Ut med musiken : slutrapport från Centrala musikkommittén om musiklivets regionalisering

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

#35,*

Ut med musiken

från centrala musikkommittén

Slutrapport

om musiklivets regionalisering

SEÃM

1988:51

Statens offentliga utredningar

EEIEEI 1988:51

g Utbildningsdepartementet

Ut med musiken

från musikkommittén

Slutrapport gntrala

om musiklivets regionalisering

Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst 106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30 Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5

Allmänna Förlaget har utgivit en hibliograñ över SOU och Ds sam omfattar åren

- 1981-1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som berättigade till remissexemplur eller friexcmphr kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08f/63 23 20 Telefontid 8° - 12°° (externt och internt) 08/763 10 05 12°° - 16?” (endast internt)

REGERINGSKANSLIETS ISBN 91-38-10237-4 OFFSETCENTRAL ISSN 0375-250X Stockholm 1988

Innehåll

Förord Avdelning 1 1988 - Förberedelser, beslut och Musikreformen 11 genomförande

13 1 Historik 13 1.1 Inledning 13 1.2 Den statliga kulturpolitiken 16 1.3 Landstingens kulturpolitik 17 1.4 Kultur-rådets utredningar revisorers 22 1.5 Riksdagens granskning 25 1.6 Direktörspromemorian

2 29 Principbeslut 29 2.1 Propositionen 30 2.2 Riksdagsbehandlingen 33 2.3 Organisationskommittén 34 2.4 Förhandlingsuppdraget

Avtal 35 och landstingen 35 3.1 Avtalen mellan staten 39 3.2 Arbetsgivarorganisationen 42 3.3 Arbetstagarorganisationerna 43 3.4 Löner och anstållningsvillkor

45 4 Central organisation 45 4.1 Musiklivets behov Musikråd 46 4.2 Sveriges l985/86:114 50 4.3 Proposition

4.4 Samspel med Svenska rikskonserter 52 4.5 Budgetpropositionen 1987 54 4.6 Organisation och bemanning 57 4.7 Budgetprogram 61 4.8 Programorganisation 62 4.9 Utvecklingsdelegation 63 4.10 Bestállningsverksgrupp 4.11 Notbibliotek 66 4.12 Caprice Distribution AB 66 4.13 Svenska Konsertbyrån AB 67 4.14 Art Tours AB 70 4.15 Stiftelsen elektroakustisk musik i Sverige, EMS 70 4.16 Musik för Ungdom, MfU 72 4.17 Musikens Hus 74 4.18 Stadgar for Stiftelsen Svenska rikskonserter 76 4.19 Styrelse 80

Stockholmsmusiken 81

Försvaret 87 6.1 Avtalen 87 6.2 Militârmusikalier, instrument och viss utrustning 90 6.3 Den ridande musikkåren 91

Regional organisation 95 7.1 Regional indelning 95 7.2 Uppgifter 96 7.3 Verksamhetsfomi 99 7.4 Våren 1988 101 7.5 Regional samverkan och utveckling 104 7.6 Etermedia och fonogram 109

Utbildning och information 111 8.1 Allmänt 111 8.2 CEMUS-bulletinen 112 8.3 Informationsplanen 114 8.4 Lokalradion 116

9 Omstâllningsarbetet 121 9.1 Allmänna överväganden 121 9.2 Planering 122 9.3 Rikskonserter 124 9.4 Regionmusiken 125 9.5 Löpande personalärenden 126

10 Övergångsorganisationen 129

10.1 Uppdraget 129 10.2 Budget 129 10.3 Organisation och bemanning 130 10.4 Boksluten 131 10.5 Personal 134 10.6 Arkiv 134

10.7 Övrigt 135

Avdelning 2 Cemus verksamhetsberättelse 137

Bilagor

Bilaga 1 Ordföranden har ordet, ledare i Cemusbulletinen 165 Bilaga 2 Författningar om tjänstemusik inom försvaret 197 Bilaga 3 Synpunkter inför framtiden från styrelserna för Regionmusiken och Rikskonserter den 28 december 1987 215

Förord

Syftet med musikreformen har i få 0rd varit att ge fler tillfälle uppleva musik skapa, utföra och förmedla musik ge fler tillfällen ge fler tillfälle påverka musiklivet och dess utveckling.

Detta skulle ske genom att använda de statliga resurser, som använts för Regionmusiken och Rikskonserter, på ett nytt sätt. och genom att landstingen blir nya huvudmän som tillsammans med primârkommunerna har ansvar för lânens musikliv. Statens ansvar minskar för den skull inte. Som samlad kulturpolitisk reform torde den till sin storlek vara unik.

Cemus har haft uppgiften att genomföra statsmaktens beslut men inte endast detta. Rollerna har varit flera. - Vi har som utredningskommitté lagt forslag till regeringen, bl.a. två betânkanden. - Vi har varit rådgivare, vägledare och tolkar till alla slag av intressenter. - Vi har som myndighet löpande beslutat om Svenska rikskonserters organisation, bemanning och verksamhet fram till den nya organisationens början 1988. - Vi har samordnat regional och central omorganisation. - Vi har avvecklat de gamla organisationerna och frân nyåret 1988 övertagit ansvaret för kvarvarande uppgifter.

Denna bredd i uppgifter torde vara helt unik för en organisationskommitté.

har krävts med en mängd intressenter, som återfinns i ett

Samarbete institutioner och organisationer. Tyvärr har vi inte klarat par hundra med alla. Det. har blivit en och av att ha tillräcklig och löpande kontakt annan miss, särskilt under den forsta tidens mest intensiva arbete. Av om våra avsikter. Alla har väl detta har följt ett och annat missförstånd inte läst så noga vad vi verkligen skrivit och sagt.

De intressegrupper vi i forsta hand haft att göra med och inhämtat synpunkter ifrån har varit - de som åstadkommer musik, tonsättare, musiker, sångare, såväl professionella som amatörer mfl. - de som förmedlar musik, stora och små musikinstitutioner, musikorganisationer, andra kulturinstitutioner, folkrörelser m.fl. - de som lyssnar och deras företrädare i skola, föreningsliv, arrangörsorganisationer etc. - de som har ekonomiskt och annat ansvar, i forsta hand politiker på central, regional och lokal nivå - den berörda personalen och dess fackliga företrädare.

Samverkanskraven har varit stora och mängden av trådar i kontaktnätet torde ha varit ganska unik.

Ett stort antal experter har medverkat med värdefullt underlag dels de som särskilt blivit utsedda, dels de som medverkat generöst från Rikskonserter och Regionmusiken, dels de som ute i musiklivet och på andra håll haft spontana synpunkter, ofta mycket värdefulla. Viljan att medverka i interna arbetsgrupper och över huvud taget bistå oss med idéer och förslag har varit unikt stark.

Utbildningsdepartementet har inte bara foretrâtt uppdragsgivaren utan även varit en bra samtalspartner och ställt upp for att stödja oss politiskt, ekonomiskt och administrativt. Vi har känt oss tillhöra om inte familjen så ändå släkten.

Med Landstingsförbundet och statens iörhandlingsnämnd har vi haft ett gott och tidvis nära samarbete som varit helt nödvändigt for att vi skulle nå fram till resultat. Med de enskilda landstingen har samarbetet också varit gott och konstruktivt. Vi beklagar att frågan om Stockholmslandstingets medverkan ännu inte fått sin definitiva lösning.

Våra forslag till regeringen tycker vi har fått en bra behandling. I allt väsentligt har faktiskt regeringen och sedan riksdagen accepterat våra idéer. Vi tror alltjämt att ett gemensamt forum for planering hade varit bra, särskilt de forsta åren, och att den statliga institutionen borde ha

fått ett namn som bättre skilde den från den gamla organisationen men det är detaljer som inte märks om några år. Vi ser i dag med tillfredsställelse hur så många av våra idéer, som statsmakterna accepterade trots att en del intressenter var minst sagt tveksamma, redan blivit nödvändiga realiteter.

Det har varit en ovanligt stor och laddad omorganisation som ändå kunnat utan särskilt stor massmedial uppmärksamhet, genomföras dramatiken har inte funnits så mycket utanpå. Vi tillåter oss citera ur Goethes mellan motsatser är naturens produktifärglära: Spänningen en förutsättning for omdaning och förvandling som allt leva princip, vande befinner är natusig i. Att söndra det enade, att ena det söndrade in- och utandning i vilken vi lever, verkar och är till. rens liv, världens Denna växelverkan till stegring. Föreningen av öppnar möjligheter motsatser kan framkalla något nytt och oväntat, nå högre stadier.

Cemus har under dessa år inte enbart stått for ett organisatoriskt, administrativt utan även deltagit i och aktivt påverkat förändringsarbete en rad konstnärliga, kulturella, pedagogiska och sociala utvecklingsdär en rörlig, påverkbar organisationskostym är en viktig processer, är for oss ett villkor för förutsättning. En öppen, föränderlig struktur att reformen skall hålla i en framtid.

Andra och vi i Cemus, som under några år har nu tagit över ansvaret tackar för oss. Vi har ansett skeenvarit ett begrepp i svenskt musikliv, det under dessa år såpass unikt och lärorikt att vi lämnar efter oss inte endast en mer formell verksamhetsberättelse utan en mer beskrivande med den förhoppningen att den kan vara till nytta i det fortredogörelse satta uppbyggnadsarbetet och i framtida organisationsförändringar. över huvud är Bristen på dokumentation av omorganisationer taget mycket påtaglig i vårt land och de flesta översyner får börja från början. Huvudförfattare till detta betänkande har varit Birgitta Eurenius, Cemus sekreterare och chef för Cemus-kansliet, ett kansli som f.ö. gjort en fin arbetsinsats. Vi har sökt undvika värderingar som kan uppfattas som direktivgivande for framtiden men har samtidigt sökt vara något i konturerna och inte bleksiktigt odramatiska och försikså när skarpa tiga.

Musiker av alla slag, musikfonnedlare - bl.a. Svenska rikskonserter, landsting och regionala musikstiftelser - och inte minst lyssnarna ön- “ skas lycka till.

Urban Rqsenblad i Birger Bäckström Urban Karlsson

Bengt Olof Engström Karin Marcus I Stig Gustafsson Eivor N isson

Torsten W Persson

AVDELNING I MUSIKREFORMEN 1988 Förberedelser, beslut och genomförande

1 Historik

1 . 1 Inledning

Musikreformen har inneburit att antalet förtroendevalda och tjänstemän, som kommer i kontakt med musikfrågor, har vuxit betydligt. Samtidigt är det fortfarande hösten 1988 nödvändigt men också svårt att förklara för massmedia och allmänhet varfor reformen genomförts. Vi som i olika roller arbetat med förberedelserna for reformen i drygt 15 år har kanske forbisett det faktum att kretsen av initierade trots allt varit begränsad. Med tiden kan också bakgrunden till reformen falla i glömska. I vår strävan att dokumentera organisationsarbetet har vi därför valt att ge en fyllig bakgrundsbeskrivning.

1.2 Den statliga kulturpolitiken

I betänkandet Ny kulturpolitik (SOU 1972:66) lade utredningen Kulturrådet stor vikt vid decentralisering och ökat medinflytande. Decentraliseringen skulle gälla såväl planerings- och beslutsfunktioner som resurser av olika slag. Utredningen framhöll att en konsekvent decentraliseringspolitik oundvikligen skulle få organisatoriska konsekvenser. För att en decentralisering till regional och lokal nivå skulle bli möjlig måste organisationen där byggas ut så att en överflyttning av arbetsuppgifter blir genomforbar.

Kulturrådet förutsatte vidare att det på kulturområdet i framtiden skulle finnas politiskt ansvariga organ på alla nivåer, ett brett medborpå den politiska processen och möjligheter till direkt garinflytande kommunikation mellan institutionerna och medborgarna.

På teater- och musikområdena borde tyngdpunkten förskjutas mot ett regionalt ansvar for institutionerna. Detta förutsatte ett ökat engage- 4 mang från landstingens sida.

Den första propositionen om den statliga kulturpolitiken (prop. 1974:28) innehöll inte bara de välkända kulturpolitiska målen utan också principer för ansvarsfördelningen mellan stat, kommuner och organisationsliv. Ett viktigt inslagi arbetet med att utforma propositionen hade varit överläggningar med Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet. I beredningsarbetet hade även ingått överläggningar med företrädare for folkbildningen, kulturarbetarnas organisationer mfl.

Den föreslagna ansvarsfördelningen innebar att staten - vid sidan av ansvaret for egna och helt statsstödda institutioner - skulle ta ett allmänt ansvar för frågor av gemensamt intresse för kulturorganen. Staten skulle vidare ha ett ansvar för att genom ekonomiska bidrag stödja kulturverksamheten. Primärkommunernas ansvar för stöd till kulturverksamhet bedömdes vara grundvalen för samhällets kulturpolitiska insatser. Det nya i kulturrådets analys av ansvarsfördelningen på kulturomrädet hade varit betoningen av den regionala nivån. Även i propositionen betonades att ansvaret för uppgifter som man inom länen valde att föra upp från det primärkommunala planet tll länsplanet inte skulle ligga på något statligt organ. Vissa frågor, Lex. kulturminnesvården, borde dock behandlas av länsstyrelserna. För övriga kulturfrågor på det regionala planet utgick man i propositionen från att ansvaret skulle ligga på landstingen. Vidare framhöll man organisationslivets roll:

Att låta föreningslivet i fria former lösa viktiga uppgifter har en lång tradition i svenskt samhällsarbete. Detta förhållande utgör ett viktigt inslag i den svenska demokratin. Det är därför naturligt att vid behandlingen av ansvarsfördelningen inom kulturområdet framhäva organisationernas roll. I organisationsarbetet nås i hög grad ett av syftena med kulturpolitiken, nämligen att ge människor tillfälle till personlig utveckling och socialt engagemang. Organisationerna har större möjligheter än kulturinstitutionerna att nå eftersatta grupper. De organ som samhället bygger upp inom kulturområdet kan aldrig svara för

bela det spektrum av aktiviteter som ett aktivt kulturliv måste inrymma. Staten och kommunerna bör därför ge organisationerna resurser för att självständigt genomföra uppgifter på kulturområdet.

Den forsta innehöll också principer för vad kulturkulturpropositionen rådet kallat yttrandefriheten inom kulturinstitutionerna.

Kulturpolitiken måste ge förutsättningar för ett rikt, mångsidigt och varierat utbud av kulturell verksamhet. Dessa förutsättningar föreligom de som är engagerade i den kulturella verksamheten har ger endast försökt att åsikter och värderingar. Häri ligger också att uttrycka röster kan göra sig hörda och att konst med olika innehåll och många form får växa fram.

Redan i den första propositionen betonades vikten av att utvecklingen I också på musikområdet gick mot ett ökat regionalt ansvarstagande. detta syfte behövdes ett utredningsarbete på regional nivå som skulle de lokala och regionala förutsättningarna för att gå ut på att klarlägga inom regionen tillgodose olika musikbehov och för att ange lämpliga oroch arbetsformer för en institutionsverksamhet. Föredraganisationsgande statsråd Bertil Zackrisson utgick från att ett sådant utvecklingsarbete skulle komma till stånd och att detta på sikt skulle leda till reverksamma kulturinstitutioner. Zackrisson betonade att det i gionalt fanns en tillgång för musikverksamheten ute i landet regionmusiken som måste beaktas i det kommande utrednings- och planeringsarbetet. I takt med att regionala organ skapades för planering och samordning av musikverksamheten borde dessa kunna ta över de regionala produktions- och samordningsuppgifter för regionmusiken som Institutet för rikskonserter då ansvarade för. Man borde därför vara beredd på att regionmusikens regionala organisation och indelning skulle ses över.

I fråga om Institutet för rikskonserter framhöll Zackrisson att den viktienligt gällande riktlinjer var skolkonserter och att det gaste uppgiften statliga ansvaret främst var knutet till den centrala institutionen. Uppgifterna att på det regionala och lokala planet förmedla och genomföra konserter skulle enligt riktlinjerna ligga på organ som både ekonomiskt var fristående i förhållande till staten. Utoch organisatoriskt

vecklingen hade emellertid ort det nödvändigt att decentralisera en avsevärd del av produktions- och samordningsuppgifterna från det centrala institutet. År 1974 fanns sju regionkontor, en anordning som Zackrisson betraktade som provisorisk. Han utgick från att möjligheten for regionala organ att ta över ansvaret for regionkontoren skulle belysas i den regionala utredningsverksamheten. Institutets uppgifter i framtiden sammanfattades i dels uppgifter som expert- och konsultergan, dels uppgifter med produktion och distribution av ett kompletterande musikutbud.

Den andra propositionen om den statliga kulturpolitiken (prop. 1975: 20) behandlade främst kulturminnesvård, litteratur och film. Musikområdet berördes marginellt. Bl.a. nämndes litteraturutredningens forslag att statsmakterna låter utreda de särskilda problem som är förknippade med utgivning och spridning av noter. Även den tredje propositionen (prop. 1975/76:l35) kom att handla om annat än musik, främst om bidrag och ersättningar till konstnärerna i samhället och om särskilda åtgärder for bildkonsten.

1.3 Landstingens kulturpolitik

Enligt skriften Landstingen i kulturpolitiken - Den regionala rollen, utgiven av Landstingsförbundet 1982 var landstingen redan från början positivt inställda till att ta på sig mer omfattande kulturpolitiska uppgifter. Remissen på betänkandet Ny kulturpolitik besvarades positivt av såväl enskilda landsting som Landstingsforbundets styrelse.

I rapporten från kulturrådet 1984:3, Kommunerna, staten och kulturpolitiken, den s.k. KOSK-rapporten, beskrivs bl.a. landstingens kulturpolitiska insatser sedan 1974. Kulturfrågorna har behandlats vid flera av Landstingsfrirbundets kongresser. Vid kongressen 1976 beslöt for-

bundet att anta ett kulturpolitiskt principprogram som knöt an till det

två år tidigare fattade beslutet av statsmakterna. I en rapport till kongressen 1982 framhöll förbundet att landstingens insatser inom kulturverksamheten under de närmaste åren borde inriktas på

att närmare koppla den kulturpolitiska planeringen till samhällsplaneringen i övrigt, att i större utsträckning använda kulturen som ett instrument i samhällsarbetet, att utveckla metoder som syftar till kulturverksarnhetens bredare sociala förankring och integration, att se över stödet till folkbildnings- och organisationslivet och att utveckla kulturverksamheten i vården.

Landstingens kulturpolitiska ambitioner har fortsatt att växa. Inom ramen för projektet Landstingen infor 90-talet gav förbundet 1986 ur skriften Landstinget som politisk drivkraft for länets utveckling. I den föreslås bl.a. att landstingen bör göra kulturen till en regional utvecklingsfaktor. Förslaget innebär att landstingen bör välja en offensiv roll och utifrån regionala förhållanden och förväntad utveckling själva bestämma inriktningen av det framtida arbetet. Enligt förslaget föreligger motiv för landstingen att genomlysa sitt arbete med kulturfrågorna. Syftet bör bl.a. vara att dra slutsatser för det fortsatta arbetet med utgångspunkt i kulturens betydelse som regional utvecklingsfaktor. Förslaget har överarbetats med hänsyn till remissopinionen och bildade underlag för en del av överläggningarna vid förbundets kongress i juni 1988. Som en följd av överläggningarna uppdrog kongressen åt

Landstingsförbundet att utfärda en rekommendation om att landsting-

en bör ta fram regionala utvecklingsplaner for de områden som ligger utanför sjukvården. Rekommendationen kommer att färdigställas till våren 1989. Förbundets kulturkonferens i oktober 1988 ägnas åt frågor om kultur och regional utveckling.

1.4 Kulturrådets utredningar

Det regionala utrednings- och planeringsarbete på musikområdet, som förutsattes i den första propositionen om den statliga kulturpolitiken, kom långsamt igång och gav inte förväntat resultat. Detsamma gällde de decentraliseringssträvanden som pågick inom regionmusiken och Rikskonserter. I det läget bildade kulturrådet, regionmusiken och Rikskonserter en gemensam arbetsgrupp, musikplaneringsgruppen, som

skulle följa den regionala utvecklingen och även ta upp frågor som måste lösas på central nivå.

I februari 1978 sammanställde rådets kansligrupp for musik en PM om den statliga kulturpolitiken inom musikområdet. När det gällde den re-

gionala organisationen betonade rådet att den borde utformas på initia-

tiv och förslag av resp. region. Samtidigt konstaterade rådet att det fanns en betydande osäkerhet om vad man kan göra även i de regioner där utredningsverksamhet kommit igång. En anledning till detta bedömdes vara att man från regionalt håll ofta saknade överblick över musikområdet som helhet. Rådet ansåg det därför vara viktigt att staten stimulerade en fördjupad regional behandling av musikområdet.

Parallellt med arbetet i kulturrådets musikplaneringsgrupp granskades regionmusikens och Rikskonserters verksamhet av riksdagens revisorer. Resultatet av denna granskning beskrivs i nästa avsnitt. Samtidigt utsattes regionmusiken for skärpta besparingskrav från regeringens sida.

Mot den här bakgrunden gav regeringen hösten 1978 statens kulturråd i uppdrag att utreda regionmusiken och Rikskonserters roll i det regionala musiklivet. För ändamålet bildade kulturrådet en arbetsgrupp med Karl-Herman Tapper som ordförande. Gruppen hade att arbeta efter b1.a. följande riktlinjer:

° En bedömning av regionmusikens och Rikskonserters regionala roll förutsätter en analys av det kulturpolitiska läget och musikliveti regionerna som helhet.

° bör stimulera Utredningsarbetet till ett ökat regionalt ansvarstagande, dvs. musiklivet skall proñleras på resp. regions (landstingsområdes) villkor och initiativ.

° Skilda musikformer måste ges så långt möjligt likvärdiga utvecklingsmöjligheter.

° Kontakterna måste förbättras mellan musikerna och arrangörsledet.

° bör under utredningens gång stimuleras att satsa på Regionerna egna utvecklingsprojekt.

° Utredningen bör vid behandlingen av regionmusikens och Rikskonserters framtida organisation även granska effekterna av statsbidragssystemeti sin helhet.

° bör i ett tidigt skede analysera försvarets behov av Utredningen musik.

Efter ett par år lade kulturrådet fram sina båda betänkanden Musik i försvaret och Regional musikpolitik (kulturrâdets rapporter 1981:543), där rådet helt ansluter sig till arbetsgruppens förslag.

Arbetsgruppen betonade att förutsättningarna hade ändrats under arbetets gång genom att både regionmusiken och Rikskonserter liksom de tilltänkta huvudmännen tvingats till största ekonomiska återhållsamhet. Denna stränga hushållning snarast framtvingade en regionalt planerad musikpolitik. Regionalisering framstod som ett långsiktigt rimligare alternativ än sammanslagning till en belstatlig institution for regional musik.

Som utgångspunkt för sina förslag satte arbetsgruppen upp två huvudteser:

° Förutsättningar i måste skapas för en samlad regional musikpolitik.

° De oklara mellan regionmusiken och Rikskonpartsförhållandena serter måste upplösas regionalt och centralt.

För att uppnå detta föreslog gruppen

att principbeslut fattas i riksdagen om att regionmusiken successivt avvecklas som statlig myndighet, att landsting (eventuellt även primärkommuner eller grupper av landsting) erbjuds överta huvudmannaskapet for musikavdelningarna, att landsting (och ev. kommuner) erbjuds få disponera över de resurser som tillförts resp. landstingsområde för Rikskonsertfunktioner i form av personal och produktionsmedel, att ett centralt stödorgan utvecklas genom en sammanläggning av Rikskonserters huvudkontor och regionmusikens centrala kansli, att ett regionalt inflytande garanteras över detta organ.

Som underlag för förhandlingarna med landstingen arbetade gruppen med begreppet basresurs, dvs. en ekonomisk grundval för självständig regional musikpolitik. Basresursen skulle skapas genom avtal om solidariska åtaganden från statens resp. landstingens sida och den skulle garanteras pris- och löneomräkning. Den regionala parten skulle tillskjuta medel till basresursen med hänsyn till den plan för musikpolitisk utveckling som man skulle redovisa som underlag för avtalsförhandlingen.

Regionaliseringen borde ses som en fortlöpande process och som en konsekvens av 1974 års kulturpolitiska program. Pågående och planerad försöksverksamhet borde ses som ett naturligt led i förberedelsearbetet i för regionaliseringsreformen. Regionmusiken och Rikskonserter förutsattes få direktiv för sin medverkan i processen. Personalorganisationerna skulle fortlöpande delta i reformarbetet. Kulturrådet förband sig att kontinuerligt lägga konkreta detaljförslag allteftersom utvecklingen fortskred. Ett riksdagsbeslut i principfrågorna borde leda till forhandlingar mellan staten, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet. En organisationskommitté borde tillsâttas för att beräkna basresurserna, utveckla det nya centrala organet och i övrigt förbereda de statliga åtagandena i processen.

Arbetsgruppens förslag om musiken inom försvarsmakten kan sammanfattasi följande punkter:

o Musiken i försvaret skall ses som en del av musiklivet på samma sätt som musik anpassad till andra traditioner och miljöer. Musik-

uppgifterna for försvaret bör därför kunna lösas även inom ramen

for en regional organisation av musiklivet.

° Stockholmsavdelningen bör i princip kunna inlemmas i samma regionalpolitiska system som övriga musikavdelningar. Uppgifterna för den beridna musikavdelningen bör på sikt kunna lösas med hjälp av frivilliga amatörmusiker ev. organiserade som en hem- i värnskår i Stockholm.

o Ansvaret för utbildning och utveckling i militär musiktradition bör inte bara ligga på Stockholmsavdelningen utan delas av militärmusikaliskt utbildade och intresserade traditionsbärare inom alla regionala musikavdelnin gar.

o marschmusiken och ur allmän Med hänsyn till musikpolitisk synvinkel kan det i utgångsläget vara skäligt med ett tiotal avdelningar profilerade som hela blâskârer.

° Värnpliktiga musikplutoner borde kunna utbildas även i andra garnisonsorter än Strängnäs, t.ex. Boden, Kristianstad och Sköv- I de.

o Försvaret borde satsa medvetet på utbildning i militärmusikaliska traditioner och anknyta till det breda intresset bland ungdom för blåsmusik.

° Försvaret föreslås bilda en försvarets musiknämnd med ansvar för utvecklingen av musiken inom försvarsmakten.

° Försvaret bör självt få ansvar för sin musikbudget som alltså inte längre skulle bygga på ett fast abonnemang.

Kulturrådet överlämnade sin utredning till regeringen varpå följde en omfattande remissbehandling.

Regeringen avvaktade med att ta ställning till kulturrådets utredningsforslag, bl.a. med hänsyn till den splittrade remissopinionen. Till bilden hör också att de båda närmast berörda institutionerna, region- *

musiken och Rikskonserter, motsatte sig reformen.

1.5 Riksdagens revisorers granskning

Riksdagens revisorer granskade Rikskonserters verksamhet redan 1970. Den gången foranleddes ärendet av en skrivelse med kritik mot institutet. Kritiken riktade in sig på Rikskonserters - val av konsertprogram, - kontakter med lokala bristfälliga och regionala organ, - bristande och alltför sen information.

