Internationellt patentsamarbete

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Infernatianellt

patent-

samarbete II 1973 års europeiska patentkonvention

Betänkande av patenipolicykommiflén SEEM] 1976=24

i” Statens offentliga utredningar ww 1976: 24 Eg Handelsdepartementet

Internationellt patentsamarbete

II

1973 års europeiska patentkonvention

Betänkande av patentpolicykommittén Stockholm 1976

Omslag Jan Boman ISBN 91-38-02231-1 SSN 0375-250X Norstedts tryckeri Stockholm 1976

SOU 1976: 24

Till Statsrådet och chefen för

handelsdepartementet

Patentpolicykommittén framlade i juni 1974 betänkandet Internationellt patentsamarbete l, 1970 års konvention om patentsamarbete (SOU 1974:63). I det betänkandet föreslog kommittén att Sverige skulle tillträda konventionen om patentsamarbete. Betänkandet innehöll också förslag till de författningsändringar som föranleds av ett tillträde till den konventionen. Kommittén får härmed överlämna betänkande rörande om frågan Sveriges tillträde till den i München den 5 oktober 1973 avslutade konventionen om meddelande av europeiska patent (den europeiska patentkonventionen). I betänkandet förordas att Sverige under vissa förutsättningar tillträder den konventionen. Vidare framläggs förslag till sådana författningsändringar som föranleds av ett tillträde till konventionen eller eljest aktualiseras om konventionen träder i kraft. Ledamoten Ekstam har inte tagit del i utformningen av författningsförslagen. Av kommitténs uppdrag återstår härefter att utreda vissa frågor rörande det svenska patentverkets verksamhet som myndighet för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt konventionen om patentsamarbete. Vidare återstår vissa frågor rörande det svenska patentverkets anpassning till det läge som uppkommer om konventionen om patentsamarbete och den europeiska patentkonventionen träder i kraft för Sveriges del. Avsikten är att denna del av utredningsuppdraget skall redovisas under år 1977.

Stockholm i april 1976

Göran Borggård

Nils Bergling Gunnar Ekstam Lennart Körner

Nils Larfeldt Olof Wallerius

Lars Jonson Saul Lewin

Eskil Persson C laês Uggla /Lennarth Törnroth

Måns Jacobsson Erik Tersmeden

SOU 1976: 24

Innehåll

F örfattningsförslag 1 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967: 837) . 2 Förslag till förordning om ändring i patentkungörelsen (1967: 838) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 39 3 Förslag till lag om erkännande av utländskt avgörande m. m. med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar 66 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 67 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70

1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 73 1.1 Utredningsuppdraget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 1.2 Kommitténs arbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 74

2 Den europeiska patentkonventionens tillkomst och förberedelsearbetet för upprättandet av den europeiska patentorganisationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 2.1 Den europeiska patentkonventionens tillkomst , , , . . . _ . .. 76 2.2 Förberedelsearbetet för upprättandet av den europeiska patentorganisationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78

3 Den europeiska patentkonventionens innehåll . . . . . . . . . . 80 3.1 Huvuddragen i konventionen , _. _ , _ , _ , _ _ _, _ , . , , , _ , _ ,. 80 3.2 De särskilda bestämmelserna i konventionen, tillämpningsföreskrifterna och protokollen , , , , , , , __ , , _ , , , , . . . , . . . . 88 3.2.1 Första delen; allmänna och organisatoriska bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 3.2.2 Andra delen; materiell patenträtt . . . _. _ . . , , . . .. 95 3.2.3 Tredje delen; europeisk patentansökan . . . . . . . . .. 102 3.2.4 Fjärde delen; handläggning till dess patent meddelats 108 3.2.5 Femte delen; invändningsförfarandet . . . . . . . . . . .. 114 3.2.6 Sjätte delen; besvärsförfarandet . . . . . . . . . . . . . . .. 117 3.2.7 Sjunde delen; gemensamma bestämmelser . . . . . . . . 119 3.2.8 Åttonde delen; inverkan på nationell rätt . . . . . . .. 131

I nnehåll SOU 1976: 24

3.2.9 Nionde delen; särskilda överenskommelser . . . . .. 133 3.2.10 Tionde delen; internationell ansökan enligt konventionen om patentsamarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 134 3.2.11 Elfte delen; Övergångsbestämmelser . . . . . . . . . . .. 137 3.2.12 Tolfte delen; slutbestämmelser . . . . . . . . . . . . . . .. 139 3.2.13 Erkéinnandeprotokollet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 142 3.2.14 Protokollet angående privilegier och immunitet .. 143 3.2.15 Centraliseringsprotokollet , , , _ _ _ _ _ _ , _ _ , , _ . _ _ _ _ _ , 146

Konventionen om marknadspatent _ _ , , , _ , _, _ _ _ , _ , _ _ _ _ , 150

Tidigare remissyttranden rörande den europeiska patentkonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 157

U tsikterna för den europeiska patentkonvetztiorxens och samarbetskonventionetts ikraftträdande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l59

Det europeiska patentverket; arbetsbelastning och ekonomi 162

Följder för det svenska patentverket av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 166 8.1 för kommitténs beräkningar . . . . . . . . .. 166 Utgångspunkter 8.2 Arbetsbelastningen vid det svenska patentverket . . . . . . .. 168 8.3 Personalbehovet vid det svenska patentverket . . . . . . . . .. 174 8.4 Ekonomiska följder av ett svenskt tillträde till konventionerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176

Vissa frågor av intresse för sökande och ombud vid ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen ,. 181

10 Frågan om Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 10.1 Allmänna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 synpunkter 10.2 frågor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 Patenträttsliga 10.3 Fråga om översättning av europeiskt patent och europeisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 patentansökan 10.4 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 192 Organisatoriska frågor 10.5 Det svenska roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 193 patentverkets 10.6 Ekonomiska följder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 197 10.7 Sammanfattande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 198 bedömning 10.8 Förbehåll vid tillträde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 201 10.9 Tillträde till lagkonventionen och uppsägning av formalitetskonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 10.10 Förhållandet till . . . . . . . . .. 202 marknadspatentkonventionen Konstitutionella frågor i samband med ett svenskt tillträde till den . . . . . . . . . . . . . . .. 204 europeiska patentkonventionen 12 av den föreslagna lagstiftningen . . . . . . . . .. 207 Huvuddragen 12.1 Allmänna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 207 synpunkter Patenterbarhetsvillkoren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 12.2 12.2.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 211

,suv-w

.V. SOU 1976: 24 Innehåll 7

12.2.2 Den europeiska patentkonventionen . . . . . . . . . . .. 214 12.2.3 Kommitténs överväganden , , _ , , _ _ , . _ , _ , _ _ _. _ _ , 215 12.3 Produktskyddets omfattning 220 12.3.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 220 12.3.2 Den europeiska patentkonventionen , _ , _ _ . , . , , _. 221 l2.3.3 Kommitténs överväganden , _, , . _, _ _ _ _ , _ _. . . . . . 221 12.4 Ensamrätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ... . . . . . . . 224 12.4.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 224 12.4.2 Kommitténs överväganden , . _ , _ _ _ _ _ _ _ _ _._ _ _ _ _ _ _ 225 12.5 Prioritetsrätten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 l2.5.l Gällande rätt 228 12.5.2 Den europeiska patentkonventionen _ , , _ _ , . _ . . ._ 229 12.5.3 Kommitténs överväganden , , _ _, , . _ _ _ . . _ _ . . ._ 230 12.6 Tilläggspatent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 232 12.6.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 232 12.6.2 Kommitténs 232 överväganden 12.7 Ansökans form och innehåll 234 12.8 Handläggningsordningen 238 12.8.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 238 12.8.2 Den europeiska _ _ _ , , , _ , _ _ ,, 239 patentkonventionen 12.8.3 Kommitténs överväganden _ . _ , _ _ , _ _ . . _ . _ . . .. 240 12.9 Offentlighet i patentärenden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241 l2.9.1 Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 241 12.9.2 Kommitténs överväganden 243 12.10 Giltighetstiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 12.11 Rättsverkan av anteckning i patentregistret _ , , . , _ , _ , _ __ 247 12.11.] Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 247 12.11.2 Kommitténs _ . _ . _ _ . , _ _ _ _. . _ _ _. 248 överväganden 12.12 Ogiltigförklaring av patent . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 250 12.12.] Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 250 12.12.2 Den europeiska patentkonventionen _ , , . _ _ . . _ _ , . 251 12.12,3 Kommitténs överväganden . . . . . . . . . . . . . . . . .. 252 12.13 Skydd under tiden före patentmeddelandet _ . , . . _ _ . . . ._ 258 12.13.] Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 258 12.13.2 Den europeiska patentkonventionen . _ . . _ , . . . . .. 259 12.13.3 Kommitténs överväganden . . . _. . , , . . _ . , , _ , ._ 259 12.14 överskridande av frister . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 260 12.14.] Gällande rätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 260 12.14.2 Samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262 12.14.3 Kommitténs överväganden _ _ , , _ . , _ _ _ , _ . , . . .. 264 12.15 Rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 268 12.15.1 Den europeiska patentkonventionen _ _ _ . _ _ _ _, . .. 268 12.15.2 Kommitténs överväganden , , . , , _ _ _ _ _ _ _ , _. , ,. 270 12.16 Omvandling av europeisk patentansökan _ , _ _ _ , , _ _ _ _ . ,, 277 12.17 Försvarsuppfinningar 278 12.17.1 Gällande rätt 278 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 280

SOU 1976: 24 8 Innehåll

13 Specialmotivering 13.1 till i patentlagen , _ . . . , . . . , . , _ _ 283 Förslaget lag om ändring 13.2 till förordning om ändring i patentkungörelsen 331 Förslaget 13.3 till lag om erkännande av utländskt avgörande Förslaget m. m. med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 358 patentkonventionen 13.4 till ändring i lagen om inskränkningar i Förslaget lag om rätten att utbekomma allmänna handlingar . . . . . . . . . . .. 362 13.5 till i lagen om bevisupptagning åt Förslaget lag om ändring utländsk domstol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 363 13.6 till om ändring i lagen om försvarsuppfin- Förslaget lag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 367 ningar

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 370 Sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 377 Summary in English

Bilagor finns intagna iSOU 1976: 25

SOU 1976: 24

F Örfattnin

gsf örslag

1. Förslag till

om

Lag ändring i patentlagen (1967: 837)

Härigenom föreskrives i fråga om patentlagen (1967: 837) dels att punkt 1 andra meningen i lagens ikraftträdande- och övergångsbestämmelser skall upphöra att gälla, dels att i 5, 11, 45, 68 och 71 §§ ordet ”Konungen skall bytas ut mot regeringen, dels att 1-3, 6-9, 13, 15, 19-22, 28-38, 40, 41, 44, 51, 52, 60 och 72-76 §§ samt rubriken närmast före 28§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att rubriken närmast före 8 § skall sättas närmast före 7 §, dels att i lagen skall införas 19 nya paragrafer, 77-95 §§, samt närmast före 80 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Den som gjort en uppfinning, Den som gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken eller uppfinnarens den till vilken uppfinnarens rätt övergått äger efter ansökan rätt övergått äger efter ansökan erhålla patent på erhålla uppfinningen patent på uppfinningen och därigenom förvärva ensamrätt hos patentmyndigheten här i riket att yrkesmässigt utnyttja uppfin- och därigenom förvärva ensamrätt ningen enligt denna lag. att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen enligt denna lag. Om europeiskt patent stadgas särskilt i 11 kap. Såsom uppfinning anses icke I. upptäckter, vetenskapliga teorier eller matematiska metoder, 2. konstnärliga skapelser, 3. planer, regler eller metoder för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller datorprogram,

SOU 1976: 24

I0 Författningsförslag

4. återgivande av information. Såsom upp/inning anses ej heller sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller som skall utför dittgnosticerittg övas på mättniskor eller djur. Vad nu .sagts utgör dock ei hinder för att patent meddelas på alster för användning vid sådana förfaranden som nu angivits.

Patent meddelas icke på skulle strida mot allmän l. uppfinning vars nyttjande goda seder eller ordning, eller eller förfarande för 2. växtsorter djurraser väsentligen biologiskt av växter eller patent må dock meddelas på mikroframställning djur; förfarande och alster av sådant förfarande. biologiskt

§ Patent meddelas endast på upp- Patent meddelas endast på uppsom är ny i förhållande till finning som väsentligen skiljer sig finning från vad som blivit känt före da- vad som blivit känt före dagen för patentansökningen och tillika vägen för patentansökningen. sentligen skiljer sig därifrån. Som känt anses allt som blivit Som känt anses allt som blivit allmänt vare allmänt tillgängligt, vare sig detta tillgängligt. sig detta skett skrift, ut- skett genom skrift, föredrag, utgenom föredrag, eller sätt. Även nyttjande eller på annat sätt. Även nyttjande på annat innehållet i som innehållet i patentansökan som patentansökan före nämnda här i riket före nämnda dag gjorts här i riket dag gjorts anses som om denna an- anses som känt. om denna ankänt, sökan blir allmänt en- sökan blir allmänt tillgänglig entillgänglig ligt 22 §. Villkoret i första stycket ligt 22 §. att uppfinningen väsentligen skall skilja sig från vad som blivit känt före dagen för patentansökningen gäller dock icke i förhållande till innehållet i sådan ansökan. Bestämmelser om att ansökan som avses i 3 eller II kap. vid tillämpning av andra stycket i vissa fall äger samma rättsverkan som en här i riket gjord patentansökan finnas i 29 och 88 §§. Uppfinning som avser ämne eller blandning för användning vid förfarande som avses i I § tredje stycket anses icke som ny, om an-

SOU 1976: 24

författningsförslag

vändning av ämnet eller blandningen vid något sådant förfarande är känd. Patent må dock meddelas utan Patent må meddelas utan hinhinder av att inom uppfinningen der av att uppfinningen inom sex sex månader innan patentansök- månader innan patentansökningen ningen gjordes blivit allmänt till- gjordes blivit allmänt tillgänglig gängüg l. till följd av uppenbart miss- l. till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden bruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne här- eller någon från vilken denne härleder sin rätt eller leder sin rätt eller 2. genom att sökanden eller nå- 2. genom att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin vilken denne gon från härleder sin rätt förevisat rätt uppfinningen på of- förevisat uppfinningen på såficiell eller officiellt erkänd inter- dan officiell eller officiellt erkänd nationell utställning. internationell utställning som avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om

internationella utställningar.

Den genom patent förvärvade Den genom patent förvärvade ensamrätten innebär att, med de ensamrätten innebär att, med de undantag som anges nedan. annan undantag som anges nedan, annan än patenthavaren må ej utan än patenthavaren ej må utan dendennes lov utnyttja nes lov uppfinningen utnyttja uppfinningen yryrkesmässigt genom att använda att kesmässigt genom patentskyddttt förfarande, genom l. tillverka, i utbjuda, bringa att tillverka, införa, använda eller omsättning eller använda patenttill försäljning, eller ututhyrning skyddat alster eller införa eller inlåning inbjuda patentskyddat als- neha sådant alster i syfte att förter eller på annat siitr. fara med det på sätt som nu sagts, 2. använda patentskyddat för-

farande eller, om han visste eller det med hänsyn till omständigheterna var uppenbart att användning icke fick ske utan patenthavarens lov, utbjuda sådant förfarande för här i riket. användning

Avser förfarande uppfinningen för tillverkning av alster, omfattar ensamrätten även alster som tillverkats enligt förfarandet.

Ensamrätten innebär även att annan än patenthavaren må ej utan dennes lov eller tillerbjuda handahålla annan än den som är berättigad att utnyttja uppfinning-

SOU 1976: 24 12 F örfattningsförslag

en medel för att utöva denna här i riket, om medlet hänför sig till något väsentligt i uppfinningen och han visste eller det eljest med hänsyn till omständigheterna var upatt medlet var lämpar och penbart avsett att användas vid utövande av uppfinningen. Är medlet eni handeln allmänt förekommande vara, gäller vad nu sagts dock endast om den som erbjuder eller tillhandahåller medlet uppmanar mottagaren till handling som avses i första eller andra stycket. Ensamrätten icke ut- Ensamrätten omfattar icke tillomfattar som sålts häri på apotek av läkemedel nyttjande av alster, redning eller enligt läkares förskrivning i enriket i butik på därmed järnmot ensamrät- skilda fall eller åtgärder med såförligt sätt i strid om vid icke lunda tillrett läkemedel. ten, köparen köpet bort äga kännedom om ägde eller att ensamrätten kränktes.

6§ att äger förordna, att Konungen äger förordna, Regeringen ansökan om patent på uppfinning, ansökan om patent på uppfinning, vilken iansökan vilken tidigare angivits i ansökan tidigare angivits skall vid till- som avser patent här i riket eller om skydd utom riket, och andra utom riket, skall vid tilllämpning av 2 § första skydd anses av 2 § första, andra och styckena samt 4§ gjord lämpning med utom fjärde styckena samt 4 § anses samtidigt ansökningen riket om sökanden det. gjord samtidigt med den tidigare yrkar ansökningen, om sökanden yrkar det. skola de l förordnande skola anges de l förordnande anges under vilka sådan närmare villkor, under vilka sådan närmare villkor, konventionsprioritet må åtnjutas. prioritet må åtnjutas.

7 §

Innehavare av er- Med patentmyrzdigheterz avses i patent äger denna lag patentmyndiglzetetz här hålla tilläggspatent på utveckling av om ansökan i riket, om ej annat siigs. Patentuppfinningen, härom inkommit innan ansök- myttdig/zet här i riket är patentningen om huvudpatentet blev all- och registreringsverket. mänt tillgänglig enligt 22 §. Tilläggspatent meddelas utan hinder av att villkoret enligt 2 § första stycket icke är uppfyllti

SOU 1976: 24 F 13

örjattningsförslag

förhållande till innehållet i ansökningen om huvudpatentet. Tillläggspatettt upphör att gälla samtidigt med huvudpatentet, om annat ej följer av tredje stycket, och må övergå till annan endast tillsammans med huvudpatentet. Upphör huvudpatentet på grund av att patenthavaren avstår från patentet eller förklaras patentet ogiltigt, utgör tilläggspatentet självständigt patent för återstoden av patenttiden. Finnas tillflera läggspatent till huvudpatentet, gäller det först meddelade tilläggspatentet som huvudpatent och de övriga som tilläggspatent till detta.

8§ Patentmyndighet för Sverige är Ansökan om patent göres skriftpatent- och registeringsverket. ligen hos patentmyndigheten eller, i fall som avses i 3 kap., hos patentmyndighet i annan stat eller hos internationell organisation. Ansökningen skall innehålla beskrivning av uppfinningen, innefattande även ritningar om sådana behövas, samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat genom patentet (patentkrav). Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen. Avser uppfinning mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande, skall uppfinningen icke anses tillräckligt tydligt angiven, med mindre en kultur av den mikroorganism som kommer till användning vid utövande av uppfinningen lämnas i förvar i de fall och i den ordning regeringen eller, efter regeringens bestämmande, patentmyndigheten föreskriver. Ansökningen skall dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivningen och patentkraven sådana de föreligga då ansökan gä-

SOU 1976: 24

l 4 F örfattningsförslag

res. Sammandraget skall tiäna enbart som teknisk information och må icke tillmätas betydelse i annat avseende. l ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Sökes patent av annan iin uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen. Sökanden skall erlägga fastställd attsöknitxgsavgift.

9§ Ansökan På av sökanden och om patent göres skrift- begäran mot erläggande av särskild avgift ligen hos patentmyndigheten. skall patentmyttdighetett på de villkor regeringen bestämmer låta ansökningen bli föremål för nyhetsgratzsktting vid internationell nyhetsgranskttingsmytzdighet enligt artikel 15.5 i den i Washington den 19 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete. Attsökttingen skall innehålla beav inneskrivning uppfinningen, fattande även ritningar om sådana behövas, samt bestämd uppgift om vad som sökes skyddat genom patentet (patentkrav). Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fackmart med Iedning därav kan utöva uppfinningen. 1 ansökningen skall uppfinnarens namn anges. Sökes patent av annan än uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen. Sökanden skall erlägga fastställd ansökningsavgift.

l3§ må icke Ansökan om patent må icke Ansökan om patent ändras sökes på nä- ändras så, att patent sökes på nåså, att patent ansök- som framgick av ansökgot som ej framgick av got ej när ansök- när den gjordes eller enligt ningshandlingarna ningen ningen gjordes eller enligt 14§ l4 § skall anses gjord. skall anses gjord.

SOU 1976: 24

författningsförslag l 5

l5§

Har sökanden icke iakttagit vad Har sökanden icke iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan el- som är föreskrivet om ansökan eller finner patentmyndigheten an- ler finner patentmyndigheten annat hinder föreligga för bifall till nat hinder föreligga för bifall till ansökningen, skall sökanden före- skall ansökningen, sökanden föreläggas att inom viss tid avge att inom ytt- läggas viss tid avge yttrande eller vidtaga rättelse. rande eller vidtaga rättelse. Föreligger brist med avseende på sam-

mandraget, må patentmyndigheten

l dock, utan att höra sökanden, göra de ändringar i .sammandraget

som den finner nödvändiga.

Underlåter sökanden att inom förelagd tid inkomma med yttrande eller vidtaga åtgärd för att avhjälpa anmärkt brist, skall avansökningen skrivas. Underrättelse därom skall intagas i föreläggandet. Avskriven ansökan återupptages, om sökanden inom fyra månader efter utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller åtvidtager gärd för att avhjälpa brist och inom samma tid erlägger fastställd åter-

upptagningsavgift.

l9§

Äro

ansökningshandlingarna fullständiga och finnes ej hinder för pa-

tent föreligga. skall ansökningen godkännas för utläggning enligt 21 §.

Sedan ansökningen godkänts för Sedan ansökningen godkänts för

utläggning. må patentkraven icke utläggning, må yrkande enligt 14 § utvidgas eller yrkande enligt l4 § ej framställas eller patentkraven framställas. ändras så att patentskyddets om-

fattning utvidgas.

20§

lnom två månader efter det an- Inom två månader efter det ansökningen godkänts för utläggning för sökningen godkänts utläggning skall sökanden erlägga fastställd skall sökanden fastställd erlägga rryckningsavgift. Sker det ej, skall utläggningsavgift. Sker det ej, skall ansökningen avskrivas. Avskriven avskrivas. ansökningen Avskriven ansökan om

återupptages, sökan- ansökan återupptages, om sökan-

den inom fyra månader efter utden inom fyra månader efter utgången av sagda tid erlägger gången av sagda tid erlägger uttryckningsavgi/ten jämte fastställd läggningsavgiften jämte fastställd

återupptagningsavgift. återupptagningsavgift.

Sökes patent av uppfinnaren och Sökes patent av uppfinnaren och begär han befrielse från tryck- begär han befrielse från utläggningsavgiften inom två månader ningsavgiften inom två månader efter det att ansökningen godkänts efter det att ansökningen godkänts

SOU 1976: 24 16 F örfattningsförslag

för utläggning, må patentmyndig- för utläggning, må patentmyndig-

heten medge honom sådan befriel- heten medge honom sådan befrielse, om han har avsevärd svårighet se, om han har avsevärd svårighet Avslås fram- att erlägga avgiften. Avslås framatt erlägga avgiften. skall avgift som er- ställningen, skall avgift som erlägställningen, två månader därefter ges inom två månader därefter lägges inom anses erlagd i rätt tid. anses erlagd i rätt tid.

21§

Sedan enligt Sedan utläggningsavgift enligt tryckningsavgift eller befrielse från 20 § erlagts eller befrielse från 20 § erlagts skall medgivits, skall tryckningsavgiften medgivits, utliigglzingsavgiften ansök- utlägga ansökpatentmyndigheten utlägga patentmyndigheten för att bereda allmänheningen för att bereda allmänheten ningen tillfälle att inkomma med invänd- ten tillfälle att inkomma _med inmot ansökningen. Utning mot ansökningen. Utlägg- vändning läggningen skall kungöras. ningen skall kungöras. hos patentmyndigheten inom tre måna- Invändning göres skriftligen der från kungörelsedagen.

Från och med den dag då an- Från och med den dag då anskola sökningen utlägges skola tryckta sökningen utlägges tryckta av beskrivning och pa- exemplar av beskrivning, patentexemplar om sökan- krav och sammandrag, med upptentkrav, med uppgift den och finnas att gift om sökanden och uppfinnauppfinnaren, ren, finnas att tillgå hos patenttillgå hos patentmyndigheten. myndigheten.

22§

skola handlingarna i Från och med den dag då ansökningen utlägges ärendet hållas tillgängliga för envar.

När aderton månader förflutit När aderton månader förflutit

från den dag då patentansökning- från den dag då patentansökningen gjordes, eller, om prioritet yren gjordes, eller, om konventionsprioritet yrkas, den dag från vilken kas, den dag från vilken prioriteskola hand- ten begäres, skola handlingama prioriteten begäres, för en- hållas för envar, även lingarna hållas tillgängliga tillgängliga icke ut- om ansökningen icke utlagts. Har var, även om ansökningen Har beslut fattats om av- beslut fattats om avskrivning eller lagts. skola handlingarna dock skrivning eller avslag, skola hand- avslag, dock hållas hållas tillgängliga endast om sölingama tillgängliga kanden begär att ansökningen återendast om sökanden begär att aneller anför upptages eller anför besvär. sökningen återupptages besvär.

av sökanden skola handlingarna hållas tillgängliga ti- På framställning digare än som följer av första och andra styckena. När bli tillgängliga enligt andra eller tredje stycket, handlingarna skall kungörelse därom utfärdas.

SOU 1976: 24

F är fattnings förslag

Innehåller handling företagshemlighet och rör den icke uppfinning varå patent sökes, äger patentmyndigheten, om särskilda skäl föreligga, på yrkande förordna att handlingen icke må utlämnas. Har sådant yrkande framställts, må handlingen icke utlämnas förrän yrkandet ogillats genom beslut som vunnit laga kraft. Kultur av mikroorganism som lämnats i förvar enligt 8§ andra stycket skall, sedan handlingarna i ärendet blivit allmänt tillgängliga, hållas tillgänglig för den som gör skriftlig framställning därom och förbinder sig att iakttaga vad regeringen föreskriver till förebyggande av missbruk av kulturen.

3 KAP.

Internationell patentansökan

28§ Konungen äger efter över- Med internationell patentansöenskommelse med Danmark, Fin- kan avses ansökan som göres enland och Norge om att patent på ligt konventionen om patentsamuppfinning skall kunna erhållas arbete. för Sverige, Danmark, Finland och Norge eller för tre av dessa stater efter ansökan om patenteni en av de stater som ansökningen omfattar (nordisk patentansökan) förordna, att bestämmelserna i 29--38 §§ skola lända till efterrättelse. Sådan patentansökan må inges till patentmyndigheten i enlighet med bestämmelser som utfärdas av regeringen. Sökanden skall till patentmyndigheten erlägga för sädan ansökan fastställd avgift. Bestämmelserna i 29--38 §§ gälla internationell patentansökan som omfattar Sverige. Sökes genom sådan ansökan europeiskt patent för Sverige gäller dock II kap.

2-SOU 1976: 24

SOU 1976: 24

18 F örfattningsförslag

29§ Nordisk här i ri- Internationell patentansäkan, patentansäkan som till sådan nationell ket skall avse patent, förutom för ingivits Danmark, eller internatio- Sverige, antingen för patentmyndighet nell som enligt kon- Finland och Norge eller för två av organisation ventionen om patentsamarbete dessa stater. och till tillämpningsföreskrifterna denna är behörig att mottaga sådan ansökan (mottagande myndigskall anses ingiven här i rihet), ket den dag som av den mottamyndigheten angivits som gande internationell ingivningsdag och skall ha samma verkan som annan i Sverige ingiven patentansäkan. Vad i 2 § andra stycket andra sägs skall dock gälla inpunkten ternationell patentansäkan endast om sökanden fullgjort vad som föreskrives i 31 §. Sådan ansökan behandlas och med iakttagande av beprövas, stämmelserna i detta kapitel, enligt vad som gäller för patentansökan i allmänhet. Patent, som meddelats på grund av sådan ansökan, samma giltighet här i riket äger som annat här meddelat patent. Meddelas på grund av nordisk i Danmark, Finpatentansäkan land eller Norge patent för Svepatentet här i riket rige, gäller som om det meddelats här. Föreligga i fråga om patent som meddelats i Finland beskrivning och patentkrav på såväl svenska som finska språket och råder icke överensstämmelse mellan texterna, patentskyddet här i riket omfattar endast vad som framgår av båda texterna. Patentskyddet bestämmes dock enbart med hänsyn till den svenska texten, om denna är avgörande i Finland.

30§ nordisk Internationell patentansäkan, l fråga om patentansösom ingivits till mottagande mynkan här i riket äger bestämmelsen

SOU 1976: 24 F örfattnings förslag l9

i 2 § andra stycket sista punkten (lig/tet men ännu icke inkommit motsvarande tillämpning med av- till skall anses patentmyttdiglzetert, seende på tidigare patentansökan i återkallad såvitt avser Sverige i de annan stat som omfattas av ansök- fall som avses i artikel 24.1. i och ningen. Beträffande ansökan om ii i konventionen om patentsamarpatent enbart för Sverige äger bete.

nämnda bestämmelse motsvarande

tillämpning med avseende på nordisk patentansökan som gjorts i annan stat och som omfattar Sverige.

31§ Avser nordisk patentansökan Sökanden skall inom tjugo måhär i riket även Finland, må nader pa- från den internationella intentansökningen godkännas för ut- givrzingsdagen eller, om prioritet läggning endast om beskrivning yrkas, den vilken dag från priorioch patentkrav föreligga även teten på begäres till patentmyndighefinska språket. ten av den internainge avskrift tionella patentansökningen och,i den omfattning regeringen förordnar, översättning av denna till svenska samt erlägga fastställd ansökningsavgift. Har internationell nyhetsgranskningsmyndighet beslutat att internationell nyhetsgranskningsrapport ej skall upprättas och önskar sökanden likväl fullfölja ansökningen såvitt avser Sverige, skall han fullgöra vad som åligger honom enligt första stycket inom två månader från det denna myndighet avszint underrättelse till honom om beslutet. Har sökanden begärt att den internationella ansökningen skall underkastas internationell förberedande patenterbarhetsprövning och har han inom nitton månader från den i första stycket angivna dagen i överensstämmelse med konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna avgivit förklaring att han avser att använda resultatet av denna prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall han full-

SOU 1976: 24

20 Författningsförslag

vad som åligger honom engöra ligt första stycket inom tjugofem månader från nämnda dag. Ful/gör sökanden ej vad som åligger honom enligt första, andra eller tredje stycket, skall ansökningen anses återkallad såvitt avser Sverige.

32§

Återkallar sökanden sådan bel fråga om nordisk patentansöskola ex- eller sådan förklaring som kan här i riket tryckta gäran avses i 31 § tredje skall emplar av beskrivning och patent- stycket, krav som avses i 21 § tredje styc- den internationella patentansökom vilka sta- ningen anses återkallad såvitt avket innehålla uppgift ter ansökningen omfattar. När an- ser Sverige, om ej återkallelsen göres före utgången av den frist som sökningen godkännes för utläggskola sådana gäller enligt 31 § första eller andra ning, exemplar översändas till patentmyndighe- stycket och sökanden före fristens stater vad som åligger tenta i övriga som omfattas utgång fullgjort av för att i dessa honom enligt 31 § första stycket. ansökningen, hållas tillgängliga för allmänheten enligt vad därom stadgar.

33§

När nordisk patentansökan, Sedan internationell patentansöi annan stat och som kan inkommit till patentmyndigsom gjorts utlägges i den heten enligt 31 §, gäller i fråga om omfattar Sverige, skall den ansökningen och dess handläggandra staten, samtidigt ning 2 kap. Ansökningen må dock utläggas hos patentmyndigheten skall endast på franzställning av sökanhär i riket. Utlåggningen den upptagas till prövning före utkungöras. av den frist som gäller engången ligt 31 § första, andra eller tredje

stycket. av beskriv- Föreskriften i 12§ skall gälla Tryckta exemplar och skola finnas först från den tidpunkt då patentning patentkrav hos myndigheten sålunda äger uppatt tillgå patentmyndigheten ansökningen till prövning. häririket. taga i ärendet skola hål- Handlingarna las tillgängliga för envar enligt 22 § först då sökanden fullgjort sin skyldighet enligt 31 § att inge översättning av ansökningen. Har sökanden iakttagit vad som föreskrives i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna rörande an-

SOU 1976: 24 F 21

örfattningsförslag

.sökans form och innehåll, skall ansökningen godtagas i dessa avseenden.

34§

invändning mot nordisk patent- Internationell patentansökan må ansökan här i riket må göras, förej godkännas för utläggning eller utom hos patentmyndigheten här i avslås innan fyra månader förriket, hos patentmyndigheten i an- flutit från utgången av den frist nan stat som omfattas av ansöksom gäller enligt 31 § första eller ningen. andra stycket. inkommer till patentmyndighe- Har sökanden inom nitton måten här i riket mot nader invändning från den internationella innordisk patentansökan, som gjorts givningsdagen eller, om prioritet i annan stat och som omfattar yrkas, den dag från vilken priori- Sverige, skall patentmyndigheten teten begäres avgivit sådan förofördröjligen översända hand- klaring som avses i 31 § tredje lingen till patentmyndigheten i må stycket, ansökningen ej godden andra staten. Därvid skall da- kännas för utläggning eller avslås gen då handlingen inkom anges. före utgången av den frist om tjugofem månader som anges i nämnda lagrum. Ansökan må dock godkännas för utläggning eller avslås före utgången av den frist som gäller enligt första eller andra stycket, om sökanden samtycker till att ansökningen avgöres dessförinnan.

35§ Nordisk patentansökan, som Internationell patentansökan gjorts här i riket och som omfattar må ej utläggas eller publiceras av Sverige, Danmark, Finland och patentmyndigheten den förrän Norge, må ändras till nordisk pa- publicerats av världsorganisatiotentansökan för Sverige och två av nens för den intellektuella ägandede övriga staterna. rätten internationella byrå eller tjugo månader förflutit från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres, om ej sökanden medger detta. Nordisk som patentansökan, gjorts här i riket, må ändras till särskild patentansökan Sveför rige. Företages ändring som avses i andra stycket eller återkallas ansökan hos patentmyndigheten här

SOU 1976: 24 22 F örfattningsförslag

i riket, må sökanden enligt vad därom är stadgat fullfölja den som särskild ansökan i annan stat, som av ansökningen. Vill säomfattas kanden sålunda fullfölja ansökskall han samtidigt med ningen, ändringen eller återkallelsen avge förklaring därom till patentmyndigheten här i riket. Hållas handlingarna i ansök-

rtingsärendet tillgängliga enligt 22 §, skall om ändring, återkallelse och förklaring som avses i första-tredje styckena utfärdas kungörelse. Förklaring skall även intagas i kungörelse enligt 21 § första stycket.

36§ Ändras nordisk patentansökan, Har del av internationell patentstat och som ansökan icke varit föremål för insom gjorts i annan ternationell nyhetsgranskning eller omfattar Sverige, till ansökan för den staten eller återkallas ansök- internationell förberedande patenpå grund av ningen och har sökanden enligt terbarhetsprövning att han vill att ansökningen ansetts omfatta 35 § avgivit förklaring som särskild flera av varandra oberoende uppfullfölja ansökningen skall finningar och att sökanden ej patentansökan för Sverige, och inom tid erlagt tillansökningen upptagas pröv- föreskriven av som avses i artikel ningen fortsättas patentmyn- läggsavgift 17.3.a eller artikel 34.3.a i kondigheten här i riket, om sökanden anmälan härom hos denna ventionen om patenrsamarbete, gör skall pröva om myndighet inom två månader från patentmyndigheterz Hål- omfattar flera av ändringen eller återkallelsen. ansökningen Ias i ärendet till- varandra oberoende uppfinningar. handlingarna anmäl- Finnes detta vara fallet, skall den gängliga enligt 22 §, skall del av ansökningen som icke varit ningen kungöras. sådan granskning eller föremål för anses återkallad såvitt prövning avser om ej sökanden er- Sverige, lägger föreskriven tilläggsavgift inom två månader från det patenrmyndigheten avsänt underrättelse till honom om myndighetens .ställningstagande Finner patentmyndigheterz att ansökningen flera av varandra obeej omfattar roende uppfinningar, skall myndigheten fortsätta behandlingen av ansökningen.

SOU 1976: 24

F örfattningsförslag 23

Ansökan som upptages enligt första stycket skall behandlas och prövas som om den ursprungligen gjorts här i riket som patentansökan för Sverige. Sökanden skall dock erlägga fastställd ansökningsavgift här i riket, även om

l

z han erlagt ansökningsavgift i den stat där ansökningen gjordes.

37 Bifalles nordisk patentansökan, Har del av internationell patentsom gjorts här i riket, skall patent- ansökan icke varit föremål för inl brevet utvisa för vilka stater pa- ternationell förberedande patentent meddelats. av terbarltetsprövtzing på grund att sökanden inskränkt patentkraven enligt artikel 34.3.a i konventionen om patentsamarbete, skall den icke prövade delen av ansökningen anses återkallad såvitt avser Sverige, om ej sökanden erlägger föreskriven tilläggsavgift inom två månader från det patentmyndigheten (tvsänt ttnderrättelse till honom med erinran om begränsningen i den företagna prövningen.

38 f//3 Konungen äger, efter avtal Har mottagande myndighet vägdärom med berörd stat, förordna, rat att internationell infastställa att nordiska patentansökningar givnirzgsdag för internationell pasom göras här i riket skola över- tentansökan eller förklarat att anlämnas till i skall anses patentmyndigheten sökningen återkallad annan stat, som omfattas av an- eller förklarat att yrkande om att, sökningarna, enligt närmare be- ansökningen skall omfatta Sverige stämmelser i förordnandet. För- skall anses återkallat, skall patentordnande som nu sagts må icke av myndigheten, på begäran avse ansökan av den som är bosatt sökanden och de på villkor som här i riket. i artikel 25.2 anges i konventionen om patentsamttrbete, ompröva detta beslut. Detsamma skall giilla i fråga om beslut av den internationella byrån att ansökningen skall anses återkallad. Finner patentmyndigheten att den mottagande myndighetens eller den internationella byråns beslut är orik-

SOU 1976: 24 24 F örfattningsförslag

tigt, skall patentmyndigheten fastställa internationell ingivningsdag för ansökningen, om detta ej skett, samt fortsätta behandlingen av ansökningen. Konungen äger även, efter avtal därom med berörd stat, förordna att nordiska patentansökningar, som gjorts i annan stat och som avser Sverige, må överlämnas till patentmyndigheten här i riket. Ansökan, som överlämnas enligt sådant förordnande, skall behandlas och prövas som om den ursprungligen gjorts här i riket.

40§ Meddelat kan upprätt- Meddelat patent kan upprättpatent hållas intill dess sjutton år förflutit hållas intill dess tjugo år förflutit från den dag då patentansök- från den dag då patentansökningen gjordes. ningen gjordes. Om upprätthållande av tilläggspatent stadgas i 7 §.

41§ För patent, som icke är tilläggs- För patent skall för varje år skall för varje år räknat räknat från den dag patentansökpatent, från den dag patentansökningen ningen gjordes (patentår) erläggas (patentår) erläggas fast- fastställd årsavgift, om annat icke gjordes ställd årsavgift, om annat icke be- bestämts med stöd av 76 §. stämts med stöd av 73 §. Har tilläggspatent övergått till självständigt patent enligt bestämmelserna i 7 § tredje stycket, skall från och med närmast följande patentår erläggas årsavgift med belopp, som skulle ha utgått för lzuvudpatentet om det alltjämt varit gällande.

44§ Har övergått på annan eller licens upplåtits, skall på begäran patent anteckning därom göras i patentregistret. Visas att i registret antecknad licens upphört att gälla, skall anteckningen om licensen avföras. Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämpning beträffande tvångslicens och rätt som avses i 53 § andra stycket.

SOU 1976: 24 F 25

örfattningsförslag

l mål eller ärende angående patent anses den som patenthavarc, vilken senast blivit införd i patentregistret i sådan egenskap.

Har patent överlåtits eller licens upplåtits till flera var för sig, har det förvärv som först anmälts för anteckning i patentregistret företräde, om förvärvaren vid sin antnälan var i god tro.

51§ Erlägges icke årsavgift enligt föreskrifterna i 41 och 42 §§, är patentet förfallet från och med ingången av det patentår för vilket avgiften icke erlagts. Patent, som förfallit enligt första stycket, må återupprättas av patentmyndigheten, om patenthavaren har godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet. Ansökan om återupprättande skall göras skriftligen hos patentmyndigheten senast sex månader från den dag, då

avgiften

senast skolat Inom erläggas. samma tid skall årsavgiften med den förhöjning, som må vara bestämd, och fastställd återupprättningsavgift erläggas. Behörigen gjord ansökan skall kungöras. Den som efter det att patent förfallit men innan ansökan om återupprättande kungjorts börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför äger den rätt som anges i 4 §, om patentet återupprättas.

52§ Har patent meddelats i strid På talan därom skall rätten förmot 1 eller 2 §, skall rätten förklara patent ogiltigt, om det klara patentet om talan ogiltigt, 1. meddelats oaktat villkoren i föres därom. Patent må dock ej 1 och 2 §§ icke äro uppfyllda, förklaras ogiltigt 2. meddelats på den grund att oaktat uppfinden som erhållit patentet varit beningen icke är så tydligt angiven rättigad till blott viss andel däri. att en fackman med ledning därav kan utöva den, 3. omfattar något som ei framgick av ansökningen när den gjordes, eller

SOU 197°? 34

26 Författningsförslag

4. meddelats oaktat patentskyddets omfattning utvidgats efter det ansökningen godkänts för utlägg-

ning. Patent må ej förklaras ogiltigt på den grund att den som erhållit varit berättigad till blott patentet viss andel däri. Utom i fall som avses i tredje Utom i fall som avses i fjärde föras av envar må talan föras av envar stycket må talan stycket som lider förfång av patentet och, som lider förfång av patentet och, ur allmän om det finnes påkallat ur allmän om det finnes påkallat som Ko- av myndighet som regesynpunkt, av myndighet synpunkt, nungen bestämmer. ringen bestämmer.

annan än den som är be- Talan, som grundas på att patent meddelats rättigad till patentet enligt 1 §, må föras endast av den som påstår sig till Talan skall väckas inom ett år efter erhållen berättigad patentet. kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter på meddevilka talan grundas. Var patenthavaren i god tro när patentet lades eller när det övergick på honom, må talan ej väckas senare än tre

år efter patentets meddelande.

60§ någon yrkesmässigt Utnyttjar någon yrkesmässigt Utnyttjar efter det uppfinning efter det patentsökt uppfinning patentsökt i ansökningsärendet handlingarna i ansökningsärendet handlingarna blivit enligt 22 §, äger blivit tillgängliga enligt 22 §, äger tillgängliga vad som patentintrång vad som sägs om patentintrång sägs om i den motsvarande tillämpning om anmotsvarande tillämpning leder till I såmån ansökningen leder till patent. sökningen patent. Till straff må dock ej dömas och dant fall omfattar patentskyddet dock endast vad som framgår såersättning för skada på grund av som sker innan ut- väl av parentkraven i deras lydelse utnyttjande av när ansökningen blev allmänt tillläggning patentansökningen må bestäm- som av patentkraven enkungjorts enligt 21§ gänglig Till straff må ej dömas endast enligt 58 § andra styc- ligt patentet. mas och ersättning för skada på ket. grund av utnyttjande som sker innan utläggning av patentansökkungjorts enligt 21§ må ningen bestämmas endast enligt 58 § andra stycket.

om ersätt- Bestämmelserna i 58 § tredje stycket äga ej tillämpning. ningstalan väckes senast ett år efter patentets meddelande.

72§ Har ehuru han Talan mot annat slutligt beslut patentsökande, kunnat av patentmyndigheten enligt gjort allt vad som skäligen

SOU 1976: 24

F örfattningsförslag 27

denna lag än som avses i 24 §, krävas av honom, ej kunnat gentföres genom besvär hos patent- emot patentmyndigheten iakttaga och registreringsverkers besvärsav- sådan frist för att viss åt-i vidtaga delning inom två månader från gärd som fastställts i denna lag elbeslutets dag. Den som vill ler med anföra stöd därav, och har han besvär skall erlägga fastställd be- till därav följd lidit rättsförlust, svärsavgift inom samma tid vid skall patentmyrzdigheterz förklara påföljd att besvären icke upptagas att åtgärden skall anses vidtagen i till prövning. rätt tid, om sökanden inom två

månader från det hindret upphörde, dock senast ett år från fristens utgång, vidtagit åtgärden och gjort skriftlig framställning om att den skall gälla såsom vidtagen i rätt tid. Mot besvärsavdelningens beslut Vad som .sägs i första stycket föres talan genom besvär hos rege- nzotsvarande äger tillämpning såringsrätten inom två månader från vitt (ivser som icke patenthavare beslutets dag. erlagt årsavgift för patent inom frist som anges i 42 § tredje stycket. l sådant fall skall dock avgiften vara erlagd och framställningen ingiven senast sex månader från utgången av frist som avses i 42 § tredje stycket. Första stycket gäller ej frist inom vilken ansökan skall göras för att komma i åtnjutande av prioritet enligt 6 § eller frist som anges i 25 eller 75 §.

73§ Avgifter enligt denna lag fast- Avser 72 § franzställning enligt ställas av Konungen. Därvid som äger frist anges i 3] §, skall pa- Konungen, såvitt avser årsavgif- att åttentmyndigheten förklara ter, förordna att ett eller flera av skall (inses gärden vidtagen i rätt de första patentåren skola vara tid, om avgiftsfria. I. avbrott i postförbindelserna _löreko/nmit under någon av de tio

(lagarna närmast före fristens ut-

gång på grund av krig, revolution, upplopp, strejk, ttamrkatastrof eller annan liknande omständighet pa den ort där mxsänrlarert vistas eller har sin rörelse, .samt handlingen eller avgiften avsänts till paren:myndigheten inom fem dagar från det postförbindelserna återapptagits, eller

SOU 1976: 24

28 F örfattningsförslag

2. handlingen eller avgiften avsänts till patentmyndigheten i rekommenderad försändelse senast fem dagar före fristens utgång, dock endast om försändelsen sänts med flygpost där så varit möjligt eller avsändaren haft anledning antaga att försändelsen vid ytledes befordran skulle ha anlänt till inom två dapatentmyndigheten gar från avsändningsdagen.

74§ \ bestämmelser an- Har enligt 72 § meddelats beslut Närmare om kun- om att viss åtgärd skall anses vidgående ansökan patent, i rätt tid och skall till följd görelser i patentärende, tryckning tagen därav patentansökatz som blivit av ansökningshandlingarna, paoch dess förande allmänt tillgänglig enligt 22 § och tentregistret samt som avskrivits eller avslagits förepatentmyndigheten utfärdas till fortsatt handläggning elav Konungen eller i den omfatt- tagas ler skall som anning Konungen bestämmer av pa- patent förfallit Diarier hos ses ha bestått, skall kungörelse tentmyndigheten. paskola vara till- därom utfärdas. tentmyndigheten gängliga för allmänheten i den utsträckning Konungen bestämmer att Den som i fall som avses i förs- Konungen äger förordna, an- ta stycket, efter det tiden för återhandlingar i ärenden angående må utlämnas till av avskriven ansökan sökan om patent upptagande i annan stat. utgått eller beslut om avslag vunmyndighet nit laga kraft eller patent förfallit men innan kungörelse utfärdats, börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför må utan hinder av patentet fortsätta utnyttiandet med bibehållande av dess allmänna art, om han, när utnyttjandet inleddes eller när åtgärderna vidtogos, var i god tro.

även Rätt enligt andra stycket må Konungen äger förordna om till annan endast tillsamatt granskning av ansökningar övergå med den vari den patent, efter framställning av pa- mans rörelse, eller utnyttiandet avtentmyndigheten, må äga rum hos uppkommit i annan stat eller hos setts skola ske. myndighet internationell institution samt att den som söker patent på uppfinning, varå han tidigare sökt patent i annan stat, skall vara skyldig att

SOU .976: 24

Författningsförslag 29

redovisa vad patentmyndigheten i den saten delgivit honom rörande prövringen av uppfinningens patentetbarhet.

75§

Bejinner sig riket i krig eller Talan mot annat slutligt beslut krigsfara äger Konungen, om det av patentmyndigheten enligt finne: nödvändigt ur allmän syn- denna än lag som avses i 24§ punkt. förordna, att rätt till viss samt talan mot beslut enligt 72 § uppfinning skall avstås till staten föres genom besvär hos patenteller llll annan som Konungen be- och registreringsverkets besvärsavstämmer. För rätt till uppfinning, delning inom två månader från som sålunda tages i anspråk, skall beslutets dag. Den som vill anföra skälig ersättning utges. Träffas besvär skall erlägga fastställd beicke överenskommelse om ersättsvärsavgift inom samma tid vid ningen med den ersättningsbepåföljd att besvären icke upptages rättigade, bestämmes ersättningen till prövning. av rätten. Har rätt till i uppfinning tagits Mot beslut

besvärsavdelningens

anspråk av annan än staten till föres talan hos regeringsrätten följd av förordnande enligt första genom besvär inom två månader stycket och fullgör denne icke sin från beslutets dag. ersättningsskyldighet, är staten pliktig att på ansökan av den er-

sättningsberättigade genast utge ersättningen.

76 §1

Om uppfinningar av betydelse Avgifter enligt denna lag fastför rike/s försvar gälla särskilda ställas av regeringen. Därvid äger bestämmelser. regeringen, såvitt avser årsavgifter, förordna att ett eller flera av de första patentåren skola vara

avgiftsfria.

77 §2

Närmare bestämmelser an-

gående ansökan om patent, kungörelser i patentärende, tryckning av

ansökningshandlingarna, pa-

tentregistret och dess förande samt patentmyndigheten utfärdas av regeringen eller i den omfattning regeringen besämmer av patentmyndigheten. Diarier hos pa- 1 Motsvarar nuvarande 73 §. 2 Motsvarar nuvarande 74 §.

SOU 1976: 24

30 F örfattningsförslag

skola vara tilltentmyndigheten gängliga för allmänheten i den utsträckning regeringen bestämmer. äger förordna, att Regeringen handlingar i ärenden angående ansökan om patent må utlämnas till myndighet i annan stat. Regeringen äger även förordna av ansökningar om att granskning patent, efter framställning av patentmyndigheten, må äga ram hos i annan stat eller hos myndighet internationell institution samt att den som söker patent på uppfinvarå han sökt patent i annan ning, stat, skall vara skyldig att redovisa vad patentmyndigheten i den staten delgivit honom rörande prövningen av uppfinningens patenterbarhet. Förordnande om sådan redovisningsskyldighet som sist nämnts må dock ej ges i fråga om patentansökan som avses i 3 kap., vilken varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsoch i fråga om vilken prövning rapport rörande denna prövning ingivits till patentmyndigheten.

78 §1 sig riket i krig eller. Befinner äger regeringen, om det krigsfara finnes nödvändigt ur allmän synförordna, att rätt till viss punkt, skall avstås till staten uppfinning eller till annan som regeringen bestämmer. För rätt till uppfinning, som sålunda tages i anspråk, skall skälig ersättning utges. Träffas icke överenskommelse om ersättningen med den ersättningsberättigade, bestämmes ersättningen av_ rätten. Har rätt till uppfinning tagits i av annan än staten til! anspråk

1 Motsvarar nuvarande 75 §.

SOU 1976: 24 F 31

örfattningsförslag

följd av förordnande enligt första stycket och fullgör denne icke sin ersättningsskyldighet, är staten pliktig att på ansökan av den ersättningsberättigade genast utge ersättningen.

79 §1 Om uppfinningar av betydelse för rikets försvar gällwsärskilda bestämmelser.

ll KAP.

Europeiskt patent

80§ Med europeiskt patent avses patent som meddelas av det europeiska patentverket enligt den i München den 5 oktober 1973 avslutade europeiska patentkonventionen. Med europeisk patentansökan avses patentansökan som göres enligt nämnda konvention. Ansökan om europeiskt patent göres hos det europeiska patentverket. Sådan ansökan må inges till patentmyndigheten att av för denna vidarebefordras till det europeiska patentverket. Ansökan som avses i artikel 76 i nämnda konvention (europeisk avdelad ansökan) skall dock inges direkt till det europeiska patentverket. Bestämmelserna i 81--95 §§ gälla europeiskt patent för Sverige och europeisk patentansökan som omfattar Sverige.

1 Motwarar nuvarande 76 §.

SOU 1976: 24

32 F örfattningsförslag

81 § Europeiskt patent är meddelat när det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet. Det har samma rättsverkan som patent meddelat av patentmyndigheten och följer även i övrigt samma bestämmelser som sådant patent, om ej annat sägs i detta kapitel.

82 patent är utan ver- Europeiskt kan här i riket, om icke sökanden inom tid som regeringen bestämmer till patentmyndigheten ingivit översättning till svenska av den text som ligger till grund för beslutet att meddela patent och erlagt fastställd avgift för tryckning av översättningen. Har det europatentverket beslutat att peiska europeiskt patent skall upprätthål- Ins i ändrad avfattning, gäller vad nu sagts även i fråga om den ändrade texten. Översättning skall hållas tillför envar. Detta gäller gänglig dock icke om den europeiska patentansökningen ej har publicerats enligt den europeiska patentkonventionen. Har översättning ingivits och avgift erlagts inom föreskriven tid och har det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet eller beslutat att upprätthålla det i ändrad avfnttning, skall patentmyndigheten utfärda därom och så snart ske kungörelse kan hålla tryckta exemplar av översättningen tillgängliga.

83§ Vid ingivande av översättning enligt 82 § äger 72 § första styck-

SOU 1976: 24

F örfattningsfärslag 3 3

et motsvarande li/lälnplliltg. Förklaras med stöd av 72 § att översättningen skall anses ha inkommit i rätt tid, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Den som, efter det fristen för att inkomma med översättning enligt 82 § utgått men innan kungörelse utfärdats, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit åtväsentliga gärder därför äger den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

84§ g I fråga om europeiskt patent ” skall vad i 52 § första 4 stycket sägs om utvidgning av patentskyddet avse utvidgning efter det patentet meddelats.

85§ Upphäver det europeiska patentverket helt eller delvis europeiskt patent, har detta samma verkan som om patentet i motsvarande mån här i riket förklarats ogiltigt. l sådant fall äger 55 § motsvarande tillämpning.

86§ För europeiskt patent skall årsavgift erläggas till patentmyndigheten för varje patentår efter det under vilket det europeiska parenrverker kungjort sitr beslut att meddela patentet. Erlägges icke årsavgift för europeiskt patent enligt vad i första stycket och i 42 § sägs, äger 51 § motsvarande tillämpning.

87§ Föres talan om i eurointrång peiskt patent eller om sådant pa-

3——

SOU 1976: 24 34 F örfattningsförslag

tents ogiltighet och kan patentet ännu upphävas av det europeiska patentverket, skall rätten, om ei särskilda skäl föreligga däremot. förklara målet vilande i avbidan på att det europeiska patentverket skiljer sig från ärendet. Vad nu sagts gäller även talan enligt 63 §.

88§ Europeisk patentansökan, för vilken det europeiska patentverket fastställt ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som patentansökan som nämnda dag gjorts här. Åtnjuter ansökningen enligt den europeiska patentkonventionen prioritet från tidigare än ingivningsdagen, skall sådag dan prioritet beaktas. Vid tillämpning av 2§ andra stycket andra punkten skall publicering enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämställas med att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Vad nu sagts gäller även publicesom avses i artikel 158.1 i ring konventionen, om sökanden fullgjort vad som föreskrives i artikel 158.2 i konventionen.

89§ Har europeisk patentansökan publicerats enligt den europeiska och har överpatentkonventionen sättning till svenska av patentkraven i den lydelse de publicerades ingivits till patentmyndigheten, skall hålla patentmyndigheten översättningen tillgänglig för envar och utfärda kungörelse därom. Utnyttjar någon yrkesmässigt som sökes skyddad i uppfinning efter det europeisk patentansökan att kungörelse utfärdats enligt första stycket, äger vad som sägs

sOU 1976: 24

F örfattningsförslag 35

om patentintrång motsvarande tilllämpning om ansökningen leder till patent för Sverige. I sådant fall omfattar patentskyddet dock endast vad som framgår såväl av patentkraven i den lydelse de publicerades som av patentkraven enligt patentet. Till straff må ej dömas och ersättning för skada må bestämmas endast enligt 58 § andra stycket. Bestämmelserna i 58 § tredje stycket äga ej tillämpning, om ersättningstalan väckes senast ett år efter det tiden för mot invändning patentet utgått eller, om invändning gjorts, senast er! år efter det att det europeiska patentverket beslutat att patentet skall upprätthållas.

90§ Ä terkallas europeisk patentansökan eller återkallas yrkande om att ansökan skall omfatta Sverige eller skall enligt den europeiska patentkønventionen sådan återkallelse anses ha skett och återupptages icke ansökningen enligt artikel 12/ i konventionen, har detta samma verkan som återkallelse av patentansökan hos patentmyndigheten. Avslås europeisk patentansökan, har detta samma verkan som om patentansökan avslagits här i riket.

91§ överensstämmer icke sådan översättning som avses i 82 eller 89 § med lydelsen på det språk som varit handläggningsspråk vid det europeiska ompatentverket, fattar patentskyddet endast vad som framgår av båda texterna.

SOU 1976: 24 36 F örfattningsförslag

l mål om ogiltighet äger texten handläggningsspråket ensam på vitsord.

92§ inkommer sökanden eller patenthavaren till patentmyndigheten med rättelse av översättning som avses i 82 § och erlägger han avgift, gäller den rättade fastställd översättningen i stället för tidigare ingiven översättning. Har rättelse av sådan översättning blivit gälskall patentmyndigheten utlande, färda kungörelse därom. inkommer sökanden med rättelse som avses i 89 §, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Sedan så skett gäller den rättade översättningen i stället för den tidigare. Den som då rättelse av översättning blev gällande i god tro utnyttjade uppfinningen yrkesmässigt här i riket på sätt som enligt tidigare översättning icke utgjorde intrång i sökandens eller patenthavarens rätt eller vidtagit väsentliga därför äger den rätt som åtgärder anges i 74 § andra och tredje styckena.

93§ Har beträffande sådan europatentansökatz eller sådant peisk europeiskt patent som medför i Sverige för sökanden eller skydd uppkommit rättspatenthavarett som avses i artikel 122.1 i förlnst den europeiska patentkønventionen och förklarar det europeiska patentverket enligt nämnda artikel att rättsförlust skall anses ei ha det även här i uppkommit, gäller riket. Den som efter det rättsförlusten

SOU 1976: 24 F örfattnings förslag 3 7

uppkommit, men innan det europeiska patentverket utfärdat kungörelse om förklaring som avses i första stycket, i god tro börjat uta nyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför äger den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

94§ Skall europeisk patentansökan anses återkallad därför att den icke inom föreskriven tid inkommit till det europeiska patentverket från nationell myndighet som mottagit ansökningen, må den på begäran av sökanden omvandlas till ansökan om patent hos patentmyndigheten. Begäran om omvandling skall inom tre månader från det sökanden underrättats om att ansökningen anses återkallad inges till den myndighet som mottagit ansäkningen. F örsummas det, upphör ansökningen att här i riket ha sådan verkan som anges i 88 §. Har begäran om omvandling samt avskrift av den europeiska patentansökningen icke inkommit till patentmyndigheten inom tjugo månader från den dag ansökningen ingavs eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begäres, skall likaledes ansökningen upphöra att här i riket ha sådan verkan som anges i 88 §.

95§ Har europeisk patentansökan som begärts omvandlad enligt 94 § överlämnats till patentmyndigheten och skall den icke anses utan verkan, skall patentmyndigheten upptaga den till prövning, om sökanden inom tid som regeringen

SOU 1976: 24

38 F örfattningsförslag

bestämmer erlägger fastställd an-

och inger översättsökningsavgift ning till svenska av patentansök-

ningen. Har sökanden iakttagit vad som

föreskrives i den europeiska pa-

tentkønvenrionen och tillämptill denna röningsföreskrifterna rande ansökans form, skall ansök-

ningen godtagas i detta avseende.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

l. Denna i kraft den dag regeringen bestämmer. lag träder är vid ikraftträdandet, behandlas 2. Patentansökan, som anhängig de nya bestämmelserna, om ej annat sägs i punkterna och avgöres enligt

3-6. som för utläggning före ikraftträdandet, 3. Patentansökan, godkänts före ikraftträdandet, beoch ansökan om tilläggspatent, som har gjorts

handlas och avgöres enligt lagen i dess äldre lydelse. om i vissa fall att lämna mik- 4. De nya bestämmelserna skyldighet kultur i förvar och om sammandrag liksom 20 § i sin nya robiologisk i fråga om ansökan som är anlydelse skall icke i något fall tillämpas

hängig vid ikraftträdandet. som avser livs- eller läkemedel får patent på 5. l fråga om uppfinning meddelas endast -av patentansökan som göres efsjälva alstret på grund

ter ikraftträdandet. som avser alster för vilket bestämd använd- 6. Patent på uppfinning eller kan anses framgå av alstrets ning icke har angivits i patentkraven får meddelas endast på grund av i patentkraven angivna egenskaper patentansökan som göres efter ikraftträdandet. skall även på patent som har 7. De nya bestämmelserna tillämpas meddelas av ansökan som meddelats före ikraftträdandet eller på grund dessförinnan, om ej annat sägs i punkterna 8-10. har ingivits för som har meddelats på grund av patent- 8. Giltighetstiden patent mer än tolv år före ikraftträdandet bestämmes ansökan som har gjorts

enligt 40 § i dess äldre lydelse. bestämmelser om fortsätter att gälla i fråga 9. Äldre tilläggspatent före ikraftträdandet eller meddelas om tilläggspatent som har meddelats

enligt punkt 3. eller med- 10. Fråga om ogiltigförklaring av patent som har meddelats i dess äldre bedömes enligt lagen i den lydeldelas enligt lagen lydelse

sen. gäller endast sådan anteckning ll. Vad som sägs i 44 § femte stycket efter ikraftträdandet. Verkan som ani patentregistret som har begärts icke mot den till vilken patent har överlagrum inträder ges i nämnda låtits eller licens upplåtits före ikraftträdandet. som omfattar Sverige enligt artikel 12. Skall europeisk patentansökan

SOU 1976: Z4

F örfattningsfärslag 39

162.4 i den europeiska patentkonventionen anses återkallad, får ansök ningen på begäran av sökanden omvandlas till ansökan om patent hos patentmyndigheten. Begäran om omvandling skall inges till det europeiska patentverket inom tre månader från det att sökanden har underrättats om att ansökningen anses återkallad. Försummas det upphör ansökningen att här i riket ha sådan verkan som anges i 88 Vad som sägs i 95 § äger motsvarande tillämpning på ansökan som har begärts omvandlad enligt förevarande bestämmelse. Därvid gäller dock att översättningen skall avse dels patentansökningen i dess ursprungliga lydelse, dels de ändringar som gjorts under handläggningen vid det europeiska patentverket och som sökanden önskar åberopa. 13. Har ansökan som begärts omvandlad 12 blivit enligt punkt publicerad enligt artikel 93 i den europeiska och förpatentkonventionen klaras med tillämpning av 72 § att översättning och avgift som avses i 95 § första stycket och som har inkommit för sent skall anses inkommen i rätt tid, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Den som i fall som nu avses, efter det att fristen för att inkomma med översättning och erlägga avgift har utgått men innan kungörelse har utfärdats, i god tro har börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför äger den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

2. Förslag till Förordning om ändring i patentkungörelsen (1967: 838)

Härigenom föreskrives i fråga om patentkungörclsen (l967: 838), dels att 23-26. 36 och 48 §§ skall upphöra att gälla, dels att nuvarande 55-59 §§ skall betecknas 69-73 dels att 1--3, 6. 7. 9, IO, 13-17. 19, 27. 28, 32. 34, 35, 42, 43, 45. 49, 50-52 §§ och den nya 69 § skall ha nedan angivna lydelse. dels att i kungörelsen skall införas 18 nya paragrafer, 4a, 6a. 16a, 43a och 55-68 §§, av nedan angivna lydclsc, dels att före de nya 55, 61, 66 och 67 §§ skall införas rubriker av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F äreslagen lydelse

1 § Ansökan om patent inges till Ansökan om som skall patent patent- och registreringsverket meddelas här i riket inges till pa- (patentverket). tcnt- och registreringsverket (patentvcrket). A tzsöktttz mn sådant patent kan (iven, i de full och på de villkor .mm uttges i den i Washington den I 9 juni 1970 avslutade konventionen om patentsamarbete, inges i form av internationell patentansö-

SOU 1976: 24

40 F örfattningsförslag

kan till ;Myndighet eller internationell organisation som enligt konventionen och tillämpningsföreskrifterntt till denna iir behörig at! mottuga sådan (insökzin. Bestämmelserna i denna kungörelse søivitt gäller patentansökningar zivsei endast sådana ansökningar som frigivits till patentverket för att avgöras där, om ej annat

.sägs

2§ skall va- skall va- Ansökningshandlingen Ansökningshandlingen eller ra undertecknad av sökanden elra undertecknad av sökanden och innehålla ler hans ombud och innehålla hans ombud och 1. sökandens namn. hemvist och l. sökandens namn, hemvist före- adress samt. om sökanden företräadress samt, om sökanden ombudets des av ombud. även ombudets trädes av ombud, även hemvist och adress, namn. hemvist och adress, namn, namn och ad- 2. uppfinnarens namn och ad- 2. uppfinnarens ress, ress. 3. kort och benämning 3. kort och saklig benämning saklig uppfinningen, på den patentsökta uppfinningen, på den patentsökta 4. uppgift lturuvida patent sökes endast för Sverige eller, i fråga

om nordisk patentansökan, uppgift om vilka stater ansökningen

avser, 4. när patent sökes av flera ge- 5. när patent sökes av flera geav mensamt, uppgift om någon av mensamt, uppgift om någon alla motta- dem är utsedd att för alla mottadem är utsedd att för från från patentverket, ga meddelanden patentverket, ga meddelanden om vilka som 6. uppgift om vilka bilagor som 5. uppgift bilagor ansökningshandlingen. åtföljer ansökningshandlingen. åtföljer till ansök- Som bilagor skall till ansök- Som bilagor skall fogas ningshandlingen fogas ningshandlingen a. beskrivning av uppfinningen, a. beskrivning av uppfinningen, som behövs innefattande ritning som behövs innefattande ritning samt för att tydliggöra denna, patentför att tydliggöra denna, pakrav och sammandrag, tentkrav, av b. om sökanden företrädes av b. om sökanden företrädes för om- ombud, särskild fullmakt för omombud, särskild fullmakt budet, såvida icke ombudet befullbudet, mäktigats i ansökningshandlingen, c. om gjorts av c. om uppfinningen gjorts av uppfinningen som annan än sökanden, handling som annan än sökanden, handling rätt. sökandens rätt. styrker sökandens styrker

SOU 1976: 24

F örfattningsförslag 41

Med ansökningen skall inges den i 49§ föreskrivna ansökningsavgiften.

3§ Beskrivning och patentkrav skall vara avfattade på svenska. Annan handling får vara avfattad på svenska, danska eller norska. Är ingiven handling avfattad på annat språk än som gäller enligt första stycket, skall översättning inges. Är ej fråga om beskrivning eller patentkrav, kan patentverket dock avstå från att kräva översättning eller godtaga översättning till annat språk än svenska, danska eller norska. Patentverket får meddela bestämmelser om lättnad för sökanden i fråga om översättning i de fall en internationell patentansökan endast till viss del fullföljes såvitt avser Sverige.

Begäran att patentansökan skall bli föremål för nyhetsgranskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt artikel 15.5 i konventionen om patentsamarbete skall göras skriftligen inom tre månader från den dag ansökningen ingavs. Inom samma tid skall sökanden erlägga för granskningen fastställd avgift. Är patentansökningen ej avfattad på språk som godtages av granskningsmyndigheten, skall begäran åtfölias av översättning av ansökningen till språk som patentverket bestämmer. Kan flera myndigheter komma i fråga att utföra sådan granskning som avses i första stycket och vill sökanden bestämma vilken av dessa som skall utföra granskningen, skall han i sin begäran ange denna myndighet. Fullgör ej sökanden vad som föreskrives i första stycket, skall hans begäran om granskning vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet anses förfallen. Nyhetsgranskning som avses i

SOU 1976: 24

42 F örfattningsförslag

första stycket äger rum endast om och översättpatentansökningen ningen av denna vid utgången av

den frist som anges i första stycket de formkrav som gäller uppfyller för internationella patentansök-

ningar.

6§

Patentverket för diarium över inkomna patentansökningar.

för all- Diariet är tillgängligt för all- Diariet är tillgängligt mänheten. mänheten. I diariet antecknas för varje an- I diariet antecknas för varje an-

sökan sökan diarienummer l. ansökningens diarienummer l. ansökningens klasser till vilka ansök- och de klasser till vilka ansökoch de hänförts, ningen hänförts, ningen rotel ansök- 2. den rotel på vilken ansök- 2. den på vilken skall handläggas, ningen skall handläggas, ningen hemvist 3. sökandens namn, hemvist 3. sökandens namn, och adress, och adress, sökanden företrädes av 4. om sökanden företrädes av 4. om ombudets namn, hemvist ombud, ombudets namn, hemvist ombud, och adress, och adress, och namn och 5. uppfinnarens namn 5. uppfinnarens adress, adress, 6. uppfinningens benämning, 6. uppfinningens benämning, 7. ansökningens ingivningsdag, 7. ansökningens ingivningsdag, 8. huruvida ansökningen enligt 8. huruvida ansökningen enligt skall anses gjord 14§ patentlagen skall anses gjord l4§ patentlagen annan än ingivningsdagen annan dag än ingivningsdagen dag (löpdagsförskjutning), (löpdagsförskjutning), var åbe- 9. om prioritet begärts, var åbe- 9. om prioritet begärts, ansökan ingivits, ropad tidigare ansökan ingivits, ropad tidigare för denna ansökan och an- dagen för denna ansökan och andagen nummer, sökningens nummer, sökningens 10. om erhållits 10. om ansökningen erhållits ansökningen eller genom delning eller utbrytning, genom delning utbrytning, diarienummer stamansökningens diarienummer stamansökningens och samt och ingivningsdag samt löpdag, ingivningsdag löpdag, om denna sammanfaller med om denna ej sammanfaller med ej ingivningsdagen, ingivningsdagen, II. om ändrats II. om ansökningen är internaansökningen nordisk i an- tionell parentansökan, det internafrån patentansökan nan stat till ansökan enbart för rionella ansökningsnumret, Sverige, stat där den nordiska ansökningen ingivits, denna an-

SOU 1976: 24 F 43

örfattningsförslag

sökans diarienummer, ingivningsdag och löpdag samt dagen för ändringen, 12. om ansökningen är nordisk 12. om ansökningen är europatentansökan, de stater ansök- peisk som omvandpatentansökan ningen avser, lats, den europeiska patentansökningens nummer, 13. i ärendet inkomna skrifter 13. i ärendet inkomna skrifter och erlagda avgifter, och erlagda avgifter, 14. i ärendet fattade beslut, 14. i ärendet fattade beslut, 15. uppskov som meddelas 15. uppskov som meddelas därför att hinder mot kan därför att patent hinder mot patent kan uppkomma på grund av innehållet uppkomma av innehållet på grund i tidigare här i riket ingiven, ännu i tidigare här i riket ingiven, ännu icke offentliggjord icke patentansökan offentliggjord patentansökan, (kollision); motsvarande anteck- motsvarande (kollision); anteckning göres även på den äldre an- även ning göres på den äldre ansökningens upplägg. sökningens upplägg.

Palentverket för särskilt diarium över europeiska patentansökningar beträffande vilka översättning som avses i 89 § patentlagen inkommit till patentverket. Diariet är tillgängligt för allmänheten. l diariet antecknas för anvarje sökan dess nummer vid det europeiska patentverket, sökandens namn och adress samt då dagen översättningen eller rättelse därav inkom liksom huruvida översättningen eller rättelsen föranlett kungörelse. I övrigt antecknas sådana uppgifter som avses i 6§ tredje stycket 4-7 och 9 samt huruvida ansökningen är europeisk avdelad ansökan. inkommer översättning som avses i 82 § första stycket första punkten patentlagen, skall detta antecknas i diariet liksom huruvida översättningen föranlett kungöreise. Detsamma gäller rättelse av .sådan översättning som inkommer innan patentet föranlett anteckning i patentregistret.

SOU 1976: 24

44 F örfattningsförslag

7§ Patentverket för varje Patentverket upprättar för varje upprättar över inkom- vecka vecka en förteckning Förteck- I. förteckning över sådana inna patentansökningar. komna som inningen innehåller för varje ansö- patentansökningar förts i det diarium som avses i 6 §, kan de uppgifter som anges i 6 § vilken förteckning för varje antredje stycket 1, 3, 5, 6, 7, 9, 11 sökan innehåller de uppgifter som och 12. anges i 6§ tredje stycket 1, 3, 5, 6, 7. 9, 11 och 12, 2. förteckning över internationella patentansökningar som omfattar Sverige och beträffande vilka patentverket erhållit uppgifter från världsorganisationens för den intellektuella äganderätten internationella byrå, vilken förteckning för varje ansökan innehåller de uppgifter som anges i artikel 30.2.b i konventionen om patentsamarbete, 3. förteckning över europeiska patentansökningar som omfattar Sverige och beträffande vilka patentverket erhållit uppgifter från det europeiska patentverket, vilken förteckning för varje ansökan innehåller de uppgifter som anges i artikel 128.5 i den europeiska patentkonventionen. Envar kan mot föreskriven av- Envar kan mot föreskriven averhålla exemplar av gift erhålla exemplar av förteckgift tryckt förteckning. ning.

9§ Har i an- Har uppfinning angivits i anuppfinning angivits sökan om patent, om uppfinnar- sökan som avser patent här i riket certifikat eller patent, uppfinnarcertifikat eleller om skydd som nyti främmande stat, ler skydd som nyttighetsmodell i tighetsmodell som är ansluten till Pariskonven- främmande stat, som är ansluten till Pariskonventionen den 20 tionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella mars 1883 för skydd av den inäganderätten, och sökes inom tolv månader från dustriella äganderätten, och sökes inom tolv månader från ansökansökningsdagen patent på uppfinningen här i riket, anses vid till- ningsdagen patent på uppfinhär i riket, anses vid tilllämpning av 2 § första och andra ningen styckena samt 4 § patentlagen den lämpning av 2 § första, andra och här ingivna ansökningen gjord fjärde styckena samt 4 § patent-

SOU 1976: 24

F örfattningsförslag 45

samtidigt med ansökningen i den den senare lagen gjorda ansökfrämmande staten. Detsamma gälningen gjord samtidigt med den ler, om uppfinningen angivits i så- tidigare ansökningen. Detsamma dan ansökan utom riket som pa- gäller, om uppfinningen angivitsi tentverket finner särskilda skäl att sådan ansökan om skydd utom jämställa med ansökan i konven- riket som patentverket finner särtionsstat. skilda skäl att jämställa med ansökan om skydd i konventions-

stat. För att komma i åtnjutande av För att komma i åtnjutande av prioritet enligt första stycket skall prioritet första enligt stycket skall sökanden inom tre månader efter sökanden inom tre månader efter

ingivningsdagen för ansökningen för

ingivningsdagen ansökningen här i riket skriftligen begära prio- här i riket skriftligen begära prioritet med uppgift om var och när ritet med uppgift om var och när den åberopade den ansökningen gjor- åberopade ansökningen gjordes samt, så snart ske dess kan, des samt, så snart ske kan, dess nummer. nummer. I fråga om internationell

patentansökan skall dock begäran om prioritet göras i ansökningen, som även skall innehålla uppgift om var och när den åberopade an-

sökningen gjordes samt, om denna är en internationell ansökan, vilka

stater densamma omfattar. Uppgift om den åberopade ansökning-

ens nummer skall i sådant fall lämnas till den i 7 § nämnda in-

ternationella byrån inom sexton

månader från den dag från vilken

prioriteten begäres.

10§

Patentverket kan förelägga sö- Sökande som yrkat prioritet kanden att till av bestyrkande skall inom sexton månader från gärd prioritet inge dels utbevis, den dag från vilken prioriteten befärdat av den myndighet som motgäres till patentverket inge dels tagit den för prioritet åberopade bevis, utfärdat av den myndighet ansökningen, om dagen för dess som mottagit den för prioritet ingivande samt om sökandens åberopade ansökningen, om dagen namn, dels av samma myndighet för dess ingivande samt om sökanbestyrkt kopia av dens ansökningens namn, dels av samma myn-

beskrivning samt i förekommande dighet bestyrkt kopia av ansök-

fall ritning och skyddskrav. ningen i den form patentverket

föreskriver. I fråga om internatio-

nell patentansökan skall beviset

dock inges först efter särskilt fö-

reläggande från patentverket och

SOU 1976: 24

46 F örfattningsförslag

även inges till den i får kopian 7 § nämnda internationella byrån enligt regel 17.1 i tillämpningsföreskrifterna till konventionen om

patentsamarbete. Patentverket får föreskriva undantag från skyldigheten att inge bevis och kopia som avses i första stycket. icke sökanden sin Efterkomnzes icke föreläggande lakttager första stycket, får prioritet .skyldighet att inge bevis och kopia enligt som avses i första stycket, får ej åtnjutas. prioritet ej åtnjutas. Har vid internationell patentansökan kopia av den för prioritet ansökningen ingivits till åberopade internationella byrån, får patentverket infordra kopia i enlighet med regel 17.2 i tillämpningsföretill konventionen om skrifterna patentsamarbete samt förelägga sökanden att inom viss tid inkomma med sådant bevis som avses i första stycket.

l3§ skall innehålla Patentkrav skall innehålla Patentkrav I. benämning på uppfinningen, varav framgår den kategori till vilken uppfinningen är att hän-

föra, l. om den teknik. i för- 2. uppgift om den teknik, i för- uppgift vilken hållande till vilken uppfinningen hållande till uppfinningen stånd- (teknikens ståndnågot nytt (teknikens utgör något nytt utgör är nöd- om sådan uppgift är nödpunkt), om sådan uppgift punkt), vändig, vändig. om det för uppfin- 3. uppgift om det för uppfin- 2. uppgift ningen nya och säregna. ningen nya och säregna.

Varje patentkrav får avse endast en uppfinning.

såvitt Uppfinningen skall såvitt möj- Uppfinningen skall möjhänföras till någon av kategoligt hänföras till någon av katego- ligt an- rierna alster, anordning, förfarierna alster, förfarande eller rande eller användning. vändning.

som är ovidkommande med hänsyn Patentkrav får ej innehålla något eller oväsentligt för den ensamrätt till den i kravet angivna uppfinningen sökanden begär.

SOU 1976: 24 F 47

örfattningsförslag

l4§ En patentansökan får innehålla Patentansökan får innehålla flera patentkrav, otn de står i så- flera patentkrav. Finns flera padant förhållande till varandra som tentkrav i en ansökan, skall de taframgår av l5 §. Finns flera pa- gas upp och numreras i följd. tentkrav i en ansökan, skall de ta-

gas upp och numreras i följd.

Det första patentkravet utgör Patenrkrav kan vara självstänlmvadkrav. Följande patentkrav digt eller osjälvstättdigt. Sådant .skall innehålla sådan hänvisning krav son: avser av utföritzgsform till ett eller flera tidigare patent- ttppfittttittg som angivits i annat krav att därav framgår förhållan- patentkrav i är tmsökningen det mellan de som uppfinningar osjälvständigt. Annat krav är kraven avser. ,självständigt Har uppfinning .sådan karaktär Till patentkrav får knytas ett elatt den icke lämpligen kan anges i ler flera krav. osjälvständiga ett enda kan Ituvudkrav, patent- krav till Osjälvstättdigt får knytas verket medge att uppfinningen an- flera föregående patentkrav.

ges i flera huvudkrav.

Osjälvständigt krav skall uppta-

gas efter krav vars samtliga be-

stänmittgttr det innefattar. Det

.skull inledas med till hänvisning sådant föregående patentkrav och

därefter upptaga de ytterligare be-

.ytätnningar som kännetecknar

uppfimzingen.

15 C/f.

Patentkrav får ttvse Har tttförings- det som sökes skyddat såform av uppfinning enligt dan före- karaktär att det, såvitt avser gående patentkrav. viss kategori, icke lämpligen kan Därjäntte får i en och .slatnma återges i ett enda .självständigt ami)/(rm up/)I(Iga.\ krav, får i ,samma ttnsökatt upptal. Ill(l\’ € I‘ lzuvttdkrm som anger gas flera .vjälvstättdigtt krav inom alster, krav (lVA(’(’ll(l(’ .want/na kategori. Ansökningetz får (I) ett enda för av dock tillverkning icke (lärigenont komma att tt/stret ttppfttnttet medal, omfatta tva eller flera uppfinb) ett enda för tillverkning av ningar .x-nnt är nheroenøle av varttlstret ttppfttnnet förfarande, andra. 2. tttöver lutvttdkrttv som anger Patentanvökøtn skall icke i något _lörfttrtttzde, krav ttvseettde ett enda anses fall ontfatta av varandra för genomförande av förfarandet ()/)(r()(ll(l('ttppfinningar till den upp/linnet medel. del den upptager

I. utöver krav .självständigt som anger ulster, ett självständigt

krav som avser ett för tillverkning

av alstret uppfunnet förfarande och ett .självständigt krav som av-

SOU 19762 24

48 F örfattningsförslag

ser en för alstret uppfunnen användning, eller 2. utöver krav självständigt som anger alster, ett självständig! krav som avser ett för tillverkning av itlstret uppfunnet förfarande och ett självständigt krav som avser ett tillverkning av alstret för medel, eller uppfunnet 3. tttöver självständigt krav som förfarande, ett självanger ständigt krav som avser ett för gettomförattde av förfarandet uppfunnet medel.

l6§ att en fackman med ledning därav Beskrivning skall vara så tydlig får innehålla endast sådant som kan utöva uppfinningen. Beskrivningen Måste eller annan ej allbidrar till att klargöra uppfinningen. nyskapad termen förklaras. Beteckning eller mänt term användas, skall godtagen vad som är allmänt brukligt i de nordiska måttenhet får icke avvika från staterna. Avser itppfinnittg mikrobioloeller alster av sågiskt förfarande dant förfarande och skall vid utövandet av uppfinningen användas mikroorganistn som ej är allmänt skall en kultur av tillgänglig, organismer: senast den dag ansöklämnas i förvar hos ningen görs institution, som patentverket godoch bevis därom inges till känt, inom två månader patentverket ttätnnda l fråga om infrån dag. ternationell patentansökatt skall dock bevis inges inom frist som avses i 3] § patentlagett. Beviset skall innehålla uppgift om var kulturen förvaras samt de uppgifter som erfordras för att identifiera kulturen. Institution får godkännas för att kultur för förvaring enmottaga dast om den i särskilt avtal med förbundit sig att patentverket hålla kulturen tillgänglig enligt 22 § sjätte stycket patentlagen när göres i enlighet med framställning

SOU 1976: 24 F 49

örfattningsförslag

fjärde stycket samt att fortlöpande underrätta sökanden eller, i förekommande fall, patenthavaren om vilka som med stöd av nämnda stycke fått tillgång till kulturen. Patentverket upprättar förteckning över godkända institutioner. Envar kan utan avgift erhålla exemplar av denna förteckning. Framställning om att få tillgång till mikrobiologisk kultur enligt 22 § sjätte stycket patentlagen skall göras hos den institution som förvarar kulturen. Sådan framställning skall innehålla uppgift om namn och adress för den som gör framställningen. Vid framställningen skall fogas skriftlig utfästelse gentemot patentsökanden eller patenthavaren att icke låta annan få tillgång till kulturen med mindre ansökningen avskrivits och icke mer kan elåterupptagas ler ansökningen eller avslagits patentet upphört att gälla. Göres framställningen innan patent meddelats, skall den som vill taga del av kulturen även skriftligen utfästa sig att icke använda kulturen för annat ändamål än experiment innan ansökningen avskrivits och icke mer kan eller återupptagas ansökningen avslagits eller patent meddelats. Utfästelse som sist, angivits är dock icke bindande för den som erhåller tvångslicens att utnyttja uppfinningen.

16a§ Sammandraget skall innehålla uppfinningens benämning och utformas så att därav tydligt framgår det tekniska problem som uppfinningen berör, principen för den lösning uppfinningen innebär samt den huvudsakliga användningen av uppfinningen. Sammandragets slutliga lydelse skall, där så kan ske, fastställas in-

4—

SOU 1976: 24

50 F örfattningsförslag

nan ansökningen skall hållas all-

mänt tillgänglig enligt 22 § andra

stycket patentlagen.

17 §

det kommer att innehålla något som Patentkrav får ej ändras så att

vilken 19 eller 22§ utgör grundhandicke framgår av handling, enligt tillkommer, skall sö- Ändras patentkrav så att nya bestämningar ling. finns i grundhandlingarna. kanden samtidigt ange var motsvarighet

Patentkrav som inlämnas efter Patentkrav som inlämnas efter det att avgivit utlådet att avgivit utlå- patentverket patentverket

om tande om företagen nyhetsgransktande företagen nyhetsgransk-

får icke i något fall ange får icke i något fall ange ning ning som är oberoende av som är oberoende av uppfinning uppfinning uppfinning enligt tidigare ingivna uppfinning enligt tidigare ingivna krav. Inlämnas i fråga om internakrav. tionell patentansökan patentkrav

vilken är som anger uppfinning, oberoende av uppfinning som

varit föremål för internationell ny-

skall sökanden erhetsgranskning, av sådan lägga för granskning

oberoende uppfinning föreskriven

tilläggsavgift.

ändringar eller tillägg enoch ritning får sökanden göra I beskrivning till Genom sådast om det är nödvändigt med hänsyn 8§ patentlagen. såsom omfattande dana ändringar eller tillägg får patentkrav ej framstå

än sådant, som har motsvarighet i grundhandlingarna.

annat

19 §

beskrivning med till- Med förstås i denna kungörelse

grundhandling

danska eller norska, som hörande ritning och patentkrav på svenska, icke sådan handling när anförelåg när ansökningen gjordes. Förelåg skall första därefter inkomna beskrivning och patentsökningen gjordes, i den mån innehållet har tyd-

krav på svenska anses som grundhandling,

i handlingar som förelåg vid nämnda tidpunkt. lig motsvarighet

I fråga om internationell patent-

ansökan skall som grundhandling

sådan översättning av beanses och patentkrav som inskrivning 31 § patentlagen med givits enligt i denna som kan ha de ändringar

innan den frist som gäller gjorts 31 § första eller andra stycenligt ket utgått eller innan patentlagen

ansökningen godkänts för utlägg-

eller avslagits enligt tredje ning

stycket nämnda paragraf.

SOU 1976: 24

F örfattningsförslag 51

I fråga om europeisk patentansökan som begärs omvandlad skall som grundhandling anses beskrivning och patentkrav i den

europeiska patentansökningen i dess lydelse vid ingivandet till det

europeiska patentverket.

Uppges vid patentansökans att ansökan om inlämnande, skydd för uppfinningen ingivits till patentmyndighet utom riket, skall, om datum och nummer för den utländska ansökningen uppgivits, en senare inlämnad bestyrkt kopia av denna anses inkommen till patentverket samtidigt med den här gjorda ansökningen.

27§ Om handlingarna i patentansök- Om handlingarna i patentansök-

ningsärende enligt 22 § andra eller ningsärende enligt 22 § andra eller tredje stycket patentlagen blir all- tredje stycket blir allpatentlagen mänt tillgängliga före mänt utlägg- tillgängliga före utläggningen, skall beskrivning med till- skall ningen, sammandraget trychörande ritning och patentkrav kas så snart dess slutliga lydelse tryckas i den form vari de förelig- fastställts. Patentverket får föreger som grundhandlingar. Envar skriva att också andra delar av ankan mot föreskriven erhålla avgift sökningen skall tryckas tillsamsålunda tryckt exemplar. mans med sammandraget. Envar kan mot föreskriven avgift erhålla sålunda tryckt exemplar.

Kungörelse enligt 22 § fjärde stycket skall innehålla patentlagen uppgift om ansökningens nummer och klass, ingivningsdag, ändrad giltighetsdag om sådan begärts, uppfinningens benämning samt sökandens och uppfinnarens namn och adress. Har prioritet begärts, skall kungörelsen även innehålla om var uppgift åberopad ansökan ingivits, dagen för denna ansökan samt ansökningens nummer.

Har översättning av beskrivning och patentkrav ändrats enligt 19 § andra stycket efter det att hand- Iingarna i ärendet blivit allmänt

tillgängliga, skall kungörelse därom utfärdas.

28§ Vid prövning av förutsättningarna enligt 2§ patentlagen för meddelande av patent skall beakta patentverket allt, varom myndigheten får kännedom.

Patentverkets granskning skall Patentverkets granskning skall ske på grundval av patentskrifter ske på grundval av patentskrifter, och utläggningsskrifter från Sveutläggningsskrifter eller publicerige, Danmark, Finland och rade patentansäkningar från Sve- Norge samt Amerikas Förenta rige, Danmark, Finland, Norge,

SOU 1976: 24

52 Författningsförslag

Amerikas Förenta Stater, Frank- Stater, Frankrike, Storbritannien eller utdrag ur dessa rike, Förbundsrepubliken Tyskoch Tyskland ansök- land, Schweiz, Storbritannien, samt allmänt tillgängliga Tyska riket och det om patent här i riket. förurvarande ningar patentverket eller ut- Därutöver kan granskningen europeiska litte- drag ur dessa samt publicerade grundas på annan tillgänglig

internationella patentansökningar

ratur, om så finnes befogat. ur dessa ävensom alleller utdrag mänt ansökningar om tillgängliga här i riket. Därutöver kan patent grundas på annan granskningen tillgänglig litteratur, om så finnes

befogat.

Vid granskningen skall undersö-

kas om hinder mot patent förelig-

ger på grund av kollision. närmare Patentverket meddelar närmare Patentverket meddelar om bestämmelser om granskningen. bestämmelser granskningen. Sådana bestämmelser får, om sär- Sådana bestämmelser får, om sär-

skilda förhållanden påkallar det, skilda förhållanden påkallar det, i andra avvika från föreskrifterna i andra avvika från föreskrifterna

och tredje styckena. stycket.

32§

Den som här i riket söker pa- Den som här i riket söker pahan tent på uppfinning, på vilken han tent på uppfinning, på vilken

tidigare sökt patent utom riket vid sökt patent utom riket vid patenteller internationell 0rpatentmyndighet där nyhetspröv- myndighet att redovisa ganisation, är med den begränsning sker, är skyldig

vad den patentmyndigheten delgi- ning som anges i 77 § tredje stycvit honom rörande av ket andra punkten patentlagen prövningen Pa- skyldig att redovisa vad den mynuppfinningens patenterbarhet. eller organisationen deltentverket kan förelägga honom digheten avskrift givit honom rörande prövningen att inkomma med bestyrkt av vad sålunda delgivits honom el- av uppfinningens patenterbarhet. Patentverket kan förelägga honom ler med försäkran att besked ej erav den att inkomma med bestyrkt avskrift hållits rörande prövningen av vad sålunda delgivits honom tidigare ansökningen. eller med försäkran att besked ej

erhållits rörande prövningen av

den tidigare ansökningen. Granskas hos

Granskas patentansökningar hos patentansökningar

utom riket efter utom riket ef- patentmyndighet patentmyndighet förordnande enligt 77 § tredje ter förordnande enligt 74 § tredfår patentverje stycket patentlagen, får patent- stycket patentlagen, ket efter överenskommelse med verket efter överenskommelse med

denna patentmyndighet om utbyte

denna patentmyndighet om utbyte

av granskningsresultat m. m. upp-

av granskningsresultat m. m. upp-

SOU 1976: 24 F örjattningsförslag 53

skjuta behandlingen av ansökan, skjuta behandlingen av ansökan, som motsvaras av tidigare hos den som motsvaras av hos tidigare utländska patentmyndigheten den utländska patentmyndigheten gjord ansökan, till dess sist- gjord ansökan, till dess sistnämnda nämnda ansökan behandlats i den ansökan behandlats i den utsträckutsträckning som bestämts i över- ning som bestämts i överenskomenskommelsen. melsen. Till patentmyndighet, med vilken överenskommelse träffats enligt föregående stycke, får patentverket utlämna handling rörande icke offentliggjord patentansökan, om patentmyndigheten förbundit sig att icke göra handlingen tillgänglig för allmänheten.

34§ Tryckning av beskrivning med Tryckning av beskrivning med tillhörande ritning och av patent- tillhörande ritning, av patentkrav krav för utläggning enligt 21 § pa- och av sammandrag för utläggtentlagen (utläggningsskrift) om- ning enligt 21 § patentlagen (utbesörjes av patentverket och på- läggningsskrift) ombesörjes av pabörjas snarast möjligt efter god- tentverket och snarast påbörjas kännandet. Utläggningsskrift skall möjligt efter Utgodkännandet. ange utläggningsdagen och upp- läggningsskrift skall ange utläggtaga ningsdagen och upptaga 1. ansökningens diarienummer 1. ansökningens diarienummer och de klasser till vilka ansök- och de klasser till vilka ansökningen hänförts, ningen hänförts, 2. sökandens namn, hemvist 2. sökandens namn, hemvist och adress, och adress, 3. om sökanden företrädes av 3. om sökanden företrädes av ombud, ombudets namn, ombud, ombudets namn, 4. uppfinnarens namn och 4. uppfinnarens namn och adress, adress, 5. ansökningens ingivningsdag, 5. ansökningens ingivningsdag, 6. begärd prioritet och, om 6. begärd prioritet och, om prioriteten styrkts, uppgift härom, prioriteten styrkts, uppgift härom, samt uppgift om var åberopad ti- samt uppgift om var åberopad tidigare ansökan ingivits, dagen för digare ansökan ingivits, dagen för denna ansökan och ansökningens denna ansökan och ansökningens nummer, nummer, 7. om ansökningen är nordisk 7. om ansökningen är internapatentansökan, de stater ansök- tionell patentansökan, det internaningen avser samt i vilken stat an- tionella ansökningsnumret, sökningen behandlas, 8. om ansökningen är europeisk patentansökan som omvandlats, den europeiska patentansökningens nummer, 8. anförda publikationer, 9. anförda publikationer. 9. om ansökan avser tilläggspa- (ent, numret på det patent till vil-

SOU 1976: 24 54 F örfattningsförslag

ket tilläggspatentet är direkt knutet. Utläggningsskrift i ärende rörande nordisk patentansökan utges tillsammans med motsvarande skrifter i övriga nordiska stater i en serie. Utläggningsskrift i ärende rörande ansökan om patent för Sverige utges i särskild serie. i ärende rö- Utläggningsskrift rande nordisk patentansökan som avser även Finland skall vara avfattad på svenska och finska.

35§ om Kungörelse om utläggning, som Kungörelse utläggning, som utfärdas enligt 21 och 33 §§ utfärdats enligt 21 och 33 §§ paskall tentlagen, skall ange patentlagen, ange l. diarienummer 1. ansökningens diarienummer ansökningens och de klasser till vilka ansök- och de klasser till vilka ansökningen hänförts. ningen hänförts, namn. hemvist 2. sökandens namn. hemvist 2. sökandens och adress. och adress. företrädes av 3. om sökanden företrädes av 3. om sökanden ombudets namn. ombud, ombudets namn, ombud, namn och 4. uppfinnarens namn och 4. uppfinnarens adress, adress, 5. ansökningens ingivningsdag, 5. ansökningens ingivningsdag, med 6. begärd prioritet med uppgift 6. begärd prioritet uppgift ansökan om var åberopad tidigare ansökan om var åberopad tidigare för denna ansökan ingivits, dagen för denna ansökan ingivits, dagen samt ansökningens nummer, samt ansökningens nummer, 7. om är nordisk 7. om ansökningen är internaansökningen de stater ansök- tionell patentansökan, det interna-patentansökan, avser samt i vilken stat an- tionella ansökningsnumret, ningen sökningen behandlas, 8. om ansökningen är europeisk patentansökan som omvandlats, den europeiska patentansökningens nummer, 8. uppfinningens benämning, 9. uppfinningens benämning. 9. om ansökan avser tilläggsparent, numret på det patent till vilket tilläggspaterztet är direkt knutet.

42§ består av sär- Patentregistret består av två Patentregistret skilda delar; Den första delen innehåller upplägg för varje registrerat

SOU 1976: 24 F örfattningsförslag 5 5

patent. Patent som meddelas på uppgifter om patent som meddegrund av nordisk patentansökan lats av patentmyndigheten och den införes under nummer som ingår i andra delen uppgifter om euroen gemensam nordisk serie. peiska patent som fått verkan här i riket.

43§ När meddelats införes patent När patent meddelats av patentdet i registret. Därvid antecknas myndigheten införes det i registret. Därvid antecknas 1. patentansökningens diarie- l. patentansökningens diarienummer samt patentets register- nummer samt patentets registernummer och klasser, nummer och klasser, 2. patenthavarens namn, 2. patenthavarens namn, hem-

hem?

vist och adress, vist och adress, 3. om patenthavaren företrädes 3. om patenthavaren företrädes av ombud, ombudets namn, hem- av ombud, ombudets namn, hemvist och adress, vist och adress, 4. uppfinnarens namn och 4. uppfinnarens namn och adress, adress, 5. den dag a) då ansökningen 5. den dag a) då ansökningen gjordes, b) från vilken patenttiden gjordes, b) från vilken patenttiden löper, om den ej är densamma om den löper, ej är densamma som ansökningens som ingivningsdag, ansökningens ingivningsdag, c) då ansökningshandlingarna blev c) då ansökningshandlingarna blev allmänt tillgängliga, d) då patent- allmänt tillgängliga, d) då patentansökningens utläggning kungjor- ansökningens utläggning kungjordes enligt 21 § patentlagen och e) des enligt 21 § patentlagen och e) då patentet meddelades, då patentet meddelades, 6. begärd prioritet med uppgift 6. begärd prioritet med uppgift om var den om var den prioritetsgrundande prioritetsgrundande ansökningen ingivits, dagen för ansökningen ingivits, dagen för denna ansökan samt ansökningens denna ansökan samt ansökningens nummer, nummer, 7. uppgift huruvida patentet 7. uppgift huruvida patentet meddelats på grund av nordisk pa- meddelats på grund av internatiotentansökan och i så fall för vilka nell patentansökan och i så fall stater det meddelats och i vilken det internationella ansökningsstat ansökningen behandlats, numret, 8. om ansökningen är europeisk patentansökan som omvandlats, den europeiska patentansökningens nummer, 8. uppfinningens benämning, 9. uppfinningens benämning. 9. i fråga om tilläggspatent, hänvisning till huvudpatentets registernummer och Iöpdag samt, i upplägget för huvudpazentet, hänvisning till tilläggspatentet.

SOU 1976: 24 56 F örfattningsförslag

43a§ Europeiskt patent införes i registret när det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet, om sökanden ingivit översättning och erlagt avgift enligt 82 § första stycket första punkten patentlagen. Därvid antecknas uppgifter motsvarande dem som anges i 43 § 1-4, 5a, 5b, 5C, 6 och 9 i den mån dessa föreligger. Har det europeiska patentverket slutligt beslutat att europeiskt patent skall upphävas eller att europeiskt patent skall upprätthållas i ändrad avfattning, antecknas det i registret. Har patenthavaren i fall då patentet skall upprätthållas i ändrad avfattning ingivit översättning och erlagt avgift enligt 82 § första stycket patentlagen, antecknas detta. inkommer rättelse av översättning som avses i första eller andra stycket antecknas när detta skett samt om rättelsen föranlett kungörelse.

45§ När årsavgift inbetalats eller anstånd med erläggande av årsavgiften beviljats, antecknas det i registret. Har patent förfallit enligt 51 § Har patent förfallit enligt 51 § anteck- patentlagen, antecknas i registret första stycket patentlagen, nas i registret den dag från vilken den dag från vilken patentet uppupphört att gälla. hört att gälla. patentet Har ansökan gjorts om parents Har framställning gjorts enligt 51 § andra 72 § patentlagen om att årsavgift återupprättande enligt och där före- skall anses erlagd i rätt tid, anstycket patentlagen skrivna antecknas tecknas detta ofördröjligen i reavgifter erlagts, detta i registret. gistret. Även slutligt beslut i ärenofördröjligen Även slutligt beslut i ärendet an- det antecknas. tecknas.

49§ I ärenden rörande ansökan om l ärenden rörande ansökan om skall med patent skall avgifter erläggas med patent avgifter erläggas nedanstående belopp. nedanstående belopp.

SOU 1976: 24

F örfattningsförslag 57

Kronor Kronor

Ansökningsavgift Ansökningsavgift

enligt 9 § fiärde stycket 8 enligt § sjätte stycket patentlagen ansökan patentlagen för som ej inges enligt 3 kap. nämnda lag

grundavgift . . . . . . . . . . . . 600 tilläggsavgift för varje patentkrav utöver tio , _ , _ ._ 000

Ansökningsavgift

enligt 31 § första stycket

patentlagen för ansökan som inges enligt 3 kap. nämnda lag

grundavgift . . . . . . . . . . . . 600 tilläggsavgift för varje patentkrav utöver tio . . . . .. 000

Återupptagningsav- Återupptagningsav-

g i ft enligt 15 § tredje g i ft enligt 15 § tredje stycket och 20 § första stycket och 20 § första stycket patentlagen . . . . . . 200 stycket patentlagen . . . . . . 200 om ansökningen om tidigare ansökningen tidigare återupptagits 400

återupptagits 400 Tilläggsavgift enligt

36 § patentlagen . . . . . . . . 000

Tilläggsavgift enligt

I 7 § andra stycket andra

punkten denna kungörelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . 000

Besvärsavgift enligt Besvärsavgift enligt

25 § patentlagen . . . . . . . . 500 25 § patentlagen . . . . . . . . 500 Tryckningsavgift Utläggningsavgift enligt 20§ första stycket enligt 20§ första stycket patentlagen patentlagen grundavgift . . . . . . . . . . . . 300 för grundavgift tryckning 300 tilläggsavgift för varje på- tilläggsavgift för tryckning börjad grupp av fyra sidor för varje påbörjad grupp av som ansökningen omfattar fyra sidor som ansökningen utöver åtta sidor (anta- omfattar utöver åtta sidor let sidor beräknas efter de (antalet sidor beräknas efför tryckning avsedda ter de för tryckning avsedhandlingarna) da handlingarna) _ , . . . . . . 150

tilläggsavgift för varje patentkrav som tillkommit efter det att ansökningen ingavs, i den mån antalet krav därmed det överstiger antal för vilka ansökningsavgift har erlagts . . . . . . . . 000

SOU 1976: 24

58 F örfattningsförslag

50§ er- För patent skall årsavgifter För patent, som icke är tilläggsskall erläggas läggas med följande belopp. patent, årsavgifter med följande belopp. . . . . . . . . . . 150 1 :a patentåret . . . . . . . . . . 150 1:a patentåret 150 . . . . . . . . . . 150 2:a patentåret . . . . . . . . . . 2:a patentåret 200 3:e . . . . . . . . . . 200 3:e patentåret . . . . . . . . . . patentåret 200 . . . . . . . . . . 200 4:e patentåret . . . . . . . . . . 4:e patentåret 200 . . . . . . . . . . 200 5:e patentåret . . . . . . . . . . 5:e patentåret 250 . . . . . . . . . . 250 6:e patentåret . . . . . . . . . . 6:e patentåret 300 . . . . . . . . . . 300

7:e patentåret . . . . . . . . . . 7:e patentåret

. . . . . . . . . . 350 8:e patentåret . . . . . . . . . . 350 8:e patentåret 400 . . . . . . . . . . 400 9:e patentåret . . . . . . . . . . 9:e patentåret . . . . . . . . . . 450 10:e patentåret . . . . . . . . . . 450 10:e patentåret 500 . . . . . . . . . . 500 11 :e patentåret . . . . . . . . . . 11:e patentåret 550 . . . . . . . . . . 550 12:e patentåret . . . . . . . . . . 12:e patentåret . . . . . . . . . . 600 13:e patentåret . . . . . . . . . . 600 13:e patentåret 650 . . . . . . . . . . 650 14:e patentåret . . . . . . . . . . 14:e patentåret . . . . . . . . . . 750 15:e patentåret . . . . . . . . . . 750 15:e patentåret . . . . . . . . . . 850 16:e patentåret . . . . . . . . . . 850 16:e patentåret . . . . . . . . . . 950 17:e patentåret . . . . . . . . . . 950 17 :e patentåret 18:e patentåret . . . . . . . . . . 000 000 19:e patentåret . . . . . . . . . . 20:e patentåret . . . . . . . . . . 000

erlägges senare Årsavgift, som enligt 42§ tredje stycket patentlagen än första dagen av patentåret, utgår med 20 procents förhöjning.

51§ meddelat l ärende rörande meddelat pa- I ärende rörande patent utgår följande avgifter. tent utgår följande avgifter Kronor Kronor 72 § pa- Besvärsavgift enligt 75 § pa- Besvärsavgift enligt 500 . . . . . . . . . . . . .. 500 tentlagen . . . . . . . . . . . . .. tentlagen Återupprättningsavgift enligt 51 § andra stycket patentlagen . . . . . . . . . . . . . . . .. 200 Utöver denna avgift skall erläggas förfallen årsavgift med 20 procents förhöjning. om anteckning Ansökan om anteckning Ansökan . . . . .. 50 av ny innehavare . . . . .. 50 av ny innehavare av licens . . . . . . . . . . . . .. 50 av licens . . . . . . . . . . . . .. 50

52 § belopp Avgift, som icke erlagts i rätt tid eller erlagts med otillräckligt så att betalningen icke kan godtagas, skall återbetalas.

SOU 1976: 24 F 59

örfattningsförslag

Avslås ansökan om återupprättande av patent, återbetalas sådan förhöjd årsavgift som erlagts enligt 51 § andra stycket patentlagen.

Mottagande myndighet för internationella patentansökningar

55§ Patentverket är sådan nationell myndighet som avses i artikel 2.xv i konventionen om patentsamarbete (mottagande myndighet). I denna egenskap mottager, kontrollerar och vidarebefordrar patentverket internationella patentansökningar i enlighet med konventionen och tillämpningsföreskrifterna till denna.

56§ Internationell patentansökan får inges till patentverket av fysisk person som är svensk medborgare eller har hemvist här i riket, av juridisk person som bildats enligt svensk lag samt av den som driver rörelse här i riket. Göres ansökan av flera sökande, skall deras behörighet avgöras med tillämpning av regel 19.2 i tillämpningsföreskrifterna till konventionen om patentsamarbete. Ansökningen skall inges i ett exemplar. Sökanden skall till patentverket för dess befattning med internationell patentansökan erlägga avgift med - -- - kronor. Avgiften skall erläggas inom två veckor från det ansökningen ingavs.

57§ Internationell patentansökan

SOU 1976: 24

60 F örfattningsförslag

som till patentverket skall inges

vara avfattad på [svenska

---1

58§ Över internationella patentansom ingivits till patentsökningar verket särskilt diarium. Diaföres riet är ej tillgängligt för allmänheten.

59§ Sökande som ej har hemvist här i riket skall ha ett här bosatt ombud som äger företräda honom rörande ansökningen inför patentverket.

60§ Har patentverket funnit internationell uppfylla de patentansökan krav som uppställes i artikel 11.1 i konventionen om patentsamarbete, skall i enlighet med patentverket regel 22.1 i tillämpningsföreskrifterna till konventionen vidarebeansökningen till den i 7 §

fordra

nämnda internationella byrån. Har sökanden samtidigt med att ingavs skriftligen beansökningen

vidarebefordra an-

gärt att själv få sökningen till den internationella byrån, skall han beredas tillfälle att göra detta i enlighet med regel 22.2 i tilliintpningsföreskrifterna.

Översättning av europeiska patent

och patentansökningar

61§ Översättning och avgift som avses i 82 § patentlagen skall ha inkommit till patentverket inom tre månader från det sökanden av det patentverket anmodats europeiska enligt artikel 97.2.b erlägga avgift

SOU 19752 24

F örfattningsförslag 61

eller artikel 102.3.b i den europeiska patentkonventionen. Översättning som avses i 82 § första stycket patentlagen skall åtföljas av uppgift om patentansökningens nummer samt sökandens namn och adress. Översättning som avses i 82 § andra stycket nämnda lag skall åtföljas av uppgift om patentets nummer samt patenthavarens namn och adress. Iakttages ej vad som föreskrives i andra stycket, anses översättningen ej ingiven.

62§ Översättning som avses i 89 § patentlagen skall åtföljas av uppgift om ansökningens nummer samt sökandens namn och adress. Iakttages icke detta, anses översättningen ej ingiven.

63§ Kungörelse om översättning som avses i 82 § patentlagen skall innehålla de uppgifter som skall åtfölja översättningen samt uppgift om när det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att meddela patentet eller att upprätthålla det i ändrad avfattning. Kungörelse om översättning som avses i 89 § patentlagen skall innehålla de uppgifter som skall åtfölja översättningen samt uppgift om ansökningens ingivningsdag.

64§ Vid rättelse av översättning enligt 92 § patentlagen skall ny utskrift av den rättade handlingen inges. I denna utskrift skall rättelsen tydligt anges.

SOU 1976: 24

62 Författningsförslag

65§ Avgift för tryckning enligt 82 § samt för rättelse av patentlagen översättning som avses i nämnda lagrum utgår med samma belopp som i 49 § föreskrives för tryckning i samband med utläggning.

Mottagande av europeisk patentansökan

66§ Inges europeisk patentansökan till skall detta i enpatentverket, med regel 24.2 och regel lighet 24.3 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen ange inkomstdagen på ansökningshandlingarna, lämna säkanden bevis om mottagandet av samt underrätta det handlingarna europeiska patentverket. Ansökningen skall översändas till det europeiska patentverket med av artikel 77 i iakttagande den europeiska patentkønventionen och regel 15.3 i tillämpningsföreskrifterna till denna.

Omvandling av europeisk patentansökan

67§ inkommer till patentverket eupatentansökan som överropeisk sänts enligt artikel 136 i den europatentkønventionen, skall peiska snarast underrätta patentverket sökanden härom. Ansökningsavgift och översättning som avses i 95 -§ första stycket patentlagen skall vara patent-

SOU 1976: 24 F 63

örfattningsförslag

verket tillhanda inom tre månader från det sökanden mottagit underrättelse enligt första stycket. Ansökningsavgiften beräknas som för ansökan enligt 8 § patentlagen.

68§ I fråga om patentansökan som har omvandlats skall i utläggningsskrift och i handlingar som tryckes enligt 26 § första stycket patentlagen anges att ansökningen är omvandlad samt den europeiska patentansökningens nummer.

69 §1 Denna träder i kraft kungörelse den 1 januari 1968. Föreskrifterna i 27§ första stycket och 48 § samt vad i kungörelsen sägs om nordisk patentansökan och patent meddelat på grund av sådan ansökan skall dock gälla först från den tidpunkt då bestämmelserna i 29— 38 §§ patentlagen träder i kraft.

Genom kungörelsen upphäves kungörelsen den 31 december 1895 (nr 105 s. 1) angående beskaffenheten av de handlingar som i patentärenden inlämnas, kungörelsen den 18 november 1898 (nr 99 s. 12) om patentregistrets förande m. m.

Denna förordning träder i kraft den . . . I fråga om patentansökan som har ingivits före ikraftträdandet gäller 2, 10, 16 och 49 §§ i sin äldre lydelse. I fråga om ansökan om tilläggspatent som har gjorts och i fråga om tilläggspatent som har meddelats före ikraftträdandet av denna förordsamt ning ifråga om tilläggspatent som meddelas med stöd av punkt 3 i ikraftträdande- och till övergångsbestämmelserna lagen (1977: 00) om ändring i patentlagen fortsätter äldre bestämmelser att gälla.

1 Motsvarar nuvarande 55 §.

SOU 19761 24 64 F örfattningsförslag

3 Förslag till om erkännande av utländskt m. m. med anledning av Lag avgörande Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen

Härigenom föreskrives följande.

1 §

Har i främmande stat, som är bunden av det till den europeiska patenthörande meddelats avgörande rökonventionen erkännandeprotokollet, för stat, som är bunden av rande rätten att erhålla europeiskt patent och omfattas av ansökan om sådant patent, gäller avgöranprotokollet i riket sedan det har vunnit kraft i den främmande staten. det här laga Första är dock ej tillämpligt, om stycket som icke har i svaromål, icke har delgivits 1. patentsökande, ingått talan föreskrifterna i den stat där avgörandet har medkärandens enligt delats eller icke har givits tillräcklig tid att svara i saken, eller icke med annat som har med- 2. avgörandet är förenligt avgörande av erkännandeprotokollet i ett tidigare andelats i stat som är bunden hängiggjort mål mellan samma parter.

2 § att talan om sådan rätt som avses Svensk domstol är behörig upptaga i 1 §, om 1. svaranden har sitt hemvist i Sverige, eller 2. käranden har sitt hemvist i Sverige och svaranden ej har sitt hemvist i stat som är bunden av erkännandeprotokollet, eller eller med skriftlig be- 3. parterna har avtalat, skriftligen muntligen att talan som här avses skall väckas vid svensk domstol. kräftelse,

3 §

Rör talan om sådan rätt som avses i 1 § ansökan om patent på uppfinav arbetstagare och är fråga om tvist mellan arbetstagaren ning gjord och dennes är svensk domstol behörig, om arbetsgivare i samband med i vilken arbets- 1. uppfinningen har gjorts anställning tagaren huvudsakligen var sysselsatt i Sverige eller, om det ej kan avgöras var var sysselsatt, i samband med anarbetstagaren huvudsakligen ställning i vilken han var knuten till arbetsplats i Sverige, eller har eller muntligen med skriftlig be- 2. parterna avtalat, skriftligen att talan som här avses skall väckas vid svensk domstol och kräftelse, sådant avtal är tillåtet enligt den stats lag som är tillämplig på anställ-

ningsavtalet. Är svensk anställningsavtalet, är avtal mellan arlag tillämplig på om att talan som nu avses skall väckas vid betsgivare och arbetstagare utländsk domstol utan verkan.

4 §

som 1 skall av svensk domstol I mål enligt 3 § första stycket upptagas skall svensk lag tillämpas.

SOU 1976: 24 F 6 5

örfattningsförslag

Upptager svensk domstol mål med stöd av 3 § första stycket 2, skall rätten att få europeiskt patent på uppfinningen avgöras enligt lagen i den stat där arbetstagaren huvudsakligen var sysselsatt när uppfinningen gjordes, eller, om det ej kan avgöras var arbetstagaren huvudsakligen var där den arbetsplats till vilken arbetstagaren sysselsatt, var knuten är belägen.

5 §

Talan om sådan rätt som avses i 1 § får icke upptagas till prövning av svensk domstol, om tvist mellan samma parter rörande samma sak tidigare har anhänggjorts vid domstol i främmande stat som är bunden av erkännandeprotokollet och den tvisten ännu är anhängig. Har vid den utländska domstolen mot invändning gjorts dennas behörighet, skall dock den svenska domstolen förklara det här anhängiggjorda målet vilande till dess frågan om den utländska domstolens behörighet har av-

gjorts genom beslut som vunnit laga kraft.

6§

Talan mot den europeiska patentorganisationen om fullgörande av avtal eller om skadestånd på grund av brott mot avtal får upptagas av svensk domstol endast om i avtalet föreskrives att sådan talan skall prövas av svensk domstol. Talan mot den europeiska patentorganisationen om skadestånd i annat fall än som avses i första stycket får upptagas av svensk domstol endast om skadan har uppkommit i samband med verksamhet som har bedrivits vid det europeiska patentverkets kontor i Sverige eller om sådan skada har orsakats av tjänsteman vid sådant kontor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

S-

SOU 1976: 24

66 F örfattningsförslag

4 Förslag till i rätten att utbe- Lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar

komma allmänna handlingar

i Härigenom föreskrives att 23 § lagen (1937: 249) om inskränkningar att utbekomma handlingar skall ha nedan angivna lydelse. rätten

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om må icke utan i ärenden angående ansökning patent Handlingar utlämnas i vidare mån än som föranlesökandens samtycke till annan rörande l vad sådana handlingar des av gällande lagstiftning patent. skola de utlämnas, såframt ej uppfinning därå patent beviljats, angå annat är stadgat i nämnda lagstiftning.

Handlingar angående ansökning vilka mottaom europeiskt patent gits från det europeiska patentverket må icke utan sökandens samutlämnas till annan innan tycke publicerats av det euansökningen Vad nu ropeiska patentverket. sagts gäller dock ej i förhållande till den som kan visa att europeisk åberopats mot hopatentansökan och såvitt avser sånom ej heller dana i handlingarna som uppgifter offentliggjorts av det europeiska patentverket innan ansökningen Har ansökningen depublicerats. lats eller ersatts av ny ansökan och

har den avdelade eller nya ansökav det euroningen publicerats peiska patentverket, gäller ej heller vad som sägs i första punkten.

av mönster att handling som Har i ansökan om registrering begärts, får icke utan sökandens visar mönstret skall hållas hemlig, handlingen i vidare mån än som följer av gällande utlämnas till annan samtycke lagstiftning om mönsterskydd.

i kraft den dvag regeringen bestämmer. Denna lag träder

SOU 1976: 24

Författningsförslag 67

5 Förslag till Lag om ändring i lagen om (1946:816) bcvisupptagning åt utländsk domstol

i fråga om lagen (1946: 816) om bevisupptag- Härigenom föreskrives ning åt utländsk domstol (le/s att i ll och 12 §§ ordet ”Konungen” i olika böjningsformer skall bytas ut mot ”regeringen” i motsvarande böjningsformer, dels att 1, 3-5 och 10 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 a och 5a§§, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

Har i visst mål eller ärende utländsk domstol gjort framställning hos domstol här i riket om vidtagande av någon till rättegången hörande åtgärd, såsom upptagande av ed. anställande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne. eller sakkunnig syn eller av skriftligt bevis, och varder framställningen genom utrikesdepartementet överlämnad till den svenska skall den äskade domstolen, åtgärden vidtagas efter vad i denna lag sägs. Vad sålunda stadgats äge dock ej tillämpning, där fråga är om ansvar för gärning som har karaktär av politiskt brott eller som icke är i svensk lag belagd med straff. Ej heller må i mål om ansvar för brottslig höras gärning part på ed eller under sanningsförsäkran.

Lika med utländsk domstol an- Lika med utländsk domstol anses i denna lag annan utländsk ses i denna ju- lag annan utländsk judiciell myndighet. diciell myndighet och det europeiska patentverket.

3 §

Prövar rätten att begärd åtgärd ej kan vidtagas, meddele rätten den utländska domstolen underrättelse därom med uppgift om skälen för beslutet. Finner rätten att det jämlikt andra 2§ stycket tillkommer annan rätt att vidtaga åtgärd varom fråga är, skall framställningen översändas till den rätten och meddelande därom tillställas den utländska domstolen.

Har åtgärden begärts av det europeiska patentverket, gäller i stället för första och andra styckena bestämmelserna i 3 a §.

3a§

Finner rätten att åtgärd som begärts av det europeiska patentverket icke kan vidtagas eller att åt-

SOU 1976: 24

68 F örfattningsförslag

gärden enligt 2 § andra stycket ankommer domstol, skall på annan rätten meddela utrikesdepartementet detta beslut och till utriåterställa de kesdepartementet som i ärendet erhållits handlingar därifrån. Har rätten att begärd åtfunnit icke kan vidtagas, skall utrigärd underrätta det kesdepartementet europeiska patentverket härom. Har rätten funnit att åtgärden ankommer annan domstol, skall på om annan utrikesdepartementet, svensk domstol är behörig, överlämna dit och i framställningen annat fall underrätta det euroom rättens bepeiska patentverket slut.

4§

utsätte rätten dag för ärendets Möter ej för äskad åtgärd laga hinder,

företagande.

äskats Avser mål däri åtgärd äskats Avser mål däri åtgärd för give ansvar för brottslig gärning, give ansvar brottslig gärning, utländska rätten i god tid den utländska rätten i god tid den domstolen underrättelse vilken domstolen underrättelse vilken Sä- skall förekomma. Sådag ärendet skall förekomma. dag ärendet ock dan underrättelse skall ock eljest dan underrättelse skall eljest dom- lämnas, om den utländska domlämnas, om den utländska därom. stolen framställt begäran därom stolen framställt begäran eller om åtgärden äskats av det

europeiska patentverket.

5 §

vid rätten skall, där ej annat föranle- I fråga om ärendets behandling lända till efterrättelse vad om rättedes av föreskrifterna i denna lag, domstol finnes stadgat. Ärendet skall anses såsom bevisgång vid svensk utom huvudförhandling; dock vare ej nödigt att part kallas, upptagning där han ej själv skall höras eller fullgöra något.

den utländska Domare vid den utländska Domare vid rätt att närvara domstolen äger rätt att närvara domstolen äger i vid eller annan i vid bevisupptagning eller annan bevisupptagning 1§ avsedd åtgärd. Har åtgärden 1 § avsedd åtgärd. begärts av det europeiska patentverket, äger företrädare för detta

SOU 1976: 24

F örfattningsförslag 69

patentverk samma rätt. Företrädare för det europeiska patentverket får även ställa frågor till part, vittne eller sakkunnig som häres.

Utfärdande av kallelse till bevisupptagning eller annan åtgärd som vidtages på begäran av det

europeiska patentverket ankommer på detta patentverk. Vad i svensk lag föreskrives om kallelse är icke tillämpligt.

10§ Sedan ärendet blivit fört till slut, låte rätten över protokoll vad däri förekommit tillställas den utländska domstolen; ock därvid foge särskild skrivelse, upptagande de kostnader den äskade åtgärden enligt 9§ eller eljest medfört.

Har Konungen efter avtal med Har regeringen efter avtal med främmande stat förordnat, att visst främmande stat förordnat, att visst slag av kostnader som föranletts av slag kostnader som föranletts av framställning från domstol i av framställning från domstol i den staten ej skall utkrävas, vare den staten ej skall utkrävas, vare sådan kostnad ej för den utländs- sådan kostnad ej för den utländska domstolen uppgiven. ka domstolen uppgiven. Har åtgärden vidtagits på begäran av det europeiska patentverket, skall uppgivas endast ersättning som utgått till tolk och sakkunnig samt särskild kostnad som uppkommit genom att företrädare för det europeiska patentverket varit närvarande. Övriga kostnader i sådant ärende skall stanna på statsverket.

Denna i kraft lag träder den dag regeringen bestämmer.

SOU 1976: 24

70 F örfattningsförslag

6 Förslag till Lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1971: 1078) om försvarsupp-

finningar att 5, 7, 10 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§

Ansökan om patent på svensk Ansökan om patent på svensk skall av patent- försvarsuppfinning skall av patentförsvarsuppfinning underställas myndigheten underställas granskmyndigheten granskhu- för prövning. huningsnämnden för prövning, ningsnämnden skall hållas ruvida uppfinningen skall hållas ruvida uppfinningen Den som vill att svensk hemlig. Vad nu sagts gäller dock hemlig. varå patent ej internationell patentansökan försvarsuppfinning, som avses i 3 kap. patentlagen icke sökts, skall få offentliggöras (1967: 837) eller europeisk patenteller på annat sätt yppas, skall hos ansöka om ansökan som avses i 11 kap. granskningsnämnden samma lag. sådan prövning. Den som vill att svensk försvarsuppfinning, varå patent icke sökts, skall få offentliggöras eller som på annat sätt yppas eller den vill söka patent på sådan uppfinning genom internationell eller eupatentansökan, skall hos ropeisk granskningsnämnden ansöka om sådan prövning som avses i första

stycket.

7§

Har i ärende, som patentmyn- l-lar i ärende, som patentmyn-

underställt digheten underställt granskningsdigheten granskningsförordnande 6§ nämnden, förordnande enligt 6§ nämnden, enligt ef- inom tre månader efej meddelats inom tre månader ej meddelats över ter den dag då beskrivning över ter den dag då beskrivning rit- med tillhörande rituppfinningen med tillhörande uppfinningen och patentkrav på svenska ningar och patentkrav på svenska ningar inkommit till inkommit till patentmyndigheten, patentmyndigheten, vara att vara upphör uppfinningen att upphör uppfinningen enligt denna lag. Dethemlig enligt denna lag. hemlig samma gâller om, i ärende som anhängiggjarts hos gransknings-

nämnden enligt 5 § andra stycket, sådant förordnande ej meddelats

SOU 1976: 24

F örfattningsförslag 71

inom tre månader efter den dag då ansökan om nämndens prövning och samtliga de handlingar vilka sökanden önskar åberopa inkommit till nämnden.

10§= Ansökan om patent eller annan Ansökan om patent eller annan skyddsrätt på svensk försvarsupp- skyddsrätt i främmande stat på finning, som skall hållas hemlig, svensk som försvarsuppfinning, får ej göras i främmande stat, om skall hållas hemlig, får göras enej regeringen medger det. Sådant dast om regeringen medger det. medgivande får lämnas endast un- Sådant får lämnas enmedgivande der förutsättning att uppfinningen dast under förutsättning att upphemlighålles även i den främ- finningen även i den hemlighålles mande staten. främmande staten.

15 Sökes patent i Sverige på annan Sökes patent i Sverige på an-

försvarsuppfinning än sådan som nan än sådan

försvarsuppfinning avses i 4§ (utländsk försvarsupp- som avses i 4 § (utländsk försvarsfinning), skall patentmyndigheten skall uppfinning), patentmyndigunderställa granskningsnämnden heten underställa granskningsansökningen för prövning, huru- nämnden för ansökningen prövvida uppfinningen skall hållas huruvida ning, uppfinningen skall hemlig. hållas hemlig. Vad nu sagts gäller dock ej internationell patentansökan eller europeisk patentansökan.

Denna i kraft lag träder den dag regeringen bestämmer.

SOU 1976: 24

l

Inledning

1. 1

Utredningsuppdraget

Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 15 december 1967 hade bemyndigat chefen för handelsdepartementet därtill tillsattes patentpolicykommittén för att utreda följderna för Sveriges del av ett internationellt

patentsamarbete enligt ett förslag som hade utarbetats inom Parisoch Bernunionernas gemensamma internationella organ (BIRPI, numera WIPO).1 Förslaget ledde till att en konvention om patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty), i det följande benämnd samarbetskon-

ventionen, avslutades i Washington den 19 juni 1970. Sedan denna konvention hade undertecknats av Sverige, förklarade Kungl. Maj:t den 29 januari 1971 att kommitténs skulle innefatta uppdrag även de frågor rörande

författningsändringar som kunde uppkomma i anslutning till ett

svenskt tillträde till denna konvention.

l juni 1974 avgav kommittén betänkandet Internationellt patentsamarbete I, 1970 års konvention om patentsamarbete” (SOU 1974:63). I det betänkandet kommittén föreslog att Sverige skulle tillträda samarbetskonventionen. Vidare lades fram förslag till erforderlig lagstiftning för ett svenskt tillträde till den konventionen.

År 1969 inbjöd de stater som då var medlemmar i de europeiska gemenskaperna (EG) Sverige att delta i förhandlingar om ett europeiskt

Sedan den svenska regeringen hade antagit denna inbjupatentsystem.

dan, förklarade Kungl. Maj:t den 30 december 1969 att kommitténs uppdrag skulle innefatta även utredning av följderna för Sveriges del av de förslag som dessa förhandlingar kunde leda till.

Förhandlingarna om ett europeiskt patentsystem ledde till att en kon-

vention om meddelande av europeiska patent (Convention on the Grant of European Patents, European Patent Convention), i det följande benämnd den europeiska patentkonventionen, avslutades i München den 5 oktober 1973. Kungl. Maj:t förklarade den 1 mars 1974 att kom-

mitténs uppdrag skulle innefatta även utredning av de författningsänd-

ringar som föranleddes av en svensk anslutning till den konventionen. I föreliggande betänkande redovisas följderna av ett svenskt tillträde till 1973 års europeiska patentkonvention. Kommittén föreslår att Sve-

rige under vissa förutsättningar skall tillträda

den konventionen. Samti-

1_l_3et_räffande den närmare omfattningen av kommitténs uppdrag i den delen

hanvisas till kommitténs förra betänkande (SOU 1974: 63), s. 25 f.

SOU 1976: 24 74 Kapitel 1

som föranleds av ett svenskt digt läggs fram förslag till den lagstiftning tillträde. Sålunda har utarbetats förslag till lag om ändring i patentlagen

till förordning om ändring i patentkungörelsen (1967: 837) och förslag till lag om erkännande av ut- (1967: 838). Vidare har utarbetats förslag m. m. med anledning av Sveriges tillträde till den euländskt avgörande samt förslag till lagar om ändring i lagen ropeiska patentkonventionen i rätten att utbekomma allmänna hand- (1937: 249) om inskränkningar

åt utländsk domstol och

lingar, i lagen (1946: 816) om bevisupptagning Såvitt avser patentlagen i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar. redovisas i betänkandet också de ändringar som och patentkungörelsen vid ett svenskt tillträde till i kommitténs förra betänkande föreslogs samarbetskonventionen. I dessa tidigare förslag har gjorts de ändringar

som föranleds av ett svenskt tillträde till även den europeiska patent-

konventionen. överlämnats skrivelse Till kommittén har av justitiedepartementet med hemställan om ändring av

från svenska patentombudsföreningen

och 7 § patentlagen. De frågor som tas 2 § andra stycket andra punkten i avsnitt 12.2 och 12.6 i föreliggande betänupp i skrivelsen behandlas

kande.

