupper:

Grupp l 2 3 4 5 6 Totalt

Procent personalkostnader 60,0 59,5 59,9 61.8 62.0 61 ,2 61 ,2

Statsbidragsandelen var lägst i grupp 6. Men även grupperna l och 2 redovisade relativt lägre statsbidragsñnansiering än mellangrupperna med stabilt befolkningsunderlag.

SOU 1976: 10 Kostnader och intäkter 81

Tabell 38 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för grundskola exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

5.1.9.5 Kommuner med olika invånarantal

Kr per elev 10 500-

9 000-

7 59° Medelvärde: Bruttokostnader 7 6 000-

... _ _._ _ . _ . _ _ _ , _ _______ _ ------ “ statsbidrag ----=--=_ -_-_-:** ---- Net-tokostnader 3 000_

1 500-«

Läromedel 0 Grupp 1 2 3 4 5 6 7 Diagram 12 Grundskolans Iota/a kostnader och Invånar- - 5000- 10000- 20000- 30000- 50000- 100000 s/arsbidrag. exklusive amal 4999 9999 19999 29999 49999 99999 - Stockholm, Göteborg, Malmö och

Anta Got/and.

Wde a kommuner 3 62 87 34 32 21 de

]G;7§”5"'g"

Bruttokostnader och nettokostnader minskade i kommuner med ökande invånarantal med undantag för grupp 6. Kostnaderna för läromedel visade samma utveckling. Även personalkostnadema per elev minskade till och med grupp 4 men därefter erhölls oregelbundna resultat. Personalkostnadsandelen av bruttokostnaderna var lägre i små kommuner än i större kommuner:

och intäkter 82 Kostnader

Grupp l 2 3 4 5 6 7 Totalt

Procent personalkostnader 56,8 60,4 60,5 60,6 61,6 61,1 63,3 61,2

Statsbidragen finansierade en relativt större del av personalkostnaderna i kommuner med under 20000 invånare och med över 100000 invånare. Med undantag För grupp l uppnåddes motsvarande resultat i fråga om finansieringen av bruttokostnaderna.

Tabell 39 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för grundskola, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

5.1.9.6 Kommuner tillhörande olika län Jämtland De högsta bruttokostnadema per elev erhölls i norrlandslänen (8 078), Norrbotten (8 062), Västerbotten (7 813) och Västernorrland (7 499). vidare i Uppsala, Örebro, Kopparbergs och Kris- Höga belopp redovisades tianstads län. l sammanhanget bör dock observeras att Uppsala och Örebro kommuner inte ingår i urvalsundersökningen. Lägst var kostnaderna i Östergötlands (6 197), Hallands (6 223), Malmöhus (6 267), Göteborgs och Bohus (6 292) samt Blekinge län (6 397). Personalkostnaderna svarade för en relativt låg procentuell andel av bruttokostnadema i Västernorrlands (55,8), Uppsala (58,5), Jämtlands (59,5), Kristianstads (58,9), Örebro (59,2) och Jönköpings (59,6) län. Höga perso-

nalkostnader relativt sett förekom i Östergötlands (64,8), Göteborgs och Bohus (64,6), Malmöhus (63,5) och Älvsborgs (62,6) län.

minst till finansieringen av personalkostnaderna i Statsbidragen bidrog Stockholms län, 77,6 procent, och till finansieringen av bruttokostnaderna i Uppsala län, 45,8 procent. Låg statsbidragsfinansiering av bruttokostnaderna relativt sett förekom även i Västernorrlands, Stockholms, Jämtlands, Gotlands, Hallands, Skaraborgs och Örebro län. Statsbidragslinansieringen

var hög i Östergötlands, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs

och Malmöhus län.

SOU 1976110 Kostnader och intäkter 83

Kr perelev 10 500«

9000-

_ 7500- _ _ * _ __ __ _ ?lä Medelvärde __ __ __T 1-1 _ j 6000-

4500-

-- --- --

-_ -_ :fi

33- -22- -__._““ 1=:- - -- j: “_ --*___0._ “-----_: 3000 __-- ›-- ::_d___*“

-ál 11101? 0..._ Län ABCDEFGHIKLMNOPRSTUWXYZACBD Antal 233 12118121 5 716615151116101014105 81114 kommuner

D 13 G ° d k - 1 B“tt°k°5tad° __ Netmkasmade

/alrlrzstglrzçzla koárlrlgdcfrtzch

Persondkostnader ___ Läromede, statsçzdrag._Genomsnitt/I-

ga varden ar 1972. --- statsbidrag

84 Kostnader och intäkter

Tabell 40 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finasieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för grundskola, inklusive Stockholm, Göteborg. Malmö och Gotland.

5.1.9.7 Stödomrâden och landet i övrigt

Bruttokostnader, personalkostnader, statsbidrag och nettokostnader minskade från inre stödområdet till allmänna stödområdet exklusive inre stödområdet och till landet i övrigt enligt diagram 14. Personalkostnadsandelen av bruttokostnaderna varierade på Följande sätt:

Grupp 1 2 3 Totalt Procent personalkostnader 60,0 60,5 62,2 61,8

Skillnaderna grupperna emellan var större för övriga kostnader än for personalkostnaderna. Medan personalkostnaderna per elev var 10,1 procent lägre i grupp 2 än i grupp l och 7,6 procent lägre i grupp 3 än i grupp 2, var motsvarande procenttal För övriga kostnader 12,0 respektive 14,0. För läromedel var skillnaden mellan det högsta genomsnittet, grupp 1, och det lägsta genomsnittet, grupp 3, 48 kronor per elev. Då statsbidragen i mindre utsträckning bidrog till finansieringen av bruttokostnaderna i stödområden än i landet i övrigt, återstod högre nettokostnader per elev att finansiera med kommunalskatt i stödområden än i landet i övrigt. Högst var nettokostnaderna i det inre stödområdet.

SOU 1976110 Kostnader och intäkter 85

Kr per elev 9 0001

7 50° “ Medelvärde:

Bruttokostnader

6 0004

4 500

t_ _________________________ . . Personal kostnader

:-_-:,__ _ ____ --_.__ statsbidrag ___.. _s- - - Nettokostnader 3 000_

1 500-

Läromedel 0 Grupp 1 2 3

__ Inre Allm Landet Stodområden exk| 5 m m me mmm Diagram [4 Grundsko/ans totala kostnader och stals- Antal

kommuner 32 43 174 brdrag. _GenomsniII/iga

värden ar 1972.

Tabell 41 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i fmansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för grundskola, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

86 Kostnader och intäkter

5.1.9.8 Storstadsomrâden och landet i övrigt Kr per elev 7 500- Medelvarde

6 000-

. . . . . . . 4 - - n- - on- l

=_:=l:__: _--*-l_-“____,__- - -- - -4_-_-_-----:_::::;: :j: 3000- ---- ____ __

1 500

0 Grupp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Antal °“' 1 1 1 6 210 21 22 10 11 5 muner Stock- Stock- Stor- Göte- Göte- Stor- Malmö Malmö- Stor- Landet Område holm holms- Stock- borg borgs- Göte- föror- Malmö i föror- holm föror- borg terna övrigt terna terna l

Bruttokostnader - - - - Nettokostnader -------- o- Personalkostnader Läromedel ---.- statsbidrag

Diagram 15 Grundsko- /ans totala kostnader och statsbidrag. Genomsnitt/iga irärden âr 1972. Av storstäder och storstadsområden redovisade endast Stockholms kommun högre bruttokostnader och personalkostnader än landet i övrigt. 1 stockholmsfororterna var bruttokostnadema per elev högre än i Göteborg och Malmö med storstadsområden. I alla storstadsgrupperna utom i grupp 2 var personalkostnadsandelen av bruttokostnaderna högre än i landet i övrigt. Särskilt hög var den i de tre storstäderna: Grupp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Totalt Procent personalkostnader 64,3 60,5 62,0 66,4 62,8 65,0 66,9 62,1 65,1 61,1 61,8

Av personalkostnaderna finansierades en mindre del med statsbidrag i alla storstadsgruppema än i landet i övrigt. Den relativt sett lägsta statsbidragslinansieringen av personalkostnader förekom i Stor-Stockholm. Motsvarande resultat erhölls beträffande bruttokostnader. För de två andra storstäderna med storstadsomrâden översteg dock statsbidragslinansieringen av bruttokostnaderna motsvarande linansiering för landet i övrigt. Detta berodde på att personalkostnaderna vägde tyngre i Göteborgs och Malmö kommuner än i landet i övrigt.

sou l976:1O Kostnader och intäkter 87 Tabell 42 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för grundskola.

5.1.9.9 Sammanfattande kommentarer

I de beräknade totala kostnaderna per elev lör grundskolan ingår förutom kostnader för grundskolans undervisning alla kostnader för Skolskjutsar samt beräknad andel i kostnader för skoladministration, Skolmåltider, övriga skolsociala anordningar och pedagogiska anordningar. Intäkterna har bearbetats på motsvarande sätt. För lokaler och inventarier ingår dock endast nettokostnader. l särredovisade personalkostnader ingår inte personalkostnader för skolskjutsar och för lokaler och inventarier. Enligt undersökningen minskade bruttokostnaderna per elev i kommuner med ökande tätortsgrad, med folkmängdsökning och med ökat antal invånare. Kommuner som har stark folkmängdsökning hade något ökande kostnaderjämfört med kommuner som har stabil folkmängd eller svag folkmängdsökning. Mest syntes kostnaderna per elev öka i kommuner med tilltagande folkmängdsminskning. Kommuner med tilltagande folkmängdsminskning har också påverkat resultaten för de geografiska grupperingarna som visade klart ökande kostnader med ökande skattekraftsgaranti och högre kostnader i stödområden än i landet i övrigt. Även Stockholms kommun med minskande folkmängd hade höga elevkostnader medan stockholmsförorterna, Stor-Malmö och Stor-Göteborg hade lägre bruttokostnader per elev än i landet i övrigt. Bruttokostnadsskillnaderna enligt den geografiska indelningen har givetvis påverkats av olika löneläge med t. ex. kallortstillägg på löner i Norrland. Personalkostnaderna per elev varierade nämligen kommungrupperna emellan på motsvarande sätt som bruttokostnaderna. Större skillnader förekom emellertid beträffande andra kostnader än personalkostnader enligt t.ex. indelningen efter befolkningsutveckling, invånarantal och stödområden som alla gav entydiga resultat. Några förklaringar kan nämnas. I kommuner med vikande befolkningsunderlag, vilket många små kommuner har, fördelas fasta kostnader för lokaler och inventarier på ett minskande elevantal. Detsamma gäller i princip för personalkostnaderna men dessa kan något lättare anpassas till utveck-

88 Kostnader och intäkter

lingen. Därtill har sådana kommuner höga kostnader per elev för Skolskjutsar och skolmåltider. Sådana faktorer väger betydligt tyngre för kostnadsläget än att kostnaderna för pedagogiska anordningar är lägre än i stora kommuner och kommuner med hög utvecklingsklass. Av bruttokostnaderna för grundskolan finansierades enligt undersökningen i genomsnitt 50,9 procent med statsbidrag. De lägsta statsbidragen relativt sett utgick till kommuner med den lägsta eller den högsta tätortsgraden, stark minskning eller ökning av invånarantalet, det lägsta antalet invånare, Stor-Stockholm samt kommunerna i Uppsala, Västernorrlands, Jämtlands, Gotlands, Hallands, Skaraborgs och Örebro län. Hög statsbidragsfinansiering förekom däremot i Malmö och Göteborg samt hos kommunerna i Öster-

götlands, Kristianstads och Älvsborgs län. I grupper med låg statsbidrags-

finansiering ingick som regel personalkostnader med en relativt låg andel av bruttokostnaderna. Omvänt förhållande gällde för grupper med hög statsbidragsfinansiering, eftersom huvuddelen av statsbidragen grundas på personalkostnader. Nettokostnaderna per elev varierade i stort sett kommungrupperna emellan på motsvarande sätt som bruttokostnaderna. l flertalet fall var dock skillnaderna mellan nettokostnadema relativt sett större än skillnaderna mellan bruttokostnaderna kommungrupperna emellan.

5. l . 10 Gymnasieskolans totala kostnader och intäkter

För gymnasieskolan ingår i intäkterna liksom för grundskolan statsbidrag men dessutom ersättningar för sålda produkter. lnterkommunala ersättningar har även för gymnasieskolan så långt möjligt dragits bort från betalande kommuns kostnader och mottagande kommuns intäkter. Statliga driftbidrag utgick undersökningsåret 1972 för följande huvudsakliga ändamål: D löner samt avgifter till försäkring för tilläggspension och allmän arbetsgivaravgift för skolledare, biträdande skolledare och lärare (för skolledare och biträdande skolledare redovisas löner och statsbidrag i en del kommuner under skoladministration), kostnader för föreläsare,

DD bibliotekspersonal, biträden åt lärare och till institutionstekniker (pe-

dagogisk stödpersonal), särskilda kostnader för viss undervisningsmateriel, inbyggd utbildning,

DDDD

förhyrande av skollokaler och vissa speciella anordningar och speciella former av utbildning.

5.1.10.1 Medelvärden för riket Totala kostnader och intäkter per elev för gymnasieskolan, beräknade på motsvarande sätt som för grundskolan, uppgick enligt totalundersökningen till följande genomsnittsbelopp per elev för riket år 1972. Inga skolskjutskostnader har dock fördelats till gymnasieskolan:

Kostnader och intäkter 89

Belopp enligt urvalsundersökningen framgår av tabellerna 43 och 44. Liksom lör grundskolan har endast nettokostnader för lokaler och inventarier lördelats till de olika skolformerna. Det är inte möjligt att med ledning av kommunernas statistikuppgifter eller räkenskaper beräkna kostnader per elev vid olika linjer och specialkurser. Kostnader och intäkter kan endast relateras till det totala antal elever som undervisas vid varje kommuns gymnasieskola. Redovisade högsta kostnader (28 815) och intäkter (24 104) i samma kommun kan tyda på en annan redovisning av antalet elever där än i övriga kommuner. I den kommun som redovisat högre intäkter än kostnader (-5 352 i nettokostnader) torde statsbidrag som avser även tidigare år ha redovisats år 1972.

Tabell 43 Kronor per elev totalt för gymnasieskola år 1972, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Tabell 44 Kronor per elev totalt för gymnasieskola år 1972, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

90 Kostnader och intäkter

5. 1. 10.2 Kommuner med olika tätortsgrad

Kr per elev 12 000-

10 500-

g 000_ Medelvärde:

7 500-

. . . . . . . . . _ . _ .- 6 000_

________ _._4_ 4500. A_____

_ _ _ __ _ _ q 3 000-

1 500-

0 Grupp 3 4 5 6 7 8 Procentuell andel - - . . 300- 50 700- 900av befolkningen l 29,9 49,9 69,9 89,9 99,9 100,0 tätort

Antal kommuner 2 25 48 83 28 2 Diagram 16 Gymnasieskolans :orala kostnader och sralsbidrag. exklusive Stockholm. Bruttokostnader - - - - Nettokostnader Gölebølg. Malmö och Gotland. -------- - - Personalkostnader Läromedel Genomsni/l/iga värden är - - --- 1972. statsbidrag

I grupperna 5-7 redovisades betydligt lägre bruttokostnader per elev För gymnasiekolan än i grupperna 3, 4 och 8. Med undantag för grupp 4 minskade bruttokostnaderna per elev till och med grupp 6 och ökade därefter. 1 grupp 4 ingår fem av sju kommuner i utvecklingsklass 1 som enligt diagram 18 redovisade markant högre kostnader än övriga grupper. Personalkostnadernas andel av bruttokostnaderna ökade däremot med ökande tätortsgrad t. 0. m. grupp 6 och minskade därefter. Av bruttokostnaderna utgjorde nämligen personalkostnaderna följande procentuella andel:

Grupp 3 4 5 6 7 8 Totalt

Procent personalkostnader 53,1 60,2 61,9 62.9 62,7 61.2 62.6

SOU 1976: 10 Kostnader och intäkter 91

Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader framgår av tabell 45. De två kommunerna i grupp 3 (Borgholm och Orust) kunde finansiera en betydligt lägre andel av personal- och bruttokostnaderna med statsbidrag än övriga grupper. Därför minskade nettokostnaderna per elev i motsats till bruttokostnaderna även från grupp 3 till grupp 4.

Tabell 45 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för gymnasieskola, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

5.l.10.3 Kommuner tillhörande olika skattekraftsklasser

Kr per elev 9 0001 Medelvärde: Bruttokostnader

7 500-

6 000- . . . - a .. - u . o. . . . - u. - . . o. . . a: -------- - o Personalkostnader ---- - Statsbidrag 4 500-

3 000-

1 500-

Läromedel

Diagram 17 Gvnmasie- Grupp skolans Iota/a kostnader

1972.

92 Kostnader och intäkter

Undersökningen visar inget klan samband mellan bruttokostnader och skattekraftsklass. För grupp 2 som främst omfattar kommuner i Värmlands län och i Kopparbergs län redovisades bruttokostnader som var omkring 500 kronor lägre än for grupp l och cirka 700 kronor lägre än for övriga grupper. Personalkostnaderna i grupp 2 var däremot högre per elev än i

grupperna 1, 3 och 4. Övriga kostnader med främst lokal- och inventa-

riekostnader var således särskilt låga i grupp 2. Även läromedlen kostade minst per elev i denna grupp. Av bruttokostnaderna utgjorde personalkostnaderna följande andel:

Grupp l 2 3 4 5 Totalt Procent personalkostnader 62,7 67,7 6l,5 61,0 63,9 62,6

Med den relativt sett högsta statsbidragslinansieringen av bruttokostnaderna i grupp 2, enligt tabell 46, erhölls ännu större skillnader relativt sett mellan denna grupp och övriga grupper beträffande nettokostnader än beträffande bruttokostnader. Låg relativ statsbidragsfnnansiering gav de högsta nettokostnaderna per elev i grupp 4.

Tabell 46 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för gymnasieskola, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

5.1.10.4 Kommuner med olika befolkningsutveckling

Kommuner med en stark folkmängdsminskning (grupp l) hade betydligt högre kostnader än övriga kommuner. De sju kommunerna i grupp l är norrländska inlandskommuner med i många fall bara någon enstaka specialkurs och med ett litet elevantal. Fyra av dessa kommuner redovisade bruttokostnader på över lO 000 kronor per elev enligt diagram 18. Till skillnaden torde också olika ekonomiska redovisningssätt ha bidragit. Med undantag for att kommuner med stark folkmängdsökning (grupp 6) redovisade de högsta kostnaderna per elev visade undersökningen inget samband mellan bruttokostnader och befolkningsutveckling. I grupperna med stark folkmängdsminskning (1 och 2) utgjorde personalkostnaderna en mindre andel av bruttokostnaderna än i övriga grupper:

Grupp l 2 3 4 5 6 Totalt Procent personalkostnader 54,9 61.4 63,0 62,5 62,5 63.2 62,6

Kostnader och intäkter 93 Kr per elev 15 000

13 500

12 000-

10 500- Medelvärde: 9 000-

7 500-

6 000:_ _ _ _ n0 uooona0-4 ----1 ________ ._______._._ 4 500- - - -* ____““_*__ 3000

1 500-

Diagram /8 Gymnasieskolans Iota/a kostnader och statsbidrag, exklusive -:- Bruttokostnader - - - - Nettokostnader Stockholm. Göteborg. Malmö och Gal/and. Personalkostnader Läromedel GPIIOIMSIIiII/iga värden är ---›- statsbidrag 1972.

94 Kostnader och intäkter

Tabell 47 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för gymnasieskola, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

5.l.10.5 Kommuner med olika invånarantal

Kr per elev 10 5001

9 ggg_ Medelvärde:

7 500-

6 000-

_d_______ *nu *_- 7b

4soo-_._,_:.:::'°

____

l----________----›---›- * *

3 000-

1 500-

Grupp 1 2 3 4 5 6 7 i

lnvånar- ”_5000- 10000» 20000- 30000- 50000- 100000

antal 19999 29999 49999 99999 - 4999 9999 i Antal kommlme 7 38 58 32 32 27 5 Diagram 19 Gynmasieskolans Iota/a kostnader och slalsbidragz. exklusive Bruttokostnader --- - Nettokostnader

Stockholm. Qälebøne.

Malma och Goi/ønd ------ --u Personalkostnader Läromedel Genonrszzin/áca vården är 1972. - --- w statsbidrag

Kostnader och intäkter 95

Den minsta kommunen med gymnasieskola, Sorsele, hade de högsta brutto-, personal- och nettokostnaderna per elev. För övriga grupper ökade bruttokostnaderna per elev med ökande invånarantal t. o. m. grupp 5. Därefter minskade kostnaderna vid ökande invånarantal. För läromedel erhölls minskande kostnader t. 0. m. grupp 4 och därefter ökande kostnader vid ökande invånarantal. Av bruttokostnaderna utgjorde personalkostnaderna för grupp l en betydligt större andel och för grupp 2 en betydligt mindre andel än for övriga grupper:

Grupp l 2 3 4 5 6 7 Totalt i Procent personal- 67,2 56,5 63.9 63,8 61,8 62,3 63.3 62,6 kostnader

Statsbidragen finansierade en relativt sett mindre del av bruttokostnaderna i små kommuner ( 1-2) än i övriga kommuner, tabell 48. Nettokostnaderna per elev minskade därmed i motsats till bruttokostnaderna från grupp 2 till grupp 3. Ungefär samma nettokostnader per elev erhölls i grupperna 3, 4 och 7. Något högre belopp redovisades i grupperna 5 och 6.

Tabell 48 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för gymnasieskola, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

96 Kostnader och intäkter

5.1.10.6 Kommuner tillhörande olika län Kr per elev 10 500

9 000- ä - .q j. __ _ -L

7 500- T

H ” - _._ e- --- 4500 _T_

* °“ 3000 __“

1 500

Lä ABCDEFGHIKLMNOPRSTUWXYZACBD A

k§,ff,nune,1825788121 568510671479137471013

-- Bruttokostnader -- Nettokostnader

Dia/gram sko ans rota a osma er ZOIGi/mrtasg- ..

_ . . . . p ersonalkostnader ._. Laromedel och statsbidrag_ Genom_ --- statsbidrag snirI/iga värden år 1972.

Bruttokostnaderna per elev för gymnasieskolan totalt var högst i Södermanlands län (9 376) och lägst i Malmöhus län (7 672). Höga genomsnittsbelopp per elev lörekom också i Gotlands, Värmlands, Jämtlands, Västerbottens. Jönköpings och Norrbottens län. Låga genomsnittsbelopp hade Ska-

raborgs, Kristianstads, Kopparbergs, Älvsborgs, Kronobergs och Östergöt-

lands län. Även här bör observeras att bl. a. Uppsala och Örebro kommuner inte ingår i urvalsundersökningen. Personalkostnaderna svarade lör en relativt låg procentuell andel av bruttokostnadema i Gotlands (57,4), Jämtlands (59,4), Kopparbergs 69,5), Göteborgs och Bohus (60,5) och Västernorrlands (60,6) län. Höga personalkostnader relativt sett förekom i Skaraborgs (65,9), Malmöhus (64,7), Hal-

lands (64,6), Västerbottens (642) och Älvsborgs (64,1) län.

SOU 1976110 Kostnader och intäkter 97

Tabell 49 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för gymnasieskola, inklusive Stockholm, Göteborg. Malmö och Gotland.

Med statsbidrag finansierades i genomsnitt 90,3 procent av personalkostnadema och 56,7 procent av bruttokostnaderna. Minst bidrog statsbidragen till finansieringen av personalkostnadema i Stockholms län (87,8 procent) och i Örebro län (87,8 procent) samt till finansieringen av bruttokostnaderna i Gotlands län (51,7 procent). Hög statsbidragsñnansiering relativt sett Fö-

rekom i Skaraborgs (60,1), Älvsborgs (58,7), Gävleborgs (58,5), Malmöhus (58,3) och Östergötlands (58,2 procent) län.

98 Kostnader och intäkter

5.1.10.7 Stödområden och landet i övrigt

Kr per elev 9 000* Medelvärde: Bruttokostnader

7 500-

6 000- ------- 4__ “i-------' -Statsbidrag

4 500___

-_ --_ _ _- - - ---- -- Nettokostnader 3 000

1 500-

Läromedel 0 Grupp l 2 3 Inre Allm Landet __ _ exkl i st°d°mfade inre övrigt Diagram 21 Gymnasieskolans /orala kostnader Anta och statsbidrag. Genom- kcjmmune 29 33 130 sniIr/iga värden är 1972.

Kommunernas personalkostnader, bruttokostnader och statsbidrag var än i det allmänna stödområdet. För något högre i det inre stödområdet landet i övrigt redovisades något lägre personalkostnader och statsbidrag. Större skillnader relativt sett förekom dock mellan andra kostnader än personalkostnader. Från grupp 1 till grupp 3 minskade nämligen personalkostnaderna med 198 kronor per elev (3,6 procent), medan motsvarande minskning För andra kostnader var 193 kronor per elev (5,9 procent). För läromedlen redovisades små skillnader, lägst 586 kronor i grupp 2 och högst 613 kronor i grupp 3. Av bruttokostnaderna utgjorde personalkostnadema följande andel:

l 2 3 Totalt Grupp Procent personalkostnader 62 .6 61 .3 63,1 62,8

Kostnader och intäkter 99

Tabell 50 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för gymnasieskola, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Något högre andel av personalkostnaderna finansierades med statsbidrag i grupperna l och 2 än i grupp 3. Då övriga kostnader relativt sett vägde något tyngre i de två första grupperna erhölls även små skillnader mellan grupperna i fråga om statsbidragsñnansiering av bruttokostnader.

5.1.10.8 Storstadsområden och landet i övrigt

Kr per elev 10 500-

9 000 Medelvärde

7 500-

6 000_

_ _ _ _ ______ _ “ _ “ - ---- ------- -- 4 500- _ . _ . _ ____ __

_m_ a 3 000- ----

1 500-

Grupp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

Antal kom- 1 16 17 1 5 6 1 1 2 167 muner Stock- Stock- Stor- Göte- Göte- Stor- Malmö Malmö- Stor- Landet holm holms- Stock- borg borgs- Göte- föror- Malmö i område föror- holm föror- borg terna övrigt terna terna

Bruttokostnader -- -- Netrokostnader Diagram 22 Gymnasiesko. -------- - - Personalkostnader j? lans [orala kostnader och Läromedel statsbidrag. Genomsnitrliga -« -- värden ar 1972. -szatsbidrag

100 Kostnader och intäkter

Alla tre storstäderna redovisade lägre bruttokostnader per elev än landet i övrigt med Malmö kommun lägst (6 913) och Göteborgs kommun högst (8 348). Alla tre förortsområdena redovisade däremot högre bruttokostnader per elev än landet i övrigt med malmöområdet högst (9 490) och göteborgsområdet lägst (8 868). Det bör dock observeras att malmöförorterna endast omfattar en kommun. Högre Iäromedelskostnader än i landet i övrigt förekom i stockholmsförorterna respektive malmöförorterna. Lägre kostnader än landet i övrigt redovisades i alla tre storstäderna och även i göteborgsförorterna. Högre personalkostnader än för gruppen landet i övrigt förekom i Stor- Stockholm samt i göteborgs- och malmöförorterna. Personalkostnadsandelen av bruttokostnaderna varierade på följande sätt:

Grupp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Totalt Procent personalkostnader 65,4 61,3 63,8 59,2 64,9 60,1 65,5 64.4 65.1 62,6 62.8

Högre nettokostnader per elev än i landet i övrigt förekom i Göteborgs kommun och Stockholms kommun samt i stockholms- och malmöförorterna. 1 Stor-Stockholm, Stor-Malmö och Göteborg finansierades en mindre del av personalkostnaderna med statsbidrag än i landet i övrigt. Statsbidragsfinansieringen av bruttokostnader var lägre i storstadsområdena med undantag för göteborgsförorterna samt Malmö än i landet i övrigt.

Tabell 51 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för gymnasieskola.

5.l.10.9 Sammanfattande kommentarer De totala kostnaderna och intäkterna per elev har beräknats på motsvarande sätt för gymnasieskolan som för grundskolan med undantag för att inga kostnader för Skolskjutsar påförts gymnasieskolan. Underlag saknas för att relatera kostnader och intäkter till antalet elever vid olika linjer och specialkurser. Endast genomsnittskostnader per elev i gymnasieskolan kan anges.

Kostnader och intäkter 101

Till gymnasieskolan fördelad andel av bruttokostnader för skoladministration, Skolmåltider, övriga skolsociala anordningar samt pedagogiska anordningar motsvarar cirka 13 procent av de totala bruttokostnaderna för gymnasieskolan. Såväl genomsnittliga bruttokostnader som däri ingående personalkostnader per elev varierade mindre mellan olika kommuner för gymnasieskolan än för grundskolan. Bruttokostnadema per elev för gymnasieskolan totalt hade enligt undersökningen inget entydigt samband med kommunernas tätortsgrad. Kommuner med låg utvecklingsklass, dvs stark minskning av invånarantalet, erhöll höga bruttokostnader per elev. En tendens till mindre kostnadsökning förekom även för kommuner med stark folkmängdsökning. l övrigt visade förändrad befolkningsutveckling små variationer i kostnaderna per elev. En tendens till ökande bruttokostnader per elev visade kommuner med ökande antal invånare upp till 50 000 invånare. Därefter minskade bruttokostnaderna per elev i kommuner med ökande antal invånare. Områdesindelningen i skattekraftsklasser visade inget klan samband mellan bruttokostnader per elev och skattekraftsklass. Möjligen visar undersökningen en svag tendens till ökande kostnader i kommuner med ökande skattekraftsklass. Däremot har kommuner i det allmänna stödområdet högre kostnader per elev än övriga kommuner med de högsta kostnaderna i det inre stödområdet. l de tre storstäderna var bruttokostnaderna per elev lägre än i landet i övrigt, medan omvänt förhållande gällde för de tre :storstadsområdena exklusive respektive storstäder. Enligt undersökningen hade alla tre områdena högre bruttokostnader per elev än stödområdeskommunerna. Enligt undersökningen finansierades i genomsnitt 90,3 procent av personalkostnaderna och 56,7 procent av bruttokostnaderna med statsbidrag. I kommuner med relativt låg andel personalkostnader var graden statsbidragsfinansiering som regel lägre än i kommuner med hög personalkostnadsandel eftersom statsbidragen huvudsakligen grundas på personalkostnaderna. Till kommuner av den förra typen hör t. ex. kommuner med låg tätortsgrad, låg eller hög utvecklingsgrad, lågt invånarantal och storstadsområdena med undantag för göteborgsförorterna och Malmö. Det är inte möjligt att med tillgängligt underlag belysa i vilken utsträckning variationer i kostnader och statsbidrag per elev beror på varierande fördelning av eleverna på linjer och specialkurser. I övrigt gäller i stort sett samma förklaringar till variationerna för gymnasieskolan som för grundskolan. När det gäller gymnasieskolan torde undersökningen visa att sådana faktorer av befolkningsmässig och geografisk karaktär som här undersökts inte torde ha någon större betydelse för variationerna i kostnaderna mellan olika kommuner. Variationerna är främst att söka i gymnasieskolans organisation och elevantal. Man bör också beakta att gymnasieskolans upptagningsområde i allmänhet omfattar mer än den egna kommunen. På grund härav kommer de här valda undersökningsfaktorerna till en del att förlora sin betydelse. När det gäller gymnasieskolan kan man alltså konstatera att man här jämför kommuner med en synnerligen olikartad skolorganisation. Det finns kommuner som har en fullt utbyggd gymnasieskola med flertalet studievägar

102 Kostnader och intäkter

samt kommuner vilkas gymnasieskolorganisation bara omfattar någon enstaka specialkurs eller någon enstaka linje av t. ex. yrkesteknisk karaktär.

5.1.1 1 Vuxenutbildningens totala kostnader och intäkter

Kommunal vuxenutbildning omfattar undervisning på grundskolans högstadium och på gymnasial nivå samt s. k. särskild yrkesinriktad utbildning. Undervisningen anordnas som hel- eller deltidskurser. Med hänsyn till svårigheter att finna en lämplig fördelningsgrund har vuxenutbildningen ej päförts kostnader för lokaler och inventarier vid fördelningen av dessa kostnader enligt avsnitt 5.1.3. l någon mån ingår dock lokal- och inventariekostnader, eftersom en del kommuner har fördelat sådana kostnader även till vuxenutbildning. Ett beräkningsexempel ger en uppfattning om erforderligt tillägg för att få nettokostnader inklusive lokaler och inventarier. Om vuxenutbildningen belastas med en i förhållande till veckotimmar och elevantal vägd andel. varvid antalet veckotimmar förutsätts uppgå till åtta för vuxenutbildning och 35 för grundskola och gymnasieskola. ökar de nettokostnader per elev för vuxenutbildning som redovisas här nedan med cirka 200 kronor. Samtidigt minskar nettokostnaderna per elev för grundskola och gymnasieskola med knappt 40 kronor. I en del kommuner redovisas kostnaderna för vuxenutbildning under grundskola och gymnasieskola. I sådana fall har även antalet elever i vuxenutbildning medräknats under grundskola respektive gymnasieskola. Statliga driftbidrag utgick undersökningsåret 1972 till följande huvudsakliga ändamål: El löner och avgifter till försäkring för tilläggspension och allmän arbetsgivaravgift för rektor vid särskild skolenhet och lärare enligt i stort sett de bestämmelser som gäller för gymnasieskola, kostnader för intagning av elever samt för uppsökande verksamhet, tekniska stödåtgärder för handikappade elever enligt samma grunder

ElElElEl

som vid gymnasieskolan, vissa resekostnader för anordnande av kurs inom det allmänna stödområdet samt studie- och yrkesorientering.

5.1.11.1 Medelvärden för riket Totala kostnader och intäkter per elev för vuxenutbildning uppgick enligt totalundersökningen till följande genomsnittsbelopp per elev for riket år 1972:

Kostnader och intäkter 103

Kostnader lör lokaler och inventarier ingår endast för en del kommuner som i sin redovisning fördelat sådana kostnader även till vuxenutbildning. Endast andel i kostnader För har fördelats till vuxen-

skoladministration

utbildning vid Fördelningen av vissa kostnader enligt avsnitt 5.1.3. Motsvarande belopp enligt urvalsundersökningen framgår av tabellerna 52 och 53.

Tabell 52 Kronor per elev totalt för vuxenutbildning år 1972, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Tabell 53 Kronor per elev totalt för vuxenutbildning år 1972, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

104 Kostnader och intäkter

5.1.11.2 Kommuner med olika tätortsgrad

Kr per elev 1 200-

1 050-

9°° Medelvärde:

°°°°°°° _ _

m_ ____-__ 450-

300----- _______ _..__

150-

0 Grupp 3 4 5 6 7 8 Procentuell andel - . . 30,0- 50,0- 70,0- 90,0- “Y °°*°k9°"'29,9 49,9 69,9 89,9 99,9 100,0 tatort Antal kommuner 5 27 66 93 31 2 Diagram 2.? Vtrxenulbildningens Iota/a kostnader och sta/särdrag, exklusive. Stockholm, Göre- Bruttokostnader -- - - Nettokostnader borg, Malmö och Gol- ------ Personalkostnader Läromedel lanzl. Genomsni/I/iga värden a°r 1972. - ---statsbidrag

Bruttokostnader per elev ökade med undantag for grupp 5 med ökande tätortsgrad. För personalkostnader redovisades en liten ökning även från grupp 4 till grupp 5. Då vuxenundervisningen endast i ringa utsträckning belastats med andel i kostnader för lokaler och inventarier m. m, utgör en större del av bruttokostnadema personalkostnader än for grundskola och gymnasieskola. Variationeri personalkostnadsandelen kan därför bl. a. bero på att kommunerna i varierande utsträckning belastat vuxenutbildningen med kostnader för lokaler och inventarier.

Grupp 3 4 5 6 7 8 Totalt Procent personalkostnader 81,9 79,1 80,3 81,6 77,9 68.0 79,7

Kostnader och intäkter 105

Nettokostnaderna per elev minskade med ökande tätortsgrad t. o. m. grupp 5 och ökade därefter med ökande tätortsgrad. Detta resultat, som avviker från resultatet for bruttokostnader per elev, beror på låg statsbidragsñnansiering i grupp 3, nästan tio procent högre statsbidragsñnansiering i grupperna 4 och 5 och därefter minskande statsbidragsñnansiering med ökande tätortsgrad. Detta framgår av tabell 54. Vi har dock kunnat konstatera inte obetydliga variationer när det gäller kommunernas redovisning av statsbidragen för vuxenundervisningen. Enligt uppgift redovisar vissa kommuner t. ex. statsbidragsintäkterna på gymnasieskolan.

Tabell 54 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för vuxenutbildning, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

5.1.11.3 Kommuner tillhörande olika skattekraftsklasser

900- Medelvärde:

Bruttokostnader

750- . . . . . . . . .

° - - - - - - - - -- Personalkostnader . . . . . . . . . _ __ ___ 600_

-- --- _ _ - --- - Statsbidrag 450 _ ___ __

3°0*_*- --- -Nettokostnader ____________

1 50-

Läromedel 0

Grupp 1 Diagram 24 Marantz/- 2 3 4 5 b//dnirruens Iola/a kostna- Garanterad skatte- dm

tic/I s/arsbidrax. gt-

kraft i procent 95 100 110 120 130

k/HSIwwSlofk/Io/;ølbüole- borg, a/mö oc: or-

“a” Antal kommuner 168 14 16 12 14

:;(f,1d'lg'7';°”"""^“”

106 Kostnader och intäkter

Något samband mellan skattekraftsklass och kostnader for vuxenutbildning lörelâg inte. För grupperna 2 och 4 redovisades betydligt lägre belopp än för övriga grupper. Nettokostnadsskillnaderna mellan grupperna blev dock obetydliga. Inte heller läromedelskostnaderna per elev varierade nämnvärt. Av bruttokostnaderna utgjorde personalkostnadema följande andel:

Grupp l 2 3 4 5 Totalt Procent personalkostnader 80,0 81.1 76,9 76,9 84,7 79,7

Serien visar motsvarande mönster som för gymnasieskolan med låg andel personalkostnader i grupperna 3 och 4, (södra och mellersta Norrland) och hög andel i grupp 5 (övre Norrland). Statsbidrag till finansieringen av kostnaderna gav också oregelbundet utfall, vilket framgår av tabell 55.

Tabell 55 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för vuxenutbildning, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Kostnader och intäkter 107

5.l.11.4 Kommuner med olika befolkningsutveckling

Kr per elev 1 200w

1 O50

Medelvärde: _ ä 750-_

""

___----- 450-

3o0----- ____-““ _-__

1 50-

O Grupp 1 2 3 4 5 6 Befolkningsförändring i - -10,9- -5,9* + 0,1- + 6,0- + 11,0 - 6.0 0.0 + 5,9 + 10,9 procent (utvecklingsklassl -11,0 Antal kommuner 9 22 76 62 22 33 Diagram 25 Vuxenurbi/dningwzs Iota/a kostna- - - -- Netmkosmader der och sIaIsb/(lrag, ex- Brutto kostnader klusive Slockho/m. Göreland. (jøno/nsniI/Iiga vär- ----- statsbidrag den l 972.