Efter granskningen konstaterade revisorerna att Stiftelsen var medveten om bristerna under de två sist nämnda punkterna och att man därför kunde förvänta att bristerna kunde avhjälpas.

Revisorernas intresse for regionmusiken hade en annan bakgrund. Även om regionmusiken bildades som egen statlig myndighet redan 1971 pågick uppbyggnaden av den nya institutionen under större delen av 70-talet. Under de forsta tre åren, dvs. t.o.m. den sista juni 1974,_leddes institutionen av en särskild organisationskommitté, ORM, vars ordförande samtidigt var myndighetens chef. Egen styrelse och direktör fick regionmusiken först 1974. Organisationskommitténs kansli omvandlades till styrelsens kansli, senare benämnt centrala kansliet. Under flera år efter denna ombildning var administrationen decentraliserad till de tidigare militärmusikkårernas moderforband inom försvaret. Anordningen var praktisk så länge som mnsikavdelningama fortfarande hade sina lokaler inom militärt område. Successivt under 70-talet flyttade dock avdelningarna ut till civil mark. Samtidigt pågick inom statsförvaltningen en omläggning av systemen for personal- och ekonomiadministration. I det sammanhanget utredde Statskontoret regionmusikens organisation och administration. Statskontorets olika forslag överlämnades till regeringen i juni 1977. Förslagen avseende system for

budgetering och redovisning samt bokföring, kassatjânst och planering, revision kom på grund av resursbrist endast delvis att genomföras.

Riksrevisionsverket och berört revisionskontor konstaterade vid sin granskning 1976 vissa brister i regionmusikens kamerala funktioner. De anmärkningar som i det sammanhanget framfördes och statskontorets kontakter med riksdagens revisorer kan ha legat bakom de senares i förnyade intresse för de båda musikinstitutionerna.

nr 3/1978 Viss av staten finansierad kon- I sin granskningspromemoria sertverksamhet berör revisorerna den här skisserade bakgrunden men också det faktum att kulturrådets musikplaneringsgrupp inte fullföljt sitt uppdrag.

Granskningen föranledde revisorerna att lägga fram följande synpunkter och förslag:

° Kritiken mot Rikskonserters för höga administrationskostnader tillbakavisades. Revisorerna uppskattade kostnaderna för ledningen och den administrativa avdelningen - dvs. vad som i vanligt språk kallas administration - till omkring 10 %. Rikskonserter rekommenderades att ändra sin kostnadsredovisning så att det klarare framgick vad som var kostnader for produktion resp. administration.

° Rikskonserters egen fonogramproduktion ifrågasattes. I stället borde stiftelsen överväga att träffa avtal med andra fonogramproducenter om framställning av de fonogram Rikskonserter bestämmer.

° För regionmusiken krävdes förstärkningar både centralt och regionalt för att kapaciteten rätt skulle utnyttjas. Organisationen borde omgående tillföras ett antal administrativa tjänster, inkl. biträdespersonal. Även producentfrågan måste få en tillfredsställande lösning. Ett definitivt ställningstagande till förstärkningsfråborde dock anstå tills frågan avorts om en eventuell samgorna manlâggning av Rikskonserter och regionmusiken.

° och Rikskonserters borde beakta Regionmusikens ledningar den kritiska inställning mot regionmusiken och dess musiker som fanns inom Rikskonserter och vidta de åtgärder som kunde anses påkallade.

° En översyn av verksamheten inom regionmusikens regionala råd borde göras.

o Två eller högst tre musikavdelningar borde avdelas för att fullgöra högvaktsmusik och musik vid statsbesök och liknande tillfällen. Frågan om dessa avdelningar skulle inordnas i försvaret eller vara civila organisationer borde prövas särskilt.

° vid Förbanden borde kunna Underhållningsmusik täckas genom att såväl yrkes- som amatörmusiker fick fullgöra sin värnplikt i

en vid resp. förband särskilt bildad ensemble. Utbildning och led-

ning av sådana värnpliktiga skulle kunna anförtros regionmusiker.

° Den av riksmötet uppmärksammade frågan om vård och förvaring av noter och andra musikalier frân de militära musikkårerna borde lösas snarast möjligt.

Avslutningsvis tog revisorerna upp behovet av en allmän översyn av Rikskonserters och regionmusikens organisation och uppgifter. I översynen skulle möjligheterna till en sammanläggning av de båda institutionerna prövas. Man ifrågasatte om det kunde anses motiverat att ha två statliga centrala organ med var sin regionala organisation för förverkligande av varandra näraliggande och i vissa delar sammanfallande kulturpolitiska uppgifter. Samtidigt konstaterade revisorerna att en sammanläggning skulle bli komplicerad, kontroversiell och tidskrävande. Därför borde den ske stegvis.

Med hänsyn till att översynen skulle ta tämligen lång tid i anspråk borde i avvaktan på denna förslagen i övrigt genomföras.

I efterhand kan man konstatera att riksdagens revisorers granskning måste ha spelat en avgörande roll for regeringens uppdrag till kulturrå-

det. Frågorna ställdes på sin spets. De alternativ som fanns var regio-

nalisering, sammanläggning eller rejäla förstärkningar av befintliga institutioner.

1.6 Direktörspromemorian

Som tidigare framgått avstyrkte regionmusiken och Rikskonserter kul turrådets utredningsförslag. De båda direktörerna Magnus Enhörning och Anders Jansson överlämnade ett eget forslag till regeringen redan innan kulturrådets förslag gått ut på remiss. Direktörsforslagen sammanfattades i skriften Regionmusikens och Rikskonserters roll i det regionala musiklivet, vanligen benämnd direktörspromemorian. Den remitterades senare tillsammans med kulturrådets forslag.

I promemorian redovisades bl.a. följande utgångspunkter for det alternativa organisationsförslaget.

° En förändring av regionmusikens och Rikskonserters organisation bör grundas på konstnärliga och musikpolitiska bedömningari nära samrâd med lokala och regionala intressenter, for att ange den fârdriktning i fråga om konstnärligt innehåll som skall gälla för den framtida utvecklingen för de 500-600 musikerårsverken som berörs.

° till under tid

Övergången en ny organisation bör förberedas lång

men genomföras samlat vid ett tillfälle.

o att arrangörsavgifterna skall vara avståndsoberoende Principen bör behållas.

0 beslut ger inte underlag för någon Riksdagens kulturpolitiska minskning av statens insatser. Staten bör därför även i fortsättningen ta ansvar för att levande musik får en plats i det svenska

kulturlivet och att konserter kan anordnas över hela landet, även på relativt små orter.

° ansvaret för utvecklingen av landets musikkultur bör Det statliga inte enbart bestå i utdelning av anslag. Staten bör också ha ett medansvar for hur verksamheten organiseras och hur tillgängliga resurser fördelas och används för att främja ett förverkligande av målen. Vidare bör staten kunna verka

de statliga kulturpolitiska

verksamma musikartister erbjuds rimliga arfor att yrkesmässigt betsvillkor.

° och ytterligare utbyggnad av riksorgan med upp- Upprätthållande gift att bedriva verksamhet över hela landet genom egna utlokaliserade enheter är det mest rationella användandet av resurser. Förutsatt att det inom organisationen(-erna) finns en långt driven decentralisering och en väl genomarbetad samling av regler och handlingsnormer får man snabba, okomplicerade beslutsvägar och en administration som kan hållas på en mycket sparsam nivå.

Utifrån dessa utgångspunkter föreslogs att en ny riksomfattande musikorganisation skulle inrättas. Den skulle ges ett sammanhâllet, statligt huvudmannaskap och byggas upp av de medel som fanns inom regionmusiken och Rikskonserter. Riktlinjer vid uppbyggnaden skulle vara

att ett ökat lokalt och regionalt inflytande skulle åstadkommas, att staten tog ett ansvar för kompletterande insatser som kräver medverkan av musiklivets alla intressenter, oavsett geografisk tillhörighet, att konstnärliga förutsättningar skapades för ett mångsidigt musikutbud, att de befintliga ensemblerna profilerades med hänsyn till dels befintlig repertoar, dels nyskapande och att reella möjligheter skapades för en väsentlig förbättring för ickeinstitutionsbundna musiker och upphovsman att få engagemang inom den nya organisationen.

Av tillgängliga medel skulle en avsevärt större andel än inom regionmusiken avsättas för resor och frilansmedverkan.

Organisationen skulle verka genom regionala enheter fördelade på ett tiotal regioner, bestående av ett eller flera län. För enheterna skulle ñnnas särskilda ledningsorgan. För vissa gemensamma konstnärliga och administrativa uppgifter skulle bildas en central enhet. Styrelsen for den sammanslagna institutionen skulle bestå av företrädare for stat, landsting, kommuner och folkrörelser men också av personer som tillför organisationen kvalificerat konstnärligt kunnande.

Musikerresurserna skulle fördelas på fasta tjänster och tidsbegrânsade anställningar. Den regionala producerande och administrerande organisationen skulle bestå av regionkontor och i vissa fall länskontor. Den regionala chefen skulle ansvara såväl för regionkontor och ev. länskontor som for regionens musikerresurs.

Direktörspromemorian innehöll också forslag till omproñlering av musikerresurserna for att uppnå förutsättningar for en breddad repertoar och större variation i besâttningstyper. Ambitionen var att anlägga ett riksperspektiv på profileringen och att ta hänsyn till vad som i övrigt fanns i landet av instrumentala och vokala resurser med stöd av samhället. Tillkomsten av några sinfoniettor bedömdes vara en god lösning. Tankarna på vokala inslag borde återupplivas. Vid omproñleringen skulle resurser även beräknas for konstnärliga ledare, instruktörer och tonsättare. Ett väsentligt utrymme skulle finnas for engagemang av icke-institutionsbundna musiker och av producenter, pedagoger och animatörer.

Den nya statliga musikorganisationen föreslogs bli en stiftelse.

2 Principbeslut

2.1 Propositionen

Arbetet i regeringskansliet med att Förbereda musikreformen kom att pågå under drygt tvâ âr. I beredningsarbetet ingick överläggningar med bl.a. Landstingsförbundet, eftersom en reform av detta slag förutsatte åtaganden som huvudmän från landstingens sida.

I juni 1984 lade regeringen fram sin principproposition om omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter (prop. 1984/85:1). Förslaget till principbeslut innehöll följande huvudpunkter:

1. Regionmusiken och Rikskonserter samordnas både på central och

regional nivå.

2. Landstingen erbjuds att överta huvudmannaskapet for den regionala verksamheten.

3. Statligt bidrag skall utgå till den nya regionala musikorganisationen.

4. En central musikinstitution - for vilken staten har ansvaret skall finnas på riksnivå och ha till uppgift att främja utvecklingen av musiklivet i hela landet och inom olika musikaliska uttrycksformer.

5. Staten skall även i fortsättningen ta ett särskilt ansvar for musiken i försvaret och i statsceremoniella sammanhang och föreslås därför behålla ansvaret for regionmusikavdelningen i Stockholm.

6. Ute i landet läggs ansvaret för tjänstemusik inom försvaret på fem regionala ensembler.

7. omorganisationen genomförs inom ramen för befintliga statliga resurser.

Propositionen innehöll också riktlinjer för det förberedelse- och förhandlingsarbete som skulle ta vid sedan principbeslutet fattats. Riktlinjer angavs för arbetet med den nya regionala musikorganisationen vad gällde den regionala indelningen, uppgifterna, verksamhetsformen och fördelningen av det statliga bidraget. Av tillgängliga resurser, i 1983 års penningvärde sammanlagt 142 milj.kr., föreslogs 110 milj.kr. gå till den reginala verksamheten, vilket i runt tal var 10 milj.kr. mer än vad den regionala delen av regionmusiken och rikskonsertverksamheten då kostade. Av ökningen skulle närmare 5 milj.kr. användas för att förstärka musikresurserna i Kalmar, Värmlands, Gävleborgs och Västernorrlands län samti Norrbottens län. Riktlinjer angavs även för arbetet med den centrala organisationen och dess uppgifter, verksamhetsform och resurser.

Vidare anmälde regeringen sin avsikt att tillkalla en organisationskommitté och att ge statens forhandlingsnämnd i uppdrag att träffa avtal med de nya huvudmännen om villkoren for att överta den regionala verksamheten. Riksdagen forutsattes behandla frågan på nytt under våren 1986 och omorganisationen skulle genomföras den 1 januari 1988.

Regeringen tillkallade organisationskommittén sommaren 1984, redan innan riksdagen behandlat frågan. Kommittén antog namnet centrala musikkomrrxittén, Cemus.

2.2 Riksdagsbehandlingen

Riksdagens kulturutskott, som även inhämtade försvarsutskottets utlåtande, behandlade princippropositionen relativt ingående i sitt betän-

kande i november 1984 (1984/85:7). Utskottet tillstyrkte i allt väsentligt propositionen men framförde även en rad vägledande synpunkter som blev viktiga för det fortsatta organisationsarbetet:

1. Den militära musiken och dess ceremonitraditioner utgör en del av vårt kulturarv, som är värt att föras vidare inte endast som musik inom försvaret utan även i andra sammanhang. Den centrala musikinstitutionen bör därför ta sitt ansvar för att militärmusiken utvecklas och för internationella kontakter på området. Även på utbildningssidan har den centrala institutionen en roll att fylla.

2. Det är viktigt att de olika enheterna inom den nya regionala organisationen får möjlighet att verka även utanför den egna regionen. Det är därför angeläget att undvika likriktning när det gäller enheternas musikaliska profil och användningsområde. De olika env heterna bör inte stöpas i samma form. De bör inriktas på att komplettera varandra så att de kan delta i ett brett och varierat utbyte av konserter och musikupplevelser inom en större del av landet.

3. I den regionala musikplaneringen är det viktigt att beakta den omfattande musikverksamhet som bedrivs av svenska kyrkan och de fria trossamfunden.

4. Kvalitetsaspekter i musiklivet skall tillgodoses i regionerna. Då det gäller statsbidraget till de nya huvudmännen finns skäl framhålla att medlen är avsedda att användas för engagemang av musiker på professionell nivå och viss annan personal. Beträffande det konstnärliga utvecklingsarbetet måste det bli fråga om ett delat ansvar och ett nära samarbete mellan den centrala och den regionala nivån.

5. Vid det fortsatta arbetet med regionaliseringen måste hänsyn tas till behovet av att förbättra frilansmusikernas situation. Bl.a. därför är det av vikt att studera effekterna av den regeländring som skett när det gäller statsbidragen till studieförbunden för kulturverksamhet.

Det âr angeläget att en översyn av systemet med arrangörsavgifter kommer till stånd i syfte att skapa en bättre balans mellan stödet till produktion å ena sidan och subventionerna till arrangörsledet å den andra.

Huvudmannen måste ha sådana egna administrativa resurser att det är möjligt att skapa ett väl fungerande interregionalt samarbete även utan medverkan av den centrala musikinstitutionen. Utskottet hänvisar till att Cemus avser att utforma modeller för samverkan mellan huvudmännen i här aktuellt avseende. Då det gäller nationella turnéer måste man räkna med att den centrala institutionen ofta behöver medverka och att den disponerar medel för ändamålet.

Det är nödvändigt att regeringen med kraft tar sig an organisationsfrågan på arbetsgivarsidan inom kulturområdet.

Det är angeläget att den centrala institutionen har resurser för egen musikproduktion. Det behövs ett riksutbud av produktioner med nationell och internationell prägel som kan komplettera och berika det regionala och lokala musiklivet.

10. Uppdraget till Rikskonserter att utreda fonogramproduktionen är väl motiverat med tanke på de förhållandevis höga kostnaderna för fonogramverksamheten.

11. Utskottet förutsätter att regeringen med skyndsamhet prövar frågan om internationell artistfönnedling, dvs. den verksamhet som består i att förmedla utländska artister till svenska arrangörer och att placera svenska artister och ensembler hos utländska arrangörer.

12. Det ingår i Cemus uppgifter att utreda frågan om hur stöd från den centrala musikinstitutionen skall kunna lämnas till olika turnéer. Denna uppgift innebär b1.a. att Cemus i fråga om musikteater måste ta ställning till avgränsningen gentemot Riksteaterns verksamhet.

Riksdagen fattade beslut med anledning av propositionen och med bifall till kulturutskottets betänkande i december 1984. Liksom det i utskottsbehandlingen framlades fyra reservationer och två särskilda yttranden i delfrågor framfördes motsvarande synpunkter i Slutdebatten.

2.3 Organisationskommittén

Organisationskommittén, som antog namnet centrala musikkommittén, Cemus, tillsattes genom beslut redan i juli 1984.

Enligt direktiven skulle kommitténs arbete i sin forsta fas bestå i utoch planering. Arbetet. skulle planeras så att kommitténs törredning slag i erforderliga delar kunde anmälas for riksdagen under våren 1986. Sådana forslag skulle överlämnas till utbildningsdepartaementet senast den 30 november 1985.

Kommittén fick tre huvuduppgifter:

1. Utformning av förslag till en central musikinstitution som efterträder Rikskonserter for uppgifter på riksnivå.

2. Samordning av det centrala och det regionala organisationsarbetet.

3. Planering av omställningen till den nya organisationen.

Med ledning av riktlinjerna i princippropositionen skulle kommittén utarbeta forslag till organisation och instruktion för den centrala institutionen. Av förslaget skulle framgå på vilket sätt regionmusikavdelningen i Stockholm liksom de uppgifter, bl.a. fortbildning av musiker, som skötts centralt av regionmusiken skulle anknytas till den centrala institutionen. Förslaget skulle även innehålla detaljorganisation, bel manning, administrativa rutiner och anslagsdisposition.

I samordningsuppgifterna ingick att förse statens forhandlingsnämnd med det underlagsmaterial och de utredningar som behövdes for att forhandlingarna med landstingen skulle kunna fullfoljas. Vidare ingick den översyn av systemet med arrangörsavgifter som nämndes i princippropositionen.

Kommittén skulle också under övergångstiden fore omorganisationen få till stånd ett utökat samråd, bl.a. i tjänstetillsättningar, mellan den dåvarande organisationen och de blivande nya huvudmännen samt pröva medgivande av nyanställningar, som inte var av tillfällig karaktär.

Omställningen till den nya organisationen när det gällde verksamhet, personal och organisation, skulle planeras i nära samarbete med regionmusiken och Rikskonserter och i kontakt med statens förhandlingsnämnd.

I övri gt hänvisas till verksamhetsberättelsen i Avdelning 2.

2.4 Förhandlingsuppdraget

I juli 1984 gav regeringen statens forhandlingsnämnd i uppdrag att förhandla med berörda landstingskommuner och kommuner. Under förutsättning att riksdagen godkände prop. 1984/85:1 och de ekonomiska villkoren kunde godtas skulle nämnden träffa erforderliga överenskommelser med anledning av nämnda proposition. Avtalen skulle träffas med förbehåll for regeringens godkännande.

3 Avtal

3.1 Avtalen mellan staten och landstingen

Statens förhandlingsnämnd inledde sitt arbete med att hösten 1984 besöka samtliga regionkontor, regionkanslier och musikavdelningar. Cemus biträdde nämnden i planeringen av besöken och sekreteraren deltog i flertalet resor.

I mars 1985 överlämnade Cemus sitt underlag för statens förhandlingsnämnds förhandlingar med landstingen. Underlaget bestod av förslag till fördelning av resurserna mellan länen och förslag till musikpolitiska utgångspunkter för överenskommelsen med landstingen. Utgångspunkterna for förslaget till resursfördelning var flera. Det gällde bl.a. att uppnå en så rättvis fördelning som möjligt men samtidigt ge varje lân möjligheter att ta över musikavdelningarna. Resurserna vid regionkanslier och regionkontor fördelades mellan länen.

Motsvarande arbete hade pågått på landstingssidan. Det kom att präglas mer av den faktiska resursanvändningen budgetåret 1984/85 än av sådana som folkmängd, geografisk storlek, annan utgångspunkter statsunderstödd verksamhet eller utvecklingsmöjligheter.

Principöverenskommelsen mellan Landstingsförbundet och statens föri januari 1986 byggde på riksdagens principbeslut och handlingsnämnd innebar att berörda landstingskommuner och kommuner utanför landsöverta huvudmannaskapet för regionmusiken och Rikskonting skulle serter fr.o.m. den 1 januari 1988. Avtal med de enskilda landstingen skulle träffas före den 15 maj 1986 i enlighet med ett särskilt normalavtal.

Statsbidragets storlek och fördelning på de olika landstingen reglerades också i principöverenskommelsen. Bidragsbeloppen var fastställda på grundval av bokslut for verksamheten budgetåret 1984/85. Dessutom hade beaktats att regionmusikens instrument skulle överlåtas till resp. landstingskommun. För tjânstemusik inom försvaret och högvaktsmusik fanns en särskild överenskommelse, som reglerade berörda landstings åtaganden i förhållande till försvaret. Parterna skulle senast den 1 oktober 1987 komma överens om bidragsbeloppen för kalenderåret 1988. Därefter skulle beloppen fastställas genom årliga överläggningar mellan staten och Landstingsförbundet. I praktiken kom ett tvåårsavtal att slutas under senhösten 1987.

Till principöverenskommelsen hörde också ett antal musikpolitiska utgångspunkter, som i allt väsentligt överensstämde med riktlinjerna i riksdagens principbeslut och med Cemus förslag. Med hänsyn till att utgångspunkterna är giltiga även framâti tiden återges de här:

Musikpolitiska utgångspunkter för överenskommelsen

Syftet med förslagen i prop. 1984/8511 var att uppnå en regionalisering av regionmusikens och Rikskonserters verksamhet ute i landet, dvs. att överlåta ansvar och beslutanderätt till landstingen for en betydelsefull del av den nuvarande statliga musikverksamheten.

Det är alltså de nya huvudmännen som skall fastställa riktlinjer for och fatta beslut om den nya regionala musikorganisationen. Verksamheten är och förblir emellertid en viktig kulturpolitisk angelägenhet av stor nationell betydelse.

Det förutsätts att landstingskommunerna som ett led i musikpolitiken

svarar for att en regional musikplanering kommer till stånd som ger en

total bild av musiklivet i regionen. Målet är att utforma en sammanhängande regional musikpolitik som beaktar alla delar av musiklivet.

Landstingskommun

- förutsätts ha konstnärliga ledare och musiker på professionell nivå anställda eller engagerade i verksamheten, samt särskilt beakta behovet av insatser for frilansande musiker och for arrangörsledet - söker tillvarata de resurser och det intresse på musikområdet som finns i kommunerna och inom de fria organisationerna - strävar efter att utveckla ett musikliv som fungerar för människor i olika miljöer och med olika levnadsvillkor. Bl.a. av detta skäl bör musikutbudet präglas av kvalitet, bredd och mångfald - beaktar den musikverksamhet som bedrivs i svenska kyrkan och de fria trossamfunden - söker tillvarata de möjligheter som medietekniken erbjuder så att musiken kan spridas med hjälp av bl.a. etermedia och fonogram - samverkar med statsunderstödda musikinstitutioner inom landsv tingsområdet - samverkar for att komplettera andra läns muöver länsgränserna sikresurser och deltar i ett brett och varierat utbyte av konserter - samverkar med den centrala musikinstitutionen, tex. när det gäller utvecklingsarbete och uppgifter på ett vidare nationellt eller internationellt plan. Det förutsätts att den centrala _musikinstitu-

tionen har särskilda medel for utvecklingsarbete och för attstödja

turnéer över hela eller delar av landet med regionala produktioner.

Personalbilagan

I det normalavtal som knöts till principöverenskommelsen fanns en formulering som innebar att resp. landsting skulle överta den personal som fanns fortecknad i en bilaga till avtalet och som fortfarande var anställd den 31 december 1987. Under den period som forflöt mellan principöverenskommelsen i januari och avtalen med de enskilda landstingen i maj 1986 skulle Cemus ta fram de personalforteckningar som skulle fogas till avtalen. Att all fast anställd personal vid musikavdelningarna i resp. län skulle finnas med - om den så önskade - var från första

stund helt klart. Däremot var det in i det sista oklart hur man skulle hantera lönebidragsanställda och anställda med s.k. särskilt löneanslag, SLA. Regionmusiken hade 26 lönebidragsanstâllda och ett 20-tal med SLA när organisationsarbetet började. Vid Rikskonserter fanns ett 10-tal lönebidragsanstallda. Gemensamt for dessa båda personalkategorier var att de inte avlönades från statsanslagen till de båda befintli-

ga institutionerna. Regionmusikenfick, som statlig myndighet, 100 %

statsbidrag i efterskott for de lönebidragsanställda och Rikskonserter 90 %. De nya musikstiftelserna med landstingen som huvudmän skulle bara kunna få ett successivt avtrappande statsbidrag som skulle sökas i särskild ordning från länsarbetsnämnden. Det särskilda löneanslaget kunde bara sökas for statstjänsteman som partiellt tjänstebefriats for rehabilitering eller arbetsprövning. Det skulle inte kunna utgå for anställda vid landstingsägda stiftelser. Slutresultatet blev att även dessa personalkategorier fortecknades och att kompensation utgick för den minskning av statsbidragen som landstingen skulle bli utsatta föri forhållande till vad regionmusiken och Rikskonserter fått. När det gällde de anställda med SLA, som alltid utgått för begränsad tid, fanns också en ambition inom regionmusiken att slutfora alla rehabiliteringsärenden, finansierade på detta sätt, fore den 1 januari 1988.

Fördelningen av de anställda vid Rikskonserters regionkontor kom, som väntat, att bli en av de svårare personalfrågorna. Regionmusiken hade av hänsyn till personalen i praktiken redan avvecklat sina regionkanslier och fört över personalen till musikavdelningarna. Den möjligheten fanns inte inom Rikskonserter. Cemus personalexpert, Kurt Jansson, reste våren 1986 runt till landstingen for att förhandla om den framtida placeringen av den regionala personalen. Utgångsläget var inte det bästa eftersom landstingen ännu inte bestämt sig for den nya organisationen. Fortfarande pågick Lex. diskussionen om musikregionerna skulle bevaras. Med få undantag kom emellertid även den regionala personalen att fördelas. Så här i efterhand kan man konstatera att vissa landsting, däribland landstingen i Norrbotten och Värmland, tagit pâ sig ett förhållandevis stort personalansvar genom att i stort sett anställa all personal vid regionkontoren utan att få full ekonomisk kompensation. Fördelen for dessa län var att de fick ta över fungerande arbetsenheter. Så blev inte fallet for de landsting som endast fick ett

från ett regionkontor. Under 1988 har man emellertid i par personer stort sett lyckats utforma rollerna for personalen i den nya regionala organisationen.

Fr.o.m. den dag ijanuari 1986 när principöverenskommelsen träffades skulle rekryteringsarbetet ske i samråd med berörda landsting enligt Cemus direktiv. Samrådet kom av praktiska skäl att skötas direkt av personalavdelningarna vid regionmusiken och Rikskonserter. Cemus har gripit in när parterna inte kunnat enas. Relativt snart kunde man märka den effekt opinionsbildningen for frilansartisterna haft. Landstingen och senare de regionala stiftelserna var och är varsamma när det gäller nyrekryteringen till fasta tjänster. Det har under en längre tid funnits en strävan mot att få använda en så stor del som möjligt av statsbidraget som fri resurs.

