Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m m : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar %l% 1981:14 %ä Kommundepartementet

Reformerat

kyrkomöte,

kyrklig lagstiftning

m m

slutbetänkande av 1979 års kyrkomöteskommitté Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-06111-2 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1981

Ti11 statsrådet och chefen för kommundepartementet

Den 23 apri1 1979 bemyndigade regeringen dåvarande chefen för kommundepartementet att ti11ka11a en kommitté med högst sju 1edamöter med uppdrag att utreda frågor om kyrkomötets stä11ning, befogenheter och sammansättning m m. Med stöd av detta bemyndigande förordnade departementschefen den 28 september 1979 riksdags1edam0t Hi1ding Johansson ti11 ordförande i kommittén. Vidare förordnade departementschefen samma dag ti11 ledamöter i kommittén chefskonsu1t Urban Gibson, utredningssekreterare Margareta Grape-Lantz, häradsdomare Gunnar A Johansson, riksdags1edamot Gunne1 Jonäng och förbundssekreterare Car1-Eric Lundgren. Kommittén har antagit namnet 1979 års kyrkomöteskommitté. Ti11 sekreterare i kommittén förordnades den 4 december 1979 rådman Tom Tzson Thyb1ad. Den 9 december 1980 förordnades t f universitets1ektor Car1- Einar Stå1vant att vara expert i utredningen beträffande frågor rörande va1. Utredningen får härmed över1ämna sitt betänkande. Reservation har i fråga om kyrkomötets sammansättning avgetts av Gunnar A Johansson. Utredningen har härmed s1utfört sitt uppdrag.

Stockho1m i februari 1981.

Hi1ding Johansson Urban Gibson Margareta Grape-Lantz

Gunnar A Johansson Gunne1 Jonäng Car1-Eric Lundgren

/Tom Tzson Thyb1ad

sou 1981:14

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANFATTNING 11 FURFATTNINGSFURSLAGEN 19 1 UTREDNINGSUPPDRAGET 31 1. Direktiven 31 1. Utredningsarbetet 35

SVENSKA KYRKANS NUVARANDE ORGANISATION 37 A11mänt 37 L0ka1p1anet 37 Stiftsp1anet 38 Domkapitel 39 Stiftsnämnd 41 B0stä11snämnd 42 Lu D0mkyrk0styre1se 43 L› Stiftsting och stiftsråd 43 4› Riksp1anet 46 is Kyrkomötet 47 äs Ärkebiskopen 47 is Biskopsmötet 48 is De kyrk1iga styre1serna 49 is Svenska kyrkans försam1ings- och 52 pastoratsförbund

REGERINGSFORMENS PRINCIPER OM NORMGIVNING 61 Allmänt 61 Begreppet lag 61 Den formella lagkraften 62 Normgivningskompetensens fördelning 63 U7 Riksdagens lagstiftningsområde 64

bördes personliga och ekonomiska förhållanden. Föreskrifter om förhållandet mellan 65 enskilda och det allmänna Kommunernas kompetens, åliggande och 66 organisation Regeringens normgivning 66 ON Regeringens kompetens genom regerings- 66 formen O! u Delegation 67 ON o Subdelegation 69 O! o Kontroll av delegerad normgivning 70

ååh-bb

enligt 1809 års regeringsform å Kyrkolag i l974 års regeringsform 76 Kommitténs överväganden 77

4.2.1 A11männa principer 77 4.2.2 me11an statens och kyrkans 80

Förde1ningen

normgivning 5 KYRKOMUTETS ARBETSUPPGIFTER 89 5.1 Nuvarande uppgifter 89 5.2 Tidigare utredningar om kyrkomötets 90 arbetsuppgifter 5.3 Kommitténs överväganden 91 6 KYRKOMUTETS SAMMANSÄTTNING OCH ARBETSFORMER 93 6.1 Gä11ande rätt 93

sammansättning

6.1.1 Kyrkomötets 93 6.1.2 Kyrkomötets arbetsformer 93 6.2 Tidigare m m 94 utredningar 6.2.1 Kyrkomötets sammansättning 94 6.2.2 Kyrkomötets arbetsformer 98 6.3 Kommitténs överväganden och förs1ag 100 6.3.1 Kyrkomötets sammansättning 100 6.3.2 Va1 ti11 kyrkomötet 102 6.3.3 Kyrkomötets arbetsformer 104 6.3.4 Diskussion om-metod för uppbyggnaden 105 av ett reformerat kyrkomöte 7 EN KYRKLIG CENTRALSTYRELSE 107 7.1 Nu1äget 107 7.2 Tidigare utredningar 107 7.2.1 A11mänt 107 7.2.2 Kyrkoorganisationskommittên 107 7.2.3 1958 års utredning kyrka--stat 108 7.2.4 Stat--kyrka-över1äggningarna 109 7.2.5 1979 års kyrkomötes utredningsnämnd 111 7.3 Kommitténs överväganden 115

PRÄSTERSKAPETS PRIVILEGIER 117

oooooooooo

i byggnad och underhâ11 av prästgård och kyrka Frihet för att delta 120 präst i kyrkovaktares av1önande och rätt för präst ti11 fria gravp1atser samt för klockringning

Bibehå11ande av stiftsinde1ningen 121

Svenska kyrkans rätt ti11 den kyrk1iga 122 jorden m m

Rätt att föra ta1an för den kyrk1iga 129 jorden

Frihet för vissa bostä11en i städer från 130 borger1igt besvär

Sky1dighet för domsto1 att underrätta 131 biskop och domkapite1 om åta1 mot präst

Tidigare utredningars förs1ag om behand- 131 1ing av privi1egierna

beredningen

regeringsform Tidigare utredningar 139 Kommitténs överväganden och förs1ag 139

10 BEKÃNNELSEKRAVET FOR INNEHAVARE AV 141 ÄMBETEN OCH TJÄNSTER 10. Kravet för prästerlig 141 befattningshavare att tillhöra svenska kyrkan 10. . Gällande rätt m m 141 10. Kommitténs överväganden och förslag 141 10. Lärares i kristendom och teologisk veten- 142 skap trosåskådning 10. . Gällande rätt m m 142 10. . Kommitténs överväganden och förslag 142 10. Jäv för vissa befattningshavare att hand- 142 lägga ärenden och mål rörande svenska kyrkan 10. Gällande rätt m m 142 10. Kommitténs överväganden och förslag 144 10. Kravet för statsråd att tillhöra svenska 144 kyrkan 10. . Gällande rätt m m 144 10. . Kommitténs överväganden och förslag 146

11 DE KYRKLIGA KOMMUNERNAS KONSTITUTIONELLA 147 STÄLLNING M M 11. Gällande rätt 147 11. . Allmänt om kommuner 147 11. . De kyrkliga kommunerna 149 11. Kommitténs överväganden 150

12 KOSTNADER 153 12. Kostnader för ett reformerat 153 kyrkomöte

övriga förslag

13 GENOMFÖRANDE 157 14 SPECIALMOTIVERING 159 14.1 Lag om svenska kyrkan 159 14.2 Lag om nämnden för beredning av svenska 166 kyrkans Iärofrågor RESERVATION 169

Bi1aga

sou 1981:14 n

SAMMANFATTNING

l979 års kyrkomöteskommittê har haft i uppdrag att pröva om inte reglerna om kyrkolagstiftning i punkt 9 övergångsbestämmelserna Därvid har det även ålegat komtill regeringsformen kan upphävas. mittén att pröva om övriga i samma punkt intagna övergångsbestämmelser rörande kyrkan kan upphävas eller överföras till annan lagstlftnlng- Vidare har kommittén haft i uppdrag att överväga om kyrkomötets sammansättning och arbetsformer och vid frågan detta arbete undersöka möjligheterna att genomföra l979 års kyrkomötes utredningsnämnds förslag beträffande kyrkomötet. Det har ålegat kommittén att finna förslag som inte föregriper senare ställningstaganden i stat--kyrka-frågan och som

principiella

inte innebär ett befästande av statskyrkosystemet eller som kan komma att en framtida Av kommitténs leda-

försvara kyrkoreform.

möter är Gunnar A Johansson och Gunnel Jonäng för ett bevarat samband mellan staten och kyrkan medan kommitténs övriga ledamöter nämligen Hilding Johansson, Carl-Eric Lundgren, Margareta och Urban önskar en från staten fri kyrka.

Grape-Lantz Gibson

vad som angetts i direktivenom att inte före- Med utgångspunkt senare ställningstaganden i stat--kyrka-frågan har emellergripa tid kommitténs ledamöter trots skillnaden i åsikt om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan kunnat enas om att lämna följande Detta utgör ett principförslag utan att förslag. innehålla i detaljfrågor. Sådana bör enligt kommittén förslag lämpligen utarbetas först sedan nu föreliggande principförslag remissbehandlats och torde sedan väl beslut om principerna fattats inte kräva särskilt djupgående utredningsinsatser.

Sammanfattning SOU l98l:l4

Uppdelning av normgivning mellan riksdagen och kyrkomötet Enligt den princip som antagits genom införande av den nya regeringsformen har stiftande av lag överförts till riksdagen ensam. Riksdagen har i princip getts frihet att ingripa med lagstiftning på varje område. Den s k folksuveränitetsprincipen innebär att de viktigaste politiska besluten skall fattas av riksdagen i dess egenskap att vara det statsorgan, som bäst uttrycker folkopinionen. Undantag härifrån utgör dock kyrkolag som genom stadgande i regeringsformens övergångsbestämmelser stiftas av regering gemensamt med riksdag och med samtycke av kyrkomötet. Enligt kommitténs mening talar emellertid övervägande skäl för att riksdagen ensam bör överta all lagstiftningsmakt och sålunda i framtiden ensam även stifta kyrkolag. Ett direkt överförande utan att andra åtgärder vidtas kan emellertid rubba nuvarande förhållande mellan staten och kyrkan. Skulle så ske kommer kyrkan utan tvekan att inta en mindre självständig ställning än idag och sålunda knytas fastare till staten. Ett sätt att uppnå den idag rådande balansen mellan staten och kyrkan är att tillämpningsområdet för begreppet kyrkolag begränsas och att i stället vissa av de områden som idag karakteriseras som kyrkolag överförs till kyrkomötets självständiga bestämmanderätt. Som en naturlig följd härav bör även de delar av det område, som faller under regeringens normgivningskompetens, kunna överföras till kyrkans självbestämmanderätt. Då det gäller att bestämma området för kyrkomötets självbestämmanderätt finner kommittén det naturligt att dit föra sådana områden, beträffande vilka något statligt intresse inte alls eller endast i ringa mån föreligger men beträffande vilka det finns ett starkt kyrkligt intresse av självbestämmanderätt. Hit hör t ex kyrkans lära om vilken det statliga intresset bör kunna inskränkas till att i lag bestämma att bekännelsen är den_evangelisk-lutherska. Närmare bestämmelser föreslås anförtros kyrkan själv. Vad angår ett antal andra frågor är det emellertid naturligtatt bestämmanderätten tillkommer staten genom i första hand riksdagen. Hit hör sådana allmängiltiga frågor såsom religionsfrihetslagen, gränserna för kyrkomötets kompetens m m. Även om det beträffande flertalet och de mest betydelsefulla anrådena inte föreligger någon svårighet att dra upp gränserna

SOU 1981 :14 Sammanfattning 13

mellan kyrklig och statlig bestämmanderätt pekar kommittén på att det dock finns ämnen, rörande vilka starka önskemål om självbestämmanderätt kan föreligga från såväl statens som kyrkans sida. Beträffande dessa finner kommittén att den principen måste gälla, att förutsättningen för ett överlämnande till kyrkans självbestämmanderätt bör föreligga endast i de fall kyrkans och statens intresse sammanfaller såvitt angår regleringens innehållsmässiga utformning. Skulle det däremot föreligga en konflikt mellan statlig och kyrklig uppfattning kan frågan inte undandras statens bestämmanderätt. Vidare måste den principen gälla, att kyrkan inte kan utfärda generella föreskrifter, som sedan skall tillämpas av staten genom t ex regering eller ämbetsverk. Kommittén förutsätter dock att svenska kyrkan vid sådana frågors prövning får lämna sina synpunkter eftersom det måste ligga i statens intresse att vid utövande av bestämanderätten inhämta kyrkans inställning tillaktuella frågor, som på något sätt berör denna. Med hänsyn till det sagda föreslår kommittén att regeringsformens övergângsbestämmelser rörande kyrkolagstiftning upphävs och att riksdagen sålunda i framtiden ensam stiftar all lag. I en ny särskild lag om svenska kyrkan föreslås bestämmelser om kyrkomötets självbestämmanderätt. Denna föreslås omfatta lärofrå-

gor, kyrkliga ritualer och böcker och frågor beträffande riks-

kollekter. Vidare föreslås kyrkan genom i första hand kyrkomötet

fortsättningsvis själv helt få hand om de angelägenheter som rör

den verksamhet som idag bedrivs av centralrådet för evangelisation och församlingsarbete, missionsstyrelsen, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet och diakoninämnden. Därvid bör det ock-

så ankomma på svenska kyrkan att själv bestämma hur och genom

vilken organisation dessa verksamheter i framtiden skall handhas. Vad angår den inte statligt reglerade verksamheten som kyrkan redan idag bedriver är det kommitténs förhoppning att denna också kommer att samordnas under kyrkomötet. Såsom statlig kommitté har denna dock ansett sig förhindrad att kunna lägga några direkta förslag om de områden där svenska kyrkan redan idag är självbestämmande.

Organisation på riksplanet De nya arbetsuppgifterna kräver en förändring av nuvarande kyrko-

möte och att detta får en bredare och mera demokratisk uppbyggnad

14 SOU 1981 :14 Sanmanfatming

än det nuvarande. Det föreslås därför att kyrkomötet skall bestå av 251 ledamöter. Kommittén föreslår vidare att dessa övergångsvis utses genom indirekta val baserade på församlingarnas fullmäktige eller i de fall då det i stället förekommer kyrkostämmor av församlingarnas kyrkoråd. Möjligheten att ersätta indirekta val med direkta bör ytterligare utredas. Val till kyrkomöte skall förrättas vart tredje år och med början under december månad samma år som val till kyrkofullmäktige har ägt rum. Nuvarande kategoriklyvning mellan lekmän och prästerliga ledamöter föreslås försvinna. Valbar är varje myndig person som är medlem av svenska kyrkan. Ledamoten Gunnar A Johansson har dock reserverat sig häremot och vill för sin del föreslå att kyrkomötet skall bestå av 238 fritt valda ledamöter och landets l3 biskopar. Kyrkomötet skall sammanträda en gång varje treårsperiod. Urtima kyrkomöte kan dessutom inkallas. I kyrkomötets självbestämmanderätt ligger att detta själv bör besluta om bl a arbetsformer. Den av kommittén föreslagna lagen om svenska kyrkan innehåller därför bara regler av mera grundläggande karaktär. Kommittén skisserar emellertid exempel på hur kyrkomötets sammanträden tidsmässigt kan ordnas. Någon självskriven ordförande föreslås inte det nya kyrkomötet fâ. Både ordförande och vice ordförande bör väljas av kyrkomötet vid dess första sammanträde. För att garantera prästämbetets inflytande på lärofrågor, då nu de självskrivna prästledamöterna avskaffas, föreslås att en nämnd för beredning av lärofrågor inrättas. Denna föreslås bestå av landets l3 biskopar. Kyrkomötet ges rätt att komplettera nämnden av kyrkomötet valda ledamöter. Bemed ytterligare sju slut i ärenden rörande lärofrågor måste alltid föregås av yttnämnden. Ledamöten Gunnar A Johansson menar dock rande från såsom en naturlig följd av sitt förslag om kyrkomötets sammansättning - att läronämnden är onödig och att dessa fragor helt bör beredas inom kyrkomötet. Kommittén föreslår vidare att det skall finnas möjlighet för en minoritet av kyrkomötesledamöterna att få till stånd en bord-

läggning av ett ärende rörande lärofrågor till dess nästa nyval-

da kyrkomöte sammanträder, Rätt att närvara vid kyrkomötessammanträden föreligger bl a

SOU 1981 :14 15 Sammanfattning

för statsråd som ansvarar för kyrkliga ärenden och ledamöterna i nämnden för lärofrågor. Dessa har yttranderätt men inte någon beslutanderätt. Möjlighet ges kyrkomötet vidare att för tid då kyrkomötet inte sammanträder välja ett representantskap. Detta bör bestå av minst 41 ledamöter. Vidare kan kyrkomötet välja en centralstyrelse för beredning av kyrkomötets och representantskapets ärenden och för verkställighet av dess beslut. Denna styrelse bör bestå av minst elva ledamöterl En eventuell styrelses ordförande och vice ordförande skall alltid väljas särskilt av kyrkomötet. Är ärkebiskopen inte ledamot av styrelsen skall denne eller en av honom utsedd representant närvara vid styrelsens sammanträden. Som redan tidigare något berörts ligger i kyrkomötets självbestämmanderätt att kyrkomötet själv utöver att fastställa närmare föreskrifter för kyrkomötets arbetssätt även skall bestämma reglerna för representantskapets och centralstyrelsens verksamhet. Kommittén visar genom ett exempel hur den lagreglerade verksamheten kan läggas upp så att den kostnadsmässigt endast obetydligt överstiger de nuvarande kyrkomöteskostnaderna. Kostnaden för den lagreglerade verksamheten föreslås i första hand ersättas genom årliga statsbidrag.

Prästerskapets_privilegier

Kommittén konstaterar att det råder stor tveksamhet rörande vilka och i vilken mån övergångsbestämmelsernas stadgande om det forna prästeståndets privilegier alltjämt äger giltighet. Oavsett hur det därmed förhåller sig menar kommittén att dessa stadgandens praktiska betydelse idag är av ringa värde för svenska kyrkan. Med hänsyn härtill och då ett upprätthållande av särskilda privilegiebestämmelser måste anses otidsenligt och odemokratiskt föreslås att stadgandet upphävs.

Statschefens tro Kommittén konstaterar att statschefen genom den nya regeringsformen mist sina tidigare funktioner i regeringen. Bestämmelsen

om statschefens tro - i de delar denna innebär ett angivande av

statsreligionen och en beskrivning av förhållandet mellan stat och kyrka - torde därför nu sakna reellt innehåll och huvudsak-

SOU 1981 314 Sammanfattning

ligen ha ett symbolvärde grundat på tradition. Kommittén finner på grund härav och inte minst med hänsyn till religionsfrihetsaspekten det naturligt att övergångsbestämmelsens stadgande om statschefens tro liksom 4 § successionsordningens bestämmelser av prinsars och prinsessors tro upphäves. Till en följd härav föreslås att den grundläggande definitionen av svenska kyrkans lära ges i den tidigare nämnda lagen om svenska kyrkan.

Bekännelsekravet för innehavare av vissa ämbeten och tjänster I regeringsformens Övergångsbestämmelser stadgas att ingen annan än den som bekänner kyrkans lära får utnämnas till prästerlig befattning. Vidare stadgas att regeringen utnämner till ärkebiskop och biskop en av de tre som föreslagits i den ordning som lagen om biskopsval föreskriver. Beträffande utnämning av prästerliga tjänster i församlingarna hänvisas till bestämmelser i bl a lagen om prästval. Kommittén finner inte några direkta skäl för att dessa grundläggande bestämmelser måste ges grundlagsform. Med hänsyn härtill föreslås att bestämmelserna överförs till den nya lagen om svenska kyrkan. Uvergångsbestämmelserna innehåller stadganden om lärarnas i kristendom och teologisk vetenskap trosåskådning. Kommittén föreslår att dessa upphävs och pekar därvid på att ämnet kristendom i skolundervisningen har ersatts av religionskunskap och att de teologiska fakulteterna har avkonfessionaliserats. I övergångsbestämmelserna stadgas också att befattningshavare som inte tillhör svenska kyrkan inte får delta i avgörande och mål som angår kyrkans religionsvård eller religionsundervisning, utövning av prästämbetet, befordring eller ämbetsansvar inom kyrkan. Kommittén anser att konfessionella behörighetsvillkor som regel bör undvikas. Med hänsyn härtill, och då bestämmelsens praktiska funktion kan diskuteras och särskilt då ärenden, där intressena är övervägande, överförs till

de kyrkliga kyrkans

självbestämmanderätt menar kommittén att bestämmelsen bör kunna upphävas. Uvergångsbestämmelsens stadgande om att föredragande statsråd i kyrkoärenden skall tillhöra svenska kyrkan finner dock kommittên bör kvarstå i avvaktan på ett ställningstagande i frågan om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan.

sou l98l :14 Samanfattning

De kyrkliga kommunernas konstitutionella ställning

I regeringsformens övergångsbestämmelser ges de kyrkliga församlingarna samma ställning som de borgerliga kommunerna. De har sålunda grundlagsfäst m m. självbestämmanderätt, beskattningsrätt Inom kommittén finns delade meningar om församlingarna i framtiden skall ha denna kommunkaraktär eller inte. Kommittén har emellertid funnit att ett beslut om församlingarnas kommunstatus har så stor betydelse för förhållandet mellan staten och kyrkan att detta bör fattas i samband med det principiella ställningstagandet i stat--kyrka-frågan. Kommittén anser det därför omöjligt att nu föra bort denna övergångsbestämmelse från regeringsformen eller föra in den i någon av regeringsformens kapitel. Bestämmelsen bör därför oförändrad stå kvar i regeringsformens övergångsbestämmelser.

Tiden för förslagens genomförande

De föreslagna ändringarna förutsätter grundlagsändringar. För att förslagen kunna träda i kraft

skall den l januari l983 måste

proposition lämnas till riksdagen före mitten av november l98l. Även om de föreslagna grundlagsändringarna inte formellt kräver något kyrkomötets beslut är ändringarna av sådan för betydelse svenska kyrkan att det får anses vara otänkbart att inte höra kyrkomötet innan förslaget slutgiltigt antas. Detta kräver sålunda att kyrkomöte inkallas l982 och då före någon gång under förslagets slutgiltiga behandling av den år l982 nyvalda riksdagen.

FURFATTNINGSFURSLAGEN

1 Förs1ag ti11 Lag om ändring i regeringsformen

Härigenom föreskrives att punkt 9 övergângsbestämmelsen ti11 regeringsformen ska11 ha nedan angivna 1yde1se.

Nuvarande 1yde1se Föres1agen 1yde1se 9. Ombud för svenska kyrkan 9. När regeringen avgör sammanträder ti11 a11mänt ärende som angår svenska kyrkomöte en1igt vad som är kyrkans elreligionsvård särski1t föreskrivet. ler religionsundervisning, Ti11 prästerlig befattning utövning av prästämbetet, inom svenska kyrkan får ej eller ämbetsbefbrdring annan utnämnas än den som ansvar inom kyrkan, skall bekänner kyrkans lära. Med- tillhöra föredraganden för annan befattning svenska sky1dig- kyrkan. het att undervisa i kristen- Vad i denna regeringsdom e11er teo10gisk veten- form föreskrives om priskap, ska11 tagas den hän- märkommuner ska11 med unsyn ti11 de sökandes tros- dantag av 1 kap 6 § försåskådning som därav kan på- ta stycket andra punkten, ka11as. Befattningshavare, äga motsvarande ti11ämpsom ej ti11hör svenska kyr- ning i fråga om kyrk1iga kan, får icke deitaga i av- kommuner. görande av må1 e11er ärende, som angår kyrkans reiigionsvård e11er re1igi0nsundervisning, utövning av prästämbetet, befordring e11er ämbetsansvar inom kyrkan. När sådant ärende avgöres av regeringen, ska11 dock hinder som nu sagts icke gä11a för annan än föredraganden. Ti11 ärkebiskop e11er biskop utnämner regeringen

SOU 1981 514 Författningsförs lagen

Nuvarande iydeise Föreslagen iydeise en av de tre som har föreslagits i den ordning som kyrkolag föreskriver. Om tiiisättning av prästeriiga tjänster i församlingarna och den rätt som därvid ti11k0mmer regeringen och församlingarna föreskrives i kyrkoiag. Utan hinder av vad denna regeringsform föreskriver om att 1ag stiftas, ändras e11er upphäves av riksdagen skaii i fråga om kyrkoiag gäila, att sådan 1ag stiftas, ändras e11er upphäves av regeringen gemensamt med riksdagen; dock att därvid erfordras samtycke jämväi av aiimänt kyrkomöte. Har av riksdagen antaget försiag angående kyrkoiag ej utfärdats som iag före närmast föijande iagtima riksmötes början, är försiaget förfaliet. Vad i denna regeringsform föreskrives om primärkommu= ner skaii, med undantag av 1 kap 6 § första stycket andra punkten, äga motsvarande ti11lämpning i fråga om kyrk1iga kommuner. Genom denna regeringsform göres ej ändring i vad som hittiiis har gäiit eniigt 2 § i den ä1dre regeringsformen. Det forna prästestândets priviiegier, förmåner, rättigheter och friheter skaii fort-

SOU 1981 :14 Författningsförs 21 lagen

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse farande gälla, om de ej har ägt oskiljaktigt sammanhang med den ståndet förut tillkommande representationsrätten och således upphört med denna. Ändring eller upphävande av dessa privilegier, förmåner, rättigheter och friheter får ej ske på annat sätt än genom regeringens och riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall av allmänt kyrkomöte.

Ändringen i regeringsformen träder i kraft vid ingången av året efter det år under vilket riksdagen antager den slutligt.

2 Förslag till Lag om-ändring i successionsordningen Härigenom föreskrives i fråga om successionsordningen att 4 § skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft vid ingången av året efter det år under vilket riksdagen antager den slutligt_

3 Förslag till Lag om upphävande av det forna prästeståndets privilegier Härigenom föreskrives att det forna prästeståndets privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i den mån de fort-

22 SOU 1981 :l4 Författningsförs lagen

farande äger bestånd, skall upphöra att gälla vid utgången av år 1982.

4 Förslag till se Lag om svenska kyrkan

l § Svenska kyrkan är ett evangeliskt-lutherskt trossamfund.

2§ Genom sina församlingar upprätthåller svenska kyrkan en på demokratisk grund uppbyggd riksomfattande verksamhet och bereder alla möjlighet att deltaga i kyrkans gudstjänster och därigenom religiösa verksamheter i övrigt.

3§ Svenska och stift ansvarar på sätt särskilt kyrkans församlingar i lag stadgas för kyrkans verksamhet lokalt och regionalt.

4§ Till inom svenska kyrkan får ej annan utprästerlig befattning nämnas än den som bekänner kyrkans lära.

Till och biskop utnämner regeringen en av de tre som ärkebiskop har som lag om biskopsval Om föreslagits i den ordning stadgar. tillsättningen av prästerliga tjänster i församlingar föreskrivs i lag.

5§

För handhavande av svenska kyrkans angelägenheter som rör läro-

ritualer och böcker, upptagande av rikskollekfrågor, kyrkliga ter, central verksamhet för evangelisation, mission och övrigt utlandsarbete samt diakoni utgör kyrkomötet där ej annat särskilt stadgas beslutande organ.

6§ Val till kyrkomöte förrättas vart tredje år.

SOU l 981 :T4 Författningsförs 2: lagen

Varje val gäller för tiden från det att det nyvalda kyrkomötet har samlats till dess det närmast därefter valda samkyrkomötet las.

Denna tid är kyrkomötets valperiod.

7§ För val till kyrkomötet är riket indelat i Valkretsar. Varje stift utgör en valkrets.

8§ Mandaten i kyrkomötet utgöres av 251 valkretsmandat vilka fördelas mellan valkretsarna på grundval av en beräkning av förhållandet mellan antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i varje valkrets och antalet röstberättigade kyrkomedlemmar i hela riket.

Varje valkrets skall tilldelas minst två mandat.

9§ För varje mandat som en valkrets har erhållit utses en kyrkomötesledamot samt suppleant för denne.

l0 § Kyrkomötesledamöterna och suppleanterna för dessa väljes av elektorer, som före utgången av december månad det år då allmänna val till kyrkofullmäktige har ägt rum utses på sätt i ll § sägs.

ll § l mom För val av elektorer indelas varje valkrets i distrikt. Distriktet utgöres av pastoraten. Icke territoriell församling bildar distrikt för sig.

2 mom I varje distrikt utses två elektorer om antalet kyrkomedlemmar i distriktet ej överstiger 2 000 och ytterligare en elektor om medlemsantalet ej överstiger 4 000. För varje påbörjat 4 000tal kyrkomedlemmar utöver 4 000 utses ytterligare en elektor.

24 Författningsförslagen SOU 1981 114

3 mom Består distrikt av en församling elektorerna väljes av kyrkofullmäktige eller då sådan ej finns av kyrkorådet.

4 mom I distrikt som består av två eller flera elekförsamlingar väljes torerna av särskilda delegerade vilka utsetts av församlingsvis kyrkofullmäktige eller där sådan ej finns av församlings kyrkoråd.

Antalet delegerade utgör för församling med högst 500 kyrkomedlemmar 5 “

19 - l4 500 “- 2l

Elektorsval genom delegerade skall ske inför ordförande i kyrkofullmäktige eller där sådana ej finns ordföranden i kyrkorådet i den till medlemsantalet största av de i distriktet föringående samlingarna.

5 mom Ingår församling i kyrklig samfällighet, som avser alla i lagen om församlingsstyrelse åsyftade kyrkliga angelägenheter och ej omfattar två eller flera pastorat skall vad som tidigare stadgats om församling i stället gälla samfälligheter.

i2§ Endast den som tillhör svenska kyrkan och är myndig kan vara kyrkomötesledamot eller suppleant för sådan. Valbar till elektor eller delegerad är den som tillhör svenska och är myndig kyrkan samt är kyrkobokförd inom valkretsen.

13 § För val av kyrkomötesledamöter och suppleanter för dessa skall

SOU l 98l :l 4 Författningsförs lagen 25

elektorerna inom varje valkrets senast före januari månads utgång året näst efter det allmänna val till kyrkofullmäktige har ägt rum komma samman inför en av domkapitlet förordnad valförrättare.

Domkapitlet bestämmer om tid och plats samt övriga närmare föreskrifter, som kan erfordras.

l4 § Val av kyrkomötesledamöter och suppleanter för dessa samt val av elektorer och delegerade skall vara proportionellt om det begäres av minst så många väljande som motsvarar det tal, vilket erhålles om samtliga väljandes antal delas med det antal personer valet avser ökat med 1. Därvid skall vad om proportionellt gälla valsätt är stadgat beträffande val inom kyrkofullmäktige.

Sker ej val av suppleanter proportionellt skall även bestämmas den ordning i vilken suppleanterna skall inkallas till kyrkomötet.

l5 § Om någon väljes till kyrkomötesledamot för två eller flera valkretsar ankommer det på denne att bestämma för vilken valkrets denne vill anses vald samt skyndsamt göra anmälan härom till vederbörande domkapitel.

l6 § Val till kyrkomötet får överklagas hos valprövningsnämnden genom besvär inom sju dagar efter det att valet avslutats.

l7 § Kyrkomöte sanmanträder vart tredje år den första tisdagen i mars månad året efter det år då allmänna val till kyrkofullmäktige har ägt rum.

l8 § Kyrkomötet samlas till urtima sammanträde om regeringen förordnar därom.

Kyrkomötets ordförande är skyldig att utlysa urtima sammanträde om svenska kyrkans centralstyrelse, eller representantskapet

26 Författningsförs lagen SOU l 98] ;14

minst femtioen av kyrkomötets ledamöter begär det.

Sammanträdet inledes då inom fyra veckor från det att begäran framställdes.

“ “_“ l9 § Kyrkomötet utser inom sig för varje valperiod ordförande samt en förste och en andre vice ordförande.

Innan val har ägt rum ledes kyrkomötets sanmanträde av den av de närvarande ledamöterna som längst tid har varit ledamot av kyrkomötet. Om två eller flera har tillhört kyrkomötet lika länge har den äldste av dem företräde.

20 § Val inom kyrkomötet beredes av en inom kyrkomötet utsedd valberedning.

21 § För beredning av ärenden kan kyrkomötet inom sig välja utskott.

Utskott väljer inom sig ordförande. Utskott sammanträder första gången på kallelse av kyrkomötets ordförande, därefter på kallelse av utskottets ordförande.

Innan ordförande har valts föres ordet av den av de närvarande ledamöterna som längst tid har varit ledamot av kyrkomötet. Om två eller flera har tillhört kyrkomötet lika länge har den äldste av dem företräde.

22 § Varje kyrkomötets ledamot äger i alla frågor en röst. Utom i fall som avses i 23 § gäller som kyrkomötets beslut den mening varom mer än hälften av de röstande förenar sig om. Omröstning göres

öppet utom 1 fall av Val.-Uppkommer lika röstetal vid

omröstning avgöres utgången genom lottning.

23 § Då fråga är om beslut i ärende rörande lärofrågor skall yttrande

sou 1981 :14 27 Författnings förslagen

först ha inhämtats från nämnden för beredning av svenska kyrkans iärofrägor. Om framiagt försiag ej förkastas av kyrkomötet ska11 försiaget på begäran av tio iedamöter vi1a ti11 nästa nyvaida kyrkomöte sammanträder såvida ej minst fem sjättedeiar av de röstande förenar sig om att anta försiaget.

24 § Va1 inom kyrkomötet skaii, därest omröstning begäres, ske med siutna sediar. Vidare ska11 gä11a vad som i 14 § stadgas om proportioneiia va1.

25 § Statsråd som ansvarar för kyrkiiga ärenden, iedamöterna i svenska kyrkans centraistyrelse samt 1edamöterna i nämnden för beredning av svenska kyrkans iärofrågor äger närvara och de1taga i kyrkomötets över1äggningar men i besiuten endast om de-är va1da ti11

ledamöter.

26 § För handhavande av de kyrkomötets som ej rör be-

angeiägenheter

s1ut i iärofrâgor kan kyrkomötet inom sig väija representantskap.

27 § Representantskapet består av minst fyrtioen ledamöter. För Iedas möterna skaii finnas iika många ersättare.

28 § Representantskapet väijer inom sig ordförande och vice ordförande. Innan ordförande har va1ts föres ordet av den av de närvarande Iedamöterna som längst tid har varit Tedamot av kyrkomötet. Om två e11er fiera har ti11hört kyrkomötet 1ika länge har den äidste av dem företräde.

29 § För beredning av kyrkomötets och representantskapets ärenden samt verkstäiiighet av dess besiut kan kyrkomötet väija en centraistyreise. Denna består av minst eiva iedamöter som vä1js av kyrkomötet för en tid av tre år.

Förfbttningsförslagen sou ]981;]4

Styrelsens ordförande och vice ordförande väljes särskilt av kyrkomötet. För styrelsen väljes lika många suppleanter som ordinarie ledamöter. Suppleanterna inträder som ledamöter i styrelsen efter de grunder som kyrkomötet beslutar.

30 § Styrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden. Denne är skyldig att sammankalla styrelsen om minst tre av dess ledamöter begär detta.

Styrelsen är beslutsför när minst hälften av dess ledamöter är närvarande.

31 § Är ärkebiskopen ej ledamot av styrelsen skall ärkebiskopen eller av denne utsedd ersättare närvara vid styrelsens sammanträden.

32 § Kyrkomötet fastställer närmare föreskrifter för kyrkomötets arbetssätt ävensom för representantskapets och centralstyrelsens verksamhet.

Denna lag träder i kraft den l januari 1983.

Genom lagen upphävs

l. Kyrkomötesförordningen (l949:l74) 2. K K (l950:40) angående Lunds stifts i Valkretsar indelning för val av lekmannaombud vid allmänt kyrkomöte samt angående det antal sådana lekmannaombud, som skall väljas inom varje valkrets i riket. 3. K K Instr (l95l:505) för allmänt kyrkomötes utredningsnämnd.

SOU 1981 114 29 Författningsförs lagen

5 Försiag tili Lag om nämnden för beredning av svenska kyrkans iärofrågor

Härigenom föreskrives föijande.

1 § Nämnden för beredning av svenska kyrkans iärofrågor har tiii uppgift att avge yttrande i frågor rörande svenska kyrkans Iära.

2§ Nämnden består av biskoparna i samtiiga stift samt högst sju ledamöter, som för en tid av tre år väijes av varje nyvait kyrkomöte.

3§ Nämnden väljer inom sig ordförande, vice ordförande och sekreterare.

4§ Nämnden sammanträder på ka11e1se av ordföranden och om sådan ej utsetts på kaiieise av ärkebiskopen.

Denna iag träder i kraft den 1 januari 1983.

1 UTREDNINGSUPPDRAGET

1.1 Direktiven

Direktiven för utredningsarbetet framgår av vad dåvarande chefen för kommundepartementet, statsrådet Bertil Hansson, anförde till statsrådsprotokollet den 23 augusti 1979. Anförandet har följan-

de innehåll.

Svenska kyrkan står på olika sätt i ett nära förhållande till staten. Dess verksamhet lyder under ett mycket omfattande system av offentligrättsliga regler. Församlingarna betecknas som kyrkliga kommuner. De har beskattningsrätt efter i stort sett samma regler som gäller för kommunerna. Stiftsorganen är statliga myndigheter. På riksplanet handläggs ärenden som rör den offentligrättsligt reglerade delen av verksamheten av regeringen och statliga ämbetsverk. Den särskilda relation mellan staten och svenska kyrkan som jag nu i korthet har redogjort för har varit ställd under debatt sedan början av detta århundrade. Utredningsarbete har pågått i olika etapper sedan mitten av 1950-talet. Den senaste utredningsetappen tog sin början år 1975 genom de överläggningar i stat-kyrka-frågan som då inleddes mellan företrädare för staten och svenska kyrkan. Deltagarna i överläggningarna avlämnade gemensamt sitt förslag (SOU 1978:1) i januari 1978. Efter remissbehandling av stat--kyrka-förslaget beslöt regeringen att inhämta kyrkomötets yttrande över förslaget och remissyttrandena (skr 1979:1). Kyrkomötet sammanträdde i början av detta år. Med röstetalen 54 mot 42 uttalade sig mötet för ett bevarat samband mellan staten och kyrkan (SäU 1979:1, prot 1979:20, kskr 1979:20). Mötet förordade samtidigt inkomkyrkliga reformer och tillsatte en utredningsnämnd för att utarbeta och lägga fram förslag om kyrkans organisation på stifts- och riksplan. Efter kyrkomötets behandling av stat--kyrka-frågan förekom överläggningar mellan de politiska partierna angående stat-kyrka-frågans fortsatta handläggning. Vid dessa erfor regeringen att en majoritet i riksdagen kunde antas ställa sig avvisande till sådana reformer inom ramen för det nuvarande statskyrkosystemet, som utredningsnämndens arbete syftar till. Enligt vad regeringen uttalade i en efter överläggningarna utfärdad kommuniké skulle stat--kyrka-frågan handläggas vidare i syfte att vinna den” bredare enighet i frågan som regeringen anser önskvärd. Jag avser inte att nu gå in på principfrågan om förhållandet mellan staten och svenska kyrkan. Genom det utredningsarbete som har pågått de senaste 20 åren och den i samband därmed förda debatten har denna övergripande fråga blivit grundligt belyst. Där-

32 Utredningsuppdraget sou ]98];]4

emot vill jag ta upp nâgra kompletterande som i andra samfrågor manhang och från skilda har aktualiserats under seutgångspunkter nare tid och som kan behöva undersökas för att stat--kyrka-frågan skall kunna föras vidare. Det gäller främst kyrkomötets medverkan vid stiftande av kyrkolag och vissa krav på reformer i fråga om kyrkomötets befogenheter och sammansättning. En del av de offentligrättsliga bestämmelser som reglerar svenska kyrkans verksamhet är av grundlags natur och återfinns i övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Andra är av kyrkolags natur. Enligt övergångsbestämmelserna innebär detta att lagreglerna beslutas av regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte. I regelsystemet för svenska kyrkan ingår även bestämmelser i vanlig lag, som har beslutats av riksdagen och bestämmelser som regeringen har utfärdat inom ramen för sin normgivningskompetens. Den nuvarande ordningen för stiftande tillkom i samkyrkolags band med representationsreformen år l866. Dess närmare innebörd har klarlagts i l95l års kyrkomöteskommittês betänkande (SOU l955:47) Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter. Vid flera tillfällen har motioner väckts i riksdagen om upphävande av kyrkomötets lagstiftningsbefogenhet. Motioner åren l958 och l959 avstyrktes under hänvisning till utredningsarbetet angående

landet mellan stat och kyrka sammansatt KU ochL förhål- U

(Ku l958:7,

l959:2) och avslogs av riksdagen. Till l978/79 års riksmöte har i samma ämne väckts en motion (mot l978/79:l675), som ännu inte är behandlad av riksdagen. - De utredningar författningsutredningen och grundlagberedningen - som förberedde grundlagsreformen att om kyrkolagansåg reglerna stiftning borde behållas i avvaktan på ett i ställningstagande stat--kyrka-frågan och föreslog att reglerna togs in i regeringsformens övergångsbestämmelser. Föredragande departementschefen uttalade i propositionen (prop l973:90) med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m m att frågan om hur reglerna om svenska skulle samordnas kyrkan med regelsystemet i övrigt i den nya regeringsformen krävde ytterligare överväganden. Han förordade att de gällande reglerna om kyrkolagstiftning behölls t v. Som grundlagberedningen föreslagit skulle dessa regler enligt det till riksdagen avlämnade ha sin förslaget plats i övergångsbestämmelserna till den nya regeringsformen. Denna lösning vann riks-

dagens bifall (Ku l973:26, rskr 265).

Reglerna om kyrkolagstiftning finns i punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen. Som jag har nämnt innebär de att kyrkolag stiftas, ändras eller upphävs av regeringen gemensamt med riksdagen och med samtycke av allmänt kyrkomöte. Reglerna avviker från de regler därigenom som gäller i fråga om annan lagstiftning. Enligt l kap 4 § andra stycket regeringsformen är.det riksdagen som stiftar lag. Detta stadgande är ett utflöde av den för vårt statsskick grundläggande och i samma paragraf inskrivna principen att riksdagen är folkets främsta företrädare. I punkt 9 övergångsbestämmelserna till regeringsformen finns förutom reglerna om kyrkolagstiftning flera andra från l809 års regeringsform överförda stadganden om svenska kyrkan. Bl a finns bestämmelser om kyrkomötet, prästerliga befattningar och utnämningar, de kyrkliga kommunerna, konungens trosbekännelse och prästeståndets privilegier. Huvudbestämmelserna om kyrkomötet finns i de nämndaövergångsbestämmelserna till regeringsformen. Kyrkomötets sammansättning, arbetsformer m m regleras i kyrkomötesförordningen (l949:l74,

SOU 1981 :14 Utredningsuppdraget 33

ändrad senast och i den arbetsordning 1971:601) som kyrkomötet har antagit. A11mänt kyrkomöte består av de 13 biskoparna, 26 präster1iga ombud och 57 1ekmannaombud. Frågan om kyrkomötets sammansättning togs upp i ett kyrk1igt reformprogram som antogs av 1968 års kyrkomöte (SäU 1968:1, kskr Reformförs1a- 1968:31). get innebar b1 a att uppde1ningen av kyrkomötets 1edamöter på kategorierna biskopar, präster och 1ekmän sku11e upphöra. Ett 1iknande ti11 förs1ag reformering och demokratisering av kyrkomötet avgas av de kyrk1iga företrädare som de1tog i stat--kyrka-

över1äggningarna (SOU L978:2). Vid behand1ing av detta förs1ag

uppdrog - som jag redan har nämnt - 1979 års kyrkomöte åt kyrko-

mötets utredningsnämnd att utarbeta och ti11 nästfö1jande kyrkomöte fram1ägga förs1ag om svenska kyrkans framtida organisation på stifts- och riksplan. Må1et ska11 b1 a vara att inom ramen för nuvarande statskyrkosystem ge riksp1anet 1iksom stiften en motsvarighet ti11 den redan nu i försam1ingarna fungerande demokratiska ordningen. Utredningsnämndens verksamhet ska11 en1igt regeringens bes1ut den 22 mars 1979 vara avs1utad före av utgången september 1979. Oavsett hur den principie11a frågan om förhå11andet me11an staten och svenska kyrkan kan komma att 1ösas finns det min en1igt mening skä1 att pröva i vad mån det behövs särski1da grund1agsreg1er om svenska kyrkan. Jag anser att det är önskvärt att så 1ångt möj1igt undvika särreg1er om kyrkan. Det är dessutom inte ti11fredsstä11ande att man 1ång tid efter grund1agsreformen har övergångsbestämme1ser som i fråga om 1agstiftningsmakten innebär att de nya principerna inte s1år fu11t ut. som igenom Samtidigt det a11tså finns ett behov av förändringar bör inte de principie1- 1a stä11ningstagandena i stat--kyrka-frågan föregripas. Jag förordar att en par1amentariskt sammansatt kommitté får i uppdrag att utreda de frågor om grund1agsreg1eringen av svenska kyrkan och om kyrkomötets stä11ning och befogenheter som jag här har antytt. I första hand bör kommittén undersöka om inte reg1erna om kyrko1agstiftning i punkt 9 övergångsbestämme1serna ti11 regeringsformen kan upphävas. Som jag redan har nämnt innehå11er eme11ertid denna punkt f1era andra från 1809 års regeringsform överförda stadganden om svenska En de1 av dessa bestämkyrkan. me1ser har nära samband med kyrkomötets som 1agstiftanstä11ning de organ. Andra kan möj1igen, i den mån de a11s behövs, överföras ti11 annan 1agstiftning. bör därför inte Undersökningen begränsas ti11 frågan om kyrko1agstiftningen utan omfatta he1a punkt 9 övergångsbestämme1serna ti11 regeringsformen. Kommittén bör så1unda undersöka i vad mån de 01ika stadgandena kan upphävas och i vad mån de i så fa11 bör ersättas med annan 1agstiftning. Det är i det sanmanhanget en viktig för uppgift kommittén att som under1ag för fortsatt av stat--kyrbehand1ing ka-frågan be1ysa vi1ka konsekvenser ändringar på dessa punkter får för svenska kyrkans - och särski1t för a11männa kyrkomötets -

stä11ning och karaktär. Det bör t ex be1ysas vad ett genoms1ag av regeringsformens principer om normgivning innebär från nu an-

givna synpunkt. Kommittén bör överväga även frågan om kyrkomötets sammansättning och arbetsformer. Därvid bör kommittén ta de1 av de förs1ag som 1979 års kyrkomötes utredningsnämnd avger och undersöka i vad mån dessa kan genomföras utan att man befäster statskyrkosystemet e11er försvårar en framtida kyrkoreform. Kommittén bör så1unda överväga möj1igheterna att i samband med ett upphävande av de övergångsbestämme1ser ti11 regeringsformen som grund1ag-

34 Utredningsuppdraget sou 1981:14

fäster statskyrkosystemet genomföra vissa reformer i den riktning

som b1 a 1979 års kyrkomöte har utta1at sig för. bör bedrivas med sikte på att kommitténs för- Utredningsarbetet före1igga i början av hösten 1980. s1ag ska11

I direktiv den 13 mars 1980 ti11 kommittéer erinrade dåsamt1iga

varande chefen för statsrådet Ingemar Mundebugdetdepartementet,

år 1978 utfärdade ti11 samt1iga bo, om tidigare ti11äggsdirektiv

kommittéer och utredare vari dessa b1 a å1agts att noga överväga

hur eventue11a kostnadskrävande förs1ag sku11e kunna finansieras

av pågående verksamhet och omförde1ning av begenom omprövning

resurser inom det område kommitténs förs1ag avsåg. fint1iga

Efter en hänvisning ti11 att det ansträngda statsfinansie11a

läget kräver o1ika besparingsåtgärder anförde budgetministern

fö1jande.

av vad jag nu har redovisat finner de kommittéer Mot bakgrund jag som arbetar f n på samma sätt som under 1978, bör få ytter1igare för sitt arbete för att detta ska11 kunna b1i meningsrikt1injer fu11t i rådande statsfinansie11a Därigenom kan undvikas att 1äge. ett anta1 ti11 presenteras för regeringen för förs1ag åtgärder vi1kas saknas resurser. Kommittéernas arbete bör i genomförande stä11et utnyttjas i effektivitetshöjande och omprövande syfte.

