JK-ämbetet

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

1978:59 å

§3

Cfáâ

Översyn

av

justitiekanslerns

och statens

arbetsuppgifter

tvistehandläggning

Betänkande av J

K-utredningen

yf

, 0 Statens

Q @ offentliga utredningar EQSWE] 1978:59 @ Justitiedepartementet

J K-ämbetet

Översyn

av

justitiekanslerns

arbetsuppgifter och statens

tvistehandläggning

Betänkande av .LK-utredningen Stockholm 1978

Omslag Johan Hillbom Jernström Offsetlryck AB ISBN 91-38-04316-5 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1978

Till statsrådet och chefen för

justitiedepartementet

Enligt Kungl. Majzts bemyndigande den 1 l oktober 1974 tillkallade chefen för justitiedepartementet den 14 november 1974 landshövdingen Sven af Geijerstam samt riksdagsmännen Bertil Fiskesjö och Holger Mossberg att som sakkunniga utreda frågan om justitiekanslerns uppgifter m. m. Departementschefen forordnade af Geijerstam att vara de sakkunnigas ordförande. De sakkunniga antog namnet JK-utredningen. Till experter att biträda utredningen förordnades den 20 december 1974 numera rådmannen Rolf Nöteberg, den 19 januari 1976 numera departementsrådet Bengt Lambe och den 10 oktober 1977 rådmannen Tomas Huldén. Genom beslut den 27 maj 1977 entledigades Nöteberg från sitt uppdrag. Till sekreterare i utredningen utsågs den 20 december 1974 numera hovrättsassessorn Lars Nilsson. Utredningen har den 29 september 1975 efter hemställan från justitiedepartementet avgett en promemoria med förslag till provisoriska bestämmelser for JK:s del i anledning av ämbetsansvarsreformen. får härmed överlämna sitt betänkande JK-ÄMBETET - Utredningen

Översyn av justitiekanslerns arbetsuppgifter och statens tvistehandlägg-

ning. Utredningsuppdraget är härigenom slutfört. Jönköping den 29 juni 1978

Sven af Geijerstam

Bertil F iskesjö Holger Mossberg /Lars Nilsson

Innehåll

Sammari/ü/Irzirig

Följ/ánnings/iirsløjg . . . . . . . . . . . . . . . 13 1 Förslag till lag om ändring i lagen(1975:1339)omjustitiekanslerns tillsyn 2 Förslag till förordning med instruktion för justitiekanslern och statsadvokaten . . . . . . . . . 14 3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken . 17 4 Förslag till lag om ändring i delgivningslagen (1970:428) 18 5 Förslag till förordning om statsmyndigheternas skadereglering (skaderegleringslörordning) . . . . . . . . . . . 18 6 Förslag till instruktionsbestämmelse för byggnadsstyrelsen, domänverket, förenade fabriksverken, luftfartsverket, postverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens vägverk och televerket 20 7 Förslag till instruktionsbestämmelse för arbetsmarknadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen och Sjöfartsverket . . . . . . . . . . . . . . . . 21 8 Förslag till förordning om ändring i länsstyrelseinstruktionen (1971:460) . . . . . . . . . . . . . . . . . 22 9 Förslag till förordning om ändring i instruktionen (1972:643) för kammarkollegiet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 10 Förslag till förordning om ändring i instruktionen (1965:825) för försvarets civilförvaltning . . . . . . . . . . . . . 23 11 Förslag till förordning om ändring i instruktionen (1970:752) för riksskatteverket . . . . . . . . . . . . . . . 24 12 Förslag till förordning om ändring i avskrivningskungörelsen (1965:921) . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 13 Förslag till förordning om ändring i allmänna verksstadgan (1965:600) 25

1 Utredninglszrpm/rage! 00/1 arbete/s børlrivandø 27 1.1 Direktiven . . . . . 27 1.2 Utredningsarbetets bedrivande 32

2 JK -ämbere/s tillkomst, arbPI.szIp/›_gi/i(/ och orglanisar/on 35 2.1 Kortfattad historik 35

6 Innehåll

och organisation 37 2.2 JK-ämbetets nuvarande arbetsuppgifter 37 2.2.1 Arbetsuppgifterna 41 2.2.2 Organisationen

43 3 Övriga nordiska länder 43 3.1 Tvistehandläggning 44 3.2 Tillsyn

47 4 Utredningens allmänna synpunkter pa° JK -ätttbetet

53 5 JK :s til/syn över client/Lea befattningshavare 53

och sanktionsmöjligheter 55 5.2 Redogörelse för JK:s tillsynsområde Ämbetsansvarsreformen . . . . . . . . . 55 5.2.1 Gällande bestämmelser om JK:s tillsynsområde och 5.2.2 deras tillkomst . . . . 57

5.2.3 Gällande bestämmelser om JK:s sanktionsmöjligheter 59 och deras tillkomst 62 5.3 Formerna för JK:s tillsyn 63 5.3.1 Klagomâlsprövning . . . . . . . . . . . . . . . 65 5.3.2 Inspektioner 5.3.3 av statsmyndigheternas ärendeförteck- Granskningen . . . 66 ningar och förslag 67 5.4 Utredningens överväganden 68 5.4.1 JK:s klagomålsprövning 72 5.4.2 JK:s inspektioner 74 5.4.3 JK:stiIlsyns0mråde 76 5.4.4 JK:s befogenheter . . . . 76 Åtal, . . . . . . . . 77 Disciplinanmälan Talerätt beslut 77 mot disciplinmyndighets Rätt att utdelaerinringar? . . . . . . . . 81

i högsta instans? 82 Rätt att påkalla tolkningsbesked 5.4.5 Ärendeförteckningarna 85

89 6 Företrädare/ör staten vid rättstvistet . 89 6.1 Gällande bestämmelser . . . . . . . . . . 89 6.1.1 Allmän översikt att företräda staten i rättegång 90 6.1.2 Behörighet . . 93 6.1.3 Avskrivningskungörelsen . . . 93 6.1.4 Skaderegleringskungörelsen om skadereglerin 95 6.1.5 Andra bestämmelser 98 6.2 Tillämpningen av gällande bestämmelser . . . . . . . . . 98 6.2.1 Utredningens undersökningar 6.2.2 Centrala handläggning av förvaltningsmyndigheters 99 tvister 6.2.3 Kammarkollegiets befattning med tvister enligt avskriv: m. m. . . . . . . . . 104 ningskungörelsen med statens tvister 105 6.2.4 Länsstyrelsernas befattning

Innehåll 7

6.2.5 JK som Företrädare For staten i rättegång 106 6.2.6 JK:s ärenden enligt skaderegleringskungörelsen 107 6.3 Utredningens överväganden och Förslag 109 6.3.1 Allmänna utgångspunkter . . . 109 6.3.2 Behörighet att Foreträda staten i rättegång 110 6.3.3 Statens skadereglering . . . 115 6.3.4 Kammarkollegiets 119 tvistehandläggning 6.3.5 Riksskatteverkets tvistehandläggning . . 120 6.3.6 Statens avtalsverks av arbetstvister 121 handläggning 6.3.7 Tvistehandläggningen inom försvaret 121 6.3.8 Valet av centralinstans 122

7 UII((/III.IIL{,'?I1S ävervâgøizølm ijrâga om .IK :s övriga trpngj/Ier 127 7.1 Nuvarande uppgifter . . . . . . . . . 127 7.2 Handläggningen av anspråk på brottsskadeersättning 128 7.3 Besvärsrätt För JK i Förvaltningsärenden 130

8 Døn/izzmlida organisationer: 131 8.1 lKzs och statsadvokatens kansli 131 8.2 Delegationsfrågor m. m. 133 8.2.1 Justitiekanslern 133 8.2.2 Statsadvokaten 134 8.3 Publicering av JK:s beslut 135 8.4 Kostnadsberäkning 135

9 Specia/nmtive/ing 137 9.1 till Förslaget lag om ändring i lagen om justitiekanslerns tillsyn 137 9.2 Förslaget till Förordning med instruktion och Forjustitiekanslern statsadvokaten . . . . . . . . . 138 9.3 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken 142 9.4 Förslaget till lag om ändring i delgivningslagen 143 9.5 Förslaget till skaderegleringsFör0rdning . . . . . 143 9.6 Förslaget till instruktionsbestämmelse För byggnadsstyrelsen, domänverket, Förenade fabriksverken, luftfartsverket, postverket, statens järnvägar, statens vattenFalIsverk. statens vägverk och televerket . . . . . . . . . . . . . . 152 9.7 Förslaget till instruktionsbestämmelse För arbetsmarknadsstyrelsen, generaltullstyrelsen. kriminalvårdsstyrelsen. rikspolisstyrelsen och Sjöfartsverket . . . . . . . . . 153 9.8 till om Förslaget Förordning ändring i Iänsstyrelseinstruktionen 154 9.9 Förslaget till Förordning om ändring i instruktionen För kammarkollegiet . . . . . . . . . . . . . . . . 155 9.10 Förslaget till Förordning om ändring i instruktionen För Försvarets civilFörvaltning . . . . . . . . . . . . . . . 156 9.11 Förslaget till Förordning om ändring i instruktionen För riksskatteverket . . . . . . . . . . . . . . . 156 9.12 till om Förslaget Förordning ändring i avskrivningskungö-

Innehåll

relsen 156 om ändring i allmänna verksstadgan 157 9.13 Förslaget till förordning

Bilaga] Myndigheternas skyldighet att lämna ärendeförteckningar

Bilaga2 Redovisning av utredningens enkät beträffande myndigheters handläggning av tvister . . . . . . . . . . 171 Bilaga 3 Redovisning av utredningens genomgång av JK:s befattning med ärenden enligt skaderegleringskungörelsen 191

Sammanfattning

JK-utredningen, som började sitt arbete i januari 1975, har gjort en allmän översyn avjustitiekanslerns (JK:s) arbetsuppgifter. Av dessa har uppgiften att for regeringens räkning utöva tillsyn över de offentliga tjänstemännen och uppgiften att tillvarata statens intressen i tvister tilldragit sig främsta intresset. Den forsta uppgiften prövades provisoriskt i en promemoria, som utredningen lade fram i september 1975 infor ikraftträdandet av den s. k. ämbetsansvarsreformen den ljanuari 1976. Med anledning av promemorian tillkom den nu gällande lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn och förordningen (1975:1345) med instruktion för justitiekanslern. Under sitt fortsatta arbete har utredningen på nytt övervägt de frågor som behandlades i promemorian och har också behandlat andra frågor som hänger samman med JK:s tillsynsuppgift, bl. a. förhållandet till JO:s motsvarande funktion. Utredningen anser att tillsynsuppgiften i fortsättningen bör vara JK:s huvudsakliga arbetsuppgift tillsammans med de viktiga funktionerna som i övrigt följer av att han är regeringens högsta ombudsman och juridiska rådgivare. För att frigöra krafter för sistnämnda uppgift men även for att undanröja det spänningsförhållande som nu råder mellan JK:s tillsynsfunktion och hans uppgift att bevaka statens ekonomiska intressen föreslår utredningen att JK:s andra huvuduppgift att ta tillvara statens intressen i tvister skall frångå JK och i stället tilläggas en nyinrättad myndighet benämnd statsadvokaten. Härigenom möjliggörs en intensiñering av JK:s tillsyn, främst inspektionsverksamheten. I samband härmed har utredningen även gjort en allmän översyn av uppgiften att företräda staten i civila rättegångar och uppgiften att svara för frivillig skadereglering för statens räkning. Fördelningen av kompetensen mellan å ena sidan statsadvokaten, å andra sidan olika centrala forvaltningsmyndigheter och andra myndigheter har därvid särskilt uppmärksammats. Utredningens arbete har resulterat i huvudsakligen följande förslag:

Til/synen a Smärre ändringar sker i lagen om JK:s tillsyn. Nuvarande instruktion för JK ersätts av en ny instruktion, som är gemensam forjustitiekanslern och statsadvokaten.

Sammanfattning

El JK skall alltjämt vara regeringens högste ombudsman och i denna egenskap utöva tillsyn över offentlig verksamhet, enligt bestämmelserna i lagen om JK:s tillsyn. Tillsynen bör i högre grad än nu utövas genom inspektioner och andra undersökningar som han finner påkallade. Vid bör uppmärksammas inte bara enskilda ärendens handinspektionerna läggning utan även att den inspekterade myndighetens verksamhet är ändamålsenligt organiserad och uppfyller rättssäkerhetens krav. Den nuvarande granskningen av myndigheternas ärendeförteckningar bibehålls något reviderad. Det rekommenderas att JK tar upp överläggningar med riksdagens ombudsmän för att få till stånd riktlinjer för en mer praktisk arbetsfördelning mellan ämbetena.

Övriga JK -uppgifter

El JK skall även i fortsättningen vara regeringens expertorgan i rättsliga angelägenheter och han skall behålla vissa andra uppgifter, såsom att vaka över tryckfriheten och att väcka åtal enligt tryckfrihetsförordningen och radioansvarighetslagen, att öva tillsyn över advokatväsendet och att tillvarata vissa allmänna intressen enligt bl. a. datalagen.

Statens rvistehandläggning och skadereglering Cl Uppgiften att företräda staten inför allmän domstol, varmed utredningen jämställer vissa andra rättskipande organ, fördelas så att affarsverken och ytterligare omkring tio centrala ämbetsverk samt länsstyrelserna skall ha processbehörighet inom sina verksamhetsområden medan statsadvokaten skall föra statens talan i övriga fall. Detta gäller även processer om skadeståndsanspråk mot staten. I den mån det i myndighets instruktion eller annan författning angetts att myndigheten företräder staten i vissa särskilt angivna arter av mål, såsom gäller för t. ex. kammarkollegiet, kommer myndigheten att behålla denna uppgift. För de generellt processmyndigheterna införes en anmälningsskyldighet till statsadvobehöriga katen i fråga om ekonomiskt mer betydelsefulla eller principiellt viktiga tvister. övertas av JK:s uppgift att bevaka statens rätt skall alltså i allt väsentligt statsadvokaten. Länsstyrelsens uppgift att mottaga delgivning med staten överförs också på statsadvokaten. I fråga om andra domstolar än allmänna förutsätts dock JK - regeringens högste ombudsman - stå kvar som den myndighet som i sista hand skall bevaka statens rätt. JK:s hittillsvarande uppgift att i väsentlig grad svara för statens skadereglering överförs till statsadvokaten. Denne skall sålunda bl. a. besluta i fråga om beslutsskador och ersättning vid frihetsinskränkning. Fördelningen av statsadvokatens och andra myndigheters uppgifter i fråga om skadereglering m. m. skall framgå av en skaderegleringsförordning, som ersätter den nuvarande skaderegleringskungörelsen och vissa andra bestämmelser om skadereglering. Förordningen föreslås gälla inte bara som nu skadestånd enligt skadeståndslagen utan också andra typer av utomobligatoriskt skadestånd och trafikskadeersättning. Härigenom avser

Sammanfattning 11

utredningen att uppnå en mer överskådlig författningsreglering av hela frågan om statens skadereglering. El Liksom nu skall i princip varje central förvaltningsmyndlghet handlägga anspråk på ersättning för s. k. faktiska skador som inträffat inom dess verksamhetsområde. Det belopp myndigheterna själva skall få reglera höjes emellertid för de flesta myndigheter till 20 000 kr. För de affärsdrivande verken och tre andra myndigheter skall inte någon sådan absolut beloppsgräns ñnnas utan endast en skyldighet att till statsadvokaten göra anmälan innan myndigheten beslutar utge ersättning som överstiger 100 000 kr. Myndigheterna skall även hänskjuta respektive anmäla ärende som har principiell betydelse till statsadvokaten. De mest betydelsefulla skaderegleringsärendena kommer således att handläggas av statsadvokaten eller under hans insyn. El För centrala förvaltningsmyndigheter införs en möjlighet att delegera beslutanderätten vid skadereglering till underlydande myndighet i fråga om ersättningsanspråk om högst 2 000 kr. u Statsadvokaten skall ge andra myndigheter råd och anvisningar för handläggning av tvister och skall kunna uppdra åt annan myndighet att fullgöra uppgift som ankommer på honom både i fråga om processföring och om skadereglering. Han skall även kunna överta handläggningen av sådan fråga från annan myndighet om det behövs. Han skall också kunna befria myndighet från föreskriven anmälningsskyldighet.

Organisation El JK och statsadvokaten skall enligt förslaget utgöra skilda myndigheter men till sitt förfogande ha ett gemensamt kansli. JK föreslås vara administrativ chef för kansliet. Kansliet föreslås lå fullgöra kansligöromål även för den nyligen beslutade brottsskadenämnden. Kansliet, som indelas i tre byråer, föreslås få viss personalförstärkning. Utredningen beräknar kostnaden för statsadvokatens verksamhet till ca 800 000 kr per år. l stället räknas med besparingar i form av billigare och effektivare tvistehandläggning.

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om i lagen (1975:1339)

ändring om justitiekanslerns tillsyn

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn dels att 6 § skall ha nedan angivna lydelse, dels att nuvarande 8-10 §§ skall betecknas 9-11 §§, dels att i lagen skall införas en ny 8 § av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 6 § Har befattningshavare åsidosatt vad som åligger honom i hans tjänst och kan felet beivras genom disciplinärt förfarande, får justitiekanslern göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplinpåföljd. Anser justitiekanslern det vara påkallat att befattningshavare avskedas eller avstänges från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller upprepad tjänsteförseelse. får han göra anmälan härom till den som har befogenhet att besluta om sådan åtgärd. Kan det misstänkas att arbetstagare, som omfattas av bestämmelserna om disciplinansvar i lagen (1976:600) om qzrenmg anställning. har gjort sig skyldig till förseelse, för vilken diseiplinansvar bör åläggas, och kan det befaras att skriftlig anmaning enligt 14 kap. I § första stycket nämnda lag ej kan tillställas honom inom tvâ a°r efter/örseelsen, fârjustitiekanslern utfärda sådan anmaning.

8 § Justitiekanslern bör ej ingripa mot lägre befattningshavare utan .självständiga befogenheter, om det ej päkaI/as av särskilda skäl.

Denna lag träder i kraft den

14 F öx/áttningsförslag

2 Förslag till

med instruktion för justitiekanslern och

Förordning statsadvokaten Regeringen föreskriver följande.

Inledande bestämmelse l §Allmänna verksstadgan(1965:600)skall, med undantag av 3 § 1 och 10 §, tillämpas påjustitiekanslern och statsadvokaten samt på deras gemensamma kansli. Bestämmelserna i 18 § stadgan äger dock tillämpning endast i administrativt ärende som angår tjänsteman vid kansliet.

JustiIiekans/erns Lzppgifter 2 § Justitiekanslern är regeringens högste ombudsman och har att i denna egenskap utöva den tillsyn över offentlig verksamhet varom stadgas i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Inom ramen för vad som föreskrivs i 2 § nämnda lag omfattarjustitiekanslerns tillsyn l. statliga myndigheter, 2. tjänstemän och andra befattningshavare vid statliga myndigheter, 3. andra som är knutna till statlig myndighet och som innehar tjänst eller varmed myndighetsutövning, såvitt. angår denna deras uppdrag följer verksamhet. ifråga om krigsmän omfattar tillsynen dock endast befäl av lägst överfurirs grad och dem som innehar motsvarande tjänsteställning.

3§ Justitiekanslerns tillsyn utövas främst genom inspektioner samt andra undersökningar som han finner påkallade. Vid inspektionerna skall justitiekanslern ägna uppmärksamhet inte bara åt enskilda ärendens handläggning utan även åt att myndighetens verksamhet är ändamålsenligt organiserad och rättssäkerhetens krav. Finner justitiekanslern att författning som uppfyller verksamheten bör ändras, skall han anmäla detta till regeringen. reglerar inkommer till klagomål från allmänheten, äger han justitiekanslern överlämna detta till annan lämplig myndighet för undersökning och får dock överlämnas till justitieombudsman endast efter prövning. Klagomål överenskommelse med denne.

skall regeringen med råd och utredningar i 4§ Justitiekanslern tillhandagå juridiska angelägenheter. På justitiekanslern ankommer att bevaka statens rätt i den mån uppgiften ej åligger statsadvokaten eller annan myndighet.

att vaka över tryckfriheten enligt bestämmel- 5 § Det åliggerjustitiekanslern Det ankommer också påjustitiekanslern att serna i tryckfrihetsforordningen. väcka allmänt åtal enligt bestämmelser i radioansvarighetslagen (1966:756).

Fözfatmings/örs/ag

6§ Om justitiekanslerns befattning med advokatväsendet finns bestämmelser i rättegångsbalken.

7§ Om justitiekanslerns befogenheter enligt lagen (1951:308) om ekonomiska Föreningar, datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1172). inkassolagen (l974zl82) och lagen (l977:20) om TV-övervakning finns särskilda bestämmelser.

8§ Justitiekanslern skall granska de ärendeförteckningar som myndigheterna lämnar till justitiekanslern enligt särskilda föreskrifter.

9§ Justitiekanslern skall varje år före den l april lämna regeringen arbetsredogörelse för det senaste kalenderåret.

S ra tsadvokatens Lippgifter l0§ Det åligger statsadvokaten att, i den mån ej uppgiften ankommer på annan myndighet, företräda staten inför allmän domstol. bostadsdomstolen och skiljemän eller inför sådan myndighet vars avgörande efter fullföljd skall prövas av allmän domstol eller bostadsdomstolen.

ll §Statsadvokaten lämnar råd och anvisningar till annan myndighet i tvist som prövas av eller kan bli föremål för prövning av allmän domstol, bostadsdomstolen eller skiljemän samt kan från myndigheten övertaga handläggningen av tvisten. Vad i första stycket stadgas gäller ej tvist som handläggs enligt lagen(1974:371) om rättegången i arbetstvister.

l2§ Statsadvokaten kan uppdraga åt annan myndighet att fullgöra uppgift som ankommer på honom samt äger befria myndighet från föreskriven anmälningsskyldighet. Han äger därvid meddela de föreskrifter han finner erforderliga.

13§ Om statsadvokatens uppgifter i fråga om skadereglering föreskrivs i skaderegleringsförordningen (19XX:0O0).

Organisation 14§ Justitiekanslern och statsadvokaten skall till sitt förfogande ha ett gemensamt kansli. Justitiekanslern är administrativ chef för kansliet. Vid detta är anställda byråchefer och övriga tjänstemän enligt personalförteckning. I mån av behov och tillgång på medel får anlitas annan personal samt experter och sakkunniga. Kansliet fullgör kansligöromål även för brottsskadenämnden.

15 § Justitiekanslern fastställer efter samråd med statsadvokaten och brottsskadenämndens ordförande arbetsordning och de allmänna föreskrifter i

övrigt som fordras för arbetet inom kansliet utöver allmänna verksstadgan

(1965:600) och denna instruktion. lnom kansliet finns tre byråer. en främst för

16 F

özfartningsförslag

justitiekanslerns ärenden, en främst för statsadvokatens ärenden och en främst för brottsskadenämndens ärenden.

Ärendenas handläggning

l6§ I arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt byråchef eller annan tjänsteman vid kansliet att vidtaga åtgärd för ärendes beredande, att besluta i administrativa ärenden som ej är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på justitiekanslern.

17 § Justitiekanslern får bemyndiga byråchefvid kansliet eller annan lämplig person att verkställa inspektion. dock utan rätt att därvid framställa anmärkning eller göra annat uttalande på justitiekanslerns vägnar. Justitiekanslern får uppdraga åt allmän åklagare, byråchefvid kansliet eller annan lämplig person att utföra de åtal justitiekanslern beslutar, dock ej åtal mot ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten. Beslut att fullfölja sådant åtal till högsta domstolen får ej fattas av annan än justitiekanslern. Kallas justitiekanslern att muntligen höras i högsta domstolen med anledning av besvär över beslut av advokatsamfundets styrelse eller disciplinnämnd, får justitiekanslern förordna byråchef vid kansliet eller annan lämplig person att företräda sig vid förhöret. I mål som avses i 7§ lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn får justitiekanslern förordna byråchef vid kansliet eller annan lämplig person att föra talan på justitiekanslerns vägnar.

18§ Statsadvokaten får bemyndiga byråchef vid den byrå som har att handlägga främst statsadvokatens ärenden att avgöra ärende eller grupp av ärenden som ej är av sådan beskaffenhet att prövningen bör ankomma på statsadvokaten.

l9§ I mål eller ärende som rör statens rätt får justitiekanslern och statsadvokaten, var och en inom sitt verksamhetsområde, förordna ombud att föra statens talan.

20 § Närjustitiekanslern eller statsadvokaten är hindrad att utöva sin tjänst, förordnar regeringen ersättare efter anmälan. I avvaktan på regeringens beslut fullgöres justitiekanslerns åligganden av chefen for den byrå som har att handlägga främst justitiekanslerns ärenden och statsadvokatens åligganden av chefen för den byrå som har att handlägga främst statsadvokatens ärenden.

21 § I justitiekanslerns frånvaro får i ärende som hör till hans verksamhetsområde ej fattas beslut av större vikt,som kan anstå utan olägenhet,eller utan hans medgivande åtgärd, som rubbar eller ändrar av honom vidtagas meddelade föreskrifter eller tillämpade grunder. Detsamma gäller i statsadvokatens frånvaro ärende som hör till hans verksamhetsområde. Första stycket gäller även vid ledighet påjustitiekanslerns eller statsadvokatens tjänst till dess regeringen bestämmer annat.

Förjartningsfdrslag 17

22§ Ärende avgörs efter föredragning som ankommer på byråchef, annan tjänsteman eller särskilt förordnad Föredragande. Justitiekanslern och statsadvokaten får dock avgöra ärende utan föredragning.

Uánsretillsärtning

23 § Justitiekanslern och statsadvokaten utnämns av regeringen. Tjänst som byråchef tillsätts av regeringen efter anmälan av justitiekans-

lern. Övriga tillsätts

tjänster och annan personal antags av justitiekanslern. Vid antagande av tjänsteman som huvudsakligen skall tjänstgöra hos statsadvokaten skall justitiekanslern samråda med denne. Vid antagande av tjänsteman som huvudsakligen skall bereda ärenden om brottsskadeersättning skall justitiekanslern samråda med brottsskadenämndens ordförande.

Uänstemans bisyss/a 24 § 1 fråga om tjänst som byråcheflämnas besked enligt 37 § andra stycket anställningsförordningen (1965:601) av justitiekanslern.

Denna förordning träder i kraft den i då Förordningen (1975:1345) med instruktion för justitiekanslern skall upphöra att gälla.

3 Förslag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

föreskrivs Härigenom att 8 kap. 1 § rättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande LvdeIse Föreslagen öde/se 8 kap. 1 § För riket skall finnas ett allmänt För riket skall finnas ett allmänt advokatsamfund. Stadgar för sam- advokatsamfund. för sam- Stadgar fundet fastställas av regeringen. fundet fastställas av regeringen. Advokat är den som är ledamot av Advokat är den som är ledamot av samfundet. samfundet. Om statsadvokaren gäller särskilda bestämmelser. 1 Senane lydelse Denna lag träder i kraft den 1974:573.

18 F örfattningsjölslag

4 Förslag till

Lag om ändring i delgivningslagen (1970:428)

föreskrivs att 8§ delgivningslagen (1970:428) skall ha ttedan Härigenom angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ske med staten, Skall delgivning ske med staten, Skall delgivning till den överbringas handlingen till den överbringas handlingen som skall bevaka statens myndighet som skall bevaka statens myndighet talan i målet eller ärendet eller till talan i målet eller ärendet eller till i det län där den statsadvokaten. länsstyrelsen myndigherfinns hos vilken målet eller ärendet är anhängigt.

Denna lag träder i kraft den

5 Förslag till

Förordning om statsmyndigheternas skadereglering

(skaderegleringsförordning)

Regeringen föreskriver följande.

mot staten på 1 § Denna Förordning gäller i fråga om anspråk 1. skadestånd, dock ej skadestånd i avtalsiörhållande, 2. trafikskadeersättning, vid frihetsinskränkning 3. ersättning enligt lagen (1974:515) om ersättning och 19 kap. 5 § 4. ersättning enligt 18 kap. 4 § eller 19 kap. 19 § jordabalken. fastighetsbildningslagen (1970:988), 9 § lagen (1973:98) om inskrivningsres. 1). gister eller 349 eller 350 § sjölagen (1891235

2 § Anspråk på ersättning framställs hos den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat eller, om for viss verksamhet i sådan myndighet ej finns, hos länsstyrelse i fråga om skada som inträffat dennas verksamhet och i övrigt hos statsadvokaten. Anspråk framställs dock alltid hos statsadvokaten beslut i myndighetsl. om anspråket grundas på påstående om felaktigt utövning eller underlåtenhet att meddela sådant beslut, eller 2. om anspråket grundas på 23§ datalagen (1973:289) 3. om anspråket avser ersättning som nämns under 1 § 3 eller 4. Beträffande myndigheter som hör till försvarsdepartementet gäller 10 §2

skall framställas förhandlar för 3 § Myndighet hos vilken ersättningsanspråk 1 den mån annat ej följer av statens räkning med den som kräver ersättning. om ersättning. 5 § får myndigheten på statens vägnar besluta i fråga

sou 1978:59 F 19

ö/jfatmings/örs/ag

4§ Statens järnvägar, televerket, postverket, Iuftfartsverket, domänverket, statens vattenfallsverk, förenade fabriksverken, byggnadsstyrelsen, statens vägverk och Försvarets civilförvaltning skall göra anmälan till statsadvokaten l. innan myndigheten beslutar utge ersättning som överstiger 100 000 kronor, 2. innan myndigheten beslutar i ärende som har principiell betydelse, 3. innan myndigheten avger svaromål till domstol, om den vid domstolen yrkade ersättningen överstiger 100000 kronor eller tvisten har principiell betydelse.

5 § Annan central förvaltningsmyndighet än som sägs i 4 § samt länsstyrelse skall hänskjuta ärendet till statsadvokaten om myndigheten anser att mer än 20 000 kronor skall utges i ersättning eller om ärendet har principiell betydelse.

6§ Central förvaltningsmyndighet äger uppdraga åt underlydande myndighet att inom dess verksamhetsområde besluta i fråga om ersättningsanspråk om högst 2 000 kronor.

7 § Central förvaltningsmyndighet, som ej enligt sin instruktion har behörighet att företräda staten inför domstol, skall göra anmälan till statsadvokaten innan den beslutar att helt eller delvis avslå ersättningsanspråk, om det kan antagas att tvisten på grund av avslaget kommer att föras inför domstol.

8 §1 rättegång om ersättningsanspråk förs statens talan av statsadvokaten där fråga är om anspråk som avses i 2 § andra stycket samt jämväl i övrigt i de fall vederbörande myndighet ej enligt sin instruktion har behörighet att företräda staten inför domstol.

9§ inkommer till statsadvokaten anmälan enligt 4§ eller 7 § skall han ge myndigheten erforderliga anvisningar för handläggningen av ärendet. Statsadvokaten kan befria myndighet från föreskriven anmälningsskyldighet samt kan bemyndiga myndighet, som har att hänskjuta ärende, att själv besluta i ärendet. Han kan uppdraga åt annan myndighet att fullgöra vad som enligt denna förordning ankommer på honom samt kan också från annan myndighet övertaga handläggningen av ärende enligt denna förordning.

l0§ Har skadan inträffat inom verksamhetsområdet för myndighet, som enligt departementsförordningen (1963:214) hör till försvarsdepartementet, framställs, med avvikelse från bestämmelsen i 2 § första stycket, anspråk på hos försvarets ersättning civilforvaltning, i den mån annat ej är särskilt föreskrivet. I fråga om skyldighet för försvarets civilförvaltning att i vissa fall inhämta yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd samt underställa ärende regeringens prövning är särskilt stadgat.

20 F örfatrningwrslag

beslutar om ersättning enligt denna l1§ I samband med att myndighet till sökanden för dennes kostnader i Förordning får den utge skälig ersättning ärendet.

länsstyrelse eller statsad- 12 § Mot beslut av central Förvaltningsmyndighet, vokaten i ärende som handläggs enligt denna förordning Får besvär ej

anföras.

Denna Förordning träder i kraft den Genom förordningen upphäves kungörelsen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa fall

6 Förslag till för domänverket, För-

Instruktionsbestämmelse byggnadsstyrelsen,

enade fabriksverken, luftfartsverket, postverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, statens vägverk och televerket

verksamhetsområde företräder X § Inom sitt och underlydande myndighets verket staten inför domstol. Om tvister som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister är dock särskilt stadgat. skall samråda med statsadvokaten innan det fullföljer talan till Verket dit samt innan det högsta domstolen eller avger genmäle eller förklaring uppdrager åt person utom verket att vara ombud För staten. 500 000 kronor eller om tvist är av Om i tvist yrkat värde överstiger skall verket anmäla tvisten till statsadvokaten så snart principiell betydelse, verket finner anledning till antagande att tvisten ej kommer att biläggas utan arrendenämnd, eller skiljemän. I prövning av allmän domstol, hyresnämnd fråga om vissa tvister gäller bestämmelserna i skaderegleringsförordningen

(l9XX:O00).

Den föreslagna bestämmelsen är avsedd att ersätta följande stadganden. 6 § instruktionen (1967:354) För byggnadsstyrelsen . 13 § instruktionen (1975:1021) För domänverket

Uiäbalui-

. 11 § instruktionen (1976:723) För Förenade fabriksverken . 11 § instruktionen (1967:339) För luftfartsverket . 9 § instruktionen (1969:736) För postverket

l Härjämte bör följande skaderegleringsbestämmelser upphävas . ll § 3 st instruktionen (1965:842) För televerket 9 § 3 st instruktionen (1965:843) För statens järnvägar 8 § l st instruktionen (1965:667) För arbetsmarknadsverket. . 5§ förordningen (1978:112) med instruktion För civilFörsvarsstyrelsen. . 7 § 2st instruktionen (1967:258) För statens vägverk . 4 § instruktionen (1976:675) För byggnadsstyrelsen . l0§ 3 st instruktionen (1976:723) För Förenade fabriksverken. över Vidare kan finnas bestämmelser i ämbetsskrivelser eller liknande som bör ses ämbetsskrivelser till och anpassas till den Föreslagna ordningen. Exempel härpå utgör 1964-05-29 och 1968-12-19 samt ämbetsskrivelse till Försvarets rikspolisstyrelsen civilFörvaltning 1973-05-25.

F 21

ör/artningsjörs/ag

6. l0§ instruktionen (1965:843) för statens järnvägar 7. 10§ instruktionen (1974:798) för statens vattenfallsverk 8. 9 § instruktionen (1967:258) för statens vägverk 9. 12 § instruktionen (1965:842) för televerket

7 Förslag till Instruktionsbestämmelse för

arbetsmarknadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,

rikspolisstyrelsen och sjöfarts-

verket

X § lnom sitt och underlydande myndighets verksamhetsområde företräder verket staten inför domstol. Om tvister som handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister är dock särskilt stadgat. Verket skall samråda med statsadvokaten innan det fullföljer talan till högsta domstolen eller avger genmäle eller förklaring dit samt innan det uppdrager åt person utom verket att vara ombud för staten. Om i tvist yrkat värde överstiger 20000 kronor eller om tvist är av principiell betydelse, skall verket anmäla tvisten till statsadvokaten så snart verket finner anledning till antagande att tvisten ej kommer att biläggas utan prövning av allmän domstol, arrendenämnd, hyresnämnd eller skiljemän.

Den föreslagna bestämmelsen är avsedd att ersätta följande stadganden. 1. 9 § instruktionen (1965:667) för arbetsmarknadsverket 2. 5 § instruktionen (1973:884) för tullverket 3. 4 ä instruktionen (1974:555) för kriminalvårdsverket 4. 9 § instruktionen (1965:674) för rikspolisstyrelsen 5. 11 § instruktionen (1969:320) för Sjöfartsverket

Härjämte bör följande instruktionsbestämmelser upphävas. . 4§ instruktionen (1965:827) för

fortiñkationsförvaltningen

. 6§ förordningen (1978:112) med instruktion för civilförsvarsstyrelsen . 9 § instruktionen (1967:606) för socialstyrelsen . 4 § instruktionen (1965:777) För riksförsäkringsverket . 5 § instruktionen (1967:654) för statens trafiksäkerhetsverk 4 § instruktionen (1965:703) för Statskontoret

. 6 s 2 st instruktionen

(1975:468) för riksantikvarieämbetet och statens historiska museer 8. 4 och 25 §§ instruktionen (1967:425) för lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna 9. 5 § instruktionen (1965:799) för statens jordbruksnämnd 10. 7 § instruktionen (1965:659) för för Överstyrelsen ekonomiskt försvar 11. 4 och 20 §§ instruktionen (1965:669) för bostadsstyrelsen och länsbostadsnämnderna 12. 7 § instruktionen (1965:654) för näringsfrihetsombudsmannen 13. 6 § instruktionen (1976:429) för Konsumentverket 14. 6 § instruktionen (1965:660) för exportkreditnämnden 15. 7 § instruktionen (1973:567) för nämnden för statens gruvegendom

22 F öIjfattningsförs/ag

8 Förslag till

om ändring i länsstyrelseinstruktionen (1971:460)

Förordning föreskriver i fråga om länsstyrelseinstruklionen (1971:460) Regeringen dels all 9 och 12 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i instruktionen skall införas en ny paragraf, 9 a §,av nedan angivna

lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9§ I mål där statens rätt skall bevakas l ärende som rör dess egen verksamhetföreträder länsstyrelsen staten av länsstyrelsen förordnar länsstyrelsen ømbud för staten. Om talan inför domstol. Inför högsta domstolen skall länsstyrelsen tillse föres dock statens talan av statsadvoskallfullföljas, att åtgärder för ful/följd vidtages. I mål ka ten. Om tvister som handläggs enligt om rättegången i där statens rätt skall bevakas av annan lagen (1974:371) länsstyrelsen på arbetstvister är särskilt stadgar. myndighet _förordnar anmodan av myndigheten ombud/ör staten. ombud Länsstyrelsen skall samråda med Har länsstyrelsen förordnat statsadvokaten innan den uppdrager för staten i mål som hör till riksskatteatt vara verkets verksamhetsområde, skall vad åt person utom länsstyrelsen i kungörelsen d. 16 maj 1827 angående ombud för staten. åtskilliga föreskrifter för bevakandet av kronans rätt i de henne rörande rättegångar vid domstolarna sägs om justitiekanslersämbetet i stället gälla riksskatteverket. utmät- Om i tvist yrkat värde överstiger Länsstyrelsen får förordna 20 000 kronor eller om tvist är av ningsman som ombud för staten i mål som avses i andra principiell betydelse. skall länsstystycket. relsen anmäla tvisten till statsadvokaten så snart länsstyrelsen finner anledning till antagande att tvisten ej kommer att biläggas utan prövning av allmän domstol, arrendenämnd, hyresnämnd eller skiljemän.

§ På uppdrag av riksskatteverketfzrllgör länsstyrelsen uppgift som ankommer på riksskatteverket enligt 3 § 2. i verkets instruktion. Länsstyrelsen får därvid förordna utmätningsman som ombud_ for staten. Vad som sägs i 9 § gäller ej vid l Senaste lydelse tillämpning av denna paragraf 1976:539.

F ötfattnings/örslag 23

Nttvarande lydelse F öres/agzert lydelse

12 §2 Länsstyrelsen skall varje är före Länsstyrelsen skall varje år fore den l september lämnajustitiekans- den l september lämnajustitiekanslern förteckning över de mål och lern förteckning över de mål och ärenden, som har inkommit till läns- ärenden, som har inkommit till länsstyrelsen, Iänsskatterätten, fastig- styrelsen, Iänsskatterätten, fastighetstaxeringsrätten och länsrätten hetstaxeringsrätten och länsrätten undertidigareårmenejblivitslutligt under tidigare år men ej blivit slutligt handlagda före utgången av juni fore handlagda utgången av juni månad det år då förteckningen skall månad det är då förteckningen skall lämnas. lämnas, med rätt för Justitiekanslern att medge annan tid eller ordning/ör ful/görandet av uppgiftsskyldigheten.

Denna förordning träder i kraft den

Härjämte bör kungörelsen den 16 maj 1827 (införd i lagboken under rättegångsbalken ll kap. 5 §) upphävas.

9 Förslag till

Förordning om ändring i instruktionen (1972:643) för kammarkollegiet

Regeringen föreskriver att i instruktionen (1972:643) för kammarkollegiet skall införas en ny paragraf, 18 a §, av nedan angivna lydelse.

18 a § Om i tvist om fordran som Kammarkollegiet har att bevaka enligt 3 § 11. yrkat belopp överstiger 500000 kronor eller tvisten är av principiell betydelse, skall kollegiet anmäla tvisten till statsadvokaten så snan kollegiet finner anledning till antagande att tvisten ej kommer att biläggas utan prövning av allmän domstol, arrendenämnd, hyresnämnd eller skiljemän.

Denna förordning träder i kraft den

10 Förslag till Förordning om ändring i instruktionen (1965:825) för försvarets civilförvaltning

Regeringen föreskriver att 4 § instruktionen (1965:825) för försvarets civilförvaltning skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 Senaste lydelse 4 §1 1975:538. Civil/örva/tningen äger företräda I fråga som rör myndighet som enligt 1 Senaste lydelse staten såväl vid som utom domstol i departem entsjörordningen (1 963 .21 4) 1971: 160.

24 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

frågor som röra myndighet eller inrätt- hör till försvarsdepartementet förevilken enligt 6 § stadgan träder civilförvaltningen staten inför ning, (1963:214) angående statsdeparte- domstol. Om tvister som handläggs menten hör till försvarsdepartemen- enligt lagen (1974:371) om rättegångtet. en i arbetstvister är dock särskilt stadgat. Civil/örvaltningen skall samråda med statsadvokaten innan den fullföljer talan till högsta domstolen eller avger genmäle ellerfirklaring dit samt innan den uppdrager åt person utom eivil/örvaltningen att vara ombud för staten. Om i tvist yrkat värde överstiger 500 000 kronor eller om tvist är av principiell betydelse. skall civil/örvaltningen anmäla tvisten till statsadvokaten så snart civil/örvaltningenjinner anledning till antagande att tvisten ej kommer att biläggas utan prövning av allmän domstol, arrendenämnd, hyresnämnd eller skiljemän. I fråga om vissa tvister gäller bestämmelserna i skadereglerings/örordningen (19xx:000).

Denna förordning träder i kraft den

11 Förslag till om i instruktionen (1970:752) för Förordning ändring riksskatteverket föreskriver att 4 § instruktionen (1970:752) för riksskaneverket Regeringen skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Om ärende som riksskatteverket har inom sitt verksamhetsområde företräder verket staten såväl vid som utom att bevaka enligt 3 § 2. är av principiell skall verket utan onödigt domstol, i den mån detta ej ankommer betydelse, dröjsmål anmäla ärendet till statsadpå annan myndighet. vokaten. Riksskatteverket äger uppdraga åt att fullgöra uppgift som länsstyrelse

FörjfattningS/örs/ag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ankommer på verket enligt 3 §2., dock ej att föra statens talan inför högsta domstolen.

Denna förordning träder i kraft den

12 Förslag till Förordning om ändring i avskrivningskungörelsen (1965:921)

Regeringen föreskriver att 12 § avskrivningskungörelsen skall ha (1965:921) nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

12 § Bevakningsmyndighet skall läm- Bevakningsmyndighet skall lämna övriga myndigheter råd och na övriga myndigheter råd och anvisningar om bevakning och in- om och inanvisningar bevakning drivning av fordringar och om av och drivning fordringar om därmed sammanhängande spörs- därmed sammanhängande spörsmål. Om anvisningar av allmän mål. Om anvisningar av allmän innebörd skall bevakningsmyndig- innebörd skall bevakningsmyndigheten underrätta justitiekanslern. heten underrätta statsadvøkaten. Bevakningsmyndigheterna skola samarbeta med varandra och med övriga myndigheter för att åstadkomma effektivitet och besparingar i indrivningsarbetet.

Denna förordning träder i kraft den

13 Förslag till Förordning om ändring i allmänna verksstadgan (1965:600)

Regeringen föreskriver att 3§ allmänna verksstadgan (1965:600) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse F äreslagen lydelse

3§ Myndigheten skall varje år Myndigheten skall varje år

1) före den 1 april lämna justitie- 1) före den 1 mars lämna justitiekanslern förteckning över de ären- kanslern förteckning över de ärenden som inkommit till myndigheten den som inkommit till myndigheten under tidigare år men icke blivit före den [juli året innan/örteckningen slutligt handlagda före utgången av skall lämnas men icke blivit slutligt 1 Senaste lydelse februari månad det år förteckningen handlagda vid årets utgång, med rätt 1974:833.

26 F örfartningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall lämnas, med rätt för justitie- förjustitiekanslern att befria myndigheten från uppgiftsskyldigheten eller kanslern att medge annan tid eller av uppgifts- tid eller ordning för ordning För fullgörandet medge annan fullgörandet av denna, skyldigheten, 2) före den 1 september till rege- 2) Före den l september till regeringen avge lörslag till anslagsfram- ringen avge Förslag till anslagsframoch andra framställningar ställningar och andra framställningar ställningar hos nästa års riksdag, hos nästa års riksdag,

och redovis- 3) lämna räkenskaps- och redovis- 3) lämna räkenskapstill riksrevisions- ningshandlingar till riksrevisionsningshandlingar verket. verket.

Denna förordning träder i kraft den

1 Utredningsuppdraget och arbetets

bedrivande

1.1 Direktiven

l samband med att beslut fattades den 11 oktober 1974 om att tillsätta utredningen uttalade dåvarande chefen förjustitiedepartementet, statsrådet Geijer, i :införande till statsrådsprotokollet inledningsvis följande.

Enligt 27§ i den ännu tillämpliga 1809 års regeringsform utser Konungen till _iustitiekansler en lagfaren. skicklig och oväldig person, som i domarevärv varit nyttjad.” Om justitiekanslerns (JK:s) uppgifter heter det att han skall. såsom Konungens högste ombudsman. i forsta hand föra ellerlåta föra Konungens talan i mål, som rör kronans rätt, samt på Konungens vägnar ha tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel av domare och ämbetsmän. l den iår slutligt antagna nya regeringsformen förutsätts att det skall finnas en JK men beskrivs inte hans uppgifter. l ll kap. 6§ slås sålunda endast fast att JK lyder under regeringen. Den beskrivning av JK:s uppgifter som ges i 27§ i den ännu gällande regeringsformen är inte uttömmande. 1 tryckfrihetsförordningen föreskrivs sålunda bl. a. att JK är ensam åklagare i tryckfrihetsmäl. Enligt radioansvarighetslagen (1966:756) är JK åklagare i mål enligt den lagen, JK har även vissa uppgifter med anknytning till advokatväsendet. Bestämmelserna hiirom finns i 8 kap. rättegångsbalken. Enligt dessa harJK viss skyldighet att öva tillsyn över zidvokzttsamfundets medlemmar. Genom tillkomsten av datalagen (1973:289) har JK fått ytterligare en uppgift. Enligt 25 § denna lag äger JK nämligen anföra besvär över datainspektionens beslut for att tillvarata allmänna intressen. Motsvarande rätt föreligger enligt 23§ kreditupplysningslagen (197311 173) och 19§ inkassolagen (1974:182). Närmare bestämmelser om JK:s uppgifter och om myndighetens organisation finns i instruktionen (1965:629) för justitiekanslern. JK:s uppgifter kan mot bakgrund av de nu översiktligt redovisade bestämmelserna sammanföras i tre huvudgrupper. nämligen A uppgiften att vara kronjurist. däri inbegripet uppgiften att vara kronans ombudsman - uppgiften att öva tillsyn över ämbets- och tjänstemän - övriga uppgifter, Var och en av dessa grupper kommenteras något närmare i det följande. Såsom kran/uns: avger JK remissyttranden och andra juridiska utlåtanden till regeringen eller statsråd. ibland även till domstolar och andra myndigheter. De vanligaste ärendena i denna grupp är de som avser lagförslag. JK:s uppgift att vara kronans ombudsman går ut på att tillvarata statens intressen i civila råittegångar och vid uppgörelser utom rätta. Från uppgiften att bevaka statens enskilda riitt bör i princip skiljas uppgiften att. vid förvaltningsmyndigheter eller

28 Utredningsuppdrager och arbetets bedrivande

domstolar, tillvarata offentligrättsliga intressen. Numera utgör skadeståndsmålen den klart dominerande gruppen mål där JK för statens civila tzilan. Detta beror framför allt på de bestämmelser om de statliga myndigheternas skadereglering som infördes i samband med skadeståndslagens (1972:207) ikraftträdande den l juli 1972. Bestämmelserna är upptagna i kungörelsen tl972:4l6. senast ändrad 1974:517) om statsmyn› för skada digheternas skadereglering i vissa fall. De innebär att anspråk på ersättning som grundas på påstående om felaktigt beslut eller underlåtenhet att meddela beslut (s. k. beslutsskada) framställs hos och prövas av JK. medan handläggningen av anspråk enligt skadeståndslagen på annan grund är fördelad mellan JK och berörd central förvaltningsmyndighet. Också anspråk på ersättning enligt den nyligen beslutade lagen tl974z5l5l om ersättning vid frihetsinskränkning skall prövas av JK, sin ifråga om JK:s uppgift i övrigt att företräda kronan vill jag peka på att han enligt instruktion (3 §) skall fora eller låta föra statens talan endast om det inte ankommer på annan myndighet. Undantaget syftar på fall där myndighet i instruktion eller annan ordning har ålagts att inför domstol föra statens talan. Sådana bestämmelser iir vanliga men är av skiftande innehåll, En särställning när det gäller behörighet att företräda staten intar Kammarkollegiet. Enligt 2 och 3 §§ i kollcgiets instruktion (l972:643) har är sålunda kollegiet bl. a. till uppgift att i vissa ärenden bevaka statens rätt. Kollegiet bl. a. bevakningsmyndighet enligt avskrivningskungörelsen (l965:92l l och löretriider natur. på grund därav staten i ett stort antal skiftande ärenden av ekonomisk Om en myndighet inte själv får föra statens talan. kan den vända sig till länsstyrelse. som då har att förordna ombud med uppgift att föra statens talan. Av en kungörelse den 16 maj 1827 framgår emellertid att frågan huruvida talan skall fullföljas avgörs av JK. som också skall förordna ombud om motparten fullföljer talan. Tillsynen över tjänstemännen har i många sammanhang betecknats som en mycket att den skall viktig uppgift för JK. Om denna uppgift heter det i JK:s instruktion omfatta “domare och andra som äro underkastade ämbetsansvar och avse en kontroll av att de efterleva lagar, författningar och instruktioner och i övrigt fullgör sina åligganden. Enligt instruktionen är riksdagens ombudsmän undantagna från JK:s tillsyn. När klagomål anförs hos JK eller han i annat fall får kännedom om något som synes påkalla åtgärd. skall han föranstalta om undersökning i saken. De iakttagelser JK gör vid sin i tillsyn kan givetvis leda till åtal. och JK är själv under regeringen särskild åklagare lår han. fråga om brott i tjänsten. Om JK finner ett brott vara av ringare beskaffenhet enligt uttrycklig bestämmelse i instruktionen. i stället för att väcka åtal låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad som i övrigt har förekommit. JK har hittills bedrivit tillsynen i allt väsentligt på samma sätt som justitieombudsmannen (JO). Genom informella kontakter mellan dessa och JK sker en viss Även i samordning av den del av tillsynen som fullgörs genom inspektionsvcrksamhet. övrigt samordnar JK och JO delvis sin verksamhet, En upplysningskälla vid tillsynen över myndigheterna utgör de ärendeförteckningar som många statliga myndigheter årligen skall avlämna till JK. 3§ allmänna verksstadgan (1965:600). Bland JK:s övriga uppgi/iøl intar uppgiften att övervaka tryckfriheten en särställning både i fråga om innehåll och omfattning, Ärendena är visserligen inte talrika men i regel svårbedömda. Vidare kan nämnas den nyligen tillkomna uppgiften att granska datainspektionens beslut. l övrigt har ingen av JK:s speciella arbetsuppgifter någon större omfattning.

och de grundläggande för I fråga om behovet av utredning riktlinjerna utredningsarbetet anförde departementschefen:

Den redogörelse som har lämnats nu ger vid handen att JK f. n. har mycket olikartade uppgifter. Rådande ordning är inte resultatet av en samlad bedömning av

Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande 29

hurarbetsuppgifterna bör-avgränsas på ett ändamålsenligt sätt. l stället torde inte sällan historiska skäl och svårigheterna att finna annan lämplig myndighet ha varit avgörande för att uppgifterna har lagts på JK, l)et är inte bara så att flertalet av JK:s uppgifter saknar inbördes samband. Mellan vissa av dem råder dessutom ett spänningslörhållztnde, l sin verksamhet för att tillvarata statens enskilda rätt kommer sålunda JK i kontakt med domare och advokater. personer som samtidigt är underkastade hans tillsyn. Detta förhållande är knappast tillfredsställande. Av större praktiskt intresse är att JK:s funktion att öva tillsyn över statliga tjänstemän och att åtala dem för ämbetsbrott lätt kan komma i konflikt med hans ställning som statens ombudsman i mål om skadestånd på grund av ämbctsbrott. För att lösa denna konflikt gjordes i samband med skadeståndslagens ikraftträdande den ändringen i åklagarinstruktionen (1964:739) att riksåklagaren tillades befogenhet att utan inskränkning föra talan om ämbetsbrott tl972z4l7). Ändringen innebär alltså att både JK och riksåklagaren är behöriga att föra talan om ämbetsbrott och att JK. så snart en konflikt med uppgift att vara kronans ombudsman kan befaras, överlämnar åtalsfrågan till riksåklagaren. Den valda lösningen går emellertid inte fri från invändningar. Särskilt gälleratt uppgifterna att öva tillsyn och att åtala har sådant samband med varandra att en uppdelning på två händer kan medföra nackdelar. l sammanhanget är av betydelse att frågan om den lämpliga organisationen av den statliga skaderegleringen -från i huvudsak andra utgångspunkter än den nyss nämnda - har diskuterats sedan läng tid tillbaka. Frågan aktualiserades senast i samband med tillkomsten av skadeståndslagen. l propositionen t l972:5) med förslag till skadeståndslag Llllzllddê _iag (s. 383) att den nya lagstiftningen inte omedelbart påkallztde några vittgående anstalter i fråga om skaderegleringens organisation. Det var önskvän att en framtida utredning kunde ske förutsättningslöst. Det var också angeläget att man i kunde dra lärdom av någon tids erfarenhet av den nya lagstiftutredningsarbetet ningens tillämpning. Endast begränsade organisatoriska förändringar borde därför vidtas i samband med skadeståndslagens ikraftträdande. Också ifall man ser till frågan om vem som över huvud taget -alltså även i andra fall än vid skadeståndstvister - skall företräda staten i civila rättegångar och vid förhandlingar utom rätta. kan man finna orsak till kritik. Nuvarande reglering är både oenhetlig och oklar. Någon systematisk bearbetning av bestämmelser som ger andra myndigheter än JK befogenhet att föra statens talan torde sålunda aldrig ha gjorts. Vidare kan nämnas att det är oklan i vad mån befogenhet av detta slag inskränkerjKrs befogenhet som statens ombudsman. Av vad _iag har sagt i det föregående framgår att olika faktorer var för sig pekar på att det finns ett behov av att närmare överväga frågan om vem som för framtiden - i skadestândstvister och i andra sammanhang-skall bevaka statens enskilda rätt. Enligt min mening är frågan nu. bl. a. med tanke på att en tids erfarenhet av skadeståndslagens tillämpning föreligger. mogen för utredning. En mera genomgripande förändring av JK:s ställning som ombud för staten aktualiserar helt naturligt överväganden angående de övriga uppgifter som är knutna till ämbetet. Alldeles bortsett härifrån finns det emellertid anledning att fästa uppmärksamheten på uppgiften att öva tillsyn överämbets- och tjänstemän. Jag syftari främsta rummet på förhållandet mellan JK:s och JO:s granskningsverksamhet. Somjag redan har nämnt är den tillsyn som utövas av JK i stort sett identisk med den som fullgörs av riksdagens granskningsmyndighet. JO. JO:s tillsyn är emellertid. framför allt beroende på de större resurserna, av helt annan omfattning än JK:s. Justitieombudsmannen är sålunda tre, vartill kommer att två ställföreträdare tidvis tjänstgör _iämsides med de ordinarie ombudsmännen. Antalet klagomål till JO från allmänheten överstiger vida antalet klagomål till JK. Hos .lO anfördes Lex. 3 219 klagomål under år l973. medan motsvarande siffra for JK:s del var endast 378.

bedrivande

30 Utredningsuppdraget och arbetets

samma Det kan synas föga rationellt att två skilda statliga organ har i det väsentliga

granskningsuppgifter. En sammanslagning av de båda ämbetena bör emellertid inte komma i fråga. Det torde sålunda vara oomtvistligt att regeringen måste ha tillgång till

av ifrågasätta ett juridiskt expertorgan som kan tillhandagå med undersökningar missförhållanden inom Förvaltning och rättskipning och beivra begångmi fel. Tillsyns-

uppgiften bör därför ligga kvar hos JK. En nära till hands liggande tanke är emellertid - undersöka att - med utgångspunkt i vardera institutionens statsrättsligzt ställning av JK:s tillsynsverkmöjligheterna att få till stånd en mera systematisk samordning santlatlc samhet med JO:s. Ändamålet skulle vara att utnyttja de båda ämbetenas som ntotivcrztr resurser på ett sätt som ger bästa möjliga utbyte med tanke på de syften

den rättsliga tillsynen av offentliga funktionärer. har blivit allt De arbetsmässiga påfrestningarna på riksdagens ombudsmannaáimbetc en utredning större under senare år. Riksdagen har med anledning härav låtit tillkalla m. m.. riksdagens JOför att överväga frågor om JO:s uppgifter och arbetsformer

utredning (KU l972:l9). Utredningsarbetet pågår fortfarande. Jag anser därför att av och formerna för JK:s framtida tidpunkten är lämplig att utreda också inriktningen

tillsynsverksamhet. att dels överväga Sammanfattningsvis anserjag följaktligen att det finns anledning skall företräda staten vid tvister. dels göra en frågan om vem som i skilda sammanhang Dessa båda frågor har sådant samband att de bör översyn av JK:s tillsynsverksamhet. bör emellertid inte begränsas till de angivna prövas i ett sammanhang. Prövningen ämnena utan allmänt gälla vilka uppgifter som skall åvila JK och spörsmål som

omedelbart sammanhänger härmed.

anlade fortsättningsvis följande synpunkter på de Departementschefen

problem som utredningen borde överväga.

för att JK i princip bör Vad jag har anfört i det föregående talar enligt min mening befrias från uppgiften som statens högste ombudsman. De sakkunniga bör emellertid

nuvarande ordning. vara oförhindrade att pröva en lösning som närmare anknyter till områden alltjämt Under alla omständigheter kan det visa sig lämpligt att JK på enstaka av får företräda staten. l denna del vill jag erinra om det arbete som på grundval

ämbetsansvarskommitténs betänkanden (SOU l969:2O och 1972:1) Ämbetsansvaret

bedrivs inom justitiedepartementet och som syftar till ett nytt sanktionssystem för

offentliga funktionärer. Kommittén har anlagt en privaträttslig syn på det offentliga i dess helhet, Enligt förslaget avkriminaliscras mindre anställningsförhållandet förseelser i tjänsteutövningen. lcke straffbara förseelser kan leda till allvarliga och disciplinpådisciplinpåföljder. Avsättning och suspension avskaffas som brottsmedföra följder. Både brott och ej kriminaliserad tjänsteförseelse kan emellertid av domstol. liksom avsked.Beslut om avsked kan enligt kommittén prövas civilrättsligt tvist angående beslut om disciplinpåföljd. Statsmakternas kommande ställningsta-

ämbetsansvaret kan göra det påkallat att låta JK gande i lagstiftningsärendet angående med tjänsteman angående ha befogenhet att företräda det allmänna i tvist vid domstol 12 kap. 8 § avsked eller disciplinpåföljd. Jag vill i sammanhanget erinra om att detenligt - eller JO -att föra talan mot andra stycket i den nya regeringsformen ankommer på JK eller avstängning från ledamot av högsta domstolen eller regeringsråitten om avsked

tjänsten och om skyldighet att undergå läkarundersökning. staten liksom hittills i betydande Jag förutsätter att befogenheten att företräda En central utsträckning kommer att vara decentraliserad till skilda myndigheter. instans - under regeringen - har emellertid många fördelar. De sakkunniga bör

- undersöka möjligheten förutsatt att ombudsmannaskapet i det väsentliga frångårJK att anförtro centrala bevakningsfunktioner åt en redan befintlig myndighet. Lex. som kammarkollegiet. De sakkunniga bör överväga vilka resursmässiga konsekvenser

kan följa om dessa uppgifter flyttas över från JK till annan myndighet.

Urredningsuppdrager och arbetets bedrivande 31

Jag vill erinra om att de sakkunnigas uppdrag inte avser frågan om vem som skall flâretråitltt riksdagen eller dess myndigheter. Hittills har jag syftat på situationer där statens enskilda rätt berörs. Också frågorna om det allmännas möjligheter att anföra besvär över förvaltningsbeslut, som inte rör statens enskilda rätt, och om utsträckt tillämpning av kontradiktoriskt förfarande genom partsreprescntation for det allmännzii forvaltningsärenden kan, somjag i annat sammanhang (prop. 1971:30 s. 399) har uttalat, behöva undersökas särskilt. Denna uppgift bör emellertid i princip falla utanför de sakkunnigas uppdrag. Detta hindrar givetvis inte att de sakkunniga på särskilda punktertar ställning till frågan huruvida JK skall ta till vara vad som brukar kallas allmänna intressen, t ex. i de tidigare omnåmnda fallen enligt datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen. Vad hårefter angår JK:s tillsynsuppgifter vill jag framhålla att den önskvärda samordningen med JO:s verksamhet inte bör åstadkommas på det sättet att JK fråntas behörighet att ingripa på visst område. Även om en sådan lösning inte bör komma i fråga. står flera möjligheter öppna, Tänkbart är exempelvis att en annan inbördes fördelning sker av JK:s och JO:s inspekterande verksamhet. De sakkunniga bör samråda med riksdagens JO-utredning i den mån denna inte har hunnit avsluta sitt arbete. JK:s tillsynsverksamhet bör också framgent ha karaktär av rättskontroll och alltså som saken uttrycks för JO:s del i den nya regeringsformen (l2 kap. 6§) - gälla “tillämpningen i offentlig verksamhet av lagar och andra författningar. Detta är emellertid inte liktydigt med att kontrollen skall inriktas på detaljföreskrifter. Istället bör den så långt möjligt koncentreras till väsentliga spörsmål. Vid granskning av rättspraxis på skilda områden bört. ex. frågor om medborgarnas rättssäkerhet tillmätas särskild vikt. Med den angivna inriktningen av tillsynsverksamheten rimmar väl att ökad vikt läggs vid inspektioner. Utbytet av inspektionerna torde bli större om en viss förtur ges åt myndigheter som själva utövar inspektioner inom sitt verksamhetsområde och genom anvisningar och liknande styr underordnade myndigheters verksamhet samt åt myndigheter som saknar centralmyndighet med inspektionsrätt. De sakkunniga bör vidare överväga om systemet med arbetsredogörelser från statliga myndigheter som ett underlag förJK:s tillsyn är ändamålsenligt och hur det i så fall bör utformas for att på bästa satt fylla sin uppgift, Av vad jag har sagt förut framgår att JK givetvis skall gå regeringen till handa med Lindersökningzirziv ifrågasätta missförhållamden inom rättskipning och förvaltning. Det är också en naturlig sak att anmälningar från en myndighet mot en annan handläggs av JK. Men allmänheten bör inte vara avskuren från rätt att klaga hos JK. låt vara att enskildas klagomål liksom hittills torde komma att spela en underordnad roll forJK:s del. Nuvarande skyldighet för JK att företa undersökning med anledning av inkomna klagomål synes emellertid onödigt långtgående och bör mjukas upp. JK bör i viss utsträckning kunna berättigas både att lämna klagomål utan åtgärd och att hänvisa klagomål till annan myndighet. JK:s möjligheteratt agera mot tjänsteman som enligt JK har begått fel i tjänsten bliri viss mån beroende av ställningstagandet till ämbetsansvarskommitténs i det föregående berörda förslag till nytt sanktionssystem för offentliga funktionärer, Liksom hittills har man emellertid att räkna med att JK kan låta bero vid erinran, rättelse. förklaring eller vad som annars har förekommit. när han finner att ett mindre allvarligt fel har begåtts. En reform av ansvarssystemet för offentliga funktionärer kan få konsekvenser också för kretsen av de personer som bör vara underkastade JK:s granskning. Det får lämpligen ankomma på de sakkunniga att med utgångspunkt i ett nytt sanktionssystem föreslå hur tillsynsområdet skall zivgråinszis.

Den l8 maj 1977 beslutade regeringen att till utredningen överlämna dels två skrivelser från JK till regeringen. dagtecknade den ll juni och den 9

och arbetets bedrivande 32 Urredningsuppdrager

september 1976, dels en skrivelse från generaltullstyrelsen till regeringen, den 22 februari 1977, för att beaktas i utredningens fortsatta dagtecknad arbete. JK har i sina skrivelser hemställt om översyn av vissa bestämmelser i

skaderegleringskungörelsen. Iden första skrivelsen påtalarJK att det är oklart om bestämmelsen att ärende skall hänskjutas till regeringen när det är fråga om belopp över 100000 kronor är tillämplig också när JK för talan inför domstol. Enligt JK:s mening bör bestämmelsen inte gälla i rättegång. l den senare skrivelsen tar JK upp frågan i vad mån han är behörig att pröva skadestândsanspråk som riktas inte mot staten utan mot enskilt rättssubjekt som har anförtrotts statliga förvaltningsuppgifter. JK anser att han bör vara att handlägga sådana ärenden i den mån staten kan anses vara behörig för skadan. Vidare att kungörelsen saknar ansvarig påpekas i skrivelsen bestämmelser om ersättning för kostnader i ärende hos JK. Enligt JK:s bör man överväga en ordning som innebär att JK får tillerkänna mening sökande ersättning för kostnader enligt samma principer som om ärendet hade handlagts av domstoll Slutligen berör JK den möjlighet att väcka talan vid domstol som tillkommer den som är missnöjd med JK:s eller annan beslut enligt kungörelsen. Sådan talan är inte inskränkt till viss myndighets tid, vilket enligt JK:s mening är en nackdel. Han föreslår därför att det införs bestämmelser om tidsbegränsning. Generaltullstyrelsen har i sin skrivelse hemställt att regeringen bemyn-

digar styrelsen att till underställda tullmyndigheter delegera rätten att besluta om skadestånd enligt skadeståndslagen när varor till ett värde av högst 500 kronor förstörts av fel eller försummelse av tulltjänsteman i på grund samband med tullvisitation av resgods.