Avtalen med de enskilda landstingen slöts planenligt per den 15 maj 1986. Bidragsbeloppen för 1988 och 1989 fastställdes i ett tvåårsavtal hösten 1987.

3.2 Arbetsgivarorganisationen

Enligt princippropositionen borde arbetsgivarsidans organisation på kulturområdet lösas i samband med regionaliseringen och omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter. Den gällande ordningen hade i det utredningsarbete som foregick propositionen bedömts som otillfredsställande, inte minst på musikområdet. Att arbetsgivarsidan var splittrad hade ansetts kunna försvåra den positiva utveckling som regionaliseringen syftade till. Kulturrådet hade framhållit att det var att låta Teatrarnas riksförbund, TR, som då var anslutet till orimligt Svenska arbetsgivareföreningen, SAF, ha ett förhandlingsansvar for institutioner som finansierades av stat, och kommuner och

landsting

som styrdes av kulturpolitiska mål. Statsrådet Göransson delade rådets om behovet av en mer samlad arbetsgivarorganisation än uppfattning den som fanns. Frågan borde kunna behandlas bl.a. i samband med överläggningar mellan befintliga arbetsgivareorganisationer inom stat, kommun och landsting. Till bilden hörde att princippropositionen också

innehåll förslag om att löne- och anställningsvillkor för personalen vid den nya centrala musikinstitutionen skulle fastställas med statlig medverkan på samma sätt som gällde för Riksutställningars personal. Det innebar att statens arbetsgivarverk, SAV, borde få befogenhet att förhandla och medverka vid fastställandet av sådana löne- och anställningsvillkor som skall bestämmas genom avtal.

Flera motioner i riksdagen tog upp arbetsgivarorganisationen. Bl.a. föreslogs att Cemus, genom tilläggsdirektiv, skulle få i uppdrag att pröva frågan. Motionsvägen fick riksdagen också kännedom om att TR och samtliga dess medlemmar begärt utträde ur SAF. I en motion framhölls också att en lösning av frågan om arbetsgivarorganisation skulle kunna nås lättare om man inte i principbeslutet slog fast att personalen vid den centrala institutionen skulle ha statligt reglerade tjänster.

Riksdagen uttalade att det var nödvändigt att regeringen med kraft tog sig an organisationsfrågan på arbetsgivarsidan inom kulturområdet. Vidare ansåg riksdagen att det skulle vara en fördel för en lösning av frågan om Cemus i sitt arbete inte var bunden av villkoret att den centrala personalen skulle ha statligt reglerade tjänster.

Cemus framhöll i sitt första betänkande att den centrala institutionen borde tillhöra samma arbetsgivarorganisation som den dominerande delen av landets musikinstitutioner. Därigenom skulle möjligheter skapas för en gemensam arbetsgivarpolitik på musikomrâdet. Cemus föreslog därför att den centrala institutionen skulle ingå som delägare i TR. Förslaget förutsatte emellertid vissa förändringar av TR:s organisation. Cemus forutsatte bl.a. att TR skulle ge utrymme för ett sådant inflytande för politiskt och ekonomiskt ansvariga inom stat, landsting och kommuner att de har möjlighet att påverka kostnadsutvecklingen i samband med förhandlingar. Vidare skulle TR säkerställa att förbundet hade tillräcklig kompetens for detta nya omrâde. Förslaget innebar också att den centrala personalen inte skulle ha statligt reglerade tjänster.

Regeringen biträdde Cemus förslag i sin proposition 1985/86:114 men strök under att en förutsättning för att lägga ansvaret på TR var, både

från statens, landstingens och kommunernas sida, att de Förändringar Cemus föreslagit först kunde genomföras.

Slutresultatet blev att TR är arbetsgivarorganisation for de nya musikstiftelserna och har fungerat som sådan bl.a. i de förhandlingar om löner och anställningsvillkor som forts med anledning av musikrefonnen. Däremot har alla de förändringar Cemus föreslog och riksdagen godkänt inte genomförts. Det innebär bl.a. att politiskt/ekonomiskt ansvariga inom stat, landsting och kommuner inte genom styrelserepresentation o.dyl. har tillräckliga möjligheter att påverka kostnadsutvecklingen. Det bör därför prövas om ett åsidosättande av riksdagens ställningstagande bör medföra förändringar i arbetsgivarorganisationen.

Arbetsgivarrollen var omstridd även när det gällde MBL-förhandlingar och andra samverkansförhandlingar. MBL-förhandlingar fore regeringsbeslut sköts av förhandlingsrådet, FHR, inom SAV. Förhandlingarna regleras av statens medbestämmandeavtal, MBA-S, och de förs med de personalorganisationer som är bundna av avtalet. Rikskonserters personal hade inte statligt reglerade tjänster och var organiserade i fackliga förbund som inte hade avtal med SAV. Det innebar att en stor del av den berörda personalen inte var foreträdd vid MBL-förhandlingarna före propositioner och andra regeringsbeslut med anledning av musikreformen. Därför kom såväl utbildningsdepartementet som Cemus att lämna motsvarande information i annan ordning.

Cemus förde MBL-förhandlingarna före de egna besluten. Däremot var det under en längre period oklart vem som skulle fora MBL-förhandlingar före beslut i bl.a. omstâllningsarbetet. Regionmusiken och Rikskonserter hade t.o.m. den 31 december 1987, enligt särskilda regeringsuppdrag, ansvarat for avvecklingen av den befintliga organisationen inom ramen for Cemus direktiv. Arbetsgivarrollen blev därmed på sätt och vis dubbel, ett förhållande som komplicerades ytterligare av att arbetsgivarsidan inom regionmusiken och Rikskonserter ibland inte delade Cemus uppfattning. Att problemen ändå kunde lösas berodde främst på att ordföranden samtidigt var ordförande i regionmusikens och Rikskonserters styrelse och även kunde träda in i den arbetsgivarrollen.

Central arbetsgivarorganisation for omställningsarbetet inom regionmusiken var SAV och det arbetet skulle drivas enligt det statliga trygghetsavtalet TRA-S. hade motsvarande funktion for

Trygghetsrådet

i Rikskonserter och dess

personalr

3.3 Arbetstagarorganisationema

Ett genomgående problem i kontakterna med personalorganisationerna var att komma underfund med vilka motparterna var i olika frågor. Organisationsbilden var splittrad och den genomgick förändringar. Dessutom skulle Cemus som företrädare for Svenska rikskonserter möta andra motparter än i det övri ga organisationsarbetet.

Rikskonserters fast anställda personal tillhörde BIK-förbundet och HTF. De frilansartister som engagerades av Rikskonserter var som regel organiserade i Musikerförbundet och Svenska Teaterforbundet. De sistnämnda båda organisationerna kom att delta i förhandlingsarbetet endast i begränsad utsträckning fore omorganisationen och då genom TR som var den naturliga motparten sedan tidigare.

Den fackliga tillhörigheten for regionmusikens personal var betydligt mer komplicerad. Lokalt fanns en SACO/SR-forening som dominerades av BIK-förbundet och kapellmästarna. Den administrativa personalen var till övervägande del organiserade i Statstjänstemannaforbundet, ST, inom TCO-S. Flertalet musiker tillhörde ett annat TCO-S förbund, nämligen Officerarnas Riksförbund, ORF. Inom ORF fanns regionmusikernas riksförening, RRF. De båda TCO-förbunden hade för förhandlingar med regionmusiken bildat ett samverkansorgan, vars förhandlingsledare som regel kom från ORF. Återstående musiker var fore beslutet om musikreformen organiserade i Musikerforbundet, ett LO-förbund utan avtal med SAV. Det innebar att avtal med Musikerforbundet måste träffas med Statsanställdas förbund, SF, som mellanhand eftersom det förbundet hade avtal med SAV. Parallellt med förberedelserna för musikreformen pågick organisationsforändringar bland musikerna. Sveriges Yrkesmusikers Förbund, SYMF, bildades 1984, genom en utbrytning ur Musikerforbundet. Vissa av de musiker som tillhört Musi-

kerförbundet övergick till SYMF, andra stannade kvar. ORF träffade ett samarbetsavtal med SYMF som innebar att SYMF skulle företräda ORF-musikerna i de förhandlingar som föregick omorganisationen och att ORF-musikerna skulle övergå till SYMF senast den 1 januari 1988.

3.4 Löner och anställningsvillkor

Till Cemus samordningsuppgifter hörde att biträda Landstingsförbundet med underlag för förhandlingarna om den regionala personalens löne- och anställningsvillkor. Sedan Landstingsförbundet och Cemus, den senare i egenskap av interimsstyrelse för Svenska Rikskonserter, bestämt att Teatrarnas Riksförbund, TR, skulle vara arbetsgivarorganisation kom förhandlingsarbetet emellertid att drivas av TR. Cemus förhandlingsuppdrag till TR lämnades i september 1986. Landstingsförbundet bildade en referensgrupp med tjänstemän från förbundet och landstingens kulturförvaltningar. Även Cemus var företrädd i delegationen. Förhandlingarna fördes med HTF och DIK för den administrativa personalen, med DIK för kapellmästarna och med SYMF för musi« kerna. De avtal som så småningom slöts kom att få karaktären av s.k. till befintliga avtal. Förhandlingarna för den administrativa hângavtal personalen gick relativt friktionsfritt, främst med hänsyn till att förhållandena i de nya stiftelserna för den kategorin var jämförbara med situationen för de anställda inom Rikskonserter. Parterna var också desamma. Huvudregeln blev att personalen skulle gå över med i princip oförändrade löneförmåner.

Den oenighet som uppstod korn att avse Cemus och även regeringens krav på tidsbegränsade tjänster för i första hand musikkonsulenterna vid Svenska rikskonserter. Efter långa förhandlingar kom en musikkonsulent att få anställning för begränsad tid, de övriga anställdes tills vidare. Av avdelningscheferna anställdes fyra tills vidare. Det måste accepteras i en övergång där redan tidigare tillsvidareanställd personal skall anställas att tidsbegränsade förordnanden sällan kan på nytt, komma i fråga. Men principen om anställning för en eller flera perioder är viktig att följa i framtiden -inte minsti fråga om konstnärliga tjänster.

Formellt daterades TRzs s.k. övertagandeavtal med SYMF avseende den regionala musikverksamheten den 29 april 1987, men det kom att dröja innan avtalet godkänts av TRzs styrelse, och sYMFzs förbundsstyrelse. Eftersom avtalet dessutom forutsatte lokala förhandlingar kom i praktiken förhandlingarna om musikernas löne- och anställningsvillkor att pågå även under våren 1988. Avtalet omfattar inte bara landstingens musiker utan också musiker vid Stockholms Blåsarmusik och musikensembler med Göteborgs, Malmö eller Gotlands kommuner som huvudman. Genom övertagandeavtalet kopplas de f.d. regionmusikerna in under befintligt riksavtal for musiker mfl. mellan TR och SYMF.

Ändringar och tillägg till riksavtalet och särskilda Övergångsbestäm-

melser har tagits in i särskilda bilagor. Förhandlingar om medbestämmandeavtal, förtroendemannaavtal, trygghetsöverenskommelse, tandvårdsfond och transportbestämmelser upptogs hösten 1987 och bör kunna slutföras 1988. Detsamma gäller förhandlingarna om löne- och anställningsvillkor för frilansartister engagerade av Svenska rikskonserter och de regionala stiftelserna.

Utgångspunkten for förhandlingarna skulle, enligt uppdragen från Landstingsförbundet och Cemus, vara att kostnadsökningen inte borde överstiga den ram som satts for statliga löneökningar, eftersom statsbidraget till landstingen inte skulle räknas upp med högre belopp. Utfallet kom emellertid att bli ett annat, inte minst vid de regionala ensembler som tillhör musikteatrar. Genom kopplingen till befintligt riksavtal infördes en kategoriindelning och lönedifferentiering bland musikerna som tidigare inte funnits. Omorganisationen har därmed inneburit att många f.d. regionmusiker, utan att uppgifterna väsentligt forändrats, har fått befattningar som konsertmästare, stämledare och ensembleledare. Lönenivån är numera väsentligt högre än vad som beräknades i tidigare planering.

4 Central organisation

4.1 Musiklivets behov

Den tid som stod till förfogande for att utforma ett forslag till ny central musikinstitution gav möjlighet att göra en relativt förutsättningslös studie av institutionens ansvarsområde och uppgifter. Utgångspunkten var att institutionen skulle främja utvecklingen av musiklivet i hela landet och inom olika musikaliska uttrycksformer. Uppgifterna skulle anpassas efter regionala och lokala behov.

Större delen av 1985 använde Cemus for att på olika sätt studera och söka bedöma omvärldens behov, men även personalen ñck möjlighet att lämna synpunkter, bl.a. i en skriftlig enkät. Pâ ett tidigt stadium stod det klart att behoven vida överskred den ekonomiska ram som stod till

förfogande enligt riksdagens principbeslut. Dessutom orde direktiven

det omöjligt att lägga forslag som kunde medföra ökade kostnader. Cemus stod inför en svår prioriteringssituation. Mot den bakgrunden foreslogs en flexibel organisation som successivt skulle kunna anpassas till en föränderlig omvärld. Det material som samlats in om musiklivets behov delades in i 20 områden, som underlag for den kommande programdiskussionen. Med program avsåg Cemus ett avgränsat men tidsbegränsat ansvars- och arbetsområde, inom vilket flera olika men besläktade projekt skulle kunna bedrivas. Avsikten var aldrig att alla 20 programmen skulle kunna pågå samtidigt.

Som senare kommer att framgå blev antalet program i utgångsläget sex av främst ekonomiska skäl.

4.2 Sveriges Musikråd

Den 4 december 1985 överlämnade Cemus betänkandet Sveriges Mu-

sikråd, SOU 1985:56 till regeringen. Betänkandet innehöll förslag till

ny central musikinstitution och statlig musikorganisation i Stockholms län samt vissa forslag om hur omorganisationen borde genomföras.

Förslaget till ny central organisation for musiklivet innehöll följande

huvudpunkter:

Den l januari 1988 skulle Sveriges Musikråd bildas med uppgift att

främja utvecklingen av musikliveti hela landet och inom olika musika-

liska uttrycksformer. Samtidigt skulle regionmusiken och Rikskonserter upphöra. Namnet valdes for att ingen sammanblandning skulle ske med den tidigare organisationen och for att markera insitutionens stödjande och inte styrande karaktär.

Sammanfattningsvis borde Musikrådet få följande huvuduppgifter

° musikpolitiskt, konstnärligt och musikpedagogiskt planeringsoch utvecklingsarbete ° service till landsting, kommuner, folkrörelser och andra arrangörer ° service till musikinstitutioner, artister och andra intressegrupper “i produktionsledet o internationella och nationella produktioner ° i Stockholms musikproduktion län med bl.a. egna ensembler.

Cemus beräknade att Musikrådet behövde omkring 65 anställda för dessa uppgifter. I motsvarande befintliga organisation fanns omkring 135 anställda.

Till Musikrådet skulle Stockholms Blåsarmusik knytas. Blâsarmusiken skulle bestå av ett antal ensembler t.ex. Stockholms Blåsarsymfoniker och en ridande musikkår. Dessutom skulle bl.a. den musikaliska utbildningen av arméns musikpluton skötas härifrån. Musikrådets uppgifter i Stockholms län skulle samordnas av särskilda musikkonsu-

lenter som skulle ingå i Musikrådets produktionsenhet. Omfattningen av rådets uppgifter i länet skulle regleras genom överenskommelser mellan Musikrådet och Stockholms läns landsting.

Musikrådet skulle få en öppen och flexibel organisation som successivt skulle anpassas efter musiklivets behov.

Statens inflytande skulle främst komma till uttryck genom att regeringen angav riktlinjer för verksamheten och utsåg styrelse och direktör. Styrelsen skulle bl.a. kunna lämna förslag till regeringen om de åtgärder som kan behövas för att främja musiklivet, lokalt och regionalt, liksom för hela landet.

Det regionala inflytandet skulle garanteras bl.a. genom att företrädare för landsting, kommuner och folkbildning aktivt skulle delta i rådets planerings- och utvecklingsarbete. De första åren skulle det framför allt bli fråga om att fullfölja musikreformen genom att på olika sätt

stödja den regionala musikplaneringen. Som ett led i det arbetet borde

Musikrådet kalla till årliga planeringskonferenser med bl.a. de nya huvudmännen. Arrangörsledets inflytande över rådets musikpolitiska och musikpedagogiska utvecklingsarbete skulle kanaliseras genom den särskilda utvecklingsdelegation som föreslogs knuten till rådets utvecklingsenhet.

Cemus räknade med att Musikrådet skulle få stor betydelse för det konstnärliga utvecklingsarbetet och som kontaktskapande organ mellan musiken och arrangörerna och därmed även publiken. En väsentlig del av rådets verksamhet skulle bedrivas inom ramen för s.k. program eller projekt inom olika musikaliska uttrycksformer. Programmen skulle fastställas av Musikrådets styrelse som ett led i det årliga plane-

ringsarbetet. För att kunna förbereda Musikrâdets första verksamhets-

år förutsatte Cemus följande sju program:

o Blåsmusik ° och kammarmusik Symfoni- ° Musik- och dansteater ° Vokalmusik

° Folkmusik o Afro-amerikansk musik ° Elektroakustisk musik.

Till varje program skulle knytas en referensgrupp, kallad programgrupp, med företrädare för musikområdet. Programansvaret skulle låggas på en musikkonsulent med hög musikalisk kompetens; Musikrâdet borde få möjligheter att anställa musikkonsulenter för begränsad tid.

Inom ramen för programmen skulle Musikrådet bedriva såväl utvecklingsarbete som egen produktion och information/konsultation. Den egna produktionen borde begränsas till sådan verksamhet som av konstnärliga, tekniska eller ekonomiska skäl inte kan åstadkommas av andra. I princip borde rådet inte medverka i sammanhang där det enbart var fråga om att lämna ekonomiskt stöd. Kapaciteten borde framför allt användas for mer komplicerade produktioner eller sådana med väsentliga utvecklingsinslag. Vidare föreslogs ett fonogramförlag för utgivning av Caprice-skivor 0.d.

Rådet borde även ha ett ansvar för det internationella utbytet av pro-

duktioner. idéer och information på musikområdet. Det innebar bl.a.

att den samrådsgrupp som fanns borde knytas till Musikrådet.

Organisationsförslagetborde, om det genomfördes, medföra vissa förändringar i Musikrådets omvärld. De förslag till förändringar, som lörutsatte mer ingående analyser och överläggningar, och som berörde statens kulturråd, Musikaliska akademien, STIM mfl. skulle överlämnas i ett andra betänkande om ett halvår.

Vissa förslag, som berörde annan verksamhet, presenterades redan i det första betänkandet. Cemus föreslog bl.a. att Teatrarnas Riksförbund, TR, borde bli arbetsgivarorganisation för Musikrådet under lör-

utsättning att TR genomförde vissa förändringar av sin organisation.

Musikadministrationen inom försvarsmakten borde anpassas till de

nya förutsättningar som skulle gälla from. 1988. Statens musiksam-

lingars enhet för biblioteksfrågor borde överta ansvaret för regionmusikens centrala notbibliotek.

Cemus föreslog också vissa medel för att underlätta att en särskild ensemble för äldre musik bildades i anknytning till Stiftelsen Drottningholms teatermuseum.

Lokalradion borde i samband med musikreformen ges ökade möjligheter att spegla det lokala musiklivet. Cemus avsåg därför att inleda en försöksverksamheti samarbete med ett antal landsting och lokalradiostationer under 1986 och 1987.

Intresseorganisationerna på musikområdet borde få ett ökat stöd bl.a. genom att Musikrådet erbjöd lokal- och kontorsservice till ett subventionerat pris. Cemus föreslog att Musikrådet borde skapa ett Musikens hus i Gamla Stan.

Cemus räknade med att de fortsatta uppgifterna främst skulle vara

att utföra de ytterligare utredningar som behövdes för att konkretisera förslagen rörande angränsande institutioner att förse den nya arbetsgivarorganisationen med underlag För förhandlingar om löner och anställningsvillkor att anställa personal vid Musikrådet att lämna in Musikrådets första anslagsframställning att samordna arbetet med Musikrådets organisation och landstingens arbete med den regionala musikorganisationen att bistå landstingen, regionmusiken och Rikskonserter i omställningsarbetet att initiera projekt med syfte att följa och utvärdera musikrefonnen att avge förslag rörande arrangörsavgifter och modeller för regional samverkan.

Strävan att leva upp till riksdagens ambitionsnivå för omställningsarbetet förutsatte, enligt Cemus, ett aktivt stöd från regeringen för bI.a. dem som skulle bli övertaliga. De som kunde beredas sysselsättning inom Sveriges Musikråd eller på annat håll måste få tillfälle till utbildning för att klara de nya uppgifterna. Arbetet med omplaceringar Och skulle bedrivas parallellt med verksamheten i övrigt under . utbildning

1986 och 1987. För att kunna genomföra omställningen på ett försvarbart sâtt och samtidigt upprätthålla musikverksamheten på en godtagbar nivå var det nödvändigt att utfärda särskilda planeringsdi-

kunna

i rektiv till regionmusiken och Rikskonserter.

Betänkandet kom att väcka en oväntat intensiv debatt, inte bara bland personalen utan också hos _utomstående_

Musikaliska akademien kallade i februari 1986 till ett offentligt samtal under ledning av Paul Lindblom, Rikskonserters förre chef och kulturrådets förre ordförande. Det man framför allt vände sig emot var namnet, programindelningen och den makt den nya institutionen bedömdes kunna få. Många uppfattade Sveriges Musikråd som ett nytt myndighetsorgan på musikområdet, trots att Cemus i sitt förslag mycket starkt markerat att rådet inte skulle ha några styrande uppgifter.

4.3 Proposition 1985/86:1 14

l mars 1986 lade regeringen fram sin andra sârproposition om omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter. Propositionen innehöll tvâ avsnitt. I det första anmäldes överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet om ändrat huvudmannaskap för den regionala musikverksamheten. Riksdagen skulle godkänna överenskommelsens ekonomiska förpliktelser for staten och bereddes därför tillfälle att ta del av överenskommelsen i sin helhet.

Det andra avsnittet innehöll forslag om den nya institutionen som skulle bildas på central nivå den 1 januari 1988 när regionmusiken och Rikskonserter skulle upplösas i sin dåvarande form. Förslaget byggde i allt väsentligt på betänkandet Sveriges Musikråd. Pâ en punkt avvek emellertid propositionen från Cemus förslag. Den nya institutionen skulle överta namnet Rikskonserter och ha samma förhållande till regeringen som Riksteatern och Riksutställningar.

I följande frågor orde statsrådet Göransson särskilda markeringar:

° i Rikskonserters utvecklingsarbete skulle vara mu- Tyngdpunkten sikverksamhet riktad till nya miljöer och publikgrupper, däribland barn och ungdom.

° En indelning efter gruppering i musikgenrer fick inte leda till en for stark specialisering och befästa klyftor eller gränser mellan olika slags musik. Det måste finnas en balans mellan genreinriktat arbete och ett arbete inriktat på målgrupper.

° Musikkonsulenterna i den nya instiutionens programverksamhet borde vara projektanställda eller ha annan form av tidsbegränsad anställning.

° än den Cemus fo- Det fanns skäl överväga en närmare samordning reslagit mellan musikverksamheten i Stockholms län och Stockholms Blåsarmusik.

Även vissa andra frågor lyftes fram särskilti propositionen. Statsrådet Göransson delade Cemus uppfattning om det pågående reformarbetets betydelse. Musikreformen berörde inte bara regionmusiken och Rikskonserter utan kunde bli av betydelse för hela musiklivet. Genom reformen ândras ansvarsfárhållandena på ett sätt som ger musiklivet på regional och lokal nivå betydligt större självständighet och nya möjligheter till samverkan och utveckling.

När det gällde fonogramfrâgorna framhöll Göransson att det nu var av de statliga stödinsatserna inom dags att göra en samlad bedömning hela fonogramområdet och att han hade för avsikt att återkomma till regeringen med förslagi denna fråga.

av den nya institutionens centrala funk- I propositionens uppräkning tioner fanns inte den föreslagna planeringsfunktionen med. Cemus tolkade senare detta som att någon planeringsenhet inte skulle finnas.

Statsrådet Göransson betonade också att den tid som stod till buds före skulle användas för en öppen diskussion om den föreomorganisationen och dess sätt att fungera. Vidare framhöll Göslagna organisationen

ransson att en förutsättning för att lägga arbetsgivaransvaret på TR var att de förändringar Cemus föreslagit först kunde genomföras. I den frågan hade Göransson samrått med både Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.

Riksdagen fattade beslut i enlighet med propositionen med det undantaget att den nya institutionen för att markera förändringen skulle benämnas Svenska rikskonserter.

4.4 Samspel med Svenska rikskonserter

I juni 1986 lade Cemus fram sitt andra betänkande Samspel med Svenska rikskonserter, Ds U 1986:8.

I betänkandet begränsades innehållet till förslag som, for att kunna forverkligas, forutsatte beslut av riksdag, regering, annan kulturinstitution eller de nya regionala huvudmännen. Som bakgrund till förslagen utvecklade Cemus sin syn på uppgifterna för Svenska rikskonserter. Därmed kunde remissbehandlingen av detta andra betänkande ses som ett led i den öppna diskussion som borde föregå omorganisationen.

Cemus lämnade också förslag till stadgar för Svenska rikskonserter och utvecklade i det sammanhanget ändamålet med verksamheten i de avseenden det kunde ha samband med andra institutioner. I sådana fall där besluten kunde fattas av Cemus för Svenska rikskonserter och av resp. organ förutsatte vi fortsatta överläggningar med berörda institutioner.

Kapitlet om Svenska rikskonserters samarbete med andra institutioner inleddes med ett par avsnitt om utlandsverksarnheten på musikomrâdet. Cemus förutsatte att Svenska rikskonserter skulle överta nuvarande Rikskonserters uppgift att samordna kontaktverksamheten med utlandet. Samordningen borde kunna ske genom att Svenska rikskonserter fick ansvar för att verksamheten inom den befintliga samrådsgrup pen för musikutbyte med utlandet fungerade praktiskt och effektivt. Uppgiften att informera om svensk musik borde koncentreras till

SIIM/Svensk Musik och en viss överflyttning av resurser borde därför övervägas. Kanslierna för International Music Council och NOMUS borde förläggas till Svenska rikskonserter.

För att stimulera ett fortlöpande och nära samarbete mellan statens kulturråd och Svenska rikskonserter föreslog Cemus försök med cirkulationstjänstgöring. Om försöket föll väl ut borde det kunna utvidgas till att omfatta även andra kulturinstitutioner. Cemus förutsatte vidare att kulturrådet använde den sakkunskap inom musikområdet som skulle komma att ñnnas hos Svenska rikskonserter vid beredning av olika slag av bidragsbeslut m.m. I ett något längre perspektiv borde en regionalisering av en del av kulturrådets bidragsgivning övervägas.