1.2 Kommitténs arbete

inleddes år 1969 förhandlingar om ett europeiskt pa- Som nyss nämnts hade hösten 1972 lett fram till ett sluttentsystem. Dessa förhandlingar med vissa därtill knutna

ligt förslag till en europeisk patentkonvention

överenskommelser. Detta förslag, som kom att ligga till grund för förkonferens i München, har rehandlingarna vid 1973 års diplomatiska 1973 yttrande över förslamissbehandlats. Kommittén avgav i februari härmed lämnade kommittén i en särskild promemoria get. I samband konsekvenser för svenskt patent- Den e_uropeiska patentkonventionen, en ingående redogörelse för den föreslagna väsen (H 1973: 1, stencil) Även blev föremål för remissbehandkonventionen. denna promemoria

ling.

Kommitténs arbete såvitt avser den europeiska patentkonventionen

samarbetskonventionen, bedrivits i samarhar, liksom arbetet avseende kommittéer i Danmark, Finland och Norge! bete med motsvarande hållits i Stockholm den 5-7 no- Nordiska överläggningar har sålunda i Stockholm den 8-10 oktober vember 1973, i Oslo den 24-26 april, den 27-29 november 1974, i Oslo den 5-7 mars, i och i Köpenhamn den 19-21 augusti och i Kö- Köpenhamn den 3-5 juni, i Helsingfors januari, i den 5-7 november 1975, samt i Oslo den 20-22 penhamn februari och i Helsingfors den 15-17 mars Stockholm den 23-25

1976. till ändringar i patentlagen och patentkungörel- I fråga om förslagen sen har kommittéerna enats om i allt väsentligt likalydande författnings-

Med uttrycket de ‘Island har inte deltagit i det nordiska patentsamarbetet. länderna avses i betänkandet Danmark, Finland, Norge och Svenordiska rige.

SOU 1976: 24 Kapitel I 75

texter. De delar av förslagen som avser europeiska patent och euro-

peiska patentansökningar kommer dock att läggas fram endast av de

kommittéer som föreslår ett tillträde till den europeiska patentkonventionen. Även motiven till den föreslagna lagstiftningen har utarbetats i nära samråd mellan kommittéerna.

Konventionen med därtill fogade tillämpningsföreskrifter och protokolll i de engelska, franska och tyska versionerna jämte av kommittén

utarbetade översättningar till svenska har fogats vid betänkandet som bilagor I -6.-

Av kommitténs återstår nu endast uppdrag att behandla vissa frågor rörande det svenska patentverkets verksamhet som myndighet för

internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande paten-

terbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen samt vissa frågor rö-

rande det svenska patentverkets anpassning till det förändrade läge som uppkommer, om samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen träder i kraft för Sveriges del. Kommittén avser att redovisa denna del av uppdraget under år 1977.

ten Protokoell angående behörig domstol och erkännande av beslut rörande rät-

att. fa europeiskt patent (erkännandeprotokoll), protokoll angående den

europeiska. patentorganisationens privilegier och immunitet, protokoll röran-

de centralisering av det europeiska patentsystemet och införandet av detta system (centraliseringsprotokoll) samt protokoll angående tolkningen av

artikel 2 69 i den europeiska patentkonvenlionen.

Bilagorna finns intagna i SOU 1976: 25.

SOU 1976: 24

2 Den europeiska patentkonventionens

för

tillkomst och förberedelsearbetet

av den europeiska

upprättandet

patentorganisationen

tillkomst

2.1 Den europeiska patentkonventionens

har i sitt förra betänkande lämnat en översiktlig redogörelse Kommittén

samarbetet på patentområdet fram till juni 1974.

för det internationella endast en redogörelse för tillkoms- I föreliggande betänkande ges därför

ten av den europeiska patentkonventionen. I fråga om internationellt

däri inbegripet det nordiska patentsamarbetet, patentsamarbete i övrigt, hänvisas till det tidigare betänkandet (avsnitt 2). Efter andra världskriget har ett omfattande arbete på det patenträtts-

Då detta arbete år 1951 inledliga området ägt rum inom Europarådet. form var tanken att försöka få till stånd ett europeiskt pades i fastare befanns emellertid snart vara alltför ambitentverk. Denna målsättning inom kom därför att inriktas på en hartiös, och arbetet Europarådet

monisering av patentlagstiftningen.

i det förra betänkandet påbörjades år 1959 inom EG ar- Som nämnts området. År 1962 lade en arbetsgrupp inom bete på det patenträttsliga marknadspatent. Pa- EG fram förslag till en konvention om ett enhetligt och dess rättsverktentet skulle meddelas av ett europeiskt patentverk skulle av en för samtliga EG-stater gemensam patentningar regleras arbetet sådant marklagstiftning. Det fortsatta på att få till stånd ett mellan EGnadspatent fördröjdes emellertid till följd av motsättningar

staterna i vissa frågor. av EG:s Resultatet av det inom EG pågående arbetet kunde på grund bli av stor vikt för patentväsendet i hela industriella betydelse väntas Även stater som stod utanför EG ansåg Västeuropa. de västeuropeiska av att medverka i detta arbete. Inom Europeiska sig därför ha intresse EFTA, tillsattes en arbetsgrupp, som på frihandelssammanslutningen, EG-utkastet utarbetade ett förslag som var grundval av det föreliggande också dessa staters intressen. Enligt detta förslag avsett att tillgodose skulle bestämmelserna om förfarandet vid det föreslagna europeiska patentverket tas in i en s. k. yttre konvention, som skulle vara gemensam

Ett särskilt marknadspatent som för EG-staterna och EFTA-staterna. skulle i en särskild, inre” konomfattade endast EG-staterna regleras förfarandet utvention. För de övriga staterna skulle det gemensamma

i nationella som reglerades av den nationella patentlagmynna patent stiftningen i resp. stat. de sex stater som då var medlemmar i EG (Belgien, År 1969 inbjöd

SOU 1976: 24 Kapitel 2 77

Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, och Ne- Luxemburg derländerna) elva andra västeuropeiska stater (Danmark, Grekland, Ir-

land, Norge, Portugal, Schweiz, Spanien, Tur- Storbritannien, Sverige, kiet och Österrike) till en konferens för överläggningar om gemensamt arbete på en europeisk patentkonvention. Konferensen antog vissa rikt-

linjer för en sådan konvention. Det fortsatta arbetet en på att utarbeta dylik konvention organiserades under beteckningen regeringskonferen-

sen rörande införandet av ett europeiskt system för meddelande av pa-

tent”. I förhandlingarna kom efter hand att delta ytterligare fyra stater

(Finland, Jugoslavien, Liechtenstein och Monaco).

Regeringskonferensen tillsatte fyra arbetsgrupper. Av arbetsgrupper-

na utarbetade förslag behandlades av konferensen vid regelbundet åter-

kommande mötenÄ Sedan hade expertarbetet avslutats i juni 1972,

publicerades under hösten samma år ett slutligt till en euroförslag peisk patentkonvention med vissa därtill knutna överenskommelser?

Det sålunda framlagda förelades förslaget en diplomatisk konferens,

som ägde rum i München den 10 september-S oktober 1973.3 I konfe-

rensen deltog samtliga ovannämnda 21 staten* Vid konferensen antogs som tidigare nämnts den europeiska patentkonventionen. Den öppnades

för undertecknande den 5 oktober 1973 och har undertecknats av föl-

jande 16 stater: Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken

Tyskland, Grekland, Irland, Italien, Liechtenstein, Luxemburg, Monaco, Nederländerna, Norge, Schweiz, Storbritannien, och Österrike. Sverige Konventionen har hittills inte tillträtts av någon stat och har sålunda

inte trätt i kraft.

Inom EG utarbetades även ett utkast till en särskild konvention mel-

lan EG-staterna om europeiskt patent för den gemensamma marknaden. Detta konventionsutkast behandlades vid en regeringskonferens i Luxem-

burg den 17 november—15 december 1975.5 Sistnämnda dag antogs en konvention om marknadspatent därtill knutna jämte överenskommelser och resolutioner. Konventionen har undertecknats av samtliga nio EGstater (Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Ir- Tyskland, land, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien). Hitintills

har inte någon stat tillträtt denna konvention.

1Sverige var företrätt i arbetsgrupp I, som hade till uppgift att utarbeta konventionens patent- och förvaltningsrättsliga avsnitt, och i arbetsgrupp III, som svarade för personalfrågorna. I den senare arbetsgruppen hade Sverige

ordförandeskapet. Arbetsgrupperna II och IV utarbetade rörande förslag konventionens folkrättsliga innehåll resp. det europeiska patentsystemets finansiering. 2 Utgivet av Förbundsrepubliken Tyskland på Wila Verlag für Wirtschafts-

werbung Wilhelm Lampl, München, under (tyska) titeln ,,Münchener Diplomatische Konferenz über die Einführung eines europäischen Patenterteilungsverfahrens 1973, Vorbereitende Dokumente. 3Den svenska delegationen bestod av generaldirektören Göran Borggård (ordförande), rådmannen Eskil Persson, numera hovrättsrådet numera Stig Lindström, patenträttsrådet Lennarth Törnroth, numera Walter avdelningsdirektören Sköldefors, överingenjören Carl-Erik Tryse, direktören Lennart Körner och ombudsmannen Gösta Eklund.

4Vid konferensen bedrevs arbetet huvudsakligen i tre huvudkommittéer. Resultatet av dessa kommittéers arbete redovisades i rapporter till konferensen som konferensdokument M/148/G (huvudkommitté I), M/138/G (huvudkommitté II) och M/150/G (huvudkommitté 5 III). Sverige deltog i konferensen som observatör.

SOU 1976: 24 78 Kapitel 2

I betänkandet ges därför en kort redoeuropeiska patentkonventionen. innehåll (avsnitt 4). Konvengörelse för marknadspatentkonventionens tionen med därtill hörande tillämpningsföreskrifter i den engelska veren konvention mel- Som nyss nämnts är marknadspatentkonventionen Stat som inte tillhör EG men som bildar tulllan EG:s medlemsstater. med EG kan dock genom enhälligt beslut union eller frihandelsområde att ingå avtal som innebär att konventioav EG:s ministerråd inbjudas med nen gäller även för den staten. Eftersom Sverige har frihandelsavtal sålunda till sådant avtal för Sveriges EG öppnar konventionen möjlighet del. Även bortsett härifrån torde konventionen vara av stort intresse för svenskt Vidare är regleringen i svenska uppfinnare och näringsliv. av intresse för utformmarknadspatentkonventionen på vissa punkter som föranleds av ett tillträde till den ningen av den svenska lagstiftning sionen har fogats vid betänkandet som bilagor 7-8.1

2.2 Förberedelsearbetet för upprättandet av den

europeiska patentorganisationen

bildas en europeisk patent- Genom den europeiska patentkonventionen ett europeiskt patentverk, som skall organisation. I München upprättas och meddela patent för pröva ansökningar som görs enligt konventionen

de stater som har tillträtt denna. har konventionen ännu inte trätt i kraft. Förberedelserna Som nämnts inleddes emeller-

för att bygga upp den europeiska patentorganisationen

efter Münchenkonferensen. Enligt beslut av konferensen tid omedelbart konventionen en interupprättade sålunda de stater som undertecknade dessa stater är företrädda. Interimskomimskommitté, i vilken samtliga som erfordras för att det mittén har till uppgift att vidta alla åtgärder skall kunna inleda sin verksamhet snarast möjeuropeiska patentverket sammanträdde första gången i januari 1974 och har ligt. Kommittén därefter sammanträtt regelbundet. Den har tillsatt sju arbetsgrupper förberedelsearbetet inför konvenmed uppgift att utföra det praktiska

tionens ikraftträdande. mellan i huvudsak så att Uppgifterna har fördelats arbetsgrupperna arbetsgrupp II för fråarbetsgrupp I svarar för organisatoriska frågor, III för frågor rörande patentergor om nyhetsgranskning, arbetsgrupp och besvärsförfarande, arbetsbarhetsprövning, invändningsförfarande V för ekonomiska frågor, argrupp IV för personalfrågor, arbetsgrupp

och arbetsgrupp VIl för byggnadsfrå-

betsgrupp VI för juridiska frågor har hittills hållit ett stort antal sammanträden. gor? Arbetsgrupperna där ett särskilt sekretariat har Dessa har i allmänhet ägt rum i Bryssel, med sikte på att konventionen skall Arbetet har bedrivits upprättats. halvåret 1977. Arbetsgrupperna har efkunna träda i kraft under första

1 Bilagorna finns intagna i SOU 1976: 25. som ob- ?Sverige deltar i arbetsgrupperna II, III och V samt har ställning servatör i arbetsgrupp VI. Arbetsgrupp V står under svenskt ordförandeskap.

SOU 1976: 24 Kapitel 2 79

ter hand redovisat resultatet av sitt arbete till interimskommittén. De beräknas i huvudsak ha slutfört sina uppgifter under senare delen av år 1976. Det europeiska patentverket skall enligt konventionen ha sitt säte i München. Förbundsrepubliken Tyskland har utan kostnad för den europeiska patentorganisationen ställt mark till förfogande för erforderlig byggnad för det europeiska patentverket och har åtagit sig att förskottera de medel som behövs för att täcka kostnaderna för uppförande av denna byggnad. Byggnadsarbetena har påbörjats, men byggnaden torde inte bli färdig förrän tidigast år 1980. Till dess byggnaden blir färdig kommer det europeiska patentverket att bedriva sin verksamhet i förhyrda lokaler i München. Enligt ett särskilt till konventionen, protokoll det s. k. centraliseringsprotokollet, skall internationella patentinstitutet i Haag vid konventionens ikraftträdande införlivas med det europeiska Institupatentverket. tet kommer därefter att utgöra filial till det europeiska patentverket. Förberedelser har vidtagits för att införliva institutet med den europeiska patentorganisationen när denna har bildats. Organisationen skall därvid överta institutets nuvarande de stater som förpliktelser gentemot är medlemmar av institutet (Belgien, Frankrike, Italien, M0- Luxemburg, naco, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Turkiet). Enligt centraliseringsprotokollet skall också en mindre filial för nyhetsgranskning upprättas i Väst-Berlin. Denna filial skall av den del av Förutgöras bundsrepubliken Tysklands patentverk som f. n. är förlagd till Berlin. Det europeiska patentverkets kommer personal till den övervägande delen att bestå av tjänstemän från de olika fördragsslutande staterna. Enligt beslut av Münchenkonferensen skall inrättas en särskild skola för dessa tjänstemäns barn. Förberedelser härför har också vidtagits. Skolan avses få samma ställning som de europeiska skolor som tidigare har upprättats av EG.

SOU 1976: 24

3 Den europeiska patentkonventionens

innehåll

3.1 i konventionen Huvuddragen

innehåller 178 artiklar fördelade på Den europeiska patentkonventionen tolv delar. Till konventionen hör utförliga tillämpningsföreskrifter (regel vilka utgör integrerande delar av 1-106) samt fyra särskilda protokoll,

konventionen. Genom konventionen bildas såsom förut nämnts en europeisk patentär att i enlighet med konventionens bestämorganisation. Dess uppgift tillträtt konventionen. Konmelser meddela patent för de stater som har staternas rätt att ha ventionen inskränker dock inte de fördragsslutande som meddelar patent för vederbörande stat. Organisaegna patentverk i administrativt och ekonomiskt avseende. tionen skall vara självständig Den består av ett förvaltningsråd och ett europeiskt patentverk. som utgörs av företrädare för de fördragsslutande Förvaltningsrådet, Rådet får genom generella staterna, är organisationens högsta organ. verksamheten vid det europeiska patentverket. Det föreskrifter reglera fastställer organisationens budget och tillsätter högre befattningshavare

vid det europeiska patentverket. På det europeiska patentverket ankommer att ta emot och pröva pa-

tentansökningar som görs enligt konventionen (europeiska patentansöksamt att meddela patent) på grund av sådana ningar) patent (europeiska skall ha sitt säte i München. ansökningar. Det europeiska patentverket Vissa enheter skall dock förläggas till Haag. Enligt ett av de särskilda det s. k. centraliseringsprotokollet, skall som tidigare protokollen, internationella i Haag vid konventionens ikraftnämnts patentinstitutet införlivas med det europeiska patentverket. Ledningen av det trädande som tillsätts av förvalteuropeiska patentverket utövas av en president,

ningsrådet. Vid det europeiska patentverket skall finnas en mottagningsavdelning,

prövningsavdelningar, invändningsavdelnyhetsgranskningsavdelningar,

en rättsavdelning, besvärskamrar och en stor besvärskammare. ningar, Den verksamhet skall finansieras europeiska patentorganisationens genom de avgifter som tas ut av sökande och andra parter samt genom erhåller andel i de årsavgifter som i de att det europeiska patentverket staterna tas ut för europeiska patent. Vid behov kan fördragsslutande

SOU 1976: 24 Kapitel 3 81

förvaltningsrådet dock besluta att de fördragsslutande staterna skall betala särskilda bidrag till organisationen. Sådana bidrag skall återbetalas så snart detta är möjligt. Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för att få europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de för-

dragsslutande staternas nationella Vidare i patentlagstiftning. regleras konventionen

handläggningsordningen vid det europeiska patentverket.

Konventionen innehåller också bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan. I princip skall sådant patent och sådan ansökan i stat som patentet eller ansökningen omfattar ha samma rättsverkan som ett patent meddelat av den statens patentmyndighet resp. ansökan om sådant patent. I vissa hänseenden innehåller emellertid konventionen bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan som är tvingande för de fördragsslutande staterna.

Europeisk patentansökan får ges in direkt till det europeiska patentverket eller till nationell patentmyndighet i fördragsslutande stat, om denna myndighet har åtagit sig att förmedla sådana ansökningar till det europeiska patentverket. Fördragsslutande stat får dock föreskriva att alla ansökningar skall ges in till den statens nationella myndighet eller att ansökan får ges in direkt till det europeiska patentverket endast om särskilt tillstånd i förväg har lämnats av myndighet i den staten. Vidare får fördragsslutande stat föreskriva att uppfinningar av visst slag inte får utan tillstånd yppas i utlandet. Det europeiska patentverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. Europeisk patentansökan skall vara avfattad på ett av dessa språk. Det språk som sökanden sålunda har valt skall i princip användas vid all

handläggning vid det europeiska patentverket som rör ansök-

ningen eller det patent som har meddelats i anledning av denna (handläggningsspråk). Europeisk patentansökan skall innehålla en anhållan om att europeiskt patent skall meddelas, patentkrav, beskrivning, erforderliga ritningar och ett sammandrag (”abstract”) av ansökningens innehåll vid

ansökningstillfället. Anhållan skall göras på särskilt formulär. För ansökningen skall erläggas ansökningsavgift och avgift för nyhetsgranskning inom en månad från den dag då ansökningen gavs in. Sökande som önskar åberopa prioritet från tidigare ansökan måste göra detta i anhållan och därvid uppge var och när den tidigare ansökningen gjordes. I anhållan skall sökanden ange vilka stater han vill att patentet skall omfatta. Komplettering av ansökningen i detta avseende får inte ske senare. För varje sådan stat (designerad stat) skall erläggas särskild avgift (de-

signeringsavgift) inom tolv månader från den dag då ansökningen gavs in eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Rätt att söka europeiskt patent tillkommer uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Något krav på att sökanden skall vara medborgare i eller ha hemvist i fördragsslutande stat uppställs inte. I en europeisk patentansökan skall uppfinnaren anges. Är sökanden inte uppfinnaren eller inte den ende uppfinnaren, skall han i samband med ansökningen i särskild handling lämna uppgift om uppfinnaren och

6—

SOU 1976: 24 82 Kapitel 3

Denna handling tillange hur han har förvärvat rätten till uppfinningen. av det europeiska patentverket. Godtar ställs den uppgivne uppfinnaren har han möjlighet att vid domstol föra denne inte sökandens uppgifter, Har sådan talan väckts, skall det talan om bättre rätt till uppfinningen. patentverket som regel förklara den europeiska patentansökeuropeiska ningen vilande till dess tvisten har slutligt avgjorts. om rätt till av nationell domstol i vanlig Tvist uppfinning prövas vilket de förordning. Till konventionen har fogats ett protokoll enligt förbinder avgörande om rätt till dragsslutande staterna sig att erkänna i annan fördragsslutande stat. patentansökan som meddelas europeisk stat kan emellertid genom att avge reservation undgå Fördragsslutande ikraftträatt under en övergångstid på högst tio år från konventionens

dande bli bunden av detta protokoll. överensstämmer i huvudsak

Konventionens patenterbarhetsvillkor

patent skall med vad som gäller enligt svensk rätt. För att europeiskt är ny, har uppfinningshöjd och meddelas krävs sålunda att uppfinningen industriellt. I fråga om innebörden av kravet på uppkan tillgodogöras konventionen i ett avseende från finningshöjd skiljer sig emellertid inte visa uppfinningshöjd i svensk rätt. Sålunda behöver en uppfinning förhållande till innehållet i tidigare ingiven ansökan som inte har pub-

även om den tidigare ansöklicerats innan uppfinningen patentsöks,

ningen sedermera publiceras. området har i konventionen avgränsats på ett sätt Det patenterbara som i sak överensstämmer med vad som anses gälla i svensk rätt. Vad

är dock att märka att enligt konventionen paangår livs- och läkemedel alstret (s. k. medan enligt tent får meddelas på själva produktpatent) till patent inte får meddelas på övergångsbestämmelserna patentlagen förordnar annat. Fördragsslutande stat, sådant alster till dess regeringen vars nationella lag inte medger produktpatent på livs- eller läkemedel, upprätthålla förbud mot sådana proges dock rätt att genom reservation även såvitt avser europeiska patent under en övergångstid på duktpatent under vissa femton år från konventionens tio eller, förutsättningar,

ikraftträdande. som avser alster bör anmärkas att I fråga om patent på uppfinning enligt konventionen kommer att ge ett oinskränkt europeiskt patent kommer sålunda patentproduktsskydd. I fråga om europeiskt patent att skyddet för ett alster, i motsats till vad som f. n. gäller i svensk rätt, omfatta alla användningar av alstret, oavsett om dessa användningar

framgår av patentet eller ej. får enligt konventionen åtnjuta prioritet Europeisk patentansökan från sådan tidigare ansökan om skydd som har gjorts i stat som är anför industriellt rättsskydd eller med verkan sluten till Pariskonventionen görs inom tolv för sådan stat, om den europeiska patentansökningen ansökningen gjordes. Det är att månader från den dag då den tidigare märka att såvitt avser viss fördragsslutande stat prioritet får grundas

som omfattar den staten. även på tidigare europeisk patentansökan av europeiska patentansökningar sker i fyra steg, Handläggningen prövning i formellt avseende, nyhetsgranskning, patenterbarnämligen hetsprövning och invändningsförfarande.

SOU 1976: 24

Kapitel 3 83

Den formella granskningen av europeiska patentansökningar utförs av

en

mottagningsavdelning, som är förlagd till det europeiska patentver-

kets filial i Haag. Vid denna granskning kontrolleras att ansökningen

uppfyller vissa krav i formellt avseende. Befinnes detta vara fallet, skall

mottagningsavdelningen åsätta ansökningen ingivningsdag.

Har europeisk patentansökan åsatts ingivningsdag och har ansökningsavgift och

nyhetsgranskningsavgift erlagts i rätt tid, blir ansök-

ningen föremål för nyhetsgranskning. Nyhetsgranskningen äger rum samtidigt med en fortsatt granskning av ansökningen i formellt hän-

seende.

Nyhetsgranskning sker vid de särskilda nyhetsgranskningsavdel-

ningarna. Flertalet sådana kommer avdelningar att vara förlagda till

Haag. Över granskningen skall upprättas en europeisk nyhetsgransk-

ningsrapport, som tillställs sökanden.

Europeisk patentansökan skall publiceras av det europeiska patentverket när 18 månader har förflutit från ingivningsdagen eller, om

prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Detta gäller dock endast om ansök-

ningen inte dessförinnan har återkallats, skall anses återkallad eller har slutligt avslagits. Om

nyhetsgranskningsrapporten föreligger när ansök-

ningen publiceras, skall den publiceras tillsammans med ansökningen. I annat fall skall

nyhetsgranskningsrapporten publiceras särskilt så snart

den har upprättats.

När en europeisk patentansökan har publicerats, blir handlingarna i

ansökningsärendet tillgängliga för envar.

Den som vill ta del av hand-

måste dock betala viss avgift. Visar någon att en lingarna europeisk patentansökan har åberopats mot honom, har han rätt att ta del av hand-

lingarna i ärendet även om ansökningen ännu inte har publicerats. Sedan sökanden

har tagit del av nyhetsgranskningsrapporten, skall

han ta ställning till om han vill fullfölja ansökningen genom att begära

patenterbarhetsprövning. Sådan begäran,

som skall vara åtföljd av en särskild prövningsavgift, skall framställas inom sex månader från den

dag då publiceringen av nyhetsgranskningsrapporten

kungörs i en av det europeiska patentverket utgiven tidning (den europeiska patenttidningen). Har

patenterbarhetsprövning inte begärts och prövningsavgift

inte erlagts inom nämnda tid, anses den europeiska

patentansökningen återkallad.

Har sökanden inom föreskriven tid begärt

patenterbarhetsprövning,

skall det europeiska patentverket pröva huruvida ansökningen uppfyller de materiella villkor som uppställs i konventionen för meddelande av

europeiskt patent. Denna utförs av en prövning

prövningsavdelning,

som i regel består av tre tekniker. Finner att avdelningen

ansökningen

uppfyller de materiella villkoren för patenterbarhet, skall den meddela

europeiskt patent för de stater som sökanden har begärt (designerade stater). I annat fall skall ansökningen avslås. Beslut att meddela europeiskt patent skall kungöras i den europeiska patenttidningen. Beslutet

gäller först från och med den dag då det har kungjorts.

Invändningsförfarandet äger rum efter patentmeddelandet.

Envar har

rätt att göra invändning mot europeiskt

patent inom nio månader från den dag då beslut att meddela patentet kungjordes i den europeiska pa-

tenttidningen. Invändning får grundas endast

på vissa i konventionen

SOU 1976: 24 84 Kapitel 3

Invändningar prövas av särskilda invändningsangivna omständigheter. kan leda till avdelningar, som i regel består av tre tekniker. Invändning det europeiska eller besluatt invändningsavdelning upphäver patentet tar att det skall upprätthållas i ändrad lydelse. Vid det europeiska patentverket skall föras ett särskilt europeiskt patentregister. Denna uppgift ankommer på rättsavdelningen. I registret skall göras anteckningar om meddelade europeiska patent och publicerade europeiska patentansökningar. Överlåtelse av europeisk patentansökan eller europeiskt patent gäller inte gentemot det europeiska patentverket förrän överlåtelsen har antecknats i registret. Beslut av mottagningsavdelningen, prövningsavdelning, invändningsoch rättsavdelningen kan mot erläggande av besvärsavgift avdelning till särskilda besvärskamrar. Besvärskamrarnas sammansättöverklagas av bl. a. vilken avdelning som har meddelat det beslut ning är beroende Besvärskamrarna består sålunda i vissa fall av två teksom överklagas. och två jurister och i vissa niker och en jurist, i vissa fall av tre tekniker fall av tre jurister. av särskild vikt för enhetlig rättstillämpning eller rättsfrågor Frågor kan av besvärskammare hänskjutas till en av grundläggande betydelse särskild prejudikantsinstans, den stora besvärskammaren. Det europeiska president kan hänskjuta rättsfråga till den stora besvärspatentverkets kammaren, om två besvärskamrar har meddelat beslut i denna fråga Den stora besvärskammaren består av som är oförenliga med varandra. fem jurister och två tekniker. Handläggningen vid det europeiska patentverket är i princip skriftlig. Muntlig förhandling kan dock äga rum på det europeiska patentverkets initiativ eller på begäran av part. Vid sådan förhandling kan höras part, vittne vittne eller sakkunnig som har kallats till och sakkunnig. Part, muntlig förhandling inför det europeiska patentverket kan få avge sin utsaga inför domstol i den stat där han har hemvist.Även det europeiska kan under vissa förutsättningar begära bevisupptagning vid patentverket domstol i den stat där den som skall höras har hemvist. Vid sådan bevisform. upptagning kan utsaga avges under ed eller i annan lika bindande Den som har hemvist eller, såvitt avser juridisk person, säte i förstat är inte skyldig att låta sig företrädas av ombud vid dragsslutande inför det europeiska patentverket. Annan sökande måste handläggning däremot i regel låta sig företrädas av ombud. Som ombud får i princip användas endast den som särskilt har auktoriserats därtill av det euro- För auktorisation fordras bl. a. att vederbörande peiska patentverket. har godkänts i särskild prövning som anordnas av det europeiska patentverket samt att han är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse eller har anställning i sådan stat. Fysisk och juridisk person som har hemvist eller säte i fördragsslutande stat får dock alltid företrädas av anställd. Under en övergångstid vars längd bestäms av förvaltningsrådet gäller särskilda bestämmelser om auktorisation. Medan förutsättningarna för att få europeiskt patent uteslutande av konventionen, regleras rättsverkan i fördragsslutande stat av regleras i princip av den statens lag. Sålunda gäller att euroeuropeiska patent peiskt patent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats

SOU 1976: 24 3 Kapitel 85

skall ha samma rättsverkan som ett i den staten meddelat nationellt patent och även i övrigt följa samma bestämmelser som nationellt patent, om inte annat föreskrivs i konventionen. Rättsverkan inträder från och med den dag då det europeiska patentverket kungör att europeiskt patent har meddelats. Fördragsslutande stat får emellertid i vissa fall föreskriva särskilda villkor för att europeiskt patent skall få rättsverkan i den staten. Är den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patentet avfattat på språk som inte är officiellt språk i den staten, får denna stat sålunda kräva att sökanden inom viss tid ger in översättning av denna text till den statens officiella språk och betalar kostnaden för publicering av översättningen. Skulle ett europeiskt patents lydelse ändras efter invändningsförfarande, får motsvarande krav på översättning ställas beträffande patentet i dess ändrade lydelse. Europeiskt patent får enligt konventionen upprätthållas i tjugo år från ingivningsdagen. Fördragsslutande stat som har kortare patenttid för sina nationella patent kan genom reservation att den kortare uppnå, patenttiden under en övergångsperiod på högst tio år gäller också för europeiska patent såvitt avser den staten. Konventionen innehåller för de fördragsslutande staterna tvingande bestämmelser rörande patentskyddets omfattning. I fråga om europeiskt patent och europeisk patentansökan bestäms sålunda patentskyddets omfattning av patentkravens innehåll. För förståelse av patentkraven får emellertid ledning hämtas från beskrivningen och ritningarna. ett Enligt särskilt protokoll som hör till konventionen får dessa bestämmelser inte medföra vare sig en strikt bokstavstolkning av patentkraven eller en tolkning enligt vilken patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget. För att europeiskt patent skall upprätthållas i de stater för vilka det har meddelats krävs, att patenthavaren i vanlig ordning i varje sådan stat betalar vad som föreskrivs årsavgift enligt i den statens lag. Fördragsslutande stat får dock inte ta ut årsavgift förrän från och med det patentår som börjar närmast efter det under vilket det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela Detta beror

patentet. på

att sökanden under ansökningstiden har att betala årsavgifter till det europeiska patentverket. De fördragsslutande staterna skall inbetala viss del av de uppburna årsavgifterna för europeiska patent till det europeiska patentverket. Denna del, som inte får överstiga 75 procent, bestäms av förvaltningsrådet. Europeisk patentansökan som har åsatts ingivningsdag skall i varje fördragsslutande stat som den omfattar jämställas med nationell patentansökan. Under förutsättning att den europeiska lepatentansökningen der till patent skall den för tiden efter det att den publicerades av det europeiska patentverket och fram till dess patent meddelas medföra samma skydd som ett europeiskt patent (s. k. provisoriskt Förskydd). dragsslutande stat får emellertid begränsa skyddet för europeisk patentansökan till det skydd som enligt den statens lag uppkommer genom obligatorisk publicering av icke prövade nationella patentansökningar. Sökanden skall dock alltid ha rätt till en med hänsyn till omständighe-

SOU 1976: 24 86 Kapitel 3

vid intrång. Fördragsslutande stat får dessutom terna skälig ersättning föreskriva att om europeisk patentansökan vid det europeiska patentver-

ket handläggs på språk som inte är officiellt språk i den staten, skydd för ansökningen inte inträder förrän från och med den dag då översättenligt den statens bestämmande har gjorts allmänt ning av patentkraven den tillgänglig på sätt som föreskrivs i den statens lag eller har tillställts som ansökningen avser. som utnyttjar den uppfinning eller europeisk patentansökan har Den lydelse som europeiskt patent skall äga vitsord såväl vid det europeiska papå handläggningsspråket tentverket som i fördragsslutande stat. Stat som med stöd av konventioi europeisk eller nen kräver översättning av patentkraven patentansökan till för beslutet att meddela europeiskt av den text som ligger grund föreskriva att översättningen äger vitsord före patent får emellertid i den mån översättningen medför ett lydelsen på handläggningsspråket, Översätt-

mera begränsat skydd än lydelsen på handläggningsspråket.

vitsord när det gäller talan om ogiltighet ning får dock inte tillerkännas av europeiskt patent. om vilken stats domstolar som skall pröva talan om intrång Frågan och talan om ogiltighet av sådant patent regleras i europeiskt patent

inte i konventionen. som får åberopas som I konventionen anges vilka omständigheter får grund för ogiltigförklaring av europeiskt patent. Europeiskt patent dels om det finns nationellt patent eller nationell paförklaras ogiltigt med äldre rätt än det europeiska patentet, dels i fem däruttentansökan fall, nämligen: 1) om patentet avser något över särskilt uppräknade 2) om patentet inte besom inte är patenterbart enligt konventionen; och fullständigt att en fackman med skriver uppfinningen så tydligt därav kan utöva den; 3) om patentet omfattar något som inte ledning av innehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivandet eller, framgår avdelad anom patentet har meddelats på grundval av en s. k. europeisk

av den tidigare europeiska patentansöksökan, något som inte framgår skyddsomfång har ningen i dess lydelse vid ingivandet; 4) om patentets enligt konventionen inte var berättigad utvidgats; 5) om patenthavaren stat behöver inte i sin lagstiftning medge till patentet. Fördragsslutande alla de fem särskilt grunderna men får inte tillåta ogiltiguppräknade i konvenförklaring av europeiskt patent på annan grund än som anges

tionen. Förhållandet till 1970 års samarbetskonvention regleras dels i själva

dels i ett av de särskilda protokollen, det s. k. cenkonventionstexten, Internationella patentansökningar som görs enligt traliseringsprotokollet. samarbetskonventionenl får handläggas vid det europeiska patentverket. skall samarbetskonventionens bestäm- Denna handläggning ske enligt melser kompletterade med bestämmelserna i den europeiska patentkon-

ventionen. Det europeiska patentverket skall vara designerad myndighet för de stater som har designerats i interenligt samarbetskonventionen vilka sökanden har angivit att nationell patentansökan och beträffande Detsamma har dehan önskar få europeiskt patent. gäller om sökanden

samarbetskonven- 1 För en närmare redogörelse för handläggningen enligt tionen hänvisas till kommitténs förra betänkande (avsnitt 4.1, s. 42 f).

SOU 1976: 24 3 87 Kapitel

signerat stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen och denna stat har föreskrivit att sådan designering skall ha samma verkan som ansökan om europeiskt patent. Under förutsättning att avtal härom träffas mellan den europeiska patentorganisationen och WIPO:s internationella byrål skall det europeiska patentverket vara internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. l centraliseringsprotokollet förbinder sig de stater som tillträder den europeiska patentkonventionen att till förmån för det europeiska patentverket avstå från att låta sina nationella patentmyndigheter tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet resp. myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Avsikten med denna ordning är att efter en övergångstid i princip endast det europeiska patentverket skall utöva dessa funktioner för de stater som tillhör den europeiska patentorganisationen. I centraliseringsprotokollet görs dock undantag för patentmyndighet i stat vars officiella vid det språk inte är något av handläggningsspråken europeiska patentverket (engelska, franska och tyska). Sådan stats patentmyndighet får utföra både internationell och internyhetsgranskning nationell förberedande samarbetskonvenpatenterbarhetsprövning enligt tionen med den begränsningen att myndigheten får utföra sådan granskning resp. prövning endast såvitt avser ansökningar som görs av dem som är medborgare i eller har hemvist i den staten eller i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen. Förvaltningsrådet kan vidare tillåta patentmyndigheten i fördragsslutande stat att utföra dessa uppgifter även i fråga om internationella patentansökningar som görs av dem som är medborgare i eller har hemvist i icke fördragsslutande stat vilken har samma officiella språk som den fördragsslutande staten. Som förutsättning härför gäller emellertid att ansökningen är avfattad på detta språk. Beträffande internationell patentansökan som har varit föremål för nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen föreskrivs i den europeiska patentkonventionen att kompletterande nyhetsgranskning skall företas vid det europeiska patentverket, om ansökningen dit. fullföljs För sådan ansökan skall sökanden betala vanlig nyhetsgranskningsavgift vid det europeiska patentverket. får emellertid Förvaltningsrådet bestämma under vilka förutsättningar och i vilken det euroomfattning peiska patentverket skall avstå från kompletterande nyhetsgranskning av ansökan som har varit föremål för nyhetsgranskning samarenligt betskonventionen och endast ta ut reducerad nyhetsgranskningsavgift av sökanden. För att inom det europeiska patentsystemets ram få till stånd en harmonisering av den internationella nyhetsgranskningen skall samarbete äga rum mellan det europeiska patentverket och sådan nationell patentmyndighet i en till den europeiska patentkonventionen ansluten stat som l WIPO är beteckningen för Världsorganisationen för den intellektuella

äganderätten (World Intellectual Property Organization). I fråga om denna

organisation hänvisas till kommitténs förra betänkande (s. 29).

SOU 1976: 24 88 Kapitel 3

Detta samar-

tjänstgör som internationell nyhetsgranskningsmyndighet.

avtal, som kan behandla bl. a. granskbete skall grundas på ett särskilt av samt rekrytering

ningsmetoder och utbyte nyhetsgranskningstjänster

och utbildning av granskare. de nationella anpassning till För att underlätta patentmyndigheternas den minskade arbetsbelastning som de kommer att få till följd av det eufår det europeiska patentverket unropeiska patentverkets verksamhet, låta nationella utföra viss der en övergångstid patentmyndigheter granskning av europeiska patentansökningar. Rätt att tillträda den europeiska patentkonventionen har de stater som att delta i den tidigare nämnda regeringskonferendeltog i eller inbjöds sen för införandet av ett europeiskt system för meddelande av patent. Andra europeiska stater får tillträda konventionen om de inbjuds därtill

av förvaltningsrådet. Konventionen träder i kraft tre månader efter det att den har tillträtts av sex stater i vilka år 1970 ingavs sammanlagt minst 180 000 patentan-

sökningar. stat kan frånträda konventionen genom uppsägning. Fördragsslutande Uppsägningstiden är ett år. kan revideras särskilda konferenser mellan de Konventionen genom staterna. Sådan konferens är beslutför om minst tre fördragsslutande av de fördragsslutande staterna är företrädda vid konferenfjärdedelar sen. Ändring måste antas vid sådan konferens med tre fjärdedels majoritet. Stat som inte har ratificerat sålunda antagna ändringar när dessa träder i kraft anses ha frånträtt konventionen.

3.2 De särskilda bestämmelserna i konventionen,

och protokollen

tillämpningsföreskrifterna

Konventionen är indelad i tolv huvudavsnitt, benämnda delar. Vissa av i kapitel. De till konventionen hörande dessa delar är i sin tur uppdelade efter samma systematik som artillämpningsföreskrifterna är uppställda tiklarna i konventionen. I denna genomgång behandlas tillämpningsföbestämmelser i konventionen. De reskrifterna i anslutning till respektive till konventionen hörande behandlas däremot, med ett unprotokollen dantag, för sig.

3.2.1 Första delen. Allmänna och organisatoriska bestämmelser

Konventionens första del innehåller allmänna och organisatoriska föreskrifter. Den är indelad i fem och omfattar 51 artiklar. Till kapitel denna del ansluter sig reglerna 1-12 i tillämpningsföreskrifterna.

Kapitel I. Allmänna bestämmelser (art. 1-4) artiklarna innehåller vissa grundläggande bestämmel- De fyra inledande ser. 1 förklaras staterna konven- I artikel att de fördragsslutande genom tionen rätt för meddelande av patent. I artikel 2 skapar en gemensam som meddelas enligt denna konvention skall kallas eurosägs att patent

SOU 1976: 24 Kapitel 3 89

peiska patent. Där finns också bestämmelse om att europeiskt patent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats skall ha samma verkan som ett där meddelat nationellt patent och även i övrigt följa samma bestämmelser som ett sådant patent, om inte annat föreskrivs i konventionen. Bestämmelser om verkan av ansökan om europeiskt patent (europeisk patentansökan) finns i artikel 66, som behandlas senare. Enligt artikel 3 kan europeiskt patent meddelas för en eller flera av de fördragsslutande staterna. I artikel 4 förklaras att genom denna konvention skapas en europeisk patentorganisation som är administrativt och ekonomiskt självständig. Organisationens organ är det europeiska patentverket och förvaltningsrådet. Organisationens uppgift är att meddela europeiska patent. Denna uppgift utförs av det europeiska patentverket under överinseende av förvaltningsrådet. Kapitel II. Den europeiska patentorganisationen (art. 5—9) Organisationen skall vara juridisk person och i varje fördragsslutande stat äga den mest vittgående rättskapacitet som enligt vederbörande stats lag tillkommer juridisk person. Organisationen företräds av det europeiska patentverkets president (art. 5). Organisationen skall ha sitt säte i München men ha en viss del av verksamheten till förlagd Haag (art. 6). Den kan inrätta informationskontor i de fördragsslutande staterna och hos mellanstatliga organisationer, om detta medges av vederbörande stat eller organisation (art. 7). Organisationen, förvaltningsrådets medlemmar, befattningshavare vid det europeiska patentverket och vissa andra personer skall åtnjuta immunitet och privilegier enligt vad som föreskrivs i ett särskilt upprättat protokoll (art. 8). Detta protokoll behandlas i avsnitt 3.2.14. Artikel 9 innehåller bestämmelser om organisationens och dess befattningshavares inom- och utomobligatoriska ansvar samt bestämmelser om behörig domstol i mål om sådant ansvar. Organisationens inomobligatoriska (kontraktsrättsliga) ansvar bestäms enligt den stats lag som är tillämplig på avtalet. Organisationens utomobligatoriska ansvar för skador som vållas av organisationen eller av befattningshavare vid det europeiska patentverket i deras tjänsteutövning bestäms i regel enligt lagen i Förbundsrepubliken Tyskland. Såvitt gäller förhållanden som är hänförliga till filialen i Haag eller sådant informationskontor som åsyftas i artikel 7 bestäms emellertid ansvaret enligt lagen i den stat där filialen eller kontoret ligger. Det personliga ansvar som de anställda vid det europeiska patentverket skall ha gentemot organisationen skall regleras i deras anställningsvillkor. Mål om inomobligatoriskt ansvar skall handläggas vid domstol i Förbundsrepubliken Tyskland, om inte annat har bestämts i ifrågavarande avtal. Mål om utomobligatoriskt ansvar skall av handläggas antingen domstol i Förbundsrepubliken om det rör förhållande Tyskland eller, hänförligt till filial eller informationskontor, av domstol i den stat där filialen eller informationskontoret ligger.

Kapitel III. Det europeiska patentverket (art. 10-25) A. Vissa bestämmelser om befattningshavare (art. 10-13)

SOU 1976: 24 90 Kapitel 3

I artikel för verket åvilar presidenten och att 10 sägs att ledningen inför Presidenten biträds av flera denne är ansvarig förvaltningsrådet. Vid förfall för presidenten inträder en av vicepresidenvicepresidenter. terna i hans ställe. I artikeln anges vissa av presidentens arbetsuppgifter. Presidenten utses av förvaltningsrådet. Vicepresidenterna samt ledamöterna i besvärskamrarna och den stora besvärskammaren (jfr art. 21 efter hörande av presidenten. Förvaltoch 22) utses av förvaltningsrådet har disciplinär bestraffningsrätt över de befattningshavare ningsrådet som det har tillsatt (art. 11). vid det europeiska patentverket att I artikel 12 ålägges de anställda aldrig, icke ens efter avslutad tjänst, avslöja eller göra bruk av yrkeshemlighet som de har fått ta del av i tjänsten. Tvister mellan de anställda vid det europeiska patentverket och organisationen 13 avgöras av den internationella arbetsorskall enligt artikel ganisationens (ILO:s) förvaltningsdomstol.

B. Bestämmelser om språk (art. 14) officiella är engelska, franska och Det europeiska patentverkets språk patentansökningar och andtyska. Som huvudregel gäller att europeiska söra handlingar skall ges in avfattade på ett av dessa språk. Det språk för blir därefter för

kanden väljer ansökningen handläggningsspråk

vid det europeiska patentverket, om ärendet så länge det är anhängigt inte annat föreskrivs. Från principen att ett och samma handläggningsspråk skall gälla för ärendet så länge det är anhänglgt görs vissa undantag i reglerna 1-3. Sålunda får invändare eller annan som inträder i invändningsärende ge in handlingar på vilket som helst av de officiella språken (regel 1). Vid muntlig handläggning får i princip användas vilket som helst av de officiella ansökan av patentsökanden eller språken (regel 2). På särskild

patenthavaren kan handläggningsspråket ändras (regel 3).

Också från principen att ansökningar och andra handlingar skall ges (art. 14). Sålunda gilin på något av de officiella språken görs undantag ler att sökande som har hemvist eller säte i fördragsslutande stat med annat officiellt språk än engelska, franska eller tyska får ge in ansökan gäller medborgare i sådan stat på denna stats officiella språk. Detsamma även om han har hemvist i en icke fördragsslutande stat. Sådana sökande måste dock, om de utnyttjar denna rätt, inom viss tid ge in överofficiella språk. Frissättning till något .av det europeiska patentverkets ten för att ge in översättning är enligt regel 6 tre månader från den dag dock högst tretton månader från prioritetspatentansökningen ingavs, dagen. Den som får ge in ansökan på annat språk än det europeiska patentverkets tre officiella språk får också i fråga om handling som skall ges in inom avfattad stats officiella viss frist ge in handlingen på nämnda språk, om översättning följer inom tid som anges i tillämpningsföreskrifterna (art. 14.4). Enligt regel 6 är denna tid i allmänhet en månad från in ansökan det att originalet ingavs. Den som enligt vad nu sagts får ge och andra handlingar på annat språk än något av det europeiska patentverkets tre officiella språk får då det är fråga om invändning ge in före-

SOU 1976: 24 Kapitel 3 91

skriven översättning på valfritt officiellt språk (regel 1). Den som har rätt att ansöka om europeiskt patent än något av de på annat språk officiella språken och utnyttjar denna rätt skall enligt regel 6 åtnjuta nedsättning i ansökningsavgift och vissa andra avgifter. Enligt regel 7 får det europeiska patentverket utgå från att en översättning är riktig till dess annat visas. Det europeiska patentverket kan emellertid kräva intyg om att översättning är riktig. Efterkommes inte sådant föreläggande betraktas handlingen som icke ingiven (regel 5). I artikel 14 anges också följden i visst fall av att inte inkomma med föreskriven Försummar såvitt översättning. ingivaren, avser handling som inte utgör del av en europeisk patentansökan, att ge in föreskriven översättning i rätt tid, betraktas handlingen som inte inkommen. Beträffande sådana handlingar som utgör del av europeisk patentansökan (ansökningshandlingar) finns särskilda regler som behandlas i det följande. I artikel 14 finns ytterligare föreskrifter om språk. De innehåller i huvudsak De patentskrifter följande. som skall utges sedan europeiskt patent har meddelats (europeiska patentskrifter) skall avfattas på det språk som har varit i ärendet. Patentkraven skall dock handläggningsspråk därjämte publiceras i översättning till de båda andra av det europeiska pat-entverkets officiella språk. Europeisk patentansökan skall däremot publiceras endast Det på handläggningsspråket. europeiska patentverket skall utge två publikationer, som båda skall tryckas på verkets tre officiella språk. Det europeiska patentregistret skall föras på alla de tre officiella språken (art. 14.9). Vid bristande överensstämmelse mellan versionerna äger dock införingen på handläggningsspråket vitsord.

C. Det europeiska patentverkets organisation m. m. (art. 15—25) Det europeiska patentverket skall enligt artikel 15 bestå av en mottagningsavdelning, nyhetsgranskningsavdelningar, prövningsavdelningar, invändningsavdelningar, en rättsavdelning, besvärskamrar och en stor besvärskammare. Mottagningsavdelningen och nyhetsgranskningsavdelningarna skall vara förlagda till Haag. Till artikel 15 ansluter 8 12 med närmare föreskrifter sig reglerna om den organisatoriska uppbyggnaden. Sålunda ankommer det enligt regel 9 på presidenten att bestämma hur många nyhetsgranskningsavdelningar, prövningsavdelningar och invändningsavdelningar som skall inrättas. Presidenten bestämmer om arbetsfördelningen mellan sådana avdelningar. Han skall därvid utgå från det system för patentklassificering som det europeiska patentverket skall använda. Klassificering skall ske efter det system som anges i Strassbourgöverenskommelsen den 24 mars 1971 så snart denna har trätt i kraft (regel 8).? sammansättningen av besvärskamrarna och den stora besvärskammaren liksom arbetsfördelningen mellan besvärskamrarna skall för varje verksamhetsår bestämmas av en nämnd som består av presidenten, en lBestämmelser om rätt för fördragsslutande stat att kräva översättning av europeiska patentansökningar och den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patent samt om det vitsord sådan översättning kan få finns i artiklarna 65, 67 och 70. 2 Strassbourgöverenskommelsen har trätt i kraft år 1975.

SOU 1976: 24 92 Kapitel 3

och tre

av vicepresidenterna, ordförandena på besvärskamrarna andrai

ledamöter av besvärskamrarna (regel 10). Enligt regel 11 bestämmer vid besvärskamrarna. Den denna nämnd också handläggningsordningen stora besvärskammaren beslutar själv om handläggningen vid denna. och invändningsavdelningar skall enligt regel Prövningsavdelningar till administrativa enheter, s. k. direktorat. Antalet di- 12 sammanföras rektorat Dessa direktorat skall tillsammans med bestäms av presidenten. den stora besvärskammaren och de rättsavdelningen, besvärskamrarna, administrativa i sin tur sammanföras till generaldirektorat. organen och skall till-

Mottagningsavdelningen nyhetsgranskningsavdelningarna

sammans utgöra ett särskilt generaldirektorat. Varje generaldirektorat skall ledas av en vicepresident. Förvaltningsrådet bestämmer efter presidentens hörande vilken vicepresident som skall leda vilket generaldirek-

torat. Mottagningsavdelningen svarar för formell granskning av patentanföreskrifsökningar i samband med ingivandet (art. 16). De närmare finns huvudsakligen i artiklarna 90 och 91 terna om denna granskning samt i reglerna 39-43 i tillämpningsföreskrifterna. Mottagningsavdelsvarar också för publiceringen av de europeiska patentansökningen och Bestämmelser om sådan ningarna nyhetsgranskningsrapporterna. publicering finns i artikel 93.

På nyhetsgranskningsavdelning ankommer att upprätta nyhetsgransk-

beträffande de ansökningar som överlämnas till den av ningsrapport föreskrifter därom finns i mottagningsavdelningen (art. 17). Närmare artikel 92 och reglerna 44-47. svarar för patenterbarhetsprövningen av euro- Prövningsavdelning peiska patentansökningar (art. 18). Det ankommer på prövningsavdel- En prövningsavdelning består ning att besluta om patent skall meddelas. av tre tekniker. Den handläggning som föregår det slutliga avgörandet Om skall emellertid i regel utföras av en av teknikerna på avdelningen. så finnes erforderligt med hänsyn till beslutets art kan prövningsav- 33 kan förvaltningsrådet för delning utökas med en jurist. Enligt artikel att prövningsavdelning skall bestå av envissa slags ärenden bestämma dast en tekniker. Närmare föreskrifter om handläggning vid prövningsfinns i artiklarna 94-98 och reglerna 51-54. avdelning Invändningsavdelningarna svarar för handläggning av invändningar konventionen rum först ef- (art. 19). Enligt äger invändningsförfarandet ter det att patent har meddelats. Om invändning görs mot europeiskt paankommer att pröva om patentet skall tent, på invändningsavdelning oförändrat eller upprätthållas i ändrad avfattupphävas, upprätthållas består normalt av tre tekniker men kan ning. En invändningsavdelning Endast en av de ledamöter som deltar i vid behov utökas med en jurist. prövningen av ett ärende på invändningsavdelning får ha tagit befatt- De närmare bestämmelserna ning med ärendet på prövningsavdelning. finns i artiklarna 99-105 och i reglerna om invändningsförfarandet 55-63. svarar för det europeiska patentregistret och för- Rättsavdelningen över auktoriserade ombud (art. 20). Beslut meddelas där av teckningen en jurist. Såsom närmare skall beröras i avsnitt 3.2.7 får endast den som

SOU 1976: 24 3 93 Kapitel

särskilt har auktoriserats därtill uppträda som ombud inför det europriska patentverket. Besvärskamrarna prövar besvär som har förts mot beslut som har meddelats av mottagningsavdelningen, prövningsavdelning, invändningsavdelning eller rättsavdelningen (art. 21). Besvärskamramas sammansättning ‘air beroende av vad för beslut som besvären avser. Gäller överklagandet beslut av mottagningsavdelningen eller rättsavdelningen består besvärskammaren av tre jurister. Prövningsavdelningens beslut att avslå patentansökan eller att meddela patent prövas av två tekniker och en jurist eller, om prövningsavdelningen har varit utökad med en fjärde ledamot, av tre tekniker och två jurister. Motsvarande gäller vid prövning av besvär mot beslut meddelat av invändningsavdelning. Vid av prövning besvär mot annat beslut meddelat av prövningsavdelning än de förut nämnda utgörs besvärskammaren av tre jurister. Den stora besvärskammaren, som består av fem jurister och två tekniker, avgör dels rättsfrågor som hänskjuts dit av besvärskamrarna, dels frågor som presidenten enligt artikel 112 hänskjuter till den (art. 22). Bestämmelser om besvärsförfarandet finns i artiklarna 106-112 och i reglerna 64-67. Ledamöterna av besvärskamrarna och av den stora besvärskammaren skall utnämnas på fem år (art. 23). De får inte skiljas från sina tjänster annat än om synnerliga skäl föreligger. Beslut härom fattas av förvaltningsrådet. Ledamöterna får inte samtidigt tjänstgöra vid andra enheter i verket. I artikel 24 ges vissa föreskrifter om jäv för ledamöter i besvärskamrarna och den stora besvärskammaren. Artikel 25 innehåller en bestämmelse om att det europeiska patentverket mot särskild avgift kan tillhandagå nationella domstolar med tekniska utlåtanden i mål om intrång i patent eller om patents ogiltighet. Det ankommer på prövningsavdelning att avge sådana utlåtanden.

Kapitel IV. Förvaltningsrådet (art. 26-36) Förvaltningsrådet utgörs av ombud för de fördragsslutande staterna. Varje stat får utse ett ombud och en ersättare för denne (art. 26). Förvaltningsrådet utser inom sig ordförande och vice ordförande för en tid av tre år (art. 27). Om minst åtta stater har tillträtt konventionen, får förvaltningsrådet utse ett presidium bestående av fem ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden är självskrivna ledamöter i presidiet. De valda medlemmarna i presidiet utses på tre år (art. 28). Om rådets sammanträden finns bestämmelser i artikel 29. Sålunda skall varje år hållas ett ordinarie sammanträde. I övrigt hålls sammanträden när ordföranden finner det erforderligt eller det påkallas av en tredjedel av de fördragsslutande staterna. Det europeiska patentverkets president skall delta i förvaltningsrådets sammanträden. Enligt artikel 30 skall för den intellektuella Världsorganisationen äganderätten (WIPO) vara representerad vid förvaltningsrådets sammanträden enligt särskilt avtal mellan den europeiska patentorganisationen och WIPO. Enligt samma artikel får organisationen sluta motsvarande avtal med andra mellanstatliga organisationer som sysslar med patentfrågor. Förvaltningsrådet får också inbjuda organisationer att närvara

94 Kapitel 3 SOU 1976: 24

vid sina sammanträden. Arbetsspråken i förvaltningsrådet skall vara engelska, franska och tyska (art. 31). Det europeiska patentverket skall tillhandahålla förvaltningsrådet erforderliga lokaler och erforderlig personal (art. 32). I artikel 33 regleras förvaltningsrådets behörighet i vissa hänseenden. Rådet får ändra längden på de i konventionen föreskrivna tidsfristerna, såvitt gäller fristen att anhâlla om patenterbarhetsprövning dock endast under visst villkor som anges i artikel 95. Rådet får vidare ändra tilllämpningsföreskrifterna. Det ankommer på förvaltningsrådet att anta och ändra finansreglemente, tjänstgöringsreglemente och anställningsvillkor i övrigt, löneplaner, pensionsreglemente, avgiftsreglemente samt sin egen arbetsordning. Som förut nämnts kan rådet vidare med avsteg från huvudregeln i artikel 18 bestämma att prövningsavdelning i vissa ärenden skall utgöras av endast en tekniker. Rådet kan slutligen uppdra åt det europeiska patentverkets president att på organisationens vägnar förhandla med och ingå avtal med stater och mellanstatliga organisationer. Rösträtt i förvaltningsrådet har endast de fördragsslutande staterna. Varje stat har som regel en röst (art. 34). Beslut fattas vanligen med enkel majoritet, men i vissa angivna fall, bl. a. vid avgörande av sådana frågor som avses i artikel 33 och vid utnämning av högre befattningshavare, krävs tre fjärdedels majoritet (art. 35). I vissa fall, bl. a. då fråga är om beslut som kan medföra kostnader för de fördragsslutande staterna skall, om någon stat begär det, omröstning ske efter särskilda regler, vilka innebär att de olika staternas röster vägs med hänsyn till hur stora ekonomiska bidrag de lämnar organisationen.

Kapitel V. Ekonomiska bestämmelser (art. 37-51) Organisationens utgifter skall täckas i första hand av organisationens egna medel och en viss andel i de årsavgifter som de fördragsslutande staterna uppbär för europeiska patent (art. 37). De fördragsslutande staterna kan emellertid åläggas att som lån till organisationen utge särskilda bidrag. Organisationen kan vidare få inkomster i form av ersättning för särskilda uppdrag åt fördragsslutande stater (jfr. art. 143 och 146). Med organisationens egna medel förstås enligt artikel 38 vad som inflyter genom avgifter samt övriga intäkter. I artikel 39 föreskrivs, att de fördragsslutande staterna till organisationen skall inbetala viss del av de årsavgifter som de uppbär för europeiska patent. Organisationens andel av årsavgifterna bestäms av förvaltningsrådet. Andelen, som skall vara lika för alla fördragsslutande stater, får inte bestämmas högre än till 75 procent av årsavgifterna. Förvaltningsrådet skall också fastställa ett lägsta belopp som varje stat är skyldig att betala även om den bestämda delen av årsavgifterna inte skulle uppgå till detta belopp. Förvaltningsrådet bestämmer när betalning skall ske. Avgifterna vid det europeiska patentverket och andelen av årsavgifterna skall bestämmas så att organisationen får täckning för sina utgifter (art. 40). Skulle underskott uppkomma, är de fördragsslutande staterna skyldiga att som lån skjuta till erforderliga medel. Beslut härom fattas

SOU 1976: 24 3 Kapitel 95

av förvaltningsrådet. Artikeln innehåller också närmare regler om hur sådana särskilda bidrag skall beräknas för de olika fördragsslutande staterna. De fördragsslutande staterna är enligt artikel 41 skyldiga att på begäran av presidenten lämna organisationen förskott på vad de har att betala i form av årsavgifter och särskilda bidrag. Organisationens budget skall vara balanserad (art. 42). Utgiftema skall bestämmas för varje budgetår för föreskrivs sig, om inte annat i finansreglementet (art. 43). Medel som inte har förbrukats under ett budgetår får ——— utom såvitt gäller medel för personalkostnader i enlighet med finansreglementet föras över till nästa budgetår. Anslagen skall delas upp på de olika ändamål som de avser. I budgeten får finnas en post för oförutsedda utgifter (art. 44). Budgetåret sammanfaller med kalenderåret (art. 45). Av artiklarna 46-48 framgår bl. a. att presidenten skall framlägga förslag till budget för förvaltningsrådet, som har att besluta om budgeten. Artikel 49 innehåller bestämmelser om revision. Revisorer utses av förvaltningsrådet för en tid av fem år. l artikel 50 ges närmare bestämmelser om organisationens finansreglemente. l artikel 51 föreskrivs att de avgifter som sökande och patenthavare skall erlägga till det europeiska patentverket skall framgå av organisationens avgiftsreglemente.

3.2.2 Andra delen. Materiel! patenträtt Konventionens andra del behandlar den materiella patenträtten. Denna del omfattar artiklarna 52-74. Till dessa artiklar ansluter sig reglerna 13-23.

Kapitel I. Patenterbarhet (art. 52--57) Enligt artikel 52 meddelas europeiskt patent på uppfinning som är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt. I artikeln ges exempel på vad som inte skall anses som uppfinning i konventionens mening. Som uppfinning anses sålunda inte: 1. upptäckter, vetenskapliga teorier eller matematiska metoder, 2. konstnärliga skapelser, 3. planer, regler eller metoder för intellektuella handlingar, för spel eller för affärsverksamhet eller datorprogram,

4. återgivning av information.

Metoder för sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnosticering som utövas på människor eller djur anses inte heller som uppfinningar i konventionens mening. Däremot kan patent erhållas på alster, särskilt ämnen och blandningar, avsedda för användning vid utövande av sådana förfaranden. I artikel 53 undantas vissa uppfinningar från patenterbarhet. Europeiskt patent meddelas sålunda inte på uppfinning vars offentliggörande eller utnyttjande skulle strida mot allmän ordning eller goda seder. Inte heller meddelas europeiskt eller växtsorter patent på djurraser eller på

SOU 1976: 24 96 Kapitel 3

biologiskt förfarande för framställning av djur eller växter. väsentligen förfaranden och alster av sådana förfaranden förklaras Mikrobiologiska emellertid uttryckligen vara patenterbara. och industriell an- Innebörden av begreppen nyhet, uppfinningshöjd vändbarhet anges i artiklarna 54, 56 och 57. Som ny anses en uppfinning som inte utgör del teknikens ståndpunkt. Till teknikens ståndpunkt räknas allt som före dagen för patentansökeller eller genom anningen har offentliggjorts skriftligen muntligen i en tidigare ingiven men ännu vändning eller på annat sätt. Innehållet skall också anses som känt, om icke publicerad europeisk patentansökan sedermera Detta gäller dock endenna tidigare ansökan publiceras. dast såvitt avser sådan stat som omfattas av båda ansökningarna. Kända kan dock patenteras om de är avsedda för anämnen och blandningar vid metod för sådana kirurgiska eller terapeutiska förfaranden vändning eller sådan diagnosticering som utövas på människor eller djur endast i sådan av ämnet eller blandningen över den mån någon användning huvud taget inte är känd. skall anses ha uppfinningshöjd, om den för en fack- En uppfinning i förhållande till teknikens ståndpunkt. Vid man inte är närliggande bedömning huruvida uppfinningshöjd föreligger skall hänsyn inte tas till sådana tidigare ingivna ansökningar som inte har publicerats dagen före skall beaktas ansökningsdagen men som, om de sedermera publiceras, vid nyhetsbedömningen. skall anses kunna industriellt om den kan En uppfinning tillgodogöras tillverkas eller användas i någon form av industri, däri inbegripet jord-

bmk. Artikel 55 innehåller bestämmelser om att vissa offentliggöranden av inte leder till att uppfinningen anses en uppfinning före patentansökan som känd. Bestämmelserna överensstämmer i detta hänseende med 1963 art. 4). Sålunda skall års europeiska lagkonvention (lagkonventionens vid bortses från offentliggörande som har skett nyhetsbedömningen före ansökningsdagen, om det har skett till följd av inom sex månader missbruk i förhållande till sökanden eller den från vilken han uppenbart härleder sin rätt. skall inte heller anses som känd, om sökanden eller nå- En uppfinning han härleder sin rätt inom sex månader före ansökningsgon från vilken eller officiellt erkänd utdagen har visat uppfinningen på sådan officiell som avses i den i Paris den 22 november 1928 undertecknade ställning konventionen om internationella utställningar. För att offentliggörande inte skall leda till att uppfinningen anses som känd på sådan utställning krävs dock att sökanden redan i ansökningen uppger att sådant offent-

liggörande har skett samt inom viss tid, enligt regel 23 fyra månader från härom. Vad intyget skall innehålla ingivningsdagen, ger in intyg anges i regel 23.

II. Rätt att söka och erhålla europeiskt patent — omnämnande Kapitel av uppfinnaren (art. 58-62) Fysisk eller juridisk person eller subjekt som enligt lagen i vederbörande stat jämställs med juridisk person får ansöka om europeiskt patent (art.

SOU 1976: 24 3 Kapitel 97

58). Europeiskt patent kan sökas av flera gemensamt och sådana gemensamt sökande kan var för sitt vidkommande låta ansökan omfatta olika stater (art. 59). Enligt artikel 60 tillkommer rätten att söka patent uppfinnaren eller den som härleder sin rätt från honom. Då det gäller arbetstagares uppfinning avgörs rätten till europeiskt patent enligt lagen i den stat där arbetstagaren huvudsakligen är sysselsatt eller, om det inte kan fastställas var arbetstagaren har sin huvudsakliga sysselsättning, enligt lagen i den stat där arbetsgivaren har det driftsställe till vilket den anställde är knuten. I artikel 60 regleras också det fall att två eller flera oberoende av varandra har gjort en uppfinning. Rätten till europeiskt patent tillkommer då den vars ansökan har åsatts den tidigaste dock eningivningsdagen, dast under förutsättning att denna tidigare ansökan sedermera publiceras enligt artikel 93. Den tidigare ansökningen ger vidare företräde bara såvitt gäller de stater som den omfattar när den publiceras. Artikel 60 innehåller slutligen en presumtionsregel om att sökanden inför det europeiska patentverket skall anses berättigad att göra anspråk på europeiskt patent. Det europeiska patentverket är alltså inte skyldigt att självmant undersöka med vilken rätt en sökande gör anspråk på europeiskt patent. I artikel 61 behandlas det fall att ansökan visas ha gjorts av någon som inte var berättigad därtill. Till denna artikel ansluter sig reglerna 13- 16 i tillämpningsföreskrifterna. Om annan än sökanden genom rättskraftigt avgörande förklarats ha bättre rätt till ansökningen har han, om europeiskt patent ännu inte har meddelats, såvitt gäller den designerade stat eller de designerade stater där avgörandet erkänns, rätt att överta ansökningen eller att göra ny ansökan rörande samma uppfinning eller yrka att ansökningen avslås (art. 61). Framställning måste göras inom tre månader från det avgörandet har vunnit I samband härlaga kraft. med bör påpekas att till konventionen hör ett särskilt protokoll om erkännande av vissa domar. Enligt protokollet är fördragsslutande stat förpliktad att erkänna avgörande i annan fördragsslutande stat om rätt till europeisk patentansökan. En redogörelse för protokollet ges i avsnitt 3.2.13. Visar någon att han har väckt talan om bättre rätt till europeisk patentansökan, skall det europeiska patentverket enligt regel 13 avbryta handläggningen av patentärendet till dess målet har avgjorts, såvida inte den som har väckt talan medger att handläggningen fortsätter. Sedan det visats att målet har avgjorts, bestämmer det europeiska patentverket dag då förfarandet där skall återupptas. Det europeiska patentverket kan dock redan när förfarandet avbryts bestämma att, om målet inte har avgjorts en viss dag, förfarandet ändå kommer att återupptas. I denna regel föreskrivs också att förfarandet inte i något fall skall avbrytas innan ansökningen har publicerats. I regel 14 föreskrivs, att patentansökan eller designering inte får återkallas medan ärendet vilar i avbidan på utgången av tvist om bättre rätt. Tredje man som har vunnit tvist om bättre rätt och väljer att ge in ny ansökan skall enligt regel 15 betala ny ansökningsavgift, ny nyhets-

7—

SOU 1976: 24 98 Kapitel 3

granskningsavgift och nya designeringsavgifter. Detta skall vanligen ske inom en månad från det att den nya ansökningen har ingivits. Inges såanses återkallad såvitt dan ny ansökan, skall den tidigare ansökningen det avgörande varigenom tredje man har gäller de stater som erkänner vunnit bättre rätt till ansökningen. Regel 16 innehåller bestämmelser för det fall att rätten till europeiskt patent endast delvis har övergått till annan. Har tredje man vunnit bättre rätt till endast vissa delar av uppfinningen, tillämpas artikel 61 och regel om bättre rätt inte erkänns i alla de- 15 på den delen. Om ett avgörande och ritningar utformas olika signerade stater får patentkrav, beskrivning för de stater som erkänner avgörandet och för dem som inte gör det. Slutligen skall i samband med artikel 61 anmärkas vad som sägs i reatt någon efter det att patent har meddelats men gel 13 för det fall medan invändning ännu kan göras eller medan invändningsförfarandet om bättre rätt till pågår visar att han har väckt talan mot patenthavaren I sådant fall skall invändningsförfarandet avbrytas och samma patentet. bestämmelser som då patentärende avbryts på grund av tvist tillämpas om bättre rätt till ansökan. Förfarandet skall dock inte i något fall avinvändningsavdelningen har avgjort om invändningen skall brytas förrän tas upp till prövning i sak. I artikel 62 föreskrivs, att uppfinnaren alltid gentemot sökanden eller har rätt att anges som uppfinnare inför det europeiska patenthavaren patentverket. Det kan här anmärkas att i konventionens tredje del (art. 81), som behandlar den europeiska patentansökningen, finns bestämmelskall anges i ansökningen och att sökande som ser om att uppfinnaren skall för inte är uppfinnaren eller inte är ensam uppfinnare redogöra hur han har förvärvat rätten till europeiskt patent. Reglerna 17-19 innehåller detaljerade bestämmelser om hur uppfinnaren skall och patentregistret. Enligt regel 17 anges i handlingarna skall uppfinnaren anges i den särskilda anhållan om europeiskt patent som skall ingå i ansökningshandlingarna. Är sökanden inte densamma som uppfinnaren eller inte ensam uppfinnare, skall uppgift om uppfinnaren dock lämnas i särskild handling underskriven av sökanden eller dennes ombud. Uppgiften kontrolleras inte av det europeiska patentverket, men om sökanden inte är uppfinnaren eller inte är ensam uppfinnare skall uppgiften delges uppfinnaren respektive meduppfinnaren. Något anspråk kan inte grundas på att det europeiska patentverket inte har fullgjort vad som nu sagts. Regel 18 innehåller bestämmelser om offentliggörande av uppgifterna om uppfinnaren. Den som har uppgivits som uppfinnare skall nämnas som sådan då den europeiska patentansökningen publiceras. Visar någon rättskraftigt avgörande, av vilket det framgår att han skall uppges som uppfinnare, skall i stället han anges som uppfinnare när ansök- Uppgift om uppfinnare offentliggörs dock inte om ningen publiceras. den uppgivne uppfinnaren skriftligen hos det europeiska patentverket har avstått från att nämnas som uppfinnare. I regel 19 finns föreskrifter om rättelse av uppgift om uppfinnare. Rättelse sker endast på särskild begäran åtföljd av samtycke från den som felaktigt har angivits och - om begäran inte görs av sökanden eller

SOU 1976: 24 Kapitel 3 99

patenthavaren av samtycke också från denne. Rättelse skall då också ske i det europeiska patentregistret och den europeiska patenttidningen ävensom inte utsända på ännu exemplar av ansökningen eller patentskriften.

Kapitel III. Verkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan (art. 63-70) I artikel 63 föreskrivs att giltighetstiden för europeiskt patent är tjugo år från ansökningens ingivningsdag. Fördragsslutande stat är dock vid krig eller därmed jämförbara kriser oförhindrad att förlänga giltighetstiden på samma villkor som gäller för nationella patent i den staten. Såsom närmare skall redogöras för i anslutning till artikel 167 finns vidare möjlighet för fördragsslutande stat vars nationella patent har kortare giltighetstid än tjugo år att under en övergångstid föreskriva samma giltighetstid för europeiska patent som för nationella patent. Från för publicering av kungörelse dagen om att europeiskt patent har meddelats skall europeiskt patent i fördragsslutande stat som det omfattar ge patenthavaren samma rättigheter som ett i den staten meddelat nationellt patent (art. avser 64). Om patentet förfarande, skall skyddet omfatta även alster som har framställts direkt genom förfarandet. Intrång i europeiskt patent skall bedömas enligt nationell lag. I artikel 65 ges de fördragsslutande staterna rätt att i vissa fall kräva översättning av vissa handlingar såsom villkor för att det europeiska patentet skall få rättsverkan. stat har sålunda rätt att Fördragsslutande föreskriva att om den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patent eller att upprätthålla patent i ändrad avfattning inte är avfattad på språk som är officiellt språk i den staten, sökanden eller patenthavaren inom viss tid skall tillhandahålla den nationella patentmyndigheten en översättning av texten. Stat som har meddelat sådan föreskrift om översättning kan också föreskriva att sökanden eller patenthavaren skall betala kostnaderna för publicering av översättningen. Slutligen får fördragsslutande stat föreskriva att om sökanden eller patenthavare inte iakttar vad som föreskrivs om skyldighet att ge in översättning och att betala kostnader för publicering av översättningen, patentet skall anses aldrig ha haft verkan i den staten. Artikel 66 innehåller bestämmelser om rättsverkan av europeisk patentansökan. Har sådan ansökan åsatts ingivningsdag, skall den i varje designerad stat ha samma verkan som en i föreskriven ordning gjord nationell patentansökan. Har skall detta prioritet begärts, beaktas på samma sätt som när prioritet begärs för nationell ansökan. I artikel 67 ges bestämmelser om s. k. provisoriskt skydd för europeisk patentansökan. Europeisk patentansökan skall sålunda från och med den dag då den publiceras av det europeiska patentverket i varje designerad stat ge samma skydd som ett europeiskt patent. Fördragsslutande stat får inskränka skyddet för europeisk patentansökan. Detta skydd får emellertid inte vara mindre än skyddet för en nationell patentansökan som utan att vara förprövad har publicerats enligt tvingande bestämmelser. Sökanden skall i vart fall ha rätt till skälig ersättning från den som utnyttjar uppfinningen på sätt som hade varit

3 SOU 1976: 24 100 Kapitel

patentintrång om uppfinningen hade varit skyddad av nationellt patent. Fördragsslutande stat får vidare enligt samma artikel föreskriva att, om handläggningsspråket för en ansökan inte är officiellt språk i den staten, för ansökningen inte skall uppkomma förrän sökanden har tillskydd handahållit översättning av patentkraven till den statens officiella språk. Om sådant krav på översättning uppställs skall också föreskrivas huruvida översättningen skall ges in till myndighet i den staten för att göras allmänt enligt särskilda författningsbestämmelser eller om tillgänglig översättningen skall tillställas den som i vederbörande stat utnyttjar uppfinningen. I artikel 67 föreskrivs också att om ansökan återkallas, skall anses återkallad eller slutligt avslås, provisoriskt skydd skall anses inte ha uppkommit. Detsamma gäller i fråga om skyddet i stat som har varit designerad men beträffande vilken designeringen har återkallats eller skall anses återkallad. I artikel 68 föreskrivs att i den mån ett europeiskt patent återkallas vid invändningsförfarande, sådan verkan som anges i artiklarna 64 och 67 skall anses aldrig ha inträtt. Artikel 69 innehåller bestämmelser om patentskyddets omfattning. omfattning bestäms av patentkravens innehåll. För förståelse Skyddets av patentkraven får emellertid ledning hämtas från beskrivning och rit- Till denna bestämmelse hör ett särskilt protokoll, protokollet om ningar. tolkning av artikel 69 i konventionen. Enligt detta protokoll får artikel 69 inte förstås så att patentets skyddsomfång skall bestämmas av en strikt av patentkraven och att beskrivning och ritbokstavstolkning får användas endast för att tolka oklarheter i kraven. Inte heller ningar får artikeln förstås så att patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfånget och att skyddet omfattar allt som en fackman som har studerat beskrivning och ritningar anser att patenthavaren har avsett att skydda. Artikeln skall i stället ges en tolkning som ligger mellan dessa två ytterligheter och som bereder patenthavaren ett skäligt skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet. I artikel 69 finns också särskilda bestämmelser om hur skyddsomfånget skall bestämmas för tiden innan patent har meddelats. Skyddet för denna tid bestäms av patentkraven sådana de publicerats enligt artikel 93, i den mån dessa krav har motsvarighet i det slutligen meddelade Det föreskrivs uttryckligen att patentkraven i det slutligen medpatentet. delade patentet inte kan retroaktivt utvidga skyddet utöver den ram som anges av kraven i den lydelse de publicerades. Artikel 70 innehåller föreskrifter om vilken avfattning av en euroeller ett europeiskt patent som skall äga vitsord. peisk patentansökan Som huvudregel gäller att avfattningen på handlägggningsspråket äger vitsord såväl inför det europeiska patentverket som i de fördragsslutande staterna. Om sökanden enligt den tidigare återgivna undantagsbestämmelsen i artikel 14 har givit in ansökan på annat språk än engelska, franska eller tyska (sökande som är hemmahörande i fördragsslutande stat med annat officiellt språk än engelska, franska eller tyska) skall dock, inför det europeiska patentverket, lydelsen på originalspråket vid bedömning huruvida eller patentet sevara avgörande ansökningen

SOU 1976: 24 Kapitel 3 l0l

dermera går utöver innehållet i den ursprungligen ingivna ansökningen. Vidare får fördragsslutande stat föreskriva att översättning som ges in av sökanden eller patenthavaren skall äga vitsord i den staten i den

mån

skyddsomfånget enligt översättningen är mer begränsat än skyddsomfånget enligt avfattningen på handläggningsspråket. Översättning får dock inte ges vitsord i mål om ogiltighet. Stat som har föreskrivit att översättning skall äga vitsord är emellertid skyldig att ge sökanden respektive patenthavaren rätt att rätta översättningen. Rättelse får ske obegränsat antal gånger. Den rättade översättningen har emellertid inte rättsverkan förrän patenthavaren eller sökanden i fråga om denna översättning har iakttagit vad som i denna stat föreskrivs som villkor för att den ursprungliga skall få översättningen rättsverkan. Fördragsslutande stat får också medge föranvändarrätt för den som när rättelsen får rättsverkan i god tro utnyttjade i uppfinning denna stat eller hade vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande, om utnyttjandet inte skulle innebära intrång i förhållande till ansökningen eller patentet enligt den förut gällande översättningen.

Kapitel IV. Europeisk patentansökan som förmögenhetsobjekt (art. 71— 74) Europeisk patentansökan kan överlåtas eller vara föremål för rättigheter för en eller flera av de stater som ansökningen omfattar (art. 71). Överlåtelse skall ske skriftligen och undertecknas av avtalsparterna (art. 72). På grundval av en europeisk patentansökan kan upplåtas licens. Licens kan meddelas för en fördragsslutande stat i dess helhet eller för visst område av sådan stat (art. 73). I fråga om europeisk patentansökan som förmögenhetsobjekt i fördragsslutande stat skall tillämpas den lag som i den staten gäller beträffande nationell patentansökan som förmögenhetsobjekt, om inte annat föreskrivs i konventionen (art. 74). Reglerna 20-22 innehåller närmare föreskrifter om vissa anteckningar i det europeiska patentregistret beträffande europeiska patentansökningar. I regel 20 behandlas anteckning om överlåtelse av europeisk patentansökan. Sådan överlåtelse antecknas på begäran av någon av avtalsparterna och mot av särskild Den erläggande avgift. som begär anteckning skall ge in överlåtelsehandlingen i original eller bestyrkt avskrift. Ett exemplar av skall arkiveras

överlåtelsehandlingarna hos det

europeiska patentverket. Överlåtelse gäller inte gentemot det europeiska patentverket förrän sådan överlåtelsehandling som krävs för anteckning har inkommit. I regel 21 föreskrivs, att bestämmelserna i regel 20 i tillämpliga delar skall gälla också vid anteckning om upplåtelse eller överlåtelse av sakrätt eller om överlåtelse eller upplåtelse av licens eller registrering av utmätning rörande europeisk patentansökan. Sådan anteckning kan avföras mot särskild avgift. Härvid fordras emellertid handlingar som visar att rätten har upphört eller förklaring från den berättigade att han samtycker till att anteckningen avförs. Enligt regel 22 kan licens på parternas begäran antecknas som ensamlicens. Licens som upplåts av den som redan har antecknats som licenshavare skall betecknas som underlicens.

3 SOU 1976: 24 102 Kapitel

3.2.3 Tredje delen. Europeisk patentansökan

Kapitel I. Ingivande av europeisk patentansökan och krav beträffande sådan ansökan (art. 75-86) I artikel 75 finns bestämmelser om ingivande av europeisk patentansökan. Ingivande kan ske antingen direkt till det europeiska patentverket eller, om det medges i vederbörande stats lag, till myndighet i fördragsslutande stat som skall vidarebefordra den till det europeiska patentverket. Ansökan som ges in till nationell myndighet har samma rättsverkan som om den samma dag hade ingivits till det europeiska patentverket. Artikeln innehåller också bestämmelser om rätt för fördragsslutande stat att förbjuda att vissa uppfinningar görs till föremål för europeisk patentansökan samt att kontrollera vilka ansökningar som görs från vederbörande stat. Fördragsslutande stat får sålunda uppställa förbud mot att uppfinningar av vissa slag yppas i utlandet utan att tillstånd har lämnats i förväg. Sådan stat får också föreskriva att europeisk patentansökan måste ges in till nationell myndighet eller att särskilt tillstånd fordras för att ansökan skall få ges in direkt till det europeiska patentverket. S. k. europeisk avdelad ansökan skall dock alltid ges in direkt till det europeiska patentverket (jfr. art. 76). Till artikel 75 hör bestämmelserna i regel 24. I denna regel förklaras inledningsvis att ansökan kan ges in direkt eller sändas med posten. Härefter följer föreskrifter för det fall att ansökan ges in genom nationell myndighet. Den mottagande nationella myndigheten skall ange inkomstdagen på ansökningshandlingarna samt lämna sökanden bevis om vad som har mottagits. Beviset skall innehålla uppgift om ansökningsnummer, vilka handlingar som har mottagits, antalet mottagna handlingar samt dag då handlingarna har mottagits. Den mottagande myndigheten skall omedelbart underrätta det europeiska patentverket om ansökningen. När det europeiska patentverket har mottagit en ansökan genom nationell myndighet, skall det underrätta sökanden härom. Bestämmelser om hur nationell patentmyndighet skall vidarebefordra europeisk patentansökan till det europeiska patentverket ges i artikel 77. Sådan ansökan skall vidarebefordras så snart det är möjligt med hänsyn till nationella bestämmelser om hemlighållande av uppfinningar i statens intresse. De fördragsslutande staterna åläggs att tillse, att ansökningar som uppenbart inte skall hemlighållas vidarebefordras inom sex veckor. Kräver ansökan närmare överväganden i fråga om hemlighållande skall den dock om den överhuvudtaget skall vidarebefordras - avsändas inom månaså att den når det europeiska patentverket fyra der efter ingivandet eller, om prioritet har begärts, inom fjorton månader från prioritetsdagen. Skall ansökningen hållas hemlig, skall den inte vidarebefordras till det europeiska patentverket. Om ansökan inte inkommer till det europeiska patentverket inom fjorton månader från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkats, från prioritetsdagen, skall den anses återkallad. I sådan-t fall skall ansökningsavgiften, nyhetsgranskningsavgiften och designeringsavgiften återbetalas. Sådan förfallen ansökan kan på vissa villkor, som anges i artiklarna 135--137, omvandlas till nationell ansökan.

SOU 1976: 24 3 103 Kapitel

Enligt artikel 82 får europeisk patentansökan avse endast en uppfinning eller en grupp uppfinningar som har sådant samband att de ger uttryck för en enda uppfinningsidé (det s. k. enhetskravet). Är detta krav inte uppfyllt, finns enligt artikel 76 möjlighet att dela ansökningen så att vad som på grund av enhetskravet inte får tas upp i den ursprungliga europeiska patentansökningen i stället tas upp i en europeisk avdelad ansökan. Sådan avdelad ansökan får inte omfatta något som inte framgår av innehållet i den ursprungliga ansökningen. Håller den avdelade ansökningen sig inom denna ram, skall den anses ingiven samtidigt med den ursprungliga ansökningen och åtnjuta samma prioritet som den. Avdelad ansökan skall alltid ges in direkt till det europeiska patentverket. Europeisk avdelad ansökan får göras när som helst efter det att den ursprungliga ansökningen har ingivits och fram till dess sökanden har erhållit första föreläggande från prövningsavdelningen 25). Där- (regel efter får ansökan om delning göras endast före utgången av den frist inom vilken sökanden skall besvara första Sedan denna föreläggande. frist har gått ut får europeisk avdelad ansökan göras endast med prövningsavdelningens medgivande. Har sökanden på anmodan av prövningsavdelning inskränkt den ursprungliga ansökningen därför att den enligt prövningsavdelningen inte uppfyllde enhetskravet, kan avdelad ansökan alltid inom två månader efter göras det att inskränkningen gjordes. Beskrivning och ritningar i de olika ansökningar som uppstår vid en delning skall i princip hänföra sig endast till det som söks skyddat i respektive ansökan. Om det emellertid är nödvändigt att i en ansökan beskriva något som söks skyddat i annan ansökan, skall det ske genom hänvisning dit. För varje avdelad ansökan skall erläggas särskild ansökningsavgift, nyhetsgranskningsavgift och designeringsavgift. I regel skall avgifterna betalas inom en månad från det ansökningen ingavs. Artikel 78 innehåller de grundläggande bestämmelserna om vad europeisk patentansökan skall innehålla. Ansökningen skall innehålla en särskild anhållan om att få europeiskt en beskrivning patent, av uppfinningen, ett eller flera patentkrav, ritningar, om det hänvisas till sådana i beskrivning eller patentkrav, samt ett s. k. sammandrag. Ansökningsavgift och nyhetsgranskningsavgift skall erläggas inom en månad från det att ansökningen ingavs. I artikel 79 föreskrivs, att sökanden i själva anhållan om europeiskt patent skall ange i vilka stater han begär skydd (designerade stater). För varje designerad stat skall betalas designeringsavgift. Den skall erläggas inom tolv månader från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, prioritetsdagen. I sistnämnda fall gäller dock alltid en frist om en månad från ingivningsdagen, om en sådan frist skulle löpa ut senare. Designering kan återkallas under hela förfarandet ända till dess patent har meddelats. Återkallas samtliga skall anses återdesigneringar ansökningen kallad. Designeringsavgift återbetalas inte. För att en ansökan skall åsättas måste ingivningsdag den uppfylla vissa i artikel 80 angivna krav. Av de ingivna måste handlingarna framgå att europeiskt patent sökes. Handlingarna måste vidare innehålla designering av åtminstone en fördragsslutande stat, uppgifter på grund

3 SOU 1976: 24 104 Kapitel

av vilka sökanden kan identifieras samt beskrivning och patentkrav avfattade på språk som enligt artikel 14 kan godtas. För att ingivningsdag skall kunna åsättas behöver beskrivning och patentkrav dock inte uppfylla de krav som eljest ställs i konventionen eller tillämpningsföreskrifterna. Hur det europeiska patentverket skall förfara om ansökan inte dessa krav behandlas i samband med redogörelsen för artikel uppfyller 90 och regel 39. artikel 81 skall uppfinnaren anges i ansökningen. Om sökanden Enligt inte är densamme som uppfinnaren eller om sökanden inte är ensam uppfinnare, skall sökanden redogöra för hur han har förvärvat rätten till europeiskt patent. Såsom förut nämnts skall sökandens uppgift härom tillställas den uppgivne uppfinnaren. Artikel 82 innehåller det s. k. enhetskravet och har berörts i samband med artikel 76. I artikel 83 föreskrivs att uppfinningen skall anges så tydligt och fullständigt i den europeiska patentansökningen att en fackman med ledning därav kan utöva den. Patentkraven skall enligt artikel 84 ange vad som sökes skyddat. De skall vara tydliga och kortfattade samt ha stöd i beskrivningen. Artikel 85 innehåller bestämmelser om sammandraget. Detta skall uteslutande tjäna som teknisk information. Det får inte tillmätas betydelse för annat ändamål, särskilt inte vid bestämmande av skyddsomfånget eller vid tillämpning av artikel 54.3, enligt vilken innehållet i tidigare ingiven ansökan i vissa fall skall anses utgöra del av teknikens ståndpunkt redan innan ansökningen publiceras. Som framgått av redogörelsen för artiklarna 78-85 innehåller dessa tämligen kortfattade bestämmelser om vad europeisk patentansökan skall innehålla. I reglerna 26-36 ges närmare föreskrifter beträffande de olika handlingar som skall ingå i ansökningen. Redogörelsen för dessa regler begränsas till vissa viktigare bestämmelser. I regel 26 behandlas själva anhållan om europeiskt patent. Denna anhållan skall göras på särskilt formulär som skall tillhandahållas kostnadsfritt bl. a. hos de nationella myndigheter som har åtagit sig att ta emot europeiska patentansökningar. Förutom uppgifter om sökanden och hans ombud skall denna handling innehålla bl. a. en tydlig och kortfattad teknisk benämning på uppfinningen, uppgift huruvida prioritet åberopas och uppgift om vilka stater som designeras. Om sökanden är uppfinnare skall detta också anges i denna handling. I annat fall skall uppgift om uppfinnaren och redogörelse för förvärvet av rätten till uppfinningen lämnas i särskild handling (jfr regel 17). Det bör märkas att begäran om prioritet måste framställas i själva anhållan. Begärs prioritet skall också anges från vilken ansökan sådan åberopas. Närmare föreskrifter om begäran om prioritet ges i artiklarna 87-89 och regel 38. Beskrivningen skall innehålla benämningen på uppfinningen och ange det tekniska område till vilket uppfinningen är att hänföra (regel 27). Vidare skall lämnas sådana uppgifter om teknikens ståndpunkt som enligt sökandens uppfattning kan bidra till att klargöra uppfinningen. I beskrivningen skall också ges en redogörelse för uppfinningen på sätt som

SOU 1976: 24 Kapitel 3 105

bidrar till att klargöra det tekniska problemet och lösningen på detta. En kort beskrivning skall ges av eventuella ritningar. Slutligen skall ges en utförlig beskrivning av minst en utföringsform av uppfinningen och anges hur uppfinningen kan tillgodogöras industriellt. Regel 28 innehåller vissa bestämmelser beträffande uppfinningar som inbegriper användning av mikroorganismer. Bestämmelserna innebär en precisering av det allmänna kravet i artikel 83 att uppfinningen skall anges så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan utöva uppfinningen. Sålunda föreskrivs att om uppfinningen avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande och uppfinningen omfattar användning av mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig, uppfinningen skall anses vara tillräckligt tydligt angiven endast om en kultur av denna organism deponeras i viss närmare angiven ordning. Kulturen skall sålunda deponeras hos någon av de särskilda institutioner vilka det europeiska patentverket har godkänt för ändamålet. Depositionen skall ske senast den dag ansökningen ges in. Uppgift om var kulturen har deponerats får emellertid lämnas inom två månader från nämnda dag. Har dessa uppgifter lämnats, anses sökanden oåterkalleligt ha medgivit att kulturen hålls tillgänglig för envar i enlighet med regel 28. Sålunda skall deponerad kultur från och med den dag då den europeiska patentansökningen publiceras hållas tillgänglig för envar som gör framställning därom. I framställningen måste den som önskar ta del av den deponerade kulturen emellertid avge vissa skriftliga utfästelser gentemot patentsökanden eller patenthavaren. Dessa utfästelser syftar till att förebygga missbruk av kulturen. Han måste sålunda förbinda sig bl. a. att inte låta annan få del av kulturen. I regel 29 behandlas patentkraven. I patentkraven skall anges vad som söks skyddat genom att uppgift lämnas om uppfinningens tekniska särdrag. Under förutsättning att enhetskravet i artikel 82 är uppfyllt, får en europeisk patentansökan innehålla två eller flera oberoende kravl inom samma kategori, om det som ansökningen avser inte lämpligen kan uttryckas i ett enda krav. Som kategorier anges alster, förfarande, anordning och användning. Till varje patentkrav som anger det väsentliga i uppfinningen får knytas ett eller flera krav avseende utföringsformer av uppfinningen. Krav som inbegriper alla särdrag som tas upp i annat krav betecknas beroende krav? Beroende krav får knytas icke blott till oberoende krav utan även till andra beroende krav. Ett beroende krav får knytas till ett eller flera föregående krav. Beroende krav bör inledas med en hänvisning till det krav vars alla särdrag det innehåller och sedan ange de ytterligare särdrag som önskas skyddade genom det beroende kravet. Antalet krav skall vara rimligt i förhållande till den uppfinning som ansökningen avser. Regel 30 innehåller bestämmelser om hur krav som är att hänföra till olika kategorier får kombineras utan att enhetskravet i artikel 82 skall anses åsidosatt. De kravkombinationer som direkt anges som tillåtliga 1 Oberoende krav motsvarar vad som i svensk terminologi betecknas huvudkrav och sidokrav. 2Beroende krav motsvarar vad som i svensk terminologi betecknas som underkrav.

106 3 SOU 1976: 24 Kapitel

bara och andra kombinationer kan därför tillåtas. I utgör exempel en och samma europeiska patentansökan får sålunda enligt regel 30 i vart fall tas upp: 1. utöver ett oberoende patentkrav avseende alster, ett oberoende krav avseende ett förfarande som är särskilt anpassat för tillverkning av alstret och ett oberoende krav avseende en användning av alstret, eller 2. utöver ett oberoende patentkrav avseende förfarande, ett oberoende krav avseende en anordning som är särskilt utformad eller ett medel som är särskilt utformat för genomförande av förfarandet, eller 3. utöver ett oberoende patentkrav avseende alster, ett oberoende krav avseende ett förfarande som är särskilt anpassat för tillverkning av alstret och ett oberoende krav avseende en anordning som är särskilt utformad eller ett medel som är särskilt utformat för genomförande av förfarandet. l regel 31 föreskrivs att, om en patentansökan innehåller mer än tio krav, för varje krav utöver de tio skall betalas särskild avgift. Betalas avgiften inte inom en månad från det att ansökningen ingavs anses kravet frånfallet. Tilläggsavgift återbetalas inte om ett eller flera krav sedermera frånfalles. Tilläggsavgift skall också erläggas innan europeiskt patent meddelas, om nya krav har tillkommit efter det att ansökningen ingavs och det sammanlagda antalet krav överstiger tio vid den tidpunkt då det europeiska patentverket underrättar sökanden om att det är berett att meddela patent. I regel 32 anges hur ritningar skall vara utförda. Det kan anmärkas, att flödesscheman och diagram enligt regeln skall anses som ritningar. I regel 33 behandlas sammandraget. Det skall innehålla en kortfattad sammanfattning av beskrivning, patentkrav och ritningar. Sammandraget skall vara avfattat så att det på ett lättfattligt sätt anger det tekniska problem som uppfinningen behandlar, grundprincipen för den lösning som uppfinningen innebär och den huvudsakliga användningen eller de huvudsakliga användningarna av uppfinningen. sammandraget skall i allmänhet omfatta högst 150 ord. Om ansökan innehåller ritningar, skall sökanden ange en ritningsfigur som han anser lämplig att publiceras tillsammans med sammandraget. Det europeiska patentverket är dock inte bundet av förslaget. sammandraget skall avfattas så att det lämpar sig för användning vid nyhetsgranskning. Enligt regel 34 får i en europeisk patentansökan inte förekomma uttalanden eller ritningar som strider mot allmän ordning eller goda seder. Inte heller får det förekomma nedsättande omdömen om andras alster, förfaranden, patent eller patentansökningar eller ovidkommande eller onödiga uppgifter. Som nedsättande omdömen skall inte anses ren jimförelse med teknikens ståndpunkt. Regel 35 innehåller allmänna föreskrifter om ansökningshandlingarna. Översättning som ges in av den som utnyttjar möjligheten enligt artikel 14 att göra ansökan på annat språk än engelska, franska eller

tyska skall anses ingå i de handlingar som utgör den europeiska patent-

ansökningen. Ansökningshandlingarna skall ges in i tre exemplar. Själva anhållan och sådana handlingar som har avfattats på annat språk än något av de officiella språken skall dock ges in i endast ett exemplar. Vi-

SOU 1976: 24 3 Kapitel 107

dare ges detaljerade föreskrifter om pappersformat, marginaler, paginering, angivelser av vissa fysikaliska storheter m. m. Regel 36 innehåller vissa bestämmelser om handlingar som ges in efter det att ansökan har gjorts. Av innehållet i dessa bestämmelser bör nämnas att sådana handlingar får sändas till det europeiska patentverket med telegram eller telex. För att anses som inkommet måste dock telegram eller telex inom två veckor följas av handling som uppfyller föreskrivna formkrav. Handling som skall tillställas andra parter skall ges in i tillräckligt antal exemplar. Underlåts detta, framställs erforderliga kopior på ingivarens bekostnad. Artikel 86 innehåller bestämmelser om årsavgifter till det europeiska patentverket under ansökningstiden. För europeisk skall patentansökan från och med tredje året från ingivningsdagen betalas årsavgift till det europeiska patentverket. Den som har försummat att erlägga årsavgiften i rätt tid kan betala avgiften inom sex månader från förfallodagen, om han samtidigt erlägger tilläggsavgift. Erläggs inte årsavgift och i förekommande fall tilläggsavgift inom föreskriven tid, den europeiska

skall

patentansökningen anses återkallad. Skyldigheten att betala årsavgifter till det europeiska patentverket upphör med betalningen för det patentår under vilket beslutet att meddela till det eupatent publiceras. Årsavgift ropeiska patentverket skall enligt regel 37 betalas i förskott för varje patentår och förfaller till betalning sista dagen i den månad som motsvarar ingivningsmånaden. Avgift får erläggas högst ett år innan den förfaller till betalning. I samband med artikel 86 som gäller årsavgifter till det europeiska patentverket bör också nämnas artikel 141. I den artikeln regleras de fördragsslutande staternas rätt att uppbära årsavgifter för europeiska patent som har meddelats för vederbörande stat. Enligt artikel 141 får fördragsslutande stat inte ta ut årsavgifter för patentår som ligger i tiden före det att skyldigheten att betala årsavgift till det europeiska patentverket har upphört. Om nationell skulle förfalla årsavgift till betalning inom två månader från det att det europeiska sitt patentverket kungjort beslut att meddela patentet, skall patenthavaren alltid två månaåtnjuta ders frist med betalningen utan att bli påförd tilläggsavgift.

Kapitel II. Prioritet (art. 87--89) De grundläggande bestämmelserna finns i artikel 87. Där föreskrivs att envar som har ansökt om patent, registrering av nyttighetsmodell, certifikat för nyttighetsmodell eller uppfinnarcertifikat i stat som är ansluten till Pariskonventionen för industriellt eller med verkan i sårättsskydd dan stat skall under en tid av tolv månader från denna ansökan åtnjuta prioritet vid ansökan om europeiskt patent. Som prioritetsgrundande skall enligt artikel 87 anses varje ansökan som enligt nationell lag eller enligt bilaterala eller multilaterala överenskommelser, däri inbegripet den europeiska patentkonventionen, jämställs med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan. Ansökan skall anses vederbörligen gjord om den uppfyller kraven för att kunna åsättas ansökningsdag. Vad som därefter sker med ansökningen är utan betydels-e i sammanhanget. Om en ansökan har återkallats, för-

SOU 1976: 24 108 Kapitel 3

fallit eller avslagits innan den har blivit allmänt tillgänglig och det därefter har gjorts en ny ansökan för samma stat, får prioritet räknas från den nya ansökningen, om någon rätt inte kvarstår på grund av den tidioch denna ansökan inte tidigare har åberopats för gare ansökningen prioritet. Medges prioritet från den senare ansökningen, får den tidigare ansökningen inte därefter åberopas som grund för prioritet. De nu behandlade reglerna om prioritet kan enligt artikelns sista stycke tillämpas gentemot stat som inte är ansluten till Pariskonventionen. Detta får ske endast i den omfattning denna stat i fråga om ansökningar om europeiskt patent och ansökningar om patent i envar av de fördragsslutande staterna i överenskommelse har förbundit sig att medge prioritet som motsvarar prioritet enligt Pariskonventionen. I artikel 88 behandlas yrkande om prioritet. Härtill ansluter sig tilllämpningsföreskrifter i regel 38. I artikeln sägs sålunda att den som vill åberopa prioritet från tidigare ansökan skall avge särskild förklaring därom och ge in avskrift av den tidigare ansökningen. Skulle den tidigare ansökningen vara avfattad på annat språk än engelska, franska eller tyska, skall tillika ges in översättning till något av dessa språk. För en och samma ansökan kan åberopas prioritet från flera tidigare ansökningar (multipel prioritet) och detta även om de har gjorts i olika stater. Även för ett särskilt patentkrav kan åberopas multipel prioritet. Åberopas prioritet från flera tidigare ansökningar, börjar sådana frister som skall räknas från prioritetsdagen att löpa från den tidigaste av prioritetsdagarna. Om prioritet åberopas i fråga om europeisk patentansökan, gäller prioritetsrätten bara de element i denna ansökan som återfinns i den eller de tidigare ansökningar från vilka prioritet åberopas. Skulle vissa element i en uppfinning för vilken prioritet har åberopats inte ha tagits upp i patentkraven i den tidigare ansökningen, är det dock tillräckligt om dessa element ändå tydligt framgår av den tidigare ansökningen iövrigt. I regel 38 föreskrivs att prioritet måste begäras när ansökningen görs. Försummas det är möjligheten att begära prioritet försutten. Samtidigt med att ansökningen görs skall även anges när och var den tidigare ansökningen gjordes. Uppgift om den tidigare ansökningens nummer skall också lämnas, men för detta har sökanden en frist på sexton månader från prioritetsdagen. Samma frist har sökanden för att ge in avskrift av den tidigare ansökningen. Vid avskriften skall fogas intyg av vederbörande patentmyndighet av vilket framgår vilken dag den tidigare ansökningen gjordes. Om översättning krävs, skall den ges in inom tjugo månader från prioritetsdagen. I artikel 89 föreskrivs att prioritetsrätt medför att prioritetsdagen anses som ingivningsdag för den europeiska patentansökningen vid tilllämpning av artikel 54.2 och 3 (frågan om nyhetshinder föreligger) samt artikel 60.2 (företräde om flera sökanden söker skydd för samma uppfinning).

3.2.4 Fjärde delen. Handläggning till dess patent meddelats Delen omfattar artiklarna 90-98. Tillämpningsföreskrifter till denna del finns i reglerna 39-54.

SOU 1976: 24 Kapitel 3 109

Prövningen vid mottagningsavdelningen behandlas i artiklarna 90 och 91. Prövningen är formellt uppdelad på två led. Mottagningsavdelningen skall först pröva om ansökningen uppfyller kraven för att kunna åsättas ingivningsdag, om ansökningsavgift och nyhetsgranskningsavgift har erlagts i rätt tid samt om föreskriven översättning har ingivits i rätt tid för det fall originalhandlingen med stöd av artikel 14 har ingivits på annat språk än något av det europeiska patentverkets officiella språk (art. 90). Om ingivningsdag inte kan åsättas, sk-all sökanden beredas tillfälle att inom en månad avhjälpa bristerna (regel 39). Gör han inte det, behandlas ansökningen inte som europeisk patentansökan. Om bristerna avhjälps, skall mottagningsavdelningen underrätta sökanden om den ingivningsdag som ansökningen har åsatts. Skulle sökanden ha försummat att i rätt tid betala ansökningsavgift eller avgift för nyhetsgranskning eller att i rätt tid ge in sådan översättning som nyss nämnts, skall ansökningen anses återkallad. Om europeisk patentansökan godtas vid en inledande prövning enligt artikel 90 skall mottagningsavdelningen underkasta ansökningen viss ytterligare prövning (art. 91). Den skall sålunda kontrollera att den som enligt artikel 133 skall ha ombud (sökande i icke fördragsslutande stat) har auktoriserat ombud, att ansökan uppfyller vissa krav i formellt hänseende som anges i tillämpningsföreskrifterna, att sammandrag har ingivits, att själva anhållan om europeiskt patent innehåller vad den enligt tillämpningsföreskrifterna måste innehålla, däri inbegripet att begäran om prioritet i förekommande fall har gjorts på rätt sätt, att designeringsavgifter har erlagts, att uppfinnaren har angivits enligt vad som föreskrivs i artikel 81 samt att föreskrivna ritningar har ingivits. Skulle det föreligga sådana brister som får avhjälpas, skall sökanden anmodas att avhjälpa dem. Efterkommer inte sökanden sådan anmodan i något av de fyra förstnämnda avseendena (ombud, minimikrav ifråga om utformning, sammandrag och innehållet i själva anhållan) på sätt som anges i tillämpningsföreskrifterna, skall ansökningen avslås. Föreligger brist i vad gäller begäran om prioritet blir dock följden att prioritetsrätten förloras. Det bör här anmärkas, att möjligheterna att avhjälpa brister i begäran om prioritet, såsom kommer att framgå av redogörelsen för regel 43, är starkt begränsade. Försummar sökanden att i rätt tid erlägga designeringsavgift för någon stat, skall designeringen av den staten anses återkallad. Försurnmelse i detta avseende kan alltså inte avhjälpas! Om sökanden försummar att inom sexton månader från ingivningsdagen eller i förekommande fall prioritetsdagen ange uppfinnaren på sätt som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, skall ansökningen anses återkallad. Tillämpningsföreskrifterna till artikel 91 utgörs av reglerna 40-43. I regel 40 anges de krav i formellt hänseende som en ansökan måste uppfylla. Kraven överensstämmer i huvudsak med de krav i fråga om uppställning av handlingar och utförande av ritningar som anges i reglerna 32, 35 och 36. 1 Som nämnts i redogörelsen för artikel 79 medför återkallelse av samtliga designeringai att ansökningen skall anses återkallad.

l 10 3 SOU 1976: 24 Kapitel

Föreligger brist i annat avseende än i fråga om designeringsavgifter eller angivande av uppfinnaren, skall mottagningsavdelningen meddela sökanden detta och anmoda honom att avhjälpa bristen inom viss tid som mottagningsavdelningen bestämmer (regel 41). Beskrivning, patentkrav och ritningar får ändras bara i den mån det behövs för att avhjälpa påtalade brister. Från denna huvudregel om rätt att avhjälpa brister görs dock ett viktigt undantag. Någon möjlighet att avhjälpa försummelse att vid begäran om prioritet ange när och var den tidigare ansökningen har gjorts medges inte. Om sökanden försummar att lämna dessa uppgifter när ansökningen görs, har han sålunda förlorat möjligheten att åberopa prioritet. Anmodan att göra rättelse skall inte heller utgå om det visar sig att den europeiska patentansökningen har gjorts mer än ett år efter den tidigare ansökan som i förekommande fall har åberopats som prioritetsgrund. I sådant fall skall mottagningsavdelningen endast underrätta sökanden om att prioritetsrätt inte kan medges såvida inte sökanden inom en månad visar att den tidigare ansökningsdagen rätteligen ligger inom ett år från det att den europeiska patentansökningen ingavs. Skulle sökanden ha försummat att på föreskrivet sätt ange uppfinnaren (art. 81, regel 17), skall mottagningsavdelningen enligt regel 42 meddela sökanden att ansökningen anses återkallad om bristen inte avhjälps inom sexton månader från ingivningsdagen eller i förekommande fall prioritetsdagen (jfr art. 91.5). Om det gäller en avdelad ansökan eller en ny ansökan av den som har vunnit bättre rätt till ansökan (jfr art. 61), är dock fristen för rättelse endast två månader från det att anmodan har lämnats. Regel 43 innehåller särskilda föreskrifter för det fall att ritningar som hör till en ansökan har inkommit senare än ansökningen i övrigt eller inte alls inkommit. I det första fallet skall mottagningsavdelningen meddela sökanden att ritningarna och hänvisningarna till dem anses utgå, om inte sökanden inom en månad anhåller om att den dag då ritningarna kom in fastställs som ingivningsdag för ansökningen. I det andra fallet skall mottagningsavdelningen anmoda sökanden att inom en månad ge in ritningar och samtidigt meddela honom att, om ritningar ges in inom nämnda tid, ansökningen kommer att som ny ingivningsdag åsättas den dag då ritningarna gavs in. Ges ritningar inte in inom nämnda frist, skall alla hänvisningar till ritningarna anses utgå. I artikel 92 föreskrivs att, om europeisk patentansökan har åsatts ingivningsdag och ansökningen inte skall anses återkallad, nyhetsgranskningsavdelningen skall upprätta nyhetsgranskningsrapport. Detta skall ske på grundval av patentkraven och med vederbörlig hänsyn till beskrivning och ritningar. Rapporten skall avfattas på sätt som anges i tilllämpningsföreskrifterna. Nyhetsgranskningsrapporten jämte avskrift av alla däri nämnda handlingar skall tillställas sökanden så snart rapporten har färdigställts. De närmare föreskrifterna om nyhetsgranskningsrapporten finns i reglerna 44—46. I regel 44 anges vad rapporten skall innehålla. Inledningsvis sägs att rapporten skall ange alla sådana för det europeiska patentverket tillgängliga handlingar som kan ha betydelse vid prövning huruvida uppfinningen är ny och har uppfinningshöjd. Vid varje omnäm-

SOU 1976: 24 Kapitel 3 lll

nande skall anges till vilket krav det hänför sig. l rapporten skall skiljas mellan sådana handlingar som har publicerats före den prioritetsdag som åberopats, sådana handlingar som har publicerats mellan prioritetsdagen och ingivningsd-agen och sådana som handlingar publicerats på ingivningsdagen eller därefter. Förekommer som handlingar hänvisar till att något före ingivningsdagen har blivit offentligt på annat sätt än genom publicering i skrift, exempelvis genom muntlig framställning eller genom utövande, skall såvitt möjligt anges när själva offentliggörandet ägde rum och när dokumentationen därom tillkommit. Nyhetsgranskningsrapport skall upprättas på det språk som är handläggningsspråk i ärendet. I rapporten skall anges vilken klass uppfinningen tillhör enligt det internationella bestämklassificeringssystemet (jfr melserna om klassificeringssystem i regel 8). I regel 45 behandlas det fall att ansökan helt eller till viss del är otjänlig som grund för en meningsfull nyhetsgranskning. Nyhetsgranskningsavdelningen får då allt efter omständigheterna förklara att det är omöjligt att upprätta rapport eller upprätta rapport avseende bara viss del av ansökningen. Regel 46 innehåller bestämmelser för det fall att enhetskravet inte är uppfyllt (art. 82). Finner nyhetsgranskningsavdelning detta vara fallet, skall den upprätta rapport beträffande det först angivna patentkravet eller den först angivna gruppen av krav som kan anses avse en enhetlig uppfinningsidé. Avdelningen skall vidare meddela sökanden att rapport beträffande övriga uppfinningar i ansökningen inte upprättas med mindre särskilda för varnyhetsgranskningsavgifter erläggs je sådan ytterligare skall uppfinning. Nyhetsgranskningsavdelningen också ange en frist på mellan två och sex veckor inom vilken dessa avgifter skall betalas. Rapporter därefter beträffande upprättas de ytterligare uppfinningar för vilka avgift har erlagts. Prövningsavdelning kan i samband med besluta att såd-an extra patenterbarhetsprövning avgift skall återbetalas, om sökanden för talan därom och prövningsavdelfinner ningen att det saknades grund för nyhetsgranskningsavdelningens ställningstagande.

I regel 47 åläggs nyhetsgranskningsavdelningen att i samband med

upprättandet av nyhetsgranskningsrapporten också fastställa den slutliga lydelsen av sammandraget. sammandraget i dess slutliga lydelse skall tillställas sökanden tillsammans med nyhetsgranskningsrapporten. Efter de nu redovisade bestämmelserna om den inledande granskningen och om upprättandet av nyhetsgranskningsrapporten följer bestämmelser om publicering av europeisk patentansökan. Den grundläggande bestämmelsen härom finns i artikel 93. Där föreskrivs att den europeiska patentansökningen skall publiceras snarast möjligt efter det att aderton månader har förflutit från ingivningsdagen eller i förekommande fall från prioritetsdagen. På sökandes begäran kan publicering ske tidigare. Skulle beslut att meddela patent ha blivit än gällande tidigare aderton månader från ingivningseller prioritetsdagen, skall ansökningen publiceras samtidigt med den europeiska patentskriften. Publiceringen skall omfatta beskrivning, patentkrav och ritningar i det skick de förelåg vid ingivandet samt som bilaga nyhetsgranskningsrapporten och sam-

1 12 3 SOU 1976: 24 Kapitel

mandraget, om dessa handlingar föreligger då de tekniska förberedelserna för publicering avslutas. I annat fall skall de senare handlingarna publiceras särskilt senare. Tillämpningsföreskrifter till artikel 93 finns i reglerna 48-50. Det europeiska patentverkets president avgör när de tekniska förberedelserna för publicering skall anses avslutade (regel 48). En europeisk patentansökan skall inte publiceras, om den slutligt har avslagits, har återkallats eller skall anses återkallad innan de tekniska förberedelserna för publicering har avslutats. Presidenten bestämmer i vilken form en europeisk patentansökan skall publiceras och vilka uppgifter som skall medtas vid publiceringen (regel 49). Detsamma gäller om särskild publicering av nyhetsgranskningsrapport och sammandrag skall äga rum. Presidenten kan meddela särskilda föreskrifter om publiceringen av sammandraget. Vid publiceringen skall anges vilka stater som har designer-ats i ansökningen. Om patentkraven har ändrats före publiceringen, skall ändringarna publiceras jämte den ursprungliga avfattningen. Enligt regel 50 skall det europeiska patentverket meddela sökanden vilken dag publiceringen av nyhetsgranskningsrapporten har kungjorts i den europeiska patenttidningen och i samband härmed underrätta honom om att fristen på sex månader för att ansöka om patenterbarhetsprövning börjar löpa från den dagen. Skulle sådan underrättelse utebli, kan emellertid sökanden inte grunda några anspråk därpå. Om det i underrättelsen anges senare dag för publiceringen än den riktiga, räknas fristen dock från den angivna dagen, såvida det inte är uppenbart att angivelsen är oriktig. I de återstående artiklarna i konventionens fjärde del, 94-98, behandlas patenterbarhetsprövning på prövningsavdelning. Tillämpningsföreskrifter till detta avsnitt finns i reglerna 51--54. Enligt artikel 94 skall det europeiska patentverket på särskild begäran pröva om en europeisk patentansökan och den uppfinning som ansökningen avser uppfyller de krav som uppställs i konventionen. Sådan särskild begäran om patenterbarhetsprövning får framställas av sökanden fram till dess sex månader har förflutit från det att publiceringen av nyhetsgranskningsrapporten kungjordes i den europeiska patenttidningen. Särskild prövningsavgift skall erläggas samtidigt med denna begäran. Begäran anses inte inkommen förrän avgiften har betalats. Begäran kan inte återtas. Av artikel 96 framgår att detta förbud dock avser endast begäran som görs efter det att nyhetsgraskningsrapporten har publicerats. Försummar sökanden att begära prövning inom föreskriven tid, skall den europeiska patentansökningen anses återk-allad. Om det europeiska patentverket inte kan pröva patentansökningar inom rimlig tid, kan förvaltningsrådet tillfälligt förlänga den frist inom vilken begäran om patenterbarhetsprövning eljest skall framställas (art. 95). Artikel 96 rör handläggningen på prövningsavdelning. Först berörs det fall att sökanden har begärt patenterbarhetsprövning redan innan han fått nyhetsgranskningsrapporten. Det europeiska patentverket skall då *anmoda honom att inom viss tid ange om han vill vidbliva sin begäran. Härefter behandlas det fall att prövningsavdelningen finner anled-

SOU 1976: 24 Kapitel 3 113

till mot ansökan eller ning erinringar den uppfinning ansökan avser. Prövningsavdelningen skall då anmoda sökanden att inom viss frist avhjälpa bristerna. Sådan anmodan kan göras flera gånger. Fristen bestäms i varje särskilt fall av prövningsavdelningen. Skulle sökanden underlåta att besvara förfrågan om han vill vidbliva sin begäran om prövning eller skulle han underlåta att besvara en anmodan om rättelse, skall ansökningen anses återkallad. I artikel 97 regleras det slutliga avgörandet på prövningsavdelning. Skulle prövningsavdelningen finna att ansökan eller den uppfinning som ansökan avser inte uppfyller kraven för att europeiskt skall patent kunna meddelas, skall den avslå ansökningen, såvida inte annan rättsföljd skall inträda. Patent skall meddelas, om avdelningen finner att ansökningen och uppfinningen uppfyller de krav som uppställs i konventionen och det därjämte är klart dels att sökanden godkänner den avfattning i vilken avdelningen avser att meddela patentet, dels att avgift för meddelandet av patent och avgift för tryckning av patentskriften har erlagts, dels ock att förfallna årsavgifter har betalats. Betalas -avgiften för meddelandet eller tryckningsavgiften inte i rätt tid, anses ansökan återkallad. Beslut att meddela patent gäller från den dag då kungörelse om beslutet har tagits in i den europeiska patenttidningen. Sådan kungörelse får ske tidigast tre månader efter det att den frist som medges för att betala avgift för meddelande av patent och avgift för tryckning har börjat löpa. Enligt artikel 97 får vidare i tillämpningsföreskrifterna ges bestämmelse om skyldighet för sökanden att tillhandahålla översättning av patentkraven till de två av det europeiska patentverkets officiella språk som inte har varit Försummar sökanden handläggningsspråk. att fullgöra sådan skyldighet, skall ansökningen anses återkallad. Har sådan skyldighet föreskrivits, skall kungörelse om beslut att meddela patent tas in i patenttidningen tidigast fem månader från det den förenämnda fristen har börjat löpa. Bestämmelse om skyldighet att tillhandahålla översättning av patentkraven finns i regel 51. Kungörelse om att patent har meddelats kommer därför förrän fem månader ej att publiceras efter det att prövningsavdelningen har förklarat sig beredd att meddela patent. I artikel 98 föreskrivs att en europeisk patentskrift, som innehåller beskrivning, patentkrav och eventuella ritningar, skall publiceras samtidigt som kungörelsen om patentmeddelande publiceras. Regel 51 innehåller i huvudsak I samband följande. med förfrågan huruvida sökanden önskar vidbli begäran om patenterbarhetsprövning som har gjorts innan han har erhållit nyhetsgranskningsrapporten skall sökanden beredas tillfälle att yttra sig över nyhetsgranskningsrapporten och ändra beskrivning, patentkrav och ritningar. Om prövningsavdelningen förelägger sökanden att avhjälpa vara motivebrist, skall föreläggandet rat. Samtliga brister som har ansetts föreligga skall anges på en gång. Sökanden får åläggas att inkomma med ny avfattning :av beskrivning, patentkrav och ritningar. Innan prövningsavdelning fattar beslut om att meddela patent, skall den delge sökanden den text som avdelningen avser att lägga till grund för sitt beslut. Samtidigt sk=all sökanden anmodas, att inom tre månader betala avgift för meddelandet av patentet samt av-

8-

3 SOU 1976: 24 1 14 Kapitel

av patentskriften ävensom att ge in översättning av gift för tryckning patentkraven till de två av verkets officiella språk som inte har varit handläggningsspråk i ärendet. I denna anmodan sk-all också lämnas uppstater som kräver översättning enligt artikel 65. gift om vilka designerade Skulle sökanden meddela att han inte godkänner den text som har delhonom, skall prövningen fortsätta. I beslutet att meddela patent givits skall anges den text som ligger till grund för beslutet. Har i det europeiska patentregistret antecknats olika sökande för olika stater, skall enligt regel 52 patentet meddelas att fördragsslutande i respektive stat för de sökande som har antecknats för denna gälla stat. Bestämmelser om den europeiska patentskriften finns i reglerna 53 och 54. Enligt regel 53 skall regel 49, som avser form och innehåll för publicering av europeisk patentansökan, äga motsvarande tillämpning. Dessutom skall i patentskriften anges inom vilken tid invändning mot patentet får göras.

3.2.5 Femte delen. lnvändningsförfarandet Denna del omfattar artiklarna 99——-105. Tillämpningsföreskrifter finns i reglerna 55--63. Sedan europeiskt patent har meddelats vidtar invändningsförfarandet. artikel 99 äger envar inom en tid av nio månader från det att Enligt har utfärdats mot kungörelse om patentmeddelandet göra invändning skall göras skriftligen och skall motiveras. Särskild patentet. lnvändning skall anses inkominvändningsavgift skall erläggas för att invändningen men. Parter i förfarandet är patenthavaren och invändaren. Om invändning görs, gäller den patentet i alla de fördragsslutande stat-er för vilka har meddelats. lnvändning kan göras även om patentet har patentet upphört att gälla. lnvändning får grundas endast på vissa i artikel 100 angivna omstännämligen att uppfinningen inte är patenterbar enligt artiklarna digheter, 52-57, att uppfinningen inte har beskrivits så tydligt att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen eller att patentet omfattar något som inte framgår av patentansökningen i dess lydelse vid

ingivandet. Bestämmelser om hur invändning skall avfattas finns i regel 55. I om de förut nämnda bestämmelserna i detta sammanhang bör erinras dessa får invändning alltid avfattas på vilket som helst av regel 1. Enligt det europeiska patentverkets tre officiella språk. Den som enligt artikel 14 får ge in patentansökan på annat språk än något av dessa tre officiella språk får också ge in invändning avfattad på detta andra språk om översättning följer inom viss tid, som anges i regel 6. Artikel 101 innehåller bestämmelser om handläggningen av invänd- Om en invändning uppfyller de formella kraven för att ningsärende. kunna tas upp till prövning, skall invändningsavdelningen undersöka om hinder mot patentets upprätthållande möter på någon av de grunder så finner ersom anges i artikel 100. l den mån invändningsavdelningen forderligt, får den förelägga parterna i ärendet att yttra sig över varand-

SOU 1976: 24 3 Kapitel ll5

ras inlagor och över handlingar som upprättas av invändningsavdelningen. I regel 56 finns föreskrifter om formell prövning av invändning. Om invändning inte har inkommit i rätt tid, skall den avvisas. Detsamma är fallet om vissa mera allvarliga brister föreligger när tiden för invändning har gått ut. Till sådana brister räknas åsidosättande av något av följande krav, nämligen att invändning skall vara skriftlig (art. 99), avfattad på något av det europeiska patentverkets officiella språk eller inom viss tid översatt till sådant språk (regel l), innehålla uppgift om grunderna för invändningen (art. 99 och regel 55) samt innehålla uppgift om bevisningen (regel 55). Skulle brist föreligga i annat hänseende, skall invändningsavdelningen däremot anmoda invändaren att avhjälpa bristerna inom tid som avdelningen bestämmer. Efterkommes inte föreläggandet skall invändningen avvisas. Om en invändning avvisas utan att ha upptagits till prövning i sak, skall patenthavaren underrättas. I regel 57 lämnas närmare föreskrifter om hur invändningsavdelning skall förfara om en invändning tas upp till prövning i sak. Patenthavaren skall då tillställas invändningen med föreläggande att inom frist som avdelningen bestämmer yttra sig däröver och, om han så vill, ändra beskrivning, patentkrav eller ritningar. Skulle invändning ha gjorts av flera, skall varje invändning tillställas de övriga invändarna samtidigt som invändningen delges patenthavaren. Yttrandet från patenthavaren skall delges övriga parter, som därvid kan anmodas att yttra sig ånyo. Enligt regel 58 skall samtliga skrivelser från invändningsavdelningen och samtliga inkomna yttranden kommuniceras med alla parter. När patenthavaren anmodas att yttra sig, skall han erinras om sin rätt att ändra beskrivning, patentkrav och ritningar. Invändningsavdelningens skrivelser till patenthavaren skall motiveras i den mån det är nödvändigt och alla de hinder som finns för att upprätthålla patentet skall anges för honom på en gång. Ytterligare föreskrifter om handläggningen av invändning finns i reglerna 59 och 60. I regel 59 föreskrivs att, om part åberopar handlingar som inte är tillgängliga för det europeiska patentverket, invändningsavdelning kan förelägga honom att förete dessa handlingar inom viss frist vid äventyr att det eljest bortses från dem. Enligt regel 60 kan invändningsförfarandet fortsätta även om det europeiska patentet har upphört att gälla i alla designerade stater, om invändaren begär det inom två månader från det att han underrättats om att patentet har upphört att gälla. Förfarandet får vidare fortsättas ex officio om invändaren avlider eller förlorar sin rättshandlingsförmåga eller om invändaren återkallar invändningen. Artikel 102 innehåller de grundläggande bestämmelserna om avgörande av invändningsärende. Finner invändningsavdelning att hinder mot patentet föreligger på någon av de grunder som anges i artikel 100, skall den upphäva patentet. Finner invändningsavdelningen att hinder inte föreligger mot att patentet upprätthålls oförändrat, skall den ogilla invändningen. Skulle finna invändningsavdelningen att de ändringar som patenthavaren har medgivit under invändningsförfarandet är tillfyllest, skall den besluta att patentet skall upprätthållas i ändrad avfattning. För

SOU 1976: 24 116 Kapitel 3

att sådant beslut skall kunna meddelas fordras att patenthavaren har den ändrade Det är däremot inte nödvändigt att övgodtagit lydelsen. riga parter har godtagit ändringarna. Vidare fordras att patenthavaren inom föreskriven tid har erlagt avgift för tryckning av ny patentskrift. Om patenthavaren försummar att erlägga tryckningsavgiften i tid, skall patentet upphävas. I artikel 102 öppnas också möjlighet att i tillämpningsföreskrifterna införa bestämmelse om skyldighet för patenthavaren att ge in översättning av den ändrade avfattningen av patentkraven till de båda officiella Underlåtenhet att iaktta såspråk som inte har varit handläggningsspråk. att patentet upphävs. Föreskrift om skyldighet att dan skyldighet medför lämna översättning har tagits in i regel 58. Denna regel innehåller förutom de bestämmelser som förut har genomgåtts i anslutning till artikel 101 - föreskrifter om det särskilda förfarande som skall iakttas om invändningsavdelning ämnar förklara att ett patent skall upprätthållas i ändrad avfattning. Innan avdelningen fattar beslut därom skall den

underrätta om den lydelse i vilken den har funnit att patentet

parterna och förelägga dem att inom en månad lämna besked kan upprätthållas huruvida de godkänner den nya avfattningen. Om parterna inte godkänner den tilltänkta ändringen får förfarandet fortsätta. I annat fall skall patenthavaren anmodas att inom tre månader erlägga avgift för tryckning av ny patentskrift och ge in översättning av de ändrade patentkraven till de båda officiella språk som inte är handläggningsspråk i ärendet. skall invändningsavdelningen upplysa patenthavaren om vilka Samtidigt av de designerade staterna som kräver översättning av ändringen för att skall bli gällande där (art. 65). I beslutet att patentet i fortsättningen upprätthålla europeiskt patent i ändrad avfattning skall anges den text som ligger till grund för beslutet. Har det europeiska patentverket beslutat att patent skall upprätthållas i ändrad avfattning, skall verket enligt artikel 103, samtidigt som det utfärdar kungörelse om beslutet, publicera ny patentskrift. I regel 62 sägs, att de bestämmelser som finns i regel 49 om publicering av europeisk patentansökan skall äga motsvarande tillämpning vid utgivande av ny patentskrift. Enligt regel 61 äger bestämmelserna i regel 20 tillämpning också vid överlåtelse under invändningsförfarande eller under den tid varunder invändning kan göras. Såsom tidigare nämnts föreskrivs i regel 20 bl. a. att överlåtelse inte beaktas av det europeiska patentverket med mindre de handlingar som styrker överlåtelsen har inkommit till verket. I artikel 104 anges hur parternas kostnader i invändningsförfarandet skall fördelas dem emellan. Som huvudregel gäller att var part skall stå för sin kostnad. Skulle invändningsavdelning eller i förekommande fall besvärskammare finna det skäligt, kan avdelningen respektive kammaren besluta om annan fördelning av sådana kostnader som har orsakats av muntlig förhandling eller bevisupptagning. På begäran skall vederbörande invändningsavdelnings kansli fastställa det belopp som skall erläggas till följd av ett beslut om fördelning av kostnader. lKansliets beslut kan inom viss tid överklagas hos invändningsavdelningen. Sedan beslut i kostnadsfråga har blivit gällande, skall det såvitt

SOU 1976: 24 3 ll7 Kapitel

avser verkställighet i de fördragsslutande staterna vara jämställt med avgörande i civilmål i den staten och det får inte omprövas där. Till artikel 104 ges tillämpningsföreskrifter i regel 63. Dessa innehåller i huvudsak följande. Beslut om fördelning av kostnader skall tas in i avgörandet av invändningsärendet. Fördelningsbeslutet skall avse bara sådana kostnader som rimligen varit påkallade. Ombudskostnader är ersättningsgilla. Begäran till invändningsavdelnings kansli om att få fastställt det belopp som skall betalas får framställas först sedan det beslut som ligger till grund för denna begäran inte längre kan överklagas. Talan mot kansliets beslut skall föras inom en månad från det att detta beslut har erhållits. Särskild besvärsavgift skall betalas. Artikel 105 innehåller bestämmelser om inträde i invändningsförfarande, s. k. intervention. Sedan tiden för invändning har gått ut, kan envar som visar att talan om intrång i patentet har väckts mot honom inträda som intervenient i ett redan anhängigt invändningsärende. Det skall dock ske inom tre månader från det att talan anställdes mot honom. Såsom intervenient får också den inträda som efter det att han har anmodats upphöra med ett förment patentintrång har väckt talan för att få fastställt att han inte har begått patentintrång. att få inträda Begäran som intervenient skall framställas skriftligen och intervenienten skall betala samma avgift som gäller för invändning. Intervention skall i princip behandlas som en invändning.