1.2 Utredningsarbetets bedrivande

direktiv avser utredningsuppdraget främst två Som framgår av utredningens huvudområden, nämligen llfrågan om vem som -i ärenden där staten krävs och i andra sammanhang - skall företräda staten vid tvister på skadestånd rätt samt 2) JK:s tillsynsuppgifter och förhållandet som rör dess enskilda mellan JK:s och JO:s granskningsverksamhet. För att bilda sig en uppfattning om hur JK själv såg på sin verksamhet lGenom SFS 1977:342 ordförande och sekreterare inledningsvis med sammanträffade utredningens har i skadereglerings- JK i början av år 1975. kungörelsen införts föl- förutom Information om arbetet vid JK-ämbetet har utredningen, genom jande bestämmelse. l ärende enligt lagen kontakter med JK personligen, erhållit av bl. a. experten Lambe samt genom (1974:515) om ersättning intervjuer med tjänstemän vid JK-ämbetet. vid frihetsinskränkning huvudområdet till en början gått Utredningen har inom det förstnämnda kan gottgörelse av all- bestämmelser för att myndighetsinstruktioner och andra aktuella männa medel tillerkän- igenom nas sökanden för ersätt- skaffa sig en överblick över gällande regler om vem som skall bevaka statens har härefter närmare undersökt tillämpningen av ning till biträde och för enskilda rätt. Utredningen utredning i ärendet i den och bevakande av statens enskilda gällande regler om statens skadereglering mån kostnaderna ej skall inhämtat från JKrätt vid andra tvister. Härvid har utredningen upplysningar betalas av staten enligt ämbetet samt utredningens sekreterare genomgått akter och beslut i åtskilliga rättshjälpslagen fattade 0972:4291” av de av JK handlagda ärendena. bl. a. samtliga under åren 19734975

och arbetets

Utredningsuppdraget bedrivande 33

beslut i skadestândsärenden. Under våren 1976 har utredningen genomfört en enkät rörande dessa frågor till 75 myndigheter som f. n. äger företräda staten inför domstol. Härjämte har från sex länsstyrelser inhämtats uppgifter om i vilken omfattning de företrätt staten i tvist som rört statens enskilda rätt. För att skaffa sig ytterligare information om myndigheternas sätt att sköta tvistehaitdläggning och deras personalresurser härför samt för att höra uppfattningen hos handläggare vid myndigheterna om gällande och framtida ordning på detta område har utredningens expert Lambe och utredningens sekreterare under första halvåret 1977 besökt 21 myndigheter, som äger rätt att företräda staten inför domstol. Vid besöken har akter studerats och samtal med handläggare ägt rum. Vad som framkommit vid besöken har fortlöpande redovisats inför utredningen. Enligt utredningens direktiv bör utredningen undersöka möjligheten att anförtro centrala bevakningsfunktioner åt en redan befintlig myndighet, t. ex. kammarkollegiet. För att undersöka lämpligheten av att göra kammarkollegiet till centralmyndighet för statens skadereglering och tvistehandläggning i övrigt besökte utredningens ordförande och sekreterare under slutet av 1976 kollegiet och samtalade härvid med generaldirektören Reuterswärd, förste advokatfiskalen af Sandeberg och första advokatftskalen Astrid Charpentier. Utredningen har också gjort en närmare undersökning av kammarkollegiets arbetsuppgifter och organisation. Utredningens ordförande och sekreterare sammanträlTade under hösten 1977 också med tjänstemän vid riksrevisionsverket för att erhålla synpunkter på organisationen för handläggning av tvister samt på gränsdragningen mellan JK:s och verkets granskningsuppgifter. 1 fråga om vilket organ som skall ha hand om prövningen av anspråk på ersättning för brottsskador har utredningen samrått med brottsskadeutredningens (Ju 1974:18) sekretariat. 1 fråga om tillsynsverksamheten innebar reformen av ämbetsansvaret,som trädde i kraft den 1 januari 1976, att utredningen med förtur tog upp till behandling frågan om erforderliga följdändringar för JK:s del med anledning av reformen. Utredningens ordförande och sekreterare sammanträffade under våren 1975 för diskussion av bl. a. denna fråga med ordföranden och sekreteraren i riksdagens JO-utredning, regeringsrâdet Georg Ericsson och rådmannen Tomas Huldén. J K-utredningens sekreterare höll sig fortlöpande underrättad om riksdagens behandling av .FO-utredningens förslag. En promemoria med förslag till provisoriska bestämmelser för JK:s del i anledning av ämbetsansvarsreformen utarbetades inom utredningen i september 1975. Promemorian överlämnades till Justitiedepartementet och yttrande över promemorian avgavs, efter remiss, av JK. Med förslagen i promemorian som grund utfärdades med tillämpning fr. o. m. den ljanuari 1976 lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn och en ny instruktion (1975:1345) förjustitiekanslern. Bestämmelserna överensstämde - såvitt här är i fråga - i det väsentliga med den ordning som riksdagen då nyligen hade beslutat för JO:s del. Under hösten 1977 sammanträffade utredningens ordförande och sekreterare med Justitieombudsmannen Lundvik och Uhlin. Utredningen fick härigenom ta del av bl. a. deras erfarenheter av och synpunkter på hur samordningen mellan JK:s och JO:s tillsynsverksamhet fungerat och borde

bedrivande 34 Utredningsuppdraget och arbetets

ordnas i framtiden samt hur de fr. 0. m. årsskiftet 1975-1976 gåillttnde reglerna om J0:s och JK:s sanktionsbefogenheter och tillsynskrets verkat i prakti-

ken. förordnats till expert i JK-utredningen under hösten 1977 Sedan Huldén har han ägnat sig huvudsakligen åt frågor rörande JK:s tillsyn. Därvid har han som kommit in till .IK-ämbetet gått igenom bl. a. samtliga tillsynsärenden under januari och februari 1977. Utredningen har avgivit yttrande över Följande betâinkanden och skrivelser: betänkande (SOU 1975:23) JO-ämbetet uppgifter riksdagens JO-utrednings och organisation, i massmedieutredningens betänkande (SOU 1975:49) Massmediegrundlag, skrivelse den 22 februari 1977 från generaltullstyrelsen till regeringen av beslutanderätten i vissa skadeståndsärenden, angående delegering skrivelse den 28 juli 1977 från JK till regeringen om ändring i instruktionen för justitiekanslern, samt betänkande (SOU 1977:36) Ersättning för brottsskabrottsskadeutredningens d0r. Utredningen har i en skrivelse den 21 april 1976 till statsrådet och chefen för framfört vissa synpunkter i anledning av trafikskadelajustitiedepartementet gens (1975:1410) ikraftträdande. ledamöter har under arbetets gång sammanträtt 34 Utredningens gånger.

2 J K-ämbetets

tillkomst, arbetsuppgifter

och organisation

2.1 Kortfattad historik*

Justitiekanslersämbetet inrättades 1713 av Karl Xll. Den nya kansliordning som då utfärdades innebar en genomgripande av den centrala omvandling myndigheten for riksstyrelseärendena, kanslikollegiet. Detta uppdelades nu i ett förvaltande verk för vissa utrikes ärenden m. m. och sex särskilda expeditioner, nämligen en revisionsexpedition och fem statsexpeditioner. Revisionsexpeditionen ställdes under ledning av en ”högste ombudsman”. Dennes uppgift angavs vara att ha ett allmänt inseende över hur lagar och författningar efterlevdes och hur varje ämbete fullgjorde sin skyldighet. Närmare bestämmelser om högste ombudsmannens meddelades i uppgifter en särskild instruktion, utfärdad samma år. 1714 trädde ämbetet i funktion. Genom en ny kansliordning 1719 ändrades ämbetets benämning från högste ombudsman till justitiae canceller, men ämbetets uppgifter och befogenheter lämnades orubbade. Huvuduppgiften för den högste ombudsmannen angavs i 1713 års instruktion bestå “först däruti at hafwa ett allmänt huru Förordinseende, ningar warda efterlefwade samt hvar och en uti dess Embete efterkommer sin skyldighet, hwilket han wärckställer dehls genom eget föranstaltande, dehls genom förfrågningars och förslags ingifwande till Kongl. Maj:t och dehls genom befalningars utfärdande i Kongl. Majzts namn. För det andra att sielf wid wissa tillfällen föra talan emot dem som sig i höga måhl förbryta”. Av ämbetets åligganden torde uppgiften att tillse att ämbetsmännen, och framför 1 Uppgifterna är i huvudallt landshövdingarna, skötte sin tjänst, ha för Karl Xll framstått som väl så sak hämtade från en betydelsefull som uppgiften att vaka över att förordningarna efterlevdes. artikel, Justitiekanslersämbetet 250 år, av då- Med det nya ämbetet tillskapades sålunda en kontrollerande och övervavarande justitiekanslern kande myndighet med räckvidd över hela den svenska I förvaltningen. Sten Rudholm i Svensk senare kansliordningar och instruktioner för ämbetet har denna allmänna Juristtidning 1964 l. kontroll- och tillsynsuppgift i allt väsentligt behållits. Enligt nu gällande lag Artikeln innehåller även om justitiekanslerns tillsyn har sålunda justitiekanslern över att de korta biografier över JKtillsyn ämbetets innehavare som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra förordningar samt åren 1714-1961. Här kan i övrigt fullgör sina åligganden. tilläggas att innehavarna Justitiekanslerns uppgifter i övrigt och hans allmänna inom under tiden därefter varit ställning förvaltningen har dock inte alltid varit desamma. Vid mitten av 1700-talet Sten Rudholm 1962-1967, Bengt Länändrades han ställning under en kortare tid på det sättet, att han icke längre utnämndes nergren 1967-1973 och av Konungen utan tillsattes av ständerna efter val, som avsåg Ingvar Gullnäs 1973 och tiden fram till nästföljande riksdag. Justitiekanslersämbetet förvandlades alltjämt.

36 JK -ämbetets tillkomst, arbetsuppgifter och organisation

därigenom från ett av Konung och riksråd beroende ämbete till ett ständernas eget fortroendeämbete. Under denna period, 1766-1772, ärjustitiekartslersämbetet närmast att anse som en föregångare till det år 1809 inrättade

justitieombudsmannaämbetet, som också lydde under ständernzt. år 1772 blev justitiekanslern åter en I och med Gustav l11:s statsvälvning och rådets förtroendeämbetsman. Under åren 1787-1809 var Konungens också förenat med det av Gustav [Il återupplivade justitiekanslersämbetet riksdrotsämbetet och justitiekanslern hade under denna tid i viss mån

ställningen såsom rikets justitieminister. Genom 1809 års regeringsform blev justitiekanslersämbetet ett fristående ämbete under Konungen utan sammankoppling med något riksråds- eller karaktär som ämbetet haft under tiden statsrådsämbete. Den politiska närmast före 1809 upphörde alltså. Fram till 1840 och den då genomförda liksom två av departementalreformen ålåg det emellertid justitiekanslern, ledamöter, att vara närvarande i statsrådet :tär justitiehögsta domstolens ärenden behandlades. 1 samband med departementalreformen upphörde även det Chefskap över nedrejustitierevisionen som tillkommit justitiekans-

lern alltsedan ämbetets inrättande. bestämmelser om justi- I 1809 års regeringsform upptogs grundläggande for första tiekanslern i en särskild paragraf, 27 §. I denna paragraf uppställdes för ämbetets innehavare. Han skulle gången vissa allmänna kompetenskrav i domarvärv. l sålunda vara lagfaren, skicklig och oväldig samt ha nyttjats arbetsuppgifter i stort. Såsom paragrafen angavs vidare justitiekanslerns låta föra Konungens högste ombudsman ålåg det honom främst att föra eller att, Konungens talan i mål , som rörde allmän säkerhet och kronans rätt,samt ha tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan å Konungens vägnar, En närmare egenskap beivra fel, som gjordes av domare och ämbetsmän. av arbetsuppgifterna gavs i den nya instruktion for justitiekansprecisering lern som utfärdades i anslutning till regeringsformen. Av betydelse för JK:s ställning i det konstitutionella systemet var också att inrättade en särskild ombudsman som skulle man genom regeringsformen den s. k. justitieombudsmannen. Även om man vid lyda under ständerna, tillkomsten av regeringsformen strävade efter att undvika sammanblandning

av JK:s och JO:s ämbetsområden, kom dessa strävanden knappast till uttryck i de slutliga författningstexterna. Sedan 1809 har vi alltså haft en legal dubbelkontroll med JK som Kungl. Maj:ts och regeringens högste till-

synsman och JO som riksdagens?

Efter år 1809 har endast två förändringar av större betydelse genomförts beträffande ställning och uppgifter. Den ena av dessa justitiekanslerns sammanhängde med 1840 års departementalreform och har nyss berörts. Den inträdde år 1948 och hade samband med rättegångsreandra förändringen av arbetsuppgifterna för formen. Denna medförde bl. a. en väsentlig ökning ?Förhållandet mellan högsta åklagarmyndigheten, vilken enligt den äldre rättegångsordningen JK och JO under äldre utövades av justitiekanslern. Med hänsyn till omfattningen av justitiekanstid behandlas i en artikel av Nils Alexanderson i lerns övriga arbetsuppgifter ansågs det lämpligast att från justitiekanslersâim- Sveriges Riksdag band betet bryta ut de allmänna åklagaruppgifterna och lägga dessa på ett nyinrättat XVl (1935) samt av som i samband därmed gjordes till chefsmynämbete, riksåklagarämbetet, Fredrik Sterzel i Riksdai riket. (1969) dighet för åklagarväsendet gens kontrollmakt s. 238 ff. Iden fr. o. m. 1975 gällande regeringsformen stadgas i 12 kap. 8 § att åtal for

.IK -ämbetets tillkomst, arbetsuppgifter och organisation 37

brott i utövning av tjänst som ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten väcks av riksdagens ombudsman eller av justitiekanslern. Enligt samma paragraf väcks beträffande dessa ledamöter också talan om skiljande eller avstängning från tjänsten samt skyldighet att undergå läkarundersökning av riksdagens ombudsman ellerjustitiekanslern. Härutöver finns i nya regeringsformen ingen bestämmelse omjustitiekanslerns Det slås i uppgifter. 11 kap. 6§ endast fast att justitiekanslern lyder under regeringen. Den ändrade grundlagsregleringen innebär inga principiella ändringar av JK:s ställning och arbetsuppgifter. Justitiekanslerns nuvarande arbetsuppgifter framgår i huvudsak av den fr. o. m. den ljanuari 1976 gällande instruktionen för justitiekanslern och, såvitt avser tillsynsverksamheten, av den fr. 0. m. samma dag gällande lagen om justitiekanslerns tillsyn. Avslutningsvis bör tillfogas att JK redan genom tillkomsten av 1766 års tryckfrihetsförordning fick uppgiften att vaka över tryckfriheten och att vara exklusiv åklagare i fråga om tryckfrihetsbrott.

Åklagaruppgiften har han

behållit in i våra dagar. Fr. 0. m. den 1 januari 1978 har han också från justitieministern övenagit uppgiften att vaka över att tryckfrihetens gränser ej överskrids.

2.2 JK-ämbetets nuvarande och

arbetsuppgifter organisation

2.2. 1 Arbetsuppgifterna

JK:s arbetsuppgifter anges med något undantag i förordningen (1975:1345) med instruktion for justitiekanslern. Uppgifterna kan delas upp i fyra huvudgrupper, nämligen l) uppgiften att vara regeringens rådgivare 2) att bevaka statens rätt 3) uppgiften att utöva tillsyn och 4) övriga uppgiften uppgifter. En översiktlig redogörelse för JK:s arbetsuppgifter lämnas i detta avsnitt. En mera ingående beskrivning av vissa av uppgifterna ges i samband med utredningens behandling av de skilda verksamhetsområdena. Uppgiften som regeringens rådgivare innebär främst att JK till regeringen avger remissyttranden, i allmänhet över lagförslag. Antalet inkomna remisssärenden har under åren 1972-1977 legat mellan 20 och 50 om året. Remisserna har inneburit ett betydande arbete för JK och dennes personal. Yttrandena har avsett vitt skilda ämnesområden. Regeringen ger ibland JK särskilda utredningsuppdrag. Detta skedde 1977 i tre fall men synes tidigare under 1970-talet ha ägt rum i blygsam omfattning. Även om antalet fall varit relativt få, har förekommande ärenden ofta varit tidskrävande och fordrat extra personal. Dessutom förekommer det att JK genom skrivelser till regeringen eller chefen förjustitiedepartementet fäster uppmärksamheten på brister i gällande lagstiftning. Uppgiften att bevaka statens rätt innebär att JK företräder staten i civila rättegångar och vid uppgörelser utom rätta. Den klart dominerande gruppen ärenden därJK tillvaratar statens enskilda rätt utgör den frivilliga skaderegleringen enligt bestämmelserna i skaderegleringskungörelsen (1972:416). Enligt kungörelsen skall JK pröva bl. a. anspråk på grund av beslutsskada, större anspråk avseende s. k. faktisk skada och anspråk enligt lagen (1974:51 5)

38 JK -ämbetets tillkomst, arbetsuppgifter och organisation

samt ha ett allmänt överinseende över om ersättning vid frihetsinskränkning Uppgiften som skadeden statliga skaderegleringen enligt skadeståndslagen. är omfattande. Antalet till JK inkomna skadeståndsårendett reglerare vartdera av åren 1975 och 1976 drygt 300 och år 1977 drygt 400. I utgjorde i övrigt att företräda staten gäller enligt JK:s instruktion fråga om uppgiften att han skall föra eller låta föra statens talan endast om det inte ankommer på i instruktion eller annan myndighet. Undantaget syftar på fall där myndighet annan har att inför domstol föra statens talan. Sådan ordning ålagts har tillagts bl. a. de affärsdrivande verken och vissa andra centrala behörighet en under hösten 1977 vidtagen ändring i förvaltningsmyndigheter, Enligt instruktionen för JK äger denne i fråga om tvister som prövas eller kan prövas av allmän domstol från annan myndighet överta dennas uppgift att bevaka

statens rätt. har alltsedan JK-ämbetets tillkomst utgjort en central Ti/lsynsverksamheten för ämbetet. bestämmelser om denna verksamhet uppgift Grundläggande finns tillsyn. JK:s tillsyn omfattar i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns och kommunala myndigheter och med några undantag bl. a. alla statliga deras personal samt har enligt lagen om justitiekanslerns tillsyn till syfte att tillse att dessa “efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Tillsynen bedrivs liksom JO:s genom prövning av klagomål från enskilda eller myndigheter, genom inspektioner eller genom att JK av initiativ tar upp frågor som han erhållit kännedom om genom eget uppgifter i pressen. Ytterligare en form för JK:s tillsyn är exempelvis granskningen av de ärendeförteckningar de statliga myndigheterna årligen

skall avge till JK. Vid utövande av tillsynsverksamheten har JK vissa sanktionsbefogenheter Han får sålunda som särskild åklagare väcka åtal mot och andra rättigheter. den som begått brott i tjänsten och på olika sätt ingripa för att få en försumlig eller avskedad eller avstängd från sin befattningshavare ålagd disciplinpåfoljd tjänst. Medan antalet till JO-ämbetet inkomna klagomål under senare år har 3 000 om året har antalet klagomål hos JK under samma tid utgjort omkring 300 per år. Även inspektionerna är betydligt farre. understigit JK:s (ivriga âligganden är av inbördes skiftande slag. (TF) är, efter de ändringar som J Kzs uppgifter enligt tt-_vck/rihets/örordningen trädde i kraft den ljanuari 1978, i korthet följande,se SFS 1976:955. Enligt TF 9:1 skall JK vaka över att de gränser för tryckfriheten, som anges i TF, inte överskrids. Vid utövningen av denna tillsyn har JK inga andra medel eller än dem som tillkommer honom i egenskap av åklagare i befogenheter tryckfrihetsmål. JK:s möjligheter att ingripa beror därför i hög grad på om inkommer från allmänheten eller från andra myndigheter, anmälningar särskilt Även regeringen kan anmäla skrift till polis- och åklagarmyndigheter. åtal för tryckfrihetsbrott. Enligt TF 9:2 är JK ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott. Ingen annan än JK får inleda förundersökning rörande tryckfrihetsbrott. Som huvudregel vidare, att endast JK och rätten får besluta om tvångsmedel med gäller av misstanke om sådant brott. JKzs åtalsrätt enligt TF 9:2 omfattar anledning inte bara tryckfrihetsbrott. JK är också ensam åklagare i annat tryckfrihetsmål om t. ex. vissa fall då meddelande lämnas för än mål tryckfrihetsbrott,

JK -ämbetets tillkomst, arbetsuppgifter och organisation 39

publicering. samt i mål som eljest avser brott mot bestämmelse i TF. Sistnåimnda kategori av mål omfattar dels s. k. ordningsförseelser, dels brott mot TF begångna av offentliga funktionärer, t. ex. obehörigt hindrande av skrifts tryckning och spridning eller vägran att lämna ut allmän handling som är offentlig. Såvitt gäller brott av offentliga funktionärer är dock även JO behörig. För en del tryckfrihetsbrott får åtal väckas endast efter regeringens medgivandel2 § lagen 1977: 1016 med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område). Antalet till JK från enskilda personer inkomna anmälningar om ifrågasatta tryckfrihetsbrott utgjorde 1971 26,1972 25,1973 41,1974 26,1975 20,1976 38 och 1977 35. Ettvart av åren 1971, 1973 och 1974 inkom en anmälan om åtal för tryckfrihetsbrott till JK från chefen förjustitiedepartementet. Åren 1972, 1975, 1976 och 1977 gjordes ingen sådan anmälan. Åtal for tryckfrihetsbrott väcktes av JKiett fall 1972,itvå fall 1973 och i fyra fall 1974. Något sådantåtal förekom däremot inte under 1971 och inte heller under åren 1975-1977. Enligt radioansvarighetslagen (1966:756) väcks allmänt åtal för yttrandefrihetsbrott i radio- och TV-program av JK. JK har enligt kungörelsen (1967:226) om tillämpning av radioansvarighetslagen rätt att kostnadsfritt ta del av upptagning av sådant program och få utskrift av vad som yttrats i programmet. Antalet till JK inkomna ärenden avseende radio- och TV-program var 1971 5, 1972 4, 1973 1, 1974 10, 1975 6 och 1977 3. År 1976 inkom ingen sådan anmälan till JK. JK har inte väckt något åtal enligt radioansvarighetslagen under 1970-talet. År 1969 väcktes ett åtal. JK har vissa uppgifter med anknytning till advokatväsendet. l 8 kap. 6§ råittegångsbalken stadgas sålunda att JK äger att hos advokatsamfundets styrelse eller, i den mån så bestämts i samfundets stadgar, hos annat samfundets organ påkalla åtgärd mot advokat, som åsidosätter sin plikt eller inte längre är behörig att vara advokat. 1 fråga om disciplinärenden mot advokater gäller bl. a. följande. Frågor om disciplinärt ingripande upptas primärt av samfundets styrelse. Om styrelsen inte linner att disciplinåtgärd är påkallad får den avgöra ärendet. 1 annat fall skall den hänskjuta ärendet till samfundets disciplinnämnd. Styrelsens beslut idisciplinärenden skall tillställas JK. Om styrelsen inte hänskjutit ärendet till disciplinnämnden kan JK inom fyra veckor efter det att han fått del av beslutet hos nämnden påkalla åtgärd mot advokaten. Mot disciplinnämndens beslut, vilka aven de skall tillställas JK, får JK enligt 8 kap. 8§ rättegångsbalken fora talan genom besvär till högsta domstolen. Frågor om uteslutning av ledamot, som inte längre är behörig att vara advokat, prövas av samfundets styrelse. Styrelsens beslut skall tillställas JK. Även mot beslut i sådan fråga ägerJK enligt 8 kap. 8 § rättegångsbalken föra talan i högsta domstolen. Antalet till JK inkomna beslut av advokatsamfundets eller styrelse disciplinnämnd utgjorde år 1975 184, år 1976 216 och år 1977 198. JK har under dessa år inte överklagat något sådant beslut. Advokatärendena innebär relativt obetydlig arbetsbelastning for JK-ämbetet. JK har vissa uppgifter enligt data/agen ( 1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och inkassa/agen (1974:182). Frågan om tillstånd att föra personregister med hjälp av automatisk

40 JK -ämbetets tillkomst, arbetsuppgifter och organisation

databehandling eller att bedriva kreditupplysnings- eller inkassoverksamhet prövas enligt nämnda lagar av datainspektionen. Tillsyn över att automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig integritet samt över efterlevnaden av kreditupplysningslagen och inkassolagen ankommer likaledes på datainspektionen. Enligt 25 § datalagen får JK föra talan mot beslut för att tillvarata allmänna intressen. Talan fors hos datainspektionens genom besvär. Motsvarande rätt för JK föreligger enligt 23§ regeringen kreditupplysningslagen och 19 § inkassolagen. l datakungörelsen l l973z29l ), kreditupplysningskungörelsen (1974:326) och inkassokungörelsen t 1974:327) föreskrivs skyldighet att till JK expediera kopia av datainspektionens beslut avseende bl. a. meddelade tillstånd och föreskrifter samt åtgärder i anledning eller meddelad föreskrift åsidosatts. När den som av att lagbestämmelse berörs av datainspektionens beslut för talan mot detta anmodas JK att som motpart avge yttrande. Antalet till JK inkomna dataärenden (inklusive ärenden enligt kreditupplysningslagen och inkassolagen) utgjorde 1975 1 857. 1976 l 828 och 1977 1 167. Varje ärende granskas av vederbörande handläggare och föredras för JK. Även om JK utnyttjat sin besvärsrätt i mycket få fall har ärendena berett myndigheten relativt mycket arbete. Genom tillkomsten av lagen (1 977.20) om TV-övervakning, som trädde i kraft den l juli l977, har JK fått en med dataärendena likartad uppgift. För av allmänna platser krävs enligt lagen särskilt TV-övervakning tillstånd. Frågan om sådant tillstånd prövas av länsstyrelse. Länsstyrelsen skall förena tillstånd med bl. a. de föreskrifter som kan anses erforderliga av till enskilds personliga integritet. Länsstyrelsen kan också sedan TVhänsyn övervakning igångsatts meddela ändrade föreskrifter eller återkalla tillstånd. över att TV-övervakning inte sker utan tillstånd och att meddelade Tillsyn föreskrifter efterlevs utövas av länsstyrelsen. JK får föra talan mot länsstyrelsens beslut för att tillvarata allmänna intressen. Talan förs hos regeringen besvär. förordningen (l977:21) om TV-övervakning skall genom Enligt avskrift av beslut som länsstyrelsen fattar enligt lagen om TV-övervakning överlämnas till JK, om inte denne i fråga om ärende av mindre vikt har föreskrivit undantag. När den som ärendet angår för talan mot länsstyrelsens beslut avger JK som motpart yttrande över besvären. Handläggningsrutinerna vid JK-ämbetet är i fråga om dessa ärenden desamma som beträffande dataärenden, dvs. varje ärende granskas av vederbörande och föredras för JK. Antalet till JK inkomna handläggare ärenden har under l977 uppgått till 574. l enligt lagen om TV-övervakning dessa ärenden har JK fört talan i sex fall. om ekonomiskajöreningai kan domstol förklara att Enligt lagen (1951:308) skall träda i likvidation om dess verksamhet drivs på ett sätt som förening inte motsvarar de förutsättningar under vilka registrering uppenbarligen skett. Ansökan härom görs av ombud som utsetts av JK eller länsstyrelse. Hos JK har under tidsperioden 1975-l977 inte förekommit några sådana ärenden. Ytterligare en uppgift för JK finns angiven i lagen (1952:918) med särskilda bestämmelser om tvângsmedeli vissa brottmål. Lagen ger vidgade möjligheter att utnyttja tvångsmedel vid förundersökning angående vissa brott mot rikets

JK -ämbetets

tillkomst, arbetsuppgifter och organisation 41

säkerhet m. m. Innebörden av lagen är i huvudsak att möjligheter ges till förlängning av anhållningstiden samt att bestämmelserna i rättegångsbalken om beslag och telefonavlyssning kompletteras på vissa punkter. Beslut om förlängning av anhållningstiden meddelas av JK. Förlängning kan på begäran av anhållningsmyndigheten medges med högst tio dagar. Om Förlängning har medgivits äger JK under vissa Förutsättningar medge ytterligare sådan med högst femton dagar. Begäran om förlängning av anhållningstiden har under åren 1975-1977 inkommit till JK i endast några enstaka fall.

2.2.2 Organisationen JK utnämns av regeringen. Tjänsten är tillsatt med fullmakt. JK har samma lön som exempelvis justitieråd, regeringsråd och landshövding (lönegrad F 29). Alla beslut varigenom ett ärende fattas avgörs av JK personligen. Delegation till byråchef eller annan tjänsteman vid JK-ämbetet får endast avse åtgärd för ärendes beredande. I mål som rör statens rätt kan JK förordna ombud att föra talan och även i andra processuella sammanhang kan han i allmänhet uppdra åt annan att föra sin talan. För JK finns ingen på förhand utsedd ställföreträdare. När JK är förhindrad att utöva sin tjänst förordnar regeringen ersättare för tidsperioden ifråga. Normalt förordnas numera en tjänsteman vid JK-ämbetet. l avvaktan på sådant beslut av regeringen skall JK:s åligganden fullgöras av den i tjänsten äldste tjänstgörande byråchefen vid JK-ämbetet. Antalet på heltid tjänstgörande jurister vid JK-ämbetet har - utöver JK under 1976 och större delen av 1977 varit fem, nämligen tre byråchefer, en avdelningsdirektör och en hovrättsassessor. Härjämte har för handläggning av särskilt tidskrävande ärenden under vissa perioder extra tjänstgjort handläggare. Någon indelning i byråer finns inte vid JK-ämbetet. De inom ämbetet förekommande ärendena var år 1977 fördelade mellan handläggarna på i huvudsak följande sätt. Den interna administrationen handhades av avdelningsdirektören. Tillsynsverksamheten var fördelad mellan samtliga fem handläggare. Avdelningsdirektören handlade sålunda tillsynsärenden avseende vårdområdet samt skötte granskningen av statsmyndigheternas ärendeförteckningar. Tillsynsärenden avseende domstols-, polis-. åklagar- och exekutionsväsendet var fördelade mellan tre handläggare. En byråchef handlade tillsynsärenden avseende förvaltningen i övrigt. Ärenden om ersättning enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning var uppdelade på två och övriga skadeståndsärenden på tre handläggare. Dataärendena var fördelade mellan två handläggare. Detsamma gäller ärenden enligt lagen om TV-övervakning. Remisser tilldelades handläggare efter beslut av JK i varje särskilt fall. Samma ordning gällde i fråga om rättegångar där JK hade att bevaka statens rätt. Ärenden angående yttrandefrihet handlades av en byråchef och advokatärendena av den vid ämbetet tjänstgörande hovrättsassessorn. Kontorspersonalen vid JK-ämbetet har under år 1977 bestått av en registrator. en assistent och en expeditionsvakt.

42 JK -ämbetets tillkomst. arbetsuppgifter och organisation

JK skall enligt sin instruktion varje år Före den l april lämna regeringen arbetsredogörelse För det senaste kalenderåret. Dessa redogörelser har bestått av mellan tio och femton maskinskrivna sidor och innehållit i huvudsak statistik och kortare kommentarer i fråga om de skilda verksamhetsområdena. Endast undantagsvis i har någon mera ingående redogörelse skett av särskilda ärenden. Till JK har För budgetåret 1977/78 anvisats ett Förslagsanslzig av knappt en och en halv _miljon kronor.

SOU l978z59 43

3 Övriga nordiska

länder

3.1 Tvistehandläggning

Frågan om vem som i civila tvister skall föra statens talan i rättegång har Iösts olika i skilda länder. l vissa länder handhas processforingen av departementens eller myndigheternas egna tjänstemän. Fördelen med denna ordning torde huvudsakligen vara att processen sköts av jurister som väl behärskar det område tvisten rör. Nackdelen är att dessajurister ofta inte är specialister på att föra talan inför domstol. I något land är ordningen den att departementen eller myndigheterna anlitar en privatpraktiserande advokat för att föra statens talan. Man kan då uppnå den fördelen att talan utföres av en processvanjurist. Man kan härvid också välja en advokat som är väl förtrogen med det fackområde saken gäller. En svaghet med detta system är bl. a. att man löper risk för olika behandling av likartade tvister hos skilda myndigheter. l andra länder har man en särskild juridisk tjänsteman som tillsammans med jurister knutna till den myndighet han leder har till uppgift bl. a. att föra statens talan inför domstol. Med en sådan ordning kan uppnås att statens talan inför domstol kommer att utföras av personer som har såväl process- som fackkunskap. Man kan i vissa länder även finna en ordning som kan sägas utgöra en kombination av de tidigare nämnda systemen l fråga om förhållandet i de nordiska länderna har utredningen inhämtat följande. Uppgiften att föra eller låta föra statens talan och att besluta om fullföljande av talan är en uppgift som i Danmark ankommer på den forvaltningsmyndighet eller det ministerium som ansvarar för det i rättsärendet aktuella verksamhetsområdet. De statliga forvaltningsmyndigheterna kan dock i vissa avseenden erhålla biträde från den s. k. kammeradvokaten. Denne är en privatprziktiserande advokat, som genom avtal med staten mot ett fast årligt honorar biträder de statliga förvaltningsmyndigheterna i civila rättegångar 1 Uppgifterna i detta och vid uppgörelse utom rätta. Kammeradvokaten avger på begäran yttrande stycke är hämtade ur en till de statliga myndigheterna ijuridiska och det är nästan anikel av regjeringsadtolkningsfrågor vokaf Hans M. Michelundantagslöst han som får i uppdrag att föra statens talan inför domstol, i sen med titeln Behandvarje fall i högre instans. ling av det offentliges l sammanhanget må nämnas att i Danmark finns en ämbetsman benämnd tvister i Norge. Det norsrigsadvokat med i huvudsak samma uppgifter som den svenske riksåklaga- ke Regjeringsadvokatren. embetet. Artikeln är införd i Nordisk admil Fin/and finns inte någon central myndighet med uppgift att representera nistrativ tidskrift, årgång staten vid domstol i tvister som rör statens enskilda rätt. l regel ankommer 1971.5. 150-161.

44 nordiska länder

Övriga

denna uppgift på vederbörande centrala ämbetsverk. För Islands del gäller att uppgiften att bevaka statens enskilda rätt åvilar chefen for det fackministerium som berörs. Vid rättegång i civilmål ges uppdraget att föra talan för vederbörande ministers räkning åt en advokat, som i princip inte är statstjänsteman. Uppgiften att i civila tvister föra statens talan inför domstol och ge råd i juridiska frågor innan en tvist utvecklat sig till process ankommer i Norge i

allmänhet på ett särskilt ämbete, regjeringsadvokatembetet.2

Regjeringsadvokaten skall träda i verksamhet efter anmodan från regeringen eller ett departement. Denna bestämmelse är inte bara en regel av formell natur om vem som är berättigad att påkalla ämbetets bistånd. utan som den ger uttryck för tanken att det bara är regeringen ellerett departement har rätt att ta ställning till om staten skall involveras i process. De flesta departement ser mycket strängt på att de själva skall avgöra om staten skall uppträda som part i rättegång. Endast i mycket liten utsträckning delegeras rätten att avgöra en sådan fråga till underlydande myndigheter. verksamhetsområde samt- I princip omfattar regjeringsadvokatembetets liga förvaltningsgrenar och ämbetet har hela landet som verksamhetsfält. Enligt instruktionen för regjeringsadvokaten kan emellertid justitiedepartementet efter utlåtande från vederbörande fackdepartement bestämma att inte skall arbeta för vissa myndigheter eller med saker av regjeringsadvokaten en bestämd art eller infor vissa specialdomstolar. På grundval av denna regel har exempelvis befriats från befattning med regjeringsadvokatembetet inkassoärenden och vägförrättningar. Enligt sin instruktion kan regjeringsadvokaten i samråd med Justitiedepartementet överlåta ärenden till jurister utanför regjeringsadvokatembetet, när speciella skäl härtill föreligger. Regjeringsadvokaten är en ren ämbetsman och får inte driva advokatverksamhet for egen räkning. Till sin hjälp har regjeringsadvokaten sex advokater och fyra juridiske fullmektiger” samt kontorspersonal. Antalet till ämbetet inkomna ärenden har mellan 1970 och 1974 årligen utgjort mellan 350 och 400. Från regjeringsadvokaten är att skilja riksadvokaten. som har i huvudsak samma uppgifter som den svenske riksåklagaren.

3.2 Tillsyn

Någon tillsynsmyndighet som kan sägas motsvara det svenska JK-ämbetet existerar inte i Danmark eller Norge eller på Island. l Danmark och Norge finns däremot motsvarigheter till det svenska JO-ämbetet? I Finland finns liksom i Sverige enjustitiekansler som har till uppgift bl. a. Den ftnländske justitiekanslern är att utöva tillsyn över statens tjänstemän. en opolitisk ämbetsman men hans ställning skiljer sig från den svenske 7 Uppgifterna angående Norge är i huvudsak justitiekanslerns. Omjustitiekanslern heter det sålunda i Finlands regeringshämtade från i not 1 form att han “skall finnas i statsrådet”, men han är inte medlem i detta. Omnämnda artikel. huvuduppgift är att övervaka lagligheten i Den finländskejustitiekanslerns verksamhet. Denna kontroll sträcker sig även till presi- 3 Här kan hänvisas till tjänstemännens denten och statsrådets verksamhet och utövas såvitt avser denna främst SOU 1965:64 S. 46 fTOCh SOU 1975:23 S. 59 ff. i statsrådets sammanträden. Justitiekanslern bör enligt sitt genom deltagande

Övriga nordiska länder 45

4 reglemente vara närvarande vid statsrådets sammanträden, särskilt då ärenden föredras Rjr presidenten. Justitiekanslern skall vid ärendens handläggning i statsrådet övervaka att laga ordning och gällande stadganden iakttas samt att protokollen i statsrådet blir riktigt förda. Tillsynen i övrigt bedrivs bl. a. genom prövning av klagomål och genom granskning av förteckningar och anmälningar angående ådömda straff och deras verkställighet som skall insändas till justitiekanslern. Liksom den svenske justitiek2ll1S|CTl1 har den linländskejustitiekanslern rätt att närvara vid domstolarnas och förvaltitingsmyttdigheternas sammanträden och att få ta del av deras avgöranden och protokoll. De sanktionsbefogenheter som han. har vid sin är bl. a. rätt att väcka åtal för tjänstefel och att ge tillsynsverksamhet uppmaning till vederbörande myndighet att vidta disciplinär åtgärd. Justitiekanslern är även högste åklagare och åklagarnas förman. Han utser statlsliskalerna. dvs. städernas underäklzigzire, och avger utlåtande vid tillsättande av advokatliskzil i hovrätt och polisinspektörsbefattning i länsstyrelse. Någon särskild riksåklztgare finns inte i Finland. Enligt regeringsformen ankommer det påjustitiekanslern att i högsta domstolen och högsta förvaltningsdomstolen representera âklagarna. Justitiekanslern utövar uppsikt över åklagarna bl. a. genom att årligen företa inspektionerav ett antal åklagarmyndigheten Statens rätt i privaträttsligzt ärenden bevakarjustitiekanslern i princip inte. Han handlägger nämligen inte andra förvaltningsärenden än dem som ankommer på honom i egenskap av högste åklagare. l Finland ankommer det sålunda inte på Justitiekanslern att sköta statens skadereglering. Statens skadeståndsanspråk bevakas i Finland av åklagarna endast när yrkande kan framföras i samband med åtal. Justitiekanslern ärjuridisk rådgivare åt republikens och statsråpresident det. Dennajustitiekanslerns uppgift innebär bl. a. att han avger remissyttranden över kommittebetänkanden. Det ankommer inte på justitiekanslern att övervaka yttrandefriheten. Detta åliggande ankommer på justitieministeriet. Justitiekanslern utövar tillsyn överadvokatväsendet samma på i huvudsak sätt som den svenske justitiekanslern. Justitiekanslersämbetet är personalmässigt större än motsvabetydligt rande ämbete i Sverige. l Finland biträdsjustitiekanslern av enjustitiekanslersadjoint, som vid behov företräder honom. Enligt reglemente förjustitiekanslern skall vid ämbetet finnas bl. a. en kanslichef. referendarieråd, äldre och yngrejustitiekanslerssekreterare, en avdelningssekreterare och en byråsekreterare. Vid justitiekanslersämbetet får också anlitas extrapersonal. Vid ämbetet finns omkring femton handläggare. Justitiekanslern skall årligen till presidenten och riksdagen avge berättelse om sina ämbetsåtgärder och iakttagelser rörande lagarnas efterlevnad. I Finland finns liksom i Sverige, Danmark och Norge ett JO-ämbete. Den finländskejustitiekanslern har befriats från skyldighet att utöva tillsyn över vissa verksamhetsområden som står under tillsyn avjustitieombudsmannen. Justitiekanslern har sålunda befriats från att övervaka i vissa lagligheten ärenden som angår försvarsväsendet och kriminalvården.

4 Utredningens allmänna synpunkter på J K-ämbetet

Justitiekanslern -JK-är sedan gammalt Kungl. Majzts, numera regeringens, högste ombudsman. Ända sedan ämbetet inrättades år 1713 har det högsta ombudsmannaskapet inneburit att JK skall ha tillsyn över hur ämbetsmännen fullgör sina ämbetsuppgifter och kontrollera att de följer lagar och andra författningar. Det högsta ombudsmannaskapet har även innefattat uppgiften att föra Kungl. Majzts talan i mål som rör kronans rätt samt - fram till 1949 att föra Kungl. Majzts talan i mål som rör allmän säkerhendvs. att vara högste åklagare. Uppdraget att vara högste ombudsman torde sålunda inte, såsom synes framgå av direktiven, syfta endast på JK:s uppgift att tillvarata kronans intressen i civila rättegångar eller tvister utom rätta utan åsyftar i minst lika hög grad tillsynen över offentliga tjänstemän. Utredningen vill därför inte reservera uttrycket “att vara ombudsman för uppgiften att föra statens talan. lntimt förknippad med tillsynsuppgiften är JK:s uppgift att vara åklagare. Visserligen utbröts riksåklagarämbetet fr. o. m. 1949 urJK-ämbetet men JK har alltjämt ställning av särskild åklagare vid brott i tjänsten av offentliga tjänstemän. l linje härmed ligger också att JK under lång tid varit ende åklagare i tryckfrihetsmål och numera även är åklagare då det gäller brott mot radioansvarighetslagen. Under senare år har JK erhållit vissa ytterligare arbetsuppgifter som visar släktskap med tillsynsuppgifterna, nämligen att ha tillsyn över advokatväsendet och att tillvarata vissa medborgerliga intressen enligt bl. a. datalagen. Ett viktigt utllöde av JK:s uppgift att tillvarata kronans eller som det numera kallas statens intressen är uppgiften att svara för frivillig skadereglering, då skadeståndskrav reses mot staten på grund av skadeståndslagen. samt att utge ersättning för olaga frihetsberövande. En del av JK:s arbetsuppgifter sammanfaller helt eller delvis med uppgifter som tillkommer andra myndigheter. Till en början bör erinras om att tillsynen över de offentliga tjänstemännen även ankommer på JO samt att också de allmänna åklagarna har att utreda och åtala brott som begås i tjänsten av offentliga tjänstemän. Vidare har tillkomsten av ett stort antal ämbetsverk, vilka inom sina verksamhetsområden företräder staten, medfört att JK:s uppgift att tillvarata statens enskilda intressen blivit alltmer På begränsad. motsvarande sätt svarar JK ej för all skadereglering inom statsverksamheten utan denna sköts i betydande utsträckning av olika förvaltningsmyndigheter. JK ingick under en period av l800-ldlClS första hälft i statsrådet då det

JK -ämbetet

48 Utredningens allmänna synpunkter på

gällde att behandlajustitieärenden och han räknades i varje fall fram till den regeringsformens ikraftträdande år 1975 höra till Kungl. Majzts kansli. nya i Han har fortfarande i uppdrag att vara regeringens rådgivare och expertorgan JK fyller sin rådgivande funktion främst genom att avge rättsliga frågor. skriftliga yttranden över regeringens remisser i olika frågor, varav lagförslag intar en viktig plats, samt genom att inge framställningar till regeringen i olika ämnen, t. ex. om behovet av att ändra en författning. Nära sammanhängande härmed är JK:s viktiga uppgift att på uppdrag av regeringen eller statsråd bedömning av en utreda särskilda frågori vilka behov finns av en kvalificerad självständig befattningshavare. Denna funktion, som tidigare givit JK stora har åter fått särskild betydelse under de allra senaste åren, arbetsuppgifter, är BT Kemi-affären och frågan Färska exempel på sådana utredningsuppdrag om åsiktsregistrering inom Göteborgs sjukvårdsförvaltning. Vid införandet av den nya skadeståndslagen, som ålagt staten ett vidsträckt ansvar för sina tjänstemäns åtgärder, lades skaderegleringen enligt skadepå centrala förvaltståndslagen på JK, i den mån den ej skulle ankomma Vad som föranlett denna utredning är särskilt att JK:s ningsmyndigheter. att tillvarata statens intressen i skadeståndsärenden, alltså mot uppgift enskilda medborgare som yrkar skadestånd på grund av en tjänstemans har ansetts principiellt svårförenlig med hans uppgift felaktiga handläggning, att till enskilda och vid behov beivra fel som medborgares gagn utreda begått. l samband därmed har det ansetts påkallat att göra en tjänstemännen allmän översyn av JK:s arbetsuppgifter och att därvid se över dels arbetsförmellan JK eller eventuell annan centralinstans och förvaltningsdelningen myndigheterna då det gäller att företräda staten i rättegång och att reglera mot staten riktade skadeståndsanspråk, dels förhållandet mellan JK och JO då det

gäller tillsynen av tjänstemännen. - Utredningens uppdrag är inte förutsättningslöst. Till en början fastslås naturligt nog - att JK-ämbetet skall finnas kvar. Ett bärande skäl härtill är, såsom anförs i direktiven, att regeringen måste ha tillgång till ett juridiskt expertorgan som kan tillhandagå med undersökningar av ifrågasätta missförhållanden inom rättskipning och förvaltning. Vidare klargörs i direktiven att ämbetet skall behålla uppgiften att ha tillsyn över offentliga tjänstemän. innebär att JK-ämbetet i denna del ej skall sammanslås med JO- Detta ämbetet. JK fråntas behörighet att ingripa på Ej heller bör enligt direktiven visst område, och allmänheten bör inte vara avskuren från rätt att klaga hos J K. Vad beträffar att företräda staten förutsätts att den liksom befogenheten hittills kommer att vara decentraliserad till skilda i betydande utsträckning myndigheter. I direktiven uttalas vidare att uppgiften att vara statens högste varmed i sammanhanget åsyftas att tillvarata statens intressen i ombudsman, civila rättegångar och vid uppgörelser utom rätta, i princip bör frångå JK för att tillkomma annan central instans, men några bestämda riktlinjer fastslås ej

i denna del. arbete har i enlighet härmed inriktats främst på två stora Utredningens JK:s tillsynsverksamhet och uppgiften att företräda områden, nämligen staten vid skadereglering och andra civila tvister. har den bestämda uppfattningen att JK:s uppgift som JK-utredningen tillsyns- och kontrollorgan och därmed sammanhängande regeringens funktioner som expertorgan ijuridiska frågor bör vara JK:s huvuduppgift, på

Utredningens allmänna synpunkter på JK -ämbeter 49

vilken hans huvudsakliga resurser och krafter bör sättas in. Denna mening stöds även av direktiven som vill frigöra JK från andra grenar av ombudsmannafunktionen i dess nyssnämnda vidsträckta ehuru delvis bemärkelse, av andra skäl.

Vad tillsynsverksamheten beträffar hade utredningen som en av sina första

arbetsuppgifter att överväga vilka regler som fordrades för att anpassa JKämbetet till den reform av ämbetsansvaret som skulle träda i kraft den l januari 1976. Utredningen redovisade sina överväganden i denna del i en promemoria med förslag till provisoriska bestämmelser för .lK:s del i anledning av ämbetsansvarsreformen (stencil), vilken avgavs i september 1975. 1 promemorian diskuterade delvis utredningen, i anslutning till det betänkande som riksdagens fram JO-utredning lagt i april 1975 (SOU 1975:23). bl. a. JK:s tillsynsområde och JK:s möjlighet att ingripa i den genom ämbetsansvarsreformen beslutade disciplinprocessen. Utredningens förslag föranledde ny lagstiftning i slutet av samma år, bl. a. lag (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn och förordning (1975:1345) med instruktion för justitiekanslern. Under det fortsatta arbetet har utredningen haft att överväga om det finns anledning att föreslå några avvikelser från de bestämmelser, som sålunda Vidare gäller. har utredningen funnit angeläget att till diskussion ta upp några punkter som i den ej behandlades tidigare promemorian.

Gränsdragningen mellan JK:s och J0:s uppgifter och befogenheter erbjuder vissa svårigheter. JK- och JO-ämbetena har olika i det ställning konstitutionella systemet i det att JK alltid, med för en kortare undantag period under frihetstiden, varit underställd Kungl. Majzt. numera regeringen, medan JO varit och fortfarande är riksdagens ombudsman. Alltsedan JOämbetets tillkomst år 1809 har det således förelegat en dubbelkontroll av tjänstemännen. Tid efter annan har lämpligheten härav Under ifrâgasatts. senare år har detta problem aktualiserats av ett par fall där JK kommit att uttala annan mening än JO i samma ärende eller i varje fall upptagit en av JO prövad sak till förnyad prövning, något som på sätt och vis kunnat uppfattas som en “överprövning” av J0:s trots att beslut, JK inte har någon tillsynsbehörighet över JO-ämbetet. Även det omvända förhållandet är tänkbart men har utredningen veterligt aktuellt under ej varit senare tid. Utredningen har ingående diskuterat frågan och har den uppfattningen att man igörligaste mån bör undvika att de båda myndigheterna samma prövar klagomål från allmänheten. Emellertid får det för den allmänna debatten i landet anses värdefullt att vi har två fristående instanser som vid behov kan undersöka uppmärksammade förhållanden. Det avgörande skälet till att den dubbla tillsynen enligt utredningens mening måste accepteras är dock de båda olika organens nyssnämnda konstitutionella ställning. Regeringens allmänna ansvar för att statsförvaltningen fungerar väl, att tjänstemännen fullgör sina och att åligganden rättssäkerhet råder, kräver ett särskilt kontrollorgan, som kan styras att sätta in sina insatser både permanent och temporärt där de från denna utgångspunkt bäst behövs. Permanent sker detta genom åligganden för kontrollorganet att öva allmän tillsyn och regler om dennas föremål och inriktning, temporärt genom särskilda uppdrag. Regeringen kan inte och bör inte härvid

JK -ämberet

50 Utredningens allmänna synpunkter på

liknande utnyttja det speciella organ som står till riksdagens förfogande för ett JO-ämbetet. Det måste nämligen anses vara ytterligt ändamål, nämligen förtroende för denna, för Sverige tidigare unika viktigt för medborgarnas kontrollinstans, att den är helt fristående från regeringen och den organisa-

tion under denna som den skall öva tillsyn över. Däri ligger JO-ámbetets värde. Om regeringen överlät tillsyns- och liknande styrka och särskilda ombudsman skulle dennes möjligheter att enligt uppgifter på riksdagens instruktioner sina tillsynsfunktioner riskera att minskas. riksdagens fullgöra förhållande Det sagda gäller oberoende av att regeringen står i ett helt annat Detta ändrade förhållande påverkar dock den än tidigare till riksdagen.

praktiska gränsdragningen mellan de båda organen.

Självfallet måste även i görligaste mån undvikas att de båda myndigheterna uttalanden och bedömningar som skiljer sig från varandra.

gör_

Aven om vi sålunda också i fortsättningen skall ha två tillsynsmyndigheter beaktande av deras är det över huvud angeläget att överväga om man med konstitutionella och utan att minska det värde och det olika ställning som ligger i att de två organen finns, kan genomföra någon förtroendekapital, form av praktisk arbetsfördelning mellan JO och JK. Såväl klagomålsprövhar därvid särskilt varit på tal. JOningen som inspektionsverksamheten mer utredningen uttalade att många skäl talade för att de regelbundna borde utföras av en myndighet som lyder rutinbetonade inspektionerna under regeringen och fann att det skulle ligga väl i linje med dess tankegångar av de om JK-ämbetet skulle få i uppgift att ägna mer tid åt inspektioner delar denna uppfattning. Av den offentliga myndigheterna. JK-utredningen att JK:s allmänna funktion som regeringens förut angivna meningen, och förvaltning är en huvuduppgift särskilda organ för tillsyn över domstolar delen av hans resurser bör sättas in, följer att för JK på vilken större inspektionsverksamheten bör inta en framträdande plats bland J Kzs arbets- Dennas inriktning och omfattning bör övervägas närmare. Detta uppgifter. som ett led i tillsynen. Med hänsyn till att gäller även klagomålsprövningen fått viss personalforstärkning torde JO-ämbetet finns och dessutom nyligen främst att JK avlastas vissa intensifieringen av tillsynen uppnås genom som ej har omedelbart samband med denna, kanske framför arbetsuppgifter allt skaderegleringen. skulle större möjlighet för JK att öka sin inspektionsverksamhet Därjämte inom ramen för nuvarande organisation kunna ske om JK:s huvudsakligen från allmänheten kan minska. Detta bör även befattning med klagomål övervägas av det skälet att en sådan begränsning ter sig naturlig utifrån JK:s

som ett regeringens kontrollorgan. Däremot finner utredningen på ställning från statliga och samma grund att det är angeläget att JK prövar anmälningar kommunala myndigheter samt att han av eget initiativ eller på uppdrag av

för att utreda uppmärksammade missförhållanden. regeringen ingriper

Utredningens andra huvuduppgift är att överväga vem som i olika sammanberörs. Det är således inte bara hang skall företräda staten då dess enskilda rätt härmed utan avvägningen över huvud av behörigfråga om JK:s befattning heten hos de olika statsmyndigheterna å ena sidan och ett centralt organ å annan andra sidan samt frågan om detta centrala organ bör vara JK eller myndighet. Därvid bör också en större överskådlighet i systemet eftersträvas.

Utredningens allmänna synpunkter pá JK -ämberet 51

Statsförvaltningen är organiserad i ett stort antal myndigheter, vilka ålagts olika ämbetsuppgifter, och utredningen utgår från såsom något självklart att varje myndighet också fått behörighet att företräda staten i den mån det erfordras för att myndigheten skall kunna fullgöra sina uppgifter och något annat ej har föreskrivits. Om sålunda myndigheten är behörig att t. ex. sluta avtal inom sin verksamhet bör den enligt utredningens mening i princip också ha behörighet att företräda staten då det gäller följder av avtalet och att slita tvister som uppkommer på grund av verksamheten. Mot en så vidsträckt behörighet talar dock att många myndigheter saknar den juridiska kompetens som fordras lör att på ett för staten gynnsamt sätt handlägga tvister och särskilt uppträda som part inför domstol. I fråga om anspråk mot staten på skadestånd talar härjämte statslinansiella hänsyn mot att låta myndigheterna utan restriktioner besluta om utbetalning av skadestånd när staten krävs på det. Utredningens grundsyn när det gäller är dock att det i princip bör vara den centrala förvaltningsskadereglering myndighet inom vars verksamhetsområde skadan uppstått som svarar för skadans reglering, men att skador rörande eller av betydande belopp principiell betydelse bör hänföras till en central instans. När det gäller processbehörigheten kan det enligt utredningens mening finnas större skäl att vara restriktiv med att utskifta behörigheten på flera myndigheter. Behörigheten att företräda staten i rättegång bör tilläggas endast ett relativt litet antal myndigheter med kvalificerad juridisk personal. För övriga myndigheter bör processuppgiften i stället anförtros ett särskilt centralt organ. Som redan nämnts kan ett visst motsatsförhållande anses föreligga mellan JK:s tillsynsuppgift och hans funktion som skadereglerare. Detta talar för att skaderegleringen bör frångå JK. Tillsynsuppgiften kan emellertid också i viss mån komma i spänningsförhållande till uppgiften att företräda staten i rättegång, eftersom JK då, samtidigt som han är ombud for ena parten, har tillsyn över såväl domstolen som motpartens ombud, om denne är advokat. Detta talar för att även processfunktionen skall föras från JK. Skaderegleringen och processuppgifterna har inbördes ett ganska starkt samband och utredningen finner därför lämpligt att de handläggs av samma organ. Vad som sagts innebär att det centrala organet bör vara självständigt i förhållande till JK i sin skadereglerande och processförande verksamhet. Om man emellertid genomför en sådan uppgiftsfördelning mellan centralorganet och förvaltningsmyndigheterna som utredningen förordar kommer å andra sidan centralorganets uppgifter inte att bli så omfattande att de motiverar inrättande av en ny myndighet med egen kansliorganisation. Utredningen har därför att överväga om dessa uppgifter kan tillföras annan någon existerande myndighet, eller, om lämplig sådan ej finnes, om man kan administrativt samordna centralorganet med JK-ämbetet. För JK:s möjlighet att genomföra en effektiv tillsyn av statsförvaltningen är det av stort värde att han har god inblick i de skadeståndsärenden som uppstår med anledning av myndigheternas tjänsteutövning. För JK:s del skulle således betydande fördelar stå att vinna om man hade ett visst organisatoriskt samband mellan honom själv och centralorganet. Utredningen vill därför ägna stor uppmärksamhet åt frågan om det är möjligt att åstadkomma ett sådant samband mellan de båda ämbetena utan att äventyra

JK -ämbetet

52 Utredningens allmänna synpunkter pâ

i centralorganets handläggning av processden önskvärda självständigheten och skadeståndsärenden. Å andra sidan medför en överflyttning av process-

från JK till annat organ en väsentlig fördel och skaderegleringsverksamheten att det ger möjlighet for JK-ämbetet att utan personalforståirkning genom intensifiera tillsynsverksamheten och då särskilt inspektionernzt. Vid de organisatoriska övervägandena bör man också beakta att JK fått från årsskiftet 1977/78. delvis nya uppgifter på tryckfrihetsområdet har överförts Uppgiften att vaka över att tryckfrihetens gränser ej överskrids har organisationen med frånjustitientinistern till JK, och i samband därmed avskaffats. förutser dock ej att detta skall tryckfrihetsombud Utredningen medföra mer markant ökning av JK:s arbetsuppgiften någon som kan få betydelse i organisationsfrågzin är att Ett annat förhållande under våren 1978 beslutat om en ny administration för att utge statsmakterna ersättning av allmänna medel till dem som lidit skada på grund av brott (prop. Beslutanderätten i dessa frågor skall tillkomma en nyinrättad 1977/78:l26). bör knytas nämnd, brottsskadenämnden. l propositionen sägs att nämnden som skall tillhandahålla handläggare och till en befintlig myndighet. myndighet som biträdespersonal, men något slutligt förslagi fråga om vilken for brottsskadenämnden lades inte fram. Departebör vara värdmyndighet att närmast i åtanke kommer en myndighet som svarar mentschefen uttalar främst JK. Som en provisorisk lösning i avvaktan på för statlig skadereglering, rörande den framtida organisationen av statens JK-utredningens forslag att nämndens kansli skall vara knutet till skadereglering föreslås dock är det således angeläget att överväga om socialstyrelsen. För utredningen skall till JK-ämbetet och hur detta i så fall brottsskadenämnden knytas av detta och det tidigare nämnda centralorganet. påverkar organisationen

Övriga uppgifter som nu ankommer på JK-ämbetet synes inte ha ett sådant

samband med process- och skaderegleringsuppgifterna att de bör överföras Även bör JK alltså behålla tillsynen över till centralorganet. i fortsättningen med dataärenden och ärenden om TVadvokatväsendet och sin befattning också i fortsättningen inta ställningen av övervakning. Han bör naturligtvis till regeringen i regeringens främste juridiske rådgivare och avge yttranden

rättsliga frågor.

5 JK:s

tillsyn över offentliga befattningshavare

5.1 Allmän översikt

1 fråga om JK:s tillsyn stadgades i den fram till den l januari 1975 gällande 1809 års regeringsform att det ålåg JK att “å Konungens vägnar, hava tillsyn över rättvisans handhavande och i sådan egenskap beivra fel, som av domare och ämbetsmän begångne bliva”. Nya regeringsformen innehåller inte någon allmän bestämmelse om JK:s uppgifter. I 11 kap. 6§ nya regeringsformen omnämns JK som en av de myndigheter som lyder under regeringen. l 12 kap. 8§ regeringsformen stadgas vidare att åtal för brott i utövning av tjänst som ledamot av högsta domstolen eller regeringsrätten väcks i högsta domstolen av JO eller JK. Enligt samma paragrafskall JO eller JK föra talan i högsta domstolen också om att skilja eller avstänga någon av de nämnda domarna från tjänsten och om att underkasta dem läkarundersökning. Grundläggande regler om JK:s tillsyn finns numera i lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn. Lagen innehåller bl. a. bestämmelser om JK:s tillsynsområde och om de befogenheter som tillkommer JK som ett led i tillsynsverksamheten. Ytterligare bestämmelser om tillsynen finns i förordningen (1975:1345) med instruktion forjustitiekanslern. En närmare redogörelse för lagens och instruktionens innehåll lämnas i avsnitt 5.2. JK:s tillsyn hari huvudsak samma syfte som JO:s granskning, nämligen att tillvarata medborgarnas och det allmännas intresse av rättssäkerhet i rättskipning och förvaltning och av att denna fungerar väl enligt givna bestämmelser. Detta uttrycks för JO:s del i regeringsformen (12 kap. 6 §) på det sättet att JO skall utöva tillsyn över tillämpningen ioffentlig verksamhet av lagar och andra författningar”. l såväl JO:s instruktion som lagen om JK:s tillsyn har tillsynsuppgiften preciserats till att avse även annat än ren

författningstillämpning, nämligen till en tillsyn över “att de som utövar

offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. JK:s tillsyn omfattar i princip alla statliga och kommunala myndigheter samt personer som är knutna till sådana myndigheter. Härjämte avser JK:s annan som innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsuttillsyn övning, såvitt avser denna hans verksamhet. Undantagna från JK:s tillsyn är bl. a. regeringen, riksdagens myndigheter samt ledamöter av riksdagen eller beslutande kommunal församling. JK:s tillsynsområde överensstämmer i stort med JO:s tillsynskrets.

54 JK:s tillsyn över offentliga befattningshavare

utövas i huvudsak på samma sätt som motsva- JK:s tillsynsverksamhet rande verksamhet av JO, nämligen genom prövning av klagomål, genom vidtar en undersökning av ett inspektioner eller genom att JK av eget initiativ anmärkningsvärt Förhållande som han fått vetskap om genom exempelvis av regeringen uppgifter i pressen. Det Förekommer också att JK får i uppdrag att utreda något förhållande där regeringen anser det vara av särskilt intresse att det utreds av ett kvalificerat organ. Ytterligare en form för JK:s tillsyn är av de årliga ärendeförteckningar som vissa statliga myndiggranskningen verksstadgan (1965:600) eller heter skall avlämna till JK enligt allmänna En närmare redogörelse för formerna länsstyrelseinstruktionen (1971:460). for JK:s tillsyn lämnas i avsnitt 5.3. som JO. Han För att kunna utöva sin tillsyn har JK samma befogenheter kan sålunda företa inspektioner hos domstolar och förvaltningsmyndigheter och han har rätt att närvara vid deras överläggningar och att ta del av deras och andra handlingar. Myndigheter och personer som står under protokoll JK:s tillsyn är skyldiga att ge honom de upplysningar och avge de yttranden som han begär. När JK begär upplysningar eller yttrande får han förelägga vite vite. om högst 1 000 kr. Han äger rätt att döma ut försuttet befattningshavare som gör sig JK kan på olika sätt ingripa mot offentliga åtala en offentlig befattningshavare skyldiga till brott eller förseelser. Han kan om denne begått brott i tjänsten. Om befattningshavaren gjort sig skyldig till honom för en förseelse i tjänsten som ej utgör brott kan han anmäla som sedan skall ta ställning till om befattningshavaren disciplinmyndighet, Om befattskall åläggas disciplinär påföljd eller avskedas eller avstängas. ningshavaren hör till den kategori arbetstagare som har ett författningsreglehar JK också vissa möjligheter att föra talan vid domstol rat disciplinansvar mot disciplinmyndighetens beslut, men det har han ej beträffande övriga

befattningshavare. Det normala sättet for JK att avsluta ett tillsynsärende är dock att han själv

gör ett uttalande utan att företa ytterligare åtgärd. Ibland finner han därvid att kritisera befattningshavaren men vanligen utdelas ej någon anledning kritik. Vissa ärenden avslutas utan något uttalande från JK. identisk Som ovan framgått är den tillsyn som utövas av JK i huvudsak av JO. JO:s tillsyn är emellertid av helt annan med den som fullgörs samordning mellan JK:s och JO:s omfattning än JK:s. Någon systematisk inte. JK och JO erhåller dock kännedom om tillsynsverksamhet föreligger och tar viss hänsyn härtill vid sin planering av varandras inspektioner inspektionsverksamheten. Enligt instruktionerna för JO och JK äger de efter överlämna klagomål till varandra. Denna bestämmelse överenskommelse Det har däremot någon gång inträffat att JO hänvisat synes inte tillämpas. klagande att vända sig till JK eller annan myndighet. advokater eller I detta kapitel behandlas ej den tillsyn som JK utövar över hans tillsyn över att tryckfrihetens gränser ej överskrids och ej heller vissa

andra speciella tillsynsuppgifter som tillagts JK.

JK :s til/syn över offentliga befattningshavare 55

5.2 Redogörelse for JK:s

tillsynsområde och

sanktionsmöjligheter

5.2. 1 Älmbersansvarsreformen

Det ansvarssystem som fore den l januari 1976 gällde för offentliga funktionärer var till övervägande delen av straffrättslig natur. Ansvaret, som åvilade ämbetsmän m. fl. och betecknades omfattade ämbetsansvar, fyra s. k. självständiga ämbetsbrott, nämligen tjänstemissbruk, tagande av muta, brott mot tystnadsplikt och tjänstefel. Även lindriga forsummelseri tjänsteutövningen var straflbara som tjänstefel. Särskilda ämbetsstraff var suspension och avsättning. Dessa straffkunde ådömas den som hade ämbetsansvar, inte endast för de egentliga ämbetsbrotten utan också for annan brottslighet. Av en ålderdomlig och oklar beskrivning i 20 kap. l2§ brottsbalken framgick vilka som var underkastade och vilka fullständigt som hade s. k. partiellt ämbetsansvar. Vid sidan av ämbetsansvaret fanns också ett disciplinärt ansvar for statstjänstemän och statligt lönereglerade kommunaltjänstemän, - i princip men högre befattningshavare byråchefer och högre var undantagna därifrån. JK:s tillsynsområde bestämdes fore den l januari 1976 av begreppet ämbetsansvar. Enligt då gällande instruktion for JK hade denne tillsyn över “domare och andra som äro underkastade ämbetsansvar. Detta innebar i princip att alla som stod under JK:s tillsyn kunde åtalas för forseelser i

tjänsten. Även om JK väckte endast några lä åtal per år präglade åtalsfunktionen i

hög grad hans tillsynsverksamhet. I de flesta fall, när JK fann att en tjänsteman begått tjänstefel, nöjde han med sig visserligen erinran eller annan kritik, men att i stället möjligheten väcka åtal fanns hela tiden i bakgrunden och förlänade sannolikt hans uttalanden en extra tyngd. Systemet gav också JK möjlighet att - förutom att få en tjänsteman ålagd allmänt straff i straffprocessuell ordning påkalla att tjänsteman med

ämbetsansvar skulle skiljas från sin befattning. Sedan ämbetsansvarsreformen trätt i kraft den l januari 1976 gäller i huvudsak följande.

Det ditintills gällande ämbetsansvaret har ersatts med ett ansvarssystem som nära ansluter till den ordning som råder på arbetsmarknaden i övrigt och som innebär att det i princip ankommer på arbetsmarknadens parter att genom avtal komma överens om vilka påföljder som skall finnas for försummelser i tjänsten. Ett straffrättsligt ansvar finns dock kvar beträffande vissa särskilt straffvärda handlingar, nämligen myndighetsmissbruk - i oaktsamhetsfall betecknat som vårdslös myndighetsutövning samt mutbrott och brott mot tystnadsplikt. Straffbestämmelsema om myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning är tillämpliga på envar som har anfortrotts utövning av offentlig myndighet, oavsett om denna utövas genom en traditionellt organiserad myndighet eller genom ett privaträttsligt subjekt. Undantag görs dock för ledamot i beslutande eller statlig kommunal församling. Dessa ansvarsbestämmelser finns i 20 kap. brottsbalken. De särskilda ämbetsstraffen suspension och avsättning har avskaffats. Enligt 20 kap. 4 § brottsbalken kan emellertid den som valts till statligt eller

56 JKJS tillsyn över offentliga befattningshavare

med vilket är förenat myndighetsutövning, i brottmål kommunalt uppdrag, av domstol, om han begått allvarligare brott. l övrigt skiljas från uppdraget ankommer det på arbetsgivaren att bestämma om en försumlig tjänsteman

skall skiljas från sin tjänst. för tjänstefel har i huvudsak avlösts av ett vidgat Det tidigare straffansvaret hos staten samt sådana arbetstagare hos disciplinärt ansvar. För arbetstagare kommuner och vissa andra inrättningar vilkas anställning är statligt reglerad ansvaret Bestämmelserna härom är det disciplinära författningsreglerat. ursprungligen i statstjänstemannalagen och kommunaltjänstemanintogs men återfinns sedan den 1 januari 1977 i lagen (1976:600) om nastadgan innehåller bestämmelser bl. a. om discioffentlig anställning (LOA). Lagen och läkarundersökning, beslutande plinansvar, avskedande, avstängning och talan mot disciplinmyndighets beslut. Vissa befattningshamyndighet från bestämmelserna, t. ex. statsråd och vare är helt eller delvis undantagna justitieråd. Disciplinpåföljd enligt LOA kan ej åläggas vissa personalgrupper, bl. a. krigsmän och medicinalpersonal, för vilka i stället gäller ett ansvar som För den stora gruppen kommunala arbetsregleras i särskilda författningar. av lagens regler om disciplinansvar och avskedande, tagare, som ej omfattas disciplinansvar utan endast sådana gäller inte något författningsreglerat i kollektivavtal. l fråga om uppsägning och bestämmelser som kan ha intagits avskedande om anställningsskydd i den mån inte LOA gäller lagen (1974:l2) är tillämplig. Bestämmelserna i LOA innebär följande. for s. k. tjänsteförseelse om han Disciplinpåföljd kan åläggas arbetstagare eller av oaktsamhet åsidosätter vad som åligger honom i hans uppsåtligen och felet inte är ringa. Disciplinpåföljderna är varning och anställning under 30 dagar, men kollektivavtal kan träffas om andra löneavdrag högst

påföljder. får avskedas av arbetsgivaren om han begått brott, som En arbetstagare är olämplig att inneha sin anställning. Även när visar att han uppenbarligen en arbetstagare genom annan gärning än brott har gjort sig skyldig till grov är olämplig att inneha sin tjänsteförseelse, som visar att han uppenbarligen kan han avskedas. Detsamma gäller om arbetstagare. som av anställning, inom två år därefter i anställning hos myndighet har ålagts disciplinpåfoljd, samma åter har begått tjänsteförseelse och därigenom visat sig myndighet att inneha sin anställning. Avskedande får normalt uppenbarligen olämplig som myndigheten har känt till mer än inte grundas enbart på omständighet en månad före prövningen. kan också avstängas från arbetet. Avstängning kan bl. a. En arbetstagare ske när förfarande, som syftar till att ålägga arbetstagaren disciplinpåföljd eller till att avskeda honom, inleds eller åtgärd vidtas för att anställa åtal mot honom. för att i dessa fall avstänga en arbetstagare är att En förutsättning gämingen i fråga kan antas medföra avskedande. Förfarandet vid åläggande av disciplinpåfoljd, avskedande eller avstäng-

ning skall inledas genom att arbetstagaren genom en skriftlig anmaning bereds tillfälle eller muntligen mot att skriftligen yttra sig om vad som anförs honom. Om inte fått en sådan anmaning inom två år efter arbetstagare förseelsen, får han inte åläggas disciplinpåföljd. Beslutande organ beträffande disciplinpåfoljd, avskedande och avstäng-

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 57

ning, liksom i fråga om åtalsanmälan och läkarundersökning, är i allmänhet den myndighet som arbetstagaren lyder under. Beträffande vissa högre tjänstemän, i princip byråchefer och högre, prövas dessa frågor i stället av en särskild nämnd, statens ansvarsnämnd. Beslut av disciplinmyndighet om disciplinpåföljd, avskedande eller avstängning kan inte överklagas i administrativ väg. Arbetstagare som är missnöjd med disciplinmyndighets beslut kan i stället inom fyra veckor från den dag han erhöll del av beslutet väcka talan vid domstol om ändring i detta. Talan mot beslut om avstängning är dock inte inskränkt till viss tid. Målet handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Tvisten prövas av arbetsdomstolen om arbetstagaren företräds av en arbetstagarorganisation. l annat fall tas tvisten upp av tingsrätt som första instans med arbetsdomstolen som andra och sista instans.