Regionmusikens nuvarande centrala notbibliotek borde föras över till biblioteksenheten inom statens musiksamlingar. Ett nära samarbete i dokumentationsfrågor borde inledas mellan Svenska rikskonserter och musiksamlingarna. I sammanhanget aktualiserades också OMUS förslag om ett musikpedagogiskt dokumentationscentrum.

Musikaliska akademiens kunnande och erfarenhet borde kunna nyttiggöras i större utsträckning genom att akademien erbjöds medverka i olika slag av projekt. Däremot borde inte akademien i fortsättningen åläggas särskilda regeringsuppdrag. Det pågående och tidsbegrânsade

Musica Sveciae-projektet borde dock fullföljas utan ändringar.

Frågorna om särskilda medel för ett Musikens hus och en barockensemble knuten till Drottningholms teatermuseum borde avgöras som ett led i budgetarbetet inom Svenska rikskonserter. Cemus föreslog senare att det skulle vara styrelsen för Svenska rikskonserter som inom ramen för ett totalanslag avgör storleken på bidrag för dessa och andra ändamål, Lex. till Musik för Ungdom.

En väsentlig del av planerings- och organisationsarbetet på central och regional nivå borde ha som syfte att förbättra situationen för frilansartister och arrangörer. Hänsyn togs till de båda grupperna vid utformningen av detaljorganisationen för Svenska rikskonserter. Det var däremot varken lämpligt eller möjligt att då presentera ett förslag till en-

som tillgodosåg de krav som rikshetligt system för arrangörsavgifter dagen ställt upp. Framför allt mot bakgrund av att de nya regionala huvudmännen bör ha ett avgörande inflytande på avgifternas storlek

m.m. ansåg Cemus att ett sådant system måste växa fram under de be-

rördas medverkan. Cemus ansåg vidare att man inte i nämnvärd grad

kunde förändra balansen mellan stöd till producenter och stöd till arrangörer inom tillgänglig resursram utan att krympa den fasta organisationen. Principiellt kunde inte artisters situation förbättras genom att minska antalet fasta anställningar. Avvägningen mellan antalet fast och tidsbegränsat anställda artister borde ytterst bero på kvalitetsskäl och konstnärliga krav. Det var också svårt att i väsentlig grad

minska skillnaderna i kostnad för arrangörer mellan engagemang av

fast anställda musiker och engagemang av frilansartister. Det förutsatte en så kraftig prishöjning for insatser av de fast anställda att avsättningssvârigheter skulle bli aktuella innan den nya organisationen funnit sin form. En viljeinriktning var emellertid möjlig att slå fast. Det var främst en sådan Cemus presenterade mot bakgrund av en beskrivning av situationen.

4.5 Budgetpropositionen 1987

I budgetpropositionen 1987 (prop. 1986/87:100 bil. 10) anmäldes Cemus betänkande Samspel med Svenska rikskonserter. En sammanställning över remissyttrandena och inkomna skrivelser bifogades. Vidare anmäldes Cemus anslagsframställningar for Rikskonserter, regionmusiken, Svenska rikskonserter och Bidrag till regional musikverksambet.

Under anslaget Täckning av vissa kostnader vid Operan, Rikskonserter och regionmusiken anmäldes att vissa omställningskostnader skulle komma att uppstå i samband med omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter. Föredragande statsråd föreslog att de båda institutionerna för ändamålet skulle få disponera högst 4 milj.kr. efter regeringens prövning. De omställningskostnader som kunde komma att uppstå utöver den nyss nämnda summan skulle bäras inom ramen för de ordinarie anslagen till regionmusiken och Rikskonserter. Dessa bå-

da anslag omfattades inte av det s.k. huvudförslaget. Det innebar att inga anslagsnedskârningar ordes under omställningsperioden.

Statsrådet Göranssons överväganden rörande Svenska rikskonserter byggde i allt väsentligt på Cemus betänkande. När det gällde verksamheten lyfte Göransson särskilt fram följande punkter:

° i utvecklingsarbetet skulle vara musikverksamhet Tyngdpunkten riktad till nya miljöer och publikgrupper, däribland barn och ungdom.

° mellan olika instanser i fråga om utlands- Ansvarsfördelningen verksamheten på musikomrâdet fungerade i stort sett väl och borde bibehållas även sedan Svenska rikskonserter kommit med i samarbetet.

° En barockensemble borde engagerad på det sätt Cemus föreslagit självklart att ha sin främsta anknytning till Drottningholmsteatern.

° En huvuduppgift i det pågående organisationsarbetet är att praktiskt beskriva Svenska rikskonserters roll och uppgifter i det nya musikliv som kommer att växa fram ute i landet som en följd av reformen.

° De nya regionala huvudmännen skall redovisa den verksamhet som förekommer i regionerna. En sådan redovisning bör ingå naturligt i den löpande översikt över utvecklingen på musikområdet och de samlade insatserna från stat, landsting och kommuner som kulturrådet har att göra. Därför bör det också vara kulturrådets uppgift att bedöma behovet av förändringar när det gäller de olika statliga stödfonnerna. Det är emellertid självklart att rådet i det arbetet drar nytta av den kompetens som kommer att finnas inom Svenska rikskonserter.

De årliga förhandlingarna mellan staten och Landstingsförbundet bör inte ha andra syften än vad som hittills avsetts, dvs. förhandlingar om bidragens värdebeständighet.

Staten bör behålla ett visst ansvar för att stödja arrangörsledet och frilansmusikerna. Den bidragsgivning som kulturrådet har hand om är ett av uttrycken för detta ansvar. Därför kan föredraganden inte biträda överväganden om att bidrag skall fördelas av landstingen.

Regionmusikens centrala notbibliotek bör föras över till statens musiksamlingar och ett samarbete i dokumentationsfrågor bör inledas mellan musiksamlingarna och Svenska rikskonserter.

Anknytningen av Stiftelsen Elektroakustisk musik i Sverige (EMS) till Svenska rikskonserter bör övervägas ytterligare.

Cemus bör fortsätta verka för att medlemsorganisationerna i Musik iör Ungdom (MfU) tar del i det ekonomiska ansvaret för verksamheten på lika villkor.

Försöksverksamheten med Svenska Konsertbyrån AB bör inte avbrytas i förtid och utvärderingen bör inte tidigareläggas.

Med hänsyn till att de nya regionala huvudmännen åtagit sig att särskilt beakta behovet av insatser för frilansande musiker och för arrangörsledet bör huvuddelen av ansvaret för utvecklingen på området ligga på regional nivå.

Arrangörsavgifterna i den nya organisationen är en fråga för berörda parter att själva besluta om.

Under förutsättning att Rikskonserters distributionsverksamhet

för fonogram kan utvecklas till ett mer fristående organ öppet för övriga programproducenter är det motiverat med ett statligt ekonomiskt stöd av engångskaraktär under en tid av förslagsvis tre

år. Regeringen bör träffa avtal med det enskilda organ som skall handha distributionen om villkoren for ett sådant stöd.

Vid riksdagsbehandlingen av budgetpropostionens forslag ägnades barockensemblen vid Drottningsholmsteatem särskild uppmärksamhet till följd av en motion från J an-Erik Wikström. Beslutet blev att Drottningholmsteatern fick 500 000 kr. i extra medelstilldelning.

4.6 Organisation och bemanning

Hösten 1986 ägnades i huvudsak åt att utforma Svenska rikskonserters verksamhet och organisation. Cemus genomförde bl.a. en enkät for att kartlägga musiklivets behov av service och benägenhet att betala for denna. Frågorna bereddes i ett antal arbetsgrupper med Cemus experter och anställda inom regionmusiken och Rikskonserter. Efter forhandlingar med personalorganisationerna fattades beslut i kommittén.

Runt årsskiftet 1986/87 fattade Cemus beslut om Svenska rikskonserters organisation och bemanning fr.o.m. den 1 januari 1988. Beslutet återges här i sammandrag:

Svenska rikskonserter skall under styrelsen ledas av en direktör och bestå av sex enheter, varav en for utvecklingsarbete, en for produktion och konsertservice, en for musik i Stockholms län och for Stockholms Blåsarmusik, en for fonogramproduktion, en for information och dokumentation samt en for administration.

Svenska rikskonserter bör ha tre dotterbolag varav ett for artistformedling (Svenska Konsertbyrån AB), ett for rese- och konferensservice (Art Tours) och ett for fonogramdistribution.

Stiftelsen Elektroakustisk Musik i Sverige (EMS) och svenska sektionen av Jeunesses Musicales, dvs. Musik för Ungdom (MfU) skall enligt senare beslut samordnas med institutionen.

Ledningsfunktionen skall bestå av direktör med sekreterare.

U tuecklingsenheten skall ha till uppgift

att nå nya publikgrupper och nya i miljöer med särskild tonvikt på

barn och ungdom att utveckla det musikaliska innehållet i verksamheten att pröva nya metoder for uppsökande och kontaktskapande insatser samt att utveckla verksamhet som ger professionella artister fler arbetstillfällen och stödja amatörmusikaliska insatser.

Vid enheten skall finnas 1 chef, 7 musikkonsulenter och 4 assistenter.

Produktionsenheten skall bl.a. ha till uppgift

att genomföra for landet kompletterande musikproduktion med inhemska och utländska artister att sprida musikpolitiskt angelägna musikprogram, producerade av andra organisationer, i Sverige och utomlands att ge verksamheten ett mångsidigt musikaliskt innehåll med utgångspunkt från bl.a. programområden att verka for spridning av svensk musik i utlandet samt att presentera ubomeuropeisk musikkultur i Sverige.

Vid enheten skall finnas 1 chef, 6 programansvariga musikkonsulenter och 5 assistenter, varav 2 med särskild kompetens i projektadministration.

Enheten för fonogramproduktion skall producera fonogram i syfte att komplettera den repertoar som ges ut av andra fonogramproducenter. Tonvikten skall ligga på svensk musik som är orepresenterad eller ofullständigt representerad på fonogram samt utgivning av svenska artister vars konstnärskap inte kan anses tillräckligt dokumenterat på fonogram. Produktion skall kunna ske på uppdrag av t.ex. Musikaliska akademien eller landsting. Även försök med videoproduktion skall kunna bedrivas.

S9

Enhetens skall bestå av 1 chef, 3 producenter/redaktörer, 1 personal ljudtekniker/videotekniker och 1 marknadsförare.

Stockholmsenheten skall svara for

Musikproduktion i Stockholms län i samverkan med bl.a. landsting, kommuner och bildningsforbund.

Musik inom försvarsmakten och vid statsceremonier.

Internationella och nationella musikproduktioner samt utvecklingsarbete i samverkan med Svenska rikskonserters övriga enheter.

Vid enheten skall finnas 1 chef, 2 kapellmästare, 2 producenter, 1 redaktör, 1 intendent, 1 inspicient, 1 vaktmästare, 2 assistenter och 57 musiker, varav 2 huvudsakligen för arméns musikpluton.

Informationsenheten har till uppgift

att information om svenskt och utländskt musikliv och sprida allmän stimulera till debatt om musik, speciellt om nya tendenser i svenskt musikliv att informera om Svenska rikskonserter, dess musikpolitiska uppdrag och verksamhet att göra informations_ och marknadsföringsinsatser i anslutning till Svenska rikskonserters produktioner (motsv.) att ge stöd åt musikinitiativ utanför Svenska rikskonserter genom rådgivning och stöd i informationsfrågor att biträda övriga enheter inom Svenska rikskonserter med dokumentation, presentation och spridning av deras erfarenheter samt att särskilt biträda och utvecklingsavdelningarna vid produktionsinformation i utlandet om svensk musik, svenska musiker och svenskt musikliv.

Enhetens skall bestå av 1 chef, 3 redaktörer, 2 assistenter och personal 2 grafiska formgivare.

Administrativa enheten skall svara for

Uppgifter i den interna administrationen inom SRK-gruppen (Svenska rikskonserter med dotterföretag) och uppgifter for externa parter.

Till de först nämnda uppgifterna hör:

verksamhetsplanering, organisations- och affärsutveckling personal- och ekonomiadministration kontorsservice juridisk service.

Den andra gruppen uppgifter innebär att enheten skall sträva efter att utveckla kompetens for rådgivning och direkta arbetsinsatser åt utom- _ stående, delvis mot avgift.

Enhetens personal skall bestå av 1 chef, 3 intendenter och 3 assistenter for ekonomiadministration, 2 intendenter for personalfrâgor, 3 vaktmästare, 2 assistenter for växel och reception och 1 assistent med allmänna sekreteraruppgifter.

Konsertbyrån skall förmedla artister (tonkonstnärer) inom och utom landet. Vidare skall byrån kunna åta sig särskilda uppdrag för Svenska rikskonserter.

Art Tours skall svara for res_e- och turnéteknisk service for musiklivet och andra kulturomrâden. Vidare bör bolaget kunna bygga upp en konferensservice.

Dotterbolaget för fonogramdistribution skall svara for lager, ordermottagning, försäljning och distribution av fonogram och liknande för Svenska rikskonserter och andra producenter.

Dotterbolagen skall själva anställa sin personal och i princip vara självbärande.

Beslutet om bemanning innebar totalt 66 helhårsbefattningar, exklusive musikerna. Samtliga befattningar skulle i ett inledande skede vara anslagsfinansierade.

Besluten bildade underlag för rekryteringsarbetet våren 1987. I ett forsta steg gavs den befintliga personalen vid Rikskonserters huvudkontor och regionmusikens centrala kansli möjlighet att anmäla intresse for de lediga befattningarna.

Cemus planerings- och organisationsarbete fortsatte under hela 1987 for att successivt övergå i verksamhet inom Svenska rikskonserter med dotterbolag och de nya regionala musikstiftelserna. Innehållet i det arbetet redovisas i det följande endast i den mån det ändrar eller kompletterar ovan redovisade organisationsbeslut. Stockholmsmusiken redovisas i ett särskilt avsnitt.

4.7 Budgetprogram

Cemus hade i sina anslagsframstâllningar for Svenska rikskonserter avvisat tanken på särskilda budgetprogram, fastställda av regeringen. I synnerhet under de forsta verksamhetsåren borde styrelsen for den nya institutionen få avgöra hur resurserna skulle fördelas mellan de olika verksamhetsgrenarna. Regeringen hade en annan uppfattning och fastställde, efter beredning i Cemus, följande budgetprogram for Svenska rikskonserter:

Utvecklingsarbete Produktion Fonogramverksamhet Verksamhet i Stockholms län och för försvarsmakten Stöd till musiklivet.

Budgetprogrammen kom att gälla endast under Svenska rikskonserters forsta halva verksamhetsår. I regleringsbrevet för budgetåret 1988/89 har regeringen följt Cemus linje och uteslutit programmen, vilket innebär att Svenska rikskonserter själv får avgöra hur resurserna

skall fördelas med utgångspunkt från huvuduppgifterna enligt stadgarna.

4.8 Programorganisation

I maj 1987 bestämde Cemus att följande program skulle finnas vid

Svenska rikskonserters utvecklingsenhet:

Utvecklingsarbete for barn och ungdom inkl. lâromedelsproduktion Utvecklingsarbete för nya lyssnargrupper Konstnärligt utvecklingsarbete inkl. bestâllningsverk Fortbildning for professionella musiker inkl. musiker med uppgifter för försvaret Utveckling av verksamhet som ger professionella artister fler arbetstillfällen.

Några programgrupper/referensgrupper for utvecklingsenhetens program har Cemus aldrig förordat men väl beslutat om den for programmen gemensamma utvecklingsdelegationen. För närvarande pågår inom Svenska rikskonserter diskussioner om programmens innehåll. Bl.a. anser man att fortbildning av musiker med uppgifter for försvaret skall skötas av Stockholmsenheten.

I maj 1987 bestämde Cemus vilka program som skulle finnas inom produktionsenheten:

Symfoni- och kammarmusik Folkmusik Elektroakustisk musik Körmusik Jazz- och afroamerikansk musik Blâsmusik.

När ekonomiskt utrymme fanns skulle programmet for musikteater, kyrkomusik och utomeuropeisk musik stå nârmasti tur att bildas.

Till produktionsenhetens program skulle programgrupper/referensgrupper knytas. Under sommaren och tidig höst tog Cemus ställning till vilka institutioner och organisationer som skulle vara representerade i grupperna. Dessa fick därefter erbjudande att Föreslå representanter. Vissa protester restes inom Rikskonserter både mot grupperna som sådana och mot urvalsförfarandet. Cemus stod dock fast vid beslutet om programgrupperna för att värna om den möjlighet de erbjöd för musiklivets organisationer att få ett större inflytande över Svenska rikskonserters verksamhet än de haft över Rikskonserters. Kontakterna under arbetets gång hade visat att det fanns en allmän uppfattning att vare sig institutioner, arrangörer eller artister hade kunnat påverka regionmusiken och Rikskonserteri nämnvärd grad. Båda institutionerna bedömdes vara i alltför hög grad styrda av de anställdas personliga värderingar. Erfarenheterna hittills under 1988 visar dels att Svenska rikskonserter aktivt använder sig av programgrupperna, dels att de utsedda foreträdarna for musiklivet inte alltid deltagit så aktivt som man tidigare själva önskade.

4.9 Utvecklingsdelegation

I det forsta betänkandet föreslog Cemus att en rådgivande delegation skulle knytas till den centrala institutionens utvecklingsenhet. Delegationen skulle bestå av företrädare for landsting, kommuner, folkbildningen, skolöverstyrelsen, universitets- och högskoleâmbetet, socialstyrelsen, statens kulturråd, Musikaliska akademien mil. Delegationen skulle kunna arbeta sammanhållen eller i sektorer efter de tre utvecklingsinriktningarna, dvs. konstnärligt, musikpolitiskt och musikpedagogiskt utvecklingsarbete. Cemus forutsatte att delegationen starkt skulle kunna påverka och stimulera utvecklingsarbetet. Delegationen, liksom flera andra Cemus-forslag, ifrågasattes av Rikskonserters personal. Främst vände man sig mot att den skulle bestå av företrädare for institutioner. Efter ingående diskussioner under 1987 genomfördes emellertid förslaget med den ändringen att delegationen direkt underställdes direktören. Efter inledande överläggningar våren 1988 väntar man sig nu inom Svenska rikskonserter betydelsefulla insatser frân delegationens medlemmar.

4.10 Beställningsverksgrupp

Verksamheten inom Rikskonserters beställningsverksgrupp hade genom åren totalt lett fram till ca 500 nya kompositioner. Regionmusikens repertoar- och beställningsgrupp hade genom sitt arbete åstadkommit att det 1987 fanns 84 beställningsverk i regionmusikens ägo vid sidan av det stora antal arrangemang som tagits fram under årens lopp for att anpassa befintlig repertoar till rnusikavdelningarnas olika stämbesättningar. Cemus bedömde det på ett tidigt stadium som mycket angeläget att denna verksamhet på lämpligt sätt skulle få fortsätta i Svenska rikskonserter. Våren 1987 behandlades frågan relativt ingående i en arbetsgrupp. Gruppens synsätt redovisas här, eftersom det inte har dokumenterats i annat sammanhang:

Svenska rikskonserter har ett kulturpolitiskt ansvar för det musikaliska nyskapandet men också ett ansvar för att bidra till de svenska tonsâttarnas utkomst. Musikaliskt nyskapande äger rum i olika former alltifrån fri improvisation till en slutgiltigt formulerad komposition. Även produktionsprocesserna skiljer sig åt. Rent improviserat skapande äger rum i själva framförandesituationen, medan noterad komposition och genomarbetad elektroakustisk komposition vanligen föregås av en lång kalkylerings- och notationsprocess. Improvisationsmusiken främjas bäst genom att nyskapande improvisationsmusiker bereds tillfälle att utöva sin konst i konsertsituationer. Noterad komposition och genomarbetad elektroakustisk komposition främjas genom åtgärder som gör det möjligt för tonsättaren att komponera och genom insatser som leder till att verken kommer till framförande. Nyskapandet inom olika musikformer är principiellt lika berättigat till stöd och stimulans oberoende av om kompositionsprocessen förutsätter notskrivning, arbete i elektroakustisk studio eller upprepat repetitionsarbete. Oavsett vilken musikforrn det är fråga om omfattar ansvaret för det musikaliska nyskapandet också informationsinsatser, fonogramutgivning och en rad åtgärder som sammanfattningsvis kan kallas administrativa. Dit hör bl.a. verkframtagning, kontrakt, ekonomi, rättigheter och förlagsfrågor. Hanteringen av det musikaliska nyskapandet förutsätter därför en helhetssyn som innefattar produktion, utveckling, information, fonogramverksamhet och administration.

För att möjliggöra sådant musikaliskt nyskapande som kräver en lång kompositionsprocess forutsatte Cemus att även Svenska rikskonserter skulle kunna lägga ut kompositionsuppdrag. Det övergripande motivet för sådana uppdrag skulle vara av konstnärlig natur. Därutöver skulle kompositionsuppdrag kunna betingas av:

Behov av ny repertoar inom en bestämd produktion eller genre Specifika konstnärliga utvecklingsprojekt Behov inom målgruppsinriktade utvecklingsprojekt Behov inom pedagogiska utvecklingsprojekt Arbetsmarknadsmässi ga bedömningar.

Kompositionsuppdragen skulle kunna ges formen av specificerade verkbeställningar eller tidsbegränsade projektanställningar, som eventuellt också inkluderade annat än kompositionsarbete, dvs. s.k. tonsättaranställningar.

Beslut om kompositionsuppdrag skulle fattas av chefen for utvecklingsenheten, som till sitt förfogande skulle ha en referensgrupp, benämnd beställningsverksgruppen. Den blivande chefen for utvecklingsenheten presenterade hösten 1987 ett forslag till sådan grupp, som senare fastställdes av kommittén. Cemus bedömde det som angeläget att den framtida verksamheten på området även skulle innefatta den typ av uppgifter som legat på regionmusikens repertoar- och beställningsverksgrupp.

Genom Svenska rikskonserter skulle kanaliseras impulser till kompositionsuppdrag från både den egna organisationen och omvärlden. Samtidigt ansåg Cemus att Svenska ri kskonserter borde agera på ett sådant

sätt att ansvaret for kompositionsuppdrag, inte bara moraliskt och

konstnärligt utan också ekonomiskt, sprider sig och fördjupas såväl hos musiklivets olika institutioner och organisationer som hos landsting, kommuner och företag.

Våren 1988 ägnade Cemus de upphovsrättsliga frågorna kring regionmusikens och Rikskonserters beställningsverk viss uppmärksamhet.

Ambitionen var att få de rättigheter och skyldigheter som följer av avtal och kontrakt med tonsättare överflyttade till Svenska rikskonserter för Rikskonserters del och till statens musiksamlingar för regionmusikens del. Inom den tidsram som stod till förfogande kunde inte Cemus nå fram till en slutlig lösning. Genom särskilda skrivelser aktualiserade Cemus i stället frågorna hos TR, STIM och statens musiksamlingar.

4.1 1 Notbibliotek

När det gäller regionmusikens centrala notbibliotek fattade statsmakterna våren 1987 beslut i enlighet med Cemus förslag att biblioteket skulle införlivas med biblioteksenheten inom statens musiksamlingar. Med biblioteket följde 200 000 kr. per år, ett belopp som motsvarade kostnaderna for en bibliotekarietiänst. Detta var vad musiksamlingarna hade krävt för att ta över biblioteket. Med hänsyn till att alla parter varit överens om det lämpliga i överflyttningen kom den att ägnas relativt ringa uppmärksamhet i beredningsarbetet. Detta kom därför att slutföras först under våren 1988. Ökade medel är motiverade för nyförvärv och omkostnader vid statens musiksamlingar.

4.12 Caprice Distribution AB

Cemus beslut att dela upp fonogramverksamheten i en del för produktion inom Svenska rikskonserter och ett fristående dotterbolag för distribution möttes av viss kritik men kom att stå fast med hänsyn till att det hade fast förankringi budgetpropositionen 1987 och därpå följande riksdagsbeslut. Dotterbolaget Caprice Distribution AB bildades formellt redan sommaren 1987. Under hösten arbetade en arbetsgrupp och bolagets bolagsstämma, styrelse och blivande verkställande direktör med de praktiska förberedelserna för att bolaget skulle kunna träda i funktion vid kalenderårsskiftet. Ett avtal har även träffats mellan det nya distributionsbolaget och regeringen om ett statligt ekonomiskt stöd av engångskaraktär för en period av tre år fr.o.m. 1988. Svenska rikskonserter har aktiemajoritet i bolaget. Övriga aktieägare är ett tiotal produktionsbolag och flertalet regionala musikstiftelser.

4.13 Svenska Konsertbyrån AB

På Rikskonserters initiativ inleddes den l juli 1985 en treårig försöksverksamhet med internationell artistförmedling. För försöket bildades Svenska Konsertbyrån AB. I sitt första betänkande föreslog Cemus att den centrala musikinstitutionen skulle överta Rikskonserters aktier i Konsertbyrån under förutsättning att försöksverksamheten skulle övergå i permanent form. Cemus forutsatte vidare att verksamheten skulle bli självbärande fr.o.m. 1989 och beräknade inte resurser för artistförmedling i sitt förslag. Senare ändrade Cemus uppfattning och framhöll att Konsertbyråns framtida organisation och ställning måste behandlas samtidigt med att Svenska rikskonserters interna organisation bestämdes. Det innebar att en ev. utvärdering av forsöksverksamheten borde tidigareläggas med ett år och att den borde göras av Cemus i samråd med Rikskonserter. Några månader senare, närmare bestämt i november 1986 hemstâllde Cemus i skrivelse till regeringen att försöksverksamheten skulle förlängas med ett år till den 1 juli 1989. I budgetpropositionen 1987 avstyrkte föredragande statsrådet förslaget att avbryta försöksverksamheten i förtid och tidigarelägga utvärderingen. Han anmälde också sin avsikt att återkomma till regeringen med förslag när det blir aktuellt att göra den utvärdering som är nödvändig för att ta ställning till om och i vilka former verksamheten kan fortsätta. Frågan kom under 1987 att behandlas ingående och i september skrev Cemus till regeringen och föreslog

att Svenska Konsertbyrån AB fr.o.m. den 1 januari 1988 skulle vara ett dotterbolag till Svenska rikskonserter att Konsertbyrån from. den 1 juli 1988 skulle erhålla 1 milj.kr. årligen som statligt stöd att utbetalas direkt till byrån att Konsertbyrån även för budgetåret 1987/88 skulle få ett bidrag från regeringen på 1 milj.kr.

I november 1987 avslog regeringen framställningen i vad avsåg ytterligare medel från utbildningsdepartementet för budgetåret 1987/88. Vidare överlât regeringen åt. Svenska rikskonserter att inom ramen för tilldelade medel bedöma lämpligheten av och formerna för en fortsatt verksamhet med artistförmedling for tiden efter den 31 december 1988.