Stark minskning eller ökning av befolkningen medförde högre personaloch bruttokostnader per elev än vid mindre förändringar i invånarantalet. Liknande resultat erhölls för gymnasieskolan. För nettokostnader per elev erhölls mindre skillnader än för bruttokostnader per elev. Av vuxenutbildningens bruttokostnader utgjorde följande andel personalkostnader: Grupp l 2 3 4 5 6 Totalt Procent personalkostnader 82,6 81,4 78.1 81.6 80.0 77,8 79,7

Med undantag för grupperna 4 och 5 minskade personalkostnadsandelen med ökande utvecklingsklass. Troligen har kommuner med hög utveck-

108 Kostnader och intäkter

lingsklass i större utsträckning än kommuner med låg utvecklingsklass lördelat t. ex. kostnader lör lokaler och inventarier till vuxenutbildning. Statsbidragens andel i finansieringen av bruttokostnaderna minskade med ett undantag (5) med Ökande utvecklingsklass, enligt tabell 56.

Tabell 56 Statsbidragens andel av inükter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för vuxenutbildning, exklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

5.1.1l.5 Kommuner med olika invånarantal

Kr per elev

900- Medelvärde:

750-

600- J c c o0 n| 0 to

- - “ 450-

300- ---- -----_.._.__ ---- _ _ r - -- -

__L

Grupp l 2 3 4 5 6 7

Invånar- - 5000- 10000- 20000- 30000- 50000- 100000 antal 4999 9999 19999 29999 49999 99999 -

Antal kommuner 6 51 78 33 32 21 6 Diagram 26 Vuxenulbi/dningøns Iota/a Rosmadør och slalsbidrag, exklusiva Slock/Iø/In, Göle- Bruttokostnader --- -Nettokostnader borg. Malma och G01- ________ __Personalkostnader Läromede land. Genomsni/I/(qa värden ål I972. _---statsbidrag

SOU 1976110 Kostnader och intäkter 109

Bruttokostnaderna per elev ökade med ökande invånarantal t. o. m. grupp 5 och minskade därefter med ökande invånarantal. För personalkostnaderna per elev redovisades en minskning från grupp 2 till grupp 3 medan i övrigt motsvarande skillnader som för bruttokostnader förekom grupperna emellan. Personalkostnadernas andel av bruttokostnader visade inga stora skillnader:

Grupp l 2 3 4 5 6 7 Totalt Procent personalkostnader 79,7 79,6 78,4 79,9 81,3 78.8 80,3 79.7

En relativt sett större del av kostnaderna finansierades med statsbidrag i kommuner med mindre än 30000 invånare än i större kommuner (1-4), tabell 57. Med de högsta statsbidragen relativt sett i grupp 2 minskade nettokostnaderna per elev från grupp l till grupp 2. l övrigt varierade nettokostnadema per elev på motsvarande sätt som bruttokostnaderna.

Tabell 57 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för vuxenutbildning, exklusive Stockholm. Göteborg, Malmö och Gotland.

110 Kostnader och intäkter sou 1976:10

5.l.l1.6 Kommuner tillhörande olika län 1 350.

1 200-

1050-

Medelvärde 9o0--- r*-

750- _ .

600-_

i -._ --- --- 450- ›_._1 -.-wa

300- ____ __ __ _-

_i_

150-

Län ABCDEFGHIKLMNOPRS -l c å x N ACBD Anta 23 2 6 1110 812 .a 01 G) 1561511916910118 3 81112 kommuner Diagram 2 7 V irxenur- -- Bruttokostnader --Nettokostnader b//dn/ngens ,Om/a komm_ der och statsbidrag. .. . . personamostnader Läromedel Genomsnirlliga värden år -- _ statsbidrag

Bruttokostnaderna per elev för vuxenutbildning totalt var högst i Göteborgs och Bohus län (1 284) och lägst i Kristianstads län (569). Höga genomsnittsbelopp per elev förekom också i Stockholms, Västernorrlands, Södermanlands och Norrbottens län. Låga genomsnittsbelopp redovisades i Västerbottens, Kopparbergs och Västmanlands län. I sammanhanget bör observeras att bl. a. Uppsala och Örebro kommuner inte ingår i urvalsundersökningarna. Relativt låg procentuell andel av bruttokostnadema utgjordes av personalkostnader i Göteborgs och Bohus län (66,1), Västernorrlands län (68,7) och Skaraborgs län (71,9). Höga personalkostnader relativt sett förekom i Hallands (88,6), Uppsala (86.41) och Jönköpings (86,4) län. Mellan länen lörekom således stora skillnader per elev även beträfTande andra kostnader

Kostnader och intäkter 111

än personalkostnader, vilket kan utläsas av diagram 27. Delvis torde dessa inte redovisats skillnader bero på att vissa kostnader for vuxenutbildning under samma titlar. Statsbidragens del i finansieringen varierade beträffande personalkostnader mellan 63,4 procent i Södermanlands län och 90,7 procent i Kopparbergs län och beträffande bruttokostnader mellan 51,9 procent i Göteborgs och Bohus län och 70,7 procent i Kopparbergs län. Detta framgår av tabell 58.

Tabell 58 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för vuxenutbildning, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

112 Kostnader och intäkter

5.1.11.7 Stödområden och landet i övrigt Kr per elev 1 050-

Medelvärde: 900_ Bruttokostnader

. . . . . . . . .. statsbidmg

- -- -- - “ - ›Ä - ›-- _ Personalkostnader 450 _ __ q_ - - - Nettokostnader 300- _ _ _

150-

Läromedel 0 Grupp 1 2 3 Inre Allm Landet Diagram 28 VIIXCWHI- -. exkl i bildningens Iota/a kostna- Stodområde inre ämm der och statsbidrag. Gcnømsnirrliga värden är Antal kommuner 30 37 161 197.7.

De lägsta bruttokostnaderna redovisades i grupp 2, som också redovisade de lägsta kostnaderna for personal och lör läromedel. I denna grupp utgjorde personalkostnaderna den minsta delen av bruttokostnaderna:

Gru pp 1 2 3 Totalt Procent personalkostnader 8 l .5 77,5 80.0 79.8

Med statsbidrag finansierades en större del av kostnaderna i grupperna 1 och 2 än i grupp 3, tabell 59. Högst var statsbidragsñnansieringen i grupp 1, och därför erhölls de lägsta nettokostnaderna per elev i denna grupp.

Tabell 59 Statsbidragens andel av intäkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för vuxenutbildning, inklusive Stockholm, Göteborg, Malmö och Gotland.

Kostnader och intäkter l 13

5.1.1 l .8 Storstadsområden och landet i övrigt Kr per elev 1 500-

1 350-

1 200-

1 050

n-coooo-ol 900- °° . . . . . . . .

750_ ______ñ

j à . : i V ?ii pouooosoo em. j . à . Å já*_“?láj

___- _ut_ 450--___

” m 300- - - - -

150*

0 Grupp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Antal kom- 1 21 22 1 10 11 1 4 5 190 muner Stock- Stock- Stor- Göte- Göte- Stor- Malmö Malmö- Stor- Landet Område holm holms- Stock- borg borgs- Göte- föror- Malmö i föror- holm föror- borg terna övrigt terna terna

Bruttokostnader - -- - Nettokostnader 29 Vxe""

Qi”g_”

----- - bI/dnmgens totala kostna- Personalkostnader Läromedel de; och sygjgbidrgg_ _.__._ Genomsnitlliga värden är statsbidrag 1972.

Tilläggen för skoladministration till kostnaderna lör vuxenutbildningen i storstadsområdena har varit betydligt högre för Göteborgs och Stockholms kommuner än för övriga kommuner. Med dessa tillägg var bruttokostnaderna per elev högst i Göteborgs kommun och lägst i Malmö kommun av storstäderna. Endast malmöförortema redovisade lägre bruttokosmader

114 Kostnader och intäkter

per elev än gruppen landet i övrigt. Detsamma gällde för personalkostnaderna per elev. Göteborgsförorterna redovisade lägre personalkostnadsandel än övriga storstadsområden och landet i övrigt.

Grupp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Totalt Procent personalkostnader 88,3 72,2 82,7 63,7 74,2 65,2 83,0 89,1 84,2 81.5 79,8

1 Stockholms kommun finansierades en betydligt mindre del av personalkostnaderna med statsbidrag än i övriga grupper. Med sina relativt höga personalkostnader erhöll Stockholm den näst Göteborg lägsta relativa statsbidragsfinansieringen av bruttokostnaderna, tabell 60. Den stora kostnadsskillnaden mellan Göteborgs kommun och Stockholms kommun berodde främst på andra kostnader än personalkostnader.

Tabell 60 Statsbidragens andel av inñkter samt andel i finansieringen av bruttokostnader och personalkostnader totalt för vuxenutbildning.

5.1.11.9 Sammanfattande kommentarer

Liksom för gymnasieskolan saknas underlag för att redovisa kostnader och intäkter för Vuxenutbildningens olika kurser. Endast genomsnittsbelopp per elev ;tan beräknas. Kommunerna hari varierande utsträckning fördelat kostnader och intäkter för lokaler och inventarier, skolenheternas administration, pedagogiska anordningar m. m. till vuxenutbildning. 1 de redovisade undersökningsresultaten ingår endast tillägg för andel i skoladministration. För att erhålla nettokostnader inklusive kostnader för lokaler och inventarier behövs ytterligare tillägg med i genomsnitt för riket cirka 200 kronor per elev. Till vuxenutbildning fördelad andel av bruttokostnader för skoladministration motsvarar 25 procent av de redovisade bruttokostnaderna per elev för vuxenutbildning. Tillägget påverkar främst jämförelser kommungrupperna emellan enligt indelningen i stödområden och landet i övrigt samt storstadsområden och landet i övrigt. Samband synes enligt undersökningen råda mellan kostnader per elev för vuxenutbildning samt tätortsgrad, kommunstorlek och utvecklingsgrad.

Kostnader och intäkter 115

Kostnaderna per elev ökade i kommuner med ökande tätortsgrad. De ökade också i kommuner med ökande invånarantal upp till 50000 invånare men minskade därefter med ökande antal invånare. Kommuner med markerad negativ befolkningsutveckling eller med markerad gynnsam befolkningsutveckling hade högre kostnader per elev än kommuner med små förändringar i befolkningsutvecklingen. Bearbetningarna visar inget samband med skattekraftsklasser men visar lägre kostnader i inre stödområdet och allmänna stödområdet än i landet i övrigt. De tre storstäderna med Göteborg högst samt stockholms- och göteborgsförorterna hade högre kostnader per elev än landet i övrigt. I de undersökta kommunerna utgjorde personalkostnadema i genomsnitt 79,8 procent av bruttokostnadema, men stora variationer kommungrupperna emellan förekom. Resultaten har påverkats av olika kostnadsfördelning för främst lokaler och inventarier. I genomsnitt finansierades enligt undersökningen 73,4 procent av personalkostnaderna och 58,6 procent av bruttokostnadema med statsbidrag. Då statsbidrag i huvudsak utgår till lärarlöner, har kommuner som fördelat t. ex. lokalkostnader till vuxenutbildningen erhållit relativt sett lägre statsbidragsñnansiering av bruttokostnadema än andra kommuner. Enligt kommunernas redovisning minskade statsbidragens betydelse for finansiering av vuxenutbildningens bruttokostnader med ökande tätortsgrad och utvecklingsgrad. Låg statsbidragsfmansiering redovisades också av Göteborgs kommun samt av Stockholms kommun och stockholmsförorterna. Med de stora variationerna i statsbidragslinansieringen som bl. a. beror på kommunernas varierande redovisning av vissa kostnader for vuxenutbildningen, erhålls en annan bild när man jämför nettokostnadsskillnader kommunerna emellan än när man gör samma jämförelse beträffande bruttokostnadema. Främst gäller detta indelningen efter tätortsgrad, som visade minskande nettokostnader per elev med ökande tätonsgrad t. 0. m. grupp 5, medan bruttokostnadema för dessa grupper visade motsatt utveckling.

5. 1 . 12 Sammanfattning

Den undersökning som här redovisats avser kostnaderna för undervisningens olika verksamhetsgrenar i primärkommunerna. Därvid har kostnader for lokaler och inventarier fordelats på grundskola och gymnasieskola, eftersom många kommuner i sin redovisning gjort en sådan fördelning. Vid beräkningen av de totala kostnaderna per elev for grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning har kostnader for skoladministration fördelats på de tre skolformerna medan kostnader för Skolskjutsar helt belastat grundskolan. För Skolmåltider, övriga skolsociala anordningar och pedagogiska anordningar har fördelning skett mellan grundskola och gymnasieskola. Fördelningen har skett i förhållande till antalet elever i respektive skolform. Kostnader för år 1972 för olika verksamhetsgrenar och skolforrner framgår av följande sammanställning:

116 Kostnader och intäkter

Variationer år 1972 kommunerna emellan vad beträffar bruttokostnader per elev i de olika skolformerna och statsbidragsfinansiering i procent av bruttokostnaderna sammanfattas i följande tablå. Plustecken anger att bruttokostnaderna och statsbidragets andel av bruttokostnaderna ökar. Minustecken anger att dessa minskar. 1 de fall rutorna är skuggade är utvecklingen inte entydig.

Bruttokost- statsbidrag nader i procent kronor/elev av bruttokostnader

C C *Ja å

5 -å 5 -ê

ä 3 ä 3 2 .12

Tv å? g a å g

å 3 3 få ä 3 O g: C 13 c C c ru c a: 3 E › 3 E › ›_ - 3 s. - 3 U (9 O O - - + + Tätortsgraden ökar +,- +,-

Skattekraftsklassen ökar

Utvecklingsklassen ökar

Invånarantalet ökar

Geografisk belägenhet

Storstadsområden och övriga kommuner

Som framgår av tablån minskade grundskolans kostnader per elev med ökande tätortsgrad, ökande invånarantal och geografisk belägenhet utanför stödområdena. Vid ökande utvecklingsklass (befolkningsutveckling) inträf-

sou 1976:10 Kostnader och intäkter 117

fade törsten minskning men med stor folkmängdsökning ökade kostnaderna per elev något. För gymnasieskolan redovisas genomsnittskostnader per elev som varierade mer osystematiskt än vad som gällde För grundskolan. Anledningen till detta har berörts tidigare. Gymnasieskolans kostnadsvariationer synes mindre sammanhänga med kommunernas struktur utan mer med hur gymnasieskolan är organiserad i de enskilda kommunerna. Vuxenutbildningens kostnader ökade med ökande tätortsgrad. invånarantal och utanför stödområdena. De utgjorde emellertid en liten del av kommunernas totala skolkostnader. Statsbidragens andel i finansieringen av bruttokostnadema för grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning visade För de två förstnämnda skolformerna motsvarande bild som beträiTande kommunernas totala kostnader för undervisning och kulturell verksamhet (kapitel 4). Tydligast visade sig skillnaderna kommunerna emellan enligt indelningen efter befolkningsutveckling med ökande statsbidragsñnansiering med ökande utvecklingsklass utom för de högsta klasserna, i vilka statsbidragens andel av bruttokostnadema minskade. Även enligt indelningen efter tätortsgrad var tendensen klar med lägre statsbidragsñnansiering i kommuner med låg tätortsgrad än i övriga kommuner. I kommuner med låg statsbidragsñnansiering utgjorde personalkostnadema en lägre andel av bruttokostnadema än i övriga kommuner.

Utöver speciella statsbidrag För viss verksamhet_ utgår sedan 1966 skat-

teutjämningsbidrag för utjämning av utdebiteringsskillnader, främst i form av tillskott av skatteunderlag vid brist på skattekraft. Effekterna av dessa tillskott har där så kunnat ske beaktats i analysen. Under åren 1966-1973 har dessutom vissa kommuner erhållit skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering. Vidare har extra skatteutjämningsbidrag i vissa fall beviljats. Totalt för riket lämnade staten år 1972 skatteutjämningsbidrag vid hög utdebitering med 108,3 miljoner kronor och extra skatteutjämningsbidrag med 156,3 miljoner kronor. 1 vilken utsträckning dessa bidrag utjämnat utde-

biteringsskillnader för skoländamål kan dock ej vfastställas. I beloppet För

extra skatteutjämningsbidrag ingår s. k. Stimulansbidrag för att underlätta kommunsammanläggningar. Bidraget vid hög utdebitering upphörde 1974-01-01 samtidigt som en större utjämning av kostnads- och skattekraftsskillnader eftersträvades med skatteutjämningsbidrag vid brist på skattekraft.

Ändringar i utgående speciella statsbidrag kan påverka behovet av ge-

nerella bidrag i form av skatteutjämningsbidrag. Vår översyn av statsbidragen till skoländamål kan därför komma att behöva samordnas med den översyn av skatteutjämningsbidragen, som den kommunalekonomiska utredningen bl. a. har att utföra.

118 Kostnader och intäkter sou 1976:10

5.2 Kostnader och intäkter 1972 hos landstingskommu-

nerna

5.2.1 Allmänt

Beskrivningen och analysen i detta avsnitt avser att för riket med fördelning på de olika landstingen redovisa i huvudsak gymnasieskolans kostnader och intäkter för 1972. Underlaget för redovisningen har utgjorts dels av landstingens bokslut för år 1972, dels sammanställning av landstingens finansstatistik från undersökning beträffande landstingskommunal ekonomisk långtidsplanering (LKELP), dels sammanställning av landstingens svar på enkät från Landstingsförbundet beträffande skolekonomin 1972. Skolformer som inte ingåri redovisningen är bl. a. Särskolan. folkhögskolor och sjuksköterskeskolor. 1 detta avsnitt belyses sålunda samma skolformer som i kapitel 4 med undantag för sjuksköterskeutbildningen. Bland annat genom att redovisningen bygger på de landstingskommunala boksluten för 1972 har det varit möjligt att fördela kostnader och intäkter dels på, dels inom de olika studievägarna. För primärkommunerna har som tidigare framgått motsvarande uppdelning inte kunnat ske.

Vid beräkningen av antalet elever har här använts begreppet elevläsår,

dvs antalet elever multiplicerat med det antal veckor som eleven deltagit i undervisningen delat med 40 veckor. När i fortsättningen kostnader och intäkter ställs i relation till elev avser det alltså elevläsår. 1 syfte att erhålla ytterligare kunskap om kostnaderna för om möjligt varje utbildningslinje och specialkurs samt kostnadernas och intäktemas

innehåll har en mera detaljerad undersökning gjorts för Östergötlands, Öre-

bro och Västernorrlands läns landstingskommuner för redovisningsåret 1973. I vissa fall redovisas uppgifter härom parallellt med redovisning av 1972 års resultat.

5.2.2 Omfattningen av skolverksamheten och indelning i verksamhets-

grenar Den del av landstingskommunernas skolverksamhet som redovisas i detta avsnitt samt aktuella elevantal framgår av tabell 61.

Tabell 61 Antal elever i landstingens gymnasieskolor 1972

sou 1976:10 Kostnader och intäkter 119

Av tabell 61 framgår att vårdutbildningen dominerar den landstingskommunala gymnasieskolutbildningen. Totalt i landet omfattade gymnasieskolan läsåret 1972/73 cirka 230000 elever. Landstingen svarade sålunda for cirka 10 procent härav. Redovisningen följer den indelning som framgår av tabell 61. Först redovisas kostnader och intäkter totalt för riket. Därefter redovisas de olika verksamhetsgrenarna (studievägarna) med angivande av - bruttokostnader per elev, - bruttointäkter per elev, statsbidrag per elev samt - kostnad (nettokostnad) landstingskommunal per elev lnom de olika verksamhetsgrenarna sker vidare uppdelning av kostnader och intäkter på olika kostnads- och intâktsslag. Varje landsting redovisas for sig när det gäller bruttokostnader, bruttointäkter, statsbidrag och landstingskommunal kostnad per elev. Någon gruppering efter tätonsgrad eller annan motsvarande indelning sker inte eftersom det i annat sammanhang framgått att andra orsaker i större utsträckning påverkar kostnaden för gymnasieskolans utbildningsvägar. 1 stället ställs kostnaderna i relation till utbildningskvantiteten i det enskilda landstinget.

5.2.3 Totala kostnader och intäkter i den Iandstingskommunala gymnasieskolan 1972

Tabell 62 Kostnader och intäkter i riket vid landstingens gymnasieskolor 1972, Tkr Utbildning Bruttokostnader Bruttointäkter Därav statsbidrag Nettokostnad Tkr procent Tkr procent Tkr procent Tkr procent Vårdutbildning 101 636,2 43,3 49 963,0 36,3 44 396,5 48,7 51 673.2 53.0 Jordbruksutbildning 66 111,4 28,1 43 324,7 31,5 15 877,0 17,4 22 786,7 23,4 Skogsbruksutbildning 20 135,5 8,6 14 603,3 10,6 10 832,9 11,9 5 540,2 5,7 Lanthushållsutbild- 21 932,8 9,3 14 807,5 10,8 9 947,3 10,9 7 125,3 7,3 ning Övrig utbildning 25 137,3 10,7 14 780,6 10,8 10 061,5 11,1 10 356,7 10,6

234 961,2 100 137 479,1 100 91 115,2 100 97 482,1 100

Av tabellen framgår att vårdutbildningen hade den största andelen av kostnader och intäkter. Bruttokostnadsandelen 43,3 procent var dock lägre än utbildningsandelen 67 procent, beroende på att vårdutbildningen har den allmänt sett lägsta kostnaden per elev. 1 tabellen redovisat siffermaterial avser under år 1972 bokförda kostnader och intäkter. Redovisning av statsbidragsfordringar tillämpas emellertid olika vid de olika landstingen varfor bokförd statsbidragsintäkt inte alltid hänför sig till redovisningsårets verksamhet. I framför allt vårdutbildningen undervisar lärare från primärkommuner i vissa allmänna ämnen. Lärarkostnaderna och statsbidragsintäkterna för denna så kallade fyllnadstjänstgöring ingår i primärkommunemas redovisning och är inte inräknade i landstingskommunernas redovisning.

120 Kostnader och intäkter SOU 1976: l0

Redovisningen kan ej heller sägas vara enhetlig när det gäller intern debitering av alla kostnader som skall belasta t. ex. lör- Skolverksamheten, delning av kostnader lör gemensam administration och lokaler. Vid landstingets kanslier finns som regel en utbildningsavdelning. Till utbildningsavdelningen och landstingets kanslier i övrigt har ofta många administrativa uppgifter samlats. Kostnaden lör central administration påförs som regel icke skolverksamheten. till for Statsbidrag avlöningskostnader utbildningschefen vid landsting utgår inte. Här skiljer sig statsbidragsbestämmelsema i jämförelse med primärkommunerna. De senare får t. ex. statsbidrag for avlöning av skoldirektör och biträdande skoldirektör med cirka 75 procent av avlöningskostnaderna. Skolverksamheten bär ej heller alltid sina rätta lokalkostnader. Undervisningslokaler upplåts ofta av vårdinrättningar som många gånger debiterar låga hyror i de fall hyra över huvud taget uttas. Fastighets- och inventariekostnadema är i allmänhet lågt angivna, bl. a. beroende på att kapitaltjänstkostnaden, dvs kostnader for räntor och avskrivningar, inte grundas på återanskaffningsvärdet. Värdeunderlaget vid kapitaltjänstberäkningen grundas endast på landstingens nettokostnad. Förekommande statsbidrag har sålunda minskat värdeunderlaget.

Tkr 30-

28 -

26- 24-

Vård- Lanthus- Skogs- Jordbruksutbildning Övrig utbildning hållsskola utbildning exkl utbildning Diagram 30 Sko/kostnader- skoljordbruk per elev vid landstingens gymnasieskolor år /972 statsbidrag Övriga intäkter Landstingsanslag

I:

Kostnader och intäkter 121

l diagram 30 jämförs genomsnittliga bruttokostnader per elev mellan de olika utbildningsvägama. Diagrammet visar också till vilken del kostnaden finansieras genom statsbidrag, övriga intäkter och landstingsanslag. Jordbruksutbildningen var t. ex. mest kostnadskrävande med högsta kostnaden för landstingen och med lägsta procentuella statsbidragsandelen per elev.

5.2.4 Vârdutbildningen

5.2.4.1 Kostnads- och intäktsfördelning inom olika landstingskom-

muner

Tkr 10-

0-^ * e - .. “ “ - VârduIbi/d- Diagram 3! ABC D E F G H K L M N 0 P R s T U w x Y ZACBC Medelmmm kosmaderoch,n_ ta räkrer per elev och *lands-

Statsbidrag Övriga intäkter 1:] Landstingsanslag ring är 1972

Diagram 31 visar bruttokostnaderna per elev vid vårdutbildningen i samtliga landsting. Den visar också statsbidrag, övriga intäkter samt nettokostnaderna per elev. Medelbrutlokostnaden per elev för samtliga landsting utgjorde 7 500 kronor med lägsta kostnad på 5 300 och högsta kostnad på 8 800 kronor. Kostnadens spridning mellan olika landsting kan förklaras dels av redovisningsmässiga olikheter, dels av utbildningsvolym, dels av specialkursernas sammansättning vid de olika landstingen. Den totalt sett relativt låga kostnaden per elev förklaras av att en stor del av utbildningstiden är förlagd som inbyggd utbildning. Södermanlands läns landsting hade den lägsta bruttokostnaden beroende bl. a. på låga lokalkostnader under det redovisade året. Uppsala läns landsting som hade en hög bruttokostnad hade en låg utbildningskvantitet, endast 100 elever under år 1972.

122 Kostnader och intäkter

Medelintäkten av statsbidrag utgjorde 3 300 kronor per elev, med lägsta intäkt på 2 300 i Skaraborgs läns landsting och högsta intäkt på 4 200 kronor i Stockholms läns landsting.

Övriga intäkter, som i genomsnitt for riket redovisades med 400 kronor

per elevläsår, avsåg i huvudsak intäkter från elever för hyror och kost. Landstingens nettokostnad uppgick i medeltal for riket till 3 800 kronor per elevläsår med en spridning från lägst l 800 kronor till högst 5 200 kronor. Av den analys av kostnaderna och intäkterna som gjorts har bl. a. fram-

kommit att Stockholms, Örebro, Jönköpings, Västerbottens och Västernorr-

lands läns landsting år 1972 utbildade 52 procent av samtliga elever som gick i specialkurser. Landsting med ett stort elevantal i specialkurser hade en tendens till högre kostnad per elev beroende på att de mer kostnadskrävande kurserna i regel fanns i dessa landsting. Vidare framkom att låg utbildningsvolym i regel medförde högre kostnad per elev och att de högsta statsbidragen per elev utgick till landsting med många och dyrare specialkurser och till landsting med låga elevantal. Landsting med låg bruttokostnad hade i regel även en låg nettokostnad medan landsting med dyrare utbildning och hög bruttokostnad även hade hög nettokostnad.

5.2.4.2 Kostnaders och intäkters fördelning inom vårdutbildningen

1972 och 1973 l tabell 63 redovisas hur vårdutbildningens kostnader och intäkter fördelade sig på olika kostnads- och intäktsslag. År 1972 avser redovisningen i princip

samtliga län medan uppgifterna for år 1973 omfattar Östergötlands och Öre-

bro län.

SOU 1976110 Kostnader och intäkter 123

Tabell 63 Kostnaders och intâkters fördelning på kontogrupper och vissa kostnadsslag Medelvärde per elevläsår, Tkr. Vårdutbildningen Kostnads- resp intäktsgrupp Riket E + T län 19771 1973 procent Kostnader

Därav sociala avgifter För undervisningspersonal - 0.4 4.6 med statsbidrag -

Intäkter

”Antal urvalslandsting anges inom parentes i de fall samtliga landsting som har utbildningen icke ingår

Av tabellen framgår att personalkostnaden i vårdutbildningen omfattade cirka 59 procent av bruttokostnaden per elev. 1 personalkostnaden är inräknat sociala avgifter och arbetsgivaravgifter. Personalkostnaden år 1973 utgjorde 5 300 kronor per elev varav kostnader för lärarlöner med statsbidrag utgjorde 56,7 procent. kostnaden för landstingskommunala lärartjänster 30.2 procent och kostnaden För övriga tjänster 11.3 procent. l undersökningen år 1973 upptog posten övriga kostnader till större delen fri lunch och elevhem, medan dessa kostnader i undersökningen 1972 icke särredovisats utan kan ingå i samtliga kostnadsgrupper. Detta förklarar i viss mån varför kostnadsgrupperna 13-17 hade lägre värde år 1973. Bruttokostnaderna ökade från 1972 med 16 procent, statsbidraget med 12

procent och landstingets nettokostnad med 23,7 procent. Ökningama berod-

de på kostnadshöjningar och förklaras också av en fullständigare redovisning.

124 Kostnader och intäkter

5.2.4.3 Inbyggd utbildning inom vårdområdet En stor del av vårdutbildningen bedrivs som s. k. inbyggd utbildning. Eleverna fullgör under sådan tid yrkespraktik vid olika vårdinrättningar och vid andra institutioner. I kapitel 7 redogörs närmare for gällande statsbidragbestämmelser m. m. avseende den inbyggda utbildningen inom hela gymnasieskolan.

I detta avsnitt redovisas en detaljstudie för år 1973 i Östergötlands och

Örebro läns landstingskommuner avseende kostnader och intäkter for den inbyggda utbildningen inom vårdområdet.

Tabell 64 Enhetskostnader i vårdutbildningen vid fördelning på inbyggd tid och teoritid i Örebro och Östergötlands läns landsting år 1973 (T kr/elev)

1 tabellen har det totala antalet elevläsår fordelats på inbyggd tid och teoritid. Med inbyggd tid avses i undersökningen den sammanhängande tid då statsbidrag utgår for inbyggd utbildning. Resterande tid har hänforts till teoritid. Enligt denna fördelning upptog vårdlinjen och dess specialkurser i

genomsnitt 46,3 procent inbyggd utbildning i Örebro och Östergötlands läns

landsting. Med samma beräkningsgrund upptar timplanen för vårdlinjen 52,5 procent inbyggd utbildning. På kostnadssidan har den inbyggda tiden belastats med löner och sociala avgifter till landstingskommunala lärartjänster samt resor for lärare och eleveri samband med inbyggd utbildning. Administration och övriga kostnader som kan sägas vara gemensamma for perioderna, t. ex. fri lunch, belastar likvärdigt teori- och praktiktid. Teoritiden svarar ensam for samtliga kostnader for lärarpersonal med statsbidrag, fastigheter och inventarier samt undervisningsmaterial.

Kostnader och intäkrer 125

Av tabellen framfår att den inbyggda tiden drog ner bruttokostnaderna totalt sett. Genomsnittet 8 700 kronor per elevläsár blev for inbyggd tid 5 900 kronor och for teoritid ll 100 kronor. Den dominerande kostnaden for teoritid var kostnaden for statsbidragsberättigade lärartjänster som under inbyggd tid bortfaller i beräkningsunderlaget För att ersättas av landstingskommunala handledare. Statsbidraget för inbyggd skola täckte 30,5 procent av bruttokostnaden för inbyggd tid i jämförelse med 47,7 procent under teoridelen. Vårdinrättningens kostnader för material, lokaler och visst produktionsbortfall for personal är icke inräknade.

5.2.5 Jordbruks- och trädgârdsutbildningen

5.2.5.1 Kostnads- och intäktsfordelning inom olika landstingskommuner Jordbruksutbildningen bedrivs for närvarande vid 37 skolenheter fördelade på samtliga 23 landsting.

Elev- Tkr läsår 32 4ol

28 35

24-

20 _ 16- 20

1 5

Diagram 32 Jordbruksa» øch Irädgá/dsurbi/dning- ABCDEFGHKLMNOPRSTUWXYZACBC ens kostnader och inIäk/er per e/ev/äsår och landsting Övriga intäkter år 1972. statsbidrag E] Landstingsanslag

Diagrammet visar bl. a. bruttokostnadernas spridning på de olika landstingen, med lägsta värde på 19 500 och högsta värde på 39 200 kronor. Detta är i första hand beroende på skoljordbrukens varierande storlek. Göteborgs och Bohus läns landsting, som hade lägsta värdet. redovisade t. ex. en låg

126 Kostnader och intäkter

enhetskostnad for skoljordbruket med 5000 kronor. Västmanlands läns landsting med högsta värdet redovisade däremot en kostnad for skoljordbruket med 17 600 kronor. Medelbruttokostnaden for riket utgjorde 27 100 kronor per elev och läsår varav 8 600 kronor utgjorde kostnader för skoljordbruk. Medelintäkten av statsbidrag utgjorde 6 700 kronor per elev. Högsta statsbidrag var 9 000 kronor och lägsta 3 800 kronor per elev. Spridningen kan till en del förklaras av redovisningstekniska olikheter. Medelnettokostnaden for landstingen var 9 400 kronor per elev med lägsta värde på 4 900 kronor och högsta värde på 15 700 kronor.

MIL lRIDTHHNACIABTPlvlwlmlTlolclulxlcTeBolklzls

Diagram 33 Jordbruksoch rrädgârdszzrbi/dning- Antal elevläsår [:| ens bruttokostnaden och _ - bruttokostnad per elevläsår inklusive skoljordbruk statsbidrag samt dess/örhâ/lande I/I/ anta/el elever _._ bruttokostnad per elevläsär exklusive skoljordbruk år 1972. á statsbidrag per elevläsâr

Diagrammet belyser skoljordbrukens andel av bruttokostnaden och kostnadernas spridning i förhållande till utbildningsvolymen vid landstingen. de landsting som inte särredovisar jordbrukets kostnader har riksmedelvärdet satts in med streckmarkering. Av diagrammet framgår en viss utjämning av skolkostnaderna när skoljordbrukens kostnader fråndragits (kurva ---). Skolkostnaderna hade dock en tendens att följa dessa värden. Denna tendens torde förklaras av svårigheter att särredovisa de olika kostnaderna. Bruttokostnadskurvan exklusive skoljordbruk utvisar i viss mån en lägre enhetskostnad vid större elevantal och högre kostnad vid lägre elevantal.

5.2.5.2 Kostnaders och intäkters fördelning inom jordbruksutbild-

ningen 1972 och 1973 I tabell 65 redovisas hur jordbruksutbildningens kostnader och intäkter fördelar sig på olika kostnads- och intäktsslag. År 1972 avser redovisningen i

princip samtliga län. År 1973 omfattar redovisningen Östergötlands, Örebro

och Västernorrlands län.

Kostnader och intäkter 127

Tabell 65 Kostnaders och intäkters fördelning på kontogrupper och vissa kostnadsslag Medelvärde per elevläsår, Tkr. Jordbruks- och trädgårdsutbildningen Kostnads- resp intäktsgrupp Riket E + T + Y-län 19720 1973 procent Kostnader

* utan statsbidrag

Ovrigu kostnader

Intäkter 85 - 2.1 12.2 Ersättning för tjänster

”Antal urvalslandsting anges inom parentes i de fall samtliga landsting som har utbildningen icke ingår.

I tabell 65 ingår 22 landsting varav 15 har särredovisat skoljordbruken. Posten skoljordbruk omfattar sålunda dessa särredovisade jordbruk medan kostnader och intäkter for resterandejordbruk i sju landsting ingår i samtliga

128 Kostnader och intäkter

kostnads- och intäktsgrupper. 1 redogörelsen för år 1973 har de tre urvalslandstingen särredovisat skoljordbruket varför kostnader och intäkter härför totalt återfinns under denna rubrik. Rubriken Elevhem omfattar år 1973 endast Örebro läns landsting. För

Östergötlands och Västernorrlands läns landsting Föreligger ingen särredo-

visning. Personalkostnaderna utgjorde 10 000 kronor per elev eller 34,5 procent av bruttokostnaden. Av personalkostnaden omfattade 64,4 procent undervisningspersonal med statsbidrag och 35,6 procent övrig personal. 1 jämförelse med vårdutbildningen utvisade kostnadsgruppema i jordbruksutbildningen genomgående högre enhetskostnader per kontogrupp. Detta beror bl. a. på skolanläggningamas och utbildningens speciella karaktär som även kräver att den drivs i intematform. Antal elever vid skolenheten är också som regel mindre än vid en vårdskola. Jordbruksutbildningen kräver därför per enhet större personal- och utrustningsresurser. Undervisningsmaterial med jordbruksmaskiner är speciella och mera kostnadskrävande i dnTt och underhåll. Följande förändringar kan utläsas från 1972 till 1973:

Landstingens nettokostnader inklusive skoljordbruk +28.7 Landstingens nettokostnader exklusive skoljordbruk +292 5.2.5.3 Skoljordbruk Tabell 66 Skoljordbrukens kostnader och intäkter år 1972, Tkr

SOU 1976110 Kostnader och intäkter 129

Hos de 16 landsting som särredovisar skoljordbruken utläses en medelnettokostnad på 500 kronor per elev. Landstingens nettokostnad varierade från högsta värde på 2 500 kronor till vinst på 1 300 kronor. Vissa brister foreligger i materialet beroende på redovisningsmässiga olikheter och svårigheter med särredovisning av skoljordbruken från skoldelen. Från olika synpunkter får det underskott som i regel uppkommer emellertid betraktas som en skolkostnad. Karaktären av skoljordbruk gör driften mera kostnadskrävande än for ett normaljordbruk. Anledningen till detta är bl. a. att handledning av elever kräver flera tjänster, att maskinparken är större och allsidigare for att täcka undervisningens behov med därmed sammanhängande ökade drift- och underhållskostnaderna samt att produktionen måste ta hänsyn till utbildningsmomenten.

5.2.5.4 Internaten Internatens andel av kostnaden är svår att belysa, då landstingen som regel inte särredovisar denna, och sambruk med skogs- och lanthushållsutbildningen ofta sker. Ur enkätsvar till Landstingsförbundet 1972 har följande material hämtats.

Tabell 67 Enhetskostnader per elev för internat vid vissa landsting 1972, Tkr

Tabellen ger en viss bild av kostnadernas och intäktemas omfattning vid elevinternaten. Intäktsdelen avser i huvudsak inackorderingsavgifter från elever.

5.2.6 Skogsbruksutbildningen

5.2.6.1 Kostnads- och intäktsfordelning inom olika Iandstingskom-

muner Skogsbruksutbildningen i gymnasieskolan är en ny utbildning med helt forändrad kurssammansättning och nya krav på bl. a. utrustning. Utbildningen övertogs successivt från skogsvårdsstyrelsema från läsåret 1971/72. l Göteborgs och Bohus län handhar skogsvårdsstyrelsen fonfarande skogsbruksutbildningen. Utbildningen bedrivs for närvarande vid 23 skolenheter med fördelning på 20 landsting.

130 Kostnader och intäkter

Tkr 35a

Diagram 34 Skogsbruks- DEFGHKLNPRSTUWXYZACBDMedeL utbildningens kostnader tal och intäkter per elevläsåi Övriga intäkter E] Landsti ngsanslag och landsting ar 1972.