5.2.2 Gällande bestämmelser om JK :s tillsynsomrâde och deras tillkomst

Som tidigare nämnts innebar den beslutade ansvarsreformen att begreppet ämbetsansvar avskaffades. JO:s tillsyn omfattade fore ansvarsreformen alla som var underkastade fullständigt ämbetsansvar. JK hade tillsyn över dem som hade ämbetsansvar fullständigt eller partiellt. För såväl JO:s som JK:s del behövdes alltså för tiden fr. o. m. den ljanuari 1976 en ny beskrivning av tillsynsområdet. Förslag till en sådan beskrivning lades förl0zs del fram i JOutredningens betänkande och för JK:s del i JK-utredningens promemoria.

JO-utredningen ansåg att JO primärt skulle ägna sin tillsyn åt myndigheter och andra inrättningar och först i andra hand åt de befattningshavare som är verksamma vid myndigheterna. JO-utredningen sålunda att föreslog ombudsmännen skulle ha tillsyn över statliga och kommunala myndigheter och inrättningar, tjänstemän och andra befattningshavare vid dessa myndigheter och inrättningar samt annan som innehar tjänst eller uppdrag, varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna hans verksamhet. Med “inrättningaf” åsyftade JO-utredningen t. ex. museer, skolor, sjukvârdsinrättningar, kommittéer och nämnder. Av de offentliga uppdragstagarna skulle med den av JO-utredningen valda avfattningen - förutom dem som utövar offentlig myndighet- endast de som är så nära knutna till den statliga eller kommunala myndighetsorganisationen att de kan sägas vara befattningshavare vid myndigheterna komma att stå under JO:s JOtillsyn. utredningen föreslog vidare att officerare och annat befäl av lägst överfurirs grad samt annan krigsman som innehar motsvarande tjänsteställning skulle stå under JO:s tillsyn. Enligt JO-utredningens förslag skulle JO:s tillsyn inte omfatta regeringen, riksdagen eller kommunala eller ledamöter församlingar

av dessa organ och inte heller JK. Åtskilliga organ som är underställda

riksdagen undantogs enligt förslaget från JO:s tillsyn. JO-utredningens förslag innebar att allmänna inrättningar som faller utanför den statliga och den kommunala förvaltningsorganisationen, t. ex. statliga och kommunala bolag, inte skulle omfattas av JO:s tillsyn i vidare mån än då verksamheten innefattar myndighetsutövning. Vid tillsyn över kommunala myndigheter skulle JO beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen utövas.

58 JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare

Enligt JO-utredningen borde JO inte ingripa mot lägre befattningshavare med osjälvståndig verksamhet om det inte påkallas av särskilda skäl. Riksdagen anslöt sig med smärre avvikelser till JO-utredningens förslag angående avgränsningen av JO:s tillsynsområde. De av riksdagen beslutade bestämmelserna om tillsynsområdet återfinns i 2§ lagen (1975:1057) med instruktion för justitieombudsmännen.

När JK-urredningerz avlämnade sin promemoria hade riksdagen ännu inte fattat beslut i anledning av JO-utredningens förslag. Utredningen tog JOutredningens förslag om utformning av JO:s tillsynskrets som utgångspunkt för en diskussion om avgränsningen av JK:s tillsynsområde. Utredningen konstaterade att ändamålet med JK:s tillsynsverksamhet enligt uttalanden i utredningens direktiv för framtiden i hög grad borde vara att genom inspektioner av myndigheter tillgodose allmänhetens rättssäkerhetsintressen. Enligt utredningens mening borde JK i större mån än JO rikta sin uppmärksamhet mot att den offentliga verksamheten fungerar väl, även bortsett från rättssäkerhetssynpunkter i snäv bemärkelse. Med hänsyn bl. a. härtill framstod det enligt utredningen som lämpligt att beskriva området för JK:s tillsyn så, att den primärt omfattar myndigheter och inrättningar som ingår i den offentliga förvaltningsorganisationen. Utredningen instämde i ett uttalande av JO-utredningen om att myndighetsutövning typiskt sett är den offentliga verksamhet som mest påtagligt rör de enskilda medborgarna. Det var därför ändamålsenligt att JK i framtiden hade tillsyn över var och en som utövar offentlig myndighet, såvitt avser denna hans verksamhet. JK borde emellertid liksom JO ha möjlighet att ingripa även mot sådana offentliga befattningshavare som inte utövar myndighet. Härför åberopade utredningen bl. a. att ett syfte med JK:s tillsyn också är att tillgodose den offentlige arbetsgivarens intresse av korrekt tjänsteutövning. JK-utredningen diskuterade utförligt i vad mån JK skall utöva tillsyn inom den kommunala sektorn. Beträffande ledamöter i de beslutande församlingarna förklarade utredningen att lämpligheten av att JK griper in i den kommunala som utövas av dessa församlingar starkt kan självstyrelse ifrågasättas. Det fick enligt utredningen också anses obehövligt att ge JK tillsyn över de beslutande församlingarna. Utredningen föreslog alltså att dessa församlingar och deras ledamöter i fortsättningen inte skulle omfattas av JK:s tillsyn. Vad därefter gällde övriga offentlig-rättsliga kommunala organ liksom befattningshavare vid dessa ansåg utredningen det väl motiverat att JK:s tillsynsbefogenheter omfattade den verksamhet som särskilt hade anförtrotts kommunerna och som ombesörjs av t. ex. barnavårdsnämnder, nykterhetsnämnder och byggnadsnämnder. Med hänsyn till svårigheterna att dra någon hållbar och för den enskilde begriplig gräns mellan olika slag av kommunal verksamhet förordade utredningen att hela kommunalförvaltningen skulle stå under JK:s tillsyn. Härmed kommer, påpekade utredningen, JK:s tillsyn att omfatta även befattningshavare som saknar Utredningen föreslog emellertid också en bestämmelse om disciplinansvar. att JK -liksom JO - vid tillsyn över kommunala myndigheter skall beakta de former i vilka den kommunala självstyrelsen bedrivs. Såvitt gäller JK:s tillsyn över de offentliga uppdragstagarna anslöt sig

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 59

utredningen till den avgränsning som för JO:s del hade föreslagits av JOutredningen. Uppdragstagare borde alltså vara underkastade JK:s tillsyn förutom när de utövar offentlig myndighet- när de är så nära knutna till den statliga eller kommunala myndighetsorganisationen att de kan sägas vara befattningshavare vid myndighet. Sammanfattningsvis innebar JK-utredningens förslag att JK:s tillsynsområde skulle komma att sammanfalla med JO:s, sådant detta hade angetts av JO-utredningen. Utredningen tillade att JO givetvis inte borde stå under JK:s tillsyn. Departementschefen anslöt sig i det väsentliga till utredningens förslag till avgränsning av JK:s tillsynsområde (prop. 1975/76:52), med den avvikelsen att riksdagens organ och till dem knutna tjänstemän och uppdragstagare helt skulle undantas från JK:s tillsyn. I det förslag till lag om justitiekanslerns tillsyn som lörelades riksdagen preciserades emellertid inte JK:s tillsyn på det statliga området utan endast en ram härför angavs. JK:s tillsynsområde i övrigt beskrevs däremot i lagförslaget. Riksdagen antog förslaget.

Gällande bestämmelser om JK:s tillsynsområde återfinns sålunda i lagen om JK:s tillsyn, med en närmare precisering av det statliga området i JK:s instruktion. 2 § lagen stadgar att statliga myndigheter samt anställda, uppdragstagare och andra som är knutna till sådana myndigheter står under JK:s tillsyn i den utsträckning regeringen föreskriver det. JK:s tillsyn skall dock ej kunna omfatta regeringen eller statsråd, ej heller eller riksdagens myndigheter anställda och uppdragstagare vid riksdagens myndigheter. Enligt 3 § lagen står under JK:s tillsyn dessutom 1. kommunala myndigheter och andra myndigheter som ej är statliga, 2. tjänstemän och andra befattningshavare vid myndigheter som avses under l, samt 3. andra som, utan att vara knutna till statlig myndighet. innehar eller tjänst uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt avser denna deras verksamhet, dock ej ledamöter av riksdagen, allmänt eller kyrkomöte beslutande kommunal församling. l instruktionen anges att JK:s tillsyn inom ramen for vad som föreskrivs i 2§ ovannämnda lag omfattar l. statliga myndigheter, 2. tjänstemän och andra befattningshavare vid statliga myndigheter samt 3. andra som är knutna till statlig myndighet och som innehar tjänst eller uppdrag varmed följer myndighetsutövning, såvitt angår denna deras verksamhet. l fråga om krigsmän omfattar tillsynen dock endast befäl av lägst överfurirs grad och dem som innehar motsvarande (4 §). tjänsteställning Enligt 5 § instruktionen bör JK ej ingripa mot lägre befattningshavare utan självständiga befogenheter. om det ej påkallas av särskilda skäl.

5.2.3 Gällande bestämmelser om JK :s

sanktionsmäjligltetet

och deras tillkomst

Även beträffande JO:s och JK:s att mot felande möjligheter ingripa befattningshavare uppstod med anledning av ämbetsansvarsreformen

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare

gemensamma problem, på grund av att straffansvaret för tjänsteförsummelser inskränkts och åtalsmöjligheten således begränsats.

JO-utredningen föreslog att JO såsom tidigare gällt skulle ha rätt att väcka åtal, när befattningshavare som står under hans tillsyn har gjort sig skyldig till brott i sin tjänsteutövning. Utredningen förordade vidare att JO liksom dittills skulle ha möjlighet att anmäla tjänsteman till disciplinmyndighet. JO borde enligt utredningen kunna utnyttja denna befogenhet dels för att få tjänstemännen ålagd disciplinpålöljd, dels för att få en uppenbart olämplig tjänsteman avskedad eller avstängd från utövning av tjänsten. JO föreslogs också få befogenhet att bryta den tvååriga preskriptionen som skulle komma att gälla för det författningsreglerade disciplinansvaret genom att utfärda skriftlig anmaning till tjänstemännen att yttra sig om vad som åberopades mot honom. Med till risken för att en disciplinmyndighet i vissa fall skulle hänsyn komma att se alltför välvilligt på en underställd tjänstemans handlingssätt menade JO-utredningen att JO borde ha en möjlighet att få detta handlingssätt bedömt av ett helt utomstående organ. Utredningen ansåg därför att JO borde i disciplinförfarandet att han i sista hand kunde ges sådan ställning bringa en disciplinmyndighets beslut under domstols prövning. Utredningen sålunda att JO i ärenden som initierats av honom skulle få föreslog befogenhet att föra talan mot beslutet inför domstol i civilprocess enligt lagen om rättegången i arbetstvister, på ungefär samma sätt som tjänstemannen skulle komma att kunna föra talan mot arbetsgivarens beslut om disciplinår påföljd. JO:s rätt att föra talan begränsades dock till att avse dem som skulle komma att omfattas av författningsreglerat disciplinansvar. Domstolen föreslogs få möjlighet att på talan av JO utdöma eller skärpa disciplinpåfoljd, om det var påkallat från allmän synpunkt. Vidare föreslogs domstolen få att under vissa förutsättningar på talan av JO besluta om befogenhet avskedande eller avstängning av tjänstemannen. l fråga om lOzs ställning och befogenheter i disciplinprocessen följde i det väsentliga JO-utredningens förslag. JO fick dock talerätt även riksdagen då han ej initierat disciplinärendet. l det till grund för beslutet liggande betänkandet från konstitutionsutskottet (KU 1975/76:22 s. 60 f) förklarade utskottet att det kunde ñnnas anledning att i ett senare sammanhang ta upp frågan om JO:s ställning och sanktionsbefogenheter till förnyat övervägande. men att erfarenheterna av hur ämbetsansvarsreformen skulle verka för lOzs vidkommande först borde avvaktas.

förslag byggde även i denna del i huvudsak på vad JO- JK-utredningens Utredningen föreslog sålunda att JK skulle få rätt att utredningen föreslagit. väcka åtal och att anmäla en försumlig befattningshavare till disciplinmyndighet samt att bryta preskriptionen för disciplinpåföljder. Enligt utredningen borde JK också att, om disciplinmyndigheten enligt hans ges möjlighet mening inte handlägger saken på ett tillfredsställande sätt, i någon form föra frågan vidare eller på annat sätt påverka handläggningen. Utredningen uttalade emellertid viss tveksamhet inför den lösning med talerätt inför arbetsdomstolen som för JO:s del hade föreslagits av JO-utredningen. Som ett borde dock den ordning som riksdagen kunde komma att provisorium

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 61

besluta för JO:s vidkommande tillämpas även beträffande JK. JK-utredningen tog vidare upp frågan om JK borde generellt- ensam eller jämte annan - vara det allmännas representant i tvist inför domstol om disciplinpåföljd eller avsked. Beträffande denna fråga erinrade utredningen om att det enligt en då nyligen beslutad ändring i kollektivavtalskungörelsen (l965:465) normalt ankom på avtalsverket att företräda staten såsom arbetsgivare i sådan tvist rörande statstjänsteman som skulle handläggas enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Med hänsyn till att ställning sålunda hade tagits till frågan om vem som skulle företräda staten i arbetstvister ansåg sig utredningen på dåvarande stadium inte vilja föreslå någon generell befogenhet för JK att företräda den offentlige arbetsgivaren i disciplintvister. Emellertid föreslog utredningen att JK skulle få partsställning bl. a. när tjänstemännen för talan mot ett disciplinbeslut som har fattats efter anmälan av JK och att denna partsställning borde utesluta andra ställföreträdare för den offentlige arbetsgivaren. Departementschefen, som framhöll att bl. a. frågan om JK:s sanktionsbefogenheter och om hans ställning i disciplinprocessen inte kunde få någon slutlig lösning förrän JK-utredningen slutfört sitt arbete, anslöt sig även i denna del i huvudsak till förslagen i JK-utredningens promemoria (prop. 1975/7652 s. 2l). Riksdagen beslutade i enlighet med regeringsförslaget.

Gällande bestämmelser om J Kzs befogenheter och hans ställning i disciplinprocessen finns numera i lagen om JK:s tillsyn, i JK-instruktionen och i LOA. Bestämmelserna innehåller följande. JK får som särskild åklagare väcka åtal mot person som står under hans tillsyn och som begått brottslig gärning genom att åsidosätta vad som åligger honom i tjänsten eller uppdraget. Vid JK:s åtalsprövning gäller rättegångsbalkens allmänna regler om åtalsplikt och beslut att icke åtala. 1 mål som anhängiggjorts vid tingsrätt börJK fullfölja talan till högsta domstolen endast om synnerliga skäl föranleder det (5 § lagen om JK:s tillsyn). Om person som står under JK:s tillsyn åsidosatt vad som åligger honom i hans tjänst och felet kan beivras genom disciplinärt förfarande, får JK göra anmälan till den som har befogenhet att besluta om disciplinpäföljd. JK får också göra anmälan till disciplinmyndighet, när han anser det vara påkallat att person som står under hans tillsyn avskedas eller avstängs från sin tjänst på grund av brottslig gärning eller grov eller upprepad tjänsteförseelse. Befogenheten att göra anmälan gäller alla arbetstagare, vare sig de är underkastade författningsreglerat eller avtalsreglerat disciplinansvar (6§ lagen om JK:s tillsyn). I vissa fall när JK påkallar avskedande gäller en längre tidsfrist än vanligt. Huvudregeln om att avskedande inte får grundas enbart på omständighet, som arbetsgivarmyndigheten har känt till mer än en månad, gäller nämligen inte när JK (eller JO) gör anmälan inom sex månader efter det att omständigheten inträffade (ll kap. 5§ LOA). JK är i fråga om arbetstagare som är underkastade författningsreglerat disciplinansvar behörig att bryta den tvååriga preskriptionen for disciplinpåföljder (6 § JK-instruktionen och 14 kap. 5 § LOA). l Fr. o. m. den 1 januari 1977 ersatt av förord- När disciplinmyndighet meddelat beslut i ärende om tillämpning av ningen (1976:1021) om särskilda bestämmelser för offentliga tjänstemän i författning om disciplin- statliga kollektivavtal. ansvar, avskedande eller avstängning får JK föra talan vid domstol om m. m.

62 JK:s tillsyn över offentliga befattningshavare

i beslutet stycket lagen om JK:s tillsyn). Detta gäller ändring (7 § första oavsett om JK initierat disciplinärendet eller ej. Talan skall väckas inom fyra veckor från det beslutet har meddelats(l6 kap. 3 § första stycket LOA). Målet om rättegången i arbetstvister. På sådan handläggs enligt lagen (1974:371) talan av JK får disciplinpåfoljd åläggas eller skärpas endast om det är påkallat

Avskedande eller avstängning får beslutas endast om från allmän synpunkt. är förenad med anställningen samt arbetstagaren begått myndighetsutövning är misstänkt for brott för vilket är stadgat fängelse i eller, vid avstängning, minst två år ( l 6 kap. 3 ä andra stycket LOA). - Har arbetstagaren sökt ändring

beslut och har beslutet tillkommit efter anmälan av i disciplinmyndighetens JK eller har även denne sökt ändring i beslutet, är JK ensam arbetstagarens i tvisten lagen om JK:s tillsyn). l sådan här tvist motpart (7 § andra stycket skall vad som föreskrivs om arbetsgivare äga motsvarande tillämpning på JK

(7 § tredje stycket samma lag). under Socialstyrelsens inseende För läkare och annan medicinalpersonal straffbestämmelse som numera återfinns i lagen (1975:100) gäller en särskild for personal inom hälso- och sjukvård m. ll. Vidare med vissa bestämmelser ett särskilt ansvar, som innebär att gäller för medicinalpersonalen disciplinärt sin ansvarsnämnd kan utdela varning eller erinran. JK socialstyrelsen genom har alltså, i fråga om offentliganställd medicinalpersonal som ju står under att åtala en felande befattningshavare enligt nämnda hans tillsyn, möjlighet I händelse av åtal kan lag eller anmäla honom for åtgärd till ansvarsnämnden. han naturligtvis överklaga en friande dom. Däremot torde det inte ingå i hans

att föra talan mot ett friande beslut av ansvarsnämnden, befogenheter eftersom han inte intar partsställning inför denna och det inte heller är fråga bestämmelser för offentliga tjänstemän” som avses i om sådana särskilda

lagen om JK:s tillsyn? Om arbetstagaren inte är underkastad forfattningsreglerat disciplinansvar,

vilket är fallet för de flesta kommunalanställda, saknar JK (liksom JO) någon

att få disciplinmyndighetens beslut underställt domstols prövning möjlighet inleoch han intar ej någon partsställning i rättegång som arbetstagaren

der.

5.3 Formerna for JK:s tillsyn

utövas prövning av Som tidigare nämnts JK:s tillsynsverksamhet genom genom inspektioner eller genom att JK av eget initiativ genom klagomål, exempelvis uppgifter i pressen eller på grund av uppdrag vidtar undersökning

2 Medicinalansvarskommittén har i sitt betänkande Hälso- och sjukvårdspersonalen (SOU 1978:26) lagt fram förslag till en lag om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonal, Det föreslås att ansvarsfrågor skall med bl. a. bestämmelser om disciplinansvar. kallad hälso- och sjukvårdens handläggas av en från socialstyrelsen fristående nämnd, Ärende ansvarsnämnd. mot vars beslut talan skall föras genom besvär i kammarrätten. saken rör samt JO skall tas upp av nämnden på anmälan av socialstyrelsen, patient som - förutom av den som berörs av och JK. Talan mot nämndens beslut i sak skall få föras för att tillvarata allmänna intressen samt beträffande beslutet - av socialstyrelsen av JO och JK. offentliganställd personal som står under J0:s och JK:s tillsyn Kommittén samt lagen tycks förutsätta att JO och JK redan nu enligt JO-instruktionen om JK:s tillsyn har sådan talerätt.

.IK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 63

Tabell l Antalet tlllsynsärenden hos JK (utom granskningsärenden)

År 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977 Antal 350 416 327 346 341 300 252 287

av ett anmärkningsvärt förhållande. En ytterligare tillsynsform utgör granskningen av statsmyndigheternas åirendeförteckningar. JK:s tillsynsverksamhet har ijämforelse med JO:s liten omfattning och rör sig om ett par hundra ärenden per år. Antalet till JK inkomna eller av JK på eget initiativ upptagna tillsynsärenden under åren 1970-1977 framgår av tab. l. l tabellen har inte medtagits ärenden avseende granskning av ärendeforteckningar, ej heller tryckfrihetsärenden eller advokatärenden. Som jämförelse kan nämnas att antalet tillsynsärenden hos JO samma period uppgick till 3 000-3 700 per år. Tillsynsärendena utgör endast en mindre del av JK:s arbetsbörda, såväl antalsmässigt som arbetsmässigt. Totala antalet ärenden hos JK uppgick åren 1975-1977 till drygt 3 000 per år.

5.3. 1 K /agomâ/sprövning

Flertalet tillsynsärenden härrör från anmälningar från enskilda personer. Fördelningen mellan olika grupper av tillsynsärenden framgår, såvitt avser under åren 1975-1977 inkomna eller upptagna ärenden, av tab. 2. Eftersom diarieföringen lades om fr. 0. m. 1975 redovisas inte tidigare år. Vilka handläggningsåtgärder som vidtas på JK-ämbetet i anledning av en anmälan är naturligtvis beroende av ärendets karaktär. Det förekommer en inte obetydlig mängd klagomål som är av den arten att de omgående lämnas utan åtgärd, exempelvis vissa orediga klagomål från “stamkunder” eller upprepade klagoskrivelser i samma sak. Klagomål av angiven art passerar i allmänhet inte någon handläggare utan avgörs av JK direkt. Något motiverat beslut sätts inte upp i dessa ärenden utan på klagoskrifterna antecknas “ad acta utan åtgärd. Klaganden får mera sällan underrättelse om dessa beslut. Det förekommer vidare en grupp av anmälningar där det utan att någon utredning behöver vidtas framgår att det ärende som anmälningen avser är handlagt i överensstämmelse med gällande lag eller också att den som klagomâlet riktar sig emot ej står under JK:s tillsyn. Detta anges i allmänhet i Kortfattade beslut. En tredje grupp av anmälningar är sådana där enda utredningsåtgärd är telefonsamtal till berörd myndighet eller studium av en infordrad akt, varigenom klarhet ernås. Kortfattade beslut avfattas i

Tabell 2 Olika grupper av tillsynsärenden hos JK

År 1975 1976 1977 Anmälan från enskilda 270 224 272 Anmälan från myndighet 18 10 10 lnitiativärenden 12 18 5 Granskningsärenden 218 250 256

64 JK .s tillsyn över qlfenrliga befattningshavare

finns anmälningar som kräver mera allmänhet i dessa ärenden. Slutligen l dessa begärs oftast skriftliga upplysningar från ingående undersökningar. som berörs av klagomålet. Ibland kan finnas den myndighet eller tjänsteman förhör. l dessa ärenden verkställer vederbörande anledning att hålla muntliga samt upprättar förslag till beslut. handläggare vid behov rättsutredningar anlitar JK handläggare som inte tjänstgör vid JK- Endast i undantagsfall

ämbetet. under åren 1975-1977 avslutats. Av tab. 3 framgår hurJK:s tillsynsärenden l vilken JK:s tillsynsverksamhet under åren 1970-1977 föranlett omfattning åtgärd framgår av tab. 4.

som diarieförts på Utredningens expen Huldén har gått igenom alla tillsynsärenden och februari 1977. Dessa var 45, varav 39 anmälningar från JK-ämbetet underjanuari 1initiativärende och 3 granskningsärenden. enskilda, 2 anmälningar från myndigheter, 23 med Av ärendena i de tre första grupperna avslutades 16 med ad acta utan åtgärd”, överensstämannat beslut utan kritik och 3 med beslut med kritik. Siffrorna visar god melse med tabellerna 2 och 3.

Det förekommer inte sällan att den som klagar vänder sig till såväl JK som Detta ofta av klagoskriften eller fram- JO med samma anmälan. framgår vid JK-ämbetet tar kontakt med den som kommer eljest när handläggaren kontrollerar dock inte rutinmässigt om J0berörs av anmälan. JK-ämbetet

ämbetet har samma ärende. Om ett ärende redan har prövats av JO tar JK i allmänhet inte upp saken till endast till JO:s beslut. Det har dock förnyad prövning utan hänvisar 1977/78 s. 19 ff. l förekommit i enstaka fall, se t. ex. JO:s ämbetsberättelse

Tabell 3 Utgången i JK:s tillsynsärenden

1975 1975 1977 År

114 76 85 Ad acta utan åtgärd 143 181 154 Annat beslut utan kritik 29 24 17 Beslut med kritik

Tabell 4 JKzs åtgärder i tillsynsärenden

1972 1973 1974 1975 1976 1977 År 1970 1971

2a 1b 0 iv 2 1 0 Åtal 2 Anmälan till disciplin- O 0 0 0 0 1 2 myndighetd 0 Erinran eller annat kritiskt uttalande 43 42 39 29 24 17 av JK 39 33

och I Härjämte har efter anmälan till JK åtal i 2 fall väckts genom riksåklagarens försorg

i 1 fall av annan åklagare, sedan JK överlämnat ärendet dit. b Åtalet väckt av överåklagaren i Stockholm på uppdrag av JK. åtal. CHärjämte har ett ärende överlämnats till riksåklagaren, som väckte fall har d Här har endast upptagits ärenden där JK gjort formell anmälan. l några utan sådan anmälan bestraffats i disciplinär ordning och JK inte funnit tjänstemän annan beivran påkallad.

JK :s tillsyn över OjYent/iga befattningshavare 65

den mån utredning i ett ärende redan pågår hos JO föranleder anmälan hos JK

regelmässigt inte någon utredning. Ofta avvaktar JK då att JO:s utredning skall bli färdig. Bestämmelsen i instruktionerna För JK och JO som gör det möjligt att överlämna klagomål till varandra har inte tillämpats någon gång under 1976 eller 1977. Det förekommer inte sällan att personer som anser sig ha blivit oriktigt behandlade och i anledning därav hör sig för hos JK hur de skall bete sig, av JK hänvisas att vända sig till annat organ, exempelvis till advokatsamfundet vid klagomål mot advokat. JK:s instruktion innehåller inte såsom JO:s någon bestämmelse som medger att klagoärenden överlämnas till andra myndigheter (bortsett från JO) och något sådant överlämnande Förekommer ej heller.

Flertalet till JK inkomna anmälningar är skriftliga. Det inträffar dock att klagande vid besök på JK-ämbetet muntligen framför klagomål. Klaganden uppmanas då i allmänhet att avfatta en skriftlig anmälan.

5.3.2 Inspektioner

Under senare år har JK:s inspektioner inskränkt sig till en eller ett par veckor om året. Dessa inspektioner genomförs med biträde av JK:s egen personal.

Några tjänstemän från andra myndigheter har inte anlitats under senare år. lnspektionerna föregås av arbete med studium av instruktioner och arbetsordningar m. m. Viss planläggning sker också av vilka frågor som vid lnspektionerna skall ägnas särskild uppmärksamhet. Några egentliga temastudier, dvs. inspektioner hos flera myndigheter av viss utvald fråga, förekommer inte. lnspektionerna har under senare år mera varit inriktade på att erhålla en allmän överblick av vederbörande myndighets handläggningsrutiner än på att detaljstudera enskilda ärenden. Någon egentlig planläggning med JO om vilka myndigheter som skall inspekteras äger inte rum. JK och JO

Tabell 5 JK:s inspektioner

År 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976 1977

Domstolar 6 5 9 6 4 4 1 4

Åklagarmyndigheter ._.

Polismyndigheter 2 2 1 Fångvårdsanstalter l l 1 2 Kronofogdemyndigheter 1 1 l 1 Fastighetsbildningsmyndigheter l 1 Sociala centralnämnder 1 Länsstyrelser 1 1 1 l 2 Centrala statliga myndigheter 3 2b Sjukhus 1 Ambassad 1

a Centrala studiestödsnämnden, juridiska sektionen vid statens vägverk, nkspolisstyrelsen. b Generaltullstyrelsen, blodgruppsserologiska avdelningen vid statens rättskemiska laboratorium.

66 JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare

dock i allmänhet kännedom om varandras inspektioner och undviker erhåller att samma med kort tidsintervall inspekteras av båda. JO företar myndighet fler inspektioner än JK. Verksamhetsåret 1976/77 ägnade ombudsbetydligt männen 61 dagar åt inspektioner och for verksamhetsåret 1977/78 tillhopa har de planerat 80 dagar. har, som framgår av tab. 5, i huvudsak avsett JK:s inspektionsverksamhet samt kriminalvården. En del av de domstols-, åklagar- och polisväsendet redovisade har snarare varit besök i studiesyfte än regelrätta inspektionerna Över inspektionerna upprättas konfattade protokoll, vari någon inspektioner. ett uttalande eller en anmärkning från JK:s sida. Endast mera gång antecknas att JK tar upp ett särskilt initiasällan föranleder inspektionsiakttagelserna

tivärende.

5.3.3 Granskningen av statsmyndiglteternas ärendeförteckningai

En upplysningskälla vid JK:s tillsyn över myndigheterna utgör som tidigare som många statliga myndigheter årligen skall nämnts de ärendeförteckningar avlämna till JK 3 § allmänna verksstadgan (1965:600) eller 12 § enligt

länsstyrelseinstruktionen (1971:460). Enligt 3 § p. 1. allmänna verksstadgan skall myndighet varje år före den 1

över de ärenden som inkommit till myndigheten april lämna JK förteckning år men inte blivit handlagda före utgången av februari under tidigare slutligt månad det år förteckningen skall lämnas, med rätt för JK att medge annan tid

för fullgörande av uppgiftsskyldigheten. Av de olika myndigeller ordning om ifrågavarande föreskrift i verksstadgan är heternas instruktioner framgår

tillämplig på myndigheten i fråga. finns en motsvarande bestämmelse. Det 1 12§ länsstyrelseinstruktionen 1 september skall lämna JK stadgas här att länsstyrelsen varje år före den som har inkommit till länsstyrelsen, länsskatförteckning över de ärenden, och länsrätten under tidigare år men inte terätten, fastighetstaxeringsrätten blivit slutligt handlagda före utgången av juni månad det år då förteckningen

skall lämnas. sålunda och länsstyrelseinstruktionen att Det framgår av verksstadgan skall innehålla till myndigheten inkomna ärenden. Till följd förteckning sådana ärenden som av myndigheten själv upptagits, s. k. härav skall initiativärenden, och ärenden av rent intern natur ej redovisas.

har JK-ämbetet f. n. att granska, förutom förteckningarna Sammanlagt från 240 myndigheter. Vilka från länsstyrelserna, förteckningar omkring

dessa myndigheter är under 1978 framgår av bilaga m l.

På JK-ämbetet sköts den primära granskningen av ärendeförteckningarna

som uppskattningsvis en femtedel av sin årliga av en tjänsteman ägnar med denne samt arbetstid åt detta arbete. Utredningen har genom samtal erhållit följande informagenom att ta del av ett antal ärendeförteckningar

tion?

av de ärendeförteckningar som lämnas under våren påbörjas i Granskningen 3Jämför artikel i Förvaltallmänhet först efter sommaren. Granskningen sker med jämförande av de uppgifter ningsrättslig Tidskrift balanserade som lämnats året innan. Som första åtgärd görs ett överslag över antalet 1969. s. 306, av Axel ett Nilsson: JK:s granskning ärenden under de båda åren för att konstatera att inte balansen som helhet ökat på av varje ärendeförteckning för sig. av ärendeförteckningar. oroväckande sätt. Därefter vidtas en granskning

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 67

Speciell uppmärksamhet riktas därvid naturligt nog på de äldre ärendena, i synnerhet på sådana som anhängiggjorts av någon enskild person eller av något organ som inte är överordnat den myndighet som ingivit förteckningen. Förteckningarna upptar i regel uppgifter om diarienummer. parter, saken. inkomstdag och vidtagna åtgärder. Det förekommer ibland att myndigheter beträffande inte vidtagna åtgärder uppger någonting eller endast allmänt anger att handläggning pågår eller liknande. 1sådana fall måste kompletterande upplysningar inhämtas. Omkring en tredjedel av ärendeforteckningarna ger upphov till begäran om kompletterande upplysningar. Därvid används i allmänhet en stencilerad skrivelse vari begärs uppgift på om ärendet numera avgjorts samt om så inte är fallet en redogörelse för handläggningen samt uppgift om när ärendet beräknas bli slutfört. När komplettering inkommer visar det sig inte sällan att ärendet i fråga avgjorts.

Flertalet ärendeforteckningar ger efter eventuell begäran om kompletterande upplysningar inte upphov till ytterligare åtgärder. På förteckningen antecknas att den är granskad, men JK själv tar i allmänhet inte del av dessa förteckningar. lbland kan upplysningar som lämnats i ett ärende föranleda att Förfrågan riktas även till sådan myndighet som inte är skyldig att själv inge ärendeförteckning, t. ex. när till sådan myndighet skett remiss som, trots påminnelser. under lång tid lämnats obesvarad. kan också Granskningen tänkas föranleda annan åtgärd av JK såsom inspektion, begäran om personalförstärkning hos myndigheten i fråga, disciplinär åtgärd mot ansvarig tjänsteman m. m. 1 flera fall har JK med stöd av sin dispensbefogenhet enligt allmänna verksstadgan medgett att vissa grupper av ärenden, som enligt sin natur fordrar lång handläggningstid, får redovisas mera om summariskt, de inkommit under viss tid fore förteckningens avlämnande. har Dispensen ibland avsett närmast föregående halvår, ibland närmast föregående hela år, ibland ändå längre tid. En del dispensbeslut avser bara ett enstaka redovisningstillfälle, andra gäller för myndigheten år efter år. Även i fråga om länsstyrelserna har JK, även om detta inte framgår av länsstyrelseinstruktionen. ansett sig ha rätt att medge annan tid eller ordning för fullgörande av uppgiftsskyldigheten.

5.4 Utredningens och överväganden förslag

När utredningen inledde sitt arbete gällde fortfarande det straffrättsliga ämbetsansvaret för offentliga tjänstemän. JK:s uppgifter reglerades förutom i den gamla regeringsformen - i den då gällande instruktionen (1965:629) for justitiekanslern och hans tillsynskompetens bestämdes med utgångspunkt i begreppet ämbetsansvar. Sedan ämbetsansvarsreformen beslutats av statsmakterna blev en av utredningens första arbetsuppgifter att lämna förslag till sådana nya bestämmelser som fordrades for att anpassa JKämbetet till det nya ansvarssystemet for de offentliga tjänstemännen. Som redan nämnts redovisade sina utredningen forslag i september 1975 i en promemoria som överlämnades till chefen förjustitiedepartementet. Efter ett mycket begränsat remissforfarande yttrande inhämtades endast av justitiekanslern - avlät regeringen en proposition till riksdagen med förslag till bl. a. lag om justitiekanslems tillsyn. Sedan riksdagen antagit förslaget utfärdade regeringen den 15 december 1975 de båda författningar som nu

68 JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare

främst reglerar JK:s arbetsuppgifter, nämligen lagen (1975: 1339) om justitiekanslerns och förordningen (1975:1345) med instruktion för justitietillsyn kanslern. således utformats helt nyligen, kunde Eftersom reglerna om JK:s tillsyn Emellertid uttalade det tyckas att ytterligare överväganden ej skulle behövas. att de förslag som framlades inte utgjorde utredningen i sin promemoria i hithörande frågor utan förslagen utredningens slutliga ställningstagande Även angav att de fick betraktas som ett provisorium. departementschefen hade provisorisk karaktär. Utredningen har därför att på nya bestämmelserna ta upp JK:s tillsynsverksamhet till diskussion. De frågor som härvid nytt särskilt tilldrar sig intresse är klagomålsprövningen, inspektionerna, tillsynsav myndigheternas ärendeforområdet, befogenheterna samt granskningen Särskild har vid behandlingen av de olika teckningar. uppmärksamhet mellan JK och JO. Denna har skett från de frågorna ägnats åt förhållandet utgångspunkter som mer allmänt redovisats i kapitel 4. har här kommit fram till att JK och JO båda behövs såsom Utredningen men att med beaktande av de regeringens respektive riksdagens tillsynsorgan olika konstitutionella ställning någon form av praktisk båda organens arbetsfördelning borde genomföras dem emellan.

5.4.1 JK :s klagomålsprövning

Som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen utgör klagoärendena del av de ärenden som handläggs vid JK-ämbetet. Såväl JK endast en mindre har andra arbetsuppgifter vid sidan av tillsynssjälv som övriga tjänstemän ärendena. kommer därigenom inte att dominera arbetet på Tillsynsfrågorna sätt som inom JO-ämbetet, vilket ju enbart har att handlägga samma är också mycket få i förhållande till dem som tillsynsärenden. Klagoärendena kommer in till JO-ämbetet, inte mycket mer än en tiondel, eller 200-300

ärenden årligen. alla tillsynsärenden som Utredningen har låtit sin expert Huldén gå igenom kommit in till JK-ämbetet under januari och februari 1977 och har även

andra tillsynsärenden. Vidare har muntliga stickprovsvis gått igenom om ärendehandläggningen inhämtats av JK och tjänstemännen uppgifter inom JK-ämbetet. som inkommer till En iakttagelse är att ett stort antal av de klagoskrivelser hos JO - allmänt hållna och saknar JK är - liksom många klagoärenden elleren viss myndighet. En preciserade anmärkningar mot en viss tjänsteman eller därför att del skrivelser är på grund av att där finns för få sakuppgifter innehållet är oklart och motsägelsefullt svåra att få något grepp om. l en del utan de sänds till JK endast för skrifter finns det inte något bestämt yrkande av klagoskrivelser till andra kännedom. och en del av dem utgör kopior kanske främst JO. Av de klagomål som är så preciserade att J Kmyndigheter, visar det sig i allmänhet, sedan ämbetet kan företa någon undersökning att klagomålet är obefogat eller att vederbörande myndighets akter granskats, förmoda att ytterligare undersökning skall ge det i varje fall saknas anledning förekommer enstaka klagoärenden i vilka JK mer klarhet i saken. Slutligen uttala kritik mot en tjänsteman eller en myndighet. Av de 45 finner anledning 1977 var det endast ett i tillsynsärenden som förekom under januari-februari

JK :s til/syn över offentliga befattningshavare 69

vilket uttalades kritik i anledning av ett enskilt klagomål. JK Gullnäs har i sina arbetsredogörelser för åren 1975 och 1976 uttalat att anmälningarna från enskilda personer spelar en helt betydelselös roll for tillsynsverksamheten och att enligt hans mening rätten för den enskilde att vända sig till JK kunde avskaffas. Den frågan måste därför ställas om det är meningsfullt att ha JK-ämbetet som ett extraordinärt organ för prövning av klagomål från allmänheten vid sidan av JO-ämbetet och, vilket ej får glömmas, vid sidan av de ordinarie besvärs- eller tillsynsmyndigheter som vanligen finns* En klagande som anser sig felaktigt behandlad och som ej anser sig kunna få rättelse genom ordinarie besvärs- eller tillsynsmyndighet harju alltid möjligheten att vända sig till JO. Man kan tycka att något behov av att i stället vända sig till JK knappast föreligger. Och om klaganden redan har vänt sig till JO utan att få framgång där synes det i allmänhet vara föga att vinna genom en hänvändelse till JK. Naturligt nog finner nämligen JK ofta att det saknas anledning att företa någon närmare undersökning, när JO redan prövat saken. Detta är särskilt fallet när klagoskrivelserna inte innehåller några mer preciserade anmärkningar. Men även om JK företar någon utredningsåtgärd, t. ex. infordrar JO:s eller vederbörande myndighets akt, visar det sig i allmänhet att JK delar JO:s bedömning. Det kan naturligtvis också inträffa att JK någon gång kommer till annat resultat än JO (ett uppmärksammat sådant fall är publicerat i JO:s ämbetsberättelse 1977/78 s. 19 fl) men detta är mycket sällsynt. På frågan kan anläggas skilda principiella synpunkter, delvis redan berörda i kapitel 4. I äldre tid när statsskicket var uppbyggt på teorin om maktfördelning och motsatsförhållande förelåg mellan riksdagen och Kungl. Majzt uppfattades det som angeläget att var och en av dessa hade tillgång till en ombudsman som kunde undersöka missförhållanden inom ämbetshierarkin och därvid bl. a. pröva klagomål från allmänheten. Efter hand som parlamentarismen växte fram minskade mellan de båda motsatsställningen statsmakterna och med den nya regeringsformens ikraftträdande har denna utveckling även formellt befasts. Enligt regeringsformen är regeringen ansvarig infor riksdagen och den verkar endast så länge den är omfattad av riksdagsmajoritetens förtroende. En del av de argument som tidigare talade fören ordning med två klagoinstanser, den ena underställd riksdagen och den andra regeringen, har således numera minskat i styrka. Som anförts i kapitel 4 gäller argumenten dock alltjämt men ändringen ger anledning att uppmärksamma den praktiska gränsdragningen, där olägenheterna av två myndigheter är särskilt framträdande, och söka i görligaste mån undanröja dessa. En ordning med två myndigheter, vilka har samma kompetens, medför alltid risken att dessa kommer till olika resultat. lnom domstolsväsendet och förvaltningen, där myndigheter har att besluta om rättigheter och skyldigheter för enskilda, har man undvikit sådana motsättningar genom regler som avgränsar myndigheternas kompetens och regler om överklagande och rättskraft. En överordnad myndighets beslut får därvid ersätta det beslut som den underordnade myndigheten meddelat. Närdet gäller förhållandet mellan 4 En redogörelse för olika JK och JO ligger saken annorlunda Organ för tillsyn och till. Båda anses jämställda och ingendera klagomålsprövning åter_ hartillsyn överden andre. Den ene fårinte överpröva den andres beslut föratt finns i sou 197533 s. ersätta detta eller för att rikta kritik mot det. Om emellertid den ene prövar 43 ff.

70 JK :s tillsyn över q/ffentliga befattningshavare

till ett annat samma sak som redan prövats av den andre och därvid kommer resultat, kan det inte undvikas att det för den enskilde ibland ter sig som om

den förres beslut blivit överprövat. Om detta skulle inträffa ofta finns risken auktoritet undergrävs. Det är därför enligt utredatt de båda instansernas att sådana motstridiga uttalanden i görligaste mån ningens mening önskvärt talar för att JK-ämbetet normalt inte skall ta någon undviks. Detta som redan handlagts av JO. grundligare befattning med klagoärenden Om vi emellertid har två skilda klagoinstanser är det inte tillfredsställande

att den ena skall avhålla sig från undersökning på grund av att den andra i förhoppningen att han redan har prövat saken. Den enskilde kan invaggas men i kan få sin sak seriöst och förutsättningslöst prövad av båda instanserna, att realiteten blir hans sak kanske bara prövad av en. Det synes då bättre tillhandahålls. klargöra att i vanliga fall endast en saklig prövning är det att det innebär misshushållning med En mer praktisk betydelse om flera myndigheter befattar sig med i stor utsträckning personalresurser samma utan att prövningen av dem för den skull blir mer klagoärenden

ingående. JK:s befattning med klagomål. Å Flera skäl talar således för att inskränka är det för JK:s att utöva effektiv tillsyn av andra sidan möjligheter värdefullt att han i viss utsträckning får mottaga klagomål myndigheterna av dessa står i nära samband med hans från allmänheten. En prövning I direktiven uttalas också att allmänheten inte allmänna tillsynsverksamhet. bör vara avskuren från rätt att klaga hos JK. Med hänsyn till det anförda och grunder bör klagomålsprövningen således ej på förut redovisade principiella helt avskaffas. Däremot kan det på anförda skäl vara anledning att inskränka den. I direktiven skyldighet for JK att företa sägs också att nuvarande undersökning med anledning av inkomna klagomål synes onödigt långtgående och bör mjukas upp. JK bör i viss utsträckning kunna berättigas både att

lämna klagomål utan åtgärd och att hänvisa klagomål till annan myndig-

het. skrevs, nämligen 1965 l den instruktion för JK som gällde när direktiven anforas hos justitiekanslern eller års instruktion, stadgades: “När klagomål något i annat fall kommer till hans kännedom som synes påkalla åtgärd, skall om undersökning i saken.” Efter ordalagen innebar denna han föranstalta men den bestämmelse att varje klagomål skulle föranleda en undersökning, så att utredningsåtgärder underläts om de framstod torde ändå ha tillämpats har motsvarande bestämsom omotiverade. l den nu gällande instruktionen den utredning som fordras för melse fått den lydelsen att JK skall verkställa av klagomål och andra ärenden, alltså efter orden en uppmjukning prövning Som redan nämnts under 5.3.1 anser JK sig av undersökningsskyldigheten. i varje klagoärende, utan en hel del inte skyldig göra undersökning

klagoskrivelser läggs till akten utan åtgärd. mening bör JK-ämbetet inte vidare uppfattas i första Enligt utredningens klagomål. JK bör också av hand som ett organ för prövning av allmänhetens skäl uppfattas som en förtroendeman som på regeringens uppdrag principiella som eller av eget initiativ utövar tillsyn och därvid gör de undersökningar beslutar eller han själv finner påkallade. Den enskilde bör således regeringen JK. Ett klagomål inte ha något anspråk på att obetingat få sin sak undersökt av som en skrivelse JK:s uppmärksamhet riktas på bör uppfattas varigenom

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 71

visst Förhållande, för att JK skall kunna vidta den utredning som han kan finna motzverad. JK bör sålunda enligt utredningens mening inte vara skyldig att pröva varje klagomål från allmänheten utan behöver endast vidta sådana undersökningar som han anser motiverade. Sedan flera år har JO enligt sin instruktion haft möjlighet att överlämna klagomål till annan myndighet för utredning och prövning. Ursprungligen undantogs JK från bestämmelsen men enligt nu gällande instruktion kan JO överlämna klagomål till JK, dock endast efter överenskommelse med denne. På motsvarande sätt inrymmer nu gällande JK-instruktion en möjlighet för JK att efter överenskommelse med JO till denne överlämna ärende som har väckts genom klagomål av enskild. Någon uttrycklig möjlighet för JK att överlämna klagoärende till annan myndighet för handläggning finns inte och så sker ej heller. En begränsning av JK:s befattning med klagomål från allmänheten bör

enligt utredningens mening ske inte bara genom att vissa klagoärenden avskrivs utan åtgärd utan även genom att det öppnas möjlighet för JK att överlämna klagoärende till annan myndighet för utredning och prövning. Som exempel kan anges riksåklagaren vid klagomål mot åklagare, medicinalväsendets ansvarsnämnd5 vid klagomål mot läkare, kriminalvårdsstyrelsen vid klagomål mot fångvårdspersonal och vederbörande departementschef vid klagomål mot departementstjänsteman. Även om utredningen ej förutser att denna möjlighet kommer att särskilt utnyttjas ofta (hos JO överlämnas endast några procent av klagoärendena) bör likväl instruktionen medge ett sådant överlämnande, där så kan anses lämpligt.

Det synes ännu ej ha förekommit att JK har överlämnat ett klagoärende till JO. I direktiven framläggs tanken på en mer systematisk samordning av JK:s tillsynsverksamhet med JO:s, varvid ändamålet skulle vara att utnyttja de båda ämbetenas samlade resurser på bästa sätt. Även riksdagens JOutredning fann det angeläget att en samordning kom till stånd på vissa punkter JK-utredningen vill här föreslå att JK tar upp överläggningar med riksdagens ombudsmän för att få till stånd riktlinjer för hur de båda ämbetenas överlämnandemöjligheter bör utnyttjas. Enligt utredningens mening behöver en överenskommelse inte göras för varje enskilt ärende utan en mer generell överenskommelse om överlämnande av vissa av typer ärenden bör kunna träffas. Utredningen vill över huvud förorda taget återkommande samråd mellan JK och JO om verksamhetens och inriktning även regelbundna kontakter mellan de båda ämbetenas tjänstemän. Riksdagens JO-utredning nämnde som exempel på ärenden som naturligen ej borde ingå i JO:s verksamhet eller myndigheters tjänstemäns anmärkningar mot en annan myndighet eller mot en tjänsteman vid samma myndiglet (SOU 1975:23 s. 110). JK-utredningen delar JO-utredningens bedömn ng och anser således att den typen av ärenden ej bör överlämnas till JO-ämbetet; i stället bör JK förklara sig beredd att motta sådana ärenden från JO. Även klagomål från en tjänsteman mot den egna myndigheten, t. ex. i ett tjänstetillsättningsärende, synes lämpligen kunna inom JK- 5l sitt betänkande SOU handläggas ämbetet 197826 röreslårmedici_ och bör ej överlämnas till JO. Däremot synes det många gånger

nalahsvarskommittén

naturligzre att klagomål mot kommuner av en prövas riksdagens en ombndngng av denna ombudsman än av den regeringen underställde JK och utredningen vill nämnd.

72 JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare

som kan överlämnas till JO. därför nämna dem som exempel på ärenden anser att klagandena normalt bör underrättas om vilken Utredningen åtgärd JK företar, även om åtgärden endast innebär att klagoskriften läggs till

handlingarna.

5.4.2 JK:s inspektioner

JK:s inspektionsverksamhet får anses vara ett nödvändigt led i hans uppgift att tillse att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra s samt i övrigt fullgör sina åligganden. Att endast bygga på författningar anmälningar, klagomål och särskilda uppdrag kan inte ge tillsynen tillräcklig

bredd. Som redovisats ovan är emellertid J Kzs inspektionsverksamhet f. n. Det rör sig om en eller två veckor och ett tiotal besökta mycket begränsad. härtill torde vara att JK-ämbetet har en så myndigheter per år. En anledning liten personal att övrig verksamhet blir lidande, om JK själv och två-fyra är borta en längre tid. JK Gullnäs har också bl. a. i sitt tjänstemän remissyttrande över J K-utredningens promemoria antytt att han ifrågasätter värdet av den traditionella typen av inspektioner, som är inriktad på att med av diarier och vid genomläsning av akter söka finna fel av ofta formell ledning har han förklarat vikt vid om myndigheten är natur. I stället sig fästa större sätt och om den i stort fungerar effektivt och organiserad på lämpligt rationellt. Enligt utredningens bedömning är det värdefullt att regeringens högste tillsynsman håller en nära kontakt med myndigheterna och genom besök på om förhållandena. För rättssäkerheten i rättskipplatsen gör sig underrättad och förvaltningen synes det vara av stor betydelse att en utomstående ningen med stora juridiska kvalifikationer kan granska myndigheternas person En säker metod att verksamhet och när som helst ta del av deras handlingar. en sådan granskning, men också en långsam metod, är att studera genomföra och anser att denna typ av diarier, akter och registratur utredningen verksamhet. Därvid bör inspektioner alltjämt bör ha sin plats i JK-ämbetets av granskningen utföras av tjänstemän vid JKav naturliga skäl huvuddelen inte För att effektivisera bör JK ha ämbetet, av JK själv. granskningen möjligheter att tillfälligt knyta till sig tjänstemän som har speciell erfarenhet från den verksamhet som granskas, om sådana tjänstemän ej finns att tillgå

inom JK-ämbetet. Denna typ av besök hos myndigheterna bör ej vara den enda förekommande. resor som mer har karaktären Redan nu gör JK och hans tjänstemän kunna på

av studiebesök. Ibland torde inspektionerna huvudsakligen inriktas

av en viss författning. Over särskilt utvalda rättsfrågor, t. ex. tillämpningen huvud torde utformningen av inspektionerna få i hög grad variera beroende

myndighet som besöks. på vilken finner det värdefullt att JK vid inspektionerna ägnar Utredningen inte bara åt fel i enstaka ärenden utan även åt att uppmärksamhet i stort väl och effektivt. Särskilt angeläget synes det myndigheten fungerar vara att därvid beakta om de administrativa författningar som styr myndigär lämpligt utformade, så att de hetens verksamhet och handläggningsrutiner till ej lägger onödigt band på arbetet. Skulle så vara fallet bör JK ta initiativ

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 73

erforderliga författningsändringar. JK:s tillsyn bör emellertid främst vara inriktad i på rättssäkerheten handläggningen. JK liksom tjänstemännen vid JK-ämbetet och det ärjurister är rättsliga frågor som de har särskilda kvalifikationer för. För rent ekonomiska frågor och frågor som kontorsrationalisering och tekniska hjälpmedel i arbetet och om myndigheternas organisation över huvud taget är lämplig finns riksrevisionsverket och Statskontoret med sin särskilda sakkunskap. Härtill kommer den omfattande granskningsverksamhet som riksdagens revisorer utövar. Även om JK ej skall vara förhindrad att beakta sådana frågor, i den mån han kommer i beröring med dem, bör han dock rimligen ej ägna någon betydande del av sitt arbete åt dem. l vissa fall kan det emellertid ligga nära till hands att JK i sådan fråga samarbetar med riksrevisionsverket, som ju har att utöva en fortlöpande sakrevision. Finner JK vid inspektioner eller eljest påtagliga brister i organisation eller arbetsrutiner kan han ha anledning att ta upp saken med riksrevisionsverket, om förhållandena ej är sådana att han bör direkt vända sig till regeringen. Beträffande JO har det i olika sammanhang diskuterats hur mycket tid som bör avsättas för inspektioner. JO-utredningen fann sålunda att det inte var nödvändigt att varje ombudsman tog i anspråk sex-åtta veckor per år för inspektioner och förordade en viss minskning av de rutinbetonade inspektionerna. I det sammanhanget hänvisade JO-utredningen till den pågående utredningen om JK-ämbetet och uttalade att det skulle ligga väl i linje med dess tankegångar om JK-ämbetet i framtiden skulle få i uppgift att ägna mer tid åt inspektioner av de offentliga myndigheterna. Ombudsmannen själva har för verksamhetsåret 1977/78 inriktat sig på att tillsammans genomföra ca 80 inspektionsdagar, alltså i genomsnitt 20 dagar per ombudsman. För JK:s del finns inte någon motsvarande Med plan. hänsyn till att JK också har andra uppgifter än tillsynsuppgifter och bl. a. har att utföra särskilda utredningar på regeringens finner uppdrag utredningen det svårt att ens ange någon riktlinje för hur mycket tid som bör avsättas för inspektioner. vill_ därför - med Utredningen instämmande i vad JO- utredningen sagt nöja sig med det uttalandet att det är angeläget att JK:s inspektionsverksamhet ökas ej obetydligt i förhållande till nuläget. Utredningens förslag i övrigt syftar till att frigöra resurser som bör göra detta möjligt utan förstärkning av den fasta personalen. Urvalet av myndigheter för inspektion bör naturligtvis bestämmas av JK själv. l likhet med JO-utredningen vill JK-utredningen betona att det i första hand måste ankomma på de centrala förvaltningsmyndigheterna att inspektera sina underlydande myndigheter. JK:s inspektioner bör därför till stor del inriktas på sådana områden där inspektion från ordinarie tillsynsorgan ej förekommer. Utredningen kan således instämma i direktivens uttalande om att viss förtur bör ges åt myndigheter, som själva utövar inspektioner inom sitt verksamhetsområde och genom anvisningar och liknande styr underordnade myndigheters verksamhet, samt åt myndigheter som saknar centralmyndighet med inspektionsrätt. Exempel på myndigheter som särskilt bör uppmärksammas är enligt utredningens mening socialstyrelsen, livsmedelsverket, invandrarverket och kriminalvårdsstyrelsen. Utredningen har hittills åsyftat sådana inspektioner som JK företar rutinmässigt, utan att något särskilt missförhållande föranlett det. Därutöver

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare

bör JK naturligtvis besöka en myndighet så snart särskild anledning finns, händelse inträffat som ger anledning till t. ex. om någon uppmärksammad riktas mot undersökning på platsen eller om ett särskilt stort antal klagomål myndigheten.

5.4.3 JK:s ti/lsynsomrâde

l sin promemoria i september 1975 diskuterade utredningen JK:s tillsynsområde tämligen utförligt och dess förslag i denna del var inte förenade med Under det fortsatta utredningsarbetet har inte några särskilda reservationer. framkommit till att frångå de bestämmelser som nu något som ger anledning gäller i fråga om tillsynsområdet. Endast en del smärre frågor skall här tas upp till diskussion. I sitt remissyttrande över promemorian ifrågasatte JK om inte metoden att organen och de därtill knutna befattningshavarna ange både de offentliga innefattade och förordade att tillsynsområdet skulle en onödig dubblyr anknytas till den offentliga verksamheten. Därmed skulle det vara onödigt att även ange befattningshavarna. blir det en klarare avgränsning om man Enligt utredningens bedömning till den offentliga myndighetsorganisationen än om man knyter tillsynen söker anknyta den till den verksamhet som organen bedriver. Den senare metoden torde förutsätta som “rättskipning“, “dömande” eller begrepp “domstolsväsen” verksamhet. “väghållning” eller för att ange domstolarnas för att ange vägmyndigheternas verksamhet osv. Vad det gäller “vägväsen” ärju att söka bestämma de subjekt- organisationer eller personer - som kan bli föremål uttalanden, kritik for JK:s inspektioner, remissförelägganden, eller åtal. Utredningen finner därför ej anledning föreslå att man skall frångå som kommit till användning i nu den metod för att bestämma tillsynskretsen gällande författningar. En annan var om privata fråga som JK tog upp i sitt remissyttrande som anförtrotts myndighetsutövning, borde nämnas vid sidan rättssubjekt, av myndigheter. F. n. gäller att de som innehar tjänst eller uppdrag varmed står under JK:s - liksom JO:s -tillsyn såvitt avser följer myndighetsutövning denna deras verksamhet. Meningen är att endast den verksamhet som avser myndighetsutövning skall vara föremål för JK:s tillsyn, medan det privata rättssubjektets verksamhet i övrigt skall lämnas utanför. Det synes sålunda ej lämpligt att vid bestämmandet av tillsynsområdetjämställa privata rättssubjekt med statliga och kommunala myndigheter. uttalade JK att JO-utredningen inte I fråga om offentliga uppdragstagare lyckats klart ange vilka uppdragstagare som skulle falla under JO:s tillsyn och inte kastat ytterligare för JK:s del. att JK-utredningen ljus över problemet Särskilt nämnda exemplet att en vid pekade JK på det av JO-utredningen domstol anlitad tolk borde anses som en befattningshavare vid domstolen och således vara underkastad tillsyn medan så ej skulle vara fallet med en av domstolen förordnad personundersökare. är väl medveten om att uttrycket “tjänstemän och andra Utredningen befattningshavare vid myndigheter” ej är så klart att det löser alla gränsdragningsproblem. Det bör dock erinras om att den tidigare bestämningen “ämbetsansvar var långt ifrån entydig. Genom en rikt utvecklad praxis hade

.IK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 75

dock så småningom vilka något så när klarlagts tjänstemän som ansågs ha ämbetsansvar. På motsvarande sätt torde genom praxis, visserligen ej domstolarnas utan JO:s och JK:s egen praxis, så småningom utkristalliseras vad som skall förstås med “befattningshavare vid myndighet. Vid behandlingen av JO-utredningens betänkande uttalade konstitutionsutskottet att utredningens förslag innebar en bättre precisering av tillsynsområdet, och JO Lundvik har inför JK-utredningens ordförande av sagt att tillämpningen bestämmelserna om tillsynsområdet ej erbjuder större för några problem ombudsmännens del. Det bör också beaktas att en del gränsdragningssvårigheter beror på begreppet myndighetsutövning. l 10:5 ämbetsberättelse brukar ombudsmannen i ett särskilt avsnitt redogöra för hur de i olika ärenden bestämt sin tillsynskompetens. Utredningen har tagit del av de båda redogörelser som avser tiden efter den nya JO-instruktionens ikraftträdande, nämligen redogörelsen för forsta halvåret l976(JO 1976/77 s. 205 fi) och redogörelsen för verksamhetsåret 1976/77 (JO 1977/78 s. 242 fi). Enligt utredningens mening är de tolkningar som JO gjort vid tillämpning av sin instruktion utmärkt väl tillämpliga även för JK:s del. Som exempel från domstolarnas verksamhet kan anges att tolk, konkursdomare och rättens ombudsman befunnits stå under JOzs tillsyn medan så ej är fallet med läkare som avgett s. k. § 7-intyg, konkursförvaltare och övervakare. Utredningen finner därför nu ej skäl att föreslå någon annan formulering av bestämmelsen för JK:s tillsynsområde. l sin promemoria diskuterade utredningen tämligen ingående i vad mån JK skulle ha tillsyn över de kommunala myndigheterna och särskilt frågan om ledamöter av beslutande kommunala alltså främst kommunförsamlingar, fullmäktige, skulle undantas från JK:s tillsyn så att likhet uppnåddes med JO:s tillsyn. Utredningen fann att så borde ske och denna bedömning godtogs av departementschefen och riksdagen. Utredningen anser att de bestämmelser som nu reglerar JK:s tillsyn över kommunalförvaltningen- kommunfullmäktige är undantagna och vidare finns en erinran om att JK skall beakta de former i vilka - fått en lämplig den kommunala självstyrelsen utövas utformning och finner därför ej anledning föreslå Utrednågon ändring. ningen vill emellertid erinra om sitt tidigare uttalande (se 5.4.1) att det i vissa fall kan finnas anledning att överlämna mot kommun till JO. klagomål Några 0rd bör sägas om JK:s tillsyn över försvaret. Sedan gammalt har riksdagen funnit det angeläget att särskild tillsyn utövas över militärväsendet och att därvid beaktas särskilt de värnpliktigas Under behandling. åren 1915-1968 fanns t.o. m. en särskild ombudsman, militieombudsmannen (MO), för denna tillsyn. Sedan MO avskaffats finns inom JO-ämbetet en särskild byrå, som handlägger försvarsärenden. Däremot harJKzs över tillsyn försvaret alltid varit svagt utvecklad, beroende inte möjligen på att det bedömts därav föreligga något behov vid sidan av MO:s (JOzs) tillsyn. Med hänsyn härtill kunde det ifrågasättas om försvaret skulle undantas från JK:s tillsynskompetens. En liknande tanke framfördes av överbefälhavaren vid remissbehandlingen av JO-utredningens betänkande. Emellertid bör beaktas att en dubbel tillsyn från JO:s och JK:s sida hör till det normala inom förvaltningen och något särskilt skäl till attjust militärväsendet skulle ha endast en tillsynsform synes svårt att finna. Dessutom har JO:s tillsyn av försvaret närmast minskat under de senare åren medan debatten om

76 JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare

formerna för medborgarnas medverkan i försvaret blir allt Iivligare. Försvaret är dessutom Utredningen anser med i hög grad en regeringens angelägenhet. hänsyn härtill att även Försvaret bör innefattas i JK:s tillsynskompetens. Sedan länge har JK en särskild befattning med advokatväsendet, på grund av att han äger hos bl. a. advokatsamfundets disciplinnämnd påkalla åtgärd mot advokat som åsidosätter sina plikter. Denna JK:s tillsyn omfattar såväl det stora antalet advokater vid privata advokatbyråer som advokaterna vid de allmänna advokatbyråerna. Dessa senare står emellertid också under statliga JK:s allmänna tillsyn på den grund att de är befattningshavare vid statlig Av denna senare anledning står de även under tillsyn av JO. myndighet. Förhållandet kan te sig överraskande men är en följd av att de allmänna räknas till den statliga myndighetsorganisationen. Det är då advokatbyråerna att de, vid sidan av den särskilda kontroll av deras ej särskilt anmärkningsvärt som advokatsamfundet och JK utövar, också står under yrkesutövning tillsyn av JK och JO. Däremot kunde övervägas att undanta advokaterna. liksom har skett med medicinalpersonal, från reglerna om disciplinansvar i anställning, men detta är en fråga som inte faller inom lagen om offentlig utredningens uppdrag.

5.4.4 JK :s befogenheter

Om JK vid sin av myndigheter och tjänstemän finner att en tillsyn befattningshavare har begått något fel eller eljest betett sig olämpligt i tjänsten har han som framgått av redogörelsen under 5.2.3 möjlighet att välja mellan flera olika åtgärder. Det vanligaste är att han gör ett uttalande, vari han anger av tillämpliga lagbestämmelser samt riktar sin syn på saken och tolkningen mer eller mindre stark kritik mot vederbörande myndighet eller tjänsteman. mening bör sådana vägledande uttalanden även i Enligt utredningens vara det normala sätt på vilket JK utövar sin tillsyn. Emellertid fortsättningen bör han till sitt ha mer ingripande åtgärder för sådana fall, då förfogande fel begåtts i den offentliga verksamheten. Av dessa är den mest allvarligare ingripande åtgärden att väcka åtal.

Åtal

Åtalsbefogenheten har fått en betydligt snävare tillämpning efter ämbetsan-

svarsreformen att straffansvaret för vanliga tjänstefel avskaffats, om genom man bortser från det speciella ansvar som alltjämt åvilar krigsmän. lnför den förestående ämbetsansvarsreformen diskuterades tämligen ingående om JO skulle ha kvar sin åtalsbefogenhet och hur denna borde utnyttjas. För JKzs del fann departementschefen att JK i likhet med JO borde ha kvar sin befogenhet att som särskild åtala funktionär, som står under hans tillsyn, för åklagare brott som sammanhänger med tjänsteutövningen. Utredningen anser att åtalsmöjligheten bör finnas kvar. uttalade att JO borde väcka åtal om han finner att en JO-utredningen myndighetsmissbruk, vårdslös myndigtjänsteman begått något av brotten och mutbrott. Beträffande annat brott i hetsutövning, brott mot tystnadsplikt tjänsten, t. ex. förskingring, ansåg utredningen att JO efter omständigheterna mellan ärendet till allmän borde välja att själv väcka åtal eller överlämna

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 77

åklagare för utredning och åtalsprövning. Redan i samband med ämbetsansvarsreformen vidgades beskrivningen av brott mot tystnadsplikt från att avse ämbetsmän till att avse var och en som till följd av lag eller annan författning är pliktig att hemlighålla något. En liknande förändring har senare skett med av beskrivningen mutbrott. Ursprungligen avsåg detta ämbetsmän. Genom ämbetsansvarsreformen utsträcktes straffansvaret till arbetstagare hos staten eller hos kommun samt vissa offentliga uppdragstagare. Numera omfattar brottet alla arbetstagare, oavsett om de är offentliganställda eller privatanställda. Det synes därför inte längre föreligga någon principiell skillnad mellan dessa båda brott och andra brott som offentliga funktionärer begår i tjänsten, t. ex. trolöshet mot huvudman eller misshandel. Utredningen, som instämmer i JO-utredningens uttalande om möjlighet att välja mellan att själv väcka åtal och att överlämna åtalsfrågan till allmän åklagare, anserdärför att valmöjligheten bör omfatta även mutbrott och brott mot tystnadsplikt. JK bör således normalt då det gäller brott i tjänsten kunna välja mellan att själv åtala befattningshavaren och att överlämna ärendet till allmän åklagare för åtalsprövning. När det däremot gäller brotten myndighetsmissbruk och vårdslös myndighetsutövning, som har uppställts just för att mot skydda medborgarna oriktig maktutövning från myndigheternas sida, anser utredningen att JK själv skall föranstalta om åtal. om inte alldeles särskilda omständigheter talar emot det. En sådan omständighet skulle t. ex. kunna vara att det brott, som framkommit genom JK:s handläggning, som en mindre ingår del i en större brottslighet. Det kan då vara lämpligare att JK överlämnar åt vederbörande åklagare att pröva åtalsfrågan i hela dess vidd.

Discip/inartmälan

JK:s möjlighet att anmäla en befattningshavare for vederbörande disciplinmyndighet, om befattningshavaren har åsidosatt vad som åligger honom i hans tjänst och felet inte är sådant att åtal skall väckas, synes inte erbjuda några större problem. Denna befogenhet bör liksom hittills gälla alla befattningshavare som kan avskedas eller eller för vilka ett avstängas disciplinärt ansvar kan utkrävas, oavsett om befattningshavarens ansvar är reglerat i författning eller i kollektivavtal.