Den 28 april 1988 beslöt Svenska rikskonserters styrelse att utse en beredningsgrupp med representanter för Svenska rikskonserter, Svenska Konsertbyrån AB och AMS för att utreda Konsertbyråns framtid. Som ordförande i gruppen tillkallades en organisationskonsult från Statens institut för personalutveckling. Utredningen överlämnades till Svenska rikskonserter den 29 juni 1988. Utredningen lämnade sammanfattningsvis följande förslag.

Svenska Konsertbyrån fortsätter sin nuvarande verksamhet med i stort oförändrad inriktning dock med följande viktiga förändringar och kompletteringar:

i SKB skall förmedla engagemang till i forsta hand svenska artister såväl i Sverige som utomlands.

*k SKB bör även fortsättningsvis vara en självständig organisation men med AMS som ny huvudman.

i Verksamheten vid SKB beräknas f.n. kosta 2,2 milj.kr. årligen inkl. en välbehövlig dawrinvestering. Provisionsintäkterna kan beräknas till 0,7 milj.kr. vilket innebär att huvudmannen måste tillskjuta resterande medel som bidrag.

k Satsningen på unga musiker intensifieras och kompletteras genom igångsättning inom Svenska rikskonserter av ett projekt för lansering av unga frilansmusiker.

Till projektet rekryteras årligen ett 10-tal musiker som genom allsidig utbildning och yrkesträning under tvâ eller tre års tid utvecklas till professionella yrkesmusiker på frilansbasis.

Projektet finansieras genom beredskaps- och arbetsmarknadsutbildningsmedel om totalt 2,1 milj.kr. årligen samt genom ett tillskott på 0,7 milj.kr. till Svenska rikskonserters årliga anslag.

Svenska rikskonserters styrelse behandlade frågan den 18 augusti 1988 och beslöt följande:

Svenska rikskonserter bidrar till Svenska Konsertbyråns verksamhet under budgetåret 1988/89 med 1 milj.kr. samt svarar för lokalhyra.

I och med utgången av budgetåret 1988/89 avslutas försöksverksamheten med artistförmedling. Därefter ankommer det på regeringen att ta ställning till den fortsatta verksamheten.

Enligt Svenska rikskonserter är det angeläget att verksamheten får fortsätta. Svenska rikskonserter förordar att AMS blir huvudman för verksamheten samt att Konsertbyrån bildar en självständig enhet inom AMS. En lämplig form för att bedriva verksamheten kan enligt Svenska rikskonserter vara stiftelseformen. Svenska rikskonserter föreslår att det i ledningen för Konsertbyrån bör finnas företrädare för det svenska musiklivet inbegripet Svenska rikskonserter.

Svenska rikskonserter hemställer att AMS tilldelas 1,5 milj.kr. i enlighet med arbetsgruppens forslag för att fr.o.m. den l juli 1989 kunna bedriva artistförmedlingen Svenska Konsertbyrån.

Vidare har Svenska rikskonserter beslutat att fortsättningsvis inte dri-

va anistförmedling inom sitt budgetutrymme om AMS inte får medel för att driva Konsertbyrån. Bakgrunden till detta beslut är följande. Under 1988/89 är det möjligt att avsätta medel för detta ändamål genom att ta i anspråk reserverade medel från föregående år. Sådana förutsättningar finns inte for tiden därefter och en omfördelning skulle allvarligt skada annan verksamhet inom Svenska rikskonserter.

Med hänvisning till nyss nämnda beslut den 18 augusti skrev Svenska rikskonserter till regeringen den 1 september 1988 och begärde att regeringen tilldelar AMS 1,5 milj.kr. fr.0.m. den 1 juli 1989 för att bedriva artistfönnedlingen Svenska Konsertbyrån. Samråd hade ägt rum med AMS.

Beträffande projektet for lansering av unga frilansmusiker hânvisades till Svenska rikskonserters anslagsframstâllning for 1989/90.

4.14 Art Tours AB

I det ursprungliga organisationsforslaget föreslog Cemus att Rikskonserters rese- och turnétekniska sektion skulle bilda en resebyrå, som skulle ingå i den nya institutionens administrativa enhet. I direktörens s.k. motforslag föreslogs att resebyrån skulle sortera direkt under direktören. Cemus beslöt till slut att bilda ett särskilt dotterbolag för resebyråverksamheten, inkl. konferensservice. Bolaget bildades sommaren 1987 och kom att få namnet Art Tours AB. Relativt snart efter bildandet inledde Cemus förhandlingar med ett danskt resebyråforetag om försäljning av Art Tours. Dotterbolaget såldes hösten 1987. Ett avtal träffades mellan de nya ägarna och Svenska rikskonserter om de villkor som skall gälla i det framtida samarbetet. I vissa avseenden har dessa villkor ändrats. Bl.a. är Svenska rikskonserter inte bunden av att endast använda Art Tours tjänster. Under hösten 1988 har verksamheten inom Art Tours AB avvecklats.

4.15 Stiftelsen elektroakustisk musik i Sverige, EMS

Det framtida samarbetet mellan EMS och den nya centrala institutionen började Cemus diskutera redan 1985 i samband med kartläggningen av musiklivets behov. Från EMS sida hade intresset främst sin grund i stiftelsens ekonomiska problem som man räknade med skulle komma närmare en lösning genom en anknytning till en större institutions anslag. Cemus såg frågan vidare än så och tyckte från forsta stund att det borde finnas förutsättningar for en nära och for båda parter givande samverkan, i synnerhet om man inom den nya institutionen skapade ett program for elektroakustisk musik. Inom ramen för ett sådant program skulle den nya institutionen kunna ta ett ansvar och utföra uppgifter som hittills legat på EMS. I Cemus diskussioner om den framtida arbets- och ansvarsfördellningen tillsuitte vissa komplikationer. Musikaliska akademien, som var EMS huvudman, ansåg att. Cemus öv-

erskred sina befogenheter, en uppfattning som periodvis även tycks ha rått inom EMS styrelse. Regionmusikens och Rikskonserters dåvarande direktör, som även ingick i EMS styrelse, ansåg att det inte skulle komma att finnas ett intresse hos Svenska rikskonserter för ett nära samarbete. Inställningen kan ha haft sin grund i att man befarade att Svenska rikskonserter skulle få ett ekonomiskt ansvar for EMS till men for övrig verksamhet.

Efter ingående behandling i arbetsgrupper skrev Cemus hösten 1987 till regeringen i frågan om associering av EMS till Svenska rikskonserter. I skrivelsen föreslogs att regeringen i budgetpropositionen skulle ta upp bidraget till EMS som en särskild anslagspost under anslaget till Svenska rikskonserter. Samtidigt tillstyrktes den förstärkning av bidraget till EMS som kulturrådet föreslagit i sin anslagsframställning för 1988/ 89.

I anslutning till skrivelsen bestämde Cemus att det material som samlats rörande Svenska rikskonserters arbete i frågor om elektroakustisk musik skulle överlämnas till Svenska rikskonserter för vidare åtgärder. I december 1987 bestämde Cemus vilka personer som skulle ingå i programgruppen för elektroakustisk musik. Däremot fanns det inget ekonomiskt utrymme för att från början anställa någon särskild musikkonsulent for omrâdet. Detta bör förhoppningsvis kunna ske så snart det âr ekonomiskt möjligt.

Regeringen kom i budgetpropositionen 1988 att i allt väsentligt följa Cemus förslag. Det innebar att statens stöd till EMS fr.o.m. budgetåret 1988/89 anvisas under anslaget till Svenska rikskonserter och omräknas enligt samma principer som gäller for medelsanvisningen i övrigt under det anslaget. Därmed skulle EMS verksamhet vila på en stabilare ekonomisk grund än tidigare. I propositionen forordas ingen organisatorisk sammankoppling av de båda stiftelserna. Det kan tvärtom ligga vissa fördelar i att EMS ställning som självständig stiftelse upprätthålls. En ökad samverkan mellan EMS och Svenska rikskonserter bör likväl vara till fördel för båda parter.

Överläggningar om samverkan inleddes våren 1988 mellan de båda in-

stitutionerna. Överenskommelse har träffats om nya stadgar iir EMS, som gäller från den 1 juli 1988 och ett utökat samarbete har inlezts.

4.16 Musik för ungdom, MfU

Cemus föreslogi sitt första betänkande att MfU skulle bli en helt fristående institution i vars verksamhet den nya centrala institutionen borde medverka på samma villkor som Kommunförbundet, Folkbildningsiörbundet och eventuellt Landstingsförbundet. MfU borde utvecklas mot vad föreningen egentligen var avsedd att vara, dvs. en fristående samarbetsorganisation av väsentligen folkrörelsekaraktär. En del av MfU:s dåvarande uppgifter skulle komma att utföras inom den nya regionala musikorganisationen, medan andra kunde ses som en del av den centrala institutionens internationella verksamhet och utvecklingsarbete, som i hög grad skulle inrymma musik för barn och ungdom. Ingenting hindrade att den centrala institutionen överlät en del av sin internationella verksamhet på MfU, som genom att utgöra den svenska sektionen av Federation International des Jeunesses Musicales hade ett omfattande kontaktnät utomlands och en rik erfarenhet av verksamhet bland barn och ungdom. För att underlätta samverkan borde den centrala institutionen även kunna erbjuda lokaler och ev. viss administrativ service kostnadsfritt. Det borde ankomma på den centrala institutionens styrelse att efter överläggningar med övriga berörda parter för varje år bestämma storleken på sitt bidrag till MfU .

Frågan om MfU berördes inte våren 1986 i regeringens proposition 1985/86:114. Däremot fick Cemus i tillâggsdirektiven till följd av propositionen i uppdrag att ytterligare överväga MfU :s roll och ställning inom Svenska rikskonserter liksom formerna för stöd till föreningen.

I avsnittet om MfU i det andra betänkandet redovisades

inledningsvis

MfU :s egna önskemål framförda i en särskild skrivelse. Cemus konstaterade att MfU inom ramen för det ursprungliga förslaget kunde utvecklas i den riktning man önskade. Cemus vidhöll därför förslagen och aviserade överläggningar under 1987 med studieförbunden, Folkbild-

ningsförbundet, Landstingsförbundet, Kommunförbundet m.ñ. för att. söka komma överens om MfU :s framtida uppgifter och struktur. Cemus bedömde också att det skulle finnas anledning att återkomma till MfU i anslagsframstâllningarna för budgetåren 1987/88 och 1988/89.

Utgångspunkten för de kontakter Cemus tog var att vidga kretsen av medlemmar i MfU och att åstadkomma en mer jämbördig fördelning mellan medlemmarna av främst det ekonomiska ansvaret for verksamheten. Intresset för att föra diskussioner med den inriktningen var minimalt. Däremot började man i olika sammanhang, bl.a. i Cemus krets av experter, att diskutera bildandet av regionala MfU. En utveckling i den riktningen skulle innebära att ett framtida centralt MfU i första hand skulle vara en serviceorganisation för de regionala motsvarighetema. Vad serviceuppgifterna skulle innebära kunde inte preciseras förrän den regionala nivån bildats och kunde ställa krav. Därför kunde Cemus inte lägga konkreta förslag i anslagsframställningarna. Hösten 1987 anmäldes att organisationsarbetet skulle fortsätta. Förslag om MfU kunde inte läggas förrän de nya regionala musikstiftelsema trätti funktion. Vid årsskiftet 1987/88 förändrades Cemus roll. Ansvaret för att utveckla verksamheten låg fr.o.m. den tidpunkten på Svenska rikskonserter och de nya länsmusikstiftelserna. Mot den bakgrunden föll det sig naturligt att överlåta delansvaret för MfU :s framtida verksamhet pâ Svenska rikskonserter.

På ett par punkter kom de ursprungliga förslagen om MfU att förverkligas. Verksamheten har ingen egen anslagspost under anslaget till Svenska rikskonserter, vilket innebär att styrelsen och inte regeringen beslutar om stödet till MfU. Cemus anställde också två personer för MfU och ställde lokaler till förfogande inom ramen för Svenska rikskonserters anslag. Konstruktionen är i första hand tänkt för perioden fram till 1990.

Under 1988 har MfU haft en mycket uppmärksammad och aktiv period inom Svenska rikskonserters ram. Bl.a. samlades världsungdomsorkestern för första gången i Sverige och inledde där sin Skandinavienturné. Orkesterns konserti Stockholm spelades in av Caprice. Moderorganisa-

tionen Jeunesses Musicales förlade också sin generalförsamling till Sverige.

4.17 Musikens Hus

Tanken ett_ Musikens Hus i lokalerna vid Schönfeldts på att anordna gränd i samband med omorganisationen föddes på ett tidigt stadium av Vid ett s.k. storsamtal med företrädare för musikorganisationsarbetet. livet i juni 1985 fördes idén fram av Madeleine Uggla, ordförande i Sveriges Körforbund och tidigare bl.a. ledamot i regionmusikens styrelse

och rektor för Stockholms musikpedagogiska institut, SMI. Hon pekade

på en rad intresseorganisationer som hon bedömde skulle vara intresserade av en nära samverkan med den nya centrala musikinstitutionen. Hon menade att behov av informations- och reseservice bl.a. fanns hos

Körorganisationerna Svensk musikpedagogisk union - SMPU Sveriges orkestrars riksförbund - SOR Riksförbundet Sveriges amatörorkestrar - RSAO Riksförbundet Unga Musiker - RUM Svenska J azzriksförbundet - SJR

När det gällde nordiskt och internationellt utvecklingsarbete i form av artist- och ungdomsutbyte, beställningsverk m.m. fanns behov av stöd hos

J eunesses Musicales - JM Nämnden för Nordiskt musiksamarbete - NOMUS International Society for Music Education - ISME Nordiskt Barn- och Ungdomskörsamarbete - NORBUSAM Samrådet för nordisk amatörmusik - SAMN AM Nordisk Musikpedagogisk Union - NMPU

Cemus lade fram förslaget om ett Musikens Hus i sitt första betänkande och avsatte 500 000 kr. för ändamålet av den ekonomiska ram som stod till disposition. I regeringens proposition 1985/86:1l4 framhöll

statsrådet Göransson att han inte var beredd att utan ytterligare utredning ta ställning till förslaget om att avsätta medel till Musikens Hus. Frågans fortsatta hantering kom i hög grad att påverkas av att Cemus måste prioritera Svenska rikskonserters övriga verksamhet och av de kraftigt fordyrade lokalkostnaderna. I februari 1987 i anslutning till att Cemus tog beslut om budgeten for Svenska rikskonserters första halva verksamhetsår beslöts att verksamheten med ett Musikens Hus skulle träda i kraft först efter den 1 juli 1988. Visserligen hade Cemus i den preliminära lokalplanen reserverat ca 10 rum för Musikens Hus men under det första halvåret behövdes såväl budget som lokaler för annat, bl.a. den nödvändiga övergångsorganisationen. Cemus bestämde också att en skrivelse som klargjorde förutsättningarna skulle gå ut till intresserade organisationer under hösten 1987. Skrivelsen kom att dröja främst beroende på att förutsättningarna gång på gång förändrades. I november 1986 hade Cemus tecknat ett nytt hyreskontrakt för lokalerna vid Schönfeldts gränd för perioden fr.o.m. den 1 januari 1988. Kontraktet innebar bl.a.

att utrymmet för Svenska rikskonserter blev betydligt mindre än det Rikskonserter och regionmusiken haft att en genomgripande reparation skulle genomföras i samband med omorganisationen och att kvadratmeterhyran from. den 1 januari 1988 blev betydligt högre än tidigare.

Kostnaderna för ett Musikens Hus skulle alltså på lokalsidan bli betydligt högre än vad Cemus räknat med. Alternativet att erbjuda intresseorganisationerna service till självkostnadspris var knappast realistiskt eftersom det skulle leda till en avsevärd fördyring av administrationen för organisationerna. Därtill korn att Svenska rikskonserters eget lokalbehov blev större än beräknat, främst beroende på att Cemus anställde fler personer än vad som ursprungligen var tänkt. Bärkraften i idén om ett Musikens Hus började med andra ord att svikta, vilket ledde till att Cemus inte skrev till de organisationer som anmält intresse förrän våren 1988. Budskapet i breven var att frågan om ett ev. Musikens Hus skulle avgöras av Svenska rikskonserter. De nya lokalerna för organisationen i dess helhet blev inte klara för invigning förrän i

september 1988. Vid den tidpunkten disponerade redan vissa utomstående organisationer utrymme i huset, bl.a. organisationskommittén for ett folkmusik- och dansår 1990.

4.18 Stadgar för Stiftelsen Svenska rikskonserter

I december 1987 fastställde regeringen stadgarna for Svenska rikskonserter. De återges här i sin helhet:

Ändamål och uppgifter

1 § Stiftelsen Svenska rikskonserter har till ändamål att främja utvecklingen av musiklivet i hela landet och inom olika musikaliska uttrycksformer. Stiftelsens verksamhet skall anpassas efter regionala och lokala behov.

2 § Stiftelsen förvaltar de medel som staten eller annan anslår till verksamheten samt de medel som uppkommer i stiftelsens verksamhet.

3 § Stiftelsen skall ha följande huvuduppgifter inom musikområdet:

- musikpolitiskt, konstnärligt och musikpedagogiskt utvecklingsarbete, varvid särskilt skall beaktas sådant arbete som riktar sig till nya miljöer och publikgrupper, däribland barn och ungdom, - service till landsting, kommuner, folkrörelser och andra arrangörer, - service till musikinstitutioner, artister och andra intressegrupper i produktionsledet, - internationell kontaktverksamhet, - nationella och internationella produktioner, fonogramverksamhet, - i Stockholms musikproduktion län med bl.a. egna ensembler, - musik inom försvarsmakten och vid statsceremonier.

4 § Stiftelsens fonogramverksamhet skall särskilt inriktas på utgivning av dels ny svensk musik, som är orepresenterad eller ofullständigt representerad på fonogram, dels svenska artister vars konstnärsskap inte kan anses vara tillräckligt dokumenterat på fonogram. Stiftelsen bör vid denna utgivning sträva efter att komplettera den musik som ges ut

av andra fonogramproducenter. Övrig utgivning får ske om kostnaden

kan täckas på affärsmässig grund eller med bidrag från andra uppdragsgivare.

Distributionen av fonogram för stiftelsen bör vara organisatoriskt skild från stiftelsens fonogramproduktion.

5 § Stiftelsen får bedriva artistförmedling.

Organisation

6 § Stiftelsen leds av en styrelse som består av en ordförande och tio andra ledamöter. I styrelsen ingår direktören. Styrelsen utser inom sig en vice ordförande.

Gällande föreskrifter om personalföretrâdare i statlig myndighets styrelse m.m. skall tillämpas på stiftelsen.

Stiftelsen har sitt säte i Stockholm.

7 § Hos stiftelsen finns en direktör som âr chef för verksamheten.

Styrelsen beslutar i övrigt om stiftelsens organisation. Styrelsen får inrätta rådgivande organ.

Ä rendenas handläggning

8 § Styrelsen avgör viktigare frågor rörande stiftelsens verksamhet, 0rganisation och ekonomiska förvaltning samt ger in anslagsframstâllning och andra framställningar till regeringen.

Styrelsen utfârdar arbetsordning och övriga föreskrifter som erfordras för verksamheten, tillsätter direkt under disådana_ chefer som lyder

rektören samt avgör frågor som direktören hänskjuter till styrelsen.

får uppdra åt ordföranden eller annan ledamot av styrelsen Styrelsen att avgöra vissa frågor som inte behöver prövas av styrelsen i sin helhet.

Styrelsen företräder stiftelsen och tecknar dess namn. Styrelsen kan bemyndiga ordföranden, annan styrelseledamot, direktören eller annan lämplig person att företräda stiftelsen och teckna dess namn.

Direktören äger dock alltid företräda stiftelsen och teckna dess namn i de ärenden som enligt 12 § ankommer på honom.

9 § Styrelsen saznmanträder på kallelse av ordföranden, när denne finner lâmpligt eller när minst sex ledamöter begär det.

Styrelsen är beslutför när ordföranden eller, vid förfall för denne, vice ordföranden och minst hälften av övriga ledamöter är närvarande.

När ett ärende av större vikt handläggs, skall om möjligt samtliga ledamöter närvara.

Som styrelsens beslut gäller den mening varom de flesta förenar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.

10 § Om ett styrelseärende är så brådskande att styrelsen inte hinner sammantrâda för att behandla det, avgörs ärendet genom meddelanden mellan ordföranden och minst hälften av övriga ledamöter. Kan ärendet inte avgöras på detta sätt, får ordföranden besluta ensam. Beslut som fattas enligt denna paragraf skall anmälas vid nästa sammanträde med styrelsen.

11 § Vid styrelsens sammanträden förs protokoll. Av detta skall framgå vilka som varit närvarande, styrelsens beslut och de skiljaktiga me-

ningar som uttalats. Protokollet justeras av den som varit ordförande vid sammanträdet.

12 § Ärenden, som inte skall avgöras av styrelsen eller av någon som fått styrelsens uppdrag att avgöra dem, avgörs av direktören. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av direktören, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges i arbetsordningen eller i särskilda beslut.

Tillsättning av ledamöter m.m.

13 § Ordföranden och övriga ledamöter i styrelsen utom direktören utses av regeringen för högst tre år i sänder. Tre av ledamöterna utses på förslag av Landstingsförbundet och tvâ på förslag av Svenska kommunförbundet.

14 § Direktören föl-ordnas av regeringen för högst sex år. Anställningsvillkoren för tjänsten som direktör fastställs av styrelsen.

Annan personal anställs av stiftelsen, som också beslutar om löne- och anstâllningsvillkor för denna personal.

För Stiftelsens personal skall statliga tjänstepensionsbestämmelser tilllâmpas.

Räkenskaper, revision m.m.

15 § Stiftelsens räkenskapsår omfattar tiden den 1 juli -den 30 juni.

Styrelsen skall för varje räkenskapsår upprätta ett bokslut för stiftelsens verksamhet. Bokslutet skall för revision överlämnas till riksrevisionsverket senast tre månader efter räkenskapsårets utgång.

16 § Styrelsen skall för varje räkenskapsår upprätta en verksamhetsberättelse och senast fem månader efter räkenskapsårets utgång ge in

denna samt revisionsberättelsen till utbildningsdepartementet och statens kulturråd.

Tillsyn

17 § Stiftelsen skall vara undantagen från tillsyn enligt lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser.

Stadgeändring och upplösning

18 § Fråga om ändring av Stiftelsens stadgar eller om upplösning av stiftelsen prövas av regeringen.

Regeringen avgör hur Stiftelsens tillgångar skall användas, om stiftelsen upplöses.

4.19 Styrelse

I december 1987 utsåg regeringen också styrelsen för Svenska rikskonserter. Viss kontinuitet i förhållande till Cemus planeringskapacitet kunde garanteras genom att Cemus ordförande utsågs att även vara ordförande i den nya styrelsen under dess första verksamhetsår. Ytterligare en av Cemus ledamöter är styrelseledamot i Svenska rikskonserter, tillika vice ordförande.

5 Stockholmsmusiken

Principbeslutet från hösten 1984 innebar att staten skulle behålla ansvaret för vad som då var regionmusikavdelningen i Stockholm. I det läget bedömdes det som lämpligt att även det som var rikskonsertverk-

samheti Stockholms län skulle bli kvar under statligt ansvar. De båda

verksamhetsgrenarna skulle samordnas och anknytas till den centrala musikinstitutionen. En särskild överenskommelse borde träffas mellan staten och Stockholms läns landsting om utnyttjandet av de statliga musikresurserna inom landstingets område. Även om Stockholmslandstinget inte skulle ta ansvar för någon egen regional musikorganisation i det här sammanhanget ansåg staten att landstinget borde ha ett fortsatt ansvar för att länets musikbehov kunde tillgodoses, att de statliga musikresurserna i länet utnyttjades för detta ändamål och att arrangörerna inom länet kunde göra detta på samma villkor som skulle komma att gälla för landet i övrigt.

Statens förhandlingsnamnd åtog sig att föra förhandlingen även med Stockholms läns landsting. Cemus lämnade underlag för den förhandlingen under 1985, men något senare än förhandlingsunderlaget i övrigt. Nämnden valde att bryta loss Stockholmsfrågorna från de övriga förhandlingarna med landstingen för att ta dem senare i ett annat och större sammanhang. Hösten 1988 har fortfarande inte någon överenskommelse träffats mellan staten och Stockholmslandstinget.

Utgångspunkten i förhandlingsunderlaget och även i andra sammanhang var att kapaciteten vid Stockholmsavdelningen kunde delas in i tre delar:

o Musik i försvaret och vid statsceremonier.

o Utvecklingsarbete och konsertproduktion i samverkan med Svenska rikskonserters övriga enheter. t

0 Musikverksamheti Stockholms län.

Till forsvarsdelen återkommer Cemus nedan under avsnittet om Försvaret.

Beredningsarbetet beträffande de båda övriga delarna kom att bli segdraget. Den befintliga personalen vid musikavdelning, regionkansli och regionkontor hade utgått ifrån att vad som sagts i principbeslutet gällde deras framtida verksamhet och inriktat sig efter detta. Det fanns även interna förslag om hur den framtida verksamheten skulle organiseras och byggas upp. Den gemensamma uppfattningen var att man inom en ny, sammanhållen enhet skulle bedriva såväl utvecklingsarbete som produktion föri forsta hand Stockholms län. Vad gällde de fast anställda musikerna skulle det även kunna bli fråga om verksamhet på nationell och internationell nivå. De förslag Cemus i inledningsskedet lade fram hade en annan inriktning:

0 Stockholms länssektion bildas av delar av befintligt regionkontor och kopplas till Musikrådets produktionsenhet.

0 Utveckling och produktion av blåsmusik skall skötas inom blåsmusikprogrammet, knutet till Musikrådets utvecklingsenhet.

Motiven for båda förslagen var att undvika en alltför fast bindning till de egna musikerna. Den tänkta länssektionen skulle i lika hög grad arbeta med frilansartister och andra institutioners musiker som med de egna. Det tänkta utvecklingsarbetet på blåsmusikområdet skulle avse hela landets blåsmusik.

I det slutliga organisationsbeslutet knöts länsresurserna till Stockholmsenheten. Blåsmusikprogrammet finns kvar men kopplat till produktionsenheten. Svenska rikskonserter överväger emellertid att föra delar av blåsmusikutvecklingen till Stockholmsavdelningen.

Efterfrågan på musik från Stockholmsavdelningen är svår att få ett grepp om. Det gäller inte minst önskemålen från Stockholms läns landsting. Cemus har haft upprepade kontakter med landstinget utan att lyckas nå fram till en lösning. Under 1985 orde landstinget en kartläggning och utredning för att förbereda förhandlingarna med staten. Utredningen ledde aldrig fram till beslut. Den åberopades aldrig i kontakterna med Cemus. Däremot skisserade man på tjänstemannaplanet en modell för det framtida samarbetet. Modellen byggde på det försök landstingets kulturnämnd bedrev med regional teaterverksamhet. I korthet innebar modellen följande:

° avsätter Landstinget medel för regional musikverksamhet, i första hand avsedda för fria grupper.

o om medel Ansökningar för ändamålet, dvs. turnéverksamhet i länet, skall vara kulturförvaltningen tillhanda vid en fast tidpunkt på hösten året innan medlen utfaller.