Även de kommittéer som ti11ka11as i fortsättningen måste givetvis arbeta under rea1istiska ekonomiska förutsättningar. Deras

direktiv får utformas med hänsyn härti11. ska11 vara att a11a förs1ag som kommittéerna Utgångspunkten fram ska11 kunna inom ramen för oförändrade re- 1ägger genomföras surser inom det omrâde som förs1agen avser. Det innebär att om

kostnadskrävande fram måste samtidigt visas hur förs1ag 1äggs kan finansieras genom besparingar i form av rationa1iförs1agen och omprövning av pågående verksamhet inom utredningsseringar ska11 vara vä1 genomarbetade och området. Kostnadsberäkningarna ti11 a11a kostnader som kan uppstå oavsett om de drabta hänsyn bar staten, kommuner e11er enski1da. Kommittéerna bör så omsorgs-

fu11t som möj1igt de indirekta effekter i form av exempe1be1ysa vis ökad administration och ökat krånge1, som förs1agen kan med-

föra för myndigheter och enski1da. för 1980/81 framhå11s att regering- I budgetförs1aget budgetåret en för sin de1 är inriktad i större utsträckning än tidipå att vara restriktiv med krav på kommuna1a insatser. Riksdagen gare

har i samband därmed utta1at (FiU 1979/80:15) att en sjä1vk1ar

för bör vara att komutgångspunkt riksdagens stä11ningstaganden muner inte annat än undantagsvis åsamkas och 1andstingskommuner nya utgifter ti11 fö1jd av stat1iga bes1ut. I regeringsförk1aring-

en i oktober 1979 betonades också att regeringen avser att noga de ekonomiska för den kommuna1a sektorn av granska verkningarna bes1ut. Det är därför nödvändigt att o1ika reformers stat1iga effekter verksamhetens vo1ymutveck1ing och på på den konmuna1a den kommuna1a ekonomin Mot denna bakgrund måste komk1ar1äggs. mittéerna de kommuna1ekonomiska konsekvenserna av noga beakta 1ämnade och redovisa ett genomarbetat under1ag som medförs1ag ger bedömningar i dessa avseenden. De förutsättningar för utredningsarbetet som jag nu dragit upp

SOU l 981 314 35 Utredningsuppdraget

bör gälla för samtliga kommittéer och särskilda utredare oavsett vad som har sagts i enskilda kommittêdirektiv. De kommittéer som

på grund av särskilda skäl inte anser kunna kravet

sig uppfylla på att alla förslag skall hållas inom ramen för oförändrade resurser skall så snart som möjligt anmäla detta till det statsråd till vars ansvarsområde den hör. Det ankommer pâ regeringen att besluta om undantag i något särskilt fall kan medges.

l.2 Utredningsarbetet

Av direktiven framgår att kommittén har att pröva huruvida särskilda grundlagsregler om svenska kyrkan är nödvändiga och därvid särskilt om grundlagsreformens om att princip riksdagen ensam stiftar lag även kan gälla område. Vidare på kyrkans har angetts att oaktat behov av förändringar föreligger bör de principiella

ställningstagandena i stat--kyrka-frågan dock inte föregripas. Med utgångspunkt från denna senare princip har kommittén trots

ledamöternas olika åsikter i frågan om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan kunnat enas om att lämna ett principförslag rörande framtida område. Därvid normgivningen på kyrkans har den närmare utformningen av ev följdändringar i de över tvåhundratalet olika kyrkolagar avsetts utförasförst efter det att

principförslaget remissbehandlats. Dessa ändringar torde inte kräva mera djupgående utredningsinsatser än att dessa torde kunna

behandlas i form av en departementspromemoria. Även med samma utgångspunkt - att de principiella ställningstagandena i stat--kyrka-frågan inte får föregripas har kommittén gett sin syn på möjligheten att och ändra upphäva övriga stadganden i punkt 9 övergängsbestämmelserna till regeringsformen. vid utformningen av förslag till kyrkomötets sammansättning och arbetsformer har kommittén haft att beakta direktiven om att undersöka huruvida l979 års kyrkomötes utredningsnämnds förslag kan genomföras utan att man befäster eller försvåstatskyrkosystemet rar en framtida kyrkoreform. har emellertid Samtidigt kommittén genom tilläggsdirektiven även ålagts att beakta att ev reformförslag måste kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område avser. förslagen Den idag mycket stora inte lagreglerade sektorn av kyrkans verk-

samhet, den s k fria sektorn, där svenska redan har full kyrkan självbestämmanderätt har kommittén i egenskap av en statlig utredning inte ansett sig närmare kunna Även om det behandla, får antas - inte minst för att undvika nuvarande stora organisatoriska

35 SOU 1937114 Utredhingsuppdraget

splittring - att denna sektor i framtiden inordnas under det föreslagna reformerade kyrkomötet är detta något som med hänsyn till kyrkans självbestämmanderätt bör utredas och beslutas av kyrkan själv. Även kommitténs överväganden i ekonomiska frågor har inskränkts till den del av kyrkans verksamhetsområde där staten genom lagstiftning idag har ett särskilt ansvar. Kommittén har under arbetets gång hållit informerad om arsig betet i kommittéer som sysslar med närliggande såsom utfrågor redningen för översyn av lagen om församlingsstyrelse, kvinnoprästutredningen, utredningen om begravningsverksamheten, kommittén om folkbokföringens organisation samt grundlagskommittén. Det oaktat, kan inte uteslutas att kommitténs nu föreliggande förslag i vissa hänseenden kan behöva anpassas till dessa andra kommittéers förslag. Under förutsättning att proposition rörande kommitténs förslag kan föreläggas riksdagen tio månader före 1982 års val kan förslaget träda i kraft vid 1983 års ingång.

sou 1981:14 37

2 SVENSKA KYRKANS NUVARANDE ORGANISATION

2.1 Aiimänt Svenska kyrkan kan sägas vara organiserad på tre pian, nämiigen iokaipian, regionaipian och rikspian. På 1oka1p1anet utgör förbasenheten. samiingarna Dessa kan sägas vara de grundiäggande eiementen i den kyrkiiga verksamheten. Större deien av verksamheten regleras i iag e11er annan En a11tmer ökande författning. verksamhet sker emeiiertid i former utan offentiigrattslig reg- Iering. Denna verksamhet regieras stadgenom föreningsrättsiiga gar av samma typ som aiimänt förekommer inom idee11a föreningar. Regier om mediemskap finns i reiigionsfrihetsiagen. Mediemskap förvärvas antingen vid födsein, om båda föräidrarna e11er i vissa fa11 en av föräidrarna ti11hör kyrkan, e11er också genom ansökan. Utträde sker efter ansökan tiii i

pastor hemförsamiingen.

2.2 Lokaipianet Hela iandet är genom lag indelat i församiingar. Den 1 januari 1980 fanns det 2 570 församlingar. I omkring 850 av dessa uppgick foikmängden ti11 högst 500 personer och i omkring 1 360 tili högst 1 000 personer. Förutom territorieiia finns det församiingar i Sverige fem icke-territorieiia församiingar samt i utiandet sju svenska utiandsförsamiingar, för vi1ka regeringen har faststäiit kyrkoord-

ning. De icke-territorieiia församiingarna är Kariskrona amiraii-

tetsförsamiing, Göteborgs Tyska församiing, Tyska Szta Gertruds församiing iStockho1m, Finska församiingen i Stockhoim och Hovförsamiingen. Svenska utiandsförsamiingar finns i London, Paris, Beriin, Köpenhamn, 0510, Heisingfors och Buenos Aires. Framstäiiningen konmer i det föijande dock att inskränkas tili en beskrivning av de territorieiia församiingarna.

38 Svenska kyrkans nuvarande organisation sou 1981 ;14

Den grundläggande lagstiftningen om församlingarnas styrelse och verksamhet är l96l års församlingsstyrelselag. Lagreglerna är av i princip samma typ och innebörd som gäller beträffande kommuner. Församlingarna betecknas också som kyrkliga kommuner. Församling äger själv vårda sina angelägenheter. För den del av verksamheten som finansieras med skattemedel gäller ett i lagen angivet kompetensområde. Beslutanderätten i församling tillkommer kyrkofullmäktige, som utses genom allmänna val vart tredje år. I mindre församlingar utses inte fullmäktige. Beslut fattas i stället vid kyrkostämma. Förvaltning och verkställighet ankommer på församlingens kyrkoråd och övriga nämnder. Varje invånare och varje juridisk person inom en församlings område betalar skatt till sin församling efter i princip samma regler som gäller för borgerlig kommun. Den som har utträtt ur eller eljest ej tillhör svenska kyrkan betalar dock endast en viss del av församlingsskatten, nämligen 30 %. Denna del är avsedd att täcka församlingens kostnader för de allmänt samhälleliga uppgifter som församlingen har att fullgöra. Utdebiteringen fastställs av församlingens beslutande organ. Regler för skattens debitering, uppbörd och indrivning finns i statliga författningar. För bl a avlöning av ordinarie präster och kyrkomusiker bildar en eller flera församlingar pastorat, enligt indelning som beslutas av regeringen. Pastoratet brukar anges som kyrkoherdens tjänstgöringsområde. Den l januari 1980 fanns det l l45 pastorat. Församlingar kan också i andra fall för en eller flera ekonomiska församlingsangelägenheter gå sanman i kyrklig samfällighet. Det finns omkring 260 sådana samfälligheter. Pastorat och annan kyrklig samfällighet har egna beslutande och styrande organ och bestämmer själv om utdebitering av skatt för verksamheter. För de två största städerna gäller särskilda regler om samfällighetsbildning.

2.3 Stiftsplanet Riket är indelat i l3 stift. Dessa är kyrkans regionala enheter och utgör ämbetsomrâden för biskop. Ett stort antal administrativa och ekonomiska frågor av kyrklig art handläggs av stiftets organ, domkapitlet och stiftsnämnden. Deras åligganden finns angivna i lag eller annan författ-

SOU 1981 ;14 Svenska kyrkans nuvarande organisation 39

ning. Kostnaden för stiftsorganens verksamhet bestrids genom statsans1ag, kyrkof0ndsmede1 och nettoavkastningen från förva1tade fastigheter. Stiftsorganen brukar betecknas som stat1iga myndigheter. För de ä1dre domkyrkorna finns dessutom särski1da förva1tningsbestämme1ser i 1686 års kyrk01ag (se i det fö1jande om domkyrkostyre1se). Vid sidan av den författningsreg1erade verksamheten har under senare år en betydande s k fri verksamhet vuxit fram på regi0na1p1anet. Verksamheten 1eds ofta av ett stiftsting som bes1utande och ett stiftsråd som verkstä11ande organ. Dessa organ är av rent privaträtts1ig natur. Verksamheten bekostas genom avgifter från ans1utna försam1ingar och genom bidrag av 01ika s1ag.

2.3.1 Domkapite1 De a11männa stadgandena om domkapit1ets å1igganden finns i 1agen 1936:567 om d0mkapite1, k0mp1etterad av en instruktion (nu gä1- 1ande av 3.12.1965, SFS nr 738). Domkapit1et antar arbetsordning, som närmare förde1ar arbetsuppgifterna på de o1ika befattningshavarna på kans1iet. Kostnaderna för domkapit1ets verksamhet bestrids från ans1ag på riksstaten. D0mkapite1 finns i varje stift och består av biskopen (preses) domprosten (vice preses) en av stiftets präster va1d präst, som innehar präster1ig tjänst i stiftet (vä1js på prästmöte för en tid av sex år) en av ombud för pastoraten i stiftet va1d 1ekman (va1d för sex år inför biskopen en1igt en omfattande procedur) två av regeringens förordnade 1edamöter (för sex år efter förs1ag av domkapit1et). Huvudstadgandet om domkapit1ets å1igganden återfinns i 13 § 1 mom d0mkapite1s1agen: D0mkapit1et â1igger att taga noggrann kännedom om stiftets förhå11anden samt verksamt bef1ita sig om det kyrkliga 1ivets vård och förkovran. Det ska11 genom erforder- 1iga åtgärder ti11godose försam1ingarnas behov ävensom främja den kristna och ungdomsvården samt barnens

kär1eksverksamheten

kristna fostran inom stiftet. Vid fu11görandet av dessa uppgifter bör domkapit1et jämvä1 1åta sig ange1äget vara att, där så 1ämp1igen kan ske, samarbeta med frivi11iga organisationer för främjande av kyrk1ig och re1igiös verksamhet. Domkapit1et ti11-

40 Svenska kyrkans nuvarande organisation

kommer vidare att hå11a hand däröver att stadgad kyrkiig ordning iakttages, att hava inseende över prästerskapets ämbetsförvaitning och 1everne ävensom att i övrigt fu11göra de särski1da åiigganden med avseende å stiftets kyrkiiga som enangeiägenheter, 1igt vad därom i 1ag e11er e1jest är stadgat ankomma på domkapitiet. De uppgifter, bes1utande e11er beredande, som i särski1da författningar âläggs d0mkapit1et är skiftande. De viktigaste kan anges en1igt fö1jande. 1. Ans1agsäskanden hos regeringen (kommundepartementet) 2. Den kyrk1iga organisationen och inde1ningen: indeiningsärenden, inrättande och indragning av prästtjänster, tjänstgöringsföreskrifter för prästerskapet (arbetsordning) samt kyrko- och kontraktsprostarkiv. . Kyrkomusikerorganisationen: distriktsindeining, tjänstetyp och instruktioner samt veckotimtai. . Personai- och iöneärendenz biskopen, domkapitiets och stiftsnämndens iedamöter samt domkapitiets och stiftsnämndens personal (tjänstetiilsättning, pension, avgång, tjänstiedigheter, förordnanden och iönekiasspiaceringar). ..Prästerskapet, emeriti, icke prästvidga tjänstebiträden: prästexamen, prästvigning, dispenser, tjänstetiiisättning (tiiisättning av församlingspräster, förordnanden av präster, tjänstedubbieringar och

vikariatsiöneförordnanden), pension,

avsked, dödsfaii, förening av tjänster, discipiinärenden, värnpiikt, tjänstebostäder, tjänstiedigheter, Töneförmâner (1önegrads- och 1önek1assp1acering, fiyttningskostnader, reseersättning och begravningshjäip). . Kyrkomusiker: tiiisättning och antagning, av tjänsförening ter och reseersättning. . Gudstjänster och kyrkiiga förrättningar: gudstjänst (tid och plats för gudstjänst samt utformning, sanmaniysning och instä11e1se), konfirmationsundervisning och iekmans medverkan vid gudstjänst. 8. Koiiekter: ansökan om k011ekt och ansökan om ändrad koiiekt. 9. Kyrkobokföring: ändring av namn och födeisetid samt ti11syn över pastorsämbetenas befattning med kyrkobokföringen. 10. Byggnadsärenden: ny-, om- e11er ti11byggnad av kyrkor, kape1L församlingshus, kiockstapei samt utvidgning och ändring av

Svenska kyrkans nuvarande organisation 41

kyrkogård/begravningsp1ats. 11. Fonder, stifteiser, kassor: 1ån,bidrag, understöd och stipendier, donationsurkunder, permutationer, ti11syn över fonder (stadgar, utseende av styre1se1edamöter och revisorer, i revision, ansvarsfrihet). 12. Frivi11ig kyrkiig verksamhet. 13. övriga ärenden: besvär över frågodagsförrättning och va1föryttrande ti11 1änsstyre1sen i kyrk0kommuna1a berättning, svärsmåi, prästmöte, remisser rörande oiika betänkanden samt servicemyndighet för stiftet.

2.3.2 átiftsnämnd Stiftsnämnderna inrättades 1932. Huvudbestämmeiserna om dessa finns i 1agen 1970:939 om förva1tning av kyrk1ig jord (6 §), som har ti11kommit i kyrk01ags ordning. Vidare finns närmare bestämme1ser om stiftsnämnderna i en särski1d instruktion. Stiftsnämnderna faststä11er sjäiva sin arbetsordning. Verksamheten finansieras via de1s riksstaten och dels pastoratens sk0gsti11gångar. Större de1en av be10ppet från riksstaten ersätts genom bidrag ur kyrkofonden. Stiftsnämnd finns i a11a stift utom Stockhoims stift. Nämnden består av biskopen, ordförande (e11er annan som regeringen förordnar) samt fyra av regeringen utsedda iedamöter (varav två utses efter förs1ag av Svenska kyrkans församiings- och pastoratsförbund). Stiftsnämndens åiigganden finns angivna i 2-5 §§ i instruktionen. Nämnden ska11 b1 a ha vård om och inseende över kyrk1ig jord samt handiägga ärenden om pastoratens och kyrkofondens ekonomiska meiianhavanden. Detta ska11 sättas i samband med huvudbestämme1sen i 1agen om förva1tning av kyrklig jord (14 §) att förva1tningen av kyrk1ig jord ska11 inriktas på att egendomens avkastningsförmåga ti11godogörs på ekonomiskt bästa sätt med beaktande av naturvårdens och kuiturminnesvårdens inskäiigt tressen. Stiftsnämndens bes1utande e11er beredande huvuduppgifter är föijandez 1. Ansiagsäskanden hos regeringen (kommundepartementet). 2. Köp och försäijning av kyrk1ig jord: försäijningsärenden och inköpsärenden. 3. Upp1åte1ser: jordbruksarrenden och besvär över arrendesätt-

42 Svenska kyrkans nuvarande organisation

ning, olika nyttjanderättsuppiåteiser, avtai om jakt och fiske, substansuppiåtelser (t ex grus), eiektriska iedningar (koncessioner samt ersättning för skada och intrång) samt upplåteiser rörande vägar och vattenkraft. 4. Skogsfrågor: indeining i skogvaktardistrikt, skogsindelning och skogshushåiiningsplaner, virkesförsäijning, utsyning, avverkning, skogsvård, arbetskraftsfrågor, arbetarskydd, naturskydd, andeistaisberäkning samt utbiidning av skogiig persona1. 5. Fastighetsbiidningsfrågorz iantmäteriförrättningar, byggnadsplaner, iaga skiften, ägoutbyten och äganderättsutredningar. 6. Syneförrättningar: av- och tiiiträdessyner samt besiktningsprotokoii från bostäilsnämnderna. 7. Tjänstebostadsärenden: prästgårdar (ombyggnader och reparationer, tjänstebostadshyra, bränsiekostnadsgottgöreise). 8. Bostäiisnämnderna: tjänstgöringsområden, sammansättning, arvoden och övriga löneförmâner samt utbildning. 9. Lönebostäiienz byggnadsärenden. 10.Fond- och medeisförvaitning: kyrkofonden (iåneärenden och avräkningslängd) samt prästiönefonder.

2.3.3 Bostäiisnämnd För ti11syn över prästgårdar och 1önebostä11en samt för t ex värderingsuppgifter och arrendeuppskattningar finns i varje stift bostäiisnämnder. Dessa har en me11anstä11ning i förhåiiande ti11 stifts- och församiingsorganen. De fungerar deis som sjäivständiga myndigheter, de1s i övrigt som stiftsnämndernas fäitorganisationer. Vissa av bostäiisnämndens besiut måste understä11as stiftsnämndens prövning för att vinna giitighet, andra kan överklagas hos stiftsnämnden. Stiften är indeiade i särskiida bostäilsdistrikt, i regel 5-10 distrikt per stift. I varje distrikt finns en bostä11snämnd. Nämnden består av ordförande och två andra iedamöter, som utses av iänsstyreisen. Den ene av de två iedamöterna vid sidan av ordföranden ska11 vara arrendator, den andre icke. Den sistnämnde utses efter försiag av förbundsavdeiningen av svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund.

Svenska kyrkans nuvarande organisation 43

2.3.4 Domkyrkostyre1se 1684 års kyrkoiag särski1da för- Som tidigare sagts gä11er en1igt för de äidre domkyrkorna. Det ska11 såiunvaitningsbestämmeiser da finnas en särskiid domkyrkosyssioman som under biskopens, mån iandshövdingens överinseende ska11 domkapitiets och i någon ha den närmaste över domkyrkan och dess egendom. I ti11synen förekommer att särskiida organ inrättats för domkyrkoförpraxis I Uppsa1a finns en rådgivande och beredande domkyrva1tningen. sammansatt av domprosten, stiftssekreteraren, två av konämnd, va1da iedamöter och tre av domkyrkoförsamiingen va1domkapitiet finns en domkyrkostyreise bestående av da 1edamöter. I Linköping domkapitiets iedamöter under ordförandeskap av 1andshövdingen. i Västerås förva1tas av en domkyrkokommission, i vii- Domkyrkan bi a Iandshövdingen, domprosten och en samken ingår biskopen, Domkyrkosyssiomannen är verkstä11ande fäiiighetsrepresentant. iedamot. För Lunds finns en särskiid stadga, eniigt vi1ken domkyrka vården tiiikommer domkyrkorådet. Detta utgörs och förva1tningen av fem iedamöter, av vi1ka biskopen och domprosten är självskrivna. iedamöter utses en av kyrkorâdet i domkyrko- Av övriga församiingen samt två av stiftsnämnden. Domkyrkans fastigheter utgör ti11sammans en betydande egendom med ett taxeringsvärde av nära femtio kr. Stat för rådets verksamhet fastställs miij av regeringen. förva1tas som försam- De yngre domkyrkorna med några undantag I Visby och Marie- 1ingskyrkor eniigt församiingsstyreiseiagen. stad finns anstäiida med k0ntr011- och redodomkyrk0syss1omän I Karistad handhar 1andshövdingen och biskovisningsuppgifter. av domkyrkan såsom dess föreståndare med bipen förvaitningen träde I Ka1mar finns inrättat ett domkyrkoråd, av en syss1oman. som ti11 sitt biträde har en domkyrkosyssloman.

2.3.5 Stiftsting och stiftsråd

Under 1900-taiet har utanför den 1ega1a regieringen inom a11a fram för den fria verksamheten. Fråga om instift vuxit organ rättande var aktue11 redan i mitten av 1800av stiftssynoder talet inom o1ika stift och dök upp då och då. Genom initiativ och stiftsråd. Syftet med dessa var att i

skapades stiftsmöten

44 Svenska nuvarande kyrkans organisation

nya former vidareutveckla kyrkans samfundsliv. Stiftsmötena, som skulle vara huvudorgan för den fria verksamheten, bestod av präster och lekmän. Dessa har emellertid nu ändrat karaktär. Sedan mitten av l960-talet utgör i stället det representativa organet stiftstinget. Detta har en fastare uppbyggnad med bl a bestämmelser om stiftstingsavgifter för de församlingar som anslutit sig till stiftstinget. Normalstadgar för stiftstingen har utarbetats av pastoratsförbundet. Stiftstingets verkställande och förvaltande organ är stiftsrådet. Finansieringen av den fria verksamheten på stiftsplanet skedde till en början genom stats- och landstingsbidrag, kollekter, gåvor, kursavgifter samt församlingsanslag av utdebiterade medel. I allt större utsträckning bekostas numera verksamheten av utdebiterade medel. Som tidigare berörts regleras stiftstingens arbetsuppgifter och verksamhetsområde i stadgar. Detsamma gäller för stiftsrâden. Uppgifterna varierar avsevärt från stift till stift. Aven den organisatoriska uppbyggnaden skiftar. I stort är verksamheten dock organiserad enligt följande. Medlemmar i stiftstinget är de församlingar i stiftet som beslutat att ansluta sig. stiftstinget sammanträder årligen. Medlemsförsamlingarna väljer ombud till stiftstinget för en valperiod av tre år. Som förvaltande, verkställande och beredande organ fungerar stiftsrâdet. I detta är biskopen självskriven ledamot, ibland även självskriven ordförande. I övrigt väljs ledamöterna i stiftsrådet av stiftstinget. De valda ledamöterna - i regel tio jämte ersättare - utses för en period av tre år. Stiftsrådets löpande uppgifter fullgörs av ett arbetsutskott. I regel förekommer ett centralt kansli, ofta benämnt stiftsbyrå. Stiftstingets viktigaste uppgifter kan sammanfattas på följande sätt. Man fastställer stadgar för stiftsting och stifts-

råd, väljer ledamöter i stiftsrådet och reviderar stiftsrådets

förvaltning. För varje år fastställs budget för verksamheten och på grundval av denna bestämmer stiftstinget utdebiteringen från medlemsförsamlingarna (stiftstingsavgiften). Vidare tillsätter stiftstinget styrelser, nämnder och beredningar för verksamheten och tillsätter också erforderliga tjänster, allt i den mån uppgiften inte ankommer på eller överlämnas till stiftsrådet. En viktig uppgift för de flesta stiftsting är vidare att

SOU 1981114 Svenska kyrkans nuvarande 45 organisation

utse representanter i sidoordnade e11er centrala organ såsom t ex Rikskommittên för stiftstingen. Stiftsrådets huvuduppgifter är sammanfattningsvis fö1jande. sammanträden förbereds och stiftstingsärendena be- Stiftstingets reds i vederbör1ig ordning. Stiftsrådet brukar ha möjiighet att sjäivmant sammankalia stiftstinget. Rådet verkstä11er stiftstingets besiut och företräder stiftstinget i rättsiiga och ekonomiska angeiägenheter. Stiftstingsegendom förvaitas, stiftstingsavgifter uppbärs och ko11ekter och övriga bidrag ti11 verksamheten mottas. Stiftsrådet är iönemyndighet för de i verksamheten anstäiida och faststäiier inom ramen för stiftstingets uppdrag instruktioner för personaien. På stiftsrådet ankommer att sjäiv tiiisätta arbetsutskott. av uppgifter meiian stiftsting och stiftsråd i Fördeiningen fråga om iedningen av den fria verksamheten, rätten att ta initiativ och möjiigheterna att tilisätta nämnder och utskott för arbetet varierar i ganska hög grad me11an de oiika stiften. Som exempei på grenar av den fria verksamheten kan nämnas föijande. Barn och familj: service åt församiingarnas iärare och 1edare i kyrkans barnarbete, kursverksamhet, famiijedagar och iäger. Diakoni: ansiag ti11 diakoniverksamhet och diakonianstalter samt sjukvårdskonferenser. Information: stiftsbok och stiftsbiad. Invandrarfrågorz samarbetsråd för finskspråkigt församiingsarbete. Kyrka-arbetsiiv: kursverksamhet, konferenser och studiedagar. Kyrka-fritid: fritidskyrkans pianering, turistinformation, sommarkyrkogrupper, stöd åt fjä11försam1ingarna. Mission: informationsdagar samt samråd och samarbete med Svenska kyrkans missionsstyreise. Rekrytering: information om verksamheten samt teoiogdagar. Remisser: remisser från pastoratsförbundet m f1. Soidathem: anslag tiil

soidathemsverksamhet.

45 Svenska kyrkans nuvarande organisation

Studielån: stöd åt teologistuderande. Syföreningssamverkan. Ungdomsverksamhet: ungdomsledarutbildning, läger, ungdomsgårdar, anslag till sidoordnade organisationer som stiftsungdomsråd, programverksamhet och samråd angående kristet skolarbete. Utbildning: samordning av kursverksamheten, planeringskonferenser, kurser angående konfirmationsundervisning, dop och metodik, veniautblldnlng. samordning av söndagsskolan, studiematerial, yrkesvägledning och rådgivning angående pryo i kyrkan samt anslag till stiftsgårdar och kursgårdar. Verksamhet bland sjömän: gudstjänster, samråd och samarbete med styrelsen för svenska kyrkan i utlandet m m. Det kan vidare nämnas att ett omfattande samarbete rum äger med helt eller delvis fristående organ på stiftsplanet, såsom Lutherhjälpens stiftskommittê, stiftskvinnoråd, missionsråd m fl.

2.4 Riksplanet Den väsentliga skillnaden mellan riksplanet och övriga plan är att de centrala funktionerna huvudsakligen ankommer på statliga organ. Kyrkolag stiftas, ändras eller upphävs av riksdag och re-

gering efter hörande av allmänt kyrkomöte. (Se även avsnitt 3.7

och 4.) Ärenden som rör den offentligrättsligt reglerade delen av verksamheten handläggs av regering och statliga ämbetsverk. Någon särskild central förvaltningsmyndighet för kyrkliga frågor finns inte. De flesta av ärendena, som handläggs av regeringen, bereds av kommundepartementets kyrkoenhet. Exempel på sådana ärenden är tillsättning av högre tjänster, instruktioner för stiftsorganen m m. Även beträffande kyrkliga böcker är regeringen beslutande, även om man därvid alltid brukat följa kyrkomötets framställningar. Av de centrala ämbetsverk, som har befattning med kyrkliga frågor, är kammarkollegiet, riksantikvarieämbetet och riksskatteverket av Särskilt stort intresse. Kammarkollegiet har tillsyn över förvaltningen av kyrklig jord och förvaltar själv kyrkofonden. Riksantikvarieämbetet har numera an-

svaret för tillsynen över såväl kyrkobyggnader som inventarier

SOU l98l :l4 Svenska kyrkans nuvarande organisation 47

från kulturhistorisk synpunkt. Riksskatteverket är central uppbördsmyndighet och central valmyndighet och bevakar som sådan även uppbörden av församlingsskatten och förberedande och genomförande av kyrkofullmäktigevalen.

2.4.l Kyrkomötet Kyrkomötet, som består av samtliga l3 biskopar, 26 prästerliga ombud och 57 lekmannaombud, deltar som tidigare nämnts tillsamoch regering i stiftande av kyrkolag. Det har mans med riksdag inte beslutsfunktion när det gäller den kyrkliga förvaltnågon utan kan endast som opinionsorgan ge sin mening till känningen na för regeringen i olika kyrkliga frågor. Kyrkomötet har dock den självständiga funktionen att det utser ledamöter - utöver den som ordförande självskrivne ledamoten - i de s k centrala kyrkliga styrelserna och granskar deras verksamhetsberättelser.

(Se vidare avsnitt 4 - 6.)

2.4.2 Ärkebiskopen är stiftschef i Uppsala stift och fullgör där bis- Ärkebiskopen som stiftschef. Någon förmansställning i förhålkops uppgifter lande till andra biskopar har denne inte i annat hänseende än av kyrkolagen 24 § 14, enligt vilket stadvad som framgår kap. det tillkomner ärkebiskopen att efter anmälan av vedergande börande domkapitel âtvarna en biskop som försummar sitt ämbete. Bland biskoparna intar ärkebiskopen ställning som primus bland - kan inte

inter pares (denfrämste likar). Ärkebiskopen

ingripa i frågor som internt rör andra stift. betraktas emellertid som svenska kyrkans främste Ärkebiskopen och dess självskrivne företrädare utåt, bl a i inrepresentant ternationella sammanhang. Utvecklingen har lett till, att man i högre grad än tidigare kommit att betrakta ärkebiskopen som hela den svenska kyrkans representant, dess talesman såväl utåt som inåt. Ärkebiskopens ledande ställning har också kommit till uttryck i kyrkans lagfästa ordning. Ärkebiskopen är sålunda ordförande i kyrkomötet samt enligt de av regeringen fastställda stadgarna självskriven ordförande i centralrådet, missionsstyrelsen, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet och diakoninämnden.

48 Svenska kyrkans nuvarande organisation sou 198] ;14

I egenskap av preses i Uppsaia domkapitei har ärkebiskopen att övervaka de svenska utiandsförsamiingarna. Ärkebiskopen fungerar också som ordförande i biskopsmötet och förbereder med hjäip av sin sekreterare mötets ärenden. Ärkebiskopen är därjämte ordförande i styreiser i oiika organ för rikskyrkiigt och ekumeniskt arbete. Ti11 ärkebiskopens hjälp finns ett kansii. Detta består av de två sekreterarna, inrikes- och utrikesadjunkterna. Inrikesadjunkten handiägger ärenden inom riket och är dessutom kansiiets chef. Utrikesadjunkten handiägger främst ärenden av internatione11 karaktär. Båda har tjänster som stiftsadjunkter i ärkestiftet. Vid kansiiet finns vidare en sekreterare för rekryteringsfrågor och en personalsekreterare. Vidare finns en sekreterare för finska invandrarfrägor. Från 1 ju1i 1980 har också vid kansiiet inrättats en särskiid juristtjänst.

2.4.3 Biskopsmötet

Biskopsmötet är ett organ för samråd me11an Dess biskoparna. förekomst, sammansättning och verksamhet är inte regierad genom lagstiftning. Vid biskopsmötet sammankommer rikets bissamtiiga kopar och avhandiar frågor, där samråd e11er funnits samordning vara iämpiigt. Ibland har biskopsmötet kommit att ett fuiigöra kyrkiigt centralorgans uppgifter. Varje biskop är innehavare av den högsta kyrkomakten andliga i sitt stift och företräder stiftet. sjäivständigt Med hänsyn därti11 måste vid mötets handiäggning av ett ärende bissamtiiga kopar omfatta samma mening för att något biskopsmötets besiut (uttalande) i ärendet skaii kunna fattas. 1951 års kyrkomötes tecknade i sitt utredningsnämnd betänkande nr 1 ti11k0msten och utveckiingen av biskopsmötesinstitutionen eniigt föijande.

Ett möte av de svenska biskoparna sammanträdde första gången år 1898 för att avge yttrande i en särskiid Efter 1919 fråga. ha dyiika möten a11t mer regeibundet hå11its. Numera sammanträder biskopsmötet i regel varje år deis i januari under tre dagar, deis i september, då vanligen endast under två De dagar. år, då nordiskt biskopsmöte hålies, instä11es i regei septembermötet. Biskopsmötet har fått ti11 att utse mediemmar i uppgift vissa styrelser, att ta stäiining ti11 aktue11a kyrkiiga frågor och göra framstäiiningar tiil Konungen e11er andra myndigheter. Fiera betydeisefuila initiativ har därvid Därjämte företagits.

Svenska kyrkans nuvarande orgarzisatiorz

komma givetvis rådslag i syfte att få praxis i de olika stiften att harmoniera. Biskopsmötet har därjämte fått utse delegerade till internationella kyrkliga möten, en uppgift som i den ekumeniska rörelsens tid fått en allt större betydelse. Mötet utser inom sig dels en allmän delegation, dels en utlandsdelegation. Dessa delegationer ha dock hittills fått en mycket begränsad användning. Kyrkomötet har vid flera tillfällen i sina beslut räknat med biskopsmötet som en existerande instans. Kungl Majzt och regeringen har endast indirekt använt det som remissinstans i den formen, att ett ärende överlämnats till ärkebiskopen med uppdrag att i samråd med rikets biskopar avgiva yttrande. De ärenden, som förelegat till behandling vid biskopsmötena, har efter hand ökats protokollet från januarimötet 1952 upptar 57 paragrafer. Biskopsmötet sammanträder regelmässigt flera gånger om året. Flera ärenden och frågor behandlas vid mer än ett sammanträde. Ärkebiskopen är dess ordförande. Ärenden föredrages av ordföranden, annan ledamot eller av särskilt tillkallade personer t ex tjänstemän från kyrkans centrala styrelser eller av någon tillkallad teologiskt sakkunnig person. Uppdrag lämnas ofta till någon eller några av biskoparna eller till särskild föredragande att till nästa biskopsmöte ytterligare utreda eller undersöka föreliggande fråga. Biskopsmötet brukar för utredning av olika ämnen tillsätta komnittêer, i vilka ofta utses till ledamöter personer både inom och utom biskopsmötet. Exempel härpå är prästrekryteringskommittên, konfirmandkommittêns bibelkommission m fl. För vissa återkommande uppgifter har biskopsmötet utsett vissa nämnder såsom liturgiska nämnden och granskningsnämnden för konfirmandböcker. Ett nyligen tillskapat sådant organ är teologiska kommissionen som består av tre biskopar jämte fyra professorer från de teologiska fakulteterna.

2.4.4 De kyrkliga styrelserna Styrelserna är till antalet fyra, nämligen centralrådet för evangelisation och församlingsarbete, missionsstyrelsen, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet (tidigare sjömansvårdsstyrelsen) och diakoninämnden. Deras stadgar är utfärdade av regeringen, varför de har en offentligrättslig status. Trots den anknytning till regering och kyrkomöte som stadgarna ger är styrelsernas ställning i åtskilliga avseenden diffus. Styrelserna saknar direktivrätt gentemot stift eller församlingar. Svenska kyrkans centralråd för evangelisation och församlingsarbete har enligt sin den 9 december l9l0 av Kungl Majzt fast-

Svenska kyrkans nuvarande organisation

ställda - med senare ändringar - till uppgift att i samarstadga bete och lekmän inom församlingarna och i samförstånd med präster verka för en rikare utveckling av försammed stiftsstyrelserna kärleksverksamheten inom den svenska lingslivet och den kristliga För att sin skall rådet verka huvudsakkyrkan. fullgöra uppgift anskaffa för ändamålet erforderliga hjälpmedeloch ligen genom att lekmannakrafter till deltagande i arbetet för de syften uppväcka samt för detta ändamål åstadkomma ändamålsrådet har att främja Det äger i enlighet härmed att utge periodiska enlig gemensamhet. skrifter avsedda att tjäna det syfte, för vilket det aroch andra betar, underhålla en byrå från vilken upplysningar, råd och hjälp inom området för rådets verksamhet, utsända ombud kan erhållas att väcka intresse för och sprida kunskap i verksamhetsgrenar,:wn även av andra än rådet självt utövad rådet har att främja, stödja med dess samt i övrigt inverksamhet som överensstänmer uppgift, om området för sin befogenhet vidtaga åtgärder, som kan främja tro och kärleksverksamhet inom svenska kyrkan. kristlig Centralrådet består av ärkebiskopen som självskriven ordförande samt minst sex av kyrkomötet utsedda ledamöter jämte suppleanter.

Centralrådet har en ganska mångskiftande verksamhet, som kan

bl a som evangelisation, undervisning och information. anges domineras denna av utgivningen av tidskriften Vår Budgetmässigt Kyrka. Till rådet hör svenska kyrkans kursgård, Ansgarsliden, Rådet utövar en viktig funktion som bei Sigtuna. rikskyrklig beträffande rikskollekten, vars formella faststälredningsorgan lande dock ankommer Verksamheten finansieras i på regeringen. insamlade medel, bl a två rikskollekter. princip genom frivilligt Via erhålles bidrag till avlöning av rådets prästerkyrkofonden befattningshavare. Bidraget utgår med 70 % för sju tjänsteliga män med lön motsvarande stiftsadjunktslön. Församlingarna bidrar

via stiftelsen finansiering med l,9 milj kronor. rikskyrklig Svenska missionsstyrelses stadgar daterar sig till kyrkans l970. dessa skall styrelsen bedriva den mission utomlands Enligt som ankommer Styrelsen skall därvid samarbeta på svenska kyrkan. missionsfält i Asien och med kyrkorna på styrelsens tidigare Afrika, med andra kyrkor och med organisationer och ekumeniska som verkar inom missionen. Det åligger styrelsen särskilt organ att med medel bistå i Asien och Afrika och och personal kyrkorna andra som anhåller om bistånd. Styrelsen skall också verkyrkor ka för internationell av biståndet till missionen och planering

Svenska kyrkans nuvarande organisation 51

främja missionsuppgifter som är gemensamma för kyrkorna, svara för utbildning av missionärer, representera svenska kyrkan i frågor om mission, sprida upplysning om missionen, vara remissinstans i missionsfrågor och i Sverige samla in medel för verksamheten. Styrelsen består av ärkebiskopen som är dess ordförande och sex andra ledamöter. För ledamöterna skall finnas sex suppleanter. De sex ledamöterna och ersättarna väljes av kyrkomötet. Tyngdpunkten på styrelsens verksamhet ligger på den yttre missionen. Den omfattande utlandsverksamheten bedrivs i Afrika, Asien och Latinamerika. Verksamheten i Sverige är framför allt inriktad på information, missionsrekrytering och utbildning. Verksamhetens omfattning uppgick l977 till över 37 milj kronor. Rikskollekten och andra gåvor utgjorde de största inkomsterna tillsanmans nästan 25 milj kronor. Lönen för kanslipersonalen i Sverige uppgick till över 3,5 milj kronor. Styrelsen för svenska kyrkan i utlandet fick sitt nuvarande namn l976. Tidigare hette den Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse. Namnändringen var en följd av de riktlinjer för verksamheten som l975 års kyrkomöte antog och som innebar att ansvaret för all verksamhet bland svenskar utomlands skulle samlas hos styrelsen. Detta har dock ännu inte genomförts. Enligt stadgarna - från den 29 januari l976 - skall styrelsen svara för kyrkans verksamhet inte bara bland svenska sjöman utan även bland andra landsmän i utlandet. Härifrån har dock undantagits de svenska församlingar i utlandet, vilka erhållit av regeringen godkänd kyrkoordning. Styrelsen skall också genom råd och samverkan främja den kyrkliga sjömansvård som utövas av lokala organisationer i svenska hamnar. Utöver ärkebiskopen som ordförande består styrelsen av sex ledamöter och lika många ersättare. Fyra av ledamöterna jämte suppleanterna väljes av kyrkomötet medan regeringen utser de övriga. Styrelsen bedriver en omfattande verksamhet på nästan ett fyrtiotal utlandsorter. Verksamheten är främst inriktad på sjömän och turister. Omsättningen var l977 nästan 8 milj kronor. Gåvor och utlandskollekter utgjorde de största inkomstkällorna. Från kyrkofonden utgick över l milj kronor till prästtjänster i utlandet. Lönekostnaden för personal i Sverige utgjorde ca 800 000.

Svenska kyrkqns nuvarande organisation

Numera utgår anslag ur kyrkofonden med 70 % för två befattningshavare vid kontoret med lön motsvarande Från stiftsadjunktslön. stiftelsen kyrklig riksfinansiering utgår även betydande belopp. Svenska kyrkans diakoninämnd inrättades den l januari l965. Nämnden har till uppgift att främja svenska kyrkans diakoni samt att verka för samarbete och samordning inom diakoniverksamheten. Nämnden skall till fullföljande av sin särskilt uppgift följa utvecklingen inom diakonien samt väcka förslag till för åtgärder diakoniens främjande, utse ombud inom stiften för diakoniens främjande samt ha inseende över ombudens verksamhet, i den mån det inte ankommer på annan fastställa kursplaner, anordna allmänna diakonikonferenser, uppehålla kontakt med diakonien inom övriga kristna trossamfund och med samhällets sociala samt organ representera svenska kyrkans diakoni, där detta ej tillkommer annan, sprida upplysning om diakonien, vara remissinstans i diakonifrågor samt förvalta kollekter och andra avsedda gåvomedel, för nämndens verksamhet. Diakoninämnden består av ärkebiskopen som ordförande samt sex andra av kyrkomötet valda ledamöter och lika många suppleanter. Styrelsens verksamhet är inriktad diakoni inom på utbildning, församlingar och institutioner, diakoni för döva och hörselskadade och familjerådgivning. Till diakoninämnden är knutna ett antal diakonianstalter som emellertid utgör juridiskt självständiga stiftelser. De huvudsakliga inkomstkollekterna utgörs av rikskollekt och andra gåvor samt bidrag från stiftelsen rikskyrklig finansiering Enligt samma princip som angivits beträffande centralrådet och styrelsen för svenska kyrkan i utlandet utgår från kyrkofonden bidrag för en tjänsteman vid styrelsens kansli. Lönekostnaden för detta uppgick 1977 till 750 000 kronor. drygt

2.4.5 Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund

Förbundet bildades l945 och får anses ha tillkommit som en följd av den s k Stadnerska boställsreformen. Denna, som genomfördes l942, uppfattades av pastoraten som att de fråntogs en del av sin självbestämmanderätt. Genom förbundets tillkomst hoppades man att kunna hindra ytterligare i denna rätt. inskränkningar Från början tänkbara var arbetsuppgifter boställsfrågor, kyrklig

Svenska kyrkans nuvarande organisation

lagstiftning i allmänhet samt även så småningom av förvaltningen kyrkogårdar. Under l960-talet utökades förbundets verksamhet till att omfatta service inom kyrkokommunernas hela förvaltningsområde. Sin nuvarande struktur fick förbundet genom att nya stadgar antogs år l977. Förbundet utgör en sammanslutning av församlingar, flerförsamlingspastorat och övriga kyrkliga samfälligheter. Dess uppgift är att tillvarata medlemmarnas gemensamma intressen, främja samverkan dem emellan och biträda dem i deras verksamhet. Förbundets beslutande är kongressen, organ representantskapet och styrelsen. Kongressen är förbundets högsta beslutande och beorgan står av 251 valda ombud. Förbundet är indelat i förbundsavdelningar. Varje stift samt Stockholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter utgör var för sig en förbundsavdelning. Stockholms och Göteborgs stift omfattar respektive stift med undantag för Stockholms och Göteborgs kyrkliga samfälligheter. Varje förbundsavdelning har till uppgift att inom sitt område arbeta för förbundets ändamål och i överensstämmelse med förbundets intentioner tillvarata medlemmarnas intressen samt vara kontakt- och samverkansorgan mellan förbundsstyrelsen och medlemmarna samt mellan medlemmarna inbördes. Ordinarie kongress hålles senast under oktober månad året efter det år då allmänna val av kyrkofullmäktige rum. Om förägt bundets styrelse, representantskapet eller minst en femtedel av medlemmarna begär det skall extra kongress hållas. Tid och plats för kongress bestäms av förbundsstyrelsen. Kongressombud väljes för tre år räknat från l juli året efter det allmänna val till kyrkofullmäktige ägt rum. För varje kongressombud utses två ersättare som inträder till tjänstgöring i den ordning som de valts. Kongressombud utses för varje förbundsavdelningsområde v i förhållande till dess befolkningstal det år valkretsindelningen beslutats. Varje förbundsavdelningsområde är indelat i kretsar. För varje krets utses kongressombud i förhållande till dess befolkningstal. För valbarhet gäller samma regler som valbarhet till kyrkofullmäktige (bl a är biskop inte Valbar). Valbarheten är dock inskränkt inom krets. i kretsar beslutas av Indelningen representantskapet på förslag av förbundsstyrelsen under det kalenderår ordinarie kyrkofullmäktigeval äger rum. över förbundsstyrelsens slutliga förslag skall förbundsavdelningsstyrelserna

54 Svenska kyrkans nuvarande organisation sou 1981314

beredas tillfälle till yttrande. Kongressombuden väljes av förbundsavdelningsstämman såvida denna inte beslutat annat. Väljes kongressombud av kretsarna bör detta ske i samband med förbundsavdelningsstämma. Om samtliga församlingar i en krets ingår i kyrklig samfällighet bör valet förrättas av samfällighetens beslutande organ på samma sätt som vid val av ledamöter i kyrkoråd Fullmakten för kongressombud och ersättare, som kallas till tjänstgöring, utfärdas av vederbörande förbundsavdelnings avdelningsstyrelse. För de år Ordinarie kongress inte äger rum sammanträder ett av kongressen valt representantskap. Valet omfattar tiden intill nästa ordinarie kongress. Representantskapet har ordinarie sammanträde senast oktober månad på tid och plats som förbundsstyrelsen bestämmer. Kongressen väljer förutom ordinarie ledamöter i representantäven minst två ersättare för varje ledamot. Antalet ledaskapet möter fördelar sig enligt följande. För varje förbundsavdelning väljes för varje jämnt 250 000-tal invånare en ledamot. För förbundsavdelning med över l 500 000 invånare är antalet ledamöter maximerat till sju. Samma valbarhet gäller som vid kyrkofullmäktigeval. Valbarheten är dock inskränkt inom förbundsavdelningsområde. Representantskapets uppgift är att mellan kongressen följa förbundsstyrelsens verksamhet och förvaltning. Därvid skall representantskapet behandla frågor som styrelsen bedömer vara av prineller ekonomisk betydelse för förbundet eller dess med-

Acipiell

lemmar men som dock inte har sådan karaktär att de måste behandlas av en extra kongress. Förbundets ledning utövas av förbundsstyrelsen, som väljes av kongressen för en tid av tre år räknat från l januari året efter det att valet ägt rum. Förbundsordföranden och vice förbundsordföranden är styrelsens ordförande respektive vice ordförande. Dessa väljes särskilt av kongressen. Styrelsen utser inom eller utom sig sekreterare. Förutom av ordföranden och vice ordföranden består styrelsen av sju ledamöter jämte minst sju ersättare. beslutar efter vilka grunder dessa senare skall in- Kongressen träda. Styrelsen äger träffa överenskonmelse med andra kyrkliga organisationer om ömsesidig adjunktion med respektive styrelser. Pâ så sätt har både rikskommittên för stiftstingen och svenska

Svenska kyrkans nuvarande organisation 55

kyrkans centralråd kommit att representeras i styrelsen. Förbundsstyrelsen leder förbundets verksamhet, svarar för förvaltningen av förbundets angelägenheter samt beslutar i frågor som inte utan olägenhet kan hänskjutas till kongress eller representantskap. Vidare kan styrelsen inom eller utom sig tillsätta kommittéer för särskilda uppgifter. Styrelsen utfärdar direktiv och meddelar befogenheter för dessa. Förbundets och förvaltning granskas av revisorerräkenskaper na, som till antalet är tre jämte lika många ersättare. Förbundskansliet handhar under styrelsen förbundets administration och ombesörjer dess fortlöpande verksamhet. Kansliet ledes av en förbundsdirektör, som inför förbundets beslutande organ svarar för förbundets förvaltning. För täckande av förbundets verksamhet uttas en förbundsavgift. Grunderna för av denna samt avgiftssats fastställes av beräkning eller - de år kongressen inte sammanträder - av kongressen

i

1 representantskapet inom en av kongressen angiven högsta avgifts-

i

sats. Även förbundsavdelningarna uttar en avgift. De bestämmer E själva om denna. i

5 För ändring av förbundets stadgar krävs att sådan ändring an-

i med minst två Biträdes

tas av kongressen tredjedels majoritet. av minst hälften av de röstande antas ändringsförslaförslaget vid nästa ordinarie kongress om då minst hälften av de rösget tande biträder detta. Förbundet bedriver information och förlagsverksamhet. Dess Juridiska biträder medlemmarna vid processer, andra avdelning tvistehandlingar och partsöverläggningar av skilda slag. Vidare rådgivning i byggnadsfrågor. I ekonomiska och ges församlingarna frågor konsulteras förbundet i stor omfattning organisatoriska av sina medlemmar. Service ges vidare på hela det personalpolitiska området. Förbundet är en av huvudmännen i svenska kyrkans utbildningsnämnd, svenska kyrkans informationscentral, svenska kyrkans kulturinstitut, stiftelsen rikskyrklig finansiering och en under diakoninämnden inrättad nämnd för familjerådgivningsbyråerna. Tillsammans med andra rikskyrkliga organisationer och styrelser har förbundet bildat Svenska Kyrkans Ekonomi AB (SKEAB). Konceroch tryckeribolag m m. Ett är nen äger förlags- dotterbolag Svenska Fond AB. En av bolaget förvaltad fond- Svenska Kyrkans

56 Wauska kyrkans nuvarande organisation SOU 1981.14

Kyrkans Värdepappersfond - har tiil uppgift att bereda pastoraten tiiifäiie att samverka vid piaceringen av i första hand prästiönefondsmedei. Utöver nu nämnda uppgifter har förbundet kommit att utgöra en tung instans vid behandiing av oiika frågor av betydeise för svenska kyrkan.

2.4.6 Rikskommittén för stiftstingen Rikskommittên utgör informations-, samarbets- och kontaktorgan för stiftstingen. Därvid skaii kommittén föija verksamheten inom stiftstingen och dess organ och informera om verksamheten i de oiika stiftstingen. Kommittén ska11 också medverka ti11 att ärendena inom stiftstingsorganisationen får en enhetiig handiäggning. Vidare skaii kommittén förmedia kontakt meiian rikskyrkiiga eiier andra organ och vederbörande stiftsting och stiftsråd. Då för stiftstingen gemensamma ombud i rikskyrkiiga organ skal] väijas skaii kommittén fungera som vaikorporation. I sin verksamhet skaii kommittén samarbeta med andra rikskyrkiiga organ som de fyra kyrkiiga styreiserna, församiings- och pastoratsförbundet och biskopsmötet. Siutiigen ska11 kommittén i övrigt fuiigöra de för stiftstingen gemensamma uppgifter, som av stiftstingen hänskjutes tiii kommittén. Kommittén består av två iedamöter från varje stift. Dessa utses av stiftstingen för tre år räknat från och med den 1 juii året efter det va1 tiii kyrkofuiimäktige har ägt rum. Ledamöterna ska11 vara väi förtrogna med stiftstingets och stiftsrådets arbete. Minst en av de två ledamöterna ska11 vara iedamot av stiftsrådet. För nämnda tid skaii varje stift även utse två ersattare. För mandattiden skal] komittén utse ordförande och vice ordförande. Vidare skaii den inom e11er utom sig utse sekreterare och kassaförvaitare. Kommittén ska11 sammanträda på ka11e1se av ordföranden minst en gáng varje år elier när representanter från minst två stift pakaiiar detta. För berednings- och verkstäliighetsuppgiften skaii kommittén utse ett arbetsutskott. Detta ska11 bestå av ordföranden och vice ordföranden samt tre iedamöter jämte tre ersättare. Kommitténs sekreterare är också sekreterare i utskottet. Arbetsutskot-

Svenska kyrkans nuvarande organisation 57

tets uppgifter är fö1jande. Det ska11 utföra en a11män och ekonomisk beredning av kommitténs ärenden i en1ighet med faststä11d budget ochkommitténs bes1ut. Vidare ska11 den ha hand om den ekonomiska förva1tningen och verk$tä]]a kommitténs bes1ut. På komnitténs uppdrag äger utskottet bes1uta i ärenden av rutinmässigt s1ag och av mindre vikt samt då bes1ut i ärenden brådskar. Bes1uten ska11 anmä1as för kommittén vid nästa sammanträde. Räkenskaperna granskas av två revisorer jämte ersättare vi1ka a11a utses för ett år i sänder. Verksamhetsberätte1se, ekonomisk red0göre1se och revisionsberättelse ska11 âr1igen ti11stä11as stiftstingen. Stiftstingskommitténs stadgarkan ändras vid kommittésammanträde genom enhet1igt bes1ut e11er genom bes1ut med två tredjede1s majoritet vid två på varandra fö1jande sammanträden. Innan ändb1ir faststä11d ska11 stiftstingen beredas ti11fä11e att ring yttra sig.