Diagrammet visar en stor spridning av bruttokostnaderna från lägsta värde på 10 800 kronor till högsta värde på 33 100 kronor samt med ett medelvärde av 22 000 kronor. Orsaken till den ojämna kostnaden är att skogsutbildningen är en ny verksamhet för landstingen med successiv start from. läsåret 1971/72. Tio landsting startade utbildningen fr. o. m. nämnda läsår medan tio landsting som har utbildningen startade den först fr. o. m. läsåret övriga 1972/73. Detta innebär att redovisningen För år 1972 endast omfattar första årskursen jämte en tennin av andra året i tio landsting samt endast en termin av första året i resterande landsting. Även andra orsaker gör att undersökningen 1972 icke kan ge en representativ bild av de verkliga kostnaderna. Utrustningen till skogsbruksskolan anskaffades successivt, vilket innebär att drivmedels- och underhållskostnader som är stora kostnadsposter var För lågt redovisade. Utrustningslistorna innehåller viss material som normalt årligen belastar driftkostnaderna. Vid första uppsättning med statsbidrag bokförs dessa emellertid som kapitalutgift och framkommer inte i bruttokostnadema. visar också att bokföring av kapitaltjänstkostnaderna slä- Undersökningen par efter de första åren vid startande av ny verksamhet. 34 visar en ojämn statsbidragsintäkt per elev, vilket huvudsak- Diagram redovisningssätt för statsbidragsfordringar. Den ligen synes bero på olika bokförda statsbidragsintäkten var inte den som rätteligen borde ha bokförts på det aktuella verksamhetsåret. Av denna anledning ger ej heller de redovisade nettokostnadema en riktig bild.

Kostnader och intäkter 131

Med anledning av det ojämna utfallet i undersökningen 1972 har de tio landsting som startade skogsutbildningen 1971 valts ut för en kompletterande kostnadsundersökning. Som underlag För kostnadsanalysen har landstingens redovisning i Landstingskommunalekonomisk Iångtidsplanering (LKELP) för utfall 1973 använts.

Tkr 40-

35J

25-

20-

15-

10-

. iø: ;g F G K L N P T W Y AC Diagram 35 Sko/kostna- 1:] Landstingsanslag der per elev är 1973 i lands/ing som startade Övriga intäkter skogsbruksutbi/dningen är , statsbidrag 1971.

132 Kostnader och intäkter Medelvärdena från 1972 till 1973 års undersökning stiger enligt tabell 68. Tabell 68 Jämförelse av skogsbruksutbildnlngens kostnader och intäkter per elev år l972 och år 1973, Tkr

Av tabell 68 framgår att bruttokostnaderna ökat med 3 900 kronor per elevläsår som täckts in med ökat statsbidrag på l 600 kronor. övriga intäkter på 800 kronor och ökat landstingsanslag på l 500 kronor. Resultatet för Västernorrlands och Örebro län beror på att justerade kostnader enligt detaljundersökningen införts. Den höga kostnaden för Västernorrlands läns landsting beror också på att utbildningen här var förlagd till två skilda skolenheter med relativt litet elevantal 1973.

Detaljutredningen från Örebro, Östergötlands och Västernorrlands läns

landsting tyder på att redovisningen av skogsbruksskolans kostnader och intäkter ännu ej till fullo stabiliserats i ovanstående undersökningar åren 1972 och 1973.

5.2.6.2 Kostnaders och intäkters fördelning inom skogsbruksutbild-

ningen 1972 och 1973 1 tabell 69 redovisas hur skogsbruksutbildningens kostnader och intäkter lördelade sig på olika kostnads- och intäktsslag. År 1972 avser redovisningen samtliga län som bedrev utbildningen. År 1973 omfattar redovisningen Östergötlands, Örebro och Västernorrlands län.

Kostnader och intäkter 133

Tabell 69 Kostnaders och intäkters fördelning på kontogrupper och vissa kostnadsslag Medelvärde per elevläsår, Tkr. Skogsbruksutbildningen Kostnads- resp intäktsgrupp Riket E + T + Y-Iän 1972 1973 procent Kostnader

Därav sociala avgifter för undervisningspersonal _

Intäkter

7,4 - Sko/skogsbruk 1.0 4.9 Summa intäkter 15.9 20.3 100

”Antal urvalslandsting anges inom parentes i de fall samtliga landsting som har utbildningen icke ingår.

Tidigare har redogiorts for orsaker till varfor kostnadsundersökningen år 1972 for den nystartade skogsbruksutbildningen inte kan anses vara representativ. Enhetskostnadema från denna undersökning används i detta avsnitt i första hand För att belysa kostnadsutvecklingen till år 1973 i under-

sökningen lör Östergötlands, Örebro och Västernorrlands läns landsting.

1 tabell 69 för år 1973 omfattar rubriken elevhem Örebro och Västemorrlands läns landstingskommuner och rubriken skolskogsbruk Örebro och Östergötlands läns landstingskommuner. Elevhemskostnader år 1972 ingår i samtliga kontogrupper och påverkar deras storlek. Personalkostnaden utgjorde 13 600 kronor per elev eller 43,0 procent av

134 Kostnader och intäkter

bruttokostnaden. Kostnader för lärarpersonal utgjorde 64,7 procent av personalkostnaden och 35,3 procent kostnader for övrig personal. Denna sistnämnda fördelning sammanfaller med jordbruksutbildningen. l skogsbruksutbildningen är kostnaderna for undervisningsmateriel samt driften och underhåll av skogsbruksmaskiner ävensom transporter till praktikplatser förhållandevis stora. Av tabellen framgår att sistnämnda kostnader, som framför allt ingår i kostnadsgrupperna 13 och 16, ökat betydligt från år 1972. De båda kostnadsgrupperna upptog 28,5 procent av bruttokostnaden for skogsbruksutbildningen. Motsvarande procentandel i vårdutbildningen var 9,1 procent och ijordbruksutbildningen 14,3 procent. Dessa speciella kostnader har uppmärksammats vid utformningen av statsbidragsreglerna till skogsbruksutbildningen genom ett, ijämförelse med andra utbildningar. högre särskilt driftbidrag. Av tabell 69 framgår att det särskilda driftbidraget i skogsbruksutbildningen utgjorde 42,8 procent av den totala statsbidragsintäkten. Motsvarande procentandel ij0rdbruks-. trädgårds- och lanthushållsutbildningarna var cirka sex procent.

5.2.7 Utbildning vid lanthushâllsskola

5.2.7.1 Kostnads- och intäktsfordelning inom olika landstingskom-

muner

Konsumtionsutbildning vid lanthushållsskola bedrivs vid 33 skolenheter i 19 landsting. Utbildningen är ofta lokaliserad till skolenheter med jordbruksutbildning.

Tkr 25*

Diagram 36 Kostnader DEFGHKLMNPRSTUWXYZACBDMedel-

och intäkter per elev och tal landsting vid lanthushâI/s- i intäkter

skola ar 1972. Tkr Övriga [j Landstingsanslag

Av diagrammet kan utläsas en spridning av bruttokostnaderna från lägsta värde på 11 900 kronor till högsta värde på 22 400 kronor samt ett medel-

SOU 1976110 Kostnader och intäkter 135

värde på 15 000 kronor per elev. Orsaken till kostnadsvariationerna kan vara att många skolor tillfälligt hade en nedgång i elevantalet. Högsta värde för Örebro läns landsting förklaras exempelvis av att lanthushållsskolan upphörde med vårterminen 1972, men skolenheten belastades trots detta med fasta kostnader för ett helt år. Statsbidragsintäkterna hade ett medelvärde på 6 900 kronor med en spridning som ligger mellan 5 600 och 9 600 kronor per elev. Man kan här jämföra med medelvärdet av statsbidragsintäkten för jordbruksutbildningen som stannade vid 6 700 kronor. Statsbidragsbestämmelserna för de båda utbildningsvägarna är i stort sett lika. Landstingens nettokostnader utvisade ett medelvärde på 5 000 kronor per elev och en spridning mellan 2400 och 9 500 kronor. I analysarbetet har undersökts hur enhetskostnaden förändras vid olika elevantal. Det har därvid framkommit att utbildningskvantiteten vid de olika skolenheterna inte i någon större utsträckning påverkat enhetskostnaden. lnte heller har framkommit att statsbidragen hade någon större utjämnande effekt. Landstingskommuner med höga bruttokostnader hade i regel även höga nettokostnader.

5.2.7.2 Kostnaders och intäkters fördelning vid lanthushållsutbildningen 1972 och 1973 I tabell 70 redovisas hur lanthushållsutbildningens kostnader och intäkter fördelade sig på olika kostnads- och intäktsslag. År 1972 avser redovisningen i princip samtliga län som bedrev utbildningen. År 1973 omfattar redovis-

ningen Östergötlands och Västernorrlands län.

136 Kostnader och intäkter sou 1976:10

Tabell 70 Kostnaders och intäkters fördelning på kontogrupper och vissa kostnadsslag Medelvärde per elevläsår, Tkr. Utbildning vid lanthushållsskola Kostnads- resp intâiktsgrupp Riket E + Y-län 1972” 1973 procent Kostnader

Därav sociala avgifter för undervisningspersonal -

Intäkter - 85 Ersättningjör tjänster 2.9 26.6

87 Avgifter, bidrag och ersättningar 7,4 7.6 69.7

“Antal urvalslandsting anges inom parentes i de fall samtliga landsting som har utbildningen icke ingår.

Av tabell 70 framgår bl. a. att den totala personalkostnaden utgjorde 9 800 kronor per elev, vilket motsvarade 50,5 procent av bruttokostnaden. Undervisningspersonalens andel av personalkostnaden omfattade 73,5

procent. Övriga större kostnadsposter var kapitaltjänstkostnader och mate-

rial. Kostnadsgruppen material innefattade bl. a. livsmedel i elevhushâllet eftersom elevhem icke särredovisats. Tabellen utvisar god överensstämmelse i de båda undersökningarna med

undantag for de interna debiteringarna. Redovisningen för Östergötlands

och Västernorrlands län är här mera total i vad avser kapitaltjänstkostnaden na och påförande av kostnader för central administration.

5.2.8 Övrig landstingskommunal gymnasieskolutbi/dning

Vissa landsting är också huvudmän för nâgra få skolor med utbildningsvägar som normalt brukar ligga under primärkommunalt ansvar. Dessa utbildningsvägar är varierande med specialkurser för bl. a. konstsmeder och möbelsnickare, kurser i sömnad. vävning. textil, konfektion och trikåindu-

Kostnader och intäkter l37

striell tillverkning, samhällsadministrativa kurser, elinstallatörskurser, kurser inom pappersindustrin m. m. Dessutom har vissa specialkurser tillhörande förutvarande yrkesskolan fortfarande i enstaka fall landstingskommunalt huvudmannaskap. De sistnämnda utbildningarna är emellertid av ringa omfattning och berörs endast översiktligt i denna undersökning. Utbildningsvägar som motsvarar forutvarande centrala yrkesskolor och år 1972 låg kvar under landstingen har härefter i flera fall successivt övertagits av primärkommunerna. Denna utveckling väntas fortsätta.

Tkr 301

Diagram 37 Kostnader och intäkter per elev och |:] Landstingsanslag landsting vid övrig landstingskommunal Kvinna- Övriga intäkter siøsko/trIbi/dning år 1972, Statsbidrag Tkr

Diagrammet visar en medelbruttokostnad på 13 500 kronor per elev. Lägsta värde för Stockholms läns landsting med 9 600 kronor avsåg utbildning av båtbyggare. Högsta värde for Jönköpings läns landsting på 25 900 kronor avsåg utbildning i transportyrken. l vissa fall är kostnadsangivelsen något osäker då schablonmässig fordelning av vissa kostnader har gjorts. Sådan fördelning har exempelvis gjorts för Värmlands län, där rubricerade utbildning och folkhögskolutbildning bedrivs i samma lokaler vid Kristinehamns praktiska skola.

5.2.9 Sammanfattning

Landstingen svarar i huvudsak för gymnasieskolutbildningen inom vårdområdet samtjordbruks-, trädgårds- och skogsbruksomrâdet. År 1972 omfattade den landstingskommunala gymnasieskolan 20 159 elever varav 67 procent

138 Kostnader och intäkter

föll inom vårdområdet. Bruttokostnaden for verksamheten utgjorde totalt 234 961 200 kronor, varav statsbidragsandelen utgjorde 38,8 procent, övriga intäkter 19,7 procent och landstingens nettokostnad 41,5 procent. Kostnader och intäkter varierade betydligt på de olika utbildningsvägarna och mellan de olika landstingen. 1 undersökningen för år 1972 antecknas vissa redovisningsskillnader. Sålunda sammanfaller ej alltid redovisad statsbidragsintäkt med det aktuella verksamhetsåret. Vidare synes alla på skolverksamheten ankommande kostnader såsom central administration inte vara medtagna. Det bör också noteras att lokalkostnaden som regel är for lågt angiven. Den särskilda de-

taljundersökningen for Östergötlands, Örebro och Västernorrlands län år

1973 kompletterar härvidlag undersökningen for år 1972. Vârdurbildningens genomsnittskostnad per elev utgjorde 7 500 kronor år 1972 och 8 700 kronor år 1973. Kostnaden är jämförelsevis låg beroende på att över 40 procent av utbildningstiden omfattar s k inbyggd utbildning. Under denna tid förläggs utbildningen till vårdinrättningar. De dominerande kostnaderna under inbyggd tid utgörs av personalkostnader för landstingskommunalt reglerade lärartjänster. Särskilt statsbidrag for inbyggd utbildning utgår med 10 800 kronor per klass och läsår. 1 undersökningen beräknades Statsbidraget täcka cirka 30,5 procent av kostnaderna under inbyggd tid i jämförelse med 47,7 procent under teoritid. Undersökningen klargör att vissa specialkurser såsom utbildning av arbetsterapeuter, vissa assistentutbildningar, tandhygienister m. fl. är betydligt mera kostnadskrävande än övriga specialkurser och vårdlinjen. Kostradsvariationerna mellan landstingen beror bl. a. på omfattningen av sådana kostnadskrävande specialkurser. Jordbruks- och trädgârdsurbildningen är särskilt resurskrävande då den är beroende av speciella skolanläggningar med kostnadskrävande undervisningsmaterial och jordbruksmaskiner. Bruttokostnadernas storlek hade stor spridning mellan de olika landstingen. Detta berodde i forsta hand på skoljordbrukens varierande storlek. Medelbruttokostnaden per elevläsår år 1972 var 27 100 kronor varav 8 600 kronor utgjorde kostnader för skoljordtruk. Statsbidraget hade en tämligen jämn nivå med en medelintäkt på 6700 kronor per elevläsår. Skogsbruksutbildningen redovisade år 1972 i de olika landstingen en stor variation av bruttokostnaderna. Detta beror på att utbildningen är ny for landstingen med successiv start fr. o. m. läsåret 1971/72. Vid ny verksamhet tar det viss tid innan de verkliga kostnaderna och intäkterna hinner redovisas. Då kostnadsundersökningen år 1972 icke kan anses representativ har särskilda undersökningar gjorts för år 1973, där detaljutredningen for Östergötlands, Örebro och Västernorrlands län klarast torde utvisa skogsbnksutbildningens kostnader och intäkter. Bruttokostnaderna per elevläsår uppgick i denna till ett medelvärde av 31600 kronor. Statsbidragsintäktsrna utgjorde 15 200 kronor, övriga intäkter 5 100 kronor och landstingets nettokostnad 11300 kronor per elev. Den höga bruttokostnaden är framför allt föranledd av stora kostnader for undervisningsmaterial, drift och underhåll av skogsbruksmaskiner samt transporter av elever till praktikplatser som ofta är utspridda på ett stort geografiskt område. Utbildning vid Ianrhushâllssko/a hade en relativt jämn enhetskostnadsftivå

Kostnader och intäkter 139

i de olika landstingen. Medelbruttokostnaden år 1972 låg på 15 000 kronor per elev varav 6 900 kronor utgjorde statsbidrag, 3 100 kronor övriga intäkter samt 5000 kronor landstingens nettokostnad. har kostnads- och intäktsvariationerna lands- I Föreliggande undersökning emellan i första hand ställts i relation till utbildningskvantiteten i tingen det enskilda landstinget. Låg utbildningskvantitet resulterar som regel i högre bruttokostnad, och nettokostnad. Högre medelvärden redovisas statsbidrag också vid stor omfattning av vissa dyrare specialkurser. Kostnadsvariationerna beror också på redovisningstekniska olikheter. Nämnda skäl har i första hand framstått som avgörande för kostnadsvariationerna mellan landstingen. Av denna anledning har kostnader och intäkter inte ställts i relation till landstingens olika befolkningsmässiga och ggeograñska strukturer m. m. Vissa kostnader kan variera beroende på det enskilda landstingets ambitionsnivå. Som exempel härpå kan nämnas förekomsten av elevhem och inackorderingsavgifternas storlek, formen och omfattningen av fria läromedel. den landstingskommunala Iärarinsatsen, framför allt beroende på vakanssituationen i det enskilda landstinget. samt skoljordbrukens storlek. Dessa exempel med undantag för skoljordbrukstorlek får dock anses ha mindre betydelse för kostnadsvariationerna i jämförelse med de orsaker som närmare analyserats i undersökningen.

sou 1976:10 141

6 till grundskolan Statsbidraget

6.1 Inledning

Redovisningen av statsbidraget till grundskolan gäller läsåren 1970/71-1973/74. För läsåren 1970/71 och 1971/72 omfattar redovisningen en mer ingående analys baserad på ett särskilt enkätmaterial. För läsåret 1972/73 redovisas endast utbetalade statsbidrag och for 1973/74 endast rekvirerade statsbidrag. För 1973/74 hade någon statsbidragsgranskning alltså inte skett av länsskolnämndema vid uppgiftslämnandet. Under 1973 gick utredningen ut med en enkät till samtliga länsskolnämnder angående statsbidraget till grundskolan for de då två senast tillgängliga redovisningsåren. 1970/71 och 1971/72. Undersökningen omfattade de 278 kommuner som skulle komma att finnas den l januari 1974. Av dessa har vid den kommunvisa bearbetningen 29 kommuner inte kunnat tas med i undersökningen på grund dels av att de nya kommunerna i vissa fall bildats genom att de tillförts delar av annan tidigare kommun, dels av att grundskolan inte omfattade samtliga årskurser i kommunen läsåret 1971/72. De kommuner som inte omfattas av den kommunvisa undersökningen och bearbetningen är följande:

Län Kommun Län Kommun

C Håbo P Alingsås Uppsala Trollhättan Osthammar Ulricehamn D Strängnäs R Falköping L Bromölla Habo Hässleholm Hjo Klippan Mullsjö Qsby Iidaholm Angelholm T Orebro Ostra Göinge U Arboga M Bara W Avesta Hörby Y Kramfors Sjöbo Sollefteå Svedala AC Vilhelmina Vellinge

142 Statsbidraget till grundskolan

För samtliga kommuner däremot inhämtades uppgifter om utbetalade statsbidrag enligt kungörelsen om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet (1958:665). om antalet skolledar- och lärartjänster for vilka statsbidrag utgått, vissa uppgifter om skolorganisationen (dvs. antalet elever samt beräknat antal klasser och lärarveckotimmar), uppgifter om nedsättningstimmar och om utbetalat statsbidrag till vissa vikariekostnader. De inhämtade uppgifterna kompletterades for varje kommun, som omfattades av den kommunvisa bearbetningen. med uppgift om tätortsgrad, utvecklingsklass och skattekraftsområde samt med uppgift om invånarantal. För läsåren 1972/73 och 1973/74 har uppgifter om statsbidrag erhållits från skolöverstyrelsens underlagsmaterial for anslagsframställning. Redovisningen i detta kapitel omfattar inte statsbidrag till investeringar utan avser endast statsbidrag till driften av grundskolan. Det är viktigt att konstatera att den här redovisade undersökningen - även om den i omfattningen i det närmaste kan betraktas vara total - är begränsad till vad som på basis av tillgängligt redovisningsmaterial är möjligt att ta fram i fråga om redovisningsdata. Vissa brister i redovisningsmaterialet gör att analyserna och slutsatserna blir i viss utsträckning osäkra. Med nuvarande statliga och kommunala redovisningssystem finns det emellertid inte någon möjlighet att utan omfattande insatser och kompletterande utredningar genomföra en mer fullständig undersökning. Det är också angeläget att betona att denna undersökning är begränsad till att avse statsbidraget till grundskolan, dvs. statens kostnader for grundskolan ifrågavarande undersökningsår. I kapitel 5 har tidigare redovisats kommunernas totala skolkostnader enligt 1972 års bokslut.

6.2 Bidragsformer

6.2. l Driftbidrag

Statsbidraget till grundskolan utgår i huvudsak enligt kungörelsen (1958:665) om statsbidrag till driftkostnader för det allmänna skolväsendet (driftbidragskungörelsen). Bidrag utgår i enlighet med denna kungörelse till följande huvudsakliga ändamål, nämligen a) kostnader för löner till skoldirektör. biträdande skoldirektör, rektor. studierektor samt lärare. b) uppdrags- och tjänstgöringstillägg, avlöningsförstärkning samt vissa andra avtalsenliga lönetillägg till vissa grupper av skolledare och lärare. c) vissa vikariekostnader. d) resurstimmar i vissa fall på grundskolans högstadium samt e) fritt valt arbete.

Srarsbidrager till grundskolan 143

lärarutbildning vid Enligt kungörelsen utgår vidare bidrag till praktisk grundskolan samt till vissa arbetsgivaravgifter. till kostnader enligt a) ovan beräknas efter schablon på Iö- Bidraget nekostnaderna för berörd personal. Som schabloner används begreppen årslönebelopp och bidragsunderlag. Vid beräkhidragsgrundande tjänst. tas hänsyn till antalet i föreskriven ordning inrättade tjänster ningen som skolledare och lärare. Varje tjänst representeras vid bidragsberäkningen av tjänsteinnehavaren. Summan av de bidragsgrundande tjänsternas årslönebelopp för allmänt driftbidrag. Driftutgör bidragsunderlag minskat med en särskild kommunbidraget utgår med bidragsunderlaget andel (enligt i KK 1951:798 med senare ändringar). Denna indelningen för närvarande till i runt tal en procent av det totala bidragsuppgår underlaget. Statsbidrag till skoldirektör och biträdande skoldirektör utgår med 79 procent av bidragsunderlaget. enligt c) ovan utgår bl. a. vid ledighet för Bidrag till vikariekostnader studier under minst 30 dagar i en följd och vid ledighet för sjukdom under helt läsår samt vid ledighet för facklig förtroendeman. Det särskilda statsbidraget till resurstimmar enligt d) ovan utgår för sådana resurstimmar på högstadiet enligt läroplanen i svenska. orienfinska. franska, tyska, ekonomi. konst teringsämnen, slöjd, hemkunskap, och teknik. vilka inte ingår i bidragsgrundande tjänst. Beloppet fastställs schablonmässigt och motsvarar för veckotimme och helt läsår:

BT 18 för svenska, orienteringsämnen. finskat franska och tyska CT 11 för slöjd och hemkunskap CT 14 för ekonomi. konst och teknik Arvodesbeteckningen avser Iöneplan U.

timplan for högstadiet disponeras resurser motsvarande fyra lä- Enligt rarveckotimmar per klass för fritt valt arbete. Bidraget till fritt valt arbete enligt e) ovan utgår således med ett belopp. som för varje klass på högstadiet motsvarar fyra gånger arvodet för veckotimme och helt läsår enligt CT 16 (Iöneplan U). För sådana resurstimmar som ingår i lärares undervisningsskyldighet eller utgör tilläggstimmar beräknas statsbidrag i stället enligt reglerna för lärartjänst. Statsbidraget till fritt valt arbete beräknas alltid, till skillnad från vad som gäller resurstimmarna, enligt ovan angivna schablonbestämmelser. även om handledning i fritt valt arbete ingår i lärartjänst.

6.2.2 Sratsbidrag till speciella anordningar m. m.

För speciella anordningar vid grundskolan gäller särskilda bidragsbestämmelser som komplement till den allmänna driftbidragskungörelsen. De viktigaste är följande.

1 statsbidrag till personell assistens för vissa handikappade elever(KBr 1973-03-23. SÖ 1973-06-15, förordning 1975-04-17)

Bidrag för ändamålet fördelas av skolöverslyrelsen inom en för varje anvisad medelsram mellan kommunerna med utgångspunkt i budgetår

144 Sratsbidraget till grundskolan SOU 1976110

antalet grundskolelever i respektive kommun vid läsårets början. Bidraget utgår för närvarande (1974/75) med 1:60 kronor per elev. 2 Stödundervisning i engelska åt elever i årskurserna 3 och 4 (Ämb skr 1971-04-02, vilken dock inte gäller längre) För stödundervisning får disponeras högst tio undervisningstimmar för varje elev. 3 för handledning Statsbidrag av elever som på grund av mindre forseelse eller olämpligt uppträdande ålagts kvarstannande i skolan (SÖ 1963-09-24). I bidragsunderlaget inräknas vad som utbetalats i timarvode for ifrågavarande handledning. dock högst två undervisningstimmar i veckan per rektorsområde. 4 Bidrag till viss skolpsykologisk verksamhet (provledarverksamhet) (Ämb skr 1972-04-07, 1973-06-29. 1974-06-14). Statsbidrag får av länsskolnämnd till undervisning, beviljas som till följd av nedsättning för provledarverksamhet fullgörs av annan lärare för högst hälften av det sammanlagda antalet veckotimmar varmed nedsättning skett. dock inte om sistnämnda antal understiger sex inom hela kommunen. 5 Bidrag till särskild undervisning av zigenarbarn (Ämb skr 1960-06- 10. KBr 1964-06-29). Bidrag utgår För högst tolv veckotimmar för varje undervisningsgrupp. 6 Bidrag till av vuxna (Ämb utbildning zigenare skr 1973-05-11) Skolöverstyrelsen får disponera medel för undervisning på grundskolnivå av vuxna zigenare avseende kostnader för lärarlöner. av transport elever, viss utrustning av lokaler samt anskaffning av hjälpmedel. 7 Bidrag till stödundervisning åt utländska elever. (KBr 1966-06-16). Bidrag utgår inom ramen För driftbidragskungörelsen För högst sex veckotimmar per undervisningsgrupp. 8 Bidrag till undervisning på grundskolnivå av vuxna som fått ofullständig eller ingen undervisning (KBr 1969-05-29) Bidrag utgår enligt de bestämmelser som enligt skolförordningen gäller för särskild undervisning. 9 Statsbidrag till undervisning i brandförsvar och olycksfallsvård (Ämb skr 1973-03-23. senaste beslut 1975-04-17. SÖ 1972-02-09).

Bidraget fördelas av skolöverstyrelsen inom en för varje budgetår anvisad medelsram. l0 Ersättningar enligt kungörelsen (19622696. 1973:236) om bestridande av vissa kostnader på skolväsendets område.

Statsbidraget till grundskolan 145

Av statsmedel bestrids vissa ersättningar for tjänsteresor enligt allmänna resereglementet och llyttningskostnader för rektor och lärare vid grundskolan.

ll statsbidrag till avgifter till försäkring för tilläggspension (senaste Ämb skr 1974-12-06).

statsbidrag utgick under läsåret 1973/74 med 8.6 procent av kommunens sammanlagda bidragsunderlag enligt 12 och 18 §§ driftbidragskungörelsen 12 Statsbidrag till kostnad För avgift enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift och till kostnad For socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen. statsbidrag utgår För närvarande (1974/75) med sju procent av eljest enligt driftbidragskungörelsen utgående bidrag. Från l975-0l-Ol utgår statsbidrag med tre procent För sjuklörsäkringsavgift. Till grundskolan i vissa kommuner utgår därjämte smärre bidrag För vissa speciella anordningar. Sålunda utgår enligt särskilda .beslut bidrag till kommuner med finskspråkiga barn för anskaffande och utvecklande av speciella hjälpmedel. bidrag till lekskolkurser För finskspråkiga barn, bidrag till utgivning av läromedel på minoritetsspråk, bidrag till lägerskolor för finskspråkiga barn m. m.

till SOU 1976: 10

146 Sratsbidraget grundskolan

Statsbidragens

6.3 omfattning och fördelning

redovisningsåren 1970/71-1973/74. 1973/74 avser rekvirerade belopp. :ljabell 71 Statsbidragets omfattning Ovriga år avser utbetalade belopp

Bidragsändztmål Belopp redovis- Belopp redovis- Differens redoningsåret ningsåret visningsåren 1970/71 1971/72 1971/72-1970/71

Kr Pro- Kr Pro- Kr proccm. cent cent

Enheter

l Årslönebelopp lör skoldirektörer (inkl. avlönings- Förstärkning. kallorts› tillägg) (l8ä) 13 206 776 0.49 15 339 721 0.51 + 2 132 945 +0.02 2Årslönebe10pp För skolledare (rektor. studierektor) (ös 2 mom a) 142 441 639 5.25 147 137 702 4.92 + 4 696 063 -033 3 Årslönebelopp För lärare (5 § 2 mom b 3 mom utom punkt 4) 2 345 969 511 2 540 323 402 + 194 353 891 för samord-

4Årdslönebelopp

L

na s ia undervisnin . 88-04 l m

stödulneâervisning. särskgild 89-14

undervisning (11 §) 72 119 498 J 91 201 589 1 + 19 082 091 5 Tjänstgöringstillägg vid särskild undervisning (ll § c) 1 201 471 0.04 l 253 402 0.04 + 51 931 :000 6 Vissa vikariekostnader (12 § 2 mom) 50 083 245 1.85 56 378 657 1.89 + 6 295 412 +0.04 7 Tjänstgöringstillägg a) kallorts- och ñnskspråkstillägg (12 § 3 mom a) 8 069 037 0.30 8 811 736 0.29 + 742 699 43.01 b) handledning av elever (12 § 3 mom b) 883 188 0.03 1 094 563 0.04 + 211 375 +0.0l C) uppdragstillägg till 9 050 451 0.33 12 422 007 0.42 + 3 371 556 +009 tillsynslärare d) dzo till huvudlärare (12 s 3 mom c) 34 193 047 1.26 48 225 557 1.61 + 14 032 510 +0.35 e) ztvlöningslörstärkning För skolledare vid F0D 392 209 293 513 0.01 - 98 696 i0.00 (12 § 3 mom d) 0.01 1) vissa tillägg till elevhemslöreståndare (12 § 3 mom e) 104 810 0.00 140 995 0.01 + 36 185 +0.0l 8 Resurstimmar - ej ingående i bidragsgrundande tjänst (12§4mom) 7 631 096 0.28 11 193 826 0.37 + 3 562 730 +0.09 * 9 Fritt valt arbete (12 s 5 mom) 23 400 330 0.86 50 441 705 1.69 + 27 041 375 +083 10 Lön till lärare vid HPDsägning 112 ä 6 mom) 23 166 0.00 56 100 0.00 + 32 934 i0.00

16 statsbidrag till allmän arbetsgivaravgift. social-

“Talen avser Förändrad andel av totalt bidragsunderlag.

SOU 1976110 till 147

Statsbidraget grundskolan

Belopp redovis- Differens redo- Belopp redovis- Differens redoningsårel visningsåren ningsåret visningsåren 1972/73 1972/73-1971/72 1973/74 1973/744972/73 Kr Pro- Kr Procent- Kr Pro- Kr procent. Cent enheter cent enheter

16 519 134 0,52 + l 179 413 +0,0] 18 400 533 0,54 + 1 881 399 +0,02

2 951 746 362 92,44 +173 083 669 -0.52 3 215 858 340 93.68 +264 111 978 +1,24

2 225 647 0,07 + 972 245 +0,03 2 226 417 0,07 + 770 i0.00 56 927 002 1,78 + 548 345 -0,l1 56 234 846 1.64 - 692 156 -0,14

9 502 772 0,30 + 691 036 +0,0] 10 536 127 0.30 + 1 033 355 iODO 1 189 257 0,04 + 94 694 1:000 1 307 495 0,04 + 118 238 20,00 60 589 679 1,90 - 57 885 65 982 013 1,92 + 5 392 334 -0,l3 +0.02

690 144 0,02 + 396 631 240 847 0,01 - 449 297 i0,00 +0,0! 186 202 0,01 + 45 207 i0,00 206 925 0,01 + 20 723 i0,00 12 766 717 0,40 + I 572 891 +0.03 ll 399 450 0,03 - l 367 267 i0,00 77 042 611 2,41 + 26 600 906 +0,72 79 514 134 2,31 + 2 471 523 -0,10

148 Statsbidraget till grundskolan sou 1976:10

Av tabell 71 framgår dels hur stort statsbidrag som utbetalats för grundskolan redovisningsåren 1970/71-1972/73, dels hur mycket kommunerna har rekvirerat i statsbidrag för redovisningsåret 1973/74. dels hur dessa bidrag fördelade sig på de bidragsändamål som anges i driftbidragskungörelsen. På rad 12 i tabellen anges bidragsunderlaget för redovisningsåren. Bidragsunderlaget minskat med kommunandelen (rad 13) motsvarar det bidrag som utbetalats, for redovisningsåret 1973/74 vad som beräknas komma att utbetalas. Härutöver har speciella bidrag till ATP-ztvgifter och allmän arbetsgivaravgift samt från redovisningsåret 1972/73 även avgift till socialförsäkringsavgift for folkpensionering utbetalats. För att beräkna de totala kostnaderna for staten har tabellen kompletterats med for staten gällande lönekostnadspålägg. Pålägget beräknas motsvara kostnader for bl. a. lärares och skolledares tjänstepensionering. Med den konstruktion grundskolbidraget har är det naturligt att årslönebeloppet för skolledare och biträdande skolledare (rad 2) samt lärare (rad 3 och 4) svarar för merparten av bidragsunderlaget. Som framgår av tabellen svarade dessa årslönebelopp respektive redovisningsår för foljande andelar av bidragsunderlaget: 1970/71 94,39 procent, 1971 /72 92,96 procent, 1972/73 92,44 procent, 1973/74 93,68 procent.

Årslönebeloppet for samordnad specialundervisning, stödundervisning

och särskild undervisning har inte särskilts på ett enhetligt sätt i rekvisitionsmaterialet varfor detta belopp måste behandlas tillsammans med årslönebeloppet for lärare. De andelar av bidragsunderlaget som anges i tabellen avser riksgenomsnittet. Om man ser på uppgifterna för de enskilda länen finner man avvikelser från riksgenomsnittet. Det kan med tanke på att årslönebeloppet for lärarna utgör den största delen av bidragsunderlaget vara av intresse att se något på hur detta årslönebelopp varierade länen emellan. Den andel av bidragsunderlaget årslönebeloppen for lärarna (rad 3 och 4) utgjorde varierade mellan 89,60 procent och 83,21 procent redovisningsåret 1971/72. Blekinge län svarade för den högsta andelen och Norrbottens län för den lägsta. Detta beror främst på att bl. a. Norrbottens län erhåller statsbidrag for utbetalade kallorts- och linskspråktillägg. Detta statsbidrag motsvarade i Norrbottens län redovisningsåret 1971/72 4,94 procent av bidragsunderlaget. Beaktas detta är skillnaden mellan länen inte anmärkningsvärd. Undersökning har gjorts om den relativa fördelningen på olika bidragsändamål i övrigt. Det har därvid visat sig att det endast beträffande vissa vikariekostnader förelåg någon större skillnad mellan de olika länen. Redovisningsåret 1971/72 varierade den relativa andelen av bidragsunderlaget för vissa vikariekostnader mellan 0,99 procent och 3.01 procent. För 1972/73 var motsvarande variation 0,98 procent respektive 2,89 procent. Som tidigare konstaterats utgjorde årslönebeloppen for skolledare, biträdande skolledare och lärare redovisningsåren 1970/71-1973/74 mel-

sou 1976:10 till 149

Statsbidraget grundskolan

lan 92,44 och 94,39 procent av statsbidragsunderlaget. Övriga bidragsän-

damål svarade alltså endast för mellan sex och åtta procent av det totala bidragsunderlaget. Även merparten av detta utgjorde statsbidrag till olika ersättningar till skolledare- och lärarpersonal. Statsbidraget till annan personal än lärare eller till andra ändamål än personal torde inte motsvara en större andel än omkring en procent av det totala bidragsunderlaget i landet.

Ökningen i bidragsunderlaget från redovisningsåret 1970/71 till

1971/72 motsvarade 10,2 procent. Mellan 1971/72 och 1972/73 var ökningen 6,8 procent och mellan 1972/73 och 1973/74 kan ökningen beräknas till 8,6 procent. En del av ökningen för de olika redovisningsåren kan förklaras av följande beräknade förändringar i lönenivån, nämligen El mellan 1970/71 och 1971/72 med +4,5 procent, El mellan 1971/72 och 1972/73 med +5,3 procent samt EI mellan 1972/73 och 1973/74 med +8,1 procent.

En ytterligare förklaring av ökningen är den fortsatta uppbyggnaden av grundskolans högstadium. 1 och med 1972/73 var 1969 års läroplan införd i alla årskurser. De förändringar av de olika bidragsändamålens andel av bidragsunderlaget som redovisas i tabellen får anses vara marginella med undantag för fritt valt arbete, som i det närmaste fördubblat sin andel från 1970/71 till 1971/72. Fritt valt arbete svarade för den största ökningen i procentenheter också mellan 1971/72 och 1972/73. Detta sammanhänger med det successiva införandet av den nya läroplanen, som för högstadiets del omfattade årskurserna 7 och 8 redovisningsåret 1971/72 och årskurserna 7, 8 och 9 redovisningsåret 1972/73. Slutligen må framhållas att kommunandelen (rad 13) redovisningsåret 1970/71 uppgick till 1,13 procent, 1971,72 till 1,07 procent, 1972/73 till 1,01 procent och 1973/74 beräknas till 0,99 procent av det totala bidragsunderlaget (rad 12). Vid sidan om driftbidragskungörelsen utgår statsbidrag för speciella anordningar vid grundskolan enligt särskilda För bidragsbestämmelser. dessa har tidigare under avsnitt 6.2.2. Av tabell redogjorts 72 framgår för redovisningsåren 1971/72 och 1972/73 utbetalade statsbidrag och för 1973/74 beräknade statsbidrag enligt vissa sådana bestämmelser.

150 till Statsbidraget grundskolan Tabell 72 statsbidrag till grundskolan enligt speciella bestämmelser.

Nr Bestämmelse Utbetalade statsbidrag Beråiknade j?? statsbidrag 1971/72 1972/73 1973/74 kronor kronor kronor

l Statsbidrag till personell assistans För vissa handikappade elever 1 817 575 l 855 652 l 900 000 2 Statsbidrag till undervisning i brandlörsvar och olycksfallsvârd 454 560 396 109 464 000 3 Ersättning enligt kungörelsen (19621696, 1973:236) om bestridande av vissa kostnader på skolväsendets område 3 522 133 3 651 178 3 962 000 Summa 5 794 268 5 902 939 6 326 000

De i tabellen redovisade statsbidragen motsvarade endast 0.18 procent av det totala statsbidraget till grundskolan redovisningsåret 1971/72 enligt driftbidragskungörelsen inklusive statsbidrag till ATP-avgift och allmän arbetsgivaravgift. För redovisningsåren 1972/73 och 1973/74 var motsvarande procenttal 0,16.