Talerätt mot bes/ut

disCip/inmyndighets

Större problem erbjuder frågan hurJK skall reagera om disciplinmyndigheten fattar ett beslut som JK av en eller annan anledning är missnöjd med. En sådan anledning kan vara att myndigheten sett med alltför stor förståelse på tjänstemannens handlingssätt och därför ålagt en alltför eller lindrig påföljd ingen påföljd alls. JK har för utredningen framhållit att denna risk ej är obetydlig och att han i sin verksamhet stött på åtminstone ett sådant fall. Frågan om talerätt i disciplinärenden tilldrog sig stor uppmärksamhet vid tillkomsten av den nya JO-instruktionen och togs även upp till behandling av J K-utredningen i dess promemoria och av departementschefen i propositionen med forslag till lag om JK:s tillsyn. vill Utredningen här ytterligare diskutera denna fråga. Skälet till detta är dels att synnerligen delade meningar

78 JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare

av JO-utredningens förslag. dels att visade sig vid remissbehandlingen Konstitutionsutskottet uttalade att det kunde finnas anledning att i ett senare och sanktionsbefogenheter till sammanhang ta upp frågan om JO:s ställning dels ock att JK vid ett offentligt framträdandel) riktat Förnyat övervägande, ett skäl är att bestämmelserna om kritik mot nu gällande regler. Ytterligare mellan och arbetsdomstolen ändrats fördelning av arbetstvister tingsrätt fastställdes. Det bör dock anmärkas sedan nuvarande regler om JK:s talerätt att varken JK eller JO hittills väckt någon talan mot disciplinmyndighets

beslut. Till en början vill utredningen klargöra att det inte faller inom utredningens ämbetsansvarsreformen eller att föreslå ändringar i de uppdrag att ompröva av statsmakterna genom denna reform. grundläggande regler som antagits att ställa sig kritisk till reformen, anser Även om det kan finnas anledning tjänstemännen har utredningen sig således böra utgå från att de offentliga endast ett begränsat straffansvar för sina åtgärder i tjänsten och att det i

att utkräva ansvar av dem. princip ankommer på arbetsgivarmyndigheten har att beakta att statsmakterna utanför det statligt Vidare utredningen löneområdet överlämnat åt arbetsmarknadens parter att bestämma reglerade skall vara underkastade ett disciplinärt ansvar och hur detta om arbetstagarna Till de givna utgångspunkterna hör också att den i så fall skall vara utformat. beslut i avskeds- och disciplinfrågor inte kan offentlige arbetsgivarens i administrativ på arbetstagaren att, om överklagas väg och att den ankommer beslut, instämma arbetsgivaren enligt lagen han ej är nöjd med arbetsgivarens i arbetstvister, i vissa fall till arbetsdomstolen och i andra fall om rättegången till tingsrätt med arbetsdomstolen som andra och sista instans.

Det sagda innebär inte att utredningen anser dessa regler i allo tillfreds-

ställande. l själva verket utgör svårigheten att i det nya ansvarssystemet göra effektiv och åstadkomma rimligt rättsskydd för berörda JO:s och JK:s tillsyn att ta upp även grundläggande element i ämbetsmedborgare en anledning Om det när större erfarenhet vunnits visar sig ansvarsreformen till prövning. av reformen anser utredningen att en att ytterligare svårigheter följer bör komma till stånd genom en särskild utredning. omprövning Utredningen övergår härefter till den mer speciella frågan om JK:s talerätt nuvarande F. n. har såväl JO som JK inom ramen för det systemet. beslut så att befogenhet att i vissa fall föra talan mot en disciplinmyndighets domstols Talerätten är begränsad till beslut detta kommer under prövning. med ett författningsreglerat disciplinansvar. Utredrörande tjänstemän bör ha en talerätt som medför att ningen anser att JK även i fortsättningen beslut prövat av ett utomstående organ. han kan få disciplinmyndighetens såsom en domstol eller en administrativ besvärsmyndighet. Med hänsyn till

i författning för alla de befattningshavare att ansvarsfrågorna ej är reglerade som står under JK:s tillsyn låter det sig emellertid med de givna utgångs-

inte göra att utsträcka talerätten utanför det statligt lönereglerade punkterna För att en talerätt i sådant fall skulle bli meningsfull

tjänstemannaområdet7.

det överprövande organets möjligheter att ålägga eller måste man lagreglera om avskedande. Därmed skulle ansvars- 5 Sveriges domarförbunds skärpa disciplinpåföljd eller besluta årsmöte i Stockholm bli och undantas från arbetsmarknadens

frågorna författningsreglerade

den 3 december 1977. vill utredningen emellertid anmäla att den inte parter. Även på denna punkt 7Jfr dock not på sid. 62. anser ordningen helt tillfredsställande, och att också denna fråga bör dras in i

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 79

den mer allmänna översyn som enligt vad nyss sagts eventuellt bör ske i en framtid. Mer tveksamt är det om JK:s talan bör föras enligt lagen om rättegången i arbetstvister. För arbetsdomstolen, som är sammansatt med representanter för arbetsmarknadens parter och som har till huvudsaklig uppgift att döma i tvister rörande kollektivavtal, kan det tyckas vara en främmande uppgift att bedöma om en tjänsteman har åsidosatt sina tjänsteåligganden så allvarligt att han bör åläggas disciplinpåföljd eller avskedas av hänsyn till allmänt medborgerliga intressen. Det framstår för utredningen som i och för sig naturligare att en sådan process förs vid allmän d0mstol,som också torde vara mer lämpad att tolka de författningar som vanligen reglerar tjänstemännens arbetsuppgifter. Såsom redan sagts utgår utredningen från gällande ordning enligt vilken den arbetstagare, som är missnöjd med arbetsgivarens beslut, skall föra talan däremot enligt nämnda lag. Om arbetstagaren för en sådan talan, t. ex. med yrkande att en varning skall undanröjas, kan det inträffa att JK samtidigt vill föra talan om att varningen skall utbytas mot löneavdrag eller avskedande. Det är uppenbart att de båda parternas talan i sådant fall måste handläggas i samma ordning. Men även om JK ensam för talan synes det nödvändigt att detta sker vid samma domstol som när arbetstagaren ensam for talan. Man riskerar att olika praxis utbildar sig, om arbetstagarens processer i sista instans hamnari arbetsdomstolen och JK:s processer i sista instans skulle handläggas t. ex. av högsta domstolen som vanligt tvistemål. Man kan även jämföra det fall att arbetsgivaren âlagt arbetstagaren disciplinpåföljd med det fall att underlåtit arbetsgivaren att döma till sådan påföljd men tingsrätt på talan av JK ådömt påföljd i vanligt tvistemål. l det förra fallet skulle arbetstagaren vända sig till arbetsdomstolen eller till tingsrätt med arbetsdomstolen som slutinstans, i det senare fallet skulle han däremot överklaga till hovrätt med högsta domstolen som slutinstans, något som skulle te sig mycket besynnerligt för honom. Liknande svårigheter skulle uppstå om JK:s talan mot disciplinmyndighetens beslut skulle föras i administrativ väg och slutligen hamna i t. ex. regeringsrätten. Utredningen anser det därför ej möjligt att inom ramen för det nuvarande ansvarssystemet införa en särskild processordning för JK, utan hans talan mot disciplinmyndighets beslut bör liksom arbetstagarens talan föras vid domstol enligt lagen om rättegången i arbetstvister. Enligt de regler som tidigare gällde skulle arbetsdomstolen som första instans uppta bl. a. arbetstvist mellan arbetsgivare eller arbetsgivarorganisation, å ena sidan, och arbetstagarorganisation eller medlem i sådan organisation, å andra sidan. Om arbetstagaren var organiserad skulle således rättegången föras i arbetsdomstolen, oavsett om det var J K eller arbetstagaren som var kärande, medan tvist mellan JK och oorganiserad arbetstagare skulle föras i tingsrätt. Fr. o. m. den 1 juli 1977 gäller en annan ordning. Arbetsdomstolen skall nu som första domstol tvist som väcks av uppta arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation eller av arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal, om målet gäller l. tvist om kollektivavtal eller annan arbetstvist som avses i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, 2. arbetstvist i övrigt under förutsättning att kollektivavtal gäller mellan

sou 1973; 59

80 JK :s tillsyn över Qif/ênrliga befarmingshavare

parterna eller att enskild arbetstagare som berörs av tvisten sysselsätts i arbete som avses med kollektivavtal vilket arbetsgivaren är bunden av (2 kap. l §). l vissa fall får talan i stället väckas vid tingsrätt (2 kap. 2 § andra stycket). Syftet var att begränsa arbetsdomstolens arbetsbörda. med ändringen l den proposition som låg till grund for ändringen (prop. 1976/772141) omnämns inte det fallet att talan anhängiggörs av JK eller JO. Det är därför att en arbetstvist kan initieras av bl. a. ovisst om lagstiftaren uppmärksammat JK. Den nya forumregeln synes svår att tillämpa på en talan av JK eller JO men en tolkning därav torde leda till att JK:s talan, liksom JOzs, enligt skall föras direkt i arbetsdomstolen, både när arbetstagaren är huvudregeln 7 § lagen om JK:s tillsyn skall organiserad och när han är oorganiserad. Enligt är föreskrivet om arbetsgivare då nämligen vad i lag eller annan författning av disciplinmyndighets beslut äga motsvarande det gäller tvister i anledning tjänstemannaområdet torde tillämpning på JK. På det statligt reglerade kollektivavtal regelmässigt föreligga. Med hänsyn härtill torde reglerna om “arbetsgivare som själv slutit kollektivavtal bli att tillämpa på JK, och

arbetsdomstolen blir då forsta instans. ramen for lagen om rättegången i Utredningen anser att det, inom

arbetstvister, är en godtagbar lösning att JK:s talan mot disciplinmyndighets oavsett om arbetstagaren är beslut i princip skall föras vid arbetsdomstolen organiserad eller oorganiserad. Skulle det i något enstaka fall vara lämpligare i forsta instans finns vissa möjligheter förJK att att målet handläggs i tingsrätt 2 kap. 2 § andra stycket samma lag i stället väcka sin talan vid tingsrätt. enligt oklara sakfrågor och mer Så kant. ex. tänkas vara fallet när målet innehåller därför behöver upptas på arbetstagarens hemort. omfattande bevisning inte bara mot sådana beslut som JK kan nu, liksom JO, föra talan av honom utan även mot andra beslut som tillkommit på anmälan disciplinmyndigheten meddelat. Enligt JO-utredningens forslag skulle talemen konstitutionsuträtten vara begränsad till den förra gruppen av beslut, skottet fann en sådan åtskillnad omotiverad och på dess förslag beslöt

talerätt. Motsvarande lösning valdes för J Kzs riksdagen om en mer vidsträckt för myndigheten att tillställa JO eller JK sitt beslut i del. Någon skyldighet har emellertid ej föreskrivits, varfor JO eller JK endast i disciplinärendet kan tänkas få kännedom om det. Utredningen har övervägt om undantagsfall en underrättelseskyldighet skall införas men stannat för att ej föreslå detta. övervaka att JK bör enligt utredningens mening ej ha i uppgift att generellt arbetsgivaruppgifter, utan JK:s talerätt myndigheterna fyller sina disciplinära for den händelse en myndighet skulle är till främst som en säkerhetsventil medborgerliga intressen. För allvarligt ha underlåtit att beakta vissa allmänt att JK får kännedom om disciplindetta ändamål torde det vara tillräckligt Om särskilda skäl beslut genom tidningarna eller genom anmälningar. det torde JK kunna ålägga en myndighet att fortlöpande delge påkallar under en viss period. När JK själv initierat ett honom sina disciplinbeslut kunna få del av detta. disciplinärende synes han utan svårighet JO-utredningen uttalade att det genom en talan mot disciplinmyndighets som skulle tillvaratas utan beslut inte var några specifika arbetsgivarintressen intresse av korrekt tjänsteutövning. Detta framhävdes genom medborgarnas bestämmelsen om att disciplinpåföljd fick åläggas eller skärpas endast om det JO-utredningen uttalade sig ej om vem var påkallat från allmän synpunkt.

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 81

som skulle företräda staten i fall tjänstemännen för talan mot ett beslut, som disciplinmyndigheten meddelat efter anmälan av JO. Under det fortsatta Iagstiftningsärendet klargjordes att det i sådant fall var JO som skulle inta ställning som tjänstemännens motpart. På förslag av JK-utredningen valdes motsvarande lösning för JK:s del. En följd av att JK i disciplinprocessen är ensam motpart till tjänstemännen synes bli att han inte bara har att hävda allmänt medborgerliga intressen utan även måste iaktta arbetsgivarintresset. JK har i ett offentligt sammanhang riktat uppmärksamheten på detta och kritiserat att JK i sådant fall skall företräda arbetsgivarens intressen. Statens talan i arbetstvister förs normalt av statens avtalsverk, inte av den myndighet under vilken tjänstemännen lyder. Den egentliga arbetsgivarmyndigheten uppträder därför normalt ej inför domstolen och dess synpunkter får framföras på annat sätt, sannolikt genom avtalsverkets representant. Det vore i och för sig möjligt att ordna så att processen avtalsverket uppträdde som arbetsgivarforeträdare även i processer där J K för talan. En sådan dubbel representation kan emellertid tänkas verka förvirrande för arbetstagarsidan. Det synes inte vara orimligt att JK för att saken skall få en allsidig belysning i processen framför både sina egna synpunkter och dem som avtalsverket eller arbetsgivarmyndigheten till äventyrs önskar anlägga. Det bir sedan domstolens sak att på grundval av helhetsbilden och med avvägande av olika intressen bedöma vilken påföljd som skall åläggas

arbetstagaren. Utredningen, som i denna fråga genom sin expert Huldén överlagt med arbetsdomstolens ordförande, anser således att den lösning som har valts beträffande företrädare för staten i arbetstvister i vilka JK är inblandad är godtagbar. En inadvertens i regelsystemet bör dock Om påpekas. t. ex. JK gjort anmälan till disciplinmyndighet och denna därav ådömt på grund arbetstagaren en disciplinpåfoljd, är det inget som hindrar att JO enligt sin instruktion för talan mot beslutet. Skulle även arbetstagaren samtidigt föra talan, skall enligt JK-instruktionen JK “ensam” vara dennes som motpart, något naturligtvis ej är möjligt. Detsamma gäller det omvända fallet att JK för talan mot ett beslut som tillkommit på JO:s initiativ. förutsätter att JK Utredningen och ombudsmannen undviker denna situation att genom ej gå in i disciplinärenden, i vilka den andre har partsställning. behov av att i Något lagtexten reglera detta fall särskilt torde inte föreligga.

Rätt att utdela erinringar?

I 1965 års JK-instruktion fanns en bestämmelse om att JK, om brottet var av ringare beskaffenhet, i stället för att väcka åtal kunde låta bero vid vunnen rättelse eller avgiven förklaring eller vad som i övrigt förekommit. l motsvarande bestämmelse för JO utsades att JO kunde låta bero vid “erinran“, vunnen rättelse etc. Med stöd av dessa bestämmelser hade JO:s och JK:s s. k. erinringspraxis vuxit fram. JO-utredningen uttalade härom bl. a. att JO:s befogenhet att uttala sig om tjänstemännens handlande är av stor betydelse för att främja medborgarnas rättssäkerhet men tillade också att L några “erinringar” i betydelsen av tillrättavisningar eller varningar ej bör förekomma från JO:s sida, eftersom JO ej är någon disciplinär myndighet.

i 6

82 JK:s tillsyn över offentliga befattningshavare

mening hade JO sin stora betydelse då han med Enligt JO-utredningens saklig argumentation påtalar fel och lägger fram sin egen åsikt om lämpligheten av företagna ämbetsåtgärder. JO-utredningen föreslog att stadgandet etc. skulle utgå ur JO-instruktionen. Inte om rätt att låta bero vid erinran heller konstitutionsutskottets förslag, vilket upphöjdes till lag. upptog något sådant stadgande. Utskottet anförde härom bl. a. att riksdagen med hänsyn förtroendekaraktär inte borde ge särskilda till JO-ämbetets utpräglade Föreskrifter i detta hänseende, dvs. om hur JO skall formulera sina beslut. även JK-utredningen att bestämmelsen om JK:s I sin promemoria föreslog etc. skulle JK kritiserade detta förslag i sitt rätt att låta bero utgå. över och framhöll bl. a. att utdelandet av remissyttrande promemorian är ett- om än svagare - maktmedel varav JO och JK har särskilt erinringar behov efter ämbetsansvarsreformens ikraftträdande. Departementschefen fann med förslag till lag om JK:s tillsyn att det då inte var i propositionen att om t. ex. JK:s erinringar. Han motiverat i lag föra in bestämmelser emellertid att dittillsvarande praxis i huvudsak kunde bestå. förutsatte Gällande ej någon bestämmelse om rätt att utdela lag eller instruktion upptar erinran. har inget att invända mot den praxis som hittills har gällt JK-utredningen vid JK-ämbetet. menar emellertid, liksom konstitutionsut- Utredningen som kvalificerad skottet i fråga om JO, att det med hänsyn till JK:s ställning instans inte finns någon anledning att i författningstext ge några juridisk om hur hans beslut skall formuleras och eventuella kritiska föreskrifter Att JK skall kunna utdela kritik mot felande synpunkter framläggas. eller tjänstemän har redan framhållits. En uttrycklig regel om myndigheter rätt för JK att utdela formella erinringar även sedan straffansvaret för vanliga fallit bort skulle emellertid passa mindre väl med det ansvarssystem tjänstefel som beslutats av statsmakterna genom ämbetsansvarsreformen. Erinringstora likheter med varningar och man borde då också arna skulle uppvisa införa en rätt för vederbörande arbetstagare att överklaga lagstadgad vilket i sin tur skulle medföra en långtgående förändring av JK:s erinringen. Utredningen anser därför ej att någon bestämmelse om erinringsställning. rätt bör införas.

Rätt att pâkaI/a tolkningsbesked i högsta instans?

I olika sammanhang, bl. a. under remissbehandlingen av JO-utredningens har förslag framförts om betänkande och av JK-utredningens promemoria, i högsta instans, alltså högsta att ge JO och JK en rätt att föra talan direkt för att få till stånd principuttalanden i domstolen och regeringsrätten, Bl.a. utvecklades tanken i motion 1975:2179, vari anfördes rättsfrågor. bl.a.:

Riksdagen borde inte tillåta att dess förtroendeman vid uppsikten över de statliga och kommunala myndigheterna i realiteten görs maktlös. Ett sätt att ge JO en viss position vore att ge honom möjlighet att hos de högsta instanserna väcka talan om en fastställelse av viss tolkning av gällande bestämmelser. Skulle exempelvis JO och myndighet stanna vid olika uppfattning om tolkning av en viss lagregel, bör det inte förbli vid detta. JO måste ges möjligheter att få en sådan tvist sliten på ett auktoritativt sätt. Redan nu finns möjlighet att i vissa lägen genom förhandsbesked fåen viss rättslig

JK :s tillsyn över ojfentliga befattningshavare 83

situation bedömd av regeringsrätten. Det skulle sålunda inte innebära något helt nytt om JO skulle få möjlighet att över hela fältet begagna en sådan möjlighet att lå klart besked av den högsta instansen om hur en viss bestämmelse skall tillämpas i praktiken. Det torde vara möjligt att finna även andra vägar på vilka JO ges möjlighet att få sina ståndpunkter godtagna, så att JO inte begränsas till att uttala meningar, som ingen har rättslig skyldighet att rätta sig efter.

Med hänsyn till den uppmärksamhet som frågan tilldragit sig vill utredningen något diskutera om en sådan rätt bör införas förJK samt om det i så fall kan anses falla inom utredningens uppdrag att avge förslag därom. De förslag som framlagts i frågan har såvitt utredningen har sig bekant varit mycket allmänt hållna. Man har inte i vilka preciserat fall bindande uttalanden skall kunna begäras, och inte heller hur rättegången skall vara gestaltad eller vilken betydelse som skall tillmätas den högsta instansens avgörande. Till en början bör erinras om att högsta domstolens lagförklaringar sedan mycket lång tid kommit ur bruk och att denna utveckling bekräftats genom nuvarande regeringsform, som ej upptar någon bestämmelse härom. Högsta domstolens verksamhet är liksom helt inriktad regeringsrättens på att avgöra enskilda mål eller ärenden. Avgörandena tar sikte på konkreta fall och deras rättsverkan strikt begränsas till parterna i målet och den sak som är föremål för prövning. Huvuddelen av utredningsmaterialet förebringas av parterna och dessa bereds tillfälle att före avgörandet argumentera i rättsfrågorna. De högsta domstolarnas avgöranden har emellertid, utöver den till målet begränsade bindande rättsverkan, en mer långtgående betydelse genom att de anses utgöra prejudikat som bör följas av domstolar och andra rättstillämpande organ i framtiden i liknande mål och ärenden. Den bakomliggande tanken är att målet eller ärendet annars förs upp till den högsta instansen, som därvid tillämpar den rättsgrundsats som fastslagits i dess tidigare avgörande. Någon formell skyldighet att följa de högsta instansernas avgöranden föreligger dock ej. En talerätt för JK skulle förmodligen aktualiseras främst då det i ett tillsynsärende visar sig att JK och vederbörande myndighet eller tjänsteman har olika om hur en bestämelse uppfattningar i lag eller annan författning skall tolkas. JK hävdar att tjänstemännen handlat fel och denne gör gällande att han handlat rätt. Frågan uppstår då vad JK:s talan skall avse eller med andra ord på vilket plan denna skall föras. Här skall anges tre principiellt olika möjligheter, men sannolikt är även andra varianter tänkbara.

a) I detta alternativ kan domstolens vara avgörande sägas knutet till tillsynsärendet hos JK. Eftersom tvisten gäller om tjänstemännen handlat rätt eller fel skulle domstolens uttalande gälla just detta. Parter i tvisten skulle vara JK och tjänstemannen (alternativt myndigheten). Genom domstolens utlåtande skulle då klargöras hur borde ha tjänstemannen handlat. Om nuvarande disciplinförfarande förutsätts vara oförändrat skulle det ej ankomma på domstolen att besluta om någon påföljd skall åläggas tjänstemännen för eventuellt felaktigt förfaringssätt. Ett problem blir då att domstolens avgörande kan komma att skilja sig från det beslut som fattas av vederbörande instanser i ett eventuellt Ett disciplinärende. annat problem är att det är osäkert vilken efterföljd domstolens avgörande

84 JK:s tillsyn över opfentliga befattningshavare

får. Domstolen kan ju inte sätta kraft bakom orden genom att ålägga

och det är inte säkert att den aktuella rättsfrågan senare disciplinpåföljd kan komma under domstolens bedömning efter överklagande i vanligt

mål. domstolens uttalande ej gälla tillsynsärendet utan b) I detta alternativ skulle som varit under handläggning hos mer direkt ta sikte på det ärende eller Om meningsskiljaktigheten gäller myndigheten tjänstemännen. skall vid exekutiv auktion av en t. ex. hur utsökningslagen tillämpas uttala sin mening härom, på samma sätt som fastighet, skulle domstolen dit. Med ett sådant betraktelden skulle ha gjort om ärendet överklagats anses som parter, utan de sesätt borde ej längre JK och tjänstemännen i det ursprungliga exekutionsärendet, alltså säljare och som varit parter berörda av tjänstemannens beslut och kanske köpare. Det är de som blivit att tillföra domstolen också endast de som har lika goda förutsättningar som om det varit ett vanligt mål vilket utredning och argument, låter sig göra att i efterhand dra in överklagats dit. Eftersom det knappast avgörande i ett fall som detta bli dessa parter i ärendet, synes domstolens än ett avgörande i ett vanligt mål. där mindre lämpat som prejudikat

parternas synpunkter inhämtats. är att JK underställer domstolen en c) Den tredje varianten slutligen till ett konkret ärende. Han kan därvid rättsfråga, utan anknytning en typsituation och eventuellt, som föreslås i ett remissyttrande. uppställa domstolen sina uttalanden om hur denna situation rätteligen underställa I detta fall synes det vara svårt att finna någon naturlig bör bedömas. får den allsidiga belysning som motpart. Risk finns att saken ej Domstolens avgöranden skulle åstadkommes genom en tvåpartsprocess. karaktär än nuvarande domar och beslut och det är få en helt annan om de skulle kunna bli så konkretiserade att de är ägnade att tveksamt och därvid även tjäna till ligga till grund för framtida rättstillämpning för domstolens eget avgörande, om ett mål med den aktuella vägledning rättsfrågan kommer upp.

nuvarande verksamhet bygger

De högsta domstolarnas prejudikatbildande

att domstolens avgörande av ett enskilt fall länder till alltså på förutsättningen i andra liknande fall. Genom rättegångsbalken och andra processlaefterföljd som leder fram till domstolens gar regleras noga det förfarande slutligen som upprätthålls noga är att domstolen ej skall avgörande, och en princip det enskilda fallet. Aven uttala sig om mer än vad som behövs för att avgöra av riksskatteverkets förhandsbesked avser regeringsrättens prövning fall och det finns en klar partsställning. Uppgiften att på talan av JK konkreta uttalande i en rättstillämpningsfråga skulle således bryta helt göra ett allmänt och fordra omfattande ingrepp i eller tillägg med nuvarande processordning till rättegångsbalken och andra processlagar. som här diskuteras, skulle såvitt Ett syfte med en sådan talerätt, vara att stärka JO:s och J Kzs auktoritet utredningen förstått förslagen Utredningen är dock något tveksam gentemot de offentliga tjänstemännen. skulle få den effekten, om man inte om ett genomförande av förslaget for tjänstemännen. Om JO och JK ges rätt samtidigt gör om ansvarssystemet att i vissa fall utverka prejudicerande uttalanden av de högsta instanserna

.IK :s til/syn över qøfentliga befattningshavare 85

men i ett visst fall väljer att ej begagna denna rätt, finns nämligen en risk att JO:s och JK:s egna uttalanden tillmåts mindre betydelse än f. n. Och vidare synes det mindre lämpligt att de högsta instanserna meddelar tolkningsbesked i fall då de varken kan utmäta påföljd for den som går emot detta besked eller kan falla rättskraftiga avgöranden i senare uppkomna liknande fall.

Man kan som exempel

ta det fallet att JK och en tjänsteman har delade om huruvida en viss bisyssla är förenlig med den senares tjänst och meningar någon av dehögsta domstolarna skulle på begäran av JK uttala sin mening. Om tjänstemannen ändå behåller bisysslan, och fallet inte är så allvarligt att det kan bedömas som myndighetsmissbruk eller vårdslös myndighetsutövning, kan saken inte vidare komma under bedömning av vare sig allmän domstol eller förvaltningsdomstol utan avgörs i sista hand av arbetsdomstolen efter disciplinforfarande. Det är inte säkert att dennas avgörande överensstämmer med tolkningsbeskedet. Konstitutionsutskottet uttalade i anledning av den tidigare nämnda motionen att frågan om rätt för JO att begära tolkningsbesked krävde ingående utredningar som ej kunde göras i det sammanhanget och att utskottet ej heller fann anledning tillstyrka en utredning härom innan

erfarenheter hade vunnits av ämbetsansvarsreforrnens

verkningar på J0ämbetet. JK-utredningen erinrar om de kritiska synpunkter som den anlagt på denna reform och finner det antagligt att ansvarssystemet för offentliga tjänstemän så småningom kommer att omprövas. Det är dock för tidigt att med bestämdhet uttala sig om dess verkningar på JK-ämbetet. Med hänsyn härtill och till vad förut sagts finner JK-utredningen ej anledning att mer ingående undersöka frågan om rätt for JK att begära tolkningsbesked eller att föreslå att en utredning skall tillsättas för denna fråga.

5.4.5 Åren

de/örteckningarna

Det är som framgår av redogörelsen under 5.3.3 ett stort antal myndigheter som har att årligen lämna ärendeförteckningar till JK men det är långt ifrån

alla. Många förvaltningsmyndigheter, både centrala och lokala, samt de flesta

domstolar har ej att avge sådana forteckningar. Man kan därför fråga sig om det över huvud finns anledning att behålla skyldigheten att lämna förteckningar. Utredningen anser det självklart att JK i sin tillsynsverksamhet skall vaka även över att myndigheterna sina ärenden handlägger med tillbörlig skyndsamhet. Det enda effektiva medlet för detta synes vara att myndigheterna i en eller annan form redovisar sina oavgjorda ärenden. Det får också antas vara värdefullt for myndigheterna själva att de årligen går igenom sina diarier ser till att dessa är aktuella och undersöker om gamla ärenden kan skyndas på. Om antalet oavgjorda ärenden börjar växa märkbart, får JK kännedom härom genom ärendeforteckningarna och kan vidta lämpliga åtgärder, t. ex. skriva till regeringen om behov av personalförstärkning, omorganisation eller författningsändringar. anser därför att Utredningen myndigheter fortfarande skall vara skyldiga att lämna ärendeforteckningar till JK. Däremot kan urvalet av myndigheter diskuteras. Möjligen borde alla myndigheter lämna förteckningar, men en granskning av dessa skulle utgöra

86 JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare

for JK-ämbetet och medföra behov av större en överväldigande uppgift vill därför ej föreslå detta. Ett urval måste således personal. Utredningen ske. Det är svårt att nu urskilja efter vilka principer uppgiftsskyldigheten De flesta centrala ämbetsverk skall lämna förteckningar, men inte bestämts. De flesta domstolar skall inte rapportera, men det skall konsumentverket. kammarrätterna och marknadsdomstolen. En del regionala myndigheter t. ex. länsstyrelserna och länsskolnämnderna, men inte skall lämna uppgifter, och lantbruksnämnderna. En del myndigheter skall länsbostadsnämnderna trots att de år efter år ej har några ärenden att redovisa, t. ex. avlämna uppgift, statens för]ikningsmannaexpedition. En princip har möjligen varit att typiska

som har att handlägga enskildas ärenden och utöva förvaltningsmyndigheter, skall avlämna medan andra organ med mer myndighet, förteckningar, eller tekniskt inriktad verksamhet skall lämnas utanför. Emellertid praktiskt både statens kriminaltekniska laboratorium, statens rättskeförekommer statens kliniker och stationer bland miska laboratorium, rättspsykiatriska medan t. ex. de centrala nämnderna inom kriminalvården uppgiftslämnarna,

ej hör dit. anser att urvalet av myndigheter som skall lämna ärendefor- Utredningen Det är emellertid ej möjligt för teckningar bör bli föremål för en översyn. att lämna ett detaljerat förslag till nytt urval. För detta fordras en utredningen om de olika uppgifter och organisamer ingående kunskap myndigheternas av de ärenden som myndigheten har att handlägga än vad tion och arten utredningen besitter. Utredningen vill därför här endast ange vissa riktlinjer Såsom riktlinjerna kan tillämpas hänvisar för urvalet. exempel på hur till ett utkast som gjorts upp inom utredningens sekretariat och utredningen som bilaga nr 1. Utredningen förordar att detta som fogas till betänkandet utkast ses över av departementen under ledning av statsrådsberedningen.

För att JKzs granskning skall bli meningsfull bör den enligt utredningens omfattande. Den grundläggande principen bör vara att mening ej vara alltför som under ordinarie tillsynsmyndighet eller myndigheter ej står någon skall lämna uppgifter till JK, medan övriga myndigheter chefsmyndighet skall vara undantagna från uppgiftsskyldigheten; i fråga om de senare bör det

ankomma på ordinarie tillsynsmyndighet att övervaka ärendeutvecklingen. bör uppnås genom att de myndigheter som ej har En ytterligare inskränkning än sådana som rör intern administration eller planering eller andra ärenden undantas från skyldigheten. Vidare bör JK:s granskning framför rådgivning allt inriktas på sådan verksamhet som har karaktär av myndighetsutövning

eller handläggning av typiska förvaltningsärenden, till följd varav myndig-

eller tekniskt inriktad verksamhet heter som enbart sysslar med mer praktiskt lämnas utanför. Med det senare åsyftar utredningen t. ex. undervisningsantekniska institut och laboratorier, museer, bibliostalter, forskningsanstalter, vårdanstalter osv. Även det militära försvaret bör lämnas tek, sjukhus, utanför, däremot ej försvarets centrala förvaltningsmyndigheter. bör sådana domstolar som nu sorterar under Vad domstolarna beträffar administrativ kunna undantas från domstolsverket såsom myndighet För de allmänna domstolarna blir det då ingen ändring, uppgiftsskyldighet. men kammarrätterna skulle bli befriade från sin nuvarande uppgiftsskyldiglänsskatterätterna och fastighetstaxeringsrätterna skall het. Länsrättema,

JK :s tillsyn över offentliga befattningshavare 87

enligt beslut av riksdagen brytas ut ur länsstyrelserna och föras under domstolsverkets administration. En särskild kommitté bereder administrativa frågor som har samband med reformen. Enligt utredningens mening är det lämpligt att denna kommitté tar ställning till frågan om länsdomstolarna bör befrias från den nuvarande uppgiftsskyldigheten. De nya försäkringsdomstolarna (se SFS 1978:28) torde inte komma att hänföras till domstolsverket och de bör därför avge ärendeförteckningar. En följd av utredningens princip är att regionala och lokala myndigheteri allmänhet inte skall lämna ärendeförteckningar, eftersom de normalt sorterar under en central som kan fordra myndighet in erforderliga uppgifter om balansutvecklingen och vidta lämpliga motåtgärder om balanserna ökar oroväckande. Däremot bör och länsstyrelser, domkapitel stiftsnämnder liksom hittills lämna ärendeförteckningar. Det svåraste gränsdragningsproblemet erbjuder den rika floran av statliga centrala nämnder och liknande organ. F. n. skall t. ex. bokföringsnämnden, vapenfrinämnden, nämnden för sjukvårds- och socialvårdsbyggnader, bussbidragsnämnden och konstnärsnämnden lämna förteckningar, men det skall inte notarienämnden, UD:s understödsnämnd, försvarets skaderegleringsnämnd, psykiatriska nämnden eller nämnden för samhällsinformation. Utredningen vill föreslå den generella principen att dessa nämnder skall lämna ärendeförteckningar till JK, såvida de inte faller inom någon av de kategorier som enligt vad ovan nämnts skall vara undantagna från uppgiftst. ex. på grund av att de har en annan tillsynsmyndighet plikten, eller inte handlägger typiska forvaltningsärenden. JK bör dock ha möjlighet att ge dispens från uppgiftsskyldigheten. Många i huvudsak mindre myndigheter regleras inte av allmänna verksstadgan utan av bestämmelser som getts i särskilda brev eller ämbetsskrivelser eller i en lag eller annan särskild författning. Vanligen innebär dessa

bestämmelser ej någon skyldighet för myndigheten att lämna ärendeforteckningar till JK. Någon omedelbar revision av dessa olika bestämmelser är enligt utredningens mening inte påkallad, utan eventuella ändringar synes kunna anstå tills det av annan finns behov anledning av att ändra resp. författning. En annan fråga är vilka ärenden som skall tas upp i förteckningarna. F. n. är det alla ärenden som inkommit tidigare kalenderår, alltså åren innan förteckningen skall avlämnas, och som den sista ej avgjorts februari avlämnandeåret. Eftersom förteckningen skall lämnas den l april innebär det att oavgjorda ärenden som är mer än tre månader gamla anges. En följd av detta är att många myndigheter, som inte har mycket kort handläggningstid, måste förteckna ett mycket ston antal ärenden. För varje ärende anges diarienummer, parter, saken och inkomstdag samt det vidtagna åtgärder, aktuella utredningsläget eller till att ärendet anledningen är oavgjort. För många myndigheter kan det bli hundratals A4-sidor med förtecknade ärenden. En del myndigheter har erhållit dispens av JK, t. ex. så att ärenden som kommit in under närmast föregående år eller närmast halvår föregående inte behöver förtecknas utan skall redovisas med sammanfattande siffror. . Utredningen anser att JKzs granskning bör, såsom nu också sker, företrädesvis inriktas på de gamla ärendena. Vad som är en normal och godtagbar handläggningstid och en onormalt lång handläggningstid varierar

88 JK:s tillsyn över offentliga befattningshavare

och det är inte möjligt för JK att se till att inte från myndighet till myndighet överskrids, utan den för varje myndighet godtagbara handläggningstiden bli mer schablonmässig. Utredningen anser att den granskningen måste verksstadgan, alltså tre månader, är tidsgräns som nu gäller enligt allmänna kort. som är låt anmärkningsvärt JK synes aldrig intressera sig för ärenden är det ett omfattande och säga tre-nio månader gamla. För myndigheterna ofruktbart kontorsarbete att förteckna ett stort antal ärenden och detta arbete

bör ej göras i vidare mån än som behövs för granskningen. föreslå allmänna verks- Utredningen vill därför att tidsgränserna enligt i princip skall uppta endast de stadgan förskjuts så att förteckningarna året innan förteckningen skall lämnas ärenden som kommit injöre den Ijuli vid Ärenden som kommit in närmast och som är oavgjorda årsskiftet. kalenderhalvår skall alltså ej tas med. Förteckningamas omfång föregående fall väsentligt. Anledningen till att torde därigenom i många begränsas från den sista februari till årsskiftet är att de utredningen vill ändra Slutdatum över ärendebalansen vid flesta myndigheter ändå torde göra upp statistik bör lämnas till JK förslagsvis fore den 1 mars. JK årsskiftet. Förteckningarna av sin granskning redan under våren. Förslaget bör då hinna göra huvuddelen tremånadersperiod förlängs till åtta månainnebär således att nuvarande

der. Det är enligt utredningens åsikt meningslöst att förteckningarna upptar

Om ärendena vid t, ex. en avdelning sida efter sida av samma slag av ärenden. - regelmässigt - många myndigheter gör sina förteckningar avdelningsvis för myndigheten att överstiger låt säga tio sidor synes det finnas anledning för den ärendegruppen. Utredbegära att JK medger en tidigare tidsgräns anser t. 0. m. att JK bör ta eget initiativ till dylika dispenser, så att ningen För de äldre ärenden som verkligen bör onödigt kontorsarbete undviks. är det å andra sidan angeläget att myndigheten lämnar så fylliga förtecknas att JK kan bedöma om den långa handläggningstiden haft fog för uppgifter som att ärendet är “under utredning” bör ej förekomma. sig. Uppgifter till att underlätta för myndigheterna att Utredningens förslag syftar sin uppgiftsskyldighet. Det får naturligtvis inte medföra att myndigfullgöra heterna låter sina ärenden bli äldre än tidigare. Om förteckningarna begränsas

såsom här föreslagits, synes det lämpligt att uppgiftsskyldiga myndigheter för hela det föregående verksamhetsåret, alltså också delger JK sin statistik även balansen vid årsskiftet, uppdelad på lämpliga ärendegrupper. som enligt länsstyrelseinstruktionen gäller för länsstyrel- Den tidsgräns serna synes utredningen lämplig. Å andra sidan kan det ofta finnas anledning från bestämmelsen, för att undvika att förteckningarna för JK att dispensera bör uttryckligen införas i blir för omfattande. En sådan dispensmöjlighet

instruktionen.

6 Företrädare för staten vid rättstvister

6.1 Gällande bestämmelser

6. 1 .l Allmän Översikt

Bland de tvister som rör statens rätt kan två arter särskiljas. En grupp karaktäriseras av att ena parten - staten - uppträder såsom ett offentligt rättssubjekt. Exempel härpå utgör tvister rörande skatter och andra offent- Hit hör också tvister i anledning av att staten enligt lag ligrâittsliga avgifter. eller annan författning är skyldig att utge ersättningar och bidrag samt tvister där staten tillvaratar allmänna intressen av icke ekonomisk natur. Den andra gruppen av tvister är sådana som vilket privaträttsligt subjekt som helst kan råka in i. exempelvis skadestånds- och kontraktstvister. Det är i stort sett den senast nämnda arten av tvister som berör vad som brukar betecknas som statens enskilda rätt och vilka sina direktiv utredningen enligt har att behandla. JK har enligt sin instruktion att under regeringen bevaka statens rätt. I mål som rör statens rätt skall han, om det ej ankommer på annan myndighet, föra eller låta föra statens talan och enligt särskilda Föreskrifter besluta om fullföljande av talan. JK:s uppgift att företräda staten är med den nyss nämnda beskrivningen av begreppet statens enskilda rätt inte begränsad till tvister av sådan art utan omfattar i och för sig också offentligrättsliga tvister. I mycket stor utsträckning finns emellertid uttryckliga regler om att annan myndighet skall företräda staten i tvister av offentligrättslig art. Sådana regler finns t. ex. för skatteprocessen och för tillvaratagande av det allmännas intresse i brottmål och liknande. Vid handläggningen av förvaltningsärenden i allmänhet torde utan uttrycklig regel vederbörande myndighet anses företräda det allmännas intresse. JK:s behörighet att på grundval av den nyssnämnda instruktionsbestämmelsen föra statens talan torde vara begränsad till fall där statens ekonomiska intressen. möjligen även intresset av statens säkerhet. direkt berörs Den regel som finns i instruktionen för JK om dennes behörighet att företräda staten torde således ha begränsad räckvidd när det gäller tvister av klart offentligrättslig art. En särskild grupp av tvister utgör sådana som rör förhållandet mellan staten som arbetsgivare och statligt anställda. Statstjänstemännens anställningsförhållanden är numera till stor del avtalsreglerade. Tvister avseende förhållandet mellan staten och dess anställda kan därför sägas beröra statens enskilda rätt. Enligt kollektivavtalsförordningen ( 1976: l02l ) företräds staten i Jfr SOU 1964:27 s. 5l9.

90 Företrädare vid rättstvistet _för staten

flertalet tvister av här angiven art av statens avtalsverk. En vanlig benämning på mål som rör statens enskilda rätt är kronomål. Sedan nya regeringsformen trätt i kraft är denna beteckning mindre lâimplig. kommer därför fortsättningsvis inte att använda detta Utredningen begrepp. talas om “tvist“, varmed utredningen avser 1 den följande framställningen mellanhavanden som rör statens enskilda rätt. mål eller utomprocessuella av begreppet har utredningen inte funnit möjlig Någon mer exakt definition att göra. Tvister Statsmyndigheter är kan även uppstå mellan statliga myndigheter. ställföreträdare för staten och torde inte kunna lösa tvister genom att processa mot varandra. Delade meningar härom synes dock föreligga i doktrinen? om vem som företräder staten vid tvister är av Gällande bestämmelser och i vissa avseenden oklar. Det olika slag. Regleringen är både oenhetlig finns bestämmelser som anger bl. a. vem som för statens talan inför domstol. av denna art finns i instruktionen för vissa myndigheter och i Bestämmelser instruktionen för J K, myndigheterna såvitt avser deras verksamhetsområden och för J Kts del generellt. Länsstyrelserna anses också ha en allmän som tillkommer staten behörighet att företräda staten. Såvitt avser fordringar företräder staten vid bl. a. bevakning och gäller särskilda regler om vem som indrivning. Bestämmelserna är intagna i kungörelsen (1965:921) om bevakav vissa statens fordringar, m. m. (avskrivningskungöning och avskrivning relsen). För vissa särskilt angivna arter av ärenden finns speciella regler om finns exempelvis i instruktionen företrädare för staten. Sådana bestämmelser för kammarkollegiet. mot staten finns härjämte uttryckliga 1 fråga om bl. a. skadeståndsanspråk regler om vem som äger fatta ståndpunkt på statens vägnar. Bestämmelser om rått att utge skadestånd finns sålunda i instruktionen för vissa myndigi ämbetsskrivelser eller heter. Sådan rätt kan även ha tillagts myndighet liknande eller genom att ett särskilt anslag har ställts till myndighetens För mot staten riktade skadeståndsanspråk grundade på skadeförfogande. eller lagen (1974:515) om ståndslagen (1972:207), datalagen (1973:289) ersättning vid frihetsinskränkning finns regler som anger såväl vem som och för statens talan inför domstol som förhandlar för statens räkning om vem som får fatta beslut om skadestånd i en central bestämmelser kungörelsen (1972:416) om statsmyndigheternas författning, nämligen i vissa fall (skaderegleringskungörelsen). Särskilda regler finns skadereglering såvitt avser skaderegleringen inom militärförvaltningen. För vissa mot staten riktade skadeståndsliknande anspråk enligt bl. a. jordabalken gäller särskilda regler om beslutanderätt och uppgiften att i övrigt företräda staten vid och utom domstol enligt instruktionen (1972:643) för kammarkollegiet.

6.1.2 Behörighet att/öreträda staten i rättegång

?Se Söderlund, Korn- De statliga myndigheterna har i sina instruktioner och andra författningsbementar till rättegångsbal- viss verksamhet. För verkställighet härav har

stämmelser ålagts att fullgöra

ken, del l, 1970 s. 315 till Detta torde innebära att anslag ställts myndigheternas förfogande. och där anmärkta artiklar i den mån särskilda regler inte givits i annan ordning, äger i Förvaltningsrättslig myndigheterna. tidskrift. rätt att ingå för verksamheten erforderliga avtal och att. så länge rättegång

Företrädare/ör staten vid rärtstvister 91

inte inletts, slutligt reglera avtalen. 1 rättegång är myndighet att behörig företräda staten endast då den i sin instruktion eller genom annan bestämmelsc har tillagts sådan rätt. För att bestämmelserna om att behörighet företräda staten vid domstol skall ha någon mening måste de innebära också att myndigheten i rättegången i allmänhet också har rätt att inta för staten bindande ståndpunkter. 1 instruktionen för de affärsdrivande verken och flera andra myndigheter finns en bestämmelse enligt vilken “inom myndigheten sitt verksamhetsområde företräder staten såväl vid som utom domstol”. Detta innebär att dessa myndigheter är behöriga att företräda staten vid förlikningsforhandlingar samt inför domstol eller annan i alla instanser. Bestämmyndighet melser av här angiven art finns såvitt kunnat utröna utredningen i instruktionerna för dels de affärsdrivande verken, nämligen postverket, televerket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket, förenade fabriksverken och luftfartsverket, dels flera centrala ämbetsverk, nämligen rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, försvarets civilförvaltningf forti-

fikationsförvaltningen, civilförsvarsstyrelsen, socialstyrelsen, riksförsäk-

ringsverket, statens vägverk, statens trafiksäkerhetsverk, Sjöfartsverket, Statskontoret, tullverket, byggnadsstyrelsen, riksskatteverket, riksantikvarieämbetet, lantbruksstyrelsen, statens jordbruksnämnd, Överstyrelsen för ekonomiskt försvar, arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, näringsfrihetsombudsmannen, Konsumentverket, exportkreditnämnden och nämnden för statens gruvegendom, dels ock två grupper av regionala myndigheter, nämligen lantbruksnämnderna och länsbostadsnämnderna. Behörighetsregler av mer begränsat slag finns exempelvis i instruktionerna för kammarkollegiet (1972:643), domstolsverket (1975:506) och riksskatteverket (1970:752) samt beträffande statens avtalsverk i förordningen (1976:1021) om statliga kollektivavtal, m. m. Kammarkollegiet har att enligt närmare i sin instruktion precisering företräda staten i en hel del uppräknade ärenden av skiftande natur. Det åligger sålunda kollegiet bl. a. att vara bevakningsmyndighet enligt avskrivningskungörelsen samt att i fråga om den statens fasta egendom, vars vård och tillsyn ej ankommer på annan, bevaka rätten till egendomen och föra talan för denna. Det åligger domstolsverket att företräda staten vid talan mot allmän domstols beslut rörande kostnad för rättshjälp. Riksskatteverket skall enligt 3 § 2. i sin instruktion bevaka statens rätt i fråga om fordran, som vid bristande betalning eller av annan orsak indrives av utmätningsman såsom fordran i allmänt mål, i fråga om fordran som har samband med fordran som nu sagts samt i fråga om garantibelopp enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs, allt i den mån uppgiften ej ankommer på annan”. Bestämmelsen i 3 § 2. avser krav exempelvis 3 Civilförvaltningen förebeträffande skatter, ATP, tullmedel, studiemedel m.m. samt böter, viten och träder staten i frågor rättegångskostnader. Uttrycket “fordran som har samband med fordran som som rör alla myndigheter nu sagts” avser betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbördslagen (1953:272), som hör till försvarsde- 48 a§ och partementet. Fortifikamervärdeskattelagen (1968:430) 27 a § lagen (1959:92) om förfarandet tionsförvaltningen förevid viss konsumtionsbeskattning. träder staten i frågor Enligt 9§ förordningen om statliga kollektivavtal, m. m. företräder med som rör försvarsmaktens vissa undantag statens avtalsverk staten såväl vid som utom domstol i tvist fasta egendom.

vid rätrstvisrer sou 1973-_59 92 Företrädare/öl staten

som rör Förhållandet mellan staten som arbetsgivare och arbetstagare hos

rättegången i staten. om tvisten skall handläggas enligt lagen tl974z37llom arbetstvister. får avtalsverket lämna över åt Enligt 3 § i samma förordning annan statlig myndighet att handlägga fråga som enligt Förordningen

ankommer på verket. Beträffande myndigheter som inte själva har processbehörighet ligger

uppgiften att företräda staten i tvist vid underrätt på vederbörande länsstyrelse. Detsamma sådana tvister som inte kan hänföras till viss gäller myndighet. 1 9§ första stycket länsstyrelseinstruktionen (1971:400) stadgas

följande:

ombud l mål där statens riitt skall bevakas av länsstyrelsen förordnar länsstyrelsen för staten. Om talan skall fullföljas. skall länsstyrelsen tillse att åtgärder för fullföljtl av annan myndighet förordnar vidtages. 1 mål där statens rätt skall bevakas för staten. länsstyrelsen på anmodan av myndigheten ombud

framgår visserligen inte klan av denna eller Länsstyrelsens behörighet men den torde historiskt följa av någon annan författningsbestämmelse att i egenskap av “lantregering tillvarata länsstyrelsens allmänna skyldighet Denna länsstyrelsens ställning framträdde tidigare på ett statens intressen. klarare sätt än som nu är fallet. l 15 kap. 5 § gamla rättegångsbalken stadgades

befallningssålunda. att om kronan ägde del i någon tvist. skulle Konungens den som hade att försvara kronans rätt i underrätt. havande förordna Motsvarande bestämmelse saknas i nu gällande rättegångsbalk. Länsstyrelför staten kommer vidare till uttryck i 8 § sens allmänna ställföreträdarskap med staten skall delgivningslagen (1970:428), enligt vilket lagrum delgivning överlämnas till den myndighet som skall bevaka ske genom att handlingen i det län där den statens talan i målet eller ärendet eller till länsstyrelsen finns hos vilken målet eller ärendet är anhängigt. myndighet l rättegång i överinstans företräds staten i här avsedda fall av JK. Detta samt en kungörelse ( 1827:60) den följer av instruktionen förjustitiekanslern Av 16 maj 1827 (intagen i lagboken under 11 kap. 5§ rättegångsbalken). företrätts av kungörelsen från 1827 framgår att i de fall staten i underrätt av länsstyrelse frågan huruvida talan skall fullföljas avgörs ombud förordnat skall av JK. Av länsstyrelseinstruktionen följer att denna JK:s befogenhet utövas av riksskatteverket i mål som hör till dettas verksamhetsområde. som berörs av tvisten eller länsstyrelsen äger Om varken den myndighet att företräda staten i rättegång ankommer detta på JK. JK har behörighet att företräda staten. I mål som nämligen som nämnts en generell behörighet rör statens rätt skall han sålunda, om det ej ankommer på annan myndighet, föreskrifter besluta om föra eller låta föra statens talan och enligt särskilda i ärende som fullföljande av talan. Det var länge oklart om JK kunde ingripa t. ex. för att försöka åstadkomma förlikning där sköttes av annan myndighet Genom för JK som omotiverad. tillägg i instruktionen process bedömdes eller kan prövas av allmän (1977:621) är fastslaget att JK i tvist som prövas överta uppgiften att bevaka statens domstol äger från annan myndighet

rätt. Att samtliga centrala förvaltningsmyndigheter äger rätt att företräda staten redovisas närmare i avsnitt i rättegång enligt skaderegleringskungörelsen

6.1.4.

Företrädare för staten vid ränsrvister 93

6. l .3 A vskrivningskungörelsen

Bestämmelser om hur statens fordringar skall bevakas och indrivas m. m. återfinns i avskrivningskungörelsen. Vissa fordringar som tillkommer staten berörs inte av kungörelsen. Bestämmelserna skall sålunda inte tillämpas på bl. a. böter. skatter och fordran som uppkommit av lån av på grund statsmetlel eller på grund av lån med statlig kreditgaranti. Bestämmelserna i avskrivningskungörelsen innebär såvitt här är av intresse i huvudsak följande. Myndigheter, som enligt sina instruktioner saknar behörighet att företräda staten i rättegång. skall överlämna indrivningen av fordringar till bevakningsmyndighet, när det krävs civil rättegång. Samma är Förhållandet med bcvztkrtirtg och indrivning av fordringar, som viss längre tid förblivit obetalda. l kungörelsen har samtidigt uttryckligen fastslagits att enklare processuclla åtgärder får vitltztgas även av myndighet. som enligt sin instruktion inte är behörig att företräda staten i rättegång. Till sådana åtgärder hör bl. a. att föra talan i mål om betalningslöreläggztttde eller lagsökning, dock inte i mål som ltänskjutits till rättegång. att begära att allmän åklagare i santband med åtal Förbereder och utför talan om fordringen, att påkalla utmätning och annan verkställighet eller utmätningsed samt att fullfölja talan hos överexekutor i utsökningsmål; allt såvitt avser fordringar, som uppkommit inom myndighetens eller dess underlydande myndigheters verksamhetsområde. l den mån bevakningsmyndigheten bestämmer det kan behörigheten utsträckas att omfatta även konkursansökan och rätt att företräda staten i konkurs. På myndighet som lyder under annan myndighet skall kungörelsen tillämpas endast om det framgår av bestämmelserna. Bevakningsmyndighet äger också avgöra i vad mån sådana underlydande myndigheter skall ha rätt att vidtaga de nämnda enklare processuella åtgärderna. Bevakningsmyndigheter är försvarets civilförvaltning i fråga om fordran hos ntyndighet som hör till försvarsdepartementet och i övriga fall kammarkollegiet. För myndigheter som enligt sina instruktioner har processbehörighet föreligger inte någon skyldighet att överlämna ärenden till bevakningsmyndighet. Avskrivningskungörelsen innehåller vidare en ingående reglering av myndighets befogenhet att besluta om avskrivning och eftergift av fordran samt ackord rörande fordran. Bevakningsmyndigheterna utgör rådgivande organ åt andra myndigheter såvitt avser bevakning och indrivning av fordringar. Om bevakningsmyndighct ger anvisningar av allmän innebörd skall JK underrättas.

6.1 .4 Skaderegleringsktmgörelsen

Innan de olika bestämmelserna om vem som skall företräda staten vid redovisas skall här först något beröras de olika grunder på skadereglering vilka staten kan bli ersättningsskyldig. Staten kan enligt skadeståndslagen (SkL) bli skadeståndsskyldig enligt den allmänna regeln om ansvar för uppsåtligen eller av vårdslöshet vållad skada (2:1 SkL), enligt reglerna om arbetsgivares ansvar för skada vällad av arbetstagare genom fel eller

sou 1978:59 94 Företrädare för sraren vid rärtstvister

om skada försummelse i tjänsten (311 SkL) eller enligt de särskilda reglerna (3:2 SkL). Skadeståndsanspråk mot staten vållad vid myndighetsutövning om utomoblikan även grundas på regler i andra lagar. Särskilda lagregler gatoriskt,i regel strikt skadeståndsansvar finns bl. a. i lagen (l886:7)angående innefattande ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift, lagen (l902:7l)

vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, lagen (1922:382) angående för skada i följd av luftfart, atomansvarighetslagen 0968:45), ansvarighet om tillsyn över hundar, lagen (1933:269) om ägofred, lagen (1943:459) datalagen och miljöskyddslagen (1969:387), 3 kap. 3 och 4 §§ jordabalken, vid frihetsinskränkning. Strikt ansvar för farlig verklagen om ersättning samhet förekommer enligt stadgad rättspraxis även vid särskilt farliga och omfattande Mot staten riktade skademilitärövningar sprängningar. ståndsanspråk kan även grundas på dessa genom rättspraxis fastlagda regler. enligt skadestånds- eller därmed Staten kan vidare bli ersättningsskyldig likartade 19 kap. 5§ regler i 18 kap. 4§ och 19 kap. 19§ jordabalken, (1970:988),9 § lagen(1973:98)0m inskrivningsregisfastighetsbildningslagen samt enligt bestämmelser i trafikskater, 349 och 350 §§ sjölagen (189l:35) kan skadeståndsanspråk mot staten grundas på delagen (1975:1410). Slutligen kontraktsbestämmelser. som riktas mot staten med stöd av I fråga om skadeståndsanspråk datalagen eller lagen om ersättning vid frihetsinskränkskadeståndslagen, om vem som företräder staten ning fmns regler i skaderegleringskungörelsen och om vem som äger besluta om vid förhandlingar och i rättegång skall tillämpas även om särskilda regler om skadestånd. Kungörelsen finns i myndighets instruktion eller i andra till myndighet skadereglering härifrån gäller för försvarets civilförvaltriktade bestämmelser? Undantag nings handläggning av ersättningsärenden som ej avser beslutsskada. innebär i huvudsak Bestämmelserna i skaderegleringskungörelsen

följande. Skaderegleringen är organiserad på olika sätt beroende på om anspråket eller annan skada. Beslutsskada föreligger när felaktigt avser beslutsskada att meddela beslut leder till personskada, sakskada beslut eller underlåtenhet eller ren förmögenhetsskada. Annan skada, dvs. skada som uppkommit mot eller egendom, kallas med en i genom direkt ingripande person använd term för faktisk skada. Anspråk avseende förarbeten och doktrinen hos den centrala förvaltningsmyndighet inom faktisk skada skall framställas vars verksamhetsområde skadan inträffat eller, om det för viss verksamhet avseende beslutsskada skall inte finns sådan myndighet, hos JK. Anspråk

däremot alltid framställas hos JK. Detsamma gäller anspråk på ersättning vid frihetsinskränkning. med stöd av datalagen eller lagen om ersättning skall framställas har till Den myndighet hos vilken ersättningsanspråk

uppgift att förhandla för statens räkning och att företräda staten vid domstol.

kungörelse 4 I 7 § första punkten skaderegleringskungörelsen stadgas: ”Denna instruktion eller tillämpas utan hinder av vad som gäller om skadereglering enligt kan råda om huruvida annan författning som beslutats av regeringen.” Tveksamhet som ej härmed även avses sådana av regeringen meddelade beslut om skadereglering intagits i Svensk Författningssamling. Av förarbetena synes emellertid framgå att även skall sättas åt sidan genom senast nämnda art av skaderegleringsbestämmelser skaderegleringskungörelsen.

Företrädare för staten vid rättsrvisrer 95

Sådan myndighet äger också inom vissa nedan angivna beloppsgränser på statens vägnar besluta i fråga om skadestånd. Central förvaltningsmyndighets befogenhet att besluta om skadestånd är begränsad till 10 000 kronor. Uppkommer fråga om åtagande för staten att utge skadestånd med högre belopp skall myndigheten hänskjuta ärendet till JK. JK:s befogenhet att besluta om skadestånd är i sin tur begränsad till 100 000 kronor. JK skall sålunda hänskjuta ärendet till regeringen om fråga uppkommer om åtagande for staten att utge belopp överstigande det senast nämnda. Beloppsramarna drar gränserna for den

skadereglerande myndig-

hetens befogenhet att själv avgöra ärendet. Myndigheternas att behörighet förhandla med den som kräver skadestånd och att föra statens talan inför domstol berörs följaktligen inte av de angivna gränserna. Respektive är sålunda behörig att föra statens talan även när kraven överstiger myndighet dessa belopp. Beloppsramarna torde emellertid begränsa myndigheternas befogenhet att göra medgivanden i rättegången. Central forvaltningsmyndighet synes sålunda vara skyldig att underställa JK frågan om medgivande av belopp överstigande 10000 kronor. När fråga uppkommer om att i rättegång medge ett belopp överstigande 100 000 kronor torde JK på motsvarande sätt vara skyldig att hänskjuta frågan till regeringen. JK har att även på annat sätt ta befattning med skadeståndsanspråk avseende faktisk skada. Central forvaltningsmyndighet skall nämligen enligt 5 § skaderegleringskungörelsen göra anmälan till JK l. innan myndigheten beslutar utge skadestånd, 2. innan myndigheten beslutar avslå framställning om skadestånd som ej är uppenbart ogrundad och 3. innan myndigheten inför domstol ingår i svaromål i mål om skadestånd. Anmälningsskyldighet i fall som avses i punkterna l. och 2. föreligger dock numera inte för de affärsdrivande verken (postverket, televerket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket, förenade fabriksverken och luftfartsverket) och inte heller för domstolsverket, rikspolisstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, statens vägverk, generaltullstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen. Dessa bestämmelser om anmälningsskyldighet till en utgör ett komplement regel om att JK har rätt att från annan myndighet överta handläggningen av ärende enligt kungörelsen. JK kan även uppdra åt annan myndighet att fullgöra vad som enligt kungörelsen ankommer på honom. Mot beslut i ärende som handlägges enligt kungörelsen får talan inte föras i administrativ ordning. Den som vill ha högre skadestånd än vad central

förvaltningsmyndighet, JK eller regeringen beslutat får väcka talan mot

staten vid allmän domstol.

6.1.5 Andra bestämmelser om

skadereglering

Såsom iavsnitt 6. l .l angivits har vissa myndigheter enligt sin instruktion ratt att reglera genom verksamheten uppkomna Sådan rätt skadeståndsanspråk. kan även ha tillagts myndighet genom ämbetsskrivelser eller liknande eller genom att särskilt anslag har ställts till myndighetens förfogande.

De qf/ârsøirivande ver/ten torde ha befogenhet att själva reglera mot dem riktade skadeståndsanspråk med anlitande av driftsmedel. Detta kommer klart till uttryck i instruktionerna for vissa av verken. l ll § tredje stycket

96 Företrädare _lär staten vid rättstvister

instruktionen (1965:842) for televerket stadgas sålunda:

och är ztnsvarigheten “Har tuerson- eller sakskada uppkommit genom verksamheten skadestånd. ej reglerad i särskild ordning, äger televerket utge skäligt

för statens järnvägar innehåller i 9§ en Även instruktionen (1965:843) formulerad som i televerkets instruktion. Samma Föreskrifter bestämmelse, fabriksverken enligt 10 § i instruktionen (1976:723). gäller for förenade i Bestämmelser om befogenhet att reglera skador har tidigare funnits även för statens vattenfallsverk, domänverket och

instruktionerna postverket,

1965:847, 1968:681 och 1967:339). Genom luftfartsverket (1969:736, och luftfartsverket119762480 och ändringar i instruktionerna för postverket för statens vattenfallsverk och domän- 1976:519) sann i nya instruktioner verket (l974:798 och 1975:1021) har dessa bestämmelser tagits bort. Anleduppfattats som överflödiga ningen härtill torde ha varit att bestämmelserna efter skaderegleringskungörelsens tillkomst.

i övrig!! tillkommer beslutanderätten i lnom den civila statstörva/Iningøzr Vissa myndigheter har ersättningsfrågor i princip regeringen och riksdagen.

dock fått befogenhet att själv reglera skador. Exempel härpå utgör rikspolis-

styrelsen. byggnadsstyrelsen och statens vägverk. skrivelse den 19 december 1968 Rikspolisstyrelsen har sålunda genom mans bemyndigats att utge ersättning för sådan förlust av eller skada på tredje i samband med polisverksamhet och under egendom som uppkommer att staten är skadeståndsskyldig. Detsamma gäller i sådana omständigheter fall då enskild polisman är skadeståndsskyldig men med hänsyn till tjänstens

särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt i det särskilda fallet inte skall vid prövningen beakta skäligen bör svara för skadan. Rikspolisstyrelsen beslut i frågor om den praxis som har utbildats genom regeringens med anledning av skador som har vållats i polisverksamersättningsanspråk kronor for ett och het. Om ersättning yrkas med högre belopp än 50 000 underställas regeringen för samma skadetillfálle skall ersättningsfrågan Genom beslut den 29 maj 1964 har rikspolisstyrelsen bemyndigats prövning. vid besiktning av motorfordon och att utge ersättning för skada som inträffat för vilken enskild polisman är ansvarig utan att ha gjort sig skyldig till vissa

särskilt angivna grövre förseelser. Bemyndigandet gäller dock inte livränta Det avser i övrigt dels personskada med och därmed jämförliga understöd. olycksfall i arbete för undantag for skador som har uppkommit genom dels sakskador med undantag for skador på den statliga polisens räkning, Är det fråga om ersättningsbelopp vilket polisorganisationens egendom. 1 000 kronor, skall frågan underställas regeringen för prövning. överstiger I 4 § instruktionen (1976:675) for byggnadsstyrelsen stadgas:

som ej är anställd hos “Har genom verkets verksamhet skada tillfogats person, får verket utge skäligt verket, eller egendom, som ej står under verkets förvaltning, skadestånd, dock ej med mera betydande belopp.”

för statens vägverk finns I 7§ andra stycket instruktionen (1967:258)

följande bestämmelse:

får vägverket utge ”Har person- eller sakskada uppkommit genom verksamheten,

skäligt skadestånd, dock ej med mera betydande belopp.

Företrädare för staten vid rätrsrvister 97

Inom milirärförvaltningen sköts statens skadereglering - med vissa nedan nämnda undantag - centralt av försvarets civilförvaltning. Enligt 3 § instruktionen (1965:825) för försvarets skall civilförvaltning civilförvaltningen bl.a. ”handha verksamhet för skadereglering och indrivning av fordringar samt bevaka kronans rätt i övrigt inom försvarets verksamhetsområde. Av 7§ skaderegleringskungörelsen framgår att detta gäller även när mot staten riktat skadeståndsanspråk grundas på skadeståndslagen och avser faktisk skada. Beslutsskador regleras däremot jämväl inom militärförvaltningen av JK. Närmare regler om den skadereglerande verksamheten inom militärförvaltningen har meddelats genom Kungl. Majzts ämbetsskrivelse den 25 maj 1973 med bestämmelser om bemyndigande för försvarets civilförvaltning m. ll. att avgöra vissa ersättningsärenden. Dessa bestämmelser innebär i huvudsak bemyndigande för försvarets att civilförvaltning handha skadereglering i allmänhet, för försvarsgrenschef att reglera markskador i samband med övningar samt för regementschef eller motsvarande chef att utge ersättning med begränsat belopp för vissa slag av skador. Enligt de nämnda bestämmelserna får civilförvaltningen självständigt avgöra skaderegleringsärenden. Yttrande måste dock inhämtas från en särskild nämnd med kvalificerad sammansättning, försvarets skaderegleringsnämnd, bl. a. när den skadelidande begär livränta eller om den slutliga ersättningen beräknas överstiga visst angivet belopp. Om civilförvaltningens bedömning i större avviker omfattning från skaderegleringsnämndens yttrande skall ärendet underställas regeringens prövning. När det är fråga om livränta som kan fastställas för längre tid än tre år, skall civilförvaltningen med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen. I ärende om livränta skall samråd ske med riksförsäkringsverket. När domstol har avgjort ersättningsfråga och civilförvaltningen anser skäl finnas att fullfölja målet, skall yttrande i fullföljdsfrågan inhämtas från skaderegleringsnämnden. I mål av större vikt skall nämndens yttrande i fullföljdsfrågan alltid inhämtas.

Civi//iirsvarers skadereglering sköts av civilförsvarsstyrelsen i enligt 6§ dennas instruktion. l paragrafen stadgas följande: “Har genom styrelsens verksamhet någon tillfogats egendomsskada eller den som icke är anställd hos styrelsen eller tjänstgör i civilförsvaret må tillfogats kroppsskada, styrelsen utge ersättning för skadan, om fråga icke är om mera betydande belopp. l ersättningsärende skall styrelsen samråda med försvarets civilförvaltning. om ärendet har principiell betydelse eller samråd bör äga rum av annan anledning.”