3.2.6 Sjätte delen. Besvärsförfarandet Denna del omfattar artiklarna 106-112. Till delen hör reglerna 64- 67. Beslut som meddelas på mottagningsavdelningen, prövningsavdelning,

invändningsavdelning eller rättsavdelningen får enligt artikel 106 över-

klagas genom besvär. Besvär mot ett beslut har suspensiv verkan, dvs. beslutet saknar rättsverkan i avbidan på att besvären avgörs. Beslut som inte innebär att vederbörande avdelning slutligt skiljer sig från ärendet får i princip överklagas bara i samband med att talan förs mot det slutliga avgörandet. Särskilt överklagande av beslut under handläggningen får sålunda ske endast om det medges i beslutet. Avgörande i invändningsärende kan överklagas även om patentet har upphört att gälla. Besvär får aldrig avse enbart fördelning av kostnader i invändningsförfarande. Sådana fördelningsbeslut kan f. ö. överklagas endast om kostnaderna överstiger ett i avgiftsreglementet angivet belopp. Behörig att anföra besvär är enligt artikel 107 den som har varit part i ett förfarande som har lett till ett beslut som har gått honom emot. Övriga parter i detta förfarande blir parter också i besvärsärendet. Enligt artikel 108 skall besvär anföras skriftligen inom två månader från delfåendet av beslutet. För att ange grunderna för besvären dock åtnjuts en frist om fyra månader från delfåendet av beslutet. Besvär anses inte inkomma förrän en särskild besvärsavgift har erlagts. Om motpart saknas, tas besvär upp till prövning först av den avdelning som har meddelat det överklagade beslutet (art. 109). Finner denna

3 SOU 1976: 24 l 18 Kapitel

att besvären inte skall avvisas och att de är befogade, skall avavdelning delningen själv ändra beslutet. Har sådan ändring inte skett inom en måför besvären har inkommit, skall besvären nad efter det att grunderna överlämnas till besvärskammaren utan yttrande från vederbörande avdelning. Om handläggningen på besvärskammare ges bestämmelser i artikel 110. Kammaren först om besvären har inkommit i rätt tid och prövar uppfyller de formella kraven. Befinnes detta vara fallet, prövas besvären i sak. Kammaren kan därvid, så ofta den finner påkallat, förelägga parterna att yttra sig såväl över utlåtanden från kammaren som över annan Fristerna bestäms av kammaren. Unparts inlagor. för sådana yttranden derlåter som är part i besvärsärende att besvara sådant patentsökande skall hans patentansökan anses återkallad. Detta gäller föreläggande, dock inte om det överklagade beslutet har meddelats av rättsavdelningen. I artikel 111 behandlas avgörande på besvärskammare. Besvärskamatt vidta alla de åtgärder som den mare är i varje besvärsärende behörig som har meddelat det överklagade beslutet hade kunnat vidta. avdelning Kammaren ärendet till vederbörande aväger också rätt att återförvisa för fortsatt Återförvisar kammaren ett ärende är delning handläggning. den avdelning till vilken ärendet har återförvisats i princip bunden av den rättsliga bedömning som besvärskammaren har lagt till grund för sitt beslut om återförvisning. Besvärskammares beslut rörande avgörande på mottagningsavdelningen binder också vederbörande prövningsavdelning, om ansökningsärende går vidare till sådan avdelning. 65 och 66 innehåller tillämpningsföreskrifter till artiklarna Reglerna 110 och 111. Regel 65 inleds med en uppräkning av de föreskrifter som för att besvär skall tas upp till prövning i sak. Skulle skall vara iakttagna det brista i något sådant avseende och har klaganden inte avhjälpt bristen inom den frist som enligt artikel 108 gäller för att komma in med handlingarna, skall besvären avvisas. Endast i det fall att bristen avser sättet att ange klagandens namn och adress anmodas klaganden att avhjälpa bristen. Efterkommes inte sådan anmodan inom förelagd tid, skall besvären avvisas utan prövning i sak. Enligt regel 66 skall besvärskammare i princip tillämpa samma handläggningsförfarande som gällt för den avdelning vars beslut överklagats. föreskrifter om att besvärsavgift under vissa för- Regel 67 innehåller hållanden kan återbetalas. Detta skall sålunda ske om vederbörande avdelning har vidtagit rättelse i anledning av besvären eller om besvärskammare har bifallit besvären och felet varit så betydande att återbetalning framstår som skälig. Artikel 112 innehåller bestämmelser om när ärenden skall hänskjutas till den stora besvärskammaren. Det får ske om det behövs för att säkerställa en enhetlig rättstillämpning eller när en rättsfråga av grundläggande betydelse uppkommer. Besvärskammare kan hänskjuta rättsfrågor till den stora besvärskammaren såväl på eget initiativ som på begäran av part, om besvärskammaren finner hans begäran befogad. Rättsfrågor till den stora besvärskammaren också av presidenten för kan hänskjutas det europeiska om han finner att två besvärskamrar har patentverket,

SOU 1976: 24 Kapitel 3 119

meddelat med varandra oförenliga beslut. Den stora besvärskammarens beslut binder besvärskamrarna.

3.2.7 Sjunde delen. Gemensamma bestämmelser Denna del är uppdelad på tre kapitel. Det första omfattar artiklarna 113-126 och innehåller allmänna föreskrifter för handläggningen. Det andra, omfattande artiklarna 127-132, ägnas åt handlingars offentlighet och därmed sammanhängande frågor. Det tredje kapitlet, med artiklarna 133 och 134, innehåller bestämmelser om ombud. Tillämpningsföreskrifterna till sjunde delen utgörs av reglerna 68-102.

Kapitel I. Allmänna föreskrifter om förfarandet (art. 113-126) A. Föreskrifter om beslut Det europeiska patentverkets beslut får enligt artikel 113 grundas endast på sådant som parterna i ärendet har haft tillfälle att yttra sig över. Vid prövning av en patentansökan eller ett patent får beaktas endast den lydelse som sökanden respektive patenthavaren har ingivit eller godkänt. Enligt artikel 114 är prövningen vid det europeiska patentverket alltid officialprövning. Verket är alltså inte bundet av parternas yrkanden, argumentation eller bevis. Däremot får verket bortse från sådana uppgifter och sådan bevisning som inte har åberopats eller ingivits inom föreskriven tid. Beslut får enligt regel 68 meddelas muntligen i samband med muntlig förhandling. Meddelas beslut muntligt, skall det därefter sättas upp skriftligt och tillställas parterna. Om beslutet kan överklagas, skall det motiveras och besvärshänvisning lämnas. I besvärshänvisning skall anges Vad klaganden enligt artiklarna 106-108 har att iaktta för att besvären skall kunna tas upp till prövning. Part kan inte grunda några anspråk på att det europeiska patentverket har underlåtit att lämna besvärshänvisning. Regel 69 innehåller bestämmelser om hur det europeiska patentverket skall förfara då en rätt har upphört direkt på grund av bestämmelse i konventionen och således utan att särskilt beslut har meddelats i saken. Finner det europeiska patentverket att rättsförlust har inträtt av sådan anledning, skall det sända underrättelse härom till den som träffas av rättsförlusten. Den som har fått en sådan underrättelse kan, om han anser att det europeiska patentverkets uppfattning är oriktig, inom två månader begära beslut i saken. Beslut meddelas emellertid bara om prövningen leder till resultat som går vederbörande emot. Skulle det europeiska patentverket finna hans invändning befogad, skall han underrättas härom. I anslutning till de nu nämnda bestämmelserna om beslut och underrättelse skall härefter redogöras för artikel 119 och reglerna 77-82, som rör delgivning av beslut och andra handlingar. Enligt artikel 119 skall det europeiska patentverket ex officio delge vederbörande part alla sådana beslut och underrättelser från vilka frister börjar löpa eller som eljest enligt konventionen eller enligt beslut av presidenten skall delges. Om det är påkallat av särskilda skäl får delgiv-

120 3 SOU 1976: 24 Kapitel

ning ske genom patentmyndighetema i de fördragsslutande staterna. Har försändelse avsänts som rekommenderat brev, skall försändelsen enligt regel 78 anses ha kommit adressaten tillhanda tionde dagen från avsändningsdagen, om inte försändelsen kommer bort eller kommer fram senare. Vid tvist ankommer det på det europeiska patentverket att visa, att försändelsen har kommit adressaten tillhanda och när det har skett. Delgivning av rekommenderad försändelse skall anses behörigen gjord även om adressaten vägrar -att ta emot försändelsen. I övrigt gäller för delgivning med posten bestämmelserna i vederbörande stats lag.

B. Föreskrifter om delgivning Regel 77 innehåller allmänna föreskrifter om delgivning. Som regel skall delgivning ske med original eller en av det europeiska patentverket beavskrift. Delgivning kan ske antingen direkt med vederbörande elstyrkt ler genom förmedling av patentmyndigheten i fördragsslutande stat. Direkt delgivning sker genom postförsändelse, genom överlämnande i det europeiska patentverkets lokaler eller genom kungörelse. Delgivning genom nationell patentmyndighet skall ske enligt nationella bestämmelser. Regel 78 innehåller föreskrifter om delgivning per post. Alla beslut som medför att besvärsfrist börjar löpa liksom kallelser och andra handlingar som presidenten bestämmer skall sändas i rekommenderat brev med mottagningsbevis. I övrigt skall handlingar sändas i rekommenderat brev. Såvitt gäller den som inte har hemvist eller säte i fördragsslutande stat och inte har auktoriserat ombud får handling dock sändas med vanligt brev. Närmare bestämmelser om delgivning i det europeiska patentverkets lokaler ges i regel 79. Handlingen skall överlämnas inom verkets lokaler och kvitto skall avkrävas mottagaren. Delgivning anses ha skett även om vederbörande vägrar att ta emot handlingen eller att erkänna mottagandet. Kungörelsedelgivning får enligt regel 80 tillgripas när adressatens vistelseort är okänd. Presidenten bestämmer hur kungörelse skall ske. När en månad har gått från kungörandet anses delgivning ha skett. Särskilda bestämmelser om delgivning med ombud finns i regel 81. Har ombud utsetts, skall delgivningen ske med ombudet. Skulle det finnas flera ombud räcker det att delge ett av dem. Om flera parter har gemensamt ombud, är det tillräckligt att tillställa detta ombud ett exemplar av handlingen i fråga. I regel 82 sägs att om en handling väl har nått adressaten men det europeiska patentverket inte kan visa att delgivning har skett på rätt sätt, handlingen skall anses vara delgiven den dag som verket kan visa att den faktiskt har kommit mottagaren tillhanda.

C. Föreskrifter om erinran mot publicerad ansökan I artikel 115 föreskrivs att sedan en europeisk patentansökan har publicerats, envar kan skriftligen hos det europeiska patentverket framföra erinran beträffande uppfinningens patentbarhet. Den som gör sådan erinran blir inte part i patentärendet, men de inkomna handlingarna

SOU 1976: 24 Kapitel 3 l2l

skall kommuniceras med sökanden eller i förekommande fall med patenthavaren.

D. Föreskrifter om muntlig förhandling och bevisupptagning Artikel 116 innehåller bestämmelser om muntlig inför det förhandling europeiska patentverket. Muntlig förhandling skall hållas om part begär det eller om det europeiska patentverket finner det påkallat. Parts begäran om muntlig förhandling får dock avslås, om den avser ny förhandling inför samma organ där muntlig förhandling i saken förut har hållits och sakförhållandena och parterna är desamma. Såvitt gäller mottagningsavdelningen kan den, med undantag för de fall då den avser att avslå patentansökningen, alltid vägra muntlig förhandling om den finner sådan onödig. Muntlig förhandling inför mottagningsavdelningen, inför prövningsavdelning eller inför rättsavdelningen är inte offentlig. På invändningsavdelningarna är förhandlingarna däremot offentliga, såvida inte vederbörande avdelning på särskilda skäl beslutar annat. Detsamma gäller förhandling inför besvärskammare eller den stora besvärskammaren, i den mån ärendet som handläggs rör publicerad patentansökan. Kallelse å part till muntlig förhandling skall enligt regel 71 utgå minst en månad i förväg, såvida inte parten godtar kortare frist. Parts utevaro utgör inte hinder för förhandling, och erinran härom skall tas in i kallelsen. Bestämmelserna om bevisupptagning finns i artikel 117, som i huvudsak innehåller följande. Vid förfarande inför inprövningsavdelning, vändningsavdelning, rättsavdelningen eller besvärskammare är olika bevismedel tillåtna. I artikeln bevismedel anges som exempel på tillåtna partsförhör, vittnesförhör, sakkunnigutlåtande, skriftligt bevis, syn, inhämtande av upplysningar och beedigat skriftligt utlåtande. Prövningsavdelning, invändningsavdelning och besvärskammare kan uppdra åt en av sina ledamöter att ta upp bevisning. Om det europeiska patentverket finner erforderligt att höra part, vittne eller sakkunnig kan det muntligt, antingen kalla vederbörande att inställa sig inför verket eller hemställa om bevisupptagning vid domstol i den stat där vederbörande har hemvist. Part, vittne eller sakkunnig som kallas att inställa sig inför det europeiska patentverket kan hemställa att i stället bli hörd vid domstol i den stat där han har hemvist. Har sådan begäran gjorts eller har den som kallats inte svarat inom viss frist, kan det europeiska patentverket anhålla hos nationell domstol att den ombesörjer Om bevisupptagningen.

part, vittne eller sakkunnig har hörts inför det europeiska patentverkei

men det sedermera finnes önskvärt att personen hörs under ed eller i annan lika bindande form, kan sådan bevisupptagning hos dombegäras stol i den stat där vederbörande har hemvist. Förhör under ed eller i motsvarande form kan också begäras utan att något tidigare förhör har ägt rum vid det europeiska patentverket. Vid bevisupptagning som äger rum inför domstol i fördragsslutande stat har enligt regel 99 företrädare för det europeiska patentverket rätt att närvara. Sådan företrädare får också ställa frågor till den som hörs. Närmare föreskrifter om bevisupptagning vid det europeiska patent-

SOU 1976: 24 122 Kapitel 3

verket ges i reglerna 72-75. I regel 72 föreskrivs inledningsvis att, om finner det nödvändigt att muntligen höra det europeiska patentverket eller sakkunnig, särskilt beslut härom skall fattas. I beslutet part, vittne skall anges vad förhöret skall avse liksom tid och plats för detsamma. Har part påkallat förhör med vittne eller sakkunnig, skall parten i beslutet föreläggas att inom viss tid inkomma med uppgift om namn och adress på den han önskar höra. Den som skall höras skall kallas med minst en månads varsel, om han inte medger kortare varsel. Kallelsen skall innehålla om vad förhöret avser, vilka parterna är samt uppgift möjligheterna till ersättning för inställelsen. I kallelsen skall också upplysas om att vederbörande kan begära att i stället bli hörd inför domstol i den stat där han har hemvist. Den kallade skall uppmanas att inom viss tid meddela om han avser att inställa sig. Innan någon hörs inför det europeiska skall han erinras om att förnyat förhör unpatentverket der ed eller i annan lika bindande form kan anställas vid domstol. Parterna får närvara vid bevisupptagning och ställa frågor till den som hörs. av sakkunnigutlåtande. Det Regel 73 innehåller regler om inhämtande bestämmer hur utlåtandet skall upprättas och europeiska patentverket den tid inom vilket det skall avges. Sakkunnigutlåtandet skall kommuniceras med parterna. I regel 74 finns vissa föreskrifter om kostnaderna för bevisupptagning. Som villkor för :att bevisning skall tas upp kan det europeiska patentverket kräva att den som har begärt bevisningen hos verket nedsätter ett belopp som motsvarar de beräknade kostnaderna för bevisupptagningen. Vittnen och sakkunniga som hörs inför det europeiska patentverket har rätt till ersättning för rese- och uppehållskostnader. skälig Vittnen har därjämte rätt till ersättning för förlorad arbetsförtjänst och sakkunnig har rätt till arvode för sitt arbete. Den som har kallats av det europeiska patentverket kan få förskott på rese- och uppehållskostnader. utbetalas eljest så snart vittnet eller den sakkunnige har Ersättningarna fullgjort sin uppgift. Utbetalningarna görs av det europeiska patentverket. Regel 75 innehåller bestämmelser rörande bevisupptagning till framtida säkerhet om bevis kan gå förlorade eller kan bli svåra att förebringa vid senare tillfälle. Föreligger sådan risk, kan på begäran föranstaltas om omedelbar bevisupptagning. Sökanden eller i förekommande fall patenthavaren skall underrättas om tidpunkten för åtgärden och han skall ha skälig tid på sig att inställa sig. Särskild avgift skall erläggas för att begäran som nu avses skall anses inkommen. Bestämmelser om protokoll vid muntlig förhandling och bevisupptagning finns i regel 76. Uppteckning skall ske av det väsentliga som förekommer vid sammanträdet. Parter, vittnen och sakkunniga skall få ta del av de uppteckningar som görs av deras utsagor. Görs anmärkningar mot uppteckningen skall anmärkningarna antecknas. Parterna skall tillställas avskrift av protokollet.

E. Föreskrifter om partsställning I artikel 118 föreskrivs att om det för en och samma patentansökan eller ett och samma patent finns olika sökande såvitt gäller skilda designerade

SOU 1976: 24 Kapitel 3 123

stater, de sökande dock alla inför det europeiska patentverket skall anses som gemensamma sökande. Europeisk patentansökan eller europeiskt patent är enhetligt inför det europeiska patentverket, om inte annat föreskrivs i konventionen.

F. Föreskrifter om frister Enligt artikel 120 skall i tillämpningsföreskrifterna anges hur frister skall beräknas och under vilka förutsättningar frister får förlängas. I tilllämpningsföreskrifterna skall också anges inom vilka gränser sådana frister som bestäms i föreläggande från det europeiska får patentverket sättas. De föreskrivna bestämmelserna återfinns i reglerna 83-85. Regel 83 innehåller föreskrifter om hur frister skall beräknas. Frister skall anges i hela dagar, veckor, månader och år. I fråga om de närmare bestämmelserna om beräkning av slutdag hänvisas till regelns text.‘ I regel 84 anges de gränser inom vilka det europeiska patentverket har att hålla sig då det enligt konventionen eller tillämpningsföreskrifterna skall bestämma frister. Sådan frist får inte sättas under två månader och i regel inte över fyra månader. Om särskilda skäl föreligger får dock frist bestämmas till sex månader. Förlängning får också medges, om särskilda skäl föreligger. Regel 85 innehåller bestämmelser om automatisk förlängning av frister. Sålunda gäller att, om frist utlöper på dag då det europeiska patentverket inte är öppet eller då postutdelning inte förekommer, fristen förlängs till närmaste dag då verket är öppet eller postutdelning förekommer. Skulle frist utlöpa när det föreligger avbrott eller störning i den allmänna postgången inom en fördragsslutande stat eller mellan en fördragsslutande stat och det europeiska patentverket, förlängs fristen för part som har hemvist eller säte i den berörda staten eller som har ombud med hemvist i sådan stat till dess avbrottet eller störningen har upphört. Föreligger avbrottet eller störningarna i den stat i vilken det europeiska patentverket är beläget förlängs fristerna för alla parter. Presidenten för det europeiska patentverket kungör under vilken tid avbrott eller störning skall anses föreligga. Enligt uttryckligt stadgande gäller dessa bestämmelser också beträffande den frist som myndighet i fördragsslutande stat har att iaktta då den vidarebefordrar europeiska patentansökningar till det europeiska patentverket.

G. Föreskrifter om återupptagande av ansökan och återinsättande i tidigare rättigheter Om en europeisk patentansökan har avslagits eller skall avslås eller skall anses återkallad och detta beror har försummat att på att sökanden iaktta en av det europeiska patentverket bestämd frist, kan den återupptas till behandling, om sökanden anhåller härom och betalar särskild

återupptagningsavgift (jfr art. 121). Ansökan om återupptagande skall

göras inom två månader från delgivning av avslagsbeslutet respektive delgivning av besked om att ansökningen anses återkallad. Den åtgärd

ISättet att beräkna frister överensstämmer i allt väsentligt med vad som gäller enligt lagen (1930: 173) om beräkning av lagstadgad tid.

3 SOU 1976: 24 124 Kapitel

som har försummats skall dessutom vidtas inom samma tid. Beslut om återupptagande fattas av det organ som har beslutat eller skall besluta med anledning av försummelsen att iaktta fristen. Enligt artikel 122 kan det europeiska patentverket under vissa villkor medge att en för sent vidtagen åtgärd skall anses som vidtagen i rätt tid (restitutio in integrum). Sålunda gäller att om en sökande eller en patenthavare, trots att han iakttagit all den omsorg som har betingats av omständigheterna, inte har kunnat iakttaga en frist gentemot det europeiska patentverket, och detta haft till direkt följd att rätt har gått förlorad för honom, skall han på framställning därom återinsättas i sina tidigare rättigheter. Som exempel på rättsförlust nämns att patentansökan eller yrkande avslagits eller att patentansökan skall anses återkallad. Framställning om återinsättande skall göras inom två månader från det att hindret upphörde. Den åtgärd som försummats skall också vidtas inom samma tid. Framställningen får i intet fall göras senare än ett år efter det att den frist som har försuttits har löpt ut. Särskild avgift skall erläggas för att framställningen skall tas upp till behandling. Framställningen prövas av det organ som har beslutat med anledning av den tidigare försummelsen. Vid vissa frister är emellertid bestämmelserna om ”restitutio in integrum inte tillämpliga. Återinsättande i tidigare rättighet kan sålunda inte ske vid överskridande av följande frister: fristen enligt artikel 61 för den som har vunnit bättre rätt till en patentansökan att överta ansökan eller göra ny ansökan eller begära avvisning, fristen enligt artikel 76 att betala ansökningsavgift, nyhetsgranskningsavgift och designeringsavgift avdelad fristen artikel 78 att betala den för europeisk ansökan, enligt vanliga ansökningsavgiften och nyhetsgranskningsavgiften, fristen enligt artikel 79 att betala designeringsavgifter, fristen enligt artikel 87 för att få åtnjuta prioritet samt fristen enligt artikel 94 att begära patenterbarhetsprövning. Inte heller kan institutet tillämpas såvitt gäller den frist inom vilken återinsättande skall begäras. Den som i designerad stat i god tro har utnyttjat en uppfinning eller har vidtagit väsentliga åtgärder därför efter det att rättsförlust har inträtt för den patentsökande eller patenthavaren men före det att det europeiska patentverket har utfärdat kungörelse om ”restiutio in integrum” får fortsätta utnyttjandet i sin verksamhet utan att betala ersättning till patenthavaren. Artikel 122 inskränker inte de fördragsslutande staternas rätt att såvitt gäller frister som enligt konventionen skall iakttas gentemot vederbörande stats myndigheter godta att åtgärd vidtas efter det att sådan frist har utgått.

H. Föreskrifter om rätt att ändra I artikel 123 behandlas sökandes och patenthavares rätt att ändra patentansökan och patent under handläggningen vid det europeiska patentverket. Sökanden skall sålunda lämnas minst ett tillfälle att ändra beskrivning, patentkrav och ritningar. Patentansökan eller patent får dock inte ändras så att ansökningen eller patentet kommer att omfatta något som går utöver innehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivan-

SOU 1976: 24 Kapitel 3 125

det. Inte heller får patentkraven under invändningsförfarandet ändras så att skyddsomfånget utvidgas. Närmare bestämmelser om rätt att ändra finns i reglerna 86-89 i tilllämpningsföreskrifterna. Innan sökanden har fått del av nyhetsgranskningsrapporten får han enligt regel 86 inte ändra beskrivning, patentkrav eller ritningar, om det inte är särskilt medgivet. Efter det att sökanden har fått nyhetsgranskningsrapporten och till dess han får första föreläggande från vederbörande prövningsavdelning får han ändra i de nyss nämnda handlingarna. Sedan första föreläggande från prövningsavdelningen erhållits får sökanden göra ändringar i samband med att han avger infordrat yttrande. Eljest krävs efter denna tidpunkt särskilt medgivande från prövningsavdelningen för att ändring skall få ske. Såsom framgått av redogörelsen för artikel 54 utgör en ännu inte publicerad europeisk patentansökan nyhetshinder för en senare europeisk patentansökan, om den tidigare ingivna ansökningen sedermera publiceras. Detta gäller dock bara såvitt avser sådana stater som omfattas av båda ansökningarna. För den tidigare ansökningen räknas de stater som den omfattade när den publicerades. I den mån nyhetshinder på grund av dessa bestämmelser skulle föreligga beträffande viss stat eller vissa stater får ansökningen enligt regel 87 innehålla patentkrav som är olika för olika designerade stater. I sådana fall får, om det europeiska patentverket anser detta nödvändigt, ansökningen också innehålla beskrivningar och ritningar som är olika för olika stater. Regel 88 innehåller föreskrifter om rättelse av fel i ansökningshandlingarna. Språkfel, skrivfel och andra sådana oriktigheter får rättas efter särskild hemställan. Såvitt och ritgäller beskrivningen, patentkraven ningarna måste det dock röra sig om en så uppenbar misskrivning att det omedelbart står klart att något annat än vad rättelsen innehåller inte kan ha avsetts. Enligt regel 89 får det europeiska patentverket rätta fel i sina beslut endast då fråga är om språkfel, skrivfel och andra uppenbara fel.

I. Föreskrifter om upplysningsplikt I artikel 124 finns bestämmelser om viss upplysningsplikt för sökanden. Prövningsavdelning eller besvärskammare kan anmoda en sökande att inom viss frist uppge i vilka stater han har ansökt om nationellt patent på den uppfinning eller delar av den uppfinning som avses med den europeiska patentansökningen samt att uppge numret på sådan ansökan. Underlåter sökanden att inom utsatt tid efterkomma sådan anmodan, skall hans ansökan anses återkallad.

J. Föreskrifter om avbrott i handläggningen I regel 90 finns bestämmelser om avbrott i handläggningen vid det europeiska patentverketJ De har i huvudsak följande innehåll. Handlägg-

1 Jämför bestämmelserna i regel 13 om avbrott i handläggningen när talan om bättre rätt till europeisk patentansökan eller till europeiskt patent har anhängiggjorts. Dessa bestämmelser har berörts förut i anslutning till andra delen, kapitel II.

SOU 1976: 24 126 Kapitel 3

avlider eller förlorar ningen avbryts om sökanden eller patenthavaren sin rättshandlingsförmåga, såvida det inte finns ombud vars behörighet

inte påverkas av det inträffade. Finns sådant ombud avbryts handläggbara på särskild begäran från ombudet. Handläggningen avbryts ningen eller patenthavarens egendom inleds förfaockså om det mot sökandens att delta i rande som medför att vederbörande inte lagligen kan fortsätta när ombud avhandläggningen. Slutligen skall handläggningen avbrytas I de två först nämnda fallider eller förlorar sin rättshandlingsförmåga. len - då avbrottet beror på sökanden eller patenthavaren — återupptas

har fått uppgift om handläggningen sedan det europeiska patentverket att delta i den fortsatta handläggningen av ärenvem som är behörig det. När sådant meddelande har inkommit kommuniceras det med övriga i ärendet bestämmer en dag från parter och det europeiska patentverket vilket skall fortsättas. Beror avbrottet såsom i det sist handläggningen nämnda fallet på ombudet, skall handläggningen återupptas så snart nytt ombud har förordnats. Skulle det europeiska patentverket inte ha fått om nytt ombud inom tre månader från det att handläggningen uppgift avbröts, skall verket, i fall då sökanden är skyldig att ha ombud, meddekommer att anses återkallad eller, i förekommande la att ansökningen fall, att patentet kommer att upphävas om nytt ombud inte har förordtvå månader från det att sökanden eller patenthavaren har nats inom skall verket i fått del av meddelandetJ Föreligger inte ombudstvång, stället meddela att handläggningen från den dag då meddelandet delges fortsätter direkt med sökanden eller patenthavaren. också att alla frister som löper för sökanden eller I regel 90 föreskrivs patenthavaren då avbrott i handläggningen sker enligt denna regel eller

utom de frister som gäller för att begära patenterbarhetsprövning

- avbryts och att betala årsavgift upphör att löpa när handläggningen fortsätter att löpa när handläggningen återupptas. Återupptas handläggnär mindre än två månader återstår av fristen för att begära paningen tenterbarhetsprövning, får sådan begäran dock göras inom två månader

från det att handläggningen återupptogs.

K. Föreskrifter om preskription m. m. artikel 125 skall det europeiska patentverket i den mån föreskrif- Enligt saknas i konventionen beakta sådana processter om handläggningen som är allmänt erkända i de fördragsslutande staterna. rättsliga principer Artikel 126 innehåller föreskrifter om preskription av vissa fordrätt att utkräva som skall betalas till ringar. Organisationens avgifter av det kalendet europeiska patentverket upphör fyra år efter utgången derår under vilket avgifterna förföll till betalning. Rätt till återbetalning från organisationen preskriberas på motsvarande sätt fyra år efter ut-

gången av det år då rätt till återbetalning uppstod. Preskriptionsavbrott

åstadkommes genom krav. Efter krav börjar en ny preskriptionsfrist. uppstod. Skulle Den utlöper senast sex år från det kravet ursprungligen

1 Bestämmelser om skyldighet att ha ombud finns i artikel 133 som genomgås senare.

SOU 1976: 24 Kapitel 3 127

talan om kravet ha anhängiggjorts, kravet preskriberas dock tidigast ett år efter lagakraftvunnet avgörande i saken. Enligt regel 91 har det europeiska patentverkets president rätt att avskriva små eller osäkra fordringar.

Kapitel II. Information till allmänhet och myndigheter (arr. 127-132). Det europeiska patentverket skall enligt artikel 127 föra ett register som skall betecknas som det europeiska patentregistret. I registret skall an-

Etecknas alla sådana uppgifter som föreskrivs

i konventionen. Ingen införing skall dock ske beträffande europeisk patentansökan innan patentansökningen har publicerats. Registret skall vara tillgängligt för allmänheten. Närmare föreskrifter om hur registret skall föras lämnas i regel 92. I artikel 128 finns grundläggande bestämmelser om handlingsoffentlighet vid det europeiska patentverket såvitt avser patentärenden. I princip är handlingarna hemliga till dess patentansökningen har publicerats av det europeiska patentverket. Om inte annat föreskrivs krävs sålunda sökandens medgivande för att handlingarna skall lämnas ut före publiceringen. Sedan publicering har skett skall — handlingarna däremot med de begränsningar som anges i tillämpningsföreskrifterna - hållas tillgängliga för envar. Från principen om sekretess för handlingar i ärende i vilket ansökningen ännu inte har publicerats görs tre undantag. Det första avser det fall att någon kan visa att en ännu icke publicerad europeisk patentansökan har åberopats emot honom. I sådant fall krävs inte sökandens medgivande för att få ta del av handlingarna. Vidare gäller att om en europeisk avdelad ansökan eller en ny ansökan från den som tillerkänts bättre rätt till europeisk patentansökan publiceras före den ursprungliga ansökningen, den ursprungliga ansökningen också blir allmänt tillgänglig. Slutligen har det europeiska patentverket rätt att före publiceringen lämna ut vissa uppgifter om en ansökan, nämligen ansökans nummer, ingivningsdag, om prioritet yrkats, dag, stat och ansökningsnummer för den tidigare ansökningen, vidare sökandens namn, uppfinningens benämning samt de designerade staterna. Till denna artikel sluter sig tillämpningsföreskrifter i regel 93-95 och i viss mån också i regel 96. I regel 93 anges vilka handlingar i ett ärende som även efter publicering av ansökningen inte är offentliga. Det gäller bl. a. inlagor rörand-e jävsinvändningar, utkast till beslut och underrättelser samt andra handlingar som upprättas som hjälp inför beslutsfattande men som inte delgivits parterna, uppgift om uppfinnaren om denne, enligt vad som föreskrivs i regel 18, meddelat, att han inte önskar nämnas samt sådana övriga handlingar som det europeiska patentverkets president har bestämt skall undantas från allmän insyn därför att de inte tjänar till upplysning om patentansökningen eller patentet. Regel 94 innehåller närmare bestämmelser om hur handlingarna skall utlämnas. Den som önskar få del av handlingarna i ett ärende skall betala särskild avgift. Handlingarna skall som regel hållas tillgängliga i det europeiska patentverkets lokaler. På begäran kan handlingarna emellertid i avskrift tillhandahållas hos patentmyndigheten i fördragsslutande stat. Mot avgift kan tillhandahållande ske också på så sätt att avskrifter

SOU 1976: 24 128 Kapitel 3

avskrifter av en ansökan kan översänds till den som så önskar. Bestyrkta erhållas mot expeditionsavgift. patentverket mot särskild avgift Enligt regel 95 skall det europeiska om innehållet i handlingar som är allmänt tillhandagå med upplysningar Verket har dock inte obetingad skyldighet att stå till tjänst tillgängliga. med sådana utan kan hänvisa vederbörande att själv ta upplysningar del av handlingarna. att bestämma i vad mån Enligt regel 96 tillkommer det presidenten

artikel 128 att lämna ut vissa uppgifter om patentansök-i

rätten enligt skall utnyttjas. Presidenten bestämmer ningar innan de har publicerats också huruvida sådana i patentkraven som inte har kunnat ändringar medtas vid publiceringen av patentansökan skall publiceras. Det europeiska patentverket skall enligt artikel 129 utge dels en eurosom skall innehålla de uppgifter som har antecknats peisk patenttidning, och andra uppgifter som föreskrivs i i det europeiska patentregistret officiell som skall innehålla tillkonventionen, dels en särskild tidning, från presidenten samt andra upplysningar som gäller kännagivanden konventionen eller dess tillämpning.

130-132 finns föreskrifter om samarbete mellan å ena si- I artiklarna dan det europeiska patentverket och å andra sidan nationella myndigheter och vissa organisationer. Reglerna 97-99 innehåller tillämpningsfö-

reskrifter till dessa artiklar. artikel 130 skall det europeiska patentverket och de nationella Enligt staterna lämna patentmyndigheterna i de fördragsslutande på begäran varandra all erforderlig information om patentansökningar, handläggoch meddelade För de nationella paningen av patentärenden patent. detta kan ske med tentmyndigheterna gäller detta dock endast i den mån hänsyn till nationella bestämmelser om att vissa slag av uppfinningar Vid sådant informationsutbyte är det eurointe får yppas i utlandet. inte bundet av de begränsningar för utlämnande av peiska patentverket av artikel 128. Genom särskilda avtal kan uppgifter som eljest följer motsvarande informationsutbyte komma till stånd också med patenti stater som inte har tillträtt konventionen, med mellanstatmyndigheter som har till uppgift att meddela patent och med liga organisationer Såvitt gäller sådana organisationer som sist nämnts andra organisationer. får emellertid uppgifter utlämnas endast i den mån sekretesskyddade förvaltningsrådet har medgivit detta. I artikel 132 föreskrivs, att det europeiska patentverket och patenti de fördragsslutande staterna utan avgift på begäran myndigheterna skall tillställa varandra ett eller flera exemplar av sina respektive publikationer. Särskilda avtal kan upprättas om sådant utbyte av publika-

tioner. »I artikel 131 behandlas förhållandet mellan det europeiska patentverket och domstolar och andra i de fördragsslutande stamyndigheter terna. Det europeiska patentverket och dessa domstolar och myndighevarandra att tillhandagå med upplysningar och ter skall hjälpa genom att låta varandra ta del av handlingar som finns hos respektive genom allt i den mån hinder inte föreligger enligt konventionen remyndighet,

SOU 1976: 24 Kapitel 3 129

spektive nationell lag. Gentemot domstolar, åklagare och nationella patentmyndigheter gäller inte de begränsningar i rätten att ta del av hand-

lingar som föreskrivs i artikel 128. I artikel 131 finns också bestämmelse om att domstolar och andra behöriga myndigheter i fördragsslutande stat är skyldiga att på begäran av det europeiska patentverket ombesörja

bevisupptagning och andra rättsliga åtgärder som ligger inom deras be-

hörighet (jfr. art. 117).

Enligt regel 97 skall det europeiska patentverket och de nationella patentmyndigheterna skriftväxla direkt med varandra i frågor som uppkommer vid tillämpning av konventionen. mellan Skriftväxling det europeiska patentverket och domstolar och andra myndigheter i de fördragsslutande staterna får äga rum genom förmedling av nationell patentmyn-

dighet.

Enligt regel 98 är föreskrifterna i regel 94 om rätten att ta del av handlingar inte tillämpliga då domstol eller annan myndighet önskar få

del av handlingar rörande en europeisk patentansökan eller ett euro-

peiskt patent. Myndigheten kan tillhandahållas original eller kopia. Domstolar och åklagare får låta tredje man ta del av sådana handlingar

som tillställts dem från det europeiska patentverket. Tredje man behöver därvid inte betala den avgift som eljest utgår för att få ta del av hand-

lingar. Domstolen eller åklagaren måste dock alltid iaktta de begränsningar i offentligheten som föreskrivs i artikel 128. När det europeiska patentverket översänder skall handlingar det samtidigt påpeka de begränsningar i offentligheten som gäller.

Regel 99 innehåller föreskrifter om förfarandet då det europeiska patentverket begär

bevisupptagning vid domstol

eller annan behörig myndighet i fördragsslutande stat. Föreskrifterna innehåller i huvudsak följande. Varje stat skall utse en central myndighet som kan ta emot fram-

ställningar från det europeiska patentverket och förmedla dem till behö-

rig myndighet. Framställning skall vara avfattad

på det språk som används av vederbörande eller myndighet åtföljas av översättning till detta språk. Domstolen eller den myndighet det gäller skall vid bevis-

upptagningen tillämpa nationell lag utom i två avseenden där konventionen innehåller tvingande bestämmelser. Sålunda skall det europeiska patentverket underrättas om tid och plats för handläggningen för att själv kalla parter, vittnen och sakkunniga. Vidare har en företrädare för det europeiska patentverket rätt att närvara vid

bevisupptagningen

och att direkt eller genom myndigheten ställa frågor till den som hörs.

Den rättshjälp som här avses skall lämnas det europeiska patentverket kostnadsfritt. Vederbörande stat äger dock att av det europeiska patentverket få ersättning för arvoden som har utbetalats till sakkunnig och tolk samt för den extra kostnad som föranletts av att en företrädare för

det europeiska patentverket har närvarit vid

bevisupptagning.

Kapitel III. Representation (art. 133 och 134) Skyldighet att anlita ombud föreligger artikel enligt 133 endast för sökande som inte har hemvist eller säte i fördragsslutande stat. Sådan sö-

kande måste inför det europeiska patentverket låta sig företrädas av

auktoriserat ombud och företa alla åtgärder genom ombudet. Han får

9-SOU 1976: 24

SOU 1976: 24 130 Kapitel 3

l får med-

dock själv inge sin patentansökan. tillämpningsföreskrifterna

av ombud. Detta har ges att också andra åtgärder görs utan anlitande som har hemvist eller emellertid inte skett. Fysiska och juridiska personer stat får företrädas av en anställd utan att denne säte i fördragsslutande skall däremot ha särskild fullmakt. är auktoriserat ombud. Den anställde får medges, att den som är anställd hos ju- I tillämpningsföreskrifterna också sådana andra juridiska personer i förridisk person får företräda stat som är ekonomiskt anknutna till arbetsgivaren. Något dragsslutande sådant medgivande har dock int-e tagits in i tillämpningsföreskrifterna. artikel 134 får som ombud inför det europeiska patentverket Enligt endast den som av det europeiska patentverket har tagits upp uppträda ombud. Den som är behörig som i dess förteckning över auktoriserade advokat i fördragsslutande stat och driver sin verksamhet där jämställs

med auktoriserat ombud i samma utsträckning som han enligt sitt lands

i patentärende inför den nationella patentmyndiglag får vara ombud heten. för I artikel 134 anges vidare de krav som en person måste uppfylla som ombud. Han måste vara medborgare i föratt kunna auktoriseras rörelse eller ha anställning i sådan stat samt dragsslutande stat, driva ha blivit vid särskild prövning som anordnas av det europeiska godkänd patentverket. Den som uppfyller dessa krav tas på begäran upp i föröver auktoriserade ombud. Auktoriserat ombud skall ha rätt teckningen att ha kontor i varje sådan fördragsslutande stat där handläggning av pa-

med hänsyn till det särskilda centratentärenden enligt denna konvention kan utfärda bestämliseringsprotokollet kan äga rum. Förvaltningsrådet och utbildning som skall krävas för att få undermelser om den kunskap som fordras för att bli auktoriserat ombud. Vidare gå sådan prövning meddela föreskrifter om prövningen och om skylkan förvaltningsrådet ombud att tillhöra en sammanslutning för auktodighet för auktoriserat riserade ombud samt om disciplinär bestraffning av sådant ombud. företrädare då flera Regel 100 innehåller föreskrifter om gemensam Görs av flera sögemensamt söker europeiskt patent. patentansökan ombud, skall den sökande vars namn kande och anges inte gemensamt anses som gemensamt ombud. Skulle emellertid står först i ansökningen att anlita auktoriserat ombud, skall någon av sökandena vara skyldig ombud anses som gemensam företrädare såvida inte den dock dennes bland sökandena har utsett auktoriserat ombud. som står först själv Vad sålunda gäller för sökandena skall gälla också för dem som gemeneller intervenerar. I resamt innehar europeiskt patent, gör invändning för det fall att under förfarandet en rättiggeln finns också föreskrifter till flera. I första hand skall de ovan nämnda bestämmelhet överlåts skall parterna anmodas att inserna äga tillämpning. Är detta inte möjligt om två månader utse gemensamt ombud vid äventyr att det europeiska › patentverket eljest utser sådant. om fullmakt. Den som uppträder som I regel 101 finns föreskrifter ombud måste ge in skriftlig fullmakt som skall läggas till akten. Full-

makt kan avse en patentansökan eller flera, ett patent eller flera. Ett ex-

emplar av fullmakten skall lämnas för varje ärende den avser. Part kan för ombud att företräda hoemellertid också utställa generalfullmakt

SOU 1976: 24 Kapitel 3 131

nom i alla patentärenden. Sådan fullmakt behöver ges in bara i ett ex-

emplar. Presidenten kan besluta om hur generalfullmakt och fullmakt att företräda person som är skyldig att ha ombud skall utformas.

Har det europeiska patentverket underrättats om att ombud har utsetts, skall fullmakt lämnas inom två månader härefter. Försummas det anses

alla ombudets åtgärder — med undantag för ingivande av patentansökan — som icke vidtagna. Återkallelse av fullmakt skall vara skriftlig. Återkallelse gäller inte gentemot det europeiska patentverket förrän det

har underrättats om att fullmakten har upphört att gälla. Om inte annat

har föreskrivits i fullmakten, fortsätter den att gälla även efter fullmakts-

givarens död. Skulle flera ombud ha utsetts får de, utan hinder av vad som anges i fullmakten, handla var för sig.

l regel 102 behandlas ändringar i förteckningen över auktoriserade

ombud. Ombud skall avföras från förteckningen om han själv begär det. Efter en viss övergångstid, varunder auktorisation sker i särskild ordning (jfr art. 163), skall ombud ex officio avföras från förteckningen om han avlider eller förlorar sin

rättshandlingsförmåga, om han upphör att vara

medborgare i fördragsslutande stat och inte har fått särskilt medgivande att kvarstå i förteckningen samt om han inte längre driver rörelse eller

har anställning i fördragsslutande stat. Den som har avförts från förteckningen kan återinföras när de omständigheter som föranledde att han

avfördes inte längre föreligger.

3.2.8 Åttonde delen. inverkan på nationell rätt

Delen omfattar artiklarna 135-141. Av tillämpningsföreskrifterna hör endast regel 103 till denna del.

l artiklarna 135-137 behandlas omvandling av europeisk patentansökan eller till europeiskt patent ansökan om nationellt Omvandpatent. ling kan enligt artikel 135 under bestämda förutsättningar ske på sökandens eller patenthavarens begäran. Rätt till i två omvandling föreligger fall, nämligen då den europeiska ansökningen anses återkallad därför att den inte har inkommit i tid till det europeiska patentverket från nationell som har patentmyndighet mottagit ansökningen för vidare befordran och då den europeiska ansökningen skall anses återkallad därför att det europeiska patentverket under uppbyggnadsskedet ännu inte har börjat med fullständig handläggning av ansökningar på det tekniska om-

råde som avser ansökningen (jfr. art. 162). Det får därutöver ske i

andra fall då en europeisk patentansökan har avslagits, återkallats eller anses återkallad eller då europeiskt patent har upphävts, om det i veder-

börande stats nationella lag medges att omvandling får ske i sådana fall. Begäran om omvandling skall enligt artikel 135 göras inom tre måna-

der från det att patentansökningen har återkallats underrespektive rättelse har lämnats om att patentansökningen anses återkallad eller har

—— om det gäller ett patent — att avslagits eller patentet har upphävts. Görs inte begäran om omvandling i rätt tid, upphör den verkan som den

europeiska patentansökningen har enligt artikel 66, nämligen att i varje designerad stat ha samma verkan som en nationell patentansökan.

Bestämmelser om vart ansökan om omvandling skall lämnas och om

SOU 1976: 24 132 Kapitel 3

innehåll finns i artikel 136. Har en europeisk patentansådan ansökans därför att den inte har inkommit i tid från nasökan ansetts återkallad tionell skall begäran om omvandling ges in till den papatentmyndighet, hos vilken ansökningen ingavs. I den mån det kan ske tentmyndighet om nationell säkerhet, skall denna mynmed hänsyn till bestämmelser och kopior av den europeiska patentansökdighet genast sända begäran i de fördragsslutande stater där sökanningen till patentmyndigheterna Sker inte sådant översändande inom den önskar få nationell prövning. eller, i förekommande fall, från tjugo månader från ansökningsdagen upphör den verkan som ansökningen har enligt artikel prioritetsdagen 66. I övriga fall skall begäran om omvandling inges till det europeiska om omvandling anses inkommen först sedan ompatentverket. Begäran vandlingsavgift har erlagts. I begäran skall anges i vilka fördragsslutande önskas. Det europeiska patentverket skall sända stater nationell prövning av begäran jämte kopia av den europeiska patentansökningett exemplar en eller det europeiska patentet till varje sålunda angiven stat. Vid den nationella prövning som föranleds av begäran om omvandskall uppfylla i naling får enligt artikel 137 inte krävas att ansökningen tionell formkrav som avviker från eller går utöver dem lag föreskrivna konventionen. Den nationella patentmyndighet som som gäller enligt har fått den europeiska patentansökningen översänd till sig får kräva att

än två månader, skall sökanden inom viss frist, som inte får vara kortare och ge in översättning av den eurobetala nationell ansökningsavgift till vederbörande stats officiella språk. Överpeiska patentansökningen sättning får krävas såväl av ansökningen i dess ursprungliga avfattning vid det eurosom av de ändringar som har gjorts under handläggningen och vilka sökanden vill åberopa vid den nationella peiska patentverket

prövningen. _ som enligt artikel 136 I regel 103 föreskrivs att ansökningshandlingar nationell tillsammans med begäran om översänds till patentmyndighet skall hållas allmänt tillgängliga hos denna myndighet enligt omvandling samma bestämmelser som gäller för nationella ansökningar. Om pröv-

ningen leder till nationellt patent skall i patentskriften anges, att paten-

tet grundar sig på en ursprungligen europeisk patentansökan. I artikel 138 behandlas talan om ogiltighet hos europeiskt patent.

av europeiskt avgörs för varje för- Fråga om ogiltigförklaring patent av bedragsslutande stat enligt den statens lag. Såvitt inte annat följer

stämmelserna i artikel 139 om företräde p. g. a. äldre rätt, får emelleri nationell tid enligt förevarande artikel, såvitt gäller europeiskt patent, andra ogiltighetsgrunder än de som anges i artikeln. lag inte medges Däremot är fördragsslutande stat inte skyldig att i sin lag uppta dessa

ogiltighetsgrunder. ogiltigt endast om Europeiskt patent får sålunda förklaras enligt artiklarna 52— 1. patentet avser något som inte är patenterbart

57, och fullständigt att 2. patentet inte beskriver uppfinningen så tydligt

en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva den, omfattar av ansökningen i dess ly- 3. patentet något som ej framgår

delse vid ingivandet,

SOU 1976: 24 Kapitel 3 133

4. patentets skyddsomfång har utvidgats, 5. patenthavaren enligt artikel 60 inte har rätt till patentet. Skulle ogiltighetsgrund endast beträffande föreligga en del av paten-

tet, skall ogiltighetsförklaring ske genom motsvarande av

begränsning patentkraven. Begränsningen får göras genom ändring av patentkrav, beskrivning eller ritningar, om detta är tillåtet enligt nationell lag. I artikel 139 regleras det företräde på grund av äldre rätt som en europeisk patentansökan eller ett europeiskt patent skall ha gentemot en nationell patentansökan eller ett nationellt och omvänt. patent Sålunda skall en europeisk patentansökan eller ett europeiskt patent i varje designerad stat ge samma företräde gentemot senare ansökningar eller patent som nationella ansökningar eller En nationell patent. patentansökan skall på motsvarande sätt gentemot ett europeiskt i den mån det patent, avser vederbörande stat, på samma sätt ha företräde på grund av äldre rätt. Artikel 139 innehåller också vissa bestämmelser om dubbelpatentering. Fördragsslutande stat får föreskriva om och under vilka villkor en_ får åtnjuta skydd på grund av europeisk patentanuppfinning samtidigt sökan eller europeiskt patent och på grund av nationell patentansökan eller nationellt patent. I artikel 140 föreskrivs att artiklarna 66, 124, 135-137 och 139 skall äga motsvarande tillämpning på nyttighetsmodeller och certifikat för nyttighetsmodell samt på ansökningar om skydd i sådan form i de stater som har dessa skyddsformer. I artikel 141 ges såsom tidigare berörts i samband med artikel 86 vissa föreskrifter angående de fördragsslutande staternas rätt att uppbära årsavgifter för europeiska patent. Avgift till den nationella patentmyndigheten får utkrävas först från och med det patentår som följer näst efter det patentår under vilket det europeiska patentverket har publicerat kungörelse om sitt beslut att meddela patent, dvs. först efter det att skyldigheten att betala till årsavgift det europeiska patentverket har upphört. Skulle nationell förfalla årsavgift till betalning mindre än två månader från publiceringen av nämnda kungörelse, har patenthavaren rätt att utan tilläggsavgift betala årsavgiften inom två månader från publiceringen.

3.2.9 Nionde delen. Särskilda överenskommelser

I den nionde delen av konventionen regleras hur de fördragsslutande inom ramen för denna konvention får ingå särskilda överenskommelser om att europeiskt patent skall utgöra regionalt patent.‘ Delen omfattar artiklarna 142-149. Till denna del hör inte några tillämpningsföreskrifter. Artiklarna innehåller i huvudsak följande bestämmelser. artikel Enligt 142 kan en grupp fördragsslutande stater som har avtalat att europeiska patent för dessa stater skall vara underkastade en för dessa stater enhetlig reglering föreskriva att europeiskt patent får meddelas endast för dem alla gemensamt. I artikel 143 stadgas att om en sådan grupp har bildats, den kan uppdra åt det europeiska patentverket att

1 Den år 1975 avslutade för vilken marknadspatentkonventionen, en redogörelse lämnas i avsnitt 4, utgör en sådan överenskommelse.

SOU 1976: 24 l 34 Kapitel 3

Särskilda organ kan i så fall tillför gruppen utföra särskilda uppgifter. De särskilda leds av det skapas för att utföra dessa uppgifter. organen kan enligt artikel 144 inföeuropeiska patentverkets president. Gruppen inför de särskilda ra särskilda bestämmelser om hur part skall företrädas ett organen. I artikel 145 medges att en sådan grupp av stater inrättar inom för att öva tillsyn över de särsärskilt utskott förvaltningsrådet skilda organen. 146 svara för de kostnader som hänför Gruppen skall enligt artikel utför för sig till de särskilda uppgifter som det europeiska patentverket Skulle särskilda enligt artikel 143, skall dess räkning. organ ha inrättats gruppen bära kostnaden för dessa organ. Artikel 147 innehåller föreskrifter om hur det europeiska patentverkets andel i årsavgifterna skall beräknas, om en sådan grupp som nu är i fråga har bestämt en enhetlig årsavgift för europeiska patent som medatt en eurodelas för gruppen. Enligt artikel 148 får gruppen bestämma, kan överlåtas, eller utmätas bara för alla peisk patentansökan pantsättas i den särstaterna i gruppen på en gång och endast enligt bestämmelser skilda överenskommelsen. Enligt artikel 149 kan en statsgrupp av det slag som nu avses förestaterna får designeras bara tillsamskriva, att de i gruppen ingående av en av staterna skall anses som designering mans och att designering förekommer av alla staterna i gruppen. I den mån sådana bestämmelser också i fråga om internationell patentansökan enligt skall de tillämpas den år 1970 i Washington avslutade konventionen om patentsamarbete om det europeiska patentverket är designerad (samarbetskonventionen), samarbetskonventionen och den internationella ansökmyndighet enligt för stat i gruppen eller nationellt patent ningen avser europeiskt patent som har föreskrivit att sådan ansökan skall anför sådan stat i gruppen ses som ansökan om europeiskt patent.

Tionde delen. Internationell ansökan enligt konventionen 3.2.10

om patentsamarbete

som omfattar artiklarna 150—158, regleras förhål- I den tionde delen, och samarbetskonvenlandet mellan den europeiska patentkonventionen

tionen. Till denna del hör regel 104 i tillämpningsföreskrifterna.

samarbetskonventionen får Internationella patentansökningar enligt vid det europeiska Vid sådan enligt artikel 150 handläggas patentverket. skall tillämpas bestämmelserna i samarbetskonventionen handläggning

med bestämmelserna i den europeiska patentkonventio-

kompletterad de två konventionerna punkt inte vara förenliga nen. Skulle på någon samarbetskonventionen. Särskilt omnämns att såmed varandra, gäller sökanden skall, oberoende av bevitt gäller internationell patentansökan stämmelsen i artikel 94 i den europeiska patentkonventionen om den tid om skall framställas, alltid

inom vilken begäran patenterbarhetsprövning

inom den tid som enligt arti-

ha rätt att begära patenterbarhetsprövning

39 i samarbetskonventionen medges honom för att kel 22 respektive eller utvald I fullfölja internationell ansökan hos designerad myndighet. vidare patentverket är deartikel 150 föreskrivs att, om det europeiska

SOU 1976: 24 Kapitel 3 135

signerad myndighet eller utvald myndighet för internationell patentansökan, ansökningen skall anses som europeisk patentansökan. Enligt artikel 15l får det europeiska patentverket vara mottagande myndighet enligt samarbetskonventionen. Sålunda kan det europeiska patentverket vara mottagande myndighet för sökande som är medborgare i eller har hemvist i fördragsslutande stat som också har tillträtt samarbetskonventionen och för sökande som är medborgare i eller har hemvist i stat med vilken den europeiska patentorganisationen har träffat avtal att det europeiska skall patentverket tjänstgöra som mottagande myndighet i stället för den statens nationella patentmyndighet. Slutligen får verket vara mottagande myndighet även för andra sökande, i den mån avtal därom träffas med WIPO:s internationella byrå. I artikel 152 föreskrivs att, om sökanden väljer det europeiska patentverket som mottagande myndighet enligt samarbetskonventionen, han skall i princip ge in sin ansökan direkt till det europeiska patentverket. De fördragsslutande staterna ges emellertid rätt att i samma omfattning som beträffande europeiska patentansökningar av säkerhetsskäl inskränka sökandens rätt att ge in ansökan direkt till det europeiska patentverket (jfr. art. 75). Om en internationell ansökan av på grund sådana kommer inskränkningar att gå genom nationell patentmyndighet, åligger det vederbörande stat att vidta alla nödvändiga mått och steg för att säkerställa, att ansökningen vidarebefordras till det europeiska patentverket i så god tid att detta kan handlägga ansökningen inom den tidsram som föreskrivs i samarbetskonventionen. Om det europeiska patentverket är mottagande myndighet, skall till detta vid ansökans ingivande betalas sådan vidarebefordringsavgift som mottagande myndighet enligt regel 14 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen har rätt att ta ut. Enligt regel 104 skall fördragsslutande stat som låter nationell myndighet ta emot internationell för patentansökan vilken det europeiska patentverket är mottagande myndighet tillse, att ansökningen kommer det europeiska patentverket tillhanda senast två veckor före det att tretton månader har förflutit från ingivandet eller, i förekommande fall, prioritetsdagen. Artikel 153 innehåller bestämmelser om det europeiska patentverket som designerad myndighet enligt samarbetskonventionen (samarbetskonventionens artikel 2.xiii). Sålunda skall det europeiska patentverket vara designerad myndighet för de stater som är bundna av såväl samarbetskonventionen som den europeiska om sökanden patentkonventionen, i den internationella har patentansökningen upplyst den mottagande myndigheten att han önskar få europeiskt patent för dessa stater. Vidare skall det europeiska patentverket vara designerad myndighet om sökanden har designerat stat, vars lag föreskriver att designering av den staten skall anses som ansökan om europeiskt patent. Om det europeiska patentverket är designerad skall sådan myndighet, omprövning av den mottagande myndighetens beslut som avses i samarbetskonventionens artikel 25.2.a ankomma på prövningsavdelning. l artikel 154 finns bestämmelser om det europeiska patentverket som internationell

nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventio-

SOU I976: 24 l36 Kapitel 3

nen. Under att avtal härom sluts mellan den europeiska förutsättning och WIPO:s internationella byrå, skall det europatentorganisationen tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningspeiska patentverket för sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte myndighet stat som också har tillträtt samarbetskonventionen. i fördragsslutande Det europeiska patentverket kan vara internationell nyhetsgranskningsockså för andra sökande i den mån avtal härom träffas med myndighet internationella När det europeiska patentverket är internatiobyrån. ankommer det på besvärskammare att nell nyhetsgranskningsmyndighet, som har påförts sökanden av det europröva protest mot tilläggsavgift under hänvisning till att enhetskravet har åsidosatts peiska patentverket (art. 17.3.a i samarbetskonventionen). som myndighet för interna- Såvitt gäller det europeiska patentverket tionell förberedande finns bestämmelser i artipatenterbarhetsprövning kel 155. För sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i fördragsslutande stat som också är bunden av kap. lI i samarbetskonventionen vara sådan myndighet. Likskall det europeiska patentverket kan det europeiska patentverket efsom när det gäller nyhetsgranskning ter avtal med internationella byrån åtaga sig denna uppgift även för sökande. för internaandra Är det europeiska patentverket myndighet tionell förberedande patenterbarhetsprövning, prövar besvärskammare protest mot tilläggsavgift som det europeiska patentverket har påfört sökanden under åberopande av att ansökningen inte uppfyller enhetskravet (art. 34.3.a i samarbetskonventionen). artikel 156 skall det europeiska patentverket vara utvald myn- Enligt samarbetskonventionen, om sökanden som utvald stat andighet enligt ger sådan designerad stat som har tillträtt både den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen och sökanden i den internationella ansökningen har angivit att han önskar europeiskt patent för den staten. Detsamma om sökanden har utvalt sådan designerad stat gäller som har föreskrivit att designering av den i internationell patentansökan skall anses som begäran om europeiskt patent för den staten. Slutligen vara utvald om sökanden utskall det europeiska patentverket myndighet valt sådan stat som, på sätt som anges i artikel 149 i den europeiska patentkonventionen, har träffat överenskommelse med andra stater om att endast för dem alla gemensamt eller föreeuropeiskt patent får meddelas skrivit att ansökan om nationellt om eupatent skall anses som ansökan ropeiskt patent. I samtliga fall gäller som förutsättning att ifrågavarande stat är bunden av samarbetskonventionens kap. ll. I samarbetskonventionens artikel 31.2.b föreskrivs att den församling som utses av de stater som tillträtt samarbetskonventionen kan medge sökande i stat som inte är bunden av samarbetskonventionens kap. II rätt att ansöka om internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Även för sådana sökande skall det europeiska patentverket kunna vara utvald myndighet. Artikel 157 innehåller bestämmelser om hur internationell nyhetsgranskningsrapport skall beaktas av det europeiska patentverket. I princip skall den internationella nyhetsgranskningsrapporten eller förklaring av internationell nyhetsgranskningsmyndighet att sådan rapport inte

SOU 1976: 24 Kapitel 3 137

kommer att upprättas samt publiceringen av rapporten eller förklaringen

ersätta den europeiska

nyhetsgranskningsrapporten och publiceringen

av den. Likaså skall av publiceringen den internationella nyhetsgranskningsrapporten eller av sådan förklaring ersätta kungörelse i den

europeiska patenttidningen om den europeiska

nyhetsgranskningsrap-

porten. Från principen görs undantag såtillvida att till varje internatio-

nell skall

nyhetsgranskningsrapport upprättas en kompletterande euro-

peisk

nyhetsgranskningsrapport, om inte förvaltningsrådet har föreskrivit

annat. Sökanden skall i princip betala full nyhetsgranskningsavgift för

denna kompletterande rapport. Avgiften skall erläggas inom den tid som

sökanden enligt samarbetskonventionen har att erlägga nationell ansökningsavgift. Försummas det, skall anses återkallad. ansökningen Förvaltningsrådet får emellertid meddela föreskrifter om att det europeiska patentverket helt eller delvis skall avstå från kompletterande nyhetsgranskning av internationell patentansökan. Vidare får förvaltningsrådet

besluta om nedsättning av nyhetsgranskningsavgiften i sådana fall.

Artikel 158 innehåller föreskrifter om publicering av internationell ansökan. Sådan publicering av internationell ansökan som sker enligt samarbetskonventionens artikel 21 skall, om det europeiska patentverket är designerad myndighet, ersätta publiceringen av den europeiska pa-

tentansökningen. Publiceringen enligt samarbetskonventionen skall emellertid kungöras i den europeiska patenttidningen. En enligt samarbetskonventionen publicerad ansökan anses emellertid inte utgöra del av teknikens ståndpunkt vid tillämpning av artikel 54.3 med mindre ansök-

ningen tillhandahålls det europeiska patentverket på något av d-ess officiella språk och föreskrivna avgifter för ansökan om europeiskt patent erläggs.

Internationell som skall handläggas av det europeiska patentansökan patentverket som designerad myndighet skall tillställas detta på något av

dess officiella Sökanden språk. skall i sådant fall också till det euro-

peiska patentverket betala den ansökningsavgift som avses i samarbets-

konventionens artikel 22.1 och artikel 39.1. Har en internationell ansökan

publicerats på annat språk än något av det europeiska patentverkets officiella språk, skall det europeiska patentverket publicera ansökningen i den översättning som tillhandahållits verket. Provisoriskt skydd enligt den europeiska patentkonventionen inträder först från dagen för denna publicering. Kräver fördragsslutande stat med stöd av artikel 67 ytterligare åtgärder för att europeisk patentansökan där skall åtnjuta proviso-

riskt skydd, skall även sådana krav uppfyllas för att skydd skall upp-

komma i den staten.

3.2.11 Elfte delen. Övergångsbestämmelser

I denna del, som omfattar artiklarna finns 159-163, föreskrifter om hur verksamheten vid den europeiska patentorganisationen skall inledas. Till delen hör reglerna 105 och 106.

Sedan konventionen har trätt i kraft (bestämmelser härom finns i artikel 169), skall förvaltningsrådet enligt artikel 159 sammanträda inom två månader. Kallelse till sammanträdet skall utfärdas av Förbundsre-

SOU 1976: 24 138 Kapitel 3

regering. Vid detta sammanträde skall utses presipubliken Tysklands Till dess bestämmelser om anställdent för det europeiska patentverket. har antagits får enligt artikel 160 erforderliga befattningshaningsvillkor får som ledamöter av vare anställas på korttidskontrakt. Övergångsvis utses tekniker och jurister vilka under den tid deras besvärskammare domstol eller annan förordnande avser kvarstår i tjänst vid nationell

myndighet. 161 sträcker budgetåret endast till ut- Enligt artikel sig det första varunder konventionen träder i kraft. Budget gången av det kalenderår för detta första år skall fastställas snarast möjligt. I avbidan på att de ekonomiska som de fördragsslutande staterna skall särskilda bidrag är dessa stater skyldiga att lämna de förlämna enligt artikel 40 inflyter bestämmer. Förskotten skall beräknas efter skott som förvaltningsrådet

samma grunder som de särskilda bidragen. Det är förutsett att det europeiska patentverket inte genast kan börja

arbeta i full skala. Bestämmelser om hur verksamheten skall byggas ut

162. Bestämmelser om uppbyggnaden av verksamstegvis finns i artikel för vilket en särskild reheten finns också i centraliseringsprotokollet lämnas i avsnitt 3.2.15. Förvaltningsrådet bestämmer på dogörelse när skall börja förslag av presidenten europeiska patentansökningar kan i samband därmed föreskriva att från tas emot. Förvaltningsrådet skall begränsas. Begränsningden dagen och tills vidare handläggningen inom vissa tekniska områden been får avse att endast ansökningar får inte sedan sådant behandlas. Ytterligare inskränkningar göras slut en gång meddelats. Oavsett vilket ämnesområde en europeisk patentunderkastas sådan prövning att det ansökan avser, skall den emellertid kan avgöras huruvida den kan åsättas ingivningsdag. Kan det europeiska

patentverket inte fullständigt pröva en viss ansökan på grund av de inledskall det underrätta sökanden härom ningsvis gällande begränsningarna, till nationell ansamt anvisa honom möjligheten att begära omvandling sådan underrättelse har mottagits skall den sökan (jfr art. 135). När anses återkallad. Enligt regel 105 skall europeiska patentansökningen i verksamheten och upphävande av sådana bebeslut om begränsningar meddelas i den europeiska patenttidningen. I denna regel gränsningar föreskrivs också att de tekniska områden inom vilka prövning sker skall

anges enligt det internationella klassificeringssystemet. om auktorisering av ombud under en I artikel 163 ges bestämmelser bestäms av förvaltningsrådet. Unövergångstid. Övergångstidens längd der denna övergångstid får sålunda i förteckningen över auktoriserade i förombud (jfr art. 134) tas upp fysisk person som är medborgare rörelse i eller har anställning i sådan stat och dragsslutande stat, driver inför i är behörig att uppträda som patentombud patentmyndigheten den stat där han driver rörelse eller har hemvist. Om fördragsslutande

stat inte uppställer krav på särskild yrkeskompetens för sådan behörigi förteckningen att vehet som nyss nämnts, krävs för att bli upptagen som ombud i patentärenden inför derbörande regelbundet har uppträtt

den statens patentmyndighet under minst fem år. Krav på yrkesutövning att uppträda som får dock inte uppställas i fråga om den vars behörighet har erkänts enombud vid viss fördragsslutande stats patentmyndighet

SOU 1976: 24 Kapitel 3 139

ligt den statens lagstiftning. Den som vill bli upptagen i förteckningen måste förete intyg av patentmyndigheten i nämnda stat om att han uppfyller föreskrivna krav. Det europeiska kan under patentverkets president vissa villkor ge dispens från kravet att ha uppträtt som ombud under minst fem år och, om särskilda omständigheter föreligger, från kravet på medborgarskap i fördragsslutande stat. Som sådan särskild omständighet skall anses att vederbörande den 5 oktober 1973 uppfyllde övriga villkor för att tas upp i förteckningen. Den som under övergångstiden har tagits upp i förteckningen skall efter övergångstidens utgång kvarstå i förteckningen under förutsättning att han då driver rörelse i eller är anställd i fördragsslutande stat. l regel 106 ges föreskrifter om ändring i förteckningen över auktoriserade ombud under den övergångstid som avses i artikel 163. Det ankommer på de nationella patentmyndigheterna att återkalla intyg om behörighet, om sådana omständigheter föreligger som enligt regel 102 skulle ha medfört att ett ombud som i vanlig ordning har tagits upp i förteckningen skulle ha avförts från den eller om den som tagits upp i förteckningen inte längre uppfyller de krav som i vederbörande stat gäller för utfärdande av intyg om behörighet. Den som har avförts från förteckkan på nytt tas upp i den, om de omständigheter ningen som föranledde att han avfördes inte längre föreligger.

3.2.12 Tolfte delen. Slutbestämmelser

Konventionens sista del, som omfattar artiklarna 164-178, innehåller bestämmelser om konventionens ikraftträdande, om reservationer, om revision av konventionen och om uppsägning av konventionen. artikel Enligt 164 utgör tillämpningsföreskrifterna, erkännandeprotokollet, protokollet angående privilegier och immunitet, centraliseringsprotokollet och protokollet angående av artikel 69 delar av tolkningen konventionen. Själva konventionens bestämmelser gäller före tillämpningsföreskrifterna, om det skulle föreligga bristande överensstämmelse mellan konventionens artiklar och tillämpningsföreskrifterna. Av centraliseringsprotokollet framgår att det i sin tur gäller före konventionen, i den mån bristande överensstämmelse skulle föreligga.

Enligt artikel 165 var konventionen öppen för undertecknande till den 5 april 1974. Stat som har undertecknat konventionen tillträder den genom ratificering. Ratifikationsinstrument skall hos Fördeponeras bundsrepubliken Tysklands regering. De stater som deltog i regeringskonferensen om införandet av ett europeiskt system för meddelande av patent men som inte har undertecknat konventionen före nämnda dag får, liksom varje annan europeisk stat som särskilt inbjuds av förvaltningsrådet, ansluta sig till konventionen (art. 166). Stat som en gång tillträtt konventionen men därefter anses ha frånträtt den därför att den staten inte har godtagit beslutad revision (art. 172) får tillträda konventionen på nytt genom anslutning. Artikel 167 innehåller bestämmelser om rätt till förbehåll (reservation) mot konventionen. Reservation skall göras vid undertecknandet eller vid deponerandet av ratifikationseller anslutningsinstrument.

SOU 1976: 24 140 Kapitel 3

stat får sålunda förbehålla sig rätten att låta sådana Fördragsslutande livsmedel eller läkeförbud mot produktpatent på kemiska produkter, om medel som gäller för nationella patent i den staten gälla även i fråga för den staten. Sådant förbehåll berör inte det skydd europeiska patent kan ge för förfarande vid framsom det europeiska patentet samtidigt av den kemiska livsmedlet eller läkemedlet eller för ställning produkten, av den kemiska Genom reservation kan också användning produkten. patent blir utan verkan eller kan förklaras ogiltigt uppnås att europeiskt om det står i strid med nationella förbud mot patentering av förfaranden Vidare kan fördragsslutande stat inom jordbruk och trädgårdsskötsel. som för nationella patent har kortare giltighetstid än tjugo år genom reservation få rätt att föreskriva denna kortare giltighetstid även för eurokan stat genom reservation peiska patent. Slutligen fördragsslutande domstol och erundgå att bli bunden av protokollet angående behörig kännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent (erkännande-

protokoll). Reservation gäller under en tid av högst tio år från konventionens ikraftträdande. Såvitt avser reservation rörande förbud mot produktpalivsmedel eller läkemedel eller rörande förtent på kemiska produkter, farande inom jordbruk och trädgårdsskötsel kan denna tid genom beslut med högst fem år. Som förutsättning härav förvaltningsrådet förlängas finner att vederbörande stat inte kan avför gäller att förvaltningsrådet stå från reservationen vid tioårsfristens utgång. Stat som har avgivit reservation skall återkalla den så snart den har möjlighet därtill. Reservation, utom reservation såvitt avser erkännandeprotokollet, gäller i fråga om europeiska patent som meddelas på grund av europeiska patentansökmedan förbehållet är i kraft. Rättsverkan av reningar som har ingivits servationen består under sådana patents hela giltighetstid. I artikel 168 ges fördragsslutande stat möjlighet att göra konventionen för sådana territorier för vars utländska förbindelser den svatillämplig rar. I artikel 169 föreskrivs att konventionen träder i kraft tre månader efter det att sex stater, i vilka det år 1970 ingavs sammanlagt minst har deponerat sina ratifikationsinstrument. 180 000 patentansökningar, Sedan konventionen har trätt i kraft får senare ratifikation eller anslutelning verkan första dagen i tredje månaden efter det att ratifikationsler anslutningsinstrumentet deponerades. De stater som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter det att den har trätt i kraft skall betala ett särskilt tillträdesbidrag till organisationen beräknas efter samma grunder som de (art. 170). Detta bidrag särskilda bidragen enligt artikel 40. Konventionen enligt artikel 171 för obegränsad tid. Om revigäller sion av konventionen finns bestämmelser i artikel 172. För revision fordras en särskild konferens mellan de fördragsslutande staterna. Sådan konferens sammankallas av förvaltningsrådet. Konferensen är inte beslutsför med mindre tre fjärdedelar av de fördragsslutande staterna är företrädda vid den. För att reviderad text skall antas fordras att ändav de avgivna rösterna. röst ringsförslaget får tre fjärdedelar Nedlagd räknas inte. Den reviderade texten träder i kraft sedan det antal stater

SOU 1976: 24 Kapitel 3 141

som konferensen har bestämt har ratificerat eller anslutit sig till den ändrade texten och vid den tidpunkt som konferensen har beslutat. Artikel 172 innehållerockså föreskrift om att stat som inte har tillträtt den ändrade texten då den träder i kraft sk-all anses ha frånträtt konventionen. Uppstår tvist om tolkningen eller tillämpningen av konventionen mellan de fördragsslutande staterna och kan tvisten inte biläggas genom förhandlingar, skall den enligt artikel 173 hänskjutas till förvaltningsrådet om någon av tvisten berörd stat begär det. Förvaltningsrådet skall försöka uppnå överenskommelse i saken. Lyckas inte detta inom sex månader från det ärendet förelades rådet, skall det hänskjuta tvisten till internationella domstolen. Uppsägning av konventionen i artikel regleras 174. Fördragsslutande stat får när som helst säga upp konventionen genom meddelande till

Förbundsrepubliken Tysklands regering. Uppsägningen träder i kraft ett år efter det att sådant meddelande har mottagits. I artikel 175 föreskrivs att rättigheter som på grund av konventionen har uppkommit i fördragsslutande stat inte påverkas av att den staten frånträder konventionen. Patentansökningar som är anhängiga när uppsägning träder i kraft liksom då anhängiga invändningsärenden eller patentärenden i vilka invändning ännu kan göras skall, såvitt gäller den frånträdande staten, behandlas som om konventionen ännu gällde för den. I artikel 176 regleras de ekonomiska förpliktelserna mot den europeiska patentorganisationen för stat som har frånträtt konventionen. Sålunda skall frånträdande stat fortsätta att till det europeiska patentverket utge dess andel i årsavgifter för europeiska patent som upprätthålls i den staten efter det att den har frånträtt konventionen. Sådana särskilda

bidrag som den frånträdande staten har lämnat i enlighet med artikel 40 återbetalas endast om och när övriga stater som har lämnat bidrag för

samma period får återbetalning

på dessa bidrag. Konventionen är upprättad franska på engelska, och tyska. Dessa texter har lika vitsord. Förvaltningsrådet kan medge att avfattning på annat språk anses som officiell text, men sådan avfattning äger inte vitsord gentemot avfattningen på engelska, franska eller tyska. Originalexemplaret av konventionen skall deponeras i Förbundsrepubliken Tysklands regerings arkiv (art. 177). I artikel 178 slutligen lämnas följande föreskrifter. Förbundsrepublikan Tysklands regering skall låta framställa avskrifter av konbestyrkta ventionstexten och överlämna sådana till regeringarna i de stater som har undertecknat eller anslutit sig till konventionen. Det åligger också Förbundsrepubliken Tysklands regering att underrätta nyssnämnda regeringar om undertecknande, deponering av ratifikationseller anslutningsinstrument, reservationer, förklaringar artikel enligt 168, konventionens ikraftträdande och uppsägning av konventionen. Förbundsrepublikens regering skall slutligen föranstalta om att konventionen hos registreras Förenta Nationernas sekretariat.

142 3 SOU 1976: 24 Kapitel

3.2.13 Protokoll angående behörig domstol och erkännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent (erkännandeprotokoll)

Erkännandeprotokollet innehåller bestämmelser om behörig domstol i

mål där talan om rätt att få europeiskt patent förs mot den som söker sådant patent. Protokollet innehåller vidare bestämmelser om skyldighet för fördragsslutande stat att erkänna beslut som i sådana mål meddelas av domstol som är behörig enligt protokollet. Stat som tillträder den europeiska patentkonventionen kan enligt artikel 167.2.d i konventionenl genom att avge reservation undgå att under en övergångstid på tio år bli bunden av protokollet. Med termen ”fördragsslutande stat” avses i protokollet endast stat som är bunden av protokollet (art. 13).? För de stater som är bundna av protokollet gäller protokollet före andra överenskommelser mellan dem rörande jurisdiktion och erkännande av domar (art. 11). Protokollet hindrar däremot inte tillämpning av sådana överenskommelser mellan stat som är bunden av protokollet och stat som inte är det.

Bestämmelser om behörig domstol (art. 2-8) Som nyss nämnts regleras i protokollet endast frågan om behörig domstol i sådana fall då talan om rätt till europeiskt patent förs mot sökanden, medan ansökningen handläggs vid det europeiska patentverket. I protokollet regleras sålunda inte frågan om behörig domstol i mål där talan förs mot innehavare av europeiskt patent. Har den patentsökande hemvist eller säte i fördragsslutande stat, skall talan väckas vid domstol i den staten (art. 2). Har den patentsökande inte hemvist eller säte i fördragsslutande stat men har motparten det, skall talan väckas vid domstol i den stat där motparten har hemvist eller säte (art. 3). Om tvisten avser arbetstagares uppfinning gäller enligt artikel 4 särskilda bestämmelser. I sådant fall är endast domstol i den fördragsslutande stat enligt vars lag rätten till uppfinningen skall avgöras behörig. Enligt artikel 60.1 i konventionen skall fråga om rätt till arbetstagares uppfinning avgöras enligt lagen i den stat i vilken arbetstagaren huvudsakligen är sysselsatt. Kan det inte fastställas var arbetstagaren huvudsakligen är sysselsatt, tillämpas lagen i den stat där det driftställe ligger till vilket arbetstagaren är knuten. Forumreglerna är i princip dispositiva. Har sålunda parterna avtalat skriftligen eller muntligen med skriftlig bekräftelse att viss domstol i fördragsslutande stat eller viss fördragsslutande stats domstolar skall avgöra tvist om rätt att få europeiskt patent, får talan prövas endast av den domstolen eller den statens domstolar (art. 5.1). Är emellertid parterna en arbetsgivare och dennes arbetstagare, föreligger inte frihet att sluta avtal om behörig domstol i vidare mån än detta är tillåtet enligt den lag som är tillämplig på anställningsavtalet (art. 5.2). Kan behörig domstol inte fastställas med tillämpning av de nu angivna

1 Övriga artikelhänvisningarna i detta avsnitt avser artiklar i protokollet. 31 detta avsnitt används termen bara i denna mening.

SOU 1976: 24 Kapitel 3 143

forumreglerna, får talan prövas endast av domstol i Förbundsrepubliken Tyskland (art. 6). I mål som avses i protokollet skall domstolen självmant pröva sin behörighet (art. 7). Om talan avseende samma sak mellan samma parter har väckts vid domstolar i olika fördragsslutande stater, skall i princip den talan som har väckts sist avvisas (art. 8.1). Har invändning gjorts rörande behörigheten för den domstol vid vilken talan först skall anhängiggjordes, dock den domstol vid vilken talan väckts senare förklara målet där vilande till dess den förstnämnda domstolens har vunnit avgörande laga kraft (art. 8.2).

Bestämmelser om erkännande av beslut (art. 9-10) Föreligger i en fördragsslutande stat lagakraftvunnet avgörande rörande rätt att få europeiskt patent för en eller flera av de i ansökningen designerade fördragsslutande staterna, skall avgörandet utan särskilt förfarande erkännas i övriga fördragsslutande stater (art. 9). Omprövning av rättens behörighet får inte ske och ej heller ny prövning i sak. Från denna skyldighet att erkänna avgörande i annan fördragsslutande stat görs dock i artikel 10 två undantag. Det ena gäller det fall att svarande som inte har ingått i svaromål kan visa att han inte har delgivits käromålet i föreskriven eller ordning att han inte delgivits käromålet i sådan tid att han haft rådrum att gå i svaromål. Det andra undantaget gäller det fall att svaranden visar att avgörandet är oförenligt med annat avgörande som har meddelats i fördragsslutande stat i tidigare anhängiggjort mål mellan samma parter.

3.2.14 Protokoll angående den europeiska patentorganisationens privilegier och immunitet (protokoll angående och imprivilegier munitet) l protokollet, som omfattar 25 artiklar, regleras rätten för den europeiska patentorganisationen, förvaltningsrådets ledamöter och det europeiska patentverkets personal att åtnjuta privilegier och immunitet. Förevarande redogörelse har begränsats till att avse protokollets huvudsakliga innehåll.

Bestämmelser rörande den europeiska patentorganisationen Organisationens lokaler är okränkbara. Myndigheterna i den stat där lokalerna är belägna får beträda dem endast med tillstånd av det europeiska patentverkets president (art. 1). Även arkiv och organisationens handlingar är okränkbara (art. 2). Inom ramen för sina officiella uppgifter åtnjuter organisationen processrättslig immunitet och immunitet mot exekutiva åtgärder (art. 3.1). Detta gäller dock inte om organisationen för visst fall uttryckligen har avstått från sin immunitet eller då fråga är om skada på grund av trafikolycka med något av organisationens fordon eller om trafikbrott i vilket sådant fordon har varit inblandat. Organisationen åtnjuter inte heller immunitet då fråga är om verkställighet av skiljedom mellan or-

144 3 SOU 1976: 24 Kapitel

ganisationen och fördragsslutande stat rörande tillämpningen av detta protokoll (art. 3.1.c och 23). Organisationens egendom är fredad från varje form av beslag, konfiskation, expropriation eller tvångsförvaltning (art. 3.2). Ej heller får organisationens egendom bli föremål för administrativa eller interimistiska tvångsåtgärder utom i vad avser sådana åtgärder som behövs för att förebygga eller utreda trafikolycka med organisationens motorfordon (art. 3.3). Organisationen skall vara befriad från direkta skatter. Vid större inköp för sin officiella verksamhet skall organisationen, så långt det är möjligt, befrias från sådana skatter eller avgifter som ingår i priset (art. 4). Organisationen skall vidare åtnjuta befrielse från tullar och andra avgifter vid import eller export (art. 5). Varor avsedda för personligt bruk av anställda vid det europeiska patentverket omfattas dock inte av skatte- och tullfriheten (art. 6). Organisationen skall åtnjuta de lättnader i förekommande valutarestriktioner som behövs för att organisationen skall kunna utöva sin verksamhet (art. 9). Enligt artikel 11 skall de fördragsslutande staterna vidta alla erforderliga åtgärder för att underlätta inresa, uppehåll och utresa för de anställda vid det europeiska patentverket.

Bestämnzelser rörande förvaltningsrådel De fördragsslutande staternas ombud i förvaltningsrådet samt deras experter och rådgivare åtnjuter i samband med rådets sammanträden och resor till och från sådana sammanträden immunitet mot frihetsberövande utom om de anträffas på bar gärning med brott eller försök till brott. De åtnjuter också immunitet mot rättsligt förfarande för sina åtgärder vid fullgörande av uppdraget. Denna immunitet gäller även efter det att uppdraget har upphört. Immuniteten omfattar dock inte talan som gäller ansvar för trafikbrott eller skadestånd på grund av trafikolycka (art. 12.1.a och b). Ombuden, experterna och rådgivarna åtnjuter vidare okränkbarhet för de dokument som rör uppdraget och har rätt att använda kurir och förseglad kurirsäck (art. 12.1.b och c). I fråga om den immunitet och de privilegier som föreskrivs beträffande ombud i förvaltningsrådet samt deras experter och rådgivare görs det undantaget att fördragsslutande stat inte behöver tillerkänna sina egna medborgare dessa förmåner (art. 22).

Bestämmelser rörande befattningshavarna vid det europeiska patentverket Det europeiska patentverkets president skall i princip åtnjuta samma immunitet och samma privilegier som tillkommer diplomatisk företrädare enligt den i Wien den 18 april 1961 avslutade konventionen om diplomatiska förbindelser (art. 13). Presidentens immunitet omfattar dock inte åtal för trafikbrott eller talan om skadestånd i anledning av trafikolycka. Beträffande övriga befattningshavare gäller att de kan komma i åt-

SOU 1976: 24 Kapitel 3 145

njutande av viss immunitet och vissa privilegier i den mån förvaltningsrådet så beslutar för olika personalkategorier (art. 17). De hänseenden i vilka immunitet och privilegier sålunda kan ifrågakomma förenligt valtningsrådets beslut anges i artiklarna 14 och 16. Av innehållet i artikel 14 kan här nämnas immunitet mot rättsligt förfarande — utom åtal för trafikbrott och talan om skadestånd p. g. a. trafikolycka —— lättnader i valutarestriktioner, från undantag emigrations- och immigrationsbestämmelser samt befrielse från militärtjänst. Från de förmåner som tillkommer det europeiska patentverkets president och från vissa av de förmåner som enligt artikel 14 kan komma i fråga för övriga befattningshavare görs undantag i artikel 22. Fördragsslutande stat behöver sålunda inte medge de ifrågavarande förmånerna såvitt gäller egna medborgare och sådana personer som hade hemvist i den staten när de där tillträdde tjänst vid organisationen. Enligt artikel 16 skall befattningshavare vara befriad från nationell inkomstskatt på lön som beskattas av den europeiska patentorganisationen. Om den europeiska patentorganisationen inför ett eget socialförsäkringssystem för sina befattningshavare, skall dessa i princip befrias från nationella socialförsäkringsavgifter (art. 18). Vissa privilegier och viss immunitet kan tillkomma expert som utför uppdrag åt organisation (art. 15, jfr dock art. 22).

Allmänna bestämmelser I artikel 19 förklaras att privil-egier och immunitet som föreskrivs i protokollet inte har införts för att ge någon personliga fördelar utan för att säkerställa att organisationens verksamhet kan bedrivas utan hinder och att de personer som avses skall vara fullständigt oberoende vid utförandet av sina uppgifter. Immunitet skall därför hävas i de fall då den skulle hindra rättvisans för gång och den kan hävas utan förfång det ändamål för vilket immuniteten har medgivits. Beslut att häva immunitet meddelas i fråga om ombud, expert eller rådgivare i förvaltningsrådet av den fördragsslutande stat som har utsett vederbörande, i fråga om befattningshavare vid det europeiska patentverket av verkets president och i fråga om presidenten av förvaltningsrådet. Organisationen skall enligt artikel 20 samarbeta med de fördragsslutande staternas myndigheter för att underlätta och säkerrättsskipning ställa att bestämmelser om ordning, hälsovård säkerhet, och arbetarskydd iakttas samt att immunitet och privilegier inte missbrukas. Enligt artikel 25 kan organisationen ingå avtal med fördragsslutande stat om tillämpningen av protokollet. Har immunitet eller privilegier enligt detta protokoll åberopats på sätt som fördragsslutande stat finner oriktigt, kan den hänskjuta saken till internationell skiljedomstol (art. 23). Protokollet innehåller närmare föreskrifter om hur medlemmarna i sådan skiljedomstol skall utses (art. 24). Skiljedomstolens utslag är slutligt.

lO-SOU 1976: 24

SOU 1976: 24 146 Kapitel 3

3.2.15 Protokoll rörande centraliseringen av det europeiska patent-

systemet och införande av detta system (centraliseringsprotokoll)

är uppdelat på åtta avdelningar, betecknade Centraliseringsprotokollet I-VIII. I innehåller överenskommelse om att internationella pa- Avdelning tentinstitutet i Haag skall införlivas i det europeiska patentverket (I.l.), överenskommelse om att de fördragsslutande staterna till förmån för det europeiska patentverket skall avstå från att låta sina nationella patentvara internationell nyhetsgranskningsmyndighet (I.2.) samt myndigheter överenskommelse om att i Väst-Berlin inrätta en filial till det europeiska

patentverket (I.3.). Beträffande den första innehåller protokollet i huvudsak fölfrågan stater som är medlemmar av internationella jande. De fördragsslutande patentkonventionen har trätt patentinstitutet skall, sedan den europeiska i kraft, vidta alla erforderliga åtgärder för att det i Haag belägna institutet samt institutets och skulder skall kunna med personal tillgångar överföras till det europeiska patentverket senast då detta skall börja ta emot Dessa stater skall då också fråneuropeiska patentansökningar. träda den överenskommelse vilken institutet upprättades. Övergenom förandet sker formellt genom avtal mellan den europeiska patentorganisationen och institutet. Sedan internationella har införlivats med det europatentinstitutet peiska patentverket skall det utgöra en filial till detta. Denna filial, som skall ligga i Haag, skall överta dels de uppgifter som ålåg Haaginstituför undertet den dag då den europeiska patentkonventionen öppnades dvs. den 5 oktober 1973, dels de uppgift-er som institutet därtecknande, efter och fram till införlivandet med det europeiska patentverket har åtagit sig gentemot stater som har tillträtt den europeiska patentkonventionen. kan ge filialen i Haag ytterligare uppgifter i Förvaltningsrådet fråga om nyhetsgranskning. Vad sålunda föreskrivs om själva institutet skall i tillämpliga delar till institutet som har inrättats enligt särskild överensgälla också filial kommelse mellan institutet och fördragsslutande stat. Sådan stat skall enligt protokollet sluta avtal med det europeiska patentverket varigenom bestämmelserna om filialen Överanpassas till centraliseringsprotokollet. enskommelse om inrättande av sådan filial har träffats mellan institutet och Italien. 1.2 för de fördragsslutande staterna att Skyldigheten enligt avdelning avstå från att låta sina nationella patentmyndigheter tjänstgöra som internationell inträder från den dag då det

nyhetsgranskningsmyndighet

europeiska patentverket börjar ta emot europeiska patentansökningar. finns sålunda Denna skyldighet gäller dock inte undantagslöst. Undantag i avdelning III. Den filial 1.3 skall inrättas i Berlin, skall utföra som enligt avdelning skall nyhetsgranskning av europeiska patentansökningar. Organisatoriskt den lyda under filialen i Haag. Åtminstone vid början av den period som vidtar när den stegvisa utbyggnaden av det europeiska patentverkets verksamhet är avslutad, skall Berlinfilialen förses med arbete nog för

SOU 1976: 24 Kapitel 3 147

att sysselsa.tta det antal granskare som fanns vid det västtyska patentverkets filial i Berlin den dag då den europeiska patentkonventionen öppnades för undertecknandeJ Förbundsrepubliken Tyskland skall svara för alla de extra kostnader som uppkommer för den europeiska patentorganisationen genom inrättandet och drivandet av filialen i Berlin. II innehåller bestämmelser Avdelning om att de fördragsslutande staterna till förmån för det europeiska skall avstå från att låta patentverket sina nationella patentmyndigheter tjänstgöra som myndighet för internationell förberedande att avstå patenterbarhetsprövning. Skyldigheten från sådan verksamhet inträder efter hand för olika tekniska områden, nämligen för varje särskilt tekniskt område två år efter det att det europeiska patentverket har börjat utföra patenterbarhetsprövning av europeiska patentansökningar på ifrågavarande område. Också från dessa bestämmelser finns undantag i avdelning III. Ytterligare undantag görs i avdelning IV. I avdelning III görs, som förut nämnts, undantag från bestämmelserna om skyldighet att avstå från att låta nationell patentmyndighet tjänstgöra som internationell myndighet samarbetskonventionen. Unenligt dantag gäller för fördragsslutande stat vars officiella språk inte är något av handläggningsspråken vid det europeiska patentverket (engelska, franska eller tyska). Sådan stats patentmyndighet får utföra både internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning såvitt avser ansökningar från sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i den staten eller i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen.‘-’ Enligt avdelning III får vidare förvaltningsrådet tillåta att patentmyndighet i fördragsslutande stat utför nyhetsgranskning och förberedande patenterbarhetsprövning såvitt gäller ansökningar från sökande som är medborgare i eller har hemvist eller säte i icke fördragsslutande stat, om den staten har samma officiella språk som den fördragsslutande

1 Detta innebär att det västtyska patentverkets nuvarande Berlinfilial införlivas i det europeiska patentverket. Antalet granskare vid den filialen den 5 oktober 1973 var 53. Enligt föreliggande utkast till överenskommelse mellan Förbundsrepubliken Tyskland och den europeiska patentorganisationen torde hela denna personal anställas vid det europeiska patentverket från det att verket öppnas. ?Denna undantagsbestämmelse togs in i protokollet sedan krav härom hade framställts av de nordiska länderna. Om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen blir det på grund av denna bestämmelse möjligt för det svenska patentverket att tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning för ansökningar från svenska sökande och sökande i de övriga nordiska staterna i den mån dessa stater tillträder den europeiska patentkonventionen. Frågan om det svenska patentverket skulle kunna tjänstgöra som internationell myndighet även för sökande från nordisk stat som inte tillträtt den europeiska patentkonventionen behandlades vid interimskommitténs möte i Bryssel den 8-12 september 1975. Interimskommittén uttalade därvid att centraliseringsprotokollet inte torde hindra det svenska patentverket att ta emot och handlägga internationella från norpatentansökningar samtliga diska stater även om alla dessa stater ännu inte tillträtt den europeiska patentkonventionen.

SOU 1976: 24 148 Kapitel 3

staten och de internationella patentansökningarna är avfattade på detta gemensamma språk.1 För att inom det europeiska patentsystemets ram få till stånd en harav nyhetsgranskningen skall enligt samarbetskonventionen monisering samarbete det europeiska patentverket och sådan natioäga rum mellan i en till den europeiska ansluten nell patentmyndighet patentkonventionen stat som jämsides med det europeiska patentverket får tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen. Detta samarbete skall grundas på ett särskilt avtal, som kan behandla bl. a. granskningsmetoder och utbyte av nyhetsgranskningstjänster samt rekrytering och utbildning av granskare. I avdelning IV finns bestämmelser om att det europeiska patentverket under en övergångstid får uppdra åt nationell patentmyndighet i fördragsslutande stat att utföra viss handläggning av europeiska patentan- Detta får ske för att underlätta för denna myndighet att ansökningar. passa sig till de förhållanden som uppstår när det europeiska patentverket börjar sin verksamhet. Sådant uppdrag får avse den förberedande på prövningsavdelning som -enligt konventionen får utföhandläggning ras av en granskare (avdelning IV.1)2 samt nyhetsgranskning (avdelning IV.2). i Uppdrag att utföra de uppgifter som avser förberedande handläggning på prövningsavdelning får anförtros endast åt nationell patentmyndighet som kan utföra handläggning på något av det europeiska patentverkets officiella språk och endast såvitt avser europeiska patentansökningar som är avfattade på detta språk. Sådana uppdrag får inte avse mer än sammanlagt 40 procent av det sammanlagda antalet europeiska patentansökningar. Förvaltningsrådet bestämmer om fördelningen av dessa mellan de fördragsslutande staterna. Uppgifter som anförtros uppdrag viss stats patentmyndighet får inte avse mer än högst en tredjedel av det antalet ingivna ansökningar. Myndighet som utför sådant sammanlagda uppdrag får också utföra internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Nyhetsgranskningsuppdrag får tilldelas nationell patentmyndighet för att minska de svårigheter som kan uppstå för myndigheten till följd av de fördragsslutande staternas skyldighet att för sina patentmyndigheters del avstå från att tjänstgöra som myndighet för internationell nyhets- Sådant uppdrag får tilldelas endast patentmyndighet i stat granskning. vars officiella språk är något av det europeiska patentverkets officiella Dessutom krävs att vederbörande patentmyndighet uppfyller de språk. krav som uppställs i samarbetskonventionen för att utses till intematioskall dock nell nyhetsgranskningsmyndighet. Nyhetsgranskningsuppdrag lämnas ut bara i den mån det är förenligt med verksamhetens behöriga gång vid det europeiska patentverket. av det slag som avses i avdelning IV får lämnas för en tid Uppdrag

lDenna bestämmelse tillkom efter önskemål från Portugal och Spanien. Den avsågs kunna bli tillämplig på internationella patentansökningar från Brasilien och Argentina. ?Den handläggning på prövningsavdelning som föregår det slutliga beslutet skall enligt artikel 18.2 i regel utföras av en granskare.

SOU 1976: 24 3 149 Kapitel

av 15 år från det att det europeiska patentverket öppnas. Under de sista fem åren av denna tid skall uppdragens omfattning minskas, i princip med en femtedel årligen. Avdelning V innehåller bestämmelser om rätt för filial till det nuvarande internationella patentinstitutet att utföra nyhetsgranskning av europeiska patentansökningar. Sådan filial får, såvitt gäller ansökningar som ges in av den som är medborgare i eller har hemvist i den stat i vilken filialen är belägen, utföra nyhetsgranskning av europeiska patentansökningar på grundval av tillgängligt granskningsmaterial på den statens officiella språk. Sådan granskning får dock inte försena handläggningen eller förorsaka extra kostnader för den europeiska patentorganisationen. Filialen kan få utföra nyhetsgranskning i den omfattning som nu angivits också beträffande andra europeiska patentansökningar, om sökanden begär det och betalar för denna granskning. Detta får dock ske endast till dess den nyhetsgranskning som utförs av det europeiska patentverket omfattar även detta granskningsmaterial. Förvaltningsrådet får medge att den rätt att utföra nyhetsgranskning som föreskrivs i avdelning V får utsträckas till att gälla nationell patentmyndighet i fördragsslutande stat som inte som officiellt språk har något av det europeiska patentverkets officiella språk. Det europeiska patentverkets nyhetsgranskning skall enligt avdelning VI efter hand i princip utvidgas till att omfatta patentlitteratur och annan i sammanhanget relevant litteratur från alla fördragsslutande stater. Det ankommer på förvaltningsrådet att på grundval av en utredning rörande de tekniska och ekonomiska aspekterna besluta om sådan utvidgning. I avdelning VII föreskrivs att centraliseringsprotokollet gäller före däremot stridande bestämmelser i själva konventionen. Sådant beslut av förvaltningsrådet som avses i centraliseringsprotokollet skall enligt avdelning VIII fattas med trefjärdedels Vid majoritet. sådan röstning skall rösterna vägas enligt artikel 36 i konventionen.

SOU 1976: 24

4 Konventionen om marknadspatent

Som har framgått av redogörelsen för den europeiska patentkonventiodenna konvention nen (avsnitt 3.2.9) får en grupp stater som har tillträtt endast gemensamt för alla bestämma att europeiskt patent får meddelas härför gäller dock att denna dessa stater (art. 142). Som förutsättning stater har slutit särskild överenskommelse om att europeiskt pagrupp för dessa stater skall ha en enhetlig karaktär. tent som har meddelats Mellan EG:s medlemsstater har träffats en sådan överenskommelse gesom den 15 december 1975 avslutades i Luxemnom den konvention för den gemensamma markburg, konventionen om europeiskt patent

naden (marknadspatentkonventionen). införs i de fördragsslutande sta- Genom marknadspatentkonventionen för dessa staterna ett gemensamt rättssystem för patent som meddelas ter enligt den europeiska patentkonventionen och för europeiska patentsom omfattar sådan stat (art. 1). Europeiskt patent som ansökningar har meddelats för de stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen benämns marknadspatent (art. 2). Marknadspatentet är enhetligt och autonomt (art. 2). Enhetligheten innebär att patentet får samma rättsverkan i samtliga fördragsslutande eller förfalla endast stater och att det kan meddelas, överlåtas, upphävas dessa stater. Den autonoma karaktären består i att patentet för samtliga i princip regleras uteslutande av bestämmelserna i marknadspatentkon- Det är dock att ventionen och den europeiska patentkonventionen. märka att enligt uttrycklig föreskrift i marknadspatentkonventionen 93) bestämmelserna i fördraget om upprättandet av Europeiska (art. tillämpas utan hinder av ekonomiska gemenskapen (Romfördraget)

marknadspatentkonventionen. får patentansökan i Enligt marknadspatentkonventionen europeisk EG-stater ut-an måste omfatta samtliga stater princip inte avse enstaka för endast viss EG-stat elsom tillhör EG. Söks i sådan ansökan patent trots detta anses omfatta samtler för vissa EG-stater, skall ansökningen för EG-stat får sålunda medliga EG-stater (art. 3). Europeiskt patent delas endast i form av marknadspatent som omfattar samtliga EG-stafår dock europeiskt meddelas för viss ter. Under en övergångstid patent EG-stat eller vissa EG-stater, om sökanden begär det. EG:s ministerråd beslutar när denna skall upphöra. För beslut att överövergångstid gångstiden skall upphöra mindre än tio år från marknadskonventionens ikraftträdande krävs enhälligt beslut av ministerrådet och för upphö-

rande vid senare tidpunkt beslut med kvalificerad majoritet (art. 86.1.4

och 5).

SOU 1976: 24 4 151 Kapitel

Marknadspatentkonventionen inskränker inte EG-staternas rätt att

meddela nationella patent, dvs. att låta patent meddelas av nationell pa-

tentmyndighet (art. 6). Den ensamrätt som erhålls genom ett marknadspatent anges i konventionen genom en uttömmande uppräkning av de åtgärder i fråga om en patenterad uppfinning som i princip är förbehållna patenthavaren. Denna uppräkning omfattar både handlingar som utgör direkt utnyttjande av uppfinningen (direkt patentintrång) och handlingar som utgör indirekt utnyttjande av denna (medelbart patentintrång). I fråga om det direkta patentintrånget in-nebär enligt markniadspatentkonventionen (art. 29) ensamrätten att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat *alster eller införa eller lagra alstret för sådant ändamål. Ensamrätten innebär vidare förbud för annan än patenthavaren att använda patentskyddat förfarande eller, om han vet eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att *användning av förfarandet inte får äga rum utan patenthavarens samtycke, att utbjuda förfarandet för användning i fördragsslutande stat. Ensamrätten innebär slutligen att annan än patenthavaren inte får utbjuda, bringa i omsättning, använda eller införa alster som har framställts direkt genom patentskyddat förfarande eller lagra sådant alster för dylikt ändamål. När det gäller medelbart patentintrång innebär ensamrätten enligt marknadspatentkonventionen (art. 30) att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får i fördragsslutande stat, åt någon som inte är berättigad att utnyttja den uppfinning som skyddas av patentet, tillhandahålla eller erbjuda sig att tillhandahålla medel för utövande av uppfinningen i fördragsslutande stat, om detta medel hänför sig till något väsentligt i uppfinningen. Ensamrätten omfattar dock endast de fall då den som tillhandahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla detta medel vet att medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att detta är fallet. Är medlet en i handeln allmänt förekommande vara (”staple commercial products”), utgör sådant tillhandahållande eller erbjudande som inyss nämnts patentintrång endast om den som tillhandahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla medlet uppmanar (”induces”) den åt vilken medlet tillhandahålls att begå handling som enligt konventionen utgör direkt patentintrång. Ensamrätten omfattar inte sådant utnyttjande av patentskyddad uppfinning för enskilt bruk som inte sker yrkesmässigt och inte heller experiment med den patentskyddade uppfinningen (art. 31). Vidare får patenterad uppfinning fritt användas ombord på transportmedel som tillfälligt inkommer på fördragsslutande stats område. Slutligen undantas från ensamrätten tillredning av läkemedel på apotek enligt förskrivning av läkare i enskilda fall och åtgärder med sålunda tillrett läkemedel. Den genom marknadspatentet erhållna ensamrätten omfattar inte åtgärd med patentskyddat alster, om patenthavaren eller -annan med dennes uttryckliga samtycke har fört ut detta alster på marknaden i någon fördragsslutande stat (art. 32). Den som i en EG-stat har köpt patent-

SOU 1976: 24 152 Kapitel 4

alster från eller någon som har dennes medgiskyddat patenthavaren införa och vande att sälja alstret får sålunda utan hinder av ensamrätten konventionen gäller motutnyttja alstret även i övriga EG-stater. Enligt svarande inskränkning i den ensamrätt som nationellt patent ger patenthavaren i den stat där patentet har meddelats (art. 81.1). Som förutsätthärför gäller att patenthavaren eller annan med patenthavarens ning har fört ut det patentskyddade alstret på marknauttryckliga samtycke stat. De inskränkningar i ensamrätten den i någon fördragsslutande som här avses gäller dock inte om det enligt gemenskapsrätten (”C0mskäl att låta ensamrätten omfatta åtgärd med munity law”) föreligger patentskyddat alster i de fall som nu avses.1 med natio- När det gäller föranvändarrätt jämställs marknadspatent som omfattas av marknellt patent. Sålunda skall i fråga om uppfinning stat medges samma föranvändarrätt som nadspatent i fördragsslutande där hade kunnat erhållas om uppfinningen hade omfattats av nationellt till sådan uppfinning är begränsad till patent (art. 38).? Föranvändarrätt den stat i vilken den har uppstått. konventionen om marknadspatent skadestånds- Enligt ger ansökan under viss del av ansökningstiden, under förutsättning rättsligt skydd leder till patent. Sökanden har sålunda rätt till en med att ansökningen hänsyn till omständigheterna skälig ersättning av den som, under tiden utmellan ansökningens publicering och patentmeddelandet, olovligen nyttjar uppfinning som omfattas av ansökan om marknadspatent (art. 34.1). För utnyttjande som sker efter patentmeddelandet bestäms skadestånd och eventuellt straff för patentintrång enligt nationell lag. Fördragsslutande stat har rätt att som villkor för skadeståndsrättsligt kräva översättning av patentkraven till den statens officiella skydd för ifrågavarande ansökan inte är offispråk, om handläggningspråket ciellt språk i den staten (art. 34.2). Sådan översättning skall enligt söi den staten, vilken skall kandens val ges in till myndighet myndighet eller tillställas den som utövar uppfinningen i publicera översättningen, den staten. Ansökningen får inte skadeståndsrättsligt skydd när det gäli den staten förrän sökanden har fullgjort vad som krävs ler utnyttjande i detta avseende. För att marknadspatent skall bli giltigt, måste sökanden inom viss tid av patentkraven till samtliga EG-staters officiella ge in översättning språk (art. 33.1). Vidare har fördragsslutande stat möjlighet att genom reservation i samband med att den undertecknar eller ratificerar konventionen förbehålla att kräva översättning av patentets besig rätten skrivning till den statens officiella språk (art. 88). I stat som har ställt upp sådant krav kan patenthavaren inte göra marknadspatentet gällan-

lDet bör anmärkas att EG-domstolen redan innan marknadspatentkonventionen antogs i ett antal domar har fastslagit att försök att hindra handel mellan EG-staterna under åberopande av immaterialrätter i stor utsträckning strider mot Romfördraget; se särskilt EG-domstolens dom den 31 oktober 1974 i målet Centrafarm B. V. mot Sterling Drug Inc. 21 en resolution som antogs vid konventionens undertecknande uttalar EGstaterna att de har beslutat att i god tid påbörja arbetet på en revision av konventionen för att skapa en enhetlig föranvändarrätt i samtliga fördragsslutande stater.

SOU 1976: 24 4 153 Kapitel

de mot annan, om översättning till den statens officiella språk inte har ingivits till det europeiska patentverket. Om översättningen ges in inom tre månader från den dag då kungörelsen om patentmeddelandet publicerades får dock patenthavaren göra patentet gällande redan från nämnda dag. Ges översättningen in senare, kan patentet inte göras gällande förrän översättningen har ingivits. I detta fall har patenthavaren i fråga om utnyttjande som äger rum efter dagen för nämnda publicering men innan översättning har ingivits endast rätt till skälig Om ersättning. översättning ges in mer än tre år nio månader efter nämnda dag, får den som innan översättningen gavs in utnyttjade den uppfinning som omfattas av patentet eller hade vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande utan hinder av patentet fortsätta att utnyttja uppfinningen på skäliga villkor. Fördragsslutande stats rätt att kräva översättning av beskrivning kan upphävas genom enhälligt beslut av EG:s ministerråd. Det bör påpekas att översättning av patentkrav i ansökan om marknadspatent och översättning av patentkrav och beskrivning i sådant patent inte äger vitsord. Det språk som är eller var handläggningsspråk vid det europeiska patentverket äger nämligen alltid vitsord i samtliga stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen. Talan om intrång i marknadspatent prövas av nationell domstol. Behörig att pröva sådan talan är domstol i den fördragsslutande stat där svaranden har hemvist eller, om han inte har hemvist i sådan stat, domstol i den fördragsslutande stat där han driver rörelse (art. 69). Om svaranden inte vare sig har hemvist eller driver rörelse i fördragsslutande stat, prövas sådan talan av domstol i den fördragsslutande stat där käranden har hemvist eller, om han saknar hemvist i sådan stat, av domstol i den fördragsslutande stat där han driver rörelse. Om inte någon av parterna vare sig har hemvist eller driver rörelse i fördragsslutande stat, prövas talan av domstol i Förbundsrepubliken Tyskland. Domstol som är behörig enligt någon av dessa bestämmelser får pröva talan rörande varje intrång som har ägt rum i någon fördragsslutande stat. Talan om intrång får också prövas av domstol i stat där intrång har ägt rum, även om svaranden inte vare sig har hemvist eller driver rörelse i den staten, men i sådant fall omfattar domstolens behörighet endast intrång som har ägt rum i den staten.1 Mål om intrång får på yrkande av part förklaras vilande, om invändning mot eller fråga om upphävande eller begränsning av marknadspatentet är under prövning i det europeiska patentverket (art. 77). Upphäver det europeiska patentverket inte patentet, skall det när patentets slutliga lydelse har fastställts avge yttrande rörande patentskyddets omfattning. Domstol som prövar talan om intrång i marknadspatent får all- 1 Som framgår av det följande prövas fråga om ogiltighet av marknadspatent vid det europeiska patentverket. I anledning av de svårigheter som uppkommer till följd av att såvitt avser marknadspatent talan om intrång och talan om ogiltighet inte prövas av samma organ antog EG-staterna i samband med konventionens undertecknande en resolution, enligt vilken de har beslutat att snarast inleda arbetet på att lösa dessa svårigheter. Enligt resolutionen skall denna fråga regleras i ett protkoll som skall antas innan någon sådan talan har väckts och senast inom tio år från konventionens undertecknande.

4 SOU 1976: 24 154 Kapitel

tid begära yttrande från det europeiska patentverket rörande patentskyddets omfattning. På patenthavarens begäran kan marknadspatent begränsas (art. 52). Patenthavaren skall i så fall ange den önskade begränsningen, varefter det europeiska patentverket prövar om det således begränsade patentet är giltigt. Fråga om Ogiltigförklaring av marknadspatent prövas av det eurovid särskilda enheter som upprättas för detta ändapeiska patentverket mål (art. 9 och 10). De ogiltighetsgrunder som får åberopas är alla de som anges i artikel 138.1 i den europeiska patentkonventionen (art. 57). Vidare får marknadspatent förklaras ogiltigt för viss fördragsslutande stat, om det har meddelats trots att det inte uppfyller kravet på nyhet i förhållande till nationellt eller nationell patentansökan med tidipatent eller prioritetsdag. Föreligger ogiltighetsgrund endast i gare ansökningsfråga om del av marknadspatent, skall ogiltigförklaring ske genom motsvarande begränsning av patentet. Begränsningen får göras genom ändring av patentkraven, beskrivningen eller ritningarna. En av ogiltighetsgrunderna är att patenthavaren inte är vare sig uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare. Den som har bättre rätt till patentet kan i sådant fall, i stället för att yrka att patentet skall förklaras ogiltigt, begäna att patentet skall överföras på honom (art. 27). Fråga om av patent prövas av nationell domstol med verkan för alla överföring fördragsslutande stater. Genom att avge reservation vid undertecknandet eller ratificeringen av konventionen kan fördragsslutande stat förbehålla sig rätten att under en övergångstid låta domstol i den staten som prövar talan om intrång i marknadspatent pröva även patentets giltighet i den staten, om medger detta (art. 90). Ogiltigförklaring får i sådant fall ske parterna endast på någon av de grunder som hade fått åberopas som ogiltighets- Sådan reservation under grund vid det europeiska patentverket. gäller konventionens ikraftträdande. EG:s ministerråd kan högst tio år från dock med kvalificerad majoritet förlänga denna övergångstid med högst fem år. Patenthavare kan upplåta licens för utnyttjande av uppfinning som omfattas av marknadspatent. Licens kan avse hela patentet eller del av detta. Licens kan vidare avse hela det område inom vilket marknadspatentet gäller eller del av detta område (art. 43.1). Hlar licens som avser alster upplåtits för endast del av detta område, får den patentskyddat som har köpt alstret av licenshavaren fritt införa och utnyttja detta inom hela konventionsområdet (art. 32). Enligt konventionen får licens upplåtas i form av ensamlicens eller i form av enkel licens (art. 43.1). Det bör emellertid anmärkas att enligt EG-kommissionens uppfattning upplåtelse av ensamlicens i regel strider mot bestämmelserna i Romfördraget rörande fri konkurrens och fria varurörelser. Enligt kommissionen skulle ensamlicens dock kunna godtas i

SOU 1976: 24 Kapitel 4 155

vissa fall, t. ex. om licenshavaren därigenom stimuleras att ge sig in på en marknad som licensgivaren inte tidigare har givit sig in pi.‘ Överlåtelse av patent och upplåtelse av licens får inte verkan mot tredje man som är i god tro förrän den har antecknats i det särskilda register över marknadspatent som skall föras av det europeiska patentverket (art. 40.3 och 43.3). Fråga om meddelande av tvångslicens för utnyttjande i viss fördragsslutande stat av uppfinning som omfattas av marknadspatent avgörs enligt den statens lag (art. 46.1). Tvångslicens får dock inte meddelas i en fördragsslutande stat på grund av att den uppfinning som omfattas av marknadspatentet inte utövas i tillräcklig omfattning i den staten, om det patentskyddade alstret tillverkas i annan fördragsslutande stat och detta alster finns tillgängligt på marknaden i den stat för vilken tvångslicens begärs i tillräcklig omfattning för att tillgodose dess behov (art. 47). Denna inskränkning i rätten att meddela tvångslicens gäller dock inte tvångslicens meddelad i allmänt intresse. Det är att märka att marknadskonventionen innehåller motsvarande bestämmelser rörande tvångslicens såvitt avser nationella patent (art. 82). Genom reservation som avges vid konventionens undertecknande eller ratificering kan fördragsslutande stat förbehålla sig rätten att inte beakta dessa inskränkningar i rätten att meddela tvångslicens (art. 89). Sådan reservation gäller under högst tio år från konventionens ikraftträdande. EG:s ministerråd kan dock genom beslut med kvalificerad majoritet förlänga denna tid med högst fem år. I samband med konventionens undertecknande antog EG-staterna en resolution av innebörd att de snarast skall utarbeta bestämmelser rörande gemensamma tvångslicens i fråga om marknadspatent. Så snart sådana begemensamma stämmelser har trätt i kraft, reservation upphör av det slag som här avses att gälla (art. 89.3). Inom den europeiska patentorganisationens bildar förvaltningsråd företrädarna för de stater som har tillträtt marknadspatentkonventionen och företrädare för EG-kommissionen ett särskilt som beslutar i utskott, frågor rörande rnarknadspatentkonventionen, dess administration och finansiering (art. 15).” Inom det europeiska patentverket upprättas särskilda för organ handläggning av vissa frågor rörande marknadspatent, nämligen ogiltighetsavdelningar, ogiltighetskammare och en patentförvaltningsavdelning (art. 7). Ogiltighetsavdelning är första instans för prövning av frågor om bl. a. ogiltighet och begränsning av marknadspatent (art. 9). Ogiltighetskammare prövar besvär över beslut av ogiltighetsavdelning och avger yttrande till nationell domstol i mål rörande intrång i marknadspatent (art. 10). Beslut av ogiltighetskammare kan i vissa fall överklagas till EG-domstolen i Luxemburg (art. 63). Uppkom-

I Se IEC-kommissionens beslut den 9 juni 1972 (Davidsson Rubber Company, Official Journal of the European Communities Vol 15, No L 143, s. 31), den 18 juli 1975 (Kabelmetal-Luchaire, Official Journal, Vol 18, No L 222, s. 34), den 25 juli 1975 (Bronbemaling/Heidemaatschappij, Official Journal, Vol 18, No L 249, s. 27) och den 2 december 1975 (AOIP/Beyrard, Official Journal, Vol 19, No L 6 s. 8). 3 Företrädaren för EG-kommissionen saknar rösträtt i det särskilda utskottet.

1 56 4 SOU 1976: 24 Kapitel

mer vid nationell domstol fråga rörande tolkning av marknadspatentkonventionen eller av vissa bestämmelser i den europeiska patentkonventionen, får domstolen hänskjuta frågan till EG-domstolen (art. 73). Kan den nationella domstolens beslut inte överklagas, skall den underställa EG-domstolen dylika frågor. De särskilda organen har samma officiella språk som det europeiska patentverkets övriga organ, dvs. engelska, franska och tyska (art. 14). Inför de särskilda organen får som ombud i princip användas endast den som är upptagen i det europeiska patentverkets förteckning över auktoriserade ombud och som dessutom är medborgare i eller driver rörelse eller har anställning i stat som har tillträtt marknadspatentkonventionen (art. 64.2). Den som är upptagen i denna förteckning men inte uppfyller något av de övriga nämnda villkoren får dock företräda part inför de särskilda organen, om han är den som senast företrädde parten vid handläggning enligt den europeiska patentkonventionen rörande ifrågavarande marknadspatent eller den patentansökan på vilken marknadspatentet grundas. Som ytterligare förutsättning gäller dock att den stat i vilken ombudet är medborgare eller i vilken han driver rörelse eller har anställning tillämpar sådana bestämmelser i fråga om rätt att uppträda som ombud vid den statens nationella patentmyndighet som såvitt avser reciprocitet överensstämmer med de föreskrifter som förvaltningsrådets särskilda utskott kan utfärda. Marknadspatentkonventionen träder i kraft tre månader efter det att samtliga de stater som har konventionen (samtliga EG-sta-

undertecknat_

ter) har ratificerat den (art. 98).1 I samband med att dessa stater den 15 december 1975 undertecknade konventionen avgav de en förklaring av innebörd att de avser att ratificera marknadspatentkonventionen så att den träder i kraft så snart som möjligt efter det att den europeiska patentkonventionen har trätt i kraft. Marknadspatentkonventionen har hittills inte tillträtts av någon stat. Stat som i framtiden blir medlem i EG måste ansluta sig till marknadspatentkonventionen (art. 95). Stat som inte tillhör EG men har tillträtt den europeiska patentkonventionen och som bildar tullunion eller har frihandelsavtal med EG får genom enhälligt beslut av EG:s ministerråd inbjudas till förhandlingar om särskilt avtal som skall göra det möjligt att tillämpa konventionen för denna stat (art. 96). I avtalet skall de närmare villkoren för denna tillämpning anges.

1 Enligt beslut av EG:s ministerråd den 15 december 1975 skall EG:s medlemsstater tillträda konventionen.

SOU 1976: 24

5 rörande den

Tidigare remissyttranden europeiska patentkonventionen

Det konventionsutkast som låg till grund för 1973 års diplomatiska konferens i München har som tidigare nämnts (avsnitt 2) remissbehandlats i Sverige. Som sitt yttrande över konventionsutkastet framlade kommittén den tidigare nämnda promemorian Den europeiska patentkonventionen, konsekvenser för svenskt patentväsen (H 1973: 1, stencil). Även denna promemoria remissbehandlades. I promemorian uttalade kommittén att utkastet till konvention och övriga överenskommelser enligt dess mening utgjorde en god grundval för skapandet av en europeisk patentgemenskap och att Sverige borde ansluta sig till denna gemenskap. Kommittén framhöll emellertid med anledning av utkastet till centraliseringsprotokoll att det svenska patentverkets möjlighet att efter tillträdet till konventionen ge uppfinnare och näringsliv erforderlig service bäst gagnades om det svenska patentverket fick tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Yttranden över konventionsutkastet och kommitténs promemoria avgavs av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, televerket, Statskontoret, riksrevisionsverket, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk, kommerskollegium, patent- och registreringsverket, näringsfrihetsombudsmannen, statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, styrelsen för teknisk utveckling, statens råd för vetenskaplig information och dokumentation, patentpolicykommittén, regeringsrätten, Kooperativa förbundet, Läkemedelsindustriföreningen, Svensk industriförening, Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska föreningen för industriellt rättsskydd, Svenska industriens patentingenjörers förening, Svenska patentombudsföreningen, Svenska uppfinnareföreningen, Ingenjörsförbundet TLI, Svenska ingenjörssamfundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges hantverks- och industriorganisation, Sveriges industriförbund, Landsorganisationen, Sveriges akademikers Centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation} Planerna på ett europeiskt patentsamarbete enligt konventionsutkastet fick ett gynnsamt mottagande hos flertalet remissinstanser och det 1 Patent- och registreringsverket, patentpolicykommittén, regeringsrätten, Svensk industriförening och Sveriges hantverks- och industriorganisation yttrade sig endast över konventionsutkastet. Riksrevisionsverket och Landsorganisationen avgav yttrande endast över patentpolicykommitténs promemoria. Övriga remissinstanser yttrade sig över såväl konventionsutkastet som promemorian.

1 58 5 SOU 1976: 24 Kapitel

alldeles övervägande antalet remissinstanser tillstyrkte att Sverige skulle tillträda en konvention med föreslaget innehåll. Ett antal remissinstanser framhöll emellertid att möjligheten för det svenska patentverket att även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen verka som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen för svenskt och svenskt var mycket betydelsefull näringsliv patentväsen. Åtskilliga remissinstanser framhöll att det svenska patentverkets möjlighet att i framtiden få tillräckliga resurser för att kunna ge och uppfinnare fullgod service var starkt beroende av om det näringsliv svenska patentverket fick utföra nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen. Svenska uppfinnareföreningen och svenska patentombudsföreningen ansåg t. o. m. detta så viktigt att enligt deras uppfattning lämpligheten av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen kunde ifrågasättas, om det svenska patentverket inte fick rätt att utföra sådan granskning resp. prövning. Vidare riktade några remissinstanser stark kritik mot den reglering av uppfinnarens ställning som konventionsutkastet innehåll. Åtskilliga remissinstanser framförde också kritik mot konventionsutkastets reglering av frågan om patentkravens betydelse för patentskyddets omfattning (jfr avsnitt 10).

SOU 1976: 24

6 Utsikterna för den

europeiska patentkonventionens och samarbets-

konventionens ikraftträdande

Den europeiska patentkonventionen träder i kraft tre månader efter den dag då den har tillträtts av sex stater i vilka under år 1970 ingavs sammanlagt minst 180 000 patentansökningar. I anslutning till en resolution av EG:s ministerråd den 17 december 1973 angående EG:s industripolitik avgav representanter för regeringarna i EG:s medlemsstater samma dag en gemensam förklaring, i vilken de förpliktade sig att vidta alla erforderliga åtgärder för att den europeiska patentkonventionen och marknadspatentkonventionen skulle kunna träda i kraft vid sådan tidpunkt att det europeiska patentverket kunde påbörja sin verksamhet under år 1976.1 Detta tidsschema har dock inte kunnat hållas. Vid sammanträde med den tidigare (avsnitt 3.2) nämnda interimskommittén har EG-staterna förklarat att de avser att ratificera den europeiska patentkonventionen senast den 31 december 1976. Det är att märka att EG-staterna har frånfallit sin tidigare inställning att den europeiska patentkonventionen och marknadspatentkonventionen skall träda i kraft samtidigt. Mot bakgrund av de uttalanden som har gjorts i interimskommittén anser sig patentpolicykommittén ha anledning anta att i vart fall Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien kommer att tillträda den europeiska patentkonventionen före 1976 års utgång. I dessa sex stater ingavs under år 1970 sammanlagt mer än 180 000 patentansökningar, det antal som krävs för konventionens ikraftträdande. Interimskommittén har i sitt arbete utgått från att konventionen kommer att träda i kraft den 1 april 1977. Enligt interimskommitténs tidsschema skall det europeiska patentverket i så fall börja sin verksamhet den l november 1977. Det ankommer enligt konventionen (art. 162.1) på förvaltningsrådet att på förslag av det europeiska patentverkets president bestämma från vilken dag europeiska patentansökningar får ges in. Mot bakgrund härav är det enligt patentpolicykommitténs uppfattning sannolikt att den europeiska patentkonventionen kommer att träda i kraft den 1 april 1977 och att det europeiska patentverket kommer att påbörja sin verksamhet under hösten samma år. 1975 års konvention mellan EG-staterna om marknadspatent träder i kraft tre månader efter det att den har ratificerats av samtliga EGstater. Enligt patentpolicykommitténs uppfattning är det inte troligt att

1 Official Journal of the European Communities, Vol 16. No C 117/15.

6 SOU 1976: 24 160 Kapitel

marknadspatentkonventionen kommer att träda i kraft under de närmaste åren. I kommitténs förra betänkande behandlades utsikterna för samarbetskonventionens ikraftträdande (avsnitt 7). Där uttalade kommittén att samarbetskonventionen kunde förväntas träda i kraft under senare delen av år 1976 eller vid årsskiftet 1976/77. I anledning av vad som har förekommit sedan det förra betänkandet avgavs vill kommittén nu göra fölrörande utsikterna för samarbetskonventionens ikraftjande bedömning trädande. Som framgår av det förra betänkandet träder samarbetskonventionen i kraft tre månader efter det att den har tillträtts av minst åtta stater, under förutsättning att minst fyra av dessa uppfyller något av tre i konventionen angivna krav rörande antalet patentansökningar! Enligt den statistik som publiceras av WIPO:s internationella byrå? uppfyller f. n. följande tretton stater något av dessa krav: Australien, Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Schweiz, Sovjetunionen, Storbritannien, Sverige och USA. Samarbetskonventionen har hittills tillträtts av nio stater, nämligen Centralafrikanska republiken, Gabon, Kamerun, Madagaskar, Malavi, Senegal, Tschad, Togo och USA. Från japanskt och ryskt håll har uttalats starkt intresse för att delta i ett samarbete enligt samarbetskonventionen. Enligt vad som har uppgivits av WIPO:s internationella byrå torde Sovjetunionen komma att ratificera konventionen under hösten 1976. Enligt internationella byrån är det vidare troligt att Japan kommer att tillträda konventionen så snart Sovjetunionen har gjort detta. Vid den regeringskonferens i Luxemburg vid vilken marknadspatentkonventionen avslutades antog EG-staterna ett uttalande att dessa stater skall verka för ett tidigt ikraftträdande av samarbetskonventionen, helst så att den träder i kraft samtidigt med den europeiska patentkonventionen. uttalandet bör för varje enskild EG-stat ratificering av Enligt samarbetskonventionen ske samtidigt med ratificeringen av den europatentkonventionen eller snarast därefter. I vart fall Belgien, peiska Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien synes inrikta sig på att ratificera samarbetskonventionen före 1976 års utgång. Samarbetskonventionen kan därför förväntas träda i kraft i början av år 1977. Som nämnts i kommitténs förra betänkande (s. 76) får stat som tillträder samarbetskonventionen avge förklaring att staten inte skall vara bunden av bestämmelserna i konventionen om internationell förberedande (kap. II). Dessa bestämmelser träder i patenterbarhetsprövning kraft först när tre stater som uppfyller något av de särskilda krav som nämnts ovan har tillträtt konventionen utan att avge sådan förklaring. I det förra betänkandet anfördes att såväl flera stater som åtskilliga intresseorganisationer hade intagit en negativ hållning till systemet med internationell förbereda-nde patenterbarhetsprövning och att det därför syntes osäkert om konventionen i den delen skulle få någon större an-

1 I fråga om dessa krav hänvisas till kommitténs förra betänkande, s. 75. 2 Denna statistik avser år 1974.

SOU 1976: 24 Kapitel 6 161

slutning. USA har i samband med ratificeringen av konventionen i november 1975 avgivit förklaring av det slag som nyss nämnts, och det är troligt att även några av EG-staterna kommer att avge sådan förklaring. Under den senaste tiden har emellertid från vissa utvecklingsländer framställts krav på att samarbetskonventionen skall träda i kraft även såvitt avser den del av konventionen som rör internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Först härigenom skulle utnämligen vecklingsländerna få några väsentliga fördelar av samarbetskonventionen. Denna inställning från utvecklingsländernas sida har föranlett flera betydande industristater, bland dem vissa EG-stater, att uttala att de avser att tillträda samarbetskonventionen utan att göra undantag för bestämmelserna om internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Det är därför sannolikt att även dessa bestämmelser kommer att träda i kraft inom en snar framtid. Det är emellertid att märka att en internationell patentansökan blir föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning endast om sökanden begär det. Mot bakgrund av den negativa inställning till systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning som vissa intresseorganisationer har intagit synes det därför troligt att detta system inte kommer att utnyttjas i sådan utsträckning att det får någon nämnvärd betydelse under i vart fall det första årtiondet efter samarbetskonventionens ikraftträdande.

ll-

SOU 1976: 24

7 Det

europeiska patentverket;

och ekonomi

arbetsbelastning

som har tillsatts av interimskommittén har som En av de arbetsgrupper nämnts 2.2) till uppgift att utreda vissa ekonomiska fråtidigare (avsnitt gor som har samband med inrättandet av den europeiska patentorganisationen. Arbetsgruppen har därvid använt sig av vissa uppskattningar rönande antalet ansökningar vid det europeiska patentverket som gjordes under förarbetet till den europeiska patentkonventionen. Dessa upppå den s. k. trestatsteorin enligt vilken den som skattningar grundades önskar erhålla skydd för en uppfinning i tre eller flera av de fördragsslutande staterna kommer att söka patent för dessa stater genom euro- Som närmare utvecklas i avsnitt 8.2 medför tillpeisk patentansökan. lämpningen av trestatsteorin med utgångspunkt i 1970 års ansökningsantal att det europeiska patentverket årligen kommer att ta emot 40 000 Det antas att detta ansökningsantal komeuropeiska patentansökningar! mer att uppnås sex år efter konventionens ikraftträdande. Sedan år 1970 har i de flesta industrisnater en minskning av antalet ägt rum vid de nationella patentverken. Interimskompatentansökningar mittén beslöt därför i mars 1976 att en ytterligare uppskattning av antaskulle i 1975 let europeiska patentansökningar göras med utgångspunkt års ansökningsantal vid de nationella patentverken och med tillämpning av trestatsteorin. Denna uppskattning torde komma att leda till ett årligt beantal europeiska patentansökningar på lägst 30 000. En fullständig av kostnaderna i detta alternativ kommer inte att kunna redoräkning visas av arbetsgruppen förrän under hösten 1976. det europeiska ekonomi som läm- De uppgifter rörande patentverkets hänför endast till de beräkningar som har nas i det följande sig därför gjorts av nämnda arbetsgrupp med utgångspunkt i att ansökningsantalet blir 40000. Samtliga beräkningar grundas på 1975 års pris- och löneav det förväntade antalet ansökläge. Givetvis är de uppskattningar ningar som har gjorts behäftade med avsevärd osäkerhet. Dessa uppskattningar torde dock ge tillfredsställande underlag för en ungefärlig bedömning av det europeiska patentverkets ekonomi. Som tidigare nämnts skall den europeiska patentorganisationens utgifter enligt konventionen täckas av avgifter som tas ut av patentsökande och andra som deltar i förfarandet vid det europeiska patentverket samt av en andel i de årsavgifter som de fördragsslutande staterna tar ut för

1 Enligt trestatsteorin tillämpad på 1970 års statistik skulle antalet europeiska patentansökningar bli 35 869. Till detta antal har lagts en uppskattad ökning på tio procent.