2.4.7 Stifte1sen rikskyrk1ig finansiering Under åren 1973-1975 förekom ett omfattande utredningsarbete om de kyrk1iga finansieringsfrågorna. Hösten 1975 bi1dades genom samstämmiga bes1ut av rikskommittên för stiftstingen, svenska och pastoratsförbund och ärkebiskopen efter kyrkans försam1ingshörande av övriga biskopar stifte1sen rikskyrk1ig finansiering. Stifte1sen är i juridiskt hänseende ett sjä1vständigt rättssubjekt som hand1ar i eget namn. Den kan förvärva rättigheter och ik1äda sig sky1dighet. Stifte1sen är ti11 typen en insam1ingsstifte1se som bi1dats utan att stiftarna från början ti11sköt Stifte1sens syfte var i stä11et att något väsent1igt kapita1. sam1a in mede1. Stifte1sens verksamhet reg1eras av stadgar, som antogs i samband med dess bi1dande. En1igt dessa stadgar förva1tas den av en särski1d styre1se, bestående av nio 1edamöter. Stiftarna utser vardera tre 1edamöter. Mandatperioden är treårig. Verksamheten 1öper ka1enderårsvis. Genom bestämme1ser om revision har ett särski1t anordnats i stadgarna ti11synsförfarande stiftare utser en revisor. Frågan om ansvarsfrihet behand- Varje 1as av stiftarna var för sig. Stifte1sens ändamå1 är noggrant reg1erat. En1igt § 2 i stadgarna har stifte1sen ti11 ändamå1 att uppbära, förva1ta och för

58 Svenska kyrkans nuvarande organisation

rikskyrkliga ändamål anslå medel som kyrkokommunerna erlägger. Kompetensområdet är begränsat till sådana aktiviteter på riksplanet som enligt församlingsstyrelselagens bestämmelser kan stödjas med utdebiterade medel. _ Stiftelsen har ibland haft anledning att pröva och även avslå anslagsframställningar på den formella grunden att stiftelsens kompetens är begränsad genom ändamålsbestämmelserna. Två förutsättningar måste sålunda alltid vara uppfyllda. Dels måste den verksamhet som skall stödjas med anslag vara av sådan beskaffenhet att församlingsskattemedel över huvud taget får användas till densamma, dels måste det verkligen vara fråga om aktiviteter på riksplanet, alltså uteslutande ett rikskyrkligt ändamål. I utredningarna som föregick Stiftelsens bildande angavs tämligen klart vilka rikskyrkliga organ som man i första hand hade haft i åtanke när det gällde Stiftelsens ändamål. Primära presumtiva anslagsmottagare var centralrådet, diakoninämnden, dåvarande sjömansvårdsstyrelsen, utbildningsnämnden, informationscentralen och religionssociologiska institutet. Kretsen av anslagsmottagare har aldrig uttryckligen begränsats. Stiftelsen insamlar årligen medel från församlingar och samfälligheter. Den vidarebefordrar därefter medlen till rikskyrkliga organ och organisationer som har gjort framställningar om anslag. På detta sätt undviks att rikskyrkliga organ för sin verksamhet helt blir beroende av kollekter, enstaka församlingsanslag eller bidrag från andra kyrkliga organisationer, exempelvis kyrkliga arbetsfonden eller pastoratsförbundet. Genom att stiftelsen svarar för hela kostnaden eller delar av kostnaderna för rikskyrkliga organ som tidigareuppbar kollekter, har kollektutrymme frigjorts för andra ändamål. Utrymmet motsvarar sex kollektdagar. I praktiken fattar stiftelsens styrelse sina anslagsbeslut redan i förväg, dvs året innan de medel som skall täcka anslagen ännu har insamlats. Dessa anslagsbeslut fattas under antagande om viss anslutning under det följande året. Medel insamlas genom att varje kyrkokommun med utdebiteringsrätt erlägger en avgift till stiftelsen enligt rekommendation från stiftelsens styrelse. Avgiftssatsen har hittills utgjort 0,4 öre per skattekrona. Anslutningen har varit hög och utgör f n 86 % av högsta möjliga totalsumma.

Svenska kyrkans nuvarande organisation

2.4.8 sammans1utningar m m övriga 1ättade5 1971 5°m ett 1°m

§Y§U§Eê_EXCEêU§_!§911QUiU9§E§TE§

främst för av utbi1dningsfråg0rna. I kyrk1igt organ samordning samband med att nämnden 1 ju1i 1980 fick ansvar för den praktisombi1dades nämnden ti11 en stifte1se. Paska prästutbi1dningen och ärkebiskopsämbetet står som dess stiftare. toratsförbundet KIC› inrättades 1973 med

êyçnâkâ_kxrkênâ_inf9r@ê§i9n§çen§r§1›

informationsverksamhet. Huvudman är uppgift att främja kyrkans rikskommittên för stiftstingen samt biskopspastoratsförbundet, mötet. Mede1 erhå11s numera från riksfinansieringen.

Ett inrättat organ för bi a internatione11a po1icyny1igen ordförande i

frågor är jgtçrnatjggg]]a_k9mm1tt§n. Sjä1vskriven

är biskopsmötet, svenska kyrkan detta är ärkebiskopen. I övrigt i ut1andet, missi0nsstyre1sen, Lutherhjä1pen och pastoratsför-

bundet representerade.

kan som exempe1 på juridiskt och organisatoriskt

S1ut1igen som har vissa samband med kyrkans fristående sammansiutningar, utöver pastoratsförbundet nämnas verksamhet på riksp1anet,

êyçnâkê_§ç5§i9nen_ê!_E9Ebêr§Eâ_!êr19§f§t§EE9êE_@êé_EEEhêEhêê1

och §!§E19§§_5XEE1i9â-§EE9i§

29n› riE§f§CêED駧-EZEEêD§-!E9§9T

förbund.

SOU l98l:l4

3 REGERINGSFORMENS PRINCIPER OM NORMGIVNING

3.1 Allmänt I l kap RF fastslås att all offentlig makt utgår från folket, att den offentliga makten utövas under lagarna och att riksdagen stiftar lag. Reglerna om normgivningsmakten har sammanförts till 8 kap RF. I kapitlets inledande bestämmelse hänvisas dock till 2 kap i avseende på grundläggande fri- och rättigheter.

3.2 Begreppet lag Man brukar skilja mellan två typer av lagbegrepp, nämligen det formella och det materiella. Det formella lagbegreppet syftar på formen för en lags tillkomst och det materiella på lagens innehåll. I den svenska lagstiftningen förekommer lagar som definieras från formen för dess tillkomst, t ex grundlagar, och från dess innehåll, t ex allmän civil- och kriminallag. I l809 års regeringsform användes termen lag för att beteckna den samfällt stiftade lagen, dvs lag som tillkom genom samfällt beslut av riksdag och regering. Liknande förfarande tillämpades beträffande kyrkolagen, dock med kyrkomötet som en tredje beslutande instans. Vidare betecknade regeringsformen vissa normer, som beslutades av regeringen på det ekonomiska och administrativa området, som lag. Lagbegreppet hade sålunda inte någon entydig innebörd. Under senare år kom emellertid termen lag endast att omfatta normer, som beslutats samfällt av riksdag och regering. Förordning användes som beteckning om normer som beslutats av riksdagen ensam och termerna kungörelse, stadga och instruktion för normer som beslutats av regeringen ensam. Författning har använts som ett samlat begrepp för de olika normerna. Begreppet används också som en samlande beteckning för grundlagarna.

Regeringsformens principer om normgilvning sou 198] ;14

För att en rättsregel i Sverige numera skall fâ kallas lag krävs att den skall ha beslutats av riksdagen ensam. En lag är en generell rättsregel som beslutats av riksdagen och som är bindande för myndigheter och enskilda. Den ärendehandläggning i riksdagen varigenom en lag tillkommer kallas lagstiftning. Undantag från detta förfaringssätt utgör kyrkolagstiftning, där äldre bestämmelser alltjämt tillämpas (se bl a 3.7). I vissa fall kan det vara nödvändigt att en föreskrift utfärdas för ett konkret fall. I motiven har som exempel angetts tidpunkten för en folkomröstning eller avbrytande av en arbetskonflikt. Utfärdas en sådan föreskrift av riksdagen skall den kallas lag, om den avser en viss typ av situationer, vissa handlingsmönster eller berör en i allmänna termer bestämd personkrets.

3.3 Den formella

lagkraften

En lag skall gälla och följas så länge den inte har upphävts. En sak för sig är att en lag som är mycket gammal eller på grund av annat skäl inte är aktuell kan upphöra att betraktas som giltig även om den inte är formellt upphävd. Lagen säges då vara obsolet. Normalt kan emellertid regeringen eller något annat organ som är bundet av en lag inte genom nâgra föreskrifter (n0rmbeslut) sätta den åt sidan och föreskriva att något annat skall gälla i lagens ställe. En lag kan sålunda ändras och upphävas bara genom en ny lag. Detta kallas den formella lagkraftens princip och är intaget i 8 kap 17 § RF. Vidare stadgas i samma bestämmelse att grundlag bara kan ändras genom den ordning, som är föreskriven för grundlagsändring, och riksdagsordningen på sätt som är föreskrivet beträffande denna. Den formella lagkraften är av grundläggande betydelse för rättsordningens stabilitet. Av regeln följer nämligen också att en föreskrift, som enligt sin lydelse strider mot en redan gällande föreskrift måste ha lägst samma konstitutionella valör som denna för att kunna tillämpas. Regeringen kan därför inte genom att själv utfärda en bestämmelse föreskriva ett förfarande som skulle strida mot en lag. som utfärdas Föreskrifterna, av regeringen, kân därför inte ha större räckvidd än vad som följer av att gällande lag måste tillämpas. Regeln om den formella lagkraften ger sålunda direktiv för tillämpande hur de myndigheter skall förfara då det föreligger en konflikt mellan normer av

Regeringsformens principer om normgivning 63

olika konstitutionell valör. Den högre normen skall tillämpas så denna inte är upphävd eller ändrad. Principen har sin belänge tydelse inte bara vid lagstiftningen utan även vid myndigheters eftersom dessa för det fall något i allmän lag rättstillämpning, beslutats i strid med grundlagarna måste låta grundlagen få företräde. Myndighet måste också pröva om en författning beslutats i den form, som angetts i grundlag. I samband med införandet i av det förstärkta skyddet för fri- och rättigregeringsformen heter har i ll kap l4 § RF uttryckligen ålagts domstol eller annan myndighet att den vid handläggning av mål och ärende skall sätta en lag åt sidan, om den står strid med en be-

i_uppggbar

stämmelse i grundlag eller annan överordnad författning (den s k lagprövningsskyldigheten).

3.4 Normgivningskompetensens fördelning I 1809 års grundlag fanns inte någon klar gränsdragning mellan samfälld lagstiftning och den normgivning som tillhörde regeringens kompetens. Gränsen mellan de båda områdena var flytande och förskjutningar kunde ske i båda riktningar. Särskilt kom den ekonomiska lagstiftningen att bli föremål för växlande kompetens. I den nya grundlagen ansågs det emellertid värdefullt att ange en klarare gräns mellan riksdagens och regeringens behörighet att besluta om bindande normföreskrifter. Som en självklar grundsats angavs att grundlagen bör förbehålla folkrepresentationen alla avgöranden som är viktiga i ett eller annat hänseende, nämligen för samhällets bestånd, för medborgarnas säkerhet till liv, hälsa eller egendom, för deras personliga säkerhet, för ekonomiskt framåtskridande m m. Den typ av normgivning som borde ankomma på regeringen skulle i första hand omfatta mera speciella föreskrifter av mindre betydelse från dessa allmänna synpunkter. Vidare måste beaktas att vissa föreskrifter behövde kunna både beslutas och utfärdas snabbt. I princip har riksdagen getts frihet att ingripa med lagstiftning på varje ämnesområde. Även om av praktiska skäl vissa delar av normgivningen måste läggas på regeringen och denna underordnade organ innebär folksuveränitetsprincipen att de viktigaste politiska besluten skall fattas av riksdagen, det statsorgan, som bäst speglar folkopinionen.

64 Regeringsfbrmens principer om normgivning sou 19g1 14

3.5 Riksdagens lagstiftningsområde

3.5.l Grundlagar och riksdagsordning

I den nya författningen räknas regeringsformen, successionsformen och tryckfrihetsförordningen som grundlagar. Riksdagsordningen utgör inte längre grundlag. Till skillnad från vad som gällde tidigare är riksdagen numera ensam grundlagstiftare. Grundlag stiftas genom två likalydande riksdagsbeslut, varvid det senare skall ha föregåtts av val till riksdagen. Vidare skall minst tio månader förflyta mellan den tidpunkt då ärendet första gången anmäldes i riksdagen och valet. Konstitutionsutskottet kan dock med minst fem sjättedelars majoritet härifrån. Om medge undantag minst en tiondel av riksdagens ledamöter inom viss tid det begär och minst en tredjedelav ledamöterna röstar för det skall anordnas folkomröstning om vilande grundlagsförslag. Folkomröstningen hålles samtidigt med valet till Om de flesta rösriksdagen. tande, och dessa till antalet är fler än hälften av dem som avgett godkända röster i riksdagsvalet, röstar mot förslaget, förkastas detta. I annat fall upptar till slutriksdagen förslaget lig prövning. Riksdagsordningen innehåller regler om riksdagens arbetsformer och dess inre De principiella organisation. reglerna och grunderna för statsskicket finns i regeringsformen. Föreskrifterna om detaljer finns i riksdagsordningen. Tilläggsbestämmelser i riksdagsordningen motsvarar tidigare riksdagsstadga. Riksdagsordning skall stiftas i den ordning som gäller för eller grundlag genom ett riksdagsbeslut med kvalificerad majoritet (tre fjärdedelar av de röstande och mer än hälften av ledamöterna). Tilläggsbestämmelserna stiftas på samma sätt som lag i allmänhet.

3.5.2 Inskränkningar av de medborgerliga fri- och rättigheterna

Föreskrifter som inskränker i RF angivna fri- och grundläggande rättigheter får endast meddelas genom lag. För den händelse förslaget inte förkastas och tio det skall riksdagsledamöter yrkar sådan lag vila under minst tolv månader. kan dock utan Riksdagen hinder av ett sådant yrkande anta om minst förslaget fem sjättedelar av de röstande förenar om beslutet. sig

Regeringsformens principer om normgivning 65

3.5.3 Folkomröstning Föreskrifter om rådgivande folkomröstning skall meddelas genom lag. Beslutet fattas av riksdagen genom enkel majoritet. Med föreskrifter avses både den frågeställning omröstningen och gäller de generella bestämmelserna avseende rätten att delta i omröstningen, röstningsproceduren, sammanräkningen etc. Förfarandet vid folkomröstning i grundlagsfråga skall också regleras genom lag.

3.5.4 Enskildas personliga ställning och inbördes personliga och ekonomiska förhållanden Till detta område hänförs föreskrifter om enskildas personliga ställning och inbördes personliga och ekonomiska förhållanden. Därmed avses föreskrifter på privaträttens område främst rörande familjerättsliga och förmögenhetsrättsliga ämnen som frågor om medborgarskap, släktnamn, äktenskap, föräldraskap, arv och testamente, frågor avseende rätt till fast och lös egendom, avtal, bolag, stiftelser och samfälligheter. Dessa föreskrifter har liksom de hittills genomgångna områdena hänförts till riksdagens s k obligatoriska lagområde, dvs riksdagen kan inte genom beslut i lag delegera lagstiftningsrätten.

3.5.5 Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna Området avser föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna och som gäller åligganden för enskilda eller på annat sätt avser ingrepp i enskildas eller ekonomiska personliga förhållanden. Det är sålunda fråga om offentlig rätt. Hit hör den allmänna kriminallagstiftningen, skattelagarna och förvaltningsrätt i den mån denna innebär åligganden för enskilda. Föreskrifter om sådana avgifter, som innebär för enskilda åligganden och ingrepp i deras personliga förhållanden hör också hit. Vid tillämpningen av den tidigare kom den grundlagsstiftningen del av lagstiftningen som rörde enskildas förhållanden till det allmäna att allt mera föras över till området för samfälld lagstiftning. I den nya lagen ville man behålla samma gränsdragning men ville inte låsa utvecklingen genom att i grundlagen försöka ange klara gränser mellan riksdagens och regeringens kompetens

66 Regeringsformens principer om normgivning sou 1981 ;14

på detta lagområde. En sådan gränsdragning hade troligen också varit svår att göra, eftersom det var svårt att ange de särskilda kännetecken som skilde lagarna från övriga författningar inom detta område. I stället fördes hela den del av förvaltningsrätmn som innefattar belastningar för enskilda till lagområdet. Riksdagen gavs i stället möjlighet att efter särskild prövning överlåta åt regeringen att besluta om vissa föreskrifter.

3.5.6 Kommunernas kompetens, åligganden och organisation Regeringsformens bestämmelse om att riksdagen skall stifta kommunallag omfattar all grundläggande reglering av kommunernaslwmpetens och åligganden. Hit hör också reglering av grunderna för kommunernas organisation och verksamhetsformer, dvs inte bara kommunallagarnas bestämmelser i ämnet utan även motsvarande regler i t ex barnavårdslagen och byggnadsstadgan. I grundlagsbestämmelsen om kommunallag föreskrives också att grunderna för den kommunala beskattningsrätten skall bestämmas genom lag. Därvid syftas inte bara på de allmänna bestämmelserna om beskattningsrätt i kommunallagarna utan även på de mera detaljerade bestämmelserna i kommunalskattelagen. Det är endast de grundläggande dragen i kommunindelningen som beslutas av riksdagen. Detaljer och ändringar i enskilda fall beslutas av regeringen. Föreskrifter om åligganden för kommun skall på samma sätt som för enskilda ges i lag. Närmare föreskrifter rörande kommunerna som statsbidrag, kommunal tjänstemannastadga m m utfärdas av regeringen. I motiven förutsätts dock att regeringen med hänsyn till den kommunala självstyrelsen skall låta kommunerna i vid mån ta hand om detaljregleringen och vara återhållsam med reglering av den kommunala verksamheten.

3.6 Regeringens normgivning

3.6.1 Regeringens kompetens genom regeringsformen Allt som ligger utanför lagområdet och som inte heller på grund av särskilda grundlagsbestämmelser skall beslutas av riksdagen ligger enligt 8 kap l3 § RF under regeringens normgivningskompetens (den s k restkompetensen). Att regeringen kan meddela före-

Regeringsformens principer om normgivning 57

skrifter som faller utanför lagområdet har främst den betydelsen att den statliga förvaltningen i princip läggs under regeringens normgivning. Även en viss del av behörigheten att besluta om avfaller inom restkompetensen, nämligen beträffande de fall gifter den enskilde inte befinner sig i en sådan situation att han rättsligt eller faktiskt kan anses tvingad att erlägga en avgift. Hit hör också bidragsförfattningar och andra föreskrifter, som inte kan sägas avse ingrepp i någon persons personliga eller ekonomiska förhållanden. Genom regeringsformen är regeringen också behörig att utfärda föreskrifter om verkställighet av lag, dvs tillämpningsföreskrifter. Vad som skall utgöra tillämpningsföreskrifter kan ibland vara svårt att definiera. I motiven har sagts att huvudreglerna, dvs förutsättningarna för ingripanden m m, alltid måste tas upp i själva lagen. Vidare måste en förutsättning för verkställighetsföreskrifter, som i materiellt hänseende fyller ut en lag, vara att den lagbestämmelse som kompletteras med föreskrift är så detaljerad att inte något väsentligt nytt tillföres Föreskriften får sålunda inte innehålla nåregleringen. som kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller got som kan betraktas som ett nytt ingrepp i enskildas personnågot liga eller ekonomiska förhållanden. Riksdagen och dess myndigheter är helt undantagna från regeringens normgivning. I regeringsformen sägs också uttryckligt att regeringen inte med stöd av sin restkompetens får besluta föreskrifter som avser den kommunala beskattningen. I övrigt kan regeringen genom restkompetensen eller bestämmelser om verkställighetsföreskrifter besluta vissa föreskrifter om kommunernas förvaltningsuppgifter. Har en föreskrift, som ligger inom regeringens restkompetens, beslutats av riksdagen genom lag, följer av den formella lagkraftens princip (se 3.3) att föreskrift inte kan ändras, upphävas eller på annat sätt åsidosättas av regeringen. Ett exempel härpå kan vara en av riksdagen beslutad bidragsförfattning.

3.6.2 Delegation Som tidigare sagts har i den nya regeringsformen normgivningen när det gäller åligganden för enskild gentemot det allmänna

68 Regeringsformens principer om normgivning sou 1981:14

placerats inom riksdagens normgivningsområde. Vidare har det lagts på riksdagen att bedöma om normgivning skall delegeras till regeringen eller inte. Delegation till regeringen skall ske genom lagstiftning. Grundläggande beskattningsregler skall utformas som lagar och är sålunda uttryckligen undantagna från det delegeringsbara området. I övrigt kan regeringen genom lag bemyndigas att förordna om föreskrifter i frågor rörande:

l. skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa (t ex arbetarskydd, vapen, hälsovård, livsmedel) 2. utlännings vistelse i riket (t ex skyddsområdesfrågor) 3. in- och utförsel av varor, pengar eller andra tillgångar, tillverkning, kommunikationer, kreditgivning, näringsverksamhet, ransonering eller utformning av byggnader, anläggningar och bebyggelsemiljö 4. jakt, fiske, naturvård 5. trafik och allmän ordning 6. undervisning och utbildning. Delegation av normgivningsrätten till regeringen inom dessa områden gäller inte bara enskildas förhållanden till det allmänna utan också förpliktelser för kommunerna. Regeringen kan sålunda genom lag bemyndigas att utfärda förordningar på exempelvis skolans och hälsovårdens område. Delegation till regeringen om begränsning av de medborgerliga fri- och rättigheterna har uttryckligt förbjudits i grundlagstexten. (Jfr även vad som tidigare sagts under avsnitt 3.3) Aven om det följer av förbudet har det fastslagits att regeringen inte får meddela svårare påföljder än böter för begångna brott. Regeringen får sålunda inte föreskriva frihetsstraff, förverkande eller annan särskild påföljd. Det är emellertid som tidigare möjligt för regeringen att förordna om handlingsregler i ett visst ämne medan bestämmelser om straff för överträdelse av dessa regler stadgas i lag. Sådana straffregler brukar kallas blankettstraff och finns t ex i natur-

vårdslagen. Förfaringssättet att utforma straffbestämmelser i

lag och ge de materiella handlingsnormerna i annan form har, även om det ansetts praktiskt, utsatts för viss kritik. Liksom tidigare kan riksdagen bemyndiga regeringen att förordna att föreskrifter som meddelats i lag skall börja tillämpas

Regeringsformens principer om normgivning 59

eller upphöra att gälla. Exempel på s k fullmaktslagar är allmänna ransoneringslagen och lagen om vissa internationella sanktioner. Beslut om tullar och avgifter är att betrakta som ingrepp i enskildas ekonomiska förhållanden och borde därför falla under den riksdagens behörighet, som inte kan delegeras. Med hänsyn till tullars och avgifters särskilda karaktär skall emellertid beslutanderätten på detta område kunna överlämnas till regeringen. Genom den s k moratorielagen kan regeringen under krig och krisartade situationer besluta om anstånd med fullgörande av för pliktelser, moratorium. Skyldighet att betala skatt, avgift, skuld m m kan om moratorium gäller inhiberas för viss tid. Det har ansetts lämpligt att regeringens möjlighet att förordna om moratorium bibehålls, varför riksdagen har getts möjlighet att i lag bemyndiga regeringen att göra sådant förordnande.

3.6.3 Subdelegation Normgivningskompetensens fördelning mellan riksdag och regering vilar på principen om funktionsfördelningen mellan de båda organen. Riksdagen är beslutande och lagstiftande organ medan regeringen är beredande och verkställande. Fördelningen innebär att riksdagen inte får ge order åt förvaltningsorganen. Verkställighetsbefogenheten innebär att regeringen har ensamrätt till styrning av förvaltningen. I åtskilliga fall föreligger behov av delegation av normgivningen till organ som är underställda regeringen. Det rör sig därvid ofta om detaljföreskrifter, som olika myndigheter meddelar på uppdrag av regeringen. Sådan delegation ligger exempelvis

till grund för de kommunala förordningarna av typen ordningsr

stadga. I det fall regeringens delegation av normgivning till myndighet ligger inom det delegeringsbara området skall delegationen grundas på ett generellt beslut av riksdagen att regeringen får överlåta normgivningen till myndighet. Sådan subdelegation får också ske till kommunerna. Den till kommunernas fullmäktige delegerade rätten att utfärda ordningsföreskrifter är sålunda grundad på subdelegation av riksdagens normgivningverksamhet. Ibland fordras också att fullmäktiges beslut skall fastställas av länsstyrelsen.

70 Regeringsfbrmens principer om normgivning sou 1931314

3.6.4 Kontroll av delegerad normgivning När riksdagen överlåter åt regeringen att bes1uta om föreskrifter i något de1egeringsbart ämne kan den samtidigt bestämna att regeringens föreskrifter ska11 understä11as riksdagen för prövning. Delegationsbeslutet kan innebära att regeringens föreskrifter ska11 gä11a under viss begränsad tid i avvaktan på riksdagens prövning.

3.7 Kyrk01agstiftning

Med hänsyn ti11 pågående utredningar om förhå11andet me11an svenska kyrkan och staten kom inte stiftande av kyrk01ag att behandlas närmare. I övergångsbestämmelsen ti11 regeringsformen förordnades att tidigare gä11ande regler i stort sku11e gä11a. Kyrko- 1ag stiftas, ändras e11er upphäves av regeringen gemensamt med riksdagen samt med samtycke av a11mänt kyrkomöte. (Närmare härom i avsnitt 4.)

4 KYRKOMUTETS DELTAGANDE I NORMGIVNINGEN

4.1 Gä11ande rätt

4.1.1 Kyrkomötets ti11k0mst m m Kyrkomötesinstitutionen bes1öts av 1862-1863 års riksdag och förordning utfärdades den 16 november 1863. Anta1et 1edamöter var 60, varav 30 präster och 30 1ekmän. 1949 ändrades anta1et 1edamöter ti11 100 varav 43 präster1iga ombud och 57 1ekmanna0mbud. Sammanträde sku11e äga rum vart femte år. Konungen hade dock rätt att sammanka11a mötet oftare. I samband med representationsformen 1866 fick det nyinrättade kyrkomötet medbestämmanderätt vid stiftande av kyrko1ag (87 § 2 p 1809 års RF: Riksdagen äge ock gemensamt med Konungen stifta, förändra e11er upphäva kyrko- 1ag, dock att därvid erfordras samtycke jämvä1 av a11mänt kyrkomöte). I grund1agen (114 § 1809 års RF) togs även in bestämme1ser om de forna riksstândens privi1egier. Dessa kunde inte ändras e11er upphävas utan genom Konungens och riksdagens samstämmiga bes1ut samt om det gä11de prästerskapets privi1egier, förmåner, rättigheter och friheter efter bifa11 av kyrkomötet.

4.1.2 Kyrk01ag i 1809 års regeringsform Före representationsreformen gä11de samma reg1er för stiftande av kyrko1ag som för den a11männa civi1- och krimina11agstiftningen. Trots att a11män kyrko1ag år 1809 infördes som nytt begrepp i grund1agen innehå11er varken regeringsformen e11er förarbetena ti11 denna någon anvisning om den närmare innebörden av begreppet. Vissa frågor sku11e visser1igen en1igt uttryck1iga bestämme1ser i grund1agen behand1as en1igt 87 § 2 p RF. Dessa bestämme1ser var 28-30 §§ RF om kvinnas behörighet ti11 präster1ig

72 Kyrkomötets deltagande i normgivningen sou 198] ;14

församlingstjänst. I övrigt fanns inte något i grundlagarna som gav någon antydan om vilka frågor som skulle regleras som kyrkolag. I avsaknad av någon legal avgränsning uppstod en debatt, i vilken två motsatta uppfattningar gjorde sig gällande. Å ena sidan menade man att med kyrkolag fick förstås vad som återfanns i l686 års kyrkolag jämte senare ändringar. Kyrkolagsbegreppet fick således en formell innebörd. Å andra sidan hävdades att ordet kyrkolag i 87 § 2 p RF motsvarade ett innehållsbestämt lagbegrepp och alltså avsåg kyrkolag i materiell mening. Frågan behandlades av l95l års kyrkomöteskommittê (SOU l955:47), som anslöt sig till denna senare uppfattning. Kommittén anförde därvid bl a följande.

l. Med kyrkolag avses endast lag som reglerar kyrkliga angelägenheter, dvs något som mera direkt hör samman med kyrkans väsen, organisation och verksamhet. Hit hör frågor om kyrkans bekännelse och lära, dess ställning i samhället, dess förhållande till andra samhällsinstitutioner, dess åliggande mot det allmänna och i förhållande till den enskilde medborgaren liksom de organisatoriska och ekonomiska villkoren för dess verksamhet. På grund av den omständliga lagstiftningsformen i 87 § 2 p RF följer att stadgandet endast avser kyrkliga angelägenheter av större vikt för kyrkan. 2. Ämnets vikt och betydelse för kyrkan kan emellertid med hänsyn till grundlagarnas övriga innehåll inte ensamt vara avgörande för kyrkolagsbegreppets bestämmande. Förutom mot grundlag måste en avgränsning ske i förhållande till kommunallag och allmän civil- och kriminallag liksom till riksdagens beskattningsrätt och dess befogenheter med avseende på statsregleringen. I den mån på ett visst område det borgerliga samhällets intressen framträder särskilt starkt och därför måste tillerkännas avgörande vikt får frågan undantas från kyrkolagstiftningens form, även om frågan är av stor betydelse för kyrkan. Detta gäller i synnerhet om frågan berör riksdagens finansmakt. 3. Privilegiefråga är undantagen från området för 87 § 2 p RF. I den mån ett privilegiestadgande upphäves blir den särskilda frågans lagtekniska natur, dvs dess karaktär av kyrkolag eller annan lag, att bedöma efter de allmänna regler som gäller för bestämmande av de särskilda lagstiftningsområdena. 4. Beträffande återstoden av det kyrkorättsliga området - dvs sedan kyrkliga angelägenheter som tillhör andra lagområden i grundlagen än RF 87 § p 2, eller berör riksdagens finansmakt eller har privilegienatur avskiljts - måste göras en gränsdragning mellan kyrkolag och området för Kungl Majzts ekonomiska och administrativa lagstiftning i kyrkostadgan. Enligt kommittên bör gränsen dras uteslutande efter det särskilda ämnets vikt för kyrkan. Tolkningen av 87 § 2 p l809 års regeringsform borde enligt kommittén kompletteras med regeln om den formella lagkraften.

sou 1981 ;14 Kyrkomötets deltagande i normgivningen 73

Så1unda borde 1agar som stiftats som kyrko1ag inte kunna ändras e11er upphävas utan kyrkomötets samtycke. Kommittén pekade på att f1era författningar hade ti11kommit i den ordning, som gä1- 1er för stiftande av kyrko1ag utan att författningarna var att hänföra ti11 kyrko1ag. Oftast rörde det sig om stadganden i ämnen, som brukar 1igga inom Kung1 Majzts administrativa 1agstiftningskompetens men som kanske på grund av 1agstiftningstekniska skä1 kommit att inf1yta i 1ag som i övrigt är att anse som kyrko1ag i materie11 mening. Vid ändring e11er upphävande av sådana bestämme1ser menade kommittén att det av praktiska skä1 kunde vara försvarbart att inte använda den omständ1iga proceduren en1igt 87 § 2 p 1809 års RF. Vidare kunde den f0rme11a 1agkraften inte gä11a 1agar som är ä1dre än stadgandet i 87 § RF. En- 1igt kommittén hade så1unda 1686 års kyrko1ag inte s k forme11 1agkraft. Konmittên gjorde i samband härmed fö1jande 1ista över de författningar vi1ka de ansåg såsom kyrk01ag i materie11 mening e11er vi1ka var stiftade som kyrko1ag.

EvrE§n§_9§E§nne1§§ Huvudstadgandet därom i KL 1:1.

Bçligignêfribexsfråggr Vi11koren och ordningen för erhå11ande av med1emskap i kyrkan: Re1igionsfrihets1agen 26.10.1951 (nr 680) §§ 6-16.

Kvrk§n§_9u§§:J§n§§§r Den grund1äggande reg1eringen av de a11männa gudstjänsterna: Be- 5tämme1SeFna därom 1 KL 2, 12-14 och 27 kap 1agarna 14.10.1898 (nr 90), 26.3.1909 (nr 16, s 5), 18.3.1910 (nr 29, s 2), 25.4.1919 4.3.1927 (nr 28) och 20.3.1942 (nr 118) om (nr 187), rätt för d0mkapite1 e11er försam1ing att förordna om avvike1se i o1ika hänseenden från den i KL föreskrivna e11er förutsatta samt förordningen 4.11.1772 ang sabbatens firande samt ordningen vissa he1gdagars f1yttning e11er indragning och 1agen 22.2.1952 (nr 48) ang tiden för firandet av Marie Bebåde1sedag, midsommardagen och a11he1g0nadagen. Rättegångsgudstjänster: Stadgandet därom i KL 2:13, förordningen 19.7.1872 (nr 55, s 2) och 1agen 18.3.1910 (nr 29,5 2) med bestänme1ser om i vi1ken utsträckning rättegångsgudstjänster sko1a hå11as.

Kxrkan§_§akram§n:_9çh_§v:iga-handlingar

Vi11koren för de1aktighet i kyrkans sakrament, dop och nattvard, samt huvudbestänme1serna om sakramentens yttre gesta1tning: Bestämme1serna därom i KL 3, 4, 6-8 samt 11 kap ävensom de ändringar i dessa bestämme1ser som innefattas i förordningarna 20.9.1859 (nr 53), 29.1.1861 (nr 19,5 1) och 13.9.1864 (nr 55) samt 1agarna 18.3.1910 (nr 29), 24.3.1916 (nr 92), 4.3.1927

kyrkomötets deltagande 7, nomgivningen SOU 1981 _14

(nr 25) och 4.3.1927 (nr 26); 1agen 20.12.1946 (nr 778) om ti11- 1ägg ti11 KL 3 kap med bestämme1ser om namngivning vid kyrk1igt dop. Huvudbestämme1serna om konfirmation: KL 8:2 och kyrkohandbokens viktigare bestämme1ser i ämnet. Äktenskaps ingående mede1st kyrk1ig vigse1 och sådan vigse1s förrättande: Giftermå1sba1ken 11.6.1920 4 kap 1, 2, 3 (nr 405), och 8 §§. Bestämme1serna om jordfästning m m i 1agen 25.5.1894 (nr 36, s 2) ang jordfästning.

Kxckquâ_êm§e§en_9çh-tiên§§§r

De grund1äggande bestämme1serna om vi11koren och ordningen för inträde i prästämbetet: KL 19 och 22 kap, förordningen 18.4.1884 (nr 13,s 1) ang förändrade bestämme1ser om prästexamen samt 1agen 10.11.1893 (nr 86,5 1) ang prästedens utbytande mot ett 1öfte. Huvudreg1erna för ti11sättning av präster1iga KL 20, tjänster: 21, 23 och 26 kap, förordningen 30.5.1759 om bisk0psva1 och 1agen 7.12.1934 (nr 573) om ti11sättning av präster1iga tjänster. Den discip1inära bestraffningsrätten över präster m m: Lagen 13.11.1936 om domkapite1 (nr 567) 13 § mom 2-6 samt 1agen 30.6.1948 (nr 489) om ti11ägg ti11 vi1ken KL, en1igt 1ag präster- 1ig befattningshavare, som överger kyrkans 1ära, är sky1dig att avgå. Huvudstadgandet om kyrkomusikerämbetet: Lagen 27.6.1947 (nr 275) om kyrkomusiker § 1.

Huvudbestämme1serna om kyrkomötets och arbetsforsammansättning mer samt om dess uppgifter utöver vad RF stadgar därom: Kyrkomötesförordningen 22.4.1949 (nr 174). De grund1äggande bestämme1serna om stiftsstyre1sen: Lagen 13.11.1936 (nr 567) om domkapite1. Bestämme1serna om prästmöte: KL 25 kap och förordningen 7.3.1855 (nr 32, s 3) ang ändring i vissa de1ar av KL:s stadganden om prästmöte. Den kyrk1iga administrationen vid krig e11er krigsfara: Lagen 13.3.1942 (nr 87) med särski1da bestämme1ser och komang statsmuna1myndigheterna och deras verksamhet vid krig e11er krigsfara m m.

De grund1äggande reg1erna om förva1tningen av domkyrkorna och deras fasta och 1ösa egendom: KL 26 kap. Upp1åte1se av gravp1ats: Lagen 24.3.1916 (nr 94) om nyttjanderätt ti11 gravp1ats. Den a11männa reg1eringen av förva1tningen och dispositionen av kyrkoförmögenheten i övrigt: Lagen 4.1.1927 (nr 1) ang ti11stånd ti11 försä1jning av kyrk1ig jord i vissa fa11 samt ti11 upp1åte1se av sådan jord under tomträtt, eck1esiastika bostä11sordningen 30.8.1932 (nr 400), 1 och 8 §§ 1agen 30.8.1932 (nr 404) om kyrkofond, förordningen 27.11.1936 (nr 579) ang förva1tningen av de för biskoparnas av1önande ans1agna fastigheter, 1agen 15.5.1942 (nr 232) ang användande i vissa fa11 av präst1önefond m m samt 7 § 1agen 29.6.1951 (nr 570) ang pastorats de1tagande

Kyrkomötets deltagande 73 normgivningen 75

i kostnaderna för församlingsprästernas avlöning (prästlönekostnadslagen). De nu relaterade riktlinjerna har i sina väsentliga delar godvid och utredares fortsatta behandling av tagits lagstiftares dessa liksom då nya lagar kommit att ersätta de av komspörsmål mittén listade lagarna.

4.1.3 Förfarandet vid stiftande av kyrkolag enligt 1809 års regeringsform

l95l års gjorde också en ingående analys av kyrkomöteskommitté förfarandet vid stiftande av kyrkolag. Kommittén pekade därvid det vid flera tillfällen uppkommit fråga om innebörden av på att kyrkomötets medverkan vid stiftande av kyrkolag och om själva förfarandet vid stiftande av sådan lag. Därvid hade å ena sidan att endast tillerkänt kyrkomötet en gjorts gällande grundlagen vetorätt och riksdagens redan fattade beslut. mot Kungl Majzts medverkan i kyrkolagsfrågor skulle enligt denna me- Kyrkomötets alltså följa efter det frågorna behandlats av riksdagen. ning en annan åsikt var kyrkomötets befogenheter vid stiftande Enligt av kyrkolag att jämställa med riksdagens. Kyrkomötet ägde sålunda rätt att ta initiativ i kyrkolagsfrågor och Kungl Maj:t var oförhindrad att ett kyrkolagsförslag innan förelägga kyrkomötet hade behandlats i riksdagen. Enligt kommittén framgick förslaget inte att lagstiftaren avsett att inskränka kyrkomötets deltaganendast en vetorätt i de i lagstiftning enligt 87 § 2 p RF till förhållande till Kungl Majzts och riksdagens fattade beslut. heller anledning till annan tolk- Lagrummets formulering gav inte ning än att kyrkomötet även har initiativrätt i kyrkolagsfrågor och att Majzt inte av grundlagen var förhindrat att först Kungl vända till kyrkomötet med kyrkolagsförslag. Enligt kommittén sig överensstämde denna tolkning även med lagrummets tolkning i praxis. Ända sedan kyrkomötet inrättats hade förekommit att Kungl kyrkomötet lagförslag innan de överlämnats till Majzt förelagt Vid flera tillfällen har kyrkomötet utnyttjat sin riksdagen. initiativrätt genom att för egen del anta och för Kungl Maj:t anmäla i kyrkolagsfrågor, om vilka motion väckts inom lagförslag kyrkomötet. Under senare tid har dock enligt kommittén kyrkomötets initiativ vanligen fått den formen att kyrkomötet utan att fram ett utarbetat lagförslag hos Kungl Majzt besjälva lägga

76 i Kyrkomötets deltagande normgivningen

gärde utredning i en viss kyrkolagsfråga. Kommittén pekade på det förhållandet att det, då riksdagen eller kyrkomötet som sista instans behandlar ett kyrkolagsärende, synes föreligga en viss bundenhet till de beslut som tidigare instanser fattat. I praxis synes sålunda kyrkomötet ogärna ha vägrat att samtycka till riksdagens redan fattade beslut. Ordningsföljden var därför inte endast en procedurfråga utan fick även en viss betydelse för riksdagens eller kyrkomötets inflytande på lagstiftningen. Kyrkomötets initiativ innebar endast att förslag till kyrkolag kunde komma från kyrkomötet och att förkyrkomötets antagna

slag, om det bifö1ls av Kungl Majzt

och riksdagen, blev lag utan vidare medverkan från kyrkomötets sida. var emeller- Kungl Majzt tid inte skyldig att till uppta prövning kyrkomötets förslag. Ännu mindre var Kungl Majzt att höra skyldig lagrådet över kyrkomötets förslag innan Maj:t till Kungl själv tog ställning detta. Kommittén berörde också om hur var bunfrågan länge kyrkomötet det då det antagit ett

kyrkolagsförslag. Hade förslaget antagits

av riksdagen måste Kungl Majzt på grund av promulgationsregeln i 87 § 2 p RF före nästa riksdags början eller inom tio dagar därefter kungöra förslaget som lag eller underrätta riksdagen om de skäl, som hindrat att förslaget antagits. I sådant fall kunde

Kungl Majzt emellertid hålla frågan om förslagets vidare behandling öppen. Enligt doktrinen ansågs kyrkomötet inte bundet av tidigare förslag längre än till dess nästa kyrkomöte samnanträder. Då det inte fanns något förbud i grundlagen torde dock Kungl Maj:t, även sedan nytt kyrkomöte kunna framsammanträtt, lägga ett av föregående möte antaget förslag och därefter, om detta antogs av riksdagen, utan vidare kontakt med kyrkomötet utfärda lag. Ett nytt kyrkomöte torde emellertid kunna fatta beslut om att upphäva ett beslut tidigare kyrkomötes så länge detta inte upphöjts till lag. Även dessa har i sina delar kommit uppfattningar väsentliga att godtas vid senare behandling av den kyrkliga lagstiftningen.

4.1.4 Kyrkolag i 1974 års regeringsform

I 1974 års regeringsform togs i 9 p övergångsbestämmelserna in ett stadgande att ombud för svenska kyrkan sammanträder till allmänt kyrkomöte enligt vad därom är särskilt I samma stadgat. punkt till övergångsbestämmelsen hette vidare att utan hinder av

72 normgivningen 77 Kyrkomötets deltagande

vad stadgas i regeringsformen om att lag stiftas av riksdagen, skall i fråga om kyrkolag gälla att sådan lag stiftas av regeringen gemensamt med riksdagen; dock att därvid erfordras samtycke även av allmänt kyrkomöte. över förslag till kyrkolag skall vidare lagrådets yttrande inhämtas. I bestämmelsen stadgas vidare att har antaget förslag till kyrkolag inte utfärdats som lag före närmast följande lagtima riksmötes början är förslaget förfallet. Av motiven framgår att bestämmelsen om kyrkolagstiftning kom att få denna utformning uteslutande på grund av de pågående utredningarna om förhållandet mellan stat och kyrka. Då ordningen helt avviker från regeringsformens ordning för lagstiftning fick bestämmelsen sin plats i övergångsbestämmelserna. Av motiven framgår vidare att man räknade med att övergångsbestämmelserna skulle kunna utgå sedan ställning tagits till frågan om förhållandet mellan stat och kyrka. Kom de nuvarande banden att bibehållas i allt väsentligt borde regeringsformen kompletteras med bestämmelser om kyrkolagstiftning. Grundsatsen att riksdagen ensam stiftar lag borde då även avse kyrkolag. Att ta bort regeringens medbestämmanderätt i frågan om kyrkolag och samtidigt låta kyrkomötets samtycke kvarstå ansågs enligt motiven uteslutet. En öppen fråga var om kyrkomötet skulle medges rätt till yttrande över förslag till kyrkolag. Vid ett skiljande av kyrkan från staten skulle aktuella bestämmelser inte få samma offentligrättsliga karaktär utan bestämmelserna om kyrkolag och kyrkolagstiftning kunde då utgå.

4.2 Kommitténs

överväganden

4.2.1 Allmänna principer I den nya regeringsformen uttrycks statsskickets karaktär av demokrati genom deklarationen om att all statsmakt i Sverige utgår från Sveriges folk. Folkstyrelsen skall bygga på fri åsiktsbildning, på allmän och lika rösträtt samt förverkligas på riksplanet genom parlamentarism. En annan uppfattning om ett statsskicks karaktär kan vara den att staten bör bygga på de olika korporationerna i samhället. Dessa bör därför vara representerade i folkförsamlingen. Ibland kan detta ske även tillsammans med vissa folkvalda representan-

78 kyrkomötets deltagande i nomgivningen

ter. Som uttalades vid införandet av den nya regeringsformen strider korporativismen mot demokratitanken. Den rådande särregleringen beträffande stämkyrkolagstiftning mer dåligt överens med principen för gällande regeringsform. Vare sig genom uttalanden av författningsutredningen, grundlagberedningen eller konstitutionsutskottet har framkommit att annat skäl förelegat att låta tidigare bestämmelser rörande kyrkolagstiftning alltjämt gälla än att man har önskat avvakta resultatet av pågående utredningar om kyrkans framtida Förut ställning. sättningen för kommitténs uppdrag att ange förslag till avskaffande av denna särreglering beträffande kyrkolagstiftning är att de principiella ställningstagandena i stat --kyrka-frågan inte föregrips samt att eventuella senare relationsändringar inte försvåras. Med beaktande härav gör kommittén följande bedömning. övervägande skäl talar för att riksdagen ensam bör överta all lagstiftningsmakt och sålunda i framtiden ensam stifta kyrkolag. Ett direkt överförande utan att andra åtgärder vidtas kan emellertid rubba nuvarande förhållande mellan staten och kyrkan. Skulle så ske kommer kyrkan utan tvekan att inta en mindre självständig ställning än i dag och sålunda knytas fastare till staten. Ett sätt att i stort uppnå den i dag rådande balansen mellan staten och kyrkan är att vissa av de områden som i dag karakteriseras som kyrkolag överförs till kyrkomötets självständiga bestämmanderätt. Som en naturlig följd härav borde även delar av det område, som faller under regeringens normgivningskompetens, kunna överföras till kyrkans självbestämmanderätt. Då det gäller att bestämma området för kyrkomötets självbestämmanderätt är det naturligt att dit i första hand föra sådana områden beträffande vilka något statligt intresse inte alls eller endast i ringa mån föreligger, men beträffande vilka det finns ett starkt kyrkligt intresse av självbestämmanderätt. Till dessa områden torde höra flertalet av föreskrifterna rörande gudstjänstfirande, dop, konfirmation, nattvard och jordfästning, vilka alla nu är intagna i kyrkohandboken. Av liknande slag är bestämmelser rörande av kyrka invigningsakter (invigning m m) och vigningsoch installationsakter. Beträffande kyrkans lära torde det statliga intresset huvudsakligen kunna inskränkas till att kyrkans bekännelse är den evangelisk-lutherska. Den närmare regleringen torde däremot kunna anförtros kyrkan själv.

Kyrkomötets deltagande i normgivningen 79

Vad angår ett antal andra frågor är det emellertid naturligt att bestämmanderätten tillkommer staten genom i första hand riks- Hit hör t ex religionsfrihetslagen, gränserna för kyrkodagen. mötets kompetens, grunderna för den kyrkliga organisationen, för de viktigaste delarna av den samlingsstyrelselagstiftningen, kyrkligt-ekonomiska lagstiftningen och den lagstiftning som berör kyrkans befattning med offentliga funktioner. Även om det beträffande flertalet och de mest betydelsefulla områdena inte föreligger någon svårighet att dra upp gränserna mellan kyrklig och statlig bestämmanderätt finns det dock ämnen, rörande vilka starka önskemål om bestämmanderätt kan föreligga från såväl statens som kyrkans sida. Uppenbarligen måste emellertid den principen gälla, att förutsättningen för ett överlämnande till självbestämmanderätt bör föreligga endast i de kyrkans fall kyrkans och statens intresse sammanfaller såvitt angår reginnehållsmässiga utformning. Skulle det däremot föreleringens ligga en konflikt mellan statlig och kyrklig uppfattning kan fråundandras statens bestämmanderätt. Vidare måste den gan inte principen gälla, att kyrkan inte kan utfärda generella föreskrifter, som sedan skall tillämpas av staten genom t ex regering eller ämbetsverk. Eftersom regeringen medverkar vid tillsättning av tjänster måste det anses uteslutet att bestämmelserna rörande detta område utfärdas av kyrkan. Aven om sålunda bestämmanderätten inom vissa ämnesområden på grund av det sagda bör ankomma innebär detta inte att kyrkan behöver vara förhindrad på staten att få kyrkliga synpunkter beaktade vid en sådan frågas prövning. Oaktat kyrkan inte kommer att ha direkt beslutsrätt beträffande vissa frågor får det hållas för visst att staten alltjämt kommer att ha ett starkt intresse att före ett beslut inhämta kyrkans synpunkter på aktuellt spörsmål. Det får även hållas utom tvivel att kyrkans remissvar kommer att tillmätas stor betydelse vid en frågas handläggning av såväl regering som riksdag. För kyrkan gällande lagstiftning är mycket omfattande. Den kan i sina huvuddrag dock delas upp i grundläggande bestämmelser rörande kyrkan, bestämmelser om kyrkans organisation, kyrkans tjänster, den kyrkliga egendomen, kyrkans förkunnelse samt kyrkans civila verksamhet. I det följande kommer dessa områden att genomgås och därvid diskuteras hur huvuddragen av en fördelning mellan statens och

80 Kyrkomötets deltagande 7, normgivningen SOU 1981114

kyrkans normgivning kan ske.