° till av musikstödet Kulturförvaltningen gör ett förslag fördelning som behandlas i en referensgrupp som utsetts av länets kommuner.

° Ärendet tas upp för beslut i kulturnämnden senast i januari, helst redan i december.

° I början av året sänder kulturförvaltningen ut information om nänmdens beslut till kommunerna.

° Stödet betalas uti sin helhet i början av året efter att varje utvald grupp förbundit sig att spela ett visst antal föreställningar eller konserter.

Cemus kunde snabbt konstatera att medel för regional musikverksamhet enligt den föreslagna modellen knappast skulle vara tillgängliga för Svenska rikskonserter, inte ens för Stockholms Blåsarmusik. Trots detta tillstyrkte Cemus förslaget av hänsyn till de fria grupperna och

enskilda frilansartister. Cemus erbjöd också producenthjälp från Svenska rikskonserter. Allti förhoppningen om att landstinget som motprestation skulle avsätta en rejäl summa pengar for frilansproduktioner i länet. Så har inte blivit fallet. Svenska rikskonserter får nu ta över Cemus uppgift att parallellt med förhandlingsnämndens åtgärder träffa en uppgörelse med landstinget.

Bristen på tydlig efterfrågan från musiklivet i länet giorde det svårt att ta ställning till den s.k. profileringen av Stockholms Blåsarmusik. Cemus nöjde sig därför med att ta ställning till det antal musiker som skulle finnas och föreslog 57 musiker, varav två skulle arbeta för arméns musikpluton. Cemus föreslog också tvâ kapellmästare, varav en på deltid skulle vara konstnärlig ledare för plutonen. Förslagen överensstämde med det antal musiker och kapellmästare som fanns vid avdelningen. Regeringen kom att anta förslagen genom atti förhandlingarna med personalorganisationerna gå med på att befintliga musiker och kapellmästare i Stockholm skulle behandlas på samma sätt som personalen vid musikavdelningarna ute i landet. De skulle alltså få och fick också senare anställningserbjudanden. Därmed var emellertid inte den långsiktiga profileringsfrâgan löst. Den behandlades hösten 1986 i en av arbetsgrupperna.

Till de profileringsproblem gruppen hade att diskutera hörde frågan om framtiden för den internationellt erkända slagverksensemblen KROU- MATA. Ensemblens framgångar på internationell och nationell nivå hade medfört att den i praktiken endast i mycket begränsad utsträckning kunde fungera i avdelningens ordinarie verksamhet. Vid spelningar för försvaret och i de flesta orkestersammanhang anlitade man vikarier för de fast anställda slagverkarna, vilket medförde betydande merkostnader. För att bl.a. lösa det problemet föreslog gruppen att blåsorkestern vid Stockholms Blåsarmusik skulle bestå av 45 musiker. Därutöver skulle vid avdelningen finnas 10 s.k. fria löneutrymmen vid

sidan av de två musikerna för musikplutonen. I ett inledningsskede

skulle de fria utrymmena användas för 5 slagverkare, vilket motsvarade en reducerad KROUMATA-ensemble, 1 pianist och 4 löneutrymmen för korttidsanställningar. Kommittén antog gruppens förslag, varpå följde en intensiv debatt. Förslaget uppfattades som ett försök från Ce-

mus att skära ned musikerstyrkan i Stockholm. Debatten kulminerade vid ett möte på Myntet våren 1987 med företrädare for landstinget, länets kommuner och ett antal intresseorganisationer. Det gick inte att komma fram till någon enhetlig uppfattning men kommittén hävde sitt profileringsbeslut. Det innebar att frågan återfordes till utgångsläget. Vad som fanns var de befintliga musikerna men ingen långsiktig inriktning. Den dåvarande regionkapellmâstaren lade i det läget fram ett vâl genomarbetat profileringsforslag med utgångspunkt från de musiker som fanns. Förslaget antogs i sina huvuddrag av kommittén i juni 1987.

Även frågan om samarbete mellan Stockholmsenheten och Svenska rikskonserters övriga enheter har varit en svår nöt att söka knäcka. I stor utsträckning har det varit så att Stockholmsavdelningen är gamla regionmusiken och övriga avdelningar gamla Rikskonserter. De motsättningar som fanns mellan de båda institutionerna har återspeglats i organisationsarbetet. Cemus försökte *notverka detta genom att bygga in gamla regionmusikfunktioneri Svenska rikskonserters produktionsoch utvecklingsavdelningar. Pâ motsvarande sätt såg Cemus en fördel i att till sist lägga in länsproducentfunktionerna inom Stockholmsavdelningen. Cemus räknade med att operationen åtminstone skulle innebära en integrering mellan vad som varit regionmusikens resp. Rikskonserters verksamhet i lânet. Genom att endast en f.d. Rikskonsertanställd sökte och fick arbete inom Stockholmsavdelningen har integreringen och därmed länsverksamheten fordröjts, men är nu på väg att successivt genomföras.

6 Försvaret

6.1 Avtalen

Principbeslutet från 1984 innebar att ett belopp på 11,8 milj.kr. skulle avsättas för musik inom försvaret. Beloppet var beräknat i den prisnivå som gällde i regleringsbrevet för budgetåret 1983/84. Till regionmusiken betalade försvaret under det budgetåret 14,7 milj.kr. Tjänstemusiken inom försvarsmakten skulle alltså i samband med reformen skäras ned med 2,9 milj.kr. Under hand framfördes hösten 1984 att försvaret skulle använda ett belopp motsvarande nedskärningen för andra musikinsatser inom försvaret. Den aviserade nedskärningen har genomförts. Det är ännu för tidigt att beskriva försvarets användning av de medel som motsvarade besparingen.

Av den fastställda ramen på 11,8 milj.kr. skulle 3,3 milj.kr. gå till den del av den nya statliga institutionen som skulle arbeta med försvarsmusik. Det innebar att en ram på 8,5 milj.kr. återstod för den regionala nivån. Enligt principbeslutet skulle vidare försvarsåtagandena delas mellan Stockholrnsavdelningen och fem regionala ensembler, närmare bestämt de ensembler som i den dåvarande organisationen var musik-

avdelningarna i Boden, Östersund, Linköping, Uddevalla och Karlskro-

na. Åtaganden och medelsfördelning skulle regleras genom särskilda

avtal, dels med Stockholmsavdelningen, dels med de nya huvudmännen. Därvid skulle också prövas vilken lösning för Gotlands kommun som skulle vara mest praktisk. Sammantaget skulle de angivna ensemblerna svara dels för tjänstemusik vid förband och skolor vid ca 500 speltillfâllen per år, dels för musik vid statsceremonier vid ca 200 speltillfällen per år. Om åtagandena förändrades skulle de särskilda avtalen kunna justeras, lämpligen i samband med de årliga överläggningar-

na om det statliga bidraget till den regionala musikorganisationen. De särskilda avtalen om uppgifterna för försvaret borde gälla t.v. med en uppsägningstid om två år. Staten borde dock binda sig för att den statliga insatsen till de berörda regionala ensemblerna skulle vara oförändrad under den första femårsperioden sedan avtalen trätti kraft.

Det underlag Cemus lämnade till statens förhandlingsnämnd i mars 1985 innehöll även förslag till fördelning av uppgifter och medel för tiânstemusik inom försvaret. Efter överläggningar med Gotlands kommun och berörda landsting förutsatte Cemus bl.a. att avtal skulle träffas även med Gotlands kommun och att de berörda regionala ensemblerna även skulle utföra högvaktsmusik i Stockholm. Avtalen kom i allt väsentligt att följa Cemus underlag. Cemus hade också räknat med att avtalen skulle behöva kompletteras med särskilda överenskommelser mellan ÖB eller chefen för armén och de nya huvudmännen om de särskilda villkor i övrigt som skulle gälla för musiktjänst inom försvarsmakten. Så kom emellertid inte att bli fallet. I egenskap av interimsstyrelse för Svenska rikskonserter träffade Cemus en överenskommelse med chefen för armén om villkoren i försvarssammanhang för musikerna vid Stockholms Blåsarmusik. Någon motsvarande överenskommelse kom aldrig att träffas med berörda landsting eftersom dessa ansåg att avtalen med staten var fullt tillräckliga. Detta ledde fram till att chefen för armén ensam utfärdade en författning i mars 1987 med föreskrifter om musiktjänst inom försvarsmakten. Författningen inkluderade arméchefens överenskommelse med Cemus. Gällande författningar om tjänstemusik inom försvaret finns intagna i bilaga 3.

Avtalen mellan staten och de fem landstingen samt Gotlands kommun reglerade bl.a.

åtagandet i form av antalet musikerspeltillfâllen per kalenderår och berörda försvarsenheter, åtagandet för högvaktsmusik, 0 begreppet tjänstemusik, ersättningen per år och landstingskommun, planeringscykeln för tjänstemusik och högvaktsmusik, tjänstedräkten vid musikframträdanden,

° försvarsmaktens åtaganden i form av handräckning, interna transporter, omklädningslokaler m.m. i samband med musikframträdanden.

Värd att observera i det här sammanhanget är följande protokollsanteckning i avtalen:

Landstingskommunen samverkar med den centrala musikinstitutionen och de militära Förbanden när det gäller militär för att utbildning upprätthålla och utveckla de militär-musikaliska traditionerna. Staten tillhandahåller denna militära utbildning kostnadsfritt.

Chefens för armén ovan nämnda författning innehåller inledningsvis en redogörelse för den militära musikadministrationen, träffade överenskommelser mellan staten och landstingen samt för den överenskommelse som träffats med Cemus. Därutöver ingår tillämpningsföreskrifter som reglerar vilka militära myndigheter som har planeringsansvar och ansvar för att tillhandahålla m.m. Vidare finns vissa utrustning handlingsregler som skall tillämpas vid samverkan med landstingskommun och Gotlands kommun. Chefen för armén anmäler också att han fr.o.m. den 1 januari 1988 disponerar en mindre anslagspost för övrig musiktjänst inom försvarsmakten och att Svenska rikskonserter från samma datum har utbildningsâtaganden avseende arméns musikpluton m.fl.

Cemus överenskommelse med chefen för armén reglerar fördelningen av det antal musikerspeltillfällen per år som Svenska rikskonserter åtagit sig att utföra, samarbetsformer-na, tjänstedräkten m.m. Av speciellt intresse är följande båda paragraferi överenskommelsen

15. Den militära huvudmannen för musik inom försvarsmakten, chefen för arméstabens sektion 3, ingår såsom försvarsmaktens representant i den rådgivande grupp inom Svenska rikskonserter, som har till uppgift att främja utvecklingen av musiken inom försvarsmakten och vid statsceremonier. I konstnärligt hänseende biträds denne av en sakkunnig inom Svenska rikskonserter.

16. Svenska rikskonserter ställer fr.o.m. den 1 januari 1988 personal, som kan fullgöra tjänster som musikdirektör, regementstrumsla-

kostnadsfritt (löner och sociala kostnader)

gare och trumslagare till arméns musikplutons förfogande med ansvar för den konstnär-

liga delen av plutonens utbildning och verksamhet.

En förutsättning för åtagandet är att musikplutonens konstnärliför andra ändamål, t.ex. militär-musikaga ledning kan användas lisk utbildning av fasta ensembler för tjänste- och högvaktsmusik, frivilliga militärmusikkårer och hemvärnsmusikkårer.

Hösten 1988 finns ännu ingen rådgivande grupp inom Svenska riks-

konserter med den uttalade uppgiften att främja utvecklingen av försvarsmusiken. Vad som finns är en allmän utvecklingsdelegation och en programgrupp för blåsmusik. Nuvarande chefen för annéstabens sektion 3 är ledamot av Svenska rikskonserters styrelse.

6.2 Militärmusikalier, instrument och viss utrustning

Huvudregeln i avtalen mellan staten och landstingen var att noter och övriga arkivalier från tiden före den 1 juli 1971 som hörde till den övertagna verksamheten skulle förbli i statens ägo men deponeras hos landstingskommunen. Indirekt kunde man utläsa av avtalen att övriga noter, dvs. sådana som anskaffats efter nämnda datum skulle överlåtas till de nya huvudmännen. Bakgrunden till tudelningen av notmaterialet var att militärmusiken på sin tid klassificerat noter som arkivhandlingar. De tillhörde därmed resp. förbands diarium och arkiv. Enligt den s.k. proveniensprincipen kunde de inte i ett senare skede brytas loss från sitt ursprung, Även under regionmusiktiden hade alltså dessa noter, för vilka krigsarkivet var arkivmyndighet, varit deponerade hos användaren, dvs. regionmusiken. Försvarets representanter i organisationsarbetet lade särskild vikt vid bestämmelsen i avtalen att det var notmaterial som hörde till verksamheten som skulle deponeras hos landstingen. Deras slutsats var att militärmusikalier inte rimligen kunde sägas höra till verksamheten hos en musikstiftelse som inte har försvarsåtaganden. Däremot skulle musikalierna kunna användas av

andra stiftelser med försvarsuppgifter, av musikplutonen, frivilliga militära musikkårer eller hemvärnskårer. Musikalierna var också kulturhistoriskt intressanta för de förband till vilka de en gång hört och naturligtvis för krigsarkivet. Mot den bakgrunden skrev Cemus under 1987 till landstingen och bad dem överlämna noter som inte längre behövdes till musikavdelningarnas resp. moderforband eller till krigsarkivet. Cemus begärde också in uppgifter om det sâtt man valt att hantera musikalierna på. Vidare ansåg Cemus det nödvändigt att skriva nya depositionsbeslut eller revidera gamla där sådana funnits. Med hänsyn till att det stora flertalet landsting valde att behålla noterna som deposition eller långlån kom frågan både att avdramatiseras och dra ut på tiden. En sammanställning över vad som faktiskt hänt med noterna kom att göras först våren 1988.

För instrumenten och viss utrustning var förhållandena likartade. Enligt avtalen mellan staten och landstingen skulle instrument och utrustning som hörde till den övertagna verksamheten överlåtas till landstingen. Försvarets representanter ansåg att instrument och utrustning som till övervägande del använts i militärmusikaliska sammanhang inte kunde sägas höra till verksamheten vid musikstiftelser som inte hade åtagit sig försvarsuppgifter. Däremot behövdes den typen av utrustning vid musikplutonen, hemvärnskårer mfl. Även när det gällde instrumenten m.m. orde Cemus därför en inventering av vad som fanns och vad som kunde överföras till annan. Utfallet blev klart först våren 1988 och magert ur försvarets synvinkel. Endast ett fåtal instrument, regementstrumslagarstavar och s.k. gehäng har kunnat föras över till andra.

6.3 Den ridande musikkåren

Inom regionmusiken hade den ridande enheten vid Stockholms musikavdelning ofta vållat debatt. Den fanns och hade funnits under militärmusiktiden men dess existens var inte reglerad och fanns inte omnämnd i beslut av statsmakterna. Musikerna ansåg därför att de spelade till häst som ett frivilligt åtagande och att det egentligen inte ingick i deras arbetsskyldighet. Cemus ambition var att reglera förhållandet i

samband med omorganisationen. I principbeslutet uttalade riksdagen att mycket starka skäl utifrån såväl kulturpolitiska som turistmässiga synpunkter talade för att en högvakt med beriden musikkår borde bibehållas. Därmed var och är frågan inte löst. Den framtida finansieringen av verksamheten, främst kostnaderna for hästarna, är fortfarande ett problem. Den 1 juli 1987 bildades en särskild stiftelse för att bl.a. förse den beridna musikkåren och högvakten med hästar. Tanken var att stiftelsen skulle kunna mobilisera näringsliv, turistnäring, föreningsliv och enskilda bidragsgivare att bidra med de 20 milj.kr. som behövdes för att säkerställa vidare verksamhet. En stödforening med i dag ca sju tusen medlemmar har också bildats. Det är emellertid ännu för tidigt att säga att problemet med den långsiktiga finansieringen därmed är löst.

Cemus har i sitt arbete utgått från att den beridna musikkåren skall finnas kvar och koncentrerat sig på dess effekter på profileringen och verksamheten i övrigt. Ett av problemen under regionmusiktiden var att de ridande musikerna hämtades från flera olika ensembler, som inte kunde fungera när den ridande enheten var i funktion. Detsamma gällde när musikerna tränade. Att spela till häst är svårt och riskfyllt. För att upprätthålla färdigheterna mäste musikerna som regel träna en gång i veckan. Ensemblerna splittrades alltså inte bara när den ridande kåren skulle framträda. Ambitionen var därför att skapa en ensemble av de musiker som red, dvs. musikerna skulle även kunna framträda tillsammans till fots. Cemus räknade med att det profileringsbeslut som togs våren 1987 skulle tillgodose detta krav. Debatten blossade emellertid upp på nytt. I stället för 18 musiker ville man ha 22 i den beridna musikkåren. Inslaget av träblåsare borde öka, dvs. profileringen ändras, så att man kunde använda den gamla svenska repertoaren för blåsorkester. Musikerna vid den beridna avdelningen skrev till Cemus om detta redan i maj 1987. Med hänsyn till att man i brevet förenade profileringskraven med ett antal andra krav avseende arbetstider och \ allmänna kunde tjänstgöringsvillkor Cemus inte ta ställning förrän avtalen med SYMF var klara. Därför träffades ingen uppgörelse med de berörda musikerna förrän senhösten 1987. Överenskommelsen innebar en viss revidering av det profileringsbeslut Cemus tagit i juni 1987. Sammanfattningsvis skulle 53 fasta musiker och 4 fria löneutrymmen

finnas. Av de fasta skulle 17 ingå i den ridande, 34 i den gående och 2 användas för arméns musikpluton. Av de fria löneutrymmena skulle 2 användas av den ridande och 2 av den gående. En allmän översyn av bemanning m.m. skulle dock ske under 1988. Överenskommelsen innefattade även avsnitt om bl.a. sommar-verksamhet, semesterperioder, intensivvecka, repetitioner, utbudsperioder, arbetstidsuttag och beslutsordning vid otjänlig väderlek. För dessa avsnitt gällde att de skulle ses som försöksverksamhet under 1988. Även när det gäller dessa frågor måste det alltså bli ett fortsatt organisationsarbete inom Svenska rikskonserter.

7 Regional organisation

7.1 Regional indelning

arbete med musikpolitisk planering, som intensifierades Landstingens ori samband med principbeslutet 1984, gled successivt över i konkret i Västsverige och i Norrbotten inledde ganisationsarbete. Landstingen försöksverksamhet for att vinna erfarenheter infor 1988. I Västerbotten hade försöksverksamhet forpågått sedan 1976 och därmed bildat en av for Norrlandsoperan. Flera landsting började fore kautsättningarna lenderårsskiftet 1987/88 att arbeta efter den modell som senare skulle komma att gälla.

betonades att de nya huvudmännen själva skulle av- I principbeslutet indelning som var lämplig. De skulle därmed kungöra vilken regional som byggde på samverkan över länsna vâlja en regional indelning gränserna. Samverkan bedömdes kunna ske i olika former, såsom samdelat huvudmannaskap m.m. De nya huvudmännen hade arbetsavtal, själva att besluta om detta. Den indelning i nio resp. åtta musikregioner som funnits inom Rikskonserter och regionmusiken skulle alltså inte vara styrande.

hantering kan ha påverkats av forhandlingsarbetets Frågans fortsatta mellan staten och Landsuppläggning. I principöverenskommelsen tingsförbundet var parterna ense om att det normalavtal, som fogades till överenskommelsen, skulle tillämpas även i de fall landstingskommun hade bildat stiftelse for verksamheten. I dessa fall och i de fall senare bildade stiftelser for verksamheten skulle landstingskommuner berörda landstingskommuner och kommuner som inte ingår i landssvara för att avtalen fullfoljdes. Ansvar och åtaganden tingskommun

knöts alltså till de enskilda landstingen även i de fall de var beredda att Detta förhållande kan ha bidragit till att det till samverka i regioner. Musik i slut bara blev regioner större än ett län i två fall, nämligen Väst och Musik i Skåne.

7.2 Uppgifter

« För att klargöra uppgifterna för den nya regionala musikorganisationen behövdes, enligt principbeslutet, en regional musikpolitisk planefrån musiklivets totala situation i regionen. I planering som utgick ringen skulle beaktas att den nya organisationen byggdes upp för att fullfölja regionmusikens och Rikskonserters uppgifter på det regionala skulle emellertid ha betydligt vidare syften efterplanet. Planeringen totala situation. Den skulle bl.a. som den skulle utgå från musiklivets situationen och behovet av insatser för frilansande musiker klargöra och för arrangörsverksamheten.

Fem regionala ensembler, nämligen de dåvarande musikavdelningarna Uddevalla och Karlskrona skulle dessi Boden, Östersund, Linköping, utom tillsammans med den statliga musikkåren i Stockholm tillgodose försvarets musikbehov inom var sin räjong. Senare, i förhandlingarna mellan tillkom forsvarsuppgifter även för Gotstaten och landstingen, lands kommun.

Flertalet inledde sitt organisationsarbete med att ta fram relandsting handlingsprogram. Av olika skäl kom programgionala musikpolitiska med staten än vad statsmen att spela en mindre roll i förhandlingarna förutsatte Till bilden hör naturligtvis att en makterna i principbeslutet. landstingen var bundna i fasstor del av de resurser som skulle tillföras Under det första året med den nya organisationen har det ta kostnader. därför i hög grad blivit fråga om att fullfölja den verksamhet regionmubedrivit. för nya satsningar hari insiken och Rikskonserter Utrymmet varit Handlingsprogrammen har ledningsskedet mycket begränsat. en genomarbetad utemellertid givit de nya stiftelsernas styrelser för det första verksamhetsårets planeringsarbete. I den gångspunkt

är önskvärda bör de kunna genomföras mån väsentliga förändringar fr.o.m. verksamhetsåret 1989.

anordnade i december 1987 en konferens om Mu- Landstingsförbundet Konferensen behandlade i försikstifbelsernas verksamhetsplanering. sta hand stiftelsernas produktionsinriktade arbete. Efter konferensen ut en fyllig dokumentation. I anslutning till konferensen gav förbundet också ut rapporten Arrangörsstöd och utbyte över länsgav förbundet gränserna.

skriften - I februari 1988 publicerade Landstingsförbundet Samspel för regional musikpolitik. Följande citat ur skriftens inledning grunden ger en uppfattning om arbetslaget vid ingången av det första verksamhetsåret med den nya organisationen:

Den organisatoriska formen för de nya institutionerna utgörs i de flesvald styrelse. Strukturen i länets ta fallen av en stiftelse med politiskt musikliv, medborgarinflytande genom den politiskt valda styrelsen och ett konkret ekonomiskt ansvar ger den yttre ramen för verksamheten. Innehållet bestäms av två huvuduppgifter: 0 och förmedling av musikproduktioner med ansvar för framtagning den fast anställda musikresursen eller i samarbete med frilansmusiker 0 som omfattar länets hela muansvar för en regional musikpolitik sikliv.

I det musikpolitiska arbetet kommer stiftelserna att agera i skârningsmellan olika intresseområden. De egna fast anställda musipunkten olika intressenter, länets kommuner och föreningskerna, musiklivets liv har krav och förväntningar på stiftelserna och deras sätt att arbeta.

resurserna är begränsade i förhållande De ekonomiska och personella till omvärldens krav. Stifbelsernas chefer och personal är i många fall ovana vid att arbeta i en politiskt styrd verksamhet. Det ställer krav på ansvarsfördelning melriktlinjer, beslutsunderlag och en fungerande lan stiftelsernas styrelser och deras personal.

Våren 1987 tillsatte Landstingsförbundet en arbetsgrupp med uppgift att ta fram ett underlag for verksamhets- och budgetplanering på musikstiftelserna. i Arbetsgruppens uppdrag var att o och landstingens behov av unbeskriva hur styrelseledamöternas beslut kan tillgodoses i den nya organiderlag for musikpolitiska sationen 0 beskriva tekniker for verksamhets- och budgetplanering där styrelsernas och landstingens underlättas insyn i verksamheten 0 mellan stiftelsernas styrelser och dess belysa ansvarsfördelningen ledning och personal o verkbelysa stiftelsernas samspel med andra inom musikområdet samma organ både inom länen och på central nivå.

Skriften, som var ett resultat av gruppens arbete, var främst avsedd mellan administrativ som en handbok med tyngdpunkt på samspelet Förbundet räknade med att skrifplanering och politisk målstyrning. som underlag i samband med utbildning och ten också kunde användas var att skriften skulle inspirera alla som studiedagar. Förhoppningen leder musikstiftelser att föra en öppen dialog om verksamhetens innehåll och inriktning.

I skriften sammanfattas musikstiftelsernas uppgifter på följande sätt:

Musikstiftelserna skall o bidra till att utveckla ett musikliv som riktar sig till och fungerar tillsammans med människor i alla åldrar och i olika sociala och kulturella miljöer 0 verka för kvalitet, bredd och mångfald o i deras arbete och verka för att förbättra både stödja arrangörerna konsertmiljön och kvaliteten på arrangemangen 0 sträva efter att utveckla länsmusikens ensembler för att stärka attraktiviteten både inom och utanför regionen 0 balans i utbudet råder mellan frilansmusisträva efter att rimlig ker och institutionsensembler O stimulera och stödja amatörer

0 och samverkan mellan i regionen verka för en aktiv samplanering musikinstitutioner och musikutövare befintliga de resurser och det intresse som 0 söka tillvarata på musikområdet fmns i kommunerna och inom de fria organisationerna 0 arbeta för samverkan med andra län när det gäller utbyte av ensembler, produktioner och samproduktioner 0 söka tillvarata de resurser och de möjligheter som mediatekniken erbjuder så att musiken kan spridas med hjälp av bl.a. etermedia och fonogram 0 samverka med Svenska Rikskonserter (SRK), t.ex. när det gäller eller interutvecklingsarbete och uppgifter på ett vidare nationellt förutsätts att SRK har särskilda medel for nationellt plan. Härvid utvecklingsarbete och för att stödja turnéer över hela eller delar av landet med regionala produktioner.

förutsätter en ingående kännedom om De regionala arbetsuppgifterna struktur i länet. Insatserna måste deñmusiklivets och arrangörsledets verksamheten där stiftelserna får en komnieras utifrån den befintliga roll. Parallellt med det produktionsinriktade arbetet skall pletterande initierande och stödjande uppgifter i lästiftelserna ha samordnande, nets musikliv.

kräver flexibilitet och samstärmnighet mellan per- De nya uppgifterna och arbetssätt. De musonalens och styrelsens syn på verksamhetsmål sikpolitiska målen och styrelsens prioriteringar bör spegla sig i stiftelsernas program- och prispolitik och övriga verksamhet.

och landstingen redan under de Citatet visar att Landstingsförbundet första månaderna i den nya organisationen har en ambition att genommed staten. föra de åtaganden som följde av överenskommelsen

7.3 Verksamhetsform

skulle själva bedöma vilken verksamhetsform De nya huvudmännen och därvid som var lämplig for den nya regionala musikorganisationen och önskemål. Statsrådet Göransson förväga samman olika intressen

de dock i princippropositionen fram önskemålet att verksamhetsformen skulle bli så enkel som möjligt för att underför den nya organisationen lätta samverkan. Som redan framgått kom flertalet landsting att välja stiftelseformen.