SOU 1976: 24 7 163 Kapitel

europeiska patent. Fördragsslutande stat skall sålunda av de avgifter som erläggs för upprätthållande av europeiska patent i den staten till den europeiska patentorganisationen betala en av förvaltningsrådet bestämd del (högst 75 procent) av denna avgift, dock minst ett av förvaltningsrådet bestämt belopp för varje patent. Det europeiska patentverket skall sålunda i princip vara självbärande ekonomiskt. Under en uppbyggnadstid kommer dock kostnaderna för verksamheten inte att kunna täckas av de avgifter som verket under denna tid uppbär, och de fördragsslutande staterna skall därför under denna tid genom lån ställa medel till den europeiska patentorganisationens förfogande. Den arbetsgrupp som svarar för de ekonomiska frågorna har beräknat att den europeiska patentorganisationen kommer att behöva tillskott av medel under de första tio åren efter konventionens ikraftträdande. Dessa lån skall enligt arbetsgruppen återbetalas under en femtonårsperiod från och med det tolfte året och beräknas sålunda vara återbetalade 26 år efter konventionens ikraftträdande. Skulle organisationens budget något år inte kunna balanseras, är de fördragsslutande staterna också skyldiga att genom lån ställa medel till förfogande för att täcka underskottet. Sådana lån skall återbetalas snarast möjligt. När det europeiska patentverket är fullt utbyggt, vilket antas vara fallet 16 år efter konventionens ikraftträdande, beräknas den europeiska patentorganisationens budget ha en omslutning på ca 360 milj. kt.‘ Av utgifterna beräknas ca 70 procent belöpa sig på personalkostnader (däri inberäknat sociala kostnader och sjukvårdskostnader)2, ca 10 procent på kostnader för organisationens fastigheter (driftskostnader, räntor och amorteringar), ca 10 procent på kostnader för tryckning av organisationens publikationer m. m. och ca 10 procent på övriga omkostnader (däri inberäknat kostnader för den europeiska skolan). Efter uppbyggnadstidens utgång beräknas den europeiska patentorganisationens intäkter till sammanlagt ca 450 milj. kr. När 25 år har förflutit från konventionens ikraftträdande beräknas intäkterna ha stigit till ca 500 milj. kr, och samma intäktsbelopp antas gälla för tiden därefter. Dessa intäkter består till stor del, ca 200 milj. kr, av avgifter från sökande, patenthavare och andra parter (ansökningsavgifter, nyhets-

l Som nämnts i redogörelsen för centraliseringsprotokollet (avsnitt 3.2.15) kommer under en övergångstid på femton år viss handläggning av europeiska patentansökningar att äga rum vid de fördragsslutande staternas nationella patentmyndigheter. Även om 40 000 sådana ansökningar görs redan sjätte året efter konventionens ikraftträdande, behöver det europeiska patentverket därför inte vara utbyggt i München för fullständig av handläggning samtliga dessa ansökningar förrän sexton år efter ikraftträdandet. ?Det europeiska patentverket beräknas fullt utbyggt ha ca 2200 anställda, varav ca 1 250 handläggare. Av dessa beräknas ca 900, varav ca 500 handläggare, tjänstgöra i Haag. Lönema har beräknats att i genomsnitt ligga sex procent under lönenivån för personal anställd vid EG. För personal som tjänstgör i Haag har lönerna dock beräknats ligga på samma nivå som vid EG.

SOU 1976: 24 164 Kapitel 7

och avgifter för Den an-

granskningsavgifter patenterbarhetsprövning).1

som de fördragsslutande stadel av årsavgifterna för europeiska patent terna skall betala till organisationen antas börja inflyta det femte året efter konventionens ikraftträdande. Detta år beräknas denna andel kr för att 25 år efter ikraftträdandet uppgå till ca uppgå till ca 3 milj. 210 milj. kr. Som nämnts skall de fördragsslutande staterna under uppbyggnadstiden genom lån ställa erforderliga medel till den europeiska patentor- Fördelningen av lånebeloppen mellan de förganisationens förfogande. staterna sker i förhållande till antalet patentansökningar dragsslutande ikraftträdande och till det i resp. stat näst sista året före konventionens härav förväntade antalet europeiska patentansökningar från på grund vederbörande stat (art. 40). Enligt arbetsgruppens beräkningar kommer

det sammanlagda lånebeloppet att uppgå till ca 280 milj. kr. Härav ankommer på Sverige 5,58 procent, dvs. ca 16 milj. kr. Lånen skall återbetalas med ränta som f. n. beräknas till 10 procent.‘-’ I den härefter intagna tabellen redovisas arbetsgruppens beräkningar intäkter och kostnader under de av den europeiska patentorganisationens första 26 åren efter konventionens ikraftträdande. Som tidigare nämnts grundas beräkningarna på 1975 års pris- och löneläge. Vidare anges måste ställas till or- Sveriges andel i de lån som enligt dessa beräkningar under de första tio åren och de belopp som ganisationens förfogande återbetalas till Sverige under tolfte-tjugusjätte åren.3

1 Det förslag till avgiftsreglemente som har utarbetats av arbetsgruppen upptar bl. a. följande avgiftsbelopp: Ansökningsavgift 360 DM (ca 630 kr) Designeringsavgift för varje stat som omfattas av ansökningen 115 DM (ca 205 kr) Nyhetsgranskningsavgift 1 300 DM (ca 2 275 kr) Avgift för patenterbarhetsprövning 765 DM (ca 1 340 kr) Återupptagningsavgift 60 DM (ca 105 kr) Besvärsavgift 200 DM (ca 350 kr) Invändningsavgift 80 DM (ca 140 kr) Avgift för patentmeddelandet 200 DM (ca 350 kr) skall täcka kostnader för tryckning av Tryckningsavgift patentskrifter, varför den kommer att bli beroende av ansökans omfattning Årsavgifter under ansökningstiden år 3 300 DM (ca 525 kr) år 4 400 DM (ca 700 kr) 2 Lånen skall löpa med en ränta som föreslås beräknad efter ett vägt medelstaternas lägsta utlåningsräntor eller diskonton för tal av de fördragsslutande Räntan skall resp. år. För år 1975 uppgick detta medeltal till ca 10 procent. omräknas varje år och är sålunda oberoende av den ränta som gällde vid den tidpunkt då lånet utbetalades. 3I återbetalningsbeloppen ingår ränta. Vid beräkning av återbetalningarnas storlek har räntan på lånen antagits vara tio procent.

SOU 1976! 24 Kapitel 7 165

Slutligen bör wanmärkas att om antalet ansökningar vid det europeiska patentverket inte kommer att uppgå till 40 000 per år, avgiftsbeloppen måste höjas i jämförelse med de avgiftsbelopp som har beräknats gälla vid ett ansökningsantal på 40 000. En minskning till 30 000 ansökningar per år har uppskattats kräva en ökning med högst 50 procent av avgiftsbeloppen. Avgifterna för nyhetsgranskning och tryckning skulle dock bli oförändrade. I detta fall blir det europeiska behov av patentverkets lån från de fördragsslutande staterna mindre i absoluta tal, huvudsakligen på grund av minskade lönekostnader.

SOU 1976: 24

för det svenska

patentverket

8 av

Följder ett svenskt tillträde till den europeiska

och samarbetskon-

patentkonventionen

ventionen

8.1 för kommitténs beräkningar

Utgångspunkter

Som grund för en bedömning av följderna för det svenska patentverket av ett svenskt tillträde till konventionerna görs i det följande en jimförelse mellan å ena sidan följderna av ett svenskt tillträde till såväl den som samarbetskonventionen och å andra europeiska patentkonventionen komsidan det läge som skulle uppstå om ingen av dessa konventioner mer till stånd. Dessutom redovisas följderna av ett svenskt tillträde till endast samarbetskonventionen. Som nämnts i det föregående (avsnitt 6) kan den europeiska patentkonventionen beräknas träda i kraft våren 1977. Det finns anledning anta att de stater som tillhör EG inte kommer att tillträda samarbetskonventionen så att den träder i kraft för dessa stater tidigare än den Eftersom flertalet utländska ansökeuropeiska patentkonventionen. från EG:s medlemsstater, torde samningar om patent för Sverige härrör arbetskonventionen inte få någon nämnvärd betydelse för arbetsbelastvid det svenska patentverket innan EG-staterna har tillträtt den, ningen även om samarbetskonventionen skulle träda i kraft för Sveriges del före den europeiska patentkonventionen. Det europeiska patentverket kommer inte att utföra en fullständig av europeiska patentansökningar avseende uppfinningar handläggning på alla tekniska områden omedelbart efter det att den europeiska patentkonventionen har trätt i kraft. Under en uppbyggnadsperiod kommer sålunda att gälla vissa begränsningar i fråga om det europeiska patentverkets skyldighet att utföra sådan handläggning (jfr. art. 162). Tanken är att nyhetsgranskning redan från början skall kunna ske av uppfinningmedan under ar på alla tekniska områden patenterbarhetsprövningen uppbyggnadsperioden successivt skall utvidgas till att omfatta uppfinningar på alla tekniska områden. I det tidigare nämnda centraliseringsprotokollet förutsätts att det europeiska patentverket i princip kommer att kunna utföra på alla tekniska områden fem patenterbarhetsprövning år efter det att konventionen har trätt i kraft. I sina uppskattningar har kommittén utgått från att såväl samarbetskonventionen som den europeiska patentkonventionen träder i kraft för kom- Sveriges del den 1 april 1977 och att det europeiska patentverket den 1 november samma år. Vidare har mer att börja sin verksamhet kommittén vid det antagit att den nedgång i antalet patentansökningar svenska oatentverket som ett tillträde till de båda konventionerna kom-

SOU 1976: 24 Kapitel 8 167

mer att medföra har avslutats senast år 1985. För tiden 1977- 1985 antar kommittén att antalet minskar i huvudsak linansökningar järt. För tiden därefter förväntas antalet inte att komma ansökningar att understiga 1985 års nivå. Kommittén har gjort en uppskattning av antalet ansökningar år 1985 och den arbetsbelastning som svarar mot detta antal. vid når Arbetsbelastningen patentverket sin lägsta nivå först några år efter det att nedgången i antalet ansökningar har upphört. Denna fördröjning svarar mot den genomsnittliga handläggningstiden för en patentansökan. Denna tid är f. n. drygt tre år. Om denna tid inte ändras skulle arbetsbelastningen ha nått sin lägsta nivå i slutet av 1980-talet. Skulle konventionernas ikraftträdande fördröjas, förskjuts återverkningarna på arbetsbelastningen vid det svenska patentverket i motsvarande mån. Som tidigare framhållits (avsnitt 6) är det troligt att systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionens kap. II kommer att träda i kraft inom en snar framtid. Anledningen härtill är främst utvecklingsländernas intresse av detta kapitel. Den kritik som har riktats mot detta kapitel från bl. a. internationella organisationer som företräder industri och patentombud kvarstår dock. Kommittén utgår därför från att de som söker patent genom internationell patentansökan inte i någon större omfattning kommer att utnyttja systemet med internationell förberedande patenterbarhetsprövning och att detta system inte kommer att få någon nämnvärd betydelse för arbetsbelastningen vid det svenska patentverket under i vart fall den första tioårsperioden efter samarbetskonventionens ikraftträdande. Som framgår av det följande kan dock detta system få större betydelse för arbetsbelastningen, om Sverige tillträder endast samarbetskonventionen. I sina uppskattningar för det fall att Sverige tillträder båda konventionerna har kommittén emellertid bortsett från den inverkan som systemet med internationell förberedande skulle kunna patenterbarhetsprövning få på arbetsbelastningen vid det svenska patentverket. I sitt förra betänkande har kommittén föreslagit att om Sverige tillträder samarbetskonventionen, det svenska patentverket skall åtaga sig att tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt den konventionen. Som nämnts i avsnitt 3.2.15 får det svenska patentverket enligt centraliseringsprotokollet till den europeiska patentkonventionen vara internationell för sökande

nyhetsgranskningsmyndighet från de

övriga nordiska länderna. Under förutsättning att det svenska patentverket uppfyller det krav som uppställs i samarbetskonventionen i fråga om internationell

nyhetsgranskningsmyndighet, nämligen att myndig-

heten har minst 100 heltidsanställda kvalificerade granskare, kan det enligt kommitténs uppfattning inte råda något tvivel om att det svenska patentverket av generalförsamlingen för den union som bildas av de stater som tillträder samarbetskonventionen skulle utses till internationell om

nyhetsgranskningsmyndighet, begäran därom framställs från

svensk sida.‘ I de följande har kommittén därför beräkningarna utgått från att patentverket kommer att utses till sådan myndighet. 1 Detsamma gäller det svenska patentverkets möjlighet att utses till myndighet för förberedande

internationell patenterbarhetsprövning, om samarbetskon-

vennonens bestämmelser rörande sådan prövning träder i kraft.

8 SOU 1976: 24 168 Kapitel

8.2 Arbetsbelastningen vid det svenska patentverket

Under 1960-talet ägde en kraftig ökning rum av antalet patentansökningar som ingavs till det svenska patentverket. Sålunda ingavs år 1960 12 744 ansökningar, år 1965 17 079 ansökningar och år 1969 18158 ansökningar. De senaste åren har emellertid denna utveckling brutits och en minskning av antalet ansökningar ägt rum. Antalet till det svenska patentverket ingivna ansökningar var sålunda år 1970 17 858, år 1971 17 007, år 1972 17 235, år 1973 17 634, år 1974 16 393 och år 1975 14 788. Samma tendens har förmärkts i de flesta viktigare industriländer. Denna utveckling torde i första hand bero på det under dessa år rådande konjunkturläget och den därmed sammanhängande frågan om kostnaderna för patentering. Företrädare för det svenska näringslivet har framhållit att både patenteringskostnaderna och kostnaderna för att hävda en erhållen patenträtt mot den som gör intrång i patentet på senare år har vuxit snabbare än andra kostnader och att de nu har blivit så höga att även större företag noga måste pröva värdet av att söka patent på en uppfinning och överväga i vilka länder patent bör sökas. Det har emellertid också hävdats att internationella företag med stora resurser i flera länder inte har så stort behov av patent, utom när det gäller de viktigaste marknaderna. Enligt kommitténs uppfattning är det för tidigt att avgöra i vad mån andra orsaker än konjunkturläget har haft påtaglig betydelse för minskningen av antalet patentansökningar. Kommittén utgår därför från att en återhämtning av ansökningsantalet kan komma att ske fram till år 1985. Antalet ansökningar vid det svenska patentverket skulle då vara ca 18 000 om varken samarbetskonventionen eller den europeiska patentkonventionen hade trätt i kraft. Därav antas 5 000 komma från svenska och 13 000 från utländska sökande. Detta motsvarar den fördelning som under senare år i huvudsak har rått i Sverige mellan antalet ansökningar med svensk och antalet ansökningar med utländsk sökande. Dessa antaganden rörande antalet patentansökningar utgör grunden för de siffermässiga uppskattningar angående arbetsbelastning och ekonomi som kommittén gör i det följande. Inom interimskommittén har gjorts vissa uppskattningar rörande ansökningsantalet vid det europeiska patentverket. Dessa uppskattningar grundas på den s. k. trestatsteorin. Utgångspunkten för denna teori är att den som önskar erhålla skydd för en uppfinning i tre eller flera av de fördragsslutande staterna kommer att söka patent för dessa stater genom europeisk patentansökan. Med hjälp av en av WIPO förd statistik över patentansökningar har i fråga om de ansökningar som år 1970 gavs in av utländsk sökande i de stater som kan antas tillträda den europeiska patentkonventionen undersökts från vilket land de olika ansökningarna härrörde. Vid denna undersökning framkom att under nämnda år det största antalet ansökningar med svensk sökande utomlands ingavs i Förbundsrepubliken Tyskland (971) och det näst största antalet i Storbritannien (843). Enligt trestatsteorin avser de i Storbritannien ingivna ansökningar-

SOU 1976: 24 Kapitel 8 169

na samma uppfinning som 843 av de 971 svenska ansökningarna i Förbundsrepubliken Tyskland. Dessa 971 ansökningar avser i sin tur samma uppfinningar som samma antal ansökningar gjorda i Sverige. Om den europeiska patentkonventionen hade varit i kraft år 1970, skulle därför enligt trestatsteorin svenska sökande ha givit in 843 ansökningar till det europeiska patentverket. Motsvarande beräkningar har utförts för övriga tilltänkta fördragsslutande stater. Sökande i stat, som inte har tillträtt konventionen, antas enligt trestatsteorin ha intresse av att ge in europeisk endast om patentansökan han önskar erhålla patent på en uppfinning i minst tre fördragsslutande stater. Från stat som inte tillträtt konventionen kommer därför enligt trestatsteorin antalet europeiska patentansökningar att uppgå till det antal ansökningar som sökande i den staten år 1970 gjorde i den förstat i vilken dragsslutande de gjorde det tredje i ordningen största antalet ansökningar. Sammanlagt skulle det europeiska patentverket med denna beräkningsmetod och 1970 års siffror få ta emot ca 36 000 ansökningar per år. För att säkerställa att det europeiska patentverket får tillräckliga resurser för att handlägga inkomna har detta antal ökats ansökningar med tio procent, varför antalet europeiska patentansökningar har uppskattats till ca 40 000.1 Patentpolicykommitténs i det föluppskattning jande av arbetsbelastningen vid det svenska patentverket grundas på antagandet att det europeiska patentverket kommer att ta emot ca 40 000 ansökningar per år. I det förberedelsearbete som ägde rum före avslutandet av den europeiska patentkonventionen utgick man från antagandet att en europeisk patentansökan i regel skulle komma att omfatta EG jämte en ytterligare stat. Fördelningen av ansökningarna på de utanför EG stående staterna antogs komma att ske i det förhållande som före konventionens ikraftträdande gällde mellan antalet med utländsk ansökningar sökande i dessa stater. Av det antal ansökningar från utländska sökande som år 1970 gavs in i Sverige skulle med en sådan fördelning ca 70 procent eller ca 9 000 ansökningar komma att ges in till det europeiska patentverket. Denna beräkningsmetod byggde om på att konventionen marknadspatent skulle träda i kraft samtidigt med den europeiska patentkonventionen och att det därigenom inte skulle bli möjligt att erhålla europeiskt patent för enstaka EG-stater. Såvitt nu kan bedömas kommer emellertid marknadspatentkonventionen inte att träda i kraft under de närmaste åren. När den träder i kraft kommer under en övergångstid, som sannolikt blir tio år, europeiskt patent att kunna sökas för enskild EG-stat. De förutsättningar som tidigare har legat till grund för ansökningsfördelningen gäller sålunda inte längre. Det torde dock vara omöjligt att uppskatta vilken inverkan

1 Som nämnts i avsnitt 7 har interimskommittén beslutat att en ytterligare uppskattning av antalet europeiska patentansökningar skall göras med utgångspunkt i 1975 års ansökningsantal vid de nationella patentverken och med

tillämpning av trestatsteorin. Denna uppskattning torde komma

att ge ett årligt antal europeiska patentansökningar på lägst 30 000.

SOU 1976: 24 170 Kapitel 8

att under söka europeiskt patent för som möjligheten övergångstiden enskild EG-stat kan få för benägenheten att söka europeiskt patent i stället för nationellt patent. Kommittén har därför valt att ändå utgå från nyssnämnda förutsättningar eftersom de kommer att gälla efter

nämnda övergångstid. Det bör nämnas att i en av de arbetsgrupper som har tillsatts av interimskommittén från nederländsk sida har redovisats ett alternativt underlag för bedömning av vilket antal patentansökningar som på sikt De nederländska kommer att ges in till de nationella patentverken. utgör en vidareutveckling av de tankegångar som liguppskattningarna ger bakom trestatsteorin. Enligt de antaganden som ligger till grund för de nederländska uppskattningarna söks patent för Sverige, utom såvitt sökande i de nordiska länderna, endast i de fall skydd för en gäller uppfinning önskas i minst sex av de stater som har tillträtt den europeiska patentkonventionen, och idylika fall skulle patent för Sverige all- Detta skulle medtid komma att sökas genom europeisk patentsökan. föra att utomnordiska sökande endast i undantagsfall skulle söka patent vid det svenska Vissa undersökningar som under 1960patentverket. talet utfördes inom bl. a. EFTA visade emellertid att det inte är ovanligt selektivt i olika länder att företag söker patent på olika uppfinningar beroende Trestatsteorin skulle sålunda inte vara på marknadsintresset. allmängiltig. I vilken utländska sökande även i framtiden kommer utsträckning beror vidare på att söka patent för Sverige vid det svenska patentverket vilken service det svenska patentverket kan ge. Om patentverkets gransksker också på grundval av nordiska patentskrifter, ning även framdeles kan detta innebära en avgörande fördel, särskilt för sökande som önskar få hållbart inom områden där svensk forskning och utveckling patent väl framme) En studie som nyligen har utförts av det svenska ligger patentverket visar, att endast ungefär hälften av de patent för Sverige som meddelas svensk sökande avser uppfinning som publiceras utomlands i form av utländskt för samme sökande. Av betydelse blir patent också förhållandet mellan handläggningstiderna vid det svenska patentverket och vid det europeiska patentverket. Om det svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen, kan den garanti i fråga om resurser och granskningskvalitet som detta innebär utgöra ett skäl för utländska sökande att söka patent

vid det svenska patentverket. och Det bör också påpekas att den europeiska patentkonventionen samarbetskonventionen leder till en minskning av kostnaderna för att erhålla i ett stort antal länder. Denna kostpatent på samma uppfinning nadsminskning kan göra det möjligt för företag, som hittills har tvingats

1 Det europeiska patentverkets nyhetsgranskning torde från början komma att omfatta det granskningsmaterial som ingår i minimidokumentationen enligt samarbetskonventionen (jfr. kommitténs förra betänkande s. 82 f.). l denna minimidokumentation ingår inte patentskrifter från de nordiska länderna. Enligt centraliseringsprotokollets avdelning VI skall det europeiska patentverkets patentskrifter från nyhetsgranskning i princip utvidgas så att den omfattar samtliga fördragsslutande stater. Såvitt nu kan bedömas kan detta mål nås endast på mycket lång sikt.

SOU 1976: 24 8 171 Kapitel

till stor selektivitet vid patentering av uppfinningar, att söka patent i ett större antal stater där marknadsintresse finns än f. n. Detta kan leda till att patent kommer att sökas för Sverige i större omfattning än som har antagits i det föregående. Slutligen finns anledning anta att samarbetskonventionen kan leda till en inte oväsentlig ökning av antalet ansökningar om patent för Sverige från Sovjetunionen och Japan. Sammanfattningsvis utgår kommittén från att av de ansökningar från utländsk sökande som avser patent för Sverige 70 procent, dvs. ca 9 000 ansökningar, kommer att handläggas vid det europeiska patentverket. Huvuddelen av de återstående ansökningar med utländsk sökande (30 procent eller ca 4 000), vilka skulle komma att handläggas vid det svenska patentverket, antas ha varit föremål för internationell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen vid annan internationell nyhetsgranskningsmyndighet än det svenska patentverket! Som framgår av det föregående innebär tillämpningen av trestatsteorin att knappt l 0002 europeiska patentansökningar kommer att ges in av svenska sökande. Detta motsvarar ca 20 procent av det totala antalet ansökningar från svensk sökande, vilket år 1985 antas vara ca 5 000. En europeisk patentansökan kommer att vara förenad med avsevärda kostnader. På grund härav torde en svensk patentsökande endast i undantagsfall komma att direkt söka skydd för en uppfinning genom europeisk patentansökan. I regel torde sökanden i stället först ge in internationell eller nationell patentansökan till det svenska patentverket för att senare göra europeisk patentansökan och därvid åberopa prioritet från den tidigare ansökningen. Av skäl som behandlas senare i betänkandet (avsnitt 10) torde det finnas att räkna med att anledning internationell patentansökan som har varit föremål för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patentverket och som fullföljs som europeisk patentansökan inte kommer att bli föremål för kompletterande nyhetsgranskning och därför kommer att få åtnjuta viss nedsättning av den nyhetsgranskningsavgift som normalt tas ut vid det europeiska patentverket. I så fall kommer någon kompletterande nyhetsgranskning inte att äga rum beträffande sådan ansökan. Sökanden vinner då också att ansökningen handläggs snabbare. Genom att först ge in internationell patentansökan till det svenska vinner söpatentverket kande dessutom den fördelen att han inte behöver ge in översättning av ansökningen till något av det europeiska patentverkets officiella språk förrän tjugo månader har förflutit från ansökningens ingivningsdag eller, om prioritet yrkas, från Av nu prioritetsdagen. angivna skäl utgår kommittén från att den europeiska patentkonventionen inte kommer att nämnvärt påverka antalet vid patentansökningar

l Med hänsyn till osäkerheten i siffrorna bortses i kommitténs uppskattningar från den stimulerande inverkan som samarbetskonventionen kan antas medföra på företagens vilja att söka patent. 3843 ansökningar från svenska sökande i den främmande fördragsslutande stat som fick ta emot det andra i ordningen största antalet ansökningar från Sverige. Av skäl som angivits i det föregående (s. 169) har detta antal ökats med tio procent samt avrundats till 1 000.

8 SOU 1976: 24 172 Kapitel

det svenska patentverket från svenska sökande. Som nämnts förutsätter kommittén vidare att det svenska patentverket kommer att vara internationell nyhetsgranskningsmyndighet enligt samarbetskonventionen. För enkelhetens skull har kommittén vid sina uppskattningar antagit att alla ansökningar från svenska sökande ges in till det svenska patentverket i form av internationell patentansökan. Antalet ansökningar från svenska sökande uppskattas årligen uppgå till ca 5 000 under perioden 1977-1985. Dessa ansökningar förutsätts bli föremål för internationell vid det svenska patentverket. På grund av att den nyhetsgranskning internationella nyhetsgranskningen är mera arbetskrävande än den nyhetsgranskning som normalt äger rum vid det svenska patentverket beräknas arbetsinsatsen per ansökan öka med 10 procent. Enligt centraliseringsprotokollet har som nyss nämnts det svenska patentverket rätt att utföra internationell nyhetsgranskning av internationella ansökningar som ges in av sökande i de övriga nordiska länderna. Det antas att årligen ca 500 sådana ansökningar kommer att bli föremål för dylik granskning vid det svenska patentverket. Det antas vidare att samtliga dessa ansökningar omfattar Sverige, dvs. tar upp Sverige som designerad stat. I de följande beräkningarna redovisas inte dessa ansökningar särskilt, utan de antas ingå i de tidigare nämnda 4 000 ansökningarna med utländsk sökande. Till det svenska patentverket antas som nämnts år 1985 komma att ges in ca 4000 patentansökningar från utländsk sökande. Det förutsätts att huvuddelen av dessa ansökningar har varit föremål för internationell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen vid annan myndighet än det svenska patentverket, varför det svenska patentverkets handläggning av dylika ansökningar antas kräva endast ca 80 procent av det arbete som normalt åtgår för fullständig handläggning av en patentansökan. Anmärkas bör att sedan de båda konventionerna har trätt i kraft det av det svenska patentverket f. n. tillämpade förfarandet att kräva att sökande, som åberopar prioritet från ansökan i stat med förprövande patentverk, skall redovisa resultatet av detta patentverks nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning inte längre kan tillämpas och att någon minskning av patentverkets arbete i fortsättningen inte kan erhållas på det sättet. I stället får patentverket resultatet av den internationella nyhetsgranskningen och patenterbarhetsprövningen. Arbetsvinsten i förhållande till nuläget vad beträffar de ansökningar som här avses blir därför mindre än 20 procent. Det svenska patentverket utför sedan år 1970 på begäran nyhetsgranskning av uppfinningar utan samband med patentansökan. Under de två första budgetår som denna nyhetsgranskningsservice tillhandahölls av det svenska patentverket (1970/71 och 1971/72) uppgick antalet nyhetsgranskningsuppdrag till ca 600 och var budgetåret 1974/75 drygt 1500. I sina anslagsäskanden för budgetåret 1976/77 har patentverket räknat med en fortsatt ökning de närmaste åren. Vilken inverkan som ett ikraftträdande av samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen kan få på omfattningen av denna verksamhet kan ännu inte med säkerhet bedömas. Det finns emellertid anledning anta

SOU 1976: 24 8 Kapitel 173

att om Sverige tillträder dessa två konventioner, antalet uppdrag av detta slag kommer att öka. Det är nämligen sannolikt att en stor del av de patentansökningar som publiceras av det europeiska patentverket kommer att omfatta För svenskt näringsliv Sverige. och svenska uppfinnare kan det då vara angeläget att på ett tidigt stadium få klarlagt om en viss uppfinning fritt får utnyttjas. Från näringslivets sida har också framhållits det angelägna i att denna nyhetsgranskningsservice ut, byggs om Sverige kommer att delta i det internationella samarbetet enligt samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Kommittén har mot denna bakgrund antalet till 3 000 uppskattat uppdrag år 1985. I genomsnitt torde varje sådant uppdrag kräva ungefär hälften av det arbete som åtgår vid fullständig av en nationell handläggning patentansökan. I detta sammanhang bör påpekas att det svenska patentverket enligt det tidigare berörda samarbetsavtalet med det europeiska patentverket kan komma att utföra nyhetsgranskning av europeiska patentansökningar för det europeiska patentverkets räkning. Det är f. n. inte möjligt att uppskatta vilken omfattning ett sådant uppdrag skulle kunna få. Slutligen bör nämnas att det svenska patentverket kan komma att utföra granskning och prövning av patentansökningar inom ramen för Sveriges bistånd till utvecklingsländer. Inte heller omfattningen av en sådan verksamhet kan f. n. bedömas. Ovan redovisade uppskattningar ger vid handen att om Sverige tillträder såväl samarbetskonventionen som den europeiska patentkonventionen, den arbetsbelastning som följer av de ansökningar som ges och de uppdrag som lämnas in till det svenska patentverket år 1985 kan antas komma att motsvara det arbete som f. n. åtgår för fullständig handläggning av drygt 10000 patentansökningarJ Härav skulle den särskilda nyhetsgranskningen utan samband med patentansökan motsvara handläggning av ca 1500 ansökningar. Det bör framhållas, att nu angivna uppskattning av arbetsbelastningen givetvis är mycket osäker. Bl. a. har flera i det föregående nämnda faktorer inte kunnat beaktas i denna uppskattning. Om både den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen träder i kraft men Sverige tillträder endast den senare, torde antalet ansökningar vid det svenska patentverket inte väsentligt komma att avvika från det antal som kan förväntas om ingen av dessa konventioner träder i kraft. Om Sverige tillträder endast samarbetskonventionen skulle sålunda år 1985 enligt kommitténs uppskattning till det svenska patentverket komma att ges in drygt 18 000 ansökningar, varav 5 000 från svenska sökande och 13 000 från utländsk sökande. Under förutsättning att det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet kan dessa ansökningar beräknas kräva en arbetsinsats som motsvarar en fullständig handläggning av ca 16 000 ansökningar?” Härvid har antagits att samtliga från sökande i ansökningar och från sådana sökande Sverige i de övriga nordiska länderna som

1 5000+10 % av 5 000+80 % av 4000+50 % av 3000. ?5000+10 % av 5000+80 % av 13000.

SOU 1976: 24 174 Kapitel 8

önskar få patent för Sverige ges in i form av internationella ansökningar, vilka blir föremål för nyhetsgranskning vid det svenska patentverket. Vidare förutsätts att alla ansökningar från sökande i utomnordiskt land har varit föremål för internationell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen vid annan än det svenska patentverket. Ett myndighet tillträde till endast samarbetskonventionen skulle sålunda knappast medföra någon minskning av arbetsbelastningen vid det svenska patentverket, i vart fall inte fram till år 1985. Det är emellertid inte uteslutet att ett svenskt tillträde till endast samarbetskonventionen kan leda till att antalet patentansökningar vid det svenska blir avsevärt Av patentverket lägre än som nyss antagits. skäl som redovisas i avsnitt 10.1 föreligger nämligen risk för att Sverige av det intresse som landet hiti ett sådant läge skulle förlora åtskilligt tills har haft för de patentsökande. Det bör slutligen anmärkas att om de bestämmelser i samarbetskonventionen som rör internationell förberedande patenterbarhetsprövning skulle träda i kraft och systemet med sådan prövning skulle utnyttjas i stor omfattning, detta på sikt bör leda till viss minskning av arbetsbevid det svenska patentverket jämfört med att endast konvenlastningen tionens bestämmelser om internationell nyhetsgranskning blir tillämpnu sagts gäller särskilt för det fall Sverige tillträder endast liga. Vad samarbetskonventionen. I sådant fall är det nämligen troligt att den som önskar patent för Sverige gör internationell ansökan med utnyttav det europeiska patentverket som myndighet för internationell jande nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövmåste dock vara medborgare i stat som inte bara ning. Sådan sökande har tillträtt den europeiska patentkonventionen utan även har tillträtt samarbetskonventionen utan att avge reservation mot dess kap. II, om inte generalförsamlingen för den union som bildas enligt samarbetskonventionen beslutar annat. Det torde emellertid inte f. n. vara möjligt att uppskatta vilken inverkan systemet med internationell förberedande kan få på arbetsbelastningen vid det svenska patenterbarhetsprövning både samarbetspatentverket vare sig för det fall att Sverige tillträder konventionen och den europeiska patentkonventionen eller för det fall att Sverige tillträder endast samarbetskonventionen.

8.3 Personalbehovet vid det svenska patentverket

Patentverket har för närvarande ca 180 heltidsanställda tekniska Den minskning av arbetsbelastningen som ett granskare (ingenjörer). svenskt tillträde till såväl samarbetskonventionen som den europeiska medför leder givetvis till att antalet granskare kan patentkonventionen minskas. Under förutsättning att patentverket utses till internationell nyuppskattar kommittén att verket på lång sikt hetsgranskningmyndighet behöver 100 heltidsanställda granskare. Med hänsyn till osäkerdrygt heten i de antaganden som har lett fram till den beräknade arbetsbelastningen vill kommittén emellertid framhålla att några säkra bedömav behovet av personal inte kan göras förrän de två konventioningar nerna har varit i kraft åtskilliga år. Om de tidigare nämnda nederländska

SOU 1976: 24 Kapitel 8 175

antagandena då skulle visa sig riktiga, skulle patentverket behöva endast ca 80 heltidsanställda granskare. Vid dessa bedömningar av patentverkets behov av ingenjörer har kommittén utgått från att antalet handlagda ansökningar per år och granskare inte ändras i förhållande till vad som gäller f. n. Eftersom antalet granskare kommer att minska, måste emellertid varje granskare svara för ett större tekniskt område än i dag. Detta kan medföra att antalet handlagda ansökningar per granskare och år sjunker. I sina behar kommittén dömningar inte heller tagit hänsyn till att en anpassning av den svenska handläggningsordningen till den ordning som skall tilllämpas vid det europeiska patentverket kan komma att i vissa avseenden bli erforderlig. En sådan anpassning kan bli nödvändig för att säkerställa att patent som meddelas av det svenska patentverket blir av samma kvalitet som de europeiska patenten. Även en sådan anpassning kan medföra att granskarnas arbetsinsats per ansökan ökas. Det bör i detta samnämnas att den slutliga prövningen manhang vid det europeiska patentverket skall utföras av en avdelning som i regel består av tre tekniska granskare. Det europeiska patentverket torde i fullt utbyggt skick komma att behöva ca 1 000 tekniska granskare, varav 400-500 vid den i Haag belägna filialen för nyhetsgranskning. Denna kommer personal i princip att rekryteras så att antalet granskare med visst medborgarskap motsvarar respektive stats andel i de lån som de fördr.agsslutande staterna enligt konventionen skall ge den europeiska patentorganisationen under inledningsskedet. Den svenska andelen av personalen skulle i så fall bli nära sex procent. Detta innebär ett behov av närmare 60 tekniska från varav granskare Sverige, ca 25 för tjänstgöring i Haag. Ett inte obetydligt antal svenska granskare kan alltså få anställning vid det europeiska patentverket, om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen. Med hänsyn härtill och till den personalomsättning beroende på pensionsavgång och övergång till annan verksamhet som kan beräknas äga rum vid det svenska patentverket torde av antalet minskningen granskare till drygt 100 i slutet av 1980-talet kunna genomföras utan olägenheter. En minskning av antalet ingenjörer från 180 till drygt 1001 föranleder ett väsentligt minskat behov av chefstjänstemän. Minskningen av antalet patentansökningar bör vidare leda till att antalet ingenjörer i besvärsavdelningen kan minskas. För båda fallen har minskningen uppskattats bli ca 30 procent. Också för övrig personal, främst jurister och biträdespersonal, som utgör ca 35 procent av all personal på patentavdelningen, har ett tillträde till konventionerna föranleda en uppskattas minskning med ca 30 procent. Härvid har beaktats att behovet av personal för underhåll och hantering av patentskriftsmaterial inte minskar vid ett tillträde till konventionerna. Även för de nu nämnda personalkategorierna torde minskningen kunna genomföras utan olägenheter. För att underlätta för anpassningen de fördragsslutande staternas

1Av dessa utför ca 90 handläggning av patentansökningar och ett femtontal uppdragsgranskning.

8 SOU 1976: 24 176 Kapitel

patentmyndigheter till det förändrade läge som det europeiska patentverkets upprättande kommer att innebära för dessa myndigheter får det europeiska patentverket i viss utsträckning uppdra åt nationell patentmyndighet i fördragsslutande stat att under en övergångstid på högst 15 år utföra handläggning av europeiska patentansökningar åt det europeiska patentverket. Enligt kommitténs mening torde det svenska patentverket inte få sådana omställningssvårigheter att det finns anledning att från svensk sida begära att det svenska patentverket skall få utföra sådan handläggning.

8.4 Ekonomiska följder av ett svenskt tillträde till konven-

tionerna

De ekonomiska åtaganden gentemot den europeiska patentorganisationen som skulle uppkomma för Sverige vid ett tillträde till den europeiska patentkonventionen har redovisats i det föregående (avsnitt 7) och berörs därför inte i föreliggande avsnitt. Vad gäller de ekonomiska för Sverige som uppkommer om Sverige tillträder samarbetsåtaganden konventionen hänvisar kommittén till sitt förra betänkande (s. 82). I föreliggande avsnitt behandlas därför endast de ekonomiska följderna för det svenska vid ett tillträde till båda konventionerna. patentverket Som nämnts i det föregående (avsnitt 8.2) har kommittén utgått från att av de ansökningar som avser patent för Sverige 70 procent av de med utländsk sökande kommer att handläggas vid det europeiska patentverket och 30 procent vid det svenska patentverket. Tillträde till den europeiska patentkonventionen antas medföra en ökning av antalet ansökningar om patent för Sverige från utländsk sökande med 30 promed att Sverige inte tillträder den konventionen. Hela cent jämfört denna ökning antas ske i form av europeiska patentansökningar) Även tillträde till samarbetskonventionen antas medföra en viss ökning av antalet ansökningar om patent för Sverige från utländsk sökande. Denna ökning har emellertid ansetts försumbar i förevarande sammanhang. Vidare har kommittén antagit att årligen kommer att ges in ca 5 000 från svenska sökande, samtliga i form av internatioansökningar nell Av dessa antas 20 procent eller ca 1000 kompatentansökan. ma att fullföljas också vid det europeiska patentverket genom euro- Vidare antas årligen ca 500 internationella anpeisk patentansökan. sökningar från sökande i Danmark, Finland och Norge komma att handläggas det svenska patentverket som internationell nyhetsgransknings- I nedanstående beräkningar liksom i avsnitt 8.2 inräknas myndighet. dessa 500 ansökningar i de 4 000 ansökningarna från utländsk sökande. Antalet ansökningar som år 1985 ges in till det svenska patentverket skulle då uppgå till 9 000. som avgörs av det svenska patentverket väntas Av de ansökningar

lDetta innebär att det av patentpolicykommittén beräknade antalet europeiska patentansökningar som omfattar Sverige med 30 procent överstiger det antal som har antagits av interimskommittén. Denna ökning består av ansökningar från sökande som kommittén har antagit inte skulle ha sökt patent för Sverige, om Sverige inte hade tillträtt de två konventionerna.

SOU 1976: 24 Kapitel 8 177

ca 55 procent leda till patent. Med utgångspunkt i de av kommittén gjorda antagandena beträffande ansökningsantalet skulle år 1985 antalet av patentverket meddelade patent för Sverige uppgå till ca 5 000. Antalet europeiska som omfattar patentansökningar Sverige beräknas år 1985 uppgå till ca 12 800.1 Därav antas ca 55 procent komma att leda till patent, varför det europeiska patentverket nämnda år skulle meddela ca 7 000 patent för Sverige. Av årsavgifterna för dessa patent tillfaller enligt konventionen 75 procent högst det europeiska patentverket och återstoden det svenska patentverket. Enligt det förslag till finansiering av det europeiska patentverket som har godtagits av interimskommittén skall under i vart fall de 25 första åren 75 procent av årsavgifterna tillfalla det europeiska patentverket. för så- Årsavgifter dana patent för Sverige som meddelas av det europeiska patentverket kan beräknas börja inflyta under femte året efter det att det europeiska patentverket har inlett sin verksamhet, dvs. under år 1982.‘-’ I årsavgifter för europeiska patent beräknas inflyta följande belopp till det svenska patentverket.

4 3

För år 1985 kan den svenska andelen av dessa årsavgifter sålunda uppskattas till ca 0,7 milj. kr. Avgifterna för ansökningar om patent som skall meddelas av den svenska patentmyndigheten kan beräknas till uppgå ca 5,5 milj. kr. år 1985. Årsavgifterna för sådana patent beräknas samma år uppgå till ca 23 milj. kr. De totala intäkterna för år 1985 skulle alltså uppgå till

‘20 /,,av5000+70 %av 13000+30 %av70 %av 13000. De årsavgifter som antas inflyta under detta år härrör från patent meddelade på grund av ansökningar som har ingivits under det europeiska patentverkets första verksamhetsår. Antalet meddelade patent på grund av dessa ansökningar uppskattas till ca l 500.

12-SOU 1976: 24

SOU 1976: 24 l78 Kapitel 8

ca 30 milj. kr.1 Patentverkets kostnader för handläggning av patent-

ärenden till den helt övervägande delen (ca 90 procent) av perutgörs har upphört. vilket sonalkostnader. När nedgången i arbetsbelastning inträffar i slutet av 1980-talet, skulle med de som tidigare nämnts rörande som gjorts i avsnitt 8.3 kostnaantaganden personalbehovet av patentärenden med bibederna för patentverkets handläggning hållande av nuvarande handläggningsrutiner uppgå till drygt 25 milj.

och löneläge. År 1985 skulle motsvarande kr. i 1976 års kostnadskostnader vara drygt 28 milj. kr. Dessa beräkningar grundas på mycket

försiktiga antaganden. Sålunda har besparingen i fråga om lönekostberäknats med utgångspunkt från att nader för de tekniska granskarna av antalet granskartjänster helt hänförts till tjänster i lägsta minskningen för ledamot i de antaganden som nu lönegrad (F 13). Med utgångspunkt skulle för ett intäktsöverskott på över en redovisats år 1985 uppstå

milj. kr. i anledning av dess De kostnader som uppkommer för patentverket

verksamhet som mottgande myndighet, internationell nyhetsgransknings-

för internationell förberedande patenterbarmyndighet och myndighet täckas av de särskilda avhetsprövning bör enligt kommitténs mening tillhandahåller i dessa avgifter som tas ut för de tjänster patentverket från kostnaderna för nyhetsgranskning av seenden. Vidare har bortsetts utan samband med patentansökan. Kommittén utgår nämuppfinningar för denna verksamhet kommer att täcligen från att även kostnaderna kas av de avgifter som tas ut för utförda uppdrag. vare sig samarbetskonventionen eller Om Sverige inte skulle tillträda den europeiska patentkonventionen eller om inte någon av dessa konintäkter ventioner skulle träda ikraft, kan patentverkets sammanlagda till ca 42 milj. kr.” Av såvitt avser patentärenden år 1985 uppskattas kr. och årsavgifter 31 detta belopp utgör ansökningsavgifter 11 milj.

kr. För detta fall uppskattas verkets kostnader för handläggning milj. av patentärenden för nämnda år till ca 36 milj. kr. skall samarbetsavtal ingås mellan det Som nämnts i det föregående

patentverket och internationell nyhetsgranskningsmyndighet

europeiska Detta avtal i stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen. patentsystemet få till stånd en skall ha till syfte att inom det europeiska av den internationella nyhetsgranskningen enligt samarharmonisering betskonventionen. I avtalet kan komma att behandlas bl. a. gransknings-

Beroende i ett framtida sådant och handläggningsmetoder. på innehållet avtal mellan det europeiska patentverket och det svenska patentverket handläggningskostnader komma att öka. kan det svenska patentverkets kan dock inte bli av större omfattning, och i Dessa kostnadsökningar komma att öka de kostnader som föranvart fall torde de inte väsentligt leds av att det svenska patentverket tjänstgör som internationell nyhets-

1 Beräkningarna har utförts med utgångspunkt i de avgifter som gäller

fr. o. m. den 1 mars 1976. kan

151 denna uppskattning har inte beaktats det mindre ansökningsantal som

bli följden av att Sverige inte tillträder den europeiska patentkonventionen

(jfr avsnitt 8.2).

SOU 1976: 24 Kapitel 8 179

granskningsmyndighet. Dessa kostnader har redovisats i kommitténs förra betänkande (s. 82 f.). Som tidigare nämnts skall den handläggande personalen vid det europeiska patentverket rekryteras från de fördragsslutande staterna. Den svenska andelen skulle enligt nära sex föreliggande beräkningar utgöra procent, dvs. ca 70 handläggare, av vilka nära 60 skulle vara tekniska granskare. Av dessa granskare skulle ca 35 anställas för tjänstgöring i München och 25 för tjänstgöring vid det europeiska patentverkets filial i Haag. Anställningen av personal i München kommer att ske successivt under det europeiska patentverkets utbyggnadsperiod. För stat vars nationella utför patentmyndighet arbete åt det europeiska patentverket enligt centraliseringsprotokollets avdelning IV avräknas motsvarande antal handläggare från dess andel av det europeiska patentverkets personal. Det är inte troligt att det svenska patentverket kommer att utföra sådant arbete. Den svenska andelen anställda i München påverkas sålunda inte, varför under åren 1978-1983 ca 35 granskare från Sverige bör rekryteras för tjänstgöring i München. Vad angår den svenska andelen anställda vid filialen i Haag bör anmärkas, att filialen kommer att utgöras av det nuvarande Internationella patentinstitutet i Haag. Nyanställning blir i huvudsak aktuell endast när personal lämnar filialen genom naturlig avgång eller vid övergång till arbetsuppgifter vid det europeiska patentverket i München.

Det får anses vara ett svenskt intresse att svensk syn på patenträttsliga

beaktas frågor vid handläggning och utbildning av praxis i det europeiska patentverket. Åtgärder bör därför vidtas för att underlätta för personal vid det svenska patentverket att gå över till tjänstgöring vid det europeiska patentverket. Detta kan ske bl. a. genom att viss särskild utbildning ordnas för personal vid det svenska patentverket. Denna utbildning bör omfatta språkutbildning och beträffande den utbildning europeiska patentkonventionens innehåll och tillämpning. För sistnämnda utbildning har utarbetats riktlinjer inom en av de arbetsgrupper som har tillsatts av interimskommittén. Vad har gäller språkutbildningen fastställts att för anställning vid det europeiska erfordras patentverket utmärkta kunskaper i ett av verkets tre officiella språk och tillräckliga kunskaper för att förstå de båda andra. Inom det svenska patentverket pågår f. n. planläggning av såväl språkutbildning som patenträttslig uti de avseenden bildning som nyss nämnts. Det är ännu för tidigt att bestämt ange de kostnader som denna utbildning medför. Enligt beslut .av riksdagen skall patentverkets handläggning av patentärenden finansieras att avgifter genom tas ut för patent och patentansökningar. Av de ovan redovisade att denna beräkningarna framgår princip bör kunna upprätthållas även efter ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Detta gäller även om omfattningen av och därmed kostnaderna för nyhetsgranskningen vid det svenska patentverket skulle öka något på grund av samarbetsavtalet mellan det svenska patentverket och det europeiska patentverket.

SOU 1976: 24 180 Kapitel 8

kommitténs är det angeläget att handläggningen av Enligt mening nationella vid det svenska patentverket blir av samma patentansökningar kvalitet som av europeiska patentansökningar vid det handläggningen patentverket. Ett svenskt tillträde till den europeiska patenteuropeiska konventionen kan därför föranleda en omprövning av handläggningsvid det svenska även i andra avseenden än i ordningen patentverket om nyhetsgranskningen. Detta kan medföra ökade handläggningsfråga kostnader. Storleken av en sådan ökning kan f. n. inte uppskattas.

SOU 1976: 24 181

9 Vissa intresse för

frågor sökande

av

och ombud vid ett svenskt tillträde till

den

europeiska patentkonventionen

Europeiskt patent kan sökas även av den som inte är medborgare i fördragsslutande stat eller har hemvist eller säte i sådan stat. Sådan sökande måste emellertid vid det europeiska patentverket företrädas av auktoriserat ombud. Auktoriserat ombud kan endast den bli som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse eller är anställd i sådan stat. De kostnader som är förenade med en ansökan om europeiskt patent består i första hand av avgifter till det europeiska patentverket samt ombuds- och översättningskostnader. Därtill kommer de årsavgifter som skall erläggas i varje stat som omfattas av patentet. I fråga om de principer som är avsedda att ligga till grund för finansieringen av det europeiska patentverket och avgiftssättningen vid detta hänvisas till vad som anförs i avsnitt 7. I konventionen anges vilka slags avgifter som skall tas ut i samband med ansökan om europeiskt patent. Det ankommer på förvaltningsrådet att bestämma avgiftsbeloppen. Ett förslag till avgiftsreglemente har utarbetats av den av interimskommittén tillsatta som arbetsgrupp behandlar de ekonomiska frågorna. Vissa av de sålunda föreslagna avgifterna har redovisats i avsnitt 7. Arbetsgruppens förslag avser avgifterna under de första 26 åren av det europeiska patentverkets verksamhet. Under denna tid skall som tidigare nämnts inkomsterna även täcka amortering av och räntekostnader för de lån som måste tas upp under uppbyggnadsskedet. Efter denna period bör därför avgifterna kunna sänkas. Vidare är att märka att förvaltningsrådet med beaktande av vunna erfarenheter kan besluta att prövningsavdelning i vissa grupper av ärenden skall bestå av endast en granskare i stället för den ordning med tre granskare som i princip föreskrivs i konventionen. Ett sådant beslut kan leda till en minskning av det europeiska patentverkets handläggningskostnader. De sammanlagda avgifterna till det europeiska patentverket för en europeisk ansökan som omfattar tre stater blir enligt förslaget minst 6 500 kronor. Det förutsätts då att patentet meddelas under det fjärde året från ansökningens ingivningsdag. som skall Tryckningsavgiften, sättas så att den täcker de faktiska tryckningskostnaderna, är inte medräknad i detta belopp. Den största avgiften är nyhetsgranskningsavgiften, som enligt förslaget uppgår till ca 2 300 kr. Denna avgift är avsedd att täcka kostnaderna för nyhetsgranskningen. Avgiften svarar mot den kostnad som

SOU 1976: 24 182 Kapitel 9

Internationella i Haag har redovisat för den nyhetspatentinstitutet granskning av nationella patentansökningar som institutet gör åt medlemsstaterna. Om det svenska patentverket blir internationell nyhetsenligt samarbetskonventionen finns anledning granskningsmyndighet anta, att omgranskning i allmänhet inte kommer att ske i fråga om internationell ansökan som har nyhetsgranskats i Sverige och som sedan fullföljs vid det europeiska patentverket. Förvaltningsrådet kan medge av nyhetsgranskningsavgiften för ansökningar som inte nedsättning granskas om. Under förarbetena till konventionen har en reduktion upp till diskuterats. Interimskommittén kan dock komma att i 75 procent enlighet med önskemål från flera stater ändra de föreslagna avgiftsbeloppen så att avgiften för nyhetsgranskning sänks och övriga avgifter höjs i motsvarande mån. Bakgrunden härtill är att den höga avgiften kan leda till att de patentsökande i stor utsträckför nyhetsgranskning ning väljer att först göra nationell patentansökan i stat där nyhetskan erhållas mot lägre avgift för att, om resultatet av denna granskning granskning ger anledning härtill, därefter göra europeisk patentansökan och därvid från den nationella ansökningen. Detta åberopa prioritet skulle kunna leda till en avsevärd minskning av antalet ansökningar vid det europeiska patentverket. konventionen har sökande i fördragsslutande stat vars officiella Enligt språk inte är något av det europeiska patentverkets tre officiella språk måste rätt att ge in ansökan på denna stats språk. Om ansökan fullföljs i så fall översättning till något av de officiella språken vid det euroges in inom viss tid. Sådan sökande har enligt peiska patentverket bestämd av konventionen rätt till en av förvaltningsrådet nedsättning avgiften för patenterbarhetsprövning och besvärsansökningsavgiften, avgiften. lnvändare i fördragsslutande stat vars officiella språk inte är något av de officiella språken vid det europeiska patentverket får göra invändning på denna stats språk, varvid han har rätt till motsvarande nedsättning av invändningsavgiften. För svensk sökande som söker europeiskt patent för exempelvis Sverige, Storbritannien och Italien kan översättningskostnaderna för en europeisk patentansökan på 4000 ord, varav patentkraven utgör 500 ord, uppskattas till följande beloppl:

1. Översättning av ansökan från svenska till engelska som handläggningsspråk 2 300 kr

2. Översättning av patentkraven till det officiella språket i de stater som har ställt sådant krav som villkor för att sökanden skall erhålla s. k. provisoriskt skydd (till italienska) 325 kr

l Kostnaderna har beräknats på grundval av 1976 års prisläge.

SOU 1976: 24 Kapitel 9 183

3. Översättning av patentkraven i det meddelade patentet till de båda övriga officiella språken vid det europeiska patentverket (franska och tyska) 600 kr

4. Översättning av beskrivningen i det meddelade patentet till det officiella språket i stat som har ställt sådant krav (till italienska) 2 300 kr

5 525 kr

l fråga om översättningen av beskrivningen i det meddelade patentet bör anmärkas att flertalet av de stater som förväntas tillträda konventionen, dvs. även EG-staterna, avser att föreskriva att europeiskt patent som omfattar vederbörande stat för att få rättsverkan måste översättas till den statens officiella språk, om det inte har meddelats på detta språk. Om det svenska patentverket utses till internationell nyhetsgranskningsmyndighet, är det troligt att svenska sökande som önskar få europeiskt patent kommer att söka sådant patent genom internationell patentansökan enligt samarbetskonventionen. I så fall uppkommer översättningskostnaderna först vid en senare tidpunkt eller bortfaller de helt. En internationell patentansökan kan nämligen då avfattas på svenska, och översättning behöver enligt samarbetskonventionen inte föreligga förrän när den internationella ansökningen publiceras av WIPO, dvs. 18 månader från ingivningsdagen eller i förekommande fall prioritetsdagen. Sökanden skall i god tid före denna tidpunkt ha fått del av resultatet av nyhetsgranskningen och kan mot bakgrund härav avgöra, om han vill fullfölja ansökningen vid det europeiska patentverket samt göra erforderlig översättning till ett av det europeiska patentverkets officiella språk. Om det svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet, kommer motsvarande fördelar att tillkomma också sökande i Danmark och Norge. Det är enligt kommitténs mening angeläget att fördelarna av en nordisk internationell nyhetsgranskningsmyndighet kan utnyttjas helt även av finskspråkiga sökande. Inom patentverket utreds därför möjligheterna att utföra nyhets granskning av ansökningar avfattade på finska. Den europeiska patentkonventionens regler är svåröverskådliga och mera invecklade än motsvarande bestämmelser som reglerar nationella ansökningsförfaranden. Vidare fordras större språkkunskaper för att ge in och bevaka en europeisk patentansökan än för att ombesörja en nationell patentansökan i utlandet. De kostnader som uppkommer för upprättande av patentansökan och för bevakning av ansökningsärendet blir därför större vid ansökan om europeiskt patent än vad som vanligen är fallet vid nationell patentansökan i utlandet. Den omständigheten att förfarandet är tämligen invecklat gör det troligt att sökanden i praktiken alltid kommer att anlita ombud utom om sökanden är ett företag med egen patentavdelning. Både för sådana patentavdelningar och för de patentbyråer som bedriver verksamhet i Sverige kan det antas uppstå behov av att ha ett kontor i anslut-

9 SOU 1976: 24 184 Kapitel

ning till det europeiska patentverket eller på annat sätt låta sig mera stadgivarande representeras i München. Enligt konventionen har svenskt ombud som har auktoriserats av det europeiska patentverket rätt att ha kontor i München (art. 134.5). För sökande i stat som inte har tillträtt konventionen torde det i allmänhet bli nödvändigt att också i hemlandet anlita ombud som svarar för förbindelserna med det ombud i fördragsslutande stat som har anlitats. En patentsökande måste f. n. i regel anlita ombud både i hemlandet och i varje annan stat i vilken en uppfinning patentsöks. Vidare uppkommer översättningskostnader för varje sådan annan stat. Tillsammans med ombudskostnaderna utgör översättningskostnaderna större delen av de kostnader som är förenade med en nationell patentansökan. Som exempel kan nämnas att enligt uppgift kostnaden t. o. m. patentmeddelandet (inklusive översättningskostnader och avgifter till patentmyndigheten) för en ansökan om patent på 10 sidor (4 000 0rd) i Förbundsrepubliken Tyskland för svensk sökande uppgår till ca 7 000 kr, under förutsättning att en svensk ansökan föreligger som grund för ansökningen i nämnda stat. Motsvarande kostnad i stat som endast har ett anmälningssystem (t. ex. Belgien och Italien)‘ uppges vara ca 5 500 kr. Kostnader för svaromål och omarbetning av en ansökan under ansökningsförfarandet utgör en betydande del av dessa kostnader. Sannolikt blir motsvarande kostnader för en europeisk patentansökan högre bl. a. av att förfarandet vid det europeiska patentverket är mera på grund invecklat än förfarandet vid de nationella patentverken. Sålunda torde de med en europeisk patentansökan förenade ombudskostnaderna, även att bli väsentligt större för en sökande i fördragsslutande stat, komma än de ombudskostnader som är förenade med en nationell patentansökan vid nationell patentmyndighet i utlandet. Genom att söka patent i form av europeisk patentansökan torde sökanden ändå uppnå en betydande minskning av dessa kostnader, eftersom en sådan ansökan vanligen kommer att omfatta flera stater. Som tidigare nämnts får fördragsslutande stat som villkor för att europeiskt patent skall få rättsverkan i den staten föreskriva att patentet skall översättas till den statens officiella språk. Enligt konventionen har sådan stat också rätt att begränsa omfattningen av patentskyddet till vad som framgår av översättningen, vilket ställer krav på att översättningen är tillförlitlig. Det kan därför ofta vara nödvändigt att för översättningen anlita ombud även i stat som har utnyttjat denna rätt. Som nämnts torde flertalet fördragsslutande stater komma att kräva översättning. De kommer därvid sannolikt att utnyttja även möjligheten att begränsa skyddet till vad som framgår av översättningen. Av vad som har anförts i det föregående torde framgå att en europeisk patentansökan vanligen inte blir motiverad av kostnadsskäl, om patent inte önskas i fler än tre fördragsslutande stater. I detta sammanhang bör beröras i vilken omfattning de som f. n. vid det svenska patentverket uppträder som patentombud eller eljes företrä-

11 fråga om de två system för prövning av patentansökningar som tillämpas, anmälningssystemet och förprövningssystemet, hänvisas till kommitténs förra betänkande (s. 34).

SOU 1976: 24 Kapitel 9 185

der part kommer att ha rätt att uppträda som ombud inför det europeiska patentverket. Fråga uppkommer därvid om konventionens reglering av ombudsfrågan ger anledning att i samband med ett svenskt tillträde till konventionen införa ett system för auktorisation av patentombud. Som tidigare nämnts får som ombud inför det europeiska patentverket uppträda endast den som av det europeiska patentverket har tagits upp i dess förteckning över auktoriserade ombud. Den som är behörig som advokat i fördragsslutande stat och där driver advokatverksamhet jämställs dock med auktoriserat ombud inför det europeiska i patentverket den utsträckning som han enligt lagen i denna stat får vara ombud i patentärenden (art. 134). Vidare som gäller att fysisk eller juridisk person har hemvist eller säte i fördragsslutande stat får företrädas av anställd även om denne inte är auktoriserat ombud (art. 133.3). Enligt konventionen kan i tillämpningsföreskrifterna om och under ges bestämmelser vilka förutsättningar den som är anställd hos juridisk får föreperson träda även annan juridisk person som har säte i fördragsslutande stat och har ekonomisk anknytning till arbetsgivaren. Några sådana bestämmelser har dock ännu inte meddelats. I förteckningen över auktoriserade ombud får enligt konventionen tas upp endast den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse eller har anställning i sådan stat samt har blivit godkänd vid särskild prövning som anordnas av det europeiska Förvaltpatentverket. ningsrådet kan utfärda bestämmelser om de kunskaper och den utbildning som krävs för att få genomgå prövning för att bli auktoriserat ombud. Auktoriserat ombud har rätt att ha kontor i varje fördragsslutande stat där handläggning enligt konventionen äger rum. Särskilda bestämmelser gäller om auktorisering av ombud under en övergångstid (art. 163). Övergångstidens längd bestäms av förvaltningsrådet. Under denna övergångstid får sålunda i förteckningen över auktoriserade ombud tas upp den som är medborgare i fördragsslutande stat och driver rörelse i eller har anställning i sådan stat samt är behörig att uppträda som patentombud inför patentmyndigheten i den staten. Om fördragsslutande stat inte ställer upp krav på särskild yrkeskompetens för sådan behörighet som nyss nämnts, krävs för att bli upptagen i förteckningen att vederbörande regelbundet har uppträtt som ombud i patentärenden inför den statens patentmyndighet under minst fem år. Krav på yrkesutövning får dock inte föreskrivas i fråga om den vars behörighet att uppträda som ombud vid viss fördragsslutande stats patentmyndighet har erkänts enligt den statens lagstiftning. Den som önskar bli upptagen i förteckningen över auktoriserade ombud måste förete intyg av patentmyndigheten i nämnda stat om att han uppfyller föreskrivna krav. Det europeiska kan patentverkets president ge dispens från kravet att ha uppträtt som ombud under minst fem fir} Den som under övergångstiden har tagits upp i förteckningen får efter övergångstidens slut kvarstå i förteckningen under förutsättning att han då driver rörelse i eller är anställd i fördragsslutande stat.

1 Presidenten kan ge dispens även från kravet på medborgarskap i fördragsslutande stat.

SOU 1976: 24 186 Kapitel 9

om rätten att före- I Sverige finns inte några författningsbestämmelser träda annan i ärenden hos patentmyndigheten. Formellt sett kan således

envar uppträda som ombud i patentärenden. är medlemmar i Flertalet patentombud med egen yrkesverksamhet Svenska För medlemskap krävs bl. a. minst patentombudsföreningen. varav minst fem år vid patentbyrå. Patentåtta års yrkesverksamhet, anställda är sammanslutna i Svenska induingenjörer i industriföretag striens förening. För medlemskap i denna förening patentingenjörers inom området för industriellt rättskrävs bl. a. minst tre års praktik

skydd. av vad nyss anförts konventionens reglering Som framgår angående av ombudsfrågan skulle ett system för auktorisation av patentombud vara utan efter slut, eftersom i förteckbetydelse övergångstidens ningen över auktoriserade ombud då kan tas upp endast den som har blivit i den särskilda prövning som anordnas av det europeiska godkänd Däremot skulle ett svenskt auktorisationssystem kunna ha patentverket. som kan förväntas bli två till tre år. viss betydelse under övergångstiden, Vad först industrins och andra anställda i angår patentingenjörer har dessa enligt konventionen rätt att företräda sin arsvenska företag även om de inte är upptagna i förteckningen över auktorisebetsgivare rade ombud (art. 133.3). Frågan om rätt att företräda annat företag inom samma koncern som arbetsgivaren är ännu inte klarlagd. Även om denna

fråga sannolikt inte blir löst, torde detta inte medföra några större prakför svenska koncerner. För anställda i svenska företag tiska svårigheter skulle alltså ett auktorisationssystem inte ha någon större betydelse. som driver är att märka När det gäller patentombud egen verksamhet kravet på fem års yrkesverksamhet kan under överatt den som uppfyller över auktoriserade ombud. Ett gångstiden bli upptagen i förteckningen auktorisationssystem skulle därför vara utan betydelse för dem som uppdetta krav. Ett sådant system skulle däremot kunna vara av värde fyller som inte uppfyller nämnda krav. Det torde emellertid för patentombud av inte vara tänkbart att i Sverige införa ett system för auktorisation utan att för auktorisation kräva en längre tids yrkespatentombud erfarenhet. Mot bakgrund av att den som har varit verksam som patentombud i minst fem år har rätt att utan nationell auktorisation bli uppförteckning över auktoriserade omtagen i det europeiska patentverkets bud, skulle ett auktorisationssystem därför få betydelse endast i ett fåtal praktisk erfarenhet av patentärenfall, t. ex. för den som har förvärvat Detta gäller i första hand den på annat sätt än som partsföreträdare. erfarna granskare vid patentverket som övergår till att driva verksamhet Det rör sig emellertid om ett mycket litet antal, och som patentombud. goda möjligheter torde finnas att de av det europeiska patentverkets som president beviljas dispens från kravet på fem års yrkesverksamhet patentombud (art. 163.4). Ett auktorisationsförfarande medför arbete och kostnader hos den administrerande Som framgår av det anförda är det behov myndigheten. i anledning av ett svenskt tillav ett sådant system som kan uppkomma Enträde till den europeiska patentkonventionen synnerligen begränsat. ett tillträde till konvenligt patentpolicykommitténs mening ger därför

SOU 1976: 24 Kapitel 9 187

tionen inte någon -anledning att i Sverige införa ett system för auktorisation av patentombud. Kommittén vill emellertid framhålla att det är nödvändigt att få till stånd en lämplig ordning för hur svenska patentombud och andra partsföreträdare i patentärenden skall kunna styrka att de uppfyller konventionens krav på fem års verksamhet som ombud i patentärenden hos patentmyndigheten. Vid avgörande om detta krav är uppfyllt bör enligt kommitténs uppfattning beaktas inte endast verksamhet som befullmäktigat ombud inför det svenska patentverket utan även verksamhet som innefattar beredande och rådgivande uppgifter i samband med patentansökningsärenden. Det bör vidare vara utan betydelse om vederbörande ombud under de fem åren har varit anställd i industriföretag eller vid patentbyrå. Likaså bör det sakna betydelse om verksamheten under dessa år helt har ägnats åt patentärenden eller endast delvis men regelbundet har omfattat sådana ärenden. Motsvarande har uttalats av synpunkter den arbetsgrupp som på uppdrag av interimskommittén har svarat för ombudsfrågor. Enligt kommitténs mening bör det ankomma på patentverket att i samråd med berörda organisationer få till stånd en lämplig ordning för styrkande av att detta behörighetskrav är uppfyllt.

SOU 1976: 24

10 tillträde till den

Frågan Sveriges

om

europeiska patentkonventionen

10.1 Allmänna synpunkter

Vid behandlingen av frågan om Sveriges tillträde till den europeiska avstår kommittén från att närmare utveckla de synpatentkonventionen punkter av mera allmänpolitisk karaktär som talar för att Sverige bör delta i ett internationellt administrativt samarbete med övriga västeuro- Kommittén behandlar i första hand peiska lander på detta rättsområde. de omständigheter som direkt berör svenskt patentväsende och följderna av ett svenskt tillträde till konventionen för patentverket och dem som

främst betjänas av verket. Kommittén har i den tidigare nämnda promemorian Den europeiska patentkonventionen, konsekvenser för svenskt patentväsen, yttrat sig över det konventionsutkast som förelades den diplomatiska konferens vid vilken den europeiska patentkonventionen antogs. I promemorian förhållanden som enligt kommitténs metog kommittén upp de olika beaktas vid en bedömning av värdet för Sverige av att tillning borde träda konventionen. Det är givet att förutsättningarna för de bedömsom gjordes i promemorian delvis har förändrats och att nya ningar den bild som kommittén redovisade i förhållanden som kompletterar promemorian har tillkommit. I det väsentliga kan dock de synpunkter som kommittén då anförde för den bedömning som läggas till grund nu blir aktuell, när förberedelsearbetet för konventionens ikraftträdande

snart är slutfört. Det väsentliga skälet för ett tillträde till konventionen är enligt kommitténs mening fortfarande den rationalisering av patentadministratiooch en cen-. nen som tillkomsten av en gemensam europeisk patenträtt för ett stort antal stater kan förväntas medföra. tral patentmyndighet Kostnadsutvecklingen har under en lång följd av år varit sådan, att den hinder för dem som önskar skydda sina uppfinningar utgör ett växande i flera länder. Varje samverkan mellan stater som kan hejda denna utär därför välkommen. En förutsättning för att ett samarbete veckling och ge de av det slag som det här är fråga om skall bli fruktbärande vinsterna är emellertid att samarbetet omfattar ett inte alltför åsyftade Sveriges medverkan i den europeiska patentorganisaringa antal stater. tionen kan otvivelaktigt bidra till att samarbetet ger önskat resultat. saknas inte osäkra faktorer när det gäl- Som framgår av det följande av ett svenskt tillträde. Utvecklingen av den ler att bedöma följderna verksamhet sålunda vissa europeiska patentorganisationens inrymmer

SOU 1976: 24 10 189 Kapitel

risker av bl. a. ekonomisk art. Det är inte heller möjligt att med säkerhet avgöra vilken roll det svenska patentverket kan få inom ramen för ett europeiskt patentsamarbete. Å andra sidan är det också vanskligt att bedöma följderna för Sverige av att stå utanför det europeiska patentsamarbetet. Under förhandlingarna om den europeiska patentkonventionen har det hela tiden varit ett svenskt huvudintresse att bibehålla goda förutsättningar för att svenskt näringsliv skall få tillfredsställande service på patentområdet och att i övrigt upprätthålla det aktiva patentklimat som har stor betydelse för den tekniska utvecklingen i vårt land. Sverige har hitintills varit attraktivt när det gäller patentansökningar från utlandet. Detta har varit till fördel för svenskt näringsliv genom att det har underlättat licensöverenskommelser genom vilka svensk industri har tillförts utländsk know-how. Det har också inneburit att dokumentation över den senaste tekniska utvecklingen snabbt har blivit tillgänglig här i landet på svenska. En påtaglig minskning av antalet ansökningar om patent för Sverige från utländska sökande skulle få negativa följder för svenskt näringsliv. Enligt kommitténs mening föreligger en viss risk för att om Sverige står utanför den europeiska patentorganisationen, sökande som är intresserade av att få patentskydd i Europa begränsar sig till sådana stater för vilka patent kan meddelas av det europeiska patentverket. En sådan utveckling skulle mot bakgrund av vad nu sagts kunna medföra vissa nackdelar. Det bör i detta sammanhang också erinras om att var och en visserligen har möjlighet att söka europeiskt patent men att den som inte är medborgare i eller har hemvist eller säte i stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen inte själv får föra talan vid det europeiska patentverket. Han måste sålunda företrädas av särskilt auktoriserat ombud som driver rörelse i sådan stat. Sådan sökande i åtnjuter motsats till sökande i fördragsslutande stat inte heller frist för någon att inkomma med översättning till handläggningsspråk eller den nedsättning av vissa avgifter som sker i samband därmed.

Patenträttsliga frågor

Den europeiska patentkonventionens innehåll i patenträttsligt avseende står i huvudsak i god överensstämmelse med nordisk patenträtt. Enligt kommitténs uppfattning finns det inte anledning att i förevarande sammanhang beröra mer än två patenträttsliga frågor, nämligen uppfinnarens ställning och patentskyddets beroende av patentkraven. Beträffande övriga patenträttsliga frågor hänvisas till redogörelsen för huvuddragen i den föreslagna lagstiftningen (avsnitt 12). Vad först angår uppfinnarens bör framhållas att rättsliga ställning under arbetet med konventionens det från svensk sida fästes utformning stor vikt vid skyddet för uppfinnaren. Medan ett år 1970 framlagt konventionsutkast saknade bestämmelser härom, kom senare konventionsutkast att innehålla vissa sådana bestämmelser. Dessa ansågs emellertid från svensk sida vara otillräckliga. Vid Münchenkonferensen gjorde de

SOU 1976: 24 190 Kapitel 10

nordiska därför ytterligare ansträngningar att få till stånd delegationerna av uppfinnarens som överensstämmer med den en reglering ställning nordiska Härvid uppnåddes en väsentlig förbättpatentlagstiftningen. att konventionens reglering ger uppfinnaren en ställring som innebär ning som i den praktiska tillämpningen närmar sig den som den nordiska ger honom. Söks europeiskt patent av annan än uppfinlagstiftningen naren behöver sökanden visserligen inte, såsom enligt den nordiska patentlagstiftningen, styrka sin rätt till uppfinningen, men han måste ange namn och hur han har förvärvat rätten till uppfinningen. uppfinnarens skall delge den uppgivne vad Det europeiska patentverket uppfinnaren sökanden har anfört i dessa avseenden. Godtar uppfinnaren inte sökanhar han möjlighet att vid domstol eller annan behörig dens uppgifter, föra talan om bättre rätt till uppfinningen. Det bör också myndighet märkas att konventionen innebär en avsevärd förbättring av uppfini flertalet stater utanför Norden. Detta narens ställning västeuropeiska är givetvis av betydelse också för svenska uppfinnare, när deras upp-

finningar söks skyddade i dessa stater genom europeisk patentansökan. Vid en samlad anser kommittén därför, att regleringen av bedömning uppfinnarens ställning i konventionen inte bör utgöra något hinder för

ett svenskt tillträde. vill kommittén anföra följande. Vad angår patentskyddets omfattning Enligt 39 § patentlagen bestäms patentskyddets omfattning av patentkraven. För förståelse av patentkraven får ledning hämtas från beskrivmed samma innehåll finns i artiningen och ritningarna. Bestämmelser kel 69 i den europeiska patentkonventionen. Med hänsyn till att praxis i tilldenna fråga skiljer sig avsevärt i de olika stater som kan förväntas träda konventionen har vid konventionen fogats ett särskilt protokoll anav denna artikeLl Enligt detta protokoll får artikel gående tolkningen 69 inte förstås skyddsomfång skall bestämså, att ett europeiskt patents av patentkraven och att beskrivmas genom en strikt bokstavstolkning får användas endast för att tolka oklarheter i patentning och ritningar kraven. Artikeln får inte heller förstås så, att patentkraven endast tjänar för att fastställa och att skyddet omfattar som riktlinjer skyddsomfånget som har studerat beskrivning och ritningar anser allt som en fackman att patenthavaren har avsett att skydda. Artikeln skall enligt protokollet dessa ytterligheter och som i stället ges en tolkning som ligger mellan bereder patenthavaren ett skäligt skydd och samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhet. hävdade den svenska delegationen att tolk- Vid Münchenkonferensen ningsprotokollet gav en marginal för bestämmandet av patentskyddets

omfattning som var alltför vid med hänsyn till tredje mans rättssäkerhet. Den svenska delegationen framhöll vikten av att patenthavaren inte skulle kunna dra fördelar av oklarheter i patentkraven och att beborde få användas endast för att åstadkomma skrivning och ritningar som används i patentkraven. På erforderlig precisering av de uttryck grund härav yrkade den svenska delegationen att tolkningsprotokolsom säkerställde en mera restriktiv tolkning. let skulle ges en avfattning

1 Jfr fotnot 1 på s. 274.

SOU 1976: 24 Kapitel 10 l9l

Det visade sig dock inte möjligt att få någon ytterligare precisering i protokollet på denna punkt. Den osäkerhet som kan sägas råda om konventionens innebörd i detta avseende kan leda till att domstolar i olika fördragsslutande stater kan komma att utbilda olika praxis när det gäller att avgöra patentskyddets omfattning. Olikheterna i praxis mellan olika fördragsslutande stater kan emellertid förväntas bli mindre än de olikheter i praxis mellan dessa stater som f. n. råder. Den ståndpunkt som svensk rätt får anses inta i tolkningsfrågan står i god överensstämmelse med konventionens och strider ordalydelse i och för sig inte mot protokollet. Det finns därför inte anledning att frångå här rådande rättsuppfattning rörande av patentkrav, tolkning om Sverige tillträder konventionen (jfr avsnitt 12.153).

10.3 Fråga om av och euroöversättning europeiskt patent peisk patentansökan

Av väsentligt intresse vid övervägande huruvida Sverige bör tillträda den europeiska patentkonventionen är den reglering språkfrågan har fått i konventionen. Det europeiska patentverkets officiella språk är engelska, franska och tyska. En europeisk patentansökan handläggs och ett europeiskt patent meddelas på något av dessa språk. Som framgår av redogörelsen för konventionens innehåll får emellertid fördragsslutande stat, som har annat officiellt språk än handläggningsspråket, kräva översättning av vissa handlingar som villkor för att europeiskt patent och europeisk patentansökan skall få rättsverkan i den staten. Stat som med stöd av konventionen kräver får dessutom föreskriva att översättöversättning ningen i den staten skall äga vitsord före lydelsen på handläggningsspråket i den mån översättningen medför ett mera begränsat skydd. Översättningen får dock inte tillerkännas vitsord i mål om ogiltighet. Denna reglering av språkfrågan har tillkommit initiativ. på nordiskt Enligt kommitténs uppfattning ger den Sverige möjlighet att i önskvärd omfattning kräva av europeiskt översättning patent och europeisk patentansökan. Som framgår av den allmänna till den föremotiveringen slagna lagstiftningen (avsnitt 12.15.3) förordar kommittén att Sverige i den omfattning konventionen tillåter skall kräva översättning till svenska av europeiskt patent och europeisk patentansökan och ge sådan översättning vitsord framför lydelsen på handläggningsspråket. I detta sammanhang bör påpekas att flertalet fördragsslutande stater kan förväntas att kräva utnyttja möjligheten översättning. Om denna möjlighet utnyttjas allmänt, kommer kostnaderna givetvis för europeiskt patent att öka. Någon översättning av patentkrav och beskrivning till mer än ett språk behöver emellertid inte ske förrän det är klart att det europeiska patentverket är berett att meddela patent. Visserligen får stat föreskriva fördragsslutande att skydd under ansökningstiden inte uppkommer förrän från den tidpunkt då översättning av de publicerade patentkraven har inkommit, men översättningskravet hänför sig till en

SOU 1976: 24 192 Kapitel 10

del av ansökningen och denna översättning kan i regel ansstå begränsad Enligt kommittéms till dess resultatet av nyhetsgranskningen föreligger.

därför ändå en vinst med det europeiska systemiet mening uppkommer till kostnaderna för översättning vid ansökan om nationeallt i förhållande

patent i flera stater.

10.4 Organisatoriska frågor

Som tidigare nämnts kommer handläggningen av europeiska patent-

föransökningar att delas upp på sådant sätt att nyhetsgranskningen

till München. Vidatre

läggs till Haag och patenterbarhetsprövningen

patentverk som f. n. kommer den del av Förbundsrepubliken Tysklands med det europeiska patentverket ouch är förlagd till Berlin att införlivas

en filial till detta. Denna filial skall svara för viss nyhetsgranszkutgöra

ning. inte är rationell hlar Även om denna organisatoriska uppdelning för konventionens tillkomst ouch den utgjort en politisk förutsättning att handläggningen i Hazag bör därför godtas. Det bör också framhållas patentverkets ram och Berlin kommer att äga rum inom det europeiska kontroll. Detta bör medföra att handläggoch under förvaltningsrådets

kvalitet. ningen blir av tillfredsställande att märka att förvaltningsrådet enligt centraliserings- Det är vidare att under en kan uppdra åt nationella patentmyndigheter protokollet

utföra viss del av prövningen av europeiska patentansök-

övergångstid för de nationella patentmynningar. Detta kan ske i syfte att underlätta

att anpassa sig till det ändrade läge som det europeiska digheterna när arbetsbelastningen vid tillkomst innebär det gäller patentverkets Sådana får omfatta sammanlagt högst 40 dessa myndigheter. uppdrag antalet och av det sammanlagda europeiska patentansökningar, procent får inte tilldelas sådant uppdrag samma nationella patentmyndighet

av samtliga europeiska patentansöki fråga om mer än en tredjedel år från det att det euroningar. Uppdrag får ges för en tid av femton omfattning skall under de fem peiska patentverket öppnas. Uppdragets sista åren av denna tid minskas successivt med i princip 20 procent om

året. Såvitt nu är bekant kommer de möjligheter som centraliseringsproto-

kollet att utnyttjas i full utsträckning Den prövger i detta avseende patentansökningar som sålunda kommer att äga rum ning av europeiska formellt till vid nationella patentmyndigheter är visserligen begränsad

beslutet. Detta beslut komden handläggning som föregår det slutliga

att fattas av en vid det europeiska

mer sålunda prövningsavdelning

Det finns emellertid anledning patentverket som består av tre granskare.

anta att de bedömningar som görs vid de nationella patentmyndighe-

terna kommer att få avgörande betydelse. Även om de nationella patent-

pa- 1 Huvudparten av den prövning som kommer att äga rum vid nationella kommer att utföras av det brittiska patentverket. Detta patentmyndigheter tentverk en tredjedel av samtliga europeiska patentantorde få handlägga

sökningar.

i

SOU 1976: 24 Kapitel 10 193

myndigheterna vid prövningen skall följa konventionens bestämmelser kan det befaras att denna uppdelning av prövningsarbetet kommer att medföra en mer splittrad praxis än om prövningen i sin helhet hade utförts vid det europeiska patentverket. Som framgår av vad nu anförts inger enligt kommitténs mening en ordning där europeiska patentansökningar prövas vid nationell patentmyndighet vissa betänkligheter. Denna ordning har emellertid tillkommit för att underlätta de nationella patentmyndigheternas anpassning till det ändrade läge som det europeiska patentverkets tillkomst innebär. Vidare bör beaktas att systemet enligt skall centraliseringsprotokollet avvecklas efter en övergångstid. Med hänsyn härtill anser kommittén att systemet kan godtas.

10.5 Det svenska roll

patentverkets

I det föregående (avsnitt 8.2) har kommittén gjort vissa uppskattningar av arbetsbelastningen vid det svenska patentverket, om Sverige tillträder både samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Enligt dessa uppskattningar skulle ett svenskt tillträde till dessa konventioner medföra en avsevärd minskning av patentverkets arbetsbelastning. Denna bör vara till fördel rationaliseringsvinst för både patentsökande och patentverket. Minskningen av patentverkets arbetsuppgifter kan emellertid leda till att patentverket inte uppfyller de krav som föreskrivs i samarbetskonventionen och därför inte kan tjänstgöra som internationell I sådant fall

nyhetsgranskningsmyndighet. kan även i övrigt

svårigheter uppkomma att hålla patentverkets kapacitet på den nivå som svenskt näringsliv och svenska uppfinnare gör anspråk på. I fråga om den inverkan som ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen kan få på det svenska patentverkets möjligheter att ge näringsliv och uppfinnare tillfredsställande service i olika avseenden anfördes i kommitténs förra betänkande bl. a.:

Enligt kommitténs mening är det uppenbart att handläggning av nationella patentansökningar även i framtiden måste äga rum vid myndighet i Sverige. Något alternativ härtill finns inte. Visserligen öppnar samarbetskonventionen möjlighet till nyhetsgranskning av nationella patentansökningar vid internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Fullständig prövning av nationella patentansökningar i utlandet kan däremot inte erhållas. Tillkomsten av det europeiska patentverket medför inte någon ändring i detta avseende. Enligt kommitténs uppfattning är det angeläget att handläggningen av nationella patentansökningar, vilken handläggning sålunda måste äga rum vid svensk myndighet, blir av samma kvalitet som handläggningen av europeiska patentansökningar vid det europeiska patentverket och den nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning som kommer att äga rum enligt samarbetskonventionen. Härtill kommer att den svenska patentmyndigheten även i framtiden vid sidan av behandlingen av patentansökningar bör kunna erbjuda svenskt näringsliv och svenska uppfinnare en informations- och dokumentationsservice som är av hög kvalitet och som främjar teknisk innovationsverksamhet i Sverige. För näringsliv och uppfinnare är det dessutom värdefullt att

l3-SOU 1976: 24

SOU 1976: 24 194 Kapitel 10

inom landet ha tillgång till den patenträttsliga expertis som finns i ett patentverk med goda resurser. Enligt kommitténs uppfattning får det svenska patentverket större möjlighet att ge patentsökande och näringsliv tillfredsställande service i nyss nämnda avseenden, om patentverket får tjänstgöra som internationell nyhetsoch - under förutsättning att konventionens bestämgranskningsmyndighet melser om internationell förberedande patenterbarhetsprövning träder i kraft - som myndighet för dylik prövning. Det måste vidare vara ett väsentligt intresse för svenska sökande och särskilt för svensk exportindustri att kunna ge in en på svenska avfattad internationell patentansökan samt, efter skriftväxling på detta språk och med möjlighet att på ett enkelt sätt få kontakt kunna få ett utlåtande över nyhetsgranskning av med patentmyndigheten, som beaktas vid ansökan om patent både vid det europeiska paansökningen industriländerna. Denna uppfattning vintentverket och i de utomeuropeiska ner starkt stöd av vad som anfördes vid de remissbehandlingar som ägde rum l år 1970 och 1973. I detta sammanhang bör även beaktas vilken inverkan ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen kan få på det svenska patentverkets att upprätthålla en tillfredsställande service i de avseenden som möjligheter följd av en undantagsbestämmelse i det i det föregående nyss nämnts. Till till den europeiska patentkonventionen, det s. k. centralinämnda protokollet för det svenska patentverket att tjänstseringsprotkollet, öppnas möjlighet och myndighet för intergöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet nationell förberedande patenterbarhetsprövning både för internationella pafrån svenska sökande och för sådana ansökningar som ges in tentansökningar länderna, även om Sverige tillträder såväl av sökande i de övriga nordiska samarbetskonventionen som den europeiska patentkonventionen. På grund härav blir det enligt kommitténs uppfattning möjligt för patentverket att ge en service i dessa hänseenden för det fall Sverige tillträder även tillfredsställande den europeiska patentkonventionen. För nordiska sökande skulle det uppenbarligen vara en betydande fördel att kunna få internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande av en på nordiskt språk avfattad ansökan utförd patenterbarhetsprövning utan att behöva ge in översättning av denna. Sådana sökande skulle i så fall förrän de har erhållit utlåtande inte behöva ådra sig översättningskostnader över internationell och i förekommande fall även utlåtande nyhetsgranskning över internationell förberedande patenterbarhetsprövning.1

Det bör nämnas att från samtliga nordiska länder har framhållits vikten av att en internationell nyhetsgranskningsmyndighet kommer att finnas inom det i juni 1972 mellan företrädare för nordiska språkområdet. Vid överläggningar berörda departement i Danmark, Finland, Norge och Sverige har rått enighet om att det svenska patentverket bör åta sig att utföra nyhetsgranskning från sökande i de nordiska länderna. Komav internationella ansökningar mittén förutsätter att övriga nordiska länder ges möjlighet att på lämpligt av det svenska patentverkets verksamhet sätt utöva inflytande på ledningen som internationell och - om sådan verksamnyhetsgranskningsmyndighet het blir aktuell - som myndighet för internationell förberedande patenter-

barhetsprövning.

1 Sökande som inger en på nordiskt språk avfattad ansökan är dock skyldig att betala en särskild översättningsavgift till vederbörande internationella nyhetsgranskningsmyndighet. Ansökningar som inte är avfattade på engelska, franska, japanska, ryska eller tyska skall nämligen publiceras i en genom denna myndighets försorg utarbetad engelsk översättning.

SOU 1976: 24 Kapitel 10 195

Vid remissbehandlingen av nämnda betänkande underströk ett stort antal remissinstanser på nytt vikten av att det svenska patentverket får tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och att det svenska patentverket även i framtiden får sådana resurser att det kan ge uppfinnare och näringsliv god service på det patenträttsliga området. I detta sammanhang bör anmärkas att det svenska patentverket enligt centraliseringsprotokollets ordalydelse har rätt att utföra nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen — förutom i fråga om ansökningar från svenska sökande endast i fråga om internationella ansökningar från sökande i angränsande stat som har tillträtt den europeiska patentkonventionen. På svensk begäran har interimskommittén dock uttalat enhälligt att centraliseringsprotokollet inte torde hindra det svenska patentverket att ta emot och handlägga internationella patentansökningar från Danmark, Finland och Norge, även om inte alla dessa stater ännu har tillträtt den europeiska patentkonventionen. Grunden för de bedömningar som kommittén gjorde i sitt förra betänkande rubbas väsentligt om den arbetsbelastning som kommittén där förutsatte minskar kraftigt. Skulle sålunda de i det föregående (avsnitt 8) nämnda nederländska beräkningarna visa sig vara riktiga, innebär det att patentverkets resurser minskar i sådan omfattning att verket inte på ett tillfredsställande sätt kan fullgöra sina uppgifter. Osäkerheten i dessa beräkningar gör emellertid att de inte utan vidare kan läggas till grund för ett ställningstagande i tillträdesfrågan. I stället bör denna fråga enligt kommitténs uppfattning i första hand avgöras mot bakgrund av en mera långsiktig bedömning av omfattningen av patentverkets totala verksamhet på patentområdet. Med en framgångsrik av bl. a. utveckling den service som patentverket ger i form av nyhetsgranskning av uppfinningar utan samband med patentansökan minskar risken för att patentverket inte skall kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt. Som nämntsi kommitténs förra betänkande har samarbetskonventionen till syfte bl. a. att främja den ekonomiska i utveckutvecklingen lingsländerna. Sverige skulle inom ramen för samarbetskonventionen kunna hjälpa utvecklingsländerna genom att efter överenskommelse med sådana länder låta det svenska patentverket utföra nyhetsgranskning och patenterbaihetsbedömning åt patentmyndigheter i dylika länder och därigenom medverka till att inte andra patent kommer att gälla för dessa länder än son har föregåtts av en noggrann prövning och därför avser uppfinningar som är värda patentskydd. Sådana överenskommelser skulle kunna träffas inom ramen för ett biståndsprogram för ifrågavarande utvecklngsland. Centraliseringsprotokollets ordalydelse gör det emellertid tveksamt om det svenskapatentverket efter ett tillträde till den europeiska patentkonventionen lan utnyttja de möjligheter som samarbetskonventionen ger i det nu nimnda hänseendet. Det skulle nämligen kunna hävdas att de där föreskrivna begränsningarna i fråga om nationell patentmyndighets rät att tjänstgöra som internationell nyhetsgransknings-

SOU 1976: 24 196 Kapitel 10

eller myndighet för internationell förberedande patenterbarmyndighet hindrar det svenska patentverket att, t. ex. inom ramen för hetsprövning ett biståndsprogram, utföra s. k. international-type search (art. 15.5)1 eller sluta avtal enligt samarbetskonventionen (art. 16.3 resp. 32.3) att åtar utvecklingslands räkning utföra nyhetspatentverket sig att för granskning eller patenterbarhetsprövning enligt den konventionen. För att någon oklarhet i detta avseende inte skall föreligga har fråi mars 1976 med ingan från svensk sida tagits upp vid sammanträde terimskommittén. Det visade sig emellertid inte möjligt att vid detta sammanträde få interimskommitténs ställningstagande i frågan, utan denna hänsköts till dess sammanträde i juni 1976. Enligt patentpolicykommitténs bör Sverige vid detta sammanträde försöka få klarmening het rörande centraliseringsprotokollets räckvidd när det gäller verksaminom ramen för svenskt bistånd till het enligt samarbetskonventionen utvecklingsländerna. Kommittén förutsätter emellertid att utrymme finns för en sådan tolkning av centraliseringsprotokollet som ger tillfredsställande för det svenska patentverket att tjänstgöra som möjligheter samarbetskonventionen till förmån för utvecklingsmyndighet enligt länderna. föreskrivs att om internationell I den europeiska patentkonventionen har varit föremål för nyhetsgranskning enligt samarbetspatentansökan skall företas vid det konventionen, kompletterande nyhetsgranskning För sådan ansökan skall sökanden betala sameuropeiska patentverket. som om någon nyhetsgranskning samarbetskonventioma avgift enligt får emellertid bestämma att nen inte hade ägt rum. Förvaltningsrådet det europeiska patentverket skall avstå från kompletterande nyhetssom har varit föremål för nyhetsgranskning engranskning av ansökan och endast ta ut reducerad avgift av sökanligt samarbetskonventionen den. Om tillträder den europeiska patentkonventionen och det Sverige svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskningsmyndighet skall som tidigare nämnts samarbetsavtal ingås mellan det europeiska och det svenska patentverket. Avtalets utformning är f. n. patentverket inom interimskommittén. utföremål för överläggningar Föreliggande vid de båda kast till avtal syftar i första hand till att nyhetsgranskningen skall bli av samma kvalitet. Det är enligt patentpolicymyndigheterna kommitténs att avtalet får ett sådant innehåll att uppfattning väsentligt kompletterande nyhetsgranskning inte behöver äga rum såvitt avser internationell patentansökan som har varit föremål för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patentverket och att nyhetsgranskningsavgiften därför reduceras. Det är nämligen först härigenom som avgörande fördelar av att det svenska patentverket blir internationell nyhetsgranskför svenska sökande och sökande i de ningsmyndighet uppkommer andra nordiska länderna.

1 Intemational-type search innebär nyhetsgranskning av nationell patentansökan vid internationell enligt samma normer nyhetsgranskningsmyndighet av internationella Besom gäller för nyhetsgranskning patentansökningar. träffande search hänvisas till kommitténs förra betänkande international-type (avsnitt 10.7 s. 107 f.).

SOU 1976: 24 Kapitel 1 0 197

Den avgiftsnedsättning som sålunda skulle komma nordiska sökande till del har tidigare antagits utgöra ett betydande eftersom belopp, granskningsavgiften har ansetts böra bestämmas så att den täcker den faktiska kostnaden för nyhetsgranskningen. Flera av EG-staterna har emellertid under senare tid hävdat att en betydande sänkning av denna avgift och en motsvarande höjning av andra avgifter i förfarandet bör göras. Vinner denna ståndpunkt gehör, minskar värdet av nämnda avgiftsreduktion avsevärt. En sådan ändring av avgiftsstrukturen kan leda till att det svenska patentverket inte får ta emot internationella patentansökningar i den omfattning som kommittén har antagit.

10.6 Ekonomiska följder

Som tidigare nämnts (avsnitt 7) skall enligt konventionen den europeiska patentorganisationens utgifter täckas av avgifter som tas ut av patentsökande och andra som deltar i förfarandet vid det europeiska patentverket samt av en andel i de årsavgifter som de fördragsslutande staterna tar ut för europeiska patent. stat skall sålunda Fördragsslutande av varje avgift som erläggs för upprätthållande av europeiskt patent i den staten till den europeiska patentorganisationen betala en av förvaltningsrådet bestämd del (högst 75 procent). Det europeiska patentverket skall sålunda i princip vara självbärande ekonomiskt. Under en uppbyggnadstid kommer detta dock inte att vara möjligt, och de fördragsslutande staterna skall därför under denna tid genom lån ställa medel till den europeiska patentorganisationens förfogande. Den arbetsgrupp som svarar för de ekonomiska frågorna har beräknat att den europeiska kommer att behöva patentorganisationen tillskott av medel under de- första elva åren efter konventionens ikraftträdande. Enligt arbetsgruppens kommer det ackumuleberäkningarl rade beloppet av medlemsstaternas lån under denna tid (med en räntesats på 10 procent) att uppgå till ca 300 milj. DM. Sveriges del härav beräknas till drygt 20 milj. DM (ca 35 milj. kr.). Dessa lån skall enligt arbetsgruppen återbetalas jämte marknadsmässig ränta under en femtonårsperiod och beräknas sålunda vara återbetalade 26 år efter konventionens ikraftträdande. Skulle organisationens budget något år inte kunna balanseras, är de fördragsslutande staterna också skyldiga att genom lån ställa medel till förfogande för att täcka underskottet. Sådana lån skall jämte marknadsmässig ränta återbetalas snarast möjligt. Sveriges ekonomiska förpliktelser mot den europeiska patentorganisationen är sålunda till att under begränsade skyldighet en uppbyggnadstid ställa medel till förfogande samt att, om organisationens budget inte kan balanseras på annat sätt, genom lån bidra till att täcka underskottet. Under den tid då det europeiska belastas av lån patentverket

1 Dessa beräkningar grundas på antagandet att ca 40000 ansökningar per år ges in till det europeiska patentverket fr. o. m. det sjätte verksamhetsåret.

SOU 1976: 24 198 Kapitel 10

och innan lånen jämte ränta har återbetalats kommer som tidigare anförts (avsnitt 7) det europeiska patentverkets kostnadsläge att bli högt. Även om kostnaderna därefter minskar, medför den personalkrävande kollegiala handläggningen vid patenterbarhetsprövningen och uppdelav handläggningen med nyhetsgranskningen förlagd till Haag ningen och patenterbarhetsprövningen till München att kostnaderna även på sikt blir större än motsvarande kostnader vid de nationella patentverken. Från vissa håll har därför uttalats farhågor för att avgifterna skulle bli alltför höga. Den allmänna uppfattningen torde dock vara att avgiftsuttaget per ansökan vid det europeiska patentverket inte blir så högt att förlorar sin attraktivitet. det europeiska patentverket härigenom Kommittén delar denna uppfattning. I detta sammanhang bör emellertid framhållas att om antalet patentansökningar vid det europeiska patentverket skulle bli väsentligt lägre än som hittills har antagits, det inte kan uteslutas att den europeiska patentorganisationen får svårigheter att i den takt som har avsetts återbetala de lån som tas upp under uppbyggnadstiden. I sådant fall kan det visa sig nödvändigt att förlänga amorteringstiden eller att de fördragsslutande staterna tar ut lägre ränta än som nu har antagits. Mot bakav de beräkningar som hitintills har gjorts rörande den eurogrund ekonomi förefaller risk för en sådan utpeiska patentorganisationens veckling att föreligga endast om antalet europeiska patentansökningar understiger 30 000 om året. I samband härmed vill kommittén understryka betydelsen av att även svenska uppfinnare och företag med begränsade ekonomiska resurser kan söka patent vid det europeiska patentverket. Det är sålunda viktigt att det stöd som samhället t. ex. genom styrelsen för teknisk utveck- - för uppfinningar utformas på sådant lirrg ger dem som söker skydd sätt att detta blir möjligt. Som tidigare nämnts (avsnitt 8.4) uppkommer under en övergångstid vissa utbildningskostnader för det svenska patentverket. Dessa kostnader kan dock inte bli särskilt stora. Som framgår av det anförda kommer kostnaderna för statsverket av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen inte att bli av större omfattning. Statsfinansiella skäl kan därför enligt kommitténs mening inte anföras mot ett svenskt tillträde till konventionen.

10.7 Sammanfattande bedömning

är resultatet av ett mångårigt ar- Den europeiska patentorganisationen I detta arbete bete på att få till stånd ett europeiskt patentsamarbete. har Sverige tagit en aktiv del. Det är därför en naturlig utveckling att Sverige som medlem av den europeiska patentorganisationen fullföljer sina insatser för europeisk samverkan på patentområdet. Utvecklingen av patenträtten inom den europeiska patentorganisationen torde komma att få avsevärd för den internationella utbetydelse vecklingen pâ patentområdet. Tillträde till den europeiska patentkonventionen att, bl. a. genom medlemskapet i den euroger Sverige möjlighet

SOU 1976: 24 1 0 199 Kapitel

peiska patentorganisationens förvaltningsråd, påverka patentpolitiken i Västeuropa, inte minst inom EG, och därmed även på ett vidare internationellt plan. Patenträttens utveckling inom EG är givetvis av stor betydelse för de svenska företag vilka har EG som en viktig exportmarknad. Av stor betydelse för tillträdesfrågan är också att den europeiska patentkonventionens reglering får anses tillfredsställande från patenträttslig synpunkt. Vidare har språkfrågan enligt kommitténs mening fått en från svensk synpunkt bra lösning. Det är av väsentlig betydelse att det svenska patentverket även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen har möjlighet att tjänstgöra som myndighet för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Enligt kommitténs uppfattning kommer patentverkets verksamhet därigenom även i framtiden att bli av sådan omfattning att verket kan ge uppfinnare och näringsliv god service på det patenträttsliga området. -Det samarbete som i så fall kommer till stånd mellan det svenska patentverket i dess egenskap av internationell nyhetsgranskningsmyndighet och det europeiska patentverket skulle leda till fördelar, bl. a. vissa besparingar, för svenska uppfinnare och företag som söker patent inte bara i Sverige utan även i andra västeuropeiska stater. Enligt de uppskattningar på vilka kommittén tidigare har grundat sina bedömningar skulle det svenska patentverket även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen få en arbetsbelastning som tryggar att verket förfogar över ett tillräckligt antal tekniker för att kunna tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Som nämnts har emellertid antalet patentansökningar vid det svenska patentverket under de senaste åren varit betydligt lägre än i början av 1970-talet. Detta har delvis förändrat förutsättningarna för de gjorda uppskattningarna. Av vad som anförts i avsnitt 8.3 framgår, att det antal tekniker som mot slutet av 1980-talet kan sysselsättas i patentverket kan komma att understiga 100. Därmed föreligger risk för att patentverket inte uppfyller de krav som föreskrivs i samarbetskonventionen för internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Det svenska patentverket uppfyller f. n. kraven för att bli internationell myndighet enligt samarbetskonventionen. Den nedgång i antalet granskare som blir en följd av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen medför i vart fall inte omedelbart att antalet granskare blir lägre än som fordras för att verket skall kunna vara sådan myndighet. Det finns därför anledning utgå från att det svenska patentverket kommer att få ställning som internationell myndighet. Blir emellertid utvecklingen sådan att antalet granskare vid det svenska patentverket mot slutet av 1980-talet har minskat så att verket inte kan kvarstå som internationell myndighet enligt samarbetskonventionen, kan följden bli att verkets servicekapacitet försämras allvarligt. Enligt kommitténs mening föreligger emellertid vissa omständigheter som är ägnade att

200 Kapitel 10 SOU 1976: 24

minska risken för en sådan utveckling. Vissa av dessa omständigheter är oberoende av om det svenska patentverket har fått ställning som internationell myndighet. Sålunda finns anledning räkna med att uppdragsverksamheten, främst nyhetsgranskningen av uppfinningar utan samband med patentansökan, kommer att öka, vilket medför vidgade arbetsuppgifter för verkets tekniker. Har verket en gång fått ställning som internationell myndighet, ger redan detta en viss ökning av verkets arbetsvolym. Denna ställning kan också bl. a. förväntas medföra att det svenska patentverket i växande grad kommer att anlitas när det gäller verksamhet som är inriktad på utvecklingsländerna. Det är enligt kommitténs mening väsentligt för patentverkets framtid att ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen inte hämmar dess möjligheter till verksamhet i nu nämnda avseenden. Om Sverige skall tillträda konventionen bör, enligt kommitténs mening, tillträdet ske så tidigt att Sverige är fördragsslutande stat när konventionen träder i kraft. Det skulle möjligen kunna hävdas att Sverige bör avvakta utvecklingen inom den europeiska patentorganisationen och tillträda först om erfarenheterna visar att samarbetet enligt konventionen blir en framgång. Enligt kommitténs mening måste det emellertid medföra fördelar för Sverige och svenska intressen om vårt land, som under lång tid har verkat för europeiskt patentsamarbete, från början deltar i samarbetet enligt konventionen. Eftersom det europeiska patentverket skall byggas ut successivt, får det svenska patentverket, svensk industri och svenska patentombud i så fall möjlighet till en smidig anpassning till det nya läge som ett tillträde till konventionen innebär. Om Sverige redan från början deltar i samarbetet, ger detta vårt land genom medlemsskap i den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd ett inflytande på utvecklingen inom den europeiska patentorganisationen under den viktiga uppbyggnadsperioden. Vidare kommer svenska granskare att delta i handläggningen vid det europeiska patentverket. Om Sverige blir medlem i den europeiska patentorganisationen, kan det svenska patentverket bli en med det europeiska patentverket samarbetande internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Inleds detta samarbete redan från det att det europeiska patentverket öppnas, föreligger goda förutsättningar för att internationella nyhetsgranskningsrapporter som upprättas av det svenska patentverket godtas utan kompletterande granskning vid det europeiska patentverket och att samarbetet mellan det svenska patentverket och den europeiska patentorganisationen utvecklas på ett sätt som gagnar svenskt patentväsen. Mot bakgrund av vad sålunda anförts förordar patentpolicykommittén att Sverige skall tillträda den europeiska patentkonventionen så att Sverige från början kan delta i samarbetet enligt konventionen. Som förutsättning för tillträde bör emellertid gälla att konventionen tillträds av samtliga EG-stater eller i vart fall av Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Det bör påpekas att kommittén vi-d detta ställningstagande har utgått från att samarbetskonventionen träder i kraft samt att frågan om det svenska patentverkets ställning som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell lförberedande patenterbarhetsprövning

SOU 1976: 24 Kapitel 10 201

enligt samarbetskonventionen och därmed sammanhängande frågor har fått en tillfredsställande Skulle dessa villkor lösning. inte uppfyllas, bör frågan om Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen tas upp till förnyat övervägande mot bakgrund av de ändrade förutsättningar som i sådant fall kan föreligga.

10.8 Förbehåll vid tillträde

De fördragsslutande staterna har enligt den europeiska patentkonventionen möjlighet att genom reservation på vissa punkter i sin lagstiftning avvika från konventionens Reservation är tillåten endast i de reglering. avseenden som anges i artikel 167.2. Stat som vill utnyttja reservationsrätten måste göra detta när den tillträder konventionen. Enligt konventionen kan sålunda stat vars nationella fördragsslutande lag inte medger produktpatent på livs- och läkemedel genom reservation få rätt att upprätthålla förbudet mot sådana produktpatent under en Övergångstid på högst tio år (art. 167.2.a). Om särskilda skäl föreligger, får den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd ge fördragsslutande stat rätt att behålla förbudet mot produktpatent på sådana alster under ytterligare högst fem år från konventionens ikraftträdande. Enligt svensk rätt gäller f. n. förbud mot och produktpatent på livsläkemedel. Av skäl som anförs i den allmänna till den motiveringen föreslagna lagstiftningen (avsnitt 12.2.3) föreslår kommittén att detta förbud upphävs. Vid sådant förhållande finns enligt kommitténs mening inte någon anledning för Sverige att utnyttja denna reservationsmöjlighet. Stat som för sina nationella har kortare patent patenttid än tjugo år kan genom reservation förbehålla att under sig rätten en Övergångstid på högst tio år låta europeiska patent för den staten få samma giltighetstid som nationella patent i den staten (art. 167.2.c). Enligt svensk rätt är patenttiden 17 år. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.10) föreslår kommittén en förlängning av patenttiden till tjugo år. Någon anledning för Sverige att avge reservation på denna punkt finns därför inte. Enligt det till konventionen hörande protokollet angående behörig domstol och erkännande av beslut rörande rätten att få europeiskt patent (erkännandeprotokollet) skall fördragsslutande stat erkänna sådant beslut rörande rätt att få europeiskt patent som har meddelats av domstol som är behörig enligt protokollet. Fördragsslutande stat kan emellertid genom reservation undgå att under en Övergångstid på tio år bli bunden av protokollet (art. 167.2.d). Enligt kommitténs uppfattning saknas anledning för Sverige att utnyttja denna reservationsmöjlighet.

10.9 Tillträde till och

lagkonventionen uppsägning av formalitetskonventionen

I anledning av sitt förslag att Sverige under vissa förutsättningar skall tillträda den europeiska patentkonventionen vill patentpolicykommittén ta upp frågan om Sveriges förhållande till två inom Europarådet utar-

SOU 1976: 24 202 Kapitel 10

betade konventioner, 1963 års konvention om förenhetligande av vissa delar av patenträtten, den s. k. lagkonventionen, och 1953 års konvention angående patentformaliteter, den s. k. formalitetskonventionen. Lagkonventionen, som innehåller vissa regler om patenterbarhet, nyhetshinder, uppfinningshöjd och patentkrav, är förenlig med den Den har hittills inte trätt i kraft. Endast europeiska patentkonventionen. Irland har hittills tillträtt konventionen. Riksdagen har år 1967 godkänt 1966: 40, lLU 1967: 53, rskr 1967:325), men lagkonventionen (prop. Sverige har inte ratificerat konventionen. Om en uppfinning avser livseller läkemedel, får enligt övergångsbestämmelserna till patentlagen inte meddelas till dess regeringen har förordnat patent på själva alstret annat. Motsvarande bestämmelser finns i de andra nordiska ländernas Lagkonventionen ålägger de fördragsslutande staterna att patentlagar. i fråga om dylika uppfinningar efter en övergångstid på högst tio år tilllåta patent på själva alstret. Danmark och Norge har därför ansett sig inte kunna ratificera konventionen. För att bibehålla rättslikheten i Norden på det patenträttsliga området har Sverige hittills avstått från att tillträda lagkonventionen. Som nyss nämnts förordar kommittén att förbudet i övergångsbestämmelserna till patentlagen mot att meddela på livs- och läkemedel upphävs. Vid sådant förhållande produktpatent bortfaller de skäl som har föranlett Sverige att inte ratificera lagkonventionen. Kommittén förordar därför att Sverige ratificerar lagkonventionen samtidigt med den europeiska patentkonventionen. Det kan nämnas att samtliga EG-stater torde komma att ratificera dessa båda konventioner samtidigt. tillträdde den konventio- Vad angår formalitetskonventionen Sverige nen år 1953.1 I formalitetskonventionen anges de krav i formellt avseende som de fördragsslutande staterna maximalt får ställa upp beträffande beskaffenhet. Denna konvention, som ansökningshandlingarnas numera får anses föråldrad, är på vissa punkter oförenlig med den och samarbetskonventionen. För att europeiska patentkonventionen kunna tillträda den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen måste Sverige därför säga upp formalitetskonventionen. Uppsägning av formalitetskonventionen träder i kraft ett år efter det att meddelande om uppsägning har ingivits till Europarådets generalsekreterare. Som tidigare har anförts utgår patentpolicykommittén från att det europeiska patentverket kommer att inleda sin verksamhet tidigast den 1 november 1977. Med hänsyn härtill förordar patentpolicykommittén att Sverige säger upp formalitetskonventionen senast den 1 november 1976.

10.10 Förhållandet till marknadspatentkonventionen

Kommittén vill i detta sammanhang också i korthet beröra frågan om tillträde till.marknadspatentkonventionen. Denna konvention Sveriges

1Formalitetskonventionen har tillträtts av samtliga Europarådets 18 medlemsstater utom Cypern och Malta. Dessutom är Finland, Israel. Spanien och Sydafrika anslutna till konventionen. Konventionstexten finns intagen i SÖ 1957: 97.

SOU 1976: 24 10 203 Kapitel

är i första hand en konvention mellan EG: s medlemsstater. Konventionen ger dock EG: s ministerråd möjlighet att genom enhälligt beslut inbjuda stat som inte tillhör EG men som bildar tullunion eller har frihandelsavtal med EG till förhandlingar om särskilt avtal som gör det möjligt att tillämpa konventionen för denna stat. Eftersom Sverige har frihandelsavtal med EG, öppnar sålunda konventionen till ett möjlighet svenskt tillträde. Med hänsyn till bl. a. den osäkerhet som råder om när marknadspatentkonventionen kommer att träda i kraft, har patentpolicykommittén avstått från att närmare behandla denna fråga.

SOU 1976: 24

Konstitutionella i samband med

frågor

ett svenskt tillträde till den europeiska

patentkonventionen

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen ingås överenskommelse med annan stat av regeringen. Regeringen får dock inte ingå för Sverige bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs eller att ny lag stiftas. Som tidigare nämnts fordras ändringar i bl. a. patentlagen för att Sverige skall kunna tillträda den europeiska patentkonventionen. Ett sådant tillträde kräver sålunda riksdagens godkännande. Därvid frågan huruvida ett svenskt tillträde till den eurouppkommer innebär sådan överlåtelse av svenska offentpeiska patentkonventionen organs uppgifter till internationell organisation eller överstatlig liga att beslut härom enligt gällande grundlag måste fattas i myndighet särskild Bestämmelser om sådan överlåtelse finns i 10 kap. ordning. 5 § regeringsformen. Enligt paragrafens första stycke kan beslutanderätt som enligt regeringsformen tillkommer riksdagen, regeringen eller annat i regeringsformen organ och inte avser fråga om stiftande, ändring angivet eller upphävande av grundlag i begränsad omfattning överlåtas till melför fredligt samarbete, till vilken Sverige är eller lanfolklig organisation skall bli anslutet, eller till mellanfolklig domstol. Därmed avses befosom i avsaknad av denna bestämmelse inte skulle kunna frångenhet tas sådant av regeringsformen. I första hand avorgan utan ändring ses de befogenheter som regeringsformen tillägger riksdagen och regeringen. Hit hör också den högsta domsmakten, dvs. de befogenheter som tillkommer domstolen och regeringsrätten. Riksdagen behögsta slutar om överlåtelse av sådan befogenhet i den ordning som är föreskriven för stiftande av grundlag eller, om beslut i sådan ordning inte kan avvaktas, genom ett beslut varom minst fem sjättedelar av de röstande och minst tre fjärdedelar av riksdagens ledamöter förenar sig. Ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen skulle inte innebära någon inskränkning i regeringens eller riksdagens befogenheter. Vad angår högsta domstolens befogenheter berörs de inte av ett svenskt tillträde. Vissa frågor som har anknytning till europeiskt patent och europeisk patentansökan är av sådant slag att de enligt gällande svensk rätt prövas av allmän domstol. Detta gäller framför allt frågor om bättre rätt till patentsökt uppfinning, patents ogiltighet, tvångslicens, överföring av patent, patentintrång och expropriation av patent. Enligt konventionen prövas dessa frågor av domstol i vederbö-

SOU 1976: 24 Kapitel 11 205

rande fördragsslutande stat, dvs. såvitt avser Sverige av svensk domstol. Regeringsrätten är högsta instans i ärende angående patentansökan. Beslut av patentverkets patentavdelning i dylika ärenden kan överklagas till verkets besvärsavdelning. Mot beslut får talan besvärsavdelningens föras av sökanden hos regeringsrätten. Rätt att få ett ärende prövat av regeringsrätten kan begränsas genom lag (11 kap. 1 § första stycket andra Det finns punkten regeringsformen). således inte någon i regeringsformen inskriven rätt att fullfölja talan till i adregeringsrätten ministrativa ärenden, utan rätten därtill blir beroende av vad som föreskrivs i lag beträffande varje slag av ärenden. Rätten att fullfölja talan till regeringsrätten i ärenden rörande ansökan om patent kan t. ex. slopas eller prövningen av besvär över besvärsavdelningens beslut uppdras åt annan inhemsk myndighet. Den att ett omständigheten svenskt tillträde till konventionen skulle leda till att det slutliga avgörandet i ärenden rörande ansökan om patent för i viss Sverige omfattning äger rum hos internationellt organ kan därför enligt kommitténs mening inte anses som sådan överlåtelse av beslutanderätt som avses i 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. Det kan möjligen göras gällande att regeringsformens bestämmelser om resning och återställande av försutten tid skulle medföra, att nyssnämnda lagrum är tillämpligt på överlåtelse av beslutanderätt av det slag som den europeiska patentkonventionen innebär. Befogenheten att bevilja resning eller återställande av försutten tid i avgjort ärende tillkommer regeringsrätten när det är fråga om ärende för vilket regeringen, förvaltningsdomstol eller förvaltningsmyndighet år högsta instans och i annat fall högsta domstolen (11 kap. 11 §). I fråga om ärenden som rör meddelande av patent tillkommer således denna befogenhet regeringsrätten. Regeringsformens bestämmelser om resning och återställande av försutten tid lär endast ha avseende på beslut som har meddelats av svensk nationell myndighet. Det torde därför inte kunna komma i fråga att tillämpa dessa bestämmelser på avgöranden som träffas av det europeiska patentverket. Det torde dessutom inte vara förenligt med konventionen att beslut meddelat av det europeiska undanpatentverket röjs av svensk domstol, t. ex. genom resning. Enligt grundlagberedningen innebär ett överförande av tillämpningen av svensk lag till utländska eller internationella den kontroll organ som är undandragna som ligger i resningsinstitutet en begränsning av de högsta domstolarnas grundlagsenliga uppgifter. Ett sådant överförande skulle därför enligt grundlagberedningen kräva beslut enligt 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen (SOU 1972: 15 s. 185; jfr prop. 1973: 90 s. 363 och 364). Det är emellertid att märka att det europeiska patentverket inte tilllämpar svensk lag. Det europeiska patentverkets och handläggning prövning av europeisk patentansökan och europeiskt patent regleras uteslutande av den europeiska patentkonventionen. Ett tillträde till konventionen innebär sålunda inte att tillämpningen av svensk lag undandras den kontroll som ligger i resningsinstitutet och sålunda inte heller att regeringsrättens befogenheter inskränks.

206 11 SOU 1976: 24 Kapitel

På grund av vad nu anförts anser kommittén att riksdagens beslut att Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen inte godkänna behöver ske enligt 10 kap. 5 § första stycket regeringsformen. I 10 kap. 5 § andra stycket regeringsformen behandlas överförande av rättskipnings- och förvaltningsuppgifter till icke svenska organ i annat fall än som avses i första stycket. Där föreskrivs att rättskipnings- eller förvaltningsuppgift i annat fall än som avses i paragrafens första stycke kan överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet. Sådan överlåtelse förutsätter förordnande av riksdagen genom ett beslut, varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig, eller genom beslut i den ordning som gäller för stiftande av grundlag. Genom den europeiska patentkonventionen överlåts befogenhet att ansökan om patent för Sverige i viss omfattning till det handlägga Patent för Sverige får enligt konventionen sökas europeiska patentverket. i form av europeisk patentansökan. Det europeiska patentverkets beslut i anledning av dylik ansökan får rättsverkan i Sverige. Den som vill mot europeisk patentansökan blir hänvisad att göra invändning detta som föreskrivs i konventionen. Ett svenskt göra i den ordning tillträde till konventionen måste därför enligt kommitténs mening anses innebära överlåtelse till internationell inrättav förvaltningsuppgifter På grund härav måste enligt kommitténs uppfattning beslut om ning. ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen fattas enligt 10 kap. 5 § andra stycket regeringsformen. Det bör nämnas att enligt uttalande av grundlagberedningen beslut med kvalificerad majoritet bör vara den normala beslutsformen i dylika fall (SOU 1972: 15 s. 187).

SOU 1976: 24 207

12 den

Huvuddragen

av

föreslagna lagstiftningen

12.1 Allmänna synpunkter

Genom den europeiska patentkonventionen bildas en europeisk patentorganisation med ett europeiskt patentverk. Detta patentverk har till uppgift att pröva ansökningar som görs enligt konventionen (europeiska patentansökningar) och att meddela patent (europeiska patent) för de stater som tillträder denna. I konventionen regleras europeiska patentansökningars form och innehåll samt handläggningen av dylika ansökningar vid det europeiska patentverket. Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningarna för meddelande av europeiskt patent. Denna reglering är fristående från de fördragsslutande staternas nationella patentlagstiftning. Konventionen innehåller också bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan. Sedan europeiskt patent har meddelats för viss stat, skall detta patent i den staten i princip jämställas med nationellt patent som har meddelats av den statens patentmyndighet. En europeisk patentansökan skall likaså i princip ha samma rättsverkan i stat som den omfattar som en ansökan om nationellt patent för den staten. I vissa avseenden ges emellertid i konventionen för de fördragsslutande staterna tvingande bestämmelser om rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan. I konventionen ges också vissa bestämmelser om ogiltigförklaring av europeiskt konpatent. Enligt ventionen kan europeisk patentansökan under vissa förutsättningar omvandlas till nationell patentansökan. Slutligen innehåller konventionen bestämmelser av folkrättslig karaktär som enbart behandlar de fördragsslutande staternas rättigheter och skyldigheter. För att Sverige skall kunna tillträda den europeiska patentkonventionen måste i den svenska lagstiftningen tas in bestämmelser om att europeiskt patent och europeisk patentansökan i den utsträckning som konventionen kräver skall jämställas med patent meddelade av den svenska patentmyndigheten resp. ansökningar om sådana patent. I den mån konventionens bestämmelser om rättsverkan av europeiskt och patent europeisk patentansökan avviker från vad som gäller beträffande nationella patent och nationella patentansökningar måste i lagstiftningen ges särskilda bestämmelser såvitt avser europeiska patent och patentansökningar. Slutligen måste ges vissa bestämmelser om omvandling av europeisk patentansökan till nationell ansökan.

208 12 SOU 1976: 24 Kapitel

I de avseenden som konventionen sålunda nödvändiggör ny lagstiftning innehåller den en i stort sett uttömmande reglering. Det huvudsakliga innehållet i den lagstiftning som behövs för att Sverige skall kunna tillträda konventionen är alltså på förhand givet. Detta gäller bl. a. rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan. På några punkter lämnas dock i konventionen viss valfrihet åt de fördragsslutande staterna. Detta gäller bl. a. möjligheten att ställa upp krav på översättning som villkor för att europeiskt patent eller europeisk patentansökan skall få rättsverkan. Vidare gäller viss valfrihet i fråga om vilka grunder som skall få åberopas för ogiltigförklaring av europeiskt patent. I samband med lagstiftning pågrundval av konventionen uppkommer vissa frågor av principiell karaktär. Framför allt måste ställning tas till frågan om och i vilken omfattning den svenska lagstiftningen i sak bör anpassas till den europeiska patentkonventionen även när det gäller nationella patent, dvs. patent meddelade av det svenska patentverket, och ansökningar om sådana patent. Enligt kommitténs uppfattning måste det vara en fördel för näringsliv och uppfinnare, om den svenska patentlagstiftningen både såvitt avser de materiella rättsreglerna och såvitt avser patentansökans form och innehåll överensstämmer med vad som kommer att gälla i övriga Västeuropa. Kommittén anser därför att den svenska lagstiftningen bör anpassas till den europeiska patentkonventionen utom på de punkter där starka skäl talar för att nu gällande reglering behålls trots att den avviker från konventionenl Genom en sådan anpassning av den svenska lagstiftningen till konventionen minskar givetvis behovet av att i lagstiftningen ta in särskilda bestämmelser för europeiska patent och patentansökningar. Kommittén bygger i fortsättningen sina överväganden i lagstiftningsfrågan på den förutsättningen att den europeiska patentkonventionen träder i kraft som planerats och att Sverige tillträder konventionen samtidigt med ikraftträdandet eller i nära anslutning därtill. I detta sammanhang bör också erinras om den konvention om marknladspatent som år 1975 avslutades mellan EG:s medlemsstater. Denna konvention innehåller vissa materiella bestämmelser rörande bl. a. rättsverkan av europeiskt patent som meddelas för dessa stater. Med hänsyn till dessa staters industriella betydelse har kommittén övervägt huruvida den svenska lagstiftningen i viss utsträckning bör anpassas också till marknadspatentkonventionen. Vad angår metoden för lagstiftningen har kommittén övervägt huruvida erforderliga bestämmelser rörande europeiska patent och patentansökningar bör ges i särskilda författningar eller om dessa bestämmelser bör tas in i gällande författningar om nationella patent och patentansökningar. Som *nyss nämnts har kommittén funnit att starka skäl talar för att svensk rätt, i den mån den inte redan överensstämmer med konventionens reglering, i princip anpassas till den europeiska patentkon- 1I sitt förra betänkande uttalade kommittén (s. 97) att i fråga om ansökans form och innehåll den svenska patentlagstiftningen bör avvika från vad som gäller enligt samarbetskonventionen endast på de punkter där starka skäl talar för att nu gällande bestämmelser bör behållas i fråga om nationella patentansökningar. Såvitt gäller ansökans form och innehåll är samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen förenliga med varandra.