4.2.2 Fördelningen mellan statens och kyrkans normgivning

Grundläggande bestämmelser

Såsom har angetts redan i det föregående bör grundläggande regler om kyrkan omfattas av riksdagens beslutanderätt. Som sådana får man räkna vissa bestämmelser grundläggande rörande kyrkans bekännelse. bör de formuleras Lämpligen i några få översiktliga bestämmelser och tas in i en ny särskild om svenska lag kyrkan. De eventuella tillämpningsbestämmelser som därutöver kan behövas bör kunna utformas av kyrkan själv. Bland grundläggande bestämmelser bör också räknas sådana om medlemskap i kyrkan. Dessa finns intagna i l-5 om reli- §§ lagen gionsfrihet. Dessa är av sådan art att de inte kan undantas från riksdagens normgivningsmakt eftersom de är att hänföra till medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter. samman- Vägledande ställningar av sanma slag som biskopsmötets uttalande l964 om konsekvenserna av utträde ur svenska torde kyrkan emellertid lämpligen utfärdas av kyrkan själv. Detta exempel innebär i sak att biskopsmötet i sitt uttalande gjorde en sammanställning av

all lagstiftning rörande denna

fråga och redovisade de praktiska slutsatser som kunde dras ur denna. Bestämmelser om stadfästande av bibel, psalmbok, evangeliebok, kyrkohandbok och lilla katekesen utfärdas i dag av regeringen efter hörande av kyrkomötet. Sådana bestämmelser bör emellertid kunna överlämnas till kyrkans egen normgivning. Beträffande all kyrkans egen normgivning får dock förutsättas att denna sker med iakttagande av de grunder som angetts i av riksdagen stiftade lagar. I kyrkolag finns nu bestämmelser om vissa Vid en helgdagar. ändrad normgivningsmakt skall bestämmelser rörande helgdagar i allmänhet utfärdas av riksdagen. I almanackan upptagna s k röda dagar måste, bl a med hänsyn till arbetsfria dagars betydelse för arbetsmarknaden, bestämmas av riksdagen. En eventuell förändring av nuvarande helgdagar av detta är emellertid slag av så stor betydelse för att

kyrkan kyrkans inställning till den even-

tuella förändringen bör tillmätas särskild vikt. Om kyrkliga högtids- och helgdagar i övrigt bör kyrkan själv få bestämma.

sou 1981:14 Kyrkomötets deltagande t normgivningen 8]

Bestämmelser om kollekt utfärdas i dag av regeringen. Grundläggande regler finns dock i kyrkolagen. Sådana regler bör helt överföras till kyrkans självbestämmanderätt.

Kyrkans organisation Reglerna om den kyrkliga indelningen utgör vanlig lagstiftning som redan i dag går in under riksdagens ensamma normgivning. Bestämmelserna om församlings- och pastoratsindelningen är ett exempel på av riksdagen till regeringen delegerad normgivning. Lagen om församlingsstyrelse är kommunallag, som därför faller under riksdagens normgivning. Något skäl till ändring av normgivningsmakten beträffande lagstiftning av detta slag föreligger inte. Lagstiftningen om kyrkliga kommuner m m och deras beskattningsrätt utgör grundlag. Inte heller beträffande detta lagstiftningskomplex föreslår kommittén någon ändring (se närmare härom i avsnitt 11.2). Regler om kyrkans organisation på stiftsplanet finns bl a i lag om domkapitel (SFS l936:567), som i dag är kyrkolag. Eftersom regleringen måste anses vara grundläggande för kyrkans organisation är denna, såsom redan angivits i det föregående, av sådant slag att det är naturligt att bestämmanderätten tillkommer staten genom riksdagen. Samma skäl gör sig också gällande beträffande de grundläggande bestämmelser om stiftsnämnd och boställsnämnd som finns intagen i lagen om förvaltning av kyrklig jord. Instruktioner och tillämpningsbestämmelser rörande dessa områden

utfärdas i dag av regeringen utan kyrkomötets hörande. Skäl till

någon ändring i detta avseende föreligger inte. I 25 kap kyrkolagen finns bestämmelser om prästmöte. Dessa, liksom därtill anknytande författningar, torde vara av sådant slag att de lämpligen bör överföras till området för kyrkans självbestämmanderätt. Beträffande de regler som rör kyrkans organisation på riksplanet kan först nämnas kyrkomötesförordningen. Denna är i dag kyrkolag. Grundläggande regler om kyrkomötet med bl a angivande av dettas kompetensområde är sådana att dessa måste omfattas av riksdagens normgivning. Detaljregler rörande arbetsformerna m m bör emellertid överlåtas till kyrkans självbestämmanderätt. (Närmare om en ändrad organisation av kyrkans riksplan jämte pâ

deltagande i normgivningen sou 1981 ;14 Kyrkomötets

därav (se avsnitt 6,7 och 14). grund erforderlig rättslig reglering bedriver svenska kyrkan även en omfattande verk- På riksplanet och beträffande vilken kyrkan resamhet, som inte är lagreglerad full härvidlag bör dan utövar självbestämmanderätt. Någon ändring inte ske. På gränsen till denna fria verksamhet lignaturligtvis styrelserna, centralrådet för evangelisation ger de fyra kyrkliga styrelsen för svenska och församlingsarbete, missionsstyrelsen, i utlandet och diakoninämnden. Deras stadgar är utfärdade kyrkan av regeringen medan tillsynen utövas av kyrkomötet. Styrelsernas revisorer utses av regeringen. beslut rörande dessa bör lämpligen i fram- Stadgar och övriga tiden föras till kyrkomötets normgivning.

Kyrkans tjänster anställda delas in i I stort sett kan den inom kyrkan personalen två den personal, för vilken statlig lönehuvudgrupper nämligen Det reglering gäller och de kyrkokommunala befattningshavarna. finns författningar som rör de olika kategorierna av befattnings

havare. Behörighet till inträde i prästämbetet regleras i övergångsbestämmelserna till regeringsformen, alltså grundlag, i 19 kap kyri l884 års stadga angående prästexamen, stiftad av regekolagen, ringen efter kyrkomötets hörande, och i lagen om kvinnas behörigtill stiftad som kyrkolag. Förfarandet vid het prästerlig tjänst, förutom i övertillsättandet av prästerliga tjänster regleras, gångsbestämmelserna till regeringsformen, i lagen om biskopsval De två senare har stiftats som och i lagen om prästval. lagarna bestämmelser om kyrkomusiker finns i lakyrkolag. Grundläggande även denna kyrkolag; och i kyrkomusikerförgen om kyrkomusiker, som meddelats av regeringen utan kyrkomötets hörande. ordningen, Därtill kommer ett stort antal författningar, av vilka de flesta meddelats utan hörande. av regeringen kyrkomötets i stort oförändrade relationer mellan staten Vid föreslagna, och kyrkan saknas fog för någon större ändring av nu gällande Sålunda bör de grundläggande bestämmelserna som nu finns ordning. till och övriga, nu i kyrkolag, överföras riksdagens normgivning meddelade bestämmelser utfärdas av denna. av regeringen alltjämt som nu finns intagna i Vidare bör de särskilda behörighetskrav kunna överföras till vanregeringsformens övergångsbestämmelser

Kyrkomötets deltagande i normgiuningen 83

lig lag (se vidare avsnitt 10). I sammanhanget bör nämnas att såväl prästvalslagen som bestämmelserna rörande kyrkomusiker är föremål för utredning. Den arbetsrättsliga lagstiftningen är av allmänt slag. Det är därför naturligt att denna helt måste ingå under riksdagens normgivning. Beträffande de kyrkokommunala befattningshavarna ligger beslut och regler huvudsakligen på församlingsnivå. Utöver nu angivna personalgrupper finns i dag den personal som arbetar inom kyrkans fria verksamhet. Dessa är att anse som privatanställd personal, där varje kyrklig styrelse eller riksorganisation var för sig är arbetsgivare för sin personal. Svenska kyrkan är sålunda redan självbestämmande på detta område.

Den kyrkliga egendomen Kyrklig egendom är sådana förmögenhetstillgångar av fast eller lös natur, som med olika rättsgrund disponeras eller ägs av svenska kyrkan med dess församlingar eller av andra till svenska kyrkan knutna organ. Sedan gammalt är en del av denna egendom underkastad särskilda rättsregler till skydd för intresset att tillgångarna bevaras och används för de ändamål vartill de ursprungligen varit avsedda. Denna egendom brukar kallas specialreglerad kyrklig egendom. I denna ingår t ex församlingskyrkor och domkyrkor, kyrkogårdar, prästgårdar, löneboställen, prästlönefondsfastigheter och kyrkofondsfastigheter. Den lösa egendomen utgörs bl a av inventarier i kyrkor samt vissa fonderade medel och kassor. Utöver denna specialreglerade kyrkliga egendom finns andra förmögenhetstillgångar, som på skilda sätt är knutna till den kyrkliga verksamheten. Främst märks den församlingskommunala egendomen. För en del av denna egendom såsom sentida kyrkor och begravningsplatser gäller specialreglering, medan den övriga församlingskommunala egendomen, fri församlingskyrkokommunal egendom, förvaltas och disponeras enligt kommunalrättsliga principer. Bland den kyrkliga egendomen märks ytterligare en typ, nämligen fri stiftelse- och föreningsegendom, vilken också tillkommit under senare tid. Denna egendom har ofta tillförts kyrkan genom donationer eller insamlingar och bildar såsom stiftelseoch föreningsegendom självständiga förmögenhetsmassor.

84 Kyrkomötets deltagande t normgivningen sou 1981 ;14

Förfoganderätten över den kyrkliga egendomen och förvaltningen är i allmänhet inte beroende av frågan vem äganderätten i privaträttslig mening tillkommer. Ett löneboställe kan t ex förvaltas av ett pastorat, oavsett om bostället tillhör staten, en kyrkostiftelse eller en församling. Kyrkofonden intar en central ställning inom den kyrkliga ekonomin. Den förvaltas av kammarkollegiet. Dess huvudsakliga uppgift är att fungera som en skatteutjämningsfond för pastoraten i vad angår dessas kostnader för avlönande av präster och kyrkomusiker. Beträffande förvaltning, disposition och kontroll över den spe cialreglerade kyrkliga egendomen, och då särskilt beträffande den kyrkliga jorden, gäller ett invecklat system av rättsregler. Regler om den kyrkliga jorden finns i 1686 års kyrkolag samt i lagen (1970:939) om förvaltning av kyrklig jord och lagen (1970: 940) om kyrkliga kostnader, båda antagna i de former som gäller för stiftande av kyrkolag. Det statliga intresset beträffande dessa frågor är sådant att den fortsatta normgivningen måste ligga på riksdagen. Vidare bör liksom nu utfärdandet av tillämpningsförordningarna till förvaltningslagen och kostnadslagen åligga regeringen. För kyrkobyggnad och dess inventarier finns grundläggande regler i 1686 års kyrkolag samt därutöver speciella bestämmelser i andra författningar. Här kan nämnas lag (l909:55) angående byggnad och underhåll av kyrka med vad därtill hörer så ock av särskild sockenstuva samt lag (1968:738) med vissa bestämmelser om godkännande av kyrkobyggnad. Kungörelsen (1920:744) med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet gäller även för kyrkobyggnader. Upplåtelse av kyrka regleras i lagen (1963:501) om upplåtande av kyrkorum i vissa fall. Frågor rörande upplåtelse av kyrka är föremål för utredning i särskild ordning. Kommittén undantar därför sist nämnda frågor från något särskilt uttalande. Vad gäller övrig nu nämnd lagstiftning är1686 års lag kyrkolag medan 1909 års lag utfärdats i annan ordning. Kungörelsen har meddelats av regeringen utan kyrkomötets hörande. Angiven lagstiftning är på tidigare skäl angivna sådan att den alltjämt bör tillhöra den statliga normgivningen. Utöver nu angivna rättsföreskrifter finns ett flertal sådana, vilka kan sägas vara av mera allmängiltigt slag och inte special-

SOU 1981 ;14 Kyrkomötets deltagande i normgivningen 85

distinerade för kyrkan. Exempel härpâ utgör bestämmelser i skattefrågor, arkivfrågor m m. Av naturliga skäl saknas beträffande dessa anledning till någon ändring av gällande statlig normgivningsmakt.

Kyrkans förkunnelse De allmänna bestämmelserna om svenska kyrkans gudstjänster finns i 2 kap l686 års kyrkolag, som ger olika föreskrifter av rent liturgisk art. Aktuella och uttönmande regler för ritualer finns dock i kyrkohandboken. Enligt kommitténs mening förefaller det naturligt att frågor rörande gudstjänstfirandet förs över till kyrkomötets kompetens. Ett statligt intresse rörande dessa eller någon av dessa frågor kan inte vara så starkt att det kan motivera att rättsregler härom undantages kyrkomötet och lägges på riksdagen ensam. Om särskilda gudstjänster, nämligen rättegångsgudstjänster, stadgas i 2 kap l3 § kyrkolagen. Enligt l0 § rättegångsbalkens promulgationslag skall bestämmelse i kyrkolagen eller särskild lag eller författning om gudstjänst vid allmän domstol lända till efterrättelse. I huvudsak innebär dessa att vid allmän underrätt och hovrätt skall vid början av året gudstjänst äga rum. Någon skyldighet för domstolarnas befattningshavare att närvara föreligger inte. Tidigare riksdagsordning innehöll föreskrift om riksdagsgudstjänst i samband med riksdagens öppnande. Nu gällande författning innehåller inte någon sådan bestämmelse. Ordningen för den särskilda sammankomsten mellan konungen, statsråden och riksdagsledamöterna vid början av varje riksmöte bestämmes i stället av talmannen efter samråd med statsministern. Enligt kommitténs mening bör det inte heller längre föreligga en lagstadgad skyldighet för svenska kyrkan att anordna särskilda rättegångsgudstjänster, i synnerhet som denna skyldighet endast gäller vissa av landets olika domstolar. Även om kommittén sålunda vill föreslå att dessa bestämmelser skall slopas bör härigenom inte uppkomma något hinder mot att man - där så önskaslokalt träffar frivilliga överenskommelser om att hålla traditionella rättegångsgudstjänster. Villkoren för delaktighet i kyrkans sakrament, dop och nattvard liksom huvudbestämmelserna om sakramentens yttre gestalt-

86 Kyrkomötets deltagande i normgivningen

ning är av kyrkolags natur. Huvudbestämmelser om konfirmation finns i kyrkolagen och kyrkohandboken. Från materiell synpunkt måste dessa frågor vara att hänföra till kyrkans inre angelägenheter. Med hänsyn till den principiella uppdelning av normgivningsmakten som tidigare skisserats, finner kommittén därför att dessa frågor bör hänföras till området för kyrkans självbestämmanderätt och att kyrkomötet sålunda inom ramen av de statliga bestämmelserna om religionsfrihet och medlemskap i svenska kyrkan bör svara för den ytterligare normgivning som därutöver kan anses erforderlig. Bestämmelser om bikt finns i kyrkolagen. Även dessa bestämmelser är från materiell synpunkt att hänföra till kyrkans inre angelägenheter. På skäl som nyss angivits bör därför även dessa bestämmelser överföras till området för kyrkans självbestämmanderätt. Bestämmelserna om prästs tystnadsplikt är emellertid av sådant allmängiltigt slag att de alltjämt måste kvarligga under riksdagens normgivning. De vigningsakter, som förekommer inom svenska kyrkan, är biskopsvigning, prästvigning, missionärsvigning, diakon- och diako-

nissvigning och vigning av pastorsdiakon och församlingssyster.

Av dessa akter är endast biskopsvigning och prästvigning behandlade i kyrkolagen. Ritualen för de olika vigningarna finns i kyrkohandboken. Såsom tidigare angivits bör kyrkohandboksfrågor föras till området för kyrkans normgivning. Med hänsyn till det materiella innehållet bör även dit föras kyrkolagens bestämmelser om biskops- och prästvigning. Då utnämning till präst alltjämt skall åvila staten skall kvalifikationsbestämmelserna för sådan utnämning ligga under statens normgivning. Föreskrifter om ritualer för olika invigningsakter såsom invig ning av kyrkor, altare, dopfunt, predikstol m m finns i kyrkohandboken. Endast invigningen av kyrka och kapell för gudstjänstbruk finns upptaget i kyrkolagen. Dessa akter utgör med undantag för bestämelserna om kyrkoinvigning kulthandlingar och bör såsom tidigare angetts om kyrkohandboken ligga under kyrkans egen normgivning. I kyrkolagens 24 kap finns bestämmelser om biskopsvisitation. Reglerna härom får anses huvudsakligen vara att hänföra till kyr-

sou 1931314 Kyrkomötets deltagande i normgivningen 37

kans inre verksamhet och bör därför föras till området för kyrkans normgivning.

Vissa offentliga funktioner Bestämmelser om begravningsverksamheten finns i jordfästningsoch gravrättslagen och den med stöd av denna utfärdade belagen gravningskungörelsen. Jordfästningslagen innehåller dels en avdelning med allmänna bestämmelser om jordfästning och gravsättning och dels en avdelning med särskilda bestämmelser om jordfästning inom svenska kyrkan. Den senare avdelningen är av kyrnatur. Området är föremål för utredning, varför anledning kolags saknas till särskild behandling från kommitténs sida. De regler rörande ritualen, som nu finns i kyrkohandboken, torde dock på tidigare angivna skäl lämpligen kunna föras till området för kyrkans självbestämmanderätt. i om vigsel finns i 4 kap giftermålsbalken. Vissa av be- Regler l l stämmelserna är av kyrkolags natur. Beträffande ceremonielet i l bestämmelser Bestämmelserna om vigsel finns i kyrkohandboken. i får anses ha en sådan allmän betydelse att dessa tillhör riksdagens normgivning. Endast reglerna i kyrkohandboken om ritualen kan överföras till kyrkans bestämmande. rörande m m är sådan att Även lagstiftningen hindersprövning denna liksom i dag måste tillhöra området för statens normgivning. om kyrkans del i folkbokföringen är föremål för särskild Frågan Bestämmelserna i dessa frågor ligger redan inom den utredning. Skäl att i detta sammanhang ingå närmare statliga normgivningen. på dessa frågor föreligger därför inte.

5 KYRKOMUTETS ARBETSUPPGIFTER

5.1 Nuvarande uppgifter Kyrkomötet kan sägas ha fö1jande 01ika s1ags funktioner, näm1igen att medverka i viss att höras i vissa kyrk1iga frå- 1agstiftning, i övrigt utgöra opinionsorgan samt att ta viss befattgor och att ning med de centra1a kyrk1iga styre1serna. medverkan i iagstiftning har närmare berörts i av- Kyrkomötets snitt 4. Vid ändring e11er upphävande av prästerskapets privi1egier fordras som b1 a närmare utveck1ats i nämnda avsnitt kyrkomötets bifa11. Med stöd av 1 § kyrkomötesförordningen fungerar kyrkomötet även som ett opinionsorgan i kyrk1iga frågor. En1igt detta stadgande ti11 behand1ing sådana kyrk1iga ärenden äger kyrkomötet uppta som över1ämnats ti11 mötet av regeringen, som anhängiggjorts av enski1da 1edamöter motionsvägen e11er som över1ämnats av företi11 en särskiid utredningsnämnd och vari denna gående kyrkomöte avgett betänkande. Området för kyrkomötets möjiigheter att avge opinionsyttringar är inte k1art genom författningar och praxis. Ofta har avgränsat eme11ertid regeringen 1åtit inhämta kyrkomötets yttrande i frågor som fa11er utanför kyrkomötets medbestämmanderätt men som bedöms ha betyde1se för Kyrkomötet sjä1vt har i vissa fa11 bekyrkan. hand1at frågor med endast ringa samband med kyrk01agsområdet. med dessa ärenden inskränker sig dock ti11 Kyrkomötets befattning att avge yttranden e11er göra framstä11ningar hos regeringen. I ett avseende förutsätts eme11ertid kyrkomötets opinionsyttring ha bindande verkan. En1igt kyrkomötesförordningen 15 § 2 mom för bifa11 av e11er i de erfordras i fråga om antagande ändring böckerna kva1ificerad majoritet vid omröstning. Det är kyrk1iga att observera att omröstningen endast avser ett bes1ut innefattande en meningsyttring. Stadgandet har eme11ertid i praxis ti11-

90 Kyrkomötets arbetsuppgifter sou 198114

lämpats så att endast meddelat beslut regeringen i denna typ av ärenden med ifrågavarande stöd av kyrkomötet. Kyrkomötets befattning med de centrala kyrkliga styrelserna består i att välja medlemmar i styrelserna, att mottaga redovisning för styrelsernas och berättelse över deras verkförvaltning samhet samt att pröva frågan om beviljande av ansvarsfrihet för deras förvaltning. Frekvensen av från överlämnade ärenden varierar. regeringen Eftersom kyrkomötet stundtals sammanträder oftare än vart femte år har detta dock berott på att det funnits ärenden att höra kyrkomötet i. 1979 års kyrkomöte hade tre att beregeringsärenden handla nämligen lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män, lag om tystnadsplikt för präst och förslaget om ändrade relationer mellan staten och kyrkan. Dessutom förekom en regeringsskrivelse med redogörelse för behandlingen av ärenden, där kyrkomötet tidigare yttrat sig. Av nu angivna ärenden kom av naturliga skäl förslaget om ändrade relationer mellan staten och kyrkan att uppta mycket av kyrkomötets tid. Antalet motioner vid 1979 års kyrkomöte 77. Av dessa utgjorde berörde ett inte antal obetydligt nyss nämnda ärenden, som överlämnats från Under 1960regeringen. och 70-talen, som dominerats av stat--kyrka-frågan, har antalet motioner per kyrkomöte utgjort i genomsnitt 86. 1979 års kyrkomöte också till 1975 års upptog behandling kyrkomötes utredningsnämnds betänkande om rätt för utomlands bosatta utländska medborgare att tillhöra svenska kyrkan.

5.2 Tidigare utredningar om kyrkomötets arbetsuppgifter

Förslag rörande vidgade befogenheter för kyrkomötet inom nuvarande kyrkolagsomrâde har även tidigare utredningar tagit upp. Dessa har liksom 1979 års kyrkomötes även pekat utredningsnämnd på att ett reformerat kyrkomöte borde kunna bättre utöva sin roll som opinionsorgan och företrädare i kyrkliga frågor. Utredningsnämnden har även föreslagit att kyrkomötet bör få besluta om rikskyrkans budget och bestämma öretalet för en ny rikskyrkoavgift. Tidigare utredningars liksom nämndens förslag om vidgade befogenheter för kyrkomötet har förutsatt att mötet beträffande de mera dagliga frågorna utövar beslutanderätt genom en central kyrkostyrelse. Frågor härom behandlas i det följande under av-

kyrkomötets arbetsuppgifter 9] SOU 198] ;14

snitt 7.

5.3 Kommitténs överväganden

I avsnitt 4 har behandlats förslag om att utvidga kyrkomötets rörande vissa som idag behandlas som självbestämmanderätt frågor Vidare har konstaterats det lämpliga i att kyrkomötet kyrkolag. även behandlar vissa av de ärendeområden som med självständigt beslutas av regeringen. Bland andra tänkgällande lagstiftning bara liksom idag tillsynen över de fyra arbetsuppgifter ingår eller de motsvarande organ, som i en ändrad kyrkliga styrelserna kan konma att ersätta dessa. Kyrkomötet får därutorganisation över antas komma att svenska kyrkans officiella primärt utgöra

remissorgan. l979 års har bl a föreslagit att kyrkomötes utredningsnämnd bör få besluta om rikskyrkans budget och bestämma örekyrkomötet Med nuvarande samtalet för en ny obligatorisk rikskyrkoavgift. staten får det hållas för visst att staten band mellan och kyrkan litet som beträffande annan verksamhet, där staten har kostlika i budgetfrågor. Den

nadsansvaret vill delegera sin beslutanderätt

rikskyrkoavgiften kan i vissa av utredningsnämnden föreslagna fall av sin karaktär leda till att försampå grund obligatoriska måste öka sin utdebitering. Med hänsyn till tilläggslingarna om kostnader finner kommittén därför inte möjligt att direktiven tillstyrka en sådan ordning. Det får hållas för troligt att ett kyrkomöte med ökad självbestämmanderätt kommer att bli kyrkans centrala språkrör i ekono-

miska och andra frågor av rikskaraktär. Vad nu har utgör de områden vilka i en ändrad lagstiftangetts rörande kan komma att utgöra kyrkomötets offentning kyrkomötet beslutandesfär. För att dock kyrkomötet skall få nåligrättsliga för svenska och kunna spela en gon avgörande betydelse kyrkan roll för dess minst sagt splittrade orenande idag på riksplanet krävs dock att kyrkomötet också får ett mera ganisationsstruktur, över den s k fria sektorn. Med ett sådant avgörande inflytande att även ges möjlighet till någon inflytande bör följa kyrkomötet av beslut i ekonomiska beträffande denna form fördelningsfrågor sektor. Det är även tänkbart att någon slags frivillig rikskyrkoavgift Pâ detta område är det inte möjligt kan beslutas av kyrkomötet.

92 Kyrkomötets arbetsuppgifter sou 1931:14

med lagstiftning om inte kyrkan ska11 knytas fastare ti11 staten. Dessa interna kyrkiiga frågor vidare redan sådana utgör idag kyrkans egna angeiägenheter att dessa 1ämp1igen inte bör b1i föremål för någon närmare e11er direkta utredning några överväganden från en statiig kommittês sida.

6 KYRKOMUTETS SAMMANSÄTTNING OCH ARBETSFORMER

6.1 Gällande rätt

6.1.1 Kyrkomötets sammansättning Kyrkomötet består av 96 ledamöter, varav 39 är prästerliga ombud och 57 lekmannaombud. De prästerliga ombuden är dels samtliga 13 biskopar och dels 26 valda ombud för stiften. Stiftsombuden utses genom direkta val av respektive stifts präster. Lekmannaombuden väljs genom indirekta val av särskilda elektorer, vilka i sin tur utsetts av kyrkofullmäktige, kyrkostämma eller särskilda av dessa organ valda delegerade. Den som äger utöva prästerlig tjänst får inte vara lekmannaombud. - Som allmänt kompetenskrav för ombud vid kyrkomöte gäller att ombudet måste tillhöra svenska kyrkan.

6.1.2 Kyrkomötets arbetsformer Kyrkomötet sammanträder vart femte år om inte regeringen sammankallar mötet oftare. Kyrkomötet äger inte utan särskilt medgivande av regeringen sammanträda under längre tid än 35 dagar. Ärendena bereds i olika utskott som kyrkomötet tillsätter. Utskotten sammansätts enligt principen att antalet prästerliga ombud och lekmannaombud skall förhålla sig till varandra som 3:4. - Sådana ärenden som väckts genom motioner vid kyrkomötet kan också överlämnas till en särskild utredningsnämnd som mötet tillsätter. För nämndens sammansättning gäller samma proportioner av präster-lekmän som i utskotten, alltså tre präster och fyra lekmän. Enligt l4 § kyrkomötesförordningen är utredningsnämndens uppgift att till nästföljande kyrkomöte bereda samt avge yttranden och förslag i de ärenden som mötet i anledning av väckta motioner överlämnar till nämnden. Dess verksamhetsperiod är begränsad till ett år efter kyrkomötets slut. Med regeringens medgivande kan dock nämnden

94 Kyrkomötets samcmsättning och arbetsformer sou 198] ;14

även få sammanträda under två månader omedelbart innan näshögst ta kyrkomöte börjar. Regeringen fastställer instruktion för nämnden efter förslag av kyrkomötet. Nu gäller instruktion (1951:505) för allmänt kyrkomötes utredningsnämnd.

6.2 Tidigare m m utredningar

6.2.1 Kyrkomötets sammansättning

Samtliga under 1800-talet framförda förslag till kyrkomöte utgick från att detta skulle bestå av både präster och lekmän. Proportionen dem emellan var till en början inte föremål för närmare avväganden. Så småningom kom man dock att stanna för principen om lika antal och lekmän. Vid införandet präster av kyrkomötet fastställdes antalet ledamöter till 60, varav 30 präster och 30 lekmän. Krav ställdes ganska snart på att antalet ledamöter skulle ökas. Därvid förutsattes dock ingen ändring i den proportionella fördelningen. Först efter 1920 började man inom riksdag och kyrkomöte mera allmänt acceptera tanken enbart lekpå att utvidga mannarepresentationen. Efter åtskilliga motioner i frågan tillsattes år 1944 sakkunniga för att utreda och lämna förslag till ändrade former för kyrkomötets sammansättning m m. I de sakkunnigas betänkande (SOU 1946: 32) framfördes uppfattningen att kyrkomötet skulle ha en representation som bestod både av präster och lekmän men att en lika proportion mellan dessa grupper av ledamöter inte kunde anses vara konstitutiv för kyrkomötet. Genom införande av 1949 års kyrkomötes förordning ändrades så proportionen till 43 präster och 57 lekmän. l958 års kyrka--stat-utredning diskuterade ökade befogenheter för kyrkomötet i ett s k A-läge och berörde därvid bl a ett eventuellt behov av en kyrklig centralstyrelse. anförde Utredningen därvid:

Skulle en kyrklig centralstyrelse inrättas, kan det närmast ligga till hands att kyrkomötet blir det som utser ledamöterna i organ styrelsen, utfärdar instruktion eller stadga för denna, vilken i A-läget eventuellt skulle godkännas av Kungl Maj:t, utser revisorer att granska styrelsens berättelse om förvaltning, mottager styrelsens verksamhet och prövar frågan om ansvarsfrihet. Som huvudman för en kyrklig centralstyrelse skulle kyrkomötet på ett mera reellt sätt än för närvarande framstå som kyrkans högsta representativa organ. Detta kan tänkas aktualisera bl a

och arbetsformer 95 sou 1931:14 kyrkomötets sammansättning

frågan om ändringar rörande proportionen mellan präster och lekmän i kyrkomötet.

gjorde en analys av de speciella problem som är för- Utredningen enade med kyrkomötets sanmansättning och anförde bl a följande:

Det torde - sedan principen om lika proportion mellan präster och lekmän en gång brutits - alltid kunna göras gällande olika om lämpligheten av förskjutningar i ena eller andra uppfattningar riktningen, allt beroende på i vad mån kyrkomötets karaktär av lärostånd eller av en representation för svenska kyrkans medlemmar betonas. Utredningen saknar anledning att gå in på denna av- Däremot synes det vara av intresse att något bevägningsfråga. röra den i sammanhanget principiella frågan, huruvida det kan anses utan vidare givet att proportionen mellan de båda grupperna skall vara fastställd. Alternativet vore att genom lagstiftning ledamöter i kyrkomötet utsågs genom val, där prästerskasamtliga pet icke hade någon på förhand tillförsäkrad minimirepresentation. Härom må till en början framhållas att som en obestridd förutsättvid kyrkomötets inrättande gällde, att kyrkomötet skulle inning nesluta både en prästerlig representation och en lekmannarepresentation. Att det bör vara så, har veterligen inte heller senare ifrågasatts i den allmänna debatten. Mot den nuvarande ordningen skulle kunna anföras att densamma står i strid med modern uppfattom de principer som bör gälla i fråga om representativa orning gans sammansättning och som bl a innebär, att en organisations tjänstemän ej automatiskt skall ingå i organisationens representativa församling. Som skäl för en lagbestämd prästerlig representation synes â andra sidan kunna åberopas... att det med hänsom svenska syn till den episkopalt uppbyggda kyrkotyp kyrkan - ter med dess betoning av läroståndets betydelse representerar, att prästerskap har ett icke alltför obesig naturligt kyrkans tydligt inflytande i kyrkans representativa organ. Den synpunkten kan även framföras att föreskriften om ett bestämt antal prästerledamöter visserligen, å ena sidan, utgör en garanti för att liga prästerskapet erhåller en viss representation i kyrkomötet men, å andra sidan, kan ses som en garanti jämväl för lekmannarepresentationens storlek.

Enligt l968 års reformprogram skulle samtliga kyrkomötets leda-

möter (möjligen med undantag för ärkebiskopen; denna fråga lämna-

des tills vidare öppen) vara av församlingarna genom stiftstingen utsedda representanter för svenska kyrkan. Stiftstingen skulle vid

valet frihet. Biskop, domprost eller annan av stiftets ges stor skulle kunna väljas. Biskoparnas självskrivenhet skulle präster emellertid upphöra, liksom att präster väljs av präster och lek-

män av lekmän. Biskopsmötet skulle fogas in i kyrkans fasta orga-

nisation och ett förslag till antagande eller ändring av kyrkans

böcker skulle inte kunna prövas av kyrkomötet om inte biskopsmö-

tet först hade yttrat sig. De kyrkliga deltagarna i stat-- kyrka-överläggningarna före-

slog att kyrkomötets ledamöter borde väljas utan kategoriklyvning

96 Kyrkomötets och

sammansättning arbetsformer

men att borde biskoparna ha närvaroplikt och yttranderätt. Vidare skulle enligt förslaget (SOU l978:2), biskoparna även ha förslagsrätt och rösträtt i den mån en fråga i kyrkomötet berörde kyrkans bekännelse, gudstjänstordning eller böcker. (Kyrkomötet skulle dock avgöra om en fråga hade denna karaktär.) Enligt förslaget skulle yttrande alltid inhämtas av en teologisk nämnd i frågor om ettförslagsförenlighet med bibeln och bekännelsen. Å andra sidan skulle inte vara valbara biskoparna till kyrkomötet. Ledamöterna Lyttkens och Åberg framförde dock i en reservation att av lärofrâgor borde behandlingen ske genom beslut i såväl kyrkomöte som biskopsmöte. Vid remissbehandlingen var en del instanser kritiska till den i SOU l978:2 föreslagna ordningen (SOU l978:76 s 68 f). Domkapitlet i Lund ansåg självskrivet för vara ledamotskap biskoparna vida bättre än en särskild teologisk nämnd. Även stiftsrådet i Växjö, domkapitlet och stiftsrådet i Göteborg samt domkaptilet i Visby ansâgatt biskoparna borde vara självskrivna. Beträffande l979 års kyrkomöte var det framför allt i motionerna l979:l3 av Carl m fl och l979:l5 Strandberg av Sune Garmo m fl som kritik riktades mot slopande av all kategoriklyvning i kyrkomötet. l979 års kyrkomötes har i sitt betänkande utredningsnämnd lagt fram tre skilda förslag. Alla från att antalet ledamöter i utgår kyrkomötet bör utökas till l5l, eftersom nämnden anser att man annars inte skall få en vare sig eller tillidêmässig regionalt fredsställande representation. Enligt ett skall bestå förslag kyrkomötet av de 13 biskoparna och l38 fritt valda ledamöter. Vill man garantera att läroämbetet skall vara företrätt i kyrkomötet det nämnden nära ligger enligt till hands att låta biskoparna vara Dessa har en självskrivna. särskild ställning inom svenska De är inte bara stiftskyrkan. organ utan samtidigt kyrkans inom området för det högsta organ andliga kyrkoämbetet. Förslaget från stat--kyrka-överläggningarna om närvaro- och yttranderätt samt om förslags- och rösträtt för dessa i vissa frågor förefaller nämnden artificiellt enligt och kan medföra svårigheter av praktisk natur. Skall biskoparna ta del i kyrkomötets och beslut bör detta överläggningar ske på samma villkor som för övriga ledamöter. Ett annat från nämnden är att förslag biskoparna och en präst

sou 1931:14 kyrkomötets samncmsättning och arbetsformer 97

från varje stift skall vara självskrivna och att l25 ledaövriga möter skall vara valda lekmän. Härigenom - menar nämnden - säkras

samverkan mellan förankrad folkligt självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning. Med hänsyn till den demokratiska principen ges dock inte läroämbetet större utrymme än vad som är oundgängligt nödvändigt. Enligt denna lösning skall kyrkomötet bestå av de 13 biskoparna, av l3 prästerliga domkapitelsledamöter, som utsetts av prästerskapet, och l25 valda lekmän. Nämnden menar att stöd

för denna lösning även finns i att de l3 biskoparna inte räcker till för effektivt arbete i det alla ututvidgade kyrkomötets skott. Vidare finns det bland prästerskapet ett kunteologiskt nande som inte är begränsat till biskoparnaoch som även detta bör

komma kyrkomötet till del. De 26 prästerna är så ringa till total-

antalet ledamöter att dessa inte bör begränsa de valda ledamöternas inflytande.

Ett nämndens tredje förslag är att kyrkomötet skall bestå av en-

dast fritt valda ledamöter. Biskopsmötet skall höras före avgörandet av frågor som berör böcker kyrkans bekännelse, och gudstjänstordning. Förslaget bottnar i synsättet att lekmännens och prästernas ansvar för inte är väsensskilda lärofrågor utan i grunden detsamma. Nämnden anför vidare följande:

Självskrivet ledamotskap och kategoriklyvning står i strid mot demokratins princip att alla som berörs av ett beslut skall ha lika möjligheter att påverka beslutet. De som är sakkunniga inom ett område skall inte i kraft av sin ha förtur tjänsteställning i representativa organ. Samverkan mellan folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning bör få sin tilllämpning inte primärt av kyrkomötets sammansättpå utformningen ning utan primärt på kyrkomötets handhavande av frågor som gäller kyrkans bekännelse, böcker och gudstjänstordning. Till följd av det värde, som tillmäts både demokratin och den evangelisk-reformatoriska uppfattningen om förhållandet mellan kyrkan och ämbetet, bör denna samverkan inte inskränka kyrkans demokrati. Denna samverkan bör i stället avse ett demokratiskt sammansatt kyrkomötes handhavande av lärofrågor. Härvid riktas intresset främst på biskoparna till följd av den särskilda som ställning dessa innehar i religiösa spörsmål. I de ett biskopsmötet äger gemensamt forum för behandling av bl a lärofrågor. Biskopsmötet skulle därför detta höras före enligt förslag avgörande av fragor som rör böcker kyrkans bekännelse, och gudstjänstordning. Man bör f ö kunna förutsätta att såväl biskopar och präster som lekmän kommer att bli valda till ett fritt valt kyrkomöte.

I yttrande över utredningsnämndens förslag till kyrkomötets sam-

mansättning har biskopsmötet funnit att samtliga av utredningsnämndens förslag är möjliga att vill dock genomföra. Biskopsmötet

Kyrkomötets sammansättning och arbetsformer

främst förorda ett alternativ som ligger nära utredningsnämndens alternativ 3. Biskopsmötet anför därvid bl az

Enligt biskopsmötets uppfattning är det nödvändigt att också i framtiden läroämbetets inflytande på frågor av bekännelsekaraktär bevaras. En väg att göra detta är att biskoparna och eventuellt ytterligare en präst från varje stift är självskrivna ledamöter av kyrkomötet. En bättre väg synes dock vara att biskopsmötet skall höras i alla frågor som har med kyrkans bekännelse att göra innan de tas upp till behandling i kyrkomötet. Läroämbetets faktiska inflytande torde därmed komma bättre till uttryck än om tretton enskilda biskopar är ledamöter av den beslutande församlingen. För att ge biskoparna möjlighet att i kyrkomötet argumentera för den mening som kommit till uttryck genom biskopsmötets yttrande bör dessutom biskoparna ha närvaroplikt och yttranderätt i kyrkomötet. Det bör dessutom ankomma på biskopsmötet att avgöra om en i kyrkomötet väckt fråga är av bekännelsekaraktär eller inte. Under alla omständigheter bör enligt biskopsmötets uppfattning på något sätt garanteras ett faktiskt inflytande från läroämbetets sida på frågor som har med lära och bekännelse att En ordgöra. ning med obligatoriskt yttrande från biskopsmötets sida överensstänmer därvid bäst såväl med svensk tradition alltsedan reformationstiden som med vad som idag framstår som en lämplig kombination av folkligt förankrad självstyrelse och prästerlig ämbetsförvaltning“, av representationsstruktur och ämbetsstruktur i kyrkan. Skulle biskopsmöte och kyrkomöte komma i direkt konflikt med varandra i en bekännelsefråga av central karaktär torde en situation ha uppkommit mot vilka inga garantier kan ges lagstiftningsvägen. Lärofrågor där enighet inte uppnåtts bör hänvisas till förnyad behandling. Om nu förordade alternativ genomförs torde biskoparna inte heller böra vara valbara till ledamöter av kyrkomötet. Deras inflytande är då redan garanterat. Samtidigt undvikes att en biskop kan komma att tvingas kandidera för ett visst parti för att väljas till ledamot av kyrkomötet, vilket icke kan vara lyckligt. Uvriga präster bör självfallet vara valbara till kyrkomötet på samma villkor som andra.

6.2.2 Kyrkomötets arbetsformer

Som tidigare angetts skall kyrkomötet sammanträda vart femte år men kan mötet sammankallas oftare om regeringen beslutar detta. I praktiken har också kyrkomöten kommit att hållas med tätare

intervaller än stadgade vart femte år. Redan l95l års kyrkomöteskommittê berörde tidsintervallen för kyrkomötes hållande och föreslog också att denna skulle ändras till vart tredje år. I stort kan sägas att samtliga utredningar som föreslagit vidgade uppgifter för kyrkomötet till följd härav också föreslagit tätare tidsintervaller för kyrkomötets sammanträdande. Vad gäller mötets övriga arbetsformer, som i stort

kopierar riksdagens, har några större ändringar aldrig föresla-

kyrkomötets sammansättning och arbetsformer 99 SOU 1981,”

gits. l979 års kyrkomötes utredningsnämnd har i sitt förslag vad gäl-

ler arbetsformerna huvudsakligen uppehållit sig kring interval-

lerna för sanmanträdena och maximitiden för varje möte. Utredhar därvid funnit att kyrkomötet bör sammanträda åtningsnämnden minstone vart tredje år. Med hänsyn till att nämnden funnit att

kyrkomötet också bör syssla med budgetfrågor diskuteras om inte bör sammanträda ännu oftare. Dock bör i sådant fall kyrkomötet enligt nämnden kostnadsaspekten inte glömmas bort. Nämnden lägger

fram följande två alternativa förslag.

Den ena lösningen innebär att kyrkomötet sanmanträder varje år. Det skulle föreskrivas att motioner måste vara inlämnade viss tid före öppnande. Utskott skulle väljas endast av vart kyrkomötets tredje kyrkomöte - det då ledamöterna börjar en treårig mandatperiod, och då för den återstående mandatperioden. För de möten som sålunda inte skulle innefatta val av utskott skulle utskotten kunna arbeta innan kyrkomötet öppnas, så att deras beredning av ärenden skulle vara färdig vid denna tidpunkt. Fördelningen av skrivelser och motioner på utskotten skulle anförtros åt kyrkomötets presidium. På detta sätt skulle tiden för två av tre kyrkomöten kunna inskränkas till en eller två veckor. Däremot måste det som består av nyvalda ombud rimligen ha längre tid kyrkomöte på sig, eftersom utskott då måste nyväljas och eftersom ett nyvalt kyrkomöte inte gärna kan förutsättas behandla ärenden på av betänkanden från utskott som valts av ett kyrkomöte grundval med annan sammansättning. Men om det generellt föreskrivs att motioner måste ha inlämnats viss tid före kyrkomötets öppnande, skulle tiden även för dessa kyrkomöten kunna nedbringas, förmod-

ligen till fyra veckor. (Motion skall enligt nu gällande regel

inom åtta efter den, till vilken mötet blivit framläggas dagar sammankallat; se l2 § andra stycket kyrkomötesförordningen.) För denna talar särskilt att årliga kyrkomöten skulle erlösning bjuda ökade till en vitalisering av kyrkans arbete möjligheter och en effektiv demokratisk kontroll av ett kyrkomötets beredande och verkställande Mot den kan anföras att även ett förorgan. kortat kyrkomöte medför stora kostnader. Den andra är att kyrkomötet sammanträder endast vart möjligheten tredje år och då fastställer ramar för budgeten under den nästföljande Kyrkomötet skulle i så fall kunna uppdra ät treårsperioden. ett budgetutskott att inom dessa ramar fastställa budget för de årliga budgetarna. - För denna lösning talar främst kostnadsskäl. Nackdelarna skulle i enlighet med vad som sagts om det första vara särskilt att kyrkomötets roll i kyrkans arbete införslaget te skulle bli så framträdande som man skulle önska.

Enligt nämnden bör kyrkomötet vid det första alternativet lämp-

ligen sammanträda på en fast tid varje år. Vidare bör enligt nämnden ett reformerat kyrkomöte ha möjlighet att tillsätta ut-

redningsnämnd som arbetar mellan kyrkomötena. Nämnden föreslår därför att kyrkomötet skall få tillsätta beredningsutskott, som

Kyrkomötets sammansättning och arbetsfbrmer

skall bereda ärenden till tider kyrkomötet på andra än då kyrkomötet är sanmankallat. Utskotten skall arbeta direkt under kyrkomötet och vara fristående från eventuell för att kyrkostyrelse därigenom stärka kyrkomötets ställning mot en eventuell sådan styrelse.

6.3. Kommitténs överväganden och förslag

6.3.1 Kyrkomötets sammansättning Kyrkomötet i sin nuvarande måste både sammansättning uppfattas som otidsenligt och odemokratiskt och föga lämpat för de tidigare diskuterade arbetsuppgifterna (se 5.3). Historiskt är kyrkomötet i sin nuvarande en kvarleva från det stândssanmansättning gamla samhället. Enligt principerna för demokrati bör alla, som berörs av ett beslut, ha lika att detta. möjlighet påverka Som en följd härav bör representativa organ inte ges en sådan att en sammansättning organisations tjänstemän automatiskt skall ingå i organisationens representativa församling. Vidare bör inte de som är sakkunniga inom ett område enbart i kraft av denna ha förtur eller ställning vara självskrivna i representativa organ. Skall till nu kyrkan ges den ökade beslutsrätt, som kommittén föreslagit, måste därför enligt kommitténs mening krävas att kyrkomötet skall bestå endast av fritt valda ledamöter. Det får dock förutsättas att såväl biskopar och präster som lekmän kommer att bli valda till ett sådant fritt valt kyrkomöte. I ett nyorganiserat och demokratiskt kyrkomöte föreligger dock ett behov av att läroämbetet garanteras rätten att komma till tals. Kyrkomötet kommer ju även i fortsättningen att få ta ställning till frågor om läran dvs vad kristen tro är och hur bibel och bekännelse skall förstås. De liturgiska frågorna som upptar mycket av kyrkomötets tid står t ex i direkt förhållande till läran och bekännelsen. Ett visst är prästerligt deltagande därför nödvändigt för att skall.få kyrkomötet den nödvändiga in; formationen vid avgörande av lärofrågor. Detta skulle kunna tillgodoses genom att biskoparna ges tillfälle till över yttrande aktuella lärofrågor. Biskoparna har ju ett särskilt ansvar när det gäller lärans Skäl finns tolkning. emellertid att inte begränsa ett sådant deltagande endast till biskoparna. Även bland

Kyrkomötets sammansättning och arbetsformer

m]

andra präster och lärare vid fakulteter finns ett teoteologiska logiskt kunnande, vilket kyrkomötet bör dra nytta av. Det av bl a utredningsnämnden berörda synsättet att lekmännens och prästernas ansvar för inteär väsensskildautan lärofrågor i grunden detsamma kan också motivera att det redan på ett stadium bör tidigt förekonma en dialog om lärofrågor i vilka även lekmän bör delta. Med hänsyn till det nu sagda finner kommittén att det bör inrättas en särskild nämnd för lärofrågor bestående av landets l3 biskopar och - om kyrkomötet finner så önskvärt - högst sju av kyrkomötet utsedda ledamöter. Nämnden bör utöver att kyrkomötet kan utse representanter i denna vara helt fristående från kyrkomötet. Före kyrkomötets beslut i ärenden rörande skall lärofrågor alltid yttranden inhämtas från nämnden. För att ge möjlighet till fördjupade diskussioner före beslut i lärofrågor och även minoriteter bör vid i såda-

skydda omröstning

na frågor krävas kvalificerad majoritet eller möjlighet till s k minoritetsbordläggning. Enligt kommitténs mening synes dessa önskemål bäst tillgodoses de aktuella utsätts genom att förslagen for en offentlig debatt bland kyrkans medlemmar. Genom införande av s k minoritetsbordläggning kan en sådan debatt koma till stånd. Kommittén förordar därför då fråga är om beslut om svenska kyrkans lära en regel som innebär att om inte förkaskyrkomötet tar det framlagda förslaget skall detta av tio på begäran ledamöter vila till nästkommande nyvalda såvida inte kyrkomöte minst fem sjättedelar av de röstande förenar om att anta försig slaget. Frågan om ett förslag hör till gruppen lärofrågor bör i sista hand avgöras av kyrkomötet in pleno. De kyrkliga deltagarna i överläggningarna om stat--kyrka-frågan föreslog att ett reformerat kyrkomöte skulle ha l0l ledamöter. Utredningsnämnden har å sin sida att antalet föreslagit ledamöter skulle utökas till l5l, eftersom ett lägre antal inte kan anses ge en vare sig idêmässigt eller tillfredsregionalt ställande allsidig representation. kommitténs är Enligt mening det synnerligen viktigt för att demokratiseuppnå den önskvärda ringen av kyrkomötet och för att detta skall bli det önskade representativa rikskyrkliga organet, att svenska kyrkans medlemmar såväl regionalt som även i övriga hänseenden ges möjlighet till en allsidig representation. För att uppnå denna synes enligt

102 Kyrkomötets sammansättning och arbetsformer

kommitténs mening antalet ledamöter i vart fall inte böra understiga antalet ledamöter i pastoratsförbundets kongress. Kommittén föreslår därför att antalet ledamöter skall utgöra 251.

6.3.2 Val till kyrkomötet I sammanhanget är också viktigt hur kyrkomötet skall väljas. Kommittén har därför försökt analysera olika metoder för val till kyrkomötet. Därvid har undersökts såväl de praktiska möjligheterna

till direkta val som olika modeller till indirekta val. (Se när-

mare bil.) Kommitténs uppfattning är att det skulle vara bäst om kyrkomötets ledamöter kunde väljas genom direkta val. Väljer man direkta val återstår dock en mängd problem att lösa nämligen:

Skall valen samordnas med kyrkofullmäktigevalen? När skall de i

så fall äga rum? Bör man ha en kyrkans valdag såsom ibland föreslagits? Skall valen kanske äga rum på våren? Skall man räkna kyrkomötet som ett riksorgan och ha kyrkomötesval samtidigt med riksdagsval och ha kyrkofullmäktigeval tillsammans med kommunfullmäktigeval? Skall man använda proportionell metod och i så fall vilken proportionell metod? Hur skall valkretsarna se ut? Skall man ha utjämningsmandat? Kan de politiska partierna orka med att sätta in valresurser? Hur skall de som inte kandiderar för något riksparti kunna delta i valet? Kan intresset för valet bli sådant att ett större antal kyrkomedlemmar deltar i valet? Frågan om valdag har behandlats av grundlagskommittén. Med hänvisning bl a till att frågan om förhållandet mellan stat och kyrka inte funnit någon lösning har denna inte ansett sig kunna lägga fram något förslag om kyrkans valdagar. Av nyssuppräknade exempel framgår att ett stort antal frågor behöver utredas. Med hänsyn till vad som angetts i direktiven om att kommitténs uppdrag skall bedrivas med stor skyndsamhet, finns inte möjlighet för kommittén att nu utföra en utredning om direkta val. Därtill kommer att direkta val utan tvekan kommer att bli tämligen kostnadskrävande. Kommittén har därför funnit att valen till kyrkomöte i ett första skede alltjämt bör vara indirekta. Detta utesluter dock inte att kommittén vill förorda att förutsättningarna för direkta val till kyrkomötet ytterligare bör utredas.

sammansättning och arbetsformer 103 SOU 198] :l4 Kyrkomötets

kommunerna - Enligt kommitténs uppfattning utgör de kyrkliga - för svenska En indirekt valförsamlingarna grundvalen kyrkan. metod bör därför baseras och låta dessa så näpå församlingarna delta i valet av kyrkomötesledamöter. Stiften utra som möjligt Valkretsar. En ytterligare utgångspunkt bör vara gör naturliga att mandatfördelningen grundas på församlingarnas medlemsantal. Med hänsyn till det sagda skulle en valmetod kunna vara att - i de fall sådana saknas - utan kyrkofullmäktige och kyrkoråden mellansteg väljer kyrkomötesledamöterna. En sådan metod kräver emellertid med hänsyn till församlingarnas stora skillnader i medlemsantal ett system där varje församlings röster väges med ett särskilt vägningstal. Ett sådant förfaringssätt skulle dock starkt avvika från den traditionella uppfattatt har en röst. Därtill kommer att ett sådant ningen en person tekniskt sett är ganska otympligt och bl a medför mycket system vid Kommittén har därför funnit att höga talserier vägningen. saknas det att och - där sådana är nödvändigt kyrkofullmäktige i stället väljer elektorer som stiftsvis utser kyrkokyrkoråden mötesledamöterna. Antalet och deras inbördes strukturella olikheter församlingar ett kräver emellertid att i några fall ytterligare mellansteg kan behövas. För att få en enhetlig modell har kommittén därvid undersökt ett alternativ där församlingarna eller kyrkoråden till en församling på kontraktsnivâ och där den-

väljer delegater

elektorer för stiftsvisa val av kyrkona församling sedan utser mötesledamöter. Denna modell medför att församlingarna ges möjlighet till en både allsidig och stor representation vid elektorsskulle komma att delta i valen. Emellertid 5 - 7 000 personer Detta blir och mycket kostvalen. både organisatoriskt besvärligt nadskrävande. Då modellen dessutom saknar tradition inom svenska att nu - kanske - inkyrkan torde tillräckligt fog övergångsvis föra en sådan modell inte föreligga. har därför efter sin av olika valmodeller kom- Kommittén analys mit att stanna för en modell, som i stort sett kan sägas utgöra för val av lekmannaombud till en modifiering av nu gällande system för utseende av delegater och elektokyrkomöte. Genom nya regler rer beredes de enskilda församlingarna möjlighet att på de olika större än tidigare påverka vanivåerna i betydligt utsträckning I sanmanhanget bör även påpekas att let av kyrkomötesledamöter.