Såvitt avser rent konlrakrsrättsliga skadestândsansprâk. dvs. anspråk grundade på att staten i ett avtalsförhâllande tillskyndar sin motpart skada genom att inte fullgöra de särskilda förpliktelser staten åtagit sig genom avtalet, torde i fråga om befogenheten att besluta om skadestånd kunna anföras följande. De statliga myndigheterna har att fullgöra viss i myndighets instruktion närmare angiven verksamhet. Dessa instruktionsbestämmelser i kombination med att anslag för verksamheten ställts till myndighetens förfogande medför att myndigheterna har befogenhet att ingå för verksamhetens bedrivande nödvändiga avtal. Det synes ligga i sakens natur att myndigheterna även har befogenhet att slutföra ingångna avtal och frivilligt reglera på

sou 1978:59 98 Företrädare för staten vid ränsrvisrer-

skadeståndsanspråk. Vid rättegång rörande avtal grund av avtalen uppkomna att företräda staten för vilka synes emellertid de regler om behörighet

redogiorts i avsnitt 6.1.2 vara tillämpliga.

staten i ärende om ersättning enligt 18 Enligt 18 kap. 5 §_j0rzIubuI/ør1 företräds av den som regeringen bestämmer. kap. 4 § samma balk myndighet

Motsvarande gäller förärenden om ersättning enligt 19 kap. 19 §jordabztlken, samt 19 kap. 5 § fastighetsbildningslagen. 9 § lagen om inskrivningsregister

för kantm-arkollegiet stadgas att 349 och 350 §§ sjölagett. 1 3 § l instruktionen ärenden av berört slag. 1 3a § santma det åligger kollegiet att företräda staten i - 1976:136 - föreskrives följande: instruktion paragrafen tillagd genom SFS förhandlar för statens räkning med den som kräver ersättning Kollegiet samt får på statens vägnar besluta i enligt de i 3 § 1 angivna bestämmelserna Uppkommer fråga om åtagande för staten att utge fråga om sådan ersättning. 100000 kronor, hänskjutes ärendet till ersättning med belopp överstigande

regeringen.

har inte några särskilda bestämmelser Då det gäller rrajikskadeersärtning som skall handlägga krav mot staten. Av meddelats om vilken myndighet tillämpning av trafikskaförordningen (1976:472) om statliga myndigheters avsikten är att i här berört avseende likställa delagen synes dock framgå att med skadestånd. Eftersom det därvid inte är fråga om traftkskadeersättning skadestånd skadeståndslagen blir inte skaderegleringskungörelsen enligt utan i stället i detta avsnitt redovisade bestämmelser tillämpliga. - med nämnts är de i detta avsnitt angivna reglerna Såsom tidigare civilförvztltnings av faktiska skador - inte undantag för försvarets reglering

när mot staten riktade skadeståndsansprâk grundas på skadetillämpliga eller lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. ståndslagen. datalagen art skall i stället Beträffande regleringen av anspråk av senast nämnda

bestämmelser tillämpas. skaderegleringskungörelsens

av bestämmelser

6.2 Tillämpningen gällande

6.2.1 Utredningens tmdersökningar

som enligt sina instruktioner Genom en enkät till flertalet av de myndigheter företräda staten såväl vid äger behörighet att inom sina verksamhetsområden försökt skaffa sig en överblick av bl. a. i som utom domstol har utredningen

vilken omfattning dessa myndigheter varit indragna i civila tvister. vilka arter

i vilken omfattning uppkomna tvister lett av tvister som varit dominerande. för handläggning av tvister, deras till rättegång, myndigheternas organisation samt behov av att erhålla råd och hjälp med att föra talan inför domstol En redovisning av eventuella svagheter med den nuvarande ordningen.

enkäten återfinns i bilaga nr 2.

har låtit komplettera de uppgifter som erhållits genom Utredningen sekreterare enkäten genom att utredningens expert Lambe och utredningens

20 centrala förvaltningsmyndigheter, vilka har instruktionsbesökt omkring staten vid och utom domstol. Vid besöken har akter enlig rätt att företräda

Företrädareför staten vid rällstvister 99

studerats och samtal med handläggare vid myndigheterna ägt rum. Från kammarkollegiet har utredningen erhållit en redovisning av bl. a. de tvister kollegiet under perioden l970-l975 varit indraget i såsom bevakningsmyndighet enligt avskrivningskungörelsen. Genom förfrågan hos sex länsstyrelser, i Götenämligen länsstyrelserna borgs och Bohus, Jämtlands, Malmöhus, Stockholms, Uppsala och Örebro län, har utredningen vidare hört efter i vilken omfattning respektive länsstyrelse inför domstol eller vid mera omfattande förlikningsförhandlingar under tidsperioden 1970-1975 företrätt staten i tvist som rört dess enskilda rätt. Uppgifter om ärenden (lär JK utanför skaderegleringskungörelsens tillämpningsområde företrätt staten i rättegång har i fråga om åren l974-l977 inhämtats från JK:s arbetsredogörelser för nämnda år. Utredningens expert Lambe har vidare lämnat vissa upplysningar om arten och omfattningen av sådana ärenden från åren l96l-l976. För att erhålla en uppfattning om omfattningen och karaktären av JK:s befattning med ärenden enligt skaderegleringskungörelsen har utredningen låtit sekreteraren gå igenom JK:s beslut i dessa ärenden såvitt avser tidsperioden l973-l975. Genomgången har även belyst de Centrala förvaltningsmyndigheternas handläggning av skadeståndsärenden enligt skadeståndslagen. Denna undersökning redovisas i bilaga nr 3.

6.2.2 Centrala _löivalmingsmyndighereis av tvister handläggning

l fråga om de myndigheter som enligt sina instruktioner äger behörighet att inom sina verksamhetsområden företräda staten såväl vid som utom domstol har framkommit i huvudsak följande.

De affärsdrivande verken har varit indragna i ett flertal ibland beloppsmässigt omfattande och inte sällan komplicerade tvister. Antalet tvister som enligt verkens redovisning föranlett rättegång, skiljeförfarande eller mera omfattande förhandlingar utgjorde för tidsperioden 1970-1975 för de affärsdrivande verken tillsammans l 807, varav 1 215 tvister avsåg av televerket efter ansökan om betalningsföreläggande till rättegång hänskjutna krav på oguldna telefon- och TV-avgifter. Av de återstående 592 tvisterna hänförde sig 26 till postverket, 44 till televerket, 10 till förenade fabriksverken, 88 till statens vattenfallsverk, 56 till domänverket, 15 till luftfartsverket och 353 till statens järnvägar. Av dessa tvister avgjordes 254 stycken eller omkring 41 procent av domstol. Variationen i senast nämnda hänseende - vilken dock i viss mån torde bero på skillnader i myndigheternas redovisning av tvister som ej föranlett rättegång - var stor mellan de skilda verken. Medan 80 procent av postverkets redovisade tvister avgjordes av domstol var motsvarande procenttal för televerket 25, för förenade fabriksverken 20, för statens vattenfallsverk 27, för domänverket 57, för luftfartsverket 20 och för statens järnvägar 45. Vissa tvister förliktes först sedan domstolsforfarande inletts, varför antalet tvister som var föremål för rättegång översteg dem som avgjordes av domstol. Tvisternas art varierade självfallet mellan de skilda verken men två huvudgrupper av tvister kan dock urskiljas som dominerande såväl antals-

100 Företrädare för staten vid rärtstvister

nämligen tvister avseende fordringar som uppkommit som beloppsmässigt. genom att verken tillhandahållit eller tillgodogjort sig varor eller tjänster samt krävde eller krävdes på utomobligatoriskt skadestånd. tvister där staten Antalet tvister i sistnämnda grupp, alltså avseende utomobligatoriskt för de aflärsdrivzmde verken tillsammans till 323 och skadestånd, uppgick omtvistat kronor. llärav avsåg 199 sammanlagt belopp till drygt 27 miljoner om drygt IS miljoner kronor statens tvister och ett omtvistat belopp De tvister där statens järnvägar krävdes på skadestånd avsåg ofta järnvägar. skadestånd och kraven torde i hög grad ha grundats på grund av trafikolyckor bestämmelser inte på speciallagstiftnittg. varfor skaderegleringskungörelsens har varit tillåimpliga. Vad här sagts om tvister där staten krävts på skadestånd fråga om rättegång eller mera omfattande avsett sådana där det varit verken förekommit ett förhandlingar. Härjämte har hos de affärsdrivande där tvist i denna mening inte förelegat. stort antal fall av skadereglering största tvisten har redovisats av statens Vattenfalls- Den beloppsmässigt rörde leveranskontrakt avseende kärnbränsle och omtvistat verk. Tvisten till 80 miljoner kronor. belopp har uppgivits verk harjuridiskt utbildad personal anställd med Samtliga affärsdrivande de tvister som verken blir indragna i. huvudsaklig uppgift att handlägga av tvistehandläggning såväl vid Personalen har ofta en betydande erfarenhet Vid tvister har verken i viss som utom rätta. speciellt komplicerade utsträckning anlitat advokat for att föra statens talan inför domstol.

och arten av tvister vid övriga myndigheter har l fråga om frekvensen framkommit bl. a. följande. Statens tvägverk har åren 1970-1975 bedrivit en omfattande skadereglering. 700 ärenden om året, dominerade enklare trafik- Antalsmässigt, omkring skador där verkets fordon varit inblandade samt mot staten riktade anspråk Skadeståndskraven varierade på grund av påstådd försummad väghållning. från omkring 50 kronor till 100 000-tals kronor. Av dessa ärenden har årligen När mot 20-30 lett till rättegång, varav drygt hälften rörde väghållningen. staten riktade anspråk härrört från trafikskador har de i allmänhet grundats på bestämmelser har bilansvarighetslagen, och skaderegleringskungörelsens därför inte varit tillämpliga. När kraven gällt ersättning for påstådd har de däremot grundats på skadeståndslagen och forsummad väghållning bestämmelser skolat tillämpas. Vid anspråk av skaderegleringskungörelsens art samt andra krav grundade på skadeståndslagen har senast nämnda således inte rätt att besluta om skadestånd överstigande 10 000 vägverket inför kronor samt är skyldigt att anmäla till JK innan verket går i svaromål domstol. Antalet av vägverket till JK hänskjutna fall jämlikt 4 § skaderegle- (beslut om skadestånd överstigande 10 000 kronor) och av ringskungörelsen verket gjorda anmälningar enligt 5§ forsta stycket 3 samma kungörelse ämnar ingå i svaromål inför domstol) borde (anmälan om att myndigheten således inte vara obetydligt. Den genomgång som utredningen gjort av JK:s med ärenden enligt skaderegleringskungörelsen utvisar emellertid befattning till JK hänskjutna eller till denne anmälda fall är att antalet av vägverket litet. Orsaken härtill torde vara att skaderegleringskungörelsens ytterst bestämmelser inte alltid följts av verket, något som kan ha sin grund i de olika och till synes omotiverade handläggningsregler som gäller beroende på om

Företrädare/ör staten vid rärlsrvister 101

anspråk grundas på skadeståndslagen eller andra regler. Vid samtal med handläggare på Vägverkets juridiska sektion har denne också framhållit inkonsekvensen i att verket är bundet av relativt snäva gränser, när det är fråga om att utge skadestånd grundade på skadeståndslagen, men har betydligt friare händer då det gäller mot staten riktade ersättningsanspråk på annan grund. I senast nämnda fall är verket endast bundet av sin instruktion verket har rätt att utge skadestånd såvitt det inte avser mera enligt vilken betydande belopp. - Utöver ärenden av tidigare nämnd art har vägverket drabbats av skadeståndskrav i anledning av spräng- och vibrationsskador i samband med verkets byggnadsarbeten. Verket har processat omkring tio gånger om året inför vattendomstol där verket varit sökande för att bygga broar, färjlägen eller utföra vägbyggen i vatten. 1 senast nämnda mål har ersättningsyrkandena ibland uppgått till betydande belopp. På juridiska sektionen vid vägverket finns utöver ett allmänt kontor ett kontor för Det senast nämnda kontorets uppgifter hänför sig i allt väsentligt markfrågor. till ärenden om markinlösen och

intrångsersättning vid upplåtelse av

vägrätt. Huvuddelen av de tvister som hänfört sig till bjiggnadssry/elsen har härrört från entreprenader, Konsultuppdrag, hyresavtal eller

fastighetsförvaltning.

Styrelsen har för tidsperioden 1965-1975 redovisat tio domstolstvister med ett sammanlagt tvisteföremål av drygt två och en halv miljoner kronor. 1 två fall avsåg tvisterna belopp mellan 500 000 och 1 miljon kronor och i ytterligare tre fall översteg tvisteföremålet 100 000 kronor. Byggnadsstyrelsens skaderegleringsverksamhet synes ha varit relativt begränsad. Försvarets civilförvalrning har en väl utbyggd organisation för handläggning av tvister. Civilförvaltningen har för tidsperioden 1970-1975 redovisat ett hundratal tvister som varit föremål för domstolsprövning eller mera omfattande förhandlingar. Flera av dessa har avsett belopp över 100 000 kronor. Dess skaderegleringsverksamhet har under samma period varit omfattande. Ãrendena har handlagts av egen personal på civilförvaltningens juridiska byrå. Ett uttryck för civillörvaltningens breda erfarenhet är att myndigheten i skadeståndsärenden utnyttjas såsom remissinstans även utanför försvarets område. Civilförvaltningens enkätsvar synes ge vid handen att civilförvaltningens inställning mot ersättningsyrkande part i flera fall varit restriktiv och att staten i många fall sedermera åtagit sig eller av domstol ålagts att utge ersättning i ärenden där Civilförvaltningen till en början bestritt framställt Detta beror dock i hög grad på det sätt på vilket civilförvaltningen anspråk. redovisat sina tvister. Civilförvaltningen har personal, som i huvudsak är anställd för just tvistehandläggning. Flertalet handläggare har god erfarenhet av såväl processföring som tvistehandläggning utom rätta. Vad som sagts om de affärsdrivande verkens för tvisteförutsättningar handläggning gäller i huvudsak också statens vägverk, byggnadsstyrelsen och försvarets civilförvaltning. Även hos dessa tre myndigheter finns sålunda personal med betydande erfarenhet av tvistehandläggning.

Även vissa andra

cenIra/ajförvalmingsmyndighmer har varit indragna i tvister i icke helt obetydlig omfattning. Detta gäller arbetsmarknadsstyrelsen, krimi-

nalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen och sjöfartsverket. Antalet tvister som hos dessa myndigheter föranlett rättegång, skiljeförfa-

102 Företrädareför staten vid rärrstvister

omfattande förhandlingar utgjorde för tidsperioden rande eller mera

1965-1975 tillhopa 107, varav 40 tvister hänförde sig till arbetsmarknadssty-

4 till rikspolisstyrelsen, 23 till tullverket relsen, 26 till kriminalvårdsstyrelsen, 107 tvister 16 stycken av och 14 till sjöfartsverket. Av dessa avgjordes

huvudgrupper av tvister domstol. Man kan inte urskilja några gemensamma

som varit dominerande. Variationen såvitt avser art av tvister har varit stor

mellan de skilda myndigheterna.

Hos arbersmarknadssryrelsen har entreprenadtvister intagit en klan domi-

Dessa tvister, som for den nerande roll såväl antals- som beloppsmässigt. till 24 stycken, avgjordes samtliga genom angivna elvaårsperioden uppgick kronor. 1 13 förlikning. Tvisteföremålet låg i 6 fall mellan 500 000 och 1 miljon

100 000 kronor. Arbetsmarknadsstyfall rörde tvisterna belopp överstigande

relsen var även indragen i tvister avseende fordran på grund av avtal samt

eller kontraktsmässigt skadestånd. tvister avseende utomobligatoriskt

Arbetsmarknadsstyrelsen handlade härjämte ett stort antal enklare skadereg-

utgjorde endast en leringsärenden. Tvistehandläggning och skadereglering

enhetens arbetsuppgifter. Antalet tvister som prövats mindre del av juridiska avsedda tidsperioden varit fem, av domstol har under den med redovisningen förlorat har förts av egen varav styrelsen fyra. Statens talan i rättegång

personal. har antalsmässigt dominerat tvister avseende Hos kriminalvårdsstyre/sen skadestånd. Styrelsen har redovisat 14 tvister av denna art utomobligatoriskt 200000 kronor. Dessa och sammanlagda tvisteföremålet utgjorde knappt

tvister har främst hänfort sig till trafikskador och skador på intagna i anstalt.

och tvister om har även handlagt affárstvister, hyrestvister Styrelsen Åtta tvister har varit föremål för anställningsformåner eller motsvarande.

Advokat har inte anlitats vid tvistehandläggningen. domstolsprövning. fallen 500 000 kronor Tvistelöremålet översteg inte i något av de redovisade större än 100000 kronor. och i endast två fall avsåg tvisterna belopp

har härjämte i icke ringa omfattning reglerat enklare Kriminalvårdsstyrelsen enhetens arbetstid har omkring hälften skadeståndsanspråk. Av juridiska

åtgått till handläggning av skadeståndsärenden.

redovisat har tre avsett utomobligato- Av de fyra tvister rikspo/issryrelsen Tvisterna har handlagts vid domstol och tvisteforemålet riskt skadestånd.

Därutöver synes styrelsen ha haft en översteg inte i något fall 100 000 kronor. âsamkats skada. Rikspolisstydel fall då polismäns eller styrelsens egendom

har haft relativt stor omfattning och

relsens skaderegleringsverksamhet sektionens arbetsuppgifter. Antalsmässigt utgjort drygt hälften av juridiska

såsom hittegodsärenden och ärenden om har här dominerat bagatellärenden

beslagtaget gods. har nästan uteslutande avsett De tvister generaltullstyrelsen redovisat vid bekämpning av som uppstått statens anspråk på grund av kostnader

Tullverkets krav i dessa fall grundas numera på lagen (1973:1 198) oljeutsläpp. för om ansvarighet for oljeskada till sjöss, vari stadgas ett strikt ansvar

ärenden av detta slag uppgick under tidsperioden fartygets ägare. Antalet 8 miljoner kronor. 1 tre fall 1965-1975 till 21 och fordrat belopp utgjorde drygt och i sex fall 100 000 kronor. lnget fall hade översteg beloppet 1 miljon kronor till Härjämte har när enkätsvaret avgavs i mars 1976 lett rättegång.

bedrivit en relativt omfattande skaderegleringsverksamgeneraltullstyrelsen

Företrädare/ör staten vid rättstvister 103

het. Styrelsen har nästan aldrig anlitat advokat. Hos .s/ö/ártsvørkøt har antalsmässigt dominerat tvister avseende utomobligatoriskt skadestånd. Tvisterna har i allmänhet rört skador uppkomna vid påseglingar av statlig egendom. Sjöfartsverket har även redovisat en tvist avseende ersättning for uthyrd egendom som förlist, en tvist avseende bärgningskostnader och en tvist avseende patentintrång. Tvisteföremålen uppgick i dessa tre fall till 800 000, l440 000 respektive 400000 kronor. Sjöfartsverket har härjämte i icke ringa omfattning reglerat mot staten riktade skadeståndsanspråk. l de tvister som verket redovisat har man i stor utsträckning anlitat advokat. Liksom de affärsdrivande verken samt statens vägverk, byggnadsstyrelsen och försvarets civilförvaltning har arbetsmarknadsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen och Sjöfartsverket tillgång till juridiskt utbildad personal. Till skillnad från de tidigare behandlade myndigheterna ärjuristerna till stor del sysselsatta med annat än tvistehandläggning. Genom att processer hos de här berörda myndigheterna forekommit sällan har vederbörande i allmänhet befattningshavare en begränsad erfarenhet därav.

Socialstyrelsen har under tidsperioden 1965-1975 varit indragen i åtta tvister, varav fyra infor domstol. Det har bl. a. varit fråga om anspråk på skadestånd för utebliven vård samt entreprenadtvister härrörande från arbeten utförda av statens vårdanstalt Venngarn. Entreprenadtvisterna är gamla. I ingen av de tvister som handlagts av socialstyrelsen tvisteföremålet 500000 översteg kronor. Tre tvister avsåg belopp överstigande 100 000 kronor. Juristerna vid socialstyrelsen är anställda for andra uppgifter än tvistehandläggning och handläggande tjänsteman saknar enligt egen utsago helt erfarenhet av sådan verksamhet. Socialstyrelsens skaderegleringsverksamhet ha haft synes blygsam omfattning. Bostadsstyrelsen - som har tillgång till jurister- har inte haft någon tvist att redovisa. Lånsbostadsnämnderna har redovisat endast fyra tvister, samtliga sammanhängande med deras verksamhet i fråga om statlig längivning. Lantbruksstyrelsen har under tidsperioden 1965-1975 inte varit indragen i någon civil tvist som varit anhängig vid domstol, föranlett skiljeförfarande eller medfört mer omfattande Däremot förhandlingar. har styrelsen biträtt lantbruksnämndema vid deras handläggning av tvister. Lantbruksnämnderna har redovisat 40 tvister, vilka samtliga haft anknytning till nämndernas förvärv, försäljning eller innehav av fast egendom. Lantbruksstyrelsen har en juridisk enhet, medan däremot flertalet lantbruksnämnder saknar egen juridisk expertis. I allmänhet har nämnderna därför rådgjort med jurist hos lantbruksstyrelsen och för det fall att tvist blivit domstolsärende eller krävt mer omfattande förhandlingar anlitat advokat. I ungefär hälften av de redovisade tvisterna synes lantbruksnämnd ha varit i huvudsak förlorande part. Riksantikvarieämbetet har uppgivit sig ha omkring fem domstolstvister och tio utomprocessuella tvister årligen. Tvisterna har varit bl. a. expropriationsmål och mål om skadeståndskrav mot den som rubbat fornlämning. Myndigheten har egna jurister. Statskontoret har under perioden 1965-1975 haft en tvist med skiljeförfa-

vid rättstvister 104 Företrädare _för staten

rande. Tvisten rörde hyra av datamaskinsutrustning. Statskontoret har egna

men anlitade i den nämnda tvisten advokat. jurister har huvudsakligen företrätt staten i ärenden Fortifikatiøns/örvalmingen av fast egendom, i entreprenadtvister och i angående förvärv och försäljning av sitt krävts på ärenden där staten som en följd fastighetsinnehav Fortifikationsförvaltningens processer har i allmänhet skötts av skadestånd. befattningshavare vid försvarets civilförvaltning och i något enstaka fall av

advokat. berörda som enligt sin instruktion har Övriga av enkäten myndigheter processbehörighet, nämligen civi/försvarss(vie/sen, Överstyrelsen för ekonostatensjordbruksnämnd och statens trafikmiskt/örsvar, riks/örsäkringsverket, har säkerhetsverk har inte haft någon eller endast en tvist att redovisa. De

samtliga egna jurister.

inte - vars processbehörighet Vid statens avta/sverk som tidigare nämnts utan av en särskild förordning - linns för framgår av dess instruktion som sysslar med handläggning av arbetstvister. närvarande tre jurister, Antalet vid avtalsverket har varit detsamma sedan verkets juristtjänster tillkomst 1965. Verkets handläggning av tvister avsåg till en början endast

sådana på grund av kollektivavtal. Efter hand har arten och antalet tvister kollektivavtal och därmed kollektivavtalstvisterna har blivit ökat. Antalet fler. Genom arbetsrättsliga reformer har tillkommit nya arter av arbetstvister. För närvarande företräder avtalsverket staten i huvudsakligen följande arter anställningsskyddstvister, tvister i av tvister, nämligen kollektivavtalstvister, ärenden om avskedande, avstängning, läkarundersökning eller disciplinpå-

(1976:580). Främst anställföljd samt tvister enligt medbestämmandelagen medför en stor arbetsbörda förjuristerna vid avtalsverningsskyddstvisterna som skett har inneburit att juristerna ket. Den ökning av arbetsuppgifterna att själva företräda staten vid alla vid avtalsverket inte haft möjlighet har därför skett till andra arbetstvister. En inte obetydlig delegation Generell delegation att företräda staten vid anställningsmyndigheter. och tvister i ärenden om avskedande, avstängning, läkarunskyddstvister har sålunda skett till ett tiotal myndigheter. I dersökning eller disciplinpåföljd något fall har avtalsverket också delegerat sin uppgift att företräda staten i

arbetstvister i fråga om speciellt ärende.

6.2.3 Kammarkollegiets befattning med tvister enligt avskrivnings-

kungörelsen m. m.

har kammar- Såsom bevakningsmyndighet enligt avskrivningskungörelsen kollegiet under tidsperioden 1970-1975 företrätt staten i 37 ärenden som varit vid domstol eller medfört mera omfattande förhandlingar. anhängiga Tvisteföremålet har i tio fall överstigit 100 000 kronor, varav tre tvister avsett 500 000 kronor och en tvist belopp överstigande l miljon belopp överstigande kronor. l åtta fall har tvisten rört belopp understigande l 000 kronor.

har varit stor i fråga om tvisternas art. Tvisterna har rört såväl Variationen karaktär såsom fakturafordringar och fordringar anspråk av rent privaträttslig skadestånd som anspråk av mer offentligrättslig art på utomobligatoriskt utbetalda av de redovisåsom indrivning av felaktigt bidrag. Drygt hälften

F öreträdare/öt staten vid rättstvister 105

sade tvisterna har varit föremål för rättegång. l de av domstol slutligt avgjorda tvisterna, elva stycken, har kollegiets motpart i tio fall ålagts betalningsskyldighet med yrkat belopp, medan kollegiets talan i ett fall lämnats utan bifall. För handläggning av ärenden enligt avskrivningskungörelsen finns inom advokatfiskalskontoret en särskild sektion, som föreslås av en förste advokatfiskal. De ärenden kollegiet handlagt enligt avskrivningskungörelsen har ibland inrymt besvärliga juridiska bedömningsfrågor. Befattningshavare vid kammarkollegiet har även utnyttjats till bevakning av statens rätt i ärenden utanför avskrivningskungörelsens tillämpningsområde. l två fall har sålunda länsstyrelse under 1970-1975 tidsperioden uppdragit åt den förste advokatfiskal, som handlägger bevakningsärenden. att föra statens talan i mål som avsett krav mot staten. lett fall har JK från kollegiet övertagit handläggningen av ett mål angående ett statens krav mot annan. Frekvensen av ärenden angående ersättning enligt stadganden i jordabalken m. fl. författningar, som omnämnts i slutet av avsnitt 6.1.5 (3 § l. i kollegiets instruktion), har hittills varit låg. Kollegiet har redovisat endast två sådana ärenden. Kollegiet har som nämnts under avsnitt 6. l .2 också att företräda staten i en hel del mål och ärenden av skiftande natur, huvudsakligen rörande fast egendom. Utredningen har ansett dessa ärenden vara av så speciell art att det ej funnits skäl att närmare undersöka deras antal och vad de avsett.

6.2.4 Länsstyrelsernas befattning med statens tvister

De tillfrågade länsstyrelsernas befattning med statens tvister synes under perioden 1970-1975 nästan helt ha inskränkt sig till att förordna ombud lör staten vid tvister som uppkommit vid indrivning av skatter och andra allmänna avgifter, dvs. sådana ärenden där riksskatteverket sin enligt instruktion har att bevaka statens rätt. Vanligast förekommande synes ha varit ärenden angående bättre rätt till utmätt egendom samt ärenden om åläggande av personligt betalningsansvar enligt 77 a§ uppbördslagen (1953:272). l allmänhet har förordnats jurister vid länsstyrelse eller kronofogdar, personer som haft särskild erfarenhet på området i fråga och som ofta redan i samband med utmätningsärendet erhållit god kännedom om fallet. l de angivna ärendena kan uppstå tvister som rör statens enskilda rätt, exempelvis mellan staten som utmätningssökande och tredje man som gör anspråk på utmätt egendom. Länsstyrelsen i Stockholms län har uppgivit att man i några fall förordnat ombud för staten i ärenden som rört statliga institutioner utan processbehörighet. Vissa länsstyrelser har riktat kritik bl. a. mot den gällande ordningen att länsstyrelse skall förordna ombud för staten i ärenden där riksskatteverket har att bevaka statens rätt eller i de fall annan myndighet inte är behörig hänill. Förslag har framförts att uppgiften att förordna ombud för staten bör övertas av en för hela landet central myndighet. En länsstyrelse har som en med den nuvarande framhållit olägenhet ordningen bl. a. att personer som förordnats som ombud för staten ofta saknat processvana.

Företrädare vid rättsrvister 106 för staten

6.2.5 JK som staten i rättegång _företrädare/ör

Ärenden där JK löreträtt staten i rättegång har avsett de mest skilda frågor. Med stöd av bestämmelsen i sin instruktion om att JK i mål som rör statens

rätt skall, om det ej ankommer på annan myndighet, föra eller låta föra statens

talan, har JK tillvaratagit statens intressen i skilda processuella sammanhang som vid förvaltningsdomstol. Det bör märkas att såväl vid allmän domstol växlat beroende på vilken behörighet som vid skilda JK:s behörighet tillkommit andra myndigheter. Bevakningen av statens intressen tidpunkter slag utan även intressen med har gällt inte bara intressen av privaträttsligt uttalat offentligrättslig karaktär. JK har t. ex. haft att bevaka statens intressen av skatter, böter och viten. Sålunda har JK företrätt staten i vid indrivning i både utsökningsmål och konkursmål hovrätt och i högsta domstolen rörande dylika fordringar. 1 nära anslutning till denna uppgift ligger JK:s av den andra befattning med mål om anspråk mot äkta make på betalning makens skatteskuldjämlikt 13 kap. 14 §giftermålsbalken, mål om anspråk på

utställd till säkerhet lör skatteskuld, betalning enligt borgensforbindelse, samt mål om anspråk mot arbetsgivare på betalning enligt 77 a § uppbörds-

lagen av oredovisad källskatt.5 fallen har avsett betalningsanspråk i JK:s verksamhet i de nu angivna av redan debiterade skattebelopp. JK har dock även löreträtt staten anledning i mål som gällt debitering av skatt eller debitering inför forvaltningsdomstol för skatt, hänförlig till arbetstagares inkomst. lett fall har JK av arbetsgivare till säkerställande av värdelörverkande. l löreträtt staten i mål om kvarstad staten i mål om verkställighet av förordnande om andra fall har JK löreträtt

lörverkande och kvarstad. Vad hitintills upptagits har gällt fall där staten riktat ett anspråk mot enskild Även i den motsatta situationen, där medborgare gör medborgare. företrätt staten. Till gällande anspråk mot staten, har JK i vid omfattning denna grupp kan räknas mål om ersättning enligt lagen om fri rättegång och Även i andra fall, där fråga varit om ersättning av allmänna

rättshjälpslagen?

medel till enskild i anledning av hans engagemang i rättegång, har JK fört i anledning av talan for staten. 1 vissa fall där markägare yrkat ersättning eller naturskyddslagen har JK företrätt intrång i följd av fornminneslagen 51 mål om skattefordran staten i JK har också tillvaratagit statens intressen vad gäller mål om

process.7

och annan fordran som hos staten eller uppdragstagare hos staten? Denna har samband med skat- anspråk av anställd i de flesta fall kunna betecknas som tvister med starka tefordran företräds staten kategori torde sedan 1.7.1973 av riks- privaträttsliga inslag. skatteverket. senare tid företrätt staten i Som exempel på andra mål där JK under till renbetesfjällen i Jämtlands län, “Staten företräds numera rättegång kan nämnas mål om bättre rätt i dessa fall av domstols- av allemansrätt på viss fastighet och mål vid mål angående existensen verket. för utländskt rederi att till svenska staten utländsk domstol om förpliktelse Förstnämnda mål har utge ersättning för utbetalda lönegarantibelopp. 71 mål om ersättning överlämnats till JK av kammarkollegiet. enligt naturvårdslagen företräds staten numera 20 mål rörande skadeståndskrav mot staten var 1975 aktuella hos Omkring av kammarkollegiet. för JK. Bland dessa ingick nio mål där staten var part i egenskap av huvudman

Karolinska sjukhuset. 81 arbetstvister företräds av tvister, främst sådana med offentligrättsligt inslag, har staten numera av statens Handläggningen avtalsverk. efter hand lagts ut på skilda myndigheter. Även om JK:s behörighet alltjämt

staten vid rärrstvisrer Förerrädarejör 107

formellt är vidsträckt, är antalet ärenden där JK företrätt staten i rättegång numera litet. Före år 1975 redovisades dessa ärenden under rubriken kronomål. Antalet kronomål var 1970 123, 1971 211, 1972 201, 1973 123 och 1974 22. Antalet inkomna ärenden där JK företrätt staten i rättegång utgjorde under år 1975 15, 1976 25 och 1977 27. Häri är inräknat ärenden, där myndighet som företräder staten vänt sig till JK för råd och upplysningar i en pågående rättegång men inte skaderegleringsärenden. Merparten av ärendena från 1974 och 1975 avsåg återbetalningsskyldighet med anledning av rättshjälp. Handläggningen av mål av senast nämnda slag har från och med den 1 juli 1976 överförts till domstolsverket. Med nu gällande ordning torde därför de ärenden där JK kommer att företräda staten i rättegång kunna förväntas bli få. Även om så blir fallet kan naturligtvis enstaka ärenden komma att ha den omfattningen att de kan innebära mycket arbete för JKämbetet.

6.2.6 .IK :s ärenden enligt skadereg/eringskz/ngöre/serz

Genom efter hand vidtagna ändringar i skaderegleringskungörelsen, som inneburit att vissa myndigheter befriats från skyldighet att göra anmälan enligt 5§ skaderegleringskungörelsen till JK innan myndigheten beslutar utge skadestånd upp till 10 000 kronor (faktiska skador) eller beslutar avslå framställning om sådant, nedgick antalet skadeståndsärenden hos JK markant. År 1973 utgjorde sålunda antalet inkomna ärenden drygt 560, varav närmare 500 ärenden avsåg anmälningar enligt 5 § skaderegleringskungörelsen och drygt 30 ärenden beslutsskador. År 1975 var antalet inkomna ärenden avseende anspråk enligt skadeståndslagen 250, varav omkring 150 anmälningsfall och drygt 60 beslutsskador. Dessutom hade tillkommit omkring 70 ärenden rörande anspråk enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. Denna trädde i kraft den l juli 1974, varför dessa ärenden inte har någon motsvarighet i 1973 års statistik. Antalsmässigt dominerade år 1975 således alltjämt anmälningar enligt 5 § skaderegleringskungörelsen men tyngdpunkten i JK:s arbete med skadereglering hade förskjutits till beslutsskador och ersättningsanspråk enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. Antalet inkomna ärenden enligt skaderegleringskungörelsen utgjorde 1976 drygt 300 och 1977 drygt 400. Av dessa utgjorde vartdera året omkring 90 ärenden anspråk enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. Utgivna belopp enligt senast nämnda lag var 1975 omkring 120000 kronor, 1976 omkring 240 000 kronor och 1977 omkring 285 000 kronor. Den av utredningen gjorda undersökningen avseende JK:s skadereglering åren 1973-1975 har utvisat att JK, trots de vidtagna lättnaderna i fråga om anmälningsskyldighet, ännu år 1975 i icke ringa grad belastades med ekonomiskt obetydliga ärenden. I fråga om anmälningsfallen hade JK ytterst sällan annan mening än anmälande myndighet. Såvitt avser beslutsskadorna rörde dessa i allmänhet små belopp (sammanlagt utgivet 1975 var belopp omkring 24 000 kronor) men medförde en relativt stor arbetsbörda i fråga om inläsning, föredragning och avfattning av beslut. Till sin karaktär var beslutsskadorna inte sällan av synnerligen enkel beskaffenhet såsom slarvfel ifråga om kallelser och kungörelser. Förhållandena synes numera ha ändrats.

108 Företrädare vid rättsrvister _för staten

Enligt JK:s arbetsredogörelse för år 1977 är sålunda de ärenden tillhörande skadeståndslagens område som numera överlämnas till JK ofta ganska komplicerade. Utredningens genomgång har visat att myndigheterna ibland haft svårigheter med att utläsa grunden för framställda anspråk med påföljd att de ibland gjort anmälan beträffande sådana ärenden som inte omfattas av skaderegleringskungörelsens bestämmelser, t. ex. yrkanden grundade på avtalsbestämmelser eller speciallagstiftning. Den verkställda genomgången har inte givit belägg för att den i utredningens direktiv särskilt påtalade olägenheten att JK:s funktion att ha tillsyn över statliga tjänstemän kan komma i konflikt med hans ställning som företrädare för staten skulle vara av någon allvarligare omfattning. Såvitt utredningen känner till har det vid två tillfällen inträffat att JK:s tillsynsfunktion i fråga om statliga tjänstemän kommit i direkt konflikt med hans uppgift att tillvarata statens rätt i skadeståndsärenden. l båda fallen har JK överlämnat till riksåklagaren att föra talan mot berörd tjänsteman. JK:s avgöranden i fråga om skadestånd enligt skadeståndslagen har endast i ett fåtal fall lett till att den skadelidande väckt talan vid domstol med yrkande om annan utgång. l ärendena enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning synes någon svårighet i allmänhet inte ha funnits att avgöra huruvida rätt till ersättning förelegat eller ej. svårigheterna synes i stället ha varit att fastställa ersättför lidande. Vid bestämmande ningens belopp, främst såvitt avser ersättning av ersättningen för lidande synes JK ha använt vissa ”tumregler”. Den för handläggning av anspråk av här ifrågavarande art har gällande ordningen medfört har en enhetlig praxis och lett till att besluten endast undantagsvis förts vidare till domstol. Av de under år 1974 avgjorda ärendena inträffade detta inte i något fall, av de under 1975 avgjorda ärendena i tre fall, av de under 1976 avgjorda ärendena i fyra fall och av de under 1977 avgjorda ärendena i två fall. Såvitt utredningen känner till har domstol endast i två fall tillerkänt den ersättningsberättigade högre ersättning än vad JK beslutat om. Anspråk på skadestånd med stöd av 23 § datalagen har under tiden l juli 1976, då uppgiften att reglera sådana lades på JK, till den 15 september 1977 framställts i 14 fall. Ärendena har enligt en av JK själv gjord undersökning huvudsakligen härrört från traftksäkerhetsverket, värnpliktsverket och länsstyrelse. De synes ha varit okomplicerade och har i allmänhet avsett mycket små belopp. I fråga om JK:s handläggning av skadeståndsärenden har framkommit att denne i allmänhet fattat beslut på grundval av de i ansökningarna uppgivna utan att några egentliga förhandlingar dessförinnan skett omständigheterna med motparten. JK:s beslut i ärendena har också i allmänhet varit utformade på ett sådant sätt att denjuridiskt obevandrade inte av dem kunnat utläsa att det bara varit fråga om statens partsståndpunkt och att möjlighet funnits att väcka talan mot staten vid domstol.

Företrädare/ör staten vid ränstvister 109

6.3 Utredningens överväganden och förslag

6.3.1 Allmänna

tztgängspzmkter

Behörighet att företräda staten vid domstol tillkommer f. n. endast myndigheter som uttryckligen genom bestämmelser i instruktioner eller liknande tillagts sådan rätt. Utom domstol torde däremot ha samtliga myndigheter behörighet att företräda staten inom sina verksamhetsområden oavsett om uttryckliga regler utfärdats härom. instruktionerna för vissa myndigheter. f. n. ett trettiotal centrala myndigheter samt länsbostztdsnäntnder och lantbruksnåintntler, innehåller en bestämmelse enligt vilken myndigheten inom sitt verksamhetsområde företräder staten såväl vid som utom domstol. l fråga om vissa andra myndigheter, t. ex. kammarkollegiet, finns i myndighetens instruktion bestämmelser enligt vilka myndigheten företräder staten ej generellt inom myndighetens verksamhetsområde utan inom ett eller flera mer eller mindre snävt avgränsade ämnesområden. Då det gäller tvister som berör myndigheter som inte själva har processbehörighet ligger uppgiften att företräda staten inför underrätt på vederbörande länsstyrelse, medan det ankommer på JK att företräda staten inför högre rätt. Särskilda bestämmelser om vem som skall företräda staten inför domstol gäller då det är fråga om skadeståndsanspråk som riktas mot staten och grundas på skadeståndslagen. Enligt skaderegleringskungörelsen skall nämligen den centrala inom vars verksamhetsom-

förvaltningsmyndighet,

råde skadan inträffat. företräda staten inför domstol. Det är också denna myndighet som skall företräda staten vid frivillig rörande skadereglering sådana ersättningsanspråk. Skillnad har dock gjorts mellan beslutsskador och andra (s. k. faktiska) skador. Det ankommer alltid på JK att företräda staten vid reglering av beslutsskador och eventuellt processer om sådana skador. När det gäller faktiska skador är vederbörande centrala förvaltningsmyndighet behörig att processa utan beloppsbegränsning, men vid frivillig skadereglering är befogenheten att besluta utge skadestånd till begränsad 10 000 kronor. Uppkommer fråga om att utge större belopp skall ärendet hänskjutas till JK. Skaderegleringskungörelsen innehåller också bestämmelser om skyldighet att anmäla vissa ärenden för JK. I fråga om skadeståndsanspråk som riktas mot staten men inte grundar sig på skadeståndslagen är det i princip regeringens sak att besluta. Myndigheterna anses nämligen ha behörighet att reglera sådana skador endast i den mån särskilda bestämmelser tillagt dem sådan rätt. Några särskilda regler om vem som skall företräda inför domstol myndigheten då det gäller dylika skadeståndsanspråk finns inte, utan generella regler om processbehörighet får tillämpas. Som denna genomgång visar, och som framhållits i direktiven, är den nuvarande regleringen oenhetlig. Den synes inte vara resultatet av en systematisk bearbetning utan torde ha tillkommit genom lagstiftningsåtgärder vid skilda tidpunkter och utan inbördes sammanhang. Därtill kommer att begreppet företräda är tämligen vagt och inte löser frågan om vilken befogenhet som tillkommer den som företräder staten. Detta blir särskilt

sou 197359 110 Företrädare för staten via rättstvistez

än den som berörs av tvisten som märkbart när det är en annan myndighet om det är företrädaren eller skall företräda staten. Det kan då vara tveksamt som skall besluta om t. ex. antagande av förlikden berörda myndigheten Liknande oklarhet i fråga om befogenheter Föreligger då länsstyningsbud. förordnat ombud för staten. l de fall då det relsen på begäran av en myndighet rätt att besluta på statens getts uttryckliga regler som begränsar myndighets

vägnar, vilket exempelvis är fallet i fråga om mot staten riktade skadeståndsinskränker anspråk, är det inte helt klart i vad mån sådan bestämmelse eller vitsorda omständigheter i myndighets rätt att göra medgivanden

rättegång. blir därför att söka finna en reglering En väsentlig uppgift for utredningen skall som är mer enhetlig. Det bör om möjligt gälla både frågan om vem som

företräda staten i tvisteri allmänhet och den mer speciella frågan om vem som

staten vid skadereglering. Även om det i skall ha befogenhet att företräda staten anser utredningen att båda fallen gäller vem som skall företräda blir klarare om man söker skilja de allmänna processbehöframställningen skall anordnas. Dessa righetsreglerna från frågan om hur skaderegleringen

i särskilda avsnitt. båda frågor bör därför behandlas En annan viktig uppgift är självfallet att utforma en reglering som innebär

och skadereglering kommer att skötas av tillräckligt att tvistehzmdläggning inte bara att statens intressen blir kvalificerad personal. Därvid måste beaktas kontakter med staten särskilt i väl tillvaratagnzt utan även att allmänhetens och att de skadelidande erhåller en så underlättas fråga om skadereglering att snabb och riktig skadereglering som möjligt. Det kan därvid vara lämpligt förvaltningsmyndigheterna, medan lägga ut vissa uppgifter på de centrala

bör vara koncentrerade till ett enda för statsförvaltningen andra uppgifter

organ. En utgångspunkt bör vara att ett sådant organ liksom gemensamt stor frihet vid

hittills bör linnas, men utredningen har enligt direktiven

av detta. Valet står därvid mellan JK. som f. n. i viss mån fyller utformningen annan central myndighet med omfattande uppgifter på detta denna funktion. eller försvarets civilförvaltning, eller på ett område såsom kammarkollegiet om valet av centralinstans behandlas i avsnitt helt nytt organ. Frågan

6.3.8. av Den tvistehandläggning som på särskilt angivna områden f. n. handhas

riksskatteverket och statens avtalsverk bör diskuteras kammarkollegiet. i fortsättningen bör gälla för särskilt. Mycket talar för att särskilda regler även

dessa myndigheter.

6.3.2 att staten i rättegång Behörighet företräda

i hög grad själva lösa uppkomna tvister, F. n. torde de statliga myndigheterna överväganden. l oftare på affärsmässiga grunder än efter särskilda juridiska

kontraktsförhållzinden torde sålunda parterna inte sällan lösa tvister genom satts att tillåiggszivtal. Detta framstår som en naturlig följd av att myndighet

och härvid i förekommande fall har att bl. a. ingå avtal. sköta viss verksamhet

För lösande av meningsskiljaktigheter utan rättegång synes den fackkunskap

i allmänhet vara tillräcklig. Den som finns hos vederbörande myndighet

sålunda rådande ordningen, som innebär att myndigheterna genom förhand-

och lingar själva löser uppkomna tvister, framstår således som ändamålsenlig

Företrädare för staten vid rätrsrvisrer Ill

bör bibehållas. Först när parterna inte lyckas uppnå någon lösning och en domstolsprövning blir aktuell uppkommer enligt utredningens mening behov av att ingripa med särskild reglering, antingen så att myndigheten tilläggs processbehörighet, eventuellt med viss begränsning, eller så att uppgiften att bevaka statens rätt överförs med särskild på en instans processerfarenhet. Hur regleringen skall ske beror naturligtvis på vilken myndighet det gäller. Utredningen vill således föreslå att alla myndigheter, centrala såväl som lokala, får i uppgift att själva handlägga sina tvister på det förprocessuella“ stadium då rättegång eller annat liknande förfarande ännu ej blivit aktuellt. Någon särskild författningsbcståimmelse synes ej behövas för att tillägga myndigheterna sådan behörighet utan denna bör anses ingå i myndighetens allmänna åligganden. Med ett sådant synsätt blir det överflödigt och snarast missvisande att i fråga om en del myndigheter föreskriva att de äger företräda staten “utom domstol. Utredningen föreslår därför att de instruktionsbestämmelser som nu finns av denna innebörd skall upphävas. Vad som enligt utredningens mening således bör särskilt regleras är hur staten bör vara företrädd i tvister som är eller kan antas bli föremål för rättegång. Enligt utredningens direktiv förutsätts att rätten att företräda staten liksom hittills i betydande kommer utsträckning att vara utspridd på skilda myndigheter. För en sådan spridning talar främst den omständigheten att den bästa fackkunskapen vid lösande av en tvist i allmänhet finns hos den myndighet som handhar verksamhetsområdet i fråga. Härjämte bör-beaktas att de tvister som inte avser utomobligatoriskt skadestånd till stor del torde röra av myndigheterna slutna avtal. Det framstår många gånger som naturligt och önskvärt att samma myndighet som slutit avtalet även företräder staten vid rättegång i fråga om avtalets tillämpning. En ordning som innebär att den myndighet som berörs av en tvist och har kännedom om fakta i ärendet även företräder staten då tvisten handläggs av domstol medför också i allmänhet lägre administrativa kostnader än då ytterligare myndigheter måste sätta sig in i ärendet. l fråga om de affärsdrivande verken utgör vidare den omständigheten att de drivs enligt affärsmässiga grunder och såtillvida företer likheter med statligt ägda bolag ytterligare ett skäl till att dessa bör ha en betydande grad av frihet vid lösande av sina tvister. Å andra sidan anser utredningen det viktigt att de myndigheter som företräder staten inför domstol har personal som besitter och kunskap erfarenhet av processföring. För att sådan erfarenhet skall uppnås är det betydelsefullt att myndigheten har ett ej obetydligt antal tvister att handlägga. Sådana myndigheter som sällan eller aldrig har några domstolstvister bör därför enligt utredningens mening i princip ej tilläggas processbehörighet. De affärsdrivande verken har samtliga tillgång till egnajurister. Detsamma gäller övriga centrala förvaltningsmyndigheter som enligt sin instruktion har rätt att inom sitt verksamhetsområde företräda staten vid domstol. Hos de affärsdrivande verken har förekommit ett flertal ibland beloppsmässigt omfattande eller rättsligt komplicerade tvister. Tvisternas art har självfallet varierat mellan de skilda verken. Två huvudgrupper kan dock

vid rättstvister StOU 1978:59 ll2 Företrädare _för staten

urskiljas som dominerande såväl antals- som beloppsmässigt, nämligen

tvister avseende fordringar som uppkommit genom att verken tillhandahållit kräver eller eller tillgodogjort sig varor eller tjänster samt tvister där staten krävs på utomobligatoriskt skadestånd. Verken har juristpersonal som är anställd med huvudsaklig [uppgift att av statens rätt i tvister. Frekvensen av tvistertvid eller svara för bevakningen utom rätta) är hög och personalen har därför en betydande processerfarenhet. förefaller goda för att bevakningen skall kunna genom- Förutsättningarna föras med kunnighet och omsorg. Hos övriga centrala förvaltningsmyndigheter som enligt sina instruktioner

har rätt att företräda staten inför rätta har frekvensen av tvister och tvisternas

Statens vägverk art varit mycket varierande mellan de skilda myndigheterna. har sålunda hantllzigt tvister i mycket stor omfattning. Vissa myndigheter,

arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, kriminalvårdsstyrelnämligen socialstyrelsen. generaltullstyrelsen och sjöfartssen, rikspolisstyrelsen, rätt. verket har också hantllagt relativt många tvister som rört statens enskilda har antalet tvister däremot varit Hos övriga processbehöriga myndigheter

ringa. således fått Även vid en del myndigheter som ej är affarsverk harjuristerna Vid många andra myndigheter som äger ganska stor processerfarenhet. företräda staten vid domstol intar emellertid rättegångar en blygsam plats i

myndighetens verksamhet. I några fall finns inte ens någon process att redovisa. Vid dessa myndigheter är juristerna med undantag för någon

enstaka myndighet helt eller huvudsakligen sysselsatta med arbetsuppgifter

som är helt artskilda från sådana som hör samman med processer. Även om sålunda arbetsuppgifterna i allt väsentligt rört annat, har verkets personal i haft att svara för bevakningen av statens förekommande fall i allmänhet Endast undanintressen när rättegång inletts eller varit nära förestående. tagsvis har advokat anlitats. Genom att processer vid dessa myndigheter sällan erhåller vederbörande befattningshavare en mycket ringa förekommer undersökningar har visat att det på erfarenhet av rättegångar. Utredningens tvistehandläggning och att vissa vissa håll förelegat brister i myndigheternas kunde ha undvikits om staten företrätts av mer erfaren persorättegångar nal. diskuterat om myndigheter som enligt Med hänsyn härtill har utredningen därtill kan tillföras personal med vad ovan sagts inte har personalresurser har emellertid funnit att det är erforderliga kvalifikationer. Utredningen att vid alla dessa myndigheter anställa sådan personal med hänsyn uteslutet till den låga frekvensen av rättegångar. med låg frekvens av En annan tänkbar möjlighet är att varje myndighet eller jurist. Ett

vid behov anlitar advokat privatpraktiserande

rättegångar är dock ej alltid möjligt att genomföra. De rättsproblem sådant arrangemang har ibland en sådan stark som aktualiseras i en tvist med myndighet kompetens för uppdraget offentligrättslig prägel att advokat med erforderlig i vart fall i så hög grad kan vara svår att finna. I andra fall åter är advokaten beroende av myndighetens ställningstagande i skilda frågor att på myndiginsikter för ett behörigt heten ändå kommer att ställas höga krav på juridiska

tillvaratagande av statens rätt. synes i allmänhet i Den enligt utredningens mening lämpligaste lösningen

Företrädare för staten vid rärrsrvisrer 113

stället vara att processföringen i fråga om tvister som berör myndigheter som själva saknar tjänstemän med kunskaper och erfarenheter härtill läggs på en central instans. Detsamma gäller i viss mån myndigheter som sällan eller aldrig har några tvister som föranleder rättegång. Mot bakgrund av vad tidigare sagts har utredningen funnit lämpligt att indela myndigheterna i tre grupper med varierande processrättslig kompetens. Den gjorda indelningen grundar sig på utredningens undersökning av nuvarande förhållanden och kan vid behov lätt ändras. Den ena gruppen bör omfatta affärsverken samt statens vägverk och byggnadsstyrelsen. Dessa bör i princip ha fullständig behörighet att företräda staten i rättegångar. En annan grupp bör omfatta arbetsmarknadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen och sjöfartsverket. Även dessa bör ha processbehörighet, men den bör såsom närmare kommer att utvecklas vara ganska begränsad. Till denna grupp bör även föras länsstyrelserna. Länsstyrelserna har som tidigare nämnts av hävd ansetts ha behörighet att företräda staten inför domstol. På länsstyrelserna finns i allmänhet god tillgång Även på jurister. om dessa ofta inte är specialister på just processföring, synes länsstyrelserna kunna tillerkännas processbehörighet såvitt avser ärenden som rör deras egen verksamhet. Den tredje gruppen är sådana myndigheter som inte skall ha någon processbehörighet. Utredningen har stannat för att till denna grupp föra alla övriga statliga myndigheter. Detta innebär att cirka femton myndigheter, förutom lantbruksnämnderna och länsbostadsnämnderna, som nu har processbehörighet enligt utredningens förslag kommer att fråntas denna. Statens talan i rättegångar bör i stället enligt utredningens förslag föras av centralinstansen. Härigenom säkerställs att processföringen kommer att handläggas på ett kvalificerat sätt. Även om det är många myndigheter som enligt förslaget kommer att vara utan processbehörighet blir det sannolikt ett ganska litet antal tvister som myndigheterna kommer att få överlämna till centralinstansen, eftersom denna grupp av myndigheter har så få processer. Vidare vill utredningen betona att även myndigheterna i denna grupp liksom övriga myndigheter skall handlägga sina tvister själva på det stadium då rättegång ännu ej är aktuell. Centralmyndigheten bör förestås av en kvalificerad jurist med stor processerfarenhet. Utredningen har under sina kontakter med olika myndigheter funnit att det finns ett behov även hos processbehöriga myndigheter att få råd och hjälp med tvistehandläggning. Utredningen anser därför att Centralmyndigheten vid behov bör bistå andra myndigheter med råd och anvisningar för handläggning av tvister, inte bara sådana som gått till rättegång utan även tvister som myndigheterna handlägger utom rätta. För att centralmyndigheten skall kunna fylla sin rådgivande funktion väl bör den ges en god inblick i den processverksamhet som förekommer inom statsförvaltningen. Vidare anser utredningen att Centralmyndigheten i likhet med vad som nu gäller om JK bör kunna överta tvister från övriga myndigheter, om det t. ex. visar sig att någon tvist missköts eller drar ut på tiden. Denna rätt att överta tvister bör i första hand avse domstolstvister men undantagsvis bör den även kunna ingripa på ett förprocessuellt stadium för att undvika

114 Företrädare för staten vid rärtsrvister

att fullgöra denna rättegång. För att möjliggöra för centralmyndigheten i viss utsträckning vara funktion bör de processbehöriga myndigheterna

skyldiga att anmäla sina tvister till Centralmyndigheten. som utanför l första hand bör tvister kan ha principiell betydelse

anmälas. l andra hand bör även ekonomiskt betydel-

myndighetens område

Avgörandet av sådana tvister sefulla tvister anmälas till Centralmyndigheten. konsekvenser för statsförvaltningen som är så kan ha budgetmässiga den enskilda myndigheten att helt långtgående att det ej bör anförtros myndigheterna i den första självständigt bedöma dem. För de kvalificerade anmälningsskyldighet inte omfatta annat än de allra gruppen bör denna dem som rör en halv miljon kronor eller mer. största tvisterna. förslagsvis krav mot Utredningen anser dock att beloppet bör sättas lägre då det gäller att behandlas under avsnitt 6.3.3. staten på skadestånd, något som kommer myndigheterna i den andra gruppen bör anmälnings- För de processbehöriga 20 000 kronor eller mer. avse tvister som rör förslagsvis skyldigheten bör inträda på det stadium när det finns anledning Anmälningsskyldigheten att antaga att tvisten inte kommer att biläggas utan domstolsprövning.

bör kunna befria en myndighet från föreskriven Centralmyndigheten ärenden. anmälningsskyldighet, både generellt och för särskilda grupper av myndigheter tar kontakt Givetvis förutsätts att även icke processbehöriga

med centralinstansen i tvister som kan antas föranleda rättegång.

viss befattning med rättegångar som handläggs F. n. har länsstyrelserna till domstol kan stämningen alltid delges vid underrätt. Om staten instämmes att förordna ombud för med länsstyrelsen. Vidare åligger det länsstyrelsen myndighet inte staten samt att företräda staten när annan processbehörig

för statens talan i dessa fall. finns. l högre instans är det i stället JK som bör dessa länsstyrelsens uppgifter i fortsätt- Enligt utredningens mening

Det bör således ankomma på denna ningen övertas av centralmyndigheten. att företräda staten i såväl underrätt som högre instans. när det inte finns

eller när berörd myndighet saknar processnågon annan berörd myndighet bör kunna föra processerna med egen behörighet. Centralmyndigheten vara rättegångsombud. Det bör stå centralpersonal eller anlita annan att fritt att anlita personal vid annan myndighet eller att anlita myndigheten Med sin riksomfattande överblick bör Centralmyndigheten lämplig advokat. myndighet ge förslag på även vara lämpad att på begäran av processbehörig har ett stort antal domslämpligt ombud. Om processobehörig myndighet av samma art bör Centralmyndigheten ha möjlighet att ge generellt tolstvister vid myndigheten att företräda staten i sådana förordnande for tjänsteman

Detta kan tänkas vara lämpligt t. ex. då det gäller lantbruksrättegångar.

nämnderna. för statens talan infor domstol i tvist som berör Ide fall Centralmyndigheten på Centralmyndigheten att ta annan myndighet bör det självfallet ankomma under handläggningen, t. ex. ställning till sådana frågor som kan uppkomma

göra medgivanden och anta förlikningsbud.

befattning med andra myndigheters Ett avskaffande av länsstyrelsernas

tvister får viss betydelse för forumfrågan. Enligt l0 kap. 2 § rättegångsbalken

i allmänhet där den myndighet, som har att bevaka sökes kronan i tvistemål myndighet är det talan i målet, har sitt säte. l tvist som berör processobehörig i länsstyrelsens residensort är länsstyrelsen som företräder staten. Domstolen

SOU 1978259 Företrädare för staten vid rärtstvister 115

då allmänt tvistemålsforum, vilket numera, sedan flera myndigheter utlokaliserats, ger kärande viss möjlighet att stämma staten inför domstol i landsorten. Om centralmyndigheten i stället åläggs att i sådant fall bevaka statens talan blir Stockholms tingsrätt rätt forum, något som kan vara till viss olägenhet för kärande som ej bor i Stockholm. Rättegångsbalken medger emellertid att talan i anledning av skadegörande handling får väckas vid rätten i den ort, där handlingen företogs eller skadan uppkom (10:7 RB). Vid vissa andra typer av tvister gäller andra forumregler. Hos de myndigheter som enligt utredningens förslag kommer att sakna processbehörighet torde antalet tvister som leder till rättegång bli mycket litet. Utredningen anser därför inte att olägenheten av att centralmyndigheten i stället för länsstyrelsen görs till företrädare för staten i underrätt är så betydande att den behöver inverka på förslaget. Delgivning med staten sker enligt 8 § delgivningslagen (1970:428) genom att handlingen överbringas till den myndighet som skall bevaka statens talan i målet eller ärendet eller till vederbörande länsstyrelse. Utredningen föreslår att denna bestämmelse ändras så att delgivning skall kunna ske med centralmyndigheten i stället för med länsstyrelsen. Det synes vara en fördel att en kärande, som är osäker på vilken myndighet som rätteligen skall föra statens talan, alltid kan få till stånd laga delgivning med staten genom att vända sig till centralmyndigheten.

6.3.3 Statens skadereglering

Samtliga myndigheter har f. n. rätt att utomprocessuellt reglera uppkomna tvister, som avser annat än skadeståndskrav mot staten. Några uttryckliga begränsningar i avseende på beloppet finns härvid inte. Som anförts i avsnitt 6.3.2 bör denna ordning bibehållas. Denna princip bör enligt utredningens mening i hög grad gälla även i fråga om frivillig skadereglering. Genom en sådan för den skadelidande smidig torde ordning frivillig uppgörelse underlättas. De administrativa kostnaderna blir också i allmänhet lägre än när ytterligare någon myndighet skall sätta sig in i ärendet. Mot staten riktade krav på utomobligatoriskt skadestånd har emellertid i gällande rätt ansetts kTäVu speciella regler i fråga om myndigheternas att utge ersättning. Orsaken härtill torde vara att det här föreligger befogenhet större svårigheter än vid rättstvister av annat vilka slag att överblicka kostnader som kan uppstå för statsverket. Vissa slag av skadestånd eller skadeståndsliknande ersättningar har också sådan karaktär att regleringen av dem även av andra orsaker, exempelvis värdet av enhetlig praxis, kräver särskilda bestämmelser. Av de anförda skälen anser utredningen att vissa slag av ersättningsanspråk bör handläggas av en central instans och att det i fråga om andra anspråk för flertalet myndigheter är ofrånkomligt att myndigheternas rätt att utge ersättning liksom nu är begränsad. Enligt utredningens mening bör bestämmelserna om myndigheternas skadereglering återfinnas i en central författning, som i princip omfattar alla typer av utomobligatoriskt skadestånd. Handläggningsreglerna bör i största möjliga utsträckning vara desamma oavsett grunden för anspråket. Genom en enhetlig reglering blir föreskrifterna mer överskådliga för såväl myndigheter som allmänhet. Härtill kommer att ett mot staten riktat skadestånds-

sou 1978:59 116 Företrädare/ör staren vid rätrsrvisrer

på skadeståndslagen och andra bestämmelser. anspråk kan stödjas alternativt att anspråket i sin helhet handläggs enligt Det synes i sådant fall önskvärt

föreslår därför att skaderegleringskungörelsen

samma regler. Utredningen som omfattar även utomobligatoriskt

ersätts av en skaderegleringsförordning

De särskilda skadeståndsskadestånd som inte grundas på skadeståndslagen. i instruktionerna för vissa myndigheter bör upphävas. bestämmelserna med stöd av kontrakts- Såvitt gäller mot staten riktade skadeståndsanspråk

talar emellertid starka skäl för att låta sådana anspråk rättsliga bestämmelser De särskilda skäl som

falla utanför den nya skaderegleringsförordningen.

statens skadereglering föreligger anförts för att ha speciella regler i fråga om kommer att en avtalstvist ofta innefattar inte här i samma grad. Härtill som annat, exempelvis avtalets ogiltighet. yrkanden om såväl skadestånd att samma myndighet bör företräda Det framstår närmast som självklart fall är tillämpningen av avtalet i hela dess vidd. l flertalet staten beträffande än regleringen för övrigt befogenheten att ingå avtal långt mer betydelsefull

Mot staten riktade av eventuella skadeståndsanspråk grundade på avtalet. regler bör således skadeståndsanspråk grundade på kontraktsrättsliga

från skaderegleringsbestämmelsernas tillämpningsområde.

undantas tillämpning av Av förordningen (1976:472) om statliga myndigheters

varit attjäntställa trafikskadeersättning trafikskadelagen framgår att avsikten Utredningen hade före med skadestånd vid myndigheternas skadereglering. till framfört vissa

utfärdande i skrivelse departementschefen

förordningens organisationen av statens trafikskadereglering synpunkter på den lämpliga till föremål för och anfört att åtskilligt synes tala för att denna fråga görs bör de regler särskild utredning. I avbidan på resultatet av en sådan utredning

nu föreslår beträffande skadereglering gälla även fall där som utredningen

riktas mot staten. anspråk på trafikskadeersättning omfatta anspråk på

Liksom f. n. bör den nya skaderegleringsförordningen

vid frihetsinskränkning. ersättning enligt lagen om ersättning med stöd av 18 kap. 4 § jordabalken och De anspråk som kan uppkomma har stor likhet med krav på i- slutet i avsnitt 6.1.5 nämnda lagrum övriga och bör enligt utredningens mening lämpligen regleras i detta skadestånd

sammanhang. funnit att de myndigheter som Utredningen har vid sina undersökningar

har rätt att i viss grad reglera faktiska

enligt skaderegleringskungörelsen

tillfredsställande sätt. skador har skött skaderegleringen på ett i huvudsak

anser därför att samtliga centrala förvaltningsmyndigheter Utredningen i deras verksamhet. liksom nu bör kunna reglera de skador som uppstår anförts inte kan undvara vissa varvid man dock av skäl som tidigare

begränsningar. för vilka gränser som skall gälla bör förutom myndigheternas Avgörande sakkunskap vara frekvensen av skaderegleringsärenden tillgång till juridisk som och därmed också den erfarenhet på detta område hos myndigheten

myndighetens personal kan antas besitta. att självständigt sköta statens l fråga om myndigheternas förutsättningar verken samt statens vägverk och skadereglering intar de affärsdrivande

- liksom utredningen funnit beträffande processbehöbyggnadsstyrelsen skada righet - en särställning. Dessa myndigheter synes i fråga om faktisk

kunna erhålla rätt att besluta om skadestånd i princip utan begränsning.

Företrädare för staten vid rärrsrvister 117

skaderegleringen inom försvaret intar likaledes en särställning. Utredningen återkommer härtill. För att skapa möjlighet för centralinstansen att få en samlad bild av statens skadereglering och därigenom kunna befrämja en enhetlig praxis bör dessa myndigheter åläggas att göra anmälan till centralinstansen innan de utger större skadeståndsbelopp eller beslutar i ärende av principiell betydelse. Utredningen Föreslår att beloppsgränsen sätts vid 100 000 kronor. För närvarande har samtliga centrala lörvaltningsmyndigheter enligt skaderegleringskungörelsen befogenhet att utge skadestånd upp till 10000 kronor. För de flesta myndigheter gäller dock att de skall göra anmälan till JK innan de beslutar att utge skadestånd. Med hänsyn till penningvärdets fall och till önskvärdheten att i stor utsträckning lägga skaderegleringen hos myndigheterna föreslår utredningen att beloppsgränsen för återstoden av de centrala förvaltningsmyndigheterna höjs till 20000 kronor. Utredningen anser att myndigheterna bör kunna självständigt handlägga dessa ärenden, som rör tämligen begränsade belopp, och föreslår därför att nuvarande anmälningsskyldighet slopas. Om myndigheten anser att mer än 20000 kronor bör utges skall ärendet däremot hänskjutas till centralinstansen. Detsamma bör gälla om ärendet har principiell betydelse. JK äger f. n. enligt skaderegleringskungörelsen från annan myndighet

överta handläggningen av ärende som avses i kungörelsen.

Utredningen anser att centralinstansen bör ha motsvarande rätt. l fråga om småskador synes det vara en onödig omgång att varje skaderegleringsärende handläggs av central förvaltningsmyndighet. Utredningen anser därför att sådan myndighet bör ges rätt att uppdra åt underlydande myndighet att svara för regleringen av faktiska skador. Rätten till delegation börenligt utredningens mening begränsas till anspråk om högst 2 000 kronor. Länsstyrelserna har nu inte någon rätt att reglera skador. Det liggeri linje med utredningens grundsyn att även tillägga dessa befogenhet att reglera skador som uppstår i deras egen verksamhet. Utredningen vill därför föreslå att länsstyrelserna i likhet med den stora gruppen centrala förvaltningsmyndigheter får rätt att utge skadestånd upp till 20 O()0 kronor. Bland mot staten riktade skadeståndskrav intar bes/ursskador en särställning. Beträffande regleringen av sådana skador framförde departementschefen i propositionen med förslag till skadeståndslag m. m. bland annat följande synpunkter (prop. 1975:5 s. 384 ff.).

Det gäller här på ett helt annat sätt än när det är fråga om faktisk skada ställningstaganden i forvaltningsrättsliga frågor, delvis av komplicerad beskaffenhet. Det bliri allmänhet fråga om en prövning, huruvida fel eller försummelse har begåtts av befattningshavare i chefsställning vid viss myndighet. t.ex. länsstyrelse eller ett centralt ämbetsverk. Med hänsyn till dessa förhållanden är det naturligt att man inriktar sig på en enhetlig organisation av skaderegleringen vid beslutsskador. Det är angeläget att de som skall företräda staten besitter erforderlig kunskap och erfarenhet beträffande frågor av skadeståndsrättslig och forvaltningsrättslig natur. De centrala ämbetsverken hari allmänhet inte tillgång till personal med sådana kvalifikationer. Det är av både organisatoriska och ekonomiska skäl ej tänkbart att det vid varje verk inrättas särskilda tjänster lör skaderegleringen. Det är lör övrigt i hög grad angeläget att man uppnår enhetlighet i bedömningen av de skiftande och ibland sannolikt

sou 197359 118 Företrädare för staten vid rätrstvister

svårbedömda rättsliga frågor som kommer upp. Det kan vidare förväntas att

allmänhetens Förtroende för förhandlingsorganisationen på den statliga sidan kommer utan att bero inte bara av de enskilda förhandlarnas sakliga och formella kompetens

också av i vilken mån de uppfattas som oberoende och opartiska.

delar den uppfattning som departementschefen sålunda givit Utredningen eller uttryck för. De skäl som han anfon gäller dock främst komplicerade

ekonomiskt betydelsefulla fall. har funnit att vissa av de av JK handlagda beslutsskadorna Utredningen av synnerligen enkel avsett blygsamma belopp och till sin karaktär ofta varit och beskaffenhet såsom skador uppkomna genom slarvfel i fråga om kallelser att sprida ut regleringen av kungörelser. Det kan i och för sig övervägas

Att skilja ut de fall det här är sådana beslutsskador på skilda myndigheter. svårt. Det torde därför vara lämpligast att regleringen fråga om är emellertid i första hand liksom hittills sker centralt. Centralinav alla beslutsskador att när den upptäcker vissa typfall av stansen bör dock ha möjlighet beslutsskador till berörda myndigheter att reglera bagatellanade delegera förutsätter att centralinstansen också utnyttjar sådana skador. Utredningen

denna möjlighet. grundas på lagen om När ett mot staten riktat ersättningsanspråk

vid frihetsinskränkning företräds staten enligt gällande ordning av ersättning rätt till ersättning av JK. Enligt lagen föreligger under vissa förutsättningar

frihetsinskränkningar såsom stralTprocessuella staten vid dels judiciella och andra förberedande frihetsinskränkningar samt fängelse tvångsåtgärder frihetsberövanoch andra straffrättsliga påföljder och dels vid administrativa nämnda lag kan sålunda beröra skilda den. Ersättningsärenden enligt av att förvaltningsområden. På grund härav och med hänsyn till vikten

ankomma på en central erhålla enhetlig praxis bör det även fortsättningsvis

instans att ta ställning till dessa anspråk.

med stöd av 23 § Också i fråga om mot staten riktade skadestândsanspråk av JK. Nämnda bestämdatalagen företräds staten enligt gällande ordning

att personregister melse i datalagen innebär att den som tillfogas skada genom om honom har rätt till ersättning för såväl innehåller oriktig uppgift som ideell skada av den registeransvarige. Det är här fråga om ett ekonomisk där de ekonomiska konsekvenserna för statens del relativt nytt rättsområde, är svåra att överblicka. Det och eventuella svårigheter vid bedömningen

att staten då den krävs på ersättning enligt 23§ synes därför lämpligt även fortsättningsvis företräds av en central instans. datalagen Kammarkollegiet handlägger enligt jordabalken De ersättningsärenden eller står ärenden om beslutsskada nära. m. ll. författningar rör beslutsskador

yrkats på alternativa grunder varav en Det har i praxis visat sig att ersättning

del prövats av kollegiet och en del av JK. Dessa ärenden bör därför enligt

alltid handläggas av centralinstansen vare sig den blir kammarutredningen

kollegiet eller annan myndighet. försvarets verksamhetsområde bör skaderegleringen enligt utred- Inom i huvudsak skötas centralt av försvaningens mening även fortsättningsvis med vilken försvarets rets civilförvaltning. Civilförsvarets skadereglering, bör lämpligen överföras till sistcivilförvaltning f. n. tar stor befattning. för skaderegleringen inom nämnda myndighet. En nämnare redogörelse 6.1.5. Utredningen har inte uppfattat sitt försvaret har lämnats i avsnitt

Förerrädareför* staten vid rättsrvisrer 119

uppdrag så att den har att överväga ändringar i de detaljregler som inom försvaret gäller i fråga om skadereglering. Även i fortsättningen kommer därför att gälla att yttrande i vissa fall skall inhämtas från försvarets skaderegleringsnämnd och att ärenden i vissa fall skall underställas regeringens prövning. För att uppnå samordning mellan skaderegleringen inom försvaret och inom den civila statsförvaltningen bör dock civilförvaltningen liksom bl. a. de affärsdrivande verken anmäla till centralinstansen innan den utger ersättning som överstiger 100 000 kronor eller beslutar i ärende som har principiell betydelse. Liksom hittills bör beslutsskador av en handläggas centralinstans. När ett mot staten riktat anspråk på skadestånd eller annan ersättning, som omfattas av den Föreslagna skaderegleringsförordningen, leder till rättegång bör enligt utredningens mening i princip gälla samma regler som i avsnitt 6.3.2 föreslagits i fråga om behörighet att företräda staten inför domstol. Till skillnad från nu bör sålunda endast myndigheter som på andra områden tilläggs processbehörighet ha behörighet att företräda staten i denna typ av mål. l övriga fall bör statens talan inför domstol föras av centralinstansen. l fråga om anspråk som är av den arten att den frivilliga regleringen enligt vad tidigare sagts bör ligga centralt (beslutsskador, anspråk enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning, anspråk enligt datalagen och anspråk enligt l8 kap. 4 §jordabalken m. fl. lagrum)bör statens talan i rättegång föras av centralinstansen. Liksom beträffande andra domstolstvister bör även här för myndigheterna föreligga en anmälningsskyldighet till centralinstansen av ekonomiskt betydelsefulla eller principiellt intressanta ärenden. Gränserna för sådan anmälan bör på detta område sättas vid samma belopp som föreslagits gälla i fråga om frivillig reglering, nämligen 100000 kronor för vissa och 20000 kronor för andra myndigheter.