6.4 Bidragsändamål m. m.

6.4.1 Allmänt

Den uppdelning av statsbidraget på olika bidragsändamål som gjorts i Föregående avsnitt och som helt baserats på befintligt rekvisitions- och redovisningsmaterial hos länsskolnämnderna ger emellertid inte den fullständiga bild av statsbidragets fördelning på olika skoländamål som hade varit önskvärd som underlag för den fortsatta analysen och det kommande konstruktionsarbetet. Det är således inte möjligt att på basis av Föreliggande material utan omfattande kompletterande undersökningar och beräkningar visa hur statsbidraget Fördelar sig på grundskolans olika stadier, vare sig totalt eller relaterat till skilda enheter. Det är inte heller möjligt att beräkna den betydande statliga resurstilldelningen till specialundervisningen annat än på teoretisk, generell nivå. Den särredovisning som gjorts i rekvisitionsmaterialet vad gäller exempelvis den samordnade specialundervisningen m. m. (rad 4 tabell 71) är som tidigare nämnts oenhetlig och ofullständig.

6.4.2 Bidragsgrundande vänster

Driftbidragskungörelsen bygger i huvudsak på att det allmänna driftbidraget beräknas med hänsyn till antalet inrättade tjänster som rektor. studierektor och lärare. För tjänster som skoldirektör och biträdande skoldirektör gäller särskilda bestämmelser. Bidragsgrundande tjänster är antingen hela tjänster eller deltjänster. Till hela tjänster hänförs huvud-

Statsbidraget till grundskolan 151

sakligen tjänst som rektor och studierektor samt lärartjänst, som är Förenad med full tjänstgöring och som innehas eller uppehålls av ordinarie,

extra ordinarie eller extra lärare. Övriga tjänster liksom tilläggstimmar

utgör deltjänster. Varje veckotimme räknas som en trettiondedel av hel tjänst.

Tabell 73 Bidragsgrundande tjänster uttryckta i hela tjänster för vilka statsbidrag utgått enligt kungörelsen 1968:665

Resursslag 1970/71 1971/72 Differens redo- Procent i Procent i visningsåren län med län med 1971/72-1970/71 högsta pro- lägsta procentandel cent-andel Antal Procent Antal Procent Antal Procent- 1971/72 1971/72 enheter

Hela (fönster Skoldirektörer 167 181 + 14 - 0,39 0,l6 0,3 0,3 Rektorer och studierektorer 2 243 3,3 2 223 3,1 - 20 -0,2 4,31 2,69 t Lärare 54 948 80.9 56 443 79,6 +1 495 -1,3 85.97 70.74

Deluänslel Lärare 9 864 14,5 10 778 15,2 + 914 +0,7 23.70 8,66 Resurstimmar (ej ingående i bidragsgrundande tjänst) 144 0,2 193 0.3 + 49 +0,1 0.54 0 Fritt valt arbete 542 0,8 1 105 1,5 + 563 +0,7 1,91 67 908 100 70 923 100 +3 015 - - - Summa tjänster

Tabellen visar att lärarna svarade För cirka 95 procent av de bidrags-

grundande tjänsterna. Andelen annan pesonal än lärare och skolledare

torde utgöra mindre än en procent. Variationerna mellan kommunerna var störst i vad avser hela tjänster och deltjänster som lärare. Andelen lärartjänster totalt, dvs. både hela tjänster och deltjänster, uppgick i genomsnitt i riket till 94,76 procent redovisningsåret 1971/72. Lägsta värde i länen var samma år 93,66 procent och högsta värde 95,35 procent. Variationerna i fråga om andelen lärartjänster var obetydligt större än Variationerna i fråga om skolledarresurserna. Tabellen visar också att skolorganisationens ökning i landet mellan redovisningsåren 1970/71 och 1971/72 motsvarade 3015 hela tjänster eller 4,44 procent.

152 Starsbidraget till grundskolan

6.4.3 Specialundervisningens organisation m. m.

I departementspromemorian Statligt driftbidrag till skolväsendet konstaterades att specialundervisningen, uttryckt i en procentandel av antalet vanliga klasser, var en starkt bidragande orsak till statsbidragsvariationerna. Det bör dock erinras om att vid tidpunkten för departementsundersökningen var specialundervisningens volym inte reglerad. Så var heller inte fallet under hela den nu aktuella undersökningsperioden. Från och med 1972-01-01 gäller att omfattningen av specialundervisningen inom en kommun i normala fall inte får överstiga 0,3 veckotimmar per elev (SÖ 1971-09-13).

Tabell 74 Klasser, lârarveckotimmar och andel specialundervisning redovisningsåren 1970/71 och 1971/72 Organisationsvariant 1970/71 1971/72 Dilierens redovisningsåren 1971/72- 1970/71

Klasser

Lärarveckorimmar

därav samordnad specialundervisning 131 691 164 698 +33 007

resurstimmar (ej ingående i Iärartjänst) 4 156 5 548 + l 392 fritt valt arbete 16 335 33 380 +17 045

Skolöverstyrelsen har i Specialinformation 1974:15 redovisat den regionala omfattningen av specialundervisningen höstterminerna 1971-1974. Man har därvid undersökt specialundervisningens omfattning i s. k. specialtäthetstal, vilket innebär att antalet lärarveckotimmar specialundervisning divideras med hundratalet grundskolelever.

SOU 1976210 Statsbidrager till grundskolan 153 Tabell 75 Specialtäthetstal länsvis 1971-1974 (Lånen är rangordnande efter 1971 års värden)

Av tabellen framgår att specialundervisningens omfattning blir mer och mer enhetlig. Specialundervisningen synes därför fortsättningsvis inte komma att påverka statsbidragsvariationen kommunerna emellan i den utsträckning som tidigare skett.

6.4.4 Vikariekosmader Enligt l2§ 2 mom driftbidragskungörelsen utgår i vissa speciella fall statsbidrag till vikariekostnader. 1 de fall rektor. studierektor eller lärare varit tjänstledig for sjukdom eller liknande omständighet ett helt läsår utgår statsbidrag for kommunens merkostnader for vikarie. Motsvarande gäller om nämnda befattningshavare varit tjänstledig for studier eller offentligt uppdrag med högst B-avdrag på lönen under minst 30 dagar i följd eller varit tjänstledig för uppdrag som ledamot av riksdagen eller kyrkomötet eller som riksdagens revisor. Fr. o. m. redovisningsåret 1972/73 utgår statsbidrag också for vikariekostnad om rektor, studierektor eller lärare åtnjutit tjänstledighet enligt kungörelsen (1972:448) om fackliga förtroendemän hos statsmyndigheter mfl. Kostnader för vikarier for skolledare och lärare i övriga fall bestrids helt av kommunerna. Som framgår av tabell 71 (rad 6) svarar statsbidraget för vikariekostnader för mindre än två procent av det totala bidragsunderlaget. Re-

154 SOU 1976210 Statsbidraget till grundskolan

dovisningsåret 1971/72 uppgick statsbidraget till cirka 56 Mkr. Variationerna mellan länen var i regel stora. 1971/72 var högsta andelen 3.01 procent och lägsta andelen 0,99 procent.

Tabell 76 statsbidrag till kostnader för vikarier fördelat på tjänstledighetsorsaker redovisningsåret 1971/72

Tjänstledighetsorsak Antal Stutsbidrztg Andel av statsbidraget till befatt- l OOO-tal vikariekostnztder (procent) nings- kronor hdvare Riket Hogsta Lagsta värde värde i länen i länen

Tabell 76 visar statsbidragets fördelning på olika tjänstledighetsorsaker samt variationerna mellan länen. Den visar att merparten - över 90 procent - av statsbidraget täcker kostnader for skolledares. biträdande skolledares och lärares vidareutbildning och andra studier. Någon entydig förklaring till variationerna mellan olika län och enskilda kommuner torde inte finnas. Statsbidraget kan inte relateras till någon faktor av undervisningsorganisatorisk art. Allt talar således för att statsbidragsvariationema mellan olika kommuner och även i samma kommun mellan olika redovisningsår mer är relaterade till personaluppsättningen eller är slumpvisa än de sammanhänger med faktorer av t. ex. befolkningsmässig eller geografisk karaktär. Man kan naturligtvis förmoda att kommuner med närliggande möjligheter till högskolor och andra liknande utbildningsinstitutioner har en större andel befattningshavare som åtnjuter tjänstledighet for studier än kommuner som har sämre sådana förutsättningar. l sammanhanget bör också framhållas att statsbidragssystemets utformning i denna del tillsammans med bestämmelseri löneavtal och liknande utgör ett slags stimulansinstrument när det gäller skolledares och lärares vidareutbildning speciellt i det fall utbildningen är inriktad mot de områden där personalbrist föreligger. Systemet fungerar vidare som ett kostnadsreglerande instrument i de fall tvingande omständigheter kräver att viss personal genomgår kompletterings- eller annan vidareutbildning. Detta har t.ex. varit aktuellt i samband med införandet av 1969 års läroplan for grundskolan.

6.4.5 Nedsätrning av undervisningsskyldighet Skolledare och lärare kan i vissa fall få sin undervisningsskyldighet ned» satt med varierande antal veckotimmar for olika ändamål. Oftast utgår också statsbidrag for sådana nedsättningar; i vissa fall grundat på skolstyrelsens organisationsbeslut. i andra fall efter länsskolnämndens medgivande.

Starsbidrager till grundskolan 155

Tabell 77 Antal nedsättningstimmar för samtliga län för vilka statsbidrag utgått redovisningsåret 1971/72 fördelat efter nedsättningsanledningar. (Totalt och i procent av totala antalet nedsättningstimmar.)

Nedsiitining (tillgodoräkning) enligt Antal berörda Antal bestämmelser i skolforord- lärare veckotimmar följande ningen Totalt l pro- Totalt | procent av cent av samtliga samtliga

Lärare I. 2

Lärare 2 15:25 p 4 (tidsödande resor) 45 1.30 59 0.30

Lärare 3 och 4 15:23. 2 st (specialundervisning) 293 8.44 896 4.58 15:26 p 4 (konsulent i dzo) 3 0.09 13 0.07

Lärare [-4 l5z24lassistent inom PBU) 18 0.52 136 0.69

Lärare 4 15:27 p 2 (kontaktarbete) 90 2.59 404 2,06

Lärare 5-15, 21 15:28.l st p 4 (kontaktarbete) 35 1.01 84 0.43 15:28. 1 st p 9(konsu1ent i övningsämne) 33 0.95 320 1.63

Lärare I6-l9 15:37. l st p 5 (kontaktarbete) 801 23.08 12 152 62.09

Biträdande skolledare 12:21 (tillsynslärare) 1 382 39.82 3 858 19.71 Totalt 3 471 100 19 572 100

Tabell 77 visar omfattningen av antalet nedsättningstimmar i landet redovisningsåret 1971/72. Uppgifterna i tabellen omfattar endast de nedsättningar som regleras i skolforordningen. Härutöver kan lärare beviljas nedsättning av undervisningsskyldigheten genom bestämmelser i gällande löneavtal. Även till dessa nedsättningstimmar utgår statsbidrag. Det totala antalet Iärarveckotimmar för vilka statsbidrag for olika nedutgår utgjorde 1971/72 19 572 vilket motsvarar cirka sättningsändamâl 650 lärartjänster. l genomsnitt i riket svarade nedsättningstimmarna for Cirka en procent av den totala undervisningsvolymen. Variationerna mellan länen var relativt stora.

6.4.6 Praktisk lärarutbildning m. m.

Enligt l §driftbidragskungörelsen utgår statsbidrag till kommunens kostnader for praktisk lärarutbildning vid grundskolan. Det är naturligt att den praktiska lärarutbildningen, dess omfattning i och varierande förläggning till olika kommuner påverkar statsbidrags-

156 Statsbidraget till grundskolan

utfallet olika i landets kommuner. Motsvarande gäller Förekomsten av annan inom lärarutbildning grundskolans ram. Det gäller här speciellt Förekomsten av de särskilda ordinarie lärartjänsterna vid försöks- och demonstrationsskolorna och vissa handledartjänster. Dessa tjänster har en högre lönesättning och en lägre undervisningsskyldighet än vad som gäller för motsvarande lärare vid grundskolan. Genom en särskild enkät till lårarhögskolorna undersöktes antalet lärartjänster vid forsöks- och demonstrationsskolor samt antalet praktiklärartjänster vid grundskolan redovisningsåret 1971/72. På basis av detta material gjordes sedan en uppskattning av hur stora merkostnaderna statsbidragsmässigt var på grund av denna organisation. För riket i sin helhet beräknas merkostnaderna - exklusive lönekostnadspåslag och sociala kostnader - till

l) för särskilda ordinarie lärartjänster vid forsöks- och demonstrationsskolor 9 200 000 kronor 2) for handledare med långtids- “ förordnanden 5 000 000 3) för praktiklärare 30 800000” “ Summa 45 000 000

Variationerna i statsbidragsutfallet var betydande på grund av fördelningen av tjänster for praktisk lärarutbildning och lärarutbildning i övrigt på olika kommuner. Betydelsen av dessa variationer har dock från och med läsåret 1974/75 minskat genom den nya ordningen for praktisk lärarutbildning. Praktiklärarna lörordnas inte längre på kommunala lärartjänster och avlönas inte heller av kommunerna. Fortsättningsvis kvarstår dock tjänster vid försöks- och demonstrationsskolorna samt långtidsförordnade handledare. Fr. o. m. läsåret 1974/75 tillkommer kostnader för nedsättning av undervisningsskyldighet för skolledare vid skolor där lärarkandidater fullgör praktik. Dessa kostnader är dock mindre än avlöningen till lärarkandidaterna.

6.5 m.

Handläggningsordning m.

Allmänt driftbidrag avseende grundskolan rekvireras av Skolstyrelsen för varje redovisningsår före den l september näst efter redovisningsåret. Efter granskning och utbetalningsbesked från länsskolnämnden utbetalas bidraget av länsstyrelsen. Förskott utgår utan rekvisition i början av juli, oktober och januari med respektive 30, 25 och 20 procent av det belopp kommunen uppburit i förskott föregående år. l början av april utgår ett belopp motsvarande skillnaden mellan 90 procent av statsbidraget for föregående år och summan av de tre tidigare forskotten. Före den l april skall länsskolnämnden tillställa riksrevisionsverket en kopia av varje statsbidragsrekvisition. Kommunen är skyldig att tillhandahålla det verilikationsmaterial som i övrigt erfordras för granskning och revision. Statsbidrag till ATP-avgift, till allmän arbetsgivaravgift och till socialförsäkringsavgift till folkpensioneringen utbetalas av länsstyrelsen

Statsbidragct till grundskolan 157

utan rekvisition. statsbidrag till rese- och flyttningskostnader utbetalas av länsstyrelsen efter rekvisition.

6.6 Bearbetning av statsbidraget till grundskolan

redovisningsåren 1970/71 och 1971/72

6.6.1 M etodbeskrivning Materialet från de 249 kommuner som omfattades av den kommunvisa bearbetningen har analyserats på följande sätt. En undersökning har gjorts av hur statsbidraget per elev, statsbidraget per lärarveckotimme. statsbidraget per tjänst. statsbidraget per invånare, vikariekostnaden per elev. totala antalet lärarveckotimmar per elev samt klasstorleken inklusive specialklasser varierade i kommuner med olika tätortsgrad. utvecklingsklass. invånarantal och elevantal. Med tätortsgrad avses andelen av befolkningen i en kommun som bor i tätort enligt statistiska centralbyråns definition. Med tätort avses hussamlingar med minst 200 invånare. såvida avståndet mellan husen normalt inte överstiger 200 meter. Våra beräkningar baseras på 1970 års värden. Med utveck/ingsklass avses for redovisningsåret 1971/72 befolkningsforändringen mellan den 31 december 1966 och den 31 december 1971 och för redovisningsåret 1970/71 befolkningsforändringen mellan den 31 december 1965 och den 31 december 1970. l departementspromemorian Statligt driftbidrag till skolväsendet redovisas en undersökning avseende driftbidraget till grundskolan. vilken grundades på uppgifter for lll kommunblock avseende läsåret 1968/69 och 1969/70. Syftet med den undersökningen var att ge en överblick över i vilken utsträckning statsbidraget omräknat till statsbidrag per elev i allmänhet har samband med olika befolkningsmässiga. ekonomiskt strukturella eller skolorganisatoriska faktorer i kommunerna. Pâ grundval av de erfarenheter som redovisades i departementspromemorian har vår analys begränsats till att belysa sambandet mellan olika enhetsbidrag och tätortsgrad. utvecklingsklass, invånarantal och elevantal. Enligt departementets utredning kunde faktorer som antal invånare per kmz. skattekraft i procent av medelskattekraften och elevernas andel av totalbefolkningen ses som sekundära faktorer som inte direkt påverkar undervisningens organisation eller bidraget per elev. De har därför inte medtagits i denna undersökning. För att få en belysning på vilket sätt lönekostnadsspridningen mellan kommunerna sammanhänger med bl. a. läraruppsättning och lönesättning har även statsbidrag per tjänst undersökts. Delvis av motsvarande anledning men också på grund av vissa forslag som framkom vid remissbehandlingen av ovannämnda departementspromemoria har statsbidraget också omräknats till statsbidrag per läraiveckotimme. 1 diskussionerna kring statens bidragsgivning till kommunerna har tanken att knyta statsbidragen till antalet invånare i respektive kommun

i

158 Statsbidraget till grundskolan

väckts i olika sammanhang. Detta är den främsta anledningen till att statsbidraget till grundskolan omräknats också till statsbidrag per invånare och därefter bearbetats. För att belysa lärartätheten i olika kommuner och dess betydelse for statsbidragets storlek har antalet läraiveckorimmai per elev for hela grundskolan och for varje stadium för sig beräknats och undersökts. För att på motsvarande sätt belysa statsbidraget i relation till skolorganisationen har klasssrorleken inklusive specialklasser i hela grundskolan och stadievis analyserats. För att görajämförelser av utbetalat statsbidrag länen och kommunerna emellan så rättvisande som möjligt har utbetalade statsbidrag omräknats till ortsgrupp 4. Vidare har i förekommande fall statsbidrag for kallortstillägg och finskspråktillägg räknats bort. Enkätuppgifterna har i huvudsak kunnat lämnas på grundval av hos länsskolnämnderna eller i vissa fall hos kommunerna tillgängligt redovisnings- och rekvisitionsmateriel, men undervisningsorganisationen uttryckt i antalet lärarveckotimmar har i vissa fall fått uppskattas av uppgiftslämnarna. För grundskolans högstadium är uppgifterna dock säkrare då organisationen fastställs på basis av en särskild organisationsplan, som särredovisar antalet lärarveckotimmar. För låg- och mellanstadierna har undervisningsvolymen uttryckt i antal lärarveckotimmar beräknats på basis av fastställd klassorganisation samt på bl. a. läroplanens bestämmelser om antalet lärarveckotimmar. Uppgifter som i det följande lämnas om statsbidrag per lärarveckotimme och antalet lärarveckotimmar per elev bör därför behandlas med viss reservation speciellt vad gäller olika ytterlighetsvärden.

6.6.2 Enkätresultat Av tabell 78 framgår hur stort statsbidrag som i genomsnitt utgått per elev, lärarveckotimme, tjänst och invånare för redovisningsåren 1970/71 och 1971/72. För var och en av dessa enheter anges utöver genomsnitt för riket. högsta genomsnitt för länen, högsta värde för kommun. medianvärde för riket samt lägsta genomsnitt for länen och lägsta värde for kommun. För redovisningsåren 1972/73 och 1973/74 redovisas statsbidrag i genomsnitt per elev för riket samt högsta och lägsta genomsnitt for länen. 1 bilaga 5 redovisas länsvis statsbidraget per elev for redovisningsåren 1972/73 (utbetalade belopp) och 1973/74 (rekvirerade belopp). Andra uppgifter för de två senaste redovisningsåren går inte att få fram av skolöverstyrelsens underlagsmaterial for anslagsframställning. Tabell 79 redovisar antalet lärarveckotimmar per elev och klasstorlek inklusive specialklasser per stadium och totalt.

Statsbidraget till grundskolan 159

Tabell 78 Utbetalat statsbidrag omräknat per elev, Iärarveckotimme, tjänst och in-

vånare

statsbidrag per

elev Iärar- tjänst invå-

vecko- nare

timme

Genomsnitt for riket 2 799 1451 39 174 330 Redogis- För länen 2 588 1 312 38 242 296 Lägsta genomsnitt

?än 5137131 / 2 287 1 217 34 501 252

Lägsta värde for kommun Medianvärde för riket 2 821 1 433 38 846 346 för länen 3 154 1 581 40 402 445 Högsta genomsnitt Högsta värde för kommun 3 917 1 747 42 148 661

Genomsnitt for riket 3 013 l 535 41 339 362 Redovig. Lägsta genomsnitt För länen 2 802 1 353 40 341 326 ningsåret 1971/72 2 560 l 327 38 630 266 Lägsta värde För kommun Medianvärde För riket 3 030 l 530 41 208 380 for länen 3 406 I 649 42 898 473 Högsta genomsnitt 4 392 1 761 46 834 703 Högsta värde för kommun

Föränd- Genomsnitt För riket +214 + 84 +2 165 +32 för länen +214 + 41 +2 099 +30 ringar 1971/72- Lägsta genomsnitt +273 + 110 +4 129 +14 1970/71 Lägsta värde för kommun Medianvärde för riket + 209 + 97 +2 362 +34 För länen + 252 i 63 +2 496 +28 Högsta genomsnitt + 475 + 14 +4 635 +42 Högsta värde for kommun

Redovis- Genomsnitt för riket 3 211

ningsäret Lägsta genomsnitt För länen 3 009

1972/73 Högsta genomsnitt för länen 3 769

5975119 Genomsnitt för riket +198 + 194

Lägsta genomsnitt För länen

3_ Hogsta genomsnitt for lanen +346

1971/72

Genomsnitt För riket 3 445

RAedOViS-

Ingsårel Lägsta genomsnitt For länen 3 300 1973/74 Högsta genomsnitt För länen 4 125

F d- Genomsnitt för riket + 234

råä?

Lägsta genomsnitt för länen +107 1973/74_ Högsta genomsnitt för länen +387 1972/73

160 Starsbidraget till grundskolan

Tabell 79 Antal Iärarveckotimmar per elev och klasstorlek inklusive specialklasser per stadium och totalt

Antal lärarveckotimmar per elev Klasstorlek inkl specialklasser

L M H Totalt L M H Totalt

Redovis- Genomsnitt för riket 1,76 2,00 2,04 1,93 19,91 21,69 24,31 21,82 ningsåret Lägsta genomsnitt för länen 1,53 1,77 1.65 1,68 17,84 17,48 22,04 19,65 1970/71 Lägsta värde i kommun 1,24 1.52 1,54 1,53 12,40 11,36 18,19 14.37 Medianvärde för riket 1,75 2,03 2.06 1,95 19,59 21,00 24,32 21,30 Högsta genomsnitt för länen 1,99 2,38 2.47 2,19 21,70 23,98 26,10 23,32 Högsta värde för kommun 2,69 3.19 3,00 2,70 26,19 27,41 29,69 26.12 Redovis- Genomsnitt för riket 1,77 2,01 2,12 1.96 20,09 21,82 24,19 21,87 ningsâret Lägsta genomsnitt för länen 1,57 1,83 1,71 1,74 18,17 17,89 22,14 19,59 1971/72 Lägsta värde för kommun 1,25 1,49 1,56 1,63 17,32 11,83 14,05 14,44 Medianvärde for riket 1,77 2,07 2,14 1,99 19,77 21,28 24,25 21,35 Högsta genomsnitt för länen 2,00 2,39 2,84 2.28 21,63 23.98 26,15 23,67 Högsta värde för kommun 2,81 3,09 3,47 2,90 24,81 26,95 27,31 25,22

Förändringar Genomsnitt för riket +0,0] +0,0l +0.08 +0,03 +O,18 +O,l3 -,l2 +0,05 1971/72- Lägsta genomsnitt för länen +0.04 +0,06 +0.06 +0,06 +0,33 +0,4! +0.l0 -0,06 1970/71 Lägsta värde för kommun +0,01 +0,03 +0,02 +0,10 -0 57 +2,69 -0.87 +0.07

Medianvärde för riket +0,02 +0,04 +0,08 +0,04 +0:18 +0,28 -0.07 +0,05

Högsta genomsnitt för länen +0,0] +0,01 +0,37 +0,09 -0.07 +0,05 +0,35 Högsta värde för kommun +0.12 -0,10 +O,47 +020 -l,38 -0,46 -2.38 -0,90

L :lågstadiet M = mellanstadiet H = högstadiet l bilaga 6 redovisas kommunvis avseende uppgifter statsbidragen redovisningsåret 1971/72. Sammanställningen avser samtliga undersökta 249 kommuner. På grund av underlagsmaterialets redovisning av bB-klasser är medelvärden för klasstorlek för riket samt för vissa kommuner vad gäller lågstadiet för högt (omkring 0.25 enheter) och för mellanstadiet för lågt (omkring 0,20 enheter).

6.6.2.1 Statsbidrag per elev

Som framgår av tabell 78 motsvarade det statsbidrag som utbetalades redovisningsåret 1970/71 i genomsnitt 2799 kronor per elev. För redovisningsåret 1971/72 var det genomsnittliga bidraget per elev 3013 kronor, vilket innebär en ökning med 214 kronor eller med 7,6 procent. Statsbidraget per elev 1972/73 var 3 211 kronor, en ökning från 1971/72 med 198 kronor eller med 6,6 procent. För 1973/74 kan det genomsnittliga statsbidraget per elev beräknas till 3 445 kronor. Detta innebär en ökning

från föregående redovisningsår med 234 kronor. Ökningen mellan de

förstnämnda redovisningsåren var av ungefär samma i storleksordning samtliga län. Däremot var förändringarna i fråga om de lägsta och högsta

värdena i kommunerna mer oenhetliga. Ökningen mellan 1971/72 och

1972/73 samt mellan 1972/73 och 1973/74 var även i viss utsträckning oenhetlig mellan länen.

Ökningen av statsbidragen mellan de olika redovisningsâren kan till

en del förklaras av förändringar i lönenivån. Härtill kommer fortlöpande förändringar i lärarnas löneklassplacering, forändringari läraruppsättning m. m. som också påverkar bidragsnivån mellan olika redovisningsår.

SOU 1976110 Statsbidraget till grundskolan 161

1 avsnitt 6.4.2 konstaterades att ökningen i skolorganisationen mellan redovisningsåren 1970/71 och 1971/72 motsvarade 3 015 tjänster eller 4,4 procent. På basis av uppgifterna i tabell 74 under avsnitt 6.4.3 kan skolorganisationsökningen mellan nämnda redovisningsår beräknas till 4,6 procent. Samtidigt ökade det totala elevantalet i landet med 28 710 elever eller med cirka tre procent. Till en del förklaras alltså statsbidragsökningen av en ökning i organisationsvolymen som var större än ökningen i elevantalet. Detta förhållande belyses också av tabell 79, som visar att antalet lärarveckotimmar per elev i hela grundskolan - dvs. lärartätheten - i riket ökade mer än elevmedeltalet i klasgenomsnittligt serna. Organisationsökningarna torde sammanhänga dels med införandet av 1969 års läroplan som 1971/72 omfattade årskurserna 1-2, 4-5 samt 7-8. dels med den fortsatta utbyggnaden av grundskolans högstadium. Av de 249 kommuner som ingick i undersökningen hade Följande kommuner ej fullt utbyggt högstadium läsåret 1970/71:

Län Kommun Län Kommun

F Gnosjö P Mellerud L Tomelilla P Åmål N Laholm S Hammarö N Varberg S Säffle P Bengtsfors W Hedemora P Dals Ed W Säter

Det torde emellertid inte vara möjligt att klarlägga anledningarna till statsbidragsökningen i sin helhet. Det genomsnittligt högsta respektive lägsta statsbidraget per elev har för de olika redovisningsåren utgått till Följande län:

Redovis- Högsta länsvärde kronor Lägsta länsvärde kronor ningsår

1970/71 Västerbotten 3 154 Halland 2 588 1971/72 Jämtland 3 406 Halland 2 802 1972/73 Norrbotten 3 769 Halland 3 009 1973/74 Jämtland 4 125 Göteborgs och Bohus län 3 300

Av tabell 75 framgår att Hallands län till och med läsåret 1972/73 hade lägsta andelen s. k. specialtäthet i riket. Detta kan vara en av förklaringama till att länet redovisade lägsta statsbidrag per elev redovisningsåren 1970/71-1972/73. Skillnaderna i erhållet statsbidrag länen emellan blir givetvis mindre än mellan kommunerna vilket också framgår av tabell 78. Redovisningsåret 1970/71 var bidraget per elev 1630 kronor större i den kommun som erhöll högsta bidrag per elev än i den kommun som erhöll lägsta bidrag per elev. Redovisningsåret 1971/72 var motsvarande skillnad l 832 kronor. Dessa skillnader framstår vid jämförelse med det genomsnittliga bidraget per elev för de båda redovisningsåren som ganska stora. Skill-

- 162 Statsbidraget till grundskolan

naden uppgick 1970/71 till 58,2 procent av det genomsnittliga bidraget per elev detta redovisningsår och 1971/72 till 60,8 procent av motsvarande statsbidrag. Skillnaden mellan de län som erhöll högsta respektive lägsta genomsnittliga bidrag per elev uppgick båda redovisningsåren till cirka 20 procent. För att belysa variationerna i fråga om statsbidraget och i fråga om vissa skolorganisatoriska faktorer lämnas i nedanstående tablå uppgift om de kommuner som redovisningsåret 1971/72 uppvisade det högsta (Pajala) respektive lägsta (Upplands-Väsby) statsbidraget omräknat till statsbidrag per elev. I detta fall avser uppgifterna defakriskr utbetalade statsbidragen. Sambandet mellan storleken på statsbidraget per elev och klasstorleken är tydlig. Detsamma gäller statsbidraget per elev och antalet lärarveckotimmar per elev. Ett lågt statsbidrag beror på en låg lärartäthet (antalet lärarveckotimmar per elev) som i sin tur är resultatet av ett högt medeltal elever i klasserna. Ett högt statsbidrag beror på en hög lärartäthet som i sin tur sammanhänger med ett lågt medeltal elever i klasserna.

Statsbidrag per Antal lärarvecko- Klasstorlek inkl elev. faktiska timmar per elev specialklttsser

Liksom när det gäller de totala skolkostnaderna (kapitel 5) har vi funnit att det främst är vissa geografiska och befolkningsmässiga förhållanden som påverkar skolans organisation. personaltäthet och statsbidraget per elev. För att belysa några sådana faktorers inverkan har vi undersökt hur statsbidraget omräknat till bidrag per elev varierar i kommuner med olika tätortsgrad, utvecklingsklass. invånarantal och elevantal (diagrammen 38-41). _

_Av diagram 38 framgår att statsbidraget per elev i princip blev mindre

ju större andel av befolkningen som bor i tätort. Två markanta undantag kan emellertid noteras, dels for grupp 4. dels för grupp 8. Undersökningen ger inte någon entydig förklaring till dessa avvikelser. I tidigare nämnda departementspromemoria (DsU 1971:3) konstaterades att statsbidraget per elev i allmänhet ökade med lägre utvecklingsklass (mindre befolkningsökning). Diagram 39 ger underlag för samma konstaterande. Som framgår av diagrammet minskade statsbidraget per elev med högre utvecklingsklass.

Statsbidraget till grundskolan 163

Kronor 3 400 -a

3 300-

3100- _-__ Medeltal 3000_ 1971/72

2900«r---- ,__._... ____ 2800* ----1970/71

2 700- _ __ _

2 600 Tätortsgrad 3 4 5 6 7 8 Procentandel av be 30 o_ 50 o_ 70 0_ 90 o_ *°i"9 b°°°° 299 100 o 49 9 69 9 89 9 99 9 “äWt u Diagram 38 Stalsbidrag Antal kommuner 5 32 74 100 35 3 vid O//kü ämm-

Perde/PV gra

Kronor 3 9001

3 800-

3 700-

3 600-

3 500- _ _-

3 400-_

3 300-

3 200

“__ 3100- Medehal 9- 1971/72 3 000.

2 900

2800- ----1970/71 ““ l_:_._ 2700 1 2 3 4 5 5 Utvecklingsklass Befolkningsförändring - -10,9- -5,9- +0,1- + 6,0- +11,0- - 0,0 +5,9 +10,9 iprocent -11,0 6,0 Diagram 39 statsbidrag Antal kommuner 9 29 86 70 21 34 per elev vid olika utveck- 1971/72 ”ngsklass

164 Statsbidraget till grundskolan sou 1976: 10

Kronor 3 700-»

3 600-

3 500-

3 400

3 300-_ __ _

3 200-

3 100 Medeltal ““ 1971/72 3000_

2 9004 F___ ““ 2900- ----1970/71 _ _ _ _ 2 700-

2 600 1 2 3 4 5 e 7 Gmpp - 5000- 10000- 20000- 30000- 50000- 100000 Anta, ;nvåwe - 4999 9999 19999 29999 49999 99999 Diagram 40 stämma/ag A t i k “ a °m““° per elev vid olika invåna- 3 62 87 34 32 22 9 1971/72 rama]

Kronor 3 400-1

3 300

3 200- Diagram 4] Slalsbidraxz --per elev vid olika e/øvanra/ 3 100- Medeltal

3 000 1971 /72

_ _ _ 2 900 - --

2 8°° -

____ __-- _ _ _ 1370777

_- 2 7oo-___

2 600 1 2 3 4 5 5 7 8 9 10 11 12 13 14 15 Grupp m 5°3°

Elm/anta 7533 533 1323 133 1333 L133 ä ä 233 ä 29.1? 5338 133.9

1970/71 1 10 1e 40 25 25 11 35 2a 15 12 s 12 9 3 Mu, -I ------_-m” 4 1971/72 o 1o 19 3a 26 21 14 37 2a 1a 12 7 13 9

sou 1976:10 Statsbidraget till grundskolan 165

l departementspromemorian framhölls också att bidraget per elev i viss utsträckning tycks ha samband med antalet invånare i kommunerna. Som framgår av diagram 40 minskade statsbidraget per elev med ökande invånarantal med undantag av invånarantalsgrupperna 6 och 7. Exakt samma resultat erhölls i den undersökning som presenterades i departementspromemorian där samma gruppering användes. Av diagram 41 kan utläsas att bidraget per elev i regel minskade med ökande elevantal. Tendensen var klarast markerad for 1971/72. Även om tendensen var klar var emellertid bilden splittrad både för 1970/71 och 1971/72. Skillnaderna de olika elevantalsgrupperna emellan var inte speciellt stora. Det är emellertid viktigt att notera att det statsbidrag per elev som anges för de olika elevantalsgrupperna var genomsnittligt bidrag per elev for de kommuner som faller inom var och en av elevantalsgrupperna.

6.6.2.2 Statsbidrag per lärarveckotimme Som framgår av tabell 79 ökade utbetalat statsbidrag, omräknat till statsbidrag per lärarveckotimme, med 5,7 procent mellan redovisningsåren 1970/71 och 1971/72. Anledningen härtill torde främst vara att hänföra till Förändringar i lönenivån, sammanhängande med dels generella forändringar i lönenivån (cirka 4,5 procent), dels löneklassforändringar, dels ändringar i lönenivån sammanhängande med personalsammansättning m. m. 1 Föregående avsnitt konstaterades att statsbidraget per elev ökade från 1970/71 till 1971/72 med 7,6 procent. Med accepterande av siffran 5,7 procent som total löneforändringsfaktor skulle ökningen i skolorga-

nisationen mellan de två redovisningsåren kunna beräknas motsvara

1,9 procent av statsbidraget per elev, vilket synes i stort överensstämma med de i avsnitt 6.4 konstaterade organisationsförändringarna. Redovisningsåret 1970/71 var statsbidraget per lärarveckotimme i genomsnitt 1 451 kronor och 1971/72 l 535 kronor. Det genomsnittligt lägsta statsbidraget per lärarveckotimme utgick 1970/71 till kommunerna i Hallands län och 1971/72 till Gotlands län. Det högsta genomsnittliga statsbidraget per lärarveckotimme utgick 1970/71 till kommunerna i Malmöhus län och 1971/72 till kommunerna i Jämtlands län. Skillnaden mellan det län som hade det genomsnittligt högsta bidraget per lärarveckotimme och det som hade det genomsnittligt lägsta uppgick 1970/71 till 269 kronor och 1971/72 till 296 kronor. Denna differens motsvarade 18,5 respektive 19,3 procent av det genomsnittliga bidraget per lärarveckotimme for respektive redovisningsår. Skillnaden var alltså av samma storleksordning som den som angetts för bidrag per elev. Differensen mellan den kommun som fick det lägsta bidraget per lärarveckotimme och den kommun som fick det högsta uppgick 1970/71 till 530 kronor och 1971/ 72 till 434 kronor. Dessa belopp motsvarade 36,5 procent respektive 28,3 procent av det genomsnittliga bidraget per lärarveckotimme for respektive redovisningsår. Statsbidrag per lärarveckotimme ingick inte i den undersökning som redovisades i departementspromemorian. I stort kan statsbidraget per lärarveckotimme liksom statsbidraget per tjänst utgöra ett mått på kost-

166 Statsbidraget till grundskolan SOU 1976: 10

nads(löne)läget och kostnads(löne)spridningen i landet. De stora differenserna mellan länen och kommunerna kan naturligtvis uppfattas så att lönekostnadsspridningen främst sammanhängande med personalsammansättningen (ålder. behörighet, löneklassplacering osv.) är stor. Detta motsägs dock av variationerna i fråga om statsbidraget per tjänst, vilket närmare kommer at belysas i nästa avsnitt. Här bör erinras om vad som tidigare anförts beträffande osäkerheten i redovisningen av antalet lärarveckotimmar. Vi har även här undersökt om statsbidraget omräknat till statsbidrag per Iärarveckotimme har något samband med geografiska eller befolkningsmässiga förhållande i kommunerna (diagrammen 42-45). Av diagram 42 framgår klan att statsbidraget per lärarveckotimme ökade i kommuner med ökande andel av befolkningen i tätort. Detta samband framgår klarast för redovisningsåret 1971/72. Skillnaden i statsbidrag per lärarveckotimme var liten mellan de olika tätortsgraderna. Detta synes tala för att de differenser som ñnns i fråga om de faktorer som påverkar lönenivån inte skall övervärderas. Det gäller bl. a. frågor sammanhängande med löneklass- och lönegradsplaceringar. personalens ålderssammansättning. behörigheter och fördelning på olika lärartjänster. Även speciella förhållanden som förekomst av tjänster för lärarutbildning. kostnader för huvudlärar- och tillsynslärararvoden m. fl. påverkar Iönenivån. i detta fall statsbidraget per lärarveckotimme.

Kronor 1 660-

1 620-

1 580- Medeltal

1 540- -á-1971/72

1 500

1460 ____“__ ----1970/71 _:__ _____ 1420 Tätortsgrad 3 4 5 e 7 g Procentandel av be- _ 30 O_ 50 O_ 70 o_ 90 o_ °°°d° ?°!.9 29,9 49,9 69,9 89,9 99,9 100,0 I tatort Antal kommuner 5 32 74 100 35 3

Diagram 42 Slalsbidrag per lärarveckorimme vid olika rärorlsgrad

Statsbidraget till grundskolan 167

Av diagram 43 framgår att Statsbidraget per lärarveckotimme För 1970/71 minskade med undantag För utvecklingsklass 2 med ökande utvecklingsklass. Samma entydiga bild gäller inte lör 1971/72. Förändringarna mellan de olika utvecklingsklasserna var emellertid små båda redovisningsåren.