104 Kyrkomötets sammansättning 00h arbetsformer

detta modifierande system torde medföra endast ökade obetydligt kostnader. Ett ytterligare skäl är att detta endast valsystem bör under gälla en övergångsperiod. Valperiodens längd bör vara samma som för samt kommunriksdag och kyrkofullmäktige dvs tre år. Skulle för sistnämnda perioden organ ändras till fyra år bör samma tid för gälla kyrkomötesvalen.

6.3.3 Kyrkomötets arbetsformer

Som redan anförts har tidigare de utredningar, som diskuterat vidgade uppgifter för kyrkomötet också tätare tidsinterföreslagit valler för kyrkomötets sammanträdande. har Utredningsnämnden lagt fram två förslag, nämligen att kyrkomötet skall sammanträda antingen vart tredje år eller vart fjärde år. Kommittén har redan gett uttryck för att kyrkomötet med sina nya skall befogenheter framträda som det högsta rikskyrkliga Från bl a demokraorganet. tisk är det synpunkt då viktigt att kyrkomötet även får tillfälle att reellt kunna utöva dessa och inte i alltför stor befogenheter utsträckning måste delegera dessa till något annat organ. Såsom av avsnitt framgår tidigare om kyrkomötets arbetsuppgifter torde deti lag verksamhetsområdet dock ensamt reglerade inte innehålla en sådan mängd eller sådana av att slag arbetsuppgifter kyrkomötet som regel skall behöva sammanträda med tätare tidsintervaller än vart tredje år. bör dock att samman- Möjlighet ges kalla urtima kyrkomöte. Med nuvarande relationer mellan staten och kyrkan bör bl a regeringen kunna förordna om urtima möte. Även ett mindre antal av kyrkomötets ledamöter bör kunna begära att sådant skall hållas. Om kyrkomötet i framtiden skulle ges en avgörande beslutanderätt i de väsentligaste frågorna på den fria sektorn - som helt något beror på svenska kyrkans eget beslut - kan finnas behov av att en mindre del av kyrkomötets ledamöter samlas till årliga sammanträden. Ett sådant representantskap bör för att erhålla en godtagbar bestå av representation minst 4l ledamöter. Även om det bör överlämnas åt att kyrkomötet själv besluta om ett sådant bör organ lagbestämmelserna om kyrkomötet därför ges en sådan att att inrätta utformning möjlighet ett representantskap står öppen för kyrkomötet. Inom ramen för att skapa ett mera demokratiskt kyrkomöte ligger också att kyrkomötets ordförande skall utses av kyrkomötet genom

SOU 1931:14 kyrkomötets sammansättning och arbetsformer m5

va1. I principerna om att ge kyrkomötet viss sjä1vbestämmanderätt bör också ingå att kyrkomötet sjäiv bör bestämma om sina arbetsformer. Endast vissa minimiregler bör därför ges i lag. En sådan är om närvarorätt och yttranderätt för b1 a ledamöter i 1äronämnden. Reiationerna med staten kräver vidare att statsråd, som är föredragande i kyrkoärenden även bör ha närvaro- och yttranderätt. Ingen av dessa kategorier bör dock ha rätt att delta i bes1uten. Vad angår ärendenas beredning bör kyrkomötet sjä1v bes1uta om dessa ska11 beredas genom utskottsbehand1ing e11er på annat sätt. Dock måste såsom tidigare påpekats för att garantera att Iäroämbetet b1ir företrätt ärenden rörande iärofrågor dessa a11tid föregås av yttranden från 1äronämnden.

6.3.4 Diskussion om metod för uppbyggnad av ett reformerat kyrkomöte Tidigare utredningar har iiksom utredningsnämnden behand1at uppbyggnaden av ett reformerat kyrkomöte. Därvid har a11tid redovisats m0de11er, vilka med hänsynstagande ti11 respektive utrednings grundprinciper haft nuvarande kyrkomöte som grund och inneburit mer e11er mindre iångtgående förändringar av detta. Den i tidigare avsnitt redovisade principdiskussionen iåter sig också vä] ti11ämpas vid användningen av en sådan metod för uppbyggnad av ett reformerat kyrkomöte. För att det reformerade kyrkomötet dock ska11 b1i det främsta rikskyrkiiga organet krävs en mer e1- 1er mindre iångt gående omorganisation av befint1iga rikskyrk1iga organ, så att dessa kan samordnas under kyrkomötet. Av tidigare avsnitt om de 01ika rikskyrkliga organen framgår att dessa vuxit fram för att ta hand om oiika rikskyrkliga behov utanför den offent1igrätts1iga sektorn, vilka behov tid efter annan har väckts och vilka idag synes vara av den största betyde1se för he1a svenska kyrkan. Sku11e man anse att ett ändå mera väsentiigt område för det rikskyrk1iga arbetet Iigger inom den fria sektorn sku11e istä11et kunna diskuteras huruvida inte kyrkomötets funktioner istä11et sku11e kunna inordnas i någon e11er några av den fria sektorns nuvarande former. Det har i den offent1iga debatten satts i fråga om inte pastoratsförbundets kongress med sina 251 1edamöter är att anse som

106 Kyrkomötets sammansättning och arbetsformer sou 1981:14

det idag mest representativa rikskyrkliga organet och att detta därför skulle kunna anses uppfylla kraven för ett reformerat kyrkomöte och samtidigt bilda det enade rikskyrkliga organ som idag saknas. De av kommittén föreslagna reformerna medför att det måste stiftas en särskild lag om svenska kyrkan. I denna bör bl a anges kyrkomötets kompetensområde. Endast beträffande dessa i lag angivna uppgifter kommer kyrkomötet att utgöra ett offentligrättsligt organ. Om samma organ även skall anförtros andra inte lagreglerade uppgifter som idag ligger på olika rikskyrkliga organ är en fråga för kyrkan självt och kan av tidigare redovisade skäl inte bli föremål för en framtida lagreglering. Även om det offentligrättsliga organet kyrkomöte skulle vara identiskt med nuvarande pastoratsförbunds kongress föreligger därför inte något hinder mot att förbundet - om så skulle vara önskvärt - såsom idag verkar inom sina i stadgar angivna intresseområden. Det blir inom dessa områden även fortsättningsvis att betrakta som ett privaträttsligt subjekt. Med hänsyn till personidentiteten torde ändå en ökad samordning komma till stånd. Mot en sådan lösning talar dock en allmän försiktighet från statens sida att lämna över offentligrättsliga uppgifter till korporationer. Än mera mot ett sådant förslag till lösning talar att staten inte kan ålägga kyrkan en sådan lösning utan att denna i så fall helt bör bygga på initiativ från kyrkans sida. Med hänsyn till det sagda finner kommittén det uteslutet att föreslå annan metod än att kyrkomötet enligt de tidigare angivna principerna byggs upp särskilt och utanför befintliga organisationer och möjlighet ges att - om kyrkan så vill - även den fria verksamheten inordnas under detta. Det måste påpekas att - om kyrkomötet skall få någon reell betydelse för svenska kyrkan - torde denna lösning kräva en ärendefördelning mellan kyrkomötet och pastoratsförbundet för att utöver effektivitetssynpunkter bl a undvika att dessa tvâ stora representativa och troligen i mycket lika församlingar genom åsiktsskillnader kommer att få en splittrande inverkan på det rikskyrkliga arbetet.

7 EN KYRKLIG CENTRALSTYRELSE

7.1 Nuläget

I avsnitt 2.4 har närmare redogjorts gör svenska kyrkans organisation Av framstä11ningen att kyrkan har en om riksp1anet. framgår starkt uppbyggnad och att ett sam1ande sp1ittrad organisatorisk för som har rikskaraktär saknas. organ de dag1iga kyrkofrâgor

7.2 Tidigare utredningar

7.2.1 A11mänt

om inrättande av en centra1 styre1se för svenska kyrkan Frågan har i ski1da sammanhang övervägts sedan mycket 1ång tid. Trots att väckts vid ti11fä11en kom den att utredas frågan åtski11iga

närmare först kyrkoorganisationskommittên och 1958

genom den s k Den förstnämnda utredningen kom ti11 års utredning kyrka--stat. stånd efter från 1963 års kyrkomöte. Så sent som 1953 begäran hade dock menat att ti11s vidare inte borde i kyrkomötet frågan he1a sin vidd tas utredning. Motiveringen ti11 detta upp ti11 tro1igen farhågan för att en centra1stä11ningstagande utgjorde sku11e kunna 1eda ti11 ökad statsuppsikt och kunna instyre1se kräkta på stiftens självständighet.

7.2.2 Kyrkoorganisationskommittên

förs1ag förutsatte att en ski1smässa

Kyrkoorganisationskommittêns me11an stat och kyrka sku11e komma ti11 stånd. För genomförande av ett sådant bes1ut borde en centra1 kyrkostyre1se inrättas. Denna sku11e sålunda verkstä11a kyrkomötets bes1ut rörande t ex stadgar för svenska kyrkan och dess ekonomi, fram1ägga förs1ag ti11 kyrkomötet, utnämna biskopar, domprostar, kyrkoherdar (vid och stiftssekreterare, bestämma om riks-

tredjegångsti11sättning)

lO8 En kyrklig centralstyrelse SOU l98l :l4

kollekter , förvalta kyrkofonden m m. Kommittén förordade, att

kyrkostyrelsen skulle bestå av ärkebiskopen som självskriven

ordförande jämte sex av kyrkomötet valda ledamöter. Av dessa

skulle en vara en i allmänna värv förfaren jurist, en sakkunnig

i ekonomiska frågor samt två präster i församlingstjänst (eller

med motsvarande De två återstående erfarenhet). ledamöterna

skulle kunna vara eller präster lekmän.

7.2.3 l958 års utredning kyrka--stat

l958 års fann utredning kyrka--stat att svenska kyrkans organisa-

tion på riksplanet var oenhetlig och menade att de problem, som

detta innebar, skulle kunna lösas genom inrättande av ett cen-

tralt organ. diskuterade Utredningen olika typer av centralsty-

relse. Man fann bl a att en tänkbar variant vid ett bevarat or-

ganisatoriskt samband mellan stat och kyrka skulle kunna vara

att inrätta en kyrklig centralstyrelse, som fick överta uppgifter

både från befintliga och från kyrkliga organ statliga organ.

Utredningen anförde därvid i huvudsak följande:

Som tänkbara för uppgifter en kyrklig centralstyrelse framträder

i första hand flertalet... av de uppgifter, som nu handhas av

biskopsmötet. Därest kyrkomötet skulle erhålla självständiga lagstiftningsuppgifter... finns vidare behov av ett förberedande

organ i sådana frågor. Andra tänkbara uppgifter för en centralstyrelse är att företaga utredningar i rättsliga och andra frå-

gor, som från kyrklig framstår synpunkt som angelägna, bl a för att tjäna som underlag för framställningar till Kungl Maj:t och att vara ett som centralt remissorgan, kan företräda kyrkliga synpunkter. Ett annat område som kan tänkas bli överfört till en

kyrklig centralstyrelse är... frågor rörande utlandsförkyrkans bindelser och kyrkans verksamhet i utlandet samt frågor av ekumenisk karaktär.

Ett stort frågekomplex som tidigare berörts gäller om central-

styrelsen även skulle få uppgifter, som innebär tillämpning av statliga bestämmelser, dvs ärenden beträffande vilka lagstiftningsmakten tillkommer regering och riksdag, i en del fall rege-

ring, riksdag och kyrkomöte eller regeringen... Beslutanderätten

skulle i så fall vara till ett delegerad kyrkligt organ, som hade att tillämpa föreliggande statliga bestämmelser. Besvär över det

kyrkliga organets beslut får förutsättas prövas av de statliga administrativa domstolarna, i vissa fall t ex om centralstyrelsen skulle handha till utnämningar prästtjänster, av Kungl Majzt

i statsrådet. (Det vara

synes ej realistiskt att tänka sig att

besvärsprövningen skulle anförtros

åt en kyrklig besvärsinstans.

En viss statlig kontroll besvär genom att prövades av statliga organ får antagas komma att gälla som en förutsättning för att

en kyrklig centralstyrelse skulle få uppgifter som innebär till-

lämpning av statlig lagstiftning). Den kyrkliga

centralstyrelsen skulle dock allmänt sett vara inför ansvarig det överordnade kyrk-

SOU 1981 :14 109 En kyrklig centralstyrelse

liga organ, som utser dess ledamöter, och inte inför Kungl Majzt eller annat statligt organ. Relationen mellan kyrkan och staten skulle som synes både ur praktisk och principiell synpunkt bli något oklar, om en nu antydd ordning skulle införas (SOU l967:45 s 250-251). Utredningen ansåg att i första hand kyrkorådet borde vara huvudman för den kyrkliga centralstyrelsen. Med tanke på de farhågor som ibland uttryckts för ett alltför stort inflytande för riksplanet och för tillbakaträngande av stiftens och församlingarnas intressen nämnde utredningen som ett alternativ en centralstyrelse bestående av ledamöter utsedda av stiftets representativa organ (SOU l967:45 s 246). Beträffande organets sammansättning utgick utredningen från att ledamöter och suppleanter skulle utses för viss tid, eventuellt med ärkebiskopen som självskriven ordförande. Om antalet ledamöter uttalade utredningen endast att det fick anpassas så att centralstyrelsen, som fick förutsättas sammanträda en eller två gånger i månaden, inte blev alltför stor men å andra sidan tillräckligt omfattande för att möjligheter skulle finnas för en förhållandevis allsidig representation. Styrelsen kunde tänkas inom sig utse delegationer för särskilda ämnesområden (SOU l967:45 s 246-247).

7.2.4 Stat--kyrka -överläggningarna Utgångspunkten för de organisatoriska förslag, som lämnades av de kyrkliga företrädarna i stat--kyrka -överläggningarna, var att svenska kyrkans nuvarande offentligrättsliga ställning skulle upphöra och att sambandet med staten skulle brytas. Det föreslogs därför en kyrkostyrelse med vittomfattande uppgifter. Denna skulle fungera som beredande och verkställande organ åt kyrkans högsta beslutande organ. Förslaget beskrevs enligt följande: Kyrkostyrelsen bör enligt gruppens mening bestå av ärkebiskopen såsom ordförande och åtta av kyrkomötet valda ledamöter. Kyrkostyrelsen företräder svenska kyrkan inåt och utåt, leder och planerar verksamheten, bereder kyrkomötets beslut i fråga om kyrkostadgar och budget och utser innehavare av högre kyrkliga tjäns- 1 ter. För att avlasta kyrkostyrelsen förordar gruppen att särskilda nämnder utses av kyrkomötet för att administrera särskilt arbetskrävande områden. Enligt gruppens bedömande erfordras en utbildningsnämnd, en missionsstyrelse (som eventuellt kan svara även för det arbete som nu utförs inom Lutherhjälpen) och en styrelse för svenska kyrkan i utlandet. Det övergripande ansvaret kvarlig-

110 En kyrklig centralstyrselse

ligger hoskyrkostyrelsen, som i samband med budgetförslagen kan redovisa sina prioriteringar för kyrkomötet. Gruppen förordar också inrättande av två särskilda nämnder utan administrativa funktioner, helt fristående från kyrkostyrelsen. Den ena, teologiska nämnden, skall såsom sakkunnigorgan avge yttrande över förslag som berör kyrkans bekännelse, gudstjänstordning och böcker. Den andra, besvärsnämnden, skall bepröva svär över beslut av organ på församlings- och stiftsplan, som förmenas innefatta kompetensöverskridande. Kyrkostyrelsen betjänas av ett kansli som bl a tilldelas resurser för samordning av de särskilda nämndernas verksamhet. Kyrkomötet, teologiska nämnden och besvärsnämnden erhåller från egna, kyrkostyrelsen helt fristående kansliresurser. Utbildningsnämnden, missionsstyrelsen och styrelsen för svenska kyrkan i utlandet har kanslier för sin löpande administration men kan anlita kyrkostyrelsens kansli för t ex större utredningsuppgifter. Arbetsgruppen utgår ifrån, att sådana självständiga organisationer av betydelse för riksplanet som svenska församkyrkans lings- och pastoratsförbund, Sveriges kyrkliga studieförbund och Riksförbundet kyrkans ungdom fortsätter sin verksamhet även i ett nytt läge. Lutherska världsförbundets svenska sektion torde däremot komma att integreras i kyrkostyrelsen. kvarstår Biskopsmötet som ett forum för informellt samråd mellan stiftscheferna men erhåller inga administrativa eller beslutande i organisauppgifter tionen.

Under remissbehandlingen riktades viss kritik mot förslaget sär-

skilt beträffande nämndorganisationen, styrelsens sammansättning och ärkebiskopens roll. Svenska kyrkans centralråd för evangeli-

sation och församlingsarbete lämnade ett utarbetat alternativt

förslag till nämndorganisationen. Enligt detta borde det finnas två centrala nämnder. I den ena, “inrikesnämnden, skulle de

funktioner integreras som f n centralrådet, diakoninämnden och

utbildningsnämnden ansvarar för. I den andra, utrikesnämnden, skulle en samordning ske av de uppgifter som f n åvilar missions-

styrelsen, Lutherska världsförbundets svenska sektion med Luther-

hjälpen samt svenska kyrkan i utlandet. Nämnderna skulle ledas av vardera en styrelse bestående av ärkebiskopen som ordförande jämte sex av kyrkomötet utsedda ledamöter. Under de båda nämnderna skulle inrättas särskilda med bestämda ansvarsomavdelningar råden och med särskilda avdelningsråd, tillsatta av nämndstyrel-

serna. Svenska kyrkans utbildningsnämnd anslöt sig i huvudsak till centralrådets förslag, och svenska diakoninämnd kyrkans framförde ett liknande förslag, över huvud taget förordades av många instanser - bl a även av svenska missionsstyrelse,

kyrkans

styrelsen för svenska kyrkan i utlandet samt Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen uppdelning i en utrikes- och en inrikesfunktion.

En kyrklig centralstyrelse

Beträffande kyrkostyre1sens sammansättning ifrågasattes på fiera hå11 om inte anta1et 1edamöter borde vara f1era än föres1agna an-

ta1et nio. Vidare ifrågasattes om ärkebiskopen borde vara sjä1v-

skriven ordförande och om förslaget innebar att ärkebiskopen

sku11e å1äggas en a11tför stor arbetsbörda.

7.2.5 1979 års kyrkomötes utredningsnämnd

har konstaterat att det finns behov av ett demo- Utredningsnämnden kratiserat och en kyrkostyre1se men att en stark cenkyrkomöte bör undvikas. En1igt nämnden bör vissa kyrk1iga ärentra1isering den som nu hand1äggs av stat1iga organ föras över ti11 kyrkans

bestämmande e11er, där så inte kan ske, kyrkan ges ti11fä11e att

åtminstone ge ti11känna sin mening. Beträffande ärendeområdet

anger nämnden b1 a fö1jande:

Beträffande ett Övertagande av uppgifter, som nu handhas av kyrkkan konstateras att ärkebiskopen och biskopsmötet har 1iga organ, fått ta på sig åtski11iga uppgifter av rikskyrk1ig karaktär, som f n är he1t 0reg1erade. Särski1t gä11er detta frågor av intern natur och frågor om ekumeniskt och internatione11t samkyrk1ig arbete. Den nuvarande ordningen innebär att 1ekmän inte kommer ti11 tais i dessa ärenden. Detta är natur1igtvis en brist, och det förefa11er att ansvaret för i oss ange1äget hand1äggningen stä11et kommer att åvi1a en centra1 styre1se ti11satt i en1ighet med demokratiska principer. En viktig för en centra1 styre1se för svenska kyrkan uppgift sku11e vara att ombesörja utredningar, som behövs för att kyrkan effektivare sätt än vad nu är fa11et ska11 kunna fu11göra på ett sina o1ika uppgifter på riksp1anet. Kyrkomötets utredningsnämnds resurser är uppenbarligen 0ti11räck1iga för sådana uppgifter. En annan uppgift som särski1t bör nämnas är besvarandet av remisser i sådana ärenden, där ett yttrande önskas av svenska kyrkan e11er där svenska har intresse av att avge ett remisskyrkan över huvud taget sku11e en centra1 kyrkostyre1se kunna yttrande. en viktig b1i mottagare för o1ika hänfy11a uppgift genom att vände1ser - och även m m - som riktar ti11 svenska gåvor sig kyrkan som rikskyrka. En mycket viktig de] av den verksamhet som svenska kyrkan idag bedriver inryms nu under det vida begreppet fripå riksp1anet verksamhet. Den är f n spridd på f1era o1ika organ. En vi11ig centra1 kyrkostyrelse sku11e 1ämp1igen innebära en organisatorisk av de o1ika funktioner, som idag omhänderhas av dess integration organ.

Vad angår kyrkostyre1sens sanmansättning och arbetssätt föres1år

nämnden fö1jande:

Styre1sen bör bestå av 15 personer, näm1igen ärkebiskopen, to1v iedamöter utsedda av kyrkomötet och två utsedda av regeringen. Ärkebiskopen är sjä1vskriven som 1edamot men inte sjä1vskriven som ordförande. Kyrkomötet utser ordförande och vice ordförande

ll2 En kyrklig SOU 1981314 centralstyrelse

i kyrkostyrelsen. För varje ledamot utses en personlig ersättare.

Ersättare för ärkebiskopen såsom ledamot skall vara en biskop utsedd av kyrkomötet. för Kyrkostyrelsen väljes en period på f n tre år och sammanträder ca fyra år. gånger per Närmast under kyrkostyrelsen arbetar fem nämnder för l) evangelisation, 2) diakoni, 3) undervisning, 4) utbildning och 5) utlandsverksamhet och mellankyrkliga förbindelser. Var och en av dessa består av sju ledamöter valda av kyrkomötet på sådant att minst en ledasätt, mot ingår i kyrkostyrelsen. Även nämnderna sammanträder ca fyra

gånger per år. Varje nämnd får bl a en samordnande funktion inom sitt ansvarsområde. Under varje nämnd arbetar således olika avdelningar, och i varje avdelnings styrelse skall ingå minst en nämndledamot.

Utredningsnämnden menar att nämnder föreslagna och kansliorganisa-

tion skall ersätta de centrala kyrkliga styrelserna som idag är

verksanma. Även vissa andra fristående bör organ på riksplanet

kunna inlemmas i kyrkokansliet och den föreslagna nämndorganisa-

tionen. Pâ så sätt bör svenska kyrkans centralrâd för evangelisation och församlingsarbete, svenska kyrkans diakoninämnd, svenska

kyrkans missionsstyrelse, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet,

Lutherska världsförbundets svenska sektion med Lutherhjälpen,

stiftelsen kyrkliga arbetsfonden, stiftelsen rikskyrklig finan-

siering, svenska kyrkans informationscentral, svenska kyrkans

inlemmas i den centrala Även utb1]dning5nämnd organisationen.

huvuddelen av de frågor som handläggs på ärkebiskopens kansli bör

enligt förslaget överföras till den nya organisationen.Likaså bör

en del av de referensorgan som biskopsmötet har att kunna övergå

till den nya organisationen, t ex biskopsmötets kontaktgrupp för

inflyttade kristna, biskopsmötets prästrekryteringsnämnd, biskopsmötets samordningsnämnd för insamlingsarbete.

Den av utredningsnämnden föreslagna evangelisationsnämnden bör

behandla ärenden, som gäller och gudstjänstlivet, kyrka-fritid

annan församlingsevangelisation. Ansvarsområdet motsvarar de nu-

varande arbetsgruppernas för evangelisation, liturgi/själavård

och den inrikes fritidskyrkoverksamheten inom centralrådet. Hit

föres också de funktioner, som t ex kyrkohandbokskommittên,psalm-

kommittên och liturgiska nämnden f n ansvarar och nära för,

kontakt hålles med fristående inom intresseområdet. organisationer

Diakoninämnden bör ansvara för institutionsdiakoni, församlingsdiakoni och funktioner beträffande som nu kyrkans samhällsansvar,

bestrids av en arbetsgrupp inom centralrådet. Institutionsdiako-

nin omfattar främst vårdfrågor (t ex helhetsaspekten på människo-

vârden, terminalvården) och personalfrågor (t ex personalsjäla-

En kyrklig centralstyrelse H3

vård). Församlingsdiakonin rymmer diakonal besökstjänst, äldrearbetet, handikapparbetet (inkl kyrkl nämnden för döva och hörselskadade), familjerådgivning, kriminalvårdsfrågor, arbete bland socialt utslagna och telefonsjälavården. för Avdelningen kyrka och samhällsliv slutligen berör dels arbetslivet och frågor som t ex arbetslöshetssituationen, dels invandrarproblematiken, dels ideologiska spörsmål om människosynen i välfärdssamhället, kyrkan och kärnkraften, kyrkan och miljön, abortproblematiken etc. Undervisningsnämnden bör ansvara för arbetet med kyrkans dopundervisning och för övrig undervisande verksamhet. Utredningsnämnden anger här funktioner, som tidigare åvilat centralrådet och den nuvarande utbildningsnämnden, vilka redan nu samverkar inom arbetsgruppen för kyrkans undervisning. Barn- och familjearbetet och frågorna om konfirmationen hålles samman i en avdelning. Spörsmål om bibelarbetet och annan vuxenundervisning behandlas i en annan avdelning, och det pedagogiska utvecklingsarbetet är värt ytterligare en särkild avdelning. Utbildningsnämnden bör ansvara för prästernas praktiskt-teologiska utbildning och specialutbildning samt utarbeta förslag till den prästerliga fortbildningen i stiften. Den bör också följa utvecklingen av prästernas teoretiska grundutbildning, kyrkomusikernas utbildningsfrågor, likaså diakoniarbetarnas och andra församlingsarbetares utbildning, vidare vuxenutbildningen och därmed utbildningen av förtroendevalda samt anställda och frivilliga medarbetare. Av dessa uppgifter följer också ett naturligt ansvar för kyrkans rekryteringsfrågor. Utredningsnämnden anser därför att nämnden bör överta ansvaret för diakonala året och motsvarande rekryteringsprojekt, som nu är uppdelade på de olika verksamhetsgrenarnas organ. Nämnden för utlandsverksamhet och mellankyrkliga förbindelser bör i ännu högre grad än övriga nämnder få samordnande uppgifter. Den bör innehålla fyra avdelningar. l. Svenska kyrkan i utlandet med dess be- (SKUT) arbetsuppgifter träffande utlandsförsamlingarna, sjömanskyrkorna och fritidsverksamheten bland svenskar på utländska turistorter. 2. Svenska kyrkans med i huvudsak dess nuvaranmissionsstyrelse de uppgifter.

ll4 En kyrklig centralstyrelse sou 198];14

3. Lutherhjälpen som får inriktningen på internationell diakoni. 4. Mellankyrkliga förbindelser för beredning av frågor av ekumenisk karaktär och internationella frågor som inte handläggs i de övriga organen.

Utredningsnämnden pekar på att de av svenska kyrkans mellankyrkliga förbindelser som idag inte handläggs av SKUT, missionsstyrelsen eller Lutherhjälpen sorterar under ärkebiskopen och bereds i hans kansli av en utrikesadjunkt. Som exempel på sådana ärenden nämns ansvaret för mottagandet av utländska kyrkliga representanter, handhavande av ärkebiskopsämbetets kontakter med utländska kyrkor, ärkebiskopsämbetets kontakter med de kristna kyrkornas gemensamma konfessionella och ekumeniska organ och med svenska ekumeniska nämnden. Erforderliga beslut fattas idag av ärkebiskopen. De frågor som idag bereds av ärkebiskopens utrikesadjunkt skall enligt utredningsnämndens förslag beredas av avdelningen mellankyrkiiga förbindelser. En motsvarande kanslifunktion förutsätts finnas i kyrkokansliet. Avdelningen mellankyrkliga förbindelser skall således dels bereda ärenden av ekumenisk natur och dels de internationella kontakter som inte sorterar under de tre andra avdelningarna. Utredningsnämnden menar att förslaget innebär en bättre samordning av redan befintliga funktionen Risken för maktkoncentration motverkas av att det är kyrkomötet, som utser ledamöter inte endast i kyrkostyrelsen utan också i de fem nämnderna under kyrkostyrelsen. Vidare menar utredningsnämnden är av stor betydelse att kyrkomötet sammanträder med så korta intervaller som möjligt.

Utredningsnämnden föreslår också att frågor för kyrkostyrelsen,

dess nämnder och avdelningar skall beredas och verkställas i ett gemensamt kansli. Varje nämnd bör inom kansliet ha en egen kanslifunktion. Respektive avdelning bör på samma sätt ha en egen beredningsfunktion samordnad under resp nämnds funktion. Kanslifunktionerna bör stödjas av serviceenheter för administration, kommunikation och studier. Inom dessa serviceenheter bör i så stor utsträckning som möjligt de nuvarande organens specialistenheter samordnas. Utredningsnämnden förutsätter slutligen att huvuddelen av ärkebiskopsämbetets kanslifunktioner förläggs till kyrkokansliet.

SOU 1981 :T4 En kyrklig centralstyrelse H5

7.3 Kommitténs överväganden Av det tidigare anförda framgår att från framförallt kyrkligt håll har under senare tid uttalats behovet av en särskild kyrkostyrelse. Med nuvarande relationer och med den ansvarsfördelning som i avsnitt 4 skisserats mellan staten och kyrkan torde dock svårligen en kyrkostyrelse i egentlig mening kunna skapas. En sådan finns nämligen redan och representeras av regeringen. Det torde dock inte föreligga hinder mot att i samband med lagregleringen av kyrkomötet föra in en bestämmelse som anger att kyrkomötet beträffande frågor som faller under dess kompetens kan delegera viss beslutanderätt och överlämna verkställigheten av sina beslut till ett särskilt organ, en svenska kyrkans centralstyrelse. En sådan skulle troligen även kunna få en stor betydelse för svenska kyrkans fria inte lagreglerade sektor. Beslut attinrätta encentralstyrelse bör omfattas av kyrkans självbestämmanderätt liksom beslut rörande dess arbetsuppgifter. Endast vissa grundläggande bestämmelser bör därför ges i lag. För att garantera en tillräcklig representation bör emellertid i lagen anges att antalet ledamöter skall vara minst elva. Antalet suppleanter bör vara lika med antalet styrelseledamöter. Det får förutsättas att suppleanterna ges tillfälle att närvara vid styrelsens sammanträden. Enligt kommitténs mening bör för att något särskilt arbetsutskott inte skall behöva inrättas styrelseledamöternas antal dock inte vara för stort. Ärkebiskopen har enligt kommitténs uppfattning en sådanrikskyrklig ställning att det är nödvändigt att denne - om denne inte valts till ledamot av styrelsen - eller av denne utsedd ersättare skall vara skyldig att närvara vid styrelsens sammanträden. Därvid bör ärkebiskopen eller dennes suppleant ha yttrande- och förslagsrätt men inte beslutanderätt.Kyrk0mötet bör välja ordförande och vice ordförande särskilt. Valen bör ske vid det nyvalda kyrkomötets första sammanträde och omfatta tiden till dess nästa.nyvalda kyrkomöte samlas. Styrelsens ledamöter bör ha närvaroplikt eller i vart fall närvaro- och yttranderätt vid kyrkomötets sammanträden. Det bör vidare föreligga rätt för styrelsen att begära att urtima kyrkomöte skall kallas. Hur den fria verksamheten inordnas under en sådan centralstyrelse rör frågor vilka på tidigare anförda skäl kommittén anser sig förhindrad att ta upp till behandling.

8 PRÃSTERSKAPETS PRIVILEGIER

8.1 Bakgrund Privi1egie1agstiftningen, som i ä1dre tid var mycket omfattande, kan karakteriseras som en sär1agstiftning rörande vissa frioch rättigheter vid sidan av den a11männa rätten. Privi1egier fanns förutom för de o1ika samhä11sk1asserna, ständerna, även för exempe1vis städer. Privi1egiernas konstituti0ne11a karaktär var 1änge ok1ar. Under 1600-ta1et hade eme11ertid den ordningen stadgat sig att utfärdandet av privi1egier hörde ti11 konungens sjä1vständiga 1agstiftning och att dessa måste bekräftas vid varje ny regents tronti11träde. Privi1egie1agstiftningen förekom vidare i mycket 01ika former. Privi1egiebrev, dvs högtid- 1iga försäkringar av rättsskapande innehå11, utgjorde endast en av dessa. För prästerskapets de1 stadfästes det första privi1egiebrevet av drottning Kristina år 1650.Dessa privi1egier förnyades av Kar1 X Gustav år 1665 och av Kar1 XI 1675 men däremot inte av Kar1 XII. I 1720 års regeringsform stadgades att Kung1 Maj:t sku11e 1åta bibehå11a samt1iga rikets ständer vid deras gam1a privi1egier. Vidare fick inte nâgra nya privi1egier medde1as utan samt- 1iga ständers medgivande. Från att ha varit en fråga som konungen tidigare sjä1v kunnat avgöra, hade denna 1agstiftning b1ivit nära 1ikstä11d med grund1agstiftning som också krävde enighet me11an konungen och riksdagens a11a stånd. Prästerskapets den 16 oktober 1723 utfärdade privi1egier ti11kom i en1ighet med den ordning, som stadgades i 1720 års regeringsform och fick en framtida gi1tighet, som var he1t oberoende av att tronskifte förekom. Bestämme1serna i 1720 års regeringsform kom att tas in i 1809 års regeringsform så gott som oförändrade. Under förarbetena ti11 1866 års representationsreform kom frå-

118 Prästerskapets privilegier

gan om privilegierna, och då särskilt prästerskapets, att spela en viss roll. I och med att de särskilda ståndens representationsrätt upphörde måste ordningen för stiftande, ändring och upphävande av privilegierna förändras. Frågan löstes genom att ll4 § regeringsformen fick följande lydelse: De forna riksståndens privilegier, förmåner, rättigheter och friheter skola, där de ej ägt oskiljaktigt sammanhang med den stånden förut tillkommande representationsrätt, och således med denna upphört, fortfarande gälla. Ej må ändring eller upphävande därav ske, utan genom Kongungens och riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall, om frågan rörer ridderskapet och adelns eller prästerskapets privilegier, förmåner, rättigheter och friheter, i förra fallet av ridderskapet och adeln samt i det senare av allmänt kyrkomöte. För att ändra eller upphäva prästerskapets privilegier fordrades sålunda samtycke av det år 1863 inrättade kyrkomötet.

Med hänsyn till pågående utredningar rörande stat--kyrka sked-

_ de inte några ändringar beträffande det forna prästerståndets privilegier vid införande av den nya regeringsformen. I 9 p Övergångsbestämmelser till denna stadgas nämligen att det forna prästerståndets privilegier fortfarande skall gälla om de inte haft sådant samband med ståndets förut tillkommande representationsrätt att de upphört med denna. Ändring eller upphävande av privilegierna får endast ske genom regeringens och riksdagens sammanstämmande beslut och med bifall av kyrkomötet. Frågan om prästerskapets privilegier har utförligt behandlats av dels l95l års kyrkomöteskommittê (SOU l955:47) och dels 1958 års kyrka--stat-utredning (SOU l967:46). Den följande framställningen kommer huvudsakligen att hänföra sig till vad som framkom genom dessa båda utredningar.

8.2 Bestående privilegier

8.2.1 Allmänt l95l års kyrkomöteskommittê konstaterade att de flesta av prästerståndets privilegier numera upphört att gälla. En del av dessa hade förlorat sin giltighet genom att förhållanden till vilka ett privilegiestadgande anknutit, hade försvunnit. Andra privilegier hade upphävts eller ändrats genom beslut enligt tidigare regeringsform. Även grundlagsändringar kunde ha medfört att privilegier faktiskt förlorat sin giltighet genom ny, med privile-

Prästerskapets privilegier

som inte varit föremål för i grundgierna ofören1ig 1agstiftning, 1agen stadgat samfä11t bes1ut. I vissa fa11 kunde den nya 1agha skett i strid mot privi1egierna. Det var en1igt stiftningen 1951 års kommitté en svårbedömd fråga vi1ka fö1jder ett sådant grund1agsstridigt förfarande kunde medföra beträffande den prinrätt som faktiskt b1ivit upphävd. Eme11ertid anvi1egieskyddade kommitté att frågan hade ett övervägande teoretiskt såg 1951 års som saknade Vissa privilegier torde dock enintresse, betyde1se, 1igt 1951 års kommitté a11tjämt gä11a. ha ans1utit ti11 nu Även kyrka--stat-utredningen synes sig redovisade I det fö1jande kommer närmare att genomuppfattning. som tidigare utredningar ansett fortfarande gås de privi1egier vara giltiga.

8.2.2 Frihet för b0stä11e att de1taga i byggnad och underhå11 av prästgård och kyrka

1909 angående sky1dighet att de1taga i En1igt 1ag den 5 juni kostnaden för och underhå11 av prästgård samt 1ag samma byggnad och underhå11 av kyrka med vad därti11 hödag angående byggnad rer så ock av särski1d sockenstuva ska11 i dessa byggnads- och underhå11sk0stnader a11a de de1taga, vi1ka inom försam1ingen erefter de grunder, som för sådana ut- 1ägger kommuna1utsky1der, sky1ders utgörande i a11mänhet är stadgade. I båda 1agarna göres eme11ertid förbehå11 att de, vi1ka äger åtnjuta de genom prästerskapets privi1egier förunnade förmåner, inte är sky1diga att de1ta i kostnaderna i vidare mån än vad som är fören1igt med

privi1egierna.

1951 års kommitté gordefö1jande bedömning av rätts1äget.

Vad först har prästerskapet - med unangår prästgårdsbyggnad dantag för prästerna i Skåne - en1igt artike1 4 i privi1egierna varit befriat från att för och kape11ansgårdar de1taga i präst-

byggande av prästgård. Sammanstä11t med 1909 års 1ag innebär det-

ta att sku11e vara befriat från på privi1egium prästerskapet för byggnadsbesväret i prästgården be1öpande k0mmuna1utsky1der har denna frihet ansetts omfatta inte bara prästfråga. I praxis gård i ecklesiastika bostä11sordningens mening, bostadsbostä11et, utan även 1önebostä11e, som tidigare utgjort bostadsbostä11e. I den mån friheten gä11t prästgården såsom bostad har den inte betyde1se, sedan prästgård numera är undantagen 1ängre någon

120 Prästerskapets privilegier SOU l98l :l4

från kommunal skatteplikt. Rättsläget när det gäller frågan om prästerskapets frihet att för prästgårdarna deltaga i kostnaderna för är mera kyrkobyggnad ovisst. frihet artikel Dylik föreligger enligt 4 av privilegierna för de tidigare danska landskapen Skåne, Halland och Blekinge. Möjligen ingår förmånen i den i privilegiernas artikel 3 lämnade allmänna försäkran om bibehållande av välfångna friheter m m och skulle då gälla hela riket. Frihet från har kyrkobyggnad på samma sätt som frihet från prästgårdsbyggnad förlorat betydelse sedan prästgårdarna fritagits från kommunal skattskyldighet. Möjligen gäller privilegierna dock beträffande jord som avskilts från prästjord och blivit lönejord. Eftersom nuskattskyldighet mera åligger prästerna själva innebär privilegiet endast att pastoratet slipper att erlägga skatt till sig självt. I ett hänseende kan dock tänkas att privilegiet kan få en begränsad betydelse. Tillämpas privilegierna ökas löneboställets avkastning. Skall avkastningen helt eller delvis inlevereras till kyrkojorden påverkas således storleken av det belopp som pastoratet skall avstå. Ledamoten i l95l års kommitté Brolin var emellertid skiljaktig och ansåg att nu aktuella privilegier knappast längre bör kunna föreligga. Kammarkollegiet anförde i sitt remissyttrande över kommitténs betänkande att nämnda båda privilegier med hänsyn till att skattskyldighet för löneboställe numera inte åvilar vederbörande präst utan pastoratet måste ha förfallit. Kyrka--stat-utredningen förklarade sig tveksam om privilegierna fortfarande gällde men konstaterade att dessa i vart fall saknade all väsentlig betydelse.

8.2.3 Frihet för präst att delta i kyrkovaktares avlönande och rätt för präst till fria gravplatser samt för klockringning Dessa privilegier nämns inte direkt i l723 års privilegiebrev. l95l års kommitté ansåg emellertid att privilegieskydd förelåg för dessa förmåner genom privilegiebrevets allmänna försäkran om bibehållande av “välfångna friheter m m. Förmånen för präst av fria gravplatser och fri klockringning för sig och sina närmaste ansågs dock inskränkt till församling där präst tjänstgjort.

Prästerskapets privilegier

Kommitté1edamoten Bro1in menade att privi1egierna var inskränkta ti11 dem som uttryck1igen nämndes i 1723 års brev, varför nu aktue11a förmåner inte 1ängre gä11de. I sitt remissvar över 1951 års kommittés betänkande menade kammark011egiet att dessa privi1egier a11tjämt ägde gi1tighet. Kyrka--stat-utredningen ifrågasatte inte privi1egiets gi1tighet men menade att dess betyde1se måste anses vara ringa.

8.2.4 Bibehå11ande av stiftsinde1ningen I privilegiebrevets artike1 4 stadgas att biskoparna mä oförändrat njuta och behå11a efter gamma1 hävd sina biskopsstift. Genom 1936 års bisk0ps1önereg1ering har biskoparnas rätt att bibehå11as vid biskopsst01arnas 1öneti11gångar för1orat betydelse, eftersom ti11gångarna ski1des från de 01ika tjänsterna ochbiskops- 1önerna kom att utgå oberoende av ti11gångarnas avkastning. 1951 års kommitté diskuterade eme11ertid även frågan om privi1egieockså innefattar en försäkran om bibehå11ande av stadgandet Den pekade på att privi1egiet ti11ämpats 1903 stiftsinde1ningen. i samband med inrättande av Lu1eå stift och vid sammans1agningen av Ka1mar och Växjö stift. Då Stockho1ms stift inrättades 1941 behand1ades frågan eme11ertid inte som en privi1egiefräga utan fick bara avge yttrande över förs1aget. 1951 års komkyrkorådet mitté menade att detta kunde ha berott på att det inte var fråga om indragning av ett stift och att Stockh01m redan före 1941 utgjorde en kyrk1ig-administrativ enhet med eget domkapite1. I 3 § 1951 års präst1önereg1emente stadgades att biskopstjänst inrättades av Kung1 Maj:t med stöd av riksdagens bes1ut. I propositionen anförde föredragande statsråd att det från författningsteknisk synpunkt inte var påka11at att i detta stadgande ange medverkan vid biskopstjänsts inrättande. Trots att kyrkomötets så1unda både inrättandet av Stockho1ms stift och utta1andet vid införandet av 3 § präst1önereg1ementet tyder på att Kung1 Majzt inte ansett nu aktue11a privi1egier gä11a, ansåg dock 1951 års kommitté att privi1egierna a11tjämt ägde gi1tighet som ett skydd för kyrkan i avseende på biskopsämbetet och stiftsinde1ningen. 1951 års konmitté menade därför att förändringar i stiftsinde1ningen borde understä11as kyrkomötet för godkännande. Vissa mindre i stiftsinde1ningen behövde dock inte behandjusteringar 1as som privi1egiefrågor.

Prästerskapets privilegier

Ledamoten Bro1in ansåg eme11ertid att privi1egiestadgandet upphävts genom 1936 års biskops1önereg1ering. An1edningen ti11 den o1ika behandlingen 1903 och 1941 berodde på att privi1egiet gä11de vid det första ti11fä11et. I remissvar över 1951 års kommittês betänkande stödde justitiekans1ersämbetet, kammarko11egiet och statskontoret Bro1ins uppfattning att något privi1egieskydd för stiftsinde1ningen inte före1igger. Kammark011egiet menade att privi1egiestadgandet utes1utande haft ti11 syfte att säkra biskoparnas rätt ti11 de 1öneförmåner, som var förenade med respektive biskopssto1ar. Statskontoret fann det uppenbart att privi1egieskyddet inte kunde ha avseende på sjä1va den yttre inde1ningen stift i annan mån än inde1ningen inverkade på biskoparnas inkomster. Kyrka--stat-utredningen gjorde inte något eget stä11ningstagande om privi1egieskyddet fortfarande kvarstår. Den konstaterade bara att privi1egiets ree11a betyde1se en1igt 1951 års kommittê 1åg i att kyrkomötet garanteras medbestämmanderätt beträffande stiftsindelningen antingen då fråga är att inrätta nya stift, indragning av bestående e11er större ändringar av gränserna me11an o1ika stift. Vidare pekade utredningen på att något motsvarande privi1egieskydd inte görs gä11ande för annan kyrk1ig inde1ning, t ex pastoratsinde1ningen. På grund härav hade privi1egiet en1igt utredningen en ganska begränsad räckvidd.