6.3.4 Kammarkollegiers rvisrehandläggning

Kammarkollegiet är bevakningsmyndighet enligt avskrivningskungörelsen. Kollegiet har därför att företräda staten i rättegångar enligt denna kungörelse. Dessa tvister kan avse de mest skiftande saker och kan ofta innehålla rättsfrågor som även andra myndigheter möter vid sin tvistehandläggning. Utredningen har, som senare framgår, övervägt om Kammarkollegiet bör vara central instans för statens tvistehandläggning men stannat för att detta inte bör bli fallet. Utredningen har då tagit upp frågan om kollegiets processföring enligt avskrivningskungörelsen bör överföras till den tilltänkta centralinstansen. Utredningen anser dock att kollegiets stora erfarenhet av bevakningsärenden bör utnyttjas och att något hinder inte föreligger mot att låta kollegiet behålla dessa ärenden. Det kan för övrigt anmärkas att en följd av utredningens förslag om avskaffande av processbehörigheten för vissa myndigheter torde bli att kollegiets befattning med rättegångar enligt avskrivningskungörelsen ökar. För att få erfarenheter från hela statsförvaltningen samlade på en hand är det önskvärt med en viss samordning mellan kammarkollegiet och centralinstansen. Utredningen föreslår därför att kollegiet - på motsvarande sätt som bl. a. de affärsdrivande verken - bör åläggas anmälningsskyldighet till

120 Företrädare _för staten vid rärtstvister

när de centralinstansen av domstolstvister enligt avskrivningskungörelsen,

en halv miljon kronor eller är av principiell rör ett belopp som överstiger bör självfallet kunna erhålla råd från centralinbetydelse. Kammarkollegiet av domstolstvist från stansen och denna bör ha rätt att överta handläggningen

kollegiet. företräder kammarkollegiet staten i en hel del särskilt Enligt sin instruktion fasta ärenden av skiftande natur, bl. a. vissa mål som rör statens uppräknade vattenmål och mål om ersättning eller inlösen enligt naturvårdsegendom, har starka otfentligrättsliga inslag. Andra torde lagen. En del av dessa ärenden att mera röra statens enskilda rätt men är ändå av sådan speciell karaktär av fastighetsfrågor bör hand- Kammarkollegiet med sin särskilda erfarenhet Utredningen anser därför att kollegiet ej bör vara lägga dem självständigt.

skyldigt anmäla dessa ärenden till centralinstansen. beröras av rättegångar utanför i Med hänsyn till att kollegiet knappast torde finner inte anledning att instruktionen uppräknade områdena utredningen En följd av detta blir att tillägga kollegiet generell processbehörighet. som riktas mot kollegiet inte skall föras av rättegångar om skadeståndskrav Kollegiets utomprocessuella skadereglekollegiet utan av centralinstansen. det stora flertalet centrala förvaltningsmynring bör följa samma regler som för faktiska skador upp digheter, dvs. kollegiet bör ha rätt att utge skadestånd i

till 20000 kronor. enligt jordabalken m, fl. författ- Handläggningen av ersättningsärenden

i avsnitt 6.3.3. ningar har behandlats

6.3.5 Riksskatteverkels tvisrehandläggning

bevakar enligt 3 §2. i sin instruktion Många av de tvister där riksskatteverket deras vidkommandei allmänhet statens rätt är av sådan speciell art att det for till en för hela statsförvaltningen inte finns skäl att ha anmälningsrutiner Detta gäller exempelvis mål om betalningsskylgemensam centralinstans. m. fl. författningar. Vissa arter av tvister där dighet enligt uppbördslagen nämnda bestämmelse kan statens rätt bevakas av riksskatteverket enligt

innefatta intresse även for andra emellertid frågor som kan ha principiellt i myndigheter. Detta gäller främst mål om tvistig fordran eller återvinning större möjlighet for konkurs. För att uppnå enhetlig praxis och för att öppna kunskaper och erfarenheter bör därför myndigheterna att ta del av varandras till centralinstansen i för riksskatteverket införas en anmälningsskyldighet ärenden. Någon anledning att föreskriva fråga om principiellt viktiga finns inte. Riksskatteverket bör liksom andra myndigheter beloppsgränser instansen. Vidare bör centralinstansen kunna erhålla råd från den centrala av domstolstvister från verket. kunna överta handläggningen utanför tillämpningsområdet för 3 § 2. i instruktionen Några rättegångar inte hos riksskatteverket. Dess nuvarande generella torde uppkomma

processbehörighet bör därför liksom för många andra centrala myndigheter

avskaffas. inom området för 3 § 2. instruktionen l rättegångar som kan uppkomma av länsstyrelse. Det är således förs statens talan nu av ombud, som forordnats

inte riksskatteverket som tar befattning med ärendena i första instans. Denna

Eftersom länsstyrelsens uppgift att ordning synes praktisk och bör bibehållas.

Företrädare/ör staten vid rätrsrvister 121

förordna ombud enligt utredningens förslag tas bort bör man införa en särskild bestämmelse om att riksskatteverket kan uppdra åt länsstyrelse att fullgöra uppgift som ankommer på verket enligt 3 § 2. instruktionen.

6.3.6 Statens avtalsverks av arbetstvister

handläggning

Arbetsrätten är av sådan speciell natur att det hos den som skall företräda staten i arbetstvister i allmänhet torde krävas icke ringa specialkunskaper och erfarenheter på området. Andra myndigheter än avtalsverket saknar oftast egna tjänstemän med dessa kvalifikationer. Att tillföra ett flertal myndigheter befattningshavare med speciella kunskaper och erfarenheter på arbetsrättens område synes av flera skäl varken möjligt eller lämpligt. För att staten i arbetstvister skall bli representerad på ett tillfredsställande sätt är det enligt utredningens mening i stället lämpligast att dessa tvister i största möjliga utsträckning handläggs av avtalsverket. På grund av ökande arbetsbörda har verket inte haft möjlighet att självt handlägga alla arbetstvister utan har i betydande utsträckning delegerat uppgiften till andra myndigheter. För att undvika att så sker fordras att avtalsverket tillförs sådana personella resurser att handläggningen av arbetstvister i huvudsak kan ske centralt av verket. Utredningen, som inte gjort någon närmare beräkning av behovet av förstärkning vid avtalsverket, föreslår därför att avtalsverket tillförs sådana personalresurser att en sådan central handläggning blir möjlig. Utredningen föreslår som nämnts att det inrättas en centralinstans med ett visst övergripande ansvar för bl. a. statens handläggning av de civila tvister där staten är part. Även om begreppet arbetstvist är vittomfattande är dessa tvister i praktiken nästan alltid av sådan specifik arbetsrättslig art att deras handläggning enligt utredningens mening bör lämnas utanför denna centralinstans verksamhetsområde. Civila tvister av annan art som kan beröra avtalsverket bör lämpligen handläggas av centralinstansen, varför generell processbehörighet inte behöver införas.

6.3.7 Tvisrehandläggningen inom _lörsvaret

I tvister som berör myndighet som hör till försvarsdepartementet företräds staten inför domstol ävensom vid skadereglering i allmänhet av försvarets civilförvaltning. Civilförvaltningen är bevakningsmyndighet enligt avskrivningskungörelsen. Civilförvaltningen harjurister anställda med huvudsaklig uppgift att handha just dessa uppgifter och har. såvitt utredningen kunnat finna, skött dessa på ett tillfredsställande sätt. Civilförvaltningen bör därför även i fortsättningen behålla sin vidsträckta processbehörighet. Vid sidan av försvarets är det för närvarande civilförvaltning inom försvaret endast fortifikationsförvaltningen och civilforsvarsstyrelsen som enligt sina instruktioner företräder staten vid domstol, fortifikationsförvaltningen “i frågor som rör försvarsmaktens fasta egendom och Civilförsvarsstyrelsen “inom sitt verksamhetsområde”. Fortilikationsförvaltningen uppdrar för närvarande i hög grad åt försvarets civilförvaltning att företräda staten vid rättegång. Civilförsvarsstyrelsen har under perioden 1965-1975 endast vid ett tillfälle

122 Företrädare vid rättstvister sou 1973:59 för staten

av domstol. Arbetsuppgifterna för juristerna vid råkat i tvist som avgjorts civilförsvarsstyrelsen är huvudsakligen andra än att biträda vid tvistehand-

läggning. anlitar sålunda fortifikationsförvaltningen för närva- Vid processföring rande i hög grad försvarets civilförvaltning, trots att den själv äger rätt att företräda staten infor domstol. Genom den tillämpade ordningen blir staten i i allmänhet av företrädare med förhandlings- och rättegång representerad som huvudsaklig uppgift. Något behov av att låta processverksamhet och fortifikationsförvaltningen behålla sin rätt att civilförsvarsstyrelsen företräda staten inför domstol synes inte föreligga. Enligt utredningens mening framstår det som lämpligt att staten även såvitt avser fortifikationsoch civilförsvarsstyrelsen inför domstol företräds av försvarets förvaltningen civilförvaltning. som handhas av försvarets civilförvaltning är i Den tvistehandläggning stora delar likartad den som sköts av de större civila statliga myndigheterna. Civilforvaltningen bör därför behandlas på samma sätt som affärsverken, statens vägverk och byggnadsstyrelsen. För uppnående av bl. a. enhetlig inom hela statsförvaltningen synes därför lämpligt att försvarets praxis till centralinstansen i vad avser civilförvaltning åläggs anmälningsskyldighet domstolstvister som rör belopp överstigande en halv miljon kronor eller är av intresse. Härjämte bör civilförvaltningen liksom andra myndigprincipiellt heter kunna erhålla råd från den nämnda centralinstansen. Centralinstansen

bör också ha rätt att då detta påkallas av särskilda skäl överta handläggningen av domstolstvister från civilförvaltningen. överväganden i fråga om skaderegleringen inom försvaret Utredningens har redovisats i avsnitt 6.3.3. Det där sagda innebär att civilforvaltningens att anmäla domstolstvister rörande skadestånd bör inträda redan skyldighet om yrkat belopp överstiger l00 000 kronor.

6.3.8 Valet av centra/instans

förslag innebär att liksom nu en central instans skall finnas for Utredningens och skadereglering inom statsförvaltningen, såväl på den tvistehandläggning civila sidan som på den militära sidan. Vad som här åsyftas är tvister som rör statens enskilda rätt. Avsikten är att även myndigheter med egen processeroch med demjämställda verk ävensom kam marfaren personal (affársverken riksskatteverket och försvarets civilförvaltning) skall kunna vända kollegiet, för råd i aktuella processer; i vissa fall -tvister sig till centralmyndigheten rörande betydande värden eller frågor av principiell art - föreslås för dessa verk t. o. m. en skyldighet att göra anmälan till centralinstansen. Vad gäller centrala innebär förslaget, att centralinövriga förvaltningsmyndigheter stansen kommer - alltefter myndigheternas behörighet att företräda staten i rättegång - att ta större eller mindre befattning med deras processer. De flesta centrala förvaltningsmyndigheter kommer - liksom nu är fallet utanför - att sakna rätt att skaderegleringskungörelsens tillämpningsområde härför kommer att åvila centralinstansen. Vissa uppträda i process. Uppgiften föreslås i sin helhet ligga på centralinstansen. Det typer av skadereglering gäller bl. a. ersättning vid s. k. beslutsskada (3 kap. 2§ skadeståndslagen 1972:207), vid skada till följd av oriktig dataregistrering (23 § datalagen

staten

Företrädare/ör vid rärtsrvister 123

1973:289) och vid frihetsinskränkning (lagen, 1974:515, om ersättning vid frihetsinskränkning). Centralinstansen kommer även att få reglera större faktiska skador. Den skall även liksom f. n. JK kunna från andra myndigheter överta domstolstvister och skaderegleringsärenden. Centralinstansens verksamhet kommer att beröra vitt skilda delar av den statliga förvaltningen. De tvister och skaderegleringar som centralinstansen får befattning med kommer att vara av inbördes mycket skiftande karaktär. För att uppgifterna som åvilar centralinstansen skall kunna lösas på ett tillfredsställande sätt är erforderligt att tjänstemännen har en bred överblick över rättsfrågor som kan bli aktuella. Vissa tvister och skaderegleringar kommer att vara dominerade av rent privaträttsliga frågor, andra tvister åter fordrar förtrogenhet med offentligrättsliga frågeställningar. I det förstnämnda avseendet torde affarsjuridik och fastighetsjuridik i vid mening komma att inta en framträdande plats. Den rätten aktualiseras offentliga i många ärenden inte minst när det gäller regleringen av beslutsskador. Till detta kommer att tjänstemännen vid centralinstansen måste för att lösa sina uppgifter ha en betydande erfarenhet av processforing inför domstolar och andra rättskipande organ. En väsentlig fördel med en ordning med en central instans är att praxis från hela statsförvaltningen kan samlas till ett enda organ. Därigenom skapas goda förutsättningar för en enhetlig bedömning ävensom för ett effektivt informationsutbyte mellan myndigheter i gemensamma frågor. Genom att hela statsförvaltningen föres till en och samma centralinstans erhålls också garantier för att centralinstansen vinner erfarenheter från alla delar av den statliga förvaltningen, vilket torde vara av betydelse för centralinstansens roll som rådgivare och informationsbas. JK fyller redan nu i stor utsträckning denna funktion av centralinstans, när det gäller både statens rättegångar och skadereglering. Det skulle därför ligga nära till hands att behålla denna och tillföra ordning JK de ytterligare uppgifter som utredningens förslag omfattar. Emellertid påpekas redan i utredningens direktiv att ett visst spänningsförhållande kan uppkomma mellan JK:s tillsynsfunktion och hans uppgift att bevaka statens enskilda rätt. Vad där åsyftas är den situation där JK kan ha anledning inskrida mot en tjänsteman till följd av brottsligt förfarande eller i varje fall ett förfarande som är oförenligt med lagen om offentlig anställning och det i anslutning hänill föreligger ett skadeståndsanspråk mot staten, som ankommer på JK att handlägga. Den dubbelroll JK här ibland har fått kreera har i vissa fall lett till att han överlämnat tillsynsfrågan till riksåklagaren. Även i andra fall kan uppkomma situationer där det är svårt att förena JK:s skadereglerande uppgifter med hans övriga. JK har i många sammanhang myndighetsutövningsuppgifter. Beslut av JK kan av enskilda berörda komma att läggas till grund för skadeståndstalan mot staten. JK är bl. a. särskild åklagare for brott som avses i 5 § lagen om justitiekanslerns tillsyn och åklagare för tryckfrihetsbrott och brott mot radioansvarighetslagen. Såsom sådan åklagare kan han också komma att fatta beslut t. ex. om anhållanden. vilka läggs till grund för ersättningskrav enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. Även andra exempel finns, t. ex. JK:s befattning med ärende enligt lagen med särskilda bestämmelser om tvångs-

vid rärtsrvister 124 Företrädare för staten

medel i vissa brottmål. Ersättningsanspråk mot staten, som nu avses, har ännu icke varit aktuella i J Kzs verksamhet. Reses sådana anspråk torde de dock ej kunna handläggas av den befattningshavare vilken tidigare såsom JK meddelat det beslut eller Med företagit den åtgärd som åberopas som grund för skadeståndsanspråket. det nuvarande systemet torde särskild JK behöva förordnas för det aktuella skadeståndsärendet. Vad hitintills anförts har avseende på punktvis förekommande kollisioner mellan olika tjänsteåligganden. En olägenhet med betydligt större räckvidd är att JK både uppträder som part i rättegång eller därmed jämställt rättsligt förfarande och tillika har tillsyn över den domstol eller motsvarande organ som prövar tvisten. Från principiella utgångspunkter framstår den ordningen som otillfredsställande. Samma kritik kan också riktas mot att det organ som bevakar statens enskilda rätt tillika har tillsynsbefogenheter beträffande advokat som motsidan i tvisten anlitat. J Kzs tillsyn beträffande advokatväsendet innefattar befogenheter för honom att påkalla disciplinnämnds prövning av disciplinärende ävensom att fullfölja talan mot disciplinnämndens beslut hos högsta domstolen. De angivna förhållandena innefattar starka skäl att ej lägga centralinstandelar således den uppfattning som sens uppgifter på J K. Utredningen framförs i direktiven och vill i stället söka finna en lösning som innebär att man kommer ifrån den motsättning som råder mellan olika arbetsuppgifter. Ett annat skäl till att lägga centralinstansens uppgifter på annan än JK är att det härigenom som frigörs krafter for JK att ägna sig åt sina huvuduppgifter tillsynsmyndighet ochjuridiskt expertorgan åt regeringen. Å andra sidan vill redan nu framhålla att det är vissa fördelar förknippade med att utredningen över utövas av ett organ som har god inblick i tillsynen tjänstemän skadereglering. Utredningen återkommer strax till det. Vad som först bör diskuteras är om man, såsom sägs i direktiven, kan föra centralinstansens funktioner till någon annan redan bestående myndighet. De myndigheter som därvid synes böra komma ifråga är i första hand Kammarkollegiet, vilket f. ö. omnämns i direktiven som exempel, samt försvarets Båda har att i stor utsträckning företräda staten i civilförvaltning. sammanhang och civilförvaltningen har en omfattande skadeprocessuella reglering. I var och en av myndigheterna finns personer med processerfarenhet. Vissa förstärkningar av myndigheterna måste ske men torde i båda fallen bli begränsade. som statens företrädare i tvister kan Om kammarkollegiets uppgifter allmänt sägas, att uppgifterna hänför sig i stor utsträckning till specialområden. Det är endast som bevakningsmyndighet enligt avskrivningskungörelsen som kammarkollegiet har en generellt utformad kompetens. Vid av statens fordringar enligt kungörelsen kan sålunda kammarindrivningen få befattning med alla typer av fordringstvister. Däremot har kollegiet kammarkollegiet ej någon motsvarande generell kompetens när det gäller andra anspråk än fordringsanspråk eller när det gäller anspråk mot staten. motsvarande av behörigheten föreligger inte för Någon begränsning försvarets civilförvaltning. Denna företräder i princip staten i varje tvist där staten är part, vare sig det gäller statens anspråk eller anspråk mot staten och

Företrädare vid ränstvister för staten 125

oavsett anspråkets natur. l stället gäller den begränsningen att civilförvaltningen ej tar befattning med frågor utanför Försvarets område. Utredningen anser att det visserligen vore möjligt att förlägga centralinstansens uppgifter till endera av dessa myndigheter men att detta inte är en helt lyckad lösning med hänsyn till arten av de uppgifter som verken nu har och dem som den tilltänkta centralinstansen skall ha. Vad civilförvaltningen beträffar synes det utredningen främmande att ge denna en kontrollerande övergripande funktion i förhållande till den civila statsförvaltningen, och vad Kammarkollegiet beträffar är det svårt att på ett naturligt sätt inordna skaderegleringen och processföringen hos de mycket stora centrala förvaltningsmyndigheterna, t. ex. de affärsdrivande verken, under kammarkollegiets tillsyn. Utredningen vill därför pröva en annan lösning av organisationsfrågan. En möjlighet är att inrätta en ny självständig myndighet med eget kansli. Även om centralinstansen skall ha ett visst övergripande ansvar för statens rättegångar och dess skadereglering, kommer flertalet processer och utomprocessuella förhandlingar, främst tvister inom verksamhetsområdena för atfärsverken och några andra stora centrala verk, att skötas av vederbörande myndighet. En beräkning av personalbehovet vid centralinstansen ger vid handen att antalet tjänstemän kommer att bli litet. av Omfattningen arbetsuppgifterna torde ej bli sådan att den motiverar inrättande av en myndighet med eget kansli. Av bl. a. kostnadsskäl vill utredningen ej föreslå denna lösning. Som tidigare nämnts är det inte bara nackdelar utan även vissa fördelar förknippade med ett nära samband mellan JK:s tillsynsfunktioner och skaderegleringsuppgifter. Särskilt när det gäller regleringen av skador för vilka staten är ansvarig utanför avtalsförhållanden framträder ett starkt samhälleligt intresse att åtgärder vidtas för att förhindra nya skadefall. En allvarlig skada eller upprepade skador inom en myndighets verksamhetsområde kan ge anledning till en närmare granskning av dennas verksamhet och ge anledning att inskrida med kritik eller mer långtgående åtgärder mot någon tjänsteman inom myndigheten, eller med förslag om ändrade föreskrifter eller rutiner. Sådant inskridande kan man få till stånd lättare om skaderegleringen förläggs till organ som har tillsynsfunktioner. Å andra sidan kan det för utövandet att tillsynen vara en fördel att ha en god inblick i skaderegleringen. Särskilt när det gäller beslutsskador uppstår också rättsliga problem i fråga om tolkning av begreppet myndighetsutövning som kan vara gemensamma för tillsynen och skaderegleringen. Utredningen har därför _övervägt om man i till JK-ämbetet anslutning lämpligen bör inrätta en särskild myndighet som skall ha gemensamt kansli med JK men handlägga sina ärenden självständigt i förhållande till denne. Myndigheten skulle förestås av en kvalificerad jurist och utredningen anser att denne lämpligen bör benämnas statsadvokat. Det spänningsförhållande som enligt vad tidigare sagts råder mellan JK:s tillsynsfunktion och centralinstansens uppgifter synes tämligen väl kunna undanröjas om statsadvokaten blir självständig i förhållande till JK. Om JK och statsadvokaten har gemensamt kansli och tjänstemännen således träffas dagligen synes man kunna få till stånd ett önskvärt meningsutbyte, vilket underlättar att de båda ämbetena ömsesidigt tillvaratar varandras erfarenheter. Med ett gemensamt kansli öppnas också möjlighet att tillvarata de båda

vid rättsrvisrer 126 Företrädare för staten

ämbetenas på bästa sätt. Utredningen finner att en sådan personalresurser organisation är lämpligare än att lägga centralinstansens uppgifter på eller försvarets civilförvaltning och föreslår därför att ett kammarkollegiet särskilt srarsadvakarämbete inrättas. Den frågan kan ställas om JK skall kunna under vissa förutsättningar överta statsadvokatens ärenden eller ingripa i hans handläggning. Utredanser emellertid att en sådan befogenhet skulle äventyra den ningen som utredningen eftersträvat. Utredningens förslag förutsjälvständighet sätter att tjänsten som statsadvokat kommer att innehas av en högt kvalificerad jurist. Vid sådant förhållande synes det inte föreligga något behov av att vid sidan av JK:s allmänna tillsynsfunktion över statliga och deras befattningshavare ge denne befattning med sådana myndigheter ärenden som handläggs av statsadvokaten. En sådan lösning överensvilka - även om stämmer också väl med utredningens direktiv enligt är oförhindrad att pröva en lösning som närmare anknyter till utredningen nuvarande ordning - JK i princip bör befrias från uppgiften att tillvarata statens intressen i civila och vid uppgörelser utom rätta. rättegângar anser således att statsadvokaten bör ha en oberoende ställning i Utredningen förhållande till JK och att samordningen dem emellan endast bör vara administrativ. JK har f. n. enligt sin instruktion att bevaka statens rätt, oavsett om det är tvister eller tvister som rör statens enskilda rätt. Det vore i offentligrättsliga och för sig möjligt att överföra hela denna uppgift på statsadvokaten. Utredningen anser emellertid att dennes uppgift i princip bör begränsas till

sådana frågor som rör statens enskilda rätt. Övriga fall, som dels torde vara

få, dels av mycket växlande karaktär, bör fortfarande vara kvar hos mycket JK. Emellertid är uttrycket statens enskilda rätt mycket vagt och bör ej verksamhetsområde. Utredningen har användas för att ange statsadvokatens därför valt att dra gränsen efter vilka domstolar, som skall behandla tvistefrågorna. Det alldeles övervägande antalet mål som rör statens enskilda rätt handläggs av allmän domstol. Endast sällan torde mål om statens enskilda rätt förekomma t. ex. vid de allmänna förvaltningsdomstolarna. föreslår därför att statsadvokaten skall företräda staten inför Utredningen allmän domstol. Är målet av den art att det först efter fullföljd kan komma under allmän domstols exempelvis mål vid arrendenämnd eller prövning, omfattar målet alltifrån första instans. hos överexekutor, behörigheten skall därjämte gälla mål vid bostadsdomstolen och inför Behörigheten är väl medveten om att denna gränsdragning kan skiljemän. Utredningen medföra att statsadvokaten i något fall blir behörig att handlägga en tvist med

offentligrättsligt inslag och att å andra sidan J Kzs behörighet någon gång kan

komma att omfatta en tvist som rör statens enskilda rätt, men olägenheten därav bedöms ändå bli mindre betydande än om man använder uttrycket statens enskilda rätt.

7 Utredningens överväganden i fråga

om JK:s

övriga uppgifter

7.1 Nuvarande uppgifter

En sammanfattande redogörelse för JK:s arbetsuppgifter har lämnats i avsnitt 2.2.1. JK:s tillsynsuppgift samt frågan om vem som vid skadereglering och i andra sammanhang skall bevaka statens enskilda rätt är de områden där det i utredningens direktiv särskilt påpekas behov av översyn och ändringar. Utredningens överväganden i fråga om dessa uppgifter har redovisats i kapitlen 5 och 6. Det är enligt utredningen odiskutabelt att det är av stort värde att utanför regeringskansliet ha tillgång till en högt kvalificeradjuridisk instans som kan tillhandagå regeringen med råd i fråga om lagförslag och andra juridiska och som på regeringens uppdrag kan verkställa utredningar. angelägenheter Framför allt uppgiften att på regeringens uppdrag utföra undersökningar anser utredningen vara väsentlig. Genom att JK enligt utredningens förslag avlastas uppgiften som skadereglerare och statens företrädare i rättegång blir det större utrymme för att ta dennes juridiska kvalifikationer i anspråk. Funktionen som regeringens rådgivare i rättsliga frågor bör JK enligt utredningens mening således även ha i framtiden. statsmakterna har nyligen tagit till JK:s ställning åligganden enligt nçvclç/ri/rers/örorciningen. Utredningen har inte funnit anledning till att ta upp denna fråga till närmare övervägande. lnte heller i fråga om JK:s uppgifter enligt radiøansvarigherslagren finns enligt utredningens mening skäl att överväga några ändringar. Det lämpliga i att JK såsom representant för det allmänna har möjlighet att påkalla åtgärder mot advokater har inte ifrågasätts i utredningens direktiv. Dessa synes fastmer utgå från att JK skall ha kvar sin til/syn över advoka/väsender. I direktiven har däremot berörts den intressekonflikt som mellan denna uppgift och JK:s åliggande som regeringens företräföreligger dare i civila tvister. Med den av utredningen föreslagna reformen, som innebär att en statsadvokat bl. a. i väsentlig grad övertar JK:s uppgift att företräda staten vid civila tvister, undanröjs i huvudsak denna konflikt. På grund av det anförda finns enligt utredningens mening inte skäl att föreslå någon ändring i fråga om JK:s tillsyn över advokater. Uppgiften att tillvarata allmänhetens har som integritetsskyddsintressen tidigare nämnts under senare år tillagts JK enligt dara/agen, kreditupplysningslagen, inkassolagen och lagen om TV-övervakning. lnte heller i fråga om dessa

om JK :s övriga uppgifter

128 Utredningens överväganden ifråga

finns i utredningens direktiv om att de bör läggas på åligganden något nämnt annat organ eller ändras på annat sätt. Uppgifterna ligger väl i linje med JK:s allmänna Utredningen har därför inte funnit skäl att föreslå tillsynsuppgifter. några ändringar i denna del. om ekonomiska och enligt lagen med Ärenden enligt lagen föreningar särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål är få och betyder arbetsmässigt inget för JK-ämbetet. På grund härav och då någon nackdel med den nuvarande ordningen, såvitt utredningen är bekant, inte föreligger, finns enligt utredningens mening inget skäl att överväga ändring i gällande

ordning.

7.2 Handläggningen av anspråk på brottsskadeersättning

ansett är organisationen för En fråga som utredningen sig böra överväga av anspråk på brottsskadeersättning enligt den av riksdagen handläggning Enligt denna skall ärenden om brottsskanyligen antagna brottsskadelagen. av en särskild nämnd, brottsskadenämnden. deersättning prövas I propositionen, prop. l977/78:126, som grundas på brottsskadeutred- 1977:36) Ersättning för brottsskador, uttalar ningens betänkande (SOU följande i fråga om nämndens kansli. departementschefen

Jag anser liksom utredningen att det finns skäl som talar för att brottsskadenämnden administrativt knyts till någon annan myndighet eller får kansli gemensamt för statlig med annan myndighet. Närmast i åtanke kommer en myndighet som svarar främst JK. Frågan om den framtida organisationen av den statliga skadereglering, skaderegleringen utreds emellertid f. n. av JK-utredningen (Ju 1974:20). l väntan på utredningens forslag och statsmakternas ställningstagande till detta bör slutlig ställning inte tas till frågan om var nämndens kansli skall vara placerat. l stället får en provisorisk lösning väljas. Härvid bör bl. a. beaktas att huvuddelen av den personal som f. n. sysslar med brottsskadeärenden är placerad vid socialstyrelsen. Det ligger därför nära till hands att t. v. låta brottsskadenämndens kansli vara knutet till socialstyrelsen. Kansliet bör dock inte ingå i styrelsens organisation utan tillsammans med själva Nämnden och nämnden bilda en självständig myndighet under justitiedepartementet. dess kansli bör emellertid få ta i anspråk lokaler hos socialstyrelsen och i kostnadsbe- Efter samråd med chefen sparande syfte utnyttja vissa av styrelsens servicefunktioner. för Socialdepartementet förordar jag den nu angivna lösningen.” i för brottsskadenämnden uttalade JKl fråga om valet av värdmyndighet över brottsskadeutredningens betänkande l utredningen i sitt remissyttrande bl. a. följande.

l det av brottsskadeutredningen föreslagna systemet finns åtskilliga skadeståndsrättsliga inslag. Sålunda är bl. a. bedömningar i fråga om kausalitet och vid skadevärdering likartade dem som görs vid reglering av skadeståndsanspråk. Med hänsyn härtill vore det av värde om brottsskadenämnden och J K-ämbetet med en eventuell statsadvokat hade handläggare som kunde utnyttjas av båda organen. Dessa omstänför brottsskadenämnden. t digheter talar således för att utse JK till värdmyndighet Följden av en sådan konstruktion blir emellertid att flertalet tjänstemän vid det under “ JK lydande kansliet huvudsakligen kommer att syssla med ärenden med vilka JK eller 3 en eventuell statsadvokat inte har någon befattning, något som enligt J K-utredningens

Utredningens överväganden ifråga om JK :s övriga uppgifter 129

mening är mindre lyckat. Enligt JK-utredningens uppfattning bör en förutsättning för att utse JK till värdmyndighet för brottsskadenämnden vara att JK eller en eventuell statsadvokat utses till ordförande i nämnden. En ordning där JK är ordförande i brottsskadenämnden synes vara väl förenligt med brottsskadeutredningens intentioner i fråga om nämndens sammansättning. Med utgångspunkt från den lösning som JK-utredningen närmast stannat för vill utredningen således i första hand förorda att JK utses till ordförande i brottsskadenämnden och att nämndens kansli knyts till JKämbetet.

Utredningen anser alltjämt att det vore lämpligt att JK, statsadvokaten och brottsskadenämnden hade handläggare som på ett sätt kunde smidigt utnyttjas av alla tre myndigheterna. Utredningen vill därför föreslå att den personal som erfordras för beredande av ärenden om brottsskadeersättning tillförs det för JK och statsadvokaten föreslagna gemensamma kansliet, där JK föreslås bli administrativ chef, och organisatoriskt får ingå i detta som en särskild byrå. Denna byrås blir främst uppgift att handlägga ärenden om brottsskadeersättning men personalen inom byrån skall även kunna utnyttjas av JK och statsadvokaten i deras verksamhet. Personal inom andra byråer vid kansliet skall också kunna utnyttjas för beredande av ärenden om brottsskadeersättning. Den sålunda föreslagna organisationen kan i och för sig genomföras även om varken JK eller statsadvokaten kommer att bli ordförande i brottsskadenämnden. Såsom utredningen anfört i sitt remissyttrande över brottsskadeutredningens betänkande är det dock mindre lämpligt att en stor del av tjänstemännen vid det under J K lydande kansliet huvudsakligen kommer att syssla med ärenden med vilka JK eller statsadvokaten inte har någon befattning. Såväl JK som statsadvokaten synes i och för sig väl lämpade att vara ordförande i nämnden. Till komplettering av vad som sagts i remissyttrandet bör emellertid framhållas att det från principiell synpunkt inte är helt invändningsfritt att lägga löpande förvaltningsuppgifter av detta slag på JK, vars främsta uppgift ju skall vara att utöva över tillsyn myndigheterna. Eftersom JK inte står under JO:s tillsyn skulle även den för allmänheten betydelsfulla verksamheten som ordförande i brottsskadenämnden vara undandragen JO:s om det tillsyn, ingick i JK:s arbetsuppgifter att vara ordförande i nämnden. Detta resultat torde kunna undvikas om man inte författningsmässigt förenar JK-ämbetet med ordförandeskapet utan endast låter samma person bekläda de båda posterna. Samma betänkligheter synes inte föreligga mot att förena uppgiften att vara statsadvokat med ordförandeskapet i nämnden. Å andra sidan är det mest i överensstämmelse med utredningens intentioner att begränsa statsadvokatens instruktionsenliga arbetsuppgifter till ärenden som rör statens enskilda i rätt, nämligen huvudsak processföring och utomprocessuell skadereglering. Utredningen vill därför nu, utan att ta ställning till vem som bör utses till ordförande i brottsskadenämnden, förorda att nämndens kansligöromål fullgörs av det för JK och statsadvokaten gemensamma kansliet.

130 Utredningens överväganden ifråga om JK :s övriga uppgifter

7.3 Besvärsrätt för JK i förvaltningsärenden

om det allmännas möjligheter att anföra besvär I direktiven sägs att frågorna över förvaltningsbeslut, som inte rör statens enskilda rätt, och om utsträckt förfarande partsrepresentation för det tillämpning av kontradiktoriskt genom kan behöva undersökas särskilt men att de i allmänna i förvaltningsärenden faller utanför uppdrag. Detta bör emellertid enligt princip utredningens tar ställning till direktiven inte hindra att utredningen på särskilda punkter om JK skall ta till vara vad som brukar kallas allmänna intressen, frågan t. ex. datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolasåsom nu sker enligt

gen. skäl att föreslå ändring i Såsom framgår under 7.1 har utredningen ej funnit allmänna intressen enligt nämnda J Kzs uppgift att föra talan för att tillvarata förslag skall JK även kunna föra talan i en del andra lagar. Enligt utredningens sammanhang, bl. a. i vissa disciplinärenden. har emellertid väckts tanken att man skulle undersöka Inom utredningen om JK borde tilläggas en mer allmän rätt att överklaga förvaltningsmyndig-

för att få till stånd ett prejudikat eller för att få rättelse i ett hets beslut, främst beslut. Tanken har utvecklats närmare i en promemoria. uppenbart felaktigt till en generell talerätt för JK kan vari bl. a. framhålls att man som alternativ talerätt områden, t. ex. tänka sig att överväga en mer begränsad på vissa ärenden om näringstillstånd och ärenden om auktoristatsbidragsärenden, sation för utövande av viss yrkesverksamhet. funnit talerätt för JK skulle Sedan utredningen att frågan om en generell studier specialområden för att kunna

fordra alltför ingående på olika

inom ram beslöts att möjligheten av att ge JK en genomföras utredningens med utgångspunkt i den föreslagna mer begränsad talerätt skulle undersökas

gruppen auktorisationsärenden. Ett närmare studium av olika auktorisationsområden - läkare, auktorise-

låssmeder m. ll. rade revisorer, bevakningsföretag, skorstensfejarmästare, har emellertid att frågan om en talerätt för det allmänna på ett gett vid handen med auktorisationsforfarandet och visst yrkesområde är så intimt förknippad att den bör övervägas av särskilda sakkunniga för varje tillsynen i övrigt Om därvid behov av en talerätt för det allmänna skulle visa sig yrkesområde. bedömning inte säkert att på något område är det enligt utredningens talerätten bör tillkomma JK. En myndighet med fackkunskaper på området om att talerätt för borde i många fall ligga närmare till. Det kan vidare erinras för det allmänna finns på flera områden, t. ex. särskilda representanter ombud i olika skatteärenden, och att taxeringsintendenter och allmänna om talerätt behandlats nyligen av olika utredningar, såsom på frågan och rörande hälso- och sjukvårdspersonalens ansocialforsäkringsområdet svarsförhållanden. har med hänsyn till det sagda stannat för att inte göra någon Utredningen av frågan om besvärsrätt för JK och lägger inte fram mer ingående utredning något förslag i denna del.

8 Den framtida

organisationen

Utredningen föreslår, som tidigare framgått, att det inrättas en ny myndighet, statsadvokaten, som bl. a. övertar vissa av JK:s nuvarande åligganden. Arbetsuppgifterna för JK och statsadvokaten blir enligt förslaget i huvudsak följande.

JK

Statsadvokaten

Tillsyn över myndigheter och befatt- Processföring ningshavare Skadereglering Regeringens rådgivare i rättsliga frågor

Tryckfrihet

Åklagare enligt radioansvarighets-

lagen

Ärenden enligt datalagen, inkassola-

gen, kreditupplysningslagen och la-

gen om TV-övervakning

Advokatärenden

Vissa uppgifter enligt lagen med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen om ekonomiska föreningar

Administration

8.1 JK:s och statsadvokatens kansli

Enligt utredningens förslag skall JK och statsadvokalen till sitt förfogande ha ett gemensamt kansli, som också skall fullgöra kansligöromål för brottsskadenämnden. Utredningen föreslår att JK blir administrativ chef för kansliet. Det skall

132 Den framtida organisationen

arbetsordning och de allmänna alltså ankomma på denne bl. a. att fastställa som fordras för arbetet inom kansliet, att anställa sådan föreskrifter i övrigt av regeringen, och att bevilja ledighet. JK personal, som inte skall tillsättas verksamhet. I administrativa frågor skall också begära anslag för kansliets och brottsskadenämndens verksamhet skall som rör även statsadvokatens med statsadvokaten och brottsskadenämndens ordförande. JK samråda inte bli av den storleksordningen att det Kansliet beräknas av utredningen särskild kanslichef. Administrativa göromål vid JKbehöver finnas någon f. n. av en avdelningsdirektör. Även i fortsättningen får ämbetet handläggs sådana, varvid man dock får räkna med att någon tjänsteman handlägga dessa kommer att uppta en stor del av dennes arbetstid. mening bör kansliet organiseras i tre byråer, nämligen Enligt utredningens ärenden en byrå för främst JK:s ärenden, en byrå för främst statsadvokatens ärenden. Handläggarna inom en och en byrå för främst brottsskadenämndens även vid annan byrå. När exempelvis arbetsbördan byrå skall kunna utnyttjas brottsskadenämndens byrå är liten skall statsadvokaten och JK kunna inom inom denna byrå för att förbereda deras ärenden et vice utnyttja handläggare versa. har låtit handläggarna vid JK-ämbetet göra en uppskattning Utredningen av vilken belastning de olika arbetsuppgifterna utgör för dem. På grundval bl. a. sin enkät erhållit om härav och den uppfattning utredningen genom frekvensen av domstolstvister och skadereglering inom statsförvaltningen beräknat JK:s och statsadvokatens personalbehov enligt har utredningen

följande. hos JK har under huvuddelen av 1976 och 1977 utgjorts Juristpersonalen Därtill kommer extra av - förutom JK - femjurister som tjänstgjort på heltid. för särskilda Omkring en och en halv personal som anlitats uppdrag. årsarbetskraft har sysslat med sådana ärenden som föreslås bli överfiyttade till statsadvokaten. För att möjliggöra en ökning av inspektionsverksamheten bör den handläggande personalen hos JK ändå inte minskas. eller andra betungande arbetsuppgifter bör JK också, som Vid inspektioner utnyttja tjänstemän inom andra byråer om arbetsläget tidigare sagts, kunna där medger det. bedöma den framtida frekvensen av Att med någon grad av säkerhet och skadeståndsanspråk mot staten är mycket svårt. Utreddomstolstvister statsadvokatens behov av handläggare i ningen uppskattar emellertid initialskedet till - förutom statsadvokaten - två handläggare.

har inte ansett det ankomma på den att beräkna antalet Utredningen åt brottsskadenämnden. I denna del hänvisas handläggare och skrivpersonal till brottsskadeutredningens betänkande SOU 1977:36 s. 170 ff. Som tidigare får bilda en särskild byrå inom det för JK sagts föreslås att dessa handläggare och statsadvokaten gemensamma kansliet. Vid kansliet föreslås härjämte finnas en registrator och en expeditionsvakt. Vidare bör liksom nu JK ha en assistent för skrivarbete. För statsadvokatens att det kommer att finnas behov av två verksamhet beräknar utredningen personer för skrivarbete. Tillskottet skulle med denna organisation bli statsadvokaten, två handläg-

Här har då bortsetts från att brottsskadenämndens gare och två skrivbiträden. verksamhet kan medföra en arbetsökning för den gemensamma personal

Den framtida organisationen

som sysslar med administration, Vaktmästeri m. m. När JK är förhindrad att utöva sin tjänst bör det liksom nu ankomma på regeringen att förordna ersättare. Detsamma föreslår utredningen i fråga om statsadvokaten. Utredningen föreslår att i avvaktan beslut på regeringens JK:s åligganden inklusive administrativa ärenden skall fullgöras av chefen för den byrå som har att främst handlägga JK:s ärenden och statsadvokatens åligganden av chefen för den byrå som har att handlägga främst statsadvokatens ärenden. Normalt bör sålunda samma inte ibland person tjänstgöra som JK och ibland som statsadvokat, eftersom den önskvärda åtskillnaden mellan myndigheterna då inte uppnås. JK och statsadvokaten föreslås liksom också, nu gäller för JK, få anlita annan samt experter personal och sakkunniga.

8.2 m.

Delegationsfrågor m.

8.2.1 Justitiekanslern

Att JK bör få rätt att överlämna klagomål från allmänheten till annan lämplig myndighet för undersökning och prövning har behandlats i avsnitt 5.4.1. Enligt 14 § i sin nuvarande instruktion får J K förordna ombud att föra talan i mål som rör statens rätt. Även i andra processuella får han sammanhang enligt samma paragraf i allmänhet uppdra åt annan att föra sin talan. Denna möjlighet bör enligt utredningen självfallet kvarstå. I 19 § instruktionen stadgas att i arbetsordning eller genom särskilt beslut får överlämnas åt byråchef eller annan tjänsteman att på eget ansvar vidta åtgärd for ärendes beredande. Även denna delegationsmöjlighet bör enligt utredningen självfallet bestå. Någon rätt för JK att delegera befogenheten att inspektera finns inte for närvarande. JO har däremot sådan rätt. Enligt utredningen, som förutsätter att JK-ämbetets inspektionsverksamhet får ökad omfattning, bör en motsvarande befogenhet som finns för JO införas i fråga om JK. Utredningen föreslår sålunda att JK får bemyndiga kansliet byråchefvid eller annan lämplig person att verkställa inspektion, dock utan rätt att därvid framställa anmärkning eller göra annat uttalande på JK:s vägnar. JK har f. n. inte heller någon rätt att delegera sin befogenhet att avgöra ärenden. Den verksamhet som med utredningens förslag kvarstår för JK är enligt utredningens mening av sådan art,att det i princip bör ankomma på JK personligen eller på den som i JKzs frånvaro tjänstgör i dennes ställe att avgöra ärenden. Bortsett från administrativa ärenden vill utredningen således inte föreslå någon sådan delegationsrätt för JK. I likhet med vad som nu gäller bör i JK:s frånvaro inte få fattas beslut av större vikt, som kan anstå utan olägenhet, eller utan hans medgivande vidtas åtgärd, som rubbar eller ändrar av honom meddelade föreskrifter eller tillämpade Detta bör också som f. n. gälla även vid ledighet på JK:s grunder. tjänst till dess regeringen bestämmer annat. Kansliet kommer med utredningens förslag att bli betydligt större än vad JK:s kansli är för närvarande. De administrativa ärendena torde därmed komma att öka i omfattning. För att avlasta JK föreslår utredningen att JK får delegera till byråchef eller annan vid tjänsteman kansliet att besluta i

134 Den framtida organisationen

att prövningen bör administrativa ärenden som ej är av sådan beskaffenhet vill ankomma på JK. Det får ankomma på JK att avgöra vilka frågor han att anställa juristpersonal bör JK enligt utredningens delegera. Befogenheten i allmänhet inte överlåta åt annan. mening nu bör det normala handläggningssättet vara att JK avgör ärenden Liksom vill sålunda föreslå en bestämmelse härom efter föredragning. Utredningen med vad nu gäller, även bör innehålla att JK dock får avgöra som, i likhet

ärende utan föredragning.

8.2.2 S ratsadvokaten

Utredningen vill till en början klargöra att dess avsikt är att statsadvokaten bör företräda staten i rättegångar, företrädesvis personligen i stor utsträckning eller ekonomiskt betydelsefulla. Vidare bör han sådana som är komplicerade av större vikt. För att statsadvokaten skall själv besluta i skadeståndsärenden måste han emellertid ha möjligheter att kunna fullgöra sina uppgifter till andra. Statsadvokatens förordna ombud och delegera sina uppgifter

arbetsbörda torde sålunda bli ojämn och han kan långa perioder bli upptagen behärska alla de områden som kan bli av rättegångar. Han kan omöjligen också av aktuella i tvister där staten är part. Många ärenden blir med säkerhet anförts vill utredenkel beskaffenhet. Med hänsyn till bl. a. vad sålunda får relativt stora möjligheter att uppdra åt ningen föreslå att statsadvokaten annan att fullgöra sina uppgifter. i rättegång och skadereglering l fråga om både uppgiften att företräda staten föreslår sålunda utredningen att statsadvokaten såväl generellt som i särskilt

att fullgöra uppgift som ankommer på fall äger uppdra åt annan myndighet

honom. att företräda staten till Om statsadvokaten inte delegerar sin befogenhet bör han självfallet kunna överlämna åt byråchef eller annan annan myndighet Utredtjänsteman vid kansliet att vidtaga åtgärd för ärendes beredande.

ningen föreslår således en sådan rätt för statsadvokaten. få rätt att förordna Vid utförande av statens talan föreslås statsadvokaten såväl handläggare vid ombud att föra statens talan. Han kan härvid förordna kansliet vid andra myndigheter som privatpraktiserande eller tjänstemän

jurister. också ges möjlighet att utredningens mening bör statsadvokaten Enligt till vid kansliet. delegera befogenheten att avgöra ärenden tjänstemän föreslår sålunda att statsadvokaten får bemyndiga byråchef vid Utredningen att avgöra ärende eller grupp av den byrå som har att främst biträda denne att prövningen bör ankomma på ärenden som inte är av sådan beskaffenhet

statsadvokaten. Som tidigare framgått föreslår utredningen i fråga om JK. vissa begräns-

för den som fullgör J Kzs åligganden. Motsvarande ningar i beslutanderätten statsadvokaten. Utredningen föreslår inskränkningar bör gälla beträffande är frånvarande inte får fattas beslut av sålunda att det när statsadvokaten eller utan hans medgivande vidtas större vikt, som kan anstå utan olägenhet, av honom meddelade föreskrifter eller som rubbar eller ändrar åtgärd, Motsvarande föreslås gälla vid ledighet på statsadvokatillämpade grunder. bestämmer annat. tens tjänst till dess regeringen

Den framtida organisationen 135

Utredningen föreslår en bestämmelse om att statsadvokatens ärenden i allmänhet skall avgöras efter Föredragning av vederbörande

handläggare.

Statsadvokaten bör dock ha rätt att avsluta ett ärende utan föredragning. I övrigt bör statsadvokaten naturligtvis själv avgöra vilka handläggningsrutiner som bör tillämpas inom hans byrå.

8.3 Publicering av JK:s beslut

föreslår ingen ändring i JK:s skyldighet att lämna regeringen en Utredningen årlig arbetsredogörelse. Arbetsredogörelserna har i huvudsak innehållit statistiska uppgifter och inte någon närmare redogörelse för särskilda ärenden. Den ges inte ut i tryckt form och får ingen större spridning. J Kzs avgöranden refereras inte sällan i massmedia. Någon gång har redogörelse för JK:s beslut lämnats i t. ex. Tidskrift för Sveriges advokatsamfund och JO:s ämbetsberättelse. Till skillnad från JO, som regelbundet publicerar sina beslut i bl. a. en tryckt ämbetsberättelse. ger JK inte ut sina avgöranden i tryckt form. Det skulle enligt utredningens mening vara av värde om de viktigare av JK:s beslut kunde ges en omfattande och relativt snabb spridning. Detta gäller de ärenden som har stort allmänintresse men också sådana avgöranden som kan antagas vara vägledande för många myndigheter. Ett sätt att få till stånd en sådan spridning vore att JK i likhet med JO utgav en årlig ämbetsberättelse. Det är tveksamt om antalet ärenden att publicera blir så stort att det motiverar en årlig publikation. Arbetsinsatsen för att upprätta en sådan skulle också bli betydande. En ordning med en årlig ämbetsberättelse skulle vidare få till följd att vissa beslut skulle publiceras först lång tid efter det att de fattats. Utredningen vill således inte föreslå att JK skall ge ut en årlig ämbetsberättelse. Enligt utredningens mening finns inte behov av att JK publicerar sina beslut vid på förhand fastställda tidpunkter. Endast i fråga om viktigare beslut finns enligt utredningen skäl till offentliggörande i tryckt form. Sådana avgöranden är inte jämnt fördelade över året. Utredningen vill således inte heller föreslå att JK ger ut sina beslut vid ett antal på förhand fastställda tidpunkter. Den lämpligaste lösningen att ge spridning åt JK:s avgöranden synes i stället vara att JK ges möjlighet att efter eget bedömande ge ut utredningen viktigare beslut i tryckt form. Utredningen föreslår därför att JK får en sådan rätt.

Kostnadsberäkning

Här tas upp de kostnader som den föreslagna reformen med en statsadvokat kan beräknas medföra. Vid bedömning av dessa kostnader bör beaktas de

vinster som staten kan antas göra dels genom att vissa förvaltningsmyndig-

heter avlastas uppgifter att företräda staten i rättegång, dels genom att processföring och skadereglering kommer att skötas på ett bättre sätt än som nu är fallet. Detta bör rimligen medföra besparingar som åtminstone delvis

136 Den framtida organisationen

Tabell 6 Statsadvokatens personal

Antal Lönekostnad, kr Tjänst

Statsadvokat 1 188 351 l 157 392 Byråchef 1 109 971 Handläggare (byrådirektör)

ü Förutom denna lönekostnad bör beräknas vikariemedel på 30 000 kronor.

uppväger kostnaderna. De kostnader som bör beaktas är lönekostnader för statsadvokaten, och övrig personal, omkostnader, kostnader för resor och för handläggare anlitande av utomstående samt engångsutgifter i samband med myndighetens inrättande. Lokalkostnader har däremot inte inräknats. Antalet tjänster för handläggande personal torde som tidigare sagts kunna till två. beräkning av personalkostnaderna För beräknas Utredningens statsadvokaten framgår av tabell 6. Kostnadsberäkningen har gjorts efter av personalkostnaderna uppgår till

vedertagna schablonregler. Ökningen

600000 kronor. Härvid har inte alls beaktats den kostnad som drygt brottsskadenämnden medför. kostnader För statsadvokaten har utredningen beräknat enligt

Övriga

Följande.

Omkostnader 50 000 kronor Resor 60 000 kronor Medel För anlitande av utomstående 100 000 kronor lnventariekostnader 45 000 kronor, engångskostnad

sou 1978:59

9 Specialmotivering

9.1 Förslaget till lag om i ändring lagen om

justitiekanslerns tillsyn

l sin promemoria i september 1975 i anledning av ämbetsansvarsreformen lade utredningen fram bl. a. ett förslag till lag med vissa bestämmelser om justitiekanslern och ett förslag till ändring av JK-instruktionen. Den Föreslagna lagen var mycket kortfattad och avsåg främst att reglera J Kzs rätt att föra talan mot disciplinmyndighets beslut. Bl. a. bestämmelserna om JK:s tillsynsområde återfanns i instruktionsförslaget. uttalade att Utredningen flera talade omständigheter för att väsentliga bestämmelser om J Kzs verksamhet borde tas upp i lag, men på det stadium utredningens arbete då befann sig på ansåg utredningen att endast vissa nödvändiga ändringar borde göras. JK förordade i sitt remissyttrande att reglerna om JK:s tillsynsområde skulle placeras i lag och uttalade sammanfattningsvis det önskemålet att alla bestämmelser som reglerar JK:s tillsynsbefogenheter, ställning o. d. i möjligaste mån samlas i en enda lag och i en instruktion för JK. Enligt departementschefen krävde regeringsformen i större utsträckning än vad utredningen räknat med lagform för de föreskrifter som skulle införas, bl. a. i fråga om JK:s befogenhet att öva tillsyn över kommunerna och hans rätt att vid vite infordra vissa uppgifter. I enlighet därmed utarbetades den nuvarande lagen om JK:s tillsyn, som upptar betydligt fler bestämmelser än utredningens tidigare lagförslag. När det nu är fråga om att ta slutlig ställning till hur JK:s verksamhet bör författningsregleras delar utredningen den uppfattning som både JK och departementschefen gett uttryck för, nämligen att väsentliga bestämmelser om JK:s tillsynsverksamhet bör samlas i en lag. Enligt utredningens mening fyller den nu gällande lagen i det stora hela väl de krav som man sålunda bör ställa. Emellertid bör ytterligare två paragrafer, som nu återfinns i JKinstruktionen, enligt utredningens mening överföras till lagen. Skälet härtill redovisas under respektive föreslår paragraf. Utredningen att den ena bestämmelsen skall tilläggas 6 § som ett nytt stycke och att den andra skall utgöra en ny 8 §, varvid nuvarande 8-10 §§ lär ny numrering. Det bör i detta sammanhang tilläggas att utredningen övervägt att föreslå att grundläggande bestämmelser om JK:s hela verksamhet, alltså inte bara hans tillsyn, ges i lagens form, och att dennas rubrik i enlighet härmed ändras till Lag om justitiekanslern. Skälet till en sådan lag skulle framför allt vara att

138 Specialmotivering

huvuddragen av JK:s verksamhet reglerades i den äldre regeringsformen i stort sett saknar materiella bestämmelser men att den nya regeringsformen om J K. Emellertid har utredningen stannat för att ej föreslå en sådan lag och skälet härtill är bl. a. den nuvarande regeringsformens innehåll. Däri anges att JK lyder under regeringen. Detta innebärju att det i princip är regeringen som skall bestämma vilka uppgifter denne skall ha och i vilka former han skall sådana som berör t. ex. enskilda personer och verka. Endast uppgifter eller kommuner bör därför, såsom departementschefen tidigare tjänstemän reglera J Kzs verksamhet genom angett, tas in i lagen. I övrigt bör regeringen såsom brukar ske med andra statliga myndigheter som lyder instruktion, under regeringen.

6§

Första och andra styckena är oförändrade. Bestämmelser som reglerar J Kzs befogenhet att göra anmälan till disciplinatt föra talan mot disciplinmyndighets beslut och att bryta myndighet, för disciplinpåföljd återfinns nu i lagen om JK:s tillsyn, JKpreskriptionen instruktionen och LOA. Regleringen blir härigenom ganska svåröverskådlig. från LOA. Det låter sig inte göra att ta bort några av dessa bestämmelser Däremot kan med fördel bestämmelsen i instruktionen om JK:s rätt att utfärda sådan skriftlig anmaning, som enligt LOA har preskriptionsavbrytande verkan, överföras till lagen om J Kzs tillsyn. Bestämmelsen tar sikte på såväl statliga som kommunala befattningshavare och hänger så nära samman med JK:s ställning i det disciplinära förfarandet att den även av den anledningen bör föras över till lagen. Det föreslagna tredje stycket motsvarar ordagrant 6§ i nuvarande instruktion.

8 §

Bestämmelsen att JK ej bör ingripa mot lägre befattningshavare utan befogenheter, om det ej påkallas av särskilda skäl, rör även självständiga befattningshavare som ej är statliga. Den bör därför ha sin plats i lagen. Den bestämmelsen motsvarar ordagrant 5§ i nuvarande instrukföreslagna tion.

9.2 till förordning med instruktion för Förslaget

justitiekanslern och statsadvokaten

JK och statsadvokaten skall enligt utredningens förslag vara skilda myndigheter. För att bl. a. undvika hänvisningar och upprepningar föreslår utredemellertid en gemensam instruktion för JK och statsadvokaten. ningen i de delar som berör JK har utarbetats med dennes nuvarande Förslaget instruktion som förebild. Utredningen har utgått från att brottsskadenämnden kommer att få en egen instruktion. Förslag till sådan har lagts fram i brottsskadeutredningens betänkande SOU 1977:36.

SpeCia/motivering 139

1 §

Paragrafen motsvarar for JK:s del l § i dennes nuvarande instruktion. Till skillnad från den gällande bestämmelsen har här gjorts undantag även för l0§ i allmänna verksstadgan. Detta är endast av formell undantag art, eftersom en motsvarighet till sistnämnda paragraf föreslås i 15§ i denna instruktion. Utredningen Föreslår att allmänna verksstadgan med samma undantag som för JK:s del skall tillämpas även på statsadvokaten och det gemensamma kansliet.

2§

Att uttrycket ombudsman“ inte bör reserveras för uppgiften att föra statens talan har behandlats i kap. 4. Utredningen anser det lämpligt att JK även i fortsättningen betecknas som regeringens högste ombudsman”. Liksom JO riksdagens ombudsman - har JK att utöva tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. Andra och trecije styckena motsvarar4 § andra och tredje styckena i gällande instruktion för JK.

3§

Paragrafen har en viss motsvarighet i 15§ i nuvarande instruktion men innebär en uppmjukning av skyldigheten att verkställa utredning av klagomål och en rättighet att överlämna klagoärenden till annan myndighet. Frågan iéförsta stycket om inriktningen av JK:s tillsyn har behandlats under 5.4.2. Frågan i andra stycket om överlämnande av klagomål har behandlats under 5.4.1.

4§

Första stycket motsvarar 3 § andra stycket i gällande instruktion för JK. I andra stycket regleras JK:s att bevaka statens rätt. uppgift Enligt utredningens forslag under 6.3.8 skall uppgiften att bevaka statens rätt i stor utsträckning överföras till statsadvokaten. Dennes verksamhetsområde föreslås, som framgår av 10 §, i huvudsak bli begränsat till - förutom skadereglering och rådgivning - att företräda staten inför allmän domstol. JK bör företräda staten endast i den mån uppgiften inte ankommer på statsadvokaten eller annan myndighet. Vid inför rättegång förvaltningsdomstol blir det således JK och inte statsadvokaten som skall företräda staten när det inte, såsom i allmänhet torde vara fallet, ankommer på annan myndighet.

5-9 §§

Paragraferna överensstämmer med 7-11 §§ i gällande instruktion for JK.

SpeCia/motivering

l0§ l paragrafen regleras statsadvokatens uppgift att företräda staten i rättegångar. Såsom framgår av bl. a. avsnitt 6.3.2, där uppgiften utförligt behandlats, skall statsadvokaten normalt företräda staten endast när annan processbehörig myndighet inte finns. Meningen är också att statsadvokatens uppgifter skall begränsas till rättegång, medan myndigheterna själva normalt skall handlägga sina tvister på det förprocessuella stadiet. Avgränsningen av statsadvokatens verksamhetsområde gentemot J K:s har motiverats i avsnitt 6.3.8.

ll§ Paragrafensgtörsra stycke handlar om statsadvokatens befattning med andra myndigheters tvister. Han skall sålunda lämna annan myndighet råd och anvisningar. Detta gäller inte bara i sådana ärenden som enligt särskilda bestämmelser i myndighets instruktion eller skaderegleringsforordningen skall anmälas till honom utan generellt när myndighet begär det. Statsadvokaten föreslås också, i likhet med vad JK har f. n., få rätt att från annan myndighet överta handläggningen av tvist. Sistnämnda rätt bör enligt utredningens mening främst i fråga om de affärsdrivande verken utnyttjas restriktivt. Skulle tvisten såsom någon gång kan tänkas ske ha ett offentligrestriktivitet iakttas, eftersom myndigheten då rättsligt inslag bör särskild kan förväntas ha speciell sakkunskap att handlägga den själv. Normalt bör således endast tvister som klart kan sägas röra statens enskilda rätt övertas. Ytterligare motivering till forsta stycket har lämnats i avsnitt 6.3.2. Statsadvokatens verksamhetsområde skall enligt utredningens förslag inte omfatta arbetstvister ens om dessa, såsom ibland sker, prövas av allmän domstol. Utredningen föreslår därför en undantagsbestämmelse i andra stycket. Se vidare under 6.3.6.

12§ Paragrafen reglerar statsadvokatens rätt att delegera sina uppgifter till annan och hans möjligheter att befria myndighet från föreskriven myndighet Delegation bör kunna ske såväl generellt som i anmälningsskyldighet. särskilt fall. Frågan härom har behandlats i avsnitt 8.2.2. Även statsadvokatens rätt att befria från anmälningsskyldighet bör kunna utnyttjas både generellt och för särskilda grupper av ärenden. Också i skaderegleringsförordningen föreslåsen bestämmelse om rätt för statsadvokaten att befria myndighet från anmälningsskyldighet, varför det här föreslagna stadgandet huvudsakligen får tillämpning på sådan anmälningsskyldighet som är föreskriven i myndigheters instruktioner. l samband med delegation eller befrielse från anmälningsskyldighet bör statsadvokaten naturligtvis kunna meddela erforderliga föreskrifter för handläggning av tvister. Utredningen föreslår därför en bestämmelse härom.

SOU l978z59

Specialmorivering 141

l3§

Enligt utredningens förslag under 6.3.3 och 6.3.8 skall viktiga uppgifteri fråga om skadereglering överföras från JK till statsadvokaten. Utredningen föreslår därför här en hänvisning till skaderegleringsförordningen.

14-15 §§

Paragraferna reglerar den föreslagna organisationen. l denna fråga hänvisas till slutet av avsnitt 6.3.8 samt avsnitten 7.2 och 8.1.

l6§

De i paragrafen reglerade delegationsmöjligheterna har motiverats i avsnitten 8.2.1 och 8.2.2. Rätten att överlämna åt byråchefeller annan tjänsteman att vidta åtgärd för ärendes beredande äger tillämpning på både JK och statsadvokaten. Denna rättighet har f. n. sin motsvarighet i l9§ i instruktionen för JK. Möjligheten att delegera beslutanderätten i administrativa ärenden avser JK.

l7§

Paragrafens första stycke handlar om J Kzs rätt att delegera befogenheten att inspektera. l fråga om motiveringen hänvisas till avsnitt 8.2.1. Andra, tredje och jiärde styckena överensstämmer i huvudsak med 14§ andra och tredje styckena i nu gällande instruktion för JK. Enligt nu gällande instruktion får JK lämna uppdrag att utföra åtal åt ”riksåklagaren”, byråchef hos JK eller annan lämplig person. Även om det med nu gällande lydelse är möjligt för JK att lämna sådana uppdrag till allmän åklagare”, bör detta enligt utredningens mening klart anges. Härigenom uppnås också överensstämmelse med 38 § andra stycket åklagarinstruktionen, där det stadgas att det åligger “allmän åklagare” att på uppdrag av bl. a. JK väcka och utföra de åtal som beslutats av denne.

18§

Paragrafen reglerar statsadvokatens möjlighet att delegera befogenheten att avgöra ärenden. Delegation kan ske till byråchef vid den byrå som har att främst handlägga statsadvokatens ärenden. Rätten bör enligt utredningen ej utnyttjas i fråga om ekonomiskt betydelsefulla eller principiellt viktiga ärenden.

l9§

Paragrafen handlar om JK:s och statsadvokatens att förordna möjligheter ombud i ärenden som rör statens rätt. För JK:s del överensstämmer stadgandet med 14 §första stycket i nu gällande instruktion. Som ombud kan förordnas såväl handläggare vid kansliet eller tjänstemän vid andra myndig-

142 ,Specialmotivering

Frågan har behandlats i avsnitten heter som privatpraktiserande jurister. 6.3.2, 8.2.1 och 8.2.2.

20-21 §§ är I paragraferna regleras vad som skall ske när JK eller statsadvokaten hindrad att utöva sin tjänst eller när tjänsterna inte är tillsatta. För JK:s del motsvaras paragraferna av 16 och 17 §§ i nu gällande instruktion. Frågan har behandlats under 8.1 och 8.2.

22§ Paragrafen handlar om vilka handläggningsrutiner som normalt bör tillämpas av JK och statsadvokaten vid avgörande av ärenden. För J Kzs del motsvaras paragrafen av 18 § i gällande instruktion.

23§ Paragrafen handlar om tjänstetillsättning. Första och andra styckena motsvaras för JK:s del av 20§ i nu gällande instruktion för denne. Även statsadvokaten bör enligt utredningens mening utnämnas av regeringen. Tredje stycket. Att JK skall samråda med statsadvokaten eller brottsskadenämndens ordförande vid antagande av tjänsteman som huvudsakligen skall hos statsadvokaten eller bereda brottsskadenämndens tjänstgöra ärenden har berörts i avsnitt 8.1.

24§ överensstämmer med 21 § i JK:s nuvarande instruktion. Paragrafen

9.3 till lag om ändring i rättegångsbalken

Förslaget

föreslår, som tidigare framgått av avsnitt 6.3.8, att den Utredningen centralinstansen för processföring och skadereglering benämns föreslagna statsadvokat. har utredningen kontaktat i advokat- 1 namnfrågan generalsekreteraren advokaten Lennart Reuterwall. Denne har i brev till utredsamfundet, ordförande, efter att ha omnämnt att han under hand diskuterat ningens frågan med Samfundets styrelse, anfört följande. - är förbehållen Titeln advokat- och ordets begagnande i olika sammansättningar samfundets ledamöter. Från alla synpunkter är det angeläget for samfundet att bevara rådande ordning och i konsekvens härmed motverka att titeln med olika prefix begagnas av andra jurister än samfundsledamöter. Väl kan sägas att benämningen statsadvokat får anses utgöra ett undantag som i och ett för sig skulle kunna accepteras. Ingen skulle komma på tanken att staten på risken att andra otillbörligt sätt skulle utnyttja advokattiteln. Mot detta står emellertid skulle kunna ta ordet ”statsadvokat” till intäkt för krav på titeln advokat i förening med

Specialmorivering

bank-, försäkrings-, förbunds- etc. Sådana krav kan bli svåra att avvärja, om staten själv inte tar större hänsyn till bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken och 17 kap. l5§ tredje stycket brottsbalken än att man anser sig kunna använda titeln. Sammanfattningsvis ser således samfundet helst att den Föreslagna myndigheten ges en annan benämning än “statsadvokati Jag är medveten om svårigheterna att finna ett alternativt namn och har trots försök inte kunnat komma på något.”

Utredningen, som har viss förståelse för samfundets synpunkt, har inte kunnat finna någon annan lämplig benämning på den Föreslagna centralinstansen. Enligt utredningens mening gör ett begagnande av titeln statsadvokat en klargörande undantagsbestämmelse i 8 kap. 1 § rättegångsbalken önskvärd. Utredningen Föreslår således en sådan. Den av advokatsamfundet befarade risken att andra skulle kräva att få använda benämningen advokat i olika sammansättningar torde också minska om titeln statsadvokat lagfästs på föreslaget sätt.