Kronor 1 610-

1 590-

1 570-

1 550 Medeltal 1971 /72 1 530

1 510

1 490- ----i 1 470- 1 450- --- -1970/71 _.__._. 1 430 Utvecklingsklass Befolkningsförän- -10,9- *OJ - +11,0

-1_1,0 - 6,0 +5,9

dring i procent Diagram 43 Starsbidrag Antal kommuner 29 70 per lärarveckotimme vid 1971/72 34 olika urveckIingsk/ass

Det genomsnittliga statsbidraget per lärarveckotimme varierade med invånarantalet på i princip samma sätt som Statsbidraget per elev. Det minskade i kommuner med ökande invånarantal t. 0. m. invånargrupp 5 och ökade i invånargrupperna 6 och 7. Storleksmässigt varierade dock, som framgår av diagram 44. det genomsnittliga Statsbidraget per lärarveckotimme ganska litet. Statsbidraget per lärarveckotimme varierade inte på något entydigt sätt med elevantalet vilket närmare framgår av diagram 45.

168 Statsbidraget till grundskolan Kronor 1 600*

1 580-

1 560- Medeltal 1 54° 1971/72 1 520-

1 500- _ __q 1 480- _ _ 1 460- _ __- - - - - 1970/71 1 440-

1 420-

1 400 Grupp 1 2 3 4 5 6 7

Anta

493g S883 18833 33383” ?18383ä3333“°°3°°

Antal kommuner 1971/72 3 62 87 34 32 22 9

Diagram 44 Starsbidrag per läraiveckotimme vid olika invânarantal Kronor 1 650*

1 600-

Medelta| 1 550- --- 1971/72 1 500- __ _.

“ 1450- ___ ____ ___---___ --u _ 1 400-_ _____

1 350 Grupp 1 2 3 4 5 e 7 8 9 10 11 12 13 14 15 -499 500- 750 1000- 1250- 1500. 1750. 2000- 3000 4000. 5000- 6000- 7000- 10000- 15000. emVama 749 999 1249 1499 1749 1999 2999 3999 4999 5999 0999 9999 14999 _ 1970/71 1 10 16 40 25 25 11 36 29 15 12 s 12 9 3 Anta, kom- --------- ----- --J--------›---›----------------------- ---------muner 1971/72 0 10 19 36 2G 21 14 37 23 1a 12 7 13 9 4

Diagram 45 Slatsbidrag per /ära/veckøtimme vid olika e/øvamal

Starsbidrager till grundskolan 169

6.6.2.3 Statsbidrag per tjänst Utbetalat statsbidrag omräknat till statsbidrag per tjänst ökade med 5.5 procent mellan de båda redovisningsåren. Anledningen härtill var främst Förändringar i lönenivån (jfr avsnitt 6.3). Denna ökning var alltså ungefär lika stor som ökningen av statsbidraget per lärarveckotimme. Det genomsnittliga statsbidraget per tjänst var 1970/71 39174 kronor och 1971/72 41 339 kronor. Skillnaden mellan det län som fick det genomsnittligt lägsta respektive högsta statsbidraget per tjänst uppgick 1970/71 till 5.5 procent och 1971/72 till 6.2 procent av det genomsnittliga bidraget per tjänst för respektive redovisningsår. Båda redovisningsåren utgick det genomsnittligt lägsta bidraget per tjänst till kommunerna i Södermanlands län och det genomsnittligt högsta till kommunerna i Västerbottens län. Skillnaden länen emellan vad gäller statsbidrag per tjänst var betydligt mindre än vad gällde statsbidrag per elev och per lärarveckotimme. De beräkningar som gjorts visar att något direkt samband mellan statsbidraget omräknat till statsbidrag per tjänst och olika befolkningsmässiga och geografiska faktorer inte Föreligger. Detta bestyrker den allmänna uppfattningen att läraruppsättningen och därigenom också lönesättningen är relativt enhetlig i landet.

6.6.2.4 Statsbidrag per invånare Statsbidraget beräknat per invånare är möjligen av mindre intresse eftersom invânarantalet ju kan förändras utan att skolorganisationen behöver förändras i motsvarande grad. Begreppet invånare kan också uppfattas vara allför neutralt vid analysen av ett specialdestinerat statsbidrag avsett För invånare i åldern 7-16 år. Den fortsatta analysen visar också att statsbidraget per invånare visar större och mer osystematiska variationer än andra enhetstal. Statsbidraget per invånare var i genomsnitt 330 kronor 1970/71 och ökade med 9,7 procent eller med 32 kronor till 1971/72. Skillnaden mellan det län som fick genomsnittligt högst bidrag per invånare och det som erhöll lägst uppgick 1970/71 till 149 kronor och 1971/72 till 147 kronor. Dessa differenser motsvarade för 1970/71 45,2 procent av det genomsnittliga bidraget per invånare och 1971/72 40,6 procent. Båda redovisningsåren utgick det genomsnittligt lägsta statsbidraget per invånare till kommunerna i Malmöhus län och det genomsnittligt högsta till kommunerna i Norrbottens län. Skillnaden mellan den kommun som fick högsta bidrag per invånare och den som fick lägsta uppgick 1970/71 till 409 kronor och 1971/72 till 437 kronor. Dessa skillnader motsvarade för 1970/71 123.9 procent av det genomsnittliga bidraget per invånare och 1971/72 120,7 procent. För ingen av övriga hittills berörda faktorer var alltså variationerna kommunerna och länen emellan så stora som för statsbidrag per invånare.

170 Statsbidraget till grundskolan

I diagrammen 46-49 redovisas hur statsbidraget omräknat till statsbidrag per invånare varierade i Förhållande till kommunernas tätortsgrad, befolkningsutveckling, invånarantal och elevantal. Statsbidraget per invånare minskade som framgår av diagram 46 i kommuner med ökande andel av befolkningen som bor i tätort. Samma resultat erhölls i den undersökning som presenterades i departementspromemorian. Statsbidraget per invånare varierade inte på ett entydigt sätt med ökande eller minskande befolkning (diagram 47). Det är svårt att utläsa något samband mellan statsbidrag per invånare och utvecklingsklass.

Kronor 450-

400 ___. Medeltal ____ 1971/72 350 __ __° ---- 1970/71 300-

_ _ _ _ 250-

200 Tätortsgrad 3 4 5 6 7 8 av be- _

Procentandel o_ O_ o_ O_

T°l.9 b°°d° 29,9 49,9 69,9 89,9 99,9 100,0 I tatort Diagram 46 Antal kommuner 5 32 74 100 35 3 Slalsbidrag per invånare vid olika Iälø/Isgrad

Kronor 550

500:_ __ _ _ 450*

40° - - - Medeltal 350_ _____ 1971/72 ---- ____---- 1970/71 “ 300 Utvecklingsklass 1 2 3 4 5 6 - -10,9- -5,9- +0,1- + 6,0- +110 Befolkningsförän- 4 dringi procent -11,0 - 6,0 0,0 +5,9 +10,9 - Diagram 47 A ta l k °“““°' Srarsbidrag per invånare 9 29 86 70 21 34 vid olika :Utvecklings/class 1971/72

Sratsbidraget till grundskolan 171

Som framgår av diagram 48 minskade statsbidraget per invånare med ökande invânarantal. Detta gäller båda redovisningsåren. Ett samband Föreligger således mellan dessa båda laktorer. Diagram 49 visar en tendens till minskande statsbidrag per invånare vid ökande elevantal.

Kronor 500*

450-

400 Medeltal 1971/72 350* ,___.. ----i - - _ _1970/71 300-

250 Grupp 4 5 6 Antal invånare 5000- 10000- 20000- 30000- 50000- 100000

4939 9999 19999 29999 49999 99999

Diagram 48 Slalsbidrag Antal kommuner 62 87 34 32 22 per invånare vid olika invä- 1971 /72 naranla/

Kronor 450 -

400 Medeltal

350 1971/72 17370771 300*

250*

200 Grupp 13 Elevantal _499 7 50- 1000- 1250- 1500- 1750- 2000- 6000- 7000» 10000- 999 1249 1499 1749 1999 2999 3999 6999 9999 14999 Antal 1970/71 40 25 25 11 3G 28 12 kom- 4.. __...__ _. ___ i-___ l.__ .__ _t_._..- __. muner 1971/72 19 36 26 37 23 13

Diagram 49 Srarsbidrag per invånare vid olika elevanla/

172 Starsbidraget till grundskolan

6.6.2.5 Vikariekostnader per elev Vi har också undersökt hur stort statsbidrag för vikariekostnader omräknat även här till ett statsbidrag per elev som utgått redovisningsåren 1970/71 och 1971/72. Variationerna kommunerna emellan var betydande i Förhållande till den genomsnittliga vikariekostnaden per elev som betalats ut. Båda redovisningsåren fanns kommuner som inte erhöll något statsbidrag för vikariekostnader. År 1970/71 erhöll den kommun som fick högsta statsbidrag för vikariekostnader per elev 187 kronor mer än den kommun som fick lägsta eller 353 procent högre bidrag än det genomsnittliga statsbidraget för vikariekostnader per elev detta redovisningsår. För den kommun som erhöll det högsta statsbidraget för vikariekostnader per elev år 1971/72 var motsvarande tal 208 kronor eller 365 procent.

Redovisningsåret 1970/71 utgick den lägsta genomsnittliga vikarieer-

sättningen per elev till Gotlands lan och 1971/72 till kommunerna i Blekinge län. Den högsta genomsnittliga ersättningen utgick båda redovisningsåren till kommunerna i Västerbottens län. Som framgår av avsnitt 6.4.4 torde något egentligt samband mellan statsbidraget till vikariekostnader och skolorganisatoriska, geografiska eller andra liknande faktorer inte kunna spåras. Det är därför inte ändamålsenligt att mer än vad som hittills gjorts belysa och analysera statsbidraget till vikariekostnader.

6.6.2.6 Lärarveckotimmar per elev Antalet lärarveckotimmar per elev utgör närmast ett mått på personaltätheten. Som framgår av tabell 79 var antalet lärarveckotimmar per elev i hela grundskolan i genomsnitt 1.93 redovisningsåret 1970/71. Till 1971/72 ökade antalet lärarveckotimmar per elev med 0,03 lärarveckotimmar eller med 1,55 procent. Förändringen i personaltätheten mellan de båda redovisningsåren sammanhängde med all sannolikhet med införandet av den nya läroplanen för grundskolan samt ökningen av den samordnade specialundervisningen. Båda redovisningsåren hade Värmlands län högsta antal lärarveckotimmar per elev och Malmöhus län lägsta antal. Differensen mellan dessa båda län uppgick 1970/71 till 0.51 lärarveckotimmar per elev eller 26,42 procent av det genomsnittliga antalet detta redovisningsår. Redovisningsåret 1971/72 uppgick differensen mellan de båda länen till 0.54 lärarveckotimmar per elev eller 27,55 procent av genomsnittligt antal lärarveckotimmar per elev detta redovisningsår. Differensen mellan den kommun som hade högsta antal lärarveckotimmar per elev 1970/71 och den som hade lägsta uppgick till 1.17 lärarveckotimmar per elev eller 60,62 procent av det genomsnittliga antalet lärarveckotimmar per elev detta redovisningsâr. Motsvarande differens uppgick 1971/72 till 1,27 lärarveckotimmar eller 64.80 procent. Variationerna motsvarar i stort sett de variationer som konstaterats beträffande statsbidraget per elev. Detta är naturligt eftersom statsbidragets storlek starkt pâverkas av lärartätheten med det lärarlöneanknutna statsbidrag som nu gäller. Sambandet mellan statsbidraget. lärartätheten och klasstorleken har tidigare belysts i avsnitt 6.6.2.1. En belysning av hur antalet lärarveckotimmar

Statsbidrager till grundskolan 173

med kommunernas tätortsgrad, utvecklingsklass, inper elev varierar vånarantal och elevantal bör därför ge i stort samma resultat som gäller statsbidraget per elev. Så är också fallet, vilket framgår av diagrammen 50-53. Antalet lärarveckotimmar per elev minskade med ökande andel av befolkningen som bor i tätort med två undantag. nämligen i grupp 4 och i grupp 8 (diagram 50). Samma utveckling redovisades i diagram 38 beträffande statsbidrag per elev. Av diagram 51 kan på samma sätt som gäller statsbidrag per elev utläsas ett samband mellan antal lärarveckotimmar per elev och utveck-

2,30:

2,204

2,10

2,00- - --- Medeltal e 1971/72

1,80 Tätortsgrad 3 4 5 6 7 8 Procentandel av befolkning boende

mm 26-9 ggg_ ägg 100 0

Diagram 50 Antal lärarveckølimmar per elev vid A nta | k ommuner 5 32 74 100 35 3 Olika ,ämnsgrad

2,50

2,40- __ _

2,30-_

2,20- _ _ _ 7 2,10- . Medeltal 2,00- _ _ __ i; 1971/72 “““1970/71 1,90_ --F-A ___

1,80 Utvecklingsklass 1 2 3 4 5 6 - + 6,0- +11,0 Befolkningsförän- -10,9- -5,9» +0,1.. - +10,9 - __ dring i procent -11,0 6,0 0,0 +5,9 Diagram 5 l Anla/ larar- Antal komm ne “ r veckorimmar per elev vid 1971/n 9 29 86 70 21 34 olika urveckIingsk/ass

174 Statsbidrager till grundskolan SOU 1976: 10

Iingsklass. Antalet timmar per elev minskade i stort sett med ökande utvecklingsklass. Av diagram 52 framgår att antalet lärarveckotimmar pe relev minskade med ökande invånarantal med undantag för grupperna 5 och 6. Diagram 53 redovisar slutligen att antalet lärarveckotimmar per elev i princip minskade med ökande elevantal. Denna tendens var emellertid inte genomgående men stämmer dock relativt väl med den utveckling som konstaterades beträffande statsbidrag per elev. Som av diaframgår grammet fanns ett antal avsteg härifrån. Avstegen var emellertid mätt i antal Iärarveckotimmar per elev inte särskilt stora.

2,40-

2,30-

2,20-- ---

2,10- _ _ _ _

Medeltal 2,00- _____ -_-- 1971/72 ° _ - - -* ____ --1970/71 1,90-

1,80

Grupp 1 2 3 4 5 6 7 Antal invånare - 5000- 10000- 20000- 30000- 50000- 100000 4999 9999 19999 29999 49999 99999 - Antal kommuner 1971/72 3 62 87 34 32 22 9

Diagram 52 Antal lärarveckolimmai per elev vid olika invânaran/al

2,30-

2,20-

- - -l 2,10-

_“_ ___ __ Medeltal 2,00 --- ” 1971/72 ____ -- ___--- ___ ----1970/71 1,90-

“ 1,so Grupp 1 2 3 4 5 G 7 8 9 10 11 12 13 14 15

-499 500- 750- 100)- 1250- 1500- 1750- 2000- 3000- 4000- S000- 6000- 7000- 10000- 15000- Elevantal 750 999 1249 1499 1749 1999 2999 3999 4999 5999 6999 9999 14999 -

1970/71 1 10 16 40 25 25 11 :us 2a 15 12 s 12 9 3 Am. m 1971/72 o 10 19 36 26 21 14 37 23 1a 12 7 1a 9 4

Diagram 53 Antal /ärarveckotimmar per elev vid olika elevanlal

Statsbidraget till grundskolan 175

6.6.2.7 Klasstorlek inklusive specialklasser

Den genomsnittliga klasstorleken inklusive specialklasser i hela grundskolan uppgick 1970/71 till 21,82 elever(tabell 79). Den ökade till 1971/72 med 0,05 elever eller 0,23 procent, alltså mindre än personaltätheten. Båda redovisningsåren hade Hallands län den genomsnittligt största klasstorleken inklusive specialklasser och Västerbottens län den genomsnittligt minsta. Skillnaden mellan länen uppgick 1970/71 till 3,67 elever eller 16,82 procent av den genomsnittliga klasstorleken for redovisningsåret. 1971/72 uppgick skillnaden till 4,08 elever eller 18,66 procent av genomsnittet for redovisningsåret. Skillnaden mellan den kommun som hade största respektive minsta klasstorlek inklusive specialklasser 1970/71 uppgick till 11,75 elever eller 53,85 procent av genomsnittet for redovisningsåret. Motsvarande skillnad 1971/72 var 10,78 elever eller 49,29 procent av genomsnittet for redovisningsåret. Även om differensen såväl länen emellan som kommunerna emellan var större beträffande antal lärarveckotimmar per elev än beträffande klasstorlek kan man dock konstatera en gemensam utveckling när det gäller faktorerna statsbidrag per elev. lärarveckotimmar per elev och klasstorlek inklusive specialklasser. Detta framgår också av diagrammen 54-57, som belyser sambandet mellan klasstorleken och vissa geografiska och befolkningsmässiga faktorer. Vid olika tätortsgrad visade klasstorleken inklusive specialklasseri stort samma utveckling som statsbidraget per elev och antal lärarveckotimmar per elev. Den genomsnittliga klasstorleken for grundskolan var som framgår av diagram 54 större i tätortsgrad 7 än i tätortsgrad 8.

23,001

133553?

21,00l__ _ _.

20,00«

19,00 Tätortsgrad 3 4 5 5 7 8 P d l b - e -

fåffålåäâoinâve

30.0- 50.0- 70.0- 90.0itätort 299 49:9 593 893 99:9 oovo Diagram 54 klasstorlek Ama| kommune, inklusive spøcia/k/assez vid 5 32 74 100 35 3 olika Iälorlsgrad

176 Starsbidrager till grundskolan

Av diagram 55 framgår att klasstorleken inklusive specialklasser ökade med ökande utvecklingsklass i kommunerna. Den enda stora differensen utvecklingsklasserna emellan återfanns mellan utvecklingsklasserna l och 2. Av diagram 56 framgår att klasstorleken varierade med invånarantal i stort sett spegelväm jämfört med antal lärarveckotimmar per elev. Ökning av klasstorlek skedde sålunda till och med invânargrupp 5. dvs. upp till 50 000 invånare i en kommun. För invånargrupperna 4-7 var klasstorleken i stort sett densamma.

23,00 Medeltal _ _ _ _ u 22,00- 1971/72 1970/71 _ 21,00-

20,00-

19,00-

18,00-

17,00

16.00 Utvecklingsklass 1 3 4 5 - -10.9- -5,9- +0,1- + 6.0- +11 ,0 Befolkningsförän- - dring i procent -11.0 6.0 0,0 +5.9 +103 Diagram 55 K lasslorlek Antal kommuner inklusive specialklassei vid 9 29 86 70 21 34 1971/72 olika zuvecklingsklass

23,00- _ _ Medeltal -g 22,00- ____ __ _ 1971/72 ____ 1970/71 21 ,00- - --

20,00 _ _ _ _

19,00-

18,00 Grupp 1 2 3 4 5 6 7 - 5000- 10000- 20000- 30000- 50000- 100000 Antal invånare - 4999 9999 19999 29999 49999 99999 Antal kommuner 1971/72 3 62 87 34 32 22 9 Diagram 56 Klasslorlek inklusive specialklasser vid olika invânaranra/

Sratsbidraget till grundskolan 177

Såväl redovisningsåret 1970/71 som 1971/72 var den genomsnittliga klasstorleken lägst i kommuner som har mellan 1000 och 1 249 elever. Största genomsnittliga klasstorlek hade båda redovisningsåren de kornmuner som hade 15 000 elever eller flera elever. Någon kontinuerlig ökning av genomsnittlig klasstorlek inklusive specialklasser i Förhållande till elevantalsökningen kan inte utläsas ur diagram 57. Man skulle kunna påstå att den genomsnittliga klasstorleken inklusive specialklasser ökade med ökande elevantal upp till 3 000 elever i kommunen. Vid högre elevantal i kommunen låg den genomsnittliga klasstorleken på en relativtjämn nivå.

- 23,00-

22,50- 17 -- --- Medeltal 2200 *““ ____1971/72 1970/71 21,50- “1 l ___ 21,00- | __ | _u_ I _.._. 20,50- : t I 20,00- 7 ___

19,50 14 15 Grupp 1 2 a 4 s e 7 a 9 10 11 12 13 Elevantal -499 500 750 1000. 1250 1500-1150. 2000- 3000. 4000- 5000- eooo- 7000-10000-15000- 749 999 1249 1499 1149 1999 2999 3999 4999 5999 9999 9999 14999 › 1970171 1 10 1a 40 25 25 11 se 2a 15 12 s 12 9 :1 Anm - ----------kom- -_--- ------- -------------1 ------------------ ------un 4 1971/7? o 10 19 as 2a 21 14 :17 23 1a 12 7 1a 9

Diagram 57 K/asslor/ek inklusive specialklasser vid olika elevantal

6.7 Sammanfattning

l föreliggande undersökning redovisas statens del i driftkostnaderna for grundskolan under läsåren 1970/71-1973/74. Läsåren 1970/71 och 1971/72 omfattar undersökningen en mer ingående analys baserad på ett omfattande enkätmaterial som inhämtades från länsskolnämnderna under sommaren 1973. Vid den kommunvisa bearbetningen ingår 249 av de 278 kommuner som finns från 1974-01-01. 29 kommuner har av anledningar som redovisats i kapitel 5 inte kunnat medtas i bearbetningen.

178 Statsbidraget till grundskolan

Statsbidrag till grundskolan utgår dels som ett driftbidrag. dels som bidrag till speciella anordningar, dels till vissa socialförsäkringsavgifter, t. ex. ATP-avgift, allmän arbetsgivaravgift och från 1972/73 socialförsäkringsavgift för folkpension. Underlaget för driftbidraget är huvudsakligen lärar- och skolledarlöner. Endast omkring en procent av bidragsunderlaget avser bidrag till annan personal än lärare eller till andra ändamål än personal. Statsbidraget enligt driftbidragskungörelsen uppgick för redovisningsåren 1970/71-1973/74 till följande belopp 2 68l 897 785 kronor, 2 957 030 051 kronor, 3 160 797 219 kronor respektive 3 432 843 454 kronor. Det sistnämnda året är beräknat eftersom statsbidragsgranskning inte hade ägt rum när uppgiften lämnades. Härtill kommer statsbidrag till vissa avgifter samt till speciella anordningar. Den statliga utgiften för grundskolan får därutöver ökas med ett s. k. lönekostnadspålägg för bl. a. tjänstepension. 1972/73 som är det sista granskade redovisningsåret uppgick de statliga utgifterna för grundskolan till 3 934 805 921 kronor. Undersökningen redovisningsåren 1970/71-1973/74 visar att statsbidragets knytning till skolledar- och lärarresurser är i det närmaste total. Dessa resurser baseras helt på undervisningens organisation, dess utformning och volym. Undervisningsorganisationen sammanhänger i sin tur med många olikartade samt inom och mellan kommunerna skiftande faktorer. Dessa är t. ex. elevantalet och dess geografiska fördelning inom kommunen, antalet skolenheter i kommunen. elevområdesindelning,

FlElDUUElElEl

elevernas val av kurser och ämnen, elevernas individuella behov, förutsättningar, intressen och problem. antalet invandrare i kommunen, föräldrarnas krav och påverkan på den lokala skolpolitiken samt kommunens egen ambitionsnivå. Vissa av de faktorer som påverkar undervisningsorganisationen sammanhänger naturligen med att kommunerna har skiftande strukturer. Olika samband mellan skolorganisationsstruktur och kommunstruktur har lika naturligt kunnat konstateras. Förekommande samband mellan olika faktorer får emellertid inte övervärderas. Vi har kunnat konstatera ett klart samband mellan faktorerna statsbidrag per elev, antalet lärarveckotimmar per elev och klasstorleken inklusive specialklasser. Statsbidraget per elev ökade vid ökande personaltäthet uttryckt i antal lärarveckotimmar per elev, som i sin tur är en följd av minskande klasstorlekar. Faktorerna statsbidrag per lärarveckotimme och statsbidrag per tjänst hade däremot inget påvisbart samband med tidigare nämnda faktorer. De får mer ses som faktorer som avspeglar kostnads(löne)nivån och kostnads(löne)spridningen i landet. Statsbidrag per invånare får mer betraktas från teoretisk synpunkt. Den faktorn hade dock ett visst samband med faktorerna statsbidrag per elev. antalet lärarveckotimmar per elev och klasstorleken inklusive specialklasser. En undersökning har gjorts av hur statsbidraget per elev, statsbidraget

sou 1976:10 Statsbidraget till grundskolan 179

per lärarveckotimme, statsbidraget per tjänst. statsbidraget per invånare. antalet lärarveckotimmar per elev samt klasstorleken inklusive specialklass varierar med olika tätortsgrad. utvecklingsklass (befolkningsförändring), invånarantal och elevantal. Av tabell 80 framgår sammanfattningsvis de relationer som har kunnat konstateras.

Tabell 80 Sammanfattande tabell över relationer mellan olika faktorer och statsbidrag per elev, per lärarveckotimme, per tjänst m. m.

Faktor Samvariation mellan de olika faktorerna och

Tätortsgrad Utvecklingsklass invånarantal Elevantal

Statsbidrag per elev Minskar med två Minskar med Minskar med två lnget antydigt undantag med ökande utveck- undantag med samband ökande tätorts- Iingsklass ökande invånargrad antal Lärarveckotimmar per elev Minskar med ett Minskar med ett Minskar med två lnget entydigt undantag med undantag med undantag med samband ökande tätorts- ökande utveck- ökande invånargrad Iingsklass antal

Klasstorlek inklusive Ökar med två Okar med ett Okar med ett lnget entydigt specialklasser undantag med undantag med undantag med samband ökande tätorts- ökande utveck- ökande invånargrad lingsklass antal Statsbidrag per Ökar med ökande l stort sett Minskar med två l stort sett lärarveckotimme tätortsgrad oberoende av undantag med oberoende av utvecklingsklass ökande invånar- elevantal antal Statsbidrag per tjänst l stort sett l stort sett l stort sett l stort sett oberoende av oberoende av oberoende av oberoende av tätortsgrad utvecklingsklass invånarantal elevantal

Statsbidrag per Minskar med ett Något samband Minskar med lnget entydigt invånare undantag med tycks inte ökande invånar- samband ökande tätorts- föreligga antal grad

Vad gäller statsbidrag per elev kan konstateras att denna faktor enligt undersökningen tycks ha det klaraste sambandet med utvecklingsklass. Enligt den undersökning som presenteras i den tidigare nämnda departementspromemorian fanns samband mellan statsbidrag per elev och även andra faktorer. I promemorian beskrevs sådana samband mellan statsbidrag per elev och tätortsgrad, invånarantal och elevantal. Sådana samband synes kunna konstateras även i den nu aktuella undersökningen. Sambandet med utvecklingsklass får emellertid anses vara klarast. Antalet Iärarveckotimmar per elev minskade i stort sett med ökande tätortsgrad. med ökande utvecklingsklass och med ökande invånarantal. Det fanns inget entydigt samband mellan lärarveckotimmar per elev och elevantal. Klasstorleken inklusive specialklasser ökade i princip med ökande tätortsgrad, med ökande utvecklingsklass och med ökande invånarantal.

180 Stalsbidrager till grundskolan

Mellan elevantal och klasstorlek inklusive specialklasser har inget entydigt samband kunnat återfinnas. Statsbidraget per lärarveckotimme var i stort sett oberoende av tätortsgrad, utvecklingsklass, elevantal och invånarantal. Som framgår av tabell 80 kan det emellertid anses föreligga ett visst samband mellan statsbidrag per lärarveckotimme och tätortsgrad respektive invånarantal. Statsbidraget per tjänst var i stort sett helt oberoende av tätortsgrad, utvecklingsklass, elevantal och invånarantal. Statsbidraget per invånare minskade i stort sett med ökande tätortsgrad och ökande invånarantal. l övrigt tycks inga entydiga samband föreligga. Undersökningen visar att nuvarande statsbidragssystem med sin i det närmaste automatiska koppling till resurser och skolorganisation är ett följsamt instrument, som tämligen väl beaktar varje enskild kommuns speciella förhållanden och förutsättningar att bedriva skolverksamheten. En övergång från nuvarande resurs- eller kostnadsrelaterade bidragssystem till ett annat neutralt och inte längre resursanknutet system, vilket direktiven förutsätter, måste sannolikt läggas på en mer generell nivå. Att åstadkomma ett nytt till alla delar lika följsamt system som det nuvarande men som inte längre är kostnads- eller resursrelaterat är måhända tekniskt möjligt. Detta skulle dock sannolikt innebära att man tvingas övergå från ett komplicerat system till ett annat lika eller mer komplicerat nytt system.

övervägande skäl talar därför för att ett nytt och neutralt statsbidrags-

system måste bli mer generellt eller schablonmässigt än det nuvarande. Jämfört med nuvarande system, som allmänt uppfattas som ett rättvis system i relation till nuvarande ansvarsfördelning på skolans område. skulle förmodligen ett nytt neutralt och schabloniserat system att av många intressenter från tid till annan uppfattas som mer eller mindre rättvist beroende pâ utfallet i den enskilda kommunen. En viss ojämnhet i statsbidragsutfallet - mellan olika kommuner och mellan olika år i en och samma kommun - torde oli det pris som man får betala för vinster i form av ökad enkelhet i fråga om beräkning, utbetalning och redovisning och i form av ökad lokal frihet i dispositionen av de resurser som ställs till skolans förfogande.

sou 1976:10 181

7 till

Statsbidraget gymnasieskolan

7.1 Inledning

I detta kapitel redovisas statsbidraget till driften av gymnasieskolan under läsåret 1973/ 74. Samtidigt redogörs för gällande regelsystem för fastställande av den årliga organisationen i gymnasieskolan. Vidare redovisas gymnasieskolans omfattning vad avser elever, olika studievägar m. m. I redovisningen ingår inte statsbidrag till investeringar. Statsbidraget till driften av gymnasieskolan är i huvudsak knutet till läraroch skolledarlöner. l de analyserande avsnitten knyts därför redovisningen till lärarlönekostnad per enhet, såsom kostnad per elev, per klass eller per lärarveckotimme. I en särskild tabell redovisas de sammanlagda driftbidragen utslaget per elev. Gymnasieskolan har två lokala huvudmän, primärkommuner och landstingskommuner. Här används begreppet kommun eller kommuner som sammanfattande begrepp for skolhuvudman på lokal nivå.

7.2 Gymnasieskolans nuvarande

omfattning

7.2.1 Allmänt

Den l juli 1971 ersattes de tidigare skolformerna gymnasium, fackskola och

yrkesskola av en organisatoriskt sammanhållen skolform, gymnasieskola.

I denna skolform inordnades även jordbruks- och Ianthushållsutbildningen samt skogsbruksutbildningen med landstingskommunen som huvudman. Bestämmelserna om skolformen återfinns bl. a. i skolforordningens 7, 8 och 9 kapitel. För skogsbruks- och jordbruksutbildningen gäller därutöver vissa särskilda bestämmelser. Utbildningen bedrivs på 22 linjer jämte ett stort antal specialkurser som antingen kan vara näraliggande viss linje eller specialkurs i övrigt. Utbildningen är förlagd till skolenhet som antingen kan vara allmän eller särskild. Allmän skolenhet omfattar utbildning inom såväl tre- och fyraåriga linjer som tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer samt övriga tvååriga linjer. Skolenhet som omfattar en eller två av nu nämnda grupper av linjer

182 Statsbidragct till gymnasieskolan

eller specialkurser benämns särskild skolenhet. Särskild skolenhet förekommer av olika typer. En mera fullständig gymnasieorganisation med bl. a. tre- och fyraåriga linjer förekommer i drygt 120 av landets 278 primärkommuner. Elevantalet uppgick läsåret 1973/74 till omkring 220 000.

7.2.2 Kommuner och gymnasieregioner (planeringsen/iet)

Läsåret 1973/74 omfattade gymnasieskolan 123 gymnasieregioner. I 121 av dessa regioner som omfattade en eller flera kommuner förekom en mera fullständig gymnasieutbildning med såväl två-, tre- som fyraåriga linjer. Två regioner var under uppbyggnad. Ytterligare en gymnasieregion tillkom från läsåret 1974/75. I ytterligare ett åttiotal kommuner anordnades begränsad gymnasieutbildning i form av specialkurser, företrädesvis inom den mer utpräglat yrkesinriktade sektorn. Inom i stort sett varje landsting anordnades gymnasieutbildning inom vårdyrken samt skogs- och jordbruksyrken.

7.2.3 Ska/enheter

Undervisning i gymnasieskolan förekom läsåret 1973/ 74 i 573 skolenheter. Av dem hade 246 mindre än 100 elever. Elevantalet i dessa 246 skolenheter utgjorde dock bara 5,3 procent av samtliga elever. l de flesta mindre skolenheterna förekom undervisning i specialkurser samt på linjer med lågt elevantal, t.ex. jordbruks- och skogsbruksutbildning.

7.2.4 Gymnasieskolans linjer, specialkurser

l gymnasieskolan finns följande linjer, vilka fortsättningsvis kommer att förkortas enligt nedan:

Be tvåårig beklädnadsteknisk linje Ba bygg- och anläggningsteknisk linje “ Dk distributions- och kontorslinje ” Ek ekonomisk linje “ Et el-teleteknisk linje ” Fo fordonsteknisk linje Jo jordbrukslinje ” Ko konsumtionslinje ” Li livsmedelsteknisk linje ” Mu musiklinje ” Pr processteknisk linje “ Sb skogsbrukslinje “ So social linje “ Te teknisk linje “ Tr träteknisk linje Ve verkstadsteknisk linje Vd vårdlinje

Starsbidraget till gymnasieskolan 183

treårig ekonomisk linje humanistisk linje

-lwzzm

u naturvetenskaplig linje n samhällsvetenskaplig linje fyraårig teknisk linje

Musiklinjen bedrivs for närvarande endast som försöksverksamhet. De olika linjerna kan uppdelas på grenar. l linje eller gren av linje kan ingå en eller flera varianter. I gymnasieskolan förekommer även specialkurser. Dessa kan uppdelas på gren som kan ha en eller flera varianter. Specialkurs som bygger på lägst tvåårig gymnasieutbildning kallas högre specialkurs. Specialkurs kan omfatta utbildning från två veckor till fyra år. Antalet studievägar(linjer och specialkurser) uppgår till i det närmaste 600. Närmare redogörelse för de olika studievägarna lämnas längre fram i detta kapitel samt i bilaga 7.

184 Statsbidraget till gymnasieskolan

7.2.5 Elever i gymnasieskolan Tabell 81 Antal elever i gymnasieskolan 1973-09-15 på studievägar med en kurslängd om minst ett år. Kommunal eller landstingskommunal huvudman.

Utbild- Linjer + direkt grundskolanknutna SVG 2 SVG 3 SVG 5 Totalt nings- specialkurser SVG 0, 1 °åd° åk 1 åk 2 åk 3 åk 4

Övr spec kurser l 518 701 530 16 - 11 170 2 946

Totalt 90 606 74 384 27 802 4 566 325 5 159 7 516 210 358

SVG = Studievägsgrupp SVG 0 = Linje, gren eller variant . SVG l = Specialkurs som är grundskolanknuten och som på sikt förväntas ersättas av linje SVG 2 = Specialkurs som ej är grundskolanknuten och som på sikt förväntas ersättas av linje SVG 3 = Högre Specialkurs SVG 4 = Specialkurs som är grundskolanknuten och som ej skall ersättas av linje SVG 5 = Specialkurs som ej är grundskolanknuten och som ej skall ersättas av linje

sou 1976:10 Statsbidraget till gymnasieskolan 185

Tabell 82 Antal elever i gymnasieskolan 1972 resp. 1973 på studievägar med en kurs-

längd som är mindre än ett år.

Kommunal eller landstingskommunal huvudman.

Utbild- Antal elever på studievägar kortare än l år

mgs 1973-0915 1972-0915 Senare Totalt

°mråde “ under lå under lå

SVG 2 SVG 3 SVG 4 SVG 5 Totalt 1972/73 |972/73

- - 31 32 63 56 50 106 Be - - 35 - 35 54 43 97 Ba - 7 420 427 446 521 967 Dk - - 16 78 94 71 193 264 Et - - - - - - 40 40 Fo - - - 86 86 125 1 051 1 146 Jo 130 - 1 346 663 2 139 2 109 2 367 4 476 Ko - - 9 - 9 31 35 66 Li - - - - - 10 249 239 Pr 51 - - 260 311 171 3 211 3 382 Sb

E Ovr spec kurser - _ 176 485 661 603 l 587 2 190 Totalt 3 443 113 2 016 3 531 9 103 9 188 22 289 31 447

SVG = se tabell 81

Som framgår av tabellerna 81 och 82 fanns 210000 elever på linjer och kurser om minst ett år. 1 de kortare kurserna fanns 1973-09-15 cirka 9 000 elever. Om man förutsätter att nya korta kurser fortlöpande påbörjas då Föregående kurs avslutas kan man beräkna att antalet årselever också är 9 000. Sammanlagt kan därför elevantalet i gymnasieskolan beräknas till 220 000 årselever.

186 Statsbidraget till gymnasieskolan

7.2.5.1 Regionala variationer Tabell 83 Antal elever 1973-09-15 i gymnasieskolans årskurs 1 (linjer och grundskolanknutna specialkurser om minst ett år) länsvis. Kommunal eller landstingskommunal huvudman.

l landet som helhet återfanns den 15 september 1973 32,0 procent av eleverna i gymnasieskolan i årskurs 1 på tre- och fyraåriga linjer, 21,6 procent på de tvååriga ekonomiska, sociala och tekniska linjerna samt på den tvååriga musiklinjen och resterande 46,4 procent på övriga studievägar. Vissa län uppvisar relativt stora avvikelser från dessa riksgenomsnitt. l elva av länen år avvikelsen från riksgenomsnittet mer än fem procentenheter for åtminstone någon grupp. De län som mest avviker från riksgenomsnittet är storstadslänen (AB, M och O). Inom dessa län är eleverna på de mer utpräglat yrkesinriktade studievägarna kraftigt underrepresenterade. Vidare har dessa län framför allt på de tre- och fyraåriga linjerna större andel elever än i riket som helhet. Gotlands, Blekinge, Värmlands, Norrbottens, Västerbottens och Örebro län uppvisari nämnd ordning största andelen elever inom den mer utpräglat yrkesinriktade utbildningen. Man kan sålunda konstatera att statens utgifter för gymnasieskolan är högre i storstadslänen än i landet i övrigt genom att förhållandevis fler elever finns på tre- och fyraåriga linjer. 1 den mån statsbidraget varierar i märkbar omfattning mellan olika studievägar i gymnasieskolan får man överväga att på något sätt beakta de regionala variationerna i gymnasieskolans organisation vid konstruktionen av ett nytt bidragssystem.