8.2.5 Svenska kyrkans rätt ti11 den kyrkiiga jorden m m. Den mest betyde1sefu11a privi1egiefrågan torde vara i vad mån

försam1ingsprästers,biskopars och k1ockares forna 1öneti11gângar

åtnjuter privi1egieskydd e11er m a 0 i vad mån artik1arna 3 och 4 i privi1egiebrevet a11tjämt är gi1tiga. I artike1 3 ti11försäkras prästerskapet om bibehå11ande av ”vä1fångna donationer och för- 1äningar, samt andra vi11kor, 1ägenheter och ordinarie underhå11, av vad namn de vara må, som deras ämbeten ti11höra ävensom av de veder1ag prästerna åtnjuter. Denna försäkran utveck1as närmare i artike1 4. En1igt denna artike1 må prästerskapet oförändrat njuta och behå11a efter gamma1 hävd sina biskopsstift, prebendesocknar och hemman, prästgårdar i städer och på 1andet, indeiningsstommar vid deras annexer, tomter, kape11anshemman och b0stä11e, k1ockarjord, utjordar, ängetegar, torp, bergsbruk och kvarnstä11en, med a11a deras ti11höriga ägor och 1ägenheter,

Prästerskapets privilegier

evad namn de ock hava kunna, som antingen urminnes hävd är på, e11er av andra 1ag1iga skä1 kunna bevisasdärti11 1yda. Vi1ka prästgårdars bemäita ägor och tiiiägor prästerskapet skola tili sitt underhåii skäi- och lagiigen, utan andras förfång, bruka och hävda, e11er hävda låta tili vatten och 1and“. Artikein konfirmerar vidare åt prästerskapet aii härti11 âtnjuten tionde, samt deras och rättigheter, så att de skoia av vepastoraiier derbörande riktigt utgöras och vad prästerskapet härtiii åtnjutit uti kyrkohärbärgen av konungstionden,som tiil biskopars, - - - i städer superintendenters kyrkoherdars och predikanters och på landsbygden, samt andra kyrko- och skoibetjänters, hovpredikanters, domkyrkors, kyrkors och hospitais underhå11 och lön förordnat är. Härjämte stadgas att vad penningränta en och annan kan vara ti11de1t - - - den ska11 dem ock ti11stä11d biiva efter den ordning och sätt, som för detta stadgat är. biir om Vad angår församlingsprästers lönetiiigångar frågan artikiarna 3 och 4 aiitjämt är ti11ämp1iga på dessa att bedöma i första hand mot bakgrunden av de stora förändringar av församiingsprästernas aviöningssystem, som skedde genom 1910 års kyrkförfattningar. Dessa författningar utgjordes av iigt-ekonomiska 1ag om regiering av prästerskapets avlöning, lag om indragning ti11 statsverket och avskrivning av prästerskapets tionde samt för om ersättning därför, Tag om kyrkofond, 1ag om emeritiiöner samt eck1esiastik bostälisordning. Huvudinnebörden av präster var föijande. Lönebostäiiena skiides från de säriagstiftningen skilda befattningarna. Arrendeavgifterna uppbars av prästeriiga i stäiiet för såsom tidigare av prästerna sjäiva. Löpastoraten nerna, vars storiek fixerades i 1ag, kom att utgå oberoende av Iönebostäiiena och övriga iämden avkastning aviöningstiiigångar nade. I stä11et för tionde och andra äidre avgifter för prästernas avlönande trädde skyidigheten för församiingsborna att erskatt (församiingsavgifter). Prästtionde och därmed jämiägga stäiida av fast egendom indrogs ti11 statsverket och avgifter avskrevs av statsmedei tiil mot en åriig ersättning kyrkofonden. Ti11 kyrkofonden överfördes vidare - förutom prästerskapets iöneoch de bostäiienas skogsfond - över-

regieringsfond eckjesiastika

skott å avkastningen av pastoratens prästiönetiiigångar, arrende av vissa av kronan ansiagna bostäiien samt årlig ersättning av statsmedei för de av prästerskapet tidigare åtnjutna, ti11 stats-

Prästerskapets privilegier «9U 1931314

verket år 1869 indragna i kronoans1agen och kyrkotionde, oinde1at spannmå1 och hemmansräntor. g 1951 års kyrkomöteskommittê har beskrivit utför1igt vad som förekom under förarbetena ti11 1910 års Härav 1agstiftning. framgår huvudsak1igen fö1jande: I det förs1ag ti11

ti0ndeavskrivnings1ag, som 1897 års präst-

1önereg1eringsk0mmitté fram1ade, fanns intaget ett särski1t förbehå11 att bestämme1ser 1agens om indragning av tionde mot år- 1ig ersättning samt om sättet för bestämmande och ersättningens utgörande inte fick ändras e11er utan biupphävas kyrkomötets fa11. Nästan att ordagrant 1ika1ydande stadganden vederbörande 1ag inte fick ändras e11er utan bifa11 upphävas av kyrkomöte fanns i de av kommittén utarbetade ti11 förs1agen 1önereg1erings- 1ag, emeriti1öne1ag och kyrkofonds1ag. I sitt remissvar över

pris1önereg1ementekommitténs betänkande anmärkte 1änsstyre1sen i Kopparbergs 1än att privi1egierna inte annan rätt gav kyrkomötet än att detta kunde förk1ara att det från antingen privi1egiesynpunkt inte före1åg hinder mot att trädde i kraft i de 1agarna de1ar, som berörde privi1egierna, e11er att motsatte kyrkomötet sig detta. Att däremot i en1ighet med kommitténs förändförs1ag ra privi1egierna ti11 en rätt för kyrkomötet att i ändde1taga ring e11er upphävande av vissa framhö11 1agar torde, 1änsstyre1sen inte kunna äga rum utan grund1agsändring. I den proposition (nr 88) i ämnet, som före1ades 1908 års riksdag, godtog föredragande departementschefen den uppfattning, som nämnda 1änsstyre1se gett uttryck för. Han yttrade så1unda att den av kommittén föres1agna formen för tryggande av kyrkans medbestämmanderätt i fråga om privi1egieförmâner e11er förmåner, som trätt i dessas stä11e, inte var fören1ig med grund1agens bestämme1ser. Propositionen vann inte bifa11. Kamrarna stanriksdagens nade näm1igen i o1ika meningar beträffande kyrkomötets framtida medverkan i ifrågavarande 1agstiftning. När proposition i präst1önefrågan år 1909 före1ades riksdagen,

upptog Kung1 Maj:ts förs1ag inte några bestämme1ser om kyrkomötets framtida medverkan. utta1ade Departementschefen i propositionen att det en1igt hans mening inte fanns någon utsikt att få riksdagen att biFa11a ett1agförS1ag som syftade ti11 att privi- 1egieskydda prästerskapets på den nya 1agstiftningen grundade förmåner. Även detta år avs10g riksdagen propositionen av skä1,

SOU 1981114 Prästerskapets privilegier

som i detta sammanhang saknar intresse. När prästlöneregleringsår 1910 för tredje förelades riksdagen berördes i frågan gången inte alls spörsmâlet om kyrkomötets framtida medpropositionen verkan i lagstiftningen. Riksdagen, som inte heller den närmare behandlade detta biföll de framlagda lagförslagen. Även problem, kyrkomötet godkände samma år förslagen. 1951 års kommitté var enig om att privilegierna som en garanti för de särskilda att vara bibehållna vid lönebefattningshavarna tillgångarna eftergetts genom 1910 års lagstiftning. Beträffande om och i vad mån det efter denna lagstiftning frågan fortfarande förelåg någon privilegieskyddad rätt till tillgångarna rådde det dock delade meningar. Kommitténs majoritet ansåg att sådan rätt finns beträffande dels prästboställena (prästoch löneboställen) samt fonder, som härleder sig från desgårdar sa boställen, dels de till kyrkofonden överförda tillgångarna fonder, boställsavkastning samt ersättning för anslag i kronotionde m m. Majoriteten fann sålunda att privilegierna numera har karaktär av en åt kyrkan given försäkran att ifrågavarande skall förbehållas för kyrkliga ändamål. Vad avsåg prästegendom boställena med fonder medförde 1910 års lagstiftning ingen förkaraktär för Då ändring i denna egendoms av lönetillgång kyrkan. alltså bibehölls vid sina förutvarande ändamål, tillgångarna torde kommitténs majoritet pastoratens tillträdande av enligt inte ha inneburit något intrång i privilegierna såsom egendomen ett för rätt till denna egendom. Uverförandet till skydd kyrkans av vissa tillgångar ingick som kyrkofonden privilegieskyddade ett led i den utjämning pastoraten emellan av deras prästlönesom var ett av huvudsyftena med 1910 års lagstiftning. kostnader, En sådan anser majoriteten inte stridande mot priviomfördelning behölls för kyrkliga ändamål. Inte heller legierna. Tillgångarna fann det förhållandet, att dessa tillgångar kom att majoriteten sammanblandas med skattemedel, inverka på deras karaktär av pri-

vilegieskyddade tillgångar. 1951 års kommitté diskuterade även frågan huruvida indragningen till statsverket år 1910 av prästtionde m m mot ersättning av årtill kyrkofonden medfört att dessa tillgångars ligt statsanslag förlorad. Kommitténs majoritet ansåg att privilegiekaraktär gått så var förhållandet. Visserligen erbjöd denna indragning likhet år 1869 av prästerskapets i kronotionde med indragningen anslag

125 Prästerskapets SOU 1981314 privilegier

mot gottgörelse i form av kontanta statsbidrag. 1910 års reform utgjorde eme11ertid en mera ingripande och betyde1sefu11 ändring i ordningen för präst1önernas finansiering än 1869 års indragning av kronotiondeans1agen, vi1ken inte understä11des kyrkomötet och som endast innebar en ändrad form för av dessa redovisningen ans1ag. Genom kyrkomötets godkännande av 1910 års reform eftergav kyrkan en1igt majoritetens mening privi1egieskyddet för prästerskapets tionde, pastora1ier och rättigheter. Det skydd kyrkan i privi1egierna åtnjutit för dessa avgifter kunde inte anses överf1yttat på den g0ttgöre1se för avgifterna, som statsverket år1igen inbeta1ar ti11 kyrkofonden. I en reservation hävdade 1edamöterna Her1iz och Hu1tgren att 1910 års tiondeavskrivnings1ag inte innebar ett formligt upphävande av 1723 års privi1egier i vad de avsåg prästtionde. Kyrkomötets godkännande av reformen behövde en1igt reservanterna inte ha innefattat mer än att kyrkomötet godkänt förändringen beträffande utgörandet av denna inkomst för kyrkan. Därför de ansåg kyrkans rätt ti11 ersättning för indraget prästtionde jämvä1 omfattas av privi1egierna. En1igt 1edam0ten Bro1in visade förhistorien ti11 1910 års 1agstiftning att avsikten varit att privi1egierna rörande försam- 1ingsprästernas 1öneti11gångar he1t sku11e upphävas av den nya ordningen. Någon kyrkans privi1egieskyddad rätt ti11 dessa ti11gångar ansåg Bro1in inte kunna hävdas eftersom privi1egieskyddet a1drig gä11t ti11 förmån för kyrkan som sådan utan b10tt ti11 förmån för prästerskapet. Att ti11gångarna ändå genom ny särski1d 1agstiftning kommit att bibehå11as för kyrk1iga ändamå1 hörde ti11 ingen de1 samman med privi1egierna. Beträffande den ti11 kyrkofonden ingående gottgöre1sen av statsmede1 för indragna ä1dre kronotionde m m gjorde Bro1in dessutom att denna gä11ande g0ttgöre1se är jämför1ig med ersättningen för prästtionde, som kommitténs majoritet inte ansett och att privi1egieskyddad gottgöre1sen även på denna grund inte borde åtnjuta privi1egieskydd. I remissvar beträffande 1951 års kommittês betänkande utta1ade justitiekans1ern att vad som förekom under förarbetena ti11 1910 års 1agstiftning syntes ge vid handen, att 1agstiftaren då avsåg att privi1egierna i avseende å rätten ti11 den kyrk1iga jorden m m ti11 ingen de1 sku11e bestå. Denna 1agstiftares avsikt måste ges uts1agsgivande betyde1se även om den nya 1agstiftningen i

l27 SOU l98l :l4 Prästerskapets privilegier

sak lät sig förenas med privilegiernas innehåll. Kammarkollegiet menade å sin sida att privilegierna till namnet är prästerskapets och att beträffande flertalet av de olika privilegierna deras innehåll och utformning inte låter kyrkan framstå som utrustad med dem. Även om enstaka privilegier kunde anses slå vakt om i dess helhet förelåg inte detta förhållande bekyrkosamfundet träffande de ekonomiska privilegierna. I den mån dessa avser andra subjekt än ecklesiastika tjänstemän avser de lokala institutioner såsom domkyrkor och vanliga lokalkyrkor samt akademier, skolor och hospital. Det självklara förhållandet att privilegierna genom att ekonomiskt och socialt trygga innehavarna av kyrktjänster indirekt utgör ett skydd för de kyrkliga arbetsliga medförde enligt kollegiet inte att man rättsligt uppgifterna sett kunde betrakta svenska kyrkan som privilegieskyddat subjekt. Föremål för privilegieskydd var den rätt en var präst hade att avkomsten av honom å lön anvisad egendom. Genom l9l0 års åtnjuta lagstiftning hade dessa förmåner försvunnit. Då privilegieskydd inte kan ges åt nya förmåner, nya objekt, kunde någon privilegierätt till tillgångarna inte åberopas. Statskontoret framskyddad förde en i stort sett liknande uppfattning. Hovrätten över Skåne att även om övervägande skäl talade för och Blekinge menade dock att helt upphört att gälla var frågan ändå så privilegierna tveksam att den endast kunde lösas genom lagstiftning. Beträffande biskoparnas lönetillgångar skildes dessa vid 1936 års från de särskilda tjänsterna och fördes biskopslönereglering från dessa till kyrkofonden. l95l års kommitté avkastningen menade att om dessa privilegieskydd var anafrågan tillgångars med rättsfrågan rörande l9l0 års kyrkolags inverkan på förlogt samlingsprästernas privilegier. Genom biskopslönereformen upphörde sålunda i vad de tillförsäkrat innehavare av privilegierna att vara bibehållen vid sina avlöningstillgångar. biskopstjänst som en försäkran åt kyrkan att inte Men privilegierna egendomen fick tas för annat än kyrkliga ändamål kvarstod orubbai anspråk i detta avseende hade inte heller senare de och någon ändring ägt rum. Brolin även i denna att privilegierna helt upphört. ansåg fråga Han påpekade att biskopslönetillgångarna så gott som undantagslöst är av statligt ursprung och att därför endast avkastningen varit upplåten åt biskoparna och innefattad i privilegierna.

128 Prästerskapets privilegier

Detta förhållande uteslöt enligt hans mening än mer ett nuvarande privilegieskydd för dessa tillgångar. Remissinstanserna i huvudsak samma ståndpunkt intog som i fråga om församlingsprästernas lönetillgångar. Genom 1938 års skedde

klockarboställslag en avveckling av

klockarjorden som i regel kom att övertas av vederbörande församling. Denna iklädde därvid ansvar för det sig s k boställskapitalet. 1951 års kommitté fann att den nya regleringen, till vilken kyrkomötet lämnade sitt bifall, innebar att privilegieskyddet för eftergavs de tillgångar boställen, lönefonder och försäljningsmedel - som överlämnades till församlingarnas fria disposition. Enligt majoritetens detta mening överflyttades privilegieskydd på boställskapitalet. I den mån klockarjord bibehållits som klockarhemman för kyrkofondens eller till räkning kyrkofonden överförts lönefonder, var dessa bevarade för tillgångar alltjämt ändamål kyrkliga och privilegieskyddet för kyrkans rätt till dem gällde här fortfarande. Brolin hävdade för sin del att för klockarboprivilegieskyddet ställena totalt eftergavs genom 1938 års lagstiftning. Remissinstansernas inställning till denna är densamma som fråga i fråga om församlingsprästernas lönetillgångar. Enligt artikel 4 var enligt l95l års kommittês enhälliga uppfattning de årliga statsanslag till domkyrkorna som fortfarande

utgår som ersättning för indragna domkyrk0tunn0r1) m m alltjämt

privilegieskyddad egendom. Samma förhållande gällde de tillgångar som avdelats för avlönande av domkyrkosysslomän (ersättningar för kronotiondespannmål, avkastning från lönefastigheter och försäljningsmedel från sålda fastigheter). I remissvaret i anledning av l95l års kommittês betänkande framhöll kanmarkollegiet att det enligt kollegiets mening inte var svenska kyrkan utan vederbörande domkyrkor och sysslomän som åtnjöt privilegieskyddet.

Kyrka--stat-utredningen pekade på att just kyrkans rätt till

viss kyrklig egendom var den privilegiefråga om vilken meningarna

1) En, eller i några stift två tunnor spannmål från varje socken i stiftet samt vin och byggnadssäd.

Prästerskapets privilegier 129

brutit sig särskilt starkt. Utredningen upptog därvid till behandling frågan om vilken praktisk betydelse ett sådant privilegieskydd kunde ha för kyrkan, dvs kunde egendomen, om nu privilegieskyddet gått förlorat, enligt gällande rätt tas i anspråk för andra än kyrkliga ändamål. Utredningen yttrade därvid i huvudsak

följande.

Större delen av den avkomstbringande kyrkliga jorden med därtill hörande fonder får privaträttsligt anses tillhöra församlingskyrkorna som stiftelser. Enligt gällande rättsgrundsatser skall dylik stiftelseegendom användas för det med stiftelsen avsedda syftet, alltså för kyrkliga ändamål och någon ändring därutinnan (permutation) anses inte kunna ske med mindre syftet på grund av ändrade förhållanden inte kan fullföljas eller dess fullföljande framstår som olämpligt. Oavsett privilegierna består eller inte, kan alltså ifrågavarande egendom till följd av stiftelsernas ändamålsbestämning inte disponeras för andra än kyrkliga ändamål. Viss tvekan kan däremot råda om kyrkans rätt till kronoanslagen och utgående ersättningar för sådana anslag samt den kyrkliga egendom, till vilken församlingarna och pastoraten privaträttsligt har äganderätten, kan hävdas utan stöd av privilegierna. Utredningen hänvisade därvid till Schallings avhandling Den kyrkliga jordens rättsliga ställning i Sverige (s 229) vari denne menar att kronoanslagen är upplåtna med besittningsrätt, vars beständighet är knuten till prästerskapets privilegier i den mån dessa äger bestånd och upphör med dessa. Emellertid menade utredningen att det oberoende av privilegiefrågan dock kunde göras gällande att egendomen anslagits utan tidsbegränsning och att det därför, så länge ändamålet består, inte torde finnas grund för kronan att återtaga egendomen. Vidkommande den kyrkliga egendom, som ägs av församlingarna och pastoraten, skulle privilegieskyddet närmast utgöra ett hinder för att denna disponerades på samma sätt som den fria församlingsegendomen. För egendomen gäller emellertid - liksom för stiftelseegendomen och kronoanslagen - särskild lagstiftning enligt vilken den skall vara förbehållen exklusivt kyrkliga ändamål. Det torde väl kunna ifrågasättas om den bundenhet för församling och pastorat, som följer av denna lagstiftning, upphör vid borttagande av privilegieskyddet.

8.2.6 Rätt att föra talan för den kyrkliga jorden

I artikel 5 i privilegierna nämns kammarkollegiet som en myndighet utan vilkens samtycke kyrkoägor m m inte får säljas. I artikeln ges också regler om hur kyrklig egendoms rätt skall bevakas

genom landshövdingen och domkapitlets fullmäktige. l95l års kommitté ansåg att även om ansvaret för den rättsliga vården av den kyrkliga egendomen numera är fördelat på flera händer och gränserna för de olika organens åligganden ibland är flytande torde dock domkapitel (numera stiftsnämnden) och länsstyrelse vid sidan av kammarkollegiet vara de myndigheter som främst skall tillvarata det allmännas intresse beträffande denna

130 Prästerskapets privilegier

egendom och att i sådan mån privilegiestadgandet alltjämt var giltigt. Brolin menade dock att uppdraget att föra talan för den kyrkliga jorden närmast berodde av bestänmelser i annan författning och att det därför inte längre kunde anses ha privilegiekaraktär. I remissvar över l95l års kommittêsbetänkande menade kanmarkollegiet att då någon privilegierad rätt till jorden inte längre syntes föreligga kunde inte heller bestämmelsen om talan för jorden anses som ett privilegium. Kyrka--stat-utredningen menade att för den händelse privilegiestadgandet fortfarande gällde torde detta ha tämligen liten praktisk betydelse för kyrkan. Beträffande giltigheten pekade utredningen på att högsta domstolen i beslut den l9 april l963 (N J A l963 5 267) i mål mellan Kopparfors AB samt Rättviks och Bingsjö- Dådrans församlingars kyrkliga samfällighet ansett att domkapitlet i artikel 5 av privilegierna tillförsäkrad talerätt i där avsedda rättegångar angående kyrkoägor alltjämt består samt funnit dom i mål, där domkapitlet inte fått tillfälle deltaga, inte bindande.

8.2.7 Frihet för vissa boställen i städer från borgerligt besvär I artikel 7 av privilegierna frikallas viss kyrklig jord (biskops-, präst- och läsmästargårdar samt klockargårdar) från borgerligt besvär som skall utgå in natura. Hit hörde t ex gästning, inkvartering, vägröjning m m. l95l års kommitté ansåg att detta privilegium bestod i den mån kommunalt besvär fortfarande utges in natura. Brolin var emellertid skiljaktig och menade att privilegietexten inte kunde tolkas så att de nuvarande tjänstebostäderna i städerna omfattas av något privilegieskydd i detta hänseende. I remissvar rörande kommittêbetänkandet menade kammarkollegiet att detta privilegium upphört, eftersom det numera ankommer på - och inte vederbörande - att fullpastoratet tjänsteinnehavare skyldighet beträffande sådana fastigheter, för vilka göra ägares privilegieskyddet skulle kunna göras gällande. att - Kyrka--stat-utredningen ansåg nu angivet privilegium för den händelse detta alltjämt gäller - måste anses ha mycket ringa betydelse.

SOU l98l :l4 Prästerskapets privilegier 13]

8.2.8 för domstol att underrätta biskop och dom- Skyldighet kapitel om åtal mot präst

Artikel 24 innehåller ett stadgande att biskop och konsistorium skall underrättas om rannsakning av präst och att konsistorieskall förordnas att närvara vid rannsakningen. l95l fullmäktig års kommitté menade att detta stadgande kommit att sakna betydelse men att det möjligen bör iakttas genom senare lagstiftning vid rannsakning av präst utan prästerlig befattning. Kyrka--stat-utredningen delade l95l års kommittês uppfattning Den pekade dock på att beträffanom stadgandets ringa betydelse. brott fanns i senare inte nåde lindrigare lagstiftning stadgat gon underrättelseskyldighet för domstol.

8.3 Tidigare utredningars förslag om behandling av privi-

legierna

8.3.l l95l års kyrkomöteskommittê

l95l års kommitté menade att privilegierna i vad de tillförsäkrar särskilda ekonomiska och sociala de kyrkliga tjänsteinnehavarna förmåner i alla väsentliga delar var upphävda. I den mån privikunde leva kvar förtjänade de dock inte att legierna alltjämt som ll4 l95l års omgärdas med de garantier § RF lämnade. Enligt kommitté kunde dock ses som ett skydd för svenska privilegierna i samhället. Kommittén anförde därvid bl a: kyrkans ställning Såsom sådana fylla de alltjämt i viss utsträckning en uppgift. Orden och privilegielagstiftning leda emellertid privilegier tanken till stånds- och klassmotsättningar som icke längre exide enbart som föråldrade kvarlevor från stera. För många framstå äldre tider. Detta är ägnat att undanskymma den betydelse RF § ll4 alltjämt äger såsom ett konstitutionellt skydd för kyrkan. kommittén att detta skydd - i Det har därför synts riktigare, den mån det bör bibehållas - lämnas kyrkan genom bestämmelser innebär icke av det materiella i kyrkolag. Detta någon utvidgning

De alltjämt privilegiestadganden vilka enligt kommitgällande téns böra ersättas av kyrkolagsbestänmelser äro de vilka mening tillförsäkra bibehållande av stiftsindelningen samt tillkyrkan från den kyrkliga och från godonjutandet av avkastningen jorden fonderade medel härrörande från denna jord.

I ett utkast till en ny kyrkolag föreslog så l95l års konmitté

att denna bl a skulle innehålla ett stadgande om rikets stift

med rätt för att förordna om stiftsgränserna och Kungl Majzt

132 Prästerskapets privilegier

reg1er om förva1tning av kyrk1ig jord. Beträffande normerna, som sku11e gä11a för förva1tningen, sku11e kyrko1agen innehå11a en a11män rege1, som stadgade att förvaitningen sku11e vara sådan att egendomen bevarades och kom kyrk1iga ändamå1 ti11 de1. Vidare föres1ogs ett stadgande att kyrkofonden sku11e användas för kyrk- 1iga ändamå1 och att jordkapita1et inte fick förbrukas. Genom dessa reg1er sku11e kyrkans konstitutione11a skydd, som detta kom i uttryck genom privi1egierna, kunna ti11godoses, övriga priviiegier borde en1igt 1951 års kommitté inte upprätthå11as. Forme11t borde man gå så ti11 väga att angivna reg1er togs in i kyrko1ag, varefter Kung1 Maj:t, riksdag och kyrkomöte fattade bes1ut om att fonne11t upphäva prästerskapets privi1egier. I remissvaren på 1951 års kommittés betänkande före1åg inte någon erinran mot förs1aget att upphäva de privi1egier som a11tjämt bestod. Beträffande frågan om och i vad mån privi1egier borde ersättas av reg1er i kyrko1agen var meningarna de1ade. Justitiekans1ern ansåg i princip att det var 1ämp1igt att ersätta privi1egieskyddet med bestämme1ser i kyrko1agen. Även om det en1igt JK:s mening inte före1åg något privi1egieskydd för den kyrk1iga jorden förordade han dock att jordens bevarande och användning ti11 kyrkliga ändamå1 säkrades genom kyrko1agsbestämme1ser. Däremot avstyrkte han att reg1er om stiftsinde1ning sku11e ges i form av kyrko1ag. Kammarko11egiet framhö11 att i regeringsformen ski1des me11an kyrko1agsfrågor (§ 87:2) och privi1egiefrågor (§ 114). De förekom där som i princip sidoordnade och artski1da. Eniigt ko11egiets mening syntes det knappast fören1igt med denna systematik att 1åta ett endast i privi1egierna behandiat ämne hänföras under kyrko1agsbegreppet för det fa11 att privi1egieskyddet för samma ämne upphörde. Ko11egiet förk1arade sig därför inte kunna de1a kommitténs uppfattning rörande den konstitutione11a möj1igheten att överföra privi1egiefrågor ti11 kyrko1ag. Statskontoret utta1ade att ämbetsverket inte kunde finna skä1 att såsom vi11kor för privi1egiernas upphävande sku11e gä11a att i den nya kyrko1agen infördes föreskrifter, som garanterar kyrkan rätt att bibehå11a stiftsindeiningen och att ti11godonjuta avkastningen av den kyrk1iga jorden. Angivna förmåners privi1egierade stä11ning måste näm1igen en1igt statskontorets mening ha gått för10rad. Privi1egiegarantin borde därför snarast av-

Prästerskapets privilegier 133

skaffas utan att detta upphävande sammanbands med utformningen av den nya kyrkolagen. Länsstyrelsen i Örebro län förklarade sig vara tveksam om det lämpliga i att frågor, som berörde de kyrkliga privilegierna, skulle faststlås vara av kyrkolags natur. Även om kommitténs resonemang var logiskt och ur formella synpunkter godtagbart kunde det inte helt förbises att privilegieväsen överhuvudtaget är föga förenligt med nutida betraktelsesätt och att det ur psykologiska synpunkter kunde te sig stötande att omgärda privilegier av något slag med vad som skulle kunna uppfattas som ett förstärkt privilegieskydd. Svenska stadsförbundet ansåg att reformarbetet på ifrågavarande område borde inledas med upphävande av RF § 114 så att varje risk undanröjdes för att prästerskapets privilegier vid en blivande kyrkolagstiftning skall spela rollen av något slags bytesobjekt. De kyrkliga remissmyndigheterna, i den mån de yttrat sig i denna del, samankopplade i allmänhet frågan om privilegiernas upphävande med deras ersättande av bestämmelser av kyrkolags natur.

8.3.2 1958 års kyrka--stat-utredning Utredningen konstaterade att privilegierna vid sin tillkomst innebar ett stöd för den kyrkliga verksamheten men att privilegier är oförenligt med en demokratisk livssyn. Om staten ville stödja viss verksamhet borde detta ske i annan ordning. Utredningen menade att det också rådde enighet om att privilegierna borde upphävas. Som alternativ till den av 1951 års kommitté angivna lösningen, som fordrade kyrka--stats samtycke, pekade utredningen på följande formella handläggning. Genom grundlagsändring kunde 114 § RF såvitt avsåg prästerskapets privilegier avskaffas. Därefter kunde de särskilda privilegierna avskaffas enligt den ordning som gäller med utgångspunkt från privilegiereglernas materiella innehåll. Om det sålunda sakligt sett rörde sig om t ex kyrkokommunala angelägenheter behövdes inte kyrkomötets samtycke. Endast stiftsindelningen och möjligen privilegiestadganden rörande den kyrkliga jorden torde enligt utredningen ha sådant materiellt innehåll att dessa fick anses ha karaktär av kyrkolag och sålunda kräva kyrkomötets samtycke. Utredningen tog inte ståndpunkt i den kontroversiella frågan

134 Prästerskapets privilegier

om den k0nstituti0ne11a möj1igheten att överföra privi1egiefrågor ti11 kyrk01ag men pekade dock på att ett sådant priviiegieskydd var av begränsad praktisk betydeise för kyrkan.

8.3.3 Författningsutredningen och grund1agberedningen De båda utredningarna hänvisade ti11 att förhå11andet me11an staten och kyrkan hade varit föremåi för iängvarigt utredningsarbete och a11tjämt övervägdes. Med hänsyn härti11 föres10gs att bestämme1serna i 1809 års regeringsform i a11t väsent1igt sku11e föras över till övergångsbestämme1serna ti11 den nya regeringsformen p 9. En1igt författningsutredningen borde så snart erforder1igt utredningsarbete s1utförts tiden vara inne att upphäva återstående privi1egier och därmed återstående grund1agsstadganden rörande dessa.

8.3.4 1968 års beredning av stat och kyrka Beredningen förkiarade sig de1a uppfattningen att privi1egierna i den mån de a11tjämt f0rme11t äger bestånd i dag är utan praktisk betyde1se. Ãndamå1et med bestämme1serna hade varit att ti11försäkra svenska kyrkan ett särskilt skydd för vissa rättigheter. De 1agar och a11männa rättsgrundsatser som gä11er för stifte1ser och ändamå1sbestämme1ser ansåg beredningen dock numera utgöra ett ti11fredsstä11ande skydd. Beredningen föres1og därför att bestämmeisen i 114 § RF om prästerskapets privi1egier upphävdes. Eftersom upphävandet av grund1agsstadgandet inte automatiskt inverkade på gi1tigheten av privi1egierna måste dessa upphävas separat. Beredningen deiade dock inte kyrka--stat-utredningens förslag om det 1ämp1iga att de 01ika privi1egieartik1arna upphävdes genom ti11ämpningen av oiika konstitutione11a former. Av praktiska skä1 föres10g beredningen att samt1iga i 1723 års priviiegieurkund ingående bestämmeiser i stä11et förk1aras på en gång upphävda i den för kyrko- 1ag stadgade ordningen.

8.3.5 Stat--kyrka-över1äggningarna De1tagarna i stat--kyrka-över1äggningarna fann att de fiesta av privilegiestadgarna inte var ti11ämp1igt på grund av annan författningsreg1ering. I den mån vissa privi1egier a11tjämt har

Prästerskapets privilegier

forme11 giitighet fick de dock anses sakna direkt praktisk betyde1se. Samt1iga i 1723 års privilegieurkund ingående bestämme1ser borde därför upphävas i den för kyrko1ag stadgade ordningen.

8.4 Kommitténs överväganden och förs1ag Den gjorda genomgången av tidigare utredningar om privi1egiestadgandena visar den stora tveksamhet, som råder rörande vi1ka och i viiken mån privi1egiestadgande a11tjämt äger giitighet. Även med ett godtagande av 1951 års kyrkomöteskommittés uppräkning av stadganden, som den ansett vara gi1tiga, får det dock anses vara stä11t utom tvive1 att dessa stadgandens praktiska betydelse idag är av ringa värde för svenska kyrkan. De för svenska kyrkan väsentliga rättigheterna skyddas numera på ett ti11fredsstä11ande sätt genom 1agar och a11männa rättsgrundsatser som gä11er för stifteiser och ändamåisbestämmelser.Därtill kommer att ett upprätthå11ande av särskiida privi1egiebestämme1ser måste ti11 sin natur anses vara otidSen1igt och föga demokratiskt. Med hänsyn ti11 det sagda föres1år kommittén att bestämme1sen tili i i punkt 9 övergångsbestämmeiserna regeringsformen upphävs den för grund1ag stadgade ordningen. Då gi1tigheten av privi1einte upphör föres1år kommittén vidare att dessa gierna härigenom upphävs särski1t och i den för kyrko1ag stadgade ordningen. Med hänsyn ti11 ovissheten om vi1ka privi1egier, som a11tjämt gä11er, bör bes1utet om upphävande av dessa ges den a11männa utformning att samt1iga i 1723 års privilegieurkund ingående bestänme1ser upphävs.

9 STATSCHEFENS TRO

9.1 Gä11ande rätt I 9 p övergângsbestämme1ser ti11 1974 års regeringsform stadgas att den nya regeringsformen inte gör ändring i vad som tidigare gä11t en1igt 2 § i den ä1dre regeringsformen. Denna regeringsforms 2 § stadgade att konungen a11tid ska11 vara av den rena evange1iska 1äran sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska bekänne1sen samt Uppsa1a mötes bes1ut av år 1593 antagen och förk1arad är. Vidare stadgas i 4 § successionsordningen att arvprins och arvprinsessa ska11 uppfostras en1igt nämnda 1ära och att arvprins och arvprinsessa som inte bekänner sig ti11 denna 1ära är utes1utna från a11 successionsrätt. Nämnda bestämme1ser innehå11er så1unda kompetensvi11k0r för att kunna erhå11a och behå11a kronan. I 1809 års regeringsform stadgades att det ankom på regeringen att se ti11 att kompetensvi11koret var uppfy11t. Den nya regeringsformen saknar eme11ertid sådant stadgande. Bestämme1serna innebär eme11ertid också att dessa anger vi1ken 1ära som är statsre1igion samt definierar denna genom hänvisning ti11 de urkunder, som närmare anger dess innehå11. Orsaken ti11 att bibe1ns böcker och de tre trosbekänne1serna från kyrkans ä1dsta tid, den ap0sto1iska, den nicenska och den athanasanska inte anges b1and urkunderna är att dessa åberopas i Uppsa1a mötes bes1ut. I detta bes1ut finns också hänvisning ti11 1572 års kyrkoordning i fråga om 1ärdom och kyrkoseder. Kyrkoordningen innehå11er så1unda vissa officie11a förk1aringar över kyrkans 1ära. Stadgandet i regeringsformen jämte dess hänvisningar har ansetts definiera svenska kyrkans 1ära. I 1 kap 1 § kyrko1agen anges visser1igen normer för avgörande av vad som är den rätta kristna 1äran, näm1igen de1s de i gam1a

138 Statschefens tro SOU 1981114

regeringsformen angivna bekännelseskrifterna och dels den s k konkordieboken, vilken utöver bekännelseskrifterna även innehåller augsburgska bekännelsens försvar, de schmalkaldiska artiklar- Luthers båda katekeser

na, och konkordieformeln. I Malmgrens1)

kommentar till l809 års regeringsform hänvisades dock till att det endast var de i regeringsformen bekännelseskrifterintagna na som hade juridiskt bindande kraft. Som ett exempel på denna tes nämndes att när en innehavare av prästerlig befattning överger kyrkans lära och är skyldig att avgå måste sålunda begreppet kyrkans lära fattas i enlighet med vad som anges i regeringsformen. Annars skulle det kunna inträffa att en läroavvikelse som inte utgör något grundlagsenligt hinder för till ett utnämning ämbete kunde medföra avsättning från samma ämbete. Det har också ansetts att bekännelseskrifternas om förregler hållandet mellan staten och kyrkan förs in i den rättsliga regleringen genom stadgandet att konungen eller drottningen måste bekänna den rena evangeliska läran. I bekännelseskrifterna anges nämligen skillnaden mellan det andliga och världsliga reglementet. Den alltjämt gällande bestämmelsen i 2 § l809 års regeringsform har sålunda ansetts innehålla mosammanfattningsvis fyra ment nämligen kompetensvillkor för att vara konung eller drottning, den grundläggande definitionen av svenska kyrkans lära, att denna lära är statsreligion och beskrivning av förhållandet mellan stat och kyrka.

9.2 Statschefens i l974 års ställning regeringsform l809 års RF byggde på tanken att skulle utkonungen personligen öva en betydande makt. Genom en stegvis övergång ökades dock riksdagens makt och fördjupades demokratin. I den nya regeringsformen har den monarkiska statsformen behållits men visserligen statschefen har fått endast representativa och ceremoniella uppgifter. Han eller hon saknar all makt politisk och riksstyrelsen förs inte längre i hans eller hennes namn. statschefen är inte närvarande vid regeringens beslutssammanträden och undertecknar inte några expeditioner av regeringsbeslut. Tidigare uppgifter

])Malmgren, Sundberg, Petrên: Sveriges Grundlagar, llze uppl.

SOU 1981214 Statscheføns tro

har överförts till riksdagens talman. vid regeringsbildning statschefen har inte ställning som högsta befälhavare längre för krigsmakten.

9.3 Tidigare utredningar

och fann att med hän-

Författningsutredningen grundlagberedningen

om förhållandet mellan stat och syn till pågående utredningar borde av tidigare gällande bestämmelser kyrka någon förändring om statschefens tro m m inte ske. Såväl departementschef som anslöt till dessa synpunkter och nu gällande stadriksdag sig in Även gande togs i 9 p regeringsformens Övergångsbestämmelser. införandet berördes nu aktuella stadvid av kvinnlig tronföljd skäl skedde beträffande dengande. På grund av tidigare angivna na fråga inte heller då någon ändring.

9.4 Kommitténs överväganden och förslag

direktiven bör de förändringar kommittén föreslår inte Enligt de principiella ställningstagandena i stat-- kyrkaföregripa Genom den nya regeringsformen har statschefen mist sina frågan, funktioner i regeringen. Bestämmelsen om statschefens tidigare tro - i de delar denna innebär ett angivande av statsreligion av förhållandet mellan stat och kyrka - torde och en beskrivning därför nu sakna reellt innehåll och huvudsakligen ha ett symbolvärde Det kan diskuteras hur stort detta grundat på tradition. är. kommitténs mening kan detta värde dock symbolvärde Enligt inte anses vara så stort att detta, om det slopades i regeringsformen och i konsekvens härmed även i successionsordningen, skulle innebära ett i stat--kyrka-frågan för ett ståndpunktstagande Att får i stälskiljande av kyrkan från staten. slopa stadgandet till av den nya roll, som let ses som en naturlig ändring följd statschefen tilldelats i gällande regeringsform. Ett ytterligare skäl att är det förhållandet att i regeringsslopa stadgandet inte det ankommer att se till att formen angetts på vilket organ I detta sammanhang får inte heller glömmas stadgandet uppfylls. Det måste anses stötande att

bort religionsfrihetsaspekten.

inte skall komma i åtnjutande av grundlagsfäst relistatschefen och detta i all som statschefen numera ingionsfrihet synnerhet te har någon reell befattning med svenska kyrkans angelägenheter. Detta förhållande strider helt mot den nya regeringsformens

140 Statschefens tro

anda och då inte minst mot de tankar som iegat ti11 grund för det år 1976 utbyggda grundiagsskyddet mot tvång att röja bi a religiös åskådning. Kommittén föresiår på nu angivna skäi att stadgandet om statschefens tro i 9 p övergängsbestämeiserna tiil regeringsformen iiksom stadgandet i 4 § successionsordningen ska11 upphöra att gäiia. Tiii föijd härav bör den i.särski1da iagen om svenska kyrkan ges den grundiäggande definitionen av svenska kyrkans lära. I övrigt torde någon särskiid iagstiftning inte erfordras.

sou l98lzl4 141

lO BEKÃNNELSEKRAVET FUR INNEHAVARE AV ÃMBETEN OCH TJÄNS- TER

l0.l Kravet för prästerlig att tillhöra befattningshavare svenska kyrkan

l0.l.l Gällande rätt m m

I regeringsformens att annan än övergångsbestämmelser stadgas ej den som bekänner svenska kyrkans lära får utnämnas till prästerlig befattning inom svenska kyrkan. Vidare att stadgas regeringen utnämner till eller en av de tre som föreärkebiskop biskop, slagits i den ordning som kyrkolag föreskriver. Beträffande utnämning av prästerliga tjänster i församlingarna hänvisas till bestämmelser i kyrkolag. De nu nämnda bestämmelserna är hämtade från l809 års regeringsform. 1958 års utredning kyrka--stat behandlade bestämmelserna och menade att dessa i vart fall i ett med oförändrade reläge lationer måste finnas kvar. Utredningen dock nödvänifrågasatte digheten av att bestämmelserna måste tas in i grundlagen.

Författningsutredningen och grundlagberedningen fann att med

hänsyn till pågående utredning om förhållandet mellan stat och kyrka borde inte heller beträffande dessa bestämmelser ske någon ändring. Såväl departementschef som riksdag anslöt till detsig ta synsätt och bestämmelsen därför in togs i övergångsbestämmelserna.

lO.l.2 Kommitténs överväganden och förslag Utifrån kommitténs utgångspunkter - inte någon av nuvaändring rande relationer mellan staten och kyrkan - finner kommittén det både naturligt och nödvändigt att bestämmelser av nu aktuellt slag ges i lag. Någon konflikt med religionsfriheten torde dessa inte skapa. I likhet med finner kommit-

kyrka--stat-utredningen

tén däremot inte direkta skäl för att några bestämmelserna måste

142 Bekännelsekravet innehavare av ämbeten SOU 1981314 för och tjänster

ges grundiagsform. Det torde vara ti11räck1igt att dessa tas in i iagen om svenska kyrkan.

10.2 Lärares i kristendom och teoiogisk vetenskap tros-

åskådning

10.2.1 Gällande rätt m m övergångsbestämme1serna föreskriver också att om annan befattatt undervisa i krisning än prästeriig tjänst medför skyidighet tendom e11er teo1ogisk vetenskap, ska11 vid utnämningen tas den hänsyn ti11 de sökandes trosåskädning som därav kan påka11as. Ett krav i gamla regeringsformen var att iärare ursprung1igt 1 kristendom och lärare vid teoiogisk fakuitet 1iksom präst måste bekänna den rena evangeiiska Iäran. År 1953 vid behand1ingen av re1igionsfrihets1ag m m infördes i 28 § regeringsformen som ett undantag från principerna om förtjänst och skickiighet som de enda befordringsgrunderna det nu aktue11a stadgandet. Skälen härför var att man ansåg tjänsternas karaktär vara sådan det kunde anses 1ämp1igt att uppstä11a en garanti för att dessa lärare inte hade en uppfattning som stred mot en evangeiisk áskådning.

10.2.2 Kommitténs överväganden och förslag Under senare år har ämnet kristendom 1 skoiundervisningen ersatts av re1igionskunskap. De faku1teterna har avkon-

teoiogiska

fessiona1iserats. Den praktiska prästutbiidningen handhas numera av svenska kyrkan. Den nu aktue11a bestänmeisen saknar därför och måste betecknas som obsoiet. Kommittén saknar därbetydeise för skäl ti11 att föreslå annat än att denna bör avskaffas.

10.3 Jäv för vissa befattningshavare att handiägga ären-

den och mål rörande svenska kyrkan

10.3.1 Gä11ande rätt m m I övergångsbestämmeiserna stadgas att befattningshavare som inte ti11hör svenska kyrkan inte får deita i avgörande och må1 som kyrkans re1igionsvård e11er utöv-

angår reiigionsundervisning,

ning av prästämbetet,befordring e11er ämbetsansvar inom kyrkan.

Bekännelsekravet för innehavare av ämbeten och tjänster 143

Bestämme1sen har sitt ursprung i 1809 års regeringsform som ursprung1igen stadgade att a11a ämbetsmän sku11e vara av den rena evange1iska 1äran. År 1870 gjordes dock en ändring som innebar ett friare ti11träde ti11 a11männa befattningar.Andringen innebar att ti11 a11a andra ämbeten och tjänster än präster och tjänster som var förenade med undervisningssky1dighet i kristendom och teologisk vetenskap kunde utnämnas även bekännare av annan kristen tros1ära än de evange1iska 1iksom även bekännare av den mosaiska 1äran. Att viss inskränkning behö11s berodde på att åtski11iga icke kristna trosbekännare t ex mormonerna ansågs omfatta sådana 1äror att dessa var ofören1iga med 1andets medborger1iga förhå11anden. Samtidigt infördes i 28 § 1809 års regeringsform en bestämme1se att inte någon, som inte ti11hörde den rena evange1iska 1äran fick som domare e11er innehavare av annan tjänst de1ta i hand1äggning e11er avgörande av fråga som angick re1igionsvård, re1igi0nsundervisning e11er befordringar inom svenska kyrkan. Genom ändring 1953 upphävdes föreskriften att befattningshavare i stat1ig tjänst sku11e vara bekännare av kristen e11er mosaisk tros1ära. I propositionen ti11 re1igionsfrihets1ag pekade därvid departementschefen på att den i regeringsformen angivna a11männa principen för tjänsteti11sättningar innebar att hänsyn endast fick tas ti11 förtjänst och skick1ighet och att konfessione11a behörighetsvi11kor utgjorde undantag från denna huvudrege1. Departementschefen fann eme11ertid det inte 1ängre före- 1igga några bärande motiv för sådana vi11kor. Vad angick den särski1da jävsrege1n erinrade departementschefen om att det me11an den stat1iga och kyrk1iga förva1tningen fanns ett samband på sådant sätt att stat1ig myndighet trots att den i a11mänhet inte hade några kyrk1iga uppgifter i undantagsfa11 kunde komma att hand1ägga även kyrk1iga ärenden. Aven re1igiösa frågor t ex faststä11ande av kyrkohandbok e11er psa1mbok kunde härigenom komma under myndighets bedömande, trots att sådana frågor på grund av den ski11nad som fanns me11an medborgarskap och ti11hörighet ti11 kyrkan inte hade karaktären av a11männa ange1ägenheter utan berörde endast kyrkans med1emmar. En1igt departammtschefens uppfattning borde den som inte ti11hörde kyrkan inte de1ta i hand1äggningen av dessa ärenden. Departementschefen fann därför att jävsbestämme1sen i princip borde bibehå11as.

144 Bekännelsekravet innehavare av ämbeten för och tjänster

Riksdagen beslöt i enlighet med förslaget dock med den ändringen att bestämmelsen inskränktes till i själva deltagandet avgörandet av nu aktuellt mål eller ärende. l958 års utredning kyrka--stat ifrågasatte regelns förenlighet med religionsfrihetstanken liksom dess praktiska betydelse och diskuterade om inte regeln borde slopas även vid ett fortsatt framtida samband mellan staten och kyrkan. I likhet med övriga regler vaiövergångsbestämmelserna gjorde re sig författningsutredningen eller grundlagberedningen någon närmare analys av bestämmelserna utan dessa med hänsyn till togs _utredningarna om stat--kyrka-frågan i oförändrat skick in i övergångsbestämmelserna.

l0.3.2 Kommittêns överväganden och förslag

Kommittén delar uppfattningen att konfessionella behörighetsvillkor bör undvikas. De av departementschefen skälen om åberopade att konfessionell obundenhet bör för föreligga en befattningshavare i allmänhet kan också anföras mot en på konfessionell grund uppbyggd jävsbestämmelse. Vidare kan bestämmelsernas praktiska funktion ifrågasättas. Sålunda utgör självfallet det förhållandet i och för sig att en befattningshavare tillhör svenska kyrkan inte någon garanti för att dennes av ett handläggning kyrkoärende av ett särskilt till präglas hänsynstagande de kyrkliga intressena; lika litet utgör det omvända förhållandet dvs att befattningshavaren inte tillhör svenska kyrkan för antagrund gandet att handläggningen sker utan sådant hänsynstagande.

Med hänsyn till det nu sagda och därutöver med särskilt beak-

tande av att kommittén föreslår att ärenden där de kyrkliga intressena är övervägande skall överföras till kyrkans självbestämmanderätt saknas tillräckliga motiv för att behålla denna jävsregel. Kommittén föreslår sålunda att denna avskaffas.

lO.4 Kravet för statsråd att tillhöra svenska kyrkan

l0.4.l Gällande rätt m m

Den allmänna jävsregeln har beträffande statsråd inskränkts så att när ärende, som angår kyrkans eller religionsvård religionsundervisning, utövning av prästämbetet, befordring eller ämbets-

Bekännelsekravet för innehavare av åünbeten och tjänster 145

ansvar inom kyrkan, avgöres av regeringen behöver endast föredraganden tiiihöra svenska kyrkan. Eniigt gam1a regeringsformens 4 § i dess 1yde1se före 1953 sku11e samtiiga iedamöter av statsrådet vara av den rena evangeiiska iäran. Genom 1953 års iagändringar infördes med undantag av vissa senare på grund av författningsreformen betingade ändringar de nu i övergångsbestämmeiserna gäliande bestämmelserna. I propositionen som godtogs av riksdagen anförde departementschefen att de aiimänna synpunkterna om konfessionelia behörighetsviiikor rörande befattningshavare i aiimänhet i princip också gäiide statsråd. Det måste tvärtom vara viktigt att vaiet av regeringsiedamöter inte hindrades av några särskiida vi11k0r, som sku11e kunna utes1uta den för sådant uppdrag iämpiigaste. Å andra sidan kunde även Kung] Majzt handiägga ärenden rörande reiigiösa angeiägenheter inom kyrkan. Synpunkten att sådana ärenden inte borde handiäggas av den som stod utanför kyrkan kunde såiunda också gäiia regeringsärenden. Visseriigen fanns det beträffande sådana ärenden särskiida garantier för att de kyrkiiga intressena iakttogs. Det i praktiken viktigaste skyddet för kyrkan låg dock i det demokratiska styreiseskicket. Regeringens poiitiska ansvar inför foikmajoriteten och dess representanter medförde att, oavsett viiken trosåskâdning det enskiida statsrådet hade, några besiut inte kunde förekomma ti11 skada för en kyrka som folkets övervägande antai ti11hörde och önskade se upprätthåiien. Denna garanti fungerade dock huvudsakiigen när det gäiide väsentiiga frågor, som kunde tiiimätas någon poiitisk betydeise. I mera rutinmässiga ärenden speiade den inte samma r011. Det var därför av vikt att en jävsbestämmeise även fanns beträffande regeringsärenden. Med hänsyn tiil regein att iedamot av statsrådet är berättigad och också i viss mån skyidig att deita i regeringsärendenas behandiing måste en jävsregei för statsråd dock begränsas i förhå11ande ti11 den a11männa jävsregein. Detta kunde iämpiigen ske genom att bestämmelsen kom att omfatta endast den befattning med ärendet som iåg i dess föredragning vari också innefattades det närmaste ansvaret för ärendets beredning och tiiikomsten av besiut. Liksom övriga nu aktueiia stadganden föraniedde detta inte några särskiida överväganden av vare sig författningsutredningen e11er grundiagberedningen.

146 åekåzzruelsekravet för innehavare av ämbeten och tjänster sou 198] ;14

1958 års utredning kyrka--stat pekade på att om ärenden av mera intern kyrkiig natur överfördes till kyrkiigt organ borde bestämme1sen även vid oförändrade reiationer me11an staten och kyrkan eventueiit kunna s1opas.