SOU 1976: 24 Kapitel 12 209

ventionen även såvitt avser nationella och patent patentansökningar. Om en sådan anpassning genomförs, blir den särskilda reglering rörande europeiska patent och europeiska patentansökningar som krävs för tillträde till konventionen inte särskilt omfattande. tor- Patentlagstiftningen de också bli mera överskådlig om europeiska patent och patentansökningar regleras i samma författningar som nationella patent och patentansökningar. På grund härav föreslår kommittén att de bestämmelser som behövs för att Sverige skall kunna tillträda konventionen tas in i patentlagen och patentkungörelsen. Samma lösning förordades i kommitténs förra betänkande (s. 95) såvitt avser de bestämmelser som rör internationella patentansökningar. I sitt förra betänkande (s. 95) föreslog kommittén att de föreskrifter i patentlagen som rör internationella patentansökningar i görligaste mån skulle sammanföras i ett särskilt Som skäl härför kapitel. anfördes, att en sådan systematik torde ge den bästa översikten över de särskilda regler som gäller i fråga om dylika ansökningar. Av samma skäl bör enligt kommitténs de föreskrifter uppfattning i patentlagen som enbart rör europeiska patent och europeiska patentansökningar sammanföras i ett särskilt Detta kapitel. kapitel har i patentpolicykommitténs förslag placerats sist i patentlagen. Samma placering torde komma att föreslås av de kommittéer i de andra nordiska länderna som förordar tillträde till den europeiska patentkonventionen. Anpassningen av svensk rätt till vad som gäller enligt konventionen föranleder ändringar också i patentkungörelsen. I kungörelsen måste vidare tas in föreskrifter om det svenska patentverkets med eubefattning ropeiska patent och patentansökningar. Vissa av dessa föreskrifter har nära samband med motsvarande rörande nationella och reglering patent patentansökningar. De bör därför tas in i anslutning till denna reglering. Detta gäller föreskrifter exempelvis om diarieföring. Andra bestämmelser av detta slag kan däremot inte systematiskt inordnas i anslutning till gällande bestämmelser. Dessa bestämmelser bör därför sammanföras sist i patentkungörelsen. Anpassningen av den svenska patentlagstiftningen till vad som gäller enligt den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen föranleder vissa ändringar i de av patentverket utfärdade patentbestämmelserna. Inom patentverket undersöks f. n. i vilken utsträckning patentbestämmelserna bör ändras med hänsyn till dessa konventioner. I avsnitt l2.2-l2.17 tas upp vissa frågor som är av principiell karaktär eller i övrigt av större betydelse. Först behandlas de frågor som rör anpassning av den svenska lagstiftningen till den europeiska patentkonventionen när det gäller nationella patent och patentansökningar (avsnitt Dessa frågor behandlas i den ordning som de regle- 12.2~—12.14). ras i patentlagen. Därefter berörs rättsverkan av europeiskt och patent europeisk patentansökan (avsnitt 12.15). Vidare behandlas omvandling av europeisk patentansökan till nationell patentansökan (avsnitt 12.16). Slutligen berörs vissa frågor rörande försvarsuppfinningar (avsnitt 12.17). I kommitténs förra betänkande behandlades frågan om erforderlig lagstiftning för ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen. Som nyss nämnts föreslog kommittén att de föreskrifter i patentlagen som rör in-

l4-SOU 1976: 24

SOU 1976: 24 210 Kapitel 12

ternationella dvs. ansökningar som görs enligt patentansökningar, nämnda konvention, i görligaste mån sammanförs i ett särskilt kapitel. detta särskilda kapitel från logisk syn- Enligt kommittén (s. 95) borde placeras närmast efter bestämmelserna i 3 kap. om nordisk papunkt Detta skulle emellertid föranleda en omnumrering av nutentansökan. 39-76 härav föreslog kommittén att detta särvarande §§. På grund skilda skulle tas in sist i patentlagen som 11 kap. Kommittén kapitel emellertid i detta sammanhang om inte nuvarande 3 kap. ifrågasatte borde upphävas samtidigt med att den av kom- (28-38 §§) patentlagen Kommittén lade dock inte mittén föreslagna lagstiftningen genomförs. fram något förslag i denna fråga. innehåller 3 kap. patentlagen bestämmelser om Som nyss nämnts nordisk har i 28 § bemyndigats att ~—- efter patentansökan. Regeringen Finland — förordna om överenskommelse med Danmark, och Norge Någon såinförandet av ett system med nordiska patentansökningar. har hittills inte träffats och 3 kap. patentlagen har dan överenskommelse därför inte trätt i kraft. med nordiska patentansökningar skulle enligt 3 kap. patent- Systemet lagen innebära, att den som ville få patent på en och samma uppfinning för Danmark, Finland, Norge och Sverige eller för tre av dessa länder skulle kunna därom i endast ett av länderna, prige in en ansökan märlandet. av denna ansökan skulle i primärlandet med- På grundval som delas patent inte bara för detta land utan även för övriga länder omfattas av ansökningen, sekundärländerna. De patent som på detta sätt meddelades särskilt för land skulle vara jämställda med varje vanliga nationella patent. med nordiska patentansökningar har behandlats i Nordiska Systemet hade antagits. År 1968 rådet efter det att de nya nordiska patentlagarna väcktes i rådet om att rådet skulle rekommendera regeringförslag arna i de nordiska länderna att snarast sätta bestämmelserna om nori kraft. Nordiska rådets juridiska utskott avgav i diska patentansökningar 1973 betänkande över detta förslag. I utlåtandet berördes det injanuari ternationella samarbete som hade resulterat i samarbetskonventionen. Vidare nämndes det förslag till en europeisk patentkonvention och en som hade utarbetats i europeiskt samarkonvention om marknadspatent bete. Utskottet framhöll därefter att det vid överläggningar med justitieministrarna i Danmark, Norge och Sverige hade fått bekräftat att genomförandet av systemet med nordiska patentansökningar enligt 3 kap. i de nordiska inte längre var praktisk politik. Utskottet patentlagarna skulle komma att träda i kraft och ansåg att dessa kapitel troligen aldrig att de kunde förväntas bli upphävda vid lämpligt tillfälle. för det nordiska som lämnades i Av den redogörelse patentsamarbetet att arbetsbelastningen vid det tidigare betänkandet (avsnitt 2.2) framgår, under 1960-talet var mycket betungande. Ett de nordiska patentverken patentansökningar framstod då som en möjlighet system med nordiska att snabbt genomföra den rationalisering av arbetet vid dessa patentverk

som det hade visat sig svårt att få till stånd på annat sätt. Läget är tillkomst i mitten av 1960emellertid i dag ett annat än vid patentlagens talet. Bl. a. kan det internationella samarbete som under de senaste åren

SOU 1976: 24 Kapitel 12 2ll

har ägt rum på det patenträttsliga området förväntas att inom kort ge konkreta resultat. Som framgår av det föregående (avsnitt 10) förordar kommittén att Sverige under vissa förutsättningar skall tillträda den europeiska patentkonventionen. Av de nordiska länderna torde i vart fall även Danmark komma att göra detta. Vidare får det anses sannolikt att samtliga nordiska länder inom en nära framtid kommer att tillträda 1970 års samarbetskonvention. Mot härav är bakgrund det enligt patentpolicykommitténs mening inte realistiskt att räkna med att bestämmelserna om nordiska patentansökningar kommer att träda i kraft. Denna delas av motsvarande kommittéer uppfattning i de övriga nordiska länderna. föreslår därför Patentpolicykommittén att 3 kap. patentlagen om nordisk patentansökan upphävs. Vidare föreslår kommittén att det särskilda kapitlet rörande internationell patentansökan, som i kommitténs förra betänkande har placerats som 11 kap., tas in som ett nytt 3 kap. i patentlagen i stället för bestämmelserna om nordisk patentansökan, eftersom kapitlet om internationell patentansökan från systematisk synpunkt hör nära samman med bestämmelserna i 2 kap. om patentansökan och dess handläggning. Samma förslag torde komma att läggas fram av de danska, finska och norska kommittéerna. Ett tillträde till den europeiska föranleder vissa patentkonventionen bestämmelser rörande bevisupptagning åt det europeiska patentverket. Erforderlig reglering bör kommitténs enligt mening tas in i lagen (1946: 816) om bevisupptagning åt utländsk domstol. Vidare erfordras ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen).1 Av skäl som anförs i det följande (avsnitt 12.17) föreslås också vissa ändringar i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar. Det till konventionen hörande erkännandeprotokollet föranleder viss lagstiftning. I anledning härav har utarbetats förslag till lag om erkännande av utländskt avgörande m. m. med anledning av Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen. Det till konventionen hörande protokollet angående den europeiska patentorganisationens privilegier och immunitet föranleder i och för sig vissa ändringar i lagen (1966: 664) med vissa bestämmelser om immunitet och privilegier. Regeringen har emellertid i proposition 1975/76: 205 lagt fram förslag till ny lagstiftning i detta ämne. På grund härav har kommittén avstått från att lägga fram förslag till ändring i nämnda lag.

12.2 Patenterbarhetsvillkoren

12.2.1 Gällande rätt Patenterbarhetsvillkoren anges i 1 och 2 §§ patentlagen. Den grundläggande bestämmelsen ges i 1 §. Där föreskrivs att patent meddelas 1 Ny lagstiftning om offentlighet och sekretess är under övervägande inom justitiedepartementet på grundval av offentlighets- och sekretesslagstiftningskommitténs betänkande Lag om allmänna handlingar (SOU 1975: 22). Ef. tersom det emellertid är osäkert när proposition med förslag till sådan lagstiftning kommer att läggas fram, har patentpolicykommittén ansett sig böra utarbeta förslag till den ändring i sekretesslagen som föranleds av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen.

SOU 1976: 24 212 Kapitel 12

endast på uppfinning som kan tillgodogöras industriellt. I 2 § uppställs som ytterligare villkor att uppfinningen väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen. Förutom kravet för patenterbarhet att det grundläggande enligt 1§ det skall vara fråga om en uppfinning som kan tillgodogöras industriellt görs i denna paragraf vissa ytterligare avgränsningar av det patenterbara området. Från patenterbarhet undantas sålunda uppfinning vars utnyttmot goda seder eller allmän ordning. Vidare undanjande skulle strida tas växtsorterl samt väsentligen förfarande för och djurraser biologiskt framställning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikroförfarande eller alster av sådant förfarande. En ytterligare inbiologiskt skränkning av det patenterbara området görs i övergångsbestämmelserna till patentlagen. Där föreskrivs sålunda att om en uppfinning avser livs- eller läkemedel, patent inte får meddelas på själva alstret intill dess regeringen förordnar annat. Någon närmare precisering av begreppet uppfinning görs inte i lagtexten. I nordisk rätt har emellertid genom doktrin och praxis utbildats I förarbetena till de ett tämligen fast patenträttsligt uppfinningsbegrepp. nordiska redovisas utförligt innebörden av detta begrepp patentlagarna (Nordisk utredningsserie 1963: 6 s. 96 ff., prop. 1966: 40 s. 54 ff.).2 En industriellt anses sålunda enuppfinning som kan tillgodogöras föreligga dast om uppfinningen har teknisk karaktär och teknisk effekt samt är

reproducerbar. att uppfinningen skall ha teknisk karaktär ut- I fråga om kravet talade de nordiska i 1963 års betänkande att det patentkommittéerna innebär. Kommitknappast var möjligt att exakt ange vad detta krav téerna ansåg emellertid att i detta krav i vart fall låg att det skulle vara med hjälp av naturkrafterna, dvs. fråga om en lösning av en uppgift med ett lagbundet utnyttjande av naturens materia och energi. skall ha teknisk karaktär föll en- Till följd av kravet att en uppfinning ligt de nordiska patentkommittéerna utanför det patenträttsliga uppfinningsbegreppet rena upptäckter, dvs. upptäckt av något som finns i naturen men som hittills inte har varit känt. Detsamma gällde vetenteorier och rena anvisningar för det mänskliga intellektet. Till skapliga sådana anvisningar räknades enligt kommittéerna bl. a. vissa undermetoder för skrift, system för stenografi eller bokvisningsmetoder, metoder för reklam, regler för spel, penningsystem och stadsföring, (NU s. 97). Huruvida datorprogram omfattas av uppfinningsplaner begreppet har varit föremål för viss tvekan, men efter ett avgörande

i regeringsrätten år 1974 får anses att detta inte är fallet? de nordiska borde i viss omfattning även Enligt patentkommittéerna man delvis utnyttjar den levande naturen anses uppfinningar varigenom ha teknisk karaktär. Detta skulle enligt kommittéerna ofta vara fallet i

1 Den som har framställt en ny växtsort kan emellertid enligt växtförädlarfå ensamrätt att yrkesmässigt uträttslagen (1971:392) genom registrering nyttja sorten. ‘-5 1963 års betänkande och 1966 års proposition betecknas i hänvisningar i det följande NU resp. prop. dom den 6 februari 1974 som avsåg patentansökan nr 3Regeringsrättens 12100/64; Regeringsrättens årsbok (RÅ) 1974 s. 19.

SOU 1976: 24 Kapitel 12 2 l 3

fråga om uppfinningar som används inom lantbruk och skogsbruk. Patent hade sålunda meddelats på framställning av antibiotika utgenom nyttjande av bakteriers och svampars organismer. Kommittéerna framhöll att, medan patent kunde meddelas på uppfinning som avser framställning av serum i en levande djurorganism, patent hade vägrats på användning av människokroppen för serumframställning. Kommittéerna ansåg vidare att metoder för behandling av människokroppen eller levande djurs kroppar normalt föll utanför det patenträttsliga uppfinningsbegreppet. Läke- och operationsmetoder skulle därför inte vara patenterbara. Det anmärktes dock att patent hade meddelats för på förfarande permanentning av hår och på förfarande för röntgenfotografering med användning av kontrastmedel. Vidare erinrade kommittéerna om att i de nordiska länderna patent hade meddelats på uppfinningar som avser att främja djurs eller växters tillväxt samt på förfaranden och ämnen som ökar fruktsamheten hos djur eller växter (NU s. 97). Kravet att en uppfinning för att vara patenterbar skall ha teknisk karaktär ansågs av de nordiska vara patentkommittéerna det viktigaste villkoret för patenterbarhet. Detta krav antyds i lagtexten genom föreskrilten att en uppfinning för att kunna patenteras skall kunna tillgodogöras industriellt. Det bör i detta sammanhang framhållas, att ordet industriellt i patentlagen liksom i Pariskonventionen har en avsevärt vidare innebörd än i allmänt språkbruk (NU s. 100 ff., prop. s. 68). Härmed avses sålunda inte bara industri i egentlig mening utan även andra näringsgrenar. Såsom industriell verksamhet anses t. ex. också handel, jordbruk, skogsbruk och offentlig förvaltning. raven på teknisk effekt och reproducerbarhet ligger enligt kommittéerna i själva ordet uppfinning (NU s. 102). Kravet att en uppfinning skall ha teknisk effekt för att vara patenterbar innebär de norenligt diska patentkommittéerna att det tekniska problem som uppfinningen avser skall ha lösts genom uppfinningen och att det för en fackman är i vart fall sannolikt att den påstådda effekten erhålls om uppfinningen utövas När det gäller kravet på reproducerbarhet innebär detta enligt kommittéerna att uppfinningen har sådan karaktär att den avsedda effekten med säkerhet erhålls vid ett upprepat utövande riktigt av uppfinningen. Som förut nämnts får enligt 2§ patentlagen meddelas endast patent på uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen. Detta villkor innefattar i sig två skilda krav, nämligen kravet och kravet på nyhet på uppfinningshöjd. Nyhetskravet innebär att uppfinningen inte får avse något som redan är känt. Kravet innebär på uppfinningshöjd att uppfinningen inte endast måste vara ny utan även måste innefatta en sådan utveckling av tekniken att den väsentligen skiljer sig från vad som redan är känt. Den faktiska innebörden av dessa två krav beror givetvis på vad som enligt lagen skall anses som känt. l 2 § patentlagen anges också vad som skall anses känt. Som känt anses sålunda allt som har blivit allmänt tillgängligt före dagen för patentansökningcn, oavsett på vilket sätt det har skett, samt innehållet i patentansökningar som har gjorts före ansökningsdagen, om dessa ansök-

SOU 1976: 24 214 Kapitel 12

ningar blir allmänt tillgängliga enligt 22 § patentlagenJ Från Patent får sålunda meddelas nyhetskravet görs två undantag. utan hinder av att uppfinningen inom sex månader före ansökningsdaallmänt till följd av uppenbart missbruk i förgen har blivit tillgänglig hållande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt elsin rätt ler till följd av att sökanden eller någon från vilken han härleder har förevisat eller officiellt erkänd internatiouppfinningen på officiell nell utställning.

l2.2.2 Den europeiska patentkonventionen föremål i ar- I den europeiska patentkonventionen regleras patenträttens tiklarna 52 57. I artikel 52.1 föreskrivs sålunda att europeiskt patent meddelas som är ny, har uppfinningshöjd och kan tillgopå uppfinning industriellt. industriellt ges i konventionen en vid dogöras Uttrycket innebörd skall sålunda anses kunna tillgodogö- (art. 57). En uppfinning om den kan användas i någon form av industriell verkras industriellt samhet, däri inbegripet jordbruk. Konventionens uppfinningsbegrepp avgränsas i artikel 52.2 genom en uppräkning av exempel på vad som inte i något fall skall anses som upp- Utanför faller sålunda upptäckter, vetenfinning. begreppet uppfinning skapliga teorier och matematiska metoder samt konstnärliga skapelser. Detsamma och metoder för intellektuell verksamgäller planer, regler het, för spel eller för affärsverksamhet samt datorprogram. Återgivande av information skall inte heller anses som uppfinning. Det är att märka att denna uppräkning inte är uttömmande. I artikel av det patenterbara om- 52.4 görs en ytterligare begränsning rådet. Där föreskrivs sålunda att metoder för kirurgisk eller terapeutisk av människokroppen eller av djur samt sådana metoder för behandling diagnosticering som utövas på människokroppen eller på djur inte skall som kan tillgodogöras industriellt. Alster, säranses vara uppfinningar skilt ämnen och blandningar, som är avsedda för användning vid utär däremot föreövande av någon av dessa metoder enligt uttrycklig skrift i och för sig patenterbara. l artikel 53 undantas vissa uppfinningar, som eljest skulle kunna falla under konventionens från det patenterbara områuppfinningsbegrepp, meddelas sålunda inte på uppfinningar vars utdet. Europeiskt patent eller offentliggörande skulle strida mot allmän ordning nyttjande inte heller (”ordre public”) eller goda seder. Europeiskt patent meddelas förfarande för på växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt framställning av växter eller djur. Patent får dock meddelas på mikrobiologiska förfaranden och alster av sådana förfaranden. En uppfinning skall enligt artikel 54 anses som ny, om den inte utgör del av teknikens Till teknikens ståndpunkt räknas allt som ståndpunkt. har blivit allmänt tillgängligt före den europeiska patentansökningens ingivningsdag oavsett hur detta skett. Åtnjuter ansökningen prioritet, omfattar teknikens ståndpunkt allt som har blivit allmänt tillgängligt

11 fråga om ansökan som åtnjuter prioritet skall vid tillämpning av 2 § ansökningen anses gjord den dag från vilken prioritet åtnjuts.

SOU 1976: 24 Kapitel 12 215

senast dagen före prioritetsdagen. Som del av teknikens ståndpunkt anses även innehållet i sådan tidigare europeisk patentansökan som ännu inte har publicerats före ingivningsdagen respektive prioritetsdagen men som senare publiceras av det europeiska patentverket. Sådan tidigare ansökan får dock beaktas endast såvitt avser stat som har designerats i båda ansökningarna. Ett särskilt nyhetshinder uppställs i fråga om ämnen och blandningar som är avsedda att användas som hjälpmedel vid sådana metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnosticering som skall utövas på människor eller djur. Såvitt gäller ämnen eller blandningar som förut är kända får sålunda patent meddelas på användning som hjälpmedel vid metod som nyss nämnts endast om användning av ämnet eller blandningen vid någon sådan metod inte är känd tidigare (art. 54.5). I artikel 55 föreskrivs vissa undantag från nyhetskravet. Nyhetshinder föreligger sålunda inte om uppfinningen inom sex månader före den dag då den europeiska patentansökningen ingavs har blivit allmänt tillgänglig till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt. Detsamma gäller om sökanden eller någon från vilken han härleder sin rätt har förevisat uppfinningen på sådan officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om internationella utställningar. Uppfinningshöjd skall enligt artikel 56 anses föreligga om uppfinningen för en fackman inte är närliggande i förhållande till teknikens ståndpunkt. Vid avgörande av huruvida uppfinningshöjd föreligger skall till teknikens ståndpunkt inte räknas innehållet i tidigare europeiska patentansökningar som inte har publicerats före den dag då ifrågavarande ansökan görs. Enligt den europeiska patentkonventionen får patent på själva alstret, s. k. produktpatent, meddelas även såvitt avser kemiska produkter, livsmedel och läkemedel. Fördragsslutande stat, vars nationella lag inte medger dylika produktpatent, ges emellertid rätt att genom reservation som görs senast vid tillträdet till konventionen upprätthålla förbudet mot sådana produktpatent under en övergångstid på tio år från det att konventionen har trätt i kraft (art. 167.2.a). Stat som har avgivit sådan reservation är förpliktad att återta den så snart omständigheterna medger det. Om särskilda skäl föreligger, får den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd ge fördragsslutande stat rätt att behålla förbudet mot produktpatent på sådana alster under ytterligare högst fem år (art. 167.3).

12.2.3 Kommitténs överväganden Vid prövning av europeisk patentansökan skall det europeiska patentverket beakta endast de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i den europeiska patentkonventionen. Talan om ogiltighet av europeiskt patent prövas däremot för varje fördragsslutande stat av den statens domstolar. Europeiskt patent får ogiltigförklaras endast på någon av de grunder

216 Kapitel 12 SOU 1976: 24

som anges i artikel 138.1 i konventionen. Där föreskrivs bl. a. att ogiltigförklaring får ske, om patentet avser något som inte är patenterbart enligt artiklarna 52-57. Europeiskt patent får dessutom förklaras ogiltigt i fördragsslutande stat, om den uppfinning som patentet avser inte uppfyller kraven i den statens lag på nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till sådan uppfinning som har sökts skyddad genom nationell patentansökan med tidigare ingivnings- eller prioritetsdag än den europeiska patentansökan som ligger till grund för det europeiska patentet. Nationell domstol får däremot inte ogiltigförklara europeiskt patent på den grunden att det inte uppfyller annat patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i nationell lag. Det finns i och för sig inte något hinder för fördragsslutande stat att såvitt gäller nationella patent uppställa fler patenterbarhetsvillkor än de som anges i konventionen och låta åsidosättande av sådana villkor utgöra ogiltighetsgrund gentemot nationella patent. Om en sådan ordning tillämpades i Sverige, skulle detta emellertid leda till att en patentsökande skulle kunna få giltigt patent för Sverige i form av europeiskt patent i fall där det inte hade varit möjligt att få giltigt patent meddelat av det svenska patentverket. Detta kan enligt kommittéens mening inte vara rimligt. Kommittén anser därför det i praktiken vara nödvändigt att de patenterbarhetsvillkor som uppställs i den svenska patentlagstiftningen inte i något avseende går utöver de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i den europeiska patentkonventionen. Som framgår av vad tidigare anförts skiljer sig det sätt på vilket det patenterbara området anges i den svenska lagtexten i vissa avseenden från det sätt på vilket det patenterbara området anges i konventionstexten. Bl. a. är konventionens reglering avsevärt utförligare. Trots olikheterna i bestämmelsernas utformning är emellertid enligt kommitténs uppfattning det patenterbara området enligt gällande svensk rätt och enligt konventionen detsamma} Någon ändring av den svenska patentlagstiftningen på denna punkt erfordras därför inte för att i sak uppnå överensstämmelse med vad som kommer att gälla enligt konventionen. Skillnaden i utformning mellan den svenska lagtexten och konventionstexten ‘air emellertid så stor att det enligt kommitténs mening finns anledning att överväga en anpassning av den svenska lagstiftningen i redaktionellt avseende. Kommittén återkommer till denna fråga senare i detta avsnitt. Både i konventionen och i svensk rätt krävs för patenterbarhet att uppfinningen skall vara ny och ha uppfinningshöjd. Vad som skall anses känt vid bedömning av huruvida en uppfinning är ny regleras i princip på samma sätt i konventionen och i svensk rätt. Däremot skiljer sig svensk rätt och konventionen i fråga om vad som skall beaktas vid bedömningen av huruvida en uppfinning har uppfinningshöjd. Enligt svensk rätt skall, som nyss nämnts, i förhållande till viss patentansökan anses som känt även innehållet i tidigare svenska patentansökningar som ännu inte har blivit offentliga före den dag denna ansökan görs, om dessa ansökningar sedermera blir allmänt tillgängliga enligt 22 § patentla- 1 Härvid bortses från det i svensk rätt tills vidare gällande förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel.

SOU 1976: 24 12 Kapitel 2 l 7

gen. Detta gäller både vid avgörande av huruvida uppfinningen är ny och vid bedömning av huruvida den har uppfinningshöjd. Enligt den europeiska patentkonventionen anses innehållet i tidigare europeisk patentansökan, som sedermera publiceras, som del av teknikens ståndpunkt endast vid avgörandet av huruvida den patentsökta uppfinningen är ny. Frågan huruvida och i vilken omfattning innehållet i tidigare ansökan, som inte har blivit allmänt tillgänglig innan en senare ansökan görs, skall anses som känt i förhållande till den senare ansökningen var föremål för ingående överväganden i förarbetena till de nordiska patentlagarna (NU s. 128 ff., prop. s. 81 f., s. 84 f.). Den lösning som dessa lagar innehåller och som överensstämmer med vad som föreslogs i 1963 års nordiska betänkande blev under remissbehandlingen av nämnda betänkande utsatt för kritik från åtskilliga remissinstanser. Även efter lagarnias ikraftträdande har lämpligheten av den valda lösningen satts i fråga. Sålunda har framförts kritik mot att, vid avgörande huruvida en uppfinning har uppfinningshöjd, enligt gällande rätt skall beaktas innehållet i tidigare ansökan som inte har blivit allmänt tillgänglig innan uppfinningen patentsöksJ Enligt kommitténs mening är det uteslutet att efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen i den svenska lagstiftningen behålla en från konventionen avvikande reglering när det gäller den grundläggande frågan vad som skall beaktas vid avgörande av huruvida en patentsökt uppfinning har uppfinningshöjd. Kommittén föreslår därför att den svenska lagstiftningen i anpassas till konventionen detta avseende. Genom den föreslagna ändringen löses denna fråga på ett sätt som torde överensstämma med önskemålen från dem som har kritiserat gällande rätt på denna punkt. Vad angår innebörden av kravet på uppfinningshöjd bör påpekas att, enligt uttalande av första lagutskottet i samband med behandlingen av 1966 års proposition med förslag till patentlag, kravet på uppfinningshöjd borde skärpas i förhållande till den praxis som då hade utbildats (lLU 1967: 53 s. 23). Med hänsyn till de diskussioner som ägde rum under förarbetet till den europeiska patentkonventionen torde man kunna utgå från att den uppfinningshöjd som kommer att krävas av det europeiska patentvcrket kommer att överensstämma med den praxis som f. n. tillämpas i Norden. Enligt kommitténs mening finns det i vart fall inte anledning att räkna med att de skillnader som kan uppkomma kommer att orsaka några praktiska olägenheter. Som tidigare nämnts kan europeiskt patent förklaras ogiltigt om det har meddelats i strid mot de patenterbarhetsvillkor som uppställs i konventionen. Enligt gällande svensk rätt kan ett patent förklaras ogiltigt, om patentet har meddelats i strid mot 1 eller 2§ patentlagen. Med utgångspunkt i att patenterbarhetsvillkoren enligt dessa paragrafer i sak helt överensstämmer med de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i konventionen, skulle i patentlagen kunna föreskrivas att även europeiskt patent får förklaras ogiltigt, om det har meddelats trots att villkoren enligt 1 och 2 §§ inte var uppfyllda. En sådan lösning skulle medföra

1 Som nämnts i det föregående (avsnitt 1.1) har av justitiedepartementet till kommittén överlämnats skrivelse från svenska patentombudsföreningen med hemställan om ändring av 2 § andra stycket andra punkten patentlagen.

SOU 1976: 24 218 Kapitel 12

den fördelen att talan vid svensk domstol om ogiltighet av patent skulle komma att prövas enligt samma bestämmelser oberoende av om ogiltighetstalan eller patent meddelat av det svenska avser europeiskt patent

patentverket. En alternativ skulle vara att i patentlagen ta in en bestämmelse lösning av innebörd får förklaras såvitt avser Sveatt europeiskt patent ogiltigt enligt artiklarna 52-57 rige, om det avser något som inte är patenterbart i konventionenJ Kommittén anser emellertid att enbart en hänvisning till konventionstexten inte är godtagbar på en så viktig punkt. Enligt kommitténs mening bör i patentlagen uttryckligen anges under vilka förkan ogiltigförklaras såvitt avser Sverige. utsättningar europeiskt patent bör därför föreskrivas att europeiskt får förklaras I patentlagen patent om det har meddelats trots att de patenterbarhetsvillkor som anogiltigt ges i lagen inte är uppfyllda. Det kan emellertid uppfattning ifrågasättas om inte enligt kommitténs en sådan lösning med den nuvarande utformningen av patenterbarhetsstater skulle kunna villkoren i 1 § patentlagen i andra fördragsslutande till tveksamhet huruvida för ogiltigförklaring av ge upphov grunderna såvitt avser helt överensstämmer med vad europeiskt patent Sverige som föreskrivs i konventionen. Det förtjänar härvidlag påpekas, att lagi förarbeten av det slag som föreligger i Sverige saknar motsvarighet av de stater som förväntas tillträda konventionen. De noråtskilliga diska kommittéer som nu har övervägt vilka författningsändringar som föranleds har vidare ansett det av den europeiska patentkonventionen att nordisk kommer att tillmätas betydelse i vara av vikt rättspraxis och tillämpning av andra fördragsslutande stater när det gäller tolkning konventionens bestämmelser om villkoren för patenterbarhet. Enligt kommittéernas uppfattning är utsikterna större i detta avseende, om pa-

tenterbarhetsvillkoren i de nordiska patentlagarna ges en utformning av motsvarande bestämmelser i som nära ansluter sig till utformningen konventionen.

förordar patentpolicykommittén att

På grund av vad sålunda anförts som nära ansluter konventio- 1 § patentlagen ges en avfattning sig till nens bestämmelser rörande av det patenterbara området. avgränsningen innebära en kodifiering av dokt- En sådan lösning skulle i allt väsentligt rin och praxis. Såvitt avser livs- och läkemedel gällde enligt 1884 års patentförordinte fick meddelas på själva alstret utan endast på särning att patent skilt förfarande för framställning av detta. Genom 1967 års patentlag upphävdes i princip förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel. I övergångsbestämmelserna till denna lag föreskrivs dock att patent inte får meddelas förrän regeringen på alster som är livs- eller läkemedel förordnar annat. sådant förordnande har inte meddelats. Som Något får europeiskt patent meddelas på alster som är livs- och nyss nämnts

1 En dylik bestämmelse måste kompletteras med en föreskrift av innebörd att ogiltigt, om det inte uppfyller kraven på nyhet europeiskt patent får förklaras och uppfinningshöjd i förhållande till svensk patentansökan med tidigare ingivnings- eller prioritetsdag än den ansökan som ligger till grund för det europeiska patentet eller i förhållande till svenskt patent grundad på sådan tidigare ansökan.

SOU 1976: 24 12 2 l 9 Kapitel

läkemedel, men fördragsslutande stat kan genom att avge reservation uppnå att sådana produktpatent under en övergångstid inte får rättsverkan i den staten. Enligt kommitténs mening måste det anses uteslutet att i den svenska patentlagstiftningen behålla förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel såvitt avser patent som meddelas av det svenska patentverket, om sådana produktpatent kan meddelas för Sverige av det europeiska patentverket. Vid ett svenskt tillträde till konventionen uppkommer därför enligt kommitténs uppfattning endast frågan om Sverige skall avge reservation för att därigenom få möjlighet att upprätthålla förbudet mot dylika produktpatent under en övergångstid på högst femton år. l 1966 års proposition med förslag till patentlag uttalade föredragande departementschefen att det från samhällelig synpunkt inte fanns något hållbart skäl för förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel men att förbudet borde bibehållas under en övergångstid till dess att motsvarande ändring allmänt hade genomförts i andra industriländer (prop. s. 70). Enligt kommitténs mening finns det inte heller i dag något hållbart skäl för ett förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel. De stater som tillträder den europeiska patentkonventionen och som i dag inte tillåter sådana produktpatent kommer, i vart fall efter en övergångstid, att bli tvungna att tillåta dylika produktpatent. Konventionen mellan EG-staterna om marknadspatent medger inte något undantag från möjligheten att få marknadspatent i fråga om produktpatent på livs- och läkemedel. Det får därför anses uteslutet att Danmark skulle behålla ett sådant förbud för nationella patent sedan marknadspatentkonventionen har trätt i kraft för dess del. Det är däremot tänkbart att Danmark intill dess kommer att behålla detta förbud. I Norge övervägs att behålla förbudet mot sådana produktpatent. Vid ett tillträde till konventionen kan Norge därför komma att utnyttja reservationsmöjligheten för att i vart fall under en övergångstid kunna behålla förbudet. Huruvida förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel kommer att upphävas i Finland är f. n. en öppen fråga. Enligt kommitténs uppfattning talar övervägande skäl för att förbudet i övergångsbestämmelserna till patentlagen att meddela produktpatent på livs- och läkemedel upphävs i samband med att den europeiska patentkonventionen träder i kraft. Om förbudet upphävs finns inte anledning för Sverige att vid tillträde till konventionen avge reservation på denna punkt. Som framgår av avsnitt 12.2.2 finns i artikel 54.5 i den europeiska patentkonventionen en särskild bestämmelse om vad som skall anses känt när det gäller ansökan om patent på redan kända ämnen eller blandningar som är avsedda för användning som hjälpmedel vid sådana metoder för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnosticering som utövas på människor eller djur. Patent får sålunda meddelas på användning vid metod som nyss nämnts endast om användning av ämnet eller blandningen vid någon sådan metod inte är känd tidigare. Om det i svensk rätt övergångsvis gällande förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel upphävs utan att i patentlagen införs en be-

220 12 SOU 1976: 24 Kapitel

stämmelse som svarar mot konventionens artikel 54.5, skulle patent på hjälpmedel för medicinsk behandling enligt svensk rätt kunna meddelas i större utsträckning än enligt konventionen, nämligen inte bara i fråga om den först uppfunna användningen som sådant hjälpmedel utan även i fråga om andra därefter uppfunna användningar för sådana ändamål. Enligt uttalande av föredragande departementschefen (prop. s. 71 f) skulle det nämligen inte vara uteslutet att en ny biologisk verkan av ett redan patenterat läkemedel kan ha sådan uppfinningshöjd i förhållande till det tidigare patentet att ett nytt självständigt patent kan meddelas. Det torde inte finnas någon anledning att i svensk rätt medge patent i fråga om användning av sådana hjälpmedel som nu avses i andra fall än som medges i den europeiska patentkonventionen. I patentlagen bör därför tas in en bestämmelse som svarar mot artikel 54.5.

12.3 Produktskyddets omfattning

12.3.1 Gällande rätt Enligt svensk rätt gäller patent som avser alster, s. k. produktpatent, endast inom de användningsområden för alstret som sökanden har angivit i patentkraven och andra områden som för fackmannen kan anses närliggande i förhållande till dessa. Denna princip om användningsbundet produktskydd, som har sin huvudsakliga betydelse när det gäller patent på kemiska föreningar, livsmedel och läkemedel, har inte kommit till uttryck i lagtexten. Enligt uttalande av föredragande departementschefen i 1966 års proposition (s. 71) ledde emellertid de allmänna patenterbarhetsvillkoren i patentlagen till att patent på en kemisk förening kunde gälla endast inom de användningsområden som angivits i patentkraven och andra områden som för fackmannen kunde anses närliggande i förhållande till dessa. I propositionen framhölls att det inte var uteslutet att annan kunde påvisa nya användningsområden av ett ämne och erhålla självständigt patent på användning av ämnet inom dessa områden. Vid bestämmande av gränserna för vilka användningsområden som kan anses täckta av patentet borde emellertid enligt departementschefens mening inte anläggas ett alltför snävt betraktelsesätt, utan den som hade uppfunnit ämnet och påvisat dess praktiska nytta borde ges en rimlig marginal. I fråga om hithörande ämnen borde det dessutom enligt hans uppfattning vara tillåtet att ange flera olika användningsområden utan att uppfinningen därmed anses oenhetlig. Enligt departementschefen fick det ankomma på praxis att ytterligare precisera gränserna för patentskyddet i de fall som nu avses. Någon närmare reglering i lagtexten av denna fråga syntes enligt hans mening knappast lämplig eller möjlig. På grundval av departementschefens uttalande har i de av patentverket utfärdade patentbestämmelserna tagits in en föreskrift att om uppfinning avser ett alster, t. ex. en kemisk produkt, användningen skall anges i patentkravet, om den inte klart framgår av de egenskaper hos alstret som har angivits i patentkravet (3 § punkt 3 andra stycket).

SOU 1976: 24 Kapitel 12 221

12.3.2 Den europeiska patentkonventionen

I konventionen anges inte uttryckligen huruvida skyddet för produktpatent är användningsbundet eller om detta skydd är oinskränkt och sålunda inte begränsat till den användning som anges i patentkraven. Det är dock klart att det under utarbetandet av konventionen förutsattes att produktskyddet skulle vara oinskränkt, dvs. omfatta tänkbar anvarje vändning av den patenterade produkten. Detta har också ansetts följa motsättningsvis av en föreskrift i artikel 167.2.a av innebörd att fördragsslutande stat under en övergångstid inte behöver tillerkänna eurorättsverkan peiskt patent i den staten till den del patentet ger ett skydd som avser kemiska produkter, livsmedel eller läkemedel som sådana.

12.3.3 Kommitténs överväganden

Frågan om omfattningen av skyddet för produktpatent diskuterades ingående under förarbetet till 1967 års nordiska s. 110 patentlagar (NU ff, prop. s. 71 f). Denna fråga, vilken som nämnts har särskild betydelse såvitt avser kemiska föreningar, livsmedel och läkemedel, blev aktuell genom att de nordiska patentkommittéerna föreslog att det tidigare förbudet mot patent på sådana produkter skulle upphävas. I 1963 års betänkande anförde de nordiska patentkommittéerna att de nya patentlagarna borde grundas på principen om oinskränkt Komproduktskydd. miitéerna ansåg sålunda att ett system med användningsbundet produktskydd ofta skulle vålla praktiska svårigheter när det gällde att göra en rimlig avgränsning av patentskyddet. Vidare skulle man enligt kommittéerna lätt kunna komma i det läget att patenthavaren inte kunde hävda sin patcnträtt på grund av den osäkerhet som förelåg när det gällde att avgöra för vilken användning alstret i ett visst fall såldes. Dessutom åberopade kommittéerna att principen om ett oinskränkt i produktskydd praxis tillämpades i Storbritannien och USA samt att denna princip kunde förväntas bli införd i det planerade systemet med europeiska patent. En av den norska kommitténs medlemmar uttalade sig dock till förmån för ett användningsbundet produktskydd. Till denna uppfattning anslöt sig vid remissbehandlingen bl. a. de nordiska industriförbunden. Enligt dessa förbund borde man i vart fall avvakta i andra industutvecklingen riländer innan ett oinskränkt infördes i de nordiska produktskydd länderna. Efter remissbehandlingen av 1963 års betänkande togs frågan om patentskyddets omfattning vid produktpatent upp till förnyade övervägandcn vid nordiska dcpartementsöverläggningar. Vid dessa överläggningar uppnåddes enighet om att produktskyddet borde vara användningsbundet. Någon ändring av den lagtext som hade föreslagits i 1963 års betänkande gjordes dock inte. Vid dessa överläggningar uttalades i stället att de av kommittéerna allmänna föreslagna patenterbarhetsvillkoren innebar att produktskyddet var användningsbundet. Föredragande departementschefen anslöt sig till detta uttalande (prop. s. 72). Principen om ett oinskränkt produktskydd tillämpas i åtskilliga större industriländer, t. ex. Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbri-

SOU 1976: 24 222 Kapitel 12

tannien och USA. Sedan 1967 års nordiska patentlagstiftning antogs har mot ett oinskränkt produktskydd. De norutvecklingen gått i riktning bland industriländerna att diska länderna torde nu vara i stort ensamma Det kan anmärkas att tillämpa ett användningsbundet produktskydd. har diskuterats i åtskilliga frågan om produktskyddets omfattning livligt länder och särskilt i Förbundsrepubliken Tyskland, sedan produktskydd för kemiska infördes i denna stat i samband med en revision föreningar av den tyska patentlagstiftningen år 1968. I den tyska patentlagstifthuruvida vid ningen anges visserligen inte uttryckligen patentskyddet skall vara eller oinskränkt. Efter produktpatent användningsbundet domstolsavgörande i högsta instans år 1972 torde det dock få anses klarlagt att principen om oinskränkt produktskydd skall tillämpas!

Som nyss nämnts har man vid den europeiska patentkonventionens från kommer att medföra ointillkomst utgått att europeiskt patent skränkt produktskydd. Om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen, måste därför europeiska patent för Sverige som avser alster kommitténs mening får det efges ett oinskränkt produktskydd. Enligt ter ett tillträde till konventionen anses otänkbart att i svensk rätt fortsätta att tillämpa ett användningsbundet produktskydd för patent som har meddelats av det svenska patentverket. Med hänsyn till den utveckling mot ett oinskränkt produktskydd som har ägt rum vill emellertid om oinskränkt införs kommittén förorda, att principen produktskydd i svensk rätt oavsett om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen eller ej. Enligt kommitténs uppfattning bör den praxis som komvid tillämpning av denmer att utbildas vid det europeiska patentverket na princip tillmätas stor betydelse i Sverige. Kommittén har för sin del inte ansett att de allmänna patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i patentlagen ger någon ledning vid avgöranvid produktpatent enligt svensk rätt är oindet av om patentskyddet På grund härav anser kommittén det skränkt eller användningsbundet. inte nödvändigt att göra någon ändring i lagtexten för att ange den före- Om en utslagna förändringen i fråga om produktskyddets omfattning. att produktpatent leder till ointrycklig föreskrift ges i patentlagen skränkt produktskydd, torde det vara nödvändigt att i lagtexten reglera också under vilka produktpatent får meddelas. Enligt förutsättningar kommitténs skulle det emellertid vara förenat med stora svåuppfattning skall anses ha sådan karakrigheter att i lagtext ange när en uppfinning bör leda till patent på produkten som sådan. Dentär att patentansökan av principen om oinskränkt na fråga blir av större vikt vid tillämpning En produktskydd än i ett system med användningsbundet produktskydd. reglering av denna fråga i lagtext synes därför inte lämplig. För att ett oinskränkt skall kunna erhållas måste enligt produktskydd är en uppfinning som kommitténs mening krävas att själva produkten som uppställs i patentlagen, bl. a. uppfyller de patenterbarhetsvillkor kravet på uppfinningshöjd. Om produkten visserligen är ny men uppfinoch det är enningen av produkten som sådan saknar uppfinningshöjd

1 Avgörande av Bundesgerichtshof den 14 mars 1972 i fallet Imidazo1ine”, berört i Gewerblicher Rechtsschutz und Urheberrecht 1972 s. 541 ff och i Nordiskt Immateriellt Rättsskydd 1974 s. 349 ff.

SOU 1976: 24 12 Kapitel 223

dast en viss användning av produkten som medför en ny och okänd teknisk effekt, bör sökanden i stället i ett system med oinskränkt produktskydd erhålla endast skydd för denna användning av produkten. Erfarenheterna i USA utvisar också att det i ett system med oinskränkt produktskydd ställs större krav på uppfinningshöjd hos produkten som sådan för att produktpatent skall komma i fråga än vad som är gängse enligt nuvarande nordisk praxis. Uppfinningar som inte anses ha tillräcklig uppfinningshöjd i fråga om själva produkten ges i ett sådant system ett mera begränsat skydd i form av patent på användning av produkten. Den som uppfinner en ny användning av en tidigare patenterad produkt kan få patent på denna användning även i ett system med oinskränkt produktskydd, men han blir då beroende av produktpatentet. Detta innebär i praktiken att han inte får utnyttja sin uppfinning utan medgivande av det äldre patentets innehavare, om han inte genom tvångslicens har erhållit rätt därtill. Om uppfinningen av själva alstret uppfyller kravet på uppfinningshöjd, bör uppfinnaren enligt kommitténs mening i framtiden vara berättigad till ett oinskränkt produktskydd, även om endast en enda praktisk användning har kunnat påvisas av honom vid ansökningstillfället. Genom uppfinningen ställs nämligen en förut okänd produkt till förfogande för forskning och utveckling, och detta har visat sig kunna leda till att nya användningsområden senare påvisas. Uppfinningar som avser nya användningar av den patenterade produkten kan emellertid, som nyss nämnts, endast leda till beroende patent. Kommittén vill i detta sammanhang framhålla att enligt dess uppfattning skillnaden i sak mellan ett användningsbundet och ett oinskränkt produktskydd inte bör överdrivas. I den mån ett alster i sig utgör en uppfinning av så kvalificerat slag att produktpatent skulle kunna meddelas i ett system med oinskränkt produktskydd, kan nämligen enligt kommitténs uppfattning redan enligt nuvarande nordisk praxis patentskydd erhållas över så vida användningsområden att detta skydd i praktiken närmar sig det oinskränkta produktskyddet. En övergång i svensk rätt till principen om oinskränkt produktskydd medför vissa övergångsproblem. Vad först gäller patent som har meddelats före övergången till den nya principen anser kommittén det uppenbart att dessa patent även i fortsättningen skall gälla med användningsbundet. produktskydd. Detta får anses följa av 39 § patentlagen. Där föreskrivs att patentskyddets omfattning bestäms av patentkraven. Som tidigare nämnts skall enligt patentbestämmelserna i fråga om uppfinning som avser alster användningen anges i patentkravet, om det inte framgår av alstrets egenskaper sådana dessa har angivits i kravet. Fråga uppkommer vidare om vilket produktskydd som skall gälla för patent som meddelas på grund av ansökan som har gjorts före övergången till principen om oinskränkt produktskydd men som ännu inte har avgjorts då denna Om sådant övergång genomförs. patent gavs ett oinskränkt produktskydd, skulle detta drabba den som efter det att ansökningen gjordes, men innan övergången till oinskränkt produkt-

12 SOU 1976: 24 224 Kapitel

skydd genomfördes, hade börjat med en användning av produkten som och som inte heller kan anses vara inte angavs i patentansökningen närliggande i förhållande till användning som angavs i ansökningen. Ett sådant obilligt resultat skulle visserligen i viss mån kunna undvikas införande av föranvändarrätt i fall då produktskyddet kom att genom omfatta användningar som det inte skulle ha gjort enligt de principer som gällde då ansökningen gjordes. Kommittén anser emellertid att den enklaste och smidigaste lösningen är att principen om oinskränkt produktskydd tillämpas endast i fråga om patent som meddelas på grund av ansökan som görs först efter det att den av kommittén föreslagna ändrade lagstiftningen träder i kraft. En föreskrift härom bör ges i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i patentlagen.

12.4 Ensamrätten

12.4. 1 Gällande rätt Innehållet i den ensamrätt som förvärvas genom patent anges i patentföreskrifter om vilket utnyttjande av lagen (3 §) endast indirekt genom som inte får äga rum utan patenthavarens samtycke. Enuppfinningen samrätten innebär sålunda att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom att använda patentförfarande, genom att tillverka, införa, använda eller till försäljskyddat ning, uthyrning eller utlåning utbjuda patentskyddat alster eller på annat sätt. Avser uppfinningen förfarande för tillverkning av alster, omfattar ensamrätten också alster som har tillverkats enligt förfarandet (s. k. indirekt produktskydd). Ensamrätten omfattar sålunda alla tänkbara former av yrkesmässigt De särskilt nämnda formerna utgör endast exempel. Enutnyttjande. samrätten omfattar däremot inte utnyttjande av uppfinningen för enskilt bruk eller för sådan fortsatt forskning eller sådant experiment i sig själv (NU s. 145). Vidare bör märkas att som avser uppfinningen ensamrätten anses uttömd såvitt avser alster som omfattas av patentet och som har sålts med patenthavarens tillstånd (NU s. 148 f). I den sålunda beskrivna ensamrätten görs dock vissa ytterligare inskränkningar. Ensamrätten omfattar sålunda inte utnyttjandet av alster som har sålts i Sverige i butik eller på därmed jämförligt sätt, om köpaom att ensamrätren vid köpet inte ägde eller hade bort äga kännedom ten kränktes (3 § tredje stycket). Den som när patentansökningen gjordes utnyttjade uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller hade vidtagit väsentliga åtgärder därför får utan hinder av patentet fortsätta utnyttmed bibehållande av dess allmänna art, om utnyttjandet inte injandet nefattade uppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller nådenne härleder sin rätt (4 §). Vidare undantas från engon från vilken samrätten utnyttjande av uppfinning på utländskt fartyg, utländskt lufteller annat utländskt samfärdsmedel, när detta tillfälligt kommer fartyg till Sverige. Slutligen får i den omfattning regeringen förordnar reservdelar och tillbehör till luftfartyg utan hinder av patent införas i Sverige och användas här för reparation av främmande luftfartyg (5 §).

SOU 1976: 24 Kapitel 12 225

Det olovliga utnyttjande av en patenterad uppfinning som förbjuds enligt lagtexten är det utnyttjande som utförs av någon som gärningsman. Medverkan till sådant utnyttjande, s. k. medelbart patentintrång, kan beivras endast i den mån detta följer av allmänna straffrättsliga regler om medverkan till brott. För att medverkan till sådant utnyttjande skall kunna straffas erfordras dels att utnyttjandet objektivt sett utgör patentintrång, dels att uppsåt att medverka till patentintrång föreligger hos den medverkande. Med straffbar medverkan även skadeståndsföljer ansvar. När en medverkande inte har haft uppsåt att kränka patenträtten och sålunda inte gjort sig skyldig till straffbart patentintrång, torde enligt de nordiska patentkommittéerna ett skadeståndsrättsligt medverkansansvar inte kunna grundas på en analogi med straffrätten. Kommittéerna uttalade emellertid att även om skadestånd i princip inte kunde följa på handlingar som föll utanför de i lagen uppdragna för gränserna ensamrätten, genom den generella avfattningen av lagrummet allmänna skadeståndsrättsliga synpunkter vad gäller oaktsamt handlande dock kunde få visst utrymme, så länge handlandet innefattade ett deltagande i uppfinningens direkta utnyttjande (NU s. 153). Enligt uttalande av föredragande departementschefen (prop. s. 210 f) skulle skadeståndsreglerna i patentlagen gälla vid alla slags patentintrång och således vara tillämpliga även vid medverkan i patentintrång.

12.4.2 Kommitténs överväganden

I den europeiska patentkonventionen föreskrivs att innehavare av ett europeiskt patent skall i varje stat för vilken patentet har meddelats åtnjuta samma rätt som innehavaren av ett i den staten meddelat patent (art. 64.1). Ett europeiskt patent som avser förfarande skall dock alltid ge s. k. indirekt produktskydd, dvs. skydd också för alster som har framställts direkt genom förfarandet (art. 64.2). Eftersom ensamrätten enligt den svenska patentlagen omfattar också det indirekta produktskyddet, kan den svenska lagstiftningen om patentskyddets omfattning utan ändring göras tillämplig på europeiska patent. Kommittén har emellertid funnit skäl att också ta hänsyn till hur bestämmelserna om ensamrättens innehåll har utformats i konventionen om marknadspatent. Regleringen av ensamrätten i denna konvention (art. 29-31) skiljer sig från gällande nordisk rätt i två väsentliga avseenden. I konventionen görs sålunda en uttömmande av uppräkning de åtgärder i fråga om en patenterad uppfinning som i princip är förbehållna patenthavaren. Vidare omfattar denna uppräkning både handlingar som utgör direkt patentintrång och handlingar som utgör medelbart patentintrång. I fråga om det direkta patentintrånget innebär enligt marknadspatentkonventionen (art. 29) ensamrätten att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får tillverka, utbjuda, bringa i omsättning eller använda patentskyddat alster eller införa eller lagra alstret för sådant ändamål. Ensamrätten innebär vidare förbud för annan än patenthavaren att använda förfarande patentskyddat eller, om han vet eller det med hänsyn till omständigheterna är uppenbart att användning av förfarandet

l5——

SOU 1976: 24 226 Kapitel 12

samtycke, att utbjuda förfarandet inte får äga rum utan patenthavarens stat. Ensamrätten innebär slutligen för användning i fördragsslutande i omsättning, anatt annan än patenthavaren inte får utbjuda, bringa vända eller införa alster som har framställts direkt genom patentskyddat

förfarande eller lagra sådant alster för dylikt ändamål. När medelbart innebär ensamrätten enligt det gäller patentintrång än patenthavaren inte marknadspatentkonventionen (art. 30) att annan utan dennes lov får i fördragsslutande stat, åt någon som inte är berättitillhandahålla gad att utnyttja den uppfinning som skyddas av patentet, medel för utövande av uppfinningen i eller erbjuda sig att tillhandahålla hänför sig till något väsentligt i fördragsslutande stat, om detta medel Ensamrätten omfattar dock endast de fall då den som tilluppfinningen. eller detta medel vet att handahåller erbjuder sig att tillhandahålla medlet är lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen är uppenbart att detta är faleller det med hänsyn till omständigheterna en i handeln allmänt förekommande vara, utgör sådant let. Är medlet som nyss nämnts patentintrång endast tillhandahållande eller erbjudande eller erbjuder medlet om den som tillhandahåller sig att tillhandahålla den åt vilken medlet tillhandahålls att begå handling som enuppmanar ligt konventionen objektivt sett utgör direkt patentintrång. huruvida medelbart patentintrång borde införas i de nordiska Frågan form överpatentlagarna som en särskild av uppfinnings utnyttjande i 1963 års betänkande. Kom-

vägdes av de nordiska patentkommittéerna

att om medelbart intrång infördes som en särskild mittéerna påpekade ansvar skulle kunna utkräform för patentets utnyttjande, självständigt skulle i så fall vas för det medelbara intrånget (NU s. 153). Ersättning utkrävas inte endast för skada som uppkommer genom det dikunna intrånget som rekta intrånget utan också för skada genom det medelbara sådant. En sådan reglering syntes enligt kommittéerna vara befogad en-

dast om det ansågs önskvärt att vissa former av medelbart utnyttjande kunna drabbas när uppfinningens direkta utnyttskulle självständigt, t. ex. därför att det inte jande inte i och för sig utgjorde patentintrång, skedde yrkesmässigt. Kommittéerna ansåg inte att en sådan utvidgning av ensamrätten var påkvallad. Mot bakgrund av innehållet i gällande rätt

såvitt avser medverkan till brott ansåg föredragande departementschesaknades att ställa upp särskilda regler om straff för fen att anledning till Han ansåg det inte heller lämpligt att medverkan patentintrång. ställa upp särskilda skadeståndsregler för dylika fall (prop. s. 205, s. 210 i avsnitt 12.4.1 skulle emellertid enligt föredragande def). Som nämnts de allmänna skadeståndsreglerna i patentlagen vara partementschefen tillämpliga även vid medverkan i patentintrång. kommitténs uppfattning har emellertid denna fråga nu kommit Enligt i ett annat om marknadspatent träder i kraft, läge. Om konventionen torde samtliga EG-stater komma att anpassa sin nationella patentlagtill konventionen i detta väsentliga avseende. Enligt kommitténs stiftning av ensamrättens ommening måste en enhetlig reglering i Västeuropa innebära väsentliga fördelar. Särskilt är att märka att Danmark fattning som medlem i EG efter marknadspatentkonventionens ikraftträdande den konventionens reglering såvitt kommer att bli tvunget att tillämpa

SOU 1976: 24 Kapitel12 227

avser de patent som meddelas enligt den konventionen. Det måste anses uteslutet att det i Danmark införs en lagstiftning som leder till att ensamrätten får olika innehåll beroende är ett nationellt på om patentet danskt patent eller ett marknadspatent. Den danska kommittén avser att lägga fram förslag till en anpassning av den danska patentlagen till marknadspatentkonventionen på denna punkt. En förutsättning för att den nordiska rättsenheten skall kunna bibehâllas blir därför att Finland, Norge och Sverige anpassar sin lagstiftning till marknadspatenti detta avseende. Av nu angivna skäl föreslår. patentpolicykonventionen kommittén att i patentlagen införs en reglering som innebär att vissa former av medelbart en självständig form utnyttjande utgör av patentintrång. _ Även frågan om sättet att i lagtexten innehåll beange ensamrättens handlades i 1963 års betänkande (NU s. 147). De nordiska patentkommittéerna övervägde sålunda huruvida i lagtexten borde uttömmande anges vilka former av utnyttjande som förbehålls eller patenthavaren huruvida ensamrättens omfattning borde anges genom en generellt avfattad bestämmelse. Kommittéerna visserliansåg att rättssäkerhetsskäl gen kunde tala för en uttömmande av de former uppräkning av utnyttjande som omfattas av ensamrätten men att patenthavarens intresse av ett fullständigt skydd övervägde. Enligt kommittéema borde nämligen skyddet inte kunna kringgås form genom någon speciell av nyttjande som lagstiftaren inte hade kunnat förutse. Uppräkningen i marknadspatentkonventionen av icke tillåtna former av utnyttjande är emellertid enligt patentpolicykommitténs mening så omfattande, att något sådant känt tillvägagångssätt för att utnyttja patentskyddad uppfinning som bör omfattas av ensamrätten inte torde falla utanför Som uppräkningen. nyss anförts skulle det enligt patentpolicykommitténs inneuppfattning bära väsentliga fördelar om den svenska patentlagens reglering av ensamrätten överensstämmer med vad som allmänt kommer att gälla i Västeuropa. På grund av vad nu sagts föreslår kommittén att den svenska lagstiftningen anpassas till också marknadspatentkonventionen på det sättet att alla former av utnyttjande som omfattas av ensamrätten anges direkt i lagen genom en uttömmande uppräkning. Den inskränkning i ensamrätten som föreskrivs i 3 § tredje stycket patentlagen, dvs. i fråga om utnyttjande av alster som har sålts i butik eller på därmed jämförligt sätt, tillkom på danskt initiativ (NU s. 150 f, prop. s. 95 f). Bestämmelsen avsåg att skydda främst jordbrukare och hantverkare mot ansvar för patentintrång, om de i sin yrkesverksamhet använder maskiner eller redskap som har inköpts på sätt som nyss nämnts. De finska, norska och svenska kommittéema emellertid om en ifrågasatte bestämmelse med sådant innehåll var erforderlig. Enligt deras uppfattning tydde nämligen erfarenheten på att patenthavaren i allmänhet inte i praktiken hade något intresse av att göra sin ensamrätt gällande mot konsumenter i de situationer som skulle komma att omfattas av en sådan bestämmelse. För att vinna nordisk emellertid dessa enhetlighet godtog kommittéer bestämmelsen. Enligt 1963 års betänkande de emellerutgick tid från att bestämmelsen i realiteten inte medförde innågon väsentlig skränkning i patenthavarens ensamrätt men att den i undantagsfall kun-

SOU 1976: 24 228 Kapitel 12

de vara av värde för den fria omsättningen. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i konventionen om mark- Danmark torde därför komma att upphäva den. För Sverinadspatent. torde några betänkligheter mot att upphäva bestämmelsen ges del inte föreligga. Kommittén föreslår därför att 3 § tredje stycket patentlagen upphävs. Liksom detta lagrum vid sin tillkomst inte ansågs medföra inskränkning i ensamrätten torde enligt kommitténs menågon väsentlig ning bestämmelsens upphävande inte medföra någon väsentlig utvidgsom patenthavaren skulle kunna tillning av denna rätt. Det skadestånd erkänn-as av den enskilde lantbrukaren eller hantverkaren torde endast undantagsvis vara av sådan storlek att han kan finna det meningsfullt att efterforska dessa köpare och göra skadeståndsanspråk gälla-nde mot dem. Patenthavaren torde naturligen i första hand vilja vända sig mot den som olovligen försäljer patentskyddat alster. Det yrkesmässigt bör vidare märkas att till den del utnyttjandet av det patentskyddade alstret har skett i god tro, dvs. innan utnyttjaren insåg eller borde ha insett att alstret var patentskyddat, 58 § andra stycket patentlagen detta skall i dylika fall är tillämpligt. Enligt lagrum ersättning utgå endast om och i den mån det anses skäligt. I de fall som nu avses kan enligt kommitténs mening omständigheterna ofta vara sådana att något skadestånd inte bör utgå. I konventionen om marknadspatent föreskrivs undantag från ensamrätten såvitt gäller oförberedd tillredning på apotek av läkemedel enligt av läkare i enskilda fall och såvitt gäller åtgärder med förskrivning sålunda tillrett läkemedel. Kommittén föreslår som tidigare nämnts att det övergångsvis förbudet mot produktpatent på läkemedel gällande upphävs. Därmed blir risken för att apotekspersonal kan ådra sig ansvar för patentintrång genom att expediera läkemedel enligt recept väsentligt större än för närvarande, när endast förfarande för tillverkning av läkemedel kan patenteras. Kommittén förordar därför att det i patentlagen, i likhet med vad som är fallet i marknadspatentkonventionen, från ensamrätten såvitt avser tillredning på apotek av görs undantag läkemedel enligt läkares förskrivning i enskilda fall och åtgärder med sålunda tillrett läkemedel. Det bör anmärkas att enligt marknadspatentkonventionen frågan om föranvändarrätt till uppfinning som omfattas av marknadspatent regleras av fördragsslutande stats nationella lag (art. 38). Föranvändarrätt till sådan uppfinning är begränsad till den stat i vilken den har uppstått.

12.5 Prioritetsrätten

12.5.1 Gällande rätt Enligt 6§ patentlagen får regeringen förordna, att ansökan om patent på uppfinning, som tidigare har angivits i ansökan om skydd i utlandet, i vissa avseenden, nämligen vid tillämpning av bestämmelserna om nyhetshinder, uppfinningshöjd och föranvändarrätt, skall anses gjord samtidigt med ansökningen i utlandet, om sökanden yrkar det (s. k. konventionsprioritet). Bestämmelsen om rätt att åtnjuta sådan prioritet grundas

SOU 1976: 24 12 229 Kapitel

på 1883 års Pariskonvention för industriellt rättsskydd! Pariskonventionens föreskrifter i ämnet tillkom för att göra det möjligt för en uppfinnare att få patent på samma uppfinning i flera länder utan att behöva göra ansökningarna samtidigt i dessa länder för att undgå att egen ansökan i en stat kom att utgöra nyhetshinder för egen ansökan som görs senare i annan stat. Förordnande enligt 6 § patentlagen har meddelats i 9-12 §§ patentkungörelsen. Som villkor för att prioritet skall få åtnjutas föreskrivs att uppfinningen skall ha angivits i ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som nyttighetsmodell i främmande stat som har tillträtt Pariskonventionen. Vidare måste patent sökas i Sverige inom tolv månader

från ansökningsdagen i den främmande staten. Slutligen måste sökanden

inom tre månader från den dag då ansökningen ingavs i Sverige skriftligen begära prioritet och lämna uppgift om var och när den för prioritet åberopade så snart ansökningen gjordes samt, ske kan, ange dess nummer. Prioritet kan få åtnjutas också om uppfinningen har angivits i ansökan som inte avser stat som har tillträtt nämnda konvention, om patentmyndigheten finner särskilda skäl att jämställa den ansökningen med ansökan i konventionsstat. Det är att märka att enligt gällande rätt prioritet inte får grundas på tidigare svensk patentansökan. Patentverket kan förelägga sökanden att inkomma med särskilt bevis om ingivningsdagen för den tidigare ansökningen samt kopia av beskrivning, ritningar och skyddskrav i denna ansökan (de s. k. prioritetshandlingarna). Efterkommer sökanden inte sådant föreläggande, får prioritet inte åtnjutas. För att prioritet skall få åtnjutas behöver den tidigare och den senare ansökningen inte vara identiska. Prioritet kan sålunda erhållas för del av en senare ansökan. För en ansökan kan också åberopas prioritet från flera olika tidigare ansökningar, s. k. multipel prioritet, och dessa tidigare ansökningar får vara gjorda i olika länder.

12.5.2 Den europeiska patentkonvenzionen Vid ansökan om europeiskt patent får prioritet grundas på sådan ansökan om skydd som görs i eller med verkan för stat som är ansluten till Pariskonventionen. Därvid beaktas varje ansökan som jämställs med en i vederbörlig ordning gjord nationell ansökan, oavsett om detta följer av nationell rätt eller av bilaterala eller multilaterala överenskommelser (art. 87). Enligt uttrycklig föreskrift får prioritet räknas från tidigare europeisk patentansökan. Den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd kan under vissa villkor medge att prioritet får grundas också på ansökan i stat som inte har tillträtt Pariskonventionen. För att en europeisk patentansökan skall få åtnjuta prioritet, måste den ges in inom tolv månader efter det att den prioritetsgrundande ansökningen gjordes. Önskar sökande av europeiskt patent åtnjuta prioritet, måste han samtidigt med att patentansökningen görs skriftligen begära prioritet (art. 88; regel 38). Denna begäran skall innehålla uppgift om var och när

1 Jfr kommitténs förra betänkande, s. 28 f.

SOU 1976: 24 230 Kapitel 12

den för åberopade ansökningen gjordes. Sökanden skall viprioritet dare inom sexton månader från prioritetsdagen lämna uppgift om den nummer samt ge in avskrift av den tidigare antidigare ansökningens och särskilt bevis om ingivningsdagen för denna ansökan. sökningen För europeisk patentansökan kan åtnjutas multipel prioritet (art. 88). Prioritet kan få åtnjutas också för del av europeisk patentansökan.

12.5.3 Kommitténs överväganden Pariskonventionen reglerar endast rätten att vid patentansökan i en konventionsstat räkna prioritet från tidigare ansökan i annan konventionsstat. Svensk rätt uppfyller Pariskonventionens krav i detta avseende men inte att prioritet får grundas på tidigare ansökan om patent i medger Som framgår av kommitténs förra betänkande (s. 98-100) Sverige. skulle ett tillträde till samarbetskonventionen innebära att Sverige i prinpatentansökan som omfatcip måste medge att i fråga om internationell får grundas nationell i tar Sverige prioritet på tidigare patentansökan som omfattar Sve- Sverige och på tidigare internationell patentansökan rige. Om tillträder den europeiska patentkonventionen kommer Sverige den som söker europeiskt patent för Sverige att kunna åberopa prioritet från nationell svensk patentansökan, från internationell patentansökan som omfattar och från europeisk patentansökan som omfattar Sverige torde, om Sverige tillträder både samar- Sverige. Såvitt nu kan bedömas betskonventionen och den europeiska patentkonventionen, flertalet ansökningar om patent för Sverige komma att göras i form av intemationell eller europeisk patentansökan. Med hänsyn till att prioritet får grundas på nationell svensk patentansökan både vid internationell och vid europeisk patentansökan som omfattar Sverige, synes det enligt kommitténs uppfattning rimligt att, om Sverige tillträder ifrågavarande konventioner, även den som söker pafår åtnjuta prioritet från tent för Sverige genom nationell patentansökan sådan ansökan. Som påpekats i kommitténs förra betänkande (s. tidigare 99 f) uppkommer vissa möjligheter till dubbelpatentering och förlängning av skyddstiden om, såvitt gäller ansökan om patent för Sverige, prioritet får grundas på tidigare ansökan om patent för Sverige. Detta kan enligt kommitténs mening inte innebära några påtagliga olägenheter. Att vid tillträde till samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen svensk patentansökan åtmedge rätt att även vid nationell njuta prioritet från annan sådan ansökan torde i vart fall vara i det närmaste utan betydelse för omfattningen av de problem som kan uppstå i dessa avseenden. Kommittén föreslår av nu angivna skäl att prioritet skall få grundas även på tidigare patentansökan hos det svenska patentverket i samtliga fall då patent söks för Sverige, oavsett om detta sker internationell patentansökan, europeisk patentansökan eller nagenom tionell patentansökan. Som nämnts har sökanden enligt gällande rätt en frist på tre månader från ansökningsdagen för att begära prioritet. Någon sådan frist finns inte enligt den europeiska patentkonventionen och inte heller enligt sam-

SOU 1976: 24 Kapitel 12 231

arbetskonventionen. Enligt dessa konventioner måste prioritet begäras samtidigt med att ansökningen ges in. I sitt förra betänkande (s. 98) tog kommittén upp frågan huruvida ett svenskt tillträde till samarbetskonventionen borde föranleda att den svenska regleringen på denna punkt anpassades till den konventionen. l betänkandet uttalade kommittén att det enligt kommitténs uppfattning var en fördel för sökanden att under en tremånadersfrist kunna överväga, om han önskade begära prioritet från tidigare ansökan. Kommittén ansåg att någon olägenhet av betydelse för den svenska patentmyndigheten inte torde uppkomma om i detta avseende olika regler kom att gälla för nationella och internationella ansökningar. På grund härav ansåg sig kommittén inte böra föreslå att den reglering som gäller för nationella patentansökningar skulle anpassas till samarbetskonventionens bestämmelser. Dett-a ställningstagande har blivit föremål för kritik från några remissinstanser. Dessa har anfört, att det föreligger risk för rättsförluster om olika regler kommer att gälla för nationella och internationella ansökningar och att tremånadersfristen för att begära prioritet därför borde slopas. För Sveriges del är det nu fråga om tillträde till två konventionssystem som inte medger någon frist för att begära prioritet. Enligt uppgift från patentverket utnyttjas den nu gällande tremånadersfristen för att begära prioritet sällan. Mot bakgrund härav har kommittén för sin del varit benägen att föreslå att denna frist slopas. Det har emellertid inte varit möjligt att nå enighet mellan de nordiska kommittéerna för en sådan ändring av gällande rätt. Eftersom patentpolicykommittén inte vill förorda en reglering som skulle medföra olika bestämmelser i de nordiska länderna, avstår kommittén från att föreslå ändring av gällande rätt på denna punkt. Enligt svensk rätt är som tidigare nämnts sökanden skyldig att styrka begärd prioritet genom att ge in prioritetshandlingar endast om patentmyndigheten förelägger honom detta. Både enligt den europeiska patentkonventionen och enligt samarbetskonventionen är ingivande av prioritetshandlingar obligatoriskt. Särskilt från det svenska näringslivet har uttryckts önskemål om att ingivande av prioritetshandlingar görs obligatoriskt även i svensk rätt. Som skäl härför har framförallt anförts, att det, då talan förs om ogiltigförklaring av meddelat patent, kan vara av stort värde att ha tillgång till prioritetshandlingarna och att det då ofta kan vara svårt att få tillgång till dessa handlingar om de inte har ingivits till patentverket. l vissa fall är det sålunda inte möjligt att utan patenthavarens samtycke få del av dessa handlingar. Grundas exempelvis prioriteten på en i USA gjord ansökan som inte har lett till patent, är ansökningshandlingarna enligt amerikansk rätt inte offentliga. Kommittén finner det anförda skälet vara beaktansvärt. Å andra sidan är det uppenbart att det för patentverket skulle innebära avsevärda svårigheter att ta emot och arkivera prioritetshandlingar i alla de ärenden i vilka prioritet åberopas, om dessa handlingar ges in i form av vanliga kopior. Inom en nära framtid torde emellertid prioritetshandlingar kunna erhållas i form av mikrofilm från flera av de stora industriländernas patentmyndigheter, framförallt från patentmyndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och USA. Härmed skulle det

232 Kapitel 12 SOU 1976: 24

helt övervägande antalet prioritetshandlingar kunna erhållas i form av mikrofilm och några väsentliga arkivproblem skulle inte behöva uppkomma för patentverket. Utifrån förutsättningen att huvuddelen av prioritetsha-ndlingarna kommer att kunna tillhandahållas i form av mikrofilm föreslår kommittén att sök-ande som har åberopat prioritet utan särskild anmaning skall ge in prioritetshandlingarna till det svenska patentverket inom viss tid. Patentverket bör emellertid ges rätt att förordna i vilken form dessa handlingar skall ges in och att genom generella föreskrifter göra undantag från skyldigheten att ge in sådana handlingar. Sådant undantag bör göras dels i de fall då prioritet grundas på tidigare nationell svensk patentansökan, dels i fråga om prioritetshandlingar som med säkerhet är allmänt tillgängliga i utlandet.

12.6 Tilläggspatent

12.6.1 Gällande rätt Den som har fått patent på en uppfinning har enligt 7 § patentlagen rätt att få tilläggspatent på utveckling av den ursprungliga uppfinningen. Som förutsättning gäller dock att ansökan om tilläggspatent glirs innan ansökningen om huvudpatentet blir allmänt tillgängligt, dvs. i regel inom 18 månader från det att den ursprungliga ansökningen gjordes eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Tilläggspatent får meddelas utan hinder av att utvecklingen av huvuduppfinningen inte väsentligen skiljer sig från innehållet i ansökningen om huvudpatentet. Detta innebär att tilläggspatent kan meddelas även om det eljest gällande kravet på uppfinningshöjd i förhållande till den ursprungliga uppfinningen inte är uppfyllt. Ett tilläggspatent är i princip knutet till huvudpatentet. Det upphör normalt att gälla samtidigt med huvudpatentet och får överlåtas endast tillsammans med detta. Om huvudpatentet upphör på grund av att patenthavaren avstår från patentet eller om huvudpatentet förklaras ogiltigt, övergår emellertid tilläggspatentet till att bli självständigt patent för återstoden av patenttiden. Finns flera tilläggspatent, skall därvid det först meddelade tilläggspatentet gälla som huvudpatent och de övriga som tilläggspatent till detta. För tilläggspatent erläggs inte någon årsavgift (41 § patentlagen).

12.6.2 Kommitténs överväganden I den europeiska patentkonventionen finns inte någon motsvarighet till institutet tilläggspatent. Systemet med tilläggspatent fördes över till patentlagen från den tidigare gällande patentförordningen. Vid tillkomsten av patentlagen övervägdes huruvida institutet tilläggspatent borde avskaffas. Med hänsyn till den väsentliga skärpning av kraven på nyhet och uppfinningshöjd som 2§ andra stycket andra punkten patentlagen innebar i förhållande till äldre rätt ansågs det emellertid rimligt att behålla möjligheten till

SOU 1976: 24 Kapitel 12 233

tilläggspatent under den tid då ansökningen om huvudpatentet är hemlig (NU s. 173 f, prop. s. 103). Om inte möjligheten att söka tilläggspatent behölls, skulle nämligen, i motsats till vad som tidigare gällt, nämnda lagrum medföra att ansökan om patent på den ursprungliga uppfinningen oftast kom att utgöra hinder mot patent på utveckling av denna uppfinning. Enligt kommitténs mening har systemet med tilläggspatent, sådant det utformats i patentlagen, fyllt sitt syfte, nämligen latt göra det möjligt att söka patent på en uppfinning innan utvecklingsarbetet är färdigt utan att därför förlora möjligheten att vinna för den form av patentskydd uppfinningen som ett tämligen kort utvecklingsarbete kan leda till. Av tillgängliga uppgifter framgår att, medan tilläggspatent före patentlagens tillkomst huvudsakligen söktes av utländsk storindustri, tilläggspatent efter patentlagens ikraftträdande har sökts främst av inhemska sökande i anslutning till den första patentansökningen Antalet på en uppfinning. ansökningar om tilläggspatent är dock lågt och utgör endast något över en procent av det totala antalet patentansökningar. Hälften av ansökningarna om tilläggspatent kommer från industrin och hälften från enskilda sökande. Som framgår av avsnitt 12.2.3 innebär kommitténs förslag till ändring i patenterbarhetsvillkoren att patent kan meddelas även på uppfinning om den inte har uppfinningshöjd i förhållande till innehållet i tidigare gjord patentansökan som inte har offentliggjorts före den dag då ifrågavarande uppfinning patentsöks men som sedermera blir allmänt tillgänglig. Om detta förslag genomförs, bortfaller det skäl som föranledde att systemet med tilläggspatent behölls i patentlagen, nämligen att enligt 1967 års patentlag ansökan om patent på en uppfinning redan från dagen för dess ingivande kan utgöra hinder mot patent på vidareutveckling av uppfinningen. Vidare föreslår kommittén att vid ansökan om svenskt nationellt patent prioritet sloall få grundas även på tidigare svensk nationell patentansökan (avsnitt 12.5.3). Detta förslag innebär att sökanden att genom åberopa prioritet från den ansökan som avser den ursprungliga uppfinningen i förekommande fall kan undvika att denna ansökan kommer att utgöra nyhetshinder i förhållande till den ansökan som avser utvecklingen av denna uppfinning. I det fall att ansökan om patent på huvuduppfinningen innehåller något som utgör nyhetshinder den angentemot sökan som avser utvecklingen av denna uppfinning, innebär visserligen kommitténs att fristen förslag för att söka patent på utveckling av huvuduppfinningen minskar från aderton till tolv månader efter det att ansökan om patent på huvuduppfinningen gjordes. Det torde dock vara mycket ovanligt att den ursprungliga ansökningen innebär nyhetshinder gentemot ansökan som avser utveckling av huvuduppfinningen. Enligt kommitténs uppfattning kan det inte anses motiverat att ha ett systern med tilläggspatent för att tillgodose dessa sällsynta fall. Inte heller det förhållandet att patenthavaren kan uppnå en ekonomisk fördel genom institutet - eftersom tilläggspatent årsavgift inte skall betalas för sådana patent — kan enligt kommitténs mening anses utgöra tillräckliga skäl för att behålla detta institut.

SOU 1976: 24 234 Kapitel 12

Mot bakgrund av det anförda anser patentpolicykommittén att syste-

bör avskaffas. Kommittéerna i de övriga normet med tilläggspatent diska länderna är av samma uppfattning. patentpolicykommitténs mening är det uppenbart att ett upp- Enligt hävande av institutet inte bör påverka giltigheten av redan tilläggspatent meddelade För dessa bör äldre bestämmelser fortsätta att tilläggspatent. gälla. De bör sålunda under hela sin giltighetstid kunna övergå till att bli

självständiga patent i de fall som anges i 7 § tredje stycket patentlagen. som är anhängiga när Även i fråga om de ansökningar om tilläggspatent träder i kraft torde det vara lämpligast att låta de nya bestämmelserna äldre bestämmelser fortsätta att gälla. Tilläggspatent bör således kunna

meddelas på grund av sådan ansökan även efter det att den lagändring genom vilken detta institut i princip avskaffas har trätt i kraft. Som nämnts i det föregående (avsnitt 1.1) har till kommittén av justi-

överlämnats skrivelse från svenska patentombudsförtiedepartementet med hemställan om ändring i 7 § patentlagen. I skrivelsen häveningen das att gällande bestämmelser om tilläggspatent inte ger sökanden möjlighet att helt utnyttja den prioritetsrätt som han enligt Pariskonventionen är berättigad till. Eftersom kommittén föreslår att institutet tilläggsskall saknar kommittén anledning att behandla den patent upphävas, fråga som berörs i skrivelsen.

12.7 Ansökans form och innehåll

ansökans form och innehåll vissa skillnader När det gäller föreligger mellan gällande svensk rätt och den europeiska patentkonventionens bestämmelser. kommitténs mening är det emellertid endast fyra Enligt som är av särskilt intresse, nämligen frågan om uppfinnarens punkter kravet kravet på deposition av mikrobioloställning, på sammandrag, av det s. k. enhetskravet, dvs. giska kulturer i vissa fall och regleringen I övrigt kan nämnas av vad som får tas upp i en och samma ansökan. att i konventionen saknas motsvarighet till institutet utbrytning (21 § och institutet löpdagsförskjutning (14 § patentlapatentkungörelsen) anser att det inte finns någon anledning att upphäva gen). Kommittén dessa institut, som innebär fördelar för sökanden. De skillnader i fråga

om ansökans form och innehåll som finns mellan svensk rätt och konutöver de nu nämnda är enligt kommitténs mening inte av ventionen särskilt. sådan betydelse att de behöver behandlas den svenska Vad först angår uppfinnarens ställning gäller både enligt att uppfinnarens namn skall anges i patentlagen och enligt konventionen av annan än ansökningen (9§ patentlagen resp. art. 81). Söks patent skall enligt patentlagen sökanden styrka sin rätt till uppfinuppfinnaren, konventionen behöver däremot sökanden i sådant fall enningen. Enligt rätten till uppfinningen. Det eurodast uppge hur han har förvärvat skall emellertid uppfinnaren vad peiska patentverket delge den uppgivne sökanden har anfört i detta avseende (regel 17.3). Godtar uppfinnaren har han möjlighet att vid domstol eller annan inte sökandens uppgifter, föra talan om bättre rätt till uppfinningen. Har behörig myndighet

SOU 1976: 24 Kapitel 12 235

sådan talan väckts, avbryts handläggningen av den europeiska patentansökningen i avbidan på att tvisten avgörs. På parternas kan begäran emellertid handläggningen fortsättas och det europeiska patentverket kan också på eget initiativ återuppta handläggningen (regel 13). Både enligt patentlagen och enligt konventionen skall sökanden i princip fullgöra sin skyldighet i de avseenden som nyss nämnts samtidigt med att ansökningen görs. För det fall ansökningen är bristfällig i dessa avseenden skiljer sig emellertid svensk rätt från vad som gäller enligt konventionen. Enligt 15 § patentlagen skall i sådant fall sökanden föreläggas att inom viss frist inkomma med uppgift om uppfinnaren och i förekommande fall styrka sin rätt till uppfinningen. Underlåter han detta avskrivs ansökningen. Avskriven ansökan om sökanåterupptas, den inom fyra månader efter fristens utgång avhjälper bristen och erlägger återupptagningsavgift. Föreligger brist i de avseenden som nu berörs i fråga om europeisk patentansökan, skall det europeiska patentverket underrätta sökanden om detta. Avhjälps inte sådan brist inom sexton månader från ansökningens ingivningsdag eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen, anses den europeiska patentansökningen återkallad (art. 91.5). Någon möjlighet att därefter få ansökningen återupptagen finns inte. _ Enligt kommitténs uppfattning är uppfinnarens ställning enligt patentlagen förmånligare än enligt konventionen. Kravet att annan sökande än uppfinnaren skall styrka sin rätt till uppfinningen bör därför bibehållas såvitt gäller nationella svenska patentansökningar. Enligt kommitténs mening bör inte heller från konventionen övertas systemet med en direkt i lagen angiven frist inom vilken uppfinnaren måste anges. Den nuvarande ordningen enligt svensk rätt där fristen bestäms genom i det enskilda fallet föreläggande och där möjlighet till återupptagande finns om fristen försittes framstår genom sin flexibilitet som förlnånligare än konventionens även från uppfinnarens synpunkt. Enligt den europeiska patentkonventionen skall europeisk patentansökan innehålla ett s. k. sammandrag (abstract), dvs. en kortfattad sammanfattning av vad som framgår av beskrivningen, patentkraven och eventuella ritningar skall vara avfat- (art. 78, regel 33.2). Sammandraget tat så att det på ett lättfattligt sätt anger det tekniska problem som uppfinningen behandlar, grundprincipen för den lösning som uppfinningen innebär och uppfinningens huvudsakliga eller användanvändning ningar. Sammandraget skall tjäna uteslutande som teknisk information. Det får sålunda inte tillmätas för annat ändamål, betydelse i synnerhet inte vid bestämmande av det begärda skyddets omfattning eller vid avgörande av huruvida ansökningen innebär nyhetshinder gentemot patentansökningar som har ingivits senare men dock innan den förstnämnda ansökningen har publicerats (art. 85). Motsvarande bestämmelser finns i samarbetskonventionen (art. 3.3, regel 8.1). Något krav på sammandrag finns däremot inte i gällande svensk rätt. Frågan huruvida krav på sammandrag bör införas i svensk rätt behandlades i kommitténs förra betänkande (s. 97 f). I det betänkandet uttalade kommittén att ett väl utarbetat underlättade för sammandrag utomstående att ta del av den uppfinning som omfattas av ansökningen

12 SOU 1976: 24 236 Kapitel

till spridandet av tekniskt kunnande. Kommittén och därigenom bidrog framhöll emellertid att om sammandrag av patentansökningar skall utgöra en tillförlitlig informationskälla, patentmyndigheten måste svara för viss kontroll av kvaliteten på ingivna sammandrag. Kommittén pekade också på att skyldighet att upprätta sammandrag skulle leda till att sökandena åsamkades merarbete och extra kostnader. Med hänsyn till de olägenheter som skyldighet att ge in sammandrag sålunda kunde medföra för såväl sökandena som patentverket ansåg sig kommittén i vart fall inte då böra föreslå att sådan skyldighet skulle införas i svensk

rätt när det gällde nationella patentansökningar. Kommittén förklarade

emellertid att den avsåg att i sitt nästa betänkande på nytt ta upp denna fråga. Vid remissbehandlingen av kommitténs förra betänkande har åtskilliga remissinstanser förordat att sammandrag införs i svensk rätt. Dessa remissinstanser har anfört, att upprättande av sammandrag orsakar sökanden endast ringa merarbete och att detta merarbete uppvägs av de fördelar från informationssynpunkt som ett system med sammandrag ger. Av remissuttalandena synes sålunda framgå att kommitténs farhågor för att skyldighet att upprätta sammandrag skulle medföra merarbete och extra kostnader för sökanden har varit överdrivna. Vidare bör enligt kommitténs uppfattning tillmätas avsevärd betydelse att sammansåväl den europeiska patentkonventionen som sarnardrag krävs enligt betskonventionen. Mot bakgrund härav föreslår kommittén nu att krav på sammandrag införs för svenska nationella patentansökningar. I samband med ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen uppkommer vidare fråga om i svensk rätt skall införas krav på deposition av kultur av mikroorganism i vissa fall. Såväl enligt patentlagen (9 §) som enligt den europeiska patentkonventionen (art. 83) skall uppfinningen i ansökningen beskrivas så tydligt att en fackman med ledning av beskrivningen kan utöva uppfinningen. Beträffande vissa uppfinningar på det mikrobiologiska området ställs emellertid i konventionen upp ett särskilt krav i fråga om tydlighet. Avser uppfinning mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande och omfattar uppfinningen användning av mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig, anses enligt konventionen uppfinningen tillräckligt tydligt angiven endast om kultur av mikroorganismen har lämnats i förvar i särskild ordning (regel 28). Någon motsvarande bestämmelse med krav på deposition i dylika fall finns varken i patentlagen eller i patentkungörelsen. I de bestämmelser som patentverket har utfärdat med stöd av 41 § patentkungörelsen ges emellertid vissa föreskrifter om deposition av mikroorganism. Enligt patentbestämmelserna är sådan deposition önskvärd och lämplig i vissa fall, nämligen om beskrivningen inte kan göras sådan att förväxling med andra organismer är utesluten, om organismen är så sällsynt att det kan antas vara förbundet med svårighet att anträffa den i naturen eller om framställningen av organismen inte med säkerhet är reproducerbar. Sådan deposition bör ske hos internationellt känd vetenskaplig in- eller utländsk institution som är oberoende av uppfinnaren (sökanden). Enligt kommitténs mening bör kravet på tydlighet i fråga om beskriv-

SOU 1976: 24 Kapitel 12 237

ning av uppfinningen vara lika strängt i svensk rätt som i den europeiska patentkonventionen. Som framgår av det följande (avsnitt 12.12.3) föreslår kommittén som ny ogiltighetsgrund den omständigheten att uppfinningen inte är tillräckligt tydligt angiven i patentet. Enligt kommitténs uppfattning bör denna ogiltighetsgrund ha samma innehåll i fråga om patent meddelade av det svenska patentverket som i fråga om europeiska patent för Sverige. Mot bakgrund av vad nu anförts anser kommittén att i svensk rätt bör införas krav på deposition av kultur av mikroorganism i samma omfattning som i den europeiska patentkonventionen. Den svenska regleringen av sådana depositioner bör enligt kommitténs uppfattning i största möjliga utsträckning innehåll ges samma som motsvarande reglering i konventionenÄ Införande av krav på deposition av mikrobiologisk kultur gör det nödvändigt att ta ställning till om och under vilka förutsättningar en sålunda deponerad kultur skall vara allmänt tillgänglig. Denna behandlas fråga i avsnitt 12.9. Vad slutligen angår regleringen av det s. k. enhetskravet föreskrivs i 10§ patentlagen att i samma ansökan inte får sökas patent på två eller flera uppfinningar som är oberoende av varandra. Motsättningsvis gäller att en ansökan får avse flera uppfinningar som inte är oberoende av varandra. I artikel 82 i den europeiska föreskrivs att en patentkonventionen europeisk patentansökan får hänföra sig till endast en enda uppfinning eller till en grupp uppfinningar som har sådant samband att de ger uttryck för samma uppfinningsidé. Någon skillnad i sak mellan 10§ patentlagen och konventionens artikel 82 torde inte föreligga. I svensk rätt ges en närmare reglering av enhetskravet i 15 § patentkungörelsen. Här föreskrivs att patentkrav får avse utföringsform av uppfinning enligt föregående patentkrav. Därjämte medges att i en och samma ansökan på vissa sätt kombineras patentkrav avseende uppfinningar som är att hänföra till olika kategorier (alster, förfarande eller användning). Det har ansetts att en ansökan inte får innehålla andra kombinationer av uppfinningar än som anges i nämnda lagrum. Det är att märka att enligt 13 § andra stycket patentkungörelsen varje patentkrav får avse endast en uppfinning. Den europeiska patentkonventionen innehåller inte uttömnågon mande reglering av de fall i vilka en europeisk patentansökan får innehålla flera patentkrav utan ger endast vissa exempel på tillåtna kombinationer av patentkrav (regel 29 och regel 30). Redan dessa exempel är mera omfattande än de fall som anges i patentkungörelsen. Om Sverige tillträder konventionen kommer europeiskt att kunna meddelas för patent Sverige med de kombinationer av patentkrav som är tillåtna enligt konventionen. Från torde praktisk synpunkt det i så fall vara nödvändigt att samma reglering tillämpas såvitt avser patentansökningar som handläggs vid det svenska patentverket. Konventionens reglering i detta avseende torde emellertid under alla förhållanden bli normbildande i Västeuropa. Det bör vara en väsentlig fördel för sökande och om-

1En konvention om erkännande av deposition av mikroorganismer är f. n. under utarbetande inom WIPO. Detta arbete har dock ännu inte nått så långt att det enligt kommitténs mening bör beaktas i detta sammanhang.

SOU 1976: 24 238 Kapitel 12

bud om svensk rätt i detta avseende överensstämmer med vad som gäller i övriga västeuropeiska industristater och vid det europeiska patentverket. På grund av vad sålunda anförts föreslår kommittén att regleringen i 15 § patentkungörelsen under alla förhållanden anpassas till vad som gäller enligt konventionen. Även i redaktionellt avseende synes böra utformas i nära överensstämmelse med konventiodenna paragraf nen. Det bör tilläggas att den europeiska patentkonventionens reglering av enhetskravet är förenlig med samarbetskonventionen (regel 13.1— 13.4).

12.8 Handläggningsordningen

12.8.1 Gällande rätt När en patentansökan har inkommit till patentmyndigheten, prövar paom sökanden har iakttagit vad som är föreskrivet om tentmyndigheten ansökan samt om de materiella patenterbarhetsvillkoren är uppfyllda. Om ansökningshandlingarna är fullständiga och hinder mot patent inte föreligger, skall ansökningen godkännas för utläggning (19 § patentlagen). Sökanden skall inom två månader därefter betala avgift för tryckning av ansökningen (20 §). Betalas avskrivs om inte sökaninte tryckningsavgiften ansökningen, den har medgivits befrielse från denna avgift. Sedan tryckningsavgiften har betalats eller befrielse från avgiften medgivits, skall ansökningen utskall få tillfälle att göra invändningar mot anläggas för att allmänheten sökningen (21 §). Invändning skall göras skriftligen inom tre månader av patentmyndigheten. Sedan infrån det att utläggningen har kungjorts har gått ut, skall patentmyndigheten företa ansökningen vändningstiden till fortsatt prövning av huruvida ansökningen skall bifallas (23 §). Patent är meddelat, när ansökningen har bifallits och beslutet har vunnit laga kraft (26 §). Finner patentmyndigheten vid sin granskning att sökanden ir.te har vad som är föreskrivet om ansökan eller att annat hinder för iakttagit bifall till ansökningen föreligger, skall sökanden föreläggas att incm viss tid avge yttrande eller vidta rättelse (15 § patentlagen). Underlåter sökanden att efterkomma skall ansökningen avskrivas. Avföreläggandet, skriven ansökan om sökanden inom fyra månader efter utåterupptas, gången av förelagd tid inkommer med yttrande eller avhjälper den påtalade bristen och tillika betalar särskild återupptagningsavgift. Föreligger hinder för bifall till ansökningen även efter det att sökanden har avgivit och har sökanden haft tillfälle att yttra sig rörande detta hinyttrande der, skall ansökningen avslås, om det inte finns anledning att ge sökanden nytt föreläggande. Den granskning som föregår beslut att godkänna ansökan för Jtläggning är uppdelad i två led. l samband med ingivandet görs en första av ansökningen från formell synpunkt. Denna granskning granskning sker vid det s. k. patentkansliet. Skulle väsentliga formella brister föreutfärdar patentkansliet föreläggande för sökanden att avhjälpa ligga, bristerna. Om ansökningen inte avskrivs av patentkansliet, överlämnas den efter det att kansliets granskning har avslutats till en tekniskt kunnig

SOU 1976: 24 Kapitel12 239

ledamot på patentavdelningen. Denne granskar från såväl ansökningen formell som materiell synpunkt. Finner denne ledamot att brist föreligger, utfärdas föreläggande för sökanden att avhjälpa bristen. Med den ordning som f. n. tillämpas vid patentverket skall vid den granskning som omhänderhas av den tekniskt kunnige ledamoten i princip utfärdas endast ett föreläggande. Beslut att godkänna ansökan för utläggning meddelas enligt instruktionen (1965: 658) för patent- och registreringsverket av tekniskt kunnig ledamot på patentavdelningen. Sådan ledamot får också vid prövningen efter invändningstidens utgång besluta att bifalla ansökningen. Finner denne ledamot att ansökan bör avslås eller har invändning skall gjorts, ärendet hänskjutas till överordnad (överingenjör eller avdelningschef).

12.8.2 Den europeiska patentkonventionen Handläggningen av en europeisk patentansökan vid det europeiska patentverket är uppdelad på flera från varandra fristående enheter, mottagningsavdelning, nyhetsgranskningsavdelning, prövningsavdelning och invändningsavdelning. Sedan en europeisk patentansökan har ingivits, blir den föremål för från formell vid granskning synpunkt en mottagningsavdelning samt underkastas nyhetsgranskning vid en nyhetsgranskningsavdelning. Över nyhetsgranskningen upprättas en särskild nyhetsgranskningsrapport. Sedan nyhetsgranskningsrapporten har delgivits sökanden, måste denne inom sex månader från den dag då publiceringen av nyhetsgranskningsrapporten kungörs i den europeiska patenttidningen begära fortsatt prövning av ansökningen (patenterbarhetsprövning). Begärs inte sådan prövning, anses den europeiska patentansökningen återkallad. Den fortsatta utförs prövningen av en prövningsavdelning. Föreligger brist i något avseende, formellt eller materiellt, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen. Efterkommes inte sådant föreläggande, skall ansökningen anses återkallad. Sökanden har dock möjlighet att få ansökan som har ansetts återkallad återupptagen, om han inom två månader efter utgången av förelagd tid avhjälper bristen och betalar särskild återupptagningsavgift. Finner prövningsavdelningen vid sin slutliga prövning att hinder för bifall till ansökningen inte skall föreligger, europeiskt patent meddelas. I annat fall skall ansökningen avslås. I prövningsavdelningens beslut deltar i regel tre tekniskt kunniga granskare. Beredande av ärenden ankommer däremot normalt på en granskare. Förvaltningsrådet kan besluta att slutligt beslut på prövningsavdelning i vissa grupper av ärenden får meddelas av en granskare. Invändningsförfarandet är förlagt efter patentmeddelandet. Invändningar prövas av särskilda invändningsavdelningar. Invändningsavdelning kan besluta att det meddelade patentet skall upprätthållas i oförändrad lydelse, att det skall upprätthållas i förändrad eller att lydelse det skall upphävas. Beslut av mottagningsavdelning, prövningsavdelning och invändningsavdelning kan överklagas till särskilda besvärskamrar. Det europeiska patentverket får inte göra ändringar i europeisk pa-

240 12 SOU 1976: 24 Kapitel

tentansökan eller europeiskt patent utan att sökanden har godkänt ändringen. Sammandragets slutliga lydelse fastställs dock ensidigt av nyhetsgranskningsavdelningen i samband med att nyhetsgranskningsrapporten upprättas. Nyhetsgranskningsavdelningen behöver inte höra sökanden beträffande de ändringar som den avser att göra i det av sökanden ingivna sammandraget. l-lar något sammandrag över huvud taget inte ingivits, skall emellertid mottagningsavdelningen förelägga sökanden att ge in ett sådant. I princip skall sammandragets slutliga lydelse vara fastställd innan den europeiska patentansökningen publiceras. Denna publicering äger i regel rum när 18 månader har förflutit från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen.

12.8.3 Kommitténs överväganden Som framgår av vad nyss anförts skiljer sig handläggningsordningen vid det svenska patentverket avsevärt från den ordning som kommer att tilllämpas vid det europeiska patentverket. Vid det europeiska patentverket kommer sålunda handläggningen av ansökningen att delas upp i nyhetsgranskning och patenterbarhetsprövning medan någon sådan uppdelning av handläggningen inte sker vid det svenska patentverket. Vidare är invändningsförfarandet förlagt efter patentmeddelandet. Det förtjänar också framhållas att den slutliga prövningen av en europeisk patentansökan i princip skall utföras av en avdelning bestående av tre tekniskt kunniga granskare medan vid det svenska patentverket det slutliga beslutet fattas av en granskare. Den handläggningsordning som f. n. tillämpas vid det svenska patentverket har enligt kommitténs uppfattning visat sig fungera bra, och den prövning som utförs vid det svenska patentverket måste anses vara av tillfredsställande kvalitet. Kommittén anser därför att det inte finns anledning att redan nu överväga en omläggning av handläggningsordningen vid det svenska patentverket. Enligt kommitténs uppfattning kan emellertid en omprövning av handläggningsordningen bli aktuell när erfarenheter har vunnits av handläggningsordningen vid det europeiska patentverket i fråga om handläggningens kvalitet och de kostnader denna handläggningsordning medför. Det är nämligen enligt kommitténs uppfattning angeläget att kvaliteten på det svenska patentverkets prövning inte blir lägre än kvaliteten på den prövning som kommer att utföras vid det europeiska patentverket. I ett avseende finner emellertid patentpolicykommittén att nya bestämmelser rörande handläggningen bör införas redan nu, nämligen såvitt gäller fastställande av sammandragets slutliga lydelse. Som tidigare nämnts är sammandraget avsett att ge teknisk information. För att sammandraget skall bli en tillförlitlig informationskälla bör patentmyndigheten svara för viss kontroll av kvaliteten på ingivna sammandrag. Kommittén anser därför att det skall ankomma på patentmyndigheten att fastställa sammandragets slutliga lydelse. För att de fördelar från informationssynpunkt som en ordning med sammandrag kan ge skall kunna utnyttjas i största möjliga utsträckning är det angeläget att sammandragets slutliga lydelse fastställs så tidigt som möjligt. Enligt kom-

SOU 1976: 24 Kapitel 12 241

mitténs är det önskvärt uppfattning att sammandragets slutliga lydelse i regel fastställs innan ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22§ andra stycket patentlagen, dvs. inom 18 månader från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. För att detta skall vara möjligt torde det vara nödvändigt att ge patentmyndigheten rätt att utan att höra sökanden fastställa denna lydelse. Som framgår av vad som tidigare anförts (avsnitt 12.7) får sammandraget inte tillmätas rättslig betydelse. Enligt kommitténs uppfattning kan det därför inte föreligga några principiella betänkligheter mot att efter förebild från den europeiska patentkonventionen låta patentmyndigheten utan att höra sökanden bestämma sammandragets slutliga lydelse. Det bör framhållas att även om patentmyndigheten bestämmer sammandragets slutliga lydelse, det i första hand är sökanden som skall utarbeta Det är givetvis sammandrag. angeläget att patentverkets arbete med sammandragen inte blir större än nödvändigt. Har sökanden helt underlåtit att upprätta bör sålunda sammandrag, i vanlig ordning föreläggande utfärdas att avhjälpa bristen. Detsamma om sökanden gäller ger in ett sammandrag som är uppenbart otjänligt för sitt ändamål, nämligen att tjäna som teknisk information. Efterkommes inte sådant föreläggande, bör ansökningen också i vanlig ordning avskrivas eller avslås (15 § andra stycket eller 16 § patentlagen). Är det fråga om endast smärre eller justeringar ändringar bör något föreläggande däremot inte utfärdas, utan patentverket bör då utan att höra sökanden göra erforderliga ändringar i den av sökanden ingivna lydelsen. Patentmyndigheten bör i första hand välja att fastställa sammandragets slutliga lydelse utan att höra sökanden i de fall detta är nödvändigt för att denna lydelse skall föreligga innan ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen. Det är att märka att sammandraget även i dess slutliga lydelse avser ansökningen i dess lydelse vid ingivandet. Ändringar i ansökningen påverkar således inte sammandragets avfattning.

12.9 i

Offentlighet patentärenden

12.9.1 Gällande rätt Enligt 23 § lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar (den s. k. sekretesslagen) får handlingar i ärenden ansökan angående om patent inte utan sökandens samtycke utlämnas till annan i vidare mån än som föranleds av gällande lagstiftning rörande patent. Har patent meddelats på en uppfinning skall emellertid ansökningshandlingarna utlämnas, om inte annat föreskrivs i nämnda lagstiftning. Bestämmelser om handlingsoffentlighet i patentärenden finns i 22§ patentlagen. Där föreskrivs att handlingar i sådant ärende skall hållas för envar från och med den dag då patentansökningen tillgängliga utläggs. När aderton månader har förflutit från ansökningsdagen eller, om prioritet yrkats, från prioritetsdagen, skall handlingarna hållas allmänt tillgängliga, även om ansökningen då inte har utlagts. Har redan då be-

l6—SOU 1976: 24

SOU 1976: 24 242 Kapitel 12

eller avslag, skall handlingarna dock hållas slut fattats om avskrivning om sökanden att ansökningen skall allmänt tillgängliga endast begär eller anför besvär. Om sökanden begär det, skall handlingåterupptas arna hållas allmänt tillgängliga även tidigare än vad nu sagts. Om särförordna att skilda skäl föreligger, kan patentmyndigheten på yrkande som innehåller företagshemlighet och som inte rör uppfinning handling,

på vilken patent söks, inte skall lämnas ut. Bestämmelserna om offentlighet i 22 § patentlagen avser enligt sin orendast handlingar. Enligt 30§ patentkungörelsen kan patentdalydelse sökanden att inkomma med modell, om det behövs för verket förelägga Modell som har ingivits bedömning av den patentsökta uppfinningen. del av ansökningen. Föreskrifterna i till patentverket får anses utgöra torde därför även om 22 § patentlagen vara tillämpliga på sådan modell, en modell inte kan anses vara en handling i den mening detta ord vanli-

om allmänna handlingar. gen används i lagstiftningen om handlingsoffentlighet bör också beaktas l samband med reglerna de bestämmelser som finns om publicering av handlingar i patentansök-

skall sålunda exemplar av ningsärenden. Enligt 21 § patentlagen tryckta från beskrivning och patentkrav finnas att tillgå hos patentmyndigheten tilloch med den dag då ansökningen utläggs för att bereda allmänheten mot (s. k. utläggningsskrift). I fälle att göra invändning ansökningen föreskrivs vidare -att om beskrivning eller patentkrav 26§ patentlagen av har ändrats efter det att de har tryckts enligt 21 §, tryckta exemplar

handlingarna i slutligt skick skall finnas att tillgå hos patentmyndigheten Både utläggning och beslut att meddela pasedan patent har meddelats.

tent skall kungöras. föreskrivs att, om handling- I 27§ första stycket patentkungörelsen blir allmänt tillgängliga före utlägg-

arna i patentansökningsärende

med tillhörande ritning och patentkrav skall tryckas ningen, beskrivning särskild erhålla tryckt exemplar av och envar ha rätt att mot avgift dock först från den tidpunkt då 3 dessa handlingar. Föreskriften gäller om nordisk träder i kraft. Detta kapitel kap. patentlagen patentansökan nämnts inte trätt i kraft. Patentverket är således f. n. har som tidigare före utläggningen. Såinte skyldigt att trycka beskrivning och patentkrav som föredragande departementschefen uttalade i 1966 års proposition

(s. 128) föreligger inte något hinder mot att handlingarna i patentansök-

så snart de har blivit allmänt tillgängliga. Som en ningsärenden trycks sedan en tid trycka ett service åt näringslivet låter också patentverket och en ritningsfigur, om ansökpatentkrav, i allmänhet huvudkravet, ningen blir allmänt tillgänglig före utläggningen. har utfärdat med stöd av I de bestämmelser som patentmyndigheten om deposition av mikroor- 41 § patentkungörelsen ges vissa föreskrifter avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av ganism när ansökningen sådant förfarande. Om beskrivningen inte kan göras sådan att förväxling om organismen är så sällsynt att med andra organismer är utesluten, det kan antas vara förbundet med svårighet att anträffa den i naturen

eller om framställningen av organismen inte med säkerhet är reprodu-

är det enligt dessa föreskrifter lämpligt och önskvärt att organiscerbar, hos internationellt känd vetenskaplig in- eller utländsk men deponeras

SOU 1976: 24 Kapitel 12 243

institution som är oberoende av uppfinnaren (sökanden). Depositionsbeteckningen skall härvid anges. Några särskilda bestämmelser om i vad mån deponerade mikroorganismer skall hållas allmänt tillgängliga finns inte. I princip torde dock deponerad organism, liksom modell som har ingivits till böra anses utgöra patentverket, del av patentansökningen och därför bli allmänt tillgänglig samtidigt som handlingarna i ansökningsärendet.

12.9.2 Kommitténs överväganden Ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen nödvändiggör inte någon ändring i gällande bestämmelser om offentlighet såvitt avser handlingar i patentansökningsärenden och om publicering av sådana handlingar. Som nämnts i det föregående (avsnitt 12.7.3) föreslår emellertid kommittén att krav på sammandrag och krav på deposition i vissa fall av mikrobiologisk kultur skall införas för nationell-a ansökningar. Med anledning härav uppkommer fråga om detta föranleder ändring av bestämmelserna om offentlighet och publicering. Enligt kommitténs förslag skall sammandraget innehålla en sammanfattning av innehållet i beskrivning och patentkrav sådana dessa förelåg när ansökningen ingavs. sammandraget är därför ägnat att ge snabb information om ansökningens tekniska innehåll. kommitténs me- Enligt ning får det anses sjävklart att när handlingarna i ett ärende om patentansökan trycks, som vid utläggning och patentmeddelande, tryckningen bör omfatta även sammandraget. En stor del av värdet med ett system med sammandrag ligger emellertid enligt kommitténs uppfattning i att tredje man genom stadium lätt kan få sammandragen på ett tidigt överskådlig information om vad ingivna avser. Den patentansökningar europeiska patentkonventionen innehåller bestämmelser som har till syfte att tillvarata sammandragets värde i detta hänseende. Enligt konventionen skall sålunda i princip sammandraget föreligga i slutlig lydelse så tidigt att det kan publiceras tillsammans med ansökningen i övrigt, när denna publiceras aderton månader från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Är sammandragets slutliga lydelse inte fastställd när ansökningen i övrigt publiceras, skall sammandraget publiceras särskilt (art. 93). Som framgår av avsnitt 12.8.3 föreslår kommittén en särskild handläggningsordning såvitt gäller fastställande av sammandragets slutliga lydelse för att denna också enligt svensk rätt skall kunna föreligga på ett tidigt stadium. Enligt denna ordning skall den slutliga lydelsen om möjligt föreligga när ansökningen normalt blir allmänt tillgänglig, dvs. aderton månader från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. För att allmänheten skall kunna i största möjliga utsträckning utnyttja de fördelar från som informationssynpunkt denna ordning kan ge bör, liksom enligt konventionen, sammandraget publiceras så snart handlingarna i ärendet har blivit offentliga. Om anblir allmänt sökningen tillgänglig före utläggningen, bör därför sammandraget publiceras särskilt redan i samband härmed, om detta är praktiskt möjligt. Värdet av den särskilda publiceringen av sammandraget före utläggningen torde enligt kommitténs uppfattning i många fall bli

SOU 1976: 24 244 Kapitel 12

kompletteras med exempelvis en ritväsentligt större, om sammandraget bör därför ges möjlighet att meddela ningsfigur. Patentmyndigheten föreskrifter huruvida och i vilken omfattning denna publicering skall omfatta även andra delar av ansökningen än sammandraget. En publicering torde tillgodose det behov av inforav sammandrag jämte ritningsfigur mation för näringslivet som har föranlett patentverket att publicera patentkrav och ritningsfigur i de fall ansökningen blir offentlig före utlägg-

ningen. Publicerade bör tillhandahållas allmänheten mot en avsammandrag gift som i princip motsvarar kostnaderna för publiceringen. Som tidigare anförts (avsnitt 12.7.3) föreslår kommittén att i svensk av mikrobiologisk kultur i samma rätt skall införas krav på deposition som föreskrivs i den europeiska patentkonventionen. Avser omfattning mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande uppfinning och skall vid utövandet av uppfinningen användas mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig, skall sålunda enligt förslaget uppfinningen om inte en kultur av mikrointe anses vara tillräckligt tydligt angiven, organismen lämnas i förvar i viss ordning. konventionen blir kultur i princip tillgänglig för Enligt deponerad man när handlingarna i ärendet blir allmänt tillgängliga. Vissa tredje villkor uppställs dock för att tredje man skall få tillgång till den deponerade kulturen. Den som vill ta del av kulturen måste göra skriftlig framdärom hos den institution som omhänderhar depositionen samt ställning avge vissa skriftliga utfästelser gentemot patentsökanden respektive patenthavaren (regel 28). Syftet med dessa utfästelser är att förebygga missbruk och ge möjlighet till kontroll av hur kulturen sprids. av mikrobiologisk kultur skall enligt konventionen ske hos Deposition institution som godkänns av det europeiska patentverket. Ett antal institutioner i olika länder torde komma att godkännas för detta ändamål. För att i möjligaste mån säkerställa att tredje man faktiskt kan utnyttja kulturer föreskrivs i konventionen, att sin rätt -att ta del av deponerade sökande som i enlighet med regel 28 i tillämpningsföreskrifterna har deponerat kultur av mikroorganism och lämnat vissa uppgifter skall anses och utan förbehåll ha medgivit att den deponerade kultuoåterkalleligt ren får hållas tillgänglig för envar i enlighet med vad som sägs i nämnda

regel. I de fall då enligt kommitténs förslag en mikrobiologisk kultur skall deponeras, utgör den deponerade kulturen en viktig del av ansökningen. Kommittén anser därför, att sådan kultur i princip bör hållas allmänt tillgänglig i samma utsträckning som övriga delar av ansökningen. kommitténs skall deposition av mikrobiologisk kultur Enligt förslag har godkänt. Det torde kunna göras hos institution som patentverket kommer att godkänna institutioner i olika förutsättas att patentverket länder. utomlands bör utomståendes rätt att ta Såvitt gäller institutioner avtal mellan det svenska patentverdel av delposition regleras genom ket och vederbörande institution. Som förutsättning för att en utländsk institution skall godkännas av patentverket måste gälla att institutionen kultur allmänt tillgänglig under de förförpliktar sig att hålla deponerad utsättningar som anges i den svenska lagstiftningen.

SOU 1976: 24 245 Kapitel12

Som nämnts i det föregående gäller enligt konventionen som förutsättning för att tredje man skall få tillgång till deponerad kultur att han har framställt skriftlig begäran därom och avgivit vissa skriftliga utfästelser. Dessa villkor har tagits upp i konventionen för att tillgodose patentsökande-ns intresse av att kunna utöva kontroll över hur kulturen sprids och nyttjas. Uppställande av dylika villkor är enligt kommitténs mening inte oförenligt med den av kommittén förordade principen att också den del av ansökningen som kulturen utgör bör vara allmänt tillgänglig. Enligt kommitténs mening kan sökanden också anses ha ett berättigat intresse av en sådan kontroll över kulturen som möjliggörs genom uppställandet av sådan-a villkor. Av nu angivna skäl föreslår kommittén att deponerad mikrobiologisk kultur av det slag som nu avses skall hållas tillgänglig för envar sedan handlingarna i ärendet har blivit allmänt tillgängliga. Som villkor därför bör gälla att den som önskar ta del av kulturen gör skriftlig framställning härom till den institution som ansvarar för den deponerade kulturen och förbinder sig att iaktta vad som föreskrivs till förebyggande av missbruk av kulturen. Det bör ankomma på regeringen att fastställa det närmare innehållet i dessa villkor.

Giltighetstiden

Enligt 40§ patentlagen kan meddelat patent upprätthållas intill dess sjutton år har förflutit från den dag då patentansökningen gjordes. Giltighetstiden är densamma som enligt 1884 års patentförordning. Även i de andra nordiska länderna är giltighetstiden sjutton år. De nordiska patentkommittéerna föreslog i 1963 års betänkande att patenttiden skulle förlängas till tjugo år (NU s. 170). Som skäl härför anfördes bl. a. att i det utkast till patentkonvention som hade utarbetats inom EG patenttiden hade bestämts till tjugo år. Med hänsyn till de betänkligheter mot en sådan förlängning som vid remissbehandlingen av betänkandet anfördes från näringslivet fann emellertid föredragande departementschefen att frågan om en förlängning inte borde tas upp förrän tjugoårstiden faktiskt hade blivit genomförd i de viktigare industriländema i Västeuropa (prop. s. 153). Giltighetstiden för europeiskt patent är enligt artikel 63 i den europeiska patentkonventionen tjugo år från ansökningens ingivningsdag. Stat som för sina nationella patent har kortare giltighetstid kan emellertid genom förbehåll vid tillträdet till konventionen uppnå att europeiska patent som meddelas för den staten under en övergångstid inte får längre giltighetstid än som gäller för nationella patentåi den staten (art. 167.2.c). Övergångstiden är högst tio år. Sådant förbehåll skall återtas så snart omständigheterna medger det (art. 167.4). Patenttiden är redan nu längre än sjutton år i flera av Västeuropas industriländer. I Frankrike och Nederländerna är den sålunda tjugo år och i Förbundsrepubliken Tyskland, Schweiz och Österrike aderton år. En förlängning av patenttiden till tjugo år torde i praktiken få betydelse endast för en liten del av antalet meddelade patent. Av de pa-

12 SOU 1976: 24 246 Kapitel

tent som upphörde att gälla under tiden 1964-1974, sammanlagt 74.143 patent, hade endast ca tio procent upprätthållits under hela patenttiden, dvs. under 17 år. Något mer än 75 procent hade upphört att gälla inom 12 år från ansökningsdagen. Den tid under vilken ett patent f. n. i genomsnitt upprätthålls har uppskattats till ca 9,5 år. Patenttiden för patent som meddelas enligt konventionen om marknadspatent är tjugo år. Det måste anses uteslutet att de stater som tillträder den konventionen skulle behålla en kortare patenttid för patent meddelade av de nationella patentverken. I och med att konventionen om marknadspatent träder i kraft torde därför de viktigare industñländerna i Västeuropa komma att tillämpa en tjugoårig patenttid även för nationella länderna torde Danmark kompatent. Vad angår de nordiska ma att förlänga patenttiden till tjugo år i samband med att den europeiska patentkonventionen träder i kraft för dess del. Även de finska och norska kommittéerna torde komma att föreslå en sådan förlängning. Mot härav bör enligt kommitténs uppfattning patenttiden i bakgrund nu förlängas till tjugo år. Vid sådant förhållande finns inte an- Sverige ledning för Sverige att avge reservation på denna punkt. Vid en förlängning av giltighetstiden uppkommer frågan hur redan meddelade bör behandlas. Denna fråga berördes av de nordiska patent patentkommittéerna med anledning av att de som nyss nämnts föreslog att patenttiden skulle förlängas till tjugo år (NU s. 386 f). I likhet med dessa kommittéer anser patentpolicykommittén att den längre giltighetstiden i princip bör gälla även i fråga om redan meddelade patent som är i kraft när den nya lagstiftningen träder i kraft. Såsom de nordiska kommittéerna anförde i 1963 års betänkande bör däremot inte ett patent, vars giltighetstid redan har gått ut vid ikraftträdandet, få återupprättas för att komma i åtnjutande av den längre patenttiden. Den utsträckta patenttiden bör sålunda avse endast patent som vid lagändringens ikraftträdande ännu är gällande. Såsom de nordiska patentkommittéema påpekade i 1963 års betänkande kan en förlängning av patenttiden för äldre patent vara obillig mot licenshavare, vars licens endast sträcker sig till utgången av den kortare patenttiden, eller mot annan som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen sedan patenttiden har löpt ut. En rimtorde enligt kommitténs mening åstadkommas, om den lig avvägning längre patenttiden inte kommer att gälla beträffande patent som enligt nu gällande rätt skulle ha löpt ut viss tid efter lagändringens ikraftträdande. Denna tid bör bestämmas så att berörda parter får skälig tid att anpassa sig till det nya rättsläget. Med hänsyn till den tid som behövs för att förbereda utnyttjande av en uppfinning bör denna tid enligt kommitténs uppfattning bestämmas till fem år. Kommittén föreslår därför att den längre patenttiden skall gälla endast i fråga om patent för vilka vid lagändringens ikraftträdande återstår minst fem år av den kortare giltighetstiden på sjutton år. Samma lösning föreslogs i 1963 års betänkande (NU s. 386 f).

SOU 1976: 24 Kapitel 12 247

12. 11 Rättsverkan av i patentregistret anteckning

12.11.1 Gällande rätt Sedan patent har meddelats, skall det antecknas i ett av patentmyndigheten fört patentregister (27 § patentlagen). Har patent övergått på annan eller licens upplåtits, skall på begäran anteckning därom göras i registret. Anteckning om licens skall avföras, om det visas att licensen har upphört att gälla (44 § patentlagen). Att någon i patentregistret har antecknats som patenthavare har rättsverkan i endast ett avseende, nämligen såtillvida att den som senast har antecknats som patenthavare skall anses som sådan i mål eller ärende rörande patentet (44§ fjärde stycket patentlagen). Denna bestämmelse hänför sig endast till frågan vem som skall anses som patenthavare vid den tidpunkt då spörsmålet blir aktuellt. Bestämmelsen får sin egentliga betydelse när talan skall väckas mot patenthavare som svarande, t. ex. rörande ogiltighet av patent eller utverkande av tvångslicens. Sådan talan kan alltid riktas mot den som i registret är antecknad som patenthavare, s. k. passiv saklegitimation. Däremot gäller inte någon motsvarande aktiv saklegitimation i det fall en registrerad patenthavare väcker talan mot annan om t. ex. patentintrång (NU s. 288; prop. s. 164). Anteckning om licens har inte någon rättsverkan. Någon särskild reglering av villkoren för att förvärv av patent eller upplåtelse av licens skall få sakrättslig verkan finns inte. Rättsläget på detta område är därför i vissa avseenden oklart. Vad gäller överlåtelse av patent eller licens torde det emellertid vara klart att överlåtelsen, oavsett om den är onerös eller benefik, gäller mot överlåtarens borgenärer så snart ett giltigt få-ng föreligger för förvärvaren. Det torde vidare vara odiskutabelt att lagakraftvunnet avgörande genom vilket tvångslicens upplåts eller lagakraftvunnet beslut om utmätning av patent (vilket i 54§ andra stycket patentlagen förutsätts kunna förekomma) har sakrättslig verkan. Vad angår fallet att patent har överlåtits till flera var för sig (s. k. tvesalu), synes det klart att prioritetsprincipen skall tillämpas, dvs. att den första överlåtelsen blir gällande. Detsamma torde gälla om patenthavaren upplåter två licenser som är oförenliga med varandra. Däremot är rättsläget mera oklart för det fall att patenthavaren först upplåter en licens och därefter överlåter patentet till annan än licenshavaren utan att upplysa om upplåtelsen. För dylika fall torde allmänna sakrättsliga grundsatser gälla, dvs. samma regler som gäller vid överlåtelse av lösöre, nämligen att nyttjanderätt får vika i förhållande till godtroende förvärvare. Det har dock också hävdats att prioritetsprincipen skulle gälla även i sådana fall och att licensrätten sålunda skulle stå sig mot senare förvärvare av patentet, även om denne vid förvärvet var i god tro. Vad slutligen angår pantsättning har olika meningar uttalats i frågan huruvida enligt svensk rätt patent över huvud taget kan pantsät-

248 12 SOU 1976: 24 Kapitel

tas och, om pantsättning skulle vara möjlig, vilka åtgärder som fordras för att pantsättningen skall få sakrättslig verkan}

12.11.2 Kommitténs överväganden Enligt artikel 127 i den europeiska patentkonventionen skall det europeiska patentverket föra ett europeiskt patentregister. I detta skall på begäran antecknas bl. a. överlåtelse av europeisk patentansökan och av europeiskt patent så länge det kan upphävas av det europeiska patentverket. Sådan överlåtelse h-ar inte någon verkan gentemot det europeiska patentverket förrän anteckning har skett i registret (reglerna 20 och 61). Anteckning i detta register har emellertid inte någon rättsverkan i de fördragsslutande staterna. Enligt konventionen om marknadspatent tilläggs däremot anteckning i det särskilda register över marknadspatent som också skall föras av det europeiska patentverket en betydande materiell rättsverkan. Överlåtelse av marknadspatent eller upplåtelse av licens på grund av sådant patent har sålunda i princip inte verkan mot tredje man som är i god tro förrän den har antecknats i registret (art. 40.3 och 43.2). I 1963 års nordiska betänkande behandlades ingående lämpligheten att ge anteckning i patentregistret materiell rättsverkan (NU s. 289 ff). De nordiska kommittéerna övervägde först huruvida en sådan anteckning skulle ges en långtgående rättsverkan av innebörd att avtal om överlåtelse av patent eller upplåtelse av licens inte skulle tillerkännas verkan mot tredje man förrän avtalet hade antecknats i patentregistret. Det skulle enligt kommittéerna vara värdefullt från rättssäkerhetssynpunkt, om patentregistret fick sådan betydelse att tredje man ur detta kunde få upplysningar om rättsförhållandena rörande ett patent och att han kunde förlita sig på inte endast att de registrerade uppgifterna var riktiga utan också att det inte fanns andra rättigheter än som framgick av registret. Kommittéerna ansåg sig dock inte vilja förorda en sådan lösning, eftersom i så fall måste tillskapas ett betungande och dyrbart registreringssystem. Det skulle dessutom enligt kommittéerna inte vara möjligt att skapa någon absolut säkerhet för tredje man, eftersom det under alla förhållanden var möjligt att själva det patent, som utgjorde grunden för rättigheten, kunde förklaras ogiltigt. Vidare ansåg kommittéerna att det inte förelåg tillräckligt praktiskt behov av en sådan ordning. De finska, norska och svenska patentkommittéema föreslog däremot i 1963 års betänkande en mera begränsad materiell rättsverkan av anteckning i patentregistret. Förslaget tog särskilt sikte på att reglera det inbördes förhållandet mellan flera som genom avtal med samma patenthavare har förvärvat patentet och de konflikter som kan uppstå mellan en ny patenthavare och innehavaren av en licens som har meddelats innan patentet överlåts. Sålunda skulle enligt deras förslag den som i god tro till registret hade anmält förvärv av patenträtt eller licens vara skyddad

1 Enligt dansk rätt sker pantsättning av patent genom anteckning i domstolsregister. Den finska patentlagen innehåller bestämmelser om anteckning i patentregistret rörande pantsättning av patent. Vad angår norsk rätt är det osäkert om patent kan pantsättas.

SOU 1976: 24 Kapitel 12 249

mot förvärv som inte hade anmälts till registret eller anmäldes senare. Den sålunda föreslagna endast regleringen gällde i fråga om förvärv genom överlåtelse men inte i fråga om förvärv *av annat slag, t. ex. genom arv eller testamente, eller i fråga om licens som hade erhållits som tvångslicens. Den danska kommittén anslöt sig inte till detta förslag. Den hävdade (NU s. 291) att eftersom bestämmelsen endast var tillämplig på överlåtelse genom avtal, den som hade förvärvat en rättighet av en: i registret antecknad patenthavare inte kunde vara säker på att rätten inte hade övergått på annan på annat sätt än genom avtal. Han kunde enligt denna kommitté inte heller vara säker på att tredje man inte kunde göra gällande invändning mot den registrerade patenthavarens rätt till patentet. Den danska kommittén tveksamt ansåg det därför om den föreslagna regleringen gav någon väsentlig säkerhet i omsättningen och uttalade, att denna reglering i stället kunde leda till att allmänheten förlitade sig på registeruppgifterna i större omfattning än som hade stöd i la-

gen. De finska och norska patentlagarna kom att innehålla en sådan bestämmelse om begränsad materiell rättsverkan som nyss angivits. Däremot uteslöts den föreslagna bestämmelsen ur den svenska patentlagen under departementsbehandlingen. Som skäl härför anförde föredragande departementschefen att frågan i vilken och under utsträckning vilka förutsättningar godtrosförvärv bör erkännas inom patenträtten var komplicerad och borde lösas i ett större sammanhang samt att i vart fall resultatet av pågående översyn av reglerna rörande godtrosförvärv av lösöre borde avvaktas (prop. s. 165). Någon samlad lösning av denna fråga har emellertid inte kommit till stånd och torde inte heller vara att vänta inom den närmaste framtiden.

Patentpolicykommittén anser i likhet med de nordiska

patentkommittéer som lade fram 1963 års betänkande att det inte är lämpligt att låta anteckning i patentregistret utgöra förutsättning för att överlåtelse av patent eller upplåtelse av licens skall få rättsverkan mot tredje man. Däremot framstår enligt kommitténs det i det nordiska betänmening kandet framlagda förslaget om en begränsad sakrättslig rättsverkan som en väl avvägd lösning. En lösning i enlighet med detta förslag skulle ge förvärvare av patent och licensrättigheter möjlighet att på ett enkelt sätt lösa frågan om bättre rätt i tvesalufall. Eftersom anteckning i registret kan skydda en förvärvare av patent eller licens mot konkurrerande an-

språk, bör denna ordning leda till att förvärv av patent och upplåtelse av licens antecknas i patentregistret i avsevärt större omfattning än hittills. Därigenom uppnås i sin tur, att patentregistret i högre grad än f. n. ger en rättvisande bild av rättsläget beträffande I likhet varje patent. med vad som anfördes i 1963 års betänkande anser kommittén däremot att det inte finns anledning att ge anteckning i patentregistret materiell rättsverkan när det är fråga om andra förvärv än sådana som grundas på frivillig överlåtelse eller upplåtelse. Kommittén föreslår därför att i patentlagen tas in en reglering i överensstämmelse med 1963 års förslag, dvs. av innebörd att den som i god tro till registret har anmält förvärv av patenträtt eller licens är skyddad mot förvärv som inte har anmälts

SOU 1976: 24 250 Kapitel 12

torde komma att föreeller har anmälts senare. Den danska kommittén bestämmelse tas in i den danska patentlagen. Om slå att en motsvarande dessa förslag skulle nordisk rättslikhet uppnås även på denna godtas, punkt. I detta sammanhang bör nämnas att anteckning i register enligt svensk har tillerkänts materiell rättsrätt tidigare endast i vissa undantagsfall En viss ändring i detta avseende har verkan såvitt avser lös egendom. emellertid under de senaste åren. Genom ändring i sjölagen1 ägt rum i fartyg inskrivning i rehar sålunda såvitt avser förvärv av och panträtt Vidare överväger utredgister givits betydelsefulla rättsverkningar. inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. enligt sina diningen angående rektiv ett sådant system när det gäller luftfartyg? I fråga om den föreslagna regleringens tillämplighet på äldre anteckmening anses uteningar och överlåtelser måste det enligt kommitténs slutet att tillämpa denna på anteckningar i registret som har gjorts före ikraftträdande. Kommittén anser det inte heller möjligt lagändringens få rättsverkan i föratt låta anteckning som görs efter ikraftträdandet hållande till överlåtelse eller upplåtelse som har skett före ikraftträdaneller överlåtelse kunde nämligen det. När sådan upplåtelse ägde rum, eller överlåtelsen skedde inte genom anden till vilken upplåtelsen senare överlåtelser eller upplåtelteckning i registret skydda sig mot ser av samma rättighet.

12.12 av patent

Ogiltigförklaring

12.12.1 Gällande rätt

i strid mot 1 eller 2§ patentlagen, skall det av Har patent meddelats domstol förklaras om talan förs därom (52 § patentlagen). ogiltigt, Grund för ogiltigförklaring föreligger alltså om patent har meddelats på eller i strid mot villkoren om nyhet och något som inte är patenterbart vidare om patent har meddeuppfinningshöjd. Sådan grund föreligger eller dennes rättsinnehavare. Patent får dock lats annan än uppfinnaren erhållit patentet har inte förklaras ogiltigt på den grund att den som har varit berättigad till endast viss andel i det. än att den Talan om ogiltighet som grundas på annan omständighet inte skulle vara berättigad därtill får föras av som har erhållit patentet Om det anses påkallat från allmän envar som lider förfång av patentet. föras som regeringen besynpunkt, får talan dessutom av myndighet skulle ha stämmer? Talan om ogiltighet som grundas på att patent meddelats annan än den som var berättigad till patentet får föras endast till I sistnämnda fall av den som påstår sig vara berättigad patentet. skall talan väckas inom ett år från det att vederbörande fick kännedom

1 Lag (1973: 1064) om ändring i sjölagen, som har trätt i kraft den 1 januari 1976. 2 Utredningen förväntas avge sitt betänkande under år 1976. 3 Enligt 54 § patentkungörelsen förs sådan talan av allmän åklagare, om inte regeringen för särskilt fall förordnar annan myndighet.

SOU 1976: 24 Kapitel 12 251

om att patentet meddelats och de övriga omständigheter som åberopas till stöd för hans talan. Var patenthavaren i god tro när patentet meddelades eller när det övergick på honom, får talan om ogiltighet i detta fall inte väckas senare än tre år efter patentets meddelande.