9.4 Förslaget till lag om i

ändring delgivningslagen

Den föreslagna ändringen innebär att laga delgivning med staten alltid skall kunna ske hos statsadvokaten i stället för som nu hos vederbörande länsstyrelse. Frågan har behandlats i avsnitt 6.3.2, till vilket utredningen hänvisar. Nu föreliggande möjlighet att delge hos länsstyrelse är tillämplig även vid delgivning med riksdagen och dess verk. Utredningens förslag innebär att delgivning med såväl statliga myndigheter som lyder under regeringen som sådana som lyder under riksdagen alltid kan ske hos statsadvokaten.

9.5 Förslaget till

skaderegleringsförordning

Utredningen föreslår att bestämmelserna om statsmyndigheternas skadereglering tas in i en central författning. Härigenom blir reglerna mer överskådliga lör myndigheterna och allmänheten än om de skulle finnas i existerande instruktioner och liknande. Det blir då också enklare att vidtaga ändringar av allmän räckvidd. Författningsförslaget har utformats med skaderegleringskungörelsen (1972:416) som förebild.

1 §

1 paragrafen anges vilka anspråk som omfattas av förslaget till förordning. Det äger tillämpning på anspråk mot staten på utomobligatoriskt skadestånd och vissa härmed likartade ersättningar, nämligen trafikskadeersättning, ersättning enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning och ersättning enligt 18 kap. 4 §eller 19 kap. 19 §jordabalken. 19 kap. 5 § fastighetsbildningslagen, 9§ lagen om inskrivningsregister och 349 och 350 §§ sjölagen. För att förordningen skall äga tillämpning skall det vara fråga om anspråk som riktas mot staten. Bestämmelserna är sålunda inte tillämpliga när anspråk riktas mot statligt ägda bolag och andra självständiga organ. Statliga

Specialmotivering

har i inte ringa grad anförtrotts åt sådana organ, förvaltningsuppgifter exempelvis AB Svensk Bilprovning. För skador som inträffar på grund av i verksamhet för vars fullgörande staten svarar kan myndighetsutövning staten vara ansvarig. Om ett anspråk avseende ersättning för sådan skada framställs hos statsadvokaten eller annan statlig myndighet torde anspråket, även om det i ansökan riktats mot annat organ, ofta vara att anse som riktat mot staten. Skulle så vara fallet omfattas det av förordningen. Förordningen äger enligt punkt] tillämpning på alla anspråk på skadestånd om skadestånd i avtalslörhålsom inte grundas på avtal eller bestämmelser lande. Nuvarande skaderegleringskungörelse avser däremot endast skadestånd som grundas på skadeståndslagen, datalagen eller lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. Anspråken kan förutom på skadeståndslagen grundas på speciallagstiftning eller regler som utbildats genom rättspraxis. avsikt är att den föreslagna förordningen skall ges en vid Utredningens tillämpning. Endast anspråk som klan grundas enbart på avtal eller regler om skadestånd i avtalsförhållande ligger utanför förordningens tillämpningsområde. Om en myndighet är osäker om huruvida ett anspråk omfattas av de föreslagna bestämmelserna bör den inhämta statsadvokatens mening härom. I l § skaderegleringskungörelsen anges nu att den även avser anspråk enligt skadestånd och behöver 23 § datalagen. Dessa anspråk rör utomobligatoriskt inte nämnas särskilt i fortsättningen. Samma regler som föreslås i fråga om regleringen av utomobligatoriskt skadestånd föreslås i punkt 2 gälla i fråga om trañkskadeersättning enligt trafikskadelagen. Sådan ersättningjämställs även f. n. med skadestånd i fråga rätt att utge ersättning. Detta framgår av om de statliga myndigheternas tillämpning av traftkskaförordningen (1976:472) om statliga myndigheters delagen. Däremot omfattas trañkskadeersättning f. n. ej av skaderegleringskungörelsen. Enligt punkt 3 skall ersättningsyrkanden som grundas på lagen om vid frihetsinskränkning liksom f. n. omfattas av den centrala ersättning författningen om skadereglering. som avses i punkt 4 företräds staten f. n. av l fråga om anspråk Vissa av de skador som ersätts enligt de angivna bestämkammarkollegiet. melserna företer likheter med beslutsskador. Svårigheter kan uppstå att avgöra huruvida ett anspråk avser ersättning enligt någon av de uppräknade på grund av felaktigt beslut i reglerna eller anspråk enligt skadeståndslagen Genom att låta de angivna anspråken omfattas av myndighetsutövning. kommer att vara desamma oavsett förordningen handläggningsreglerna som åberopas. Att såväl anspråk i anledning av vilken av grunderna beslutsskada som anspråk enligt de under punkt 4 angivna bestämmelserna skall framställas hos och handläggas av statsadvokaten framgår av 2 och 3 §§.

2§

l paragrafen anges till vilken myndighet den som anser sig ha ersättningsanspråk mot staten bör vända sig med sitt krav. Om ett anspråk på ersättning framställs hos annan myndighet än som anges i paragrafen, bör myndigheten vara den skadelidande behjälplig med att överlämna kravet till rätt myndighet.

Specialmotivering 145

Enligt huvudregeln iförsra stycket skall anspråk på ersättning framställas hos den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat eller, om det för viss verksamhet inte finns sådan myndighet, hos länsstyrelse i fråga om skada som inträffat i dennas verksamhet och i övrigt hos statsadvokaten. Att regelns tillämpning är begränsad följer av andra stycket.

Uttrycket central förvaltningsmyndighet förekommer

i skaderegleringskungörelsen. Förarbetena till denna bestämmelse behandlar inte närmare vad som avses med begreppet. Att avgöra om en myndighet är ”central

förvaltningsmyndighet medför i allmänhet ingen svårighet. I något fall kan

dock tveksamhet härom uppstå. l många myndigheters instruktioner är uttryckligen angivet att myndig-

heten är central förvaltningsmyndighet. Så är emellertid

inte fallet med alla de myndigheter som i det sammanhang begreppet används här måste betraktas som sådana. I instruktionerna för de affärsdrivande verken samt i fråga om t. ex. generaltullstyrelsen finns sålunda ingen sådan uttrycklig uppgift. Frågan har i litteraturen berörts i

”Molin-Månsson-Strömberg: Offentlig

förvaltning” (1975), där det sägs bl. a. följande (s. 95): Allmänt brukar den centrala definieras statsförvaltningen som de myndigheter, vilka står i lydnadslörhållande till regeringen samt avlämnar direkt till petita det departement, varunder de administrativt hör. Därutöver bör deras geografiska kompetens gälla hela riket. Lägger man härtill att myndigheten bör ha en organisatorisk struktur i avdelningar och/eller byråer, har man därmed i stort sett också avgränsat ämbetsverken från centralorganen i övrigt. Ämbetsverkens antal kan uppskattas till närmare 80. -

Övriga centralorgan

kanske ett hundratal- kan inte sägas falla in under de här nämnda kriterierna. De är som regel små lekmanna- eller expertråd, ibland fristående, såsom statens råd for och ibland knutna

byggnadsforskning, till ett ämbetsverk,

t. ex. socialstyrelsens socialpsykiatriska nämnd. I förslaget till förordning avses med centrala

förvaltningsmyndigheter

myndigheter i vilkas instruktioner särskilt angivits att de utgör sådana, eller myndigheter, som utan att detta är fallet, uppfyller de i anmärkta arbete uppställda kriterierna på -ämbetsverk. Om en myndighet är osäker om huruvida den enligt förordningen är att betrakta som central förvaltningsmyndighet, bör den vända sig till statsadvokaten för att få klarlagt vilka befogenheter som tillkommer den i fråga om skadereglering. Om statsadvokaten anser att myndigheten inte är central kan han

förvaltningsmyndighet

ändock enligt 9 § uppdra åt myndigheten - generellt eller i särskilt fall - att reglera ersättningsanspråk som omfattas av förslaget till förordning. Länsstyrelserna har nu ej någon kompetens att reglera skador enligt

skaderegleringskungörelsen. Deras befattning med skadereglering enligt

förslaget är inskränkt till skador som inträffat i deras egen verksamhet. Det är sålunda endast anspråk avseende sådana skador som skall framställas hos länsstyrelse. Om skada inträffat inom verksamhetsområdet för annan myndighet inom länet skall den, om myndigheten i fråga är central

förvaltningsmyndighet eller lyder under sådan, framställas hos den centrala förvaltningsmyndigheten och annars hos statsadvokaten. Exempelvis skall

faktiska skador som inträffat hos kronofogdemyndighet, länsbostadsnämnd och tingsrätt regleras av vederbörande centrala

förvaltningsmyndighet, dvs.

l0

146 Specialmotivering

riksskatteverket, bostadsstyrelsen och domstolsverket. Länspolischef ingår

däremot i länsstyrelsen. Faktiska skador som uppstår i dennes verksamhet

skall således regleras av länsstyrelsen. överförs från Förslaget innebär att de centrala skaderegleringsfunktionerna JK till statsadvokaten. Enligt paragrafens andra stycke skall vissa anspråk för beslutsalltid framställas hos denne. Detta gäller anspråk på skadestånd enligt 23 §datalagen, anspråk på ersättning enligt skada, skadeståndsanspråk vid frihetsinskränkning och anspråk på ersättning enligt lagen om ersättning vissa stadganden ijordabalken m. fl. författningar. och faktisk skada är inte helt klar. Ett Gränsen mellan beslutsskada vid handen att

studium av förarbetena till skadeståndslagen ger närmast

är sådan som vållas vid det materiella avgörandet av mål och beslutsskada mer vidsträckt. Som sådan har ärenden. JK har tolkat begreppet beslutsskada utskrifter av kallelser m. m. Eftersom sammanföhan t. ex. ansett felaktiga till en enda instans utgör en avvikelse från den randet av alla beslutsskador mer generella ordningen för reglering av skador, finns det enligt utredningens Om en myndighet är mening inget skäl att ge begreppet en extensiv tolkning. ett hos den framställt anspråk avser beslutsskada eller tveksam om huruvida höra sig för med statsadvokaten. Det får efter hand ej, bör myndigheten att avgöra var gränsen bör dras och ge ankomma på statsadvokaten besked härom. Statsadvokaten har, även om han anser att ett myndigheterna enligt 9 § möjlighet att delegera sina uppgifter anspråk avser beslutsskada, generellt eller i särskilt fall -till annan myndighet. inom försvaret i allmänhet skall framställas hos Att anspråk på ersättning försvarets civilförvaltning framgår av l0 §. Det gäller dock ej sådana anspråk hos statsadvokaten även som avses i andra stycket utan de skall framställas om de avser försvaret.

3§

som företräder staten vid frivillig l paragrafen anges vilken myndighet däremot inte skadereglering och vad detta närmare innebär. Paragrafen anger förutsätts i princip bli vem som skall företräda staten inför domstol utan detta instruktioner. reglerat genom myndigheternas är den myndighet hos Företrädare för staten vid frivillig skadereglering På denna myndighet ankommer vilken anspråk enligt 2§ skall framställas. anspråk. Myndigheten har det sålunda att förhandla med den som framställt eller med för staten bindande verkan besluta om också rätt att avslå yrkanden är underkastad begränsatt viss ersättning skall utgå. Att beslutanderätten med viss anmälningsskyldighet till statsadvokaten ningar eller förenad framgår av 4, 5 och 7 §§. Ofta torde det redan av ansökan klart framgå om ett anspråk är berättigat förhandlingar finns då inte utan eller ej. Något utrymme för egentliga Ibland kan dock myndigheten kan direkt fatta beslut i ersättningsfrågan. skäl att förhandla sig fram t. ex. bevisläget vara osäkert och det kan då finnas till en förlikning hellre än att orsaka en process vars utgång på förhand också ibland finnas skäl framstår som osäker. Vilket belopp som bör utges kan att förhandla med den skadelidande om. beslut i ersättningsfrågan bör utformas på sådant sätt att det Myndighetens

Specialmorivering 147

klart framgår att det endast är fråga om ett partsbesked och att motparten inte genom beslutet är avskuren från möjlighet att få sin sak rättsligen prövad.

4§ De i paragrafen angivna myndigheterna föreslås, i olikhet mot vad som nu gäller enligt skaderegleringskungörelsen, få rätt att i princip utan begränsning besluta i fråga om ersättning. I vissa fall skall de dock göra anmälan till Statsadvokaten. Motiven härför har behandlats i allmänmotiveringen, avsnitt 6.3.3. Anmälan skall sålunda ske l. innan beslutar myndigheten utge ersättning som överstiger 100000 kronor, 2. innan myndigheten beslutar i ärende som har principiell betydelse, eller 3. innan myndigheten avger svaromål till domstol om den vid domstolen yrkade ersättningen överstiger 100 000 kronor eller tvisten har principiell betydelse. Samtliga dessa myndigheter kommer enligt utredningens förslag att vara processbehöriga. Beloppsgränsen är tillämplig på såväl engångsbelopp som periodiska ersättningar. Vid uppskattning av värdet av periodisk ersättning kan ledning hämtas av kapitaliseringsreglerna i lagen (1947:755)om statlig förmögenhetsskatt. Med att ett ärende har principiell betydelse åsyftas främst fall där likartade ärenden finns eller kan tänkas uppstå hos annan myndighet och avgörandet kan komma att ha betydelse även vid handläggning av dessa. Sådan betydelse kan myndighets avgörande ha for annan myndighet t. ex. i ärende där rättsfrågan är oklar eller det sätt på vilket myndigheten tänker avgöra ärendet inte står i överensstämmelse med vad som får anses vara praxis hos annan myndighet. Det fär ankomma på vederbörande myndighet att på eget ansvar avgöra när ett ärende kan antas ha principiell betydelse. Något formkrav föreslås inte for anmälan men det lämpligaste torde i allmänhet vara att denna görs skriftligt och innehåller en kort redogörelse för yrkandena, fakta och myndighetens egen bedömning. I brådskande fall bör anmälan kunna ske per telefon. Statsadvokaten lär sedan avgöra i vad mån han anser sig behöva ytterligare redovisning eller ta del av myndighetens akt. lnnan myndigheten gör anmälan, bör den själv ha bildat sig en uppfattning i ärendet. Det ligger i sakens natur att myndighet som gjort anmälan avvaktar statsadvokatens besked innan den vidtar ytterligare åtgärd i ärendet.

5§ l paragrafen anges begränsningar i myndigheternas rätt att besluta om skadestånd. Andra centrala förvaltningsmyndigheter än som är nämnda i 4 § får sålunda inte besluta utge skadestånd som överstiger 20 000 kronor. F. n. är beloppsgränsen l0 000 kronor för sådana skador som regleras enligt skaderegleringskungörelsen. De skall inte heller besluta i ärende som har principiell betydelse. Samma begränsningar skall gälla för Anser länsstyrelse. myndighet att mer än 20 000 kronor skall utges eller att ärendet har principiell betydelse skall den hänskjuta ärendet till statsadvokaten. Paragrafen hindrar inte att myndigheten själv helt eller delvis avslår ett ersättningsyrkande som överstiger 20 000 kronor. Att icke processbehörig myndighet i vissa fall skall göra anmälan till statsadvokaten innan den avslår ersättningsyrkande är

sou 1978:59 148 Specialmotivering

stadgat i 7 §. betydelse har behandlats i Vad som avses med att ett ärende har principiell av virdet av motiveringen till 4 §. Detsamma gäller frågan om beräkning

periodiska ersättningar. eller i det särskilda fallet kan överlåta Att statsadvokaten generellt beslutanderätten till den myndighet som berörs av anspråket följer av 9 §. ärende till Enligt skaderegleringskungörelsen gäller att JK skall hänskjuta regeringen om fråga uppkommer om åtagande för staten att utge belopp mening är begränsning av överstigande 100 000 kronor. Enligt utredningens statsadvokatens beslutanderätt inte en sak som bör regleras i en generell

författning av skaderegleringsförordningens typ utan hör närmast hemma i Det föreligger därför inte anledning att införa en bestämett regleringsbrev. melse härom i denna förordning. med prooessbehö- Denna paragraf kommer att omfatta både myndigheter får föra statens talan. Att de förstnämnda skall righet och sådana som ej själva som avser mer än 20000 kronor framgår av anmäla bl. a. domstolstvister deras instruktioner.

6 §

att besluta i Utredningens förslag i föregående paragrafer innebär att rätten till - förutom statsadvokaten - centrala fråga om ersättning begränsas När ett ersättningsanspråk reses förvaltningsmyndigheter och länsstyrelser. skall beslumot myndighet som lyder under central förvaltningsmyndighet med de begränsningar och tanderätten i princip ligga på den senare, annat sätt anmälningsskyldigheter som följer av 4, 5 och 7 §§ eller på

bestämts av statsadvokaten. för central förvaltningsmyndighet att l denna paragraf ges dock möjlighet till underlydande myndighet. Sådan möjlighet delegera sin beslutanderätt Delegationsrätten föreslås finns inte enligt skaderegleringskungörelsen. uppgår till högst 2 000 kronor. Chefsmyndigbegränsad till fall där yrkandet heten kan naturligtvis sätta gränsen lägre samt göra andra inskränkningar. y t.ex. begränsa beslutanderätten till fall där yrkat belopp utges eller där j blir ense. Genom anmälningsrutiner eller liknande bör parterna eljest chefsmyndigheten sörja för att delegation sker på sådant sätt att rättegång inte inleds utan att chefsmyndigheten dessförinnan haft möjlighet att ta ställning i 3

ärendet. önskemål i den under l.l Genom förslaget torde generaltullstyrelsens omnämnda skrivelsen vara tillgodosett.

Paragrafen avser inte sådana anspråk som enligt 2 § alltid skall framställas att hos statsadvokaten. Att statsadvokaten i fråga om sådana har möjlighet

delegera beslutanderätten följer av 9 §.

7§

Flertalet av de myndigheter som enligt utredningens förslag erhåller rätt att kommer till skillnad frivilligt reglera mot staten riktade ersättningsanspråk från nu inte att ha behörighet att företräda staten i rättegång. Statens talan enligt 8§ föras

inför domstol skall i fråga om dessa myndigheter avg

Specialmorivering 149

statsadvokaten. Denne bör enligt utredningen ges möjlighet att ingripa redan innan process inleds bl. a. för att tillse att staten inte dras in i rättegångar som han bedömer som omotiverade. De myndigheter som inte erhållit processkan antagas ha begränsade möjligheter att överblicka konsekvenbehörighet serna av att staten dras in i en rättegång. l paragrafen föreslås därför en bestämmelse om att icke processbehörig myndighet skall göra anmälan till statsadvokaten innan den beslutar att helt eller delvis avslå ersättningsanspråk, om det kan antagas att tvisten på grund av avslaget kommer att föras infor domstol. Det ankommer sålunda på vederbörande myndighet att bedöma om det finns skäl att tro att motparten kommer att ta initiativ till en rättslig prövning. Motpartens avsikt härvidlag torde ofta framgå av vad som förekommit vid de muntliga eller skriftliga kontakter som föregår myndighetens beslut. Myndigheter som har processbehörighet och som således skall företräda staten även om det blir rättegång får förutsättas kunna göra en lämplig avvägning av när staten bör gå in i rättegång.

l paragrafen ges vissa regler om vem som för statens talan i rättegång i tvister som rör anspråk som omfattas av förordningen. Beträffande sådana anspråk som enligt utredningens förslag skall regleras centralt av statsadvokaten, dvs. anspråk enligt 2 § andra stycket, skall staten också i rättegång företrädas av statsadvokaten. I fråga om andra anspråk, dvs.

anspråk på grund av faktisk skada och anspråk på tralikskadeersättning, förs

statens talan av vederbörande myndighet om denna enligt sin instruktion har rätt att inom sitt verksamhetsområde företräda staten inför domstol. Om myndigheten däremot saknar processbehörighet företräds staten i rättegång av statsadvokaten beträffande alla typer av anspråk. Underlydande som enligt 6 § erhållit rätt att reglera ersättningsmyndighet anspråk har inte behörighet att föra statens talan inför domstol. Talan förs i stället av vederbörande chefsmyndighet om denna är processbehörig och annars av statsadvokaten. Beloppsgränsen 20000 kronor i 5§ hindrar inte att sådan central förvaltsom sägs där och som är processbehörig ningsmyndighet för statens talan även om yrkat belopp överstiger 20 000 kronor. Myndigheten kan dock inte utan statsadvokatens samtycke lämna ett i rättegång bindande medgivande som avser mer än 20 000 kronor. Någon större olägenhet behöver detta dock inte medföra. På grund av den föreslagna anmälningsskyldigheten, se under 9.7, skall statsadvokaten ha fått kännedom om ärendet senast när rättegång inleds och kan då ge myndigheten närmare direktiv om bl. a. vilka medgivanden den får göra.

9§

l paragrafens/örsta stycke anges den befattning som statsadvokaten alltid skall ta med ett ärende som anmäls till honom. Han skall sålunda ge anmälande myndighet erforderliga anvisningar för handläggning av ärendet. Anvisningarna bör liksom anmälan kunna lämnas muntligen då så anses

150 Specialmorivering

Att statsadvokaten på begäran skall tillhandagå andra myndigheter lämpligt. även i fall när anmälningsskyldighet inte Föreligger med råd och anvisningar för justitiekanslern och statsadvokaten. följer av instruktionen som gör det möjligt för statsad- I andra stycket finns bl. a. bestämmelser vokaten befogenheter i fråga om skaderegleatt vidga andra myndigheters

ring. kan sålunda befria myndighet från föreskriven anmäl- Statsadvokaten

Bestämmelser om sådan finns i 4 och 7 §§. Statsadvokaten ningsskyldighet. att antingen helt befria myndighet från sådan skyldighet har därvid möjlighet

eller också meddela befrielse såvitt avser vissa arter av ärenden eller sätta

högre beloppsgränser för anmälan.

Statsadvokaten kan vidare bemyndiga myndighet, som har att hänskjuta

Regler om hänskjutande finns i 5 ärende, att själv besluta i ärendet. hänskjutit ett ärende, bemyndiga Statsadvokaten kan, sedan myndighet meddela myndigheten att själv besluta i detta. Han kan också generellt ärenden till honom eller sätta befrielse för myndighet från att hänskjuta befrielse från att beloppet för hänskjutande högre. Om han helt meddelar i allmänhet i vart fall hänskjuta ärenden ligger det i sakens natur att han

föreskriver sådan anmälningsskyldighet som gäller enligt 4 §. Bestämmel-

för statsadvokaten att föra in serna i andra stycket gör det alltså möjligt i den krets som finns angiven i 4 §. ytterligare myndigheter Enligt andra stycket kan statsadvokaten också - generellt eller i särskilt fall

- åt annan myndighet att fullgöra vad som enligt förordningen uppdra bör utnyttja denna möjlighet i ankommer på honom. Att statsadvokaten

beslutsskador har berörts i allmänmotiveringen, avsnitt fråga om enklare

6.3.3. att från annan myndighet överta Statsadvokaten har även möjlighet

av ärende enligt förordningen. Detta bör dock endast ske handläggningen men kan i komplicerade fall visa sig vara smidigare än att ge undantagsvis vederbörande anvisningar. Rätten att överta handläggningen myndighet vilka anmälningsskyldighet inte gäller i och för sig även ärenden beträffande inte föreligger men torde här i allmänhet sakna betydelse då statsadvokaten

får vetskap om dem.

10§

sköts f. n. skaderegleringen i huvudsak centralt av Försvarets Inom försvaret inom försvaret har civilförvaltning. En redogörelse för skaderegleringen

anser att den gällande ordningen i princip lämnats i avsnitt 6.1.5. Utredningen bör bestå. Det krävs därför i fråga om försvaret en undantagsbestämmelse

om att anspråk mot staten från 2 § första stycket. I paragrafen föreslås en regel för skada som inträffat inom verksamhetsområdet för myndigpå ersättning hör till försvarsdepartementet,

het, som enligt departementsförordningen

med avvikelse från bestämmelsen i 2§ första stycket skall framställashos

Detta innebär bl. a. att civilförvaltningen skall försvarets civilförvaltning.

räkning. reglera skador även för civilförsvarsstyrelsens försvarets Vissa anspråk inom försvaret regleras dock f. n. av annan än i samband civilförvaltning. Försvarsgrenschef reglerar sålunda markskador

eller motsvarande chef smärre anspråk av med övningar och regementschef

Specialmotivering 151

visst slag. Utredningen vill inte heller i denna del föreslå någon ändring. Bestämmelsen om att anspråk på ersättning skall framställas hos försvarets civilforvaltning bör därför förses med det undantaget att den gäller “i den mån annat ej är särskilt föreskrivet”. Såsom närmare framgår av avsnitt 6. 1.5 är försvarets civilförvaltning i vissa fall skyldig att inhämta yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd samt att underställa ärenden regeringens prövning. Utredningen har, såsom anförts i avsnitt 6.3.3, inte uppfattat sitt uppdrag så att den har att överväga ändringar i dessa regler. Enligt vad utredningen inhämtat torde frågan härom komma att övervägas inom försvarsdepartementet. l paragrafens andra stycke föreslås en bestämmelse som hänvisar till dessa speciella regler.

l1§

Såsom nämnts i avsnitt l.l har JK påtalat att skaderegleringskungörelsen saknar bestämmelse om rättegångskostnad i ärende hos JK. Såsom en allmän princip torde gälla att ersättning för rättegångskostnader inte kan tillerkännas sökande i ärende hos förvaltningsmyndighet. Det synes tveksamt utredningen om denna princip gäller i ärende där myndighetens beslut närmast innebär en partsståndpunkt i en civil tvist som kan prövas av allmän domstol. Vid domstol kan en skadelidande erhålla ersättning for sina rättegångskostnader. Motsvarande bör enligt utredningen självfallet- bl. a. for att inte försvåra uppgörelse mellan parterna - gälla även när skaderegleringen sker frivilligt. För att undanröja tveksamhet härom föreslås i denna paragraf ett stadgande som uttryckligen anger att myndighet i samband med att den beslutar om ersättning enligt förordningen får utge skälig ersättning till motparten för dennes kostnader i ärendet. Den nyligen införda möjligheten att utge kostnadsersättning i ärende om ersättning for frihetsinskränkning blir således utvidgad till att avse alla ärenden enligt skaderegleringsförordningen.

l2§ Liksom f. n. gäller enligt skaderegleringskungörelsen bör myndighets beslut i skaderegleringsärende inte få överklagas i administrativ ordning. Den som är missnöjd med beslutet får i stället väcka talan mot staten vid allmän domstol. I den mån central förvaltningsmyndighet enligt 6§ uppdragit åt underlydande myndighet att besluta i fråga om ersättning bör sökanden emellertid ha rätt att få saken prövad av chefsmyndigheten. l paragrafen föreslås således en bestämmelse om att besvär inte får föras mot beslut av central förvaltningsmyndighet, länsstyrelse eller statsadvokaten i ärende som handläggs enligt förordningen. JK har i sin skrivelse till regeringen (se l.l) ifrågasatt att rätten att väcka talan vid domstol för den som är missnöjd med myndighets beslut i fråga om skadestånd skulle tidsbegränsas. En sådan tidsbegränsning skulle emellertid ställa staten i ett gynnsammare läge än andra skadeståndsskyldiga. Utredningen vill därför ej föreslå någon sådan begränsning.

152 Specialmotivering

Den Föreslagna förordningen medför att vissa instruktionsbestämmelser blir och bör upphävas. Dessa om rätt att utge skadestånd obehövliga bestämmelser har angivits efter förslaget till skaderegleringsforordning.

9.6 till instruktionsbestämmelser för byggnadsstyrel-

Förslag

domänverket, förenade fabriksverken, luftfartsverket, sen,

statens statens vattenfallsverk, statens postverket, järnvägar, vägverk och televerket

För ovanstående liksom för flera andra myndigheter finns f. n. en bestäminom sitt verksamhetsområde företräder staten såväl melse att myndigheten vid som utom domstol. Såsom framgår under 6.3.2 bör dessa instruktionsi fortsättningen endast avse rättegångar, varför bestämmelsen bestämmelser att avse endast företrädande inför domstol. Bestämmelsen omformulerats innebär att verket är processbehörigt men också att verket får som ett att företräda staten inför domstol inom sitt verksamhetsområde. åliggande I de flesta fall torde det inte bereda någon svårighet att avgöra om ett ärende faller inom myndighetens verksamhetsområde. En tolkning av myndighetens instruktion och andra bestämmelser som kan ha givits om myndighetens verksamhet torde i allmänhet ge besked i detta avseende. Begreppet Därunder verksamhetsområde bör enligt utredningen ges en vid tolkning. faller bl. a. tvister i anledning av avtal som myndigheten ingått samt över huvud taget anspråk som har sin grund i den förmögenhet som myndigheten att förvaltar. I fall när det råder osäkerhet om det ankommer på myndigheten vända sig till statsadvokaten, som därvid företräda staten, bör myndigheten kan ge anvisningar eller eventuellt själv överta handläggningen. Att verket företräder staten inför domstol innebär att det ankommer på det inte bara att utföra talan utan även att ta ställning till sådana frågor som kan under rättegångem-t. ex. göra medgivanden och anta forlikningsuppkomma bud. För att utföra statens talan är det inte nödvändigt att verket använder anlita privatpraktiserandejurist egen personal utan det kan där så är lämpligt eller tjänsteman vid annan myndighet som ombud. och allmänna förvaltnings- Med domstol åsyftas såväl allmänna domstolar i alla instanser. Med domstol bör vidare domstolar som specialdomstolar jämställas skiljenämnder ävensom myndigheter som har uppgifter som ligger nära. såsom statens va-nämnd. arrendenämnd och hyresrättskipningen nämnd. Utredningen har inte funnit nödvändigt att föreslå något uttryckligt

tillägg på denna punkt. att Vad angår arbetstvister gäller på grund av kollektivavtalsförordningen avtalsverket staten inom alla myndigheters verksamgenerellt representerar hetsområden. Avtalsverket kan dock delegera uppgiften till verken. I andra stycke! föreslås bestämmelser om skyldighet för verket att samråda

med statsadvokaten. anser det angeläget att statsadvokaten får viss kontroll över Utredningen avser att fullfölja talan till högsta domstolen och över mål där myndigheten talan dit. Utredningen föreslår därför en mål där statens motpart fullföljt om att verket skall samråda med statsadvokaten innan det bestämmelse

Specialmotivering 153

fullföljer talan till högsta domstolen eller avger genmäle eller förklaring dit. Statsadvokaten kan förväntas få en god kännedom om personer som är lämpliga att anlita som ombud. Han kan också i vissa fall finna det lämpligare att själv eller genom någon av sina handläggare föra talan än att verket förordnar annat ombud. Utredningen föreslår därför att verket skall samråda med statsadvokaten innan det uppdrar åt person utom verket att vara ombud för staten. l tredje stycket föreslås en bestämmelse om anmälningsskyldighet till statsadvokaten av ekonomiskt betydelsefulla tvister eller tvister av principiell betydelse. Beloppsgränsen föreslås bli 500000 kronor. Motiven för anmälningsskyldigheten har redovisats i avsnitt 6.3.2. Anmälan skall ske så snart verket finner anledning till antagande att tvisten ej kommer att biläggas utan prövning av allmän domstol, arrendenämnd. hyresnämnd eller skiljemän”. Det ankommer på myndigheten att avgöra när förhandlingarna mellan parterna nått ett sådant skede att anmälan skall ske. Den sista tidpunkten för anmälan blir innan myndigheten inger stämningsansökan eller avger svaromål. Vad som avses med att en tvist har principiell betydelse har behandlats i specialmotiveringen till 4 § i förslaget till skaderegleringsförordning. Detsamma gäller beräkningen av periodiska ersättningar. Iden mån yrkandet avser annat än pengar får verket göra en uppskattning av värdet. Vid krav enligt förslaget till skaderegleringsförordning är beloppet för anmälan ett annat. nämligen 100000 kronor. Utredningen föreslår att det i denna paragraf införs en erinran härom.

De bestämmelser som skall ersättas av förslaget har angivits efter paragrafens föreslagna lydelse.

9.7 Förslaget till instruktionsbestämmelser

för arbetsmark-

nadsstyrelsen, generaltullstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen,

rikspolisstyrelsen och Sjöfartsverket

Första och andra styckena överensstämmer med förslaget till instruktionsbestämmelse för de affärsdrivande verken m. fl. myndigheter. l fråga om innebörden av dessa stycken hänvisas därför till specialmotiveringen under 9.6. Tredje stycket skiljer sig i vissa avseenden från motsvarande förslag för -affärsverken m. fl. myndigheter. Beloppet för anmälan föreslås sålunda här till 20 000 kronor. Någon hänvisning till skaderegleringsförordningen behövs inte för dessa myndigheter. Även i fråga om rättegång om anspråk enligt den föreslagna skaderegleringsförordningen skall anmälan således ske om yrkandet överstiger 20 000 kronor. [övrigt hänvisas till specialmotiveringen under 9.6. De bestämmelser som skall ersättas av förslaget har angivits efter paragrafens föreslagna lydelse.

SOU l978z59 154 Specialmotivering

föreslår att behörigheten och uppgiften att företräda staten i Utredningen för de myndigheter som ej behandlats ovan rättegång i princip avskaffas under 6.3.2. l enlighet härmed under 9.6 och 9.7, något som motiverats föreslås att i instruktionerna för 16 centrala processbehörighetsregeln samt lantbruksnämnder och länsbostadsnämnder upphävs. myndigheter Dessa myndigheter skall enligt utredningens förslag inte företräda staten inför domstol. I enlighet med vad som angetts under 9.6 bör med domstol med uppgifter som ligger rättskipningen nära jämställas annan myndighet Inför sådant organ ankommer det i stället normalt på samt skiljenämnd. statsadvokaten att föra statens talan. liksom myndigheter med processbehörighet förut- Att dessa myndigheter sätts ha rätt att företräda staten i andra sammanhang än inför rättskipande framgår av vad som sagts under 6.3.2. En del av dessa myndighet har som särskild uppgift enligt sin instruktion att företräda myndigheter staten i en viss typ av ärenden, t. ex. riksförsäkringsverket i mål om allmän Dessa uppgifter skall myndigheterna självfallet behålla. Vidare försäkring. bör erinras om att avskrivningskungörelsen medger centrala myndigheter att oberoende av processbehörighet företa vissa enklare indrivningsåtgärder, t. ex. ansöka om betalningsföreläggande eller utmätning. Även utan uttryckkan myndigheten naturligtvis uppträda inför domstol som ligt stadgande sökande t. ex. i ärende om lagfart eller annat som hör till den s. k. frivilliga rättsvården.

9.8 till förordning om ändring i länsstyrelse- Förslaget instruktionen

befattning med rättegångar Utredningens förslag i fråga om länsstyrelsernas ärenden som där staten är part har redovisats i avsnitt 6.3.2 och, såvitt avser hör till riksskatteverkets verksamhetsområde, i avsnitt 6.3.5. Dessa förslag innebär bl. a. ett avskaffande av länsstyrelsernas uppgifter att på anmodan av annan myndighet förordna ombud för staten samt att i ärenden som inte rör deras egen verksamhet företräda staten när annan processbehörig myndighet verksamhetsinte finns. I fråga om vissa ärenden som rör riksskatteverkets skall verket emellertid kunna uppdra åt länsstyrelse att bevaka område statens rätt. Utredningen föreslår att länsstyrelsernas uppgift i fråga om som rör deras egen verksamhet blir reglerad i 9 § och att rättegångar bestämmelser om deras befattning med ärenden som hör till riksskatteverkets verksamhetsområde tas in i en ny paragraf, 9 a §.

9§

Paragrafensfdrsra stycke behandlar länsstyrelsens behörighet och uppgift att företräda Bestämmelsen avser endast ärenden som rör staten i rättegång. länsstyrelsens egen verksamhet. Den avser sålunda exempelvis rättegångar om avtal som länsstyrelsen ingått och krav i anledning av faktiska skador som vid l fråga om ärenden som rör orsakats av personal länsstyrelsen. verksamheten hos andra myndigheter inom länet ankommer det inte på

Specia/motivering

länsstyrelsen utan på vederbörande centrala förvaltningsmyndighet eller, om denna inte är processbehörig, på statsadvokaten att företräda staten i rättegång. Inför högsta domstolen anser utredningen att endast statsadvokaten eller central förvaltningsmyndighet bör fä företräda staten. Utredningen föreslår därför en bestämmelse om att statens talan där i ärenden som rör länsstyrelses egen verksamhet skall föras av statsadvokaten. Motsvarande bestämmelser som föreslås i andra och tredje styckena har föreslagits för arbetsmarknadsstyrelsen m. fl. myndigheter. Utredningen hänvisar därför till specialmotiveringen under 9.7.

9a§ Bestämmelsen ijörsra stycke! i den föreslagna lydelsen berörs i specialmotiveringen till förslaget till förordning om ändring i instruktionen för riksskatteverket, avsnitt 9.ll. Det föreslagna andra stycket motsvarar med vissa formella ändringar nu gällande tredje stycke i 9 §. Stadgandet nödvändiggörs av bestämmelsen i 12 kap. 3§ rättegångsbalken om att bl. a. utmätningsman ej får vara ombud, med mindre regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer ger lov därtill.

12§

Motivet till införande av en bestämmelse om dispensmöjlighet för JK har angetts i slutet av avsnitt 5.4.5. Länsskatterätten, fastighetstaxeringsrätten och länsrätten har inte undantagits från uppgiftsskyldigheten. Utredningen erinrar om att dessa domstolar skall brytas ut från länsstyrelserna och läggs samman till länsrätter, vilka i administrativt hänseende förs in under domstolsverket (prop. 1977/782170, KU 1977/78:47). Det kan därför, som sagts i avsnitt 5.4.5, bli aktuellt att ompröva dessa domstolars uppgiftsskyldighet.

1827 års kungörelse blir med utredningens förslag obehövlig och föreslås upphävd.

9.9 Förslaget till förordning om i instruktionen ändring för kammarkollegiet

Utredningen föreslår här en ny paragraf om skyldighet för kammarkollegiet att till statsadvokaten anmäla vissa tvister som kollegiet tar befattning med som bevakningsmyndighet enligt avskrivningskungörelsen. Motiven till bestämmelsen har redovisats i avsnitt 6.3.4. Paragrafen motsvarar - bortsett från att här inte finns någon erinran om bestämmelserna i skadereglerings- förordningen tredje stycket i förslaget till instruktionsbestämmelser för affärsverken, byggnadsstyrelsen och vägverket. Utredningen hänvisar därför till specialmotiveringen under 9.6. Eftersom kammarkollegiet inte skall föra några processer om anspråk enligt förslaget till skaderegleringsförordning behövs inte här, såsom i fråga om bl. a. de affärsdrivande verken, någon hänvisning till denna förordning.

156 Specialmorivering

9.10 till förordning om ändring i instruktionen för Förslaget

Försvarets civilförvaltning

Den Föreslagna paragrafen överensstämmer - med nedan angivet undantag med motsvarande förslag till instruktionsbestämmelser för de affärsdrivande verken, byggnadsstyrelsen och statens vägverk. Området för civilförvaltningens behörighet och åliggande att företräda staten sätt än i fråga om affärsverken m. fl. anges här på ett annat myndigheter. Medan motsvarande paragraf för sistnämnda myndigheter avser sådant som rör myndigheten eller underlydande myndighets verksamhetsområde äger den Föreslagna bestämmelsen för civilförvaltningen tillämpning på fråga som rör myndighet som enligt departementsförordhör till försvarsdepartementet (se 6.3.7). Detta innebär sålunda till ningen skillnad från vad som nu formellt gäller att staten även i rättegångar som hänför sig till civilförsvarsstyrelsens eller fortifikationsförvaltningens verksamhetsområden skall företrädas av civilförvaltningen. Som framgår av andra stycket kan emellertid civilförvaltningen, om den finner det lämpligt, efter samråd med statsadvokaten förordna person vid exempelvis civilföreller fortifikationsförvaltningen att vara ombud för staten. svarsstyrelsen l övrigt hänvisar utredningen till specialmotiveringen under 9.6.

9.11 till förordning om ändring i instruktionen Förslaget för riksskatteverket

Utredningen föreslår i avsnitt 6.3.5 att riksskatteverkets generella processbeavskaffas. Bestämmelsen härom i 4§ i instruktionen föreslås få hörighet ändrad lydelse. stycke handlar om anmälningsskyldighet till statsadvo- Paragrafens/örsra katen beträffande ärenden av principiell betydelse. Motiveringen till bestämmelsen finns i avsnitt 6.3.5. l andra stycket föreslås en bestämmelse som möjliggör för riksskatteverket att uppdra åt länsstyrelse att fullgöra verkets uppgifter. I fråga om motiveringen till stadgandet hänvisas till avsnitt 6.3.5. Som tidigare framgått föreslår att det i länsstyrelseinstruktionen förs in en bestämmelse som utredningen ålägger länsstyrelse att fullgöra sådana uppgifter. Talan inför högsta domstolen skall dock i förevarande fall föras av riksskatteverket självt.

i

9.12 Förslaget till förordning om ändring avskrivnings-

kungörelsen

i huvudsak överförs till En följd av att JK:s uppgifter i fråga om processföring statsadvokaten blir att statsadvokaten och inte JK bör vara den som underrättas om de anvisningar av allmän innebörd som bevakningsmyndighet lämnar övriga myndigheter. Utredningen förslår därför i paragrafen en ändring i detta avseende.

Specialmorivering 157

9.13 Förslaget till Förordning om i allmänna

ändring verksstadgan

Motiveringen till den Föreslagna ändringen i allmänna verksstadgan framgår under 5.4.5.

Bilaga 1

Myndigheternas skyldighet att lämna ärendeförteckningar till JK

I kolumn 1 anges vilka myndigheter som år 1978 är skyldiga att lämna ärendelörteckningar till JK. Listan över uppgiftsskyldiga myndigheter har erhållits från J K-ämbetet. Kolumn 2 upptar ett inom utredningssekretariatet uppgjort forslag till reviderad lista över vilka myndigheter som i framtiden skall lämna sådana forteckningar. Kursiv stil utmärker ändring.

Myndighet Skyldighet Föreslås vara år 1978 skyldiga

Justiriedeparrementer Riksåklagaren ja ja Domstolsverket ja ja Rikspolisstyrelsen ja ja Statens kriminaltekniska laboratorium ja nej Kriminalvårdsstyrelsen ja ja Centralnämnden lör fastighetsdata ja ja Datainspektionen ja ja Boklöringsnämnden ja ja Kammarrätten i Stockholm ja nej Kammarrätten i Göteborg ja nej Kammarrätten i Sundsvall ja nej Kammarrätten i Jönköping ja nej Högsta domstolen nej nej Regeringsrätten nej nej Lagrådet nej nej Bostadsdomstolen nej nej Tjänsteförslagsnämnden För domstolsväsendet nej nej Notarienämnden nej nej Kriminalvårdsnämnden nej ja Ungdomsfängelsenämnden nej ja lnterneringsnämnden nej ja Brottsförebyggande rådet nej ja Fideikommissnämnden nej ja Hovrätterna nej nej Tingsrätterna nej nej Hyresnämnderna nej nej Arrendenämnderna nej nej Rättshjälpsnämnderna nej nej De allmänna advokatbyråerna nej nej Åklagarmyndigheterna nej nej De lokala polismyndigheterna nej nej Kriminalvårdsanstalterna nej nej Skyddskonsulenterna nej nej

sou 1978:59 160 Bilaga 1

Skyldighet Föreslås vara Myndighet år 1978 skyldiga

Utrikesdepartementet Biståndsutbildningsnämnden ja ja Nedrustningsdelegationen nej nej UD:s antagningsnämnd nej nej UD:s nämnd lör konsulära sjöfolks- och sjöfartsärenden nej nej UD:s understödsnämnd nej nej Styrelsen För internationell utveckling (SIDA) nej ja Beredningen för studiestöd och humanitärt bistånd till afrikanska flyktingar och nationella befrielserörelser nej nej Beredningen för u-landsinformation nej nej Beredningen lör u-landsforskning nej nej Beskickningar och konsulat nej nej

Försvarsdepartementet Försvarets civillörvaltning ja ja Försvarets sjukvårdsstyrelse ja ja Fortiñkationsförvaltningen ja ja Försvarets materielverk ja ja Värnpliktsverket ja ja Krigsarkivet ja ja Civilförsvarsstyrelsen ja ja Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar ja ja Försvarets rationaliseringsinstitut ja ja Vapenfrinämnden ja ja ja ja Värnpliktsnämnden Överbefalhavaren nej nej Försvarsstaben nej nej Chefen för armén och arméstaben nej nej Rikshemvärnschefen jämte hemvärnsstaben nej nej Chefen För marinen och marinstaben nej nej Chefen lör flygvapnet och llygstaben nej nej Försvarets forskningsanstalt nej nej Försvarets radioanstalt nej nej Försvarets datacentral nej nej Statens lörsvarshistoriska museer nej nej Flygtekniska lörsöksanstalten nej nej Försvarets hundskola nej nej Delegationen för militärhistorisk forskning nej nej Fartygsuttagningskommissionen nej nej Försvarets arbetsmiljökommitté nej nej Försvarets centrala löretagsnämnd nej nej Försvarets fastighetsnämnd nej nej Försvarets haverikommission nej nej Försvarets personalnämnd nej nej Försvarets personalvårdsnämnd nej nej Försvarets skaderegleringsnämnd nej ja Försvarets Skolnämnd nej nej Försvarets underrättelsenämnd nej nej Militära arbetstidsdelegationen nej nej Försvarets arbetstidsnämnd nej nej Riksvärderingsnämnden nej nej Totalförsvarets chefsnämnd nej nej Totalförsvarets upplysningsnämnd nej nej

sou 1978:59 Bilaga 1 161

Myndighet Skyldighet Föreslås vara år 1978 skyldiga

Hemvärnets centrala Förtroendenämnd nej nej Militärbefálhavarna nej nej Försvarsområdesbelälhavarna nej nej Försvarshögskolan nej nej Militärhögskolan nej nej Försvarets gymnasieskola nej nej Försvarets förvaltningsskola nej nej Försvarets brevskola nej nej Armén, marinen, flygvapnet nej nej Försvarets intendentkår nej nej Försvarets medicinalkår nej nej Auditörer och vice auditörer nej nej

Socialdepartementet Socialstyrelsen ja ja Statens rättskemiska laboratorium ja nej Nämnden lör sjukv.- och socialvbyggn. ja nej Riksförsäkringsverket ja ja Statens rättsläkarstation, Stockholm ja nej Statens rättsläkarstation, Uppsala ja nej Statens rättsläkarstation, Linköping ja nej Statens rättsläkarstation, Lund ja nej Statens rättsläkarstation, Göteborg ja nej Statens rättsläkarstation, Umeå ja nej Statens rättspsykiatriska klinik, Stockholm ja nej Statens rättspsykiatriska klinik, Uppsala ja nej Statens rättspsykiatriska klinik, Lund ja nej Statens rättspsykiatriska klinik, Göteborg ja nej Statens rättspsykiatriska station, Stockholm ja nej Statens rättspsykiatriska station, Linköping ja nej Statens rättspsykiatriska station, Växjö ja nej Statens rättspsykiatriska station, Örebro ja nej Statens rättspsykiatriska station, Sundsvall ja nej Statens rättspsykiatriska station, Umeå ja nej Psykiatriska nämnden nej ja Nämnden lör internationella hälso- och socialvârdsärenden nej nej Nämnden lör undervisningssjukhusens utbyggande nej nej Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut nej nej Försäkringsdomstolen (fr. 0. m. 1.1.1979 försäkri ngsöverdomstolen) nej ja Försäkringsrådet (fr. o. m. 1.1.1979 lörsäkrings- . rätter) nej ja Allmänna pensionsfonden nej nej Statens bakteriologiska laboratorium nej nej Styrelsen för provinsialläkarlonden nej nej Statens handikappråd nej nej Handikappinstitutet nej nej Svenska centralkommittén for rehabilitering nej nej Statens socialvárdskonsulenter nej nej Ungdomsvårdsskolorna nej nej Statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare nej nej Länsnykterhetsnämnderna nej nej

162 Bilaga 1

Skyldighet Föreslås vara Myndighet år 1978 skyldiga

De allmänna forsäkringskassorna nej nej länsläkarna nej nej Karolinska sjukhuset nej nej Akademiska sjukhuset nej nej Oralkirurgiska polikliniker nej nej Särskolor för psykiskt utvecklingsstörda nej nej nej nej Styrelsen for vårdartjänst

Kommunikationsdepartemenler Postverket ja ja Televerket ja ja Statens järnvägar ja ja Statens vägverk ja ja Statens trañksäkerhetsverk ja ja Sjöfartsverket ja ja Sjömansnämnden ja nej ja nej Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut Luftfartsverket ja ja Transportnämnden ja ja Fraktbidragsnämnden ja ja Bussbidragsnämnden ja ja Lånenämnden lör den mindre skeppsfarten ja ja Transportforskningsdelegationen nej nej Sjösäkerhetsrådet nej nej Handelsflottans kultur- och fritidsråd nej nej Handelsflottans pensionsanstalt nej ja Statens väg- och tralikinstitut nej nej Statens geotekniska institut nej nej Samtrañksnämnden for jämvägarnas godssamtrañk nej ja Buss- och taxivärderingsnämnden nej ja Radiostörningsnämnden nej nej Stängselnämnden nej ja

Ekonomideparremenrel Myntverket ja ja Statistiska centralbyrån ja ja Bankinspektionen ja ja Försäkringsinspektionen ja ja lndexnämnden nej nej Konjunkturinstitutet nej nej Ekonomiska planeringsrådet nej nej Utredningsrådet nej nej Stockholms fondbörs nej nej Statens krigsskadenämnd nej nej Statens krigsforsäkringsnämnd nej nej

Budgerdepartememel Kammarkollegiet ja ja Statskontoret ja ja Byggnadsstyrelsen ja ja Riksrevisionsverket ja ja Riksskatteverket ja ja Kilometerskattenämnden ja ja Presstödsnämnden ja ja

sou 1973:59

Bilaga 1 163

Myndighet Skyldighet Föreslâs vara år 1978 skyldiga

Statens tjänstepensionsnämnd ja ja Trygghetsnämnden ja ja Statens personalpensionsverk ja ja Statens personalnämnd ja ja Statens tjänstebostadsnämnd ja ja Statens personalutbildningsnämnd ja ja Nämnden lör vissa omplaceringsfrågor ja ja Statens ansvarsnämnd ja ja Statens utlandslönenämnd ja nej Statens chefslönenämnd ja nej Statens regionala hälsoråd, Stockholm ja nej Statens regionala hälsoråd, Linköping ja nej Statens regionala hälsorád. Kalmar ja nej Statens regionala hälsoråd_ Malmö ja nej Statens regionala hälsoråd, Göteborg ja nej Statens regionala hälsoråd, Karlstad ja nej Statens regionala hälsoråd, Sundsvall ja nej Statens regionala hälsorád, Umeå ja my Statens lokala hälsorád i Motala ja nej Statens lokala hälsorád vid Tekniska högskolan ja nej Statens lokala hälsoråd i Östersund ja nej Statens lokala hälsoråd i Sundsvall ja nej Statens lokala hälsoråd i Växjö ja nej Statens lokala hälsorâd i Borås ja nej Datamaskincentralen För administrativ databehandling (DAFA) nej nej Mellankommunala skatterätten nej nej Skatteutjämningsnämnden nej nej Statens lörhandlingsnämnd nej nej Stats-kommunala marknämnden nej nej Nämnden for samhällsinformation nej ja Statens avtalsverk nej ja SAV:s lönedelegation nej nej Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor nej nej Statsverkens arbetsstudierâd nej nej Statsverkens yrkesråd nej nej Statens personalbostadsdelegation nej nej Statens grupplivnämnd nej ja Statstjänstenämnden nej nej Statsförvaltningens centrala lörslagsnämnd nej nej Statens och kommunernas samarbetsnämnd i lönefrågor nej nej Statens arbetsmiljönämnd nej nej Skiljenämnden lör arbetarskyddsfrågor nej nej Statens lörhandlingsrâd nej nej Statens markdelegation nej nej SHA-nämnden nej nej Rådgivande nämnden i medbestämmandefrâgor nej nej Markegångsdeputerade nej nej Kyrkoboklöringsinspektörerna nej nej Institutet för storhushållens rationalisering nej nej Nordiska skattevetenskapliga forskningsrådet nej nej

Utbildningsdepartementet Riksarkivet ja ja

sou 1978:59 164 Bilaga 1

Skyldighet Föreslås vara Myndighet år 1978 skyldiga

ja ja Kungl. biblioteket Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer ja ja Universitets- och högskoleämbetet ja ja Utrustningsnämnden för universitet och högskolorja ja Centrala studiestödsnämnden ja ja Skolöverstyrelsen ja ja Statens institut for läromedelsinformation ja ja Statens kulturråd ja ja ja ja Forskningsrådsnämnden Humanistisk-Samhallsvetenskapliga forskningsrådet ja ja Medicinska forskningsrådet ja ja Naturvetenskapliga forskningsrådet ja ja Konstnärsnämnden ja ja Universitetet i Stockholm ja nej Tekniska högskolan i Stockholm ja nej Karolinska institutet ja nej i Stockholm ja nej Högskolan för lärarutbildning Universitetet i Uppsala ja nej ja nej Högskolan i Eskilstuna/Västerås ja nej Högskolan i Falun/ Borlänge Högskolan i Gävle/Sandviken ja nej ja nej Högskolan i Örebro Universitetet i Linköping ja nej ja nej Högskolan i Jönköping Universitetet i Lund ja nej ja nej Högskolan i Växjö ja nej Högskolan i Kalmar Högskolan i Kristianstad ja nej Universitetet i Göteborg ja nej Chalmers tekniska högskola ja nej ja nej Högskolan i Borås ja nej Högskolan i Karlstad Universitetet i Umeå ja nej Högskolan i Luleå ja nej Högskolan i Sundsvall/Härnösand ja nej Högskolan i Östersund ja nej Länsskolnämnden i Stockholms län ja nej Länsskolnämnden i Uppsala län ja nej Länsskolnämnden i Södermanlands län ja nej Länsskolnämnden i Östergötlands län ja nej Länsskolnämnden i Jönköpings län ja nej Länsskolnämnden i Kronobergs län ja nej Länsskolnämnden i Kalmar län ja nej Länsskolnämnden i Gotlands län ja nej Länsskolnämnden i Blekinge län ja nej Länsskolnämnden i Kristianstads län ja nej Länsskolnämnden i Malmöhus län ja nej Länsskolnämnden i Hallands län ja nej Länsskolnämnden i Göteborgs och Bohus län ja nej Länsskolnämnden i Älvsborgs län ja nej Länsskolnämnden i Skaraborgs län ja nej Länsskolnämnden i Värmlands län ja nej Länsskolnämnden i Örebro län ja nej

sou 1978:59

Bilaga 1 165

Myndighet Skyldighet Föreslås vara år 1978 skyldiga

Länsskolnämnden i Västmanlands län ja nej Länsskolnämnden i Kopparbergs län ja nej Länsskolnämnden i Gävleborgs län ja nej Länsskolnämnden i Västernorrlands län ja nej Länsskolnämnden i Jämtlands län ja nej Länsskolnämnden i Västerbottens län ja nej Länsskolnämnden i Norrbottens län ja nej Statens ungdomsråd ja ja Studiemedelsnämnden i Stockholm ja nej Studiemedelsnämnden i Uppsala ja nej Studiemedelsnämnden i Linköping ja nej Studiemedelsnämnden i Lund ja nej Studiemedelsnämnden i Göteborg ja nej Studiemedelsnämnden i Umeå ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Stockholms län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Uppsala län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Södermanlands län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Östergötlands län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Jönköpings län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Kronobergs län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Kalmar län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Gotlands län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Blekinge län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Kristianstads län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Malmöhus län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Hallands län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Göteborgs och Bohus län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Älvsborgs län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Skaraborgs län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Vännlands län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Örebro län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Västmanlands län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Kopparbergs län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Gävleborgs län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Västernorrlands län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Jämtlands län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Västerbottens län ja nej Vuxenutbildningsnämnden i Norrbottens län ja nej Riksarkivets heraldiska sektion och statens heraldiska nämnd nej nej Statens konstmuseer nej nej Livrustkammaren nej nej Naturhistoriska riksmuseet nej nej Etnografiska museet nej nej Statens Sjöhistoriska museum nej nej Regionstyrelserna För högskolan nej nej Samarbetsnämnden för lokal- och utrustningsprogramkommittéerna fbr universitet och högskolor (Lup-nämnden) nej nej Svenska unescorådet nej nej Styrelsen for sekretariatet För framtidsstudier nej nej Forskningsberedningen . nej nej Nordiska Afrikainstitutet nej nej Latinamerikanska institutet i Stockholm nej nej

soU 1978:59 166 Bilaga 1

Skyldighet Föreslås vara Myndighet år 1978 skyldiga

För atomfysik nej nej Forskningsinstitutet nej nej Kiruna geofysiska institut lnstitutet För social forskning nej nej

Internationella meteorologiska institutet i Stockholm nej nej nej nej Statens psykologisk-pedagogiska bibliotek nej nej Forskningsbiblioteksrádet Statens konstråd nej nej nej nej Sveriges författarfond nej nej Regionmusiken nej ja Statens biogralbyrå nej nej Statens lilmgranskningsråd Statens barnñlmnämnd nej nej Radionämnden nej ja Nordiska institutet för samhällsplanering nej nej Statens skolor för vuxna nej nej Konstfackskolan nej nej nej nej Sjöbefälsskolorna nej nej Statens skogsinstitut nej nej Trädgårdsskolan i Norrköping nej nej Specialskolor nej nej AMU-centra nej nej Folkhögskolor Landsarkiven nej nej samt visarkiv nej nej Dialekt- och ortnamnsarkiv Länsbibliotek nej nej Landsantikvarier nej nej nej nej Svenskt biografiskt lexikon nej nej Svenska språknämnden Statens scenskolor nej nej Statens musikdramatiska skola nej nej Statens dansskola nej nej Dramatiska institutet nej nej

Nämnden for utställningar av svensk konst i utlandet nej nej Centralnämnden för skolungdomsutbytet med utlandet nej nej

Jordbruksdepartementet ja ja Lantbruksstyrelsen ja ja Skogsstyrelsen Statens livsmedelsverk ja ja ja ja Fiskeristyrelsen ja ja Statens jordbruksnämnd Statens naturvårdsverk ja ja Koncessionsnämnden for miljöskydd ja ja Statens strålskyddsinstitut ja ja Lantbruksekonomiska samarbetsnämnden ja nej Statens växtsortnämnd ja ja ja nej Sveriges lantbruksuniversitet Svenska FAO-kommittén nej nej nej nej Miljövårdsberedningen Finsk-svenska gränsälvskommissionen nej nej nej nej Miljödatanämnden Lantbruksnämnderna nej nej

Bilaga 1 167

Myndighet Skyldighet Föreslås vara

år 1978 skyldiga

Statens Lantbruksinformation nej nej Statens hingstdepå och stuteri nej nej Statens centrala frökontrollanstalt nej nej Statens Lantbrukskemiska laboratorium nej nej Statens maskinprovningar nej nej

Statens veterinärmedicinska anstalt nej nej Jordbrukstekniska institutet nej nej Svensk matpotatiskontroll nej nej Svenska kontrollanstalten lör mejeriprodukter och

ägg nej nej

Skogsvårdsstyrelserna nej nej Statens lokala fiskeriadministration nej nej institutet lör vatten- och Iuftvårdsforskning nej nej

Institutet för skogsförbättring nej nej

Nämnden lör skogsteknisk forskning nej nej

Statens råd för skogs- och jordbruksforskning nej nej

HandeIsdepar/emenrer

Kommerskollegium ja ja

Generaltullstyrelsen ja ja Marknadsdomstolen ja ja Näringsfrihetsombudsmannen ja ja Statens pris- och kartellnämnd ja ja Lotterinämnden ja ja Patent- och registreringsverket ja ja

Överstyrelsen för ekonomiskt Försvar ja ja lmportkontoret lör u-landsprodukter nej nej

Konsumentverket med Allmänna reklama-

tionsnämnden nej ja Resegarantinämnden nej ja Granskningsnämnden lör lörsvarsuppñnningar nej nej

Oljekrisnämnden nej nej

Regionala tullmyndigheter nej nej

Exportkreditnämnden nej ja

Sveriges exportråd nej nej Handelsprocedurrådet nej nej Handelssekreterare nej nej Handelskammare nej nej

A rbersmarknadsdeparlemenre!

Statens Förlikningsmannaexpedition ja nej

Arbetsmarknadsstyrelsen ja ja

Arbetarskyddsstyrelsen ja ja Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar ja ja

Statens invandrarverk ja ja Arbetsdomstolen nej ja Statens arbetsklinik nej nej Styrelsen för arbetarskyddsfonden nej nej lLO-kommittén nej nej Nämnden lör styrelserepresentationsfrågor nej nej

Förlikningsmän i arbetstvister nej nej Länsarbetsnämnderna och den offentliga arbetsför-

medlingen nej nej Yrkesinspektionen nej nej Centrum för arbetslivsfrågor nej nej

Arbetsmarknadsråd nej nej

168 1 Bilaga

Skyldighet Föreslås vara Myndighet år 1978 skyldiga

Bosladsdeparlemenrel Bostadsstyrelsen ja ja Statens planverk ja ja Statens va-nämnd ja ja Statens lantmäteriverk ja ja Statens råd För byggnadsforskning nej nej Statens institut för byggnadsforskning nej nej Länsbostadsnämnderna nej nej Lantmäteristaten nej nej

lndusirideparlementer Statens industriverk ja ja Sveriges geologiska undersökning ja ja Statens vattenfallsverk ja ja Statens kärnkraftinspektion ja ja Styrelsen För teknisk utveckling ja ja Statens provningsanstalt ja ja Domänverket ja ja Förenade fabriksverken ja ja för kraftanläggningar ja ja Krigsskyddsnämnden Rådet För mindre och medelstora företag nej nej Rådet för företagsutveckling nej nej För långsiktiga prognoser nej nej Expertrådet Hemslöjdsnämnden nej nej Rådgivande nämnden För transport av farligt gods nej nej Rådet För eldistributionsfrågor nej nej Nämnden För statens gruvegendom nej nej Nämnden För energiproduktionsforskning nej nej Statens utvecklingsfond nej nej Statens råd För vetenskaplig information och dokumentation nej nej Statens skeppsprovningsanstalt nej nej Statens delegation for rymdverksamhet nej nej Näringspolitiska rådet nej nej rådet nej nej Regionalpolitiska avfall nej nej Programrådet för radioaktivt Nämnden för fartygskreditgarantier nej nej Byggbranschrådet nej nej Skogsbranschrådet nej nej Stålbranschrâdet nej nej Teko-branschrådet nej nej Delegationen för informationssystemet företagsamhälle nej nej Delegationen för strukturfrågor inom vissa branscher nej nej Sprängämnesinspektionen nej nej Bergsstaten nej nej Statens elektriska inspektion nej nej Prisregleringsnämnden för elström nej nej Nämnden för värdering av eldistributionsanläggning m. m. nej nej Aflärsverksdelegationen nej nej Sveriges standardiseringskommission nej nej Tekniska nomenklaturcentralen nej nej Svenska träforskningsinstitutet nej nej

1 169 Bilaga

Myndighet Skyldighet Föreslås vara år 1978 skyldiga

Svenska textilforskningsinstitutet nej nej Institutet lör metallforskning nej nej Svenska livsmedelsinstitutet nej nej Institutet lör optisk forskning nej nej Svenska siIikatforskningsinstitutet nej nej Institutet lör verkstadsteknisk forskning nej nej Korrosionsinstitutet nej nej Ytkemiska institutet nej nej Grafiska forskningslaboratoriet nej nej Svenska lörpackningsforskningsinstitutet nej nej Möbelinstitutet nej nej Glasforskningsinstitutet nej nej

K ommundeparlemenler Statens brandnämnd ja ja Länsstyrelsernas organisationsnämnd ja ja Civilbefalhavaren i Södra civilområdet ja nej Civilbelälhavaren i Västra civilområdet ja nej Civilbefálhavaren i Östra civilområdet ja nej Civilbefalhavaren i Bergslagens civilområde ja nej Civilbelälhavaren i Nedre Norrlands civilomráde ja nej Civilbelälhavaren i Övre Norrlands civilomrâde ja nej Länsstyrelserna ja ja Länsrätterna ja ja (tills vidare) Länsskatterätterna ja ja (tills vidare) Fastighetstaxeringsrätterna ja ja (tills vidare) Domkapitlet i Uppsala ja ja Domkapitlct i Linköping ja ja Domkapitlet i Skara ja ja Domkapitlet i Strängnäs ja ja Domkapitlet i Västerås ja ja Domkapitlet i Växjö ja ja Domkapitlet i Lund ja ja Domkapitlet i Göteborg ja ja Domkapitlet i Karlstad ja ja Domkapitlet i Härnösand ja ja Domkapitlet i Luleå ja ja Domkapitlet i Visby ja ja Domkapitlet i Stockholm ja ja Stiftsnämnden i Uppsala ja ja Stiftsnämnden i Linköping ja ja Stiftsnämnden i Skara ja ja Stiftsnämnden i Strängnäs ja ja Stiftsnämnden i Västerås ja ja Stiftsnämnden i Växjö ja ja Stiftsnämnden i Lund ja ja Stiftsnämnden i Göteborg ja ja Stiftsnämnden i Karlstad ja ja Stiftsnämnden i Härnösand ja ja Stiftsnämnden i Luleå ja ja Stiftsnämnden i Visby ja ja Riksnämnden för kommunal beredskap nej nej Fögderiväsendet nej nej Exekutionsväsendet nej nej Svenska kyrkans missionsstyrelse nej nej

170 Bilaga 1

Myndighet Skyldighel Föreslås vara âr 1978 skyldiga

Svenska kyrkans centralrád för evangelisation och Församlingsarbete nej nej Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet nej nej Svenska kyrkans diakoninämnd nej nej Boslällsnämnderna nej nej Samarbetsnämnden för statsbidrag till vissa trossamfund nej nej

Bilaga 2

Redovisning

av

utredningens

enkät beträffande

myndigheters

handläggning av tvister m. m.

För att kartlägga bl. a. i vilken omfattning staten vid eller utom domstol varit indragen i tvister som rört dess enskilda rätt har utredningen hos myndigheter som inom sitt verksamhetsområde företräder staten såväl vid som utom domstol hemställt om redovisning av de civila tvister som respektive myndighet varit indragen i såsom representant för staten. Enkäten omfattade nästan alla förvaltningsmyndigheter som har rätt att företräda staten vid domstol men avsåg inga myndigheter som saknar sådan behörighet. Enkäten sändes ut i februari 1976 och svaren skulle avges senast den 15 mars 1976. Redovisning har sålunda begärts från arbetsmarknadsstyrelsen. bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, domänverket, fortifikalionsförvaltningen, förenade fabriksverken, försvarets civilförvaltning, kriminalvårdsstyrelsen, samtliga lantbruksnämnder, lantbruksstyrelsen. luftfartsverket, samtliga länsbostadsnämnder, postverket, riksantikvarieämbetet, riksförsäkringsverket, rikspolisstyrelsen, sjöfartsverket, socialstyrelsen, statens jordbruksnämnd, statens järnvägar, statens trafiksäkerhetsverk, statens vattenfallsverk, statens vägverk, Statskontoret, televerket och tullverket. Redovisningen har för de affärsdrivande dvs. verken, domänverket, förenade fabriksverken, luftfartsverket, postverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk och televerket samt för försvarets civilförvaltning och statens vägverk avsett perioden 1970-1975 och för de övriga myndigheterna perioden 1965-1975. Myndigheterna anmodades att ange samtliga tvister avseende statens enskilda rätt som under de angivna perioderna varit anhängiga vid domstol, föranlett eller skiljeförfarande medfört mer omfattande förhandlingar. Från redovisningen skulle undantas bl. a. mål vilka avgjons genom betalningsföreläggande eller lagsökning. Kammarkollegiet har anmodats redovisa samtliga de civila tvister kollegiet under tiden 1970-1975 varit indraget i såsom representant för staten med tillämpning av 3 § punkterna l och 11 i kollegiets instruktion. Enligt nämnda punkt 1 åligger det kollegiet att företräda staten i ärende om ersättning enligt 18 kap. 4 § eller 19 kap. 19 §jordabalken, föra talan mot beslut som avses i 19 kap. 17§ samma balk samt fullgöra de uppgifter som enligt 20 kap. 13§ nämnda balk ankommer på kollegiet. Jämlikt ovannämnda punkt 11 åligger det kollegiet att vara bevakningsmyndighet i fråga om vissa statens fordringar enligt avskrivningskungörelsen (1965:921). Riksskatteverket övertog den 1 juli 1973 J Kzs uppgift att bevaka statens rätt i vissa ärenden angående offentligrättsliga anspråk. Från verket har utredningen begärt redovisning av samtliga tvister av nämnda art som verket varit

172 Bilaga 2

indraget i som representant för staten. Myndigheterna ombads också att lämna uppgift rörande sin organisation för handläggning av tvister. Enkätsvaren har i huvudsak givit följande information.