10.4.2 Kommitténs överväganden och förslag Kommittén deiar den tidigare citerade uppfattningen att det viktigaste skyddet för svenska kyrkan iigger i det demokratiska styrelseskicket. Såsom tidigare angetts föres1år komittén att ärenden av övervägande in0mkyrk1ig betydeise överfiyttas ti11 svenska kyrkans eget bestämmande. Skä1 sku11e därför kunna finnas att även slopa denna bestänmeise. Häremot måste dock vägas att regeringen med nuvarande reiationer me11an staten och kyrkan utgör kvarstående ärenden kyrkostyreise och att vissa hos staten t ex ärenden av ekonomiskt slag och rörande utnämningar - är av stor betyde1se för kyrkans mediemmar och även då de är av mera rutinmässigt slag. Eniigt kommitténs mening bör sistnämnda skä1 väga sâtungt att bestämmelsens innehåii i avvaktan på ett stäiiningstagande i fråga om de framtida stat--kyrka-reiationerna aiitjämt bör vara iagfäst. Därvid bör bestämmeisen i och för sig kunna ges i en särskiid lag som inte har grundiagsform. Det oaktat finner kommittén inte i nuvarande läge anledning att föres1å ändring i sak. Bestämmeisen måste emeiiertid överses renågon daktioneiit med hänsyn ti11 kommitténs förslag att jävsregein för vissa befattningshavare föresiås upphävd.

ll DE KYRKLIGA KOMMUNERNAS KONSTITUTIONELLA STÃLLNING M M

11.1 Gällande rätt

11.1.1 Allmänt om kommuner Den lokala folkliga självstyrelsen har gamla anor. Dess moderna historia brukar sägas ta sin början i mitten av 1800-talet. Sedan dess har den kommunala starkt ökat självstyrelsen i betydelse och omfattning. Genom 1866 års grundlagsreform återspeglades den lokala självstyrelsen i konstitutionen. Från att de kommunala angelägenheterna tidigare räknats höra till konungens ekonomiska lagstiftningsmakt kom nu att i regeringsformen att stadgas kommunallagen skulle stiftas gemensamt av konungen och riksdagen. Den kommunala beskattningsrätten fick även ett särskilt omnämnande. Både författningsutredningen och grundlagberedningen gav i sina förslag uttryck åt den betydelsefulla ställning i samhällslivet som kommunerna har. Förslagen innehöll inte inmånga eller gående regler. I båda förslagen gavs emellertid på framträdande plats uttryck för tanken att den kommunala självstyrelsen hör till statsskickets grunder. I beredningens förslag fanns i l kap, som handlade om statsskickets grunder, en bestämmelse som för- _klarade att riket skulle vara indelat i kommuner och medborgarna i dessa skulle företrädas av valda ombud, som beslutade självständigt enligt lagarna. Beredningen använde därvid ett kommunbegrepp som innefattade alla slag av kommuner. I en annan paragraf i samma kapitel hette det att statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter verkställde de beslutande organens föreskrifter. Beredningen uttalade därvid att all kommunal förvaltkunde betraktas som en form ning av utövning av offentlig makt, ytterst delegerad av riksdagen. I ett annat kapitel tog beredningen in föreskriften att varje kommun ägde ta ut skatt från

148 De kyrkliga korrmunemas konstitutionella ställning m m

kommunens medlemar för skötseln av kommunens uppgifter enligt grunder som bestämdes genom lag. I andra bestämmelser föreskrevs att regler om grunderna för ändringar i kommunindelningen, om kommunernas uppgifter och om grunderna för deras organisation och verksamhet endast skulle kunna ges genom lag. I propositionen till den nya regeringsformen understryks den kommunala självstyrelsens stora betydelse för den svenska demokratin. Föredragande departementschefen anförde därvid bl a följande. Kommunernas särskilda ställning är sådan att den klart måste avspeglas i grundlagen. Endast materiella bestämmelser av sådan vikt att de inte bör kunna ändras annat än genom de kvalificerade reglerna för grundlagsstiftning bör dock tas med. Från dessa utgångspunkter är det främst i tre hänseenden som en grundlagsreglering avseende kommunerna kan övervägas, nämligen i fråga om den konmande indelningens struktur, innebörden i den kommunala självstyrelsen och den därmed förenade beskattningsrätten samt beträffande formerna för den kommunala verksamheten. Den kommunala verksamheten är förlagd till en lokal och en regional nivå. Denna struktur har ansetts så grundläggande att det i regeringsformens inledningskapitel slagits fast att det i riket skall finnas såväl primärkommuner som sekundärkommuner (l kap 7 § RF). Eftersom regeln endast ger vaga hållpunkter för indelningen i kommuner har denna kompletterats med en bestämmelse, som tillförsäkrar riksdagen ett avgörande inflytande på den kommunala indelningen genom att slå fast att grunderna för ändringen i rikets indelningar i kommuner skall bestämmas genom lag (8 kap 5 § RF). Av grundläggande betydelse för kommunernas kompetens är att de utöver sina i särskild lagstiftning angivna åligganden har en

fri sektor inom vilken de kan ombesörja egna angelägenheter.Inom

detta område finns utrymme för kommunal initiativrätt. Enligt motivuttalanden till nya regeringsformen bildar denna initiativrätt en kärna i den kommunala självbestämanderätten. Detta har i regeringsformen uttryckts genom att det i dess inledande paragraf anges att den svenska folkstyrelsen förverkligas förutom genom ett representativt och parlamentariskt statsskick också genom komnunal självstyrelse (l kap l § RF). Av motiven framgår att den kommunala självbestämmanderätten

De kyrkliga korrzmzmernas konstitutionella ställning m m 149

ansetts starkt förbunden med den kommunala beskattningsrätten. Det har därvid ansetts att en ändamålsenlig avvägning mellan 0lika kommunala ändamål och åtgärder förutsätteren kombination av politiskt och ekonomiskt ansvar. Principen om rätt för kommunerna att utkräva skatt för att täcka medelsbehovet har därför ansetts så viktig att den kommit att förankras i grundlag (l kap 7 § RF). Den närmare ansvarsfördelningen mellan stat och kommun har inte angetts i grundlag. Däremot anges i denna att avgränsningen av kommunens uppgiftsområde skall ske genom lag (8 kap 5 § RF). Den omfattande kommunalisering som skett av den offentliga förvaltningen har också stadfästs i regeringsformen. Sålunda anges att det skall finnas förutom statliga även kommunala förvaltningsmyndigheter (l kap 8 § RF). I ll kap RF, som handlar om rättsskipning och förvaltning, har vidare tagits in ett särskilt stadgande om att förvaltningsuppgift kan anförtros åt kommun (ll kap 6 § RF). Beträffande formerna för den kommunala verksamheten har inte skett någon detaljerad grundlagsreglering. Tre grunddrag har emellertid kommit att stadfästas i regeringsformen. För det första har det angetts att även den kommunala demokratin är representativ genom att det utsagts att beslutanderätten i kommunerna skall utövas av valda församlingar (l kap 7 § RF). Vidare har i regeringsformen getts en anvisning om funktionsindelningen inom kommunerna mellan beslutande organ å den ena sidan och förvaltande och verkställande å den andra sidan (l kap 7 och 8 §§). Regeringsformen skyddar också i fråga om kommunernas organisation och verksamhetsformer den kommunala självstyrelsen genom att ange den principen att basreglerna - i den mån dessa inte framgår av grundlag - skall bestänmas av riksdagen genom lag (8 kap 5 § RF).

ll.l.2 De kyrkliga kommunerna Begreppet kommun i regeringsformen betecknar primär- och sekundärkommuner. I begreppet inkluderas dock inte de kyrkliga kommunerna dvs församlingarna. Med hänsyn till pågående överläggningar i stat--kyrka-frågan kom bestänmelserna om de kyrkliga kommunernas konstitutionella ställning liksom övriga grundlagsbestämmelser rörande svenska kyrkan att föras till övergångsbe-

l50 De kyrkliga kommunernas konstitutionella ställning m m sou 1981:14

stämmelserna. I 9 p 5 stycket övergångsbestämmelserna till regeringsformen sägs sålunda att vad som i regeringsformen föreskrivs om primärkommuner skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kyrkliga kommuner. Ett undantag härifrån utgör emellertid bestämmelsen i l kap 6 § regeringsformen att beslutanderätten i kommunerna utövas av valda representanter. Liksom tidigare ges nämligen möjlighet att beslutanderätten i kyrklig församling i vissa fall kan utövas direkt av församlingsmedlemmarna på kyrkostämma. Med detta undantag har sålunda de kyrkliga kommunerna eller församlingarna i sak fått samma konstitutionella ställning och grundlagsreglering som primärkommunerna.

ll.2 Kommitténs överväganden

Som framgår av det hittills sagda har kommunerna erhållit en konstitutionellt stark ställning i det svenska samhället genom att ingå som en väsentlig del i grunderna för statsskicket. Genom regeringsformens Övergångsbestämmelser har för de kyrkliga kommunerna kommit att gälla samma konstitutionella regler som för primärkommunerna. Skälet till att regleringen om de kyrkliga kommunerna placerades i övergångsbestämmelserna var att man vid å V denna tidpunkt inte ville föregripa pågående utredningar om de framtida relationerna mellan staten och kyrkan. Hade bestämmelserna införts i regeringsformen kunde detta ha tolkats som uttryck för en vilja att befästa statskyrkosystemet. Att överflytta regeringsformens Övergångsbestämmelser såvitt avser de kyrkliga kommunerna till annan lagstiftning, som inte har grundlagskaraktär, torde vara tekniskt möjligt. Grundlagsstadgandena om kommunerna har byggts upp på det sättet att vissa fundamentala regler grundlagsskyddats medan i sak samma ämnen närmare reglerats i vanlig lagstiftning. Samma förhållande har även kommit att gälla församlingarna. Om man nu beslutar att slopa grundlagsskyddet för församlingarna behöver därför endast ett fåtal bestämmelser överflyttas till annan lagstiftning. I första hand måste sålunda anges att det finns församlingar i riket. Detta bör lämpligen uttryckas i den nya särskilda lagen om svenska kyrkan. Församlingarnas självbestämmanderätt finns redan angiven i 2 § församlingsstyrelselagen. Som ett tillägg till denna bestämmelse bör emellertid anges att församlingarna får ta upp kyrkoskatt för skötsel av sina uppgifter. I övrigt

komrmmernas konstitutionella ställning. r. m 151 De kyrkliga

torde särskilda regler inte behövas. några sålunda att det ur teknisk synpunkt in- Av det anförda framgår eller särskilt komplicerat att slopa överte torde vara omöjligt om kyrkliga kommuner. Genom att gångsbestämmelsernas stadgande anses emellertid att församlingen förlogrundlagsskyddet upphör nuvarande starka konstitutionella ställning som kommun. rar sin finns delade om församlingarna i fram- Inom kommittén meningar tiden skall ha denna kommunkaraktär eller inte. direktiv har kommittén att iaktta att den inte ge- Enligt sina ett ställningstagande i nom sina förslag föregriper principiellt Ett beslut om församlingarnas kommunstatus stat--kyrka-frågan. så stor för förhållandet mellan staten har emellertid betydelse och kyrkan att detta bör fattas i samband med det principiella Kommittén anser det ställningstagandet i stat--kyrka-frågan. att nu föra bort denna från

därför omöjligt övergångsbestämmelse

regeringsformen eller föra in den i någon av regeringsformens oförändrad stå kvar i rekapitel. Bestämmelsen bör följaktligen

geringsformens Övergångsbestämmelser.

12 KOSTNADER

12.1 Kostnader för ett reformerat kyrkomöte

12.1.1 A11mänt om ett reformerat kyrkomöte Nuvarande kyrkomöte utgör genom att det de1tar i stiftande av kyrkoiag ett av samhä11ets iagstiftande organ. B1 a detta har medfört att kyrkomötet kommit att ta efter riksdagens arbetsformer och därigenom fått en f0rme11 och i många stycken ganska dyrbar arbetsorganisation. Det reformerade kyrkomötets arbetsuppgifter kommer eme11ertid att b1i sådana att detta bör kunna arbeta i andra och betyd1igt mindre f0rme11a former. Atski11iga stora kostnader bör kunna avsevärt förbiliigas. Såsom tidigare berörts en av grundtankarna om kyrkomötets utgör sjä1vbestämmanderätt att detta sjä1v ska11 bes1uta om sina arbetsformer. Då kommittén förutsätter att staten i princip a11tjämt ska11 stå för de kostnader som kan uppkomma genom kyrkomötets befattning med 1agreg1erad verksamhet finner kommittén det eme11ertid nödvändigt för att kunna beräkna storieken på dessa kostnader att skissera en m0de11 för hur kyrkomötets arbete i stort kan bedrivas.

12.1.2 Diskussion om m0de11 för kyrkomötessammanträden m m Eniigt den föres1agna 1agen om svenska kyrkan ska11 e1ekt0rer vä1jas senast före december månads utgång det år då a11männa kyrkova1 har hå11its. För att va1en ska11 kunna hinnas med och då i synnerhet i a11a de fa11 va1en måste föregås av va1 av de1egater torde dessa böra påbörjas så tidigt som möj1igt och kanske redan under november månad. Vidare ska11 eniigt den föres1agna 1agen e1ektorerna väija kyrk0mötes1edamöter före nästfö1jande januari månads utgång. Genom att va1en sker så tidigt kan det nyva1da kyrkomötet sammanträda - såsom också angetts i 1agen -

154 Kostnader

den första tisdagen under mars månad. Redan denna första dag bör kunna utses en va1beredning. Härigenom bör senast fö1jande dag va1 av presidium samt ev styre1se, utskott och representantskap m m kunna vara avs1utade. Det synes därvid natur1igt att mandatperioderna för dessa organ 1ämp1igen bör börja omede1bart efter va1ens avs1utande och fortgå ti11 nästa nyva1da kyrkomöte sam1as. En1igt kommitténs mening kan det därefter vara 1ämp1igt att kyrkomötessammanträdet ajourneras. Om kyrkomötet utsett en styre1se får antas att denna under en viss tid arbetar med aktue11a frågor och därefter - dock efter högst sex månader - ti11 1edamöterna översänder skrift1igt materia1 rörande de ärenden, som styre1sen finner ska11 före1äggas kyrkomötet. Motioner i an- 1edning av dessa ärenden 1iksom övriga motioner bör därefter ges in inom t ex 14 dagar från den tidpunkt då det skrift1iga materia1et presenterats. Lämp1igen kan motionerna skickas in ti11 kyrkomötets presidium som utan någon kyrkomötets p1enarbehand- 1ing remitterar dessa för beredning ti11 utskotten och styre1sen. För ärendeberedning torde det vara ti11räck1igt att utskotten sammanträder under samman1agt högst 14 dagar. Därefter kan inom t ex 45 dagar från det motionstiden har 1öpt ut kyrkomötet åter sam1as för ärendebehand1ing under förs1agsvis högst fem dagar. Den nu skisserade mode11en innebär att kyrkomötets ordina- 1 rie sammanträde kan avs1utas under november månad. Finner kyrkomötet att det kan finnas behov att vissa ärenden behand1as under tiden me11an de ordinarie kyrkomötessanmanträdena kan kyrkomötet såsom angetts i 1agen om svenska kyrkan ti11sätta ett representantskap. Detta bör i så fa11 1ämp1igen sammanträda en gång om året senast under november månad de år under vi1ka kyrkomötet inte sammanträder. Den 1agreg1erade ärendemängden torde inte vara större än att representantskapet under varje aktue11t år inte behöver vara sam1at mer än under fem dagar.

12.1.3 Beräknade kostnader Kostnaden för nuvarande kyrkomöte utgör i 1979 års penningvärde ungefär 3,5 mi1j kr för varje treårsperiod. Därav utgör arvoden och traktamenten ti11 1edamöter 419 kr/person och dag och resekostnaden för en t 0 r-resa 518 kr/person. Högst tre t 0 r-resor per person ersättes och den t0ta1a resekostnaden utgör därför 1 555 kr/person. Av1öningarna ti11 tjänstemän utgör 32 078 kr/dag.

Kostnader 155

Av expenser utgör kostnaden för tryck 365 596 kr. övriga expenser utgör tota1t 119 000 kr. Som berörts i tidigare avsnitt får antas att kyrkomötets uppäven kan komma att omfatta sådana områden vi1ka inte är gifter i 1ag. Av natur1iga skä1 bör statens kostnadsansvar reg1erade eme11ertid endast omfatta kyrkomötets befattning med de ärendeområden som reg1eras i 1ag. Vid fö1jande försök att ange dessa framtida kostnader kommer de nuvarande att 1äggas ti11 grund och beräkningarna anges i 1979 års penningvärde. Kommittén beräknar kostnaden för kyrkomöte under sju dagar med 251 1edamöter ti11 tota1t ca 1 385 000 kr varav för arvoden och traktamenten 736 000 kr, för resekostnader 260 000 kr, för avti11 tjänstemän 224 000 kr och för expenser ink1usive 1oningar tryck 165 000 kr. Därti11 kommer kostnader för utskottsarbete med 60 1edamöter under 14 dagar tota1t ca 480 000 kr. Kostnaden för ett representantskap bestående av 41 personer, som sammanträder under fem dagar, beräknar kommittén ti11 132 000 kr. Kostnaden för en styre1se bestående av e1va 1edamöter och e1va sammantäder tio beräknar kommitsupp1eanter som år1igen gånger tên ti11 285 000 kr I kostnaden för sjä1va kyrkomötet har beräknats täm1igen höga Därutöver beräknar kommittén ti11 kyrkomötets persona1kostnader. kans1i en he1tidstjänst som sekreterare och en som kans1ist. De tota1a 1önekostnaderna kan ink1usive sedvan1iga ti11ägg beräknas ti11 345 000 kr/år. För expenser och hyror beräknas 25 000 kr. De tota1a kostnaderna för en treårsperiod utgör så1unda 3 994 000 kr. Ti11 nu angivna kostnader måste också 1äggas kostnaderna avseende nämnden för svenska kyrkans 1ärofrågor. Kommittén beräknar kostnaden för denna fö1jande. Högst 20 1edamöter samen1igt manträder under tio sammanträdesdagar per år. Härti11 kommer 30 in1äsningsdagar. Arvoden utgår i en1ighet med k0mmittêkungöre1sens bestämme1ser. Kommittén beräknar arvoden och resekostnader ti11 tota1t 150 000 kr per år. Kans1iresurser förutsätts kunna från ärkebiskopens kans1i eftersom biskopsmötet genom 1ösgöras förs1aget om reformerat kyrkomöte och orgaisationsförändringar torde komma att mista huvudde1en av sina i an1edning av detta nuvarande Kostnaden för expenser beräknas dock öka uppgifter.

156 Kostnader

med 10 000 kr per år. Totalt skulle således kostnaderna för nännden under en treårsperiod uppgå till 480 000 kr. Den totala statliga kostnaden för genomförande av kommitténs förslag om reformerat kyrkomöte skulle sålunda för en treårsperiod uppgå till 4 475 000 kr. Nuvarande kyrkomöte kostari dag ca 3,5 milj kr för samma tidsperiod. Den årliga merkostnaden skulle sålunda innebära ca 325 000 kr per år. Med hänsyn till att vissa ärenden överförs från regeringen till kyrkomötet får antas att en viss minskning av nuvarande kostnader kan uppstå i regeringskansliet. Härigenom torde den årliga kostnadsökningen kunna anses vara tämligen försumbar. Kommittén har inte funnit det möjligt att ta fram de renodlade kostnaderna för kyrkliga val. Den föreslagnaändringen av valen till kyrkomöte torde emellertid komma att öka kostnaderna för dessa genom att flera personer än tidigare kommer att delta. Då utseende av elektorer och delegater i tiden samordnats med andra val enligt lagen om församlingsstyrelse torde extra sammanträden i stor utsträckning kunna undvikas. Kostnadsökningarna får därför antas komma att bli av tämligen blygsam omfattning. Finansieringen kan enligt kommitténs uppfattning ske på olika sätt. Ett sätt är att staten utger statsbidrag till kyrkan med nu angivna belopp, vilka genom indexuppräkning värdesäkras. Utredning pågår för närvarande beträffande kyrkofonden. Skulle därvid komma fram att kyrkofonden i framtiden i ökad utsträckning skall tas i anspråk för rikskyrklig verksamhet kan ett annat sätt vara att finansiering sker genom denna.

12.2 övriga förslag Kommittén föreslår i övrigt vissa ändringar i nu gällande lagstiftning. Dessa ändringar är emellertid inte sådana att de medför några organisatoriska förändringar. Några följdkostnader torde därför inte uppstå. Även om förslagen torde medföra viss enklare handläggning på den statliga sidan torde inte heller nâgra direkta besparingar kunna anges.

13 GENOMFÖRANDE

Kommittén har arbetat från förutsättningen att dess förs1ag ska11 kunna den 1 januari 1983. Förs1agen kräver b1 a ändgenomföras i regeringsformens övergångsbestämne1ser och i successionsringar För att dessa ska11 kunna träda i ordningen. grund1agsändringar kraft vid 1983 års måste proposition 1äggas senast under ingång mitten av november 1981. Även om dessa ändringar inte f0rme11t kräver något bes1ut av kyrkomötet är ändringarna av sådan betydeise för svenska kyrkan att det får antas vara otänkbart att inte höra kyrkomötet innan förs1aget under hösten 1982 S1utgi1- A antas bör därför intigt av den nyva1da riksdagen. Kyrkomötet ka11as någon gång före hösten 1982. Såsom berörts i avsnitt 8.4 upphör inte giitigheten av prästerskapets privi1egier genom att stadgandet härom i 9 p övergångsbestämmeiserna ti11 regeringsformen upphävs. Dessa bör därför särski1t och genom kyrkomötets medverkan i den för kyrupphävas k01ag stadgade ordningen. För att kyrkan ska11 kunna träda i kraft 1 1agen om svenska 1983 krävs att denna antas under år 1982. Med hänsyn tüi januari att den bl a ersätter kyrkomötesförordningen, som är kyrk01ag, måste även denna antas genom kyrkomötets medverkan i den för kyr-

ko1ag stadgade ordningen. bör fatta bes1ut rörande nu angivna icke Lämp1igen riksdagen som den som vi1ande antar förs1agen om att grund1agar samtidigt de1ar av 9 p regeringsformens övergångsbestämmeiser och upphäva 4 § successionsordningen.

14 SPECIALMOTIVERING

14.1 Lag om svenska kyrkan

Bestämme1ser om kyrkan som b1 a tidigare intagits i regerings-

föreslås överförda ti11 en särformens övergångsbestämme1ser ski1d 1ag. Förutom vissa grund1äggande stadganden om svenska kyrkans tro, och kompetensregier för att upprätthåiia organisationsstruktur föres1ås innehå11a reg1er om det kyrk1iga befattningar 1agen reformerade och dettas bes1utsområde. Bestämme1serna kyrkomötet har närmast ramkaraktär eftersom det måste utgöra om kyrkomötet dei att detta en fundamental av kyrkomötets sjä1vbestämmanderätt får bestämma om den närmare utformningen av sin organisasjäiv tion.

1 § att svenska är ett trossamfund med I paragrafen fastsiås kyrkan en evange1isk-luthersk trosbekänne1se.

Den svenska kyrkans 1ära har i lag angivits förutom i kyrko1agen om kungens tro även i regeringsformens övergångsbestämme1ser och successionsordningens bestämme1ser om prinsars och prinsessom ersätter dessa bestämme1ser, innebär i sors tro. Paragrafen sak inte utan bygger på att 1äran är den rena evangenågot nytt 1iska i den oförändrade augsburgiska bekänne1på sätt angivits sen och Uppsa1a mötes bes1ut år 1593.

2§ fastsiås att svenska i sin verksamhet bygger I paragrafen kyrkan på försam1ingarna, att den genom dessa på en demokratisk grund en riksomfattande verksamhet. Vidare kommer ti11 upprätthåiier uttryck att kyrkan är öppen för a11a.

160 Specialmotilvering

3§ Paragrafen anger svenska kyrkans lagreglerade organisatoriska struktur dvs att den är indelad i församlingar och stift samt att särskild den lokala lagstiftning reglerar och regionala verksamheten.

4§ Paragrafen innehåller kompetensregeln för att kunna inneha prästerlig befattning i svenska kyrkan. Vidare hänvisas till den befintliga lagstiftningens regler om utseende av biskopar och församlingspräster. Paragrafen innehåller i sak inte något nytt utan har endast överförts från regeringsformens övergângsbestämmelser.

5§ I paragrafen fastslås det legala området för den svenska kyrkans självbestämmanderätt, som skall utövas av kyrkomötet. Såsom tidigare anförts är det naturligt att i första hand dit föra sådana områden beträffande något intresse inte alls eller statligt i endast ringa mån föreligger men beträffande vilka det finns ett starkt kyrkligt intresse av självbestämmanderätt. Till dessa områden hör de föreskrifter rörande kongudstjänstfirande, dop, firmation, nattvard och jordfästning, som nu är intagna i kyrkohandboken. Av liknande slag är föreskrifter rörande invigningsakter (invigning av kyrka m m) samt invignings- och installationsakter. Beträffande kyrkans lära har det intresstatliga set genom l § inskränkts till att fastslâ att denna är den evangelisk-lutherska. Närmare bestämmelser grundade på kyrkans bekännelseskrifter och Uppsala mötes beslut anförtros åt svenska kyrkan själv. Hit hör också frågor rörande kyrkans böcker. Det är även naturligt att överflytta regeringens beslut om upptagande av rikskollekter till kyrkans självbestämmanderätt. Vidare bör svenska kyrkan genom kyrkomötet ha hand fortsättningsvis själv om de angelägenheter som rör den verksamhet som idag bedrivs av centralrådet för evangelisation och församlingsarbete, missionsstyrelsen, styrelsen för svenska kyrkan i utlandet och diakoninämnden. Hur och genom vilken organisation verksamheten i framtiden skall bedrivas bör helt ankomma på svenska kyrkans eget bestänmande.

SOU 1 98] ;l4 Specialmotivering 161

Såsom tidigare angetts innebär nuvarande relationer mellan staten och kyrkan att förutsättningen för ett överlämnande till kyrkans självbestämmanderätt bör föreligga endast i de fall statens och kyrkans intresse sammanfaller såvitt angår den innehållsmässiga utformningen av en frågas reglering. Skulle det däremot beträffande en fråga av inte oväsentlig betydelse för staten föreligga en konflikt mellan statlig och kyrklig uppfattning kan frågan inte undantas statens bestämmanderätt.

I paragrafen anges att denna rätt utövas genom lagstiftning.

Som tidigare anförts är kyrkomötet oförhindrat att även fungera som det högsta beslutande organet beträffande rikskyrkliga inte lagreglerade frågor. Svenska kyrkan har idag en omfattande rikskyrklig verksamhet som inte regleras i lag. Det får antas att det reformerade kyrkomötet kommer att bli det högsta beslutande organet beträffande denna verksamhet. Eftersom denna idag inte är reglerad i lag utan svenska kyrkan redan nu själv bestämmer över verksamheten ankommer det på svenska kyrkan att själv fatta beslutet om att inordna den verksamheten under kyrkomötet, något som ñller utanför lagens tillvägagângsområde.

6§ Valperioderna ansluter sig till motsvarande för val till kyrkofullmäktige. Skulle i en framtid val till kyrkofullmäktige äga rum vart fjärde år bör samma period även gälla val till kyrkomöte.

7 och 8 §§ Stiften utgör naturliga Valkretsar. I stället för invånarantalet skall mandatfördelningen grunda sig på medlemsantalet. För att garantera de mindre valkretsarnas representation skall varje valkrets tilldelas minst tvâ mandat. Uträkningar rörande mandatfördelningen på valkretsarna m m förutsätts ske genom centrala valmyndighetens försorg.

l0 § I paragrafen anges att valet till kyrkomötet skall ske genom elektorer och äga rum senast före december månads utgång. Stad-

162 SOU 1981 314 Specia Motivering

om tidpunkt ansluter sig till bestämmelser i lagen om gandet församlingsstyrelse så att valen skall kunna samordnas med andra val som förrättas vid denna tidpunkt. Av vikt är att valen sker så tidigt som möjligt, eftersom valet av kyrkomötesledamöter skall vara avslutat före därpå följande januari månads utgång. Det förutsätts att domkapitlen kommer att föreskriva att de omedelbart efter elektorsvalens avslutande skall erhålla underrättelse om utgången av dessa.

ll § Paragrafen reglerar hur elektorer skall utses. Utöver nya skalor innehåller paragrafen i stort samma reglering som beträffande val stadgas i nu gällande kyrkomötesförordning. I församlingar med kyrkostämma har kyrkofullmäktiges funktioner lagts på kyrkorådet.

l2 § De enda villkoren för att kunna väljas som ledamot eller ersättare för ledamot är medlemskap i svenska kyrkan och att ha uppnått arton års ålder samt inte ha omyndigförklarats av domstol. En ledamot behöver sålunda inte vara svensk medborgare eller bo

på något visst ställe. Hinder för prästerlig befattningshavare

att väljas till ledamot eller ersättare föreligger inte heller. Samma villkor för att kunna väljas till elektor eller degäller dock med det undantaget att det därutöver ansetts naturlegerad, ligt att kräva att vederbörande är bosatt inom Stiftet.

l3 § I likhet med tidigare val av lekmannaombud till kyrkomötet är det domkapitlet som utser valförrättare och utfärdar närmare föreskrifter om valet.

l4 § Till den nya lagen har överförts gällande regler om proportionella val av lekmannaombud.

15 § Liksom vid nu gällande val av lekmannaombud kan ledamot komma att väljas av flera Valkretsar. I likhet med tidigare ankommer

Specialmotivering 163

det på ledamoten själv att bestämma för vilken valkrets denne vill anses vald.

16 § Valet kan överklagas endast i ett sammanhang och först sedan detta avslutats. Såsom vid riksdagsval inträder ledamot i tjänstgöring oaktat valet överklagats.

l7 § Kommittén har funnit det angeläget att en viss stående dag fastställes för det nyvalda kyrkomötets första sammanträdesdag. Såsom utvecklats i avsnitt l2.l.2har kyrkomötet möjlighet att sedan erforderliga val företagits ajournera sig och först åtskillig tid senare åter sammankomma.

l8 § Det är angeläget att möjlighet ges att låta kyrkomötet sammanträda oftare än vart tredje âr. Med hänsyn till relationerna mellan staten och kyrkan är det naturligt att regeringen kan förordna om att kyrkomötet skall sammanträda. Vidare bör styreleventuellt representantskap samt en mindre del av ledasen,ett möterna hos ordföranden kunna begära att kyrkomötet inkallas. Det bör åligga ordföranden att bestämma tid och plats samt se till att ledamöterna kallas.

20 § Valen inom kyrkomötet måste beredas. Kyrkomötet måste därför utse en valberedning. Hur denna valberedning skall sammansättas och andra detaljfrågor rörande denna bör kyrkomötet själv besluta om.

Zl § Kyrkomötet bör själv få bestämma om hur dess ärenden skall beredas och i övrigt behandlas. För den händelse kyrkomötet utser en centralstyrelse torde vissa beredningsuppgifter komma att falla på denna. Det måste dock hållas för troligt att åtminstone vissa ärenden beredes i utskott. I paragrafen ges därför vissa regler om dessa. Kyrkomötet bestänmer själv antalet ledamöter. kommer antalet ledamöter i praktiken endast utgöra ett Troligen

l64 SOU 1981314 Specialmotivering

mindre antal exempelvis sju personer. Kyrkomötet bestämmer själv tid, plats och form för utskottens sammanträden. Möjlighet finns därför att låta utskott sanmanträda även då kyrkomötet inte är samlat.

23 § Lärofrågor skall alltid beredas genom att yttrande inhämtas från nämnden för beredning av lärofrågor. Styrelsen, kyrkomötets presidium, representantskapet och i sista hand kyrkomötet kan pröva om ett ärende skall remitteras till läronämnden. Detta innebär att vid av ett ärende kyrkomötet avgörande om yttrande inte inhämtats från läronämnden - kan besluta att sådant yttrande skall inhämtas innan ärendet slutligt avgöres. Vidare kan kyrkomötet besluta att t ex av styrelsen eller representantskapet fattat beslut inte äger giltighet eftersom detta är att hänföra till området för lärofrågor och därför fordrar särskild handläggning

och beslut av kyrkomötet. Begär läronämnden själv att få yttra

sig över någon fråga under hänvisning till att denna är att bedöma som en lärofråga bör som regel ärendet remitteras till nämnden. För den händelse styrelse, presidium eller representantskapet inte delar denna uppfattning bör dock kyrkomötet besluta om yttrande skall inhämtas från nämnden.

För att ge möjlighet till fördjupade diskussioner före beslut i lärofrågor och för att dessa skall kunna bli föremål för en offentlig debatt innehåller paragrafen en bestämmelse om möjlighet till minoritetsbordläggning.

25 § Som en följd av relationerna mellan staten och kyrkan är det naturligt att det eller de statsråd, som närmast har befattning med regeringens ärenden rörande svenska kyrkan, får närvara vid kyrkomötets sammanträden och även får yttra sig i debatterna. Dock bör denne eller dessa inte ha rätt att ställa förslag eller få delta i besluten.

För den händelse ledamot i svenska kyrkans centralstyrelse inte är ledamot i kyrkomötet bör denne få närvara och yttra sig vid kyrkomötessammanträdena.

SOU l 981 :l4 Specialmotilvering

I praktiken torde dessa styrelseledamöters närvaro- och yttranderätt snarast komma att uppfattas som en närvaroplikt. Rätten att ställa förslag och besluta bör dock förbehållas kyrkomötets ledamöter.

För att ytterligare garantera predikoämbetets inflytande i lärofrågor bör läronämndens ledamöter - även då dessa inte är ledamöter - att närvara och delta i kyrkomöav kyrkomötet ges rätt tets sammanträden. Då nämndens ledamöter även bör ges tillfälle att plädera för att en viss fråga är att anse som en lärofråga har i paragrafen inte angetts någon inskränkning i ledamöternas rätt att delta. Inte heller dessa deltagare äger rätt att ställa förslag eller delta i kyrkomötets beslut.

26 § Som tidigare anförts ligger det i svenska kyrkans och dess kyrkomötes självbestämmanderätt att kyrkomötet själv skall fatta beslut om sin organisation och beträffande vilka ärenden den vill delegera sin beslutanderätt. I paragrafen ges möjlighet för kyrkomötet att delegera beslutanderätten 1 alla frågor utom lärofrágor, vilka bedöms vara av sådan vikt att det är uteslutet att annan än kyrkomötet skall besluta i dessa frågor. Om ett representantskap inrättas får det hållas för troligt att detta sammanträder under de år under vilka kyrkomötet inte håller ordinarie sammanträden. Närmare regler härom bör utformas av kyrkomötet.

27 § I paragrafen stadgas bl a att antalet ledamöter skall utgöra minst 4l Antalet torde i förhållande till totala anpersoner. talet kyrkomötesledamöter ge en tillfredsställande representa-

tion. Kyrkomötet är dock oförhindrat att besluta om att antalet

ledamöter i representantskapet skall överskrida detta antal.

29 § I paragrafen ges kyrkomötet möjlighet att utse en centralstyrelse. Dess arbetsuppgifter kommer såvitt avser kyrkomötets legala uppgifter att gälla beredning av kyrkomötets och representantskaärenden av dess beslut. Antalet ledapets samt verkställighet

l66 Specialmotivering SOU 1981 214

möter bör för att få en tillfredsställande representation vara minst elva jämte lika många suppleanter. Stannar kyrkomötet för att antalet ledamöter i styrelsen skall vara elva får förutsättas att suppleanterna får närvara vid sammanträdena även om de inte får lov att delta i styrelsens beslut. En sådan ordning innebär bl a att suppleanterna är väl insatta i styrelsens arbete då de tjänstgör i ordinarie ledamots ställe.

Då det får antas att styrelsens ordförande - och vid förfall för denne styrelsens vice ordförande - bl a kan komma att spela en inte oväsentlig roll som talesman för kyrkan i rikskyrkliga angelägenheter bör såväl ordföranden som vice ordföranden väljas särskilt.

3l § Ärkebiskopen torde i allmänhet genom val bli representerad i styrelsen. Med hänsyn till ärkebiskopens särskilda ställning inom svenska kyrkan innehåller paragrafen dock en regel som garanterar att denne blir företrädd i styrelsen. Regeln är utformad så att ärkebiskopen åläggs närvaroplikt men inte ges rätt att delta i besluten. Dock bör denne ges rätt att till protokollet få anteckna sin mening. Det är naturligt att ärkebiskopen i detta fall själv får utse suppleant.

32 § Som redan tidigare berörts innehåller lagen huvudsakligen rambestämmelser. Det bör ankomma på kyrkomötet att själv utforma erforderliga detaljbestämmelser.

14.2 Lag om nämnden för beredning av svenska kyrkans lärofrågor I en ramlag behandlas grundläggande bestämmelser om nämnden för beredning av svenska kyrkans lärofrågor. Lagen innehåller en beskrivning av nämndens arbetsuppgifter och sammansättning och utseende av dess ordförande m m. Instruktion för nämnden, som förutsätts arbeta som en permanent kommitté, utfärdas av regeringen.

SOU 1981 : 14 Specialmotivering 167

l § I paragrafen behandlas nämndens arbetsområde dvs att som ett expertorgan avge yttranden i frågor rörande svenska kyrkans lära. Som regel torde ärenden remitteras till nämnden av framförallt kyrkomötet. Något hinder att t ex regering, domkapitel eller annat organ inhämtar yttrande från nämnden torde inte statligt föreligga. Nämnden är vidare oförhindrad att själv ta initiativ till att avge yttranden i frågor om svenska kyrkans lära. De yttranden som avges är endast av rådgivande slag.

2§ Paragrafen behandlar nämndens sanmansättning. Såsom tidigare angetts innebär tillskapandet av nämnden att predikoämbetet härigenom skall garanteras möjlighet till ett inflytande över frågor om svenska kyrkans lära. Landets l3 biskopar får med hänsyn till biskopsämbetets betydelse anses vara de självklart främsta representanterna för predikoämbetet.

Även bland andra präster och lärare vid teologiska fakulteter finns ett stort teologiskt kunnande. Eftersom lekmännens och prästernas ansvar för lärofrågor inte bör vara väsensskilda i grunden detsamma kan detta även motivera att lekmän på ett tidigt stadium får delta i en dialog om aktuella lärofrågor. I paragrafen ges därför möjlighet för kyrkomötet - att om det så önskar - utse upp till sju ledamöter i nämnden. Då beträffande vissa lärofrågor särskild expertmedverkan kan behövas bör nämnden liksom en statlig kommitté kunna till sig knyta erforderliga experter. Det får antas att beredningen av nämndens ärenden kommer att ske genom tillsättning av olika arbetsutskott i vilkas arbete eventuella experter medverkar.

3§ I paragrafen fastslås att nämnden själv utser ordförande, vice ordförande och sekreterare. Valperioden bör normalt omfatta tre år.

RESERVATION

av 1edamoten Gunnar A Johansson.

för den 1utherska är att och 1ek- En huvudprincip kyrkan präster män i samverkan tar ett gemensamt ansvar för kyrkans ange1ägenheter. Därvid har ett särski1t prästeriigt ansvar och biskoparna då inte minst för Biskoparna har utsetts ti11 sina Iärofrågorna. ämbeten genom ett förfaringssätt som ytterst grundar sig på va1. ti11 det att intar en så- Med hänsyn sagda finner jag biskoparna inom den svenska och då inte minst inom dan särstäiining kyrkan stift samt har ett sådant ansvar för särskilt 1ärorespektive att måste garanteras representation som fu11frågor biskoparna 1edamöter även i det föres1agna reformerade kyrkomötet. värdiga bör därför det reformerade kyrko- En1igt denna min uppfattning mötet bestå av 1andets 13 biskopar som sjä1vskrivna iedamöter och 138 fritt va1da iedamöter. finns inte skäi Genom den av mig föres1agna sammansättningen att den föresiagna nämnden för beredning av svenska kyrkans skapa utan dessa ärenden bör kunna beredas inom kyrkomötet. 1är0fråg0r I övrigt deiar jag majoritetens förs1ag.

Bi1aga

Va1 av 1edamöter ti11 ett reformerat kyrkomöte: Några a1ternativa mode11er och 1ösningar

av Car1 Einar Stå1vant

1. Kyrk1iga va1

I och med 1930 års infördes direkta 1ag om försam1ingsstyre1se va1 ti11 däremot och representativa kyrkofu11mäktige. Kyrkomötet indirekt. I diskussionen om förhå11andet me11an kyrka väijes och stat har frågan om va1sättet och utseendet av representanter nati0ne11a, regi0na1a och 1oka1a nivå ständigt på kyrkans PM ska11 a1ternativa m0de1uppmärksammats. I före1iggande några 1er för va1 av Iedamöter ti11 ett reformerat kyrkomöte skisseras. De är fyra ti11 anta1et: ett direktva1system och tre versioner av indirekta va1. Den principie11a ski11naden me11an dem kan tecknas på föijande vis:

Fig.1 Indirekta vaisättz ait 1 a1t 2 a1t 3 a1t 4 direkt- förtroende- dubbia in- indirekta va1 va1 männen vä1- direkta va1 jer med via me11anvägda rös- instans tetai

kyrkomöte

stiftsp1an

kontrakt

pastorat/

fu11maktige |l\ :\\

l /l l\ u X 7\\ 1

\ \ /

kyrkomediem- 1 . l| I §11 t 1

1 \\ / . !\\ \ mar/va13are | \ :

2 Bi1aga

I a1t 1 tänkes kyrk0mötesmed1emmarna avspeg1a väljaropinionen som den komnit ti11 uttryck i stöd för o1ika och vä1partier jarbeteckningar på grundva1 av va1resu1tatet. I a1ternativ två utgör förtroendemannakåren i de va1da fu11mäktigeförsam1ingarna i sin tur va1manskår. Förtroendemännens varieröststyrka rar dock med försam1ingens med1emsanta1. I a1ternativ tre vä1jer kyrkofu11mäktige ombud ti11 en va1försam1ing på kontraktsnivå, som i sin tur vä1jer en valförsamiing på stiftsnivå. I a1ternativ fyra, s1ut1igen, vä1jer beslutande försam1ingarnas fu11mäktiqe och kyrkoråd ombud ti11 en stiftsva1försam1ing, som i sin tur väijer stiftets kyrkomötes1edamöter.

2. Gä11ande ordning för va1 av 1ekmanna0mbud

Den nu gä11ande ordningen för va1 av iekmannaombud ti11 kyrkomötet är fö1jande.

Varje stift bi1dar en va1krets utom Lunds stift som utgör tvâ va1kretsar. Dessa är sydvästra va1kretsen bestående av Ma1möhus 1än och nordvästra va1kretsen som består av Kristianstads 1än och B1ekinge län. Det anta1 Iekmannaombud som ska11 vä1jas inom varje va1krets utgör:

Iabe11 1

Uppsa1a stift Linköpings stift Skara stift Strängnäs stift Västerås stift Växjö stift

QJNåOJOONOJUWb-bOOQJL-b

Lunds stifts sydvästra va1krets Lunds stifts nordöstra va1krets Göteborgs stift Kar1stads stift Härnösands stift Lu1eå stift Visby stift Stockho1ms stift

Bi1aga

inde1ar varje va1krets i distrikt. Inde1- Respektive domkapite1 ska11 beträffande de territ0rie11a försam1ingarna ske ningen sätt att försam1ingarna var för sig e11er två e11er på sådant - kanske f1era ti11sammans bi1dar distrikt om så 1ämp1igen i ans1utning ti11 den gä11ande past0ratsinde1ningen samt att, om särski1da skä1 inte föran1eder annat, invånaranta1et i varje

distrikt överstiger 2 000. Icke territ0rie11 försam1ing bi1dar

distrikt för sig. I varje distrikt utses en e1ekt0r om anta1et invånare i distriktet inte överstiger 5 000 och ytter1igare en e1ekt0r för varje 5 000-ta1 invånare utöver 5 000. påbörjat Det får dock inte i något distrikt utses f1er än tio e1ekt0rer. Består distrikt av en försam1ing vä1jes e1ekt0rerna av kyrkoe11er i kyrkostämma. Består distrikt av två e11er fu11mäktige f1era försam1ingar vä1js e1ekt0rerna av särski1da de1egerade som utses försam1ingsvis av kyrk0fu11mäktige e11er å kyrkostämma.

tabe11 2

Anta1et de1egerade utgör för försam1ing med högst 500 invånare 1 mer än 500 men högst 1 500 invånare 2

stämma i försam1ing; dock inte den som äger utöva prästämbetet.

E1ektorsva1 genom de1egerade ska11 ske inför ordföranden i kyrkofu11mäktige e11er, där sådana inte finns, ordföranden å kyrkostämman i den ti11 f01kmängden största av de i distriktet ingående försam1ingarna.

4 Bi1aga

Va1 av e1ekt0rer och de1egerade sker på samma sätt som va1 av 1edamöter i kyrkoråd.

Jämte e1ekt0rerna ska11 på samma sätt utses 1ika många ersättare. Sker inte va1et pr0porti0ne11t ska11 även bestämmas den ordning i vi1ken ersättaren ska11 ka11as in. Va1bar ti11 e1ekt0r och ersättare är den som är röstberättigad i kyrkostämma inom distriktet; dock inte den som får utöva prästämbetet. Ingår försam1ing i t0ta1 kyrk1ig samfä11ighet vä1jer deras fu11mäktige e1ekt0rer. Va1en sker på samma sätt som va1 av 1edamöter i kyrkorâd.

D0mkapit1et förordnar en va1förrättare för varje va1krets, samt bes1utar tid och p1ats för kretsens va1. va1et ska11 där två e11er flera personer ska11 utses vara pr0p0rti0ne11t om det begäres av minst så många väijande som motsvarar det ta1, som erhå11es, om samt1iga vä1jandes anta1 de1as med siffran för det anta1 personer va1et avser ökad med 1. Samma reg1er gä11er som för pr0p0rti0ne11t va1sätt inom kyrkofuiimäktige. Sker va1et inte pr0p0rti0ne11t ska11 e1ekt0rerna med slutna sed1ar var för sig ti11 ombud föresiå så många personer som ska11 väijas. Vid första omröstningen är den va1d som fått mer än hälften av de avgivna rösterna. Om därvid inte utsetts det anta1 ombud, som stadgas, upprättar va1förrättaren en förteckning, som om ingen utsetts vid den första omröstningen, upptar de som fått de f1esta rösterna. Om någon e11er några utsetts vid den första omröstningen ska11 på förteckningen i stä11et upptas de, som näst den e11er de redan va1da erhå11it högsta rösteta1et. Förteckningen ska11 uppta två gånger så många namn som antaiet ombud som ska11 vä1jas. Den omröstning som därpå sker får endast avse de personer, som uppförts på förteckningen. De, som får de fiesta rösterna, är va1da. Lika rösteta1 avgöres genom 10ttning. Samma regler gä11er för va1 av suppleanter för ombuden. Sker inte va1et pr0porti0ne11t ska11 även bestämmas den ordning i viiken supp1eanterna ska11 tjänstgöra i kyrkomötet.

Biiaga

3. Kyrk1ig po1itisk aktivitet

De kyrkiiga valen kännetecknas av en betyd1igt 1ägre aktivitet än övriga va1. Sedan 1930-ta1et kan en ständigt sjunkande trend noteras vad avser va1de1tagandet (fig. 2). Det 1åga va1de1tagandet innebär att små grupper har möj1ighet att inf1uera kyrko- 1oka1t; vid en p1öts1ig po1itisering av en fråga kan po1itiken ett he1t majoritets1äge skapas. I detta avseende är nanytt - Å andra tur1igtvis kyrkostämmoinstitutet särski1t nyckfu11t. sidan är den kyrk1iga po1itiska aktiviteten en ref1ex av samhä11sutveck1ingen och seku1ariseringen i stort. Kyrkf01ket utgör en avskiijbar grupp som prägiar försam1ingsarbetet. torde vara vä1 cementerade och

Intressena i kyrkopo1itiken

ändringar av dramatiskt s1ag torde icke vara att vänta.

I en diskussion om förutsättningarna för o1ika va1sätt och styrformer inom kyrkan är det framför a11t tre saker som ger dess särpräge1: det 1åga va1de1tagandet, förekyrkopo1itiken komsten av 1oka1t aktiva väijarbeteckningar utanför det borger- 1iga partisystemets ram samt den bristande överensstämme1sen me11an kyrkans inde1ning och kyrkomed1emmarnas bosättning. Vid konstruktion av va1ordning och vid stä11ningstagandet ti11 o1ika ordningars 1ämp1ighet är dessa förhå11anden av avgörande betyde1se.

4. Prob1em vid kyrk1iga va1

Såväi vid direkt som indirekt va1förfarande före1igger ett spänningsförhå11ande me11an kyrkans administrativa inde1ning

och o1ika representativitets- och proportionaiitetsönskemå1.

Av rikets försam1ingar har 1 800 färre än 2 000 med1emmar. Som tabe11erna 3 och 4 visar, är det enbart Stockhoims och Lu1eå stift som har en majoritet av försam1ingar med f1er än 2 000 medlemmar. Den kyrkopo1itiskt aktiva förtroendemannakåren har en från vä1jarkåren avvikande sammansättning. Tabe11 3 visar hur denna verkar i 5 och fig. se1ektionsprocess riket som he1het. De många små försam1ingarna bidrar ti11 att

6 Bi1aga

»E3 -m.5c_me_ 25.553_ ...#932 pm_ø

f ax

Illul

^mumm_uum;oaumng

om

.I1111\

lil..

mn

||l\|\

av 1b om m

ucmuoga

om

_V Nm

oxo_

h mm

_mm_

em

=m_m_m==ssox

om

;ua

me

Ne

-m_.xme__=$oxL›x

mm

_

A\IIIII/|\\\\\\nr

em

pov=mmmu_mu_m

N I u u r 1 .

_mm_

om om om om cv om

.m_m

ON ON

HCNUOLQ

Bi1aga

under1ätta för små och 1oka1t aktiva partier utan ambitioner utanför den egna försam1ingen att erhå11a en överrepresentation i förhå11ande ti11 sitt röstunder1ag. Partierna tvingas er1ägga o1ika röstkostnader“ för sina kyrkofu11mäktigemandat. varierar med variationer i partiets 10ka1a och Uppoffringen regi0na1a styrka. En annan iakttagelse man kan göra om den kyrk1iga förtroendemannakåren är att de bef01kningsmässigt stora försam1ingarna är underrepresenterade. Anta1et förtroendemän röstande minskar med ökad försam1ingsst0r1ek. Fu11per mäktiges st0r1ek varierar som bekant endast inom interva11et 15-40 mandat (med några undantag).

SOU 1981 214 3 Bi1aga

om vw

man

Nm

FFN mFN om_ NNF vmN Fvv FmN om_ mNF mFm

øssam

N

F N N F N F F F wF FN

-oooom

m N v m v N m m N N v F

FF mm

-ooooN mmmmN

m v F m v m m N w v

NF om

-ooomF ooomF

F F N m F m m m 0 m

wF mF Nm

:ooooF mmmvF

35m

m m

mF oF mF NF mm mm FF mF mF oF

vFF

-ooom mmmm

mFmF .amma

m v

mN mF NF mF wF mm Fm NN mF m.