Statsbidraget till gymnasieskolan 187

7.3 Bestämmelser om driftbidrag

Driftbidrag till gymnasieskolan utgår huvudsakligen enligt Följande författningar, nämligen D kungörelsen (1966:115) om statsbidrag till driftkostnader för gymnasieskolan (driftbidragskungörelsen), D kungörelsen (1963:493) om statsbidrag till Iantbruks- och lanthushållsskolor och D ämb skr 1971-04-23 (med senare ändringar) angående provisoriska bestämmelser om statsbidrag till skogsbrukets yrkesutbildning.

7.3.1 Drifrbidrag till gymnasieskolan

Driftbidragskungörelsen föreskriver att statsbidrag till driften av gymnasieskolan skall utgå dels med belopp som motsvarar lönekostnaderna för skolledare, biträdande skolledare och lärare vid gymnasieskolan, dels for vissa särskilda ändamål. Den största bidragsdelen utgör den som baseras på lönekostnaderna. Bidragsunderlaget utgörs av faktiskt utbetalade löner till i föregående stycke nämnd personal och bidrag utgår med 100 procent härpå. Avlöning till lärarkandidat som fullgör praktisk lärarutbildning ingår i bidragsunderlaget. När lärare handhar timme till förfogande ingår också lärarens ersättning i bidragsunderlaget. De särskilda ändamål for vilka statsbidrag utgår är i huvudsak Följande: l Timmar till förfogande. För detta ändamål utgår ett schabloniserat bidrag i de fall annan än lärare handhar verksamheten. Bidraget utgår för såväl löner som andra kostnader, t. ex. för information förmedlad genom film och bild. 2 Kostnader för föreläsare i specialkurser och på vissa tvååriga linjer. 3 Kostnader för avlöning till bibliotekspersonal, till biträden åt lärare och till institutionstekniker (s. k. pedagogisk stödpersonal). Bidraget utgår med schablonbelopp vilka för varje redovisningsår skall jämkas i förhållande till ändringar av den statligt reglerade personalens lönenivå. Under 1973/74 utgick bidrag med följande belopp: a) 5 640 kronor för varje klass av årskurs l på tre- eller fyraårig linje, b) 3 760 kronor for varje klass i årskurs 1 på tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje, c) 28 210 kronor för varje skolenhet, som omfattar en eller flera årskurser av tvåårig eller fyraårig teknisk linje och d) 33 860 kronor för varje gren av följande slag i årskurs 4 på fyraårig teknisk linje, nämligen maskinteknisk, byggteknisk och elteknisk gren. 4 Särskilda kostnader för undervisningsmateriel vid sådan utbildning på heltid för industri och hantverk och därmed till sin art jämförligt område, för vilken kostnaderna för undervisningsmateriel är särskilt höga och för vilken skolöverstyrelsen medger bidrag. Statsbidraget utgår för varje klass med 7 000 kronor. Skolöverstyrelsen har 1972-01-17 utfärdat

188 Statsbidraget till gymnasieskolan

generella bestämmelser av innebörd att statsbidrag utgår för klass på linje eller i specialkurs som enligt timplanen har undervisning i ämne, vari arbetsteknik ingår, under förutsättning att veckotimtalet för ämnet ifråga upptar minst hälften av det totala veckotimtalet. Dock utgår statsbidrag inte om arbetstekniken anordnas som inbyggd utbildning. Kostnader för inbyggd utbildning. Bidrag utgår för redovisningsår med a) 13 000 kronor i fråga om utbildning för industri och hantverk eller handel och med b) 10800 kronor för utbildning för husligt arbete eller vård.

(En närmare redogörelse för statsbidrag och kostnader för inbyggd utbildning lämnas i avsnitt 7.6).

Kostnader for förhyrande av skollokaler. Bidrag utgår endast beträffande sådan gymnasieskola som omfattar antingen huvudsakligen utbildning för industri och hantverk eller utbildning för sjömän, varvid bidraget utgår med belopp som länsskolnämnden bestämmer i varje särskilt fall. Kostnader för allmän arbetsgivaravgift och socialförsäkringsavgift. Bidrag utgick med 4 procent under höstterminen 1973 och med 7 procent under vårterminen 1974 av statsbidraget till lönekostnader. Bidraget utbetalas vid slutet av varje kalenderhalvår.

Enligt särskilda bestämmelser utgår statsbidrag till kostnad för avgift för försäkring för tilläggspension. Bidraget utbetalas i efterskott. Läsåret 1973/ 74 utgick bidrag med 8,3 procent av statsbidraget till lönekostnader.

7.3.2 Statsbidrag till lantbruks- och lanthushållsskolor

Kungörelsen (1963:493) om statsbidrag till lantbruks- och lanthushållsskolor föreskriver att statsbidrag skall utgå för följande ändamål:

1 Avlöningsbidrag som utgår med belopp motsvarande faktiska lönekostnader för skolledare och lärare. Avgiftsbidrag dels for socialförsäkringsavgift för sjukförsäkring, försäkring för tilläggspension och folkpension, dels för allmän arbetsgivaravgift. l-lälsovårdsbidrag för arvode till Skolläkare, dock högst sex kronor per elev. Allmänt driftbidrag i form av grundbidrag och tilläggsbidrag. I fråga om skola där undervisningen bedrivs sex dagar i veckan utgår grundbidrag med 26 kronor för varje dag då undervisning pågår och tilläggsbidrag med 2,80 kronor om dagen för varje elev som deltager i specialkurs i maskinlära och 1,40 kronor för varje elev som deltar i annan undervisning. l fråga om skola där undervisningen bedrivs fem dagar i veckan, utgår grundbidrag med 31,20 kronor för varje dag då undervisning pågår och tilläggsbidrag med 3,36 kronor om dagen för varje elev som deltager i specialkurs i maskinlära och 1,68 kronor om dagen för varje elev som deltar i annan undervisning.

Statsbidraget till gymnasieskolan 189

7.3.3 S tatsbidrag till skogsbrukets yrkesutbildning

Statsbidrag till skogsbrukets yrkesutbildning utgår enligt följande: l Bidrag till lönekostnader efter samma grunder som gäller enligt driftbidragskungörelsen for gymnasieskolan, dvs. med 100 procent av faktiska löner till skolledare och lärarpersonal. 2 Bidrag till allmän arbetsgivaravgift. Under läsåret 1973/74 utgick bidrag med 4 procent av statsbidraget till lönekostnader. 3 Bidrag till avgifter till sjukförsäkring. Läsåret 1973/74 utgick 2,8 procent av bidraget till lönekostnader. 4 Allmänt driftbidrag. Under läsåret 1973/ 74 utgick bidrag per planerad kursvecka med 3 560 kronor for maskinteknisk kurs och med 2 375 kronor for övriga kurser. 5 Bidrag till kostnader for resor och traktamenten for skolledares och lärares resor i samband med praktiska övningar och fyllnadstjänstgöring. 6 Bidrag till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel. 7 Bidrag till anskaffande eller hyra av lokaler, maskiner m. m. Enligt särskilda bestämmelser utgår statsbidrag till kostnad för avgift för försäkring for tilläggspension. Bidraget utbetalas i efterskott. Läsåret 1973/ 74 utgick bidrag med 8,3 procent av statsbidraget till lönekostnader.

7.4 Bestämmelser om speciella bidrag

Till driften av gymnasieskolan utgår i särskild ordning vissa speciella bidrag såsom

1 Bidrag till studie- och yrkesorientering (KBr 1973-03-23). Bidrag utgår med schablonbelopp för försöksverksamhet med studieoch yrkesorientering i gymnasieskolan. Antalet schablonbelopp bestäms med utgångspunkt i antalet elever vid en skolenhet. Storleken på schablonbeloppet utgjorde 1973/74 60 000 kronor. Beloppet jämkas med hänsyn till förändringar i den statligt lönereglerade personalens lönenivå. Schablonbeloppet avses bidra till skolhuvudmannens lönekostnader och omkostnader för verksamheten. 2 Bidrag till kostnader för tekniska eller organisatoriska stödâtgärder for handikappade elever. Bidraget utgår efter skolöverstyrelsens prövning i varje särskilt fall inom en årligen anvisad medelsram. Bidraget avses användas for anskaffning av viss materiel, for skolskjutsanordningar, for personlig assistans m. m.

190 Statsbidraget till gymnasieskolan

7.5 Bestämmelser om bidrag till speciella former av

utbildning på gymnasial nivå

Statsbidrag utgår till 1 Korrespondensundervisning på gymnasial nivå (Ämb skr 1971-06-30). 2 Försök med särskild gymnasial utbildning i glesbygd (Ãmb skr 1971- 04-23). 3 Försöksverksamhet med gymnasieskola i glesbygd, numera benämnd försöksverksamhet med särskild samordnad gymnasieskola, B-form. (Ämb skr 1974-05-31). 4 Kostnader for gymnasial utbildning for gravt hörselskadade elever. 5 Försöksverksamhet med gymnasial utbildning for svårt rörelsehindrade och andra svårt handikappade elever. 6 Bidrag till s. k. pedagogisk gymnasieskolklinik i Lund. 7 Försöksverksamhet med kombinerad gymnasieskol- och universitetsutbildning. 8 Kostnader för fackutbildning av programmerare och systemmän. 9 Speciella åtgärder for invandrarelever.

7.6 Bestämmelser om statsbidrag till inbyggd utbildning

7.6.1 Allmänt Enligt 13 § driftbidragskungörelsen utgår for redovisningsår statsbidrag för särskilda kostnader for inbyggd utbildning med högst

a) 13 000 kronor i fråga om utbildning för industri och hantverk eller handel och med högst b) 10 800 kronor för utbildning för husligt arbete eller vård.

Statsbidraget beräknas för varje företag. Ovannämnda belopp utgår när företag under ett helt läsår om 40 veckor mottar minst åtta elever från en klass. Är antalet elever lägre, utgår statsbidrag för varje elev med en åttondel av beloppet. Omfattar utbildningen kortare tid än 40 veckor, utgår statsbidrag med ett i förhållande till utbildningstiden minskat belopp. Nu gällande statsbidragsbelopp fastställdes ijuni 1963 och har varit oförändrade sedan dess.

7.6.2 Statens kostnader enligt nuvarande normer

Under läsåret 1973/74 har i statsbidrag utbetalats a) till utbildning inom industri och hantverk samt handel 13 455 584 kronor b) till utbildning inom husligt arbete, vårdutbildning 17 479 187 kronor

Summa 30 934 771 kronor

sou 1976:10 Staisbidrager till gymnasieskolan 191

Schablonmässigt kan bidraget fördelas enligt Följande: Handel (i huvudsak den tvååriga distributions- och kontorslinjen) 8 857 875 kronor Industri och hantverk 4 597 709 kronor Husligt arbete, vård 17 479 187 kronor

Bestämmelserna om statsbidrag till inbyggd utbildning synes enligt våra undersökningar tolkas rätt olikartat hos kommunerna. Detta tillsammans med svårighet att beräkna de kortare specialkurserna samt antal företag, institutioner etc som mottar elever gör att några enhetsberäkningar (bidrag per elev, per klass) inte kan göras. Särskilda svårigheter föreligger inom vårdområdet. Där kan för samma utbildning rekvirerat statsbidrag variera mellan 10 800 kronor och 34 100 kronor per klass.

7.6.3 Huvudmannens kostnader För utbildning inom industri och hantverk samt inom handel och kontor torde i allmänhet huvudmannens utbetalningar till företagen för den inbyggda delen av utbildningen vara lika stora som det erhållna statsbidraget. Omfattningen av vederbörande företags kostnader för praktikhandledning etc torde ej vara möjlig att närmare beräkna. Motorbranschens Arbetsgivareförbund, Sveriges Verkstadsförening och Kraftindustrins utbildningsråd har i skrivelser till skolöverstyrelsen hemställt att utgående statsbidrag till inbyggd utbildning avsevärt höjs. Skolöverstyrelsen har beaktat framställningarna i sina anslagsframställningar men de har ännu inte föranlett någon åtgärd från regeringen. För inbyggd utbildning inom vårdlinjen och till denna linje anknutna specialkurser har huvudmannen, som i huvudsak är landstingskommuner, tämligen stora kostnader för praktikhandledning. Den inbyggda delen av utbildningen handhas i allmänhet av skolhuvudmannen. Den inbyggda vårdutbildningen organiseras i regel enligt någotdera av följande alternativ: l Huvudmannen inrättar särskilda kommunalt reglerade lärartjänster för praktikhandledning. 2 Huvudmannen inrättar kommunalt reglerade lärartjänster för såväl undervisning som praktikhandledning. För undervisningen rekvireras statsbidrag som om läraren innehade statligt reglerad lärartjänst. 3 I statligt reglerade tjänster inläggs även praktikhandledning. Avräkning mellan huvudmannen och statsverket sker vid statsbidragsrekvisitionen. 4 Inga särskilda handledartjänster inrättas. Avtal upprättas mellan huvudmannen och mottagande kommun eller institution om hur handledningen skall organiseras och ersättas. Detta alternativ gäller t. ex. under praktikperiod vid förskola. 5 Kombinationer av alternativen 1-4.

Huvudmannens merkostnad för den inbyggda utbildningen är beroende på vilket slag av utbildning som är aktuell.

192 Statsbidraget till gymnasieskolan

För utbildningsvägar inom handel och kontor torde merkostnader förekomma för administration och kontaktarbete mellan skolan och praktikplatserna. Samma torde gälla för utbildningsvägar inom industri och hantverk. För utbildningsvägar inom vårdområdet tillkommer för huvudmannen lönekostnader för handledare för vård- och bamavårdspraktik. Särskilda tjänster eller arvodesuppdrag förekommer. Huvudmannens merkostnader för vårdområdet torde uppgå till minst samma belopp som statsbidraget för den inbyggda delen av utbildningen. En beräkning gjord i Örebro län för kalenderåret 1973 visar följande personalkostnader för den inbyggda delen av vårdundervisningen. Utbildning Kostnad/statsbidrag per elev i genomsnitt Totalt Landstingsbidrag statsbidrag Kr/elev Kr/elev procent Kr/elev procent Vârdlinjen 1 236 559 45.22 677 54,78 specialkurser l 329 744 55.98 585 44.01 Totalt l 299 687 52,88 612 47,11

Statsbidraget till den inbyggda delen av undervisningen täcker sålunda mindre än hälften av personalkostnaderna. Härtill kan också komma andra kostnader.

7.7 Statsbidragens storlek

Budgetredovisningen från riksrevisionsverket innehåller inte sådana detaljuppgifter att statsbidraget för gymnasieskolans linjer och specialkurser kan utläsas för varje utbildningsväg för sig. Inte heller redovisas statsbidraget fördelat på de olika ändamål, såsom de specificeras i budgetpropositionen. l stället redovisas anvisat belopp och totala kostnader i förhållande härtill. l skolöverstyrelsens petita och i budgetpropositionen redovisas uppgifterna något mer detaljerat på ändamål. Någon särredovisning av utgifterna för varje särskild utblldningsväg sker däremot inte. I avsaknad av sådana uppgifter redovisas storleken av statsbidragsgivningen i följande uppgifter om förbrukade respektive anvisade medel för redovisningsåren 1971/ 72-1974/ 75 inom skilda bidragsomrâden. Statsbidrag för investeringar ingår ej här. Bidrag till förhyrande av lokaler och maskiner redovisas dock eftersom statsbidrag härför regleras i driftbidragskungörelsen.

Statsbidraget till gymnasieskolan 193

Tabell 84 Utgifter budgetåren 1971/72-1972/73 och anvisade medel budgetåren 1973/74-1974/75 för driften av gymnasieskolan

av gymnasieskolan, därav: a (l 457 000) Drift av lantbrukets yrkesutbildning” 30 935 35 324 Drift av skogsbrukets yrkes-

Pedagogisk stödpersonal Studie- och yrkesorientering 19 000 b (19 000) Särskild gymnasial utbildning i glesbygd samt korrespondensundervisning på gymnasial nivå 3 700 3 700 Tekniska stödåtgärder åt 500 775 handikappade elever Speciella åtgärder invandrarelever 204 1 600 Kostnader för ATP-avgift 83 300 87 236 Kostnader för allmän 30 100 74 876 arbetsgivaravgift Lönekostnadspålägg 122 400 115 858 Allmänt driftbidrag och hälsovårdsbidrag, lantbruksoch lanthushållsutbildning 2 347 Allmänt driftbidrag 8 740 skogsbruksutbildning Resekostnader och traktamenten; jordbruksutbildning 474

“Inklusive studie- och yrkesorientering ”Medlen överförda till nytt anslag ?Särskils ej fr. o. m. 1974/75

7.8 Rekvisition och utbetalning av statsbidrag

7.8.1 Utbetalningsruriner

Villkoren for kommunernas rekvisition/ansökan om statsbidrag samt länsstyrelsernas och skolöverstyrelsens utbetalning av bidragen regleras i de tidigare angivna statsbidragsförfattningarna. Rekvisition av statsbidrag for lönekostnader sker månatligen hos länsstyrelsen. För jordbruks- och skogsbruksutbildningen sker rekvisition hos skolöverstyrelsen; för skogsbruksutbildningen efter samma bestämmelser som lör gymnasieskolan i övrigt. Den månatliga rekvisitionen av statsbidrag bygger på lönelistorna för gymnasieskolan. Rekvisitionen behöver inte åtföljas av verilikationer. Det har forutsatts att utbetalning i regel skall ske utan granskning av rekvirerat belopp. Granskningen ankommer i stället på

194 Statsbidraget till gymnasieskolan sou 1976:10

vederbörande kommunala revisionsorgan. Endast om något uppenbart fel begåtts eller eljest särskilda skäl föreligger utbetalas lägre belopp än som rekvirerats. Utbetalningar av löner som inte kunnat beaktas i månadsrekvisitionen såsom vikariekostnader m. m. korrigeras i rekvisitionen för närmast följande månad. J usteringar av statsbidrag på grund av bestämmelserna om fyllnadstjänstgöring vid annan skolform sker halvårsvis i samband med rekvisition för december respektive juni månad. För jordbruksutbildningen sker ansökan om bidrag såväl för avlöningar som för övriga statsbidragsberättigade ändamål senast två månader före läsårets början. Under pågående läsår utbetalar skolöverstyrelsen förskott med högst 90 procent. Senast en månad efter läsårets slut sker rekvisition. När denna granskats slutregleras statsbidragetr Statsbidrag för pedagogisk stödpersonal rekvireras hos länsstyrelsen före den l november under läsåret. Före den l september efter läsårets slut rekvireras hos länsstyrelsen bidrag till särskilda kostnader, bidrag till inbyggd utbildning samt bidrag till förhyrande av skollokaler. För skogsbruksutbildningen utbetalas allmänt driftbidrag, bidrag till sjuk- Försäkringsavgift samt bidrag till resor av skolöverstyrelsen efter ansökan vid slutet av varje kalenderhalvår. Statsbidrag till förhyrande av lokaler eller maskiner utbetalas efter ansökan hos skolöverstyrelsen. Statsbidrag till allmän arbetsgivaravgift utbetalas utan rekvisition halvårsvis av länsstyrelse och för skogsbruksutbildningen av skolöverstyrelsen. Statsbidrag till ATP-avgift utbetalas utan rekvisition av länsstyrelse och för skogsbruksutbildningen av skolöverstyrelsen efter läsårets slut sedan särskild kungörelse utfärdats. För jordbruksutbildningen ingår såväl bidraget till arbetsgivaravgift som bidraget till ATP-avgift i avgiftsbidraget som rekvireras på sätt som beskrivits ovan.

Statsbidrager till gymnasieskolan 195

umämb: nâzwâ:

a. .m

:S:

5:0

wcêâao_ mcivökw_

som som

MEESQZD :oEmSxB cmxomcu

..

sz .Elm .din

.

.m2 s

.BZ x x x x x x

._8082

MECxmEmLU

.

v? mE: 2 x x x x x x x x x x x x

coämäxu.

. o o o u o u _ s

.m m: m: x: x: m: x:

-..o

.L :oxm x x x x x x

:m som som ?om

x.. _ ._ _ ._ _ ._

=mx5m:a\:o:_m_xo._

.Elm ,Elm

om:

.N22

m: m: m: m: m: m: x

. u o o _

öco 3.5._ m? m: :i o: o:

wczzñonzD áoHEEmEoxwmEM_

.

.§52 :om: x x

m

om x x x x x x x x x x x x x

mäwxuøm

.

-§35 -mmEc _usäncxê

3 x x x x x x x m:

5 ê ÖV 5 av 5 av A9 5 5 GV Am. 5 GV ÖV Am. RB A9 av .OV

:mcccoçmwov

wEcnxwäsoñmcEä

:oEoEmUa:

_växa_ 8.8.0_

mczxxxäaxanux.. m:_:u=n.:mx_.:nmmox_m

.oumsäx

msuscâ »E5553

:SE

å. å .una

omöxämmcm_

c_mawm=_:_maoçx=w

.uExmmE

mmånmuaxxonm: .g__mm=».>_mBB_

»En

.to .acw

.annonym

m. 0.0,_

wa_mmm._v_m ms§ Emm.m._. EmE= uuzmäfom 005225... xmüomwuom _mcoeøa moiemm .§35

N u u u H N

:så ,. z .. .. : : _omoz : : .to a . w O _ o m1_

196 Statsbidraget till gymnasieskolan

7.8.2 Utbetalade statsbidrag budgetåret 1973/ 74

Från länsstyrelserna och beträffande jordbruks- och skogsbruksutbildningen från skolöverstyrelsen har inhämtats uppgift om utbetalade statsbidrag under budgetåret 1973/74 fördelat på olika ändamål enligt följande:

Tabell 86 Utbetalade statsbidrag budgetåret 1973/74

Utgiftsslag Belopp, Tkr Jordbruks- Skogsbruks- Övriga Totalt utbildning utbildning? linjer och Lanthushålls- kurser utb” b Lärar- och skolledarlöner 27 463 9 703 1 008 110 1 045 276

Förhyrande av lokaler

Resekostnads- och traktamentsersättning 266 266 Summa 36 598 19 602 l 284 496 1 370 696

“Fyra skolenheter saknas ”ATP-avgifter m. m. enligt statsbidragsansökan 1973/ 74 *ATP-avgifter m. m. beräknade på 1973/74 års utbetalade löner ”Avser 1972/73 10.7 procent

7.9 Statsbidragskonstruktionen

Vid konstruktionen av statsbidragssystemet för gymnasieskolan strävade man efter att göra det administrativt lätthanterligt. Detta syfte har uppnåtts om man ser på den tekniska utformningen av bidragssystemet. Hela gymnasieskolan har dock ej samma, tekniskt enkla system. Jordbruksutbildningen och till viss del skogsbruksutbildningen har ett särskilt ansökningsforfarande med åtföljande detaljgranskning. Detta beror bl. a. på att dess utbildningar senare inordnades i det gymnasiala utbildningssystemet. Utbetalning av statsbidrag enligt driftbidragskungörelsen sker utan saklig granskning av den utbetalande myndigheten. Som komplement till den kommunala revisionen utfor riksrevisionsverket punktvis insatt sakrevision.

Sratsbidraget till gymnasieskolan 197

1 skrivelse 1974-11-25 har skolöverstyrelsen och riksrevisionsverket gemensamt föreslagit att skolöverstyrelsen skall överta ansvaret för redovisningsrevisionen av driftbidragen till grundskola, gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning från riksrevisionsverket. Regeringen har 1975-05-07 beslutat om nämnda Övertagande. Principen för statens ekonomiska åtagande för gymnasieskolan har varit att lärarlönekostnaderna skall bestridas av staten. Från den utgångspunkten är det nuvarande statsbidraget tekniskt fördelaktigt och följsamt. Statliga dimensioneringsbeslut om gymnasieskolans organisation, staten som avtalspart for lärarpersonalen samt det nuvarande statsbidragssystemet utgör med vissa undantag en naturlig koppling mellan beslutsansvar och kostnadsansvar.

7.10 Gymnasieskolans och

planering organisation

Omfattningen av statsbidraget till gymnasieskolan bestäms ytterst av det regelsystem som gäller for skolan. Olika statliga beslut såsom antalet intagningsklasser, vilka grenar som får anordnas, föreskrifter om gruppstorlekar, delningsbestämmelser m. m. styr skolorganisationens omfattning. Statliga myndigheters beslut om antalet ordinarie Iärartjänster samt statens ställning som avtalspart i fråga om anställningsvillkor och löneförmåner for skolledare och lärare påverkar direkt statsbidragets storlek. Även kommunala beslut inom det statliga regelsystemets ram, t. ex. beslut om antalet klasseri högre årskurser i gymnasieskolan, påverkar volymen av statsbidraget liksom verkställighetsbeslut och tillämpning av löne- och anställningsavtalen. För att nämnare belysa regelsystemets effekter på statsbidraget for gymnasieskolan redovisas i det följande vissa administrativa anordningar dels hos de statliga organen, dels hos kommunerna vid tillämpningen av skollagen, skolforordningen och övriga författningar avseende gymnasieskolan. Beskrivningen inleds med en kort redovisning av regelsystemet och följs därefter av en beskrivning av vissa administrativa rutiner beträffande gymnasieskolans organisation. Vidare redovisas bestämmelser om tjänster, arbetsuppgifter med tjänstefördelning, lönesättning, löneberäkning och redovisning.

7.10.1 Regelsystemet, klassanordningens omfattning, delningsmojliglzeter, samläsning m. m.

Bestämmelser om klasser m. m. för återfinns i 8 kap. 15-22

gymnasieskolan

§§ skolförordningen, i anmärkningar till timplanerna och i andra av re-

geringen eller skolöverstyrelsen meddelade bestämmelser. Där föreskrivs bl. a. att samundervisning skall ske där så är möjligt. Detta är av stor betydelse for det organisatoriska arbetet. I varje ämne förs elever till grupper i den mån de enligt läroplanen kan samundervisas helt eller delvis (8 kap. 18 § skolförordningen). På grund av timplanernas konstruktion med ett ston inslag av tillvalsämnen, obligatoriska eller frivilliga, kommer klassenheten vid denna undervisning att upplösas. För varje ämne utgör i stället det

198 Statsbidraget till gymnasieskolan

sammanlagda antalet elever i ämnen och årskursen utgångspunkt för organisationen av undervisningsgrupper. Grupp får i allmänhet anordnas for varje påbörjat trettiotal elever om elevantalet är lägst åtta (i vissa fall fem, i andra tolv) vid undervisningens början. Vid undervisning i arbetsteknik och annan undervisning med samma syfte anordnas grupp för varje påbörjat sextontal elever. Om särskilda skäl föreligger får länsskolnämnden medge undantag från ovanstående regler. Beslutande myndighet när det gäller antalet klasser i årskurs l i gymnasieskolan är skolöverstyrelsen. För högre årskurs anordnas klass i den mån det behövs for undervisning av kvarvarande och tillkommande elever enligt 8 kap. 17 § skolforordningen. Antalet klasser fastställs av styrelsen for skolan. Om särskilda skäl föreligger får länsskolnämnden ändra styrelsens beslut eller medge anordnande av ytterligare klass för andra tillkommande elever än de nyss nämnda. Slutligen kan skolöverstyrelsen om särskilda skäl föreligger i fråga om gren eller variant bestämma det antal klasser som får anordnas i högre årskurs av linje eller specialkurs. Skolöverstyrelsens beslut till kommunerna om antalet intagningsklasser grundar sig på de riktlinjer som för varje budgetår redovisas i budgetpropositionen.

7.l0.2 Organisationsrapporter m. m.

Skolstyrelsen skall årligen till statliga myndigheter lämna såväl en preliminär plan (vårrapport) som en slutgiltig plan (höstrapport) över gymnasieskolans organisation. För denna rapportering gäller för närvarande följande system. Preliminär och slutgiltig plan över elever, undervisningsgrupper och lä- rartimmar i gymnasieskolan vårrapport och höstrapport - är ett system för planering, kontroll och redovisning av gymnasieskolans undervisningsorganisation. Med utgångspunkt i bl. a. elevernas ansökningshandlingar och val till högre årskurser beräknar skolenheterna antalet undervisningsgrupper och lärarveckotimmar i varje ämne. I vårrapporten redovisas genom skolstyrelse/ utbildningsnämnd till respektive länsskolnämnd den preliminära organisationen för kommande läsår. Länsskolnämndens beslut i anledning av begärd dispens eller erinran i samband med granskningen meddelas skolstyrelsen/utbildningsnämnden. Skolöverstyrelsen har meddelat bestämmelser som innebär att vårrapporten for närvarande är en angelägenhet mellan kommunen och länsskolnämnden. När länsskolnämnden har granskat föreslagen organisation och beslutat om begärda dispenser gäller sålunda en preliminär undervisningsorganisation för nästa läsår. På grundval av Skolöverstyrelsens beslut i december om antal klasser i årskurs 1 samt ansökningar till gymnasieskolan senast den l mars gör intagningsnämnderna en preliminär intagning och upprättar en organisationsrapport för årskurs l. Denna rapport insänds via skolstyrelse och länsskolnämnd till skolöverstyrelsen. Rapporten inges senast den 30 mars. Med utgångspunkt i elevernas studieval till högre årskurs (senast den l mars) upprättar skolenheten planeringsrapporter for årskurserna 2-4. På rapporterna anger styrelsen beräknat elevantal på de studievägar som förutsätts blir

Statsbidraget till gymnasieskolan 199

anordnade nästkommande läsår. Rapporterna sänds till länsskolnämnderna och skolöverstyrelsen för erforderliga beslut om organisationen (senast den 30 mars). Organisationsrapporten för årskurs l och planeringsrapporten för högre årskurser utgör tillsammans med styrelsens framställning underlag for skolöverändring av tidigare fastställd organisation. Såstyrelsens beslut om eventuell dana tilläggsbeslut meddelas senast den ljuni. Sedan den grova strukturen med elever fördelade på linjer, grenar, varianter och specialkurser blivit klar i mitten av april gör skolledningen den mer detaljerade planen över elever, undervisningsgrupper och lärartimmar. Skolöverstyrelsens ändrings- och tilläggsbeslut jämte Iänsskolnämndens slutliga godkännande av begärda dispenser för nästa läsår avslutar vårens planeringsfas i gymnasieskolan. Fram till skolstarten i slutet av augusti händer det mycket som gör att den ursprungliga planeringen kan behöva ändras. Slutlig intagning skeri början av juli och därefter successivt fram till terminsstarten. Även i högre årskurser blir det Förändringar av olika skäl, såsom oförutsebara avvikelser från skolledningens prognos ifråga om kvarsittning, förnyad genomgång av årskurs, avgång, flyttning mellan kommuner osv. l de fall förändringarna i elevsituationen medför behov av ändringar i grupporganisationen och veckotimtalsuttaget måste omedelbara åtgärder vidtas för att hänsyn skall kunna tas vid den pågående schemaläggningen. l tveksamma fall, särskilt då det kan bli om dispenser, tar i allmänhet skolledningen kontakt med fråga länsskolnämnden för informella diskussioner och överenskommelser om dis- Den formella anhållan och bepenser och förändringar i organisationen. kräftelsen på dispens och ändringar uppskjuts i allmänhet till tidpunkt för höstrapportens ingivande. En slutgiltig plan - höstrapport - över elever, undervisningsgrupper och lärartimmar avseende förhållandena den 15 september insänds till länsskolnämnden senast den l oktober. Höstrapporten handläggs av länsskolnämnden på samma sätt som vårrapporten. Till skillnad från den senare inges höstrapporten till skolöverstyrelsen via länsskolnämnden. Höstrapporten kompletteras under läsåret med uppgifter om kurser som påbörjas senare än den 15 september. I samband med att höstrapporten överlämnas till länsskolnämnden sker formella framställningar till länsskolnämnden och i vissa fall till skolöverstyrelsen med begäran om godkännande av gjorda avvikelser från tidigare organisation. Rapporteringsrutinen bygger på bestämmelser i rapporterad skolförordningen. Organisationen av gymnasieskolan borde från statlig kostnadskontrollsynmed hänsyn till den statliga styrningen och konpunkt vara tillfredsställande trollen på olika nivåer, såsom El riktlinjer i budgetpropositionen om antalet intagningsplatser i gymnasieskolan, Cl skolöverstyrelsens beslut om fördelning av intagningsplatser och klasser och El länsskolnämndernas och skolöverstyrelsens granskning av vår- och höstrapporten

200 Statsbidraget till gymnasieskolan sou 1976:10

Från statsbidragssynpunkt föreligger dock flera brott i beslutskedjan, vilket senare skall redovisas. Avbrott kan föreligga även i den beslutskedja som rör organisationen. Formella och stadgemässiga föreskrifter saknas nämligen för att länsskolnämnderna skall granska och fastställa organisationen För årskurserna 2-4 i gymnasieskolan. Beslutsordningen kan åskådliggöras på sätt som beskrivs i tabell 87. Av intresse att notera är att beslut om antalet intagningsplatser meddelas av statsmakterna Först i och med riksdagens ställningstagande under våren. Skolöverstyrelsens beslut om gymnasieskolans organisation för det budgetår statsmakternas beslut avser har däremot redan meddelats i december. Enligt en utbildad praxis meddelar dock Utbildningsdepartementet till skolöverstyrelsen uppgift om det Förslag som kommer att löreläggas i budgetpropositionen. Detta sker vanligtvis i november.

Statsbidraget till gymnasieskolan 201

Tabell 87 Planering och organisation av gymnasieskolan (i kronologisk ordning).

Tid Elev lntagnings- Skolenhet Skolstyrelse/Länsskol- Sö,SCB Regeringen nämnd Utb. nämnd nämnd

Budgetår1 Petitamed juliwsept riktlinjer för utbildningen. långtids- -_ budgetårsbudgetför juliéokt Förslagom bå 2. gymnasie- l. 10 skolans0r- _› Ti :ganisation för bå 2 (l.9) _____ _._ okt-dec i_ Samråd *k

Beslutom l) antaletklasseravåk 1 d ec w á - samtbeslut om organisaa tion i andra åk, bå 2 _ Riktlinjer i Ja 4... ...ço-...puçuuo budgetprop,bå 2 Ansö an k jan-febr åk l, bå 2 (l.3) Prelinragn 7 -- 30.3» -_mars-april orgrapport åk l, bå 2 Framstom mars-april ändravorg, a» Tä bå2 febr(1.3) Studieval åk 2-4, bå 2 Planerings- 30 3 mars-april __› ____› _____›

gp???

bå 2

Preliminär mars-april planåk l-4 30-4 j (vårrapport) bå 2 april-juni ___ Dispenser bâ 2 Tjänstefördelning (prel) 4* Ändr avorg 4 “ 4 beslut,bâ 2 juni (l.6)

juni ;-_- m_- : åêgvlenngs

Budgetår2 Slutligin- - _ ^ 7 juli-aug g Slutlig plan __ 1.10-15.l0-> (hÖsuapp0n)-_

Deñnitiv augusti tjänsteför- 1» delning (juli-okt) __ Dispenser

1) Beslutsunderlag: Befintligorganisationinnevarandeläsår Förändringari elevunderlagenl SCB-statistikden 15 september Trenderi sökandefrekvens Kommunernasförslagtill organisationför nästaläsår-förslagsblankett Lokalprogram Resultatav samråden

202 Statsbidraget till gymnasieskolan

7.lO.3 Tjänster, organisation, inrättande m. m. Statsbidraget till gymnasieskolan baseras på lönekostnader för skolledare och lärare samt för vikarier for dessa. Statsbidragsnivån bestäms således till övervägande del på basis av de Iöneförmåner som skolledare och lärare har och de anställningsvillkorsom i övrigt gäller. Personalbestämmelserna för skolområdet har tidigare redovisats i vårt betänkande Skolan, staten och kommunerna. Härav framgår bl. a. att reglerna för inrättande av tjänster som skolledare och biträdande skolledare är kopplade till ett särskilt poängsystem. Beträffande lärare gäller att andelen ordinarie tjänster i normalfallet är centralt fastlagd och uttryckt i vissa procenttal. Icke-ordinarie tjänster som lärare inrättas i den omfattning som fordras för att uppehålla undervisningen. Vilka slag av tjänster som lärare och vilka ämneskombinationer för ordinarie tjänster som kan förekomma är i detalj reglerat. Till de tjänster som får inrättas knyts bl. a. bestämmelserna om vilka arbetsuppgifter som åvilar tjänsteinnehavaren, arbetstids- och lönevillkor samt behörighetsbestämmelser. Vid tillsättning av tjänster som lärare skall iakttas de för respektive tjänstetyp centralt utarbetade behörighets- och meritvärderingsbestämmelserna. Vilka tjänster som får eller skall inrättas kan alltså sägas utgöra en av grunderna för ett flertal av övriga detaljerade personalbestämmelser inom skolväsendet och påverkar självfallet statsbidragets v0lym. Inom vårdutbildningen och i vissa fall inom de mer utpräglat yrkesinriktade linjerna förekommer emellertid andra anställningsformer och löneförmâner. Det gäller närmast tjänstgöring inom den inbyggda utbildningen. Redogörelse härför har lämnats i avsnitt 7.6. Den översiktliga redovisningen ovan visar att organisationen av tjänster, tjänstetyper, ämneskombinationer, arbetsuppgifter samt arbetstids- och lönevillkor påverkar statsbidragets volym. Eftersom samtliga hithörande bestämmelser utfärdas av staten och då avtalen med personalorganisationerna också sluts av staten styrs alltså lönekostnadsnivån helt av staten. Då större delen av driftbidraget till gymnasieskolan baseras på lärar- och skolledarlöner bestäms härigenom statsbidragets storlek i det närmaste helt av staten. Någon reell möjlighet för kommuner och landsting att påverka statsbidragsvolymen när det gäller tjänste- och anställningsvillkoren föreligger således inte.

7.10.4 Tjänstefördelning Innehållet i vårrapporten används som underlag vid arbetets fördelning inom skolenheten. I en tjänstgöringsplan anges lärarnas tjänstgöring i olika klasser, grupper och ämnen samt viktiga arbetsuppgifter i övrigt, t. ex. klassföreståndar- och huvudlärarskap. Planen kan behöva justeras successivt vid eventuella ändringar i elevsituationen. Tjänstefördelningen är definitiv först när organisationen blivit slutligt fastlagd i augusti-september. Tjänstefördelningen grundas vidare på de tjänstgöringsföreskrifter för skolledare och lärare som bl. a. finns i bestämmelser, i avtal och i skolförordningen.

Statsbidraget till gymnasieskolan 203

7.10.5 Lönesäitning

Skolstyrelsen beslutar om lärares lön utifrån gällande löneavtal m. m. Beslut om lön måste föregås av en utredning beträffande eventuell tidigare anställning och tjänstgöring samt de Förhållanden som gäller for nuvarande tjänst. lnternkontrollen av lönesättningen sker i samband med övrig revision.

7.10.6 Löneberäkning Löneberäkningen görs av kommunerna. Dessa har därvid att tillämpa de avtal som statens avtalsverk träffar som arbetsgivarpart med vederbörande personalorganisationer. Allmänt avlöningsavtal for statliga och vissa andra tjänstemän med huvudbestämmelser och specialbestämmelser (AST) samt Tjänsteforteckningsavtal beträffande vissa statliga och icke-statliga tjänster inom undervisningsområdet (TFU) är grundläggande for löneberäkningen. AST innehåller allmänna anställningsvillkor, allmänna bestämmelser om lön, löneavdrag, lönetillägg, kostnadsersättavlöning. löneklassplacering, begravningshjälp, beräkning och utbeningar, semester, sjukvårdsformåner, talning av avlöning. TFU behandlar lönegradsplacering, avlöningsforstärkarbetstidens längd och vissa gemensamma bestämmelser. ning, arvoden, Kontroll av löneberäkningen sker som regel av vederbörande kommunala revisionsorgan i samband med statsbidragsgranskningen.