12.12,2 Den europeiska patentkonventionen Fråga om ogiltigförklaring av europeiskt patent avgörs för varje fördragsslutande stat av den statens domstolar. Avgörande i en stat har verkan endast såvitt gäller den staten. I konventionen finns bestämmelser om i vilka fall ett europeiskt patent får förklaras ogiltigt. Det får ske dels i fem fall som anges i artikel 138.1 då europeiskt patent har meddelats i strid mot konventionens bestämmelser, dels i fall då nationellt patent eller nationell patentansökan 139 skall ha företräde enligt artikel framför europeiskt patent i fördragsslutande stat. Såvitt gäller de förstnämnda fem fallen bör framhållas att fördragsslutande stat inte i sin lagstiftning behöver medge att samtliga dessa grunder får åberopas som grund för ogiltigförklaring. De i artikel 138 angivna fallen då ogiltigförklaring får ske är följande: 1) det europeiska patentet avser något som inte är patenterbart enligt artiklarna 52——57; 2) det europeiska patentet beskriver inte uppfinningen så tydligt och fullständigt att en fackman med ledning därav kan utöva den; 3) det europeiska patentet omfattar något som inte framgår av innehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivandet eller, om patentet har meddelats på grundval av europeisk avdel-ad ansökan, något som inte framgår av den tidigare ansökningen i dess lydelse vid ingivandet; 4) det europeiska patentets skyddsomfâng har utvidgats; 5) patenthavaren var enligt konventionen (art. 60.1) inte berättigad till patentet. Skulle ogiltighetsgrund föreligga i fråga om endast viss del av europeiskt patent, skall ogiltigförklaring ske genom motsvarande begränsning av patentet. Om det är tillåtet enligt nationell lag, får sådan begränsning göras genom ändring av patentkraven, beskrivningen eller ritningar (art. 138.2). Enligt artikel 139.2 skall nationellt patent och nationell patentansökan i fördragsslutande stat i förhållande till europeiskt patent för denna stat ha samma företräde på grund av äldre rätt som det nationella patentet eller den nationella [ansökningen i den staten har i förhållande till annat nationellt Detta innebär patent. att europeiskt patent får förklaras ogiltigt i ifrågavarande stat, om den uppfinning som patentet avser inte kraven uppfyller i den statens lag på nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till sådan uppfinning som har sökts skyddad genom nationell patentansökan med tidigare ingivnings- eller prioritetsdag än den europeiska patentansökan som ligger till grund för det europeiska patentet. Det bör i detta sammanhang anmärkas att i varje designerad stat europeisk patentansökan och europeiskt patent skall ha samma företräde på grund av äldre rätt” i förhållande till nationell och natiopatentansökan nellt patent som nationell eller patentansökan nationellt patent (art. 139.1).

SOU 1976: 24 252 Kapitel 12

stat får i sin nationella lagstiftning föreskriva om och Fördragsslutande under vilka villkor uppfinning som anges i såväl europeisk patentansökan eller europeiskt patent som i nationell patentansökan eller nationellt patent för vilka ingivningsdag eller prioritetsdag skall få åtgäller samma njuta skydd på grund av båda ansökningarna eller patenten (art. 139.3).

12.12.3 Kommitténs överväganden I konventionen inte vilka ogiltighetsgrunder som skall gälla i regleras fråga om europeiska patent utan endast vilka grunder som i de fördragsslutande staternas lagstiftning får medges beträffande sådant patent. Staterna har sålunda möjlighet att införa en eller flera av dessa ogiltighetsgrunder. I svensk rätt förekommer inte någon grund för ogiltighet som inte har motsvarighet i den europeiska patentkonventionen. De ogiltighetsgrunder som enligt konventionen får åberopas mot europeiskt patent är däremot fler än de som enligt gällande rätt får åberopas mot svenskt patent. Eftersom enligt artikel 64 skall medföra samma rätt i europeiskt patent stat som ett nationellt patent, får i svensk rätt inte tillfördragsslutaande låtas att fler eller andra ogiltighetsgrunder åberopas mot europeiskt patent än mot patent som meddelas av det svenska patentverket. Frågan blir därvid om det finns anledning att vid tillträde till den europeiska patentkonventlonen införa någon av de i konventionen angivna ogiltighetsgrunder som f. n. inte har motsvarighet i svensk rätt. Som utgångsför sina överväganden av denna fråga har kommittén funnit det punkt mellan de ogiltighetsgrunder lämpligt att göra en kortfattad jämförelse som anges i artikel 138 och gällande svensk rätt. Den i konventionen först angivna ogiltighetsgrunden, att det europeiska patentet avser något som inte är patenterbart, har sin motsvarigi 52 § första stycket patentlagen om het i svensk rätt genom föreskriften av patent som har meddelats i strid mot 1 eller 2§. ogiltigförklaring av vad ovan anförts 12.2.3) föreslår kommittén, Som framgår (avsnitt att svensk rätt skall helt anpassas till konventionen när det gäller villkoren för patenterbarhet. Om kommitténs förslag genomförs i den delen, kommer därför att i fråga om denna ogiltighetsgrund föreligga överensstämmelse mellan konventionen och svensk rätt. Vad angår den sista av de ogiltighetsgrunder som anges i konventionens artikel 138, att patent har meddelats någon som inte är berättigad till patentet, finns motsvarande ogiltighetsgrund i svensk rätt. Detta följer av nyssnämnda föreskrift i 52 § patentlagen. Både enligt konventionen (art. 60) och enligt svensk rätt (1 § patentlagen) är det uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare som är berättigad att erhålla patent på därför överen uppfinning. I fråga om denna ogiltighetsgrund föreligger ensstämmelse mellan konvention och svensk rätt. Den andra av de ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138, att uppinte har beskrivits tillräckligt tydligt, saknar motsvarighet i finningen svensk rätt. Frågan huruvida bristande tydlighet i beskrivningen av uppfinningen borde utgöra grund för ogiltigförklaring av patent övervägdes av de nordiska i 1963 års betänkande. De fann dock patentkommittéerna

SOU 1976: 24 Kapitel 12 253

inte detta vare sig lämpligt eller nödvändigt (NU s. 315). Kommittéerna ansåg sålunda att patentmyndigheten hade särskilda förutsättningar för att pröva om uppfinningen hade beskrivits tillräckligt tydligt i ansökningen. Enligt kommittéerna hade det visserligen förekommit att patent hade meddelats trots att beskrivningen inte var så tydlig som den borde ha varit, vilket hade varit olägligt för Kommittéerna näringslivet. ansåg dock inte att hot om ogiltighet i dylika fall var det riktiga medlet för att få en bättring till stånd. Om patent hade meddelats trots att beskrivningen av uppfinningen inte var tillräckligt tydlig, kunde enligt kommittéerna två olika fall föreligga. I det ena fallet fanns det inte något i patentet som kunde för en uppfinning sägas ge uttryck som uppfyller patenterbarhetsvillkoren i 1 och 2 §§, och patentet kunde då enligt kommittéerna förklaras ogiltigt. I det andra fallet rådde endast tvekan om gränserna för patentets skyddsomfång, och detta blev då enligt kommittéerna en tolkningsfråga varvid vanliga regler rörande av tolkning patent skulle tillämpas. Som tillåten ogiltighetsgrund anges vidare i konventionen den omständigheten att patent har meddelats på något som inte framgick av innehållet i ansökningen i dess lydelse vid ingivandet ]38.1. (art. c). En sådan ogiltighetsgrund är i och för sig väl förenlig med den princip som kommer till uttryck i 13§ patentlagen. Där föreskrivs att ansökan om patent inte får ändras så att patent söks på något som inte framgick av ansökningshandlingarna när ansökningen gjordes eller skall anses gjord. överträdelse av detta förbud har dock i svensk rätt inte i sig ansetts böra leda till ogiltighet. Enligt uttalande av föredragande departementschefen (prop. s. 193; jfr NU s. 315) skall 52§ patentlagen ges den tolkningen att om patent hade meddelats på grund av patentkrav, som efter ändring hade kommit att sakna motsvarighet i ansökningshandlingarna utan att s. k. löpdagsförskjutning hade skettl, patentet kunde ogiltigförklanas på grund av patenterbarhetshinder som hade uppkommit mellan ansökningsdagen och dagen för ändring av patentkravet. Av detta uttalande måste anses framgå att, i den mån nyhetshinder inte uppkommer under nämnda tid, den i och för sig otillåtna utvidgningen av ansökningen inte enligt gällande rätt utgör grund för ogiltighet. Enligt konventionen skall emellertid patentet i de fall som nu avses förklaras ogiltigt oberoende av om patenterbarhetshinder uppkommer mellan den europeiska patentansökningens ingivningsdag och dagen för ändring av patentkraven. Införande av denna ogiltighetsgrund skulle alltså innebära att patent skulle kunna förklaras ogiltigt i vissa fall när detta inte kan ske enligt gällande svensk rätt. Som grund för ogiltighet anges i artikel 138 slutligen den omständigheten att det europeiska patentets skyddsomfång har utvidgats. Denna ogiltighetsgrund har föranletts av att enligt konventionen invändningsförfarandet är förlagt efter det att europeiskt Unpatent har meddelats. der invändningsförfarandet kan invändningsavdelning besluta att patentet skall upprätthållas i ändrad lydelse. Därvid skall dock beaktas att

lBestämmelse om s. k. löpdagsförskjutning, dvs. rätt för sökanden att vid ändring av ansökan få åberopa dagen för ändringen som ny ansökningsdag, finns i 14§ patentlagen.

SOU 1976: 24 254 Kapitel 12

sökanden inte får ändra patentkraven så att sedan patent har meddelats ogiltighetsgrund är skyddsomfånget utvidgas (art. 123.3). Nyssnämnda till följd av änddärför avsedd att kunna åberopas, om patentskyddet under på grund av förbiringar i patentkraven invändningsförfarandet, sida, i strid mot artikel 123.3 seende från det europeiska patentverkets har kommit att utvidgas till att omfatta något som inte täcktes av det urmeddelade Eftersom invändningsförfarandet enligt sprungligen patentet. svensk rätt äger rum innan patent meddelas, kan detta inte förekomma vid handläggning av nationell patentansökan vid det svenska patentver-

ket. fall kan däremot tänkas uppkomma i samband Ett liknande möjligen Om med att talan om ogiltighet av patent prövas vid svensk domstol. omforrnulerar skulle detta till följd av förbirätten därvid patentkrav, omfattning utseende från rättens sida kunna leda till att patentskyddets till att enligt 19 § andra stycket patentlagen patentvidgas. Med hänsyn krav inte får utvidgas sedan en ansökan har godkänts för utläggning förfarande vara att anse som grovt rättegångsfel. Dotorde ett sådant men skulle i så fall kunna undanröjas på grund av domvilla (59 kap. 1 § Om en motsvarande skall införas i rättegångsbalken). ogiltighetsgrund kommittén att, i det avseende som nu besvensk rätt, anser emellertid beslut att meddela patent närmast handlas, det europeiska patentverkets bör jämställas med det svenska patentverkets beslut att godkänna paten- Efter vidtar sålunda invändningstansökan för utläggning. utläggningen medför det svenska patentverkets beslut förfarandet. Som nyss nämnts att sökanden inte därefter får utvidga patentkraven. Som om utläggning skäl för detta förbud har anförts bl.a. hänsyn till rättssäkerhet för tredje till konventionen anfördes samma man (prop. s. 118). Under förarbetet av förenämnda bestämmelse i artikel 123.3. skäl för införandet som skall tillåtas i svensk Vid övervägande av vilka ogiltighetsgrunder tillmätas stor vikt vilken reglering i rätt bör enligt kommitténs mening kommer att gälla i Västeuropas industristater, detta avseende som allmänt För de stater som tillhör EG är den lösning som har valts i konventioden konventionen om marknadspatent av avgörande betydelse. Enligt som anges i artikel 138 i nen (art. 57.1) får samtliga ogiltighetsgrunder mot marknadspatent. den europeiska patentkonventionen göras gällande kommitténs mening talar detta starkt för att samtliga dessa ogil- Enligt bör införas också i svensk rätt. Det skulle nämligen enligt tighetsgrunder kommitténs uppfattning inte vara tillfredsställande, om ett europeiskt såvitt avser samtliga EG-stater, bland patent som hade förklarats ogiltigt dem inte skulle kunna ogiltigförklaras också i Sverige. Danmark, Kommittén anser vidare att de nya ogiltighetsgrunder som i så fall måste

införas i svensk rätt inte är av sådant slag att det kan anses betänkligt att införa dem. Visserligen har i olika sammanhang från det svenska nä-

sida framförts kritik mot att patent skulle kunna förklaras ogilringslivets inte har beskrivits tillräckligt tydligt. Därvid har tigt, om uppfinningen allt hävdats att införandet av en sådan ogiltighetsgrund skulle framför Å andra sidan kan en sådan ogiltighetsgrund bileda till rättosäkerhet. innehåller information. Kommittén dra till att patentskrifterna tillräcklig anser därför att den nyssnämnda invändningen inte har sådan styrka att

SOU 1976: 24 12 Kapitel 255

den bör hindra en anpassning av svensk rätt till den reglering av grunderna för ogiltighet som genom den europeiska patentkonventionen och konventionen om marknadspatent synes bli allmän i Västeuropa. Det bör framhållas att den granskning som åligger patentmyndigheten bör ge tillräckliga garantier för att ansökningar som inte uppfyller lagens krav på tydlighet inte godtas. Ifrågavarande ogiltighetsgrund torde därför bli tillämplig endast i sällsynta undantagsfall. Vidare anser sig kommittén ha anledning utgå från att svenska domstolar skulle komma att iaktta stor försiktighet vid tillämpning av denna ogiltighetsgrund. På grund »av vad sålunda anförts föreslår kommittén att patentlagens bestämmelser om ogiltighetsgrunder ändras så att samtliga de fem ogiltighetsgrunder som anges i artikel 138 i den europeiska patentkonventionen får göras gällande mot alla patent som gäller i Sverige. I fråga om patent meddelade av det svenska patentverket bör dock av nyss anförda skäl den ogiltighetsgrund som anges i artikel 138.1.d, dvs. att skyddsomfånget har utvidgats efter det att det europeiska patentet meddelats, i stället avse utvidgning efter det att ansökningen har godkänts för utläggning. Såvitt som har meddelats gäller patent enligt nu gällande bestämmelser skulle det enligt kommitténs mening vara obilligt mot patenthavaren att tillåta med åberopande ogiltigförklaring av de nya ogiltighetsgrunderna. Beträffande dessa patent bör fråga om ogiltighet bedömas uteslutande enligt nu gällande bestämmelser. De danska, finska och norska kommittéerna torde komma att föreslå att .motsvarande reglering införs i de andra nordiskva länderna. Som nyss nämnts innehåller konventionen en bestämmelse som reglerar det fall att ogiltighetsgrund föreligger i fråga om endast del av europeiskt patent (art. 138.2). I sådant fall skall ogiltigförklaring ske genom motsvarande begränsning av patentet. Begränsningen får göras genom ändring av patentkraven, beskrivningen eller ritningarna, om detta är tillåtet enligt nationell lag. Det torde vara ostridigt att enligt svensk rätt patent får förklaras delvis ogiltigt. Detta framgår av uttalanden i förarbetena till 52 § patentlagen (NU s. 318, prop. 193). En annan fråga är huruvida i sådant fall domstolen har rätt att fastställa patentkrav av omformulerad lydelse. Även denna fråga berörs i förarbetena till nämnda lagrum. De nordiska patentkommittéerna uttalade i 1963 års betänkande att den föreslagna bestämmelsen innebar att patent även kunde förklaras delvis ogiltigt och att detta kunde ske bl. a. om patent omfattade flera patentkrav, av vilka något eller några påstods vara ogiltiga. I sådant fall kunde enligt kornmittéerna domen gå ut på att ifrågavarande underkändes. patentkrav Om det var endast vissa delar av kraven som befanns vara ogiltiga, ansåg kommittéerna att skyddets omfattning inte kunde bestämmas utan att kraven omformulerades i domen. Enligt kommittéernas uppfattning borde en sådan omformulering vara tillåten, men de omformulerade kraven måste ligga inom ramen för de tidigare. Vid remissbehandlingen av 1963 års betänkande framhöll patentverket, att ett fastställande av nya patentkrav från domstolens sida måste medföra sådana praktiska och administrativa problem att något sådant måste vara uteslutet. Om domstolen fann ett enskilt vara bepatentkrav

SOU 1976: 24 256 Kapitel 12

brister att det inte med en rimlig tolkning kunde häftat med så allvarliga tillåtas detta krav förklaras ogiltigt i sin bestå, borde enligt patentverket helhet. I 1966 års proposition uttalade föredragande departementschefen att även han fann det tvivelaktigt huruvida det kunde vara (s. 193), att omformuleringar av detta slag gjordes, åtminstone frånsett lämpligt fall. Ett närmare ståndspunktstagande till dessa frågor fick helt enkla emellertid enligt hans mening lämnas åt praxis! Av vad nu anförts torde framgå att enligt gällande svensk rätt patent lean förklaras delvis i åtminstone den utsträckning som föreogiltigt skrivs i de för de fördragsslutande staterna tvingande konventionsbestämmelserna rörande ogiltigförklaring av europeiskt patent. När partiell det gäller möjligheten att göra sådan begränsning genom omformulering som nämnts de fördragsslutande staterna frihet av patentkrav lämnas att reglera detta i nationell lag. Mot bakgrund härav finns enligt kommitténs inte anledning att ändra gällande rätt rörande partiell mening ogiltigförklaring av patent. I samband med vad nu sagts om partiell ogiltigförklaring vill kommittén anmärka Vid tillämpning av de nu föreslagna bestämmelföljande. som inte serna om ogiltighet i fall då patent har meddelats på något av ansökningen i dess ursprungliga skick eller då skyddsomframgick fånget har utvidgats efter det att ansökan har godkänts för utläggning att ogiltigförklara patentet i dess helhet. torde det ofta inte vara påkallat utöver ansökningens innehåll eller en utvidg- En utvidgning ursprungliga bening av skyddsomfånget kan uppstå bl. a. genom att en inskränkande har fallit bort. Ett återinsättande i patentkrav av den bortfallna stämning bör kunna utgöra ett sådant enkelt fall av omformulering bestämningen förarbetena till patentlagen bör få utav patentkrav att domstol enligt som saknar motsvaföra omformuleringen. Finns i patentet bestämning bör strykning av denna berighet i ansökningens ursprungliga innehåll, stämning anses som ett helt enkelt fall av omformulering. tallan om ogiltigförklaring av euro- Frågan _om vem som äger väcka inte i den europeiska patentkonventionen, utan peiskt patent regleras denna fråga avgörs enligt nationell lag. Konventionen om marknadspatent innehåller däremot bestämmelser om talerätt (art. 56). Där föresåvitt får skrivs sålunda att talan om ogiltighet gäller marknadspatent för talan är att patentet har meddelats anväckas av envar. Om grunden nan än den som är berättigad till patentet, får talan dock väckas endast av den som är berättigad att antecknas i registret över marknadspatent

som ägare till patentet eller, om flera ägare finns, av dessa gemensamt. I 1963 års nordiska betänkande föreslogs att talan om ogiltighet skulle få väckas av envar utom då fråga var huruvida patentet hade meddelats någon som inte var berättigad till patentet (NU s. 319). För att få överensstämmelse med vad som i allmänhet gällde för behörighet att föra ta-

lan vid domstol gjordes emellertid för Sveriges del i 1966 års proposition i kommittéernas att talerätt medgavs endast den den ändringen förslag

11 fråga om möjligheten att ogiltigförklara patent som har meddelats på av internationell i de fall översättning av ansökgrundval patentansökan hänvisas till kommitténs förra betänningen till svenska har blivit oriktig kande (s. 103 ff, 158 f).

SOU 1976: 24 Kapitel 12 257

som hade förfång av patentet (prop. s. 193). Även i Finland begränsades talerätten på detta sätt, medan dansk och norsk rätt envar enligt har talerätt i dylika fall. Som departementschefen framhöll i 1966 års proär denna position begränsning av mycket liten betydelse, eftersom det finns hinder knappast något att vem som helst påstår sig vara förnärmad av ett patent. Patentpolicykommittén delar emellertid den av departementschefen uttalade uppfattningen att denna begränsning av talerätten bör behållas av principiella skäl. Kommittén anser därför att ändring inte bör göras i de nu gällande reglerna om talerätt. Sedan den europeiska patentkonventionen har trätt i kraft för Sveriges del blir det möjligt för en och samma sökande att samma dag söka patent för Sverige dels genom ansökan hos den svenska patentmyndigheten, dels genom europeisk patentansökan. Enligt den europeiska patentkonventionen får fördragsslutande stat i nationell lag reglera om och under vilka villkor får åtnjutas skydd för samma uppfinning på grund av såväl europeisk patentansökan eller europeiskt patent som nationell patentansökan och nationellt patent för vilka gäller samma ingivningsdag eller, om prioritet yrkas, prioritetsdag. Vid sådant förhållande uppkommer fråga om särskilda bestämmelser bör införas i svensk lagstiftning för att förhindra s. k. dubbelpatentering, dvs. att två patent som helt eller delvis avser samma uppfinning samtidigt blir gällande i Sverige. I konventionen om marknadspatent har man försökt lösa denna fråga på det sättet att om ett nationellt patent och ett marknadspatent avseende samma uppfinning har meddelats med samma prioritetsdag, det nationella patentet blir utan rättsverkan till den del de två patenten avser samma

uppfinning (art. 80). Det bör nämnas att vid 1973 års Münchenkonferensen antogs ett uttalande av innebörd att om två europeiska patentansökningar ingavs samma dag av samma sökande, detta inte fick leda till att två patent meddelades på samma uppfinning. Enligt uttalandet skulle den ena ansökningen avvisas till den del den omfattade samma uppfinning som den andra ansökningen. Kommittén vill i detta sammanhang först framhålla, att redan enligt gällande rätt flera patent kan komma att meddelas på samma uppfinning. Detta kan sålunda bli fallet, om två eller flera ansökningar som omfattar samma uppfinning görs samma dag av olika sökande. Frågan om en uppfinning är ny avgörs nämligen med utgångspunkt från vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen. Dessa patent kan senare komma att innehas av samma patenthavare. Om däremot en sökande samma dag gör två ansökningar hos det svenska patentverket som rör identiskt samma dvs. som innehåller uppfinning, identiska patentkrav, följer enligt kommitténs uppfattning av allmänna rättsgrundsatser att endast ett patent skall meddelas. Som framhållits i kommitténs förra betänkande (s. 99 f) kan det emellertid i vissa fall vara svårt att avgöra huruvida två ansökningar är identiska. Det kan sålunda förekomma att ansökningarna inte rör identiskt samma uppfinning utan uppvisar viss skillnad i fråga om patentkraven. kan skillnad Exempelvis föreligga när det gäller kravens ordalydelse även om sakinnehållet är detsamma. Också i sådana fall kan det tänkas att ansökningarna bör behandlas som identiska. Förhållandena kan emellertid vara mer invecklade. Sålunda

l7-SOU 1976: 24

SOL 1976: 24 258 Kapitel 12

inom en viss kategori, t. ex. krav som avser kan exempelvis patentkrav vara identiska i de två ansökningarna medan ansökningarna förfarande, krav avseende för genomförande av förfarandet innehåller anordningar vilka inte är identiska. Det torde inte vara möjligt att i lagtext ange hur

man skall förfara i alla fall i vilka identitetsspörsmål kan uppstå. Frågan

skall anses föreligga mellan två samtidigt av samma söom när identitet bör därför överlämnas till rättstillämpkande gjorda patentansökningar

ningen. Mot av de svårigheter som det skulle innebära att reglera bakgrund mellan flera bör frågan när identitet skall anses föreligga ansökningar kunna en ordning som innebär att enligt kommitténs mening godtas och nationellt patent vilka avser samma uppfinning europeiskt patent eller prioritetsdag och vilka grundas på ansökan med samma ingivningsi Sverige. Någon uttrycklig föreskrift härom skall kunna gälla samtidigt

torde inte erfordras.

12.13 under tiden före patentmeddelandet

Skydd

12.13.1 Gällande rätt

kan den som gör intrång i Sedan patent har meddelats på en uppfinning patenthavarens ensamrätt ådömas straff och åläggas skadeståndsskyldig-

het (58§ patentlagen). Leder en patentansökan till patent är emellertid

till tiden efter patentmeddelandet, utan det ensamrätten inte begränsad

föreligger skadeståndsrättsligt skydd också under en del av ansökningsti- 60§ kan sökanden såden (s. k. provisoriskt skydd). Enligt patentlagen lunda ha rätt till skadestånd av den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinhar blivit allmänt tillgänglig enningen efter det att patentansökningen som sker innan av ligt 22§ patentlagen. För utnyttjande utläggningen dock skadestånd endast i form av eransökningen har kungjorts utgår av uppfinningen, om och i den mån sådan ersättning för utnyttjandet finnes skäligJ För tiden efter kungörandet om utläggningen sättning samma skadeståndsansvar som vid intrång som sker efter gäller däremot har meddelats. Något straffrättsligt skydd mot utnyttdet att patentet meddelas föreligger däremot inte. jande som äger rum innan patent omfattning under ansökningstiden bestäms i princip Patentskyddets av vad som framgår av det meddelade patentet. I 60§ har detta ut-

leder till patent. I 1963 års tryckts med orden i den mån ansökningen

betänkande emellertid de nordiska patentkommittéerna (NU

påpekade av vad som var skälig ersättning vid intrång uns. 348) att vid prövning der ansökningstiden hänsyn borde tas till det skick i vilket ansökningen

för offentliggörandet. I betänkandet erinrades befann sig vid tidpunkten att med hjälp av uppgifter i beskrivom att sökanden hade möjlighet Fram till tiden för utläggningen kunde ningen omarbeta patentkraven.

för den som i god 1 Enligt dansk och norsk rätt är ersättningsskyldigheten för honom. tro begår patentintrång begränsad till vinst som har uppkommit Den svenska bestämmelsen om att ersättningen skall avse skäligt vederlag tillkom under departementsbehandlingen av 1963 års beför utnyttjandet s. 210. tänkande. I fråga om anledningen till denna ändring hänvisas till prop.

SOU 1976: 24 Kapitel 12 259

patentkraven utvidgas så att de omfattade mer än vad som ursprungligen söktes skyddat. I den mån den slutligen patenterade uppfinningen inte kunde anses omfattas eller framgå av patentkraven vid den tidpunkt då tredje man började utnyttja uppfinningen, borde enligt kommittéerna möjligheten att få skadestånd bli mindre. Det är dock att märka att patentskyddets omfattning under ansökningstiden inte i något fall kan omfatta annat än vad som framgår av det meddelade patentet.

12.13,2 Den europeiska patentkonventionen Enligt artikel 67.1 i den europeiska patentkonventionen skall europeisk patentansökan från den dag då den publiceras av det europeiska patentverket i varje fördragsslutande stat som var designerad vid publiceringen medföra samma skydd som ett europeiskt patent i den staten. Som tidigare nämnts skall ett europeiskt patent i fördragsslutande stat ge patenthavaren samma rättigheter som ett i den staten meddelat nationellt patent (art. 64). I artikel 67.2 ges dock fördragsslutande stat rätt att inskränka skyddet för europeisk patentansökan. Detta skydd får dock inte vara mindre omfattande än det skydd som enligt lagen i vederbörande stat uppkommer genom en obligatorisk publicering av icke prövad nationell patentansökan. I vart fall måste patenthavaren ha rätt till en med hänsyn till omständigheterna skälig ersättning av envar som har utnyttjat uppfinningen i den staten under omständigheter som i motsvarande fall skulle göra honom ansvarig för intrång i nationellt patent. Som framgår av redogörelsen för konventionens innehåll (avsnitt 3.2.2) har fördragsslutande stat under vissa förutsättningar rätt att som villkor för att europeisk patentansökan skall medföra provisoriskt skydd föreskriva att översättning av patentkraven till den statens officiella språk skall ges in. Denna fråga behandlas i avsnitt 12.15. P=atentskyddets omfattning under ansökningstiden bestäms enligt artikcl 69.2 av de senast ingivna patentkrav som har medtagits vid publicering av ansökningen enligt artikel 93. Skyddet under denna tid omfattar dock aldrig något som inte också skyddas genom patentet sådant det slutligen har meddelats.

12.13.3 Kommitténs överväganden kommitténs Enligt mening bör skyddet under ansökningstiden här i ltandet vara detsamma för en nationell svensk patentansökan och en ansökan om europeiskt patent för Sverige. Det skydd i form av rätt till skadestånd som sökanden enligt gällande rätt har mot sådant utnyttjade som äger rum efter det att patentansökningen har blivit allmänt tillgänglig men innan den har utlagts motsvarar det skydd som fördragsslutande stat enligt konventionen minst måste ge mot utnyttjande av uppfinning som omfattas av europeiskt efter det att ansökpatentansökan ningen har publicerats av det europeiska patentverket. Bestämmelserna i gällande rätt om vilket skydd som föreligger under ansökningstiden kan därför utan ändring göras tillämpliga också i fråga om europeisk patentansökan. Enligt kommitténs saknas därför att ändra mening anledning den nuvarande regleringen på denna punkt.

SOU 1976: 24 260 Kapitel 12

Såvitt omfattning (skyddsomfånget) under angäller patentskyddets en skillnad mellan gällande svensk rätt och konsökningstiden föreligger ventionens bestämmelser. När det gäller europeisk patentansökan sträck-

er sig skyddsomfånget inte utöver vad som täcks såväl av patentkraven artikel 93 som av det slutligen meddesådana de har publicerats enligt bestäms därlade patentet. I fråga om svensk nationell patentansökan i princip helt av det meddelade En utemot skyddsomfånget patentet. som görs efter det att ansökningen blir allvidgning av patentkraven för utläggning kan således mänt tillgänglig men innan den har godkänts medföra retroaktivt i förhållande till vad som att patentskyddet utvidgas i deras lydelse när ansökningen blev allmänt framgick av patentkraven kommitténs mening talar hänsynen till tredje mans tillgänglig. Enligt rättssäkerhet mot att låta omläggningar och utvidgningar av patentkraven retroaktivt Konventionens reglering på denna punkt är påverka skyddet. enligt kommitténs uppfattning mera tillfredsställande än gällande svensk rätt. På grund härav föreslår kommittén att den svenska lagstiftningen på denna punkt bringas i överensstämmelse med konventionen så att skyddet inte får omfatta såväl av under ansökningstiden något som inte framgår blev allmänt som patentkraven i deras lydelse då ansökningen tillgänglig av patentkraven enligt patentet.

12.14 överskridande av frister

12.14.1 Gällande rätt

Om en frist som har fastställts i lag eller annan författning har försutatt få den försuttna tiden återställd. Entits, finns i vissa fall möjlighet kan sålunda högsta domstolen och religt 11 kap. 11 § regeringsformen återställande av försutten tid. Befogenheten tillgeringsrätten bevilja förvaltkommer regeringsrätten i fråga om ärende för vilket regeringen, ningsdomstol eller förvaltningsmyndighet är högsta instans och i *annat fall högsta domstolen. Denna befogenhet omfattar enligt stadgad praxis närmare bestämt besvärsfrister och därmed endast processuella fatalier, frister. Rättsmedlet återställande av försutten tid är sålunda jämförbara eller frister för erinte tillämpligt i fråga om försuttna ansökni-ngsfrister området kan läggande av avgift. Från rättspraxis på det patenträttsliga inte har ansett sig kunna bifalla ansökan om nämnas, att regeringsrätten återställande av försutten tid för erläggande av årsavgift för patent, för av patentansökan eller för återupptagning av avskriven återupplivande patentansökan. domstolens av ansökningar om återställande av för- Högsta prövning sutten tid regleras i 58 kap. 11 och 12 §§ rättegångsbalken. Har någon försuttit laga tid för fullföljande av talan mot dom eller beslut eller för ansökan om återvinning eller återupptagande och förelåg för hans underlåtenhet laga förfall som han inte kunde anmäla i rätt tid, får den försuttna tiden återställas på ansökan av honom. Den som vill söka återställande av försutten tid skall inom tre veckor från det att förfallet upphörde och senast inom ett år från det att tiden gick ut göra skriftlig därom 32 ansökan hos högsta domstolen. Laga förfall föreligger enligt

SOU 1976: 24 Kapitel 12 261

kap. 8 § rättegångsbalken när någon genom avbrott i allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han inte hade bort förutse eller rätten eljest finner utgöra giltig ursäkt har hindrats att fullgöra vad som ålegat honom. Som laga förfall för part anses också det fall att för ombud, som har vidtalats av parten, har förelegat sådant hinder och annat ombud inte har kunnat ställas i tid. Enligt 46§ förvaltningsprocesslagen (1971: 291) skall 32 kap. 8§ rättegångsbalken äga motsvarande tillämpning i fråga om rättskipning i regeringsrätten och andra förvaltningsdomstolar. När det gäller ärenden som handläggs vid förvaltningsmyndighet finns däremot inte några lagbestämmelser angående återställande av försutten tid. Regeringsrätten torde visserligen även när det gäller sådana ärenden i största möjliga utsträckning söka ledning i rättegångsbalkens bestämmelser. Dessa bestämmelser är emellertid avsedda att tillämpas och

på tvistemål brott-

mål, varför regeringsrätten inte anser sig helt bunden av dem. I detta sammanhang bör nämnas att regeringsrätten i flera fall har godtagit försening vid postbefordran som laga förfall i ärende om återställande av försutten tid (se t. ex. RÅ 1960: 48, 1961 H 31, 1964 H 39 och 1969 H 33). Generella bestämmelser som ger myndighet möjlighet att ta upp en för sent inkommen ansökan eller godta en för sent erlagd avgift finns inte i svensk rätt. För några speciella fall finns emellertid särskilda författningsbestämmelser. Detta gäller t. ex. om årsavgift för patent inte har erlagts i rätt tid. Har patent förfallit på grund av att årsavgift inte har erlagts inom föreskriven tid, får patentmyndigheten sålunda återupprätta patentet, om patenthavaren har haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet (51 § andra stycket patentlagen). Ansökan om återupprättande skall göras skriftligen senast sex månader från den dag då avgiften senast skulle ha erlagts. Inom samma tid skall årsavgiften jämte en särskild återupptagningsavgift erläggas. I fråga om frist som har fastställts av domstol eller annan myndighet ankommer det på domstolen eller myndigheten att förlänga fristen, om vederbörande har laga förfall för sin underlåtenhet att iaktta denna. Såvitt avser de allmänna domstolarna finns bestämmelser härom i 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Enligt 46§ förvaltningsprocesslagen gäller dessa bestämmelser även handläggning i regeringsrätten och andra förvaltningsdomstolar. Några motsvarande bestämmelser finns inte i fråga om ärenden som handläggs av förvaltningsmyndighet. De principer som anges i nämnda bestämmelser i rättegångsbalken torde emellertid anses gälla även såvitt avser sådana ärenden. l patentlagen ges särskilda bestämmelser om återupptagande av patentansökan som har avskrivits till följd av att sökanden har underlåtit att inom förelagd tid avge yttrande eller vidta åtgärd för att avhjälpa brist som patentmyndigheten har funnit i fråga om ansökföreligga ningen (15 § tredje stycket). Sålunda återupptas avskriven ansökan, om sökanden inom fyra månader efter utgången av förelagd tid inkommer med yttrande eller vidtar åtgärd för att avhjälpa bristen och erlägger fastställd återupptagningsavgift. Motsvarande till möjlighet återupptagande finns om en patentansökan har avskrivits på grund av att sökan-

SOU 1976: 24 262 Kapitel 12

den inte har erlagt föreskriven tryckningsavgift inom två månader efter det att ansökningen har godkänts för utläggning (20 § första stycket). l dessa fall behöver sökanden inte visa att han har haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet att iaktta fristen.

12.14.2 Samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen Om en tidsfrist som är fastställd i samarbetskonventionen eller tillämptill denna överskrids på grund av avbrott eller förseningsföreskrifterna artikel 48 fristen ning i postgången, skall enligt samarbetskonventionens dock anses ha iakttagits under de förutsättningar som anges i regel 82 i tillämpningsföreskrifterna. det fall att en frist har försuttits till följd av I regel 82.1 behandlas oregelbundenheter i postgången. Visar någon att han har avsänt rekommenderad försändelse till nationell patentmyndighet eller internationell senast fem dagar före utgången av en frist, skall försänorganisation delse som kommer adressaten tillhanda efter fristens utgång anses inkommen i rätt tid. Om försändelsen inte har sänts med flygpost fastän haft detta hade varit möjligt, gäller vad nu sagts endast om avsändaren anta att försändelsen skulle ha anlänt till adressaten inom två anledning Har försändelsen förkommit, har avsändagar från avsändningsdagen. daren under de angivna förutsättningarna rätt att ersätta den förkomna handlingen med en avskrift av den. Avbrott i postgången på grund av krig, revolution, upplopp, strejk, naturkatastrof eller annan liknande omständighet behandlas i regel 82.2. av sådan har varit av- Visar någon att postförbindelserna anledning brutna rörelse, skall försändelse på den ort där han vistas eller driver som kommer nationell patentmyndighet eller internationell organisation tillhanda efter utgången av en frist anses inkommen i rätt tid. Som förhärför i postförbindelserna föreutsättning gäller dock att detta avbrott närmast före fristens utgång samt att förlåg någon av de tio dagarna sändelsen avsändes till myndigheten eller organisationen inom fem dagar efter det att postgången återupptogs. Bevisning om att de i regel 82.1 eller 82.2 angivna förutsättningarna föreligger skall ges in inom en månad från det att avsändaren har upptäckt eller borde ha upptäckt förseningen eller förlusten, dock högst sex månader efter fristens utgång. Har försändelse förkommit. skall avskrift av förkommen handling ges in inom samma tid. Det är att märka att regel 82 är tillämplig endast på fall av försening eller ineller förlust av post som har sänts till nationell patentmyndighet ternationell organisation. Regel 82 är däremot inte tillämplig på oregelbundenheter eller avbrott i postgången mellan en huvudman och hans ombud. innehåller dels bestämmelser om Den europeiska patentkonventionen ansedd som vidtagen inom möjlighet att få en för sent vidtagen åtgärd föreskriven tid, s. k. restitutio in integrum (art. 122), dels bestämmelser om förlängning av frister i vissa fall (regel 85). I artikel 122 behandlas det fall att en sökande eller patenthaare, trots

SOU 1976: 24 12 263 Kapitel

att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna. inte har varit i stånd att iaktta en frist i förhållande till det europeiska patentverket. Som förutsättning för att artikeln skall vara tillämplig gäller att underlåtenheten *att iaktta fristen enligt konventionen har till omedelbar följd att rättighet eller rätt att föra besvärstalan går förlorad. Som exempel på fall då rättighet går förlorad nämns i konventionen att en europeisk patentansökan eller ett yrkande avslås, en europeisk patentansökan anses återkallad eller ett europeiskt patent upphävs. Om i sådant fall den försummade åtgärden vidtas inom två månader från det att hindret upphörde, skall det europeiska patentverket på särskild framställning av sökanden återinsätta honom i hans rättigheter. Sådan framställning skall göras inom den frist som gäller för att vidta den försummade åtgärden, dock senast ett år från utgången av den frist som har försuttits. Beslut att bifalla sådan framställning skall kungöras. Enligt den europeiska patentkonventionen ges föranvändarrätt åt den som i god tro i fördragsslutande stat har utnyttjat eller vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinning som omfattas av publicerad europeisk patentansökan eller europeiskt patent under tiden från det att rättsförlust av det slag som nu avses har inträtt till dess kungörelse utfärdats om att åtgärd har godtagits trots att den har vidtagits efter fristens utgång. Föranvändarrätten innebär att vederbörande får fortsätta att utnyttja uppfinningen i sin rörelse eller för dess behov utan att betala ersättning därför. Vissa frister undantas från tillämpningsområdet för artikel 122. Detta gäller bl. a. den frist på tolv månader inom vilken en europeisk patentansökan måste göras för att den skall få åtnjuta prioritet från tidigare ansökan om patent eller motsvarande skydd. Enligt uttrycklig föreskrift i artikel 122 inskränker vad som sägs i artikeln inte fördragsslutande stats rätt att medge överskridande av sådana frister som enligt konventionen skall iakttas i förhållande till denna stats

myndigheter.

Bestämmelserna i regel 85 innebär i huvudsak följande. Om frist utlöper på dag då det europeiska patentverket inte är öppet för ingivande av handlingar eller på dag då ordinarie postutdelning inte äger rum på den ort där det europeiska patentverket är beläget, förlängs fristen till närmast följande dag då det europeiska patentverket är öppet eller ordinarie postutdelning äger rum. Utlöper frist på dag då det är avbrott i postgången i fördragsslutande stat eller mellan fördragsslutande stat och det europeiska patentverket eller på dag då oregelbundenheter har uppkommit i sådan postgång till följd av avbrott i denna, förlängs fristen för part som har hemvist eller säte i ifrågavarande stat eller som har förordnat ombud med säte i den staten till den första dagen efter det *att avbrottet eller oregelbundenheterna har upphört. Är denna stat den stat i vilken det europeiska patentverket ligger, gäller fristförlängningen samtliga parter. Den tid under vilken sådant avbrott eller sådana oregelbundenheter föreligger skall tillkännages av det europeiska patentverkets president.

264 12 SOU 1976: 24 Kapitel

12.14.3 Kommitténs överväganden Som framgår av kommitténs förra betänkande (s. 118 f) måste Sverige för att kunna tillträda samarbetskonventionen i fråga om internationella patentansökningar i sin lagstiftning införa bestämmelser som motsvarar innehållet i regel 82 i tillämpningsföreskrifterna till den konventionen. Kommittén fann emellertid inte skäl att på denna punkt göra skillnad mellan nationella och internationella patentansökningar. I betänkandet föreslogs därför att i patentlagen skulle tas in bestämmelser som svarade mot regel 82 och att dessa bestämmelser skulle vara tillämpliga på alla patentansökningar som handlades vid den svenska patentmyndigheten. Vidare föreslogs att dessa bestämmelser skulle göras tillämpliga på samtliga frister som fastställs i patentlagen eller med stöd av denna utom den frist på tolv månader inom vilken ansökan om patent måste göras för att få åtnjuta prioritet från tidigare patentansökan i utlandet. Bestämmelserna i artikel 122 i den europeiska patentkonventionen avser endast fall då någon har försuttit frist som skall iakttas i förhållande till det europeiska patentverket. I och för sig är det därför inte nödvändigt att vid tillträde till konventionen införa motsvarande bestämmelser i nationell lagstiftning. Kommittén har emellertid ansett sig ändå böra överväga om det finns anledning att införa sådana bestämmelser i den svenska lagstiftningen. Om ett institut som svarar mot institutet restitutio in integrum” i artikel 122 i den europeiska patentkonventionen införs i svensk rätt, skulle detta ge väsentligt större möjligheter att få en för sent vidtagen åtgärd godtagen än som finns enligt gällande rätt. Rättsmedlet återställande av försutten tid är sålunda tillämpligt endast på besvärsfrister medan en motsvarighet till institutet i artikel 122 skulle vara tillämplig även på andra frister som fastställs i patentlagen eller med stöd av denna. En motsvarighet till detta institut skulle vidare ge större möjligheter att få en för sent vidtagen åtgärd godtagen än enligt de bestämmelser i patentlagen som nämnts i det föregående (15 § tredje stycket, 20 § första stycket och 51 § andra stycket). Slutligen skulle en sådan reglering i flera avseenden få ett större tillämpningsområde än de bestämmelser på detta område som kommittén föreslog i sitt förra betänkande. Mot att *anpassa den svenska lagstiftningen till den europeiska patentkonventionen kan främst anföras att omfattande möjligheter att fullgöra ett åliggande efter utgången av förskriven frist leder till rättsosäkerhet för tredje man. Särskilt gäller detta om fristen kan överskridas med lång tid. Tredje man får anses ha ett berättigat intresse av att kunna förlita sig på att fristens utgång medför vissa rättsverkningar. Sålunda kan exempelvis tredje man ha intresse av att kunna utgå från att en avskriven patentansökan inte kan återupptas efter utgången av den frist som föreskrivs i 15 § tredje stycket patentlagen. Tredje mans intresse kan emellertid enligt kommitténs uppfattning i huvudsak tillgodoses på samma sätt som i konventionen, nämligen genom föranvändarrätt för den som, efter det att rättsförlust har uppkommit för sökanden eller patenthavaren men innan det har kungjorts att en för sent företagen åtgärd skall anses vidtagen inom föreskriven tid, i god tro har börjat att

SOU 1976: 24 Kapitel 12 265

yrkesmässigt utnyttja uppfinningen i Sverige eller vidtagit väsentliga åt-

gärder för sådant utnyttjande. Det kan hävdas att det är svårt att på det patenträttsliga området

göra större avsteg från vad som allmänt gäller i svensk förvaltningsrätt än som är nödvändigt för att Sverige skall kunna tillträda samar-

betskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Det bör emellertid framhållas att på grund av patentväsendets starkt internationella karaktär det nu behandlade problemet på det patenträttsliga området har större betydelse än på de flesta andra rättsområden. Om Sve-

rige beslutar sig för att delta i ett internationellt patentsamarbete enligt den europeiska patentkonventionen finns det därför kommitténs enligt starka mening skäl att anpassa den svenska lagstiftningen till vad som

kommer att gälla i de stora industriländer som också kommer att delta i detta samarbete. I många av dessa länder finns för övrigt redan be-

stämmelser som i huvudsak överensstämmer med artikel 122 utan att detta synes ha medfört några olägenheter.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts har kommittén ansett sig böra föreslå att i den svenska lagstiftningen tas in en reglering som i huvudsak svarar mot artikel 122. Det bör emellertid framhållas att enligt uttalanden av Münchenkonferensen denna artikel skall ges en restriktiv tolkning. Kommittén anser att detsamma bör gälla i fråga om motsvarande bestämmelser i den svenska lagstiftningen. En särskild fråga gäller avgränsningen av den personkrets på vilken den svenska motsvarigheten till artikel 122 bör vara tillämplig. Artikel 122 gäller endast i fall då patentsökanden eller patenthavaren har för-

suttit en frist. Enligt kommitténs uppfattning bör motsvarande begränsning göras i de svenska bestämmelsernas tillämplighet. Den som har försummat att iaktta fristen för invändning enligt 21 § patentlagen bör således inte kunna få en för sent inkommen invändning upptagen till prövning. Om bestämmelserna görs tillämpliga på invändningsfristen, skulle det nämligen leda till att invändning kunde göras efter det att beslut att

meddela patent har vunnit laga kraft. Detta skulle uppenbarligen inte

vara förenligt med en handläggningsordning vilken med-

enligt patent delas först efter avslutat invändningsförfarande. Det bör också påpekas, att den som har försuttit invändningsfristen kan föra talan vid domstol om ogiltigförklaring av det meddelade patentet.

När det gäller patenthavare torde i svensk rätt endast en frist vara av

intresse i detta sammanhang, fristen nämligen för att betala årsavgift. Som nyss nämnts finns redan enligt gällande rätt möjlighet att få årsav-

gift som har erlagts efter den ordinarie betalningsfristens utgång godtagen. Enligt 42 § patentlagen förfaller årsavgift till betalning första dagen av det patentår den avser. En patenthavare som har underlåtit att i rätt

tid betala årsavgiften har dock enligt patentlagen en ovillkorlig rätt att

med viss förhöjning (enligt 50 § andra stycket patentkungörelsen 20 procent) betala avgiften inom en sexmånadersfrist från förfallodagen. Denna rätt är föreskriven i 1883 års Pariskonvention. Erläggs inte årsavgift enligt vad nu sagts, är patentet enligt 51 § första stycket patentla-

gen i princip förfallet. Patenthavaren har emellertid enligt 51 § andra stycket möjlighet att få förfallet patent återupprättat att betala genom

SOU 1976: 24 266 Kapitel 12

inom en frist på ytterligare sex måavgiften med nyss nämnd förhöjning nader, om han har haft godtagbar ursäkt för sin underlåtenhet. Enligt kommitténs uppfattning torde patenthavaren enligt gällande att betala årsavgift efter förfallodagen som rätt ha lika stora möjligheter som svarar mot artikel 122 i han skulle få om den föreslagna reglering den europeiska patentkonventionen gjordes tillämplig även på frist för betalning av årsavgift. Villkoret för att få betala årsavgift inom den ytär dock i terligare respittid som medges i 51 § andra stycket patentlagen lagtexten utformat med en ordalydelse som avviker från en reglering som ansluter 122. Kommittén anser att det inte bör sig till den i artikel få råda någon tvekan om att samma krav på omsorg bör ställas på paoch föreslår därför att bestämmeltenthavare som på patentsökande som svarar serna i 51 § andra stycket ersätts av den allmänna reglering mot artikel 122. Som nyss nämnts anser kommittén att denna reglering bör tolkas restriktivt. nämnts är artikel 122 inte tillämplig som Som tidigare på alla frister anges i den europeiska patentkonventionen eller i tillämpningsföreskrifterna till denna. Bland de frister som undantas är den frist på tolv månader inom vilken en europeisk patentansökan måste göras för att den ansökan. Denna frist är fastställd i skall få åtnjuta prioritet från tidigare Pariskonventionen. I sitt förra betänkande (s. 120) tog kommittén upp frågan huruvida den lagstiftning som föranleds av regel 82 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen borde göras tillämplig på prioritetsfristen. Kommittén uttalade därvid, att det kunde ifrågasättas huruvida det inte med Pariskonventionen att låta en ansökan som skulle vara oförenligt görs efter utgången av denna tolvmånadersfrist åtnjuta konventionsprioritet. Oavsett hur det förhöll komsig i detta avseende ansåg emellertid mittén att det skulle leda till betydande osäkerhet, om möjlighet öppnades för en ansökan, som gavs in efter utgången av denna frist, att under Kommittén förordade därför att vissa förutsättningar åtnjuta prioritet. den svenska lagstiftningen i det avseende som då var i fråga inte borde på prioritetsfristen, även om det inte skulle vara oförengöras tillämplig att medge förlängning av denna frist. ligt med Pariskonventionen Kommitténs förslag på denna punkt har kritiserats i några av de reöver kommitténs förra betänkande. I missyttranden som har avgivits dessa remissyttranden har sålunda hävdats, att det inte finns någon anledning att undanta prioritetsfristen från den föreslagna regleringen. Kommittén är emellertid av den uppfattningen att det skulle alltjämt osäkerhet om möjlighet för en ansökan, som leda till betydande öppnas att åtnjuta prioritet. Kommittén anges in efter prioritetsfristens utgång, ser därför att den lagstiftning rörande möjligheten att vidta åtgärd efter av föreskriven frist som föreslås i förevarande beiänkande inte utgången bör vara tillämplig på prioritetsfristen. Institutet restitutio in integrum” i den europeiska patentkorventionen som föreskrivs i konventioär tillämpligt också i fråga om besvärsfrister nen eller i tillämpningsföreskrifterna till denna. I patentlagen föreskrivs vissa frister för besvär mot beslut av patentmyndigheten på patentavdeleller mot beslut av patentverkets besvärsavdelning. Den som förningen

SOU 1976: 24- Kapitel 12 267

summar att iaktta sådan besvärsfrist har enligt gällande rätt möjlighet att under vissa förutsättningar få fristen återställd genom att använda sig av rättsmedlet återställande av försutten tid. Kommittén anser det inte lämpligt att, i fall då besvärsfrist har försuttits, det utöver detta redan tillgängliga rättsmedel ges möjlighet att på annan väg få för sent inkomma besvär upptagna till prövning. Den föreslagna motsvarigheten till konventionens restitutio in integrum” bör därför inte vara tillämplig på besvärsfrister. Artikel 122 i den europeiska patentkonventionen är tillämplig inte endast om en frist har överskridits till följd av oregelbundenheter eller avbrott i förbindelserna mellan en part eller dennes ombud å ena sidan och det europeiska patentverket å andra sidan utan även om överskridandet beror på oregelbundenheter eller avbrott i förbindelserna mellan en part och hans ombud. Enligt kommitténs bör även den uppfattning svenska reglering som skall svara mot artikel 122 vara tillämplig på dylika fall. Det bör i detta sammanhang framhållas att oregelbundenheter i postgången mellan huvudman och ombud rätt under enligt gällande vissa omständigheter kan utgöra laga förfall! En särskild fråga uppkommer vid ett svenskt tillträde till både den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen. I de flesta fall torde den föreslagna reglering som svarar mot artikel 122 i den europeiska patentkonventionen täcka även de fall som avses i regel 82 i tilllämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen. I vissa fall kan dock bestämmelserna i regel 82 vara förmånligare för sökanden. Enligt artikel 82 skall t. ex. en handling som i rekommenderad försändelse har avsänts med flygpost till nationell patentmyndighet senast fem dagar före utgången av en frist alltid anses inkommen i rätt tid. Dessutom måste beaktas att enligt regel 82 någon bevisning om att sökanden har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna för att iaktta fristen inte får krävas. För att Sverige skall kunna tillträda samarbetskonventionen måste som nyss nämnts den svenska lagstiftningen i vart fall när det gäller internationella ansökningar alltid täcka de fall som avses i regel S2. Regel 82 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen är tilllämplig endast på frist som är fastställd i konventionen eller i tillämpningsföreskrifterna till denna. I den lagstiftning som kommittén har föreslagit i sitt förra betänkande finns sådana frister endast i 83 § patentlagen? I detta lagrum ges föreskrifter rörande den tid inom vilken sökanden skall fullfölja en internationell patentansökan i Sverige. Kommittén anser att den reglering utöver till artikel 122 som motsvarigheten krävs för att den svenska lagstiftningen skall täcka de fall som avses i regel 82 inte bör ges större tillämpningsområde än som är nödvändigt för att Sverige skall kunna tillträda samarbetskonventionen. Den särskilda reglering som grundas på regel 82 bör därför göras tillämplig endast på de frister som anges i nämnda lagrum. Liksom är fallet i regel 82

1RÅ 1955 Fi 1095 samt de tidigare nämnda rättsfallen RÅ 1964 H 39 och 1969 H 33, vilka båda rör patentärende; jfr även RÅ 1971 H 10, som likaså gäller patentärende. ‘-’- Detta lagrurr. betecknas i föreliggande betänkande 31 §.

SOU 1976: 24 268 Kapitel 12

bör denna kompletterande reglering dessutom begränsas till att avse fall då försändelse som har avsänts till patentmyndigheten har förkommit eller har kommit myndigheten tillhanda efter fristens utgång. Enligt kommitténs uppfattning finns inte någon anledning att i den svenska införa någon bestämmelse som svarar mot patentlagstiftningen regel 85 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen. Vad angår frist som utgår på dag då det svenska patentverket är stängt finns bestämmelser i lagen (1930: 173) om beräkning av lagstadi 2 § att om dag då enligt lag. eller särskild förgad tid. Där föreskrivs fattning åtgärd sist skall företas är söndag, annan allmän helgdag, lördag, midsommarafton, eller nyårsafton, åtgärden får vidtas nästa julafton söckendag. I fråga om överskridande av frist i de övriga fall som anges i den föreslagna reglering som svarar mot artikel 122 ge regel 85 torde tillräckliga möjligheter att godta en för sent vidtagen åtgärd. Regel 85 förlängning av prioritetsfristen vid avbrott eller oremedger visserligen gelbundenheter i postgången. Av skäl som nyss anförts bör dock enligt kommitténs uppfattning någon förlängning av denna frist inte få äga rum. Sammanfattningsvis bör enligt kommitténs mening i den svenska lagstiftningen tas in bestämmelser som svarar mot artikel 122 i den euro- Denna reglering bör kompletteras med vissa peiska patentkonventionen. bestämmelser som föranleds av regel 82 i tillämpningsföreskriftema till samarbetskonventionen. Den föreslagna regleringen bör gälla endast i fall då en patentsökande har försummat att iaktta en frist eller en patenthavare har underlåtit att i rätt tid betala årsavgift. Regleringen bör Pariskonventionen och inte vara tillämplig på tolvmånadersfristen enligt inte heller på besvärsfrister.

12.15 Rättsverkan av europeiskt patent och europeisk

patentansökan

12.15.] Den europeiska patentkonventionen Enligt artikel 2 i den europeiska patentkonventionen skall europeiskt patent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats ha samma verkan och regleras av samma bestämmelser som ett i den staten meddelat nationellt patent, om inte annat sägs i konventionen. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 64, i vilken dock endast regleras den rätt som europeiskt patent ger patenthavaren. Där föreskrivs sålunda att europeiskt patent i varje fördragsslutande stat för vilken det har meddelats skall ge patenthavaren samma rätt som ett i den staten meddelat nationellt patent. Denna rätt skall inträda från den dag då det europeiska patentverket publicerar kungörelse om att patentet har meddelats. Fördragsslutande stat får emellertid i vissa fall föreskriva särskilda villkor för att europeiskt patent skall få rättsverkan i den staten. Är den text som avses ligga till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patentet avfattad på språk som inte är officiellt språk i viss

SOU 1976: 24 Kapitel 12 269

fördragsslutande stat, får denna stat sålunda kräva att patentsökanden till den statens patentmyndighet av texten till den ger in översättning statens officiella språk (art. 65). Denna stat får dessutom kräva att patentsökanden skall betala kostnaderna för av översättpublicering ningen. översättningen skall ges in inom tre månader från det att det europeiska patentverket har underrättat sökanden om att verket är berett att meddela om inte ifrågavarande patent, stat medger längre frist. Fördragsslutande stat som har utnyttjat rätten att kräva översättning och avgift enligt vad nu sagts får föreskriva att om dessa villkor inte uppfylls, det europeiska patentet skall anses aldrig ha haft rättsverkan i denna stat. Som framgår av redogörelsen för konventionens innehåll (avsnitt 3.2.5) äger invändningsförfarandet rum först efter det att europeiskt patent har meddelats. Detta förfarande kan leda till att det meddelade patentet förklaras gälla i ändrad avfattning. I fråga om rätt för fördragsslutande stat att i dylika fall kräva ingivande av översättning av den ändrade lydelsen och betalning av avgift för publicering av denna översättning gäller samma bestämmelser som i fråga om det ursprungligen meddelade patentet (art. 65.1). Såvitt gäller rättsverkan av europeisk föreskrivs i artipatentansökan kel 66 att ansökan som har åsatts ingivningsdag skall, i stat som har designerats i ansökningen, jämställas med nationell ansökan som i föreskriven ordning har gjorts i den staten. I förekommande fall gäller också den prioritet som har yrkats för den europeiska patentansökningen. Enligt artikel 67 skall europeisk patentansökan från den dag då den publiceras av det europeiska patentverket ge sökanden visst skydd under ansökningstiden i stat som var designerad när publiceringen ägde rum (s. k. provisoriskt skydd). Detta skydd skall vara detsamma som för tiden efter det att europeiskt patent har meddelats. Fördragsslutande stat har emellertid rätt att begränsa skyddet för europeisk patentansökan till

det Skydd som enligt den statens lag uppkommer

för en icke prövad nationell patentansökan genom obligatorisk av denna. Sökanpublicering den skall dock alltid ha rätt till en med hänsyn till omständigheterna skälig ersättning av den som har utnyttjat uppfinningen under omständigheter som enligt nationell lag i motsvarande fall skulle göra honom ansvarig för intrång i nationellt patent. Fördragsslutande stat har vidare rätt att kräva översättning av patentkraven som villkor för provisoriskt vid det euroskydd, om ansökningen peiska patentverket handläggs på språk som inte är officiellt språk i den staten. Därvid kan föreskrivas att översättningen skall ges in till den nationella patentmyndigheten för att av denna hållas tillgänglig för allmänheten eller att översättningen skall direkt tillställas den som utnyttjar uppfinningen i denna stat. Om översättningen skall ges in till den nationella patentmyndigheten, får staten föreskriva sätt översättpå vilket ningen skall hållas tillgänglig för allmänheten. I stat som ställer upp krav på översättning uppkommer för skydd europeisk patentansökan från den dag då översättningen har gjorts allmänt tillgänglig eller har kommit utnyttjaren tillhanda. artikel Enligt 70.1 skall i fråga om europeisk patentansökan eller eu-

SOU 1976: 24 270 Kapitel 12

ropeiskt patent lydelsen på det språk som är eller har varit handläggningsspråk vid det europeiska patentverket äga vitsord i varje fördragsslutande stat. Stat, som kräver översättning av europeiskt patent eller enligt de förut nämnda bestämmelserna, har europeisk patentansökan emellertid att tillerkänna översättningen vitsord före lydelsen möjlighet i den mån översättningen skulle medföra på handläggningsspråket, mera än lydelsen på handläggningsspråket. Översättbegränsat skydd ning får dock inte tillerkännas vitsord när det gäller talan om ogiltighet av europeiskt patent. att tillerkänna över- Fördragsslutande stat som utnyttjar möjligheten vitsord framför på handläggningspråket måste ge pasättning lydelsen tenthavaren eller patentsökanden rätt att ge in rättad översättning (art. Den rättade har dock inte rättsverkan förrän 70.4). översättningen eller sökanden i fråga om denna översättning har iaktpatenthavaren föreskrivs som villtagit vad som i denna stat med stöd av konventionen skall få rättsverkan. Förkor för att den ursprungliga översättningen dragsslutande stat får medge föranvändarrätt för den som när rättelsen får rättsverkan i god tro utnyttjade uppfinning i denna stat eller hade vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande, om utnyttjandet inte skulle innebära i förhållande till ansökningen eller patentet enintrång ligt den förut gällande översättningen. för- Som nyss nämnts är enligt konventionen invändningsförfarandet lagt efter patentmeddelandet. Invändning kan leda till att det europeiska helt eller delvis upphäver det tidigare meddelade patentet. I patentverket den mån europeiskt patent upphävs skall enligt artikel 68 den europeiska patentansökningen och den på detta grundade patentet anses aldrig ha haft den rättsverkan som ansökningen eller patentet eljest skulle ha haft enligt artikel 64 eller artikel 67. Verkan i fördragsslutande stat av att en europeisk patentansökan återkallas, anses återkallad eller avslås regleras i konventionen i endast ett avseende. Enligt artikel 67.4 skall i sådant fall något provisoriskt skydd anses aldrig ha uppkommit.

12.15.2 Kommitténs överväganden bestämmelser om rättverkan av eu- Den europeiska patentkonventionens ropeiskt patent och europeisk patentansökan är i huvudsak tvingande för de fördragsslutande staterna. För att Sverige skall kunna tillträda konventionen måste i svensk rätt införas bestämmelser i detta avseende som i vart fall när det gäller sådana patent och patentansökningar överensstämmer med konventionen. Som framgår av vad ovan anförts (avsnitt 12.2——12.14) föreslår kommittén en anpassning av på vissa punkter nu gällande bestämmelser om rättsverkan av patent och patentansökan till konventionens reglering. Härigenom minskas behovet av särskild reglering rörande rättsverkan av europeiskt patent och europeisk patentansökan. Särskilt är att märka att en anpassning till konventionen av svensk rätt har föreslagits såvitt avser patenterbarhetsvillkoren och ogiltighetsgrunderna. I fråga om europeiskt tas in patent måste i den svenska lagstiftningen

SOU 1976: 24 Kapitel I2 271

en grundläggande bestämmelse av innebörd att europeiskt patent för Sverige skall ha samma rättsverkan som ett patent meddelat av den svenska patentmyndigheten och även i övrigt följa samma bestämmelser som sådant patent. Såvitt gäller europeiska patentansökningar måste ges en föreskrift om att sådana ansökningar skall ha samma rättsverkan som nationella patentansökningar. I den mån Sverige utnyttjar möjligheten att föreskriva särskilda villkor för att europeiskt patent eller europeisk patentansökan skall få rättsverkan i Sverige, måste också uttryckliga bestämmelser härom tas in i den svenska måste lagstiftningen. Slutligen ges bestämmelser om verkan av att det europeiska patentverket har upphävt ett europeiskt patent för Sverige eller avslagit en europeisk patentansökan samt om verkan av att en europeisk återkallas patentansökan eller skall anses återkallad. Kommittén anser det uppenbart att Sverige bör utnyttja möjligheten att som villkor för att europeiskt patent skall få rättsverkan här i landet kräva översättning till svenska av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patentet. Det måste enligt kommitténs mening vara ett väsentligt intresse för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare -att i fråga om varje patent som gäller för Sverige den text som ligger till grund för patentet finns tillgänglig på svenska. Av denna anledning bör den ingivna översättningen tryckas. Eftersom patentverkets kostnader enligt beslut av riksdagen skall täckas av avgifter, bör Sverige utnyttja även möjligheten att föreskriva skyldighet för patenthavaren att betala kostnaderna för tryckning av översättningen. Det bör i detta sammanhang dock märkas att enligt konventionen patentets rättsverkan inte får göras beroende av att översättningen har publicerats. Även för viss rättsverkan av europeisk för patentansökan, nämligen uppkomst av det s. k. provisoriska skyddet, får Sverige ställa upp villkor om översättning. I detta fall får dock endast krävas översättning av patentkraven. Stat som kräver översättning får föreskriva i vilken ordning denna skall göras tillgänglig för allmänheten för att ansökningen skall få rättsverkan. Av hänsyn till svenskt näringsliv och svenska uppfinnare anser kommittén att Sverige bör också denna att utnyttja möjlighet kräva översättning. översättningen bör alltid ges in till den svenska patentmyndigheten för att av denna hållas allmänt tillgänglig. Provisoriskt skydd bör inträda först från den dag då patentmyndigheten har kungjort att översättning har inkommit. Det är att märka att om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen, större delen av de patent som gäller i Sverige kommer att meddelas i form av europeiskt patent. Om inte översättning krävs av europeiska patent för Sverige, kommer därför i framtiden endast en mindre del av patentlitteraturen rörande här gällande patenträtter att föreligga på svenska. Kommittén anser vidare att Sverige bör utnyttja den rätt som konventionen ger fördragsslutande stat att i vissa fall låta översättning av den text som ligger till grund för europeiskt patent och översättning av patentkrav i europeisk patentansökan äga vitsord när det gäller att bestämma patenskyddets omfattning. Det måste nämligen enligt kom-

SOU 1976: 24 272 Kapitel 12

mitténs vara en väsentlig fördel för svenskt näringsliv att kunna mening bedöma omfattningen av det skydd som europeiskt patent och europeisk patentansökan ger i Sverige med utgångspunkt från en svensk text. Härtill kommer att om översättningen får vitsord i detta avseende, patenthavare och patentsökande kommer att ha anledning att vinnlägga sig om en noggrann översättning. Om översättning tillerkänns vitsord vid bestämmande av patentskyddets omfattning, måste enligt konventionen patentsökande och patenthavare ha rätt att rätta oriktig översättning. Sverige bör emellertid enligt kommitténs uppfattning utnyttja möjligheten att under vissa omständigheter medge föranvändarrätt för den som i förlitande på en oriktig översättning i god tro har börjat att i Sverige utnyttja den uppfinning för vilken skydd har sökts eller vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande. Såvitt gäller internationell patentansökan föreslog kommittén i sitt förra betänkande (s. 101 f.), att som villkor för att sådan ansökan skulle få åtnjuta provisoriskt skydd skulle föreskrivas att sökanden till den svenska patentmyndigheten hade ingivit översättning av hela patentansökningen. Ett sådant villkor är tillåtet enligt samarbetskonventionen. l fråga om europeisk patentansökan får emellertid krävas översättning endast av patentkraven. Kommittén har övervägt om översättningskravet även såvitt -avser internationella patentansökningar borde begränsas till att gälla endast patentkraven. Det bör emellertid märkas att en viss skillnad föreligger mellan europeiska och internationella patentansökningar. De europeiska patentansökningarna kommer att föreligga på sådant språk (engelska, franska eller tyska) att svenskt näringsliv och svenska uppfinnare, i vart fall om patentkraven finns i svensk översättning, utan alltför stor svårighet kan tillgodogöra sig ansökningarnas innehåll, antingen själva eller genom att anlita biträde. Internationella patentansökningar kan däremot i princip vara avfattade på vilket språk som helst förutsatt att det finns någon internationell nyhetsgrznsllcningsmyndighet eller, i förekommande fall, någon myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning som utför granskning resp. prövning av ansökningar på ifrågavarande språk. En internationell ansökan publiceras på det språk på vilket den är avfattad, om detta är engelska, franska, japanska, ryska eller tyska. Är den avfattad på annat språk än något av de nu nämnda, skall den publiceras i engelsl översättning. Publiceras ansökningen på annat språk än engelska skall sairnmandraget publiceras även i engelsk översättning. Mot bakgrund av att internationella patentansökningar kan föireligga på sådant språk att svenska intressenter knappast utan stora slårigheter kan tillgodogöra sig ansökningarnas innehåll finner kommittét imte anledning att frångå sitt tidigare förslag på denna punkt. En tinkibar alternativ lösning skulle visserligen vara att behålla det mera onfattande översättningskrav som föreslogs i kommitténs förra betänkande endast för internationella ansökningar som är publicerade på annat spnråk än engelska, franska eller tyska. Denna lösning är dock enlig: kommitténs uppfattning mindre lämplig av bl. a. politiska skäl. Det bör :mtellertid framhållas att om internationell ansökan avser europeiskt patett tför nå-

SOU 1976: 24 Kapitel 12 273

gon stat, ansökningen enligt den europeiska patentkonventionen i detta avseende skall anses som europeisk patentansökan (art. 150.3). Söks genom internationell patentansökan europeiskt patent för får Sverige, därför översättning till svenska krävas endast såvitt avser patentkraven. Som tidigare nämnts (avsnitt 12.13.1) innebär skyddet under ansökningstiden enligt svensk rätt att sökanden kan ha rätt till skadestånd av den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinningen efter det att patentansökhar blivit allmänt ningen tillgänglig enligt 22 § patentlagen. För utnyttjande som sker innan utläggningen av ansökningen har kungjorts utgår dock skadestånd endast i form av ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, om och i den mån sådan ersättning finnes skälig. För tiden efter kungörandet om utläggningen gäller däremot samma skadeståndsansvar som vid intrång som sker efter det att patentet har meddelats. Enligt konventionen måste publicerad europeisk patentansökan i fördragsslutande stat ge sökanden minst det skydd som uppkommer genom obligatorisk publicering av icke prövad nationell patentansökan och under alla förhållanden ge honom rätt till skälig ersättning för utnyttjande av uppfinningen. Det offentliggörande som sker när en patentansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen måste anses utgöra en sådan obligatorisk publicering av icke prövad nationell ansökan som avses i konventionen. Från och med att ansökningen har blivit allmänt nämnda medför tillgänglig enligt lagrum den rätt till skälig ersättning för utnyttjande av uppfinningen, under förutsättning att ansökningen leder till patent. Detta skydd motsvarar vad som krävs enligt konventionen. Kommittén föreslår därför att publicerad europeisk patentansökan som omfattar Sverige skall ge samma skydd som svensk patentansökan som blivit allmänt tillgänglig men ännu inte har utlagts. I enlighet med vad nyss sagts bör skyddet dock inträda först från den dag då patentmyndigheten har kungjort att översättning av patentkraven till

svenska har kommit myndigheten tillhanda.

En viktig fråga i detta sammanhang gäller hur patentskyddets omfattning skall bestämmas. Enligt 39 § patentlagen bestäms patentskyddets omfattning av patentkraven. För förståelse av patentkraven får ledning hämtas från beskrivningen med tillhörande Bestämmelritningar. ser med samma innehåll finns i artikel 69 i den europeiska patentkonventionen. Med hänsyn till att praxis i denna fråga skiljer sig avsevärt i de olika stater som kan förväntas tillträda konventionen har vid konventionen fogats ett särskilt protokoll angående tolkningen av denna artikel. Enligt detta protokoll får artikel 69 inte förstås så att ett europeiskt patents skyddsomfång skall bestämmas genom en strikt bokstavstolkning av patentkraven och att beskrivning och ritningar får användas endast för att tolka oklarheter i patentkraven. Artikeln får inte heller förstås så att patentkraven endast tjänar som riktlinjer för att fastställa skyddsomfânget och att skyddet omfattar allt som en fackman som har studerat beskrivning och ritningar anser att patenthavaren har avsett att skydda. Artikeln skall enligt protokollet i stället ges en tolkning som ligger mellan dessa yitterligheter och som bereder patenthavaren ett skäligt skydd och

l8-SOU 1976: 24

SOU 1976: 24 274 Kapitel 12

samtidigt ger tredje man en rimlig säkerhetJ framhöll de Beträffande bestämmandet av patentskyddets omfattning nordiska patentkommittéerna i 1963 års betänkande att patentkraven

men att man inte fick göras till föremål för någon bokstavstolkning den rättsosäkerhet som oklara patentkrav leder till också måste beakta (NU s. 186). Både kommittéerna och föredragande departementschefen inte fick begagna sig av oklarheter i underströk vidare att patenthavaren för att därigenom utvidga patentskyddet (prop. s. 151 f). l patentkraven och ritningar för att bestämma patentden mån beskrivning tillgrips borde departementschefen detta ske endast skyddets omfattning enligt av de uttryckssätt som *anför att åstadkomma erforderlig precisering

vänds i patentkraven. som svensk rätt får anses inta i tolkningsfrågan står Den ståndpunkt med konventioenligt kommitténs uppfattning i god överensstämmelse

nens ordalydelse och strider i och för sig inte mot vad som sägs i protokollet. Det finns därför enligt kommitténs mening inte någon anledning konventionen den rättsuppfattning röatt om Sverige tillträder frångå som hittills har hävdats i svensk rätt. Det rande tolkning av patentkrav ordalydelse tillär dock att märka att med hänsyn till att patentkravens staterna, det torde finnas viss mäts olika betydelse i de fördragsslutande i olika stater kan komma till olika resultat när det risk att domstolar gäller att avgöra omfattningen av det skydd som ett europeiskt patent staterna kan dock ger. Olikheterna i praxis mellan de fördragsslutande

förväntas bli mindre än som f. n. är fallet.

En särskild fråga uppkommer när det gäller europeisk patentansökans rätt (2 § patentlagen) medverkan som nyhetshinder. Enligt gällande som är ny i förhållande till vad som delas patent end-ast på uppfinning har blivit känt före dagen för patentansökningen. Som känt anses därvid allt som har blivit allmänt tillgängligt. Vidare anses enligt 2 § andra

andra punkten patentlagen som känt även innehållet i patentanstycket sedersökningar som har gjorts före nämnda dag, om dessa ansökningar mera blir allmänt 22 § patentlagen. Såvitt gäller vertillgängliga enligt av sådana ansökningar som nu nämnts kan som nyhetshinder tidigare föreslår kommittén inte någon ändring? skall uppfylla konventionens krav För att den svenska lagstiftningen mellan europeiska och nationella patentansökningar på jämställdhet få verkan som nyhetshinder motsvamåste europeisk patentansökan rande den som nationella patentansökningar har enligt 2 § andra stycket kommitténs bör detta ske andra punkten patentlagen. Enligt uppfattning tas in en bestämmelse av innebörd att vid tillgenom att i patentlagen av 2 § andra stycket andra punkten patentlagen det europeiska lämpning

1 Den ena ytterligheten torde utgöras av engelsk rätt, enligt vilken patentbestäms genom en strikt bokstavstolkning av patentkraskyddets omfattning ven. Tysk rätt synes representera den andra ytterligheten. 2 Som framgår av det föregående (avsnitt 12.2.3) föreslår kommittén ändring ani 2 § andra stycket patentlagen. Denna ändring gäller dock inte tidigare utan endast kravet på uppfinningshöjd i försökans verkan som nyhetshinder hållande till tidigare ansökningar. Som framgår av avsnitt 12.2.3 innebär den i 2 § andra stycket patentlagen bortav kommittén föreslagna ändringen tagande av kravet på uppfinningshöjd gentemot innehållet i tidigare gjorda men först senare offentliggjorda ansökningar.

SOU 1976: 24 12 Kapitel 275

patentverkets publicering av europeisk patentansökan som omfattar Sverige skall jämställas med att en nationell patentansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen. I fråga om internationella patentansökningar har kommittén i sitt förra betänkande föreslagit att dessa skall få verkan som nyhetshinder enligt 2 § andra stycket andra punkten patentlagen endast om översättning av patentansökningen till svenska har gjorts allmänt tillgänglig och ansökningsavgift har erlagts till den svenska patentmyndigheten (s. 102 f). Den omständigheten att Sverige enligt den europeiska patentkonventionen är förpliktat att efter ett tillträde till den konventionen i de fall som avses i nämnda lagrum ge publicerad europeisk patentansökan verkan som nyhetshinder från ingivningsdagen utgör emellertid enligt kommitténs mening inte något skäl att frångå vad kommittén förut har föreslagit beträffande internationella patentansökningar i detta avseende. Som nyss nämnts föreligger nämligen avsevärda skillnader mellan europeiska och internationella patentansökningar när det gäller de språk på vilka ansökningarna kan vara avfattade. Av skäl som tidigare anförts bör samma översättningskrav gälla för alla internationella patentansökningar oberoende av vilket språk de är avfattade på. I fråga om beslut av det europeiska patentverket att helt eller delvis upphäva europeiskt patent är att märka att särskilda författningsbestämmelser krävs för att sådant beslut skall få rättsverkan i Sverige. Som framgår av vad tidigare anförts regleras i konventionen verkan av sådant beslut endast i vad avser patenthavarens rätt. I dylika fall skall det europeiska patentet och den europeiska patentansökan på vilken det grundas anses aldrig ha haft den rättsverkan som patentet eller ansökningen annars skulle ha haft enligt konventionen, dvs. den rättsverkan som nationellt patent eller nationell patentansökan ger enligt vederbörande stats lag (art. 68). I övrigt ankommer det på varje fördragsslutande stat att reglera rättsverkan i den staten av ett sådant upphävande. Konventionen om marknadspatent innehåller i artikel 35 bestämmelser om rättsverkan av att sådant patent upphävs. Där föreskrivs, att patent och patentansökan i sådant fall skall anses aldrig ha haft den rättsverkan som det eljest skulle ha haft. Beslut om upphävande skall dock inte ha någon rättsverkan såvitt avser tid som ligger före detta beslut när det gäller sådant avgörande rörande patentintrång som har vunnit laga kraft och verkställts innan beslutet om upphävande meddelades. Detsamma gäller i fråga om avtal som har ingåtts före beslutet om upphävande, i den mån avtalet har fullgjorts före detta beslut. I sistnämnda fall kan dock belopp som har betalats i enlighet med avtalet krävas åter i den mån detta är rimligt med hänsyn till omständigheterna. Även i de två fall som utgör undantag från dock nationell huvudregeln gäller lag rörande ersättning för skada som har orsakats genom oaktsamhet samt rörande ersättning för s. k. obehörig vinst. Enligt kommitténs mening motsvarar ett upphävande av europeiskt patent närmast ogiltigförklaring av patent enligt svensk rätt. Kommittén föreslår därför att om europeiskt patent som omfattar Sverige upphävs av det europeiska patentverket, detta skall ha samma rättsverkan som om patentet hade förklarats ogiltigt av svensk domstol.

SOU 1976: 24 276 Kapitel 12

Rättsverkan av ogiltigförklaring av patent regleras f. n. inte i lagstiftnordiska länderna. Frågan om ningen vare sig i Sverige eller i de övriga behandlades av de nordiska i en sådan reglering patentkommittéerna 1963 års betänkande (NU s. 320). Kommittéerna anförde, att enligt svensk och finsk rätt ett beslut om ogiltighetsförklaring i princip hade ansetts ha rättsverkan endast för framtiden (verkan ex nunc”) medan dansk och norsk rätt patentet skulle anses aldrig ha meddelats enligt (verkan ”ex tunc”). De nordiska ansåg att det inte var lämpligt att patentkommittéerna införa någon allmän reglering av rättsverkan av ogiltigförklaring av patent. Enligt kommittéerna syntes denna fråga böra avgöras med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Sålunda borde enligt kommittéerna både den finsk-svenska och den dansk-norska principen tåla inskränkningar. Kommittéerna uttalade vidare, att ingen borde dömas för efter det att patentet hade förklarats ogiltigt. Såtillvida patentintrång ha rättsverkan ex tunc. Å andra siborde beslutet om ogiltigförklaring dan fanns det enligt kommittéerna uppenbarligen fall, i vilka beslutet inte borde få inverka som seom ogiltigförklaring på mellanhavanden eller I dessa fall borde sådan länge hade blivit uppgjorda avgjorda. lunda ha rättsverkan ex nunc. Kommittéerna ansåg ogiltigförklaringen att detta under vissa omständigheter kunna vara fallet i fråga om betalav uppfinningen som redan ning som hade erlagts för sådant utnyttjande hade ägt rum. delar den uppfattning som framfördes i 1963 Patentpolicykommittén års betänkande, nämligen att frågan om rättsverkan av ogiltigförklaring i det enskilda av patent bör avgöras med hänsyn till omständigheterna fallet och att det därför även i framtiden bör överlämnas till rättstillatt finna lösningar. Denna inställning delas av de lämpningen lämpliga finska och norska kommittéerna. Den reglering av verkan av danska, upphävande av marknadspatent som har tagits in i marknadspatentkonventionen synes i vart fall i huvudsak överensstämma med de principer som har utvecklats i nordisk praxis såvitt gäller verkan av ogiltigförkla-

ring. Liksom ett beslut av det europeiska patentverket att upphäva euroi avsaknad av författningsbestämmelse inte skulle ha rättspeiskt patent verkan tas in i patentlagen för i Sverige, måste en särskild bestämmelse att det europeiska patentverkets beslut att avslå europeisk patentansökan skall få rättsverkan i Sverige. Enligt kommitténs mening saknas anledbestämmelser om verkan av annat beslut att avslå euroning att införa än beslut som har blivit slutligt gällande, dvs. då peisk patentansökan av beslutet eller återupptagande av ansökningen inte överprövning längre kan komma i fråga. Sådant beslut bör få samma verkan som sådant lagakraftvunnet beslut om avslag på svensk nationell patentansökan som har meddelats av den svenska patentmyndigheten, patentverkets besvärsavdelning eller regeringsrätten. Verkan återkallas eller skall anses av att europeisk patentansökan återkallad är inte reglerad i konventionen, bortsett från en bestämmelse i artikel 67.4 av innebörd att något skydd för ansökningen inte skall anses ha uppkommit. Detsamma gäller om designeringen av viss stat har

SOU 1976: 24 Kapitel 12 277

återkallats eller skall anses återkallad. Införs i patentlagen bestämmelser om rättsverkan av europeisk patentansökan som omfattar Sverige, måste i lagen tas in också bestämmelser om verkan av att sådan ansökan återkallas eller skall anses återkallad såvitt avser Sverige. Det framstår därvid som naturligt att återkallelse av europeisk patentansökan får samma rättsverkan som återkallelse av en svensk nationell patentansökan. l patentlagen finns visserligen inte några bestämmelser om återkallelse av patentansökan eller om verkan av sådan återkallelse. Av uttalanden av föredragande departementschefen i 1966 års proposition (prop. s. 128) framgår dock att patentansökan kan återkallas av sökanden och att en återkallad ansökan skall avskrivas. Liksom i fråga om verkan av ogiltigförklaring bör det överlämnas till rättstillämpningen att finna lämpliga lösningar på de spörsmål om rättsverkan av återkallelse av patentansökan som kan uppkomma, exempelvis såvitt gäller licensavtal som har ingåtts under ansökningstiden. Enligt kommitténs mening är det därför tillräckligt att i patentlagen ta in en föreskrift av innebörd att återkallelse av europeisk patentansökan såvitt avser Sverige skall ha samma rättsverkan som återkallelse av svensk nationell ansökan. Verkan här i landet bör dock följa endast av återkallelse som har blivit beslutligt stående. Som nämnts i avsnitt 12.14 innehåller den europeiska patentkonventionen bestämmelser om rätt för patentsökanden och patenthavaren att under vissa omständigheter få en för sent företagen ansedd som åtgärd vidtagen inom föreskriven tid (art. 122). Som förutsättning härför gäller att sökanden eller patenthavaren inte har kunnat iaktta trots fristen, att han har iakttagit all omsorg som betingats av omständigheterna. Vidare måste underlåtenheten att iaktta fristen ha haft rättsförlust till ome-

delbar följd. Detta medför att beslut om upphävande av europeiskt patent

eller om avslag på europeisk patentansökan och beslut att europeisk patentansökan skall anses återkallad kan komma att upphävas trots att

beslutet inte längre kan angripas genom besvär. Framställning om beslut

enligt artikel 122 kan göras upp till ett år efter det att den försuttna fristen har löpt ut. Vid avgörande av huruvida beslut som meddelats av det europeiska patentverket har blivit slutligt bestående bör hänsyn inte tas till att beslutet kan komma möjligheten att upphävas med av artikel 122. Det institut tillämpning som regleras i nämnda artikel får nämligen anses som ett extraordinärt rättsmedel. Vid sådant förhållande måste i den svenska lagstiftningen tas in en bestämmelse av innebörd att beslut av det europeiska patentverket att enligt artikel 122 godta en för sent vidtagen åtgärd har verkan också här i landet.

12.16 Omvandling av europeisk patentansökan

Europeisk patentansökan kan enligt artikel 135.1 i den europeiska patentkonventionen i vissa fall omvandlas till nationell för patentansökan stat som har designerats i ansökningen. Fördragsslutande stat måste medge omvandling i två fall, nämligen om ansökan enligt artikel 77.5 anses återkallad därför att den inte i tid har inkommit till det europeiska

SOU 1976: 24 278 Kapitel 12

från nationell patentmyndighet som har mottagit ansökpatentverket för vidarebefordran till det europeiska patentverket och om anningen sökan enligt artikel 162.4 anses återkallad därför att det europeiska patentverket ännu inte har börjat att fullständigt pröva ansökningar avseende det tekniska område till vilket ifrågavarande ansökan är att hänföra. tillträda konventionen måste i den För att Sverige skall kunna svenska tas in bestämmelser som ger sökanden rätt till lagstiftningen omvandling i dessa fall. Fördragsslutande stat får emellertid i nationell lag medge omvandling även i andra fall då europeisk skall anses återkallad samt patentansökan i fall då sådan ansökan har avslagits eller återkallats eller då ett europeiskt patent har upphävts. Vad angår de övriga fall då en europeisk skall anses återkallad skulle en rätt till omvandling ha bepatentansökan endast om sökanden har försummat att iaktta frist. Genom att tydelse omvandla till svensk nationell anden europeiska patentansökningen sökan skulle sökanden i så fall trots försummelsen kunna få patent för Sverige. Detsamma gäller om ett europeiskt patent har upphävts på under har försumgrund av att patenthavaren invändningsförfarandet mat att iaktta en frist. Konventionens artikel 122 ger emellertid en sökande eller patenthavare, som har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna men trots detta inte har varit i stånd att iaktta frist, möjlighet att företa erforderlig åtgärd efter fristens utgång. Med hänsyn härtill saknas enligt kommitténs mening anledning att medge omvandde fall då europeisk patentansökan har ling i dessa fall. När det gäller av annan anledning än att avslagits eller europeiskt patent har upphävts patenthavaren har försummat att iaktta en frist, rör det sig om ansök-

ningar eller patent som enligt det europeiska patentverkets uppfattning

de patenterbarhetsvillkor som föreskrivs i konventionen. inte uppfyller En rätt till omvandling i dessa fall skulle i praktiken leda till att den det europeiska besvenska patentmyndigheten omprövar patentverkets slut. En sådan ordning synes inte lämplig. Kommittén anser därför att omvandling inte bör tillåtas i dessa fall. Omvandling av europeisk patentansökan till svensk patentansökan bör sålunda få ske endast i de tvâ fall i vilka Sverige enligt konventionen är skyldigt att medge sådan omvandling.

12. 17 Försvarsuppfinningar

12.17.1 Gällande rätt Beträffande som särskilt avser krigsmateriel, s. k. föruppfinningar svarsuppfinningar, finns särskilda bestämmelser i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar. Regeringen bemyndigas i lagen att meddela föreskrifter om vad som skall anses som krigsmateriel (1 §). Sådana finns om vad som avses med föreskrifter i kungörelsen (1973: 721) krigsmateriel i lagen om försvarsuppfinningar. och utländsk försvars- I lagen skiljs mellan svensk försvarsuppfinning Med avses uppfinning som har uppfinning. svensk försvarsuppfinning här bosatt eller tillhör tillkommit i Sverige eller tillhör fysisk person

SOU 1976: 24 Kapitel 12 279

svensk juridisk person. Svensk försvarsuppfinning får inte offentliggöras eller på annat sätt obehörigen yppas innan en särskild nämnd, granskningsnämnden för försvarsuppfinningar, har prövat om uppfinningen skall hållas hemlig (4 §). Såsom obehörigt yppande anses inte ansökan om patent på uppfinningen hos den svenska patentmyndigheten. Inkommet till patentmyndigheten patentansökan som avser svensk försvarsuppfinning, skall patentmyndigheten underställa granskningsnämnden ansökningen för prövning huruvida ansökningen skall hållas hemlig (5 §). Den som vill att svensk försvarsuppfinning som inte har patentsökts hos den svenska patentmyndigheten skall få offentliggöras eller på annat sätt yppas skall själv hos granskningsnämnden begära prövning huruvida ansökningen skall hållas hemlig (5 §). Finner granskningsnämnden vid sin prövning att det är av väsentlig betydelse för försvaret att svensk försvarsuppfinning hålls hemlig, skall nämnden förordna att uppfinningen inte får offentliggöras eller på annat sätt obehörigen yppas (6 §). Om ärendet har underställts av patentmyndigheten, måste förordnande om hemlighållande meddelas inom tre månader efter den dag då beskrivning över uppfinningen med tillhörande ritningar och patentkrav på svenska har inkommit till patentmyndigheten. Sker inte det, upphör uppfinningen att vara hemlig enligt lagen om försvarsuppfinningar (7 §). Har nämndens prövning begärts av enskild, gäller inte någon bestämd tid inom vilken beslut om hemlighållande måste meddelas. Har uppfinning förklarats hemlig av granskningsnämnden, får uppfinnaren eller hans rättsinnehavare ansöka om att staten övertar uppfinningen. Ansökan härom görs hos granskningsnämnden. Har staten inte övertagit uppfinningen inom fyra månader från det att ansökan därom inkom till nämnden, upphör förordnandet om hemlighållande att gälla (11 §). Om särskilda skäl föreligger, kan fristen för staten att överta uppfinningen av regeringen förlängas med två månader. Är svensk försvarsuppfinning av väsentlig betydelse för försvaret, kan regeringen förordna att uppfinningen får utnyttjas för statens räkning eller av den som regeringen bestämmer eller att uppfinningen skall avstås till staten (13 §). Har ansökan om patent på sådan uppfinning som avses med förordnande om hemlighållande godkänts för utläggning, skall patentansökningen förklaras vilande i avbidan på att förordnandet upphör att gälla. Bestämmelserna i patentlagen om när handlingarna i patentansökningsärende skall hållas allmänt tillgängliga skall inte tillämpas på patentansökan som omfattas av sådant förordnande så länge förordnandet består. Ansökan om patent eller annan skyddsrätt på svensk försvarsuppfinning som skall hållas hemlig får inte göras i främmande stat utan att särskilt medgivande därtill har lämnats av regeringen. Sådant medgivande får lämnas endast under förutsättning att uppfinningen hemlighålls även i den främmande staten (10 §). För skada som uppstår genom förordnande att uppfinning skall hållas hemlig utgår skälig ersättning av allmänna medel (14 §).

280 12 SOFU 1976: 24 Kapitel

Även utländsk försvarsuppfinning som patentsöks hos den svenska patentmyndigheten kan förklaras hemlig av granskningsnänmden. Inkommer ansökan om patent på utländsk försvarsuppfinning, skall patentmyndigheten liksom beträffande svensk försvarsuppfinning hänskjuta ärendet till granskningsnämnden. Rör ansökningen sådan uppfinning som är hemlig enligt lag i främmande stat och får enligt överenskommelse mellan Sverige och den främmande staten patent på uppfinningen sökas i Sverige under förutsättning att uppfinningen hålls hemlig här, skall granskningsnämnden förordna om hemlighållande. Om sådan överenskommelse saknas men uppfinningen är hemlig enligt lag i främmande stat, skall beslut om hemlighållande meddelas om granskningsnämnden finner det vara av väsentlig betydelse för försvaret att uppfinningen hemlighålls i Sverige (16 §). Beträffande utländsk försvarsuppfinning som har förklarats hemlig här gäller i huvudsak samma bestämmelser som beträffande svensk försvarsuppfinning som har förklarats hemlig av granskningsnämnden. Sökanden kan dock inte påkalla att staten övertar uppfinningen. Yppande av försvarsuppfinning som enligt lagen om försvarsuppfinningar eller enligt förordnande av granskningsnämnden skall hållas hemlig medför straffansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken (jfr prop. 1975: 78 s. 266). Ansökan om skydd i främmande stat i strid med förbudet i 10 § medför straffansvar även om 20 kap. 3 § brottsbalken inte är tillämplig (19 §).

12.17.2 Kommitténs överväganden Fördragsslutande stat är såväl enligt samarbetskonventionen som enligt den europeiska patentkonventionen oförhindrad att föreskriva hemlighållande av sådana uppfinningar som avses i lagen om försvarsuppfinningar. l samarbetskonventionen föreskrivs att konventionen inte inskränker fördragsslutande stats rätt att vidta de åtgärder som den anser erforderliga för att skydda sin nationella säkerhet (art. 27.8). Enligt den europeiska patentkonventionen (art. 75.2) är fördragsslutande stat oförhindrad att tillämpa bestämmelser om att vissa slags uppfinningar inte får yppas utomlands utan att tillstånd därtill har lämnats i förväg av behörig myndighet. Fördragsslutande stat får vidare föreskriva att europeisk patentansökan måste ges in till nationell myndighet eller får ges in direkt till annan myndighet endast efter särskilt tillstånd. Som framhölls i propositionen med förslag till lag om försvarsuppfinningar (prop. 1971: 138 s. 54) har förbudet i 10 § nämnda lag att utan särskilt tillstånd ansöka om patent i utlandet på svensk försvarsuppfinning som skall hållas hemlig tillkommit därför att det uppenbarligen skulle motverka lagens syfte om det var tillåtet att ansöka om patent utomlands på hemlig försvarsuppfinning. Förbudet måste därför också innebära förbud att hos internationell organisation eller internationell myndighet söka patent eller ansöka om nyhetsgranskning eller annan prövning av försvarsuppfinning som skall hållas hemlig. Om Sverige tillträder samarbetskonventionen, kommer internationella patentansökningar att kunna ges in till den svenska patentmyndigheten

SOU 1976: 24 Kapitel 12 281

såsom mottagande myndighet. Den mottagande myndigheten skall underkasta formell ansökningen granskning. Om vissa krav är uppfyllda, skall ansökningen åsättas internationell ingivningsdag och exemplar av den sändas till WIPO:s internationella byrå och till den internationella nyhetsgranskningsmyndighet som skall handlägga ansökningen. Enligt kommitténs skall förslag vidare, om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen, europeiska patentansökningar kunna ges in till den svenska patentmyndigheten för vidare befordran till det europeiska patentverket. Den svenska patentmyndigheten företar därvid inte någon granskning av den europeiska patentansökningen, men ansökningen har samma rättsverkan som om den samma dag hade ingivits till det europeiska patentverket. Lagen om försvarsuppfinningar har inte tillkommit under hänsynstagande till att den svenska patentmyndigheten kunde komma att fullgöra de uppgifter enligt samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen som nyss nämnts. Av lagens ordalydelse framgår inte huruvida internationell patentansökan eller europeisk patentansökan som avser svensk försvarsuppfinning får ges in till den svenska patentmyndigheten. Vid tillträde till konventionerna bör därför lagen ändras så att det klart framgår vad som i detta avseende gäller beträffande internationell och europeisk patentansökan. Kommittén har huruvida övervägt det är lämpligt att ålägga den svenska patentmyndigheten att svara för att också internationella patentansökningar som den tar emot i sin egenskap av mottagande myndighet och europeiska patentansökningar som ges in dit för vidarebefordran till det europeiska patentverket blir föremål för granskningsnämndens om ansökningen prövning, avser försvarsuppfinning. De tidsfrister inom vilka nationell patentmyndighet enligt konventionerna måste vidarebefordra sådana kan emellertid ofta bli så ansökningar korta att granskningsnämnden inte skulle hinna handlägga ärendena.

Vid§I§12§§Drdras inte patentansökningarna inom föreskriven tid, inträ-

der rättsförlust för sökanden. Enligt kommitténs måste därför mening av huruvida

erforderfig prövning en försvarsuppfinning skall hållas

hemlig göras innan uppfinningen patentsöks genom internationell eller europeisk patentansökan. Det får i så fall ankomma på den som avser att söka patent genom internationell eller europeisk patentansökan att själv sörja för att uppfinningen, om den är en försvarsuppfinning, underställs granskningsnämnden för sådan prövning. En sådan ordning kan enligt kommitténs uppfattning inte medföra några påtagliga nackdelar för sökanden, eftersom kommittén inte föreslår någon ändring i den nuvarande ordningen för handläggning av försvarsuppfinning som söks skyddad genom ansökan om nationellt svenskt patent. Sökanden har således möjlighet att först göra nationell svensk patentansökan och under handläggningen av denna få utrett om den patentsökta uppfinningen får yppas. Om granskningsnämnden inte förordnar att uppfinningen skall hållas hemlig, kan sökanden göra europeisk eller internationell patentansökan och därvid åberopa prioritet från den svenska patentansökningen. Det bör nämnas att lagen om försvarsuppfinningar i praktiken till-

SOU 1976: 24 282 Kapitel 12

få uppfinningar. Beslut om hemlighållande har lämpas på förhållandevis i endast fem till tio fall om året. Härtill komunder senare år meddelats kommer från en mer att ansökningar om patent på försvarsuppfinning begränsad krets av sökande. Av nu anförda skäl föreslår kommittén att i lagen om försvarsupptas in bestämmelser av innebörd att patentmyndigheten inte finningar skall underställa granskningsnämnden ansökan om patent på försvarseller inuppfinning, om uppfinningen söks skyddad genom europeisk ternationell som ges in till patentmyndigheten. Vidare patentansökan bör föreskrivas att den som vill söka patent på svensk försvarsuppfinning genom internationell eller europeisk patentansökan själv skall beav huruvida uppfinningen skall gära granskningsnämndens prövning hållas hemlig. I detta sammanhang vill kommittén också framhålla att medgivande att göra patentansökan i utenligt 10 § lagen om försvarsuppfinningar landet som skall hållas hemlig aldrig på svensk försvarsuppfinning kan avse tillåtelse att göra internationell eller europeisk patentansökan. Som förutsättning för sådant tillstånd uppställs nämligen i lagen att uppi den främmande staten. Eftersom uppfinning finningen hemlighålls som söks skyddad genom internationell eller europeisk patentansökan efter viss tid offentliggörs genom WIPO:s internationella byrå resp. det kan denna förutsättning inte uppfyllas såvitt europeiska patentverket, avser sådana ansökningar. När torde sådana uppfindet gäller utländska försvarsuppfinningar endast i mycket sällsynta undantagsfall komma att sökas skydningar som dade i Sverige genom internationell eller europeisk patentansökan patentmyndigheten. Vidare torde en sådan anges in till den svenska omfatta enbart Det blir därför i allmänhet inte sökan knappast Sverige. svenskt intresse att hemlighålla uppfinning som söks skydnågot särskilt i motsats till vad som är fallet om uppfindad genom sådan ansökan, nationell Komningen söks skyddad i Sverige genom patentansökan. mittén anser det därför inte befogat att införa särskilda bestämmelser utländsk som som gör det möjligt att hemlighålla försvarsuppfinning internationell eller europeisk patentansökan som söks skyddad genom

ges in till den svenska patentmyndigheten.

SOU 1976: 24

13 Specialmotivering

13.1 Förslaget till om i

lag ändring patentlagen

1 § I denna paragraf behandlas patenträttens subjekt och objekt samt anges patenträttens principiella innehåll. I första stycket i dess nuvarande lydelse föreskrivs att den som har gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt har övergått äger efter ansökan få patent på uppfinningen. Vidare förklaras att patent innebär ensamrätt enligt patentlagen att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen, kommer patent för Sverige att kunna meddelas dels av den svenska patentmyndigheten, dels av det europeiska patentverket. Den svenska patentmyndigheten kommer att kunna meddela patent såväl på grund av patentansökan som görs enligt 2 kap. patentlagen och handläggs endast av denna myndighet (nationell patentansökan) som på grund av ansökan som görs enligt samarbetskonventionen (internationell patentansökan). Oavsett om ansökningen är nationell eller internationell måste förutsättningarna för att få patent för Sverige anges i svensk lag. Såvitt gäller europeiska patentansökningar regleras däremot förutsättningarna för att få patent uteslutande i den europeiska patentkonventionen. I nationell lag får sålunda inte ges några bestämmelser om villkoren för att få europeiskt patent. På grund av det nu anförda har det ansetts lämpligt att i paragrafens första ta in en erinran stycke om att de där angivna förutsättningarna för att få patent avser endast patent som meddelas av den svenska patentmyndigheten. Detta har skett genom att det i lagtexten anges att uppfinnaren eller dennes rättsinnehavare under angivna förutsättningar äger erhålla patent på uppfinningen hos patentmyndigheten här i riket. Såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.1) har de särskilda bestämmelserna i patentlagen rörande och europeiska patent europeiska patentansökningar sammanförts i ett särskilt kapitel (11 kap.). Ingen bestämmelse utanför detta kapitel är omedelbart tillämplig i fråga om europeisk patentansökan eller europeiskt patent. Denna systematik har ansetts böra komma till uttryck i lagens inledningsparagraf. På grund härav har som en andra punkt till första stycket fogats en erinran om att i fråga om europeiska patent särskilda bestämmelser ges i 11 kap. Det är att märka att genom särskild föreskrift i detta kapitel åtskilliga bestämmelser i patentlagens övriga kapitel blir tillämpliga på europeiska patent och europeiska patentansökningar.

SOU 1976: 24 284 Kapitel 13

innehåller förevarande inte I sin nu gällande avfattning paragraf av det patenträttsliga uppfinningsbegreppet. Som några preciseringar nämnts i den allmänna (avsnitt 12.2.1) har emellertid i motiveringen nordisk rätt genom doktrin och praxis utbildats ett tämligen fast patent- I förarbetena till patentlagen redovisas utförrättsligt uppfinningsbegrepp. av detta begrepp. Såsom framhålls i den allmänna motiveligt innebörden 12.2.3) torde det patenträttsliga uppfinningsbegreppet enringen (avsnitt den europeiska patentkonventionen vara detligt svensk rätt och enligt samma. Av skäl som anges i den allmänna motiveringen har det emellertid ansetts lämpligt att också den redaktionella utformningen av de patenterbarhetsvillkor som regleras i förevarande paragraf anpassas till konventionen. En sådan anpassning av patentlagen till konventionen när det gäller avgränsningen av det patenterbara området har tagits in i paragrafens andra och tredje stycken. Bestämmelserna i dessa stycken innebär i allt väsentligt endast en kodifiering av vad som redan anses gälla i svensk rätt. I det nya andra stycket ges vissa exempel på vad som inte i och för har sig skall anses som uppfinning i patenträttslig mening. Exemplen sammanförts i grupper på samma sätt som i den europeiska patentkonventionen. Det är att märka att uppräkningen i lagtexten inte är uttömmande. Första gruppen omfattar upptäckter, vetenskapliga teorier och matematiska metoder. Enligt 1963 års betänkande föll dessa utanför det patenträttsliga området till följd av kravet att en uppfinning skall ha teknisk karaktär (NU s. 96 f). I andra gruppen tas upp konstnärliga skapelser. För att en konstnärlig skall uteslutas från patenterbarhet är det utan betydelse om skapelse att den kan komma i åtnjutande av denna skapelse har sådan kvalitet annat upphovsrättsligt skydd eller ej. Med konstnärliga skapelser avses inte bara sådana alster som tavlor och skulpturer utan även t. ex. musik. Den omständigheten att en uppfinning vid sidan av sin tekniska karaktär har konstnärliga värden utesluter givetvis inte patenterbarhet. Det är sålunda den rent konstnärliga skapelsen som inte kan patenteras. Tredje gruppen omfattar vad som kan sammanfattas som rena anvisningar för det mänskliga intellektet. I lagtexten anges sålunda att patent inte får meddelas på planer, regler eller metoder för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet och inte heller på datorprogram. Bortsett från datorprogram överensstämmer också dessa undantag med vad som sedan länge har ansetts gälla i nordisk rätt (NU s. 97). l fråga om datorprogram har rättsläget tidigare inte varit helt klart. Som nämnts i den allmänna motiveringen har emellertid regeringsrätten år 1974 avgjort ett ärende som rörde datorprogram. Av detta avgörandel synes framgå att datorprogram som sådana får anses ha samma karaktär som anvisningar för det mänskliga intellektet och att patent därför inte kan meddelas på en uppfinning i den mån denna avser ett datorprogram som sådant.

dom den 6 februari 1974 som avsåg patentansökan nr lkegeringsrättens 12100/64; RÅ 1974 s. 19.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 285

I detta sammanhang bör påpekas att under förarbetet till den europeiska patentkonventionen diskuterades huruvida det var lämpligt att i konventionen ange vad som i patenträttsligt skall anses som sammanhang datorprogram. Med hänsyn bl. a. till att i flertalet av de stater som deltog i förarbetet inte fanns någon praxis på detta område avstod man emellertid från en sådan reglering. Det europeiska kommer patentverket därigenom att stå tämligen fritt vid utbildandet av sin praxis. Undantaget för datorprogram har dock i konventionstexten avsiktligt placerats tillsammans med de undantag som avser anvisningar för det mänskliga intellektet. Härav framgår att datorprogram undantas från patenterbarhet av samma skäl som sådana anvisningar, nämligen på grund av avsaknad av teknisk karaktär. Under förarbetet till konventionen har också rått enighet om att bestämmelsen syftar till att undanta endast datorprogram som sådana. Den utesluter sålunda inte att patent meddelas på uppfinning som hänför sig till eller utnyttjar datorprogram eller som avser metoder för att styra datorer. Som framgår av vad som förut sagts om 1974 års regeringsrättsavgörande råder god överensstämmelse mellan detta avgörande och konventionens från reglering principiell synpunkt, nämligen att datorprogram som sådana inte är patenterbara. Vid utveckling av svensk rättspraxis på denna punkt synes den praxis som kommer att utvecklas vid det europeiska patentverket böra tillmätas stor betydelse. Som en fjärde grupp av undantag från det patenterbara området har tagits upp återgivande av information. Härmed åsyftas sättet att disponera ett informationsmaterial. Det kan gälla exempelvis den grafiska utformningen av en tabell för att göra den mera lättläst. Detta undantag ligger således nära den andra gruppen undantag, dvs. den som avser anvisningar för det mänskliga intellektet. I paragrafens tredje stycke görs ytterligare begränsningar av det patenträttsliga uppfinningsbegreppet. Som uppfinning skall enligt första punkten inte anses sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnosticering som skall utövas på människor eller djur. Som framgår av redogörelsen för gällande rätt i avsnitt 12.2.1 innebär även denna bestämmelse en kodifiering av vad som enligt förarbetena till patentlagen är gällande svensk rätt. I överensstämmelse med vad som gäller såväl enligt förarbetena till patentlagen (NU s. 97) som enligt den europeiska patentkonventionen föreskrivs i tredje stycket som andra punkt att första punkten inte utgör hinder mot att patent meddelas på alster för användning vid sådana medicinska förfaranden som inte är patenterbara i sig. Patent kan sålunda meddelas på operationsinstrument och på kemiska föreningar och blandningar för användning som hjälpmedel vid dylika förfaranden. Paragrafens nuvarande andra stycket har med oförändrat innehåll placerats som fjärde stycke.

2 § I paragrafen behandlas kraven på nyhet och uppfinningshöjd och i samband därmed frågan om förhållandet till tidigare ansökningar. I första stycket i dess nu gällande lydelse föreskrivs att patent med-

SOU 1976: 24

286 Kapitel 13

delas endast på uppfinning som väsentligen skiljer sig från vad som har blivit Kravet att uppfinningen känt före dagen för patentansökningen. både krav på skall väsentligen skilja sig från vad som är känt innebär

nyhet och krav på uppfinningshöjd. innehåller bestämmelser om Andra stycket i dess nuvarande lydelse blivit allmänt tillvad som skall anses känt. Som känt anses allt som har föredrag, utnyttjande elgängligt, vare sig detta har skett genom skrift, ler på annat sätt. Även innehållet i tidigare gjorda patentansökningar

allmänt tillgängliga innan uppfinningen patentsöks som inte har blivit sedermera blir allanses som känt, dock endast om dessa ansökningar

mänt tillgängliga enligt 22 §. nuvarande avfattning måste alltså en uppfinning Enligt paragrafens i förhålför att vara patenterbar både vara ny och ha uppfinningshöjd anses känt. Av skäl som anförs i lande till allt. som enligt lagen skall 12.2.3) bör för patenterbarhet i fortden allmänna motiveringen (avsnitt har gentemot in-

sättningen inte krävas att uppfinning uppfinningshöjd

som inte har blivit allmänt

nehållet i tidigare gjorda patentansökningar

även om de sedermera blir tillgängliga innan uppfinningen patentsökts härav har vissa ändringar gjorts i första och andra det. Med anledning

styckena. att kravet på nyhet och kra- I första stycket har gjorts den ändringen var för sig. Sålunda föreskrivs att vet på uppfinningshöjd har uttryckts som är ny i förhållande till vad patent meddelas endast på uppfinning och tillika väsentsom har blivit känt före dagen för patentansökningen sig därifrån. Denna uppdelning av kravet på nyhet och kraligen skiljer har gjorts för att det skall bli möjligt att på ett vet på uppfinningshöjd enkelt sätt i andra skilja mellan vad som skall anses som känt stycket vid avgörande huruvida uppfinningen är ny och vad som skall anses som

känt vid bedömning huruvida uppfinningshöjd föreligger.

I andra behålls den nuvarande regleringen av vad som skall stycket av inneanses känt. Till detta stycke har emellertid lagts en tredje punkt börd att villkoret i första stycket att uppfinningen väsentligen skall skilja

i förhållande till vad sig från vad som är känt, dvs. ha uppfinningshöjd till innehållet i sådan ansökan som som är känt, inte gäller i förhållande men som inte har blivit allmänt tillgänglig visserligen har gjorts tidigare

dagen före den då uppfinningen patentsöks. bestämmelse I detta sammanhang bör påpekas att enligt motsvarande

(2 § andra stycket andra punkten) i mönsterskyddslagen (1970: 485) skall som framgår av tidigare ansökan om mönsterbeaktas inte blott mönster som inte är allmänt utan även mönster som framregistrering tillgänglig som inte är allmänt tillgänglig, om dessa går av tidigare patentansökan sedermera blir allmänt tillgängliga (jfr prop. 1969: 168 s. ansökningar om regist- 148 f). Det kan i och för sig finnas skäl att tidigare ansökningar rering av mönster skall beaktas i de fall som avses i 2 § andra stycket

andra punkten patentlagen. Av artikel 139.2 i den europeiska patentkonventionen följer emellertid att innehållet i ansökan om registrering

av mönster inte i något fall gentemot europeiskt patent och europeisk patentansökan får den verkan som nationell patentansökan med tidigare in-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 287

givningsdag eller nationellt patent grundat har. På på sådan ansökan grund härav bör innehållet i tidigare mönsteransökan, som ej har blivit allmänt tillgänglig när patentansökan görs, inte anses som känt i förhållande till patentansökningen. Om en patentansökan åtnjuter prioritet enligt 6 §, inträder verkan som nyhetshinder av det slag som avses i andra stycket andra punkten i förevarande paragraf från prioritetsdagen. Av sistnämnda lagrum torde emellertid även följa, att sådan verkan uppkommer endast om prioritetsyrkande föreligger när ansökningen blir allmänt tillgängligt enligt 22 §. Skulle återkallas prioritetsyrkandet efter denna tidpunkt, kvarstår ändå ansökningens verkan som nyhetshinder från prioritetsdagen. Det är att märka att enligt gällande rätt begärd prioritet behöver styrkas genom ingivande av kopia av den prioritetsgrundande ansökningen endast efter föreläggande av patentmyndigheten. Om sökanden inte efterkommer sådant föreläggande, kan uppstå vissa svårigheter vid tillämpning av andra stycket andra punkten. Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.5.3) föreslås att sökande som har åberopat prioritet utan särskild anmaning skall till patentmyndigheten ge in kopia av den prioritetsgrundande ansökningen. Enligt förslaget till ändring i 10 § patentkungörelsen skall sådan kopia ges in inom sexton månader från prioritetsdagen. Underlåter sökanden att göra detta, får prioritet inte åtnjutas. Detta innebär att begärd prioritet i regel måste vara styrkt när ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Härigenom undviks nämnda vid svårighet tillämpning av andra stycket andra punkten i förevarande paragraf. Vid prövning av huruvida nyhetshinder föreligger skall internationell patentansökan och europeisk patentansökan under vissa förutsättningar ha samma rättsverkan som svensk nationell som har blipatentansökan vit allmänt tillgänglig enligt 22 §. Bestämmelser härom finns i de särskilda kapitel, som reglerar internationell patentansökan (3 kap.) och europeiskt patent (11 kap.). Sådana ansökningar kan alltså, liksom svenska patentansökningar, få verkan som nyhetshinder från en tidpunkt innan de har blivit allmänt tillgängliga. Det har ansetts att ta in en

lämpligt

erinran härom i förevarande paragraf. Detta har skett i ett nyinsatt tredje stycke. Där erinras om de särskilda bestämmelser i 29 och 88 §§ enligt vilka internationell resp. europeisk patentansökan i vissa fall utgör nyhetshinder redan från den dag då ansökningen gjordes. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.2.3) har i paragrafen tagits upp en bestämmelse om ett särskilt nyhetshinder när det gäller uppfinning som avser ämne eller blandning för användning vid sådana medicinska förfaranden som anges i 1 § tredje stycket. I ett nytt fjärde stycke föreskrivs sålunda att uppfinning som avser ämne eller blandning för användning vid sådant förfarande inte skall anses som ny, om användning av ämnet eller blandningen vid något sådant förfarande redan är känd. Bestämmelsen innebär att sedan en enda användning inom detta område har blivit känd, vidare av ämnets anpatentering vändning inom detta område är utesluten, hur olika användningarna än är sinsemellan. Bestämmelsen svarar mot artikel 54.5 i den europeiska patentkonventionen.

SOU 1976: 24 288 Kapitel 13

nuvarande tredje stycke har i sak oförändrat placerats Paragrafens bl. a. att patent får meddelas utan hinsom femte stycke. Här föreskrivs inom sex månader innan patentansökningen der av att uppfinningen har blivit allmänt tillgänglig genom att sökanden eller någon gjordes från vilken denne härleder sin rätt har förevisat uppfinningen på officiell eller officiellt erkänd internationell utställning. Enligt 1963 års betänkande skall vid tillämpning av denna bestämmelse beaktas endast utsom avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konställningar ventionen om internationella utställningar (NU s. 137). I den europeiska (art. 55.2) har det uttryckligen angivits att det enpatentkonventionen som avses i 1928 års konvention. För att dast är fråga om utställningar undvika missförstånd har det ansetts lämpligt att göra motsvarande precisering i den svenska lagtexten.

3 § I denna paragraf behandlas patenträttens innehåll. innehåller i sin nuvarande lydelse tre stycken. Som huvud- Paragrafen att annan än patenthavaren inte utan paregel anges i första stycket tenthavarens lov får utnyttja patentskyddad uppfinning yrkesmässigt att använda patentskyddat förfarande, genom att tillverka, ingenom föra, använda eller till försäljning, uthyrning eller utlåning utbjuda patentskyddat alster eller på annat sätt. Genom den generella utformningen av bestämmelsen har avsetts att i princip täcka alla tänkbara former s. 94). De särskilt nämnda formerna av yrkesmässigt utnyttjande (prop. endast exempel. Andra stycket innehåller en bestämmelse utgör sålunda om s. k. indirekt Här föreskrivs sålunda att i fråga om produktskydd. uppfinning som avser förfarande för tillverkning av alster, ensamrätten omfattar också alster som har tillverkats enligt förfarandet. l tredje styckfrån huvudregeln i första såvitt utnyttet görs undantag stycket gäller jande av alster som i Sverige har sålts i butik eller på därmed jämförligt sätt till godtroende köpare, dvs. till den som vid köpet inte ägde eller hade bort äga kännedom om att ensamrätten kränktes. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.4.2) har bestämmelserna i förevarande paragraf om ensamrättens omfattning ändrats i två principiellt viktiga hänseenden. Sålunda har det tidigare sättet att genom en generellt avfattad bestämmelse ange ensamrättens innehåll ersatts med en uttömmande uppräkning av vilka former av utnyttjande som omfattas av ensamrätten. Vidare har i paragrafen tagits in bestämmelser om s. k. medelbart patentintrång, dvs. vissa förfaranden annans direkta Dessutom har bestämmelsom främjar patentintrång. serna i det nuvarande om undantag från ensamrätten vid tredje stycket Även skälen härför 12.4.2. de s. k. butiksköpsfallen utgått. anges i avsnitt I första stycket regleras det direkta patentintrånget. Där anges vilka åtgärder som i fråga om patentskyddad uppfinning inte får vidtas yrkeslov. Såvitt avser patentskyddat alster fordmässigt utan patenthavarens ras sålunda lov för att tillverka, utbjuda, bringa i ompatenthavarens sättning eller använda alstret eller införa eller inneha alstret i syfte att förfara med det på sådant sätt. När det gäller patentskyddat förfarande fordras patenthavarens lov för att använda förfarandet. Annan än pa-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 289

tenthavaren får inte heller utan dennes lov utbjuda patentskyddat förfarande för användning i Sverige, om han visste eller det med hänsyn till omständigheterna var uppenbart att användning av förfarandet inte fick ske utan patenthavarens lov. Med uttrycket bringa i omsättning avses såväl försäljning som uthyrning och lån. För att ett alster skall anses ha bringats i omsättning är det i förevarande sammanhang inte nödvändigt att försäljning, uthyrning eller lån verkligen har kommit till stånd. Det får anses tillräckligt att åtgärder med syfte att få till stånd försäljning, uthyrning eller lån har vidtagits. Denna innebörd av begreppet bringa i omsättning” torde i allt väsentligt överensstämma med innebörden av det i tysk patenträtt förekommande begreppet ”in Verkehr bringen. Detta begrepp används f. ö. också i den tyska texten i den bestämmelse i konventionen om marknadspatent (art. 29) som har tjänat som förebild vid utformningen av förevarande stycke (jfr NU s. 146). Andra stycket kvarstår oförändrat. Som paragrafens tredje stycke har tagits in bestämmelser om medelbart patentintrång. Sålunda föreskrivs i första punkten, att ensamrätten utöver innebär, vad som framgår av första och andra stycken-a, att annan än patenthavaren inte utan dennes lov får erbjuda eller tillhandahålla annan än den som är berättigad att utnyttja uppfinningen medel för att utöva denna uppfinning i Sverige, om medlet hänför sig till något väsentligt i uppfinningen. Som ytterligare förutsättning för att erbjudandet eller tillhandahållandet skall vara otillåtet gäller, att den som erbjuder eller tillhandahåller medlet visste eller det med hänsyn till omständigheterna var uppenbart att medlet var lämpat och avsett att användas vid utövande av uppfinningen. I tredje stycket andra punkten görs vissa begränsningar av ensamrätten enligt styckets första punkt för det fall att medlet är en i handeln allmänt förekommande vara. Erbjudande eller tillhandahållande av sådan vara utgör medelbart patentintrång endast om den som erbjuder eller tillhandahåller varan uppmanar till som innebär mottagaren handling intrång i patenthavarens ensamrätt enligt första och andra styckena. Det är därvid tillräckligt att uppmaningen avser ett handlande som objektivt sett är patentintrång. Den som framför uppmaningen behöver inte ha insett att det handlande han uppmanar till faktiskt är patentintrång. När det gäller det i lagtexten använda ordet ”uppmanar” bör anmärkas att det har visat sig svårt att finna något lämpligt ord för att ange hur aktiv den som erbjuder eller tillhandahåller varan måste vara för att medelbart patentintrång skall föreligga i fråga om en i handeln allmänt förekommande vara. I marknadspatentkonventionen (art. 30.2) i de engelska, franska, tyska och danska texterna uttrycken inanvänds duce”, ”incite”, ”bewusst veranlasst” resp. ”tillskynder”. Som exempel på medelbart patentintrång har under förarbetet till marknadspatentkonventionen nämnts att den som erbjuder eller tillhandahåller varan har försett denna med en bruksanvisning i vilken anges en användning av varan som objektivt sett är patentintrång. Medelbart patentintrång bör därför anses föreligga i fråga om varor av det slag som nu avses om

l9-

SOU 1976: 24 290 Kapitel 13

eller tillhandahåller varan genom sina åtgärder fäster den som erbjuder att använda varan på sätt mottagarens uppmärksamhet på möjligheten som objektivt sett utgör patentintrång. visste I fråga om det i första och tredje styckena använda uttrycket var uppenbart” bör anmäreller det med hänsyn till omständigheterna har i detta avseende utformats efter förebild kas följande. Lagrummen

av marknadspatentkonventionen (art. 29. b. resp. art. 30.1). I konventio- ”when the third party knows, or it nens engelska text används uttrycket I ett utkast till konventionen förekom i is obvious in the circumstances.” stället uttrycket when the third party knows or ought to have known”. ändrades emellertid i den slutligt antagna konventionstex- Bestämmelsen bestämmelsen i sin tidigare ansågs ställa alltför ten, eftersom lydelse inom industrin. Patentintrång borstora krav på bl. a. underleverantörer de sålunda endast om leverantören kände till att en levererad föreligga för otillåtet av uppfinningen eller det var vara användes utnyttjande att så skedde. Det i den svenska lagtexten använda uttrycket uppenbart bör tolkas mot bakgrund av vad nu anförts. om undantag från en- I fjärde stycket har tagits in en bestämmelse av läkemedel på apotek. Av skäl som samrätten såvitt avser tillredning 12.4.3) har efter förebild från anges i den allmänna motiveringen (avsnitt i förevarande gjorts undantag från marknadspatentkonventionen stycke ensamrätten såvitt gäller tillredning på apotek av läkemedel enligt läkares i enskilda fall samt åtgärder med sålunda tillrett läkemedel. förskrivning Bestämmelsen innebär att läkemedel alltid kan expedieras på apotek

behöver riskera att göra sig skylenligt recept utan att apotekspersonal framhållas att undantaget från dig till patentintrång. Det bör emellertid i enskilda fall enligt läkarrecept utensamrätten avser endast tillredning färdat att tillreda patenterat för viss person. Det är sålunda inte tillåtet eller att försälja sålunda tillläkemedel för lagerhållning på apoteket

redda läkemedel. bör anmärkas att i den bestäm- I fråga om lagrummets utformning 31.0) som har tjänat som melse i marknadspatentkonventionen (art. förebild från ensamrätten anges avse oförberedd tillverkning undantaget for individual cases”). Det i enskilda fall (”extemporaneous preparation har inte ansetts erforderligt att i lagtexten uttryckligen ange att tillverkeftersom detta måste anses framgå av utningen skall vara oförberedd, i enskilda fall. trycket tillredning enligt läkares förskrivning Det bör vidare anmärkas att omfattningen av den ensamrätt som en-

tillkommer patenthavaren kan inskränkas enligt konkurligt patentlagen I 1966 års proposition berördes denna rensbegränsningslagstiftningen. till bestämmelsen i 47 § om att tvångslicens kan medfråga i anslutning intresse av synnerlig vikt kräver det. Föredelas, om hänsyn till allmänt departementschefen yttrade därvid (prop. s. 179) att patenträtdragande fallet kunde i tigheter i det enskilda utnyttjas på ett sätt som kommer strid mot fundamentala samhällsintressen och att det i ett sådant läge samhället I vissa fall kunde måste finnas möjlighet för att ingripa}

1 Se även lagrådets yttrande över förslaget till patentlag, prop. 1966: 40 s. 339. motsvarande fråga inom mönsterrätten, se prop. 1969: 168 s. 51

?eträffande . och s. 337 f.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 291

därvid enligt departementschefen rättelse åstadkommas en tillgenom lämpning av lagbestämmelser som mera allmänt var riktade mot osunda företeelser inom näringslivet, såsom bestämmelser rörande prisövervakning, förhindrande av konkurrensbegränsning 0. d. Det bör även påpekas att marknadsrådet (numera marknadsdomstolen) har den intagit ståndpunkten, att det principiellt är möjligt att ingripa med stöd av kon-

kurrensbegränsningslagstiftningen också mot sådana konkurrensbegräns-

ningar som faller inom patenträttens ram} När det gäller konkurrensbegränsningslagstiftningens tillämplighet föreligger det sålunda enligt marknadsrådet inte någon absolut principskillnad mellan konkurrensbegränsande åtgärder som har sin grund i den legala ensamrätten och konkurrensbegränsande åtgärder utanför ramen för ensamrätten.

6 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om rätt att räkna prioritet från tidigare ansökan om patent eller liknande för skydd en uppfinning. I paragrafens första stycke i dess nu gällande lydelse ges regeringen rätt att förordna att ansökan om patent på uppfinning, vilken tidigare har angivits i ansökan om skydd i utlandet, i vissa avseenden, nämligen vid tillämpning av bestämmelserna om nyhet och uppfinningshöjd i 2§ samt vid tillämpning av bestämmelserna om föranvändarrätt i 4 §, skall anses gjord samtidigt med ansökningen i utlandet, om sökanden yrkar det. Enligt paragrafens andra stycke skall regeringen i förordnandet ange de närmare villkor under vilka konventionsprioritet får åtnjutas. I enlighet med vad som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.5.3) har paragrafens första stycke ändrats så att regeringen ges rätt att förordna att prioritet får grundas inte blott på tidigare ansökan om utom riket skydd utan även på tidigare ansökan om patent i Sverige. När det gäller utländska ansökningar erinras om att enligt förarbetena till patentlagen (NU s. 168, prop. s. 101) uttrycket ansökan om skydd” täcker alla situationer då prioritetsrätt från ansökan i utlandet skall kunna Prioritet åberopas. kan sålunda grundas inte blott på tidigare ansökan om patent utan även på tidigare ansökan om registrering av nyttighetsmodell, certifikat för nyttighetsmodell eller uppfinnarcertifikat. Det bemyndigande som här lämnas regeringen innebär att den kan meddela förordnande som uppfyller samarbetskonventionens föreskrifter om vilka ansökningar som såvitt avser internationell patentansökan får åberopas för prioritet. Mot bakgrund av att enligt första stycket i dess ändrade lydelse prioritet får grundas på tidigare svensk ansökan synes termen ”konventionsprioritet i paragrafens andra stycke mindre lämplig. I andra stycket har därför gjorts den ändringen att har uttrycket konventionsprioritet bytts mot ordet prioritet. Det är att märka att paragrafen när det gäller tidigare ansökan om skydd i utlandet främst är avsedd att användas i förhållande till andra stater som är anslutna till Pariskonventionen för industriellt rättsskydd,

l Marknadsrådets avgörande 1972 nr. 7. det s. k. däckdubbsmålel.

292 Kapitel 13

överenskommelser om prioritetsrätt förmen även andra internationella utsätts kunna ingås (NU s. 167 f, prop. s. 101).

7 § närmast förutvarande 8 § vari föreskrivs att Denna paragraf motsvarar patentmyndighet för Sverige är patent- och registreringsverket. till den europeiska patentkonventionen kom- Efter ett svenskt tillträde mer patent för Sverige att kunna meddelas dels av det svenska patentverpatentverket. Detta innebär att två myndigheket, dels av det europeiska att meddela finns emelter blir behöriga patent för Sverige. I patentlagen lertid åtskilliga bestämmelser som avser enbart den svenska patentmyn- För att inte lagtexten skall behöva tyngas med att detta varje digheten. anges, föreskrivs i första punkten att med patentgång uttryckligen avses patentmyndigheten här i riket, om inte annat sägs. myndigheten” Den nuvarande bestämmelsen i 8§ att patentverket är patentmyndighet för Sverige blir missvisande efter tillträde till den europeiska patentkonventionen. Denna bestämmelse har i förevarande paragrafs andra ersatts med en föreskrift om att patentverket är patentmyndighet punkt här i riket.