-coon

FoN

mmmv :Ira

Fsmzzøn

wuhbw

m m Q F N

cm om

ooooN

F FF FF oF oF NN FF

om_

mmmN

:mv

LM:

m N

om mm

aoooF

FN FN Nm Fm FN MF oN Fm mF

cow

mmmF

aa:;mmxmFLoum

gømzFFsmmgnm

m m

mm mm mm mm

-oem

mv om oF wF Fm mN oF

mmm mFm

N

uooF

mo wF mm mF mF mm mm wF NF vF

com mmF cv_ mFw

;mama

F v N F N m m F

mm om

mFFmFxouFxgmu

mm-

;mm:FFsumLnu

m

m=_Qnx=_4 mwcmcmgum mmLmumm mgonmpno umum_Lmg uçømnckmz e_o;xoopm

FFmnøF p»_um mFmmaa: mgmxm nnxw wmF:4 ›nm_ øssam

uçsm wxoH

SOU 1981 :14 Bi1aga

pø;opmma

om Nm mm NN om _N Nm _N _N mo

m__ mm_ Nm_

.masa

._eamLn»

ow wa

.om_

Nm

Fmucc

NFN m_N mom om_ NN_ mN .ve Nam mm_

m M

mLø:w:w

ooom

mwmp$wpm\pcmuoLa

we om wm av om om oq om Nm vx wo

ooo

N

oooN-oom

F Nm vN _m ma _m _m _N om ox mo om Nm mm cm

wxgmm

aa:;mmxm_;opm

oLm=m=_

LM:

N

.M om .o om 9_ mm mm .N mm M_ .w N_

com

øc;mm=__Emmxmm

Lwpww

v

Lømc__Emm;nm

o

m=vanx=_4 mwcmçmgpm mmLmumm mxonopno nøpm_;mg vcmmmçgmx s_o;xuopm

N

__ogøh m_mmaa: mgmxm pwxm »amT

p+_pm usa; wm_34 on

10 SOU 1981 214 Bilaga

.muLo+

msszm _mm_om 0.00_ emmmmm 0.00_ mN.mN 0.00_ m_mNom 0.00_

om

m:__smmLm$ _

Nmmmmm .«_m_ amma_ mNmm__ N.Nm

.;o m.mm v.om m.mm M_

._ømpm;m___mmemm

eomx msmm

m.o q.o 0.0

m_m_

_._

mm» No_ mm

-

mmemmm m.om mNmm_N m.øm oxmm F.mN mm_m__ ..wm

.w ce

_ømuw:m___mwsømV ^^_ømm_uxwe__=%

ouemu

m.N

mmmm_ mmmm

N.m m.. w.N

mmm men mv

+

zmgmxmzcmswvcmogugnm

»omm

mxmmm mvvmm

m.N

NwNo_

_.« q.« o.m

mmm

m:_=_mu;mmpøu:ms

umupzmms

mm av

nas

m:_:_muLmmumn;

o=_:_muLnmpmnL

_ømm_uxwE__:woxL›zVV

_eN_N wommm

w.N

m_Nm_

N.m «.m

m.m_

um;m___mçsmw

m mmm_ Nm

:oo

n_cmmwpxmE__:moxL›x

mo_mo_ meoxm

ø:;mn_m

m.N_ o.«_ mxe_ mNN_m m.o_

m «.®

_mgop

om

u:m_ømmmpxmE__:+ox;›x u=m_mmmwuxme__:moxL›x “:w_mmum:mw__mmsmm

.

m:_:uum»:øssmm

I

Lmpmn; smumng »avgas xmpmng

nmcumoxpuvcms

m

mucmwmc_

uuwcmsocmm

MLW

..;ow»;mm uzmuoga pzuuoga açmuoga pcwuoga

__wnmh mmm» ._ _mp=ø .N .nanm .m .musa .e _mp:m

SOU 1981 :14 11 Bi1aga

msszm «oNm 0.00_

mm

.LD _mNm N.mm .q

.;p .;o

ä» m_ .o Fo_

UH mom_ m.wN nu N N xQ

» . m u .

om om

=wxwg__oam_pxms__=»oxL›x

m

mmm

Nm N., mm

meg

max

gm nu

4/

Q u

.ü mm_ m.N vw

m=_;_muLnmpmv:mE

m

2 z

m mmm m.o Nm

:m_mmm_pxms__:+ox;›x =m_ømuw;m___mmEøm

__%oLampwp_.m=o_pLoao;m

m men N.@ om

u:m_mmpm:m___mmEmm

oucmummg muccpmng

.mpxow

pmucøe pøvcms

pmucme

nmcuwoxumvcms

. .m .m

puwcmsocmm

m

__mpmH pmpcm w=muo;a

.m .m_m

12 Bilaga

Kyrkopolitikens starka lokala traditioner framträder klarast ur den kyrkliga partibilden. Tabell 6 summerar antalet lokala partier som uppträdde med mandat vid 1979 års val till kyrkofullmäktige. Ur statistiken kan man avläsa det välkända förhållandet att det finns en bred opinion inom kyrkan som menar att kyrkliga motsättningar yttrar sig i andra former än de partipolitiska - de konfliktlinjer som givit upphov till riksdagspartisystemet är inte helt relevant. Den främsta reaktionen mot partisystemet är att grupper bildas med beteckningar och mål som tar avstånd från reguljär partiverksamhet: de s k genuina kyrkopartierna. En annan möjlighet är att partipolitiska motsättningar accepteras men att de bakas in i en enhetslista. Valutgången i borgerligt kommunalval får ett direkt genomslag i kyrkopolitiken. Partierna erhåller platser i kyrkofullmäktige i relation till deras röststyrka i kommun-

fullmäktigevalet. En mer politiseradf form är de tillfällen

då en samlingslista av något slag ställs mot en annan parti-

lista. Vanligast är kombinationen socialdemokrater-borgerlig samling. I kommuner där andra partier är dominerande förekommer dock andra varianter. Som figur 4 visar föreligger här olika traditioner mellan rikets olika län. I Stockholm och de nordligaste länen förekommer normal partipolitik. Generellt torde också gälla att kyrklig politisk verksamhet är mer personavhängig än förekomsten av partibeteckningar antyder.

5. Alternativ l: Direkta val

Det låga Valdeltagandet har använts både som argument för och argument mot en övergång till direktval vid utseende av kyrkomötet. I det första fallet är en ökad valaktivitet en konsekvens av övergången till direktval. I det senare fallet är det däremot en förutsättning för att reformen skulle vara värd att prövas. _ Det största problemet vid ett direkt valförfarande torde vara vad som sker med de många lokala partierna utan stifts- och riksorganisation vid kyrkomötesval. övriga förutsättningar oförändrade kommer de röster som i dag lägges på flertalet sådana partier att vara förlorade röster. Väljarstödet kan

SOU 1981 214 13 Bi1aga

^mpm__mpm;:m

Wacom

o

vmpmcøwum_Lx

Lm__m»___u

o=ø__mI mgonmgmxm m:;nE_mz mgoamanø m=_apx=pq mm=_xm_m

gøe_øx Luumn;

;mpmnL

mm4

.musa

som 0 m:_m>c

ø

»ams

gem

0 0 0 0 0

cm

Nwamm

.max

;we

.:o_ø›mmwuxmE__=»oxLmx

psmm

N®.mm

Nam

nmucaamm;

U 0 .

En_

Lmwpgmammmnmxmg

ø m

0 0 0 _ o 0 0 .

ufcmsocwo “Swcmsøcwo

-o .

m=_Lmm_um_oa_u;ma

0 0 0

wucmssoxwgmu

mm:

W

Now

:mans

cm

xoF_mw__wp

n=m_;Lo:Lmumw v=m_pmmLmumn

cmpponggoz :mppon;ogmw mgwagmaaox vcøpcmsgwwnm u:ø_cøEumm

m

spogxuopm mgmnocogx

wLU:_E

m;onm_mm v:ø_»oo m_mmga: u:m_ELm u=m.psmn ogamgp m;onm_x

uø;o Eom av

.m_;

14 Bi1aga

svår1igen b1i så omfattande, att vä1jarbeteckningen erövrar säte i kyrkomötet. Förhå11andet bör därför få konsekvenser för den vä1jande i va1ögonb1icket. En inte a11tför djärv gissning är att de vä1jare som röstar på 1oka1a partier kommer att de1as upp i sådana vä1jare som vänder sig ti11 traditione11a partier och sådana som menar att ti11räck1ig värdegemenskap före1igger att bi1da stiftspartier utanför det n0rma1a partisystemets hägn. En restpost kommer givetvis att kvarstå i form av mer 10ka1a grupper.

Utredningen föres1år att va1et ti11 kyrkomötet fö1jer den kyrk1iga organisationen. En konsekvens av detta är att kyrkans med1emsanta1 1äggs ti11 grund för beräkning av mandatens förde1ning på stift. Det är av intresse att utreda - e11er spekulera kring - vi1ket utfa11 ett direkt va1 ti11 ett reformerat kyrkomöte sku11e få. Natur1igtvis b1ir en sådan beräkning he1t

hypotetisk. Det vi har att hå11a oss ti11 är den kyrk1iga po-

1itiska aktiviteten vid va1 ti11 kyrk0fu11mäktige. Det ärvidare 0rea1istiskt att anta att övriga partier utgör ett enhet1igt a1ternativ. Man kan anta att införandet av ett va1förfarande ti11 kyrkomötet i sig kan påverka rösternas förde1ning på vä1jarbeteckningar. Icke desto mindre kan en sådan beräkning ha

ett värde som i11ustrati0n. =

«

En annan ok1arhet gä11er vi1ka ana10gier som kan dras me11an

ordningen vid va1 ti11 riksdagen och ett direktva1t kyrkomöte.

F1era skä1, inte minst den ovan redovisade kyrk0po1itiska aktivitetsbi1den, torde ta1a emot att kyrk0va1et direkt övertar ett sådant institut som småpartispärren. Ordningen med utjämningsmandat kan också vara 0mständ1ig att kopiera. Frågan om va1ti11fä11e utgör ett annat o1öst pr0b1em.

En svårighet är att överföra det i dags1äget beräknade va1resu1tatet från 1änsinde1ningen ti11 stiftsordningen. Administrativa över1appningar framgår av fig. 5. I tabe11 7 har utifrån sávä1 mediemskriteriet som medb0rgaranta1-kriteriet föres1agna 251 mandat förde1ats på de 13 va1kretsarna. Tabe11 8 redovisar det stiftsvisa utfa11et av 1979 års va1. En riksprop0rti0ne11

15 Bi1aga

5 - stiftsinde1ning och 1änsgränserna Fig. Kyrkans

-á Stihsgrans ------ Länsgräns

W LULEÅ

riorrlvottens län ”Västerbotten

* HÄRITÖSAND

Jämtland .. ,. , *fäster-norrland VADTLB ÅS

Kopparberg s tmanl and Orebro UPPSALA K_1LRLS.LP.D Gävleborg *Iarmland fästmanla-nö. T :Häck:

Qrebro

Alvsborg __ Uppsala - st°°kh°1“

?KÄ-RA ”.°-f.°“°« u” sTñlüiGNlis

s Sh Orebro 73 Södermanland. - Skaraborv . ““--›. örebro

k ._ -

Älvsb _ U3, Stockholm Jönköpi .

LINKÖPING

Östergötland

GÖTEBORG cc-esgs

0 Jönköping Göteborg Kalmar ;âohus VÄ-_XJÖ Alvsborg Kalmar Halland Jönköping i -r-

1:22:23*

Blekinge Kristianstad Malmöhus

fördelning framgår av tabell 9. Som jämförelse har medtagits den förteckning över partitillhörighet som redovisas i protokollet från 1977 års Jämförbarheten haltar pastoratskongress. något; i detta fall är deltagandet ett resultat av ett indirekt

valförfarande§›En skillnad kan föreligga i det

föreslagna kyrkomötets karaktär: medan pastoratsförbundets tillvaratar kongress församlingarnas intressen är kyrkomötet avsett för dess medlemmar. Det är dock tveksamt om distinktionen har några praktiska konsekvenser. Effekterna av två hypotetiska mot småspärrar partirepresentation anges också.

I tabelllo slutligen för redogörs några hypotetiska mandatfördelningar mellan partierna givet l979 års resultat. Resultatet är att spärregler kan utestänga betydande aktiva delar av den kyrkliga opinionen. Ett system med utjämningsmandat kan ge bättre riksproportionell rättvisa.

Den kyrkopolitiska partibilden

Tabell 6 Församlingspartiernas antal, karaktär och storlek länsvis

I det följande skiljes mellan tre kategorier av partier som uppträder under rubriken övriga partier i SCB:s valstatistik. Uppgifterna är ungefärliga. E = enhetslista står dock (ofta VPK och KDS utanför). B = borgerlig samlingslista, innefattande olika kombinationer av de tre borgerliga partierna. I församlingar med starkt centerinflytande avser ofta

samlingsbeteckningen Fp, M

och S. I något fall står C, Fp och S gentemot M. Normalfallet är dock att B-lista står mot S-lista. G = “genuint församlingsparti som registrerar röster i församlingar där röstfördelningen i övrigt fördelas på de vanligen förekommande partierna. Tabellen bortser således från det antal betydande församlingspartier som uppträder som alternativ till partipolitiserande listor. För att diskriminera mellan resultat nivå på denna erfordras genomgång av länsstyrelseprotokoll.

x) Kongressen kan ej heller sägas ha

offentligrättslig ställning.

Bi1aga Tabe11 6, forts.

Uppsa1a Söderman1and 13 55 45 28 19 53 27 20 47 Östergüt1and 42 72 25 3 59 Jönköping 20 14 86 23 Kronoberg Ka1mar 23 62 36 2 63 4 80 20 22 G0t1and 13 51 49 57 B1ekinge

Ä1vsb0rg 21 75 25 72 Skaraborg Värm1and 25 15 35 25 19 25 75 29 örebro 16 18 82 46 Västman1and 21 30 70 27 Kopparberg 15 24 76 . 16 Gäv1eb0rg 21 18 82 26 Västernorr1and 26 17 83 28 Jämt1and

(100)1

10 10 Västerbotten 8

Norrbotten 10 (100)2

Summa 532

kan rubriceras som utanför norma1a 1 egent1igen 75%; övriga partisystemet ll II_ 2

18 Bi1aga SOU 1981 :14

-_N

.:mmNvNx__

;oo

NNNNNNN

.N_N N_N

._:m

_NNNN_N;N_sNN _NNmm_mNNNeNN

:w:O_pLoQOLQpmU:mE

NN Nm

Npmøw

_N

N

.NNNN NNNNNE ___u

.NNNN

u:=;m.:xmLmmV

.NN\N_N

QNN

:m:oNuN_mm

“ N “N _N

NNN NN_

NN__NNN

pNn:mEmm:_cEmnu:

NN_ Nm NN_ ;NN om wa v_ .NN

._NNeoxN»x N__oNN NN_NoN N_NmNN mmmmmm

mmmwmxm

Nm_mv .pmncms

NNNNN

NN__NN NNN_NN

oNNNN__

_NNN_N N_N_NN NNNNNN

mpsmn m_NNN__ ›NN_

pm_Lmp_;xNeo_ums

N

;NsEm_umEoxL›x

___N

pmucms

pN:_E

umvcøs _NN_Nm

-

pm_pN

Hm

mama»

pøncøs

.Npz

wm_=4V

N

»Emm ›aw_

N_ N_ N_ N_ N_ N_ Nm mm __ __ N_ mm

N

om

N “N +

;mm

›nm_

NNNNNNNE

uNu:NsmumLx_N

_NN \__

__ N_ N_ N_ N_ N_ _m mm 0_ __ \_N_ NN som

NNNN

NNN_N

u

mmamxm

mN_mu___p

mum_mup:

_

.çmueucms

;oo

Npmøw

_mmws_p:N;Nm ;Nm=_=xmLmN

pw_m

N_ N

N_ N_ N_ N_ N_ NN Nm N_ N_ N_ _N

_NN

up»_um

NN_NN\NLNNNoNNNs

”N NNN

N__m:mnNn

NNNNNE

_

ma

N

mm;NN;mN

cmmc_

N_ N_ mm

Nm_;m

N_ N_ N_ N_ Nm N_ N_ N_ NN

_mm

Nwmmw

ppm

H

ppm

m:_:_mu;m»pNucm:

gm»

NN_NN=N

_mNNN

.^pmU:øE

mcwcppmmpzgnw

Nmmmmm Nm_NNN

_N=_mLNs

NNmm_m

N_omNmN

_NNNN

NN_NNN NNNNNN _NNNNN NNNNNN

m_mNmo_

.=N=_ NNNNNN _NNNNN

NN_N___ NNNNNN_ :Numm

N

pmu:ø__m:Lnm

-

cm

.qmmg amma

N m

Lmucz

s_oNxNoNN

NN_N

N=_NNN=_N NNNNNNNNN NNLNpmN Lonmwnw NNNm_;Nx NNNNNNNNI

m_v ;mm

__onmh N__NN N_NmNN: NNNNN NNxN N==N Nm_=N »Nm_ N_NpoN

n x_

SOU 1981 :14 19

Bi1aga

.Lw__oLucox

ø=;mco_um_mL

m__m:cmE

m

_p;ea._g

N N

mm om mm me mm

man

N_ og ?M _N

m_m mmN

mwugmncw

wuøamxaaz

mmm

n

wmmm mmom mmmv

mmmmm wommm

Nano

mn

v_mm

Nagu_ Mmmm_ Mmmm_ mm_m_

omm_m_ _<_m_

NNNQ_

.

muogp

m _

em vv

xm

_N

mom vxv mm_ mqm va_

mNmm mNmo

mm_

omm_ .oxm

cmmøgunczgm

.xwpm_pmum

.:wo:_:_mv;n+umu:øs

Nxm

ommN mmmm

“Mmmm Nmmmm m_mmN

mN_m

mNmN_N mNmN_N

mmvv_ Nqom_ mw_mv

m

wmäo_ owmm_ _Nm__

mx;mma

.;øm=_=xm;mn

mumum

m

max mmm wvm omm mom

QNow

NN

“omm

mvxop

NMN

__o_ m__ mwm_ _vw_

mmmm_ mmmm_

amg»

;m__w:

øm_p»_pm

mus?

m_N wow mxw Nmm

mvvmw

qmmq

MMN _mm

mqqmm

am

MMNN mmm_ Nam. ?www mmm_ _om

Lm:s:_ox

mn

mac_

ppm

owvm mm_N NwmN amma mqwo

.om

m@mNm

Nomx

womNm

.Nam Nqmv

m

omm_ com_

wmsgmv

.www N__N

U

mm_

._mmm_pxms__=»oxL›x

mm__ppms

_

E ;oo

momm moom

m_m

mmNm Nmmm Nmvm o«N©

mNmov mwoNm @eoNm

mm_m vmm_ NN_m vNN. Nam_

;wxw»m

mmma

;m_ov:mumn;

mm

mmwm

muçmpmnm

mmmom mmmmm mwoov mmomm mmovv

vomomm

Nmmom oNmmN Nmexm omwmq mqmNm

qmmmmm

mommq

m«_wN_

m;m

xuou

ø:Løm=_LmEs:mp=_m

mNm_

gm

mmcgmwugma

.o No mo to mo mo No mo mc o_ __ N_ M_

m:Lmm_mx.»

m.HHmmmH ø_ømaa= m=_anx=_4 mmçmcwggm mm;mpmm nnxm mgonmpnw umpm_Løg uçmmpzxmx s_o;xuopm cm__ms

pç_pm øgøxm uçaq mm_=4 ›am_ øeszm mum .E:

20 SOU 1981 :14 Bi1aga

øm_Lp øa_gn

mcwcppmmuzgnç

NN mm

mmogmcox

__mncu

HLOD

xm

m

uczngnmmpøgoumma

^pmuw_m:owuLoaoLamx_Lv

;musa

mmm_ mgw

mmm_ ;m_u;øa axon

m m

Nm

^um;mm_;Lox

MN

:o_pmmw:amLomx_L

uw :oo

mmw;n

gmwugøa

=m_ømm_gxms._=$oxL›x

max

N

mmmw

-mm:__smm;nm

umcw:_mu;mçumu=me

mpmLx_m

nu __ gg mm mmw;n

.__oxouo;nmmm;mcox

;oo

ømnmmm_ ;øu__n

u

cmmcmc__mum:øEEcmmaa:;m_p;mm

xa ømm_

pmxwg

U ?N Q _w

mcmxgxx

mm

uw

;amç_=_gs;mçymw=mz

.xvpmwpøpm

so ueøm »Emm mv

gmusøpmeemermgm

Nm Nm

max xa

2 2

»po

Lgmammxwg

øxm:mm um__mxv

mncmmmucm

Ne xm

ouømqmg

_

-

m

mnmum

mpamxv

“ungas

nmmpmgnmsmn

;musa

m___mnuh Lopxm$mm

.F

SOU 1981 214 Bilaga 21

^.mgo

ppm

-Lam

o

mFFm;Lm

mmFm;mFEmn-m

Lampa

Fmcxmgmn

EF:pm

»um

m mvuomNuoLøNo-NNN

ppm _ Fm

m L N v F m m m m v F

=;mFp;ma

9 om FF mm Fm om

;su

uLmmV

_ Lncoomvxos (ӌr(\l

umn=mswm:F:Emnp:

F .- mm mF FF mm

mpmcm___m$smm

.^umFmmmmvmxFg

øm_;n= pmmsgmc

m

N F F (V)

1a F-ru

+ _

ppm

F F

;www

_x=_V

»avgas ;mama

m LDJfLOr\<r(\| :rv-oo Nm

mvcmmmucm

r- mm

poFpLma

m N rxvvuotxancsoo vmrxr-m

:- om oF E? Nm

vemummn

mama»

v- vxmovrxootnooo LOkO®r-LO G3 r- r- CO

;mv

;musa

mmm;m=oxø==n;n$mpmLopmmg

Fmm-m

M

Lømpm;xFm

max

N v- ;- §40 .\

.pmucme

_ u- v- 0- F)

uøu:msmm:F:Emnu:\mummm

.m_um_pm

:mFømFuxmEFF:moxL›x

wa m CU mv (fr- r-r-

N

am

mpmmm»F

N r- w aan»

mgm

FF

r-

øxgxpmpmmg

0- m

Lm_p;ma Nxm_

F m oonm-w-mmcoF- r-Lñv-

ma Fc

u_

.Fum=gmpFm

vmFsmm

(J(\l()r- I-°(\lC\JI_›- r--l\l

:m:oFpLoao;aV

v

mF FG mm

umpF:mm;

-- MFFNNMNN r-GJCÖ

vw

m=_=_ouLm$pøu=mz m=_=_wuLmç_pLma

;mpmm M CWCÖCPr-OOCÖKOLO LOCVJCV

mgw

KDCO

Nm

umFFpm::m

2 C\l mo.: CUF-ø-I-ÖJ C\.lø-(\lø-(\.l m

mmFmu pmucøs

mm #3 Fm

mFmF F VÖCNI ñlr-vtF-ÃI (\l|-C\|r-(Ö

F Fm

-

o_

mmcmcmgum -mm:F=Ecnp:

__mnmF pw_pm øFmmqa= m=_Qpx=_4 .øgmxm mmLmpmm nnxm mgonwuno Fmsmmv uøpm_gøx ucømncgmz wm_=4 ›nm_ sFogxuoum Fmsømu msêzm »avgas mssam .Qo;awx_m

u=:4

22 Bi1aga

6. Indirekta va1: A1t. 2, 3 och 4

6.1 Principer för indirekt representation

Vi1ken som he1st organisation, som bygger sin verksamhet på en representativ ordning, kan inde1as i ett anta1 nivåer. Det är i kyrkans fa11 van1igt att skilja me11an en 1oka1-, regiona1och riksnivå. Inde1ningen är inte uttömmande. Det finns åtminstone två me11an1ed samt o1ika varianter av basenheter. Dessa organ har stor betydelse för kyrkans n0rma1a aktiviteter och utgör ett viktigt 1ed i en tänkt va1ordning.

3 F _4. O

nivå adm.organ ...a kyrkomöte

//P\

2 stift

//I\\

3 kontrakt /// *\\\\\\\\\\\\\\ 4 pastorat enförs.pastorat f1erförs.pastorat \ samfä1 1 1

øbeteH//l

5 församiing kyrkofu11mäktigeförsam1ingar kyrkostämma enförs.fu11m.

1 kyrk1iga samfä11igheter kan ha med1emmar som vä1jer såvä1 ti11 försam1ingsfu11mäktige som samfä11ighetsfu11m. Även ensamfä11ighetspastorat samt f1ersamfä11ighetspastorat är möj1iga.

Basenheten, försam1ingen, är av mycket gamma1t s1ag. Den har 1egat orubbad trots drastiska förskjutningar av försam1ingsmed1emsanta1. A11tjämt har en dryg tredjede1 av försam1ingarna färre än 500 med1emmar. Denna förde1ning är prob1ematisk när det gä11er att konstruera en vaiordning som ska11 ta hänsyn ti11 en representation av kyrkans med1emmar.

Bilaga 23

Det finns två vägar att gå vid uppbyggnad av en indirekt representationsordning. Det ena är att vikta röster i elektorsförsamlingar efter basenhetens storlek. Det andra är att bygga upp en kretsordning på högre nivå, som s.a.s. upphäver basenhetens representationsgaranti. På det borgerliga kommunplanet har sådana administrativa indelningsändringar skett på ett ganska hårdhänt sätt och omstrukturerat kommunernas politiska geografi. Sanma likformighet finns inte i den kyrkliga organisationen.

Här skall tre olika valordningar av indirekt förfarande redovisas. Den första bygger på ett viktat röstförfarande. Den andra sker i form av dubbla (eller tredubbla) indirekta valhandlingar. Den tredje söker begränsa antalet indirekta valled till ett eller två.

6.2 Alt. 2. Vägd röstning

Om man vill ligga nära de väljandes uttryckta önskemål i första valtillfället ( = val av förtroendemän) och undvika särskilda elektorsförsamlingar ovan fullmäktigenivån, är det nödvändigt med särskilda regler om röstsammanräkningen. Varje förtroendeman i fullmäktige representerar sin andel av församlingsmedlem-

marna. En exemplifiering av sådana vägda röstetal ges i bilaga l.

Om vi tänker oss att fullmäktigeledamöterna i Stockholms Norra kontrakt samtidigt ställs inför uppgiften att välja representanter till kyrkomötet, uppställda på olika vallistor för Stockholms stift, så kommer de 25 ledamöterna av fullmäktige i Johannes församling var och en att förfoga över 303 röster. De 25 medlemmarna av fullmäktige i Engelbrekt förfogar däremot över 454 röster vardera. Vid samanräkningen väger således de röster olika partier erhållit olika beroende på vilken församling vederbörande representerar, som avgivit dem.

Metoden kan sägas ha två nackdelar: det är dels 0mStänd1i9t att räkna med de höga talserier som det här blir fråga om, i synnerhet i lägen där vederbörandes röstpreferens läggs på l:a, 2:a och 3:e val. För det andra avviker systemet från den vedertagna regeln om en man en röst.

24 Bilaga

6.3 Alt. 3. Indirekt valförfarande i flera led (jfr figur 8)

Stiftet har tagits till utgångspunkt som valkrets. I sin tur kan varje stift delas upp i mindre Valkretsar. Nackdelen med många kretsindelningar är att de förrycker en önskvärd proportionalitet. Mot en sådan efter ställd befolkningstal proportionalitet kan ställas krav på geografiska hänsyn och hänsyn till den grundläggande kyrkliga enheten, församlingen. Följande resonemang tar sin utgångspunkt i att skall valordningen repliera på kyrkans aktuella indelning.

Inom kyrkans fria sektor spelar stiftstingen en samlande roll. Icke alla församlingar är anslutna till men undanstiftsting, tagen torde vara få. Kyrkan har avstått från att stadgemässigt förenhetliga stiftens organisering av stiftstingen. Dock finns många gemensamma drag. I allmänhet har stiften indelats i kretsar på kontraktsnivå, och sedan tilldelat dessa kretsar mandat efter invånarantal för kretsen. Denna matematiska princip kringgärdas sedan i vissa fall med garantier för representation av de i kontrakten ingående ovanför en församlingarna viss nivå. I Visby, Stockholm, Härnösand och Karlstad byggs dock representationen nivå: upp genom kretsindelning på lägre

kyrkofullmäktige resp. samfälligheter.X/ I Stockholm uppstår

i vissa fall en analog situation till med småförproblemet samlingsrepresentationen inom pastoratet: vissa pastorat, som Jacob, är försvinnande små. Genom att det tal som utgör gräns för representation är öppet nedåt, dvs. inte har något golv, ges en representationsgaranti åt konstituerande enhet. En omvänd ordning, dvs. att jämförelsetaket för tilldelning av mandat skulle utgöra ett minikrav skulle däremot ute stänga ett betydande antal församlingar/pastorat. Nu tillgår ju fördelning av mandat på valkretsar i direkta val sätt. på annat Det jämförelsetal de minsta församlingarna tilldelats kan vara så lågt att de församlingar som redan erhållit mandat fortfarande (efter sedvanlig division) kan ha högre tal och därmed tilldelas ytterligare mandat. Mandaten räcker s.a.s. icke till för alla enheter som kan göra anspråk på representation. x/ Göteborgs 0 Lunds stift har också speciella bestämmelser.

25 sou 1981:14 Bilaga

Av hävd har den enskilda församlingen en stark ställning i kyrkopolitik. Ett sätt att garantera även de allra minsta församlingarna medbestämmanderätt är att låta samtliga basenheter delta i val av ombud till en första elektorsförsamling. I sin tur utser denna församling ombud till en andra. Proportionalitetshänsyn talar då för att varje församling ges en representation i förhållande till sitt medlemstal.

Hur pass strikt skall proportionaliteten vara, framför allt i uppbyggandet av den första indirekta valförsamlingen? Det torde vara i linje med kyrkopraxis att inte låta de församlingar som har ett dominerande befolkningstal erhålla röstandelar som fullt ut motsvarar det högre antalet medlemmar i församlingen. Därmed ökar möjligheterna för de små församlingarna att erhålla representation vid första valtillfället. För detta ändamål måste en skala konstrueras för att reglera förhållandet församlingsbor/ ombud. Å andra sidan är antalet platser som ombud i de senare valleden begränsat. Mandat för stift i kyrkomöte och för 593; trakt i stiftsvalförsamlingen utdelas efter kretsens totala storlek. - baserade Tabell 11 Uppbyggnad av kyrkomötet: stiftens mandat på antal på antal kyrkomedlemmar 1979 Stift Mandat Antal Stiftsval- Största-minsta kontrakt församlingens kontrakt minsta stor1.X variationsvidd 19 17 49 108896 - 12991 Uppsala

Strängnäs

Visby Stockholm 9 33 255978 - 39949

_§7

251 179

x alla kontrakt representerade = jämförelsetal = minsta kontrakt.

26 Bi1aga

Hur en sådan första ska1a ser ut är inte en enke1 fråga. Skaian kan ju vara mer e11er mindre brant. Några exempe1 ges i 1agen om försam1ingsstyre1se, där re1ationen me11an kyrk0fu11mäktige Effekten av detta är och försam1ingsmed1emsanta1et fast1ägges. att den kyrk1iga förtroendemannakåren i sin he1het överrepresenterar de många små försam1ingarna. Anta1et förtroendemän i stora försam1ingar ökar inte pr0p0rtione11t med ökande med1emsanta1. En annan ska1a finns i de nuvarande reg1erna för va1 av e1ekt0rer per distrikt ti11 kyrkomötet. För varje 5 000 invånare i försam1ingen erhå11es en e1ekt0r upp ti11 en gräns om 10 personer. Ett arrangemang som skapar garanti för representation av de1egerade från varje ingående försam1ing i distrikt med flera försam1ingar reg1eras av kyrkomötesförordningens 7 § mom. 4.

Det prob1em som sådana reg1er avser att 1ösa är att skapa stora e1ektorsförsam1ingar. Om en utgångspunkt är att 1ag0m en försam1ing av de nuvarande stifttingens st0r1ek är gynnsamma för va1 av kyrkomötesombud, återstår frågan hur denna förstiftsva1försam1ing) i sin tur sam1ing (en offent1igrätts1ig utses. Lämp1igt kan vara att bygga på kontraktsnivån. Det är den 1ösning som finns i nuvarande system, i f1erta1et stift. Kontrakten ti11de1as 1 sin tur mandat efter med1emsanta1skriterier. En sådan reg1ering sku11e skapa vissa ändringar i förde1ningen av mandat me11an kontrakten i de exempe1 som i det fö1jande ges (Stockh01m och Värm1and).

Bi1aga 27 -

torn Nor 7 7 Stiftstinget har 117 med1emmar Norra Da1 8 8 varav 2 icke-territorie11a för- N Sodra da] 6 4 sam1ingar jämte h0vförsam1ingen samt 3 observatörer från Stock- Västra Da1 4 3 ho1ms kyrk1iga samfä11ighet. Pastorat och tota1a samfä11ig- 36 1edamöter; f1erförsamheter utgör va1kretsar. 1ingspastorat, samfä11ighe- 14 pastorat har mindre än ter och övriga försam1ingar 11 000 invånare. utgör va1kretsar. Ett ombud utses för varje påbörjat 10 000-ta1 invånare. 43 pastorat har mindre än 4 395 med1emmar. I de här bägge fa11en skapas m.a.o. en bättre pr0p0rtiona1itet genom att kretsarna 1äggs på en högre nivå, kontrakten i stä1- 1et för pastoraten. För att sedan i första 1edet 1åta a11a basenheter de1ta presenteras i fig. 7 en ska1a där anta1et representanter ökar i avtagande pr0p0rti0na1itet mot med1emsanta1et (för varje nytt steg i ska1an behövs ytter1igare 500 invånare). I förhå11ande ti11 tidigare berörda reg1er om utseende av e1ektorer/distrikt ti11 nuvarande kyrkomöte har den inget övre tak. De största försam1ingarna förfogar över ett något större anta1 de1egater. Samtidigt diskriminerar den bättre me11an försam1ingar med 1åga bef01kningsta1 i det 1äge det gör ski11nad i g1esbefo1kade områden. En genere11 effekt av att använda en sådan skala är att den vä1jande k0ntraktsva1försam1ingen b1ir re1ativt stor. En omräkning pâ Domprosteriet och Ã1vda1 kontrakt i Värm1and samt på Sth1m Norra och Värmdö kontrakt i St0ckh01m ger fö1jande re1a-

28 Bi1aga

tion me11an pastorat/församling och k0ntraktsde1egerade”: (inom parentes anta1 ombud ti11 e1ekt0rsförsam1ing för nuvarande

kyrkomöte). - storlek Tabe11_]3 K0ntraktsva1försam1ingens Domprosteriet: 64 varav Forshaga 6 (2) Grava 6 (2) Hammarö 8 (3) Kar1stad Domkyrkoförs 12 (6) Munkfors, Ransäter 5 (2) N. U11erud,ö. U11erud 5 (1) Norrstrand 11 (5) St. Ki1, Frykerud 7 (3) Ustra Fåge1vik 4 (1) för att utse 22 representanter ti11 stiftse1ekt0rsförsam1ingen

Ä1vda1 35 varav Dalby 4 (1) Ekshärad 5 (1) Hagfors 7 msmvAm1f 2(m Norra Finnskoga 2 ? Norra Ny 4 Nyskoga 1 (1) Norra Rå 4 Sunnemo 2 (1) Södra Finnskoga 2 ? för att utse 5 representanter ti11 stiftse1ektorsförsam1ingen Anm. Uträkning av ombud ti11 nuvarande e1ektrosförsam1ing konstruerat efter reg1er, ej baserat på inhämtande av 1oka1a uppgifter.

St0ckho1m: Sth1m Norra Enge1brekt 9 (4)

z

w

5:252; äâânora §2;

Johannes 7 (2) Matteus 10 (5) Oscar 12 (7)

Värmdö Boo 9 (4)

/33 3/

åååçåvgáêlg,

Vä1jer Ingarö (Å) Ljusterö,Ros1agsku11a 3 (1) Vaxho1m 5 (1) Värmdö 5 (2)

SOU 1981 :14 Bi1aga 29

Euooomvuoommm

ooomm

oomm 9

umsuommmmpmmmmnp

m

oomw.

ntoommmáomnm

m

aaap

oomm

v

oomwr

_mtoommmuøooomm

wmamnmmundmøaasdwnwm

m

ooom

m

cccae

HDM

.Ftooommueoomm

wøwaadmnmmmnopxoao

ooor

N

^oom.øm

m

ømppmnmnoapmvnmmmnmmm

nmssoaøma

+

N av »mot

com ooom

H

mamxm

.mc

mäta

r

Hmpnm ampøm Hmmm

m

30 Bilaga SOU 1981 :T4

-Low -Lam

-sømgnw

;wn :sam

-___u_ø

amm_m;nçsmn

-__:» ›__:$

-_m»smm

-cwmmgamg

mmmwu mccmv

;om

:mmm :mmm

P uw

mmTpxms._=$mpm;m__

mucmmmc_

Lmpm;m___mçsøm

;oo gm»

mmxmuwzn

;oo

;mg _m cos cmgw

.mm_pxmE mmxmuzuog .=mpw;m___mç

Løm=__ mm_pxms mppmg pm__m» Lmpcmu m:__Eom

H mmm_ Fmp

Ax

LmEsu_umE

-xw_m

^Løm=__smmLn$

-EømLn+m;opxw_m

Amxm_

wvmLmmm_mvmuxmLu:ox

ax_

mumLmmm_mumpw_um ^Lmm:P_eømLn»m;ou

mmm

m_=m_pxms__=$

cmxxxx

___p

munsoxgxx

wmx

Agcmcw_ m:;cn_m

m_v ansv okmmv NV m

_ø

^xm_axms__=ç

mpxmL_u=_ Ax

-m_._m$smm

ø_nn=u

-__:mmpm; mm_uxms

kn;

øesmpm

czssox

umxoxgax

mm_xmQ_o=_La

_ ums

-xms_.=$

-

m m_p

.a_

m

.m_m

SOU 1981514 Bi1aga 31

mc_

m:__EømLn+_ømu»wpm

FEMMLDU*

uøgopmmawm_axms__=mmpm;mwF_wmsmm

Pai.:

mpnsoxgxx umxopmma m:;mn_m

mm_pxme__=$m»m;m___wwsum

m_ .Sw

pøgopmmammcwpsamgnwcm

munsoxgäx

m

usmm

vas

mwcmmmuz mpmLx.ø czseox

vmgoxgxx maswum

w

;mm som

uøgoamma

mm_xma_u:wLm

m_pxws__=$

pmLopmmawm:__Emmgmm;m_«

r

vas

\ \ v

.u_

32 Bilaga

6.4 Alt. 4 (jfr fig- 9)

Alternativ två har baserats på tanken att stiftsvalförsamlingens storlek normeras efter det nuvarande stiftstingets storlek. En annan möjlighet är att öka antalet ledamöter i denna stiftsför- Därigenom reduceras behovet av en mellaninstans, konsamling. traktsdelegerade. I stället kan representationsrätten förskjutas till ett led inom den kyrkliga organisationen, som ligger närmare den enskilda församlingen. Pastoraten ligger då nära till hands. Totalt finns i landet l l44 pastorat mot l79 kontrakt. Som bekant är vissa församlingar också enförsamlingspastorat. I dessa fall erfordras inte dubbla indirekta val. Annorlunda kan det förhålla sig i flerförsamlingspastorat. Ingående församlingar får gemensamt utse ombud till stiftsförsamlingen.

Det vore förstås önskvärt att bygga även en indirekt valordning direkt på primärförsamlingarna. Det stora antalet församlingar, 2 575 - liksom den storaandelen mycket små församlingar torde dock förstärka tidigare påtalade avsteg från proportionalitets-

grundsatser. Frânvaron av fullmäktige i flertalet församlingar

under l 000 invånare utgör ytterligare en komplikation. Avise-

rade övergångar till fullmäktigeinstitutet för församlingar med

mer än 500 invånare kan förstås på sikt tänkas leda till att nya förutsättningar skapas.

Ett korrektiv för att de minsta församlingarna inte finns med

är att skapa en skala som bygger på låga gränsvärden, dvs. även

mycket små pastorat kommer att finnas representerade i stiftsförsamlingen. Stiftsvalförsamlingen i sin tur sätts samman med ombud enligt det antal som föreslås i skalorna l-4 i fig. l0.

I likhet med tidigare skall vi konkretisera principlösningen med vissa beräkningar utförda på Karlstad resp. Stockholms stift.

(Beräkningarna är utförda på befolkningsantal, ej medlemsantal)

i sou 1931:14 33 Bilaga

En iakttagelse är att ju fler steg i början, desto bättre diskriminering mellan de många små församlingarna. Den stiftsvalförsamling som i sin tur skall förrätta val till kyrkomöte bör ha en rimlig storlek. Många skäl talar för att man använder sig av en så enkel skala som möjligt. En jämn skala baserad på nya ombud för varje 4 000-steg förefaller ge ett rimligt resultat. För att dels garantera de minsta församlingarna/ pastoraten representationsrätt, dels också diskriminera mellan de mycket små och de mindre små församlingarna föreslås att denna skala har ett första halvsteg om 2 000.

I flerförsamlingspastorat måste dock dubbla val ske. För att ge valförsamlingen representativ storlek föreslås att den s.k. 500-skalan (fig. 7) tas till utgångspunkt och att varje försam-

av minst 5 ombud. För varje steg ökas antalet

ling representeras nära den som nu kommer till anombud med 2. Ordningen ligger vändning vid kyrkomötesval.

34 . Nm NN Mw nu m mm :14

NNNV NNNV ^oNV

N

=N_NNN-oooN

N N N N N N N_ N m N N N N N N N N N

NNNV

NNNV ^oNV

N_

:N_NxNaooom

N N N N N N

Lo_øxN

m_ N N N N m N N N m m N

Nx_No

N NNNV NNNV NNNV

.N m N

:N_NxN-oom

m N N

;mama

N N_ N N m m N N m N m 0 N

NN=NNNonuN_»N

NNNV NNNV NN_v

N N N

=N_øxN-omm

N_ N m_ N_ 0_ N N_ N m m N N N m m N

e_o;xuoum omoN Mmmm

mmmmw

ommN moNN NmmN mm_N Nomm

mNmmm

NNNN mmm_ mmN_

_NmwN

emo_ omm_

oNw__ Nemo_

m_mm

mmmo_

NNNN

NNNNN

NNN_

:oo mm_omm

xm_goum m m N

vmpN_Lmx

_

N=mN=N_sNN;nN_N›NNN_NN

u:Lm__: x_LmNsN

vzgmmnx

umLoumma-uxm;u=ox-um_»N

xm_;oum o o

m;p

um:puøxm4

.mgnmoxgxxsou

Lwummcmm v:Lmmm:w4

NNNNNNLN

o

NNNN

x_;mps moxms;m

N__mNNN

o o o o

u:Lm__:

o

m:om=N_ENmLnm_N›Num_um

NuN_pN um_um

N 0

__N

um_;mumoLaEoo

cmmsmgom mumuN_;øx mgowxcaz N=NLNNLLoz oucmmxxgm xgmsmmgo NN;Nn___o NoNN=NN

ngmeemx

NN

xNm›4 n=Nmu_ xgøsumo .Nm=cum

mmL0 mgumz NNouN øgumø .mcczm NN_o

Nmumxagm NNmg___ø

um=msx_oN vNum_LNx

__mnNN NNNNNLNN

SOU 1981 214 Bilaga 35

^_NV

=m_cxm-ooov

m

^m_V

=m_mxm-oooN

M

Aomv ^w_V Awmv

m

=ø_øxm-oom

m

e

=ø»øxm-omN

mmmw momm ommm menu ammo mmmm qmum mmwv

mmmvm ommmm

.ena o_om Nmnm mmm_ mNmN mms_ mmNm mmm_ emo_ _mm_ _m_p _mm_ _vo@ mmm_

mNm_m mmmm. m.o__

m W m a

mxumm

x;msm=wA__xm

»Z

moxmmcmz

moxms_=

o

u=;mm_n

.;mpmm__pom moxm__øLmpmø

mpgow

mm_z

o

moxmggoe

moxmmpmum

o o

:omom

mv=m_;øg xm_ommm

.moxm_mmmwh

_wx=mLh xwLm>

o

muom mwuxe

mm=mmm=;-›z

o

vmpmgwmmm

øpme

moxwzgma

.p»_pm .mLpmm

o o

mgpmo

o o

x_m;om

o

oz

p_nxmup

uwe

Lmpmm._xmm

o

mLumm

o

moxmgmccsø .x_mm___z .xgøemxumh

_øo

.moxmczgm xgmemugx

o o

moxmso_m _mums_o: _øuoa__m n=Lm___m ›g;mxø4 .xawcmpm

o

mx_L mx_L moxmmgm.

m_m+mm

xgasugoz

mango

o o

.ø_ng amma»

uøpm_;øx

cum oxm ;oz _ms

owman

nu

;oz øggoz

36 Bilaga SOU 1981 :14

=N_mNm-ooo

Amvv

ANNV ^N_V

=ø_Nxm-oooN

N N N N N N N N_ N N N N N N ON N N N

Ammv

=N_NNm-oom

m

Avmv

=N_Nxm-omN

N

mmvm mmmw mmmm eoN mmvv

mvmmm

mmm_ mmm_ omqm N_mN _mNN moNN w_N.

mNNmN oNoNm NNoNN

_Nm_ __m_

como_ _mmm_ mmvo_

m V) l--I-LDI- V)

umpmwo

xgøscxoz

uNpmx_NN

o o

;mpm_

mmcmgmccao

wn_n

cgmnuxznm

o

mgompumgm

mage;

L›m-m_øv::m

_wx-mE::m_

o

:Lonmmo vNNm=_Nø

o

mxuønm_x

.»N_pm

mmoxmuam

:Nmn

moxm_øo

:sm:m:_um_Lx

o

mgommncwxm

o

.uøuma__mm .mn:ø_wLm u=Lm_.Nxm mxomgmmma

_Na

maaogx u::mm:=4 cmssmm mgotoum .uNNm.oN mmoxm_Lmg wcamaz .s::mw umNm_LNx

o

.umxz

.wmm.

EPC:

e::m_

.LD

um›z Ngunm

SOU 1981 :14 Bi1aga 37

NNNV NNNV NNN

:ø_øxN-oooN

N N N N N N N N N N N

^m_V NNNV NON

=N_NNN-oooN

N N N N N N N N N N N

ANNV NNNV NNN

=N_NNN-ooN

N N N N N N N N N N N

NNNN NNNV NNN

=N_NNN-oNN

N N N N N N N N N N N

uzpso

NNN

mvo

vmvm momm mwmw

ooN

amma mwve

mwmmm

pmmv

oNNNN

_mmv mmo_ NNN.

m m

ago»

Fega:

Nøuwummp

.Nu:m_mc:mm

o o

m_on

oemccam

o

mpgom

mgonwvn

uNwmmmm mmoxmxz

xNmsmNNnz

.oaNmn

Nmummwo

øpN:ø

mmoxmccwm

o

mmoxm::_m

.pmwpw

o o o

az anwa

Noa

.øvcmpmmgmm .Nmummmmz

FøULw4

.vm-N_mo .NucN_nm uøNw;mxm Ngommmz mggoz øggoz mgunm uøumpgmz

NNNNN MLLOZ

mLpmm _øv_

38 Bi1aga

St0ckh01ms stift f01kmängd i kontrakt-pastorat per 1979-12-31 500- 2000- 4000ska1an ska1an ska1an

Ekerö, Adelsö,

Sånga, Skå, Färentuna 0 Hi11eshög 5666 Va11entuna, Markim, Orkesta 0 Frösunda 14459 Usseby-Garn, Vada,

Bj1aga

St0ckh01ms stift, forts.

500-A 2000- 4000-

ska1an skalan ska1an

-Iå-bhä-bbåü

(mo-woman:

Gustavsberg

(DåINJUWUJC

Ljusterö 0 Ros1agsku11a 1408 Vaxh01m 4866 Värmdö 5395 (31) (29) (24)

Ul -b a! _a _a -Sä \.J

40 Bi1aga SOU 1981 :T4

oomm

^oom.:m

...

m_\oom w_\omN N_\omN m_\ooo

+

mv

vpuooomvaoommm

om om mm mm

ø_mxm ooomu

oomm \

__\ooo N_\omm m_\omN m_\ooo

0_ o

ooov

m

mm_

vøeLo$mmmpmaaøLu

v_ m_ m_ nu

oomw_

oommm-oommm

\

o_

com

m

xommm

__wp

oomm

F_

dm_

w

møpmxmm come_

oommm-ooomN

\ Q w

own_

upøxoumøa

ooom MF_

m

ooo__

\ m

;mm

ooowN-ooomN

^=m_øxm-oomV ^=ø_mxm-omNV

ooo_

m:w_Eømgm+mLopxm_m

N

ooo.

\ N

Lo_øxm

N

upmLm:o_uøp:mmmLamm

.Ego

com

.\ m _ N -

mwpm

\

ommm

_

Qxp FUwE W axp

omm

ooow

muLmm:mLm

o_

com

mm_;p

_

.m_m m_øxm .Sao Fmpcø .gamg m_mxm ümmmm

.m

41 SOU 1981 :14 Bi1aga

\ \

000 000

xp_ Fm

om 00

\ \ \

000 000

0_ ow w_ mm

\ \ \

000 000 000

pxZumwv

m

m_ mm 0_ om om

...ma

\ \ \

000 000 000

0 mm

m_

vm em

...mgouxmåm

e_

N \ \ \

000 000 000

N

N_ nu

umeå

N_ Nm Nm

wx_Lum_u

.mmum

\ \ \

000 000 000

o_ om 0_ om om

;ma

nam...?

\ \ \

Lmgo»xm_m

000 000

m

pøgmimø_

m_ mm

mm we

N

tm.: \ \ \

000 000

pm=_z 0000

e_ e_ em

:ms om me

;onmm:w_sømLm+

.^oooN0 Aooovv

\

mpgow

\ \

000 000

000v

m

^:m.mxm-oooN0

m. mm em av

.Lo.øxm

m.mxm__mLwp=_ Eøxmimåwuc_

\ \ \ m

_mu:m\mu;mm=mLm

.000

N

mm 000

000m

- N_

axu 0:250 mm me

o.

m_u :Emo :Ewa m_mxm ?på

42 Bilaga

x

000 000

xw

x

v_

vu mv

x

000 000

xx

x

m_

om vw

x

000 000

xo

x

N_

0_ cv

x

000 000

xm

x

F_

N_ om

x

xv

000 000

000m

0* J.

Nm om

mage;

x

xm

^=m_mxm-ooo0

f.:

000 000

000v

mm

.Lo_øxm

Nm

V

xm

000m

-

axp

0_

m_m m_øxm

43 Bi1aga

Kar1stad Stift (Ä1vsb0rg, Värm1and, örebro)

Län Röstbe- Fu11mäkt1ge Vägd röst (Avrundat

Försam1ing ti11 närmast högre ta1) rättigade

Brå1anda 1 846 20 92 Ä1vsborg 2 498 20 124 Da1s-Ed Frändefors 2 236 25 89 658 15 43 Fröskog 305 15 153 Färge1anda H01m 254 20 162 005 17 59 Högsäter 157 15 10 Laxarby Skå11erud 534 23 66 617 15 41 Tösse med Tydje 042 25 321 Åmå1 Ärtemark 230 20 161 773 15 51 Udeborg

44 Bi1aga

Län Försam1ing Röstbe-

Fu11mäktige Vägd röst (Avrundat

rättigade ti11 närmast högre ta1)

Värm1and Gräsmark 1 106 20 55 (forts)

Kar1stads 21 891 23 951 Domkyrkoförs.

45 Bi1aga

Röstbe- Fu11mäkt1ge Vägd röst (avrundat Län Försam11ng ti11 närmast högre ta1) rättigade

1 037 15 69 Värm1and Töcksmark

Nysund

46 Bi1aga sou 1981:14

r

St0ckh01ms Stift: St0ckh01m Norra samt Värmdö kontrakt

Kontrakt Försam1ing Röstbe- Fu11mäktige Väqd röst (Avrundat rättiqade t111 närmast högre tan

Stockh01m Norra Enqe1brekt 11 357 25 454

Statens offentliga utredningar 1981

Kronologisk förteckning

1. HS 90: Hälsorisker. S. 2. HS 90: Ohälsa och vårdutnyttjande. S. 3. HS 90: Hälso- och sjukvård i internationell! perspektiv. S. 4. HS 90: utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. S. 5. Ny arbetstidslag. A. 6. Översyn av lagen om församlingsstyrelse. Kn. 7. Lag om värd av missbrukare i vissa fall. S. 8. Översyn av siölagen 1. Ju. 9. Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. U. 10. Datateknik i verkstadsindustrin. I. 11. Datateknik i processindustrin. l. 12. lnrikesflyget under 1980-talet. K. 13. Närradio. U. 14. Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. Kn.

Statens offentliga utredningar 1981

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Översyn av siölagen 1. [8]

Socialdepartementet Hälso- och sjukvård infÖrSO-talet. 1. Hälsoriskar. [1]Z. Ohälsa och várdutnyttjande. [2] 3. Hälso- och sjukvård i internationellt perspektiv. [3] 4. utgångspunkter och riktlinjer för det fortsatta arbetet. [4] Lag om vård av missbrukare i vissa fall. [7]

Kommunikationsdepartementet lnrikesllyget under 1980-talet. [12]

Utbildningsdepartementet Enhetligt huvudmannaskap för högskolan. [9] Nârradio. [13]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny arbetstidslag. [5]

Industrldepartementet Data- och elektronikkommittén. 1. Datateknik i Verkstadsindustrin. [10]2. Datateknik i processindustrin. [11]

Kommundepartementet Översyn av lagen om församlingsstyrelse. [6] Reformerat kyrkomöte, kyrklig lagstiftning m. m. [14]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

LiberFörlag 3572:263? Allmänna Förlaget