Den 1 januari 1988 hade följande stiftelser bildats:

Musik i Uppland Kultur i Sörmland Östgötamusiken Musik i Kronoberg Kalmar läns musikstiftelse Gotlands musikstiftelse Länsmusiken i Blekinge Musik i Skåne Musik i Halland Musik i Väst Värmlands Teater- och Musikstiftelse Musik for Örebro län Musik i Västmanland Musik i Dalarna Musik i Västernorrland Länsmusiken i Jämtlands län Västerbottensmusiken Norrbottensmusiken.

län har musikresurserna inordnats som en I Gävleborgs och Jönköpings enhet inom landstingens kultur- resp. utbildnings- och kulturförvalt- 1989 får även Jönköpings läns landsting en särning. Den 1 januari skild kulturnämnd med tillhörande förvaltning. Kulturnämnden blir samtidigt styrelse för länsmusiken och länsteatern.

att länsmusikens verksamhet skall omfatta hela länets Grundsynen musikliv har i flera län aktualiserat med frågan om sammanläggning befintliga statsunderstödda musikorganisationer. Det har t.ex. gällt i Gävle, Göteborg, Helsingborg, Malmö och Norrsymfoniorkestrarna köping samt kammarorkestrarna i Örebro och Västerås. Sammanlâgg-

mellan reformens resurstillskott och Oskarshamnsensemblen gening musik- och teaterresurserna i Värmland. I nomfördes, liksom mellan skett med Upplands musikstif- Uppland har nyligen sammanläggning kan bli aktuell i Västerbotten. I de här telse. En liknande operation är det en komplikation att statsbidragen till de tidiga sammanhangen är konstruerade varit for re institutionerna på ett annat sätt. Tiden har bidrag, vilket kort for att konstruera ett enhetligt system for statliga

skulle ha underlättat en samordning.

7.4 Våren 1988

for Cemus, Landstingsförbundet och Våren 1988 besökte företrädare Svenska rikskonserter flertalet nya musikstiftelser för att få en upp- Det allmänna infattning om hur den nya organisationen fungerade.

var att övergången vid kalenderårsskiftet gått förhållandevis trycket hade märkt av någfriktionsfritt. Vare sig de anställda eller omvärlden i ra större förändringar, vilket kan ses som ett gott betyg åt organisai samband med övergången tionsarbetet. De otaliga praktiska frågorna hade kunnat hanteras. Den verksamhet som pågick under våren hade i av den gamla organisationen. De nya styrelallt väsentligt planerats att få tidigast verksam-

sernas intentioner kommer genomslagskraft

hetsåret 1989.

var tämligen små finns i En annan förklaring till att förändringarna 1987 den ekonomiska situationen. Den uppgörelse som träffades hösten

om bidragsbeloppen for 1988 och 1989 visade sig inte vara så förmånlig senare träffades om som man i forstone ansåg. Inte minst de avtal som för stiftellöner och anställningsvillkor gjorde att de fasta kostnaderna tänkt. Samserna genomgående blev högre än vad man ursprungligen man valt för administrationen haft. Med få ma effekt har de lösningar har stiftelserna byggt upp en egen organisation for personalundantag och ekonomiadministration. I praktiken visade det sig vara svårt att i landstingens befintliga förlägga in delar av musikadministrationen valtningar. Musikfrågorna är alltför speciella.

En tredje förklaring till den lugna starten är att de nya stiftelsernas åtminstone delvis består av ledamöter som inte varit med i styrelser förberedelsearbetet. På längre sikt är detta helt i linje med reformens

syften. Alltfler människor engagerasi och får ta ansvar för musiklivet.

På kort sikt innebär detta att man måste ge information och utbildning hög prioritet under ytterligare en period. Det är bl.a. därför som Cemus

skrivit denna rapport. För nå de långsiktiga effekterna kan det vara

att

att än en gång orientera om utgångspunkterna för refornödvändigt men.

I den dialog Cemus fort med de nya musikstiftelserna har ofta samma frågor dykt upp som under forberedelsearbetet for reformen. De problem och möjligheter som diskuteras är inte frågor som kan lösas en gång för alla. Det handlar mer om viktiga beståndsdelar i det musikpolitiska ansvaret, dvs. problemområden som kommer att vara aktuella under överskådlig tid. Några sådana områden antyds nedan:

Försvarsmusiken uppfattas fortfarande som en begränsning av handlingsfriheten för de landsting som åtagit sig uppgifter i det här sammanhanget, trots att försvaret inte alltid tagit ut musik enligt sin kvot. Däremot tycks konstruktionen med åtaganden uttryckta i musikerspeltillfällen fungera utmärkt.

Profileringen av den framtida musikerresursen är ett vanligt debattâmne i flertalet stiftelser.

Sysselsättningen för de fast anställda musikerna måste innefatta verksamhet utanför det egna länet.

Konstnärlig utveckling av den fasta ensemblen reser krav på kontinuerlig konstnärlig ledning, fortbildning och ny repertoar.

Avtalen om löner och anställningsvillkor har varit relativt komplicerade.

Administrativ utveckling, i form av bl.a. fortbildning för chefer, producenter, administratörer, redaktörer mil. har efterlysts.

som kompli- Ansvarsfördelningen på central nivå har ibland uppfattats senast vid en konferens som Landstingsförbundet cerad men klarlades 1988. och Svenska rikskonserter genomförde i oktober

Artistförrrtedlingen är fortfarande ett problem, liksom det begränsade ekonomiska utrymmet för frilansproduktioner.

roll Cemus räk- Lokalradion har endast på några håll börjat spela den nade med i organisationsarbetet.

och amatörmusiker har Samarbetet med resp. läns musikinstitutioner

på sina håll ännu inte utvecklats.

och samverkan har Folkbildningens inflytande och insatser diskuteras inte överallt formaliserats men på vissa håll nått mycket långt.

för att kunna ut- M usikteaterproduktioner upplevs som alltför dyrbara Samarbetet med Riksteaav stiftelserna över lânsgränserna. nyttjas men däremot har på flera håll nya möjligheter öpptern âr begränsat nats i samarbetet med resp. länsteater.

med arrangörsledet har ännu inte fun- Arrangörsstödet och samarbetet nit sina former.

sina brister även i nybyggda lokaler. Akustiken har fortfarande

våren diskuterat med de nya stiftel- Ett par av de frågor Cemus under serna förtjänar att behandlas i egna avsnitt.

7.5 Regional samverkan och utveckling

U tgångspunkter

Musikstiftelserna skall enligt de musikpolitiska utgångspunkten-na i överenskommelsen samverka med andra statsunderstödda musikinstitutioner inom landstingsområdet.

De skall också tillvarata de resurser och det intresse på musikområdet som finns i kommunerna och inom de fria organisationerna samt sträva efter att utveckla ett musikliv som fungerar for människor i olika miljöer och med olika levnadsvillkor.

Cemus har funnit att nämnda utgångspunkter rimmar väl med budskapet i Europarådets pågående landsbygdskampanj och har strävat efter att skapa utrymme for musiken i det sammanhanget. För Cemus har det varit självklart att musiklivet har en väsentlig betydelse for landsbygdens välfärd och utveckling, men så är inte alltid fallet for andra. Det har faktiskt ibland varit svårt att få länsstyrelser, kommuner, utvecklingsfonder mfl. att förstå att kultur kan vara annat än kulturmiljövård. Kulturlivet som helhet måste samverka for att med kraft kunna föra en dialog med instanser som har resurser och möjligheter att fornya och aktivera landsbygden.

J ordmånen för en dialog borde vara god i slutfasen av landsbygdskampanjen, i synnerhet som budskapet kan förstärkas genom landstingens medvetna satsning på kultur som regional utvecklingsfaktor.

Även om samverkan inom hela kultursektorn och med andra samhällssektorer är viktig måste ändå det primära vara samarbetet med andra samhällsstödda musikinstitutioner, i forsta hand symfoniorkestrar och musikteatrar.

Symfoniorkestrar

Landets genomförde hösten 1987 en sju professionella symfoniorkestrar kampanjvecka för att fästa uppmärksamheten på orkestrarnas problem citat ur forordet till informations- och debattoch möjligheter. Följande De svenska ger en uppfattning om kamskriften symfoniorkestrama panjensinnehåll.

land är flera redan I vårt av de sju professionella symfoniorkestrarna Åldern är ett bevis på förankring i trainne på sitt åttonde decennium. dition och historia.

har också medverkat till den svenska musikens ut- Symfoniorkestrarna nåra samspel med vår tids tonsättare. Därveckling genom ett mycket igenom har bron till framtiden slagits.

har den svenska musikutbildningen varit så bra som Aldrig tidigare har de svenska symfoniorkestrarna blivit försedda nu. Aldrig tidigare har den konstnärliga nivån med så bra musiker som nu. Aldrig tidigare så högt som nu. Och aldrig tidigare har våra svenska symfoniorlegat kestrar haft så många internationella framgångar som nu.

Men vad väntar oss . . .? Hur kommer framtiden att se ut? Kan det fort-

sätta så här? Och vem bestämmer?

Vi som i dag arbetar i och med de svenska professionella symfoniorkestmed denna skrift informera, väcka tankar, ställa frågor, derarna vill battera, ja rent av provocera.

Vi tror nämligen på framtiden! Och i den framtiden är symfoniorkestrarna viktiga för alla!

bl.a.: De svenska hi- Skriften i övrigt behandlade symfoniorkestrarnas musikinstrument, arbetsvillkor och storia, utbildning, rekrytering, musikernas personliga ekonomi.

är fol- I slutkapitlet ställs frågan: Har vi råd att inte satsa? Ur kapitlet jande båda citat hämtade.

Det är vikti gt att orkestrarna även i framtiden får möjlighet:

och att svenska tonsättare och musiker att utvecklas konstnärligt kan få möjlighet att samarbeta med symfoniorkestrarna

att ett så varierat och rikt repertoarutbud som möjligt ge sin publik och därigenom ta ett folkbildningsansvar

att ta särskilt ansvar for våra barns musikfostran genom kontakt mellan den levande musiken och en ung publik

att ge tonsättare och frilansmusiker möjlighet till skapande arbete kan bevara en nationell och kulturell identiså att vi därigenom tet

att deltaga i ett internationellt samspel genom att bjuda in internaen tionella dirigenter och solister och själv ge svenskt kulturliv profil utanför landets gränser.

Därför är det viktigt

att stödet från stat, landsting, kommuner och andra anslagsbevilinte minskas utan istället ges den omfattjande myndigheter for våra svenska professionella symfonining att utvecklingen orkestrar kan fortsätta i positiv riktning.

med musiken något omistligt I själva verket är den levande kontakten både för oss som älskar att lyssna och for oss som älskar att spela.

och deras musiker skul- Vad som i skriften sägs om symfoniorkestrarna De båda typerna av inle i princip också kunna sägas om länsmusiken. stitutioner har allt att vinna på ett samarbete. En översyn av villkoren for symfoniorkestrarna påbörjas under vintern.

Musikteatrar

Det finns en uppenbar risk for att musikteaterfrågorna får en styvmomed hänsyn till att det centrala ansvaret är delat derlig behandling mellan Svenska rikskonserter och Svenska riksteatern. Cemus sökte for musikteater med lösa problemet genom att föreslå att ett program bl.a. en musikteaterkonsulent skulle bildas vid Svenska rikskonserter. Förslaget har ännu inte genomförts.

Oberoende av om programmet bildas eller inte har Svenska rikskonserter och även länsmusiken med mycket att vinna på en nära samverkan Svenska riksteatern. Den senare institutionen bildades redan 1933/34 och är en riksorganisation for landets ca 185 lokala teaterforeningar och 21 länsteaterforeningar. Riksteatern är därmed en organisation av folkrörelsekaraktär, väl förankrad i ett arrangörsnät. En möjlighet som borde prövas är om inte det nätet skulle kunna användas för musikformedling, åtminstone förmedling av musikteater.

I samarbetet mellan Svenska rikskonserter och Riksteatern borde möjden verksamhet som regionmusiken och ligheterna prövas att fortsätta Riksteatern centralt anställda arbedrev under några år. Riksteaterns i forsta hand sångare, samverkade i turnéverksamheten med tister, amatörorkestrar och amatörkörer. Det innebar att musikavdelningar, endast ett mindre antal artister, främst sångsolister, turnerade medan musiker och körer fanns på platsen. Kostnaderna blev lägre än vad de skulle ha varit for en motsvarande central produktion och musikerna fick konstnärligt krävande uppgifter. Bland de produktioner som genomfördes kan nämnas Den främmande kvinnan och Don Quijote. Ceoch Riksteatern anordnade våren 1986 en mus, Landstingsförbundet konferens i Gävle angående möjligheterna att fortsätta denna typ av Det var i det sammanhanget Cesamarbete i den nya organisationen. mus tankar på ett musikteaterprogram föddes.

Att värna om institutioner under uppbyggnad borde vara särskilt angeåren. I musikteatersammanhang blir då muläget under de närmaste sikteatrama i Karlstad och Umeå aktuella. Såväl Svenska rikskonser-

i angränsande län borter som Riksteatern och systerorganisationerna de känna ett särskilt ansvar för utvecklingen av dessa båda ensembler.

är också samarbetet mellan de nya länsmusikstif- Under uppbyggnad teatrarna. I det samarbetet finns tidigare telserna och de regionala oprövade utvecklingsmöjligheter.

A matörsamuerkan

Den musikstiftelse som strävar efter att utveckla ett musikliv som funi olika miljöer och med olika levnadsvillkor kan gerar för människor undgå samverkan med amatörer. En stor del av landsbygdens knappast i den meningen att de inte får sin förmusikliv bärs upp av amatörer sörjning från musiken.

Regionmusiken hade samarbetsavtal med Sveriges Orkesterföreningars Riksförbund (SOR), Riksförbundet Sveriges Amatörorkestrar Riksförbundet Unga Musikanter (RUM) och Samarbetsrådet (RSAO), för Sveriges körer (KÖRSAM). Det är för mycket sagt att samarbetet alltid väl, men det fanns och ledningens ambition var klar. fungerade och musiker som dirigenter, in- Kapellmästare deltog i samarbetet i repertoarfrågan förekom, likstruktörer och stämledare. Rådgivning av noter. Cemus förutsätter att samverkan av denna typ som utlåning kan fortsätta och utvecklasi den nya organisationen.

Under senare fasen av sitt arbete har Cemus haft relativt nära kontakter med Kontaktnätet, Riksförbundet för folkmusik och dans (RfoD) och Svenska Spelmâns Riksförbund (SSR).

Kontaktnätet är en riksorganisation med ca 150 föreningar för vad man kultur. Kontaktnätet finns i samtliga landskallar icke-kommersiell Antalet medlemmar 1988 år ca 28 000 st. Organisatiotingsområden. nen bildades 1974 för utbyte av erfarenheter och kontakter mellan musom ingår i kontaktnátet har siker och arrangörer. De musikföreningar företrädesvis inriktning på rockmusik men ett antal verkar inom ett vidare område med dans, teater och andra former av kultur på sitt pro-

borde vara intressant för musikstiftelserna främst gram. Kontaktnâtet som kanal till ungdomskulturen.

och flera länsmusikstiftelser år redan aktivt en- Svenska rikskonserter i förberedelserna för ett folkmusik- och dansår 1990. Cemus gagerade som etableras i det sammanhanget kan förutsätter att det samarbete fortsätta efter kampanjåret.

7.6 Etermedia och fonogram

Musikstiftelserna skall tillvarata de möjligheter medietaekniken erbjuoch fonoder så att musiken kan spridas med hjälp av bl.a. etermedia

gram.

Utan att förringa musikinslagen i riksradio och TV har Cemus lagt tonkulturvikten vid lokalradion med hänsyn till att denna är en regional ansvar. Genom musikreformen har institution med eget kulturpolitiskt förutsättningar skapats för att länsmusiken regelbundet avtalsenliga i lokalradion. De möjligheter som ligger i detta skall kunna medverka liksom att via lokalradion kunna dokumåste tas tillvara, möjligheten mentera verksamheten till en förhållandevis ringa kostnad.

information via etermedia vill Cemus också fästa upp- När det gäller märksamheten på de samlingar som finns inom arkivet för ljud och bild, ALB. Av upphovsrâttsliga skâl är ALB:s samlingar i dag bara tillför seriösa Det innebär att allmänheten gängliga forskningsândamål. intresserade i praktiken inte har tillgång till den del av vårt och övriga bevarad och bildupptagningar. I sitt rekulturarv som ñnns på ljudöver betänkandet Ljud och bild för eftervärlden (SOU missyttrande framhöll Cemus, i likhet med utredningsmannen, att det på 1987:51) sikt är önskvärt att ALB:s samlingar får en vidare användning.

Mu- Närradions verksamhet borde också ägnas ökad uppmärksamhet. är ofta ett dominerande i närradiosändningarna. Nârradiosiken inslag borde vara en tacksam målgrupp för musikcirklar. producenterna

musikstiftelser tecknat aktier i Caprice Det faktum att flera regionala

Distribution AB visar att intresse redan finns för fonogramverksamhet.

att intresset kommer att öka, inte minst med tanke Cemus förutsätter i stiftelsernas informabåde är ett utmärkt hjälpmedel på att fonogram och kan vara en betydelsefull del av aktiv musikverktionsverksamhet,

samhet, bl.a. genom egen regionalt proñlerad produktion.

8 Utbildning och information

8.1 Allmänt

Cemus betonade i sitt forsta betänkande att en väl avvägd utbildningsoch informationsinsats måste ingå i genomförandet for att musikreforfå avsedd effekt. Cemus ansåg det vara viktigt att redan i men skulle ett inledande skede framhålla reformens omfattning. Den gällde inte av regionmusiken och Rikskonserter även om bara en omorganisation dessa båda institutioner var utgångspunkten. Om riksdagens principtill detta forverkligades skulle beslut och Cemus förslag i anslutning ombildning av landets musikliv. Cemus det bli fråga om en väsentlig och information som behövdes inte bara ansåg därför att den utbildning skulle rikta sig mot de anställda. Den gällde mer eller mindre också

Politiker och anställda inom landstingens kulturadministration Politiker och kulturadministratörer inom primärkommunerna samt kommunala musikledare Lärare vid musikhögskolor och folkhögskolor Forskare och lärare vid musikvetenskapliga institutioner Musikhandläggare inom UHÄ och SÖ Centrala och regionala musik-, teater- och dansinstitutioner Intresseorganisationer på musikområdet Folkbildningsforbundetoch länsbildningsforbunden Radio och TV Musikhandläggare inom försvarsmakten inom Svenska Kyrkan och de fria trossamfunden Församlingar Länsbibliotek och folkbibliotek Riksarkiv och landsarkiv Musikmuseet och länsmuseer.

och ekonomiska skäl blev det senare nödvändigt att hålla Av praktiska en relativt låg ambitionsnivå och att fördela ansvaret för utbildningen och informationen. Vid sidan av informationen till de anställda begränsade Cemus sina insatser till CEMUS-bulletinen, lokalradioforsök och ett antal konferenser och informationsmöten. Landstingsförbundet har burit och bär huvudansvaret för utbildningen av politiker och anställda kulturadrninistration. En god samverkan har skett inom landstingens med Cemus. Regionmusiken och Rikskonserter svarade för merparten av omställningsutbildningen. Fr.o.m. 1987 och under våren 1988 har TR anordnat en rad konferenser i forsta hand som arbetsgivarorganisaför tion. Även Svenska rikskonserter har genomfört några konferenser och inden regionala nivån. Med hänsyn till att ansvaret för utbildning formation kom att ligga på for många parter har under 1988 en ansvarsfördelning vuxit fram mellan Landstingsförbundet, TR, kulturrådet och Svenska rikskonserter.

8.2 CEMUS-bulletinen

För att kunna nå den vida krets som skulle komma att beröras av musikreformen började Cemus på ett tidigt stadium att ge ut ett informationsblad som fick namnet CEMUS-bulletinen. Målgruppen vari första musiklivets hand landsting, kommuner, folkbildningsorganisationer, intresseorganisationer, lokalradion och anställda inom regionmusiken och Rikskonserter. Det första numret kom ut i oktober 1985. Sammanvarav ett dubbelnummer, givits ut. Avsikten var lagt har 13 nummer, att förse Bulletinen med ett innehåll som kunde vara av praktisk nytta i planeringsarbetet och som beslutsunderlag. Cemus ville bl.a.:

- berätta om det aktuella lägeti det centrala organisationsarbetet, - och regelfakta, ge exempel, modeller - informera om olika verksamhetsgrenar inom musiklivet, - förmedla idéer och uppslag.

Bulletinen skulle inte vara någon debattskrift och ingen musikpolitisk vâgröjare utan en kanal för saklig information.

nummer av Bulletinen har varit Det enda gemensamma for samtliga aktuordförandens ledare, som kretsat kring de vid utgivningstillfället En sammanställning av ledarna ella frågorna i organisationsarbetet. bifogas.

I det första numret Ce- Innehållet i övrigt har varierat. presenterades över reformarbetets utveckling. Vidare mus och andra med inflytande redovisades en översikt över frågor som borde behandlas i den då pågå- Dubbelnumret i december 1985 var ende regionala musikplaneringen. en sammanfattning av det forsta betänkandet. Våren 1986 presenteramellan staten och Landstingsförbundet och de regiodes principavtalet nala musikpolitiska handlingsprogram som var klara. 1986 blev det av att göra ett uppehåll i utgivningen. Bulleekonomiska skäl nödvändigt Cemus fått för budgetåret 1987/ tinen rymdes inte inom den medelsram 88. I februari 1987 fanns förutsättningar att börja ge ut Bulletinen på Det första numret efter uppehållet dominerades av nytt i nya former. behandlades olika organisationsbeslutet. I de därpå följande numren musikfrågor Lex.:

Utvecklingsarbete for blåsmusik Musikskolan resp. folkbildningen i den regionala musikverksamheben Musiklivets praktiska frågor SOR-orkestrarnas del i musiklivet Kyrkomusiken Dansen Skolkonserter och förskolemusik Arrangörsfrågor.

Det näst sista numret kom i december 1987 och innehöll en relativt fylcentralt och regionalt. Ett lig presentation av den nya organisationen halvår senare kom det sista numret som bl.a. behandlade Cemus arranoch musiklivets insatgörskonferens, slutfasen i organisationsarbetet ser i Europarådets landsbygdskampanj.

har under 1988 utvecklat de ömsesidiga infor- Svenska rikskonserter mationsinsatserna bl.a. genom att utöver Tonfallet ge ut Musiksverige

till och från de regionala stiftelsen som i första hand avser information na.

8.3 Informationsplanen

Våren 1986 arbetade en grupp i avgångsklassen vid Institutet for högre IHR, med musikreformen i kommunikations- och reklamutbildning, sitt examensarbete, som ingick i IHR:s s.k. sommarkampanj.

lade fram ett forslag till infonnationsplan, som här återges i Gruppen i sammanfattning.

Informationen skulle ha som mål att skapa klarhet om

- ansvarsområden för reformens genomförande, - reformens syften och mål, - vilka som skall bedöma om målen uppnåtts, - Svenska rikskonserters roll och uppgifter.

och in- Informationen skulle också påverka personalens engagemang ställning till reformen samt nå ut, till alla övriga viktiga grupper.

De viktigaste målgrupperna bedömdes vara personalen, landstingen, kommunerna, arrangörerna, producenterna och frilansartisterna.

nämndes övriga musiker, tonsättare, institu- Bland övriga målgrupper tioner for musikutbildning, myndigheter/organisationer och allmänheten.

åtgärder for att reformens Enligt Förslaget borde Cemus vidta följande mål skulle uppnås:

- Anställning av en informationsansvarig for bl.a. planering, organisation och samordning.

11 5

- Seminarier for personalen vid Svenska rikskonserter om omorganisationen, service, uppföljning och kontroll. - Sex konferenser for landsting, kommuner, arrangörer, producenter, utbildningsinstitutioner resp. musiker. - Kontaktträffar med myndigheter/organisationer och tonsättare. - Informationsbrev till arrangörer, frilansare och tonsättare. - Massmediakontakter. - CEMUS-bulletinen. - Broschyrer om reformen i stort och om Svenska rikskonserter. - Information om reformen i utbudskataloger. - Profileringsåtgärder for Svenska rikskonserter. De föreslagna åtgärderna kostnadsberäknades till ca 360 000 kr., exkl. informatören och grundkostnaden for kostnaderna for den nyanställde Bulletinen. Totalt skulle kostnaderna uppgå till ca 600 000 kr., vilket motsvarade halva Cemus dåvarande årsbudget. Även om det inte fanns ekonomiska möjligheter att genomföra alla dekom den att vara vägledande for informationslar i informationsplanen bl.a. ett informationsmöte i dearbetet under 1987. Cemus genomförde cember 1987 och en konferens om arrangörsfrågor i maj 1988. Informationen i övrigt bestod av: - Informationsbroschyr om musikreformen. - Pressreleaser om reformen och de nya cheferna inom Svenska rikskonserter. - Förslag till ny tidning inom Svenska rikskonserter.

- Praktisk folder, logotype, brevpapper, annons m.m.

anordnade i oktober 1987 ett möte med landsting- Landstingsförbundet ens informationsansvariga och i december en konferens om musikstif- Svenska rikskonserter genomförde en telsernas verksamhetsplanering. i samband manifestation av den typ som föreslogs i informationsplanen med att de nya lokalerna invigdes efter ombyggnaden i september 1988. redan innan Ett par av de förslag som ingår i planen hade genomförts for musiklivet, som den lades fram. Dit hör t.ex. det informationsmöte Cemus anordnade våren 1985. Cemus har också ordnat ett antal informationsmöten, öppna för i princip samtliga anställda vid regionmusiken och Rikskonserter, i anslutning till viktiga beslutspunkter i organisationsarbetet. Vid det forsta av dessa möten, närmare bestämt i maj 1985, redovisades också resultatet av den enkät som sänts ut till personalen inför omorganisationen.

“ 8.4 Lokalradion

Cemus utgångspunkt när det gällde lokalradion var att den är en regional kulturinstitution med eget kulturpolitiskt uppdrag. Inte minst på skulle musikområdet och med tanke på den kommande fjärde kanalen den kunna fylla en viktigare funktion än den gör idag. Under den tid Cemus funnits till har en påtaglig ökning av insatser på musikområdet skett, främst inom Radio Stockholm men även på flera andra håll. Samfrån flera lokalradiostationer har t.ex. sändning av musikevenemang i ökad utsträckning utan Cemus förtjänst. Insatserna börjat förekomma lokalradions medverkan har givetvis inte inneburit nåför att utveckla av Riksradions (musikradions) betydelse. Cemus avgon nedvärdering sikt har varit att betona lokalradions roll som regional kulturinstitusamverkan mellan lotion och de möjligheter som ligger i en utvecklad kalradion och lânsmusiken. Riksradion bär inte ensam ansvaret för utbudet av kvaliñcerad musik.