7.l0.7 Redovisning och bokföring Kommuner och landsting torde som regel redovisa lönekostnaderna for gymnasieskolans skolledare och lärare enbart under skolformen gymnasieskola utan någon annan uppdelning än som erfordras för att uppfylla statsbidragsbestämmelserna. Detta innebär att redovisning av lönekostnader i regel inte sker på skolenhet eller utbildningsväg. Kontroll av redovisningen sker av vederbörande kommunala revisionsorgan i samband med statsbidragsgranskningen.

7.11 Analyser

7.1 1.1 Behov i detta betänkande har konstaterats att konstruktionen av ett Inledningsvis nytt och neutralt statsbidragssystem for skolan kräver kunskap om det nuvarande statsbidragets utfall och fördelning. I realiteten blir det for gymnaför skolsieskolan huvudsakligen fråga om en analys av hur lönekostnaderna ledare och lärare fördelar sig på olika studievägar i gymnasieskolan i olika kommuner. finns inte tillgängligt varken hos kommuner- Något redovisningsmaterial na eller hos staten som ens i grova drag anger olika studievägars andel av lönekostnaderna for skolledare och lärare. Samma förhållande gäller övriga kostnader för gymnasieskolan. Det är således inte möjligt att basera en ekonomisk analys på ett befintligt redovisnings- eller rekvisitionsmaterial.

204 Statsbidraget till gymnasieskolan sou 1976:10

För utredningens del har det varit angeläget att på något sätt skaffa sig kunskap om nuvarande kostnader i olika delar av landet för gymnasieutbildning på om möjligt samtliga studievägar, dvs. linjer och specialkurser. Vår statsbidragsundersökning omfattar därför en redovisning av lönekostnaderna per elev, per lärarveckotimme och per klass för varje årskurs, linje och specialkurs.

7.1 1.2 Förutsättningar

Med hänsyn till bristen på lämpligt ekonomiskt redovisningsmaterial och då det inte ansetts möjligt att infordra uppgifter från de olika gymnasiekommunerna har det varit nödvändigt att söka andra informationskällor. Ett material som redovisar vissa personalinsatser utgör de organisationsrapporter(höstrapporter) som inges av gymnasiekommunerna. Dessa rapporter utvisar i detalj den faktiska skolorganisationen på studievägar och skolenheter och kan ge information som underlag för beräkning av Iärarlönekostnaderna. Utredningen har därför i samarbete med skolöverstyrelsen genomfört beräkningar av Iärarlönekostnaderna baserade på en totalbearbetning med dator av höstrapponerna för läsåret 1973/74.

7.l1.3 Kostnadsberäkning, underlag och metodik

Uppgifterna från höstrapponen, som innehåller uppgift om antalet lärarveckotimmar totalt och for varje ämne i respektive årskurs och linje/specialkurs, har kompletterats med elev- och klassantalsuppgifter från skolöverstyrelsens elevdataregister. Vid kostnadsberäkningen erhöll de olika ämnena en kostnadsfaktor baserad på vilken Iärarkategori som närmast beräknades svara för undervisningen i ämnet. bektorer antogs därvid undervisa endast på tre- och fyraåriga linjer. Fördelningen mellan lektorer och adjunkter uppskattades till 34 respektive 66 procent. Årslönen per lärarveckotimme fastställdes att i princip motsvara den näst högsta löneklassen för ordinarie lärare för respektive Iärarkategori. Följande gruppering har gällt

Ämnesgrupp Undervisnings- Belopp per lärar-

Statsbidraget till gymnasieskolan 205

Lärarlönekostnaden gäller ortsgrupp 4. Kallortstillägg ingår inte. Personalomkostnader (ATP-avgift, arbetsgivaravgift, lönekostnadspåslag) ingår inte. På lärarlönekostnaden har lagts 15 procent utgörande beräknad kostnad för skolledning, vikariekostnad, uppdragstillägg, avlöningsforstärkning m. m. Lärarlönekostnaden for utbildningar med inbyggd utbildning ingår med den del skolan svarar for. Den s. k. inbyggda delen som år förlagd till företag m. fl. redovisas ej här. Kostnadsberäkningen har alltså lagts på en schablonmässig nivå. Den överensstämmer dock i stort med de anvisningar som gäller for bl. a. skolöverstyrelsens budgetarbete. Dessa teoretiska beräkningar har visat sig väl överensstämma med de verkliga lönekostnaderna.

7. l 1 .4 Begränsningar Av praktiska skäl har inte specialkurser som är kortare än ett år kunnat medtas i bearbetningen. Samma gäller for de cirka 5 000 elever som går i högre specialkurs. Vissa manuella beräkningar har dock gjorts för nu nämnda grupper. I totalbearbetningen ingår inte korrespondens- och glesbygdsgymnasier och inte heller enskilda skolor. Den frivilliga undervisningen i dramatik, gymnastik, musik och teckning ingår inte i bearbetnigen. Antalet veckotimmar härför kan beräknas till cirka 5 000. Omräknat till lärarlönekostnad per elev utgör dessa frivilliga aktiviteter cirka 40 kronor per läsår. Endast skolor som höstterminen 1973 hade linjer i årskurs l ingår i undersökningen.

Specialklasserna vid Ingemundskolan i Solna, vid Bräcke Östergård i Göteborg samt elever i hörselklasserna i Örebro redovisas i bilaga 7. Övriga spe-

cialklasser ingår i kostnaderna for respektive kommuns gymnasieskola.

7.11.5 Kontroll av beräkningar I samband med att den beräkningsmetodik som ovan beskrivits fastställdes forutsattes att viss kontroll måste ske mot verkliga kostnader i några kommuner. Kontroll har skett dels genom jämförelse mellan av länsstyrelse utbetalade statsbidrag och här redovisade beräkningar, dels genom samarbete med vissa kommuner som redovisat sina verkliga lärarlönekostnader. Det har därvid framkommit att våra beräknade lärarlönekostnader ligger mellan två och tre procent högre än de av kommunerna redovisade verkliga lärarlönekostnaderna. För vissa linjer och kurser är avvikelsen något större. Det av oss beräknade pålägget for vikariekostnad och for kostnad för skolledning m. m. har for flertalet linjer visat sig vara omkring två procent for lågt. Sammantaget synes våra beräkningar vara mellan en och två procent högre än de verkliga kostnaderna for skolledar- och lärarlöner.

206 till

Statsbidraget gymnasieskolan

Den använda metodiken synes därför vara relativt tillförlitlig for bedömning och analys av lärarlönekostnaderna för gymnasieskolan. De kostnader som tagits fram genom våra beräkningar torde därför kunna läggas till grund for det fortsatta arbetet med konstruktionen av ett nytt statsbidragssystem.

7.12 Resultat

7. 12.1 Inledning I detta avsnitt kommer resultatet av gjorda beräkningar att redovisas. Efter en allmän inledning vari diskuteras olika faktorers inverkan på lärarlönekostnaderna kommer linjernas och specialkursernas lärarlönekostnader att redovisas. I slutet av avsnittet redovisas lärarlönekostnaderna på kommun-, länsoch riksnivå. l bilaga 7 redovisas resultatet mera detaljerat. Även om det på sätt som tidigare beskrivits varit möjligt att schablonmässigt fördela statens bidrag till driften av gymnasieskolan på olika linjer och specialkurser i varje kommun under läsåret 1973/74, har därmed inte en lösning av ett framtida neutralt statsbidrag uppnåtts. Undersökningen avser enbart läsåret 1973/74. Det gör analysen något osäker, eftersom bidragets storlek och fördelning ändras även inom samma kommun mellan olika redovisningsår. Dessutom sammanhänger kostnaden med olika organisatoriska och andra faktorer till vilka hänsyn måste tas vid konstruktion av ett nytt bidragssystem.

7. 12.2 K ostnadspäverkande faktorer

7.l2.2.1 Andra än organisatoriska faktorer Gymnasieskolan är en icke-obligatorisk skola. Dess lokalisering och dimensionering bestäms på andra grunder än grundskolans. Utbildningen som är organiserad på ett stort antal studievägar kräver för att kunna tillgodose ett någorlunda brett utbildningsutbud betydligt större upptagningsområden än grundskolan. Av landets 278 primärkommuner har för närvarande drygt 120 kommuner en mera fullständig gymnasieutbildning. Ett åttiotal andra

kommuner samt landstingen bedriver gymnasieutbildning i begränsad om-

fattning. Gymnasieutbildningen är sålunda koncentrerad till vissa kommmer och på betydligt färre skolenheter än grundskolan. De geografiska och befolkningsmässiga faktorer som påverkar gundskolans organisation och lärarlönekostnader påverkar i viss utsträckn ng loka- Iiseringen av gymnasieskolan men knappast i någon större omfattning kostnaden för undervisningen. De faktorer som hör hit är främst tätortsgrad, utvecklingsklass och invånare per kvadratkilometer. Andra faktorer såsom skattekraftsområde eller skattekraft i förhållande till medelskattekraften torde ej heller påverka gymnasieskolans lärarlönekostnader. De undersökningar som utredningen gjort av de totala skolkostnaderna i gymnasieskolan och som redovisats i kapitel 5 bestyrker dessa sutsatser.

Statsbidrager till gymnasieskolan 207

Kostnaderna i gymnasieskolan synes enligt dessa undersökningar inte ha något påvisbart samband med geografiska, befolkningsmässiga eller ekonomiska förhållanden i enskilda kommuner. l forsta hand torde sådana faktorer som har med elevantalet att göra - indirekt eller direkt - inverka på kostnaderna. Sådana faktorer kan vara totalt invånarantal, invånare i viss åldersgrupp i förhållande till totalbefolkningen eller antalet 16-åringar. Av dessa faktorer bör antalet 16-åringar vara den faktor som är mest tillförlitlig. Detta mått används bl. a. som underlag for planering av gymnasieskolan. I många fall utgörs emellertid elevområdet för viss utbildning av flera gymnasieregioner. Då blir antalet 16-åringar eller andra faktorer hänforliga till befolkningen inte relevanta. Att for varje utbildning räkna fram befolkningsmässiga faktorer för kostnadsjämforelse skulle ej vara möjligt. Här diskuterade faktorer får alltså ses som en del av den mängd av faktorer som påverkar kostnaderna. Huruvida variationer i läraruppsättning och lönesättning påverkar lärarlönekostnaderna mellan olika kommuner undersöktes i samband med grundskolans statsbidrag. Därvid konstaterades att läraruppsättningen och därigenom också lönekostnaden är relativt enhetlig i landet. Det finns inte heller något som motsäger detta vad gäller gymnasieskolan. Snarare bör enhetligheten vara mera markant för gymnasieskolan med hänsyn till koncentrationen till större och färre orter. Den nuvarande gymnasieskolan infördes den ljuli 1971. Särskilt for lärarna inom den yrkesförberedande utbildningen innebar detta att tjänsteunderlaget minskade eftersom mer allmänna ämnen infördes även i denna utbildning. Vidare har under de senaste åren elevantalet inom vissa utbildningsomrâden minskat. För vissa lärarkategorier har nu angivna orsaker medfört begränsat tjänsteunderlag och från såväl statligt som kommunalt håll har åtgärder vidtagits for att begränsa effekterna. Genom särskilda statliga åtgärder har ökad vidareutbildning för lärare samt möjlighet att inräkna annan tjänstgöring än undervisning medgivits. Dessa åtgärder under de gångna åren har påverkat gymnasieskolans lärarlönekostnader. Vidare torde benägenheten att anordna och medge större skolorganisation än nödvändigt också påverkas av orsaker som personalövertalighet och brist i tjänsteunderlag.

7.l2.2.2 Organisatoriska faktorer De organisatoriska faktorer som diskuteras i detta avsnitt är 1 elevantal totalt och i undervisningsgrupp, 2 B-klass, dvs. klass som är sammansatt av elever från två eller fler årskurser, utbildningens bredd, grenar, varianter, delningsbestämmelser,

oüxlChlJi-ÄQJ

samläsningsbestämmelser och elevernas val, möjligheter till dispenser, inbyggd utbildning, specialundervisning,

208 Statsbidraget till gymnasieskolan

9 antalet skolenheter samt 10 antalet utbildningsorter.

7.l2.2.2.l Elevantal totalt och i undervisningsgrupp l avsnitt 7.2.5 har det totala elevantalet för gymnasieskolan läsåret 1973/74 redovisats. Av bilagorna 8 och 9 framgår elevantalet i de olika kommunerna och gymnasieregionerna. lärarlönekostnaden påverkas naturligen av antalet elever i undervisningen. Oftast sker påverkan i från ekonomisk synpunkt positiv riktning, dvs. ju fler elever, ju lägre enhetskostnad. Även motsatt påverkan förekommer dock. Sålunda kan kommun som mottar elever från flera gymnasieregioner i en dyrbar utbildning, t. ex. årskurs 4 av teknisk linje, få en högre lärarlönekostnad per elev eller klass för samtliga elever i kommunen eftersom den dyrbarare utbildningen höjer medelvärdet för hela gymnasieskolan. Som ett grovt mått synes dock det totala elevantalet vara användbart som fördelningsfaktor i ett nytt statsbidragssystem. För att bilda en klass krävs 16 eller 30 elever. För specialklass gäller andra delningstal. Klasser med delningstalet 16 förekommer endast inom den tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade utbildningen. Klasser med delningstalet 30 förekommer såväl där som inom övriga linjer. I timplanerna anges antal elevveckotimmar. Därutöver finns ett antal lärarveckotimmar, t. ex. i anvisningarna till timplanerna som bl. a. omfattar bestämmelser om delning av klass vid viss undervisning. Timtalet för en klass är sålunda antalet elevveckotimmar ökat med antalet timmar delning får ske och eventuellt minskat med timmar som inbesparas genom samundervisning mellan klasser. Någon större skillnad i timtal for en klass uppkommer inte vid ett något lägre elevantal i klassen. 1 viss utsträckning kan genom organisationen av undervisningsgrupperna antalet läroveckotimmar styras lokalt. t. ex. genom att ett totalt elevantal på 45 elever i samma ämne organiseras 23+22 elever eller 29+16 elever. Enhetskostnaden kan sålunda variera högst avsevärt mellan olika kommuner och mellan olika utbildningar beroende på elevantalet i undervisningsgruppen eller omvänt uttryckt antalet vakanta elevplatser. Av diagrammen 58 och 59 framgår klart sambandet mellan elevantal och lärarlönekostnad per elev. Ett elevantal på över 25 medför i regel en lägre lärarlönekostnad per elev än medelvärdet för linjen. Om elevantalet uppgår till högst 16 elever, dvs. ungefär en halv klass, är lärarlönekostnaden mellan 1 500 och 1 700 kronor högre per elev än riksmedeltalet för linjen. Eftersom elevantalet i klassen sålunda har stor betydelse för lärarlönekostnaden per elev redovisas i tabell 88 lediga elevplatseri gymnasieskolan läsåret 1973/74.

sou 1976:10 Statsbidraget till gymnasieskolan 209

Kostnad per elev

81 00* -4 \_ 75004 1 l \ 6900* \ _. \ \ z ,V _ \

6300* X_

5700: ku \.\ “ ./""\ \

_ \\ Högsta kostnad för elev

5100- X

-u \ 45004? _A#__ _ _ 4 j_ _\-:_:\ __§ w_l\/lgelk_os_tnad för linjen - \- \\ , Medelkostnad för elev 3900- \ ,/\\ _ Lägsta kostnad för elev

X/

3300-

2700 Diagram 58 Lärarlönekosmad per elev vid olika elevanral i klassen. Tvâärig ekonomisk linje. årskurs I. 7 10 13 16 19 22 25 28 30 Elev per klass läsåret 1973/74.

Kostnad per elev

7500- 9Z 5ä ._. | o, 6900- __,/ \_ _ \ \\ 6300- \ - \| \ _ \\ \_ 5700 \ \ k. \ -_. . - Högsta kostnad för elev \ \ 5100_ __. _ _* _ __ \ \\ Medeggetnad för linjen S* 4500- \\ - x x; .. Medelkostnad for elev s\ _ _ \ 390 “ “ \

O_ Lägsta kostnad för elev

3300-

270* Diagram 59 Lärarlönekostnad per elev vid olika elevamal i klassen. Tväârig ekonomisk lin/e, årskurs 2, 7 10 13 16 19 22 25 28 30 Elev per klass läsåret [973/74.

210 Statsbidraget till gymnasieskolan

Tabell 88 Teoretiskt lediga samt disponibla lediga elevplatser i årskurs l och 2 läsåret 1973/74 på gymnasieskolans linjer och direkt grundskolanknutna specialkurser. Åk 1 Åk 2 Kolumn l 2 3 4 5 6 7 8 Utbildnings- Del- Antal Teoretiskt Disponibla Antal Teoretiskt Disponibla område nings- elever antal lediga lediga elev- elever antal lediga lediga

i

0 Jo 16 16 0 0.0 - - 15 1 1.0

i i

2 1 520

i mi

867 73

§3 få 860i

Li 16 936 120 1:8 98 82 677 219 3.1 88

Pr 16 347 77 2,9 6l 79 342 82 3.1 32

i i

§2 53? Zig gi

40 14 418

i

å: i126

Tr 16 500 74 2,0 66 89 438 152 4.1 87

Ve 16 5630 657 1,7 382 58 4 032 1 134 3.5 377

i

3 1 2

33 i? ååiâ §2 åêi iii? 133 ååi

Delsumma 1 30 18 180 3 240 4:5 1 11 975 4 465 8:1

i

3 7” 67 3 36°

3.3i

1 957

3.6i

3 047 36 46 22

i i

295 69

0.4›i

*28 Övr sp.kurs. 16 1 354 222 2,2 646 - 17 (-

Summa 30 66 845 7 144 _ - 57 626 - 3.0 13 252 5.6 Summa 16 23 761 2 580 1.6 _ _ l6 758 4 184 3.2 i Totalt 8-30 90 606 9 724 2,4 7 403 76 74 384 17 436 4.7 5 899

“Enligt rektorernas bedömning 1973-09-15 ”Enligt rektorernas bedömning 1972-09-15 i ák l

Statsbidrager till gymnasieskolan 211

l genomsnitt hade klasserna mer än två (teoretiskt) lediga platser i årskurs l. Detta innebär att i de drygt 4 100 klasserna i årskurs 1 skulle ytterligare 9 700 elever fått plats om klasserna kunnat fyllas upp till delningstalen. l viss utsträckning skulle detta kunnat ske utan ökning av lärarlönekostnaden. 1 klasser med delningstalet 30 fanns i genomsnitt 3,0 lediga platser mot 1,6 i klasser med delningstalet 16. Procentuellt sett hade alltså såväl de större klasserna som de mindre 10 procent lediga platser. Antalet teoretiskt lediga elevplatser per klass i årskurs 2 var i genomsnitt nästan fem, vilket var dubbelt så högt som i årskurs l. Detta innebär att över 17 000 elever ytterligare skulle fått plats om alla klasser kunnat fyllas upp till delningstalen. Det föreligger ofta stora variationer såväl mellan som inom olika utbildningsområden. Detta kan i vissa fall bero på att delningstalet ligger for högt med de klasstorlekar som faktiskt kan tillämpas. Ett exempel är jämfört där de klasser som har delningstalet 16 var relativt välskogsbruksområdet fyllda medan det i de klasser som har delningstalet 30 fanns i genomsnitt mindre än 20 elever. Teoretiskt sett fanns det alltså tio lediga elevplatser i de “större” klasserna mot två i de ”små”. I tabell 88 kolumnerna 5 och 8 har redovisats antalet disponibla lediga elevavses elevplatser i faktiskt inrättade platser. Med disponibla lediga elevplatser intagningsklasser som med hänsyn till befintliga resurser i fråga om lokaler, läromedel, lärare, praktikplatser etc. bedöms som lediga. Härvid bör man observera att teoretiskt antal lediga elevplatser avser hela årskurs 1 medan dislediga elevplatser inte redovisas för termin 2. ponibla Av det teoretiska antalet platser i årskurs 1 var 9 700 eller 10 procent lediga. Härav var 7400 eller 76 procent disponibla for intagning. För årskurs 2 ärjämförelse mellan teoretiskt lediga och disponibla lediga skolornas 1 läselevplatser svår att göra eftersom uppgifter gällde for årskurs året före. Antalet disponibla lediga platser var därför högre än i tabellen. För årskurserna 1 och 2 utgjorde enligt tabell 88 teoretiskt lediga elevplatser och direkt grundskolanknutna specialkurser 14,1 procent av teopå linjer retiskt antal Hur dessa platser fördelade sig regionalt mellan elevplatser. de olika länen framgår av tabell 89, vilken även omfattar övriga specialkurser.

212 Starsbidraget till gymnasieskolan Tabell 89 Antal teoretiskt lediga elevplatser läsåret 1973/74 inom olika län i procent av totala antalet elevplatser.

7.12.2.2.2 B-klass B-klass består av elever från minst två årskurser. B-klass förekommer endast på tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer samt på motsvarande specialkurser. Den försöksverksamhet som förekommer i glesbygd behandlas inte här. Antalet B-klasser under läsåret 1973/74 i årskurs 1 på linjer 0th grundskolanknutna specialkurser uppgick till 278, vilket utgjorde nästat en fjärdedel av klassantalet i årskursen.

Tabell 90 Antal B-klasser i årskurs 1 Utbildnings-Linje Specialkurs Totalt Område Antal Därav Andel Antal Därav Andel Antal Därav Ardel klasser B-typ B-klasser klasser B-typ B-klasser klasser B-typ B-llasser

Statsbidraget till gymnasieskolan 213

Tabellen avser endast årskurs 1. Även om det ingår ett mindre antal Bklasser under uppbyggnad, dvs med endast årskurs l, torde antalet B-klasser i årskurs 2 kunna uppskattas till ungefär samma antal. Att delar av klasser förekommer har en redovisningsteknisk orsak. Då samläsning sker i arbetsteknik redovisas nämligen 0,5 om samläsning sker med en klass och 0,3 om samläsning sker med två klasser. B-klasser förekommer företrädesvis inom mindre gymnasieorter, men även på större orter kan sådan organisation förekomma som komplement till A-klasser, t. ex. för viss gren. Lärarlönekostnaden blir högre för B-klass än för A-klass genom att B-klass får delas i fackteori under fyra till elva veckotimmar beroende på studieväg. Per elev medför sådan delning en merkostnad på mellan 700 och 1 000 kronor.

7.12.2.2.3 Utbildningens bredd, grenar och varianter För vissa studievägar fordras större elevområde än den egna gymnasieregionen. För andra studievägar är kanske regionen tillräcklig som underlag för utbildningen men ej för att fylla klassen, grenen, varianten eller undervisningsgruppen. Kostnaderna kommer sålunda att bli beroende av de förutsättningar som råder för den enskilda gymnasieregionen. Förläggning av kostsam utbildning till en viss gymnasieort kan medföra att den genomsnittliga lärarlönekostnaden per elev för samtliga gymnasieskolelever i kommunen blir högre än vad fallet skulle varit utan tillskott av den tillkommande

utbildningen. Tillskott av elever från andra regioner på mindre vanliga stu-

dievägar medför för mottagande kommuner i regel lägre enhetskostnad. För avlämnande kommuner som visserligen kan ha gymnasieskola men inte med den aktuella studievägen innebär det att gemensamma kostnader, t. ex. skolledarkostnader, får fördelas på färre elever vilket innebär högre enhetskostnader. Kommuner som inte har tillräckligt underlag att fylla undervisningsgrupperna får en högre lärarlönekostnad per elev eftersom timantalet inte minskas i proportion till det lägre elevantalet. Personaltätheten blir alltså högre per elev.

7.12.2.2.4 Delningsbestämmelser Klass i gymnasieskolan får delas för studietekniska övningar, för undervisning i C-språk, dvs nybörjarspråk, för laborationer, konstruktionsövningar, slöjd, teckning på treårig linje samt i arbetsteknik vid B-klass. För genomförande av studietekniska övningar m. m. delas i årskurs 1 klass eller grupp som omfattar minst 17 elever. På tvåårig ekonomisk, social eller teknisk linje delas klass eller grupp under en veckotimme i svenska och under en veckotimme vid undervisning i sådant ämne eller ämnesgrupp som är gemensam för samtliga elever i klassen. På andra tvååriga linjer sker delning av klass som omfattar minst 17 elever under en veckotimme vid undervisning i svenska.

214 Szarsbidrager till gymnasieskolan sou 1976:10

På de tre- och fyraåriga linjerna får klass eller grupp delas under sammanlagt fyra veckotimmar. De fyra timmarna fördelas därvid med en veckotimme på ämnet svenska, en veckotimme på engelska och/eller ett B-språk, en veckotimme på samhällskunskap och/eller historia. Den fjärde av timmarna tilldelas på naturvetenskaplig och teknisk fyrårig linje ämnet fysik och/eller kemi, på humanistisk och samhällsvetenskaplig linje ämnet naturkunskap och på treårig ekonomisk linje ämnet företagsekonomi. l årskurs l delas klass eller grupp i nybörjarspråk under en veckotimme om elevantalet är lägst 21. l årskurs l och 2 delas klass i teckning under en veckotimme om elevantalet är lägst 21. Delning av klass eller grupp får sålunda ske t. ex. vid 17 eller 2l elever. Klasser eller grupper som inte är helt fyllda, men som uppfyller nu nämnda minimiantal elever, får samma antal delningstimmar som helt fyllda klasser. Härigenom uppstår en högre lärartäthet med åtföljande högre lärarlönekostnader per elev.

7.12.2.2.5 Samläsningsmöjligheter Undervisningen på de tre» och fyraåriga linjerna är i de lägre årskurserna i stora delar gemensam för samtliga linjer. De tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjernas möjligheter till samläsning inskränker sig till undervisning i tillvalsämnen samt i ett mindre antal allmänna ämnen. På övriga tvååriga linjer finns möjligheter till samläsning mellan vissa linjer såväl i obligatoriska ämnen som i tillvalsämnen. Samläsning kan även ske mellan de två grupperna av tvååriga linjer. Med vissa specialkurser kan också samläsning ske. Lärarlönekostnaderna påverkas av den omfattning i vilken samläsning förekommer. Ett större elevantal vid en skolenhet bör därvid underlätta samläsning liksom koncentration av näraliggande utbildning till samma skolenhet.

7.l2.2.2.6 Möjlighet till dispens Om särskilda skäl föreligger får länsskolnämnd medge att undervisning får anordnas vid lägre elevantal än vad skolförordningen och anvisningar medger. Eftersom granskning av gymnasieskolans organisation sker av länsskolnämnderna och olika synsätt därvid kan föreligga hos nämnderna förefaller det inte osannolikt att kostnadsskillnader kan uppstå länen emellan på grund av olika principer vid dispensgivning m. m.

7.12.2.2.7 Inbyggd utbildning Undervisningen i gymnasieskolan bedrivs huvudsakligen i huvudmannens skollokaler. För vissa linjer och kurser kan arbetsteknik eller motsvarande ämne förläggas till företag, kontor, institution etc. Denna utbildning definieras då som inbyggd utbildning. Vårdlinjen har alltid viss undervisning som inbyggd utbildning. Även till vårdlinjen anknutna specialkurser bedrivs ofta som inbyggda kurser. Dis-

Statsbidraget till gymnasieskolan 215

tributions- och kontorslinjen har i regel kontors- och distributionspraktiken förlagd som inbyggd utbildning. Förutom inom nu nämnda områden förekommer inom de verkstadstekniska och fordonstek niska linjernas verksamhetsområden omfattande inbyggd utbildning. Antalet veckotimmar inbyggd utbildning kan variera från några fåtal till veckans samtliga timmar beroende på vilken läroplan som tillämpas. Detta gäller även antalet veckor under läsåret. Sålunda kan inbyggd utbildning förekomma under endast ett fåtal veckor för vissa kurser under det att det för andra kan förekomma under hela läsåret. Under avsnitt 7.6 har redovisats statsbidragsbestämmelserna för den inbyggda delen av undervisningen. Eftersom statsbidrag till lärarlön endast utgår för den undervisning som ej är inbyggd blir den statsbidragsberättigade lärarlönekostnaden lägre än för motsvarande linje eller kurs utan inbyggd utbildning. l de kostnader som redovisas fortsättningsvis särredovisas inbyggd utbildning i specialkurser. Vad gäller linjerna har dock inte särredovisning skett av den inbyggda utbildningen. I förekommande fall har dock angivits, t. ex. då låga kostnader redovisats för någon linje, om detta sammanhänger med inbyggd utbildning.

7.l2.2.2.8 Specialundervisning

Specialundervisning får anordnas för sådana elever i gymnasieskolan som på grund av handikapp har svårt att följa den vanliga undervisningen. Flertalet av dessa elever ingår i vanliga klasser. Stödåtgärder vidtas i viss utsträckning i form av samordnad specialundervisning för att eleverna skall kunna tillgodogöra sig utbildningen. Andra elever måste på grund av sitt handikapp bilda egna grupper, specialklasser. Omfattningen av specialundervisningen i gymnasieskolan är liten jämfön med grundskolan. Specialklasser får inrättas i gymnasieskolan enligt 8 kap. 42§ skolförordningen. Klass får inrättas för elever med hörselskada, synskada, rörelsehinder och intellektuell utvecklingshämning. Hörselklasser på gymnasial nivå finns för närvarande vid Alviksskolan i Stockholm. Elever som genomgått specialskolan erbjuds utbildning vid den gymnasiala utbildningen för gravt hörselskadade i Örebro. Verksamheten i Örebro är integrerad med kommunens övriga skolväsende. Antalet gravt synskadade elever år så pass lågt att de vanligtvis inte kan bilda egna klasser utan måste ingå i den vanliga undervisningen. Elever med rörelsehinder återfinns i specialklasser på gymnasieskolnivå

bl. a. vid Bräcke Östergård i Göteborg och vid Ingemundskolan i Solna,

tidigare kallad Norrbackainstitutet. Ingemundskolan tar emot elever från hela landet och kan erbjuda undervisning på både två- och treåriga linjer och i vissa specialkurser. Fr. o. m. läsåret 1974/75 anordnas sådan undervisning även vid gymnasieskolan i Skärholmen. Specialklasser för intellektuellt utvecklingshämmade elever finns vid ett flertal gymnasieskolor. Dessa klasser förekommer på mer utpräglat yrkesinriktade studievägar.

216 Statsbidraget till gymnasieskolan

I beräkningarna av lärarlönekostnaderna for respektive kommun och för

de olika studievägarna ingår inte lngemundskolan i Solna, Bräcke Östergård

i Göteborg eller hörselklasserna i Örebro. Däremot ingår övriga specialklasser. Eftersom delningstalen är lägre for specialklasserna och samläsningsmöjligheterna är mindre än for övriga klasser blir lärarlönekostnaden per elev högre for dessa elever.

7.12.2.2.9 Skolenheter

Gymnasieskolans 220 000 elever fördelade sig den 15 september 1973 på 573 skolenheter. Nästan hälften av skolenheterna hade mindre än 100 elever men i dessa mindre skolor undervisades endast 5 300 av samtliga elever. Sambandet mellan andelen elever i gymnasieskolan i landet och andelen skolenheter upp till en viss skolstorlek framgår av diagram 60.

procent elever

ll 100

90-

80- 1000 elever/skola

70-

l

l l 60 -

i

l 800 elever/skola l - - 50 - ----------------------j l I I 40 | | | l l l 30- l l i

l l

500 elever/skola I | ___________________ 20- I I I l l

l l l

10 |

i i

i

procent

i

: skolen- “g _ ° l l i l i l T i l heter 10 20 30 40 50 60 70 80 90 100

Diagram 60 Samband Allmänt sett kan man tycka att enhetskostnaden skulle vara lägre vid ett mellan andel elever och större elevantal vid skolenheten. Oftast torde det också vara så, men åtskilliga andel skolenheter undantag härifrån finns och beror bl. a. på bredden av utbildningsutbudet inom skolenheten. En liten skolenhet med kanske endast en eller ett par

Statsbidraget till gymnasieskolan 217

studievägar kan i ett fall ha en lägre lärarlönekostnad per elev än en större enhet med bredare utbildning och i ett annat fall högre lärarlönekostnad per elev än en större enhet beroende på dyrbarare, t. ex. teknisk utbildning. Om enhetskostnaden blir lägre per elev med ökad storlek beror på vilka utbildningsvägar som finns vid skolenheten. Vid samma slags utbildning torde regeln vara den att lärarlönekostnaden per elev blir lägre vid en större skolenhet. Eftersom det för det fortsatta arbetet med statsbidragsfrågorna är mer intressant att belysa kommunernas lärarlönekostnader än enskilda skolenheters baseras beräkningar som senare redovisas på kommunens elevantal, utbildningsbredd, etc. och inte på de enskilda skolenheternas.

7.12.2.2.10 Antal utbildningsoner Om elevunderlaget inom ett län fördelas på flera eller Färre orter bör detta allmänt sett påverka lärarlönekostnaden på samma sätt som en kommuns fördelning av undervisningen på olika skolenheter. Även här är det emellertid undervisningens organisation som avgör om lärarlönekostnaden blir högre vid en spridning av utbildningen. Spridning av samma slags undervisning på så många enheter att väl fyllda undervisningsgrupper inte kan erhållas medför naturligen en ökad enhetskostnad.

Tabell 91 Antal utbildningsorter inom de olika länen. Gymnasieskolutbildning med primärkommunal huvudman.

218 Statsbidraget till gymnasieskolan 7.12.3 Lärarlönekostnaa utslaget per elev, per klass och per lärarveckotimme för olika linjer och specialkurser I bilaga 7 redovisas detaljerade uppgifter för gymnasieskolans olika linjer och specialkurser. Redovisningen avser uppgifter om grenar, varianter m. m., gällande delningsbestämmelser för respektive utbildningsväg samt organisatoriska och ekonomiska faktauppgifter. l detta avsnitt lämnas därför endast en sammanfattande redovisning. 7.12.3.1 Gymnasieskolans linjer

7.l2.3.1.1 Lärarlönekostnad per elev Tkr/elev 14,0* 13,0- Högsta kommunvärde

12,0- 7

10,0 9,0- 8,0 7,0* 6,0 5,0* 4,0 3,04 2.0- Lägsta kommunvärde 1,0 Diagram 61 Lära/lönekostnad per elev_för gvmna siekolans linjer Be Ba DkEt Fo Ko Li Pr Tr Ve Ek So Te Mu E H N S T Jo Vd Sb Linjer Som framgår av diagram 61 förelåg stora variationer såväl mellan de olika linjerna som mellan kommunerna inom respektive linje. Den genomsnittligt lägsta lärarlönekostnaden per elev återfanns på vård-

Srarsbidraget till gymnasieskolan 219

linjen (Vd). Detta beror på att vård- och barnavårdspraktiken är förlagd som inbyggd utbildning. Kostnaderna För den inbyggda delen av undervisningen ingår inte i här redovisade lärarlönekostnader. Distributions- och kontorslinjen (Dk) visade också låg lärarlönekostnad. Även För denna linje Förekommer inbyggd utbildning i stor omfattning. Musiklinjen (Mu), vilken endast anordnas på fem orter, hade den i genomsnitt högsta lärarlönekostnaden. Detta berodde på stor lärartäthet genom den omfattande gruppindelning som Förekommer på linjen. Skogsbrukslinjen (Sb) och Jordbrukslinjen (Jo), vilka båda har landstingskommun som huvudman, uppvisade höga lärarlönekostnader. De höga lärarlönekostnaderna sammanhänger med möjligheten att dela klassen i mindre grupper under ett stort antal timmar. Linjerna har alltså timplanemässigt en högre lärartäthet per elev än de flesta andra linjerna. lnom nu nämnda linjer Förekommer vidare tillgodoräkning av tid För lärarna För jourtjänst m. m. Den tvååriga tekniska linjen (Te) redovisade höga lärarlönekostnader beroende bl. a. på låga elevtal. Detta gäller generellt sett i hela landet. Även gren- och variantuppdelningen är en bidragande orsak till den höga lärarlönekostnaden. Bortsett från nu nämnda linjer låg den genomsnittliga lärarlönekostnaden För övriga linjer på mellan 4 400 och 5 600 kronor. Musiklinjen hade den minsta spridningen mellan kommunerna, cirka l 100 kronor. Livsmedelslinjen (Li) och vårdlinjen hade den näst minsta cirka l 600 kronor. Den i särklass största spridningen återfanns spridningen, på den tvååriga tekniska linjen, cirka 8 400 kronor. Den treåriga naturvetenskapliga linjen (N) och den trätekniska linjen (Tr) uppvisade en spridning på cirka 8 000 kronor respektive 7 400 kronor per elev. Orsakerna till kostnadsskillnaderna har analyserats. Därvid har framkommit att orsaker som föranlett kostnadsskillnaderna är

elevantalet i klassen och i undervisningsgruppen, utnyttjande av samläsningsmöjligheter, Förekomst av B-klass,

CIEIEIEIDDD

Förekomst av halvklass, Förekomst av specialklass, inbyggd utbildning och möjlighet till delning av klass inom olika intervaller. Det rör sig alltså om orsaker som går att definiera och även kvantifiera. Att även andra orsaker som inte är mätbara på samma sätt förekom är dock klart, t. ex. om skolornas organisation var den från ekonomisk synpunkt mest effektiva. Det torde både inom skolstyrelserna och inom länsskolnämnderna Förekomma olika synsätt på organisationsfrågorna, vilket gör att två till linjer och specialkurser lika skolenheter kan få sin undervisningsorganisation olika dyrbar. På olika sätt har vi Försökt att beräkna hur vissa av ovan nämnda orsaksfaktorer påverkar lärarlönekostnaderna. Sålunda har konstaterats att Bklassens lärarlönekostnad per elev är mellan 700 och 1000 kronor högre än A-klassens vid lika elevantal på grund av att B-klassen delas i grupper under vissa timmar. Lärarlönekostnaden För en B-klass är dock klart lägre

220 Statsbidraget till gymnasieskolan

än om eleverna bildat en A-klass i årskurs l och en A-klass i årskurs 2. För att möjliggöra lokalisering av vissa linjer och grenar till framförallt mindre gymnasieorter torde det vara nödvändigt att B-klass kan anordas. Inom jordbruks- och skogsbruksutbildningen uppdelas klasserna i grupper inom vissa elevintervaller. Sådan gruppdelning kan ske olika vid olika skolenheter och därigenom medföra en skillnad i lärarlönekostnad på cirka l 000 kronor kronor per elev. Ökade möjligheter till samläsning vid skolenheter med flera paralleller av samma linje medför att lärarlönekostnaden per elev kan bli 400-500 kronor lägre vid samma elevantal i klassen. I mindre kommuner förekommer ofta på vissa linjer intagning av elever till ett antal motsvarande en halv klass. Det gäller främst inom de tre- och fyraåriga linjerna. Även om samläsning med annan linje kan ske i betydande omfattning uppkommer ändå för dessa halvklasser en lärarlönekostnad som är cirka l 000 kronor högre per elev än vad som är fallet for helklasserna. Ett försök att beräkna skillnaden i lärarlönekostnad per elev vid olika möjligheter till samläsning och vid olika elevantal samt hur dessa förhållanden inverkar i förhållande till varandra görs i följande tabeller.