1 De affärsdrivande verken

De affärsdrivande verken har samtliga juridiska avdelningar som, med undantag för några få fall där talan forts av advokat, handlagt de tvister dessa myndigheter varit indragna i. På poststyrelsens juridiska avdelning tjänstgör sex jurister, varav tre är tingsmeriterade. Av de av postverket redovisade tvisterna har verket i två

ärenden anlitat advokat for att föra statens talan. Övriga ärenden har

handlagts av tjänstemän på poststyrelsensjuridiska avdelning eller i enklare ärenden utanför Stockholm av andra posttjänstemän. I några ärenden angående fastighets- och hyresförhållanden har advokat rådfrågats. Chefen för televerketsjuridiska sektion, där fem jurister tjänstgör, innehar generaldirektörens fullmakt att själv eller genom av honom befullmäktigat ombud inför domstolar och andra myndigheter samt inför skiljemän bevaka televerkets rätt och utföra dess talan. Förlikningsförhandlingar förs i samarbete med personal på berörda telekontor. I större och komplicerade två eller tre gånger om året - har televerket anlitat tvister - i genomsnitt advokat. Statens järnvägars juridiska avdelning är organiserad på en enhet vid och regionalt lokaliserade enheter i Stockholm, Götecentralforvaltningen borg, Malmö och Gävle. I Stockholm har SJ fyra jurister, av vilka två tillhör centralförvaltningen och två den regionala enheten. Vid var och en av de övriga enheterna finns en jurist anställd. Varje jurist handlägger uppkomna civila tvister inom sitt kompetensområde med stöd av generell fullmakt, ufardad av chefsjuristen. Denne befullmäktigar i vissa fall även annan, inte rättsbildad Så har personal inom verket att utföra SJ:s talan inför domstol. t. ex. lantmäteriutbildad personal vid centrala banavdelningens enhet för och äganderättsfrågor foreträtt SJ i vissa tvister. Endast undanfastighetstagsvis har SJ anlitat advokat, då främst i sjömål eller utlandstvister. På/örenade_fábriksverkens juridiska avdelning finns två jurister anställda. Advokat har anlitas i samband med utlandsaffárer och vid större komplicerade rättegångar. I övrigt har tvisterna handlagts av personal på juridiska avdelningen. På statens »vatten/allsverks juridiska sektion tjänstgör sex jurister, varav tre sysslar med sådana tvister som avsetts i enkäten. I princip handläggs tvisterna av verkets egen personal. Advokat har anlitats dels vid vissa komplicerade entreprenadtvister, dels av kostnadsskäl vid rättegångar på stort avstånd från Stockholm. På domänverkets rättssektion, som är direkt underställd generaldirektören, är anställda en förste domänfiskal, en domänfiskal och en byrådirektör, samtliga tingsmeriterade jurister. Rättssektionen har förutom de i enkätsvaret redovisade tvisterna handlagt ett relativt stort antal (250-300 per år) avseende huvudsakligen arrende och hyror, ansökningar om lagsökningsmål

Bilaga 2

betalningsforelägganden avseende virkesköp, konkursbevakningar, trafikskadeärenden (oftast smärre olyckor på arbetsplatserna i skogen) m. m. - med biträde av värderingsteknisk Vidare bevakar rättssektionen expert statens rätt i ett stort antal vattenmål. Domänverket äger eller är delägare i ett antal bolag. Verketsjurister har att vid behov ge dessajuridisk service. Talan i rättegångar förs nästan undantagslöst av verkets egna jurister. Advokat har anlitats vid något enstaka tillfälle. Enligt arbetsordning for lu/i/arrsverkez finns inom administrativa avdelningen en juridisk sektion, vars cheftillika är luftfartsverkets ombudsman i rättsliga angelägenheter. Påjuridiska sektionen finns femjuristtjänster, varav endast tre for närvarande är besatta. Ombudsmannen är behörig att själv eller genom av honom befullmäktigat ombud inför domstolar, andra myndigheter och skiljemän anhängiggöra, utföra och bevaka luftfartsverkets rätt och talan. Enligt arbetsordningen skall vissa slag av ärenden alltid handläggas inom juridiska sektionen, t. ex. rättegångar, rättsliga angelägenheter rörande fast egendom, rättsliga åtgärder för indrivning av fordringar samt skadeståndsärenden. Andra slag av ärenden får, även om de innehållerjuridiska frågor, handläggas av vederbörande enhet men skyldighet att inhämta föreligger yttrande från chefen för juridiska sektionen. Det får således anses vara garanterat att eventuella tvister, som har juridisk kommer att karaktär, handläggas helt eller delvis inom juridiska sektionen och med denna som huvudansvarig. Ombudsmannafunktionen ombesörjes av ombudsmannen själv eller, efter befullmäktigande, av någon avjuridiska sektionensjurister. I några fall, där särskilda omständigheter förelegat, har advokat anlitats. I något fall (okomplicerat hänskjutet betalningsföreläggande) har luftfartsverket företrätts av lokal förvaltningschef. De affärsdrivande verkens i enkäten redovisade tvister av framgår tabellerna l och 2. Ienkätsvaren har bl. a. tvisternas art angivits på en mängd olika sätt. l tabellerna har gjorts försök att hänföra tvisterna till ett begränsat antal arter. På grund av olika diariesystem hos de skilda myndigheterna, olikheter i redovisningsteknik m. m. gör tabellerna inte anspråk på exakthet utan är endast avsedda att ge en ungefärlig bild av respektive myndighets beñtttning med tvister.

2 Statens vägverk

Den juridiska sektionen vid statens vägverk är indelad i ett allmänt kontor och ett kontor for markfrågor. Vägverket har inte haft möjlighet att detaljredovisa sina tvister. Enkäten avsåg perioden 1970-1975. Allmänna kontoret har som svar på utredningens enkät uppgivit följande. Inom kontoret tjänstgör fem jurister som i princip utan åtskillnad handlägger samma sorts ärenden. Antalet ärenden per år uppgår till cirka 1 000, av vilka 70 procent är rena rutinärenden (dels enklare trafikskador typ påbackning, dels påstådd försummad väghållning typ tjälskador, gropar i vägbanan). Skadereglering av ersättningsanspråk for trafikskador och for försummad

SOU 1977859 174 Bilaga 2

Ecm 00_ 00m 00m 00_ 00m 00m 000 000 00m 000 000 000 000 000 000 00m

_uzmca

:Erccxz:

m _ o _

.mäcâc

a

mm mm m0_ E mvm .om mm_ o: omv mom s_ mmm

00:5 :Se:

_ .ö

5:0

m _ p m

_..:__.0_n

o o m m o v o om v_

m__o0 SEZ

vm om n

00_

:o:

= ._o

.xEE .MEFAE

_ _ _ m v v m _ av N

å

:Bo:

om E å..

m5:

-o

E00

_ m

:m

Eocum

.B ._o

.E20

._o

o0cåom

s

_oaEc0 Sägs .osmê

m _ m v

:se

n m m om ü

.Em

0_ m_ m_ 2 m0

00» c00m 00m .som 000 00m 000 00m 00m 000 000 000 000 000 000 :m

m

.ozmca

:..._w_._EO

m_ m_

mmm

omv

mm

mmm m0_ 000 mä :m mom o: m2 00a

_

00.:?

m .G

m m m m m _ 0 m

:avstå

0_ om .å v0_ m_ .am E

m: Z_ 00_

_...E 553.

_

“åzuhmx

-.r .é

.0051

.u0cuts

.E

:så ;go ...än :så 0:2.. :Så 2:3» .Så

0E2mo0§m 2202:; 004x303? 3830.33 ocemuøaxm aâäøaxm

:så

._.. e. .m e. e. .m

:§28

.m

i?

.m .m .m .m .m

m

_m_mmmEm§E:.cv_ .waøwemgøscog

.a .m

.sêzeonmswam

E.. .a .g a_ .g

.ñoEoaD .mewgozmsøwm

39.005 s:0_:mO .LoEmZN .E0805 0.0.0.0... 0805_ 39:05 0505_ :_:0._on_ .BoEo5 :S025 .E0805 MSS...?

88x3. :E025

o0:n›_._0m._m0._a

052m 02.3

cofuâxcnm_

.m__.%u__§ ämzcø.

353...

_oxaiâeoø .ufom:s.:._:._

n

2000038.. .ofoñxuh 0928.5.

:aaah & x5 822m 00:3 222m

Bilaga 2 175

.ocE

.Eä .ö

_

:E

:Eåmccmaovêü

coscoenmzåmcms..

âütoåmøa

:oo

.zm:_:co_cEx

En

:occew

.wciäfz

.E

2:_

;oo .mcz

_mêmcozxcgâaxu

so??

:occur:

.E5 .a

EnEE

.B

cec..

.ämccêøcmøäz

...u=w»:u=a›

E0

58:a;

32.53.

_mEoäå

_

_åzñxz_

:så .Emm

.o_m__m_u;m__m=._

E0

:Q

.aint

:om: :oc

oämstz..

.wzcu ECC_

:EES .RED

.mumcx :ö .z

.zå

mcwzêcs: _mE:o:s

.m

gocob_

:Ecsx _wcxcmm

.a u: _

.äEmo .::=_m›:

.U_.:».=:ma

ccc

53:0..

2.:: moms:

:uccoâ

ccm .E

.Esmsxa

:emisncøga:

.a .m _.o

.ocoi

.m=..m_ocu. .ocââmâw

5._

uocacwmäzsm_._st_cbwx

22.53_

.m

:E

.:V._:_ms

.xEoREN

.zzåmzu

8:02

com__x_..mc:::

_zmioco_

=

ccc

essän 5:e;

.a

...än

.E032

.m

msn_

:E .G

ccc ccc U .a

cam :så

w _wF_ :E

2:_ _mE v

zoo

.sååå

m :cam :cam :cam

.m

_mEzoå

._Um:

:E

u??

E

amma.

25x2.:

ä

occxkx:

.i

.ozxcs

.a :w

ovåüøa

:ungen

mczzzzmmtsm

s RE

occem

coE :så uccøå

_oäoåmom _mE:o:s

;NE _mE

coccoä

:sråêoc

_mmccm

:m8

.ämne

.mämä ...måst

.så

:m :m :m

cci.

:w :m

e e .. x. .. T u s m.. . 5 z e

176 Bilaga 2

c c c

Eom .B m; ccc ccc ccc. ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc com ccc ccc ccc ccc ccc

083m

m w

om.: m_ m_ m_

.måâe

cm cv å mv

ccc

2._ cov _mv mmm .m _ Sv 5 vv_

oc.__.u :os: måga :min

_ _ :s

moms...

.mc .B

C11: å... .J

LzEoE

_ _ c _ m c c v c . x _ _ m

öar/h

m c c c c c c

mao. 8:_ .EES :å Es_

v

._u

.måczê

_ _ m _ w a m

.åren

m m å m §0

57,3 :oss

mm 2

m5:

.uExm EOU

_ _

_cocum .

._o

å .B

oU5C©m _ozEou

.imon :acc: -SAE så..

_ m _ o _ _ _ _ _ .a

E00

m m m_

ccc ccc ccc os ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc ccc §5 ccc ccc ccc

osv;

_EmEEO

m_ om cm

omm mom

å

cm wvm wcm co_ ccc mmm ccc mom cc_ ccc vvm m:

cmom

å_ cc_ . :s

_ m

2.:?

cm 2

_ _ _ _ m

:avstå

_ m m _ o _ m v m m m v ö_ w c mm ä_ 2..

__:: 523

.ocxxm oceêzgw -..när usâosüa

.mnxcwmzn

wceçcgâ_

222..

.s

umhd

.z

.mä .Så

:Ewääwxm ...êäasxm ...Essä ssâussxm :canvas: ucsmuuâv.

-öm___to_.cn_._äc

.m .w

§3.: .Begå

.s e.

.E .a .a E_

.Eu

2h0

ö.. .m .m

.muâezxxLeoz

_ _

_mvmcwêmásbcox _x_..::ov_m:_..._ou._ zm_6s:o..gu::m

.aacmsçxwx

_mimmøcâxnäccz .måvxcoâuzcm

E.. .E .a .a

_mêäusmzmxm_

:E_:ocmo;I

2523. .BoEED o=2s mciznm Bosc.: msåmem :EEom »Eczvuäm _Emñovzxm ...usage vcmüossxw ___v._e_.:._o .E0805 :maaezom Ecncomu 39:05 55:0. .5cEo5 .BcEo5

mecaåhvmuzmcuu

så; :vi: come_ av

cuäuåxcnø_

-m=_...Eo:s

occszåmzwcøv _oxöåwêoø _8:om:_...__._:›_ .mmmâzmicuzüa

N

Eoxöimom _ovzägå usscøåm

:aaah V...? 225m f?

Bilaga 2 177

AMC...

occowmê

_

.

:m8:

:oscuå

_

ä:

00:3

...0w_..:.:_..:

__:w_=:0

_xzt

E0.:

.:0_:.E__

Eom

.:u0:u:._wwm:_:_._.:::.

3:_

005380.:

du??

,::0_unmm:_::mm5

0.:_

83_

:u:

:u

E0 mmm?

E_

.:...m:_::c:::

:or:

5:023

EE..

:om_uEE_.:mo:mö:m_._mm:m

m: E00_

_

_uaaoñn

mubuwåäunts

:omcmmuzm:

_Ezmcm

_..:._0E1a

E0

uucszmm

:o:

.ossåås

.00

052m:

som.:

05:a: :S: :F

.003:_mx

.wzco

.U

.o0_..::m=

_.u

_wzg om.:

223m

,:.._:_w_..

_EEW

.E0332

:ccm

_uvoE

.U

.ü

:§3

:w

.ömzåcns

:w .G

:mc

3:5” 3:5.:

..m

.azu

5:02

2:_

3:5”

3:03_

...a

.§:_ma

:z E

5555:2_

:m

.v.00

.om_o0:...

8:02

E0 000

50:81

.a 000

emo 5:05_ 55:0 5:93_

0v

måomüw.:

E:

0:_ .EE

#20502

0_ 000

:Nmäoso: 00:50:

:o: m_ 000

:§8

od

3505..:

om

00:00:02..

00:08:.. 0SC0355

9:_

_w:m_äw:_..

:BB

43:32:.

Ecm

0055?:

:0_m__m0:m:mu0m0_m

:E

.m_:ä:o.:u::o

:E

00:50:

:oacüm

.ü

.E200

:avgå :avgå

.E

005%

_oxöåmom m:_:0:_.5,._

:z:

382028:

.00

.oxå :Exom

:m :m 0_ ?H

a q .0 z .. oi.: u. 5_ a .. :m:

178 Bilaga 2

är den till antalet ärenden mest omfattande. Förhandlingar sker väghållning direkt med den skadelidande, framför allt vid småskador, i regelmässigt med försäkringsbolag eller advokater. skadeståndsövrigt sker Förhandlingar kraven kan variera från omkring 50 kronor upp mot hundratusentals kronor. Antalet rättegångar i dessa ärenden har rört sig om 20-30 per år. har verket gått in i rättegångar i samband med dödsolyckor eller Regelmässigt svårare personskador där det kunnat bli fråga om livräntor och betydande Enbart de ideella anspråken vid personskada har ibland skadeståndsanspråk. uppgått till 50 000-100000 kronor. Vid med verkets fordon där dödsolyckor eller svårare trafikolyckor personskada inträffat och då verkets förare åtalats har verket ansett att det är förenligt med god personalpolitik att biträda verkets förare även då målsägandetalan inte förs mot verket. Utgången av rättegångarna varierar självklart. I mål angående försummad väghållning är det ytterst sällan som verket ådöms full skadeståndsskyldighet. Regelmässigt utgår ett jämkat skadestånd eller också ogillas talan. allmänna sektion har processat inför vattendomstol cirka 10 Vägverkets där verket är sökande för att gånger per år nästan enbart i ansökningsmål, färjlägen eller utföra vägbyggen i vatten. l dessa mål kan bygga broar, ersättningsyrkandena uppgå till betydande belopp (i visst fall upp mot 1 miljon kronor). Verket har också processat inför fastighetsdomstol vad avser ersättningssom uppkommit i samband med krav för spräng- och vibrationsskador, verkets byggnadsverksamhet. dels där verkets l något enstaka fall har verket deltagit i sjöförklaringar, i sjöolyckor, dels där verket utomstående fartyg seglat färjor varit inblandade på verket tillhörig egendom (broar). Markkontoret har i sitt enkätsvar uppgivit följande. På markkontoret tjänstgör fyrajurister, som var och en i princip handlägger ärenden av likartad natur. Dessutom tjänstgör på kontoret två tekniska medarbetare av vilka den ene företrädesvis utför värderingar av jordbruksmedan den andre biträder med bl. a. mark och intrång på sådan mark värderingar av byggnader och mark av annat slag än jordbruksmark. mark samt Förhandlingar rörande ersättning för med vågrätt ianspråktagen övriga marklösenfrågor handläggs på det regionala planet av en marklöseninom respektive vägförvaltning. Det totala årliga antalet frivilliga grupp uppgörelser rörande ersättning för vägrätt uppgår till ungefär 6 000. I vissa av dessa ärenden biträder representant för markkontoret personligen respektive vägförvaltning vid förhandlingarna, i många fall lämnas råd och anvisningar skriftligen eller per telefon. inte kommer till stånd tar i allmänhet I de fall frivilliga uppgörelser initiativ till rättegång, men det förekommer även att respektive markägare vägverket anhängiggör talan. Antalet rättegångar har rört sig om 40-50 per år. har avsett jord- och skogsbruk. råmarks- och tätbebyggelse- Rättegångarna Kraven har värden, byggnader, intrång i rörelse samt grus- och stentäkter. varierat från några tusental kronor upp till belopp som någon gång överstigit en miljon kronor. Beträffande torde generellt kunna sägas att dessa i rättegångsresultaten

SOU 1978:159 Bilaga 2 179

flertalet fall varit gynnsamma för Vägverkets del. Förutom här berörda våigrätts- och expropriationsmål har markkontoret handlagt även mål som grundar sig på miljöskyddslagens regler, dels mål rörande b ulleriitttnissiottet* vid fastighetsdomstol som första instans,dels ock administrativa besvärsmål, som grundar sig på hälsovårdsstadgan. l dessa mål har åtlmtu inte skapats någon enhetlig praxis. Med hänsyn till miljöfrågornas vä xande aktualitet finns skäl antaga att amalet sådana mål kommer att öka i omtfattttittg.

3 Myndigheter med tämligen omfattande

tvistehandläggning

Förutom de affzirsdrivaitde verken har arbetsmarknadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen. kriminalvårdsstyrelsen, rikspolisstyrelsen, socialstyrelsen, generaltullstyrclseit och Sjöfartsverket varit indragna i civila tvister såsom representant för staten i tâitnligen stor omfattning. Arbersnnarknadsstyrelsen har en juridisk enhet som svarar för reglering av person- och egendomsskztdor som uppkommit vid styrelsens eller länsarbetsnämnds verksamhet. Styrelsens produktionsenhet svarar bl. a. För utförande av bereds kapsarbeten i styrelsens regi. Därvid Förekommer entreprenadupphandlingar. Tvister som uppkommer vid denna verksamhet handläggs i viss utsträckning av produktionsenheten. Ofta samråder dock produktionsenheten meed juridiska enheten angående ärendenas handläggning. Vid större tvister och i de fall domstolsförfarande kan bli aktuellt överlämnas dock vanligen handláiggningen av ärendena till juridiska enheten. Huvuddelen av de tvister som byggnadsstyrelsen varit indragen i har avgjorts Utan rättsligt förfarande och är ej särskilt redovisade i enkäten. Tvisterna härrör huvudsakligen från entreprenader, konsultuppdrag, hyresavtal eller fastighetsförvaltning. Handläggning av tvister,därjuridisk expertis erfordras, sker inom administrativa byrån, ombudsmannasektionen, där tre jurister tjänstgör. Tvister som rör hyresavtal eller fast egendom handläggs dock i föirsta hand av jurist på respektive facksektion. I många tvister företräds styrelsen av såväl jurist som tekniker. Vid krllminalvårdssryrelsen handläggs civila tvister av styrelsens juridiska enhet, som har tre handläggandejurister och är direkt underställd verksledningen. Ärendena har under perioden 1965-1975 handlagts av enhetens egna jurister utan biträde av advokat eller annan utomstående. Vid rikspolisstyrelsen handläggs civilrättsliga frågor vid kanslibyråns juridiska sekttion. Vid denna finns För närvarande två jurister, en avdelningsdirektör med hovrättsfiskztlskompetens och en byrådirektör med tingsmeritering. Dessutom tjänstgör for en kortare tid en polissekreterare vid sektionen. Krav och betalningsförelägganden handläggs och förbereds av en assistent. Två kansliskrivare behandlar ärenden rörande skadereglering till följd av trafik med polisverkets motorfordon. Rikspolisstyrelsen har tecknat försäkring för jvolisváisendets motorfordon, varför skaderegleringen inom detta område till stor del sköts av försäkringsbolag. Till Socialstyrelsens avdelning För administration är knutna första och andra lagbyrån, vilka var och en har sina speciella arbetsuppgifter. Vid uppkomna

180 Bilaga 2

tvister företräds styrelsen av en av sina jurister från berörd lagbyrå. Genera/rullstyrelsens civila tvister handläggs av tullverkets ombudsman. Enligt instruktionen (1973:884) för tullverket gäller att en avdelningsdirektör inom styrelsens kanslibyrå är verkets ombudsman som, om styrelsen inte för särskilt fall bestämmer annat, själv eller genom ombud får föra statens talan. Hos Sjöfartsverket handläggs civila tvister vid administrativa avdelningens allmänna sektion i samråd med berörd facksektion och i förekommande fall efter erhållande av utredning från verkets regionala förvaltning. Verket har i de fall tvisten gällt stora värden eller eljest varit av komplicerad natur uppdragit åt advokat att föra verkets talan. l sju av de i enkäten redovisade fjorton tvisterna har sjöfartsverket sålunda anlitat advokat. De tvister myndigheter i denna grupp varit indragna i under perioden 1965-1975 framgår av sammanställningen i tabellerna 3 och 4. Dessa tabeller avser sålunda elva år medan tabellerna l och 2 samt 5 och 6 avser sex år, vilket bör hållas i minnet vid en jämförelse. Samma Förbehåll beträffande redovisningens exakthet som gjorts i fråga om de affärsdrivande verken gäller beträffande dessa myndigheter.

4 Myndigheter med få eller inga tvister

Av de återstående tillfrågade myndigheterna har bostadsstyrelsen. länsbostadsnämnderna. lantbruksstyrelsen. lantbruksnämnderna, civilförsvarsstyrelsen, riksförsäkringsverket, statens jordbruksnämnd. statens trafiksäkerhetsverk, Statskontoret och riksantikvarieämbetet redovisat endast ett fåtal eller inga tvister alls för perioden 1965-1975. Bostadsstyrelsen är chefsmyndighet för länsbostadsnämnderna och äger enligt instruktionen (1965:669) för bostadsstyrelsen och länsbostztdsitämnderna att inom sitt verksamhetsområde företräda staten såväl vid som utom domstol. Enligt samma instruktion företräder Iänsbostadnämnd inom sitt verksamhetsområde staten såväl vid som utom domstol dels mot den som är skyldig att erlägga betalning till nämnden, dels i fråga om egendom som nämnden förvaltar, dels i övriga frågor som angår nämndens verksamhet, om styrelsen inte förbehållit sig denna uppgift. Enligt bostadsstyrelsens gällande arbetsordning åligger det chefen för låneoch bidragsbyrån bl.a. att föra statens talan i mål, där styrelsen är part ävensom att i övrigt bevaka statens rätt. Enligt nämnda arbetsordning har den under chefen for låne- och bidragsbyrån arbetande ombudsmannasektionen att bevaka statens fordringar i den mån detta inte ankommer på styrelsen. På ombudsmannasektionen tjänstgör två jurister. Länsbostadsnämnderna företräds när tvist uppstår av vederbörande länsbostadsdirektör eller den han ger fullmakt att företräda nämnden. Möjlighet finns att erhålla juridiskt biträde från bostadsstyrelsen. Bostadsstyrelsen har inte haft något ärende av den art som eftcrfrågats i enkäten att redovisa. Av landets tjugofyra länsbostadsnämnder har tjugo inte redovisat någon tvist. De fyra återstående nämnderna har redovisat var sin tvist. Tvisterna har gällt bevakning av statliga lånefordringar och därmed sammanhängande

Bilaga 2 181

Eom

0 .

coaâaâae

I

momå

:ErCOvEC

:§05

000 000 000 000

0EwnEwm

000 000 000 000 000

000 000 000

m6f0::_

m_ .ü .0

00:5

m

Bm ä 2

:dcfozu

m_ a m_ I

o: _

_omm_

ä_ ä_ m 00m _

Sv_ m

900.20:

xmämzsmnvcümo0nxm

E2000

525m

mmwmäcm:

_._:=:0v_00:

.m_0_›xmm0:w_mo0mxm

.B :E .ä

å

2200 05:05 öiå

_ m 0 m N

:o:

v m m I _ 0 w _ 0

0000:.

3%

cummobz_

0:0

_xm:__0:_§._0z_

?En

:0_00m0:m_m00mxz

:.00

a E

:o

2:000

.MEEAE

maggie:

§80

?...502

.Emm

möxöås_

v? 0_

:ma:

m m _ m m _

.E 1 _ .\. _ _ z:

m 2 m0

:n

:än

E0

00:

mszuño..

_m_

00:50.

v?

.E00:0wo

6:00

m_:_:a__.:

00_

.cava

mEv:o__3

E00 Eom

0052M00

Eoåm

_mäozo

:00:8

E

.ansågs

.E0000

mFomöbâm

._o å. _ 00:0 0oE

5:? §80

o0cåom

53:a

_9mE00 5000:0.: 035.5

som S700

,zEEoxä

:så v.00:

_ m: s

sbm»n

_ _ _

Eom

._o m m I _

:00 m: 0_ so_ 0,_ :x :m0

5050:5

I

omöbüm

.mzzEoto

000 000

:aEmzoa

x

000 000 :EE

momå

000 000 000 u000 BE _01_ .000 000 .000 000 000 000

EEZEO .o0a5_wn

2 2 m_

än m: .G :o: mät

o: o: 00 m_ zu

00:3

m? så 02 00m ä:

00.00:

os. 50,_ 0

w _ m:

så_

0:02

ä:

.mâcmåâäom

.G

ömmouâa .#53000 _mEoiå

Eom

003?

uämmim

:css

:00

zEEoxmzâ

5000M00

_ :m

00,_ E

_ m _ ä

m m

:._0:._w

m m m _

1 _ _ :00

5:e.

ä _ _

0003?.

å _

;En

o0:...:m_E0

300mm. 5:03_

mEcEmä

mEEzwâo

=o::0v_=2

:ewa:

:.00

00Eo_mu_

.coczuåmsx

:um_ob:m_::::o:0m

(nåliåiciw

:E

305.093:

.oxuömäáxw

E0 ._02

605?

:mm

Eom

.000Em0x

m

.En

:så .få _mE _ 00E :så

050.393:

_

mämmnEn0cz

.E

0cümo0mxm 052000007.

.m

Luft:

.am:__0:m::00

.s .m

:00

üâcmêEsm

:00xEmcx

.m

:m .m to..

_oasascüaaozcm

.m

__.ammc_cas._wv_ugo..ö

mo:

0EwnE=m

022003_

_miwmEâxsbcov_

_00§:m0v_mm:._:m.mm

.a

.EE

.a .EL

_mawwwsmczåcov_

må:

.a

möåozä_

m:0_m_._.

_

.E0590

.E0893 238:: _mêmuiz

E208...

E

20m 056:,...

:Ego: 5:000. .E0805 .E0805

0:0 0:: E0: E0

mi: 0:a;

0 :m0 v_

:ozmtâm

| 0,_

:Ecoüa

om

s0mscwpcczam

0050.8_ _oêmmzm

913 :wmå

_M_

:o0zc0mox

:En :

0mx_:=EE0m._omn

b

»Eczwwâm

:w ä:

:E

._5250

.00:=mm_._._800mm:_::000

:o

000x303: m_8_._u=3

_oE :00

00:03?

:Eäm

0.00 ELEUFÃF_

0050?...

.G

_o::mm0:w_m:_E:v_

u:om_ubcm__sznöcoo

0ä

m:_:mw..w_0:...:

-m0xcåmEmöê :0m_ob:mm0a:mm›m n:om_2ämm__0:mv__z

.oxå

:um_otsmm__oamx_z

.E5333

:w ma_

:ow_8åm_a_00m _oäämzasm

:B58:

.cmEm0snEo

._55

00:80

09:02:.:

:omnuäm 500200

mzêm

:ü

_o0:8

å

0000:05 5000300.

_

:om mi.

0oE 05m 5.3.

im_

a n .w 0 E3 00 .0 u.

182 Bilaga 2

b_

.G000

Eom

:uösmåcâ:

._o mv. 000 000 000 000 000 000 000 000 000 00m 000 000 000 000 00»

om.:

m v Em 0 m _ .00 00 2 om 0v mm

mama

m: o: mmm 00_

00:5

:Mån :m m

0:. än

:c::

mcocaåoE

2:_

dä_

_oaäh

_ m v 0 _ 0 0 m 0 0 0 0 _ 0 _ 0 0 _

:så än :§5

:u2o_âmm0å_s:_E_b_

-Hvis

wscxeom

5.82 v 0 _ _ n m _ _ _ m _ _ _

:ma:

ä .E å.

å .cäwcco

.osim EOU m

Eocum

å :E zåwcmnz?

.B

o0cw5m

:masa

_oñEou 523052:

Eon_ 57,00 28x5

_ m _ m _ _ _ _ _

._o

coxmämzø.

å b_

000 000 000 .S000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

svår:

:000 000m

.§95

m o m

om v0 m0 å mm

.özwcm

mmm S» E. 00m G 0mv vä 00_ SN 00v

ock? .uccoc

0 _ o:

.a

_ouxcmmvñn

000.00 s

m 0 _ m _ m o m _ N _ m .m .a _ _ m _ ä

:annica

:oo

_s: SEZ Emm:

å .E0

.MEOEEN

å.

usemoos;

oecahaä -wuvmxm .ovåm

mcnxmmnaohv_

.G

.im

.CCACZG

wêcouEm

:så :så

:cam

uåmuunxw canzone; ocsmouüa uâaøuü: ocsmuuâa någons:

wc

3.5.» .w .a

_ E

wcezszøçmasmswam

.m .w 0.0,_

:ECM

_mümmEäxabcov_ _eezomçøxâem _wâmøagnzcov_ âmimmêäåbcov_

:s

_mvzumcuaozcm _wñmmêmszaäov_

.a .a .

mam:c_auzam

:E05

_osuäøzi

mcoñäh .E9205 .E9205 .EoEo_D äêmnáä :EEom .EoESD .E0505 :mzuameom .BoEo5 ucümovsxm

uses. 0:980 »såå

vâämcâvcümovavü

nå. nä: LCCCLA

323m

02.

CCC

vx

.m0

oucøomå

0150002:

öm?

.2m_›._.

_usmåsåc

:omxtbmmvmcmmvøm _ob2mwu:w_m:_E_.x

2005:0...

.mumcfsêâonjx :om_ob:mm__ogmv:m

§25

cozotszarqom

V

.uTZ

mcöaäh

:omöbâm Eåozäh

m2

:mask mEañ

_ ?h ...U

:om & u c .. x.

SOU l 1978:59

Bilaga 2 183

frågoor. sammanlagda tvisteföremålet har till uppgått omkring 90 000 kronnor.

Chhefsmyndighet för lantbruksnämnderna är lanIbrukssrvrø/søn. som enligt instrtruktionen (1967:425) för lantbruksstyrelsert och lantbruksnämnderna inomn sitt verksamhetsområde företräder staten såväl vid som utom domstol. Enliggt samma instruktion företräder Ianrbruksnämnd i fråga som rör nämndens; verksamhetsområde staten såväl vid som utom domstol. lnoom lantbruksstyrelsen linns inrättad enjuridisk enhet som bl. a. svarar för haandläggtting avjuridiska ärenden av kvalificerad an. Ärenden angående tvistcemål m. m. som avses i enkäten bereds inom juridiska enheten och

etvgötårs av lantbruksstyrelsen i plenum ellerav generaldirektören. Påjuridiska enhecten tjänstgör tre jurister.

Ennligt av lantbruksstyrelsen utfärdad för Iantbruksnämnarbetsordning dernaa äger lantbruksdirektörett bl. a. att företräda nämnden vid domstolar och etandrzt myndigheter med rätt att sáitttt annan i sitt stâille. Nämnderna saknaar med något undantag juridisk expertis och dåirför biträder lantbruks-

styrelrlsettsjuridiska enhet ttämnderna vid mer komplicerade tvister. Nämndernat anlitar ibland advokat. Särskilt anslag för ersättning till utomstående experrtis finns till nämndernas förfogande. Larntbruksstyrelsen har inte haft något ärende av den art som efterfrågats i Cnkäldel] att redovisa.

Av landets tjugofyra lantbruksnämnder har tio inte redovisat någon tvist. De åteerstående nämnderna har redovisat tillhopa fyrtio tvister. Härav rörde sex nêämndernas myndighetsutövning vid tillåimpning av jordförvärvslagen (1965:290) och kungörelsen (1971:420) om statligt stöd till jordbrukets rationmlisering. l övriga tvister har nämnd företrätt staten såsom köpare,

säljaree eller innehavare av fast egendom. Det har i tolv fall rört omfattningen av inköpt eller försåld egendom, i nio fall arrendetvister eller vräkningar från inköpbta fastigheter. i nio fall

fastighetsbildningstvister, i tre fall utomobliga-

torisktt skadestånd och i ett fall tvist angående leveransavtal.

På CSiv/I/Öllüla/SS(VTP/Sen

äger sektionschefen för kanslibyråns administrativa sekti0›n företräda styrelsen i sådana tvister som avses i enkäten. På sektionen tjänstgör två jurister.

Civiilförsvarsstyrelsen har redovisat en tvist. Det gällde ett hyresmål avseemde 35 000 kronor. Staten vann målet.

Vid riks/örsäkrirrgsiver/rer skall chefen för lagbyråns ombudsmannasektion,

eller dlen som förordnats att vikariera på tjänsten vid förfall för denne, äga företräida verket inför domstol. På ombudsmannasektionen tjänstgör förutotm chefen ytterligare en handläggare och i övrigt fem personer.

Rikssförsäkringsverket har inte haft några tvister som varit vid

anhängiga domsttol, föranlett skiljeförfarande eller medfört mer omfattande förhandlingar att redovisa.

Srartens_jordbruksnänznd företräds i tvistemål av chefen för administrativa byrån eller den jurist inom byrån han förordnar därtill.

Nämnden har redovisat en tvist avseende återbetalning av skördeskadeavgiftezr om 521 000 kronor. Kravet överlämnades till Kammarkollegiet, som företrändde staten inför domstol. Staten vann målet.

Inonn statens lrafilcsäkerhersverks centralförvaltning finns såväl en juridisk stabsenhet med en hovrättsassessor som chef som en administrativ sektion

184 Bilaga 2

med bl. a. tre jurister för handläggning av mer allmänna inom kanslibyråit frågor. Verket har sedan sin tillkomst 1968 inte varit indraget i någon civil tvist såsom representant for staten. Statskontoret är enligt sin instruktion (1975:569) central förvaltningsmyninom statsförvaltningen i den mån dighet för rationalsierittgsverksamhetett inte ankommer Det åligger statskontoret att uppgiften på annan myndighet. i fråga om attskaffniitg och utnyttjande av bl. a. svara för samordning datantaskittei inom statsförvaltningen. En praktisk följd av ttämndzt föreskrift är att statskontoret hyr eller köper för större delen av statsförvaltttingen. Statskontoret datamaskinutrustning område i snabb utveckling. Eftersom arbetar här på ett tekniskt komplicerat konsumenten har krav på modernaste möjliga vara kan leveranvanligen tören ha svårigheter att få fram varan i tid eller i varje fall att prestera en Detta kan leda till konflikter. Statskontorets tillräckligt utprovatl produkt. innehåller en Standardavtal avseende hyra eller köp av datamaskinutrustning bestämmelse att tvist angående tolkning eller tillämpning av avtalet skall i Sverige enligt svensk lag om skiljemän. Antalet avgöras genom skiljedom i mars l976 till inemot ett levande avtal med skiljedomsklausul uppgick Förfarande inför skiljenämnd har i de hänseenden enkäten avser tusen. En leverantör hade när enkätsvaret avgavs ;aåkzillztts vid endast ett tillfälle. i tvister som rörde två avtal. Tvisterna har avgjorts ;uåkallat skiljeförfztrztnde den 23 augusti l976. Statskontoret anlitade advokat. Staten genom skiljedom vann större delen av målet. Statskontorets för handläggning av sådana tvister varom här organisation arbetsenheter, dataadmittiär fråga grundar sig främst på två specialiserade strativa enheten och upphandlingsenheten, inom tekniska avdelningen. organisationsdirektör med Vardera enheten förestås av en kontraktsaitställd stor erfarenhet inom området. 1 dataadmimstrativa enhetens personal ingår med huvuduppgift att arbeta med en jurist på avdelningsdirektörsnivå Tekniska avdelningen har möjlighet att få ytterligare kontraktsfrâgor. biträde av administrativa byråns allmänna enhet. Medel finns juridiskt dessutom för att i mån av behov anlita advokat. Slutligen har tillgängliga tekniska enheten kontakt med upphandlingssakkunnig personal inom andra

statliga myndigheter. På riksanrikvarieämberer handläggs tvister inom myndighetens administrativa av byråchefen eller av chefen för allmänna byrå antingen sektionen, som båda är jurister. i fem Under perioden 1965-1975 har ämbetet företrätt kulturminnesvården expropriationsmål. Enligt kulturminnesvårdens speciallagstiftiting(fornminatt tvister rörande vissa ersättningar och neslagen m. fl. lagar) förutsätts kostnader kan förekomma. Om ämbetet och dess motpart inte kommer

överens om ersättningarnas storlek, skall frågan avgöras av fastighetsdomstol. Någon domstolsprövning av det slaget har hittills inte förekommit. kan staten föra talan om skadestånd mot den som Enligt fornminneslztgett rubbar fast fornlämning. Ämbetet för då målsägartalan i brottmål, i regel allmän eller kärandetalan i civil rättegång. Varje år genom åklagare. förekommer två eller tre sådana mål. Vissa fordringar på grund av ämbetets har överlämnats till kammarkollegiet för indrivning uppdragsverksamhet

Bilaga 2 185

enligt avskrivningskungörelsen. Det rör sig om sammanlagt omkring tio (trenden under åren 1965-1975. Vissa av dem har föranlett rättegång. Civila tvister i övrigt som föranlett rättegång är tämligen sällsynta -en eller två per år. Ett av de senaste målen rörde t. ex. frågan om vissa föremål var deponerade eller donerade till statens historiska museum. stod som Myndigheten svarande i ntålet. Förlikning träffades under rättegången. Civila tvister med mera omfattande förhandlingar, som inte föranleder rättegång, uppgår till omkring tio per år. Sådana tvister har mestadels rört fordran på grund av träffat avtal.

5 Försvaret

På_/E›/:srzircr.s c/v/_l/iintalniirig finns en juridisk byrå. vilken är indelad i fyra sektioner. Två av sektionerna är rättssektioner, vilka bl. a. handlägger sådana civila tvister som avses i enkäten. På varje rättssektion tjänstgör trejurister. Till den ena ráittssektioiten är knuten en skadevärderingsdetalj och till den andra en indrivningsdetztlj. l sin detaljredovisiting av tvister har civilförvaltnittgen mcdtagit dels av domstol - dock ej dem där samtliga prövade mål avseende skadestånd åklagare fört talan i samband med åtal- dels alla av domstol prövade civila tvister avseende annat än skadestånd och dels om

förlikningsförhandlingar

de gällt livränta eller också ersättning eller annan rätt till ett värde av minst 30 000 kronor eller oberoende av värde medfört arbete och tidsåtgång, som i stort kanjämföras med vad som krävs för utförande av statens talan i ordinärt tvistemål med förberedelse och huvudlörhandling. De sålunda redovisade tvisterna framgår av tabellerna 5 o 6. Utanför detaljredovisningen har civilförvaltningen lämnat bl. a. expropriations- och vattenmål, ärenden om ersättning enligt kungörelsen (1964:811) om ersättning för intrång i fiske till följd av militär verksamhet samt remisser från departement i ärenden rörande rätt till skadestånd. Civillörvaltningen har under perioden 1970-1975 handlagt omkring 25 exproprizttionsmål, i allmänhet omfattande och i flera fall avseende miljonbelopp. Under samma period har civilförvaltningen handlagt sju vattenmål. Ärenden enligt 1969 års kungörelse om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga uppgick under 1975 till 70 stycken. Från 1969 har civilforvaltningen övertagit statskontorets tidigare uppgift att vara ztllináin remissinstans i hos statsdepartement ärenden anhängiga rörande rätt till skadestånd. Detta också andra gäller departement än lörsvarsdepartetnetttet och kan således gälla varje slag av statlig verksamhet. Antalet remisser av nu ifrågavarande slag från andra departement än försvarsdepartementet har hållit sig på en tämligen stabil frekvensnivå och har ej överstigit tio per år. Forrjfikationsförvalmingen skall enligt sin instruktion (1965:827) företräda staten såväl vid som utom domstol i frågor som rör krigsmaktens fasta egendom. Förvärv och försäljning m. m. av fast egendom samt entreprenadavtal gällande utförande av olika slags byggnader, befästningar m. m. faller under detta bemyndigande.

2 186 Bilaga

Eom

_mxEsEEsm

So So

:E895: cozxm

un...?

NN ä_

;av

måsta B23

_

_§: :u: ._u m; o_

.xEom mc.:

m _

-Eos

Eocøm

-mzzäE

-å .un

.cs

.23 .B Eom

å.

__:: h: mtoü EOU .Bm ._0103 :s: :o: N.

.cozzw

.maEaEEsm .ozmvoE

o

.E22

å:o._o,_

Sw

_msEnEEnm

2016:0.”-

.on

So 8a

:umezczsäøbärø

:s:

S.

âo_ nu

.SP5

255m:

-x 3

.23

380.64_

E?

z...? Eom .ozf

mEcUoEs

_sE »Emm

_

.§2

_o_ F_ 6,_ .w

_ _

M:_==S._w.=_›_U _Eee_ 553 ._EEoxo._o,. ccümussxw

_ o_

.G

Små

âoaaäum..

:E

nME .§23

uscåmtoçmEovo.z_xm

ammo..

333%

_xm_._o:..w:noEo_D

_wummêâxmbcoz

:x

m

_Eeâuxä ocewuoâa awEEmm

mcoêâ.

a n

Bilaga 2 187

u | s: :må -un

Eom .000

_muEaEEaw

.B m; 000 000 000 000

0000m

E

.ENG

.c

om.: o: 00m om

:Emâmzü

:Bim

S» 000

u?? Emma :må

_

mmm?

E.. m :E

n

sw_§__.=:m

Eo

_.__v.:_v.._u::_

:um:_=._s.o.:_>_u

-EE mzx ö.. än:

.§33 wcotå :så 8.3 :§5

_§: E0 :::: _ v 0 m

0 0 0

0 E?

uv›v_mm__s._mv_u›_o

öv

mo:

:s

mucEmc

v.33

-åtcm m5:

mzzwE..

m_ m _ _ _

.m

_

Exämw

05.

_mscom

Eocom

.E00

.å .B

.maten

.mzztâc

.§3 -ca

.S23

...u E0

Eom

s ._o A un_

:E

3.03 E00 .Em

.E 0m

_§: b. .om EE ö: E.. ä. _ v _ _

Enaco:

.oc

öm.:

2:53

0 | 0 0

_maEsEEzm

.msLomBoE

»000 000 000

_OZMUuE

:omüömcsx xvaxâcw:

§22

:E

0% 00m 00m

.müomöoa

_

:u:

.xccsx

cs...?

2010?.:

§20

.mmEsEEsm

.000 000 000

oncoomå

.B .0000 B00 000 .U

0000m 222.50_

Z

000 00m

va

m: :o

så.: 000_

.E23

_E0_ m _ om m .U E_

.xm:_::mm._o

muita?

SEZ :E

.E23

.as

.m__

_mEoâ .Eoüå

_u__:: 533

355» E8 .uzi

:é

uvcoamcs

_ozw_u_â_mmmc_czmüo

.ü

_E: mån

_ m _

.mêbmøn

ö_ E 5,_ n m_ 0 0 _ m.:

NEC _

_EE_

:acw

_

u=_::a›._m.=_›_u

:o: .Emm :w

0.60:

.

:DUCPÃ

42523_

v.

:s _mi_

sêmä:

.

_sE .B23 5:0

_ 0 m _ _ _

om mm :m

25.; :ovan:

_o:m_0_â_mmw:_::mmö

v..o._a›m.wa .svöüâ

Eo

.âzoüå

än.: 30:a_ .momcs

w_§__.__.:m

E .woman

§3

.ü

nämt?

.U :é

Ea

om .G

som.:

-combi

.svsxwxsm

.nccsx

2.3 .så

.E23

_äå .E

.ovcots

:ccm

ucmñousxw

:ccm

8.:?

_

552V.

.n :E BE

._u.m_›,_.

.mzco

._00 .w :E :E .m .m .a

mo.sm.:m_on._s

mm

vcmaovsxw

_ _oz_ :E

:s .a E3_

...vagga

3:0

si:

c :m ...E

.mwscêags

mo?? .EEE .wii .E23

saraaa

_o.xm.mv_cm.\

wcêzmøñ_ _mâzmegx mcExEmn

EZ

oêmrm:

»Eczmäm

mcämäh .E0505

m:_:=mm._o

...åxå

cmäzon_ umeå

xum

:EEox

.mail

Ei

m_

a 200 e duo_ T u m u a T

188 Bilaga 2

av fast egendom m. m. Ärenden angående förvärv och försäljning

markbyrå. l ärenden där förhandhandläggs av fortiñkationsförvaltningens expropriationshot har förts under bakomliggande lingar om markanskaffning inletts. Därvid har lörtifikzt-

vid totalstrandning expropriationsförfarande

antalet fall uppdragit åt försvarets tionsförvaltningen i det övervägande l enstaka fall har förekommit att civilförvaltning att sköta processföringen. allmänna domstolarna liksom i mål advokat anlitats. Även i övriga mål vid de regelmässigt åt och ärenden vid hyres- och arrendenämnder uppdras vid försvarets civilförvaltning att föra processen. I vissa fall har handläggare (tvist om bättre rätt till uppträtt som ombud fortifikationsförvaltningen Mål och ärenden enligt vattenlagen.

vatten, överklagad gränsbestämning).

handläggs i de flesta lagen om enskilda vägar samt fastighetsbildningslagen vid fortifikationsförvaltningen eller, efter uppdrag, fall av befattningshavare Det förekommer emellertid att även vid lokal förvaltningsmyndighet. lämnas till försvarets civilförvaltning. uppdrag inom dessa rättsområden har inte kunnat lämna någon detaljredovis- Fortifikationsförvaltningen

ning av sina tvister. Som exempel på tvister där fortifikationsförxrztltningen har nämnts sådana som rört företrätt staten vid förlikningsförhandlingar l sådana bullerstörningar vid flygllottiljer och, i vissa fall, vid skjutfält. 600000 kronor. Vidare har ärenden har förekommit uppgörelse uppemot på enskild mark förekommit fall där entreprenör utfört anläggningsarbeten Härutöver har nämnts. att utan att erforderliga medgivanden förelegat.

skadats därför att befastningsanskadeståndsanspråk p. .g. a. att betesdjur i markerna har haft otillräcklig täckning eller att taggtråd funnits läggningar Skador till följd av splitter i handlagts inom fortifikationsförvaltningen. med verksamhet som har anknytsågtimmer liksom Vägskador i samband också regelmässigt inom försvarets fasta anläggningar regleras ning till

fortifikationsförvaltningen. handläggs av fortifikzttionsförvalt- Ärenden angående entreprenadavtal har under perioden ningens administrativa byrå. Fortifikationsförvaltningen hänskjutna tvister. Enligt 1965-1975 företrätt staten i två sådana till domstol föreskrifter vid upphandling av av fortifikationsförvaltningen tillämpade genom entreprenader skall tvist avgöras av domstol. Något dylikt avgörande under ifrågavarande tidsperiod. skiljeförfarande har därför inte förekommit handlägger mellan fem och tio tvister årligen Fortifikationsförvaltningen och omfattning av kontrakterade arbeten. avseende utförande

6 Kammarkollegiet

a. att företräda staten i vissa Kammarkollegiet åligger som tidigare nämnts bl. enligt jordabalken samt att vara bevakningsmynärenden om ersättning

enligt avskrivningskungörelsen. dighet i fråga om vissa statens fordringar handläggs inom advokatfiskalskoittorets Mål av förstnämnda slag

allmänna sektion. finns en särskild För mål och ärenden enligt avskrivningskungörelsen Sektionen förestås av en förste advosektion inom advokatfiskalskontoret. åt bevakningskatfiskal, som kan beräknas ägna 70 procent av sin tjänstetid Därutöver tjänstgör en ärenden (inbegriper även icke tvistiga fordringar).

Bilaga 2 189

amanueits på heltid på sektionen, varjämte en assistent på advokatliskalskontoret kan beräknas ägna 70 procent av sin tjänstetid åt bevakningsärenden. - Tvistiga mål anmäls för generaldirektören när fråga uppkommit om förlikning eller då dom meddelats. Därvid avgör verkschefen huruvida och i fall vilken som skall bjudas eller om bjuden förlikning skall förlikning godtas respektive om meddelad dom skall överklagas. Vid dessa föredragningar är chefen for vederbörande sakområde på allmänna avdelningen närvarande. har redovisat två ärenden om ersättning enligt jordabalken. Inget Kollegiet av dessa var när enkätsvaret avgavs slutligt avgjort. Ärendena rörde tillhopa belopp i storleksordningen 50 000-70000 kronor. .Ärenden enligt avskrivningskungörelsen som varit anhängiga vid domstol eller eljest medfört mer omfattande förhandlingar uppgår for tidsperioden 1970-1975 enligt kollegiets redovisning till 37. Av dessa ärenden har 20 varit föremål för rättegång och tvisteföremålets sammanlagda värde utgjort drygt tre miljoner kronor. Staten har härav efter i vissa fall beslut om avskrivning eller eftergift erhållit betalning eller rätt till betalning med knappt två och en halv miljoner kronor. Statens krav har i fem fall (1,8 miljoner kronor) avsett av olika former av statsbidrag, i 19 fall fordringar på grund av återbetalning levererade varor eller utförda tjänster m. m. (900 000 kronor) och i 13 fall utomobligatoriskt skadestånd (300 000 kronor). Tvisteforemålens värde har varierat mellan 100 kronor och drygt en miljon kronor.

7 Riksskatteverket

Enligt 3 § 2 punkten instruktionen (1970:752) för riksskatteverket åligger det verket särskilt att bevaka statens rätt i fråga om fordran, som vid bristande eller av annan orsak indrives av utmätningsman betalning såsom fordran i allmáittt mål, i fråga om fordran som har samband med fordran som nu sagts samt i fråga om garantibelojap enligt lagen (1970:741) om statlig lönegaranti vid konkurs, allt i den mån uppgiften ej ankommer på annan”. Orden . . fordran, som vid bristande betalning. . avser de fall då krav utgått från debiterande myndighet exempelvis beträffande skatter, ATP, tullmedel. studiemedel m. m. Vidare avses med ”. . . eller av annan orsak indrives av utmämingsmatt såsom fordran i allmänt mål,. . . böter, viten och rättegångskostnader, beträffande vilka krav inte framställts från den debiterande myndighetens sida. Nästa led “. . . fordran som har samband med fordran som nu sagts...“ avser betalningsskyldighet enligt 77a§ uppbördslagen (1953:272), 48a§ lagen (1968:430) om mervärdeskatt och 27 a § lagen (1959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. En definition av begreppet “allmänt mål lämnas i lagen (1972:180) om avrundning av vissa fordringar till helt krontal m. m. Lagens l §2 st lyder: Med allmänt mål avses i denna lag mål hos kronofogdemyndighet om uttagande av skatt eller tull, staten tillkommande avgift eller liknande medel som får uttagas genom utmätning utan föregående dom. böter eller annat som indrives i samma ordning som böter, avgift till statsverket enligt vattenlagen (l918:523)eIler belopp som erlagts av allmänna medel och enligt domstols beslut skall återbetalas till statsverket.

190 Bilaga 2

Tabell 7 Riksskatteverkets kronomâl 1974 och 1975

1974 1975

390 516 lnkomna kronomål 207 281 Därav Ltttnätniitgsmål 18 23 införsclmål 15 18 lönegarztntitnål 15 28 konkursmål

:nål om exekutiv försäljn. av 15 24 av fast egendom

mål om godctnztitsztrvtutlen i 6 l 1 konkurs 23 15 övriga besvärsmål 69 86 :nål enligt 77 a § upphördsF, 6 l 1 övriga tvistemål 16 14 övriga mål 250 297 Diirav liâremål for process 160 202 ;tvgiortlzt i hovrätt eller HD 6.6 milj. kr. 6.3 milj. kr. fordringsbelopp ca 136 17-1 avgjorda till statens Rirdel 5.9 milj. kr. 5.3 milj. kr. fordringsbelopp ca

Processer som pågick vid utgången 94 95 av året

statens rätt i ovan avsedda ärenden övertog Uppgiften att bevaka JK. Ärendena handläggs inom riksskatteverket den l juli 1973 från

av en särskild grupp bestående av fyra exekutiottsjuridiskzt sektionen

Gruppchefett leder och fördelar arbetet inom gruppen och befattningshavare. 1 de mål som beslutar i de mål som övriga handläggare i gruppen tilldelas.

Riksskatteverket har i gruppchefett handlägger själv beslutar sektionschefen.

liten utsträckning anlitat ombud. Detta har så gott som uteslutande mycket skett när det varit fråga om betalningsskyldighet enligt 77 a § uppbörtlslztgcn

förhandlingen. Den skriftliga handläggningen och då endast for den muntliga

har helt skötts av verket. antalet inkomna mål 91 och kronans För andra halvåret 1973 utgiorde halv miljoner kronor. För åren fordran i dessa mål uppgick till drygt tre och en hänvisat till vissa statistikuppgifter. som utred- 1974 och 1975 har verket

till tabell 7. ningen omarbetat

SOU l978t59

Bilaga 3

Redovisning av utredningens genomgång av J Kzs med befattning

ärenden enligt

skaderegleringskungörelsen

Omfattningen av JK:s befattning enligt skaderegleringskungörelsen med anspråk avseende s. k. faktiska skador och beslutsskador framgår såvitt avser 1973 av tabellerna l-3. såvitt avser 1974 av tabellerna 4-6 och såvitt avser 1975 av tabellerna 7-9. l tabell 10 har upptagits 1974 och 1975 avgjorda ärenden avseende anspråk enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. Uppgifterna grundar sig på en av utredningens sekreterare verkställd genomgång av JK:s beslut och utgående skrivelser och överensstämmer inte fullständigt med JK:s egen statistik. Skillnaderna är emellertid inte större än att de med hänsyn till ändamålet med den verkställda genomgången torde sakna betydelse.

sou 1978:59 192 Bilaga 3

Tabellen avser Tabell l Anmälningar enligt 5§ skaderegleringskungörelsen. ärenden avgjorda år 1973

Antal anmälningar enligt Antal fall där JK Anmälande myndighet halt annan uppfatt- Punkt l Punkt 2 Punkt3 ning än anmälande myndighet

Arbetsmarknadsstyrelsenb 4 Byggnadsstyrelsen Försvarets civillörvaltning

%I\)-_JÄU\

Försvarets materielverk Generaltullstyrelsenb

4 Sjöfartsverket Skolöverstyrelsen 2

l0 Statensjärnvägar* Statens naturvårdsverk l

Statens vattenfallsverkb 2 275 2 2 Statens vägverkb 50 3 1 2 Televerket”

459 8 l 4 Summa

a l 5 § skaderegleringskungörelsen, som avser s. k. faktiska skador, stadgas att central skall göra anmälan till JK 1) innan myndigheten beslutar utge förvaltningsmyndighet beslutar avslå framställning om skadestånd som ej skadestånd 2) innan myndigheten domstol ingår i svaromål imål om är uppenbart ogrundad 3) innan myndigheten infor

skadestånd. enligt punkterna l

h Myndigheten är numera undantagen från anmälningsskyldighet

och 2. 4Ärendet avser en beslutsskada avseende felaktig inkallelse genom fel vid databehand- 6 § uppdragit åt Försvarets civilförvaltning att handlägga beslutsling. JK har jämlikt skador av detta slag.

Bilaga 3 193

Tabell 2 Faktiska skador där JK jämlikt 2 § eller 4 §9 skaderegleringskungörelsen skall besluta i fråga om skadestånd. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1973

Berörd myndighet Antal Antal Av JK Antal fall av delefall fall beslu- gation av besluenligt enligt tade tanderätten 2 § 4 § belopp jämlikt 6 § (kronor)

Arbetsmarknadsstyrelsen 1 l7 800 Rikspolisstyrelsen l l

l 1 2 § skaderegleringskungörelsen avser anspråk För skador som inträffat inom sådan verksamhet där det inte finns någon central förvaltningsmyndighet. b 4 § skaderegleringskungörelsen avser skador överstigande 10 000 kronor.

Tabell 3 Beslutsskador. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1973 Berörd myndighet Av JK beslutade skadestándsbelopp i kronor eller fall där JK delegerat beslutanderätten Arrendenämnd 0 Försvarets civilforvaltning delegation i 4 fall

Statens invandrarverk delegation

194 Bilaga 3

skaderegleringskungörelsen. Tabellen avser Tabell4 Anmälningar enligt 5§” ärenden avgiorda år 1974

Antal anmälningar enligt Antal fall där JK Anmälande myndighet haft annan uppfatt- - Punkt 1 Punkt 2 Punkt 3 ning än anmälande myndighet

Arbetsmarknadsstyrelsenb 83 l Bilregisternämnden Byggnadsstyrelsen 3 3 2 Domänverketb

Lantmäteristyrelsen Luftfartsverket” 24 1

Poststyrelsenb 9

34 Rikspolisstyrelsen” Sjöfartsverket 3

Skolöverstyrelsen 5 7 l Statensjärnvägar* 5 1 1 Statens vattenfallsverkb 129 l 8 Statens vägverkb 19 3 Televerketb

368 3 17 Summa

att central ” 15 § skaderegleringskungörelsen, som avser s. k. faktiska skador, stadgas

förvaltningsmyndighet skall göra anmälan till JK 1) innan myndigheten beslutar utge beslutar avslå framställning om skadestånd som ej skadestånd 2) innan myndigheten är uppenbart ogrundad 3) innan myndigheten inför domstol ingår i svaromål i mål om

skadestånd. enligt punkterna 1 b Myndigheten är numera undantagen från anmälningsskyldighet

och 2. 6 § 4 Ärendena avser felaktig inkallelse genom fel vid databehandling. JK harjämlikt

att handlägga beslutsskador av detta slag. uppdragit åt försvarets civilförvaltning

sou 1978:59 3 .195 Bilaga

Tabell 5 Faktiska skador där JK jämlikt 2 §4 eller 4 §5 skaderegleringskungörelsen skall besluta i fråga om skadestånd. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1974

Berörd myndighet Antal Antal Av JK Antal fall av delefall fall beslu- gation av besluenligt enligt tade tanderätten 2 § 4 § belopp jämlikt 6 §f (kronor)

Byggnadsstyrelsen l 1

0 2 § skaderegleringskungörelsen avser anspråk för skador som inträffat inom sådan verksamhet där det inte finns någon central förvaltningsmyndighet. b 4 .äskaderegleringskungörelsen avser skador överstigande 10 000 kronor. 4 Av lKzs akter framgår att summan av de belopp berörda myndigheter utgett efter delegation uppgår till omkring 125 000 kronor.

3 196 Bilaga

Tabell 6 Beslutsskador. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1974 Berörd myndighet Av JK beslutade skadeståndsbelopp i kronor eller fall där JK delegerat beslutanderätten

Generaltullstyrelsen Generaltullstyrelsen Hovrätt Justitiedepartementet Kronofogdemyndighet Kronofogdemyndighet Lantbruksstyrelsen Länsstyrelse Länsstyrelse Länsstyrelse Länsstyrelse Länsstyrelse Länsstyrelse 1 200 Länsstyrelse 0

Bilaga 3 197

Tabell 7 Anmälningar enligt 5§” skaderegleringskungörelsen. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1975

Anmälande myndighet Antal anmälningar enligt Antal fall där JK haft annan uppfatt- Punkt l Punkt 2 Punkt 3 ning än anmälande myndighet

I l 5 § skaderegleringskungörelsen, som avser s. k. faktiska skador. stadgas att central

skall göra anmälan till JK l) innan myndigheten beslutar utge lörvaltningsmyndighet skadestånd 2) innan myndigheten beslutar avslå framställning om skadestånd som ej är uppenbart ogrundad 3) innan myndigheten inför domstol ingår i svaromål i mål om skadestånd. b är numera undantagen från anmälningsskyldighet Myndigheten enligt punkterna l och 2. 4Ärendet avser en beslutsskada avseende felaktig inkallelse genom fel vid databehand-

ling. JK harjämlikt 6 § uppd ragit åt försvarets civilförvaltning att handlägga ärenden av detta slag.

sou 1978:59 198 Bilaga 3

Tabell 8 Faktiska skador där JK jämlikt 2 §4 eller 4 §17skaderegleringskungörelsen

skall besluta i fråga om skadestånd. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1975

Antal fall Antal fall Av JK beslutade Berörd myndighet enligt 2 § enligt 4 § belopp (kronor)

l O Arbetsmarknadsstyrelsen 1 12 000 Byggnadsstyrelsen Domänverket 1 0

I 0 Generaltullstyrelsen 1 13 150 Kriminalvårdsstyrelsen 1 10 500 Kriminalvårdsstyrelsen 1 O Lantbruksstyrelsen 1 13 485 Rikspolisstyrelsen 1 0 Rikspolisstyrelsen

Statens vägverk

Summa

7 2 § skaderegleringskungörelsen avser anspråk för skador som inträffat inom sådan verksamhet där det inte finns någon central lörvaltningsmy ndighet. b 4 § skaderegleringskungörelsen avser skador överstigande 10 000 kronor.

Bilaga 3 199 Tabell 9 Beslutsskador. Tabellen avser ärenden avgjorda år 1975

sou 1978:59 200 Bilaga 3

0 Tingsrätt 0 Tingsrätt Tingsrätt 198 181 Tingsrätt Tingsrätt 300 Åklagarmyndighet 0

Summa 62 23 871

Tabell 10 Ersättningsanspråk enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning. Tabellen avser ärenden avgjorda 1974” och 1975

Antal ärenden _ Antal ärenden Beslutade belopp” 1974 1975? (kronor)

l- 2 000 1 25 3 9 2 001- 4 000 4 001- 6 000 2 6 0 l 6 001- 8 000 0 2 8 001-10 000 2 l 10 001-12 000

8 44

i Anm.: l de ärenden då ersättning inte utgått (1 fall 1974 och 8 fall 1975) har detta allmänhet berott på att formella Förutsättningar brustit, nämligen att frihetsberövandet än 24 timmar. skett fore lagens ikraftträdande eller att frihetsberövandet varat mindre eller ej synes inte ha Någon svårighet att avgöra huruvida rätt till ersättning förelegat främst uppstått. svårigheterna synes i stället ha varit att fastställa ersättningens belopp såvitt avser ersättning lör lidande. I Lagen om ersättning vid frihetsinskränkning trädde i kraft den 1 juli 1974. b Totalt har utgivits 1974 omkring 45 000 kronor och 1975 omkring 120 000 kronor. CEnligt JK:s statistik utgjorde antalet 1975 inkomna ärenden 68, antalet under samma

år avgjorda ärenden 55 och sammanlagt utbetalt belopp 120 743 kronor.

KUNGL. BlBl..

1978 -10- 0 3

STOCKHOLM

Statens

offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

1. Stat-kyrka. Ändrade relationer mellan staten och svenska kvrkan. Kn. Stat-kyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn. Stat-kyrka. Bilaga 242. Utredningar i delfrågor. Kn.

?PN Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedöm-

ningsunderlag. U. 5. Foräldrautbildning. S. 6. Ny skogspoliiik. Jo. 7 Skog för framtid. Jo. 8 Hyresrätt 2. Lokalhyra, Ju. 9. Ny konkurrensbegränsningslag, H. 10. Barnets ratt. 1. Om förbud mot aga. Ju. 1 1. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. 12. Kapitalmarknaden I svensk ekonomi. Bilaga 1. E. 13. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4, E. 14. Arbete åt handikappade, A. 15. Praktikfrágor-átgärder i ett kort perspektiv. U. 16. Regional konsumentpolitisk verksamhet. H, 17. Energi. l, 18. Öresundsförbindelser. K. 19. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. K. 20. Öresundsförbindelser. Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. K. 21. Bemanning av fartyg. K. 22. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A. 23. Växtförädling. Jo. 24. Ny renhállningslagstiftning. Jo. 25. Etablering av miljöstörande industri. Bo, 26. Hälso- och siukvårdspersonalen. S. 27. Fortsatt körkortsreform. K. 28. Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. A. 29. Arbete I Jordbruk och trädgård. A. 30. Brand inomhus. B. 31. Trafikpolitik-kostnadsansvar och avgifter. K, 32. Ny indelningslag för kommuner, Iandstingskommuner och iörsamlingar. Kn. 33. Ordningsvakter. Ju. 34. Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. Ju. 35. Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad Iänsdemokrati. Kn. 36. Arrenderätt l. Ju. 37. Hotell- och restaurangbranschen. H. 38. Jämställdhet i arbetslivet, A. 39. Föräldraförsäkring. S. 40. Tvistlösning pä konsumentomrádet. H. 41. Statlig personalutbildning, B. 42. Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering. A. 43. Miljökostnader. Jo. 44. Kommunalt hälsoskydd. S. 45. Allmän arbetslöshetsförsäkring, A. 46. Att främja regional utveckling. I. 47. Att främja regional utveckling. Bilagedel. I. 48. Konkurrens på lika villkor. B. 49. Energi. Hälso-miljö- och säkerhetsrisker. l. 50. Ny vårdutbildning, U, 51. Svensk trädgårdsnäring. Jo, 52. Lägg besluten närmare människorna! Kn. 53. Förbud mot investeringar i Sydafrika. H. 54. Personregister-Datorer-Integritet. Ju. 55. Att sambo och gifta sig. Ju. 56. Kultur och information över gränserna. Ud. 57. Resor till arbetet. A. 58. Organisatoriska frågor inom länsstyrelsen. Kn. 59. JK-ämbetet. Ju.

Statens offentliga utredningar 1978

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Hyresrätt 2, Lokalhyra. [8] Sysselsättningsutredningen. 1. Arbete åt handikappade. [14] 2] Barnets rätt. 14Om förbud mot aga. [10] Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors [33] förvärvsarbete och förvärvshinder. [28] 4. Kommunernas medver- Ordningsvakter. Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. [34] kan i sysselsättningsplanering. [42] Arrenderätt 1.[36] Arbete I [ordbruk och trädgård. [29] PersonregisterDatorer-Integritet. [54] Jämställdhet i arbetslivet. [38] Att sambo och gifta sig. [55] Allmän arbetslöshetsförsäkring, [45] JK-ämbetet. [59] Resor till arbetet. [57]

Utrikesdepartementet Bostadsdepartementet Kultur och information över gränserna. [56] Etablering av miljöstörande industri. [25] Brand inomhus. [30]

Socialdepartementet Föräldrautbildning. [5] Industridepartementet Hálso- och siukvårdspersonalen. [26] Energikommissionen. 1. Energi. [17] 2. Energi. Hälso-mlljü- och Föräldraförsäkring. [39] säkerhetsrisker. [49] Kommunalt hälsoskydd. [44] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. l. Att framia regional utveckling. [46] 2.Att främja regional utveckling. Bilagedel. [47] Kommunikationsdepartementet 1975års danska och svenska öresundsdelegationer. 1.Öresundsförbindelser. [ 18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. [19] Kommundepartementet 3. Öresundsförbindelser för företag och Kyrkoministerns stat-kyrka grupp. 1.Stat-kyrka. Ändrade relationer Bilaga B. Konsekvenser hushåll. [20] mellan staten och svenska kyrkan. [l] 2. Stat-kyrka. Bilaga 1. Bemanning av fartyg, [21] Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Fortsatt körkortsreform. [27] Utredningar i delfrágor, [3] och avgifter. [3 l] Ny indelningslag för kommuner, landstingskommuner och försam- Trafikpolitik-kostnadsansvar lingar. [32] Regional utvecklingsplanering, Iänsplanering, vidgad länsdemokrati. Ekonomidepartementet i svensk eko- [35] Kapitalmarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden närmare människorna! [52] i svensk ekonomi. Lägg besluten nomi. [l 1] 2, Kapitalmarknaden Bilaga 1.[12] 3. [58] Organisatoriska frågor inom länsstyrelserna. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. [13]

Budgetdepartementet Statlig personalutbildning, [41] Konkurrens på lika villkor. [48]

Utbildningsdepartementet Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag. [4] Utredningen om vissa várdutbildningar inom högskolan. l. Praktikfragor-åtgärder i ett kort perspektiv. [15] 2. Ny várdutbildning. [50]

Jordbruksdepartementet 1973árs skogsutredning. l. Ny skogspolitik. [8] 2. Skog för framtid. [7] Växtförädling. [23] Ny renhållningslagstiftning. [24] Mlljökostnader. [43] Svensk trärlgârdsnäring. [5 l]

Handelsdepartementet Ny konkurrensbegränsningslag, [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16] Hotell- och restaurangbranschen. [37] Tvistlösning pä konsumentomrâdet. [40] Förbud mot investeringar l Sydafrika. [53]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

i i 3

i :s

»aançsz a

å . s

Miügâxlât Ä

i 3

KUNGL. BIBL

1978 -10- U 3

S7 UCKHOLM

.

M72*

|SBN 91-3804316

LiberFörlag IS S N 0375-250X

Allmänna Förlaget