8 § de frågor som enligt patentlagen i dess nu I denna paragraf behandlas

gällande lydelse regleras i 9 §. Den nu gällande 9§ innehåller bestämmelser om var patentansökan Bestämmelser härom återfinns i skall göras och om ansökans innehåll. men har här utformats så att det framgår att de är förevarande paragraf endast i fråga om ansökan om patent som slutligen skall prötillämpliga vas av den svenska patentmyndigheten. De är alltså inte tillämpliga på

europeisk patentansökan. föreskrivs att ansökan I 9§ första stycket i dess nu gällande lydelse om patent skall göras skriftligen hos patentmyndigheten. Om Sverige tillträder samarbetskonventionen, kommer patentansökningar som slutav den svenska patentmyndigheten att kunna ges in ligen skall prövas till inäven till annan patentmyndighet och, under vissa förutsättningar, ternationell Denna bestämmelse har därför inte kunnat organisation. överföras oförändrad till förevarande pragraf utan har kompletterats Detta har skett med hänsyn till de internationella patentansökningarna. genom ett tillägg av innebörd att ansökan om patent i de fall som av-

ses i kapitlet om internationell patentansökan (3 kap.) får göras hos pai annan stat eller hos internationell organisation. Den såtentmyndighet lunda ändrade bestämmelsen utgör första stycket i förevarande para-

graf. nuvarande 9§ andra stycket skall ansökan innehålla beskriv- Enligt innefattande ritningar om sådana behövs, samt ning av uppfinningen, bestämd uppgift om vad som söks skyddat genom patentet (patentkrav). att en fackman med ledning av den Beskrivningen skall vara så tydlig Dessa bestämmelser har oförändrade överförts kan utöva uppfinningen. till förevarande paragraf som andra stycket första och andra punkterna. Till dessa bestämmelser har som tredje punkt lagts föreskrift om ytter-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 293

ligare krav på ansökan, nämligen deposition av mikrobiologisk kultur i vissa fall då ansökningen avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande. Som framgår av den allmänna (avsnitt motiveringen 12.7) har kravet på deposition tillkommit efter mönster från den europeiska patentkonventionen. I fråga om de överväganden som ligger till grund för införandet av detta krav hänvisas till den allmänna motiveringen. Enligt konventionen (regel 28) skall deposition ske om uppfinning som avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande omfattar användning av mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig. Depositionen skall senast då ansökningen ges in göras hos en för ändamålet godkänd institution. Sökanden skall också inom viss tid till det europeiska patentverket inkomma med intyg om depositionen. Det har inte ansetts lämpligt att i patentlagen närmare reglera under vilka förutsättningar och i vilken skall ske. Föreordning deposition skrifter härom bör meddelas i administrativ I förevarande ordning. pa- _ ragraf föreskrivs därför endast att om uppfinning avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande, inte skall anuppfinningen ses tillräckligt tydligt angiven med mindre en kultur av den mikroorganism som kommer till användning vid utövande av uppfinningen lämnas i förvar i de fall och i den ordning regeringen eller, efter regeringens bestämmande, patentmyndigheten föreskriver. Närmare bestämmelser om av sådana kulturer deposition har tagits in i 16 § förslaget till förordning om ändring i patentkungörelsen. Av skäl som anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.7) har införts krav på sammandrag av innehållet i beskrivning och patentkrav sådana dessa handlingar förelåg då ansökan gjordes. En bestämmelse om att sådant sammandrag skall ingå i ansökningen har tagits upp som tredje stycke i förevarande paragraf. I detta stycke föreskrivs också att sammandraget skall tjäna enbart som teknisk information och inte får tillmätas betydelse i annat avseende. sammandraget har sålunda inte någon egentlig rättslig betydelse. Det får alltså inte åberopas t. ex. när det gäller att avgöra vad som framgår av ansökningen, vid bestämmande av patentets skyddsomfång eller när det gäller att avgöra vad som skall anses känt enligt 2 § andra stycket andra punkten. Det är dock att märka att om ansökningen har blivit allmänt tillgänglig enligt 22 §, sammandragets innehåll givetvis anses som känt enligt 2 § andra stycket första punkten. De nuvarande tredje och fjärde i 9 § har oförändrade styckena placerats som fjärde respektive femte stycket i förevarande paragraf.

9 § Paragrafen, som saknar motsvarighet i gällande rätt, innehåller en bestämmelse om internationell nyhetsgranskning av nationella patentansökningar (s. k. international-type search). Paragrafen är oförändrad i förhållande till den bestämmelse som föreslogs i kommitténs förra betänkande under 9 a §. I fråga om motiven hänvisas till det betänkandet (s. 116).

SOU 1976: 24 294 Kapitel 13

13 § I denna paragraf behandlas möjligheten att ändra patentansökan. I paragrafen har gjorts den ändringen att uttrycket ansökningshandlingarna har bytts mot uttrycket ansökningen. som innebär en återgång till den terminologi som förorda- Ändringen, des i 1963 års betänkande, föranleds främst av att enligt 8 § andra stycket i förslaget en kultur av mikroorganism i vissa fall utgör del av patentansökan. Med hänsyn till att ansökan sålunda kan omfatta annat än bör ramen för ändring anges vara ansökningen och inte anhandlingar, sökningshandlingarna. Det kan i förevarande sammanhang anmärkas att om ändring görs i strid mot förevarande paragraf, detta enligt 52§ i dess föreslagna lydelse utgör grund för att patentet förklaras helt eller delvis ogiltigt.

15 § av ansökan, om hinder mot I denna paragraf ges regler om handläggning Bestämmelserna avser såväl formella som materiella patent föreligger. brister. Har sökanden inte iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller finner annat hinder föreligga för bifall till anpatentmyndigheten skall enligt första stycket förelägga sösökningen, patentmyndigheten kanden eller vidta rättelse. Underlåter söatt inom viss tid avge yttrande kanden att inom tid inkomma med yttrande eller vidta åtgärd förelagd för att avhjälpa anmärkt brist, skall enligt andra stycket ansökningen avskrivas. Mot särskild kan avskriven ansökan återupptas inom avgift från den ursprungliga fristens utgång, om sökanden vidtar fyra månader den begärda åtgärden eller avhjälper bristen inom denna fyramånadersfrist. Brister kan således enligt gällande rätt avhjälpas eni patentansökan dast av sökanden. Såsom framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt inte alltid kan upprätthållas när 12.8.3) har det ansetts att denna ordning I första stycket har därför som en anddet gäller brister i sammandraget. ra punkt tagits in en bestämmelse om att patentmyndigheten får göra erforderliga ändringar i sammandraget utan att höra sökanden. Med den valda möjlighet att formuleringen ges patentmyndigheten välja mellan att utfärda föreläggande i vanlig ordning, med de följder andra och 16 §, och att detta har enligt förevarande paragrafs stycke i sammandraget som den finner nödvändiga. själv göra de ändringar Har sökanden underlåtit att ge in sammandrag eller är ingivet sammanför sitt ändamål, bör alltid föreläggande enligt första drag otjänligt stycket första punkten utfärdas. Om det däremot är fråga om endast smärre ändringar i det av sökanden sammandraeller justeringar ingivna get, bör patentmyndigheten i regel göra dessa med stöd av första stycket andra punkten. När patentmyndigheten skall ta ställning till om förelägför myndigheten att gande skall utfärdas bör den beakta, att möjligheten utan att höra sökanden har tillkommit främst för ändra sammandraget innan att göra det möjligt att få sammandragets slutliga lydelse fastställd skall hållas allmänt tillgänglig enligt 22§ andra stycket ansökningen (jfr 16 a § andra stycket förslaget till ändring i patentkungörelsen). I andra och tredje styckena har inte gjorts någon ändring.

SOU 1976: 24 13 295 Kapitel

19 § l paragrafen regleras villkoren för att en ansökan skall godkännas för utläggning och verkan av sådant godkännande när det gäller sökandens möjlighet att ändra patentkraven. I paragrafens första stycke föreskrivs att om ansökningshandlingarna är fullständiga och hinder för patent inte finnes föreligga, ansökningen skall godkännas för utläggning enligt 21 §. Häri föreslås inte någon ändring. I andra stycket föreskrivs f. n. att, sedan ansökningen har godkänts för utläggning, patentkraven inte får utvidgas och yrkande enligt 14§ (begäran om s. k. löpdagsförskjutning) inte får framställas. Såvitt gäller patentkraven innebär bestämmelsen att dessa efter beslutet att godkänna ansökan för utläggning inte får ändras så att skyddet kommer att omfatta något som inte täcktes av kraven i den lydelse de hade vid tidpunkten för detta beslut. Av skäl som anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.12.3) föreslås såvitt gäller patent meddelade av den svenska patentmyndigheten att utvidgning av skyddsomfånget i strid mot 19 § andra stycket skall utgöra grund för att förklara patentet ogiltigt. Efter förebild i den europeiska patentkonventionen har ifrågavarande ogiltighetsgrund i 52§ givits den avfattningen att patentet skall förklaras ogiltigt, om patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att ansökningen har godkänts för utläggning. Eftersom samma uttryck bör användas i förevarande paragrafs förbud mot utvidgning av skyddsomfånget som i bestämmelserna om ogiltighet på grund av otillåten utvidgning av skyddsomfånget, har förevarande paragrafs andra stycke givits den avfattningen att patentkraven sedan ansökningen har godkänts för utläggning inte får ändras så att patentskyddets omfattning utvidgas.

20 § Denna paragraf innehåller i sin nu gällande lydelse bestämmelser om tryckningsavgift och om befrielse från sådan avgift. I första stycket föreskrivs att sökanden inom två månader efter det att ansökningen har godkänts för utläggning skall erlägga fastställd tryckningsavgift. Avgiften hänför sig till den tryckning av ansökningshandlingarna som enligt 21 § skall ske i samband med att ansökningen utläggs. Erlägger inte sökanden denna avgift inom föreskriven tid, skall ansökningen avskrivas. Avskriven ansökan återupptas, om sökanden inom fyra månader från det att tvåmånadersfristen för betalning har gått ut erlägger tryckningsavgiften och fastställd återupptagningsavgift. Vid det europeiska patentverket kommer att tillämpas ett system där ansökningsavgiftens storlek är beroende av antalet patentkrav i ansökningen (regel 31.1). Om en europeisk patentansökan vid ingivandet innehåller mer än tio patentkrav, skall sålunda erläggas avgift för varje patentkrav utöver tio. Även om en ansökan med fler patentkrav inte alltid orsakar mer arbete för patentmyndigheten än en med färre krav, torde dock i regel en ansökan med många krav bli mera omfattande och därmed ta längre tid att handlägga än en ansökan med få krav. Det torde vara en fördel för sökandena om i detta hänseende samma reglering gäl-

296 13 SOU 1976: 24 Kapitel

ler för nationella och europeiska patentansökningar. På grund härav skall enligt förslaget till ändring i 49 § patentkungörelsen utöver den fasta ansökningsavgiften en tilläggsavgift tas ut för varje patentkrav utöver tio som ansökan innehåller vid ingivandet. Om emellertid endast den ansökningsavgift som tas ut i samband med att ansökningen görs till sin storlek är beroende av antalet patentkrav, skulle sökanden kunna undgå att betala den förhöjda avgiften genom att antalet patentkrav i den ursprungligen ingivna ansökningen till begränsa tio och senare ge in ytterligare krav. I den europeiska patentkonventionen föreskrivs därför att, om europeisk patentansökan vid den tidpunkt då det europeiska patentverket underrättar sökanden om att det är berett att meddela innehåller fler avgiftsbelagda patentkrav än patent när den gavs in eller först då innehåller mer än tio patentkrav, sökanden skall betala tilläggsavgift för dessa ytterligare krav (regel 31.2). Det synes lämpligt att en motsvarande reglering införs i svensk rätt. Såvitt gäller svenska nationella patentansökningar bör tilläggsavgiftens storlek avgöras med hänsyn till antalet patentkrav vid den tidpunkt då ansökan godkänns för utläggning. Patentmyndigheten är då beredd att meddela patent på grund av ansökningen i föreliggande skick. Det torde vara mycket ovanligt att antalet patentkrav utökas efter utläggningen. Det är att märka att enligt 19 § andra stycket ändring som innebär utvidgning av skyddsomfånget inte är tillåten efter det att ansökan har godkänts för utläggning. Med hänsyn till vad nu sagts bör därför i samband med godkännandet för utläggning tas ut dels en avgift som i princip täcker kostnaderna för tryckning av ansökningen, dels en avgift som utgår om ansökningen vid denna tidpunkt innehåller ett större antal patentkrav än det antal för vilka ansökningsavgift har betalats. Därför har i förevarande paragrafs första stycke ordet ”tryckningsavgiff” ersatts med utläggningsavgift. Det ankommer att fastställa avgifternas storlek (jfr förpå regeringen i 49 § patentkungörelsen). Någon ändring av bestämslaget till ändring melserna om påföljd av underlåtenhet att erlägga avgift och om rätt att få avskriven ansökan återupptagen har inte gjorts. Enligt paragrafens första stycke i dess nu gällande lydelse skall föreskriven erläggas inom två månader efter det att ansökningen har avgift godkänts för utläggning. Någon ändring i detta avseende görs inte. Om patent söks av uppfinnaren, har patentmyndigheten enligt förevarande paragrafs andra stycke i dess nu gällande lydelse möjlighet att under vissa förutsättningar medge befrielse från tryckningsavgiften. I detta att ordet tryckningsavgift har lagrum har gjorts endast den ändringen ersatts med ”utläggningsavgiff”. Detta innebär att sökanden i sådana fall kan få befrielse inte bara från den del av utläggningsavgiften som avser att täcka tryckningskostnaden utan även från den del av utläggningsavgiften vars storlek är beroende av antalet patentkrav.

21 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om utläggning av patentansökan och om invändning mot patentansökan som har utlagts. Enligt paragrafens första stycke i dess nu gällande lydelse skall pa-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 297

tentmyndigheten, sedan tryckningsavgift har erlagts eller befrielse från tryckningsavgiften medgivits, utlägga ansökningen för att bereda allmänheten tillfälle att inkomma med mot I invändning ansökningen. denna bestämmelse har som en följd av ändringen i 20§ ordet tryckningsavgift ersatts med utläggningsavgift. I förevarande paragrafs andra stycke har inte gjorts någon ändring. Från och med den dag då ansökningen utläggs skall enligt tredje stycket tryckta exemplar av beskrivning och patentkrav, med uppgift om sökanden och finnas uppfinnaren, att tillgå hos patentmyndigheten. I denna bestämmelse har gjorts endast den ändringen att även sammandraget har tagits upp bland de handlingar som skall tryckas vid utläggningen.

22 § I paragrafen behandlas offentliggörande av patentansökan. I sin nu gällande lydelse omfattar paragrafen fem stycken. I dessa stycken har inte gjorts någon ändring, frånsett att ordet ”konventionsprioritet i andra stycket har ersatts av prioritet. Dessa stycken avser samtliga enligt sin lydelse offentliggörande av handlingarna i ärende om patentansökan. I 8§ har tagits upp krav på deposition av mikrobiologisk kultur i vissa fall. Som framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.9.2) utgör deponerad kultur en viktig del av ansökningen. Kulturen bör därför i princip hållas allmänt tillgänglig i samma utsträckning som övriga delar av ansökningen. Bestämmelser härom har tagits upp som ett sjätte stycke i paragrafen. Enligt dessa bestämmelser skall kulturen hållas allmänt tillgänglig från och med den tidpunkt då handlingarna i ärendet blir allmänt tillgängliga. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen har det dock ansetts lämpligt att - till skillnad från vad som gäller i fråga om handlingarna — ställa upp vissa villkor för att tredje man skall få tillgång till deponerad kultur. Sålunda föreskrivs att kulturen skall hållas allmänt tillgänglig för den som gör skriftlig framställning därom och förbinder sig att iaktta vad regeringen föreskriver till förebyggande av missbruk av kulturen. Närmare bestämmelser om vad framställningen och sådan förbindelse skall innehålla bör meddelas i administrativ i första ordning, hand i patentkungörelsen. Som framgår av den allmänna motiveringen bör dessa bestämmelser överensstämma med motsvarande föreskrifter i den europeiska patentkonventionen (regel 28).

28 § Denna paragraf, som närmast motsvarar den i kommitténs förra betänkande föreslagna 80 §, innehåller en definition av uttrycket internationell patentansökan. Med sådan ansökan avses i överensstämmelse med samarbetskonventionens artikel 2.vii ansökan som görs enligt den konventionen. I paragrafens tredje stycke föreskrivs att de följande bestämmelserna (29-38 §§) i det särskilda kapitlet om internationell patentansökan gäller internationell patentansökan som omfattar Sverige. Enligt artikel

SOU 1976: 24 298 Kapitel 13

skall emellertid internatio- 150.3 i den europeiska patentkonventionen i vad den avser europeiskt anses som euronell patentansökan patent peisk patentansökan. På grund härav har till tredje stycket som andra av innebörd att om europeiskt patent söks punkt fogats en bestämmelse internationell bestämmelserna i 11 för Sverige genom patentansökan, om europeisk patentansökan, skall gälla bekap., dvs. bestämmelserna träffande den ansökningen.

29-32 §§ som motsvarar de i kommitténs förra betänkande I dessa paragrafer, ändringar i föreslagna 81-84 §§, har gjorts endast smärre redaktionella förhållande till det förslag som lades fram i det betänkandet. I fråga om motiven till hänvisas till nämnda betänkande (s. 122paragraferna 127).

33 § förra betänkande. I förhål- Denna paragraf motsvarar 85 § i kommitténs lande till det förslag som lades fram i det betänkandet har i paragrafen som innehöll gjorts endast den ändringen att paragrafens tredje stycke, av sammandrag i samband med en särskild bestämmelse om tryckning föranleddes av att en inutläggningen, har utgått. Denna bestämmelse skall innehålla sammandrag medan i det ternationell patentansökan förra betänkandet. inte föreslogs att skyldighet att ge in sammandrag införas patentansökningar. l föreliggande skulle i fråga om nationella att krav skall införas betänkande föreslås emellertid på sammandrag även såvitt avser nationella ansökningar. Något behov av ifrågavarande till denna bestämmelse föreligger därför inte längre. I fråga om motiven hänvisas i övrigt till det förra betänkandet (s. 127-129). paragraf

34-35 §§ som motsvarar de i kommitténs förra betänkande I dessa paragrafer, 86-87 §§, har i förhållande till det betänkandet gjorts endast föreslagna till paragraferna hänvisas redaktionella ändringar. I fråga om motiven

till nämnda betänkande (s. 129-133).

36-37 §§ motsvarar tillsammans 88§ i kommitténs förra betän- Dessa paragrafer kande. 36 § innehåller de bestämmelser som togs upp i 88 § första styci 88§ andra stycket. I förhållande till det ket och 37§ bestämmelserna förra betänkandet har endast gjorts redaktionella ändringar i dessa para-

Beträffande motiven hänvisas till det förra betänkandet (s. 133grafer. 135).

38 § förra betänkande. I förhållande Paragrafen motsvarar 89 § i kommitténs till det betänkandet har endast gjorts en redaktionell ändring. I fråga om

motiven till paragrafen hänvisas till det betänkandet (s. 135).

SOU 1976: 24 Kapitel 13 299

40 § Paragrafen innehåller bestämmelser om patenttiden. Enligt paragrafens första stycke i dess nu gällande lydelse kan ett patent upprätthållas intill sjutton år från den dag då patentansökningen

gjordes. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.10)

har tiden förlängts till tjugo år från nämnda dag. I sin nu gällande lydelse innehåller paragrafen i andra stycket en föreskrift om tilläggspatent. Eftersom systemet med tilläggspatent föreslås upphöra (jfr avsnitt 12.6.2), har detta stycke fått utgå. I fråga om giltighetstiden för tilläggspatent som har meddelats före lagändringens ikraftträdande eller som enligt övergångsbestämmelserna till de föreslagna lagmeddelas därefter hänvisas ändrlngarna till vad som anförs i anslutning till punkt 9 i övergångsbestämmelserna till den föreslagna lagstiftningen.

41 § l förevarande paragraf, som innehåller bestämmelser om skyldighet att erlägga årsavgift för patent, har gjorts vissa ändringar som föranleds av att systemet med tilläggspatent avskaffas. Sålunda har första stycket ändrats och andra stycket utgått.

44 § I denna paragraf, som i sin nu gällande lydelse omfattar fyra stycken, ges bestämmelser rörande anteckning i patentregistret om överlåtelse av patent och upplåtelse av licens samt rörande verkan av sådan anteckning. I dessa stycken görs inte någon ändring. skall i mål eller ärende rörande patentet den an- Enligt fjärde stycket ses som patenthavare som senast har antecknats i registret i sådan egenskap. Som framhålls i den allmänna (avsnitt l2.l 1.1) har motiveringen enligt gällande rätt anteckning i patentregistret inte rättsverkan i något annat avseende. Bestämmelsen i fjärde stycket får sin egentliga betydelse när talan skall väckas mot patenthavare som svarande. Sådan talan kan alltid riktas mot den som är antecknad som patenthavare (s. k. passiv saklegitimation). Däremot gäller inte någon motsvarande aktiv saklegitimation i det fall att en registrerad väcker talan mot annan patenthavare om t. ex. patentintrång (NU s. 288; prop. s. 164). Till paragrafen har fogats ett femte stycke med en bestämmelse om viss materiell rättsverkan av anteckning i patentregistret rörande överlåtelse av patent eller upplåtelse av licens. Sålunda föreskrivs att om patent har överlåtits eller licens upplåtits till flera var för sig, det förvärv som först har anmälts för anteckning i patentregistret har företräde. Som förutsättning härför gäller dock att förvärvaren vid sin anmälan var i god tro. Beträffande de överväganden som har föranlett denna bestämmelse hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 12.11,2). Bestämmelsen har i redaktionellt avseende utformats efter förebild av motsvarande reglering i l7 kap. l § jordabalken. Genom att i lagtexten används orden ”överlåtelse” respektive ”upplåtelse” blir bestämmelsen tillämplig endast i fråga om förvärv på grund av avtal och sålunda inte i fråga om förvärv av annat slag, t. ex. genom arv eller teseller i fråga om licens som har erhållits som tvångslicens. tamente,

sou 1976; 24 300 Kapitel 13

Bestämmelsen innebär att om någon som är antecknad som patenthavare upplåter licens trots att han redan har överlåtit patentet till annan, blir giltig gentemot den nye ägaren till patentet, om lilicensupplâtelsen i god tro anmäler upplåtelsen till patentmyndigheten innan censtagaren sitt förvärv dit. Förvärvaren av patentet blir den nye ägaren anmäler hänvisad att föra skadeståndstalan mot den som utan rätt har upplåtit licensen. Bestämmelsen innebär däremot inte att den som exempelvis fångeshandling eller förvärv som han har åberopar sig av en förfalskad gjort genom tvång eller svek kan erhålla skydd genom anteckning i pa-

tentregistret. Det är att märka att för att anteckning i patentregistret skall få rättsverkan att förvärvaren av det slag som nu avses, det inte är tillräckligt var i god tro när överlåtelsen eller upplåtelsen ägde rum. För att sådan rättsverkan skall uppkomma måste han vara i god tro när han anmäler förvärvet eller upplåtelsen till patentmyndigheten för anteckning i re-

gistret.

5l § Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om påföljd av försummelse att erlägga årsavgift. I det nuvarande första stycket föreskrivs att om årsavgift inte erläggs från och med ingången av det paenligt 41 och 42 §§, patent är förfallet för vilket inte har erlagts. Någon ändring i denna betentår avgiften stämmelse framhållas att 41 § inte är tillgörs inte. Det bör emellertid lämplig på europeiskt patent. I fråga om sådant patent ges en motsvarande bestämmelse i 86 § första stycket. Genom särskild föreskrift i 86 § också på europeiskt patent, om årsavandra stycket blir 51 § tillämplig gift för sådant patent inte erläggs enligt 86 § första stycket och 42 §. nuvarande andra stycke finns f. n. bestämmelser om åter- I paragrafens av bristande betalning upprättande av patent som har förfallit på grund I det nuvarande om förav årsavgifter. tredje stycket ges föreskrifter användarrätt i samband med att patent återupprättas. Dessa båda stycken har utgått. De har i sak ersatts av bestämmelser i 72 § tredje stycket dessa bestämmelser hänvisas till vad som anförs i och 74 §. Beträffande anslutning till nämnda paragrafer.

52 § I denna paragraf regleras ogiltigförklaring av patent. Enligt första stycket i dess nu gällande lydelse skall patent på talan därom förklaras ogiltigt, om det har meddelats i strid mot 1 eller 2 §. Hänvisningen till dessa paragrafer innebär att grund för ogiltigförkladet ring föreligger, om patent har meddelats på något som ligger utanför patenterbara området eller i strid mot villkoren om nyhet och uppfinvidare om patent har meddelats anningshöjd. Sådan grund föreligger nan än uppfinnarens eller dennes rättsinnehavare. Patent får dock enligt föreskrift inte förklaras ogiltigt på den grund att den som uttrycklig har fått patentet varit berättigad till endast viss andel i det. I enlighet med vad som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt har antalet utökats. Samtliga grunder kan 12.12.3) ogiltighetsgrunder

SOU 1976: 24 Kapitel 13 301

åberopas såväl mot patent som har meddelats av den svenska patentmyndigheten som mot europeiskt patent för Sverige. De olika grunderna har tagits upp under fyra numrerade punkter i förevarande paragrafs första stycke. De ogiltighetsgrunder som har tagits upp under punkt 1 motsvarar i sak de ogiltighetsgrunder som f. n. anges i förevarande paragraf. Eftersom bestämmelsen skall tillämpas även i fråga om europeiskt patent, kan den nu gällande lydelsen, att patent skall förklaras ogiltigt om det har meddelats i strid mot 1 eller 2 §, dock inte behållas. Europeiskt patent meddelas inte enligt patentlagens bestämmelser nämligen utan enligt bestämmelserna i den europeiska patentkonventionen. Meddelas europeiskt patent i strid med konventionens patenterbarhetsvillkor och dess bestämmelser om verkan av äldre rättighet, får det enligt konventionen förklaras ogiltigt (art. 138.1.a och 139.2). Patenterbarhetsvillkoren enligt 1 och 2 §§ patentlagen överensstämmer emellertid i sak med konventionens reglering i nu nämnda hänseende. Följaktligen kan i patentlagen föreskrivas att patent som gäller för Sverige får förklaras om ogiltigt, det har meddelats oaktat villkoren i 1 och 2 §§ inte var uppfyllda. Avgörande huruvida europeiskt patent är ogiltigt skall således, i fall som nu avses, ske med tillämpning av enbart patentlagen och inte med tillämpi ning av konventionens bestämmelser. Under punkt 2 tas upp en bestämmelse om att patent får förklaras ogiltigt om det har meddelats fastän uppfinningen inte är så tydligt angiven i patentet att en fackman med ledning därav kan utöva den. Denna ogiltighetsgrund har införts efter förebild från den europeiska patentkonventionen (art. 138.1.b) och konventionen om marknadspatent (art. 57.1.b). Bestämmelsen innebär att kravet på tydlighet i beskrivningen av uppfinningen i patentansökningen är detsamma i patentlagen (8 § andra stycket enligt förslaget, 9 § andra stycket enligt gällande rätt) och i den europeiska patentkonventionen (art. 83 och regel 28). Bestämmelsen avses träffa endast fall där en eller flera väsentliga uppgifter saknas i patentansökningen. Som framgår av vad som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.12.3) torde denna giltighetsgrund bli tillämplig endast i undantagsfall. Vidare bör som där också framhålls stor försiktighet iakttas vid tilllämpning av denna ogiltighetsgrund. Punkt 3 avser det fall att ett patent omfattar något som inte framgick av ansökningen när den gjordes. Även denna ogiltighetsgrund har införts efter mönster från den europeiska patentkonventionen (art. 138.1.c) och konventionen om marknadspatent (art. 57.1.c). Den innebär att patent kan förklaras ogiltigt, om sökanden i strid mot förbudet i 13 § har ändrat ansökningen så att patent söks på något som inte framgick av ansökningen när den gjordes eller enligt 14§ skall anses gjord. Har löpdagsförskjutning enligt 14 § ägt rum, skall sålunda detta beaktas vid tillämpning av förevarande punkt. Under punkt 4 anges att grund för ogiltigförklaring föreligger om patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentansökningen har godkänts för utläggning.

SOU 1976: 24 302 Kapitel 13

Sedan patentansökan har godkänts för utläggning, får enligt 19 § andinte ändras så att ra stycket i dess nu föreslagna lydelse patentkraven skyddsomfånget utvidgas. Som nämnts i det föregående har förbudet efter det att ansökan har godkänts för mot att utvidga skyddsomfånget utläggning tillkommit bl. a. av hänsyn till rättssäkerheten för tredje man

(prop. s. 118). Som av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.12.3) har framgår denna ogiltighetsgrund införts efter förebild från den europeiska patentkonventionen (art. 138.1.d) och konventionen om marknadspatent (art. Bestämmelserna i dessa konventioner utgår emellertid från ett 57.1.d). system där utläggning av patentansökan inte finns utan där patent meddelas före Rätten att ändra ansökan så att invändningsförfarandet. skyddsomfånget i något avseende utvidgas upphör där i och med att patent meddelas. I fråga om europeiskt patent gäller sålunda att det får förklaras ogiltigt om skyddsomfånget har utvidgats efter det att patentet har meddelats. Förevarande bestämmelse kan därför inte omedelbart för Sverige. En särskild reglering i detta tillämpas på europeiskt patent avseende har tagits in i 84 §. till partiell hänvisas till den I fråga om möjligheten ogiltigförklaring allmänna motiveringen (avsnitt 12.123). Bestämmelsen i nuvarande första stycket andra punkten om att patent inte får förklaras ogiltigt därför att den som har fått patentet varit betill endast viss andel i det har brutits ut och placerats som ett rättigad andra stycke. motsvarar i sak nuvarande andra resp. Tredje och fjärde styckena tredje stycket.

60 § I förevarande paragraf regleras skyddet för en patentsökt uppfinning under tiden fram till patentmeddelandet, det s. k. provisoriska skyddet. Enligt första stycket första punkten i dess nuvarande lydelse skall, om patentsökt uppfinning efter det att handnågon yrkesmässigt utnyttjar har blivit allmänt bestämmellingarna i ansökningsärendet tillgängliga, i den mån ansökserna om patentintrång äga motsvarande tillämpning innebär att patentskyddets omningen leder till patent. Denna föreskrift under bestäms av det meddelade patentet. Pafattning ansökningstiden tentkravens när ansökningen blev allmänt tillgänglig är sålunda lydelse principiellt utan betydelse för skyddsomfånget under ansökningstiden. Denna bestämmelse har genom en ny andra punkt ändrats så att paunder tiden före omfattar endast vad tentskyddet patentmeddelandet i deras lydelse när ansökningen blev som framgår såväl av patentkraven allmänt Rörande skälen tillgänglig som av patentkraven enligt patentet. för denna ändring hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 12.13.3). Denna punkt leder till att skyddsomfånget under ansökningstiav patentkraven i deras den aldrig kan omfatta något som inte framgår blev allmänt kan lydelse när ansökningen tillgänglig. Skyddsomfånget däremot bli mindre om patentkraven i denna lydelse inte får motsvarighet i det meddelade patentet. Skulle det meddelade patentet ge skydd för något som inte framgår av patentkraven i deras lydelse när ansök-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 303

ningen blev allmänt tillgänglig, gäller detta skydd endast från patentmeddelandet. Enligt första stycket tredje punkten som motsvarar styckets nuvarande andra —— punkt gäller att vid intrång under ansökningstiden inte får dömas till straff och att rätten till skadestånd för intrång under tiden före utläggningen är begränsad till skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen. I andra stycket har inte gjorts någon ändring. Förevarande paragraf är tillämplig endast på patent som har meddelats av den svenska patentmyndigheten. Såvitt gäller europeiska patent finns särskilda bestämmelser om det provisoriska skyddet i 89§ andra stycket.

72 § I denna paragraf ges bestämmelser för det fall att en patentsökande eller patenthavare har förhindrats att gentemot iaktta patentmyndigheten frist som har fastställts i patentlagen eller med stöd av denna. Paragrafen är en motsvarighet till artikel 122 i den europeiska patentkonventionen. l fråga om de överväganden som ligger till grund för bestämmelserna hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 12.14.3). I förevarande paragrafs första stycke behandlas det fall att en patentsökande, fastän han har gjort allt som skäligen kunnat krävas av honom, inte har kunnat gentemot iaktta sådan frist som har patentmyndigheten fastställts i patentlagen eller med stöd av denna och till följd därav har lidit rättsförlust. I sådant fall skall förklara

patentmyndigheten att åtgär-

den skall anses vidtagen i rätt tid, om han inom två månader från det att hindret upphörde, dock senast ett år från fristens utgång, både har vidtagit åtgärden och gjort skriftlig framställning om att åtgärden skall gälla som vidtagen i rätt tid. Som framgår av lagtexten är bestämmelsen tillämplig endast när en patentsökande har underlåtit att iaktta frist. Lagrummet är sålunda inte tillämpligt om någon har försuttit fristen enligt 21 § andra stycket för att göra invändning mot patentansökan. Vidare avser bestämmelsen endast frist som skall iakttas gentemot patentmyndigheten. Därmed avses såväl myndighetens patentavdelning som dess besvärsavdelning. Bestämmelsen är däremot inte tillämplig på frist som skall iakttas i förhållande till regeringsrätten eller allmän domstol. Som förutsättning för att första stycket skall vara tillämpligt gäller, att sökanden har gjort allt vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att iaktta fristen. Lagrummet har på denna punkt utformats i nära anslutning till konventionstexten. Det har övervägts att i stället använda den formulering som finns i 32 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken för att ange när laga förfall skall anses ha förelegat. Där föreskrivs att laga förfall föreligger, då någon genom avbrott i allmänna samfärdseln, sjukdom eller annan omständighet som han inte hade bort förutse eller rätten eljest finner har hindutgöra giltig ursäkt, rats att fullgöra vad som har ålegat honom. De danska och norska kommittéerna har dock ansett att en sådan lydelse i dansk och norsk rätt inte skulle ge bestämmelsen samma innehåll som konventionstexten. För

SOU 1976: 24 304 Kapitel 13

av denna beatt uppnå nordisk enhetlighet när det gäller avfattningen stämmelse har därför även den svenska lagtexten utformats i nära anslutning till konventionstexten. Någon skillnad i sak i förhållande till lydelsen i 32 kap. 8 § rättegångsbalken har dock inte avsetts. Som utgångsbör därför att bedömningen av vad som skall anses som punkt gälla, förfall enligt förevarande paragraf skall ske enligt samma godtagbart normer som vid prövning huruvida laga förfall föreligger enligt nämnda lagrum i rättegångsbalken. Det bör i detta sammanhang påpekas att artikel 122, enligt uttalanden vid den diplomatiska konferens vid vilken konventionen antogs, skall tolkas restriktivt. Detsamma bör gälla i fråga om förevarande lagrum. En patentsökande utför vanligen inte själv de åtgärder som måste vidutan anlitar ombud för detta. Kravet att sökanden tas i ett patentärende skall ha gjort allt vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att iaktta fristen är emellertid uppfyllt om sökandens ombud inte har varit i stånd att iaktta fristen, trots att ombudet har gjort allt vad som skäligen har kunnat krävas av honom för att iaktta denna (jfr 32 kap. 8 § andra föreskrift härom har inte stycket rättegångsbalken). Någon uttrycklig Har däremot ombudet varit försumligt, får sökanden ansetts erforderlig. efter fristens under åberopande av inte fullgöra sina åligganden utgång att han själv inte har varit försumlig. är inte begränsad till fall då en frist har Lagrummets tillämplighet eller avbrott i förbindelserna överskridits till följd av oregelbundenheter mellan sökanden eller dennes ombud å ena sidan och patentmyndigheär sålunda tillämpligt ten å andra sidan (jfr avsnitt 12.143). Lagrummet eller avbrott i föräven om överskridandet beror på oregelbundenheter bindelserna mellan en sökande och hans ombud. för att en för sent vidtagen skall kunna för- Som förutsättning åtgärd klaras i rätt tid föreskrivs också att sökanden gegälla såsom vidtagen nom sin underlåtenhet att iaktta fristen har lidit rättsförlust. Motsvarande villkor finns i den europeiska patentkonventionen. I konventionens för artikelns tillämplighet att artikel 122 anges sålunda som förutsättning underlåtenhet att iaktta en frist har till omedelbar följd att sökandens rättighet eller rätt att föra besvärstalan går förlorad. Som exempel på att rättighet går förlorad nämns i konventionen att ett yrkande avslås, en patentansökan avslås eller anses återkallad eller ett europeiskt europeisk täcks av det i lagtexten använda utpatent upphävs. Dessa rättsföljder har avtrycket rättsförlust. Det bör påpekas att i det fall en ansökan skrivits enligt 15 § andra stycket eller 20 § första stycket någon rättighet inte kan anses ha gått förlorad så länge ansökningen kan återupptas. I paragrafens andra stycke ges föreskrifter för det fall att en patenthavare har förhindrats att erlägga årsavgift i rätt tid. Enligt 42 § första stycket förfaller årsavgift till betalning första dagen av det patentår som den avser. Årsavgift för patentår som har börjat ineller inom två månader därefter förfaller dock nan patentet meddelades först har förflutit från patentets meddelande. den dag då två månader Uppfinnare som har avsevärd svårighet att erlägga årsavgift kan enligt under andra stycket av patentmyndigheten medges anstånd högst tre år

SOU 1976: 24 Kapitel 13 305

från patentets meddelande, om han begär detta senast den dag då årsavgift förfaller första Avslås gången. sådan begäran, skall avgift som erläggs inom två månader från avslagsbeslutet anses erlagd i rätt tid. Vidare har patenthavaren enligt tredje stycket en frist på sex månader från ordinarie förfallodag att med den förhöjning som kan vara fastställd (enligt 50 § andra stycket patentkungörelsen 20 procent) betala avgiften. Har sökanden anstånd medgivits med att erlägga årsavgiften, räknas fristen från den tidpunkt till vilken anstånd har erhållits. I förevarande paragrafs andra stycke föreskrivs att första stycket äger motsvarande såvitt avser patenthavare tillämpning som inte har erlagt inom årsavgift den frist som anges i 42§ tredje stycket, dvs. inom sex månader från den ordinarie förfallodagen. För att patenthavaren i de fall som avses i förevarande paragraf inte skall kunna betala årsavgift mer än ett år från den ordinarie förfallodagen föreskrivs att emellertid, avgiften skall vara erlagd och framställningen ingiven senast sex månader från utgången av den sexmånadersfrist som anges i 42 § tredje stycket. Det bör påpekas att en rättighet inte kan anses ha gått förlorad, om den ordinarie förfallodagen har överskridits men årsavgiften ännu, utan särskilt medgivande, kan erläggas mot en extra avgift. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen bör den möjlighet att få för sent vidtagen åtgärd godtagen som ges i förevarande paragraf inte omfatta den tolvmånadersfrist inom vilken en patentansökan måste göras för att få åtnjuta prioritet från tidigare ansökan och inte heller besvärsfrister. I paragrafens tredje stycke ges sålunda en föreskrift av innebörd att första stycket inte gäller prioritetsfristen och inte heller frist för att anföra besvär mot beslut av patentmyndighetens patentavdelning eller dess besvärsavdelning. I detta sammanhang bör erinras om att i fråga om försutten besvärsfrist i vissa fall möjlighet finns att utnyttja det särskilda rättsmedlet återställande av försutten tid (jfr avsnitt 12.14.1). Det är uppenbart att första stycket inte heller gäller frist som avses i första eller andra stycket. l annat fall skulle det nämligen vara möjligt att få en för sent vidtagen åtgärd godtagen, även om den vidtas mycket lång tid efter det att fristen har löpt ut. Någon uttrycklig föreskrift härom har inte ansetts erforderlig.

73 § Denna paragraf innehåller bestämmelser som föranleds av regel 82 i tilllämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen rörande möjlighet för den som har gjort internationell patentansökan att i vissa fall få för sent vidtagen åtgärd godtagen. Som nämnts i den allmänna har bemotiveringen (avsnitt 12.14.3) stämmelserna i förevarande ansetts paragraf erforderliga för att den svenska lagstiftningen skall uppfylla de krav som uppställs i samarbetskonventionen. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen har paragrafen gjorts tillämplig enbart på de frister i fråga om vilka Sverige enligt samarbetskonventionen är skyldigt att införa bestämmelser som svarar mot regel 82. Detta är fallet endast såvitt avser frist som anges i 31 §, dvs. frist för sökanden att fullfölja internationell patentansökan för

20-

SOU 1976: 24 306 Kapitel 13

att erhålla patent för Sverige genom att till den svenska patentmyndigav den internationella patentansökningen och överheten ge in avskrift av ansökningen till svenska samt betala fastställd ansökningsavsättning gift. till sam- I överensstämmelse med regel 82 i tillämpningsföreskrifterna arbetskonventionen har sålunda i förevarande paragraf tagits in bestämmelser av innebörd att i vissa fall av postförsening eller avbrott i postsom avses i 31 § skall anses vidtagen inom den frist som gången åtgärd där anges. Någon bevisning om att sökanden faktiskt har gjort allt vad inte fordras i dessom skäligen har kunnat krävas av honom får sålunda sa fall. av force ma- Det första fallet avser avbrott i postgången på grund jeure. Patentmyndigheten skall sålunda förklara att åtgärd enligt 31§ skall anses vidtagen i rätt tid, om avbrott har ägt rum i postförbindelnaturkatastrof eller serna på grund av krig, revolution, upplopp, strejk, annan liknande vistas eller har omständighet på den ort där avsändaren härför har förelesin rörelse. Som förutsättning gäller dock att avbrottet närmast före fristens utgång samt att den gat någon av de tio dagarna handling eller avgift som avses i 31 § har avsänts till patentmyndigheten inom fem dagar från det att postförbindelserna har återupptagits. i postgången. Patent- Det andra fallet gäller andra oregelbundenheter myndigheten skall sålunda likaså förklara att åtgärd enligt 31 § skall anses vidtagen i rätt tid, om handlingen eller avgiften har avsänts till pai rekommenderad försändelse senast fem dagar före tentmyndigheten har sänts med fristens utgång. Detta gäller dock endast om försändelsen eller avsändaren har haft anledning att flygpost där så har varit möjligt anta att försändelsen vid ytledes befordran skulle ha anlänt till patentmyndigheten inom två dagar från avsändningsdagen. I motsats till vad som är fallet i artikel 122 i den europeiska patentkonventionen uppställs i regel 82 inte något krav på att underlåtenheten att iaktta frist har medfört rättsförlust. Försummelse att iaktta frist som till rättsförlust för sökanden, eftersom han anges i 31 § leder dock alltid i så fall förlorar rätten att fullfölja ansökningen i Sverige. Det föreligger mot att låta kravet att därför inte något hinder på att underlåtenhet iaktta frist skall ha medfört rättsförlust gälla även i de fall som avses i förevarande paragraf. Det är att märka att förevarande paragraf är tillämplig endast vid fall av försändelse eller avgift som av sökanden elav försening eller förlust ler hans ombud har sänts till den svenska patentmyndigheten. Den är sålunda i motsats till 72§ inte tillämplig på oregelbundenheter eller avmellan en huvudman och hans ombud. Det bör emelbrott i postgången framhållas även i fråga om överskridande av lertid att 72 § är tillämplig frist som anges i 31 §. I detta sammanhang bör beröras en bestämmelse i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen om beräkning av tidsfrister. I regel 80.7 föreskrivs, att en tidsfrist som utlöper viss dag går ut vid tjänstetieller internatiodens slut den dagen hos den nationella patentmyndighet nella organisation, till vilken en handling skall ges in eller en avgift betalas (”at the moment the national Office or intergovernmental organiza-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 307

tion —————— closes for business on that day”). Sådan myndighet eller internationell organisation får dock utsträcka tidsfristen till kl. 24.00 ifrågavarande dag. Enligt 7§ första stycket förvaltningslagen (1971: 290) skall en handling anses ha kommit in till myndighet den dag då handlingen eller avi om betald postförsändelse, i vilken handlingen är innesluten, har anlänt till myndigheten eller kommit behörig tjänsteman till handa. Kan det antas att handlingen eller avi om denna viss dag har avlämnats i myndighetens lokal eller avskiltsl för myndigheten på postanstalt, anses den enligt paragrafens andra stycke ha kommit in den dagen. om den kommer behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.” I motiven till nämnda paragraf i förvaltningslagen uttalade föredragande departementschefen (prop. 1971: 30 s. 370), att någon vidlyftig utredning om huruvida handlingen faktiskt hade funnits i myndighetens lokal före kl. 24 viss dag inte skulle behöva företas utan att det normalt borde räcka med att det inte framstod som osannolikt att så hade varit förhållandet. Även när det gällde att avgöra huruvida en handling viss dag hade funnits tillgänglig för myndighet på postanstalt ansåg han att beviskravet borde sättas lågt. Det borde enligt hans uppfattning vara tillräckligt att det med hänsyn till förefintliga uppgifter om t. ex. dag för försändelsens poststämpling, försening av postgången och rutiner vid insortering av försändelser i postfack och postboxar inte framstod som osannolikt att handlingen viss dag hade funnits tillgänglig för myndigheten på postanstalt. I samband med en lagändring varigenom uttrycket ”avskilts ersatte det i lagtexten använda ”funursprungligen uttrycket nits tillgänglig uttalade departementschefen (prop. 1973: 30 s. 80), att avgörande för frågan om när handling eller avi hade kommit en myndighet till handa inte var tidpunkten för handlingens eller avins ankomst till postanstalten utan tidpunkten för insortering i myndighetens postbox eller postfack. Däremot borde det enligt hans mening inte tillmätas någon betydelse huruvida myndigheten vid insorteringsögonblicket faktiskt ägde tillträde eller ej till den lokal där postboxen eller postfacket fanns. Bestämmelserna i 7 § förvaltningslagen kan inte anses strida mot regel 80.7 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen. Detta gäller även presumtionsregeln i paragrafens andra stycke. Det rör sig nämligen här om en processuell bestämmelse, som tar sikte på det fall att ingivaren gör gällande att handlingen har avlämnats hos myndigheten eller avskilts för myndigheten på postanstalten före fristens och som utgång anger vilken bevisning ingivaren måste förebringa för att hans påstående skall godtas.

74 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om utfärdande av kungörelse

lEnligt förvaltningslagens ursprungliga lydelse funnits tillgänglig; ändrat genom lag (1973: 245) om ändring i förvaltningslagen. ?Motsvarande bestämmelser gäller för och allmän förvaltningsdomstol domstol (44§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) resp. 33 kap. 3§ rättegångsbalken).

SOU 1976: 24 308 Kapitel 13

som avses i 72 § bifalls samt om föranvändarför det fall framställning rätt i sådana fall. 72§ kan en sökande, när ordinära rättsmedel inte längre kan Enligt under vissa förutsättningar få patentansökan som har avslaanvändas, till prövning. Vidare kan patent gits eller avskrivits på nytt upptagen som har förfallit till följd av att årsavgift inte har erlagts inom föreskribör kungörelven tid på nytt komma att gälla. Av hänsyn till tredje man som har blivit allmänt tillse utfärdas om beslutet rör patentansökan och beslutet innebär att ansökan återgänglig eller ett meddelat patent eller att patentet åter gäller. Föreskrift om att paupptas till behandling skall utfärda kungörelse i sådana fall har tagits in i fötentmyndigheten revarande paragrafs första stycke. införs 53 § palentkungörclsen i en Kungörelser i patentärenden enligt av patentverket utgiven publikation, Svensk Patenttidning. om I förevarande paragrafs andra stycke har tagits upp bestämmelser föranvändarrätt i fall då 72 eller 73 § tillämpas. får den som yrkesmässigt utnyttjade uppfinning i Sverige Enligt 4§ när ansökan om patent på uppfinningen gjordes utan hinder av patentet fortsätta med bibehållande av dess allmänna art, om utnyttutnyttjandet inte innefattade missbruk i förhållande till sökanden jandet uppenbart sin rätt, s. k. föranvändarrätt. Såeller någon från vilken denne härleder dan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen yrkesmäs- Rätten med rösigt i Sverige. får övergå till annan endast tillsammans eller i vilken utnyttjandet avsetts relse, i vilken den har uppkommit skola ske. Om en patentsökande försitter en frist, kan detta leda till att ansökningen avslås eller avskrivs. När beslut om avslag har vunnit laga kraft eller den frist på fyra månader som enligt 15 § tredje stycket gäller för återupptagande av avskriven ansökan har gått ut, står det envar fritt att den uppfinning för vilken skydd söktes. Som nyss nämnts kan utnyttja på grund av det inträffa, att ansökningen på nytt tas upp till prövning bestämmelserna i 72 eller 73 § och att den därefter leder till patent. Är allmänt 22 §, måste det anses obilligt om ansökningen tillgänglig enligt den som, efter det att avslagsbeslutet har vunnit laga kraft eller nyssnämnda har utfärfrist på fyra månader gått ut men innan kungörelse dats om att ansökningen på nytt tas upp till prövning, har börjat att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen inte skulle få fortsätta utnyttjandet. Den föreslagna regleringen i 72§ kan vidare leda till att patent, som har förfallit på grund av att årsavgift inte har erlagts inom föreskriven om den tid, på nytt kommer att gälla. Det måste också anses obilligt har förfallit men innan kungörelse har utfärsom, efter det att patentet om att patentet åter är dats enligt första stycket i förevarande paragraf inte skulle få gällande, har börjat att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen fortsätta Det skall i detta sammanhang erinras om att detta utnyttjande. i det fall att ett förfallet patent återupprättas med stöd av de nu gällande bestämmelserna i 51 § andra stycket, samma föranvändarrätt som i 4§ hade förfallit men innan ansökan medges den som, efter det att patentet om återupprättande hade kungjorts, hade börjat utnyttja uppfinningen

SOU 1976: 24 Kapitel 13 309

yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder därför. Som förut nämnts har bestämmelserna i 72§ införts som en motsvarighet till konventionens artikel 122. Om en patentsökande eller patenthavare av det europeiska patentverket återinsätts i sina rättigheter med stöd av artikel 122, skall detta ha rättsverkan i de fördragsslutande stater som ansökningen eller patentet omfattar. Fördragsslutande stat måste emellertid ge föranvändarrätt åt den som i den staten, efter det att rättsförlusten har inträtt men innan beslutet om återinsättande i tidigare rättigheter kungjorts, i god tro har utnyttjat uppfinning som omfattas av ifrågavarande ansökan eller patent eller har vidtagit väsentliga åtgärder

för sådant utnyttjande. Denna föranvändarrätt i 93 § andra

regleras stycket. Förutsättningarna för den föranvändarrätt som föreskrivs i konventionens artikel 122 skiljer sig emellertid i ett avseende från förutsättningarna för den föranvändarrätt som anges i 4 §. Sålunda är den föranvändarrätt som föreskrivs i konventionen betingad av att den som utnyttjade eller uppfinningen vidtog åtgärder för att utnyttja den var i god tro. Som förutsättning för föranvändarrätt enligt 4§ gäller däremot som nyss nämnts endast att utnyttjandet eller åtgärderna inte innefattade uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt. Eftersom avsaknad av god tro inte alltid innebär att sådant missbruk föreligger, råder en skillnad mellan förutsättningarna för föranvändarrätt i dessa två fall. Det har ansetts att förutsättningarna för föranvändarrätt enligt 72§ bör vara desamma som de förutsättningar som enligt den europeiska patentkonventionen måste föreligga för föranvändarrätt i fall då det europeiska patentverket med stöd av artikel 122 återinsätter patentsökanden eller patenthavaren i dennes tidigare rättigheter. Förutsättningarna för den föranvändarrätt som anges i andra stycket har utformats i enlighet härmed. Denna föranvändarrätt är således betingad av god tro. Innehållet i rätten är detsamma som i föranvändarrätt enligt 4 §. 75 § Till denna paragraf har överförts de bestämmelser som f. n. finns i 72 §, nämligen bestämmelser om talan mot beslut i ärende rörande meddelat patent. I första stycket första punkten föreskrivs att talan mot annat slutligt beslut av patentmyndigheten än som avses i 24 § förs genom besvär hos besvärsavdelningen inom två månader från beslutets dag. Denna punkt har ändrats så att den även är tillämplig på beslut enligt nya 72 §, dvs. beslut i anledning av framställning om att en för sent företagen åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid. Sådant beslut kan meddelas både i ärende rörande patentansökan och i ärende rörande meddelat I andra patent. punkten, som inte har ändrats, ges föreskrift om besvärsavgift. Beslut av patentmyndigheten enligt nya 72 § att för sent vidtagen åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid kan givetvis beröra annans rätt. I 1966 års proposition berördes ett liknande fall, nämligen beslut i anledning av ansökan om återupprättande av patent. Enligt föredragande departementschefen (prop. s. 249) kunde det väl tänkas att annan än sökanden

SOU 1976: 24 310 Kapitel 13

i vissa fall ägde överklaga beslut om återupprättande av patent. Det borde emellertid enligt hans mening lämnas åt praxis att avgöra frågan om talerätt natur och omständigheterna i det enmed hänsyn till beslutets skilda fallet. Detsamma av synes böra gälla i fråga om beslut i anledning framställning av patentsökande eller patenthavare enligt 72 §. I paragrafens andra stycke behandlas talan mot besvärsavdelningens beslut. Häri har inte gjorts någon ändring.

76 § Denna paragraf motsvarar nuvarande 73 §. I paragrafen har gjorts endast den ändringen att ordet Konungen har bytts ut mot rege-

ringen.

77 § Denna paragraf motsvarar i huvudsak nuvarande 74 §. Såvitt första och andra styckena i förevarande paragraf är de gäller likalydande med första och andra styckena i nuvarande 74 §, utom så till vida att ordet Konungen har bytts ut mot regeringen. med den ändrade lydelse av Paragrafens tredje stycke överenstämmer nuvarande 74§ stycket som föreslogs i kommitténs förra betäntredje kande. Dock har också i detta stycke ordet Konungen bytts ut mot Beträffande motiven för de ändringar som sålunda har regeringen. i förhållande till nuvarande 74§ tredje stycket hänvisas till komgjorts mitténs förra betänkande (s. 116). Av skäl som har angivits i kommitténs förra betänkande har i tredje stycket första punkten ordet ”tidigare” fått utgå ur lagtexten.

78 § Denna paragraf motsvarar nuvarande 75 §. I paragrafen har gjorts enatt ordet har ut mot ”regedast den ändringen ”Konungen” bytts ringen.

79 § Denna paragraf motsvarar nuvarande 76 §.

80 § I paragrafens första stycke ges en definition av begreppen europeiskt patent” och patentansökan”. Definitionerna överenstämmer europeisk med den innebörd dessa begrepp har i den europeiska patentkonventionen. om var ansökan om eu- I andra stycket första punkten ges anvisning hos det europeiska I ropeiskt patent skall göras, nämligen patentverket. andra punkten medges att sådan ansökan ges in till den svenska patentmyndigheten för att av denna vidarebefordras till det europeiska patentverket. Detta medgivande grundas på artikel 75.1.b i den europeiska patentkonventionen. Det är att märka att enligt nämnda konventionsbestämmelse ansökan som har ingivits till den svenska patentmyndigheten har samma rättsverkan som om den samma dag hade ingivits hos det europeiska patentverket. Möjligheten att ge in en europeisk patentansö-

SOU 1976: 24 13 Kapitel 3 l l

kan till den svenska patentmyndigheten står öppen för alla och gäller oavsett om ansökningen omfattar Sverige eller ej. Europeisk patentansökan som har mottagits av nationell patentmyndighet skall enligt konventionen vidarebefordras till det europeiska patentverket snarast möjligt (art. 77). Om ansökningen inte skall underkastas granskning för att utröna om den skall hållas hemlig med hänsyn till statens intresse, skall den sändas vidare inom sex veckor. Ansökan som underkastas sådan granskning skall, om den inte skall hemlighållas, vidarebefordras så tidigt att den kommer det europeiska patentverket tillhanda inom fyra månader från ingivandet eller, om prioritet yrkas, inom fjorton månader från prioritetsdagen. Kommer inte ansökningen det europeiska patentverket tillhanda inom fjorton månader från ingivandet resp. prioritetsdagen, skall den anses återkallad. I sådant fall kan den europeiska patentansökningen på begäran av sökanden omvandlas till nationella patentansökningar i de stater som omfattas av ansökningen (art. 135). Bestämmelser rörande omvandling till nationell svensk patentansökan finns i 94 och 95 §§. Ansökan som skall hållas hemlig skall inte översändas till det europeiska patentverket. Det bör i detta sammanhang anmärkas att enligt den ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar som föreslås i föreliggande betänkande (jfr avsnitt 12.17 och 13.6) patentmyndigheten inte skall underställa granskningsnämnden för försvarsuppfinningar internationella och europeiska patentansökningar som ges in till myndigheten. Det skall i stället ankomma på den patentsökande att om han finner det påkallat själv begära nämndens prövning innan han ger in dylik ansökan. En europeisk patentansökan kan delas upp i flera ansökningar. För den del eller de delar som avskiljs från den ursprungliga ansökningen kan göras s. k. europeisk avdelad ansökan. Enligt konventionen (art. 75.3) måste sådan avdelad ansökan alltid ges in direkt till det europeiska patentverket. En bestämmelse härom har tagits upp i andra stycket tredje punkten. I 81--95 §§ finns bestämmelser som gäller rättsverkan av och behandling av europeiskt patent för Sverige och europeisk patentansökan som omfattar Sverige. För att det inte skall vara nödvändigt att i varje sådan bestämmelse ange att den avser europeiskt patent för Sverige eller europeisk patentansökan som omfattar Sverige har i förevarande paragrafs tredje stycke tagits upp en bestämmelse enligt vilken nämnda paragrafer gäller endast sådana patent och patentansökningar.

81 § Denna paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om vilken rättsverkan ett för Sverige meddelat europeiskt patent har här i landet och vad som i övrigt gäller i fråga om sådant patent. Den grundar sig på artiklarna 2.2 och 64.1 i den europeiska patentkonventionen. I överenstämmelse med konventionens artikel 97.4 föreskrivs att europeiskt patent är meddelat när det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet. Sådant patent har i Sverige samma rättsverkan som patent meddelat av den svenska patentmyndigheten och följer även i övrigt samma bestämmelser som sådant patent, om inte annat

312 13 SOU 1976: 24 Kapitel

sägs i 11 kap. Som tidigare nämnts (avsnitt 12.1) har samtliga särbestämmelser rörande europeiskt patent sammanförts i 11 kap. I den mån särskilda bestämmelser inte finns i det kapitlet är bestämmelserna i 1-2 och 4-10 kap. tillämpliga på europeiskt patent.

82 § Som framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.15) får Sverige som villkor för att tillerkänna europeiskt patent rättsverkan här i landet föreskriva att patentsökanden till den svenska patentmyndigheten ger in översättning till svenska av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patentet. Som villkor för rättsverkan får dessutom föreskrivas att sökanden betalar kostnaderna för publicering av översättningen (art. 65). Av skäl som anges i den allmänna motiveringen har i denna paragraf föreskrivits dylika villkor. I första stycket första punkten föreskrivs sålunda att europeiskt patent är utan verkan här i Sverige, om inte sökanden inom tid som regeringen bestämmer till patentmyndigheten har givit in översättning till svenska av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patentet och erlagt fastställd avgift för tryckning av översättningen. Detta innebär att underlåtenhet att inom föreskriven tid ge in översättning och betala avgift medför att det europeiska patentet anses icke ha meddelats såvitt gäller Sverige. Den text som skall översättas är den som före patentmeddelandet delför godkännande. Som förut nämnts underrättar det euroges sökanden peiska patentverket sökanden om den lydelse i vilken verket avser att meddela patent (art. 97.2 och regel 51.4). Om sökanden önskar få patent i denna lydelse, skall han inom tre månader från det han erhöll nämnda underrättelse betala föreskrivna avgifter för patentets meddelande och tryckning av patentskrift samt ge in översättning av patentkraven till de två av det europeiska patentverkets officiella språk som inte har varit handläggningsspråk för ansökningen. I första stycket andra .punkten behandlas det fall att det europeiska patentverket efter invändningsförfarandet har beslutat att ett för Sverige meddelat europeiskt patent skall upprätthållas i ändrad avfattning. Innan ett sådant beslut meddelas underrättas parterna i invändnigsförfarandet om den lydelse i vilken det europeiska patentverket avser att upprätthålla patentet. Godtar patenthavaren denna lydelse, skall han inom viss frist erlägga avgift för tryckning av ny patentskrift och ge in de översättningar som krävs av det europeiska patentverket (art. 102.3 och regel 58.4 och 5). Sverige har rätt att kräva översättning även av sådan ändrad lydelse och ersättning för kostnaden för publiceringen av sådan översättning för att patentet skall bli giltigt i Sverige. I förevarande punkt föreskrivs att om det europeiska patentverket har beslutat att europeiskt patent för Sverige skall upprätthållas i ändrad avfattning, vad som sägs i första punkten gäller även i fråga om den ändrade texten. Underlåtenhet att ge in översättning av den text som ligger till grund för ändringsbeslutet medför sålunda att patentet anses inte ha gällt ens under tiden mellan patentmeddelandet och ändringsbeslutet.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 3 l 3

Den europeiska patentkonventionen innehåller vissa bestämmelser rörande den frist inom vilken sökanden respektive patenthavaren skall inkomma till nationell patentmyndighet med sådana översättningar som avses i förevarande paragraf. Om inte vederbörande stat medger längre frist, är fristen tre månader från det att sökanden respektive patenthavaren mottog underrättelse om att det europeiska patentverket är berett att meddela patent eller upprätthålla patent i viss avfattning. Denna minimifrist är alltså densamma som gäller för att betala de avgifter och ge in de översättningar som krävs för att det europeiska skall patentverket meddela eller besluta patent att patent skall upprätthållas i ändrad avfattning. Fristen för att inkomma med översättning och avgift till den svenska föreslås patentmyndigheten i patentkungörelsen (61 §) bli densamma som den nyssnämnda fristen för att inkomma med översättningar och avgift till det europeiska patentverket. översättningen kommer därmed normalt att finnas hos den svenska patentmyndigheten innan det europeiska patentverket har meddelat sitt beslut.

Andra och tredje styckena innehåller bestämmelser om offentlighet i fråga om översättning av europeiskt patent som har kommit patentmyndigheten tillhanda och om utfärdande av kungörelse i dylika fall. Dessa bestämmelser motsvarar vad som gäller när utläggning av nationell patentansökan har ägt rum (21 §) eller har patent meddelats av den svenska patentmyndigheten (26 §).

Översättning som avses i förevarande paragraf är sedan den har in-

kommit till allmän patentmyndigheten handling enligt tryckfrihetsför- Med hänsyn till att sådan översättning avser patentansökan ordningen. som omfattar Sverige får 23 § sekretesslagen, som rör handlingar i ärenden angående ansökan om patent, anses tillämplig på översättningen. Enligt nämnda att innan patent har meddelats, handlinglagrum gäller arna i ansökningsärendet inte får utlämnas till annan utan sökandens

samtycke, om inte annat föranleds av gällande För patentlagstiftning. att sådan översättning skall bli offentlig innan europeiskt patent meddelas måste därför ges särskild föreskrift i patentlagen.

När översättning som här avses ges in till den svenska patentmyndigheten, torde i de flesta fall den europeiska patentansökningen ha publicerats av det europeiska Det patentverket. sker normalt när aderton månader har förflutit från

ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, prioritetsdagen. Därmed blir handlingarna i ärendet

offentliga hos det europeiska patentverket

(art. 128.4). översättningen avser då

som redan är allmänt tillgängliga och bör därför vara offenthandlingar lig från det att den har inkommit till den svenska patentmyndigheten. Det är emellertid förutsatt i konventionen att patent kan meddelas redan innan ansökningen har av det publicerats europeiska patentverket. Publicering av den europeiska patentansökningen sker då först i samband med att patentet meddelas (art. 93.1). I sådant fall kan den översättning som ges in till den svenska patentmyndigheten avse handlingar som när översättningen ges in ännu inte är allmänt vid det tillgängliga europeiska patentverket (art. 128.1). Som nyss nämnts kommer nämligen översättningen att i regel ha givits in till den svenska patentmyndig-

SOU 1976: 24 314 Kapitel 13

heten innan det europeiska patentet meddelas. Detta beror på att patentet meddelas tidigast fem månader efter det att sökanden har mottagit från att verket är berett att underrättelse det europeiska patentverket meddela patent i viss avfattning (art. 97.5 och regel 51.4). Det kan inte med konventionen att översättningen här skulle bli ofanses förenligt innan ansökningshandlingarna blir allmänt tillgängliga hos det fentlig europeiska patentverket. Mot bakgrund av vad nu sagts föreskrivs i andra stycket att översättskall hållas tillgänglig för envar. Detta gälning som avses i paragrafen ler dock inte om den europeiska patentansökan som översättningen avser inte har publicerats av det europeiska patentverket. om utfärdande av kungörelse i de I tredje stycket ges en bestämmelse fall som nu avses. Där föreskrivs att patentmyndigheten skall utfärda när översättning har ingivits, under förutsättning att avgift kungörelse för tryckning har erlagts inom föreskriven tid. När det gäller översättmeddelat europeiskt patent skall kungörelse dock ning av ursprungligen har kungjort sitt beslut inte utfärdas förrän det europeiska patentverket att meddela Detta beror på att det europeiska patentverkets bepatentet. förrän från den dag kungörelsen om slut i detta fall inte får rättsverkan beslut att upprätthålla beslutet har publicerats (art. 64.1). Såvitt gäller i ändrad finns inte någon motsvarande beeuropeiskt patent avfattning stämmelse i konventionen. I dylika fall skall därför den svenska patentutfärda utan att avvakta kungörelse om beslutet myndigheten kungörelse i ändrad Liksom i övrigt då i föreatt upprätthålla patentet avfattning. varande talas om beslut av det europeiska patentverket avses enkapitel dast beslut som inte längre kan överklagas. Den svenska patentmyndigskall således inte i något fall ske förrän besvärsfristen hetens kungörelse för att överklaga beslutet att upprätthålla patentet i ändrad avfattning har gått ut. Det är att märka att den kungörelse som utfärdas av den svenska paäven om den har stor praktisk betydelse för allmänhetentmyndigheten ten dock saknar rättsverkan. För att europeiskt patent för Sverige skall få rättsverkan krävs sålunda endast att översättningen har ingivits och

tryckningsavgiften erlagts. I tredje stycket åläggs patentmyndigheten vidare att när kungörelse utfärdas så snart ske kan hålla exemplar av översättningen av tryckta Dessa behöver sålunda den europeiska patentansökningen tillgängliga. inte föreligga samma dag som kungörelsen utfärdas men bör föreligga så snart detta är möjligt med hänsyn till den tid som åtgår för tryckning.

83 § Denna innehåller bestämmelser om möjlighet att få översättparagraf ning som ges in efter utgången av den frist som avses i 82§ godtagen som ingiven i rätt tid. Enligt 72§ första stycket kan under vissa förutsättningar patentsökande som inte har iakttagit frist gentemot den svenska patentmyndigheten få företa åtgärder efter fristens utgång. I första stycket första punkten i förevarande paragraf föreskrivs att 72§ första stycket äger motsvarande tillämpning i fråga om frist som avses i 82 §. Beträffande

SOU I976: 24 Kapitel 13 315

förutsättningarna för att en för sent inkommen översättning eller avgift skall anses ingiven i rätt tid hänvisas till vad som anförs i anslutning till 72 §. Vad angår den i 72§ angivna förutsättningen att försittandet av fristen skall ha lett till rättsförlust är att märka, att detta villkor alltid är uppfyllt om frist som avses i 82 § inte har iakttagits. Underlåtenhet att iaktta denna frist medför nämligen att europeiskt patent blir utan verkan här i landet. Enligt första stycket andra punkten skall patentmyndigheten kungöra beslut att för sent ingiven översättning eller för sent erlagd avgift skall anses ha inkommit i rätt tid. Det bör framhållas att om patentmyndigheten enligt första punkten har förklarat att översättningen skall anses inkommen i rätt tid, kungörelse om att översättningen har inkommit skall utfärdas och översättningen tryckas enligt 82 §. Detta följer av 82§ tredje stycket. Andra stycket innehåller bestämmelse om föranvändarrätt i fall då en för sent ingiven översättning eller för sent erlagd avgift skall anses inkommen resp. erlagd i rätt tid. Bestämmelsen utgör en motsvarighet till 74 § andra och tredje styckena. Föranvändarrätt medges sålunda den som, efter det att fristen för att inkomma med översättning och avgift för tryckning har gått ut men innan kungörelse har utfärdats, i god tro har börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller har vidtagit väsentliga åtgärder därför. Denna föranvändarrätt har samma innehåll som föranvändarrätt enligt 74 § andra och tredje styckena.

84 § I förevarande paragraf regleras tillämpningen av 52§ första stycket 4 i fråga om europeiskt patent. Enligt den europeiska patentkonventionen får europeiskt patent förklaras ogiltigt om patentets skyddsomfång har utvidgats efter det att patentet har meddelats Som förut nämnts (art. l38.1.d). är enligt konventionen invändningsförfarandet efter patentmeddelandet. Invändförlagt ningsförfarandet kan leda till beslut att det europeiska patentet skall gälla i ändrad avfattning. Därvid skall dock beaktas att sedan patent har meddelats sökanden inte får ändra patentkraven så att skyddsomfånget utvidgas (art. 123.3). Genom förbiseende från det europeiska patentverkets sida kan emellertid skyddsomfånget under invändningsförfarandet komma att utvidgas till att omfatta något som inte omfattades av det ursprungligen meddelade patentet. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.123) har såvitt avser patent meddelade av den svenska patentmyndigheten motsvarande utformats ogiltighetsgrund så att den svenska patentmyndighetens beslut att godkänna patentansökan för utläggning jämställs med det europeiska patentverkets beslut att meddela patent. Enligt första 52§ stycket 4 skall sålunda meddelat patent av den svenska patentmyndigheten förklaras ogiltigt, om det har meddelats trots att patentskyddets omfattning i strid mot 19 § andra stycket har utvidgats efter det att ansökningen har godkänts för utläggning. Eftersom någon utläggning av europeisk patentansökan inte äger rum, kan 52 § första stycket 4 inte direkt tillämpas i fråga om euro-

SOU 1976: 24 3 l 6 Kapitel 13

peiskt patent. I förevarande paragraf föreskrivs därför i fråga om europeiskt patent att vad i 52 § första stycket 4 sägs om utvidgning av patentskyddet skall avse utvidgning efter det att patentet har meddelats. Om europeiskt patent ogiltigförklaras på den grund som här avses, bör i domen förevarande paragraf åberopas jämte 52 § första stycket 4.

85 § I denna paragraf regleras rättsverkan i Sverige av det europeiska patentverkets beslut att upphäva europeiskt patent. 81 § har det europeiska patentverkets beslut att meddela euro- Enligt peiskt patent för Sverige rättsverkan här i landet. Som framgår av det föregående kan emellertid det europeiska patentverket efter invändningsförfarande upphäva patentet helt eller delvis. Av 81 § följer inte att också det europeiska patentverkets beslut att upphäva europeiskt patent har rättsverkan i Sverige. Förevarande paragraf innehåller i första punkten en bestämmelse om verkan av sådant beslut. Sålunda föreskrivs att om det europeiska patentverket helt eller delvis upphäver europeiskt patent, detta har samma verkan som om patentet i Sverige i motsvarande mån hade förklarats ogiltigt. I fråga om rättsverkan av upphävande resp. ogiltigförklaring av patent hänvisas till vad som därom anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.152). Första punkten avser endast sådant beslut av det europeiska patentverket som har blivit slutligt gällande, dvs. beslut som inte kan överklagas eller för vilket besvärstiden har gått ut. Detta har inte ansetts behöva Beslut om upphävande som inte uttryckligen anges i lagtexten. kan emellertid komma att undanröjas av det eulängre kan överklagas ropeiska patentverket med stöd av artikel 122 (återinsättande i tidigare rättigheter). I 93 § har tagits in bestämmelser om verkan i Sverige av att med stöd av artikel 122 förklarar att rättsdet europeiska patentverket förlust inte skall anses ha uppkommit. Enligt 55 § gäller att om patent som har meddelats av den svenska pagenom lagakraftvunnen dom har förklarats ogiltigt, patentmyndigheten skall utfärda kungörelse därom. Sådan kungörelse bör tentmyndigheten också utfärdas, om europeiskt patent för Sverige av det europeiska patentverket har upphävts helt eller delvis. Föreskrift härom har tagits in i förevarande paragrafs andra punkt.

86 § Paragrafen innehåller föreskrifter om årsavgift för europeiskt patent. Enligt 41 § första stycket skall för patent erläggas fastställd årsavgift för varje år räknat från den dag patentansökningen gjordes (s. k. patentår), om annat inte har bestämts med stöd av nu gällande 73 § (76§ ensistnämnda får regeringen förordna att ligt lagförslaget). Enligt paragraf ett eller flera av de första skall vara avgiftsfria. Sådant förpatentåren ordnande har inte meddelats. Enligt 42§ första stycket förfaller årsavförsta den avser. Årsavgift för gift till betalning dagen av det patentår som har börjat före patentmeddelandet eller inom två månader patentår därefter förfaller dock först två månader efter det att patentet har meddelats.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 317

Enligt artikel 141.1 i den europeiska patentkonventionen får nationella årsavgifter för europeiskt patent inte tas ut förrän fr. 0. m. det patentår som följer efter det varunder det europeiska har utpatentverket färdat kungörelse om att patentet är meddelat. Under ansökningstiden skall nämligen årsavgift erläggas till det europeiska Bepatentverket. stämmelsen i 41 § första stycket att årsavgift skall erläggas för varje år från det patentansökningen gjordes kan sålunda inte göras tillämplig i fråga om europeiskt patent. I förevarande paragraf har därför tagits upp särskilda bestämmelser som i fråga om europeiskt i stället patent gäller för 41 §. I första stycket föreskrivs att för europeiskt patent årsavgift skall erläggas till den svenska patentmyndigheten för varje patentår efter det under vilket det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela Det är att märka patentet. att årsavgiftens storlek är beroende av hur många patentår som har förflutit från det att patentansökningen gjordes (jfr 50§ patentkungörelsen). Är sålunda det patentår från och med vilket avgifter får tas ut av den svenska patentmyndigheten det femte, utgår den första årsavgiften med det belopp som har fastställts som årsavgift för det femte patentåret. I 42 § finns som nyss nämnts bestämmelser om när årsavgift förfaller till betalning och om anstånd med betalning av årsavgift. Vidare ges patenthavaren där i enlighet med Pariskonventionen rätt att med den förhöjning som regeringen kan ha bestämt (enligt 50§ patentkungörelsen 20 procent) betala årsavgiften inom sex månader från förfallodagen eller från den dag till vilken anstånd med betalningen har medgivits. Den europeiska patentkonventionen innehåller bestämmelser om förfallodag för årsavgifter till nationell patentmyndighet i endast ett avseende. Enligt artikel 141.2 gäller sålunda att om sådan årsavgift förfaller till betalning inom två månader från det att det europeiska patentverket har publicerat kungörelse om att patentet har meddelats, patenthavaren har rätt att utan förhöjning betala avgiften intill dess två månader har förflutit från publiceringen av nämnda kungörelse. Bestämmelserna i 42 § första stycket överensstämmer med konventionen i fråga om den första årsavgiften. Som nyss nämnts innehåller konventionen inte någon reglering av de övriga frågor som behandlas i 42 §. Denna paragraf kan därför göras tillämplig i fråga om europeiskt patent. I 51§ patentlagen föreskrivs att om årsavgift inte erläggs enligt 41 och 42 §§, patentet är förfallet från och med ingången av det patentår för vilket inte har erlagts. Eftersom avgift i paragrafen hänvisas till 41 § kan den inte göras direkt tillämplig i fråga om europeiskt patent. På grund härav har i förevarande paragrafs andra stycke tagits upp en bestämmelse om att 51 § skall äga motsvarande tillämpning i fråga om europeiskt patent, om årsavgift inte erläggs enligt vad som sägs i första stycket och i 42 §.

87§ Denna paragraf innehåller en bestämmelse om vilandeförklaring av patentmål i vissa fall. Som tidigare framhållits upphör inte det europeiska patentverkets be-

13 SOU 1976: 24 3 l 8 Kapitel

med ett patentärende i och med att patent har meddelats. fattning har gått ut och, om invändning in- Först sedan invändningstiden gjorts, har avslutats, har det europeiska patentverket skilt vändningsförfarandet Skulle talan om intrång i europeiskt patent eller om såsig från ärendet. dant patents ogiltighet väckas dessförinnan, bör den materiella prövningen anstå till dess patentärendet har slutbehandlats av det europeiska Detsamma gäller om sådan fastställelsetalan som avses i patentverket. väcks. Däremot finns oftast inte någon anledning att avvakta det 63§ om det anhängiggjorda måeuropeiska patentverkets slutliga avgörande, let kan avgöras utan prövning i sak. Av nu angivna skäl har i förevarande paragraf tagits upp en bestämmelse för det fall talan om intrång eller ogiltighet eller fastställelsetalan 63§ förs såvitt gäller europeiskt patent medan detta enligt patentlagen patent ännu kan upphävas av det europeiska patentverket. I sådant fall skall rätten, om inte särskilda skäl föreligger däremot, förklara målet vilande i avbidan på att det europeiska patentverket skiljer sig från ärendet. Rätten är härvid inte beroende av parts yrkande utan äger att ta

upp frågan ex officio.

88 § I denna paragraf ges grundläggande bestämmelser om rättsverkan av europeisk patentansökan i Sverige. Av 80 § tredje stycket följer att bestämmelserna är tillämpliga endast på europeisk patentansökan som omfattar Sverige. Paragrafen grundas på artiklarna 66_ och 139.1 i den europeiska patentkonventionen. stycke skall europeisk patentansökan för vil- Enligt paragrafens första har fastställt ha samma ken det europeiska patentverket ingivningsdag rättsverkan i Sverige som om den samma dag hade gjorts här. Vidare

föreskrivs att om den europeiska patentansökningen enligt den euro-

peiska patentkonventionen åtnjuter prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen, sådan prioritet skall beaktas. Enligt 2§ meddelas patent endast på uppfinning som är ny i förhållande till vad som har blivit känt före dagen för patentansökningen. Som förutom allt känt anses därvid enligt 2 § andra stycket andra punkten, som före nämnda allmänt tillgängligt, även innehållet i dag har blivit patentansökan som har gjorts före nämnda dag men då ännu inte har blivit offentlig, om denna ansökan sedermera blir allmänt tillgänglig. Som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.153) kan konventionens krav på jämställdhet mellan nationella patentansökningar om inte och europeiska patentansökningar (art. 66) inte anses uppfyllt, europeiska patentansökningar som omfattar Sverige och som har publicerats av det europeiska patentverket får verkan som nyhetshinder I andra stycket första punkten i förevarande från ingivningsdagen. paragraf har därför tagits in föreskrift om att vid tillämpning av 2§ andra. stycket andra punkten publicering enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen skall jämställas med att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Enligt artikel 93 skall europeisk patentansökan publiceras snarast efter det att aderton månader har förflutit från ingivningsdagen

SOU l976: 24 Kapitel 13 3l9

eller, i förekommande fall, prioritetsdagen. På sökandens skall begäran publicering dock ske tidigare. Det bör märkas att som förutsättning för att rättsverkan av det slag som här avses skall uppkomma gäller, att ansökningen omfattar Sverige när den publiceras av det europeiska patentverket. Denna rättsverkan kvarstår även om sökanden därefter återkallar designeringen av Sverige. Såvitt gäller internationella för vilka det europatentansökningar peiska patentverket är s. k. designerad myndighet, dvs. ansökningar i vilka sökanden har förklarat sig önska få europeiskt föreskrivs i patent, den europeiska patentkonventionen att publicering enligt artikel 21 i samarbetskonventionen skall ersätta publicering enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen (art. 158). Publicering av internationell ansökan enligt samarbetskonventionen ger dock inte verkan som nyhetshinder i de fall som här avses. om inte sökanden till det europeiska patentverket har givit in översättning av ansökningen till ett av verkets officiella språk och erlagt fastställd ansökningsavgift. l andra stycket andra punkten ges därför en bestämmelse av innebörd att sådan publicering enligt samarbetskonvcntionen som enligt den europeiska patentkonventionen ersätter publicering enligt artikel 93 i sistnämnda konvention här i landet skall jämställas med att ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 § endast om sökanden har uppfyllt nyssnämnda konventionsföreskrifter rörande översättning och avgift.

89 § Paragrafen innehåller bestämmelser om skydd under ansökningstiden (s. k. provisoriskt skydd) för det fall att en europeisk patentansökan leder till patent för Sverige. Den grundas på artikel 67 i den europeiska patentkonventionen. l paragrafens första stycke anges vissa förutsättningar för att provisoriskt skydd skall uppkomma och i andra stycket anges omfattningen av detta skydd. I tredje stycket ges en bestämmelse om preskription av ersättningsanspråk till följd av intrång under ansökningstiden. I första stycket föreskrivs att om europeisk patentansökan har publicerats enligt den europeiska patentkonventionen och översättning till svenska av patentkraven har ingivits till patentmyndigheten, patentmyndigheten skall hålla översättningen allmänt tillgänglig och utfärda kungörelse om detta. Av andra stycket framgår att något skydd för ansökningen inte uppkommer förrän översättning har inkommit och kungörelse utfärdats. Det bör anmärkas att även om patentmyndigheten inte åläggs att inkomna trycka översättningar, något hinder mot sådan tryckning givetvis inte föreligger, i den mån översättningarna är offentliga Enligt andra stycket första punkten har kungörelse enligt första styckct den verkan att bestämmelserna om patentintrång äger motsvarande tillämpning om någon, efter det att kungörelse har utfärdats om att

Jfr uttalande av departementschefen i 1966 års proposition i fråga om patentansökan som har blivit allmänt tillgängligt enligt 22 § (prop. s. 128).

320 I3 SOU I976: 24 Kapitel

översättningen har inkommit, yrkesmässigt utnyttjar uppfinning som söks skyddad i den europeiska patentansökningen. Som förutsättning härför gäller dock att ansökningen leder till patent. l andra punkten begränsas emellertid skyddet till att omfatta endast vad som framgår såväl av patentkraven i den lydelse de publicerades som av patentkraven enligt patentet. Denna begränsning motsvarar vad som föreslås gälla också för patentansökningar som prövas av den svenska patentmyndigheten. I detta avseende hänvisas till vad som anförs i anslutning till 60 §. I detta sammanhang bör påpekas att enligt 9| § skyddsomfånget för. europeisk patentansökan i vissa fall blir mindre än som följer av andra stycket andra punkten i förevarande paragraf. l detta avseende hänvisas till vad som anförs i anslutning till 91 §. I andra stycket tredje punkten i förevarande paragraf görs en begränsning av skyddets art. Där föreskrivs sålunda att straff inte får ådömas för intrång under tid som nu avses samt att rätten till skadestånd är begränsad på samma sätt som i 58 § andra stycket, dvs. till skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen. Detta överensstämmer med vad som gäller för svensk patentansökan under tiden efter det att ansökningen har blivit allmänt tillgänglig men innan den har utlagts. Tredje stycket bildar en motsvarighet till 60§ andra stycket. Enligt 58§ tredje stycket, som också är tillämpligt i fråga om europeiskt patent, får talan om patentintrång avse skada endast under de fem senaste åren innan talan väcktes. För skada under tid dessförinnan är rätten till ersättning förlorad. Enligt 60§ andra stycket gäller detta dock inte, om ersättningstalan väcks senast ett år efter patentcls meddelande. Bestämmelserna i 58§ tredje stycket skall enligt förevarande stycke inte heller äga tillämpning i fråga om uppfinning som omfattas av europeisk patentansökan såvitt gäller intrång under ansökningstiden, om talan väcks inom viss tid. Tidsfristen har satts till ett år från det att tiden för invändning mot det europeiska patentet har gått ut eller, om invändning har gjorts, ett år från det att det europeiska patentverkct har beslutat att upprätthålla patentet. Bestämmelsen innebär att ersättningstalan kan komma att gälla avsevärd tid. Det har emellertid ansetts rimligt att patenthavaren inte avskärs från möjligheten att väcka talan förrän ett år har förflutit från det att patentärendet har slutligt avgjorts av det europeiska patentverkct.

90 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om verkan i Sverige av att en europeisk patentansökan avslås eller återkallas. Av 80§ tredje stycket följer att bestämmelserna är tillämpliga endast på europeisk patentansökan som omfattar Sverige. I första stycket behandlas det fall att europeisk patentansökan återkallas eller enligt den europeiska patentkonventioncn skall anses återkallad eller att designering av Sverige, dvs. yrkande att sådan ansökan skall omfatta Sverige, återkallas. Där föreskrivs att detta skall ha samma verkan som återkallelse av patentansökan som har gjorts hos den svenska patentmyndigheten. Om europeisk patentansökan enligt konventionen skall anses återkal-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 321

lad, kan sökanden enligt artikel 121 under vissa förutsättningar inom viss kortare frist och mot särskild avgift få ansökningen återupptagen till fortsatt handläggning. Detta gäller om ansökningen anses återkallad därför att en av det europeiska bestämd patentverket frist inte har iakttagits. Tiden för att begära återupptagande är två månader från det att sökanden har underrättats om att ansökningen anses återkallad. För att undvika upprepade ändringar i rättsläget föreskrivs som ytterligare villkor för rättsverkan enligt första stycket att den europeiska patentansökningen inte återupptas enligt artikel 121. Någon verkan av återkallelse inträder sålunda inte förrän fristen för återupptagande har gått ut. Som nämnts i den allmänna är återkalmotiveringen (avsnitt 12.152) lelse av patentansökan hos den svenska patentmyndigheten inte reglerad i lag eller annan författning. Av allmänna förvaltningsrättsliga grundsatser följer emellertid att sökanden kan återkalla sin begäran om patent. Av uttalande av föredragande departementschefen i 1966 års proposition framgår sålunda att patentansökan kan återkallas av sökanden och att en återkallad ansökan skall avskrivas (prop. s. 128). Ansökningen förlorar därmed inte varje rättsverkan. Har ansökningen blivit allmänt tillgänglig, utgör den från sin ingivningsdag eller i förekommande fall prioritetsdag även efter återkallelsen nyhetshinder senare angentemot sökningar. Återkallad ansökan kan också vara prioritetsgrundande. Beträffande rättsverkan i övrigt av återkallelse av patentansökan hänvisas till den allmänna motiveringen. I andra stycket behandlas det fall att europeisk patentansökan avslås av det europeiska patentverket. Sådant avslag skall ha samma verkan som om patentansökningen hade avslagits av den svenska patentmyndigheten. Bestämmelsen är tillämplig endast om avslagsbeslutet är slutligt bestående, dvs. inte längre kan överklagas. Någon uttrycklig föreskrift härom torde inte erfordras. Beslut av det europeiska patentverket att avslå europeisk patentansökan eller att sådan ansökan skall anses återkallad kan enligt konventionens artikel 122 under vissa förutsättningar komma att undanröjas. Bestämmelser om verkan i Sverige av att det europeiska tillpatentverket lämpar denna artikel finns i 93 §.

91 § I denna paragraf regleras vilken lydelse av europeiskt patent eller europeisk patentansökan som äger vitsord i Sverige. I fråga om de överväganden som ligger till grund för denna reglering hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 12.152). I paragrafen behandlas det fall att en till den svenska patentmyndigheten ingiven översättning av europeiskt patent eller av patentkrav i europeisk patentansökan (dvs. översättning som avses i 82 resp. 89 §) inte överensstämmer med lydelsen på det språk som har varit handläggningsspråk vid det europeiska patentverket. I första stycket föreskrivs med stöd av konventionens artikel 70.3 att i sådant fall patentskyddet omfattar endast vad som framgår såväl av lydelsen på handläggningsspråket som av översättningen. I andra stycket görs emellertid ett undantag från denna regel. Sålunda

21-SOU 1976: 24

SOU 1976: 24 322 Kapitel 13

föreskrivs att i mål om ogiltighet texten på det språk som har varit handläggningsspråk vid det europeiska patentverket ensam äger vitsord. Denna föreskrift är föranledd av en tvingande bestämmelse i konventionen.

92 § Denna innehåller bestämmelser om rättelse av översättning paragraf som avses i 82 och 89 §§. har översättning av europeiskt eller av l föregående paragraf patent i europeisk patentansökan tillagts vitsord vid bestämpatentkraven mande av patentskyddets omfattning. Enligt artikel 70.4 i den euromåste emellertid fördragsslutande stat som peiska patentkonventionen har givit översättning sådant vitsord låta sökande och patenthavare rätta oriktig översättning. Har fördragsslutande stat med stöd av konventionen föreskrivit vissa villkor för att den ursprungliga översättningen skall få rättsverkan, får staten föreskriva motsvarande villkor för att rättelse av sådan översättning skall få rättsverkan. rättelse av översättning som av- I paragrafens första stycke behandlas ses i 82 §, dvs. översättning av den text som ligger till grund för beslut patentet i ändrad avatt meddela europeiskt patent eller att upprätthålla I överensstämmelse med artikel 70.4 föreskrivs, att rättelse av fattning. sådan översättning blir gällande sedan den har inkommit till patentmyndigheten och föreskriven avgift har erlagts. När rättelse av sådan överhar blivit skall patentmyndigheten utfärda kungörelse sättning gällande, därom. Denna har, i motsats till den kungörelse som avses kungörelse i förevarande paragrafs andra stycke, inte någon rättsverkan. Rättelse av översättning som avses i 89 §, dvs. översättning av patenti förevarande paragrafs andra krav i europeisk patentansökan, regleras stycke. Rättelse av sådan översättning blir gällande när den har inkommit till patentmyndigheten och patentmyndigheten har utfärdat kungörelse därom. Liksom den ursprungliga översättningen får alltså rättelsen rättsverkan först när kungörelse har utfärdats. Det bör framhållas att rättelse kan göras mer än en gång. I fråga om måste dock för att den skall få rättsverkan iakttas vad som varje rättelse föreskrivs i förevarande paragrafs första eller andra stycke. om föranvändarrätt i vissa I paragrafens tredje stycke ges föreskrift fall då rättelse av oriktig översättning har ägt rum. Föranvändarrätt medges sålunda den som då rättelse av översättning blev gällande utnytti Sverige på sätt som enligt tidigare överjade uppfinning yrkesmässigt inte utgjorde intrång i sökandens eller patenthavarens rätt. Detsättning hade vidtagit åtsamma gäller den som vid nämnda tidpunkt väsentliga för sådant Denna föranvändarrätt förutsätter god gärder utnyttjande. tro. Den har samma innehåll som föranvändarrätt enligt 74 § andra och Bestämmelsen grundas på artikel 70.4.b i den eurotredje styckena. peiska patentkonventionen.

93 § I förevarande paragraf tas upp bestämmelser om verkan i Sverige av att det europeiska patentverket med stöd av artikel 122 i den europeiska pa-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 323

tentkonventionen återinsätter en sökande eller patenthavare, som har lidit rättsförlust till följd av underlåtenhet att iaktta frist, i hans tidigare rättigheter. Beslut om återinsättande enligt artikel 122 meddelas om sökanden eller patenthavaren, trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, inte har varit i stånd att iaktta viss frist i förhållande till det europeiska patentverket och detta har haft till omedelbar följd att rättsförlust uppkommit. Framställning om återinsättande skall göras senast två månader från det att hindret upphörde, och inom samma tid måste den försummade åtgärden ha vidtagits. Framställning

får inte i något fall göras senare än ett år efter den försuttna fristens

utgång. Om det europeiska patentverket sålunda återinsätter en sökande eller en patenthavare i hans tidigare rättigheter, skall detta ha råttsverkan i fördragsslutande stat som omfattas av den europeiska patentansökningen eller det europeiska patentet. I första stycket föreskrivs därför att om det beträffande sådan europeisk patentansökan eller sådant europeiskt patent som medför skydd i Sverige för sökanden eller patenthavaren har uppkommit rättsförlust som avses i artikel 122.1 i konventionen, denna rättsförlust skall anses inte ha inträtt i Sverige, om det europeiska patentverket med stöd av artikel 122 förklarar att rättsförlust inte skall anses ha uppkommit. Svensk myndighet får inte pröva riktigheten av beslut av det europeiska patentverket enligt artikel 122, utan sådant beslut skall alltid gälla i Sverige. Beslutet kungörs av det europeiska patentverket. I överensstämmelse med konventionen (art. 122.6) ges i paragrafens andra stycke föranvändarrätt åt den som har börjat yrkesmässigt utnyttja uppfinning i Sverige under tiden från det att rättsförlust har uppkommit för sökanden eller patenthavaren och till dess kungörelse utfärdas om att sökanden eller har återinsatts patenthavaren i sina tidigare rättigheter och åt den som under denna tid har vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande. Denna föranvändarrätt förutsätter god tro. Den har samma innehåll som föranvändarrätt enligt 74 § andra och tredje styckena.

94 § I denna paragraf och den följande behandlas omvandling av europeisk patentansökan till svensk nationell patentansökan. I förevarande paragraf anges när sådan omvandling får ske, var begäran om omvandling skall inlämnas och inom vilken tid sådan begäran slutligen skall ha inkommit till den svenska patentmyndigheten. Bestämmelser om omvandling i vissa fall som endast kommer i fråga under en övergångstid efter det att den europeiska patentkonventionen trätt i kraft har tagits upp i punkterna 12 och 13 i övergångsbestämmelserna. Enligt första stycket får omvandling ske i fall då europeisk patentansökan som omfattar Sverige anses återkallad därför att den inte inom föreskriven tid har inkommit till det europeiska från natiopatentverket nell patentmyndighet som har mottagit den för vidarebefordran till det europeiska patentverket. Som förut nämnts föreskrivs i den europeiska

SOU 1976: 24 324 Kapitel 13

(art. 77.5) att europeisk patentansökan som har inpatentkonventionen skall anses återkallad, om den inte har ingivits till nationell myndighet kommit till det europeiska patentverket inom fjorton månader från ineller i förekommande fall prioritetsdagen. I överensstämgivningsdagen melse med vad som föreskrivs i konventionen måste sökanden enligt förevarande inom tre månader från det att lagrum begära omvandling han av det europeiska patentverket har underrättats om att ansökningen anses återkallad. Begäran om omvandling skall ges in till den myndighet som har mottagit den europeiska patentansökningen. Inges inte sådan begäran inom föreskriven tid, upphör den europeiska patentansökningen att ha den rättsverkan i Sverige som den eljest skulle ha haft enligt 88 §, dvs. samma rättsverkan som en svensk nationell patentansökan. Det bör märkas att eftersom begäran om omvandling skall ges in till den myndigden europeiska om förhet som har mottagit patentansökningen, frågor längning och återställande av frist för begäran om omvandling prövas enligt lagen i den stat där den mottagande myndigheten är belägen. föreskrivs (art. 136.2) att natio- I den europeiska patentkonventionen och sedernell myndighet som har tagit emot europeisk patentansökan mera får ta emot begäran om omvandling av ansökningen skall sända till denna begäran jämte avskrift av den europeiska patentansökningen i de fördragsslutande stater för vilka omvandling patentmyndigheterna och avskrift inte översänts inom tjugo månabegärs. Har sådan begäran der från ingivningsdagen eller, i förekommande fall, prioritetsdagen, skall att i dessa stater ha den europeiska patentansökningen upphöra den rättsverkan som europeisk patentansökan ger. I överensstämmelse med dessa konventionsbestämmelser föreskrivs i andra stycket att den europeiska patentansökningen skall upphöra att ha den verkan som anges i 88 §, om begäran om omvandling och avskrift av ansökningen inte har inkommit till den svenska patentmyndigheten inom tjugo månader från ingivningsdagen eller, om prioritet yrkats, Denna föreskrift avser frist som skall iakttas av nationell prioritetsdagen. som har mottagit begäran om omvandling och inte frist som myndighet skall iakttas av sökanden. På grund härav är 72§ inte tillämplig på denna frist.

95 § I denna paragraf regleras handläggningen vid det svenska patentverket av begäran om omvandling. I första stycket föreskrivs att om europeisk patentansökan har begärts omvandlad såvitt och ansökningen har överlämnats till gäller Sverige den svenska patentmyndigheten, ansökningen skall tas upp till prövning av denna myndighet. Som förutsättning härför gäller att ansökningen måste vidare inte enligt 94 § har blivit utan verkan i Sverige. Sökanden inom frist som regeringen bestämmer betala fastställd ansökningsavgift och ge in översättning till svenska av patentansökningen (jfr art. 137.2). I överensstämmelse med konventionen (art. 137.1) föreskrivs i paraandra att om sökanden har iakttagit konventionens begrafens stycke stämmelser rörande ansökans form, ansökningen skall godtas i detta avseende. Det är att märka att denna bestämmelse inte hindrar att, om pa-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 325

tent söks av annan än uppfinnaren, patentmyndigheten med stöd av 8 § fjärde stycket kräver att sökanden styrker sin rätt till uppfinningen. Kravet att sökanden skall styrka sin rätt till uppfinningen är nämligen ett materiellt krav och inte ett formkrav.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Punkt 1 De föreslagna lagändringarna föranleds av Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen. De är sålunda avsedda att sättas i kraft i samband med att konventionerna träder i kraft för Sveriges del. Det bör därför ankomma att förpå regeringen ordna om ikraftträdandet. Som nämnts i det föregående (avsnitt 6) är det möjligt att de två konventionerna inte kommer att träda i kraft samtidigt för Sveriges del. De kapitel som direkt föranleds av konventionerna, 3 kap. såvitt avser samarbetskonventionen och 11 kap. såvitt avser den europeiska patentkonventionen, bör givetvis inte träda i kraft förrän resp. konvention träder i kraft för Sveriges del. Övriga har till del ändringar övervägande föreslagits i syfte att anpassa den svenska patentlagstiftningen till den europeiska patentkonventionen. Om samarbetskonventionen träder i kraft för Sveriges del före den europeiska patentkonventionen, torde det dock inte finnas att låta ikraftträdandet anledning av dessa ändringar avvakta även den europeiska patentkonventionens ikraftträdande. På de flesta rör det sig nämligen punkter om anpassning till vad som inom kort kommer att allmänt gälla i Västeuropa. I fråga om den lagstiftning som har tagits in i det särskilda kapitlet om internationella patentansökningar är att märka att vissa bestämmelser (31 § tredje stycket, 32 §, 34 § andra stycket och 37 §) rör endast internationella patentansökningar som är föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Som tidigare nämnts (avsnitt 5) är det möjligt för stat som tillträder konventionen att genom reservation uppnå att den del av konventionen som behandlar internationell förberedande patenterbarhetsprövning (kap. II) inte blir bindande för den staten. Av skäl som tidigare anförts är det inte säkert att konventionen i den delen kommer att träda i kraft samtidigt med konventionen i övrigt. I så fall bör nyss nämnda lagrum inte sättas i kraft förrän konventionens kapitel II träder i kraft för Sverige. Mot bakgrund av vad ovan anförts föreskrivs i förevarande punkt att de föreslagna lagändringarna träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I detta bemyndigande ligger en rätt för regeringen att förordna att vissa lagändringar inte skall träda i kraft tills vidare.

Punkt 2 Denna punkt innehåller huvudregeln om de nya bestämmelsernas tilllämplighet på patentansökan som är anhängig vid ikraftträdandet. De nya bestämmelserna är i flera viktiga hänseenden fördelaktigare för sökanden än gällande rätt. Endast på några punkter är den nya lagstiftningen mindre för sökanden. förmånlig På grund härav synes det

SOU 1976: 24 326 Kapitel 13

lämpligt att de nya bestämmelserna i princip tillämpas också på ansöksom är anhängiga när lagändringarna träder i kraft. En sådan ningar ordning torde också innebära fördelar för patentmyndigheten. Motsvarande ordning valdes vid införandet av patentlagen (punkt 6 i övergångsbestämmelserna). Vissa undantag måste emellertid göras. Dessa undantag anges i punkterna 3-6. I förevarande punkt föreskrivs sålunda att patentansökan, som är anhängig vid ikraftträdandet, skall behandlas och avgöras enligt de nya bestämmelserna, om inte annat sägs i punkterna 3-6.

Punkt 3 I denna punkt undantas vissa ansökningar helt från tillämpningen av de nya bestämmelserna. Som förutsättning för att en ansökan skall godkännas för utläggning föreskrivs i 19§ att patentmyndigheten har funnit att ansökningshandoch att hinder för patent inte föreligger. Det torlingarna är fullständiga de inte vara lämpligt att göra de nya bestämmelserna tillämpliga på anbeträffande vilka handläggningen vid ikraftträdandet har fortsökningar skridit så långt att de har godkänts för utläggning. Samma övervägande låg till grund för övergångsbestämmelserna till patentlagen (punkt 6). bestämmelserna om tilläggspatent. Som Enligt lagförslaget upphävs framhålls i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.6.2) bör emellertid äldre bestämmelser fortsätta att gälla i fråga om de ansökningar om tillträder i kraft. läggspatent som är anhängiga när de nya bestämmelserna På grund av vad nu anförts föreskrivs i denna punkt att patentansöföre ikraftträdandet och ansökan kan som har godkänts för utläggning om som har före ikraftträdandet skall behandtilläggspatent gjorts las och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse.

Punkt 4 Denna punkt innehåller föreskrift om att vissa av de nya bestämmelserna inte skall tillämpas på ansökningar som är anhängiga när de föreslagna lagändringarna träder i kraft. Såsom framgår av vad som anförts i anslutning till 8§ skall enligt de patentansökan innehålla ett sammandrag av benya bestämmelserna och patentkrav. I vissa fall då ansökningen rör uppfinning skrivning som avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande skall vidare en kultur av den mikroorganism som kommer till användav uppfinningen lämnas i förvar i särskild ordning. ning vid utövande Såvitt som redan har godkänts för utläggning när gäller ansökningar träder i kraft skall enligt punkt 3 tillämpas äldre de nya bestämmelserna rätt. Därav att de nya bestämmelserna om sammandrag och om följer deposition av mikrobiologisk kultur inte är tillämpliga på dessa ansökningar. Dessa bestämmelser bör emellertid inte heller göras tillämpliga som är anhängiga vid ikraftträdandet. Det har såpå andra ansökningar lunda inte ansetts påkallat att betunga sökandena med att i efterhand äldre ansökningar med sammandrag. En föreskrift av innekomplettera börd att sökanden i fråga om äldre patentansökningar som avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande skall i efterhand

SOU 1976: 24 13 327 Kapitel

deponera mikrobiologisk kultur i den ordning som gäller enligt de nya bestämmelserna skulle ofta orsaka stora svårigheter för sökandena. Det bör framhållas att deposition i regel redan f. n. görs frivilligt, om ansökningen avser kultur som är okänd eller av ovanligt slag. Patentmyndigheten har för övrigt enligt nu gällande rätt möjlighet att förelägga sökanden att deponera kultur, om beskrivningen inte ensam kan anses ange uppfinningen tillräckligt tydligt. Det torde inte vara rimligt att om deposition har gjorts före ikraftträdandet kräva, att sökanden gör ny deposition i den ordning som föreskrivs i de nya bestämmelserna. Av de skäl som nu anförts föreskrivs i förevarande punkt att de nya bestämmelserna om sammandrag och om skyldighet att i vissa fall lämna mikrobiologisk kultur i förvar inte i något fall skall tillämpas i fråga om ansökan som är anhängig vid ikraftträdandet. Av vad som anförs i anslutning till 20 § framgår att ansökningsavgiften föreslås bli beroende av antalet patentkrav när ansökningen ges in. Vidare föreslås att den nuvarande tryckningsavgiften i samband med godkännande för utläggning ersätts med en utläggningsavgift. Denna nya avgift skall utgöras av dels en avgift för att täcka kostnaderna för tryckning av utläggningsskrift, dels tilläggsavgift för patentkrav som har tillkommit efter det att ansökningen givits in, i den mån antalet krav har blivit fler än som svarar mot den erlagda ansökningsavgiften. Det bör givetvis inte komma i fråga att tillämpa de nya bestämmelserna om ansökningsavgift på ansökningar som har ingivits före de nya bestämmelsernas ikraftträdande. Därmed bör inte heller 20 § i sin nya lydelse tillämpas på dessa ansökningar. I sin nya lydelse innehåller 20 § nämligen föreskrift om skyldighet att erlägga utläggningsavgift. I stället bör de nu gällande bestämmelserna om tryckningsavgift fortsätta att gälla i fråga om dessa ansökningar. På grund av vad nu sagts föreskrivs i förevarande punkt att 20 § i sin nya lydelse inte skall tillämpas på ansökningar som är anhängiga när de föreslagna lagändringarna träder i kraft.

Punkt 5 Genom de föreslagna lagändringarna upphävs det förbud mot produktpatent på livs- och läkemedel som föreskrivs i punkt 1 i Övergångsbestämmelserna till patentlagen. I fråga om skälen härför hänvisas till den allmänna motiveringen (avsnitt 12.2.3). Av hänsyn till tredje man bör dock sådant produktpatent inte få meddelas på grund av ansökan som har gjorts innan den nya lagstiftningen träder i kraft. I förevarande punkt ges därför en föreskrift av innebörd att förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel fortsätter att gälla i fråga om ansökningar som är anhängiga när de nya bestämmelserna träder i kraft.

Punkt 6 I denna punkt regleras patentskyddets omfattning för produktpatent som meddelas på grund av ansökan som har gjorts före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Som nämnts i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.3.1) medför f. n. enligt svensk rätt patent som avser alster, s. k. produktpatent, skydd endast inom de användningsområden som sökanden har angivit i patent-

328 13 SOU 1976: 24 Kapitel

kraven och andra områden som för fackmannen kan anses närliggande i förhållande till dessa. Detta har inte kommit till uttryck i patentlagen men framgår av uttalanden i förarbetena till lagen. I de av patentmyndigheten utfärdade patentbestämmelserna har tagits in en föreskrift att om uppfinning avser alster, t. ex. en kemisk produkt, användningen skall anges i patentkravet, såvida den inte klart framgår av de egenskaper hos alstret som har angivits i patentkravet (3 § 3 andra stycket). Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.3.3) föreslås att principen om ett oinskränkt produktskydd införs i svensk rätt. Enligt denna princip är skyddet inte begränsat till den användning som anges i patentkraven utan omfattar varje tänkbar användning av det patenterade alstret. Det har inte ansetts lämpligt att i lagtext ange den föreslagna ändringen i fråga om produktskyddets omfattning. Som framhålls i den allmänna motiveringen bör principen om ett oinskränkt produktskydd tillämpas endast i fråga om patent som meddelas på grund av ansökan som görs efter det att den föreslagna lagstiftningen träder i kraft. l förevarande punkt föreskrivs därför att patent på uppfinning som avser alster för vilket bestämd användning inte har angivits i patentkraven eller kan anses framgå av alstrets i kraven angivna egenskaper får meddelas endast på grund av patentansökan som görs efter den föreslagna lagstiftningens ikraftträdande. Bestämmelsen torde i praktiken ha betydelse endast såvitt avser patent på kemiska föreningar.

Punkt 7 I denna punkt ges huvudregeln om de nya bestämmelsernas tillämplighet i fråga om redan meddelade patent. l likhet med vad som föreskrivs i övergångsbestämmelserna till patentlagen (punkt 2) bör de nya bestämmelserna i princip gälla också i fråga om patent som har meddelats före ikraftträdandet och då alltjämt gäller eller som meddelas på grund av ansökan som har givits in dessförinnan. För särskilda fall då en tillämpning av denna huvudregel skulle kunna leda till obilliga resultat bör ges särskilda regler. I förevarande punkt föreskrivs därför att de nya bestämmelserna skall gälla även i fråga om patent som har meddelats innan dessa bestämmelser har trätt i kraft eller meddelas på grund av ansökan som har ingivits dessi förinnan, om inte annat sägs i punkterna 8-10. Punkt 8 I denna punkt görs undantag från huvudregeln i punkt 7 såvitt avser giltighetstiden för vissa patent som har meddelats innan de nya bestämmelserna träder i kraft. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.10) bör den längre patenttid på tjugo år som införs genom de nya bestämmelserna inte gälla i fråga om sådana äldre patent för vilka vid lagändringens ikraftträdande återstår mindre än fem år av den nuvarande kortare giltighetstiden. I förevarande punkt föreskrivs därför att giltighetstiden för patent som har meddelats på grund av patentansökan som har gjorts mer än tolv år före ikraftträdandet bestäms enligt 40§ i dess äldre lydelse. Detta innebär att sådant patent inte kan upprätthållas mer än sjutton år från den dag då patentansökningen gjordes.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 329

Punkt 9 Denna punkt innehåller särskilda bestämmelser rörande tilläggspatent. Genom de föreslagna ändringarna i patentlagen upphävs institutet tilläggspatent. Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna kan tilläggspatent meddelas även efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande på grund av ansökan om tilläggspatent som har gjorts före ikraftträdandet. Beträffande tilläggspatent som har meddelats före de nya bestämmelsernas ikraftträdande eller som meddelas enligt punkt 3 i Övergångsbestämmelserna bör nu gällande bestämmelser om tilläggspatent fortsätta att gälla. Föreskrift härom har tagits in i förevarande punkt. Det bör framhållas att patenttiden för ett tilläggspatent är densamma som patenttiden för huvudpatentet (40§ andra stycket i dess nu gäl-

lande lydelse jämfört med 7 § andra ochitredje styckena i deras nu gäl-

lande lydelse). Detta innebär att om ett patent utgör tilläggspatent till patent i fråga om vilket patenttiden enligt punkt 8 förlängs till 20 år, den längre patenttiden gäller även i fråga om tilläggspatentet.

Punkt 10 Vissa villkor för en uppfinnings patenterbarhet och grunderna för ogiltigförklaring av patent ändras genom det nu framlagda förslaget till lagändringar. Ändringarna medför i vissa avseenden att patenterbarhetsvillkoren skärps. Vidare ökas genom ändringarna möjligheterna till ogiltigförklaring av patent. Det skulle därför vara obilligt mot patenthavaren att tillåta ogiltigförklaring enligt de nya bestämmelserna av sådana patent som har meddelats enligt nu gällande bestämmelser och som inte kan ogiltigförklaras enligt nu gällande rätt. På grund härav föreskrivs i förevarande punkt att fråga om ogiltigförklaring av patent som har meddelats eller meddelas enligt lagen i dess äldre lydelse skall bedömas enligt lagen iden lydelsen. Motsvarande reglering finns i Övergångsbestämmelserna till patentlagen (punkt 3).

Punkt 11 Som nämnts i anslutning till 44 § har i den paragrafen som femte stycke införts en ny bestämmelse om viss materiellrättslig verkan av anteckning i patentregistret. Den nya bestämmelsen innebär att om patent har överlåtits eller licens har upplåtits till flera var för sig, det förvärv som först har anmälts till registret har företräde, om förvärvaren vid sin anmälan var i god tro. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.11.2) bör anteckning som har begärts före den nya bestämmelsens ikraftträdande inte få materiellrättslig verkan. Sådan verkan bör inte heller inträda i förhållande till förvärv som har ägt rum före den nya bestämmelsens ikraftträdande. I förevarande punkt föreskrivs därför att 44§ femte stycket skall gälla endast anteckning i patentregistret som har begärts efter ikraftträdandet samt att verkan som anges i nämnda lagrum inte skall inträda mot den till vilken patent har överlåtits eller licens upplåtits före ikraftträdandet.

13 SOU 1976: 24 330 Kapitel

Punkterna 12 och 13 Europeisk patentansökan kan enligt artikel 135 i den europeiska patentkonventionen i vissa fall omvandlas till nationell ansökan för stat som omfattas av den europeiska patentansökningen. Fördragsslutande stat måste medge omvandling i två fall. Det ena av dessa fall regleras i 94 och 95 §§. Det andra fallet, som kan komma i fråga endast under en övergångstid, behandlas i förevarande två punkter. När det europeiska patentverket inleder sin verksamhet kommer det inte att omedelbart kunna utföra fullständig prövning av europeiska painom alla tekniska områden, utan verksamheten skall tentansökningar byggas ut stegvis. Skulle under denna uppbyggnadsperiod ges in eurosom avser ett tekniskt område inom vilket verket peisk patentansökan ännu inte har börjat att utföra fullständig prövning, skall det europeiska patentverket underrätta sökanden om att fullständig prövning inte kan ske. Sedan sökanden har mottagit sådan underrättelse, skall ansökningen 162.4 anses återkallad. I sådant fall har sökanden emellerenligt artikel omvandlad till nationell tid rätt att få den europeiska patentansökningen ansökan i envar av de stater som omfattas av den europeiska patentansökningen. Begäran om omvandling skall ges in till det europeiska patentverket inom tre månader från det att sökanden har underrättats om att ansökningen anses återkallad. I punkt 12 har tagits in bestämmelser som svarar mot konventionens reglering i detta avseende. att inom I punkt 12 regleras också verkan av att sökanden försummar I enlighet med konventionen föreföreskriven tid begära omvandling. skrivs sålunda, att ansökningen i sådant fall upphör att här i Sverige ha sådan verkan som anges i 88 §, dvs. samma verkan som nationell patentansökan. Sedan som har begärts omvandlad enligt europeisk patentansökan 12 har överlämnats till den svenska patentmyndigheten, skall punkt denna ansökan handläggas på samma sätt som en europeisk patentansökan som har begärts omvandlad i det fall som avses i 94 och 95 §§. Sålunda föreskrivs i punkt 12 att 95 § äger motsvarande tillämpning på ansökan som har begärts omvandlad enligt denna punkt. Detta innebär bl. a. att de bestämmelser rörande skyldighet att betala ansökningsavgift och ge in översättning som regeringen meddelar med stöd av 95 § också är tillämpliga i fråga om omvandling som avses i förevarande punkt. Bestämmelserna i 95 § har dock ansetts böra kompletteras i ett hänseende såvitt gäller omvandling enligt punkt 12. Enligt 95 § skall sökanav den europeiska Detta den ge in översättning patentansökningen. gäller också vid omvandling enligt punkt 12. I fråga om europeisk patentansökan som har handlagts vid det europeiska patentverket kan emellertid sökanden ha gjort ändring i ansökningen. Sverige bör därför som konventionen stat att utnyttja den möjlighet ger fördragsslutande kräva att sökanden för att få åberopa sådan ändring vid den nationella patentmyndigheten skall ge in översättning även av ändringen. I punkt 12 fjärde meningen har därför tagits in en föreskrift av innebörd att, i de fall som nu avses, översättningen skall avse, förutom den europeiska paäven de ändringar som har tentansökningen i dess ursprungliga lydelse,

SOU 1976: 24 Kapitel 13 331

gjorts under handläggningen vid det europeiska patentverket och som sökanden önskar åberopa. Av hänvisningen i punkt 12 till 95§ följer att sökanden även i fall som avses i nämnda skall inkomma med översättning punkt och erlägga avgift inom en viss frist. Försummas det, skall ansökningen avskrivas. Patentmyndigheten kan dock under vissa förutsättningar med stöd av 72 § förklara att för sent ingiven översättning eller för sent erlagd avgift skall anses inkommen i rätt tid. Av hänsyn till tredje man bör kungörelse utfärdas om sådan leder till förklaring omvandling av europeisk patentansökan som har publicerats av det europeiska patentverket. Föreskrift om att patentmyndigheten skall utfärda i detta fall kungörelse har tagits in i punkt 13. Punkt 13 innehåller också bestämmelse om föranvändarrätt för den som, efter det att fristen för att inkomma med översättning och erlägga avgift har gått ut men innan kungörelse har utfärdats, har börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller vidtagit väsentliga åtgärder för sådant utnyttjande. Denna föranvändarrätt förutsätter god tro. Den har samma innehåll som föranvändarrätt enligt 74§ andra och tredje styckena.

13.2 till om i

Förslaget förordning ändring patentkun-

görelsen

1 § Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse en föreskrift om att ansökan om patent skall ges in till patent- och registreringsverket (patentverket). Om Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen, kommer patent för Sverige att kunna meddelas dels av det svenska patentverket, dels av det europeiska patentverket. På grund härav har föreskriften givits den avfattningen att ansökan om patent som skall meddelas här i riket skall ges in till patentverket. Det har ansetts lämpligt att i paragrafen erinra om att ansökan om sådant patent för Sverige som meddelas av det svenska patentverket kan ges in också i form av internationell patentansökan till myndighet eller organisation som enligt samarbetskonventionen är behörig att ta emot sådan ansökan. En bestämmelse av denna innebörd har tagits in som ett nytt andra stycke. Med internationell patentansökan avses enligt 28§ patentlagen sådan ansökan som görs enligt samarbetskonventionen. Föreskrifter om det svenska patentverkets med europeiska befattning patentansökningar som ges in dit för vidare befordran till det europeiska patentverket ges i 66 §. Flertalet bestämmelser rörande patentansökningar i patentkungörelsen avser sådana ansökningar som har ingivits direkt till den svenska patentmyndigheten för att avgöras där och sådana internationella patentansökningar som har fullföljts vid det svenska patentverket och där skall handläggas i nationell ordning. För att inte i varje bestämmelse behöva ange vilket slag av patentansökan som avses, har som tredje stycke i paragrafen tagits in föreskrift att bestämmelserna i denna kungörelse,

332 13 SOU 1976: 24 Kapitel

såvitt gäller patentansökningar, avser bara sådana ansökningar som har ingivits till patentverket för att avgöras där, om inte annat sägs. Det bör erinras om att europeisk patentansökan som begärs omvandlad till nationell svensk patentansökan i detta sammanhang betraktas som nationell svensk patentansökan.

2 § I paragrafen anges vad en patentansökan skall innehålla samt när ansökningsavgiften skall erläggas. I paragrafens andra stycke föreskrivs i dess nu gällande lydelse att ansökningshandlingen skall innehålla uppgift huruvida patent söks endast för Sverige eller, i fråga om nordisk patentansökan, uppgift om vilka stater ansökningen avser. Eftersom bestämmelserna i patentlagen om nordisk patentansökan utgår ur lagen, har denna punkt fått utgå. Enligt tredje stycket a i dess nu gällande lydelse skall till själva ansökningshandlingen fogas beskrivning och patentkrav. Bestämmelsen har ändrats så att även sammandraget skall fogas till ansökningshandlingen. Bestämmelsen under tredje stycket b om att fullmakt skall bifogas om sökanden företräds av ombud har försetts med ett tillägg av innebörd att detta inte gäller om ombudet har befullmäktigats i själva ansökningshandlingen. Tillägget har föranletts av regel 90.3 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen. På denna punkt hänvisas till kommitténs förra betänkande (s. 136). I fjärde stycket i dess nu gällande lydelse föreskrivs att ansökningsavgiften skall ges in med ansökningen. Enligt nu gällande bestämmelser förär ansökningsavgiften oberoende av ansökningens omfattning. Enligt lydelse av 49 § görs emellertid ansökningsavgiften till slaget till ändrad sin storlek i viss mån beroende av hur många patentkrav ansökningen omfattar. Innehåller sålunda ansökningen vid ingivandet mer än tio patentkrav, skall tilläggsavgift betalas för varje krav utöver tio. Detta föranleder emellertid inte ändring i förevarande stycke. Det bör påpekas att sökanden inte återfår någon del av ansökningsavgiften, om han under handläggningen frånfaller patentkrav och därmed kommer ned till ett antal som skulle ha betingat en lägre ansökningsavgift. Bestämmelsen bör dock inte utgöra hinder för att en sökande, som har fått föreläggande rörande bristande ansökningsavgift och som frånfallit ett eller flera krav innan betalningsfristen enligt föreläggandet har gått ut, får ansökningsavgiften beräknad efter det antal krav som därefter kvarstår. Om ansökningen inte är avfattad på svenska och översättning till svenska inte ges in vid ingivandet, skall ansökningsavgiften beräknas efter antalet patentkrav i lydelsen på det främmande språket. Skulle ansökan göras endast genom åberopande av prioritetsgrundande ansökan, bör endast grundavgift tas ut och eventuell tilläggsavgift påföras när handling som innehåller patentkrav ges in på svenska eller på främmande språk.

3§ Paragrafen innehåller bestämmelser om vilket språk en patentansökan

SOU 1976: 24 Kapitel 13 333

skall vara avfattad på och om översättning av patentansökan. Till paragrafen har fogats ett tredje stycke enligt vilket patentverket får meddela bestämmelser om lättnad för sökanden i fråga om kraven på översättning i de fall då en internationell patentansökan endast till viss del fullföljs såvitt avser Sverige. Bestämmelsen är oförändrad i förhållande till kommitténs förra betänkande. I fråga om motiven hänvisas till det betänkandet (s. 136 f.).

4 a § Denna paragraf innehåller närmare bestämmelser om internationell nyhetsgranskning enligt samarbetskonventionen av nationell patentansökan (”international-type search”). I paragrafen har inte gjorts någon ändring i förhållande till kommitténs förra betänkande. Beträffande motiven hänvisas till det betänkandet (s. 137-—-139).

6 § Paragrafen innehåller föreskrifter om skyldighet för patentverket att föra diarium över inkomna patentansökningar. Begreppet patentansökningar har inte närmare definierats. I enlighet med 1 § tredje stycket avses i paragrafen sålunda endast nationella svenska patentansökningar, däri inbegripet europeiska patentansökningar som har begärts omvandlade, och vid det svenska patentverket fullföljda internationella ansökningar. Enligt andra stycket är diariet tillgängligt för allmänheten. Denna bestämmelse kvarstår oförändrad. Tredje stycket innehåller bestämmelser om vilka uppgifter som skall antecknas i diariet. De uppgifter som gäller nordiska patentansökningar, punkterna 11 och 12, har utgått. I stället har som ny punkt 11 tagits in föreskrift att, om ansökan är internationell patentansökan, det internationella ansökningsnumret skall antecknas. Som punkt 12 har tagits in en föreskrift att om ansökningen utgör europeisk patentansökan som har omvandlats, det ansökningsnummer som den europeiska patentansökningen har erhållit vid det europeiska patentverket skall antecknas.

6 a § I förevarande paragraf ges bestämmelser om diarium över vissa europeiska patentansökningar som omfattar Sverige. Enligt 89 § andra stycket patentlagen uppkommer skadeståndsrättsligt skydd för europeisk patentansökan när översättning av patentkraven till svenska har inkommit till patentverket och kungörelse därom har utfärdats. Sådan översättning är tillgänglig för envar. Det bör därför vara möjligt att hos patentverket få upplysning om när sådan översättning har inkommit. I förevarande paragraf föreskrivs därför i första stycket att patentverket skall föra särskilt diarium över europeiska patentansökningar beträffande vilka sådan översättning av patentkraven som avses i 89§ patentlagen har inkommit till patentverket. Diariet skall vara tillgängligt för allmänheten. Enligt paragrafens andra stycke skall i diariet för varje ansökan antecknas den europeiska sökandens namn patentansökningens nummer,

334 13 SOU 1976: 24 Kapitel

och adress samt den dag då översättningen inkom. Av 62§ följer att om ansökans nummer samt om sökandens namn och adress uppgift kommer att föreligga. I nämnda paragraf föreskrivs nämligen att översättning som avses i 89§ patentlagen skall åtföljas av dessa uppgifter. Saknas de, anses översättningen inte ingiven. Vidare skall i diariet antecknas huruvida översättningen har föranlett kungörelse enligt 89 § patentlagen. Som nyss nämnts uppkommer skadeståndsrättsligt skydd först från dagen för denna kungörelse. Inkommer sökanden med rättelse av översättningen, skall detta antecknas liksom om rättelsen har föranlett kungörelse. I övrigt skall antecknas sådana uppgifter som avses i 6 § tredje stycket punkterna 4-7 och 9 samt huruvida ansökningen är europeisk avdelad ansökan. Såvitt gäller dessa uppgifter skall anteckning ske i den mån det svenska patentverket har tillgång till uppgifterna. De torde inte alltid framgå av översättning som avses i 89 § patentlagen och de kan inte heller med stöd av konventionen avkrävas sökanden i samband med att han ger in sådan översättning. Uppgifterna torde dock kunna erhållas från det europeiska patentverket enligt artikel 130 i den europeiska patentkonventionen. Enligt nämnda artikel skall nämligen det europeiska patentverket lämna fördragsslutande stats nationella patentmyndighet erforderliga uppgifter om europeiska patentansökningar och handläggningen av sådana ansökningar. Vidare torde det svenska patentverket med stöd av nämnda artikel kunna få uppgift om vilken dag sökanden har mottagit underrättelse från det europeiska patentverket att detta är berett att meddela patent. Denna dag är av vikt, eftersom den utgör utför av den frist inom vilken översättning till gångspunkt beräkning svenska skall ges in till det svenska patentverket. Enligt tredje stycket skall i diariet också antecknas när översättning som avses i 82§ första stycket första punkten patentlagen, dvs. översättning av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patentet, har kommit in till det svenska patentverket. Sådan översättning skall nämligen i regel vara det svenska patentverket tillhanda innan europeiskt patent meddelas. I avvaktan på att har meddelats och anteckning om översättning kan europeiskt patent (jfr 43 a §), skall anteckning i stället göras i diagöras i patentregistret I diariet antecknas också om riet över europeiska patentansökningar. har föranlett kungörelse. Dessa anteckningar förs över översättningen till patentregistret, om ansökningen leder till europeiskt patent som har rättsverkan i Sverige. Skulle rättelse av översättning som avses i 82§ första stycket patentlagen ges in innan europeiskt patent meddelas, skall även detta antecknas i diariet.

7 § I sin nuvarande lydelse innehåller paragrafen en bestämmelse om att patentverket för varje vecka skall upprätta en förteckning över inkomna patentansökningar. Denna förteckning skall innehålla vissa uppgifter om ansökningarna. Envar kan mot avgift få tryckt exemplar av denna förteckning. Paragrafen har utvidgats till att omfatta bestämmelser om tre olika

SOU 1976: 24 Kapitel 13 335

förteckningar, en över patentansökningar som skall handläggas som nationell svensk patentansökan, en över internationella patentansökningar som omfattar Sverige och en över europeiska patentansökningar som omfattar Sverige. Bestämmelserna har delats upp på tre numrerade punkter. Under 1 behandlas den förteckning som avser ansökningar som har inkommit till patentverket för att avgöras där, dvs. nationella svenska patentansökningar, fullföljda internationella patentansökningar och europeiska patentansökningar som har begärts omvandlade. Förteckningen skall för varje ansökan innehålla de uppgifter som anges i 6§ tredje stycket 1, 3, 5, 6, 7, 9, ll och 12. Under 2 ges föreskrift om förteckning över internationella patentansökningar. Denna föreskrift motsvarar i sak det nya andra stycke som föreslogs i kommitténs förra betänkande (s. 139). Som där påpekades innehåller samarbetskonventionen bestämmelser om när nationell patentmyndighet får offentliggöra internationell patentansökan. Vidare finns i konventionen bestämmelser om rätt för nationell att patentmyndighet dessförinnan vissa uppgifter offentliggöra om ansökningen (art. 30.2.b). Dessa uppgifter får avse vilka stater som har designerats, vilken patentmyndighet som har tagit emot ansökningen, sökandens namn, internationell ingivningsdag, internationellt ansökningsnummer och benämning på uppfinningen. Som framhölls i det förra betänkandet torde det vara av värde för det svenska näringslivet att så tidigt som möjligt få tillgång till uppgifter om i vilka internationella patentansökningar Sverige har designerats. Patentverket bör därför åläggas att från internationella byrån införskaffa de uppgifter som enligt samarbetskonventionen får offentliggöras och göra dessa tillgängliga för allmänheten. Enligt punkt 2 skall patentverket därför för varje vecka upprätta en förteckning över internationella patentansökningar som omfattar Sverige och beträffande vilka patentverket har fått uppgifter från internationella byrån. Denna förteckning skall för varje ansökan innehålla de uppgifter som anges i artikel 30.2.b i samarbetskonventionen. Under 3 ges föreskrifter om förteckningen över europeiska patentansökningar. Några uppgifter rörande europeisk patentansökan får i princip inte utlämnas innan ansökningen har publicerats av det europeiska patentverket enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen. Detta framgår av konventionens artikel 128. Det europeiska patentverket har emellertid enligt artikel 128.5 rätt att före publiceringen lämna ut vissa uppgifter om ansökningen, nämligen uppgift om ansökningens nummer, ingivningsdagen, sökandens namn, uppfinningens benämning och de designerade fördragsslutande staterna. Har prioritet begärts får uppgift lämnas också om var och när den för prioritet åberopade ansökningen gjordes samt om den ansökningens nummer. Det är att märka att det inte föreligger någon skyldighet för det europeiska patentverket att utlämna de nu nämnda uppgifterna innan ansökningen publiceras. Liksom i fråga om internationella patentansökningar torde det emellertid vara av intresse för svenskt näringsliv att så snart

13 SOU 1976: 24 336 Kapitel

som möjligt få kännedom om europeiska patentansökningar som omfattar Sverige. Det svenska patentverket bör därför försöka att på ett så tidigt stadium som möjligt få tillgång till de uppgifter som anges i artikel 128.5 i fråga om europeiska patentansökningar som omfattar Sverige. Under 3 föreskrivs sålunda att patentverket för varje vecka skall upprätta förteckning över europeiska patentansökningar som omfattar Sverige och beträffande vilka uppgifter har erhållits från det europeiska patentverket. Denna förteckning skall innehålla de uppgifter som anges i artikel 128.5 i den europeiska patentkonventionen. Enligt andra stycket i dess nuvarande lydelse kan envar mot föreskriven avgift erhålla tryckt exemplar av sådan förteckning som avses i första stycket. Med hänsyn till att mångfaldigande numera med fördel äger rum på annat sätt än genom tryckning, finns det inte anledning att uppställa krav på tryckning. Det bör sålunda vara tillåtet att framställa exemplar av de förteckningar som avses i paragrafen genom fotokopiering eller med radskrivare som är ansluten till dator. Kravet att förteckning skall vara tryckt har därför fått utgå.

9 § Denna paragraf innehåller i sin nu gällande lydelse närmare bestämmelser om s. k. konventionsprioritet. Såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.5.3) och av vad som anförs i anslutning till 6§ patentlagen har rätten att åberopa prioritet utvidgats så att prioritet får åberopas inte blott från tidigare ansökan om skydd i utlandet utan även från tidigare ansökan om patent här i landet. I enlighet härmed har förevarande paragrafs första stycke, i vilket ansom måste vara uppfyllda för att en patentansökan skall ges de villkor få åtnjuta prioritet från tidigare ansökan, fått nytt innehåll. Prioritetsär enligt första stycket i dess nya lydelse dels tidigare angrundande sökan om patent här i riket, dels sådan tidigare ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som nyttighetsmodell som avser främmande stat som är ansluten till Pariskonventionen. Har uppfinning angivits i sådan ansökan och söks inom tolv månader från ansökningsdagen för nämnda ansökan patent på uppfinningen i Sverige skall den senare gjorda ansökningen i vissa avseenden, nämligen vid tillämpning av 2§ första, andra och fjärde styckena samt 4 § patentlagen, anses gjord samtidigt med den tidigare ansökningen. Med ansökan om patent i Sverige avses nationell patentansökan samt internationell patentansökan och europeisk patentansökan som omfattar Sverige. I likhet med vad som nu gäller har patentverket givits rätt att i prioritetshänseende jämställa ansökan om skydd i stat som inte är ansluten till Pariskonventionen med ansökan om skydd i konventionsstat. Det nu gällande andra stycket har oförändrat placerats som första punkt i det nya andra stycket. Där föreskrivs att sökanden för att få åtnjuta prioritet skall begära det inom tre månader från ansökningens ingivningsdag. Begäran skall vara skriftlig och innehålla uppgift om var och när den för prioritet åberopade ansökningen gjordes. Så snart som

SOU 1976: 24 13 337 Kapitel

möjligt skall sökanden också lämna uppgift om den tidigare ansökningens nummer. Av skäl som anges i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.5.3) har tremånadersfristen behållits för nationella patentansökningar, trots att någon sådan frist inte finns för den som gör internationell eller europeisk patentansökan. Detta medför emellertid att undantagsbestämmelser måste ges för internationella patentansökningar. Dessa har tagits upp i styckets andra punkt. De har utan ändring i sak förts över från förslaget till ändring i 9§ i kommitténs förra betänkande. Beträffande motiven till dessa bestämmelser hänvisas därför till det betänkandet (s. 139 f.).