Tabell 92 Förändringar i antalet lärarveckotimmar per elev vid olika elevantal m. m. Bygg- och anläggningstekniska linjen.

EleVdnlêlli Lärarveckotimmar per elev vid klasstorlek Llllmánnil ämnen Åls kurs A kl, “55 BMJSS g i undervisnings- 16 14 12 10 8 7 6 grupperna 30, tillval 22,5 l 2,12 2,36 2,68 3,13 2,44 2,72 3.10

Tabellen belyser antalet lärarveckotimmar per elev dels vid olika storlek av undervisningsgrupper i allmänna ämnen vid skolenheten (samläsningsgrad), dels vid olika elevantal i klassen. Om t. ex. elevantalet i undervisningsgrupperna i allmänna ämnen är 27 och i tillvalsämnen 22,5 är antalet lärarveckotimmar per elev 2,16 vid 16 elever i klassen och 3,17 vid 10 elever i klassen i årskurs l. Varje tiondels lärarveckotimme kan beräknas kosta 180 kronor. Vid lika samläsningsgrad kan elevkostnaden variera upp till cirka 1 800 kronor för årskurs 1 och upp till cirka 2 100 kronor för årskurs 2. Vid lika elevantal kan elevkostnaden variera upp till cirka 700 kronor för årskurs l och upp till 500 kronor för årskurs 2. På de mer utpräglat yrkesinriktade linjerna är det tydligen så att elevantalet spelar betydligt större roll från lärarkostnadssynpunkt än möjligheterna till samläsning. Som tidigare framhållits ingår inte investeringskostnader i beräkningarna. Om sådana kostnader inräknats hade i ännu högre grad de lediga elevplatserna inverkat på kostnadsvariationen.

Statsbidraget till gymnasieskolan 22.1

B-klasserna får mellan 600 och 700 kronor högre lärarlönekostnad per elev i årskurs 1 och mellan 1 100 och 1400 kronor högre i årskurs 2. Tabell 93 Förändringar i antalet lärarveckotimmar per elev vid olika elevantal m. m. Tvåårig ekonomisk linje.

Tabell 93 belyser antalet lärarveckotimmar per elev dels vid olika storlek av undervisningsgrupper i allmänna ämnen vid skolenheten (samläsningsgrad), dels vid olika elevantal i klassen. Om t. ex. elevantalet i undervisningsgrupperna i allmänna ämnen är 27 och i engelska och tillvalsämnen 22,5 är antalet lärarveckotimmar per elev 1,35 vid 30 elever i klassen och 1,71 vid 18 elever i klassen i årskurs 1. Varje tiondels lärarveckotimme kan här beräknas kosta 285 kronor. Vid lika samläsningsgrad kan lärarlönekostnaden per elev variera upp till cirka 1 000 kronor för årskurs 1 och upp till 900 kronor för årskurs 2. Vid lika elevantal kan lärarlönekostnaden variera upp till cirka 1 100 kronor för årskurs l och upp till cirka 1 300 kronor för årskurs 2. Möjligheterna till samsynes sålunda från lärarlönekostnadssynpunkt spela större roll än läsning elevantalet För den tvååriga ekonomiska linjen och motsvarande linjer. 1 årskurs 1 är dock skillnaden inte så stor som i årskurs 2.

Tabell 94 Santläsningseffekt vid flera paralleller av samma linje vid skolenhet

Varje lärarveckotimme kan beräknas kosta cirka 2 850 kronor. En kommun med en klass per årskurs får härigenom en lärarlönekostnad som är ungefär 200 kronor högre per elev än en kommun med två paralleller.

222 Statsbidraget till gymnasieskolan Tabell 95 Förändringar i antalet lärarveckotimmar per elev vid olika elevantal m. m. Treårig naturvetenskaplig linje

Tabellen belyser antalet lärarveckotimmar per elev dels vid olika storlek av undervisningsgrupper i allmänna ämnen vid skolenheten (samläsningsgrad), dels vid olika elevantal i klassen. Om t. ex. elevantalet i undervisningsgrupperna i allmänna ämnen är 27 och i C-språk 22,5 är antalet lärarveckotimmar per elev 1,51 såväl vid 30 som vid 18 elever i klassen i årskurs 1. Vid en lägre samläsningsgrad, t. ex. 21 veckotimmar i allmänna ämnen och 15,75 i C-sprâk, är antalet lärarveckotimmar 1,91 per elev i årskurs 1. Varje tiondels lärarveckotimme kan beräknas kosta 310 kronor. Vid lika samläsningsgrad synes lärarlönekostnaden vara oförändrad i årskurs 1 oberoende av elevantal. 1 årskurs 2 kan den variera upp till cirka 700 kronor per elev. Vid lika elevantal kan lärarlönekostnaden per elev variera upp till cirka 1 600 kronor i årskurs 1 och upp till cirka 1 000 kronor i årskurs 2. I ännu högre grad än för den tvååriga ekonomiska linjen synes samläsningen ha större inverkan på lärarlönekostnaden än elevantalet. För årskurs 2 är skillnaden något lägre beroende på antalet timmar med möjligheter till samläsning är mindre än För årskurs l.

Tabell 96 Samläsningseffekt vid flera paralleller av samma linje vid skolenhet

Varje lärarveckotimme kan beräknas kosta 3 100 kronor. Det innebär att om en klass har samma elevantal men en lärarveckotimme mer så blir kostnaden 120 kronor högre per elev.

Statsbidrager till gymnasieskolan 223 7.12.3.1.2 Totalt statsbidrag per elev Tabell 97 Totalt statsbidrag per elev läsåret 1973/74 för linjerna Linje Statsbidrag per elev av olika slag Totalt pe d” Lärar- Ped. Särsk Allm- Div ATP- Arbets- bönek. m5:

Häri ingår hälsovårdsbidrag, rese- och traktamentsersättning. sjukvårdsbidrag. ”För Jo, Sb även sjukförsäkringsavgift. ?För Jo även socialförsäkringsavgift. “Lönekostnadspålägget utbetalas ej utan bokförs i samband med statsbidragsutbetalningen.

Av tabell 97 framgår att högsta statsbidraget per elev utgår till skogsbrukslinjen tätt följd av musiklinjen. Jordbrukslinjen och den tvååriga tekniska linjen har ungefär samma statsbidrag per elev. Vårdlinjen har det lägsta statsbidragsbeloppet per elev. Linjegrupperna Be-Ve, Ek S0 Te och E-T har ungefär samma statsbidrag per elev, men inom grupperna varierar bidraget högst väsentligt.

224 Statsbidrager till gymnasieskolan

högsta kurskostnad Tkr/elev Primär- Landskommun tingskommun - Riksmedelvärde 200_ lägsta kurskostnad 18,0-

16,0-

7 7

14,0- Å ?u A 12.0- - å ^ å A .D ... ._

e :gas 2 å i

g» 10,0- 3,17 2 2 E ä __ ._ u *o ._ gg E 2 E ma: o D o 8,0- 5 c a: §5” f C f m C71“E :u: E_ :n: å å 87» .ê .ê

6.0- g s g? V a g

2 5 så

- 4,0-

2,0-

Be Ba Övr

Diagram 62 Lärar/önekostnad per elev, riksnivâ. Specia/kurser, ej inbyggd utbildning 7.l2.3.2 Specialkurser Som framgår av diagram 62 förelåg stora variationer såväl mellan de olika grupperna av specialkurser som inom grupperna. Därutöver förekom variationer mellan kommunerna. Lärarlönekostnaden per elev för specialkurserna är som tidigare framhållits i huvudsak beroende på antalet elever i varje kurs. Elevantalet kan av olika anledningar variera betydligt mellan kurser och kommuner. Möjligheter till samläsning påverkar lärarlönekostnaden mindre eftersom parallellklasser av samma kurs sällan förekommer. I något ämne, t. ex. gymnastik, samt för något fåtal kurser i även andra ämnen kan dock möjligheter till samläsning inverka. Vid B-klasser kan lärarlönekostnaden variera beroende på om samläsning förekommer i arbetsteknik eller motsvarande ämne.

7.l2.4 Lärarlönekosrnadens påverkan av befolkningsmässiga, ekonomisk-srrukrurel/a och undeivisningsoiganisatoriska faktorer

7.12.4.1 Allmänt

I detta avsnitt ställs lärarlönekostnaden i relation till faktorerna

El antal 16-åringar inom gymnasieregionen, El antal gymnasieskolelever inom kommunen och El skolorganisationens omfattning

SOU 1976: 10 Statsbidraget till gymnasieskolan 225

7.12.4.2 Lärarlönekostnad per elev i förhållande till antalet 16-åringar i gymnasieregionerna 1973-01-01

7.l2.4.2.l Tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer Högsta kommunvärde Medelvärde Lägsta kommunvärde Tkr/elev --- Riksmedelvärde 6,0-

5.0- - _- -4 _ __ _-- __ ____ __

_ute_

-- 4,0

3.0-

2,0v m o oo m m oo oo N o N co oo c; o (D c:- KD :x o m sr G S? S -7 S å? å” å Q i? å? 1.0- å 1G 2 å å 16- - 400- 500- 600- 700- 800- 900- 1200- 1500- 2000 Riket 399 499 599 699 799 899 1199 1499 1999 åringar Elever 2589 3601 4352 3814 2210 3837 3188 7719 5907 6754 43971 Antal G-reg 17 20 18 16 8 9 9 13 8 121 Grupp 1 2 6 7 10

Diagram 63 Lärarlönekosmad per elev [förhållande till antalet lá-åringar inom G-regionen. Linjerna Be - Ve utom .lo Sb Vd

Skillnaden i den genomsnittliga lärarlönekostnaden per elev var Förhållandevis liten mellan de olika lö-årsgrupperna för dessa linjer. Om man bortser från storstäderna som ligger i grupp 10 var skillnaden mellan högsta och lägsta kostnad mindre än 400 kronor per elev. Skillnaden mellan lägsta och högsta kommunkostnad var emellertid cirka 2000 kronor per elev. Genomsnittskostnaden var 4 642 kronor per elev, med storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö undantagna 4 690 kronor per elev.

226 Sratsbidraget till gymnasieskolan

7.l2.4.2.2 Tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje

Högsta Kommunvärde Medelvärde T kr/elev Lägsta kommunvärde

6,0- -- - Ri ksmedelvärde

5.0» - -- -- -- -- u_ n- u

ui-i-

4,0-

3,0-

2,0- 0 w (o v v oo v Lo m oo v N ;o oo N m r- m oo N l\

a å 5 5 få s s. e e: s s;

d.) 1,0- E :CD å i d) å - 400- 500- 600- 700- 16_- 800- 900- 1200- 1500- 2000- Riket 5710931 399 499 599 699 799 899 1199 1499 1999 - Elever 2149 2991 3491 3287 1915 2533 3003 6375 4823 6676 37243 Antal G-reg 17 20 18 16 8 9 9 13 8 121 Grupp 1 2 9 10

Diagram 64 Lärarlönekostnad per elev i/örhállande till antalet 16-äringar inom G-regiønen. Linjerna Ek, S0, Te

Den genomsnittliga lärarlönekostnaden per elev utvisade för denna grupp av linjer större spridning än för övriga tvååriga linjer. Med storstäderna inräknade är skillnaden mellan de olika lö-årsgrupperna cirka 1 000 kronor per

elev. Utan inräknande av storstäderna var skillnaden cirka 750 kronor

per elev. Spridningen mellan högsta och lägsta kommunvärde uppgick till cirka 2 300 kronor per elev. Genomsnittskostnaden per elev var4 974 kronor, storstäderna undantagna 5 071 kronor. Man kan med smärre undantag konstatera en tendens till lägre elevkostnad med ökat antal 16-åringar inom regionen.

Statsbidraget till gymnasieskolan 227

7.l2.4.2.3 Tre- och fyraåriga linjer

Tkr/elev Högsta kommunvärde Medelvärde 7,0- Lägsta kommunvärde

--- Riksmedelvärde 6,0-

1 1 1

4,0-

3,0*

2,0- 0 m .- co o. oo :x c» co 0 (D N v ca - v- 00 co v- :o

a s s ä 1* 3 2 2 s s;

g

1,0- :å _ å å - 400- 500- 600- 700- 800- 900- 1200- 1500- 2000 Riket 10ånnmr 399 499 599 699 799 899 1199 1499 1999 Elever 4119 6098 7345 7221 3827 5842 6906 14153 12093 19603 87208 Antal- G-reg 17 20 18 16 8 9 13 8 3 121 Grupp 1 2 3 5 6 9 10

Diagram 65 Lärarlönekosmad per elev i förhållande till antalet 16-âringar inom G -regi0nen. Linjerna E, H, N, S, T

Inom denna grupp av linjer uppgick den genomsnittliga lärarlönekostnaden per elev till 4966 kronor, storstäderna borträknade till 5038 kronor. Spridningen mellan de olika lö-årsgrupperna var cirka l 100 kronor per elev och mellan högsta och lägsta kommunvärde cirka 3100 kronor per elev. Det var främst den minsta lé-årsgruppen, mindre än 400 16-åringar, som töretedde en markant avvikelse. Man kan konstatera en tendens till lägre elevkostnad vid ett ökat antal 16-åringar inom regionen.

228 Statsbidraget till gymnasieskolan

7.I2.4.2.4 Samtliga linjer med undantag för j0rdbruks-, sk0gsbruks-, vårdoch musiklinjerna

Högsta kommu nvärde T“/°°V Medelvärde 7D_ Lägsta kommunvärde

6,0- - - - Riksmedelvärde

__*-l__

51°: __ ___l_ ___ __ _e_ ____ - .___._

4.0-

3,0-

2,0m .- w N m o: oo o m ._ v v m N i* v aa v av co .- co

få S 3 gr 5 7 S G 3 “å “å”

1 ,oa å 3 C3 3 å - 400- 500- 600- 700- 800- 900- 1 200- 1 500- 2000 Riket 10åringar 399 499 599 699 799 899 1 199 1499 1999 - Elever 8857 12690 1 5188 14322 7953 12212 13097 28247 22823 33033 168427 Antal G-reg 17 20 18 16 8 9 13 3 121 Grupp 1 2 7 8 9 10

Diagram 66 Lärarlönekostnad per elev i förhållande till antalet 16-âringar inom G-regionen Samlliga linjer.

Den genomsnittliga lärarlönekostnaden per elev uppgick till 4 884 kronor, storstäderna undantagna till 4950 kronor. Spridningen mellan lé-årsgrupperna uppgick till cirka 800 kronor, storstäderna undantagna till cirka 700 kronor per elev. Skillnaden mellan högsta och lägsta kommunvärde var cirka 2 200 kronor per elev. Det var främst den minsta lö-årsgruppen som företedde en markant avvikelse. Med egentligen endast ett undantag, l6-årsgruppen 700-799 elever, var lärarlönekostnaden lägre per elev vid ökat antal 16-åringen inom regionen.

Statsbidrager till gymnasieskolan 229

7.12.4.2.5 Vårdlinjen

Vårdutbildningen är i regel koncentrerad till betydligt färre skolenheter än utbildningen på övriga linjer. Andra regioner förekommer därför som elevområde. För att på ett enkelt sätt erhålla underlag för denna redovisning har antalet 16-åringar inom respektive län dividerats med det antal kommuner vari vårdutbildning sker. Det därigenom erhållna genomsnittet används sedan i diagrammet.

Högsta kommunvärde Genomsnittskostnad i länet Tkr/emv Lägsta kommunvärde

___ Riksmedeltal 4,0-

w_

3,0-

2.0oo oo .- w m (p m m å å 3 53 8 E3 ä å” m m co m m m N m d) 1:0-

?å E 16- - 600- 1000- 1200- 800- 1400- 2000- Riket 599 799 999 1399 Diagram 67 Lärarlöneåringar 1199 1999 kosrnad per elev i jörhâl- Elever 666 1725 2446 1329 1347 1100 875 lande till anta/er lá-âringar. Linje Vd

Diagrammet visar en tendens till lägre lärarlönekostnad per elev vid ökat antal 16-åringar. Emellertid går det inte att dra några säkrare slutsatser av detta diagram eftersom det bygger på beräknade genomsnittsvärden för kommunerna.

I ovanstående beräkningar har hänsyn inte kunnat tas till avlämnande eller mottagande av 16-åringar till eller från annan region. Lärarlönekostnaden per elev är beräknad i förhållande till 1973-01-01 befintligt antal 16-åringar inom regionen. Om hänsyn kunnat tas till det antal l6-åringar som utgjorde underlag for de olika linjerna och kurserna hade kostnadsskillnaden mellan 16årsgrupperna troligen varit mindre. I beräkningarna ingår inte eller har hänsyn inte tagits till specialkurser.

230 Statsbidrager till gymnasieskolan

7.12.4.3 Lärarlönekostnad per elev i förhållande till gymnasieskolans

omfattning på linjer inom gymnasieregionen

l föregående avsnitt har undersökts om något samband kan föreligga mellan antalet l6-åringar inom gymnasieregionen och lärarlönekostnaden per elev. Det kunde därvid konstateras att lärarlönekostnaden i genomsnitt per elev med något undantag blev lägre vid ökat antal 16-åringar. I detta avsnitt redovisas en undersökning av hur lärarlönekostnaden per elev förändras när kommunerna har olika omfattning på sin gymnasieskola. Kommunerna har indelats i fyra grupper enligt följande

Linjer Omfatt- Tvååriga mer ut- Övriga tvååriga Tre- och fyranings- präglat yrkesin- linjer åriga linjer grad riktade linjer Antal linjer Ek So Ek So Samtliga Samtliga “mm Te iinjer linjer 1-3 4-6 7 utan åk4 med åk 4

l x x x x 2 x x x 3 x x x 4 x x x

Jordbruks-, sk0gsbruks-. vård- och musiklinjerna ingår inte.

Lika utbildningsomfattning L \ \

irlaneko E

xstnad $ F \ \ \ i. Lågt elevantal Högt elevantal

Lika elevantal

z z z den /

.. ekoSma /

/ /

Lätami

ö Z % J Liten utbildnings- Stor utbildningsomfattning omfattning

Siarsbidragcr till gymnasieskolan 231

7.12.4.3.l Tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer med undantag för jordbruks-, skogsbruks- och vårdlinjerna Inom studievägarna fanns läsåret 1973/74 totalt 43 971 elever fördelade på grupp 1 1 285(minsta utbildningsomfattning) 2 10 711 3 8 678 4 23 297 (största utbildningsomfattning)

Tkr/elev 7

4 I

6,0-

------- --7 -_7----“ V

Elev- - 500- 700- 900- 1 100- 1300- 1500- 2000- 4000 Riket klass 499 699 899 1099 1299 1499 1999 3999 - 43971

Diagram 68 Lä/ar/önekostnad per elev vid olika _ _ . iirbi/dningsiøm/arlning. Diagram 68 visar med något undantag en relativt lika lärarlönekostnad Lill/eg/upp Be-Vd inom oberoende av elevantal. J9- 59 Vd per elev för linjegruppen De högsta kostnaderna förekom i de mindre kommunerna. De lägsta kostnaderna förekom i elevklassen 4 000 och däröver, där enbart de tre storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö redovisas. Den genomsnittliga lärarlönekostnaden för linjegruppen var 4 642 kronor per elev. Kostnaderna varierade mellan 4 550 och 5 536, således med cirka 1 000 kronor. Kommuner med samma utbildningsomfattning fick i regel lägre lärarlönekostnad per elev vid ökat antal elever. Om två kommuner hade samma elevantal inom linjegruppen ñck i regel den kommun som hade den minsta utbildningsomfattningen den lägsta lärarlönekostnaden per elev.

232 Statsbidraget till gymnasieskolan

7.l2.4.3.2 Tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje Inom studievägama fanns läsåret 1973/74 totalt 37 243 elever fördelade på grupp 1 l 048 (minsta utbildningsomfattning) 2 9 951 3 6 625 4 19 619 (största utbildningsomfattning)

Grupp 1

i .\\\W*

ü Tkr/elev

V

Elev- - 500- 700- 900- 1100- 300- 1500- 2000- 4000 Riket

klass 499 699 899 1099 1299 1499 1999 3999 - 37243

Diagram 69 Lärar/önekostnad per elev vid olika z/Ibi/dningsømfat/ning. Linjegrzipp Ek. S0. Te

Den genomsnittliga lärarlönekostnaden per elev För elevgruppen var4 974 kronor. Kostnaderna varierade mellan 6 526 och 4 408, alltså med cirka 2 100 kronor, vilket var betydligt mer än för övriga redovisade tvååriga linjer. Tendensen var även för denna linjegrupp att ökat elevantal medförde en lägre lärarlönekostnad per elev. Däremot var lör denna grupp tendensen inte lika klar att låg utbildningsomfattning gav lägre elevkostnad än bred utbildningsomfattning inom samma elevklass. lärarlönekostnaden för den tvååriga tekniska linjen, vilken varierade högst väsentligt mellan olika kommuner, torde här spela en avgörande roll.

Starsbidrager till gymnasieskolan 233

7.l2.4.3.3 Tre- och fyraåriga linjer Inom studievägarna fanns läsåret 1973/74 totalt 87 208 elever fördelade på grupp l 3 357 (minsta utbildningsomfattning) 2 19 995 3 13 279 4 50 577 (största utbildningsomfattning)

Tkr/elev

7,0 -*

6,0-

-- -- - 5,0

4,0-

3,0-

2,0 -

1,0-

.« I z j / /, Elev- - 500- 700- 900- 1100- 1300- 1 500- 2000- 400 Riket 1 299 1499 1999 3999 - 87208 klass 499 699 899 1 099

Diagram 70 Lärar/önekostnad per elev vid olika 14rbi/(ln/Irgsonz/amring. Linjegrupp E, H, N. S. T lärarlönekostnaden var 4 966 Den genomsnittliga per elev för linjegruppen kronor. Kostnaderna varierade mellan 7 465 och 4 444, dvs. med cirka 3 000 kronor per elev. De högsta lärarlönekostnaderna återfanns i de mindre kommunerna oberoende av utbildningsbredd. För nästan samtliga grupper finner man lägre lärarlönekostnad per elev vid ökat antal elever. Även För denna linjegrupp förelåg en tendens att en låg utbildningsomfattning gav lägre lärarlönekostnad per elev än en hög utbildningsomfattning inom samma elevklass.

234 Statsbidrager till gymnasieskolan

7.12.4.3.4 Samtliga linjer utom j0rdbruks-, skogsbruks-, vård- och musiklinjerna Inom stuidevägarna fanns läsåret 1973/74 totalt 168 422 elever fördelade på grupp l 5 690(minsta utbildningsomfattning) 2 40 657 3 28 582 4 93 493 (största utbildningsomfattning)

Tkr/elev 4

7,0

___ _._ __.____ _7__._.-7___.

/ Elev- - 500- 700- 900- 1100- 1300- 1500- 2000- 4000 Riket klass 499 699 899 1099 1299 1499 1999 3999 -

Diagram 7I Lära/Vänekosmad per elev vid olika zirbi/diiiiiqsom/aIming. Samtliga lin/ei utom Jo. 5b. Vd. Mu

Den genomsnittliga lärarlönekostnaden per elev var 4 884 kronor. Kostnaderna varierade mellan 6 563 och 4600, dvs. med cirka 2 000 kronor.

Starsbidrager till gymnasieskolan 235

7. l2.4.4 Lärarlönekostnad per elev i Förhållande till elevantalet på linjerna inom kommunen

7.l2.4.4.l Tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer utom jordbruks-, skogsbruks- och vårdlinjerna

Högsta kommunvärde Medelvärde Tkr/ek”, Lägsta kommunvärde

_ _ _ Riksmedelvärde 6,0-

5,0- -

i

4,0

3,0-

2,0oo a: o r- oo LD oo Ch o w å å få 8 “3 8 å 8 33 å v v v v v v v v v v 0

1,0- g

2 d.) E å Elev- - 200- 300- 400- 500- 600- 700- 800- 900 Riket 399 499 599 699 799 899 klass 199 299 Elever 5536 8561 4078 3443 4824 4395 2221 4159 6754 43971

Antal 3 5 3 121 36 37 13 8 9 7 Greg

Diagram 72 Lärar/önekas/nad per elev i/ör/râllande till elevantal på linjørlza Be-Vd

var avvikelsen från riksmedeltalet mindre än fem l samtliga elevklasser kommuner förelåg dock betydande avvikelser beroenprocent. För enskilda de på t. ex. Förekomsten av B-klasser, låga elevantal och inbyggd utbildning. Till och med elevklassen 500-599 finner man sjunkande lärarlönekostnad Den därefter ökande kostnaden torde ha samper elev med ökat elevantal. band med en breddning av utbildningen genom flera linjer och grenar. Storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö redovisas i sista elevklassen.

236 Starsbidrager till gymnasieskolan

Högsta kommunvärde Medelvärde Lägsta kommunvärde Tkr/elev

6,0- --- Riksmedelvärde

5,0-

40__ 4”

3,0-

2,0m o oo m m :x r- oo o w O) (D r\ in (D 1- a) v o) q S? ä å L? 3 år 3 8 2 8 CD 1,0-

:g

2 å å Elev- - 500- 700- 900- 1100- 1300- 1500- 2000- 4000 Riket klass 499 699 899 1099 1299 1499 1999 3999 - Elever 849 4242 6498 3260 3250 2953 3282 12883 6754 43971 7 24 32 12 10 7 7 19 3 121

Diagram 73 Lärarlönøkostnad per elev i (förhålkmd? 7/ ”Why” MV? Den i samband med föregående diagram redovisade tendensen att ett högre elevantal gav en lägre lärarlönekostnad per elev kvarstår även om man ställer kostnaden i relation till samtliga eleveri gymnasieskolans linjer i kommunen. Liksom tidigare kan man konstatera att en viss kostnadsökning inträdde i de högre elevklassema vilket bl. a. torde bero på en ökad bredd på utbildningsutbudet. I någon utsträckning berodde förhöjningen av lärarlönekostnaden på att ett par större kommuner redovisade förhållandevis höga kostnader liksom att någon kommun i föregående elevklass hade en förhållandevis låg kostnad.

SOU 1976 :10 Statsbidraget till gymnasieskolan 237

7.l2.4.4.2 Tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje

Högsta kommunvärde Medelvärde Tkr/elev Lägsta kommunvärde

_ __ Fliksmedelvärde 3,0_

s.o«- e -

4,0*

3,0-

2,0oo go LD O (D LD 00 1 .- os m m m o w :x E» 8 “å” “å” *å S? å? 2 10- . å :g d) ä å Elev- - 200- 300- 400- 500- 600- 1200- Riket klass 199 299 399 499 599 699 -

Elever 7536 9123 2529 3713 3923 3743 6676 37243 Diagram 74 Lärarlönekostnad per elev ijörhål- 51 39 7 8 7 s 3 121 lande lill e/evanla/ pa linjerna Ek, So. Te. Mu

I samtliga elevklasser var avvikelsen från riksmedeltalet mindre än 10 procent. För enskilda kommuner förelåg dock betydande avvikelser beroende på i Första hand den tvååriga tekniska linjen som är förhållandevis kostsam. Med undantag för elevklassen 600-699 elever sjönk lärarlönekostnaden per elev med ökat elevantal.

238 Statsbidraget till gymnasieskolan

Högsta kommunvärde Medelvärde Tkr/elev Lägsta kommunvärde

6,0- _ _ _ Riksmedelvärde

5,0%- -- - - -_._ _ _:|.__,__._____

4,0-*

3,0-

2,0l\ LD m N rx 0 oo *sr

O) 1,0- E 2 å å Elev- - 700- 900- 1100- 1300- 1500- 2000- 4000 Riket klass 699 8.99 1099 1299 1499 1999 3999 -

Elever 4184 5950 2752 2545 1922 2741 10473 6676 37243 Diagram 75 Lärar/önekostnad per elev ijörhâl- 31 32 12 10 7 7 19 3 121 lande till samrliga elever.

Om man ställer lärarlönekostnaden per elev för denna grupp av linjer i relation till samtliga elever på linjer inom kommunen erhålls klan sambandet ökat elevantal lägre kostnad per elev. Fonfarande gäller dock att stora variationer lörekom mellan enskilda kommuner.

Srarsbidraget till gymnasieskolan 239

7.l2.4.4.3 Tre- och fyraåriga linjer

Tkr/elev __ ›_ Hogsta kommunvarde Medelvärde 7,0- Lägsta kommunvärde

Q0- _-_ Riksmedelvärde

--1--

5.0 -- -- ____ _-

-_“1--;.---.---

--J--

4,0-

3,01

2.0- S S? E §3 3 å 8B 8 8 ll 8 i? 55 8 S S 8 3? S? “å 43 9 3? i? 8 G å 1,0- *g E E å Elev- - 200- 300- 400- 500- 600- 700- 800- 1000- 1200- 1400- 1600- 1800 klass 1 99 299 399 499 599 699 799 999 1 199 1399 1599 1799 - Elever 921 6084 6318 11284 3785 5052 3679 4459 7461 7629 9150 1783 19603 5 24 18 26 7 8 5 5 7 6 e 1 3

Diagram 76 Lära/Iönøkostnad per elev i/ö/häl- /andø till e/evanla/ pa° /in- _je/Ila E. H. N. S. T

Diagrammet visar att Iärarlönekostnaden per elev sjönk med ökat elevantal till och med elevklassen 700-799. Därefter skedde en stegvis mindre ökning för att slutligen för storstäderna ligga cirka 300 kronor under riksmedelvärdet. Spridningen mellan de enskilda kommunerna var störst i de lägre elevklasserna men relativt liten från och med elevklassen 700-799. Den minsta elevklassen hade ett medelvärde som låg 33 procent över riksmedelvärdet. De medelvärden som ökade från elevklassen 800-899 berodde i huvudsak på att årskurs 4 av den tekniska linjen ingick för fler och fler kommuner i de högre elevklasserna. Därutöver fanns flera kommuner som hade relativt höga lärarlönekostnader per elev i Förhållande till andra jämförbara kommuner.

240 Statsbidraget till gymnasieskolan

Tkr/elev 8.0- Högsta kommunvarde Medelvärde 7,0- .. .. Lagsta kommunvarde

_-- Riksmedelvärde 6,0-

?u

4,0-

3,0-

2,0m .- o LO h m r\ v- 19 r

ä ä E, ê ä 3 E. ä s §2

1.0å d) E å Elev- - 500- 700- 900- 1100- 1300- 1500- 2000- 4000 Riket 1299 1499 1999 3999 klass 499 699 899 1099 Elever 1463 6419 12715 5299 5797 5761 6234 24917 19603 87208 Am 24 12 10 7 7 19 3 121 7 32 G-reg

Digranr 77 Lärar/önekoslnad per elev i/örlzâ/Iande till sam/liga elever pa lin/er. Tendensen är densamma som redovisats beträffande Föregående diagram, nämligen att lärarlönekostnaden per elev blev lägre vid ökat elevantal. Ett undantag utgjorde elevklassen 2000-3999 där kostnaden ökade i Förhållande till föregående elevklass. Det beror som tidigare framhållits på årskurs 4 av den tekniska linjen. I nämnda elevklass förekom därutöver några kommuner med förhållandevis höga lärarlönekostnader per elev.

Starsbidraget till gymnasieskolan 241

7.12.4.4.4 Samtliga linjer med undantag för jordbruks-, skogsbruks-, vårdoch musiklinjerna

Tkr/elev Högsta kommunvärde Medelvärde 7,0* Lägsta kommunvärde

5.0- --- Riksmedelvärde

5,0-_ __ __ __ ____ __ _ __-.__ __:.___.

4,0*

3,0*

2,0h - 2- co to en v N e- v

?E ä EE ä å s 5 å å å

O) 1,0- E

i

å å Elev- - 500- 700- 900- 1100- 1300- 1500- 2000-- 4000 Riket klass 499 699 899 1099 1299 1499 1999 3999 -

Elever 3002 14155 25163 11311 11592 9636 12257 48273 33033 168425

7 24 32 12 10 7 7 19 3 121

222:

Diagram 78 Lärar/önekostnad per elev/ör samtliga lin/er utom Ja, Sb, Vd och Mu [förhållande till sam/liga elever pa linjer i Tendensen är exakt densamma som redovisats för de olika Iinjegruppema, kommunen nämligen att ökat elevantal gav lägre lärarlönekostnad per elev. Högsta medelvärde lör elevklass hade den lägsta elevklassen med 13,6 procent över medelvärdet. I denna klass fanns även högsta kommunvärde med 34,4 procent över riksmedelvärdet. Lägsta medelvärde fanns i storstadsklassen med 5,6 procent under riksmedelvärdet. Den i elevklasserna 1500-1999 och 2000-3999 ökande lärarlönekostnaden per elev berodde som tidigare angivits på bl. a. ökad bredd på utbildningsutbudet, Förekomst av årskurs 4 på fyraårig teknisk linje samt på att några kommuner hade höga lärarlönekostnader per elev i förhållande till andra jämförbara kommuner.

242 Statsbidraget till gymnasieskolan

7.12.4.4.5 Lärarlönekostnad per elev för tvåårig vårdlinje i Förhållande till antalet elever på linjen vid skolenheten

Tkr/elev

5,0- - _ _ _ -- _ Riksmedelvärde

4.0- [á

_ _ _ _ _ _ _ ___-__ _____ _-T_____ 3,0-

2,0- “ * ° 52 F1 8 8 °å S 8 1x 9 93 m 5 LD o 1x m o CO V) V) N V) M m (V) V) V) 1,0-

i

O.) å 2 - 33- 49- 65- 81- 97- 113- 129- 145- 200 E°V'a55 32 48 64 so 96 112 128 144 199 -

Elever 677 320 1069 932 636 621 950 399 1919 2092

Diagram 79 Lärarlönekostnad per elev iförI1á/lande lill anta/al elever på linjen vid skølerzhereir. Linje Vd Diagram 79 är indelat i elevklasser med utgångspunkt från klasser med delningstal på 16 elever. Resultatet av beräkningarna gav inte vid handen att skolstorleken spelade någon större roll beträffande lärarlönekostnaden per elev. Klasserna på vårdlinjen var relativt välfyllda och tomma elevplatser påverkade inte elevkostnaden i samma utsträckning som för många andra linjer. En av anledningarna till föreliggande skillnad av lärarlönekostnaderna var att vissa skolenheter enbart hade klasser med delningstalet 16 under det att andra skolenheter hade enbart klasser med delningstalet 30. En annan anledning var att vissa skolenheter - särskilt de små - endast hade årskurs 1. En tredje anledning var att vid de större skolenheterna anordnades fler grenar och varianter. Delar man in elevklasserna med utgångspunkt i klasser med delningstal 30 får man det resultat som framgår av diagram 80.

sou 1976:10 Srarsbidraget till gymnasieskolan 243

Tkr/elev 5,0-

- _ _ - _ _ Riksmedelvärde

4,0-

_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _.- ___1_____ 3,0-

2,0-

: 5 e s s s; 2

(D V) Q g q Ö Ö Ö

(v) V) V) CO V) (V) V) C9 u) 1,0- :å ä 2 - 31- 61- 91- 121- 151- 181- 211 E°Vka“ 180 - 30 60 90 120 150 210 Elever 45e 1170 1547 1658 1216 1278 398 1892

Diagram 80 Lärarlönekostnad per elev i förhålbild som visar att vid en skolenhet med lande Iil/ anIa/er elever på Här får man en något annorlunda linjen vid sko/enheten. upp till 90 elever blev lärarlönekostnaden per elev lägre vid ökat elevantal. Linje Vd Därefter ökade lärarlönekostnaden per elev av de anledningar som angivits tidigare. Från 150 elever var lärarlönekostnaden per elev konstant. De båda diagrammen visar att skolenhetens storlek inte enbart är avgörande for lärarlönekostnaden per elev. Givetvis påverkar samläsningsmöjligheterna vid en större enhet kostnaden, men andra faktorer har i många fall större betydelse. Sådana faktorer är bl. a. antalet årskurser vid skolenheten, antalet klasser med delningstal 16 respektive 30 elever samt bredden på utbildningen, dvs. antalet grenar och varianter.

7.12.5 Lärarlönekostnad per elev, Iänsnivå

7.12.5.1 Allmänt Tidigare har redovisats lärarlönekostnaden per elev i förhållande till antalet lö-åringar, utbildningens omfattning och elevantal. I detta avsnitt kommer lärarlönekostnaden per elev att redovisas på länsnivå enligt följande El tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer utom jordbruks-, skogsbruks- och vårdlinjema, jordbruks-, skogsbruks- och vårdlinjema,

GUD

övriga tvååriga linjer utom musiklinjen, tre- och fyraåriga linjer,

244 Statsbidrager till gymnasieskolan El totalt för samtliga linjer utom j0rdbruks-, skogsbruks-, vård- och musiklinjerna samt D specialkurser, utom inbyggd utbildning. Stockholms (S), Göteborgs (G) och Malmö (M) kommuner redovisas i allmänhet för sig och ingår då inte i respektive läns redovisning.

7.12.5.2 Tvååriga mer utpräglat yrkesinriktade linjer utom jord-

bruks-, skogsbruks- och vårdlinjema

Tkr/elev 6,0- _______ -- Riksmedelvärde

4,0-

3,0-

2,0-

1,0-

AB(SlC DE FGH I KLM(M)NO(GlP RST UWXYZACBD Diagram 81 Lärarlänekosmad per elev. Länsnivá. Tvååriga mer utpräglat yrkesinrikladø linjer utom Jo, Sh, Vd Riksmedelvärdet för linjegruppen var 4 642 kronor per elev. Lägsta värde hade Stockholms kommun med 4 364 kronor per elev. Högsta värde hade Värmlands län med 5 146 kronor per elev.

Statsbidraget till gymnasieskolan 245

7.l2.5.3 Jordbruks-, skogsbruks- och vårdlinjerna

l redovisningen i diagram 82 ingår såväl primärkommunal som landstingskommunal utbildning.

Tkr/elev 6,0* - - - - - - Riksmedelvärde

5,04

4,0- J n

2,0*

1,0*

Diagram 82 Lärarlönekostnad per elev. Länsnivâ. ABCDEFGHIKLMNOPRSTUWXYZACBD Linjerna Ja, Sb, Vd

Högsta länsvärdet fanns i Gotlands län, lägsta länsvärde i Göteborgs och Bohus län. Man bör härvid observera att Stockholms samt Göteborgs och Bohus län inte har skogsbruksutbildning. Vidare bör noteras att storstadslänen har förhållandevis fler elever på vårdlinjen än på jordbruks- och skogsbrukslinjerna, vilket medför att den genomsnittliga lärarlönekostnaden per elev härigenom blir lägre än for övriga län.

246 Statsbidraget till gymnasieskolan sou 1976:10

7.12.5.4 Tvåårig ekonomisk, social och teknisk linje

Tkr/elev

6,0- - - - - _ - - - - Riksmedelvärde

V_

_ - -