10 § Paragrafen innehåller bestämmelser om ingivande av s. k. prioritetshandlingar. Enligt paragrafens nuvarande lydelse kan patentverket förelägga sökanden att styrka begärd prioritet genom att ge in bevis om ingivningsdagen för den för prioritet åberopade ansökningen samt om sökandens namn. Vidare kan sökanden föreläggas att ge in kopia av beskrivning och i förekommande fall ritning och patentkrav i den prioritetsgrundande ansökningen (s. k. prioritetshandlingar). Beviset skall vara utfärdat av den myndighet som har mottagit den tidigare ansökningen och kopian vara bestyrkt av samma myndighet. Om inte föreläggandet efterkommes, får prioritet inte åtnjutas. Av skäl som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.5.3) har i första stycket gjorts den ändringen att sökanden är skyldig att utan föreläggande ge in bevis och prioritetshandlingar till patentmyndigheten inom sexton månader från den dag från vilken prioriteten begärs. Prioritetshandlingarna utgörs av kopia av ansökningen. Om den tidigare ansökningen är en ansökan om patent, skall sålunda ges in kopia av beskrivning och patentkrav samt eventuellt förekommande särskild ansökningshandling. Däremot behöver inte kopior av fullmakter och överlåtelsehandlingar ges in. Bestämmelserna överensstämmer i sak med vad som i detta avseende gäller enligt samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen. Någon skyldighet att ge in prioritetshandlingar föreligger givetvis inte i den mån handlingarna redan finns hos patentverket. Till första stycket har också fogats en bestämmelse om att kopia av ansökningen skall ges in i den form som patentverket föreskriver. Bestämmelsen har tillkommit för att göra det möjligt för patentverket att kräva att prioritetshandlingar ges in i form av mikrofilm eller att de överförs på mikrofilm på sökandens bekostnad. Såsom framgår av den allmänna motiveringen (avsnitt 12.5.3) underlättas övergången till ett system med obligatoriskt ingivande av prioritetshandlingar genom att prioritetshandlingar inom en nära framtid torde kunna erhållas från de stora industriländernas patentmyndigheter i form av mikrofilm. Det bör anmärkas att bestämmelsen ger patentverket rätt att föreskriva att kopior i form av mikrofilm skall ges in endast såvitt avser prioritetshandlingar från vissa staters patentmyndigheter.

22-SOU 1976: 24

SOU 1976: 24 338 Kapitel 13

har vidare med bestäm- Till första stycket fogats en ny andra punkt

melser om internationella patentansökningar. till samarbetskonventio- Enligt regel 17.1 i tillämpningsföreskrifterna inom viss frist, i regel sexton månader från priorinen skall sökanden till internationella ge in bestyrkt avskrift av den för tetsdagen, byrån ansökningenJ Iakttar sökanden inte detta, får förprioritet åberopade stat bortse från prioritetsyrkandet. På begäran av patentdragsslutande stat skall internationella tillställa denna myndighet i designerad byrån dock inte före utgången av myndighet kopia av prioritetshandling, frist. får inte begära att sökanden skall nämnda Designerad myndighet av prioritetshandling före utgången av den frist som gäller ge in kopia artikel 22, dvs. i regel tjugo månader enligt samarbetskonventionens från prioritetsdagen. Myndigheten får kräva att sökanden skall ge in ko-

pia av prioritetshandling endast då patentmyndigheten begär att sådan kopia skall ges in tillsammans med bestyrkt översättning av prioritets-

handling (regel 17.2.a). Med anledning av de nu nämnda bestämmelserna i regel 17.1 har i

första om att kopia av den prioritetsstycket tagits upp bestämmelser ansökningen såvitt gäller internationella patentansökningar grundande får ges in också till internationella byrån enligt regel 17.1 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen. Av bestämmelsens avfattning byrån) framgår att priori- (kopian får ges in också till internationella till det svenska patenttet medges även om sökanden ger in kopian direkt vad som föreskrivs i verket, och detta även om han inte har iakttagit samarbetskonventionen rörande ingivande av prioritetshandlingar. skall I samarbetskonventionen uppställs inte något krav att sökanden för den ansök-

ge in bevis om ingivningsdagen prioritetsgrundande

i första styckets andra punkt också ningen. På grund därav föreskrivs ansökningar sådant bevis skall ges in först att i fråga om internationella efter särskilt föreläggande från patentverket. före- Enligt andra stycket i dess nu föreslagna lydelse får patentverket skriva undantag från skyldigheten att ge in bevis och kopia som avses i

första Denna bestämmelse ger sålunda patentverket möjlighet stycket. att meddela föreskrifter om att sökanden under vissa förutsättgenerella inte behöver ge in bevis och kopia. Däremot bör patentverket ningar från denna skyldighet i enskilda fall. Bestäminte kunna medge befrielse melsen är avsedd att tillämpas i fråga om prioritetshandlingar som med

säkerhet är allmänt hos annan patentmyndighet eller hos intillgängliga ternationell (jfr avsnitt 12.5.3). Även om sådana föreskriforganisation i det enskilda fallet oförhindter har meddelats, är patentverket givetvis

rat att förelägga sökanden att ge in prioritetshandlingar. I tredje stycket föreskrivs att om sökanden inte iakttar sin skyldighet

inte får åtatt ge in bevis och kopia som avses i första stycket, prioritet Bestämmelsen en motsvarighet till nuvarande andra stycnjutas. utgör ket. Det bör märkas att förlust av prioritetsrätt uppkommer både vid un-

sökanden handläggning börjar tidigare, skall 1Skulle begära att nationell prioritetshandlingar ges in senast i samband därmed.

SOU l976: 24 Kapitel 13 339

derlåtenhet att iaktta skyldigheten att utan anmaning ge in prioritetshandlingar och vid underlåtenhet att efter föreläggande ge in sådana handlingar. Fjärde stycket innehåller ytterligare bestämmelser rörande internationella patentansökningar. Som förut nämnts får nationell patentmyndighet enligt regel 17.2 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen kräva prioritetshandlingar direkt från sökanden endast då myndigheten begär att sådan handling skall ges in tillsammans med bestyrkt översättning av prioritetshandling. I annat fall måste nationell patentmyndighet begära att få handlingarna av internationella byrån. Anledning att alltid kräva översättning av prioritetshandlingar har inte ansetts föreligga. Bestämmelserna i 3 § ger patentverket möjlighet att i enskilda fall där det anses påkallat i efterhand begära översättning av prioritetshandlingar. Anledning för det svenska patentverket att för egen del införskaffa prioritetshandlingar såvitt gäller internationell patentansökan torde föreligga endast i de fall då ansökningen fullföljs vid det svenska patentverket. Eftersom handlingarna då i de flesta fall är allmänt tillgängliga hos internationella byrån, finns i regel inte anledning att arkivera dem också hos det svenska patentverket. I vissa fall torde det dock vara nödvändigt att införskaffa prioritetshandlingar, t. ex. om nyhetshinder har uppkommit under prioritetsåret. I fjärde stycket föreskrivs därför att om prioritetshandlingarna för internationell patentansökan har ingivits till internationella byrån, patentverket får infordra kopia från internationella byrån i enlighet med regel 17.2 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen. I sådant fall får patentverket också förelägga sökanden att gc in sådant bevis som avses i första stycket.

13 § I denna paragraf har inte gjorts några ändringar i förhållande till det förslag som framlades i kommitténs förra betänkande. I fråga om motiven hänvisas till det betänkandet (s. 140 f.).

14 och l5 §§ Dessa paragrafer innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om i vilka fall flera patentkrav får tas upp i en och samma patentansökan. Även i sin nya lydelse innehåller paragraferna bestämmelser härom, men både det sakliga innehållet och paragrafernas disposition har ändrats. I sin nuvarande lydelse innehåller l4§ första stycket föreskrift om att en patentansökan får innehålla flera patentkrav, om de står i sådant förhållande till varandra som framgår av 15 §. Vidare föreskrivs att om det finns flera patentkrav i en patentansökan, kraven skall tas upp och numreras i följd. Trots att det inte anges i författningstexten och inte heller direkt har uttalats i förarbetena har det ansetts att en patentansökan inte får innehålla andra kombinationer av patentkrav än som anges i 15§ (jfr NU s. 192). Som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 15.7) finns i den europeiska patentkonventionen inte någon uttömmande reglering av i vilka

SOU 1976: 24 340 Kapitel 13

fall en europeisk patentansökan får innehålla flera patentkrav. l tillämpningsföreskrifterna ges endast exempel på tillåtna kombinationer av patentkrav. Av skäl som anförs i den allmänna motiveringen (avsnitt 12.7) i denna kungörelse av sökandens rätt att i samma ansöhar regleringen kan ta upp flera patentkrav anpassats i både materiellt och redaktionellt avseende till vad som gäller enligt den europeiska patentkonventionen kommer svensk rätt att uppfylla även (reglerna 29 och 30). Härigenom vad som föreskrivs i samarbetskonventionen på denna punkt (regel 13). I 14 § första stycket första punkten föreskrivs endast att en patentansökan får innehålla flera Den nu gällande bestämmelsen i patentkrav. 14 § första stycket andra punkten om att för det fall en ansökan innehåller flera patentkrav dessa skall tas upp och numreras i följd kvarstår oförändrad. I l4§ andra stycket i dess nuvarande lydelse förklaras i första punkten att det första utgör huvudkrav. l andra punkten förepatentkravet skrivs att följande patentkrav skall innehålla sådan hänvisning till ett eller flera att därav framgår förhållandet mellan de tidigare patentkrav uppfinningar som kraven avser. har sådan karaktär att den inte lämpligen kan an- Om en uppfinning ges i ett enda huvudkrav, kan patentverket enligt tredje stycket medge att uppfinningen anges i flera huvudkrav. Termen huvudkrav är den enda term i fråga om patentkrav som förekommer i patentkungörelsen. Vid sidan av denna term brukas i praktiken också termer för andra som kan förekomma i en slags patentkrav patentansökan. Krav som vid sidan av huvudkravet självständigt anger en uppfinning, dvs. de krav som avses i 15 § andra stycket i dess nu gälav en i tilande lydelse, kallas .vida/train Krav som avser utföringsform digare patentkrav angiven uppfinning kallas underkrav. Dessa regleras av patentkrav i krav av tre f. n. i 15 § första stycket. Denna uppdelning olika inte med regleringen i samarbetskonventioslag överensstämmer Där endast mellan nen och den europeiska patentkonventionen. skiljs oberoende krav claim”) och beroende krav (‘dependent (”independent claim”). Beroende krav avser utföringsform av uppfinning som har angivits i annat patentkrav i ansökningen. Övriga krav är oberoende. Nuvarande andra och tredje styckena i 14 § har utgått ur paragrafen och ersatts med bestämmelser av annat innehåll. l andra stycket föreskrivs sålunda att patentkrav kan vara självständigt eller osjälvständigtJ Därefter definieras Med osjälvständigt krav avses dessa två nya termer. krav som avser utföringsform av uppfinning som har angivits i annat patentkrav. Annat krav är självständigt. Det nya tredje stycket i 14 § innehåller bestämmelser om hur osjälvständiga krav får knytas till andra krav. Till ett patentkrav får knytas krav (första Detta innebär att osjälvstänflera osjälvständiga punkten). krav som till digt krav kan knytas såväl till föregående självständiga krav. Ett och samma osjälvständiga krav kan föregående osjälvständiga

11 terminologiskt avseende har i författningstexten använts uttrycken ”självoch osjälvständigt krav” i stället för konventioner-nas oberoständigt krav ende krav och beroende krav.

SOU 1976: 24 13 341 Kapitel

också knytas till mer än ett föregående krav (andra punkten). I båda dessa fall måste som förutsättning gälla att patentkraven tillhör samma kategori. Någon uttrycklig föreskrift härom har inte avsetts erforderlig. I 14 § fjärde stycket tas upp ytterligare föreskrifter rörande osjälvständiga patentkrav. Sådant krav skall enligt första punkten tas upp efter krav vars samtliga bestämningar det innefattar. Eftersom ett osjälvständigt krav avser en utföringsform av en uppfinning som har angivits i annat patentkrav är det givet, att det osjälvständiga kravet måste innefatta alla bestämningar i det krav som avser uppfinningen i fråga samt en eller flera ytterligare bestämningar. Detta kommer också till uttryck i andra punkten. Där föreskrivs sålunda att osjälvständigt krav skall inledas med hänvisning till det föregående patentkrav vars samtliga bestämningar det innefattar. Därefter skall de ytterligare som bestämningar kännetecknar uppfinningen av utföringsformen anges. I 15 § i dess nuvarande lydelse anges vissa kombinationer av patentkrav som är tillåtna i en och samma patentansökan. Såsom förut nämnts har denna uppräkning i allmänhet ansetts vara uttömmande. I första stycket föreskrivs att patentkrav får avse utföringsform av uppfinning enligt föregående patentkrav. I andra stycket regleras kombinationer av huvudkrav och sidokrav. Första och andra styckena har fått nytt innehåll. I 15 § första stycket föreskrivs att om det som söks skyddat har sådan karaktär att det, såvitt avser viss kategori, inte lämpligen kan återges i ett enda självständigt krav, i samma ansökan får tas upp flera självständiga krav inom samma kategori. Denna bestämmelse har sin motsvarighet i den europeiska patentkonventionen (regel 29.2) och i samarbetskonventionen (regel 13.3). Det är emellertid att märka att i de fall som avses i andra stycket, det enhetskrav som anges i 10 § patentlagen måste vara uppfyllt. En erinran härom har tagits in som en andra punkt. Enligt andra punkten får sålunda en ansökan inte innehålla flera krav inom samma självständiga kategori, om den därigenom kommer att omfatta två eller flera uppfinningar som är oberoende av varandra. Detta torde leda till att i samma ansökan i de flesta fall får tas upp endast ett självständigt krav inom samma kategori. Bestämmelsen har betydelse bl. a. vid uppfinningar av typen ”sändare-mottagare”. Vidare kan den bli tillämplig i fall då en uppfinningsidé kan ta sig uttryck i flera självständiga former inom samma kategori. Avser t. ex. en uppfinning en ny princip för likriktning av växelström, kan i samma ansökan tas upp både krav avseende en enfaslikriktare och krav avseende en flerfaslikriktare, under förutsättning att båda likriktarna fungerar enligt samma princip. I 15 § andra stycket ges exempel på kombinationer av självständiga patentkrav som får tas upp i en och samma patentansökan. Dessa exempel är samma som anges i regel 30 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen. Det har ansetts att dessa kombinationer alltid är förenliga med enhetskravet i 10 § patentlagen. Genom den föreslagna regleringen uppfyller svensk rätt vad som föreskrivs i regel 13.2 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen.

SOU 1976: 24 342 Kapitel 13

Det bör emellertid framhållas att för att självständiga krav skall få tas upp i samma ansökan, ett verkligt samband måste finnas mellan de uppsom dessa krav avser. Samma uppfinningsidé måste sålunda finningar som anges i kombinationen. För att utgöra grund för de uppfinningar punkt 1 skall vara tillämplig i fråga om en kombination av ett patentkrav som avser alster och ett patentkrav som avser ett för tillverkning av alstret förfarande, måste förfarandet vara särskilt inriktat uppfunnet av ifrågavarande alster. Ett förfarande som kan använpå framställning das generellt och som inte har någon särskild effekt i fråga om det alster som samtidigt söks skyddat kan inte anses uppfylla de villkor som uppav 15 § andra skulle ställs i punkt l. En annan tillämpning stycket uppenbarligen vara i strid mot det enhetskrav som föreskrivs i 10§ patentlagen.

16 § Denna paragraf omfattar i sin nuvarande lydelse endast ett stycke, vilket innehåller närmare föreskrifter om beskrivningen. Detta stycke kvarstår oförändrat som paragrafens första stycke. Till paragrafen har fogats tre nya stycken, som innehåller en reglering av vissa frågor som har samband med deposition av mikrobiologisk kultur. Om uppfinning avser mikrobiologiskt förfarande eller alster av sådant förfarande, skall enligt 8§ andra stycket patentlagen i dess föreslagna lydelse uppfinningen inte anses tillräckligt tydligt angiven, om inte en kultur av den mikroorganism som kommer till användning vid utövande av uppfinningen lämnas i förvar i de fall och i den ordning regeringen föreskriver. Regeringen har rätt att bemyndiga patentmyndigheten att ge föreskrifter i dessa avseenden. I förevarande andra stycke föreskrivs i vilka fall sådan deparagrafs skall ske. Om det vid utövande en uppfinning som avser mikroposition förfarande eller alster av sådant förfarande skall användas biologiskt mikroorganism som inte är allmänt tillgänglig, skall en kultur av organismen lämnas i förvar hos institution som patentverket har godkänt för detta ändamål. Depositionen måste göras senast den dag då patentansökningen ges in till patentverket, dvs. den dag då ansökningen faktiskt inkommer till verket. Bevis om deposition skall ges in till patentverket inom två månader från nämnda dag. Beviset skall innehålla uppgift om var den deponerade kulturen förvaras och de ytterligare uppgifter som behövs för att identifiera den. Som framgår av 8§ patentlagen medför underlåtenhet att iaktta bestämmelserna om deposition att uppfinningen inte anses tillräckligt tydligt angiven. Patent får då inte meddelas. Skulle patent ändå meddelas, enligt 52§ patentlagen. Har sökanden förföreligger ogiltighetsgrund summat att göra deposition senast den dag då patentansökningen ges in, kan rättelse vidtas endast i den mån s. k. löpdagsförskjutning kan ske. I förevarande paragrafs tredje stycke anges de villkor under vilka patentverket får godkänna en institution för deposition av mikrobiologiska kulturer. Institutionen skall sålunda i särskilt avtal med patentverket ha förbundit sig att hålla kulturen tillgänglig enligt 22§ sjätte stycket patentlagen när framställning därom görs i den ordning som föreskrivs i

SOU 1976: 24 Kapitel 13 343

förevarande paragrafs fjärde stycke. Institutionen skall vidare ha förbundit sig att fortlöpande underrätta sökanden resp. patenthavaren om vem som har fått tillgång till kulturen. Patentverket skall upprätta förteckning över godkända institutioner. Envar skall ha rätt att utan avgift erhålla exemplar av denna förteckning. I denna kungörelse har inte tagits in några föreskrifter om vilka krav som skall ställas på en institution för att den skall kunna godkännas för det ändamål som här avses. Det har ansetts att bedömningen i detta avseende kan anförtros åt patentverket. Inte heller har föreskrivits vilken tid deponerad kultur skall vidmakthållas av vederbörande institution. I princip bör sådan kultur bevaras under patentets hela giltighetstid. Detta är dock inte alltid möjligt eller meningsfullt, eftersom en mikrobiologisk kultur i vissa fall förändras. Enligt 22§ sjätte stycket patentlagen skall deponerad mikrobiologisk kultur hållas allmänt tillgänglig, sedan handlingarna i ärendet har blivit allmänt tillgängliga. Som förutsättning härför gäller dock att den som önskar ta del av kulturen gör skriftlig framställning därom och förbinder sig att iaktta vad regeringen föreskriver till förebyggande av missbruk av kulturen. Föreskrifter i det avseende som avses i 22 § sjätte stycket patentlagen ges i förevarande paragrafs fjärde stycke. Framställning om att få tillgång till kulturen skall göras hos den institution som förvarar kulturen. Sådan framställning skall innehålla namn och adress för den som gör framställningen. Vid framställningen skall dessutom fogas vissa skriftliga utfästelser gentemot patentsökanden eller patenthavaren. I samtliga fall skall den som vill ta del av den deponerade kulturen förbinda sig att inte låta annan få tillgång till den, om inte patentansökningen har avskrivits och inte mer kan återupptas eller har avslagits eller patentet har upphört att gälla. Den som önskar få tillgång till deposition innan patent har meddelats måste dessutom utfästa sig att inte använda kulturen för annat ändamål än experiment innan patent har meddelats eller ansökningen har avskrivits och inte mer kan återupptas eller har avslagits. Den som har fått tvångslicens att nyttja uppfinningen är inte bunden av sådana utfästelser gentemot patentsökanden eller patenthavaren som sist nämnts. I fråga om innebörden av dessa utfästelser kan anföras följande. Den som har fått tillgång till prov av kultur av det slag som här avses, får inte låta annan få del av provet. Har ett företag i sitt namn tagit ut prov av kulturen, får företagets anställda utföra analys av och försök med kulturen. Företaget får däremot inte låta annat företag eller personer som inte är knutna till företaget få tillgång till provet.

16 a § Paragrafen, som är ny, innehåller närmare bestämmelser om sammandraget. I första stycket ges föreskrifter rörande utformningen av sammandraget. sammandraget, som skall innehålla uppfinningens benämning, skall utformas så att därav tydligt framgår det tekniska problem som uppfinningen berör, principen för den lösning på problemet som uppfin-

344 13 SOU 1976: 24 Kapitel

ningen innebär samt den huvudsakliga användningen av uppfinningen. Av 15 § första stycket patentlagen framgår att sammandragets slutliga lydelse fastställs av patentverket. Enligt förevarande paragrafs andra stycke skall sammandragets slutliga lydelse om möjligt fastställas innan patentansökningen skall hållas allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen, dvs. innan aderton månader har förflutit från den dag då ansökningen gjordes eller, om prioritet yrkas, från prioritetsdagen. Beträffande förfarandet när sammandragets slutliga lydelse skall fastställas hänvisas till vad som anförs i anslutning till 15 § patentlagen.

17 § I denna paragraf, som innehåller bestämmelser om i vilken omfattning sökanden får ändra patentansökan, har inte gjorts någon ändring i förhållande till kommitténs förra betänkande. l fråga om motiven hänvisas till det betänkandet (s. 142-144).

19 § I sin nuvarande lydelse innehåller denna paragraf i första stycket en definition av begreppet grundhandling. Någon ändring av denna definition har inte gjorts. I kommitténs förra betänkande föreslogs att till paragrafen fogas ett andra stycke, i vilket begreppet grundhandling ges en särskild definition i fråga om internationella patentansökningar. Någon saklig ändring i den sålunda föreslagna definitionen har inte gjorts. Beträffande innehållet i första och andra styckena hänvisas till kommitténs förra betänkande (s. 144 f.). I paragrafens tredje stycke har tagits in en definition av begreppet grundhandling när det gäller omvandlad europeisk patentansökan. I fråga om europeisk patentansökan som begärs omvandlad till svensk nationell ansökan skall sålunda som grundhandling anses beskrivning och patentkrav i den europeiska patentansökningen i dess lydelse vid ingivandet till det europeiska patentverket. Definitionen föranleds av artiklarna 14.2, 136 och 137 i den europeiska patentkonventionen. Nuvarande andra stycket, som innehåller en bestämmelse rörande ingivande av prioritetshandling, har utan ändring placerats som fjärde stycke.

27 § Paragrafen innehåller i sin nu gällande lydelse i första stycket bestämmelser om tryckning av beskrivning och patentkrav om handlingarna blir allmänt tillgängliga före utläggningen. Enligt nu gällande 55 § andra stycket skall emellertid förevarande paragrafs första stycke gälla först från den tidpunkt då bestämmelserna i patentlagen om nordisk patentansökan träder i kraft. Eftersom dessa bestämmelser inte har trätt i kraft har inte heller förevarande stycke trätt i kraft. Det finns därför f. n. inte några bestämmelser om publicering av patentansökan i samband med att den blir allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen. Som en service åt uppfinnare och näringsliv låter emellertid patentverket trycka ett patentkrav och en ritningsfigur ur ansökningen i samband med att

SOU 1976: 24 Kapitel 13 345

den blir allmänt tillgänglig* Enligt 8 § fjärde stycket patentlagen i dess föreslagna lydelse skall patentansökan innehålla ett sammandrag av beskrivning och patentkrav i deras lydelse när ansökningen gjordes. I 16 a§ denna kungörelse föreskrivs att sammandragets slutliga lydelse om möjligt skall fastställas innan ansökningen blir allmänt tillgänglig enligt 22 § andra stycket patentlagen. Syftet med den senare bestämmelsen är att tredje man på ett tidigt stadium genom sammandraget skall kunna få information om vad ansökningen innehåller. Sammandraget bör därför vara lätt tillgängligt för allmänheten. Av de skäl som nu anförts föreskrivs i första stycket att om handlingarna blir allmänt tillgängliga före skall utläggningen, sammandraget tryckas så snart dess slutliga lydelse har fastställts. När det *gäller ansökningar som innehåller ritningar torde sammandraget i allmänhet få västörre informationsvärde. sentligt om det publiceras tillsammans med någon ritningsfigur. Vid den publicering av internationella och europeiska patentansökningar som äger rum genom det europeiska patentverkets resp. WIPO:s torde komma försorg ritningsfigur att publiceras tillsammans med sammandraget. Därför har patentverket bemyndigats föreskriva att även andra delar av ansökningen skall tryckas tillsammans med sammandraget. Det bör påpekas att patentverket givetvis är oförhindrat att i annan ordning publicera patentansökningar som är allmänt tillgängliga eller delar av sådana ansökningar, t. ex. patentkrav. I första stycket har också tagits in en föreskrift om att envar mot föreskriven skall kunna få tryckta exemplar avgift av de handlingar som sålunda publiceras. I andra stycket ges föreskrifter om den kungörelse som enligt 22§ fjärde stycket patentlagen skall utfärdas då handlingarna blir allmänt tillgängliga. Detta stycke behålls oförändrat. Enligt 17§ denna kungörelse får patentkrav inte ändras så att det kommer att innehålla som inte framgår något av grundhandlingarna. Med hänsyn till den innebörd begreppet grundhandling har i gällande rätt (19 § första stycket) kan ändring av patentkrav inte leda till att kravet kommer att innehålla som inte något framgick av handlingarna i ansökningsärendet i den lydelse handlingarna hade när de blev allmänt tillgängliga. När det gäller internationell patentansökan utgörs grundhandlingarna enligt den föreslagna bestämmelsen i 19§ andra stycket av översättning av beskrivning och patentkrav. Enligt samma lagrum får denna under översättning vissa förutsättningar ändras så att patentkrav kan komma att innehålla något som inte framgick av grundhandlingarna när dessa blev allmänt tillgängliga. Av hänsyn till tredje man bör därför utfärdas kungörelse när översättning av beskrivning eller patentkrav efter denna tidpunkt ändras enligt nämnda bestämmelse. Föreskrift härom har tagits in som tredje stycke i förevarande paragraf. Denna föreskrift är oförändrad i förhållande till kommitténs förra betänkande.

lNågon motsvarande publicering sker f. n. inte vid de danska, finska och norska patentverken.

SOU 1976: 24 346 Kapitel 13

28 § I denna paragraf regleras omfattningen av patentverkets granskning. I första stycket föreskrivs att patentverket vid prövning av patentansökningar skall beakta allt vad verket får kännedom om. l detta stycke har inte gjorts någon ändring. Patentverkets skall enligt paragrafens andra stycke i dess granskning nuvarande lydelse ske på grundval av patentskrifter och utläggningsskrif- Finland och Norge samt Amerikas Förenta ter från Sverige, Danmark, Stater, Frankrike, Storbritannien och Tyskland eller utdrag ur dessa samt allmänt om patent i Sverige. Därutöver kan tillgängliga ansökningar grundas på annan tillgänglig litteratur, om detta finnes begranskningen fogat. Om särskilda förhållanden påkallar det, får patentverket enligt nuvarande meddela föreskrifter om avvikelser från dessa fjärde stycket bestämmelser. Om samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen träder i kraft, bör patentverkets granskning alltid ske även på grundval av internationella patentansökningar som publiceras av WIPO:s internationella byrå samt europeiska patentskrifter och europeiska patentansöksom publiceras av det europeiska patentverket. Vidare bör ningar granskningen även kunna grundas på publicerade patentansökningar från de uppräknade staterna. Det bör vara tillräckligt att granskningen i regel grundas på endera av patentskrifter, utläggningskrifter eller publicerade patentansökningar från samma stat. Den minimidokumentation

som enligt samarbetskonventionen skall beaktas vid nyhetsgranskningen

omfattar även schweiziska patentskrifter. Schweiz bör därför införas i uppräkningen i andra stycket* Enligt paragrafens nu gällande lydelse får granskningen ske på grundval av utdrag ur patentskrifter och utläggningsskrifter. I detta avseende görs inte någon ändring. Även i fråga om publicerade patentansökningar bör granskning få ske på grundval av utdrag. Med utdrag förstås också sammandrag. I allmänhet kan emellertid ett tillfredsställande granskningsresultat inte uppnås, om granskningen sker endast på grundval av sådana utdrag. I praktiken används därför utdrag endast som en utgångspunkt för granskningen. Detta gäller dock inte i fråga om utdrag ur brittiska ansökningar, eftersom dessa utdrag är av särskilt hög kvalitet. Om en internationell ansökan är avfattad på engelska, franska, japanska, ryska eller tyska, skall den enligt regel 48.3 i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen publiceras på det språk, på vilket den är avfattad. Är ansökningen avfattad på annat språk än de nyss nämnda, skall den publiceras i engelsk översättning. Publiceras ansökningen på annat språk än engelska, skall sammandrag av ansökningen även i engelsk översättning. Det svenska patentverket kan publiceras inte rimligen åläggas att vid sin granskning ta del av internationella an- 1 Enligt regel 34.1.c i tillämpningsföreskrifterna till samarbetskonventionen omfattar minimidokumentationen i fråga om schweiziska patentskrifter endast patentskrifter avfattade på franska eller tyska. Om detta anses erforderligt, kan patentverket med stöd av tredje stycket i förevarande paragraf (fjärde stycket enligt nu gällande lydelse) göra motsvarande inskränkning i fråga om schweiziska patentskrifter.

SOU l976: 24 I3 347 Kapitel

sökningar som har publicerats på japanska eller ryska. I fråga om sådana ansökningar bör verket i stället få använda sig av de på engelska publicerade sammandragen. Internationella byråns publicering av internationella patentansökningar omfattar även den internationella nyhetsgranskningsrapporten (artikel 21.3 i samarbetskonventionen och regel 48.2 i tillämpningsföreskrifterna till konventionen). Denna rapport upprättas på det språk som används vid publiceringen av den ansökan som rapporten avser. Är rapporten avfattad på annat språk än engelska, skall den publiceras även i engelsk översättning (regel 48.3). Också det europeiska patentverkets publicering av europeisk patentansökan omfattar den europeiska nyhetsgranskningsrapport som har upprättats (regel 49 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen). Patentverket bör vid sin granskning beakta också innehållet i de nu nämnda nyhetsgranskningsrapporterna. Någon uttrycklig föreskrift därom har inte ansetts erforderlig. På grund av vad sålunda anförts har paragrafens andra stycke ändrats i följande hänseenden. I granskningsmaterialet har medtagits publicerade patentansökningar från de i stycket särskilt angivna staterna samt utdrag ur sådana ansökningar. Bland de särskilt angivna staterna har upptagits Schweiz. Vidare har som granskningsmaterial medtagits patentskrifter och publicerade patentansökningar från det europeiska patentverket och utdrag ur dessa samt internationella patentansökningar och utdrag ur dessa. Dessutom har stycket ändrats så att vid granskningen behöver beaktas endast endera av patentskrifter, Litläggningsskrifter och publicerade patentansökningar från samma stat. Det i författningstexten använda ordet Tyskland synes böra preciseras. Anledning torde för närvarande saknas att låta det obligatoriska granskningsmaterialet omfatta patentlitteratur från Tyska demokratiska republiken. Däremot bör beaktas patentskrifter, utläggningsskrifter eller publicerade patentansökningar från Förbundsrepubliken Tyskland och det förutvarande Tyska riket. I andra stycket har gjorts en ändring med denna innebörd. I tredje .stycket föreskrivs l. n. att vid granskningen skall undersökas om hinder mot patent föreligger på grund av kollision. Härmed åsyftas en granskning på grundval av tidigare gjorda svenska ansökningar som blir allmänt tillgängliga. Att sådana ansökningar skall beaktas vid granskningen följer redan av 2 § patentlagen. Tredje stycket har därför fått utgå. Paragrafcns nuvarande fjärde stycke har utan ändring i sak placerats som tredje .trycka

32 § Denna paragraf, som innehåller vissa bestämmelser om internationellt samarbete när det gäller prövning av patentansökningar, har inte ändrats i sak i förhållande till vad som föreslogs i kommitténs förra betänkande. Beträffande motiven hänvisas till det betänkandet (s. 146).

SOU 1976: 24 348 Kapitel 13

34 och 35 §§ Dessa paragrafer innehåller föreskrifter om vad utläggningsskrift respektive kungörelse om utläggning skall innehålla. Som en följd av att institutet tilläggspatent föreslås avskaffat och bestämmelserna om norföreslås har de bestämmelser i disk patentansökan utgå ur lagstiftningen förevarande paragrafer som särskilt avser tilläggspatent och nordisk patentansökan utgått. I stället har i paragraferna tagits in bestämmelser om att det internationella ansökningsnumret skall anges i utläggningsskrift och kungörelse om utläggning, om den ansökan som utläggs är internationell patentansökan. I fråga om europeisk patentansökan som har omvandlats skall anges den europeiska patentansökningens ansökningsnummer. I 34 § första stycket har dessutom tillagts föreskrift om att sammandraget skall ingå i utläggningsskriften.

42 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om patentregistret. Enligt paragrafens nu gällande lydelse skall registret bestå av särskilda upplägg för varje registrerat patent. Vidare skall patent som meddelas på grund av nordisk patentansökan införas under nummer som ingår i en gemensam nordisk serie. Det kan förväntas att patentregistret inom en nära framtid blir överfört till dator. Efter en sådan omläggning blir föreskriften att registret skall innehålla särskilda upplägg för varje patent utan mening. Föreskriften har därför fått utgå. Vidare har den särskilda bestämmelsen rörande nordisk patentansökan utgått som en följd av att bestämmelserna om nordisk patentansökan föreslås utgå ur patentlagen. som har meddelats för Sverige bör registreras un- Europeiskt patent der det nummer som patentet åsätts vid det europeiska patentverket. Det synes därför lämpligt att registreringen av dessa patent sker för sig. En sådan ordning torde också underlätta redovisningen av det europeiska patentverkets andel i årsavgifterna för europeiska patent. Av nu anförda skäl föreskrivs i paragrafen att patentregistret skall bestå av två delar, av vilka den första innehåller uppgifter om patent som har meddelats av det svenska patentverket och den andra uppgifter om europeiska patent för Sverige som har fått rättsverkan här. För rättsverkan krävs enligt 82 § patentlagen att sökanden till det svenska patentverket ger in översättning till svenska av den text som ligger till grund för det europeiska beslut att meddela patent samt att sökanpatentverkets den dessutom betalar viss avgift. Den första delen av registret regleras i 43 § denna kungörelse och den andra delen i 43 a §.

43 § Paragrafen i dess nu gällande lydelse innehåller föreskrifter om vilka som skall föras in i patentregistret. Med anledning av den uppgifter föreslagna ändringen i 42§ har förevarande paragraf begränsats till att gälla den del av patentregistret som innehåller uppgifter om patent som har meddelats av den svenska patentmyndigheten. I paragrafen har gjorts en ändring av denna innebörd.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 349

Som en följd av att institutet tilläggspatent föreslås avskaffat, har de bestämmelser som särskilt avser sådant patent utgått. I stället har tagits in föreskrift om att i registret skall antecknas huruvida har patent meddelats på grund av internationell patentansökan och, om så är fallet, det internationella ansökningsnumret. Dessutom föreskrivs att om ansökningen är europeisk patentansökan som har omvandlats, den europeiska patentansökningens nummer skall antecknas i registret.

43 a § Denna paragraf, som är nyinsatt, innehåller bestämmelser om anteckning i patentregistret rörande europeiska patent. Enligt artikel 97.4 i den europeiska patentkonventionen anses europeiskt patent meddelat när det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet. Det torde dock inte finnas att anledning föra in europeiskt patent i det svenska patentregistret förrän patentet har fått rättsverkan i Sverige. Införing bör därför ske först när sökanden har ingivit översättning som avses i 82§ första stycket första punkten patentlagen, dvs. översättning av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patent, samt erlagt avgift för tryckning av denna översättning. En bestämmelse med denna innebörd har tagits in som första punkt i paragrafens första stycke. Det bör anmärkas att fristen för att ge in översättning och erlägga avgift har bestämts så att åtgärderna i regel har företagits innan det europeiska patentverket kungör sitt beslut att meddela patentet. I första stycket anges också vilka uppgifter rörande europeiskt patent som skall föras in i registret. Det är givetvis önskvärt att få så god överensstämmelse som möjligt mellan registrets två delar. Såvitt gäller europeiskt patent behövs med få undantag inte några uppgifter av annat slag än de som enligt 43 § antecknas rörande patent meddelat av det svenska patentverket. Vissa av de uppgifter som skall antecknas i fråga om patent meddelat av det svenska patentverket saknar dock motsvarighet när det gäller europeiskt patent. Flertalet av de uppgifter som skall antecknas rörande europeiskt patent har kunnat anges genom hänvisning till 43 §. Sålunda föreskrivs att i fråga om europeiskt patent uppgifter som motsvarar dem som anges i 43 § 1-4, 5 a c, 5 e, 6, 8 och 9 skall införas i registret. Enligt 43 § 5 c skall den dag då ansökningshandlingarna blev allmänt tillgängliga antecknas. Motsvarande uppgift såvitt gäller europeiskt patent är den dag

då den europeiska patentansökningen publicerades av det europeiska pa-

tentverket enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen. Då blir nämligen handlingarna i ärendet allmänt tillgängliga vid det europeiska patentverket. Såvitt gäller dagen för patentets meddelande (43 § 5 e) är, såsom nyss nämnts, europeiskt patent inte att anse som meddelat förrän det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet. I patentregistret bör därför antecknas dagen för kungörelsen och inte dagen för det europeiska patentverkets beslut. I andra stycket behandlas det fall att det europeiska patentverket upphäver europeiskt patent för Sverige eller beslutar att sådant patent skall upprätthållas i ändrad avfattning. Sådant beslut av det europeiska pa-

SOU 1976: 24 350 Kapitel 13

tentverket skall enligt första punkten antecknas i registret. Anteckning skall ske först sedan det europeiska patentverket slutligt har avgjort saken, dvs. när beslutet inte längre kan överklagas. Anteckning skall givetvis göras endast i den mån patentet redan är antecknat i registret, dvs. om patentet enligt 82 § första stycket första punkten patentlagen har blivit gällande här i landet. Om det europeiska patentverket beslutar att upprätthålla europeiskt i ändrad avfattning, får patentet enligt 82§ patentlagen rättsverpatent kan i Sverige endast om patenthavaren ger in översättning av patentet i dess ändrade lydelse och betalar avgift för tryckning av översättningen. huruvida sådan översättning och avgift har inkommit bör Anteckning därför Föreskrift därom har tagits in som andra göras i patentregistret. styckets andra punkt. I tredje stycket föreskrivs att om rättelse av översättning som avses i första eller andra har inkommit till det svenska patentverket, i stycket skall antecknas när detta har skett. Föranleder rättelsen kungöregistret relse, skall också detta antecknas i registret.

45 § Denna paragraf innehåller vissa bestämmelser om anteckning i registret rörande betalning av årsavgift och anstånd med erläggande av sådan avgift. I paragrafens första stycke har inte gjorts någon ändring. Upphävandet av 51 § andra stycket patentlagen har föranlett en redaktionell ändring i förevarande paragrafs andra stycke. 51 § patentlagen innehåller i sin nu gällande lydelse i andra stycket föreskrift inte har om att patent, som har förfallit på grund av att årsavgift erlagts inom föreskriven tid, under vissa förutsättningar kan återupprättas. I förevarande paragrafs tredje stycke i dess nu gällande lydelse föreskrivs att anteckning skall ske i patentregistret om ansökan om patents har gjorts enligt 51 § andra stycket patentlagen och där återupprättande föreskrivna avgifter har erlagts samt om slutligt beslut i sådant ärende. bestämmelser om Med anledning av att i 72 § patentlagen ges allmänna möjlighet att få för sent vidtagen åtgärd godtagen har 51 § andra stycket nämnda lag upphävts. I förevarande stycke har därför gjorts den ändringen att anteckning i patentregistret ofördröjligen skall äga rum om har gjorts enligt 72 § patentlagen om att årsavgift skall anframställning ses erlagd i rätt tid. Även slutligt beslut i anledning av sådan framställning skall antecknas i registret.

49 § I paragrafen föreskrivs vilka avgifter som skall betalas till patentverket i ärenden rörande ansökan om patent. Vidare anges storleken av dessa avgifter. I paragrafens nuvarande lydelse anges beloppen för ansökningsavgift, återupptagningsavgift, besvärsavgift och tryckningsavgift. Beträffande ansökningsavgiften har gjorts den ändringen att avgiften har delats upp i en fast del och en del som beror av antalet patentkrav.

SOU 1976: 2-1 13 351 Kapitel

Den fasta delen betecknas grundavgift. Utöver grundavgiften skall betalas en tilläggsavgift för varje patentkrav i ansökningen utöver tio. Vidare har införts en ny avgift, utläggningsavgift enligt 20 § patentlagen. Denna avgift utgörs av två delar. Den ena delen skall täcka kostnaderna för tryckning av utläggningsskriften. Den motsvarar i sak den nuvarande tryckningsavgiften. Den andra delen av avgiften är en tillläggsavgift som är beroende på om antalet patentkrav i ansökningen under tiden från ingivandet av ansökningen och fram till godkännandet för utläggning har utökats till ett antal som den erlagda ansökningsavgiften inte svarar mot. Ansökningsavgiften är som nyss nämnts i viss mån beroende på antalet patentkrav. Tilläggsavgift som här avses utgår endast i den mån antalet patentkrav vid godkännandet tio och tillika överstiger är högre än det antal krav för vilka ansökningsavgift har betalats. En ändring av ansökningen som innebär att antalet krav ökar från fem till åtta är alltså avgiftsfri. Skulle antalet krav ha ökats från fem till tolv utgår tilläggsavgift för två krav. Sådan tilläggsavgift till utläggningsavgiften som har utgått till följd av att antalet ökat återbetalas patentkrav inte till någon del, om ansökningen i ett senare skede kommer att innehålla färre patentkrav. Om sökanden har frånfallit patentkrav innan fristen för att betala utläggningsavgiften har gått ut, bör emellertid tilläggsavgift beräknas endast med hänsyn till de krav som härefter återstår (jfr. vad som beträffande ansökningsavgiften anförs i anslutning till 2 § denna kungörelse). l enlighet med vad som föreslogs i kommitténs förra betänkande (s. 146) har i paragrafen tagits in föreskrifter om två nya avgifter som avser internationella patentansökningar, nämligen tilläggsavgift enligt 36 § patentlagen och tilläggsavgift enligt 17§ andra stycket andra punkten denna kungörelse. Vidare har ansökningsavgift för internationell patentansökan tagits upp som en särskild punkt avsnitt 10.10 i kommit- (jfr téns förra betänkande). Några föreskrifter i fråga om avgifter som rör ansökningar om europeiskt patent har inte tagits upp i förevarande paragraf. Bestämmelser om sådana avgifter finns i 65 och 67 §§.

50 § I denna paragraf anges beloppen för de årsavgifter som skall betalas till det svenska patentverket. Som en följd av att patenttiden föreslås förlängd till tjugo år har den i paragrafen intagna tabellen över årsavgifter utsträckts att omfatta tjugo patentår. I förslaget har inte tagits upp några belopp såvitt gäller de nytillkomna adertonde, nittonde och tjugonde patentåren.

51 § I denna paragraf ges vissa föreskrifter om avgifter i ärende rörande meddelat patent. Föreskrifter finns bl. a. om avgifter i fall då patent återupprättas med stöd av 51 § andra stycket patentlagen i dess nu gällande lydelse. Som en följd av att det lagrummet har upphävts har dessa föreskrifter utgått ur förevarande paragraf. Vidare har i 51§ denna

SOU 1976: 24 352 Kapitel 13

kungörelse gjorts en ändring som föranleds av att nuvarande 72§ patentlagen i förslaget betecknas 75 §.

52 § I sin nu gällande lydelse innehåller paragrafens andra stycke en bestämmelse om återbetalning av viss avgift i fall då ansökan om återupprättande av patent avslås. Eftersom patentlagens bestämmelser om återupprättande av patent föreslås bli upphävda, har andra stycket utgått.

55-60 §§ I dessa paragrafer, som avser patentverkets befattning med internationella patentansökningar i dess egenskap av mottagande myndighet enligt samarbetskonventionen, har i förhållande till kommitténs förra betän- Rörande motiven till dessa kande gjorts endast redaktionella ändringar. paragrafer hänvisas till det betänkandet (s. 146-151).

61 § Paragrafen innehåller närmare föreskrifter om översättning och avgift som avses i 82§ patentlagen. I nämnda lagrum föreskrivs som villkor för att europeiskt patent skall få verkan i Sverige att sökanden inom tid som regeringen bestämmer till det svenska patentverket ger in översättning till svenska av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patentet samt betalar avgift för tryckning av översättningen. Skulle det europeiska patentverket besluta att euroskall upprätthållas i ändrad lydelse, har det sålunda ändpeiskt patent rade patentet inte rättsverkan förrän översättning till svenska av den text som ligger till grund för ändringsbeslutet har ingivits och avgift för tryckning av översättningen har erlagts. Med stöd av 82§ patentlagen anges i förevarande paragrafs första stycke den frist inom vilken översättning och avgift skall ha inkommit till det svenska patentverket. Fristen har satts till den kortaste tid som är tillåten enligt den europeiska patentkonventionen, dvs. tre månader från det att sökanden enligt artikel 97.2.b i konventionen har anmodats att erlägga avgift för meddelande av europeiskt patent resp. patenthavaren enligt artikel 102.3.b har anmodats att erlägga avgift för tryckning av ny europeisk patentskrift (art. 65.1). För att kunna avgöra när denna frist går ut bör det svenska patentverket med stöd av artikel 130.1 begära uppgift från det europeiska patentverket om den dag från vilken fristen beräknas. Enligt konventionen (art. 97.5 och regel 51.4) kommer det europeiska patentverket inte att meddela patent förrän minst fem månader har förflutit från det att sökanden har erhållit anmodan enligt artikel 97.2.b. Genom att fristen för ingivande av översättning och erläggande av avgift i förevarande paragraf har fastställts till tre månader måste översättning och avgift för att få rättsverkan ha inkommit till det svenska patentverket innan det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patent. När det europeiska patentet meddelas är det därför, bortsett från det fall att för sent inkommen översättning eller avgift enligt 72§ patentlagen skall anses såsom inkommen i rätt tid, klart huru-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 353

vida detta beslut får rättsverkan i Sverige. När det gäller beslut att upprätthålla patent i ändrad finns inte i konventionen avfattning någon bestämmelse om den tidigaste tidpunkt då beslutet får meddelas. Det finns dock anledning anta att sådant beslut i allmänhet inte kommer att meddelas innan tre månader har förflutit från det att patenthavaren fick anmodan enligt artikel 102.3.b. Innan beslutet kan meddelas skall nämligen patenthavaren ha givit in översättning av de ändrade patentkraven till de två av det europeiska patentverkets officiella språk som inte har varit handläggningsspråk. Andra stycket innehåller föreskrift om att vissa uppgifter skall åtfölja översättning som avses i första stycket. Gäller det översättning som avses i 82 § första stycket första punkten patentlagen, dvs. översättning av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela skall den åtföljas patent, av uppgift om patentansökningens nummer samt sökandens namn och adress. Är det fråga om översättning som avses i 82 § första stycket andra punkten nämnda lag, dvs. översättning av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att upprätthålla patent i ändrad avfattning, skall den åtföljas av uppgift om patentets nummer och om patenthavarens namn och adress. Dessa uppgifter har ansetts nödvändiga för att det skall vara möjligt att med säkerhet identifiera patentet. I tredje stycket föreskrivs att om sökanden eller patenthavaren inte fullgör skyldigheten att lämna de uppgifter som anges i andra stycket tillsammans med översättningen, översättningen skall anses inte ingiven.

62 § I paragrafen regleras vilka uppgifter som skall åtfölja översättning som avses i 89§ patentlagen. I nämnda lagrum uppställs krav på att översättning av patentkraven i europeisk patentansökan ges in till det svenska patentverket för att ansökningen skall medföra skydd under ansökningstiden. För att det skall vara möjligt att avgöra till vilken ansökan en ingiven översättning hänför sig föreskrivs i förevarande paragrafs första stycke, att översättningen skall åtföljas av uppgift om ansökningens nummer samt sökandens namn och adress. Iakttas inte vad som föreskrivs i första stycket, skall enligt andra stycket översättningen anses inte ingiven.

63 § Denna paragraf innehåller bestämmelser rörande de kungörelser som skall utfärdas angående översättningar som avses i 82 och 89 §§ patentlagen. I första stycket regleras kungörelse om översättning av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela europeiskt patent eller att upprätthålla sådant patent i ändrad avfattning. Sådan kungörelse skall innehålla de uppgifter som skall åtfölja översättningen samt uppgift om den dag då det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut. Enligt andra stycket skall kungörelse om översättning av patentkraven

23-—

SOU 1976: 24

354 Kapitel 13

innehålla de uppgifter som skall åtfölja den i europeisk patentansökan översättningen och uppgift om ansökningens ingivningsdag.

64 § innehåller föreskrifter rörande rättelse av översättning. Paragrafen får översättning som avses i 82 eller 89 § Enligt 92§ patentlagen bör skrivas samma lag rättas. Det har ansetts att den rättade handlingen versionen. I föreut i sin helhet så att den helt kan ersätta den tidigare varande har tagits upp en föreskrift av denna innebörd. I paraparagraf vidare rättelsen skall tydligt grafen föreskrivs att i den nya utskriften kan ske genom förstrykning eller understrykning eller på anges. Detta annat lämpligt sätt.

65 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om den avgift som enligt 82§ av översättning som där avses. patentlagen skall erläggas för tryckning artikel 65.2 i den europeiska patentkonventionen får fördrags- Enligt slutande att kräva översättning av eurostat som utnyttjar möjligheten peiskt patent också kräva att sökanden betalar kostnaderna för publice- Detta innebär att avgift för publiceringen inte ring av översättningen. kostnafår bestämmas till högre belopp än som svarar mot de faktiska derna för publiceringen. av svenska tas ut av-

I samband med utläggningen patentansökningar

av dessa. Denna har bestämts så att den skall gift för tryckning avgift För tryckningen tas såtäcka patentverkets kostnader för tryckningen. lunda ut en grundavgift på 300 kr. och en tilläggsavgift på 150 kr. för omfattar utöver varje påbörjad grupp om fyra sidor som ansökningen beräknas efter antalet sidor i de för de första åtta sidorna. Avgiften avsedda handlingarna. Det har ansetts lämpligt att tryckningstryckning avgiften enligt förevarande paragraf beräknas på samma sätt.

66 § Enligt 80 § andra stycket patentlagen får europeisk patentansökan ges in för att av detta vidarebefordras till det eutill det svenska patentverket I förevarande ges vissa föreskrifter om ropeiska patentverket. paragraf skall förfara med europeisk patentansökan som ges in hur patentverket till verket. Regel 24 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkoninnehåller vissa föreskrifter om vad som åligger nationell ventionen myndighet som har tagit emot europeisk patentansökan. Myndigheten skall anteckna inkomstdagen på ansökningshandlingarna och omgående tillställa sökanden bevis om mottagandet. I beviset skall anges åtminssamt hur många och tone ansökningsnummer, dagen för mottagandet Den nationella skall vivilka handlingar som har ingivits. myndigheten dare omgående underrätta det europeiska patentverket om mottagandet. Bestämmelser i överensstämmelse härmed har tagits upp i förevarande inte ansetts nödvändigt att närparagrafs första stycke. Det har däremot mare ange vilka uppgifter underrättelsen till det europeiska patentverket Det får förutsättas att det svenska patentverket kommer skall innehålla.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 355

att lämna de uppgifter som det europeiska patentverket önskar. Beträffande den tid inom vilken en nationell myndighet skall vidarebefordra en mottagen europeisk patentansökan finns bestämmelser i artikel 77 i den europeiska patentkonventionen och i regel 15.3 i tillämpningsföreskrifterna till konventionen. I artikel 77.1 föreskrivs att ansökningen skall vidarebefordras så snart det är möjligt med hänsyn till nationell lagstiftning om hemlighållande av uppfinningar i statens intresse. I fråga om ansökningar vilkas innehåll uppenbarligen inte behöver hemlighållas sådan enligt lagstiftning skall fördragsslutande stat vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa att ansökningen vidarebefordras inom sex veckor från ingivandet (art. 77.2). Om ansökan efter prövning huruvida den skall hållas hemlig vidarebefordras till det europeiska patentverket, skall det ske inom sådan tid att ansökningen kommer det europeiska patentverket tillhanda inom fyra månader från ingivandet eller, om prioritet har begärts, inom fjorton månader från prioritetsdagen (art. 77.3). Har innehållet i europeisk patentansökan förklarats hemligt, skall ansökningen inte vidarebefordras till det europeiska patentverket (art. 77.4). Om europeisk patentansökan inte har inkommit till det europeiska patentverket inom fjorton månader från ingivandet till den nationella myndigheten eller, om prioritet har begärts, inom fjorton månader från skall prioritetsdagen, ansökningen anses återkallad (art. 77.5). Beträffande sådan ny ansökan som får ges in av den som har tillerkänts bättre rätt att erhålla europeiskt patent gäller, att den nya ansökningen skall vidarebefordras så att den kommer det europeiska patentverket tillhanda inom fyra månader från ingivandet (regel 15.3). Har den nya ansökningen inte inkommit till det europeiska patentverket vid utgången av denna tid, anses ansökningen återkallad. Med anledning av de nu återgivna konventionsbestämmelserna har i denna kungörelse tagits in föreskrifter rörande vidarebefordran till det europeiska patentverket av europeiska patentansökningar som ges in till det svenska patentverket. Det har ansetts tillräckligt att utforma bestämmelsen som en erinran till det svenska patentverket om att nämnda föreskrifter i artikel 77 och regel 15 skall iakttas. En bestämmelse av sådan innebörd har tagits in som ett andra stycke i paragrafen. I detta sammanhang bör erinras om kommitténs nu framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1971: 1078) om försvarsuppfinningar. Enligt det förslaget åligger det inte det svenska patentverket att pröva om uppfinning som omfattas av europeisk patentansökan som har ingivits till verket skall hänskjutas till granskningsnämnden för försvarsuppfinningar för prövning huruvida skall hållas uppfinningen hemlig. I fråga om europeisk patentansökan ankommer det på sökanden att ta ställning till om sådan prövning erfordras och i förekommande fall begära nämndens prövning innan han gör europeisk patentansökan. Samtliga europeiska patentansökningar som ges in till det svenska patentveket kommer därför att kunna vidarebefordras inom sex veckor från ingivandet. Beträffande de föreslagna ändringarna i lagen om försvarsuppfinningar hänvisas till avsnitt 13.6.

SOU 1976: 24

356 Kapitel 13

67 § Enligt 94 och 95 §§ patentlagen och punkt 12 i Övergångsbestämmeli patentlagen får europeisk i sema till lagen om ändring patentansökan vissa fall omvandlas till nationell svensk patentansökan. I förevarande paragraf ges vissa föreskrifter rörande sådan omvandling. som begärs omvandlad översänds till det Europeisk patentansökan svenska av den nationella patentmyndighet till vilken anpatentverket sökan har ingivits eller, i fall som avses i punkt 12 i övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i patentlagen, av det europeiska patentverket och inte av sökanden (art. 136). Denne bör därför av det svenska underrättas om när europeisk patentansökan som har bepatentverket inkommer till patentverket. Föreskrift härom har tagits gärts omvandlad upp i förevarande paragrafs första stycke. Enligt 95 § patentlagen, som är tillämplig såväl då omvandling begärs med stöd av 94§ som då omvandling begärs med stöd av Övergångsbestämmelsema, skall sökanden inom tid som regeringen bestämmer betala och ge in översättning av ansökningen. I artikel 137.2 i ansökningsavgift föreskrivs att fristen inte får vara den europeiska patentkonventionen kortare än två månader från det att ansökningen korn denna myndighet tillhanda. Mottagandet av underrättelse enligt första stycket utgör en lämplig för frist att betala ansökningsavgift och inkomma med utgångspunkt Med hänsyn till kravet på översättning har det ansetts att översättning. fristen bör vara tre månader. I andra stycket föreskrivs sålunda att ansökningsavgift och översättning som avses i 95 § första stycket patentlatillhanda inom tre månader från det att sögen skall vara patentverket kanden sådan underrättelse. Vidare föreskrivs att ansökningsavmottog skall beräknas som för ansökan enligt 8§ patentlagen, dvs. som giften för nationell svensk patentansökan.

68 § Paragrafen innehåller föreskrifter om vad som skall iakttas vid utläggning av omvandlad europeisk patentansökan och meddelande av patent

på grund av sådan ansökan. Enligt regel 103.2 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen skall i patentskrift rörande patent som meddelas på grundval av omvandlad ansökan den ursprungliga europeiska patentannämnas. Med hänsyn till handläggningsordningen vid det sökningen svenska patentverket har ansetts lämpligt att omnämnande av den ursprungliga europeiska patentansökningen sker redan i utläggningsskriften. Motsvarande omnämnande skall göras i de tryckta exemplar av beoch sammandrag som i vissa fall skall framställas i skrivning, patentkrav samband med patentmeddelandet (enligt 26§ första stycket patentlagen). Föreskrift härom ges i förevarande paragraf.

69 § Denna paragraf, som motsvarar 55 § i dess nu gällande lydelse, innehåller ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser till kungörelsen. I andra stycket i dess nu gällande lydelse föreskrivs att vissa föreskrif-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 357

ter i kungörelsen inte skall gälla förrän från den tidpunkt då bestämmelserna i 29—38 §§ patentlagen, dvs. bestämmelserna om nordisk patentansökan, träder i kraft. Som en följd av att bestämmelserna rörande nordiska patentansökningar enligt förslaget utgår ur patentlagen och denna kungörelse har andra stycket i förevarande paragraf utgått.

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser De föreslagna ändringarna i patentkungörelsen är i de flesta fall nära förbundna med de ändringar som föreslås i patentlagen. Ändringarna bör därför sättas i kraft samtidigt med att ändringarna i patentlagen träder i kraft. Bestämmelserna om sammandrag skall enligt punkt 4 i Övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i patentlagen inte gälla ansökningar som är anhängiga när lagändringarna träder i kraft. Därav följer att bestämmelserna om sammandrag i patentkungörelsen inte heller gäller beträffande sådana ansökningar. Uttrycklig föreskrift härom har ansetts nödvändig endast såvitt avser 2 §. De nya bestämmelserna i 49 § denna kungörelse om ansökningsavgift och utläggningsavgift bör inte tillämpas på ansökningar som har anhängiggjorts före ikraftträdandet. Bestämmelserna i 9 § patentlagen om skyldighet i vissa fall att lämna kultur i förvar mikrobiologisk skall enligt punkt 4 i Övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i patentlagen inte gälla i fråga om ansökan som har anhängiggjorts innan lagändringarna träder i kraft. Motsvarande föreskrift bör därför meddelas såvitt gäller 16 § denna kungörelse. Enligt 10 § denna kungörelse i dess nya lydelse skall sökanden självmant inom viss frist ge in prioritetshandlingar till patentverket. Det har ansetts onödigt att komplicera handläggningen av sådana ansökningar som är anhängiga vid ikraftträdandet genom att föreskriva obligatoriskt ingivande av prioritetshandlingarna. Det är att märka att patentverket enligt gällande bestämmelser har rätt att förelägga sökanden att ge in dessa handlingar. På grund av vad nu anförts har i förevarande ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser föreskrivits att i fråga om patentansökan som har ingivits före ikraftträdandet 2, 10, 16, och 49 §§ gäller i sin äldre lydelse. Enligt övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i patentlagen skall ansökningar om tilläggspatent som har gjorts före ikraftträdandet behandlas och avgöras enligt lagen i dess äldre lydelse (punkt 3). Vidare skall äldre bestämmelser om tilläggspatent fortsätta att gälla såvitt avser tilläggspatent som har meddelats före ikraftträdandet eller enligt övergångsbestämmelserna meddelas efter ikraftträdandet (punkt 9). I anledning härav föreskrivs i förevarande Övergångsbestämmelser att kungörelsens äldre bestämmelser skall fortsätta att gälla i fråga om ansökan om tilläggspatent som har gjorts före ikraftträdandet och i fråga om tillläggspatent som har meddelats före ikraftträdandet eller enligt övergångsbestämmelsema meddelas efter ikraftträdandet.

SOU 1976: 24 358 Kapitel 13

13.3 Förslaget till lag om erkännande av utländskt avgö-

rande m. m. med av tillträde till den

anledning Sveriges

europeiska patentkonventionen

I det till den europeiska patentkonvenionen hörande erkännandeprotokollet finns bestämmelser om behörig domstol i mål i vilka talan om rätt till europeiskt patent förs mot den som söker sådant patent. Protokollet innehåller också föreskrifter om erkännande av avgöranden i sådana om behörig mål. I själva konventionen (art. 9) finns vissa bestämmelser domstol och tillämplig lag i mål i vilka talan förs mot den europeiska Vidare innehåller konventionen regler om tillämppatentorganisationen. gjord av arlig lag i tvist om rätt att få europeiskt patent på uppfinning som föranleds av protokollet och betstagare (art. 60). De bestämmelser nämnda artiklar tas upp i förevarande lag. Beträffande det närmare innehållet i protokollet hänvisas till avsnitt 3.2.13.

1 § Denna innehåller bestämmelser om erkännande av vissa avparagraf göranden som har meddelats i främmande stat. Bestämmelserna grundas på artiklarna 9 och 10 i erkännandeprotokollet. Som huvudregel gäller enligt artikel 9 att lagakraftvunnet avgörande i föredragsslutande stat rörande rätten att få europeiskt patent för i europeisk patentansökan skall utan särskilt förstat som har designerats farande erkännas i övriga fördragsslutande stater. Omprövning av rätfår inte ske i annan fördragsslutande stat och inte heller tens behörighet ny prövning i sak. stat avses i erkännandeprotokollet endast stat Med föredragsslutande reservation vid tillträdet som är bunden av protokollet (art. 1.3). Genom till den europeiska patentkonventionen kan nämligen fördragsslutande stat undgå att för en övergångstid på högst tio år från det att konventionen har trätt i kraft bli bunden av protokollet. Från huvudregeln om skyldighet att erkänna avgöranden av det slag som avses i protokollet görs i artikel 10 två undantag. Det ena avser det visar antingen att fall att patentsökande, som inte har ingått i svaromål, han inte har delgivits käromålet i föreskriven ordning eller att han delgivits käromålet så sent att han inte har haft rådrum för att svara i saken. Det andra undantaget avser det fall att avgörandet är oförenligt med i fördragsslutande stat i tidigare anannat avgörande som har meddelats hängiggjort mål mellan samma parter. I enlighet med protokollets huvudregel föreskrivs i paragrafens första stycke att avgörande, som i främmande stat som är bunden av erkännandeprotokollet har meddelats rörande rätten att erhålla europeiskt patent för stat som är bunden av protokollet och som omfattas av ansökan om sådant patent, gäller i Sverige sedan det har vunnit laga kraft i den främmande staten. I .paragrafens andra stycke görs i överensstämmelse med protokollet från den skyldighet att erkänna som föreskrivs i två undantag avgörande första stycket. Första stycket är sålunda inte tillämpligt om patentsökan-

SOU 1976: 24 Kapitel 13 359

de, som inte har ingått i svaromål, inte har delgivits kärandens talan enligt föreskrifterna i den stat där avgörandet har meddelats eller inte givits tillräcklig tid att svara i saken. Det räcker sålunda att endera av dessa två brister föreligger för att avgörandet inte skall erkännas i Sverige. Avgörandet erkänns inte heller i Sverige, om det är oförenligt med annat avgörande som har meddelats i stat som är bunden av erkännandeprotokollet i ett tidigare anhängiggjort mål mellan samma parter.

2 § Paragrafen innehåller vissa bestämmelser om när svensk domstol är behörig att ta upp talan om sådan rätt som avses i 1 §, dvs. talan mot den som söker europeiskt patent angående rätten att få sådant patent. Om det inte är fråga om tvist mellan en arbetstagare och dennes arbetsgivare angående arbetstagarens uppfinning, gäller enligt erkännandeprotokollet följande forumregler. Har den patentsökande hemvist eller säte i fördragsslutandc stat som är bunden av protokollet, skall talan väckas vid domstol i den staten (art. 2). Om den patentsökande inte har hemvist eller säte i fördragsslutandc stat men käranden har det, skall talan väckas vid domstol i den stat där käranden har hemvist eller säte (art. 3). Dessa forumregler är i princip dispositiva. Har parterna avtalat, skriftligen eller muntligen med skriftlig bekräftelse, att en domstol i viss fördragsslutandc stat eller viss fördragsslutandc stats domstolar skall avgöra tvisten, får sålunda talan prövas endast av den domstolen eller den statens domstolar (art. 5). Finns inte behörig domstol enligt dessa bestämmelser, får talan prövas endast av domstol i Förbundsrepubliken Tyskland (art. 6). I enlighet med de nu återgivna bestämmelserna i erkännandeprotokollet föreskrivs i förevarande paragraf att svensk domstol är behörig att ta upp talan som avses i 1 § i tre fall. Behörighet föreligger sålunda, om svaranden har sitt hemvist i Sverige. Svensk domstol är vidare behörig, om käranden har sitt hemvist i Sverige och svaranden inte har sitt hemvist i stat som är bunden av protokollet. Slutligen tillkommer behörighet svensk domstol, om parterna har avtalat, skriftligen eller muntligen med skriftlig bekräftelse, att talan skall väckas vid svensk domstol. Förevarande paragraf är inte tillämplig, om tvisten gäller en arbetstagares uppfinning och parterna är arbetstagaren och dennes arbetsgivare. I sådant fall gäller i stället 3 §. Enligt artikel 7 i erkännandeprotokollet skall domstol i mål som avses i protokollet alltid självmant pröva sin behörighet. Med hänsyn till den avfattning som förevarande paragraf har givits har någon uttrycklig föreskrift härom inte ansetts erforderlig.

3 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om svensk domstols behörighet att ta upp talan om sådan rätt som avses i 1 §, om denna talan rör en arbetstagares uppfinning och fråga är om tvist mellan arbetstagaren och dennes arbetsgivare. Om europeisk patentansökan rör uppfinning gjord av arbetstagare, skall enligt artikel 4 i erkännandeprotokollet talan i mål som nu avses

360 13 SOU 1976: 24 Kapitel

mellan arbetsgivaren och arbetstagaren prövas av domstol i den stat enligt vars lag frågan om rätten till arbetstagarens uppfinning skall avgöras. Enligt artikel 60.1 i den europeiska patentkonventionen skall rätten till europeiskt patent på sådan uppfinning avgöras enligt lagen i den stat i vilken arbetstagaren huvudsakligen är sysselsatt. Kan det inte fastställas i vilken stat arbetstagaren är huvudsakligen sysselsatt, skall tillämpas lagen i den stat i vilken det driftsställe, till vilket arbetstagaren är knuten, är beläget. Även när det är fråga om tvist mellan en arbetstagare och dennes arbetsgivare angående rätten att få europeiskt patent på arbetstagarens uppfinning får parterna enligt erkännandeprotokollet träffa avtal om behörig domstol. Detta gäller dock endast i den mån sådant avtal är tillåtet enligt den stats lag som är tillämplig på anställningsavtalet (art. 5.2). Om i mål som nu avses behörig domstol inte finns enligt dessa bestämmelser, får talan prövas endast av domstol i Förbundsrepubliken Tyskland (art. 6). l överensstämmelse med de nu återgivna bestämmelserna i erkännandeprotokollet regleras i förevarande paragrafs första stycke när svensk domstol är behörig att ta upp tvist mellan en arbetstagare och dennes arbetsgivare rörande rätten att få europeiskt patent på arbetstagarens uppfinning. Svensk domstol är sålunda behörig, om uppfinningen har gjorts i samband med anställning i vilken arbetstagaren huvudsakligen var sysselsatt i Sverige eller, om det inte kan avgöras var arbetstagaren huvudsakligen var sysselsatt, i samband med anställning i vilken han var knuten till arbetsplats i Sverige. Vidare är svensk domstol behörig om parterna har avtalat, skriftligen eller muntligen med skriftlig bekräftelse, att talan skall väckas vid svensk domstol och sådant avtal är tillåtet enligt den stats lag som är tillämplig på anställningsavtalet. Som nyss nämnts får enligt erkännandeprotokollet parterna i mål som avses i förevarande paragraf träffa avtal om behörig domstol endast i den mån detta är tillåtet enligt den stats lag som är tillämplig på anställningsavtalet. Om svensk lag är tillämplig på anställningsavtalet, torde fråga om rätten att få europeiskt patent på arbetstagarens uppfinning i allmänhet också vara att avgöra enligt svensk lag. Det har ansetts att tillämpning av svensk lag rörande rätten till arbetstagares uppfinning så långt möjligt skall äga rum vid svensk domstol. I paragrafens andra stycke föreskrivs därför att, om svensk lag är tillämplig på anställningsavtalet, avtal om att talan skall väckas vid utländsk domstol är utan verkan. Såsom anmärkts i anslutning till 2§ skall domstol i mål som avses i erkännandeprotokollet självmant pröva sin behörighet. Detta gäller således även i mål som avses i förevarande paragraf. Någon uttrycklig föreskrift härom har inte ansetts erforderlig.

4 § I denna paragraf ges i överensstämmelse med artikel 60.1 i den europeiska patentkonventionen bestämmelser om tillämplig lag när svensk domstol tar upp mål som avses i 3 §, dvs. tvist mellan arbetsgivare och arbetstagare rörande rätt att erhålla europeiskt patent på arbetstagarens uppfinning.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 361

I förevarande paragrafs första stycke behandlas det fall att svensk domstol är behörig enligt 3 § första stycket 1. Svensk domstols behörighet grundas då på anställningens anknytning till Sverige. I dylika fall skall svensk lag tillämpas. Om svensk domstol är behörig enligt 3 § första stycket 2, dvs. på grund av avtal mellan parterna, skall enligt andra stycket i förevarande paragraf rätten att få europeiskt patent på uppfinningen avgöras enligt lagen i den stat där arbetstagaren huvudsakligen var sysselsatt när uppfinningen gjordes. Kan det inte avgöras var arbetstagaren huvudsakligen var sysselsatt, skall domstolen tillämpa lagen i den stat där den arbetsplats, till vilken arbetstagaren var knuten, är belägen.

5 § I erkännandeprotokollet (art. 8) föreskrivs att, om talan mellan samma parter avseende samma sak har väckts vid domstolar i olika fördragsslutande stater, den domstol vid vilken talan väcktes senare självmant skall förklara sig inte vara behörig till förmån för den domstol vid vilken talan väcktes tidigare. Härifrån görs dock det undantaget att, om invändning har gjorts mot behörigheten för den domstol där talan först väcktes, målet vid den domstol där talan väckts senare skall förklaras vilande till dess den förstnämnda domstolens avgörande har vunnit laga kraft. I förevarande paragraf har, såvitt gäller svensk domstol, meddelats föreskrifter i saklig överensstämmelse med de nu nämnda bestämmelserna i erkännandeprotokollet. Föreskrifterna innebär att om talan mellan samma parter rörande samma sak redan är anhängig vid domstol i annan fördragsslutande stat som är bunden .av protokollet, detta utgör rättegångshinder i Sverige. Det är att märka att sedan tvisten har avgjorts och det utländska avgörandet vunnit laga kraft, avgörandet enligt 1 § skall erkännas i Sverige. Detta avgörande kommer då att utgöra hinder mot .att ny talan mellan samma parter rörande samma sak prövas av svensk domstol.

6 § I förevarande paragraf, som grundas på artikel 9 i den europeiska patentkonven-tionen, ges vissa bestämmelser om svensk domstols behörighet att pröva talan mot den europeiska patentorganisationen. Enligt paragrafens första stycke får svensk domstol ta upp talan mot den europeiska patentorganisationen om fullgörande av avtal eller skadestånd på grund av avtalsbrott endast om det i avtalet föreskrivs att sådan talan skall prövas av svensk domstol. Av artikel 9.4.a i konventionen framgår att sådan talan skall prövas av domstol i Förbundsrepubliken Tyskland, om parterna inte i avtalet har föreskrivit att -tvisten skall prövas av domstol i annan stat. Andra stycket innehåller föreskrift om svensk domstols i behörighet mål rörande utomobligatoriskt skadeståndsansvar för den europeiska

patentorganisationen. Talan mot organisationen rörande sådant ansv-ar

får tas upp av svensk domstol, om skadan har uppkommit i samband med verksamhet som har bedrivits vid organisationens kontor i Sverige

13 SOU 1976: 24 362 Kapitel

eller om skadan har orsakats av tjänsteman vid sådant kontor. Föreskriften föranleds av att det i konventionen förutsätts att det europeiska patentverket kan komma att upprätta informationskontor i fördragsslutande stat (art. 7). Av artikel 9.4.b i konventionen framgår, att talan i dessa fall också får väckas vid domstol i Förbundsrepubliken Tyskland. I artikel 9 i den europeiska patentkonventionen ges också vissa bestämmelser om tillämplig lag i sådana mål som avses i förevarande paragraf. Enligt artikel 9.1 skall sålunda organisationens kontraktsrättsliga ansvar avgöras enligt den lag som är tillämplig på avtalet i fråga. Detta överensstämmer med svensk internationell privaträtt och föranleder därför inte någon särskild bestämmelse. I de fall då talan rörande utomobligatoriskt skadeståndsansvar för organisationen med stöd av förevarande paragraf kan prövas av svensk domstol, följer av artikel 9.2 att svensk lag skall tillämpas. Även detta torde överensstämma med svensk internationell privaträtt. Någon särskild föreskrift synes därför inte erforderlig i detta avseende.

13.4 Förslaget till lag om ändring i lagen om inskränk-

ningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar

23 § Intill dess patent har meddelats får enligt första stycket i förevarande paragraf handlingar i ärende angående ansökan om patent inte utan sökandens samtycke utlämnas till annan i vidare mån än som föranleds av gällande lagstiftning om patent (första punkten). Sedan patent har meddelats skall däremot handlingarna utlämnas, om inte annat föreskrivs i nämnda lagstiftning (andra punkten). Någon ändring i första stycket har inte gjorts. Med gällande patentlagstiftning är de nu nämnda bestämmelserna om handlingssekretess i patentansökningsärenden tillämpliga endast på ansökningar om patent för Sverige som handläggs vid den svenska patentmyndigheten. Efter ett svenskt tillträde till 1970 års konvention om patentsamarbete och den europeiska patentkonventionen kan till den svenska patentmyndigheten ges in också internationella och euro- Förevarande bestämmelse blir därmed tillpeiska patentansökningar. lämplig även på dessa ansökningar. Såsom handlingar i ärende angående ansökan om patent måste vidare anses sådana till den svenska patentmyndigheten ingivna översättningar av europeiskt patent och europeisk patentansökan som enligt 82 resp. 89 § patentlagen krävs för att skall få rättsverkan i Sverige resp. för att ansökningen skall patentet medföra skydd i skadeståndsrättsligt hänseende i Sverige. Enligt den europeiska patentkonventionen kan det europeiska patentverket låta domstolar och åklagare i fördragsslutande stat ta del av verkets handlingar i ärenden angående europeisk patentansökan (art. 131.1). Därvid är dessa myndigheter skyldiga att iaktta konventionens bestämmelser om sekretess. Vidare kan den svenska patentmyni sitt samarbete med det europeiska patentverket få tillgång till digheten handlingar som innehåller sådana uppgifter rörande europeisk patent-

SOU 1976: 24 13 363 Kapitel

ansökan vilka enligt konventionen inte är offentliga. Bestämmelser i vad mån sådana handlingar angående ansökan om europeiskt patent som har mottagits från det europeiska patentverket skall vara offentliga har tagits in som paragrafens andra stycke. Som huvudregel gäller enligt första punkten att innan europeisk patentansökan har publicerats av det europeiska patentverket, handlingarna i ansökningsärendet inte får utlämnas till annan utan sökandens samtycke. Enligt andra punkten har emellertid den som visar att ansökningen har åberopats mot honom alltid rätt att ta del av handlingarna (art. 128.2). Sådana uppgifter ur ansökningen som har offentliggjorts av det europeiska patentverket innan ansökningen har publicerats omfattas inte heller av sekretesskyddet (art. 128.5). Slutligen gäller enligt tredje punkten att något sekretesskydd inte föreligger, om den ansökan som handlingarna avser har delats eller ersatts av ny ansökan och den avdelade eller nya ansökningen har publicerats av det europeiska patentverket (art. 128.3). Det nuvarande andra stycket har med oförändrat innehåll placerats som tredje stycke.

13.5 Förslaget till om i om lag ändring lagen bevisupp-

ât utländsk domstol

tagning

Enligt artikel 131.2 i den europeiska patentkonventionen skall domstolar och andra behöriga myndigheter i de fördragsslutande staterna på begäran av det europeiska patentverket för detta verks räkning ta upp bevisning och vidta andra rättsliga åtgärder. Vid förfarandet inför det europeiska patentverket är enligt artikel 117.1 bl. a. följande bevismedel tillåtna: hörande av part, inhämtande av upplysningar, företeeLde av handlingar, hörande av vittnen, sakkunnigutlåtande, syn och beedigat skriftligt utlåtande. Om det europeiska patentverket finner att muntligt förhör med part, vittne eller sakkunnig erfordras, kan verket antingen kalla vederbörande att inställa sig inför verket eller med stöd av artikel 131.2 begära att domstol i den stat där den som skall höras har sitt hemvist tar upp bevisningen (art. 117.3). Den som har kallats att inställa sig inför det europeiska patenverket kan begära att i stället bli hörd vid domstol i den stat där han har sitt hemvist (art. 117.4). Har part, vittne eller sakkunnig hörts vid det europeiska patentverket, får verket begära att han hörs på nytt under ed eller i lika bindande form vid domstol i den stat där den hörde har sitt hemvist (art. 117.5). När det europeiska patentverket begär bevisupptagning vid domstol i fördragsslutande stat, får det begära att bevisupptagningen skall ske under ed eller i lika bindande form. Vidare får verket begära att en ledamot av det organ vid det europeiska patentverket som handlägger ärendet skall få vara närvarande och ställa frågor till part, vittne eller sakkunnig, direkt eller antingen genom domstolen (art. 117.6). I regel 99 i tillämpningsföreskrifterna till konventionen finns närmare bestämmelser rörande rättshjälp åt det europeiska patentverket.

364 13 SOU 1976: 24 Kapitel

Varje fördragsslutande stat skall utse ett centralorgan, som skall ta emot begäran om rättshjälp från det europeiska patentverket och vidarebefordra sådan begäran till behörig myndighet (regel 99.1). Begäran skall vara avfattad på eller översatt till det språk som används vid denna myndighet (regel 99.2). Är den myndighet till vilken begäran har överlämnats inte behörig, skall den återställa begäran till centralorganet. Detta skall, om det finns behörig myndighet i den staten, översända begäran dit och i annat fall återsända begäran till det europeiska patentverket (regel 99.4). I den mån särskilda bestämmelser inte ges i regel 99.5 eller 99.6, skall den nationella myndigheten tillämpa lagen i sin stat vid handläggning av ärendet (regel 99.3). Undantaget i regel 99.5 avser utfärdande av kallelser. Det europeiska patentverket skall sålunda underrättas om tid och plats för bevisupptagning eller annan åtgärd och i sin tur underrätta parter, vittnen och sakkunniga härom. Regel 99.6 innehåller föreskrift om att den myndighet som handlägger ärendet måste tillåta företrädare för berört organ vid det europeiska patentverket att närvara och ställa frågor till parter, vittnen och sakkunniga. I fråga om kostnaderna för rättshjälp föreskrivs i regel 99.7 att avgift eller ersättning inte får tas ut. Vederbörande stat får dock av det europeiska patentverket kräva ersättning för arvode till sakkunnig och tolk samt för kostnader som har uppstått till följd av att företrädare för det europeiska patentverket har varit närvarande. I förevarande lag i dess nu gällande lydelse behandlas bevisupptagning åt utländsk domstol eller annan utländsk judiciell myndighet. I lagen har gjorts de tillägg som krävs för att bevisupptagning åt det europeiska patentverket skall kunna äga rum vid svensk domstol i enlighet med vad som föreskrivs i konventionen.

1 § Utländsk domstol, som i visst mål eller ärende gör framställning hos svensk domstol om vidtagande av åtgärd som hör till rättegången vid den utländska domstolen, skall enligt förevarande paragraf lämna sin framställning till utrikesdepartementet. Sådan åtgärd kan avse upptagande av ed, anställande av förhör med part eller upptagande av bevis genom vittne, sakkunnig eller syn eller av skriftligt bevis. Utrikesdepartementet skall vidarebefordra framställningen till den domstol som enligt lagen är behörig att vidta åtgärden. Som nyss nämnts skall enligt den europeiska patentkonventionen fördragsslutande stat utse ett centralorgan, som skall ta emot framställning om bevisupptagning. Utrikesdepartementet är enligt första stycket i förevarande paragraf sådan myndighet i förhållande till utländsk domstol.1 Det torde vara lämpligt att utrikesdepartementet har denna uppgift också i förhållande till det

1 Även enligt den i Haag den 18 mars 1970 dagtecknade konventionen om bevisupptagning i utlandet i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur skall de fördragsslutande staterna utse ett centralorgan för att ta emot framställning om bevisupptagning. Utrikesdepartementet är svenskt centralorgan enligt den konventionen.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 365

europeiska patentverket. Detta kräver inte någon ändring i första stycket. Enligt paragrafens andra stycke skall i förevarande lag annan utländsk judiciell myndighet anses lika med utländsk domstol. Denna bestämmelse har ändrats så att även det europeiska patentverket i denna lag skall anses lika med utländsk domstol.

3 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om vad svensk domstol skall göra, om den finner sig inte kunna vidta den åtgärd som har begärts av den utländska domstolen. Regel 99.4 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen innehåller bestämmelser rörande vad som skall iakttas, om den domstol som har mottagit begäran om rättshjälp finner sig inte vara behörig. Dessa bestämmelser avviker från vad som gäller enligt förevarande paragraf. Särskilda bestämmelser för det fall att bevisupptagning eller annan åtgärd har begärts av det europeiska patentverket har tagits in som 3 a §. Till förevarande paragraf har därför som tredje stycke lagts en bestämmelse att i fall då åtgärd har begärts av det europeiska patentverket bestämmelserna i 3 a § gäller i stället för första och andra styckena.

3 a § Denna paragraf grundas på regel 99.4 i tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen. I första stycket anges vad den svenska domstolen skall göra om den finner att den begärda åtgärden inte kan vidtas eller att åtgärden enligt forumreglerna i 2 § andra stycket ankommer på annan domstol. Domstolen skall då meddela utrikesdepartementet sitt beslut och dit återställa de handlingar som har erhållits i ärendet. I andra stycket regleras vad som åligger Utrikesdepartementet, om rätten har meddelat beslut som avses i första stycket. Har rätten funnit att begärd åtgärd över huvud taget inte kan vidtas, skall utrikesdepartementet underrätta det europeiska patentverket härom. Om rätten däremot har funnit att åtgärden ankommer på annan domstol, skall departementet, om annan svensk domstol är behörig, överlämna framställningen dit. Är svensk domstol inte behörig, skall det europeiska patentverket underrättas om rättens beslut.

4 § I paragrafens första stycke föreskrivs att om hinder inte möter för den äskade åtgärden, rätten skall sätta ut dag för ärendets I företagande. detta stycke görs inte någon ändring. Enligt andra stycket i dess nu gällande lydelse är rätten skyldig att underrätta den utländska domstolen om dagen för ärendets företagande endast i vissa angivna fall. Det skall sålunda alltid ske om åtgärden avser brottmål (första punkten). I annat fall skall det ske endast om den utländska domstolen har begärt det (andra punkten).

366 13 SOU 1976: 24 Kapitel

Som nyss nämnts skall i fall då bevisupptagning eller annan åtgärd har begärts av det europeiska patentverket, detta verk alltid underrättas om tid och plats för åtgärden. På grund härav har andra stycket andra punkten ändrats så att underrättelse om tiden skall lämnas om den utländska domstolen har begärt det eller om åtgärden har begärts av det europeiska patentverket. Någon särskild föreskrift om att även plats för åtgärden skall anges torde inte erfordras. Det får anses självklart att uppgift härom tas in i underrättelsen.

5 § Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggning av ärende rörande bevisupptagning åt utländsk domstol. I första stycket föreskrivs att om inte annat föranleds av föreskrifterna i denna lag, bestämmelserna om rättegång vid svensk domstol skall gälla. Ärendet skall anses som bevisupptagning utom huvudförhandling. Part som inte skall höras eller fullgöra något behöver dock inte kallas. I detta stycke görs inte någon ändring. Vissa särskilda bestämmelser rörande handläggning för det fall att åtgärd vidtas på begäran av det europeiska patentverket har emellertid tagits in som 5 a §. I förevarande paragrafs andra stycke i dess nu gällande lydelse föreskrivs att domare vid den utländska domstolen har rätt att närvara vid bevisupptagning eller annan åtgärd som avses i 1 §. Såsom förut nämnts måste rätten enligt den europeiska patentkonventionen ge företrädare för verket rätt att vara närvarande när förhör hålls eller annan åtgärd vidtas på begäran av det europeiska patentverket (regel 99.6). Vidare har sådan företrädare enligt konventionen rätt att ställa frågor till part, vittne och sakkunnig. På grund härav har till andra stycket som andra och tredje punkter lagts bestämmelser om rätt för företrädare för det att närvara vid bevisupptagning eller annan europeiska patentverket åtgärd som avses i 1 § samt att ställa frågor till part, vittne eller sakkunnig som hörs. Det bör i detta sammanhang framhållas att den omständigheten att företrädare för det europeiska patentverket får närvara och ställa frågor inte får föranleda att förhandling hålls på annat språk än svenska. Om företrädare för det europeiska patentverket inte behärskar svenska, måste alltså tolk anlitas (jfr 5 kap. 6 § rättegångsbalken).

5 a § Som tidigare nämnts skall enligt regel 99.3 i tillämpningsföreskrifterna domstolen vid handläggning av till den europeiska patentkonventionen ärende om rättshjälp åt det europeiska patentverket tillämpa nationell denna huvudregel görs dock det undantaget att domstolen lag. Från skall underrätta det europeiska patentverket om tid och plats för åtgärden för att detta i sin tur skall meddela parter, vittnen och sakkunniga konventionen ankommer det inte på domstolen att (regel 99.5). Enligt kalla till bevisupptagning eller annan åtgärd. Föreskrift härom har tagits in i förevarande paragraf. Det bör framhållas att en följd av att rätten inte utfärdar kallelse

SOU 1976: 24 13 367 Kapitel

blir att vite inte kan föreläggas och att hämtning inte kan komma ifråga vid utevaro. Däremot kvarstår möjligheterna enligt 36 kap. 21 § rättegångsbalken att förelägga vite eller äventyr av häkte för vittne som vägrar att avlägga ed eller att avge vittnesmål eller att besvara fråga.

10 § Denna paragraf innehåller bestämmelser om redovisning av ärende som avses i denna lag och om uttagande av kostnader i sådant ärende. I första och andra styckena har inte gjorts någon ändring. Som ett nytt tredje stycke har tagits in bestämmelser om kostnader i ärende om rättshjälp åt det europeiska patentverket. Enligt första punkten skall för det europeiska patentverket uppges endast de kostnader för vilka det europeiska patentverket enligt tillämpningsföreskrifterna till den europeiska patentkonventionen (regel 99.7) skall utge ersättning, nämligen arvode till tolk och sakkunnig samt kostnad som har uppkommit till följd av att företrädare för det europeiska patentverket har varit närvarande. I andra punkten föreskrivs att andra kostnader än de som anges i första punkten skall stanna på statsverket.

13.6 till i

Förslaget lag om ändring lagen om försvars-

uppfinningar

5 § Paragrafen innehåller regler om hur frågan om hemlighållande av svensk försvarsuppfinning bringas under granskningsnämndens för försvarsuppfinningar prövning. Enligt paragrafen i dess nu gällande lydelse åligger det patentmyndigheten att underställa granskningsnämnden patentansökan som avser svensk försvarsuppfinning för prövning huruvida uppfinningen skall hållas hemlig. Den som vill att svensk försvarsuppfinning som inte har patentsökts skall få offentliggöras eller på annat sätt yppas skall däremot själv begära prövning hos granskningsnämnden. Genom paragrafens avfattning är det uppenbart att med uttrycket patentsökt här avses endast det fall att uppfinningen har patentsökts hos den svenska patentmyndigheten. Av paragrafen framgår sålunda att det inte utgör obehörigt yppande att hos den svenska patentmyndigheten söka patent på svensk försvarsuppfinning. Paragrafen har delats upp i två stycken. I första stycket regleras den svenska patentmyndighetens skyldighet att svara för att frågan om hemlighållande av svensk försvarsuppfinning blir föremål för granskningsnämndens prövning. Denna skyldighet har begränsats till att avse till myndigheten inkomna ansökningar som inte är internationella eller europeiska patentansökningar. Med internationell patentansökan avses både sådan ansökan som ges in till patentmyndigheten i dess egenskap .av mottagande myndighet enligt samarbetskonventionen och sådan som inkommit till för patentmy-ndigheten att fullföljas där. Patentmyndigheten sk-all sålunda underställa gransk-

368 Kapitel 13 SOU 1976: 24

ningsnämnden endast patentansökningar som från början inkommer till myndigheten för att där handläggas som nationell svensk patentansökan. Detta motsvarar i sak vad som för närvarande gäller. Andra stycket in-nehåller bestämmelser om hur granskningsnämndens prövning erhålls i fall då svensk försvarsuppfinning inte patentsöks genom nationell svensk patentansökan. I sådant fall ankommer det på den som vill att uppfinningen skall få yppas att själv hos granskningsnämnden ansöka om prövning. För *att någon oklarhet inte skall råda, har i andra stycket särskilt angivits att prövning hos granskningsnämnden måste begäras *av den som vill söka patent på svensk försv-arsuppfinning genom internationell eller europeisk patentansökan. Detta gäller oavsett var den internationella eller europeiska patentansökningen ges in. I fråga om de överväganden som ligger till grund för denna reglering hänvisas -till den allmänna motiveringen (avsnitt 12.172). Prövning enligt andra stycket kan begäras inte enbart av uppfinnaren utan även av tredje man, om hans rätt är berörd (jfr prop. 1971: 138 s. 50-51).

7 § Enligt denna paragraf i dess nu gällande lydelse gäller en viss frist för granskningsnämnden att avgöra sådana frågor om hemlighållande som har underställts nämnden av patentmyndigheten. Meddelas inte förordnande om hemlighållande inom denna frist, upphör uppfinningen att vara hemlig enligt förevarande lag. Fristen är tre månader från den dag då beskrivning över uppfinningen med tillhörande ritningar och patentkrav på svenska inkom till patentmyndigheten. I denna bestämmelse görs inte någon ändring. När det gäller ärende som har hänskjutits till granskningsnämnden av -an-nan än patentmyndigheten, dvs. av enskild part, föreskrivs i lagen i dess nuvarande lydelse inte någon frist för granskningsnämnden att avgöra ärendet. Till paragrafen har fogats en -ny andra punkt, enligt vilken en bestämd frist gäller även för avgörande av ärenden som har anhängiggjorts av enskild part. Denna frist är tre månader från den dag då ansökan om nämndens prövning och samtliga de handlingar vilka sökanden önskar åberopa har inkommit till nämnden. Har i sådant fall beslut om hemlighållande inte meddelats inom den angivna -tremånadersfristen, upphör uppfinningen att vara hemlig enligt förevarande lag. Rörande utgångspunkten för den tidsfrist som anges i andra punkten bör anmärlcas följande. Med uttrycket samtliga de handlingar vilka sökanden önskar åberopa” avses inte bara handlingar som sökanden självmant ger in till granskningsnämnden utan även handlingar som sökanden ger in efter begäran om komplettering från nämnden. Om nämnden begär komplettering, framflyttas alltså utgångspunkten för beräkningen av fristen till dess att sökanden har givit in de handlingar som nämnden har begärt. Skulle sökanden inte efterkomma begäran om komplettering, torde fris-ten få räknas från den tidpunkt vid vilken den av nämnden sist medgivna fristen för att komplettera ärendet löpte ut.

SOU 1976: 24 Kapitel 13 369

10 § Paragrafen innehåller i sin nu gällande lydelse bestämmelser rörande ansökan i utlandet om patent på hemlig svensk försvarsuppfinning. Bestämmelserna både uppfinningar gäller som är hemliga enligt 4 § och uppfinningar som omfattas av förordnande som har meddelats av granskningsnäm-nden enligt 6 §. När det gäller svensk försvarsuppfinning som skall hållas hemlig får sålunda enligt första punkten ansökan om patent eller annan skyddsrä-tt inte göras i främmande stat, om inte regeringen medger det. Enligt andra punkten får regeringen lämna sådant medgivande endast under att uppfinningen förutsättning hålls hemlig även i den främmande staten. Sedan Sverige har tillträtt samarbetskonventionen och den europeiska patentkonventionen, ka-n patentansökan som avser främmande stat ges in även till den svenska patentmyndigheten. På grund härav har första punkten i paragrafen givits den avfattningen att ansökan om patent eller annan skyddsrätt i främmande stat får göras endast om regeringen medger det. Av lydelsen framgår att detta gäller oavsett var ansökningen faktiskt inlämnas. I andra punkten har inte gjorts någon ändring. Det bör emellertid i detta sammanhang framhållas att, som nämnts i den -allmänna motiveringen (avsnitt 12.17.2), medgivande till ansökan om skydd i främmande stat inte kan innefatta medgivande till att ansökan av ingörs i form ternationell eller europeisk patentansökan.

15 § I denna paragraf i dess nu gällande lydelse föreskrivs att, om patent i

Sverige söks på utländsk försvarsuppfinning, patentmyndigheten skall

underställa granskningsnämnden för ansökningen prövning huruvida uppfinningen skall hållas hemlig. I 5 § första stycket, som avser svensk försvarsuppfinning, har enligt förslaget införts en bestämmelse om att patentmyndigheten inte skall underställa granskningsnämnden internationella eller europeiska patentansökningar. Som en följd härav har till förevarande paragraf såsom en ny andra punkt fogats en bestämmelse enligt vilken patentmyndigheten inte skall underställa granskningsnämnden internationella eller europeiska patentansökningar som avser utländsk

försvarsuppfinning.

Den svenska svarar sålunda inte paitentmyndigheten i något fall för att internationell eller europeisk patentansökan som avser försvarsuppfinning kommer under granskningsnämndens prövning.

24-—SOU 1976: 24

SOU 1976: 24

Sammanfattning

har år 1974 i betänkandet Internationellt pa- Patentpolicykommittén tentsamarbete om patentsamarbete (SOU 1974: I, 1970 års konvention nämnda konvention, den s. k. sam- 63) förordat att Sverige tillträder arbetskonventionen. I betänkandet lade kommittén fram förslag till den som föranleds av ett svenskt tillträde till konventionen. lagstiftning betänkande behandlas frågan om Sveriges tillträde I föreliggande till 1973 års konvention om meddelande av europeiska patent (den I betänkandet läggs fram förslag till europeiska patentkonventionen). som föranleds av ett svenskt tillträde till konde författningsändringar ventionen. Genom den europeiska patentkonventionen bildas en europeisk pabestår av ett förvaltningsråd och ett tentorganisation. Organisationen Det europeiska patentverket skall ha sitt säte i europeiskt patentverk. München. Vissa enheter skall dock förläggas till Haag. Det europeiska skall handlägga och pröva ansökningar som görs enligt patentverket konventionen och meddela patent för en eller flera av de fördragsslu-

tande staterna. Konventionen innehåller en fullständig reglering av förutsättningar- Denna är friståenna för meddelande av europeiskt patent. reglering staternas nationella patentlagstiftning. Eude från de fördragsslutande skall i princip i stat som ropeiskt patent och europeisk patentansökan eller ansökningen avser ha samma rättsverkan som ett patent patentet meddelat av den statens patentmyndighet resp. ansökan om sådant pa-

inskränker inte de fördragsslutande staternas rätt att tent. Konventionen som meddelar nationella patent för vederbörande ha egna patentverk i stat. Europeiskt patent får sökas även av den som inte är medborgare eller har hemvist eller säte i fördragsslutande stat. verksamhet skall finansieras

Den europeiska patentorganisationens

som tas ut av sökande och andra parter samt gegenom de avgifter erhåller andel i de årsavgifter som nom att det europeiska patentverket staterna för europeiska patent. Det eutas upp i de fördragsslutande skall i princip vara självbärande ekonomiskt. ropeiska patentverket Under de tio första verksamhetsåren kommer detta dock inte att vara och de fördragsslutande staterna skall därför under denna möjligt, tid genom lån ställa medel till den europeiska patentorganisationens förfogande. Dessa lån skall återbetalas under en därpå följande femton-

SOU 1976: 24 Sammanfattning 371

årsperiod och beräknas vara återbetalade 26 år efter konventionens

ikraftträdande.

En europeisk patentansökan skall bli föremål för nyhetsgranskning.

Sedan sökanden har tagit del av nyhetsgranskningsrapporten, skall han

inom viss kortare tid ta ställning till om han vill fullfölja ansökningen genom att begära patenterbarhetsprövning. Om sökanden inom föreskriven tid har begärt sådan prövning, skall det europeiska patentverket

pröva huruvida ansökningen uppfyller de materiella villkor för medde-

lande av patent som uppställs i konventionen. Har patenterbarhetspröv-

ning inte begärts inom nämnda tid, anses den europeiska patentansökningen återkallad. Om europeiskt patent har meddelats, har envar rätt att göra invändning mot patentet inom nio månader från den dag beslutet att meddela patent kungjordes i den europeiska patenttidningen. kan leda till att europeiskt patent upphävs eller Invändning upprätthålls i ändrad lydelse.

I betänkandet redovisas vissa uppskattningar rörande följderna för det svenska patentverket av ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen. Kommittén anser det uppenbart att av na-

handläggning

tionella även i framtiden patentansökningar måste äga rum vid myndighet i Sverige. Det är enligt kommitténs mening att handangeläget läggningen av dylika ansökningar vid den svenska patentmyndigheten blir av samma kvalitet som

handläggningen vid det europeiska patent-

verket.

Genom att tillträda den europeiska patentkonventionen ådrar sig Sverige vissa ekonomiska förpliktelser gentemot den europeiska patent- Det torde dock inte komma att röra sig om några större organisationen.

belopp. Ett tillträde till konventionen kommer inte heller i övrigt att medföra några större kostnader för statsverket.

När det gäller frågan om Sverige bör tillträda den europeiska patent-

konventionen framhåller kommittén att den europeiska patentorganisationen är resultatet av ett mångårigt arbete på att få till stånd ett

europeiskt I detta arbete har Sverige tagit aktiv del. patentsamarbete. Det är därför kommittén enligt en naturlig utveckling att Sverige som

medlem av den europeiska patentorganisationen fullföljer sina insatser för europeisk samverkan på patentområdet.

Utvecklingen av patenträtten inom den europeiska patentorganisa-

tionen torde enligt kommittén komma att få avsevärd betydelse för den internationella utvecklingen på patentområdet. Tillträde till den euro-

peiska patentkonventionen ger Sverige möjlighet att, bl. a. genom medlemskapet i den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd, påverka patentpolitiken i Västeuropa, inte minst inom EG, och därmed även på ett vidare internationellt plan. Patenträttens inom utveckling EG är givetvis av stor betydelse för de svenska företag vilka har EG

som en viktig exportmarknad. Av stor betydelse för tillträdesfrågan är

enligt kommittén också att den europeiska patentkonventionens reglering får anses tillfredsställande från patenträttslig Det bör synpunkt. bl. a. märkas, att det arbete som under förhandlingarna om konven-

tionen har nedlagts från nordisk sida för att stärka uppfinnarens ställ-

372 SOU 1976: 24 Sammanfattning

har krönts med betydande framgång. Vidare har språkfrågan enning ligt kommitténs mening fått en från svensk synpunkt bra lösning. Av väsentlig betydelse är också att det svenska patentverket även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen har möjlighet att tjänstgöra som myndighet för internationell nyhetsgranskning och internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen. Enligt kommitténs uppfattning kommer patentverkets verksamhet även i framtiden att bli av sådan omdärigenom fattning att verket kan ge uppfinnare och näringsliv god service på det patenträttsliga området. Om det svenska patentverket utses till myndigskall samarbetsavtal det het enligt samarbetskonventionen, ingås mellan svenska patentverket och det europeiska patentverket. Samarbetet enligt detta avtal mellan det svenska patentverket i dess egenskap av internationell och det europeiska patentverket bör nyhetsgranskningsmyndighet leda till fördelar och besparingar för svenska uppfinnare och företag som söker patent inte bara i Sverige utan även i andra västeuropeiska stater. Avtalet bör sålunda leda till att internationell patentansökan som har varit föremål för internationell nyhetsgranskning vid det svenska patentverket inte blir föremål för kompletterande nyhetsgranskning vid det europeiska patentverket och att nyhetsgranskningsavgiften vid det europeiska patentverket reduceras. Enligt de uppskattningar på vilka kommittén tidigare har grundat sina bedömningar skulle det svenska patentverket även efter ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen få en arbetsbelastning att verket över ett tillräckligt antal tekniker för som tryggar förfogar att kunna tjänstgöra som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning Antalet patentansökningar vid det svenska enligt samarbetskonventionen. har emellertid under de senaste åren varit betydligt lägre patentverket än i början av 1970-talet. Detta har delvis förändrat förutsättningarna Av de beräkningar som redovisas i beför de gjorda uppskattningarna. tänkandet framgår, att det antal tekniker som mot slutet av 1980-talet kan sysselsättas i patentverket kan komma att understiga 100. Därmed föreligger risk för att patentverket inte uppfyller de krav som föreskrivs

i samarbetskonventionen för internationell nyhetsgranskningsmyndighet

och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning. Det svenska uppfyller f. n. kraven för att bli internapatentverket tionell enligt samarbetskonventionen. Den nedgång i antamyndighet let granskare som blir en följd av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen medför i vart fall inte omedelbart att antalet granskare blir lägre än som fordras för att verket skall kunna vara sådan myndighet. Det finns därför anledning utgå från att det svenska patentverket kommer som internationell Blir emellertid att få ställning myndighet. utvecklingen sådan att antalet granskare vid det svenska patentverket mot slutet av 1980-talet har minskat så att verket inte kan kvarstå som internationell samarbetskonventionen, kan följden bli myndighet enligt att verkets servicekapacitet försämras allvarligt. kommitténs mening föreligger emellertid vissa omständighe- Enligt

SOU 1976: 24 373 Sammanfattning

ter som är ägnade att minska risken för en sådan utveckling. Vissa av dessa omständigheter är oberoende av om det svenska patentverket har fått ställning som internationell myndighet. Sålunda finns anledning räkna med att uppdragsverksamheten, främst nyhetsgranskningen av uppfinningar utan samband med patentansökan, kommer att öka, vilket medför vidgade arbetsuppgifter för verkets tekniker. Har verket en gång fått ställning som internationell myndighet, ger redan detta en viss ökning av verkets arbetsvolym. Denna ställning kan också bl. a. förväntas medföra att det svenska patentverket i växande grad kommer att anlitas när det gäller verksamhet som är inriktad på utvecklingsländerna. Det är enligt kommitténs mening väsentligt för patentverkets framtid att ett svenskt tillträde till den europeiska patentkonventionen inte hämmar dess möjligheter till verksamhet i nu nämnda avseenden. Om Sverige skall tillträda konventionen, bör enligt kommitténs mening tillträdet ske så tidigt att Sverige är fördragsslutande stat när konventionen träder i kraft. Enligt kommitténs uppfattning måste det medföra fördelar för Sverige och svenska intressen om vårt land, som under lång tid har verkat för europeiskt patentsamarbete, från början deltar i samarbetet enligt konventionen. Eftersom det europeiska patentverket skall byggas ut successivt, får det svenska patentverket, svensk industri och svenska patentombud i så fall möjlighet till en smidig anpassning till det nya läge som ett tillträde till konventionen innebär. Vidare får Sverige då ett inflytande på utvecklingen inom den europeiska patentorganisationen under den viktiga uppbyggnadsperioden. Om Sverige blir medlem i den europeiska patentorganisationen, kan det svenska patentverket blir en med det europeiska patentverket samarbetande internationell nyhetsgranskningsmyndighet. Inleds detta samarbete redan från det att det europeiska patentverket öppnas, föreligger goda förutsättningar för att här upprättade internationella nyhetsgranskningsrapporter godtas utan kompletterande granskning vid det europeiska patentverket. Mot bakgrund av vad sålunda anförts förordar patentpolicykommittén att Sverige tillträder den europeiska patentkonventionen under förutsättning att konventionen tillträds av samtliga EG-stater eller i vart fall av Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Nederländerna och Storbritannien. Kommittén påpekar att den vid detta ställningstagande har utgått från att samarbetskonventionen träder i kraft samt att frågan om det svenska patentverkets ställning som internationell nyhetsgranskningsmyndighet och myndighet för internationell förberedande patenterbarhetsprövning enligt samarbetskonventionen och därmed sammanhängande frågor har fått en tillfredsställande lösning. Skulle dessa villkor inte uppfyllas, bör enligt kommittén frågan om Sveriges tillträde till den europeiska patentkonventionen tas upp till förnyat övervägande mot bakgrund av de ändrade förutsättningar som i sådant fall kan föreligga. Den av kommittén föreslagna lagstiftningen består av tre olika delar. För det första föreslår kommittén viss lagstiftning som erfordras för att Sverige skall kunna tillträda samarbetskonventionen. Denna lagstift-

25-

374 SOU 1976: 24 Sammanfattning

ning är i huvudsak oförändrad i förhållande till kommitténs förra betänkande. Vidare har utarbetats förslag till den lagstiftning som är nödvändig för att Sverige skall kunna tillträda den europeiska patentkonventionen. Slutligen läggs fram förslag till anpassning av den svenska patentlagstiftningen i formellt och materiellt avseende till vad som kommer att gälla enligt dessa två konventioner. Kommittén har byggt sina överväganden i lagstiftningsfrågan på den förutsättningen att den europeiska patentkonventionen träder i kraft som planerats och att Sverige tillträder konventionen samtidigt med ikraftträdandet eller i nära anslutning därtill. De särskilda bestämmelser rörande europeiska patent och patentansökningar som föranleds av ett tillträde till den europeiska patentkonventionen har i förslaget sammanförts i ett särskilt kapitel i patentlagen. Detta kapitel innehåller bl. a. två grundläggande bestämmelser som i princip jämställer europeiska patent och patentansökningar med nationella patent och patentansökningar. Kommittén anser att Sverige bör utnyttja de möjligheter som konventionen ger fördragsslutande stat att som villkor för rättsverkan kräva översättning av europeiskt patent och europeisk patentansökan. Sålunda föreslås att sökanden för att ett europeiskt patent skall få rättsverkan i Sverige skall inom viss tid till det svenska patentverket ge in översättning till svenska av den text som ligger till grund för det europeiska patentverkets beslut att meddela patent samt erlägga fastställd för tryckning av översättningen och kungörande av denna. Viavgift dare föreslås att europeisk patentansökan inte skall medföra skydd i hänseende förrän översättning av patentkraven har skadeståndsrättsligt givits in till det svenska patentverket och kungörelse därom har utfärdats. Enligt kommittén bör Sverige utnyttja även möjligheten att ge den svenska översättningen vitsord. Kommittén föreslår också att den lagstiftning som reglerar vanliga nationella patentansökningar och patent som meddelas av det svenska patentverket i stor utsträckning anpassas till den europeiska patentkonventionen. Kommittén har här haft som utgångspunkt att det måste vara en fördel för näringsliv och uppfinnare, om den svenska patentlagstiftningen både när det gäller de materiella rättsreglerna och när det gäller patentansökans form och innehåll överensstämmer med vad som allmänt kommer att gälla i Västeuropa. På grund härav föreslår kommittén att den svenska lagstiftningen anpassas till den europeiska patentkonventionen utom på de punkter där starka skäl talar för att nu gällande reglering behålls trots att den avviker från konventionen. När det gäller denna anpassning skall beröras följande punkter. Genom 1967 års patentlag upphävdes i princip det tidigare gällande förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel. Enligt övergångsbestämmelsema till patentlagen får dock produktpatent inte meddelas tills regeringen förordnar annat. Något sådant på livs- och läkemedel förordnande har inte meddelats. Kommittén föreslår att förbudet mot produktpatent på livs- och läkemedel upphävs. Förbudet föreslås dock

SOU 1976: 24 Sammanfattning 375

fortsätta att gälla i fråga om ansökningar som har gjorts innan lagändringen träder i kraft. Ett patent som avser alster, s. k. produktpatent, gäller enligt svensk rätt endast inom de användningsområden som sökanden har angivit i patentkraven och andra områden som för fackmannen kan anses närliggande i förhållande till dessa, s. k. användningsbundet produktskydd. Den europeiska patentkonventionen bygger däremot på principen om ett oinskränkt produktskydd, dvs. ett skydd som omfattar varje tänkbar användning av produkten. Kommittén föreslår att principen om oinskränkt produktskydd införs i svensk rätt. För att patent skall kunna meddelas på en uppfinning krävs enligt gällande rätt att uppfinningen skall ha uppfinningshöjd i förhållande till tidigare ansökan som inte har blivit allmänt tillgänglig innan uppfinningen patentsöks, under förutsättning att den tidigare ansökningen sedermera blir allmänt tillgänglig enligt 22 § patentlagen. Enligt den europeiska patentkonventionen krävs inte uppfinningshöjd i förhållande till tidigare, ännu icke publicerad europeisk patentansökan. Detta innebär att innehållet i sådan ansökan skall beaktas endast vid avgörande av huruvida den uppfinning som anges i den senare ansökningen är ny. Kommittén föreslår att den svenska lagstiftningen på denna punkt anpassas till konventionen. Kommittén föreslår vidare att institutet tilläggspatent slopas. I fråga om rätten att åtnjuta prioritet från tidigare patentansökan gäller f. n. att prioritet får grundas endast på ansökan om skydd i utlandet men inte på tidigare svensk patentansökan. Kommittén föreslår att prioritet skall få grundas även på tidigare patentansökan hos det svenska patentverket i samtliga fall då patent söks för Sverige, oavsett om detta sker genom internationell patentansökan, europeisk patentansökan eller nationell patentansökan. Vad angår frågan hur patentskyddets omfattning skall bestämmas gäller både enligt patentlagen och den europeiska patentkonventionen att patentskyddets omfattning bestäms av patentkraven. För förståelse av patentkraven får ledning hämtas från beskrivningen. I förarbetena till patentlagen förordades en relativt restriktiv tolkningsnorm. Sålunda underströks att patenthavaren inte fick begagna sig av oklarheter i patentkraven för att utvidga skyddet. I den mån beskrivning och ritningar tillgrips för att bestämma patentskyddets omfattning borde detta ske endast för att åstadkomma erforderlig precisering av de uttryckssätt som används i patentkraven. Kommittén har ansett att det inte finns någon anledning att i samband med tillträde till den europeiska patentkonventionen frångå i Sverige rådande rättsuppfattning rörande tolkning av patentkrav. När det gäller ensamrättens innehåll föreslår kommittén en anpassning av svensk rätt till den reglering som till följd av konventionen om marknadspatent allmänt kommer att gälla i Västeuropa. I patentlagen görs sålunda en uttömmande uppräkning av de åtgärder i fråga om en patenterad uppfinning som i princip är förbehållna patenthavaren. Den

376 Sammanfattning SOU 1976: 24

uppräkning som f. n. finns i patentlagen är endast exemplifierande. Den föreslagna uppräkningen omfattar även vissa handlingar som utgör s. k. medelbart patentintrång. Kommittén föreslår att i svensk rätt införs krav på att patentansökan skall innehålla s. k. sammandrag, dvs. en kort sammanfattning av vad som framgår av beskrivning, patentkrav och ritningar. Giltighetstiden för patent föreslås förlängd från 17 till 20 år. I patentlagen tas enligt förslaget in bestämmelser som i vissa fall ger anteckning i patentregistret sakrättslig verkan. Enligt förslaget skall i svensk rätt tas upp vissa nya grunder för ogiltigförklaring av patent så att samtliga ogiltighetsgrunder som anges i den europeiska patentkonventionen kommer att gälla i Sverige. Ogiltigförklaring skall sålunda kunna ske bl. a. om patentet inte beskriver uppfinningen tillräckligt tydligt. De föreslagna lagändringama föreslås träda i kraft i samband med att den europeiska patentkonventionen och samarbetskonventionen träder i kraft för Sveriges del. Skulle samarbetskonventionen träda i kraft för Sverige före den europeiska patentkonventionen, bör givetvis de bestämmelser som direkt föranleds av den europeiska patentkonventionen inte träda i kraft förrän den konventionen har trätt i kraft för Sveriges del. De lagändringar som innebär en anpassning av den svenska patentlagstiftningen till den europeiska patentkonventionen bör däremot enligt kommitténs mening i så fall sättas i kraft redan när samarbetskonventionen träder i kraft för Sverige. Utredningsarbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande kommittéer i Danmark, Finland och Norge. Det har därvid visat sig möjligt att i allt väsentligt upprätthålla den nordiska rättslikheten på patentområdet.

SOU 1976: 24

in

Summary English

In 1974, a Government Committee presented a report concerning the 1970 Patent Cooperation Treaty. In that report the Committee recommended that Sweden ratify the Treaty. The report also contained proposals for such amendments to the Patent Act (1967: 837) and the Patent Decree (1967: 838) consequent upon a Swedish ratification of the Treaty. In the present report the Committee deals with the question of whether Sweden should ratify the 1973 Convention on the Grant of European Patents (European Patent Convention). It -also presents draft legislation consequent upon a Swedish ratification of that Convention. Under the European Patent Convention, a European Patent Organisation will be established and a European Patent Office set up in Munich. That office will have a branch at The Hague. The Patent European Office will process applications filed under the Convention and grant European patents for Contracting States. The requirements governing the granting of European patents are laid down in the Convention. These requirements are independent of the national law of the Contracting States. In principle, for European patents a Contracting State will confer on their proprietors the same rights as would be conferred by a national patent in that State. Furthergranted more, a European patent application will in the Contracting States designated in the application be equivalent to a regular national filing. The Convention does not limit the right of a Contracting State to have a national patent office national granting patents for that State. A person may apply for a European patent even if he is neither a citizen of a Contracting State, nor has his residence or place of business in such a State. The operations of the European Patent Organisation will be financed by payments made by applicants and other parties in the proceedings at the European Patent Office and by payments made by the Contracting States in respect of renewal fees for European patents levied in these States. The European Patent Office will, in principle, meet all its expenses in this way. This will not be possible, however, during the first ten years of its activities, and the Contracting States will therefore make special contributions to the Organisation during that period. These contributions are to be repaid over a further period of 15 years, and are expected to have been repaid 26.years -after the entry into force of the Convention.

SOU 1976: 24 378 Summary in English

A European patent application shall be the subject of a search in order to discover relevant prior art. After having received the search report, the applicant shall decide within ta short period of time whether he wants to pursue the application by requesting an examination. If the applicant requests such examination within the prescribed period, the European Patent Office shall consider whether the application, and the invention to which it relates, meet the requirements of the Convention. If no request for examination has been filed by the end of the prescribed period, the application shall be deemed to be withdrawn. When a European patent has been granted, any person may oppose the patent within nine months from the publication of the mention of the grant in the European Patent Bulletin. An opposition may result in the European patent or the patent being maintained with or without amendbeing revoked ments. The report presents some appraisals of the consequences a Swedish ratification of the European Patent Convention would have for the Swedish Patent Office. In the opinion of the Committee, national patent applications must undoubtedly continue to be dealt with by an authority in Sweden. The Committee considers it essential that the search and examination of such applications Patent Office should be by the Swedish of the same quality as the search and examination carried out by the European Patent Office. By ratifying the European Patent Convention, Sweden will assume certain economic commitments to the European Patent Organisation, but these commitments will relate to limited sums only. Nor will the ratification of the Convention entail any other substantial costs for Sweden. As to the question of whether Sweden should ratify the European Patent Convention, the Committee emphasizes that the European Patent is the result of many years’ work to initiate European co- Organisation operation in the patent field. Sweden has taken an active part in this work. The Committee considers, therefore, that it is only logical that Sweden should follow up its efforts to establish cooperation in this field in its capacity as a member of this Organisation. The ratification of the European Patent Convention will make it possible for Sweden to influence, for instance as a member of the Administrative Council of the European Patent Organisation, patent policy in western Europe, especially within the European Communities, and thereby also on a broader international scale. The development of patent law in the European Communities is naturally of great importance to Swedish enterprises for which the Communities are an important export market. One other issue of great significance when deciding on Swedish ratification is, in the view of the Committee, that the provisions of the Convention are considered satisfactory from the patent law standpoint. It should be noted that the efforts made by the Nordic countries during that led to the Convention to strengthen the position of the negotiations the inventors have met with considerable success. Certain problems language of the Euroarising from the fact that Swedish is not an official Office have also, in the view of the Committee, been satispean Patent

SOU 1976: 24 Summary in English 379

factorily dealt with in the Convention. Furthermore, it is of considerable importance that after a Swedish ratification of the European Patent Convention, the Swedish Patent Office will be allowed to act as an International Searching and Inter- Authority national Preliminary Examining Authority under the Patent Cooperation Treaty. The Committee is of the opinion that the activities of the Swedish Patent Office will thus also in the future be of such a scale that the Office will be able to give inventors and industry satisfactory service in the patent field. If the Swedish Patent Office is appointed to act as International Authority under the Patent Cooperation a special Treaty, agreement is to be concluded between the Swedish Patent Office and the European Patent Office as a basis for cooperation between these two offices. Cooperation under that agreement between the Swedish Patent Office and -the European Patent Office as International Autho- Searching rities should afford benefit and economies for Swedish inventors and enterprises applying for patents not only in Sweden but also in other West European States. For one thing, that agreement should result in international patent applications, which have been subject to international search by the Swedish Patent Office, not being subject to a supplementary European search by the European Patent Office, and the search fee charged by that Office consequently being reduced. According to the assessments on which the Committee has previously based its judgements, the Swedish Patent Office would also after a Swedish ratification of the European Patent Convention have a work-load which guarantees that the Office will have a sufficient number of examiners on its staff enabling it to act as an International Searching Authority and International Preliminary Examining under the Authority Patent the number Cooperation Treaty. However, of patent applications filed at the Swedish Patent Office has been considerably lower in the past few years than at the beginning of the 1970’s. This fact has partly changed the assumptions on which those assessments were based. It appears from the appraisals presented in the report that the number of examiners engaged by the Swedish Patent Office at the end of the 1980’s may be lower than was expected at the time of the previous assessments. At present the Swedish Patent Office complies with the requirements for being appointed International Authority under the Patent Cooperation Treaty. In any case the reduction in the number of examiners which will result during the initial after a ratification period of the European Patent Convention will not lead to that number at once falling below what is required for appointment as such authority. Consequently there is reason to assume that the Swedish Patent Office will be appointed an International Authority under that Treaty. If, however, development leads to such a reduction in the number of the examiners at the Swedish Patent Office by the end of the 1980’s that the Office will not be able to remain an International Authority, the consequences for the service capacity of the Office will be seriously impaired. In the view of the Committee there are, however, factors calculated to reduce the risk of this happening. Some of these factors do not de-

SOU 19753 24 380 Summary in English

pend on whether or not the Swedish Patent Office is appointed International Authority under the Patent Cooperation Treaty. There are thus grounds for assuming that certain activities undertaken by the Swedish Patent Office, especially the searching of inventions not connected to patent applications, will increase, and this will entail additional tasks for the examiners. Once the Office has been appointed International Authority, this alone will lead to some increase in its work-load. Such an appointment can also be expected to lead to the services of the Swedish Patent Office being increasingly engaged for activities designed to benefit the developing countries. In the view of the Committee, it is essential for the future of the Swedish Patent Office that a Swedish ratification of the European Patent Convention does not impede its possibility to act in these respects. Should Sweden ratify the Convention, ratification should, in the opinion of the Committee, take place at such «an early date that Sweden is a Contracting Party when the Convention enters into force. In the opinion of the Committee, it must be to the benefit of Swedish interests if right from the start Sweden takes an active part in cooperation under the Convention, as Sweden has for many years contributed to European patent cooperation. As the European Patent Office will be set up step by step, the Swedish Patent Office, Swedish industry and Swedish patent agents will thus be able to adjust themselves smoothly to the new situation which a ratification of the Convention will create. Furthermore, Sweden will then be able to influence developments in the European Patent Organisation during the important introductory period. If Sweden becomes a member of the Organisation, the Swedish Patent Office will act as International Searching Authority in cooperation with the European Patent Office. Should this cooperation be initiated as from the date of the opening of the European Patent Office, there is every possibility that international search reports drawn up by the Swedish Patent Office will be accepted by the European Patent Office and that the supplementary European search report will be dispensed with for such applications. On the basis of the considerations mentioned above, the Committee recommends that Sweden ratify the European Patent Convention on condition that the Convention is ratified by all Member States of the European Communities, or in any case by Denmark, France, the Federal Republic of Germany, the Netherlands and the United Kingdom. The Committee emphasizes that when making this recommendation it has assumed that the Patent Cooperation Treaty enters into force and that the question of the position of the Swedish Patent Office as an International Searching Authority and International Preliminary Examining Authority under that Treaty as well as related issues have been satisfactorily settled. If these conditions are not fulfilled, the question of whether Sweden should ratify the European Patent Convention should, in the view of the Committee, be reconsidered in the light of the changed conditions then existing. The legislation proposed by the Committee consists of three different parts. Firstly, the Committee proposes legislation necessary for the rat-

SOU 1976: 24 Summary in English 381

ification of the Patent This legislation Cooperation Treaty. is essentially the same as that proposed in the report presented by the Committee in 1974. Secondly, the Committee proposes legislation necessary for the ratification of the European Patent Convention. Finally, the Committee presents proposals for the harmonisation of Swedish patent law, both in form and in substance, to the provisions of these two Conventions. With regard to certain questions it is also proposed that the Swedish legislation is brought in harmony with the Community Patent Convention. The above proposals for legislation are based on the assumption that the European Patent Convention will enter into force as planned and that Sweden will ratify the Convention on the date of its entry into force or soon thereafter. The special provisions concerning European patents and European patent applications necessary for the ratification of the European P-atent Convention have been incorporated in a special chapter of the Patent Act. That chapter contains inter alia two basic provisions which, in principle, place European patents and European patent applications on a par with national patents and national patent applications. The Committee proposes that Sweden should use the rights under the Convention to prescribe that a European patent or a European patent application will have no effect in Sweden unless a translation of the patent or application is supplied to the Swedish Patent Office. Consequently, a European patent will have effect in Sweden only if the applicant within a prescribed period of time files with the Swedish Patent Office a translation into Swedish of the text in which the European Patent Office intends to grant the patent, and pays a fee covering the costs of publication of the translation. It also proposes that the European patent application shall not confer on the applicant until a any protection translation into Swedish of the claims as published by the European Patent Office has been filed with the Swedish Patent Office. Furthermore, the Committee considers that the Swedish translation shall be regarded as authentic to the extent permitted under the Convention. The Committee also proposes that the Swedish legislation governing national patent applications and patents granted by the Swedish Patent Office should be adapted to the European Patent Convention. With regard to this adaptation the following items should be mentioned: (1) The present provision prohibiting patents on pharmaceutical products and food products as such is revoked. (2) Under current Swedish legislation a patent may be granted only for inventions which i.a. involve an inventive step. When whether deciding an inventive step is involved the contents of earlier Swedish patent applications should also be considered as comprised in the state of the art, even if the earlier was not made available application to the public before the date of filing of the application by which protection is sought for the invention in question, provided that the earlier is application later made available to the public. The Swedish legislation is amended so that earlier Swedish which have not been made patent applications available to the public before that date should not be considered in deciding whether there has been an inventive step but only in deciding

SOU 19751 24 382 Summary in English

whether the invention is new. to the effects of a patent, Swedish legislation is (3) With regard brought into conformity with Articles 29, 30 and 31 of the Community Patent Convention. (4) The term of a patent is extended from 17 to 20 years. (5) With regard to the grounds for revocation, Swedish legislation is amended so that all grounds provided for in Article 138 of the European Patent Convention may be invoked under Swedish law. It is recommended that the proposed amendments should come into force at the same time as the European Patent Convention and the Patent Cooperation Treaty enter into force with regard to Sweden. However, should the Patent Cooperation Treaty enter into force for Sweden before the European Patent Convention, the provisions which are necessary for the ratification of the European Patent Convention should not enter into force until that Convention comes into force for Sweden. Amendments entailing an ‘adaptation of Swedish patent law to the European Patent Convention should in such a case enter into force at the same time as the Patent Cooperation Treaty enters into force for Sweden. The Committee’s out in close cooperation with study has been carried the corresponding Committees in Denmark, Finland and Norway. Agreement has been reached in all essentials between these Committees concerning the contents of the proposed legislation.

Statens 1976

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Arbetsmiljölag. A. . Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. A. . Rapport i psykosociala frågor. A. . Internationella konventioner inom arbetarskyddet. A. . Säkerhetspolitik och totalförsvar. Fö. . Deltidsanställdas villkor. Ju.

ODCIIJIODPO-*O(Dm_\lOUI-t-0)l\)-|

Deltidsarbete 1974. Ju. . Regionala trafikplaner — länsvisa sammanfattningar. K. . Sexuella övergrepp. Ju. . Skolans ekonomi. U. . Bostadsbeskattning ll. Fl. . Företagens uppgiltslämnande. Fi.

. Byggnadsindex för husbyggneder och anläggningar. Fi. . Kårobligatorium? U. . Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. Fö. . Folkhögskolan. U. 17. Skador i arbetet. A. 4 D . Lokala trafikföreskrifter m. m. K. . Den militära underrättelsetjânsten. Fö. . Kultur åt alla. S. . Trafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. K. . Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 års långtidsutredning. Fl. . Produktansvar l. Ersättning tör låkemedelsskada. Ju. . Internationellt patentsamarbete ll. H.

Statens offentliga utredninga 1976

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet för jämställdhet mellan män och kvinnor. 1. Deltidsanställdas villkor. Delegationen [6] 2. Deltidsarbete 1974. [7] Sexuella övergrepp. [9] Produktansvar l. Ersättning för läkemedeisskada. [23]

Försvarsdepartementet Säkerhetspolitik och totallörsvar. [5] Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. [15] Den militära underrättelsetjänsten. [19]

Socialdepartementet Kultur åt alla. [20]

Kommunlkatlonedepartementet —— lânsvisa sammanfattningar. [8] Regionala trafikplaner Lokala trafikföreskrifter. [18] Trafikbuller. Dei 3. Buller från fritidsbåtar. [21]

Finansdepartementet Bostadsbeskattning ll. [11] Företagens uppgittslämnande. [12] Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. [13] Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 ars långtidsutredning. [22]

Utbildningsdepartementet Skolans ekonomi. [10] Kårobligatorium? [14] Folkhögskolan. [16]

Handelsdepartementet Patentpolicykommittén. 1. Internationellt patentsamarbete ll. [24]

Arbetsmarknadsdepartementet Arbetsmiljöutredningen. 1. Arbetsmiljölag. [1] 2. Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. [2] 3. Rapport i psykosociala frågor. [3] 4. Internationella konventioner inom arbetarskyddet. [4] Skador i arbetet. [17]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk

utredningsserie (NU) 1976

Kronologisk förteckning

. Nordiske naturgasudredninger . Maktstrukturer och styrelseformer inom teatern

umwapna

Adult Education . Nordisk samarbeide om energisparing i byggsektoren . Norden och fackpressen . ILO og kvinner i arbeidslivet . Aikuiskasvatus Pohjoismaissa

KUNGL. stl-il? 12 JUL1976 STOCKHOLM E7

5 EK*

LiberFörlag

ISBN 91-38-02231-1 AlÃmänna Förlaget |$$N 0375250X