Frågan berördes redan i riksdagens principbeslut 1984. I den proposistatsrådet Göransson att tion som låg till grund för beslutet framhöll

att verksamheten vid regionmusiken i forsta hand är det är naturligt kominriktad på den levande musiken. Det ligger stora konstnärliga, munikativa och sociala värden i den levande kontakten mellan människor och musik. Samtidigt âr det emellertid naturligt och viktigt att remedverkar till att musik kan föras ut till människorna gionmusiken också på andra sätt.

, Medietekniken öppnar sådana möjligheter i många olika avseenden, Lex. radio, TV och bandinspelningar. Det bör självfallet vara en skyldighet för den som arbetar inom regionmusiken att tillvarata de möjligheter som denna teknik erbjuder så att verksamheten kan drivas rationellt och musiken spridas med hjälp av bl.a. etermedia och fonogram. forutsatte att det skulle gå att skapa avtalsenliga förutsätt- Göransson ningar for detta.

Cemus försökte skapa de nödvändiga förutsättningarna på lokalradions fore omorganisationen. I det område redan under övergångsperioden forsta betänkandet skrev Cemus relativt ingående om de möjligheter samarbete mellan lânsmusiken och losom skulle finnas i ett framtida kalradion. Cemus framhöll bl.a. att mediaisolerade Orkestrar och ensembler åren-bäring som samhällets knappast ger den musikpolitiska ankostnader för dem motiverar. När varje landsting tagit ett primärt svar för musiken inom sitt område bör dess musiker med sitt arbete beoch forma musiklivet i länet. Bestämda krav bör kunna rika, utveckla skall bli delakställas på att inte bara de som råkar bo i tätortsområden tiga i musikreformen. Både musiker och landsting kan genom samarbete med lokalradion spela en betydligt mer aktiv roll än i dag. Med lokalinom landstingsområdet. Kravet radion kan man nå varje medborgare på distribution via lokalradion borde vara odiskutabelt vad gäller ofexklusivt framfentliga konserter. I fråga om speciella, for lokalradion arbetade produktioner bör särskilda avtal kunna träffas.

inkluderade de produktioner med frilansartister som Resonemanget Cemus forutsatte att landstingen skulle genomföra. Cemus ansåg det vara en helt realistisk framtidsvision, möjlig att förverkliga inom detta ârtionde, att varje lokalradiostation har tillgång till en egen radioorkester eller till en annan konstnärlig resurs av musikkaraktär. Det

skulle en stor kvantitativ ökning av konstmusikens publik. Cebetyda mus anmälde också sin avsikt att inleda en försöksverksamheti några med Sveriges Lokalradio AB län så snart påbörjade överläggningar behandlas med berörda fackliga orkunnat slutföras och frågan kunnat med försöksverksamheten skulle vara att vinna erganisationer. Syftet farenhet inför övergången 1988.

Cemus nå fram till någon speciell överenskommelse lyckades aldrig däremot i de tre lån som med de fackliga organisationerna, specialavtal blev föremål för försöksverksamhet. Cemus avsatte också 100 000 kr. mellan de tre länen. Försöken innebar tvekav sin budget att fördelas konstmusik i lokalradion men i vad mån detta belöst mer direktsänd eliminerats är det svårt att uttala sig om. rodde på att avtalsfrâgorna av händelseutvecklingen våren 1988 drar Cemus slut- Mot bakgrund satsen att resultatet snarare var en följd av initiativet och penningtill-

skottet.

är nu lösta. Övertagandeavtalen mellan TR och SYMF Avtalsfrågorna innehåller för Radio- och TV-medverkan. De regionala musikinregler stitutionerna av 75 kr./månad nyttja rätt till äger, mot ett lönetillägg 10 timmar sändningstid för radio/TV, varav TV högst 2 timmar. årlig Parterna är överens om att sändning över lokalradio, regional TV, lokal närradio eller motsvarande skall anses motsvara en kabel-TV-kanal, av riksradiotid. Därmed har Cemus gläntat på dörren till lotredjedel kalradiokanalen, men inte mer än så. Det är nu upp till de regionala musikstiftelsema och Svenska rikskonserter för Stockholmsområdet att ta vara på de möjligheter som avtalsreglerna ger för att nå kulturpolitiska mål om spridning av musik inom länen.

Cemus hade under våren 1988 överläggningar i frågan med lokalrafrån dessa konstruerades en dions centrala ledning. Med utgångspunkt modell överenskommelser mellan resp. länsmusik och 10för regionala kalradiostation. Modellen byggde på följande grundstenar:

1. sänder ett visst antal timmar med länsmu- Resp. lokalradiostation och/eller utan andra kostnader för sik (studioinspelad överföring) stationen än de interna produktionskostnaderna.

2. Lokalradiostationen sänder regelbunden information, ev. med musikinslag, om musikstiftelsernas programverksamhet.

dokumenta- 3. Lânsmusikens program spelas in for resp. stiftelses tions-, utbildningsø, repetitions- och informationsändamål.

for lokalradion del innebära mer direktsänd musik i Modellen skulle programutbudet. Länsmusiken skulle få ny publik, stöd i marknadsföoch kvalibetsinspelningar for internt bruk. I avvaktan på komringen mande mellan Landstingsförbundet och lokalradions överläggningar ledning om ett normalavtal kom modellen att vila. Något normalavtal

kom aldrig till stånd pä grund av att stiftelserna själva ville träffa över-

förhållanden. Landsenskommelser som var avpassade till regionala utformade i stället en mall for hur ett avtal kan se ut tingsforbundet och vad som bör beaktas. Det innebär att de regionala musikstiftelserna och lokalradiostationerna själva får finna formerna för samverkan.

9 Omställningsarbetet

9.1 Allmänna överväganden

i samband med Från första stund stod det klart att personalfrågoma musikreformen skulle bli förhållandevis svåra att hantera både på central och regional nivå, inte minst av ekonomiska skäl. Riksdagens principbeslut från december 1984 innebar

skulle ske inom ramen for befintliga statliga resuratt förändringen och Rikskonserser, dvs. de resurser som stod till regionmusikens ters förfogande, att 10 milj.kr. i 1983 års penningvärde skulle föras över från den centrala nivån till den regionala, till den regionala ekonomin skulle användas för föratt tillskottet stärkning av musikresurserna i vissa namngivna län, olikastimusamt förstärkning av medlen för resor och traktalansåtgärder I menten, försvarets from. den 1 januari 1988 skulle att bidrag till resursramen minska från 14,7 milj.kr. till 11,8 milj.kr. i 1983 års penningvärde, till landstingssektorn inte fick ske. att någon kostnadsövervältring

Cemus kunde mot den bakgrunden snabbt konstatera att det skulle bli med en kraftig minskning av den centralt placerade personödvändigt nalen och att det inte skulle bli möjligt att erbjuda den övertaliga perso- Cemus kunde också dra slutsatsen att nalen anställningar regionalt. det skulle och Rikskonserbli regionala förändringar. Regionmusiken ter hade 8 resp. 9 musikregioner med regionkanslier resp. regionkonskulle ske med de enskilda landstingen. Cemus tor. Förhandlingarna hade alltså att räkna med att de befintliga musikregionerna upplöstes

måste räkna med att flytta. Cemus förutsatte i. plaoch att personalen och forhandlingsunderlag, att landstingen skulle överta neringsarbete for den regionalt placerade personalen även om arbetsgivaransvaret den inte kunde samma arbetsuppgifter och samma tjänstgögaranteras ringsort som tidigare.

skulle med princippropositionens ord inte bara bli

Omorganisationen

tidskrävande. Den skullelockså innebära en avsevärd och säkerligen

också svår omställning for den beñntli ga organisationen och dess personal. Statsrådet Göransson var dock angelägen om att omställningen väl och genomfördes på ett for alla parter godtagbart sätt. planerades

skulle inte bli lätt. Cemus stötte på både formella och infor- Uppgiften mella Till de formella hörde den tidigare beskrivna komsvårigheter. plicerade organisationsbilden både på arbetsgivarsidan och på arbetstagarsidan. Bland de informella svårigheterna fanns ett helt naturligt motstånd hos såväl chefer som personal inom de båda befintliga organisationerna mot förändringarna.

9.2 Planering

Redan våren 1985 fastställde Cemus en övergripande plan for omställningsarbetet vid regionmusiken och Rikskonserter. Enligt den planen skulle arbetet, både centralt och regionalt, inledas i december 1985. Cemus hade i planeringen räknat bakåt från den 1 januari 1988 med ledav bestämmelserna i det statliga trygghetsavtalet, TKA-S. Enligt ning detta skulle på minst 6 månader föregås av en omuppsâgningstiden Omställningsperioden i sin tur skulle ställningsperiod på 9 månader. föregås av en riskförklaring. Cemus ambition var att hantera regionmusikens och Rikskonserters personal så lika som möjligt även om de tillhörde olika avtalsområden. Det innebar att en riskförklaring eller ett varsel om kommande uppsägning borde gå ut redan sommaren ambitionen var också att personalen skulle få 1986. Den ursprungliga så klara besked som möjligt om sina framtida uppgifter samtidigt med varslet om uppsägning. Cemus lade fram sitt forslag till central organisation redan i december 1985 och hade räknat med att använda våren

1986 för arbete med detaljorganisationen, bl.a. bemanningsplaner och ev. befattningsbeskrivningar. Cemus hade också räknat med att frågan skulle vara klar i februari 1986 och att löom arbetsgivarorganisation skulle kunna inledas direkt därefter. Cemus förutneförhandlingarna satte att de regionala organisationskommittéerna i stort sett skulle kunna arbeta parallellt med den centrala nivån.

Av skäl som tidigare redovisats kom omstâllningsarbetet att forskjutas i stort sett ett år i tiden, dock utan att genomförandet försenades. Det som lades i december 1985 kom att bli kraftigt omorganisationsförslag diskuterat. I regeringens proposition till följd av förslaget våren 1986 iörutsattaes att den tid som återstod av organisationsarbetet skulle användas för en öppen diskussion om den nya organisationen och dess sätt Det slutliga kom att tas först i deatt fungera. organisationsbeslutet cember 1986 och då återstod en rad frågor att lösa. Riskförklaringen inleddes utan att framtiden kunde angick ut och omställningsarbetet nat ån skissas. Förhållandena var likartade på regional nivå, även om där trots allt hade en bättre sits. Landstingen hade i avtalen personalen med staten förbundit sig att ta över arbetsgivaransvaret för den regionalt anställda personalen. Något motsvarande åtagande fanns inte för i Stockholm, med undantag för musiker och kapellmästare personalen vid regionmusikens Stockholmsavdelning. I en protokollsanteckning från förhandlingarna mellan regionmusikens personalorganisationer och förhandlingsrådet inom SAV fanns noterat att dessa skulle behand-

las som personalen vid övriga musikavdelningar.

Det här innebar komplikationer för omstâllningsarbetet. Cemus hade hela tiden varit medveten om att det skulle bli nödvändigt att arbeta efter tvâ olika avtal. Nu tillkom det faktum att avtalen inte kunde till- Omställningsarbete är i normalfallet de insatser som belämpas strikt. höver göras för att förbereda övertalig personal för nya arbetsuppgifter. innan kret- I detta fall blev det fråga om att inleda omställningsarbetet sen av reellt övertaliga kunnat fastställas och innan de nya arbetsuppgifterna var klara. Det blev därmed nödvändigt med generella insatser för i princip hela den centralt anställda personalen.

Gällande avtal reglerade bl.a. förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare i situationer med befarad övertalighet. Cemus kom så småfram till att arbetsgivarna i det här fallet måste vara regionningom musiken och Rikskonserter. De båda befintliga organisationerna fick därför uppdrag att svara for avvecklingen av verksamhet regeringens och personal.

9.3 Rikskonserter

Rikskonserters styrelse hade redan i februari 1986 antagit ett handlingsprogram för personalanpassningen under övergången till den nya organisationen. Målet var att alla anställda skulle ha funnit en lösning pâ sin anställningssituation inom eller utanför den nya organisationen senast den 31 december 1987. En partssammansatt arbetsgrupp tillsattes med uppgift att förbereda beslut i personalfrågor med anledning av omorganisationen. Efter ett tredagarsinternat med alla Rikskonserters chefer genomförde dessa under våren 1986 ett enskilt samtal med varje anställd för att inventera intresseinriktning vad gällde arbetsuppgifter Kontakter etablerades också med SIPU, Arbetsoch utbildningsbehov. marknadsutbildning i företag, Trygghetsrådet, Kommunala vuxenutbildningen, TBV mil. Under vintern 1986/87 anställdes en arbetsförmedlare. Motivationen att söka andra arbeten var emellertid låg intill den tidpunkt besked kunde lämnas om vilka som fått arbete inom Svenska rikskonserter. Anställningsbesluten togs i april 1987. Den uromstâllningsperioden för reellt övertaliga hasprungligen planerade de därmed forkortats till nio månader. Hösten 1987 fanns fortfarande Rikskonserter som var från 35 personer inom regelmäsigt uppsagda den 1 januari men inte löst sin arbetssituation. Bland dessa fanns nâgra som redan vid sin anställning fått besked om att de inte kunde pârâkna fortsatt anställning från 1988. Några av dessa valde att fortsätta studierna med bidrag för arbetsmarknadsutbildning eller bidrag från Trygghetsrådet. Rikskonserter bidrog med utfyllnad upp till ordinarie lönÅ I skrivelse till Cemus i slutet av november 1987 begärde Rikskonserters direktör att Cemus skulle överta det ansvar som beredningsgruppen haft och även avsätta medel för fortsatt ekonomisk hjälp till de övertaliga. Cemus avslog framställningen om medel, men kom att få ett delan-

den 1 januari 1988 överta ansvar för de övertaliga genom att fr.0.m. av de båda befintliga institutionerna. svaret för avvecklingen

inom Rikskonserter senhösten 1987 förbe- De 35 övertaliga som fanns redde sig på följande sätt:

eller planerade start av eget företag

5 hade egen firma

6 hade fått eller prövade nytt arbete

med utbildningsbidrag eller 10 planerade eller genomförde utbildning A-kassa från Trygghetsrådet 4 räknade med arbete i Cemus övergångsorganisation 4 räknade med arbete inom Svenska rikskonserter eller Konsertbyrån

4 var aktivt arbetssökande 1 planerade militärtjänst 1 planerade arbetslöshet, inkl. avgångsvederlag.

kvar våren 1988, vid sidan av de aktivt ar- Av dessa fanns 4 oplacerade Det sagda gäller den centralt betssökande i övergångsorganisationen. Av den regionala personalen fick alla erb; udanplacerade personalen. den om anställningar men flera av dessa erbjudanden avsåg arbete på annan ort. Det ledde fram till att ett antal anställda bytte tiänsteort medan andra skaffade annat arbete.

mot vilka ett arbetsgivaransvar skulle föreligga Några övertaliga 1988. Däremot fanns ett antal med sedvanlig företräfanns inte hösten desrätt till om vakanser med lämpliga arbetsuppgifter anställning skulle uppstå under året.

9.4 Regionmusiken

för regionmusikens centralt anställda gick förhål- Omställningsarbetet

friktionsfritt bl.a. med hänsyn till âlderssanunansättningen,

landevis kunde eller årlig ersättsom innebar att flera gå med ålderspension

ning.

Av totalt 40 anställda, exkl. kapellmästare och musiker, fick 16 anställning inom Svenska rikskonserter. De övriga 24 fördelades hösten 1987 på följande sätt:

inom statens musiksamlingar, SMS 1 hade erbjudits anställning 6 hade av olika skäl slutat på egen begäran 4 sökte avgång med ålderspension 2 planerade återgång till bottentjânst vid annan statlig myndighet 2 var tidsbegränsat anställda t.0.m. den 31 december 1987 6 räknade med lönebidragsanställning vid Svenska rikskonserter eller statens musiksamlingar 3 räknade med anställning i övergångsorganisationen.

Lönebidragsanställningarna genomfördes. Av de 3 i övergångsorganisationen annat arbete. går en i pension under 1988 och två har fått

9.5 Löpande personalärenden

Vid sidan av de större frågor som beskrivits ovan har omställningsarbetet omfattat en rad löpande personalârenden. Dit hör bl.a.

Lönesättning Anställningsbevis Ledigbeter och semestrar Befattningsbenämningar Arbetstidens förläggning.

Cemus har även haft ansvaret for merparten av MBL-förhandlingarna i samband med omorganisationen.

till Sven- Den mest komplicerade förhandlingen avsåg rekryteringen ska rikskonserter. Underlaget bestod av Cemus organisationsbeslut som uppstod avsåg formerna för från december 1986. De tvistefrågor personalorganisationernas inflytande och frågan om lagen om anställningsskydd - LAS - skulle tillämpas eller inte. Personalorganisationerna hävdade att LAS skulle tillämpas och att personalen i de befintliga

hade företrädesrätt till anställning i den nya enligt organisationerna Cemus hävade att Svenska rikskonserter gällande turordningsregler. Slutresultatet blev en kompromiss efter var en helt ny organisation. centrala förhandlingar. Cemus synsätt accepterades av personalorgani-

sationerna under förutsättning att Cemus vid personurvalet tag hänsyn

till de sökandes anställningstid.

kan nämnas for Bland andra tvistefrågor i förhandlingarna tidpunkten och kravet anställtillsâttning av chefstjänsterna på tidsbegrânsade ningar av musikkonsulenterna.

10 Övergångsorganisationen

10.1 Uppdraget

I skrivelse till hösten 1987 anmälde Cemus att omorganisaregeringen skulle den 1 januari 1988 men att väsenttionen genomföras planenligt delar inte kunde slutföras förrän efter den tidpunkliga av uppdraget kom att ansvaret för avvecklingen av den befintliga verkten. Därtill särskilt och samheten då, enligt regeringsbeslut, låg på regionmusiken skulle vid årsskiftet. Cemus ville Rikskonserter, som båda upphöra rikskonserter skulle belastas med uppgifter från undvika att Svenska och föreslog att avvecklingsuppgifterna skulden gamla organisationen Cemus anmälde också sin avsikt att dokule ankomma på kommittén. i en slutrapport. För att kunmentera de tre årens organisationsarbete na arbeta enligt planerna anhöll Cemus om fortsatt uppdrag. Regeringoktober 1987 att befintliga direktiv rymen meddelade genom besluti Cemus Därför vidtog regeringen ingen åtmer de åtgärder föreslagit. gärd med anledning av framställningen.

“ 10.2 Budget

för budgetåren 1986/87 och 1987/88 begär- I anslagsframställningarna de Cemus särskilda medel för omställningsarbetet vid regionmusiken 1987 gick regeringen framoch Rikskonserter. I budgetpropositionen ställningarna till mötes genom att föra upp en ram på högst 4 milj.kr. under anslaget F 12. Täckning av vissa kostnader vid Operan, Rikskonserter och regionmusiken. Beloppet fick disponeras efter regeringens beslöt propositionen och i juni 1987 fastprövning. Riksdagen enligt I augusti 1987 lämnade Cemus underlag ställde regeringen anslaget.

för regeringens beslut om fördelning av medlen. Genom beslut i oktober fick regionmusiken 1 milj.kr., Rikskonserter 1,6 milj.kr. och Cemus 1,4 milj.kr. för kostnader till följd av omställning av personal i samband med omorganisationen. Det belopp Cemus disponerade fördelades sena re med 700 000 kr. till Svenska rikskonserter att förvaltas av Cemus och 700 000 kr. till utbildningsdepartementets kommittéanslag att användas som förstärkning av Cemus medelsram.

Medlen hos Svenska rikskonserter användes för korttidsanställningar av personal i övergångsorganisationen. Tillskottet till medelsramen användes för löner till den personal vid Cemus kansli som arbetade med övergångsorganisationen och till vissa andra oförutsedda kostnader, Lex. merkostnaden vid flyttningen av centrala notbiblioteket till statens musiksamlingar.

10.3 Organisation och bemanning

Övergångsorganisationen fastställdes genom ordförandebeslut i december 1987. Uppgiften angavs vara att avsluta kommitténs verksamhet och slutföra avvecklingen av regionmusiken och Rikskonserter. Förutom bokslutsarbete och arkivläggning gällde det kvarvarande personaloch löneadministration samt vissa instrument- och repertoarfrågor.

Bemanningsplanen omfattade 13 personer med en anställningstid som varierade mellan 2 och 6 månader. Bemanningen kom senare delvis att förändras beroende på att samtliga, med ett par undantag, var aktivt arbetssökande när anställningsbesluten togs och relativt snart fick andra arbeten.

I januari 1988 fastställde Cemus en handläggningsordning för övergångsorganisationen. I övrigt reglerade handläggningsordningen ansvarsfördelningen för ekonomi, personal, arkiv och vissa övriga frågor.

1 0.4 Bok sluten

Arbetet med de båda boksluten blev komplicerat och långdraget. Rikskonserters bokslutsarbete kunde slutföras först under juni månad 1988, alltså närmare sex månader efter verksamhetsperiodens slut. Regionmusikens bokslut fastställdes först i oktober 1988. Att bokslutsfrågorna skulle bli tekniskt svårhanterliga hade Cemus förutsett och bemannat övergångsorganisationen med hänsyn till detta. För regionmusikens del blev det t.ex. fråga om att för första gången skräddarsy bokslutsrutinerna. Under tidigare år hade deti stort sett bara varit fråga om att som utfärdades av riksrevisionsverket och följa de bokslutsanvisningar För Rikskonserter var situationen en annan. redovisningscentralen. Även gamla Rikskonserter var en statlig stiftelse med egna bokslutsrutiner som i allt väsentligt kunde följas även nu.

Vad Cemus inte hade förutsett var den rad svårigheter som uppstod i arbetet med kostnadsfördelningen mellan den regionala och den nya centrala Utan stöd i beslut av statsmakterna hade man organisationen. på många håll ute i landet den uppfattningen att merkostnader till följd av omorganisationen skulle belasta staten, dvs. den gamla organisationen. Det kunde t.ex. gälla kostnaderna för den administration som måste byggas upp för de nya stiftelserna i form av personal, lokaler, inred- Med hänsyn till att den administration det var fråning och utrustning. ga om tidigare utförts av Rikskonserters huvudkontor och regionmusikens centrala kansli har det utan tvekan varit så att det blivit administrativa merkostnader regionalt i förhållande till läget i den gamla 0rganisationen. Därmed inte sagt att landstingen och de nya stiftelserna skulle ha rätt att få kompensation för merkostnaderna. Överenskommelsen med staten ger ingen grund för sådana krav. Som framgår av redogörelsen för principbeslutet från 1984 skulle den kraftiga besparing närmare bestämt 10 som ordes pâ den centrala administrationen, omvandlas till en förstärkning av mumilj .kr. i 1983 års penningvârde, i sikresurserna på regional nivå.

stadium av bokslutsarbetet konsta- Cemus kunde på ett relativt tidigt tera att överskridanden var att vänta inom regionmusiken. Dessutom fanns inom båda institutionerna ett antal fakturor och/eller utbetal-

årsskiftet som starkt kunde ifrågasättas. Mot den bakningar kring blev det nödvändigt för Cemus att göra en tidskrävande och grunden noggrann genomgång av de ekonomiska transaktioner som ägde rum i anslutning till övergången till den nya organisationen.

Rikskonserters bokslut kom att uppvisa ett överskott, en utgående reservation, som enligt regeringens beslut i regleringsbrevet för 1987/88 fördes över till Svenska rikskonserbers anslag. Det innebar att Svenska rikskonserter har att avgöra frågan om användning av kvarvarande medel från Rikskonserters verksamhet. Cemus har rekommenderat Svenska rikskonserter att i första hand använda medlen för riksproduktioner som gynnar olika delar av landet.

Regionmusikens bokslut visade på ett överskridande på en dryg miljon utöver det överskridande regeringen medgav hösten 1987 för då kända merkostnader för löner. Därtill kom utestående fordringar på en dryg halv som Cemus överlämnade till kammarkollegiet for bevak› miljon, ning.

hade till del sin grund i De merkostnader som uppstått övervägande förhållanden som inte kunnat förutses i budgetarbetet.

Inom hade under en följd av år funnits anställda som regionmusiken varit tjänstebefriade på grund av olika arbetshinder. För dessa partiellt hade i efterskott beviljats full kostnadstäckning från det s.k. särskilda löneanslaget, SLA. Den korrekta benämningen av anslaget är Lönebeslöt 1987 kostnader vid viss omskolning och omplacering. Riksdagen att SLA-utbetalningarna skulle begränsas. Detta kom till regionmusikens kännedom först hösten 1987 och hade inte beaktats i arbetet med innebar att myndigheten själv skulle stå lönebudgeten. Begränsningen av lönekostnaden för berörda anställda. Endast två för en tredjedel skulle betalas ut. från SLA. För regionmusikens del medförtredjedelar de begränsningen en merkostnad på ca 366 000 kr.

Enligt Cemus och regionmusikens direktiv skulle semesterplaneringen utför 1987 läggas upp så att all semester togs ut före kalenderårets Därför budgeterades inga särskilda medel för semesterersättgång.

n.ingar. Det fanns dessutom ingen vana vid att beräkna och budgetera dessa ersättningar eftersom kvarvarande semester under tidigare år kunnat tas ut i tid t.o.m. maj månad året efter semesteråret. Arbetssi-

tuationen hösten 1987 gjorde det nu i praktiken omöjligt att ta ut all se-

mester före kalenderårsskiftet. Möjligheten att ta ut den efter årsskiftet hade försvunnit. Sammanlagt innebar detta att semesterersättning-

arna kom att uppgå till ca 560 000 kr.

Anslaget till regionmusiken och avtalen mellan staten och landstingen innehöll kompensation för förhöjda hyreskostnader i de fall de f.d. musikavdelningarna skulle få nya lokaler i samband med omorganisatio-

n en. Däremot hade vare sig regionmusiken eller de berörda landstingen

budgeterat tillräckliga medel för de merkostnader i övrigt som alltid uppstår i samband med flyttningar. Under tidigare år hade regionmusiken kunnat avsätta medel genom omdispositioner inom anslagsramen för den här typen av ändamål. Hösten 1987 blev det fråga om alltför flyttningar under kort tid för att budgeterade medel skulle många räcka till.

Till bilden hör också att finansiell avslutning av en process med musikefter ett halvår âr föga rättvisande. Planering och förbeproduktioner redelser för vårens produktioner, som är den större delen inom ett budkrâver kostnader under hösten som balanserar mot intäkter först getår, under följande vår. I regionmusikens fall har höstens kostnader därpå gett intäkter under första halvåret 1988 och dessa intäkter har inte tillförts regionmusiken utan de landstingsägda musikstiftelserna (m0tsv.). Flera musikavdelningar uppvisade därför ett överskridande av sin produktionsbudget och trots betydande ansträngningar att få de regionala instanserna att vara med om att täcka en del av kostnaderna påverkar detta förhållande det totala underskottet.

till regionmusiken upphörde from. den 1 januari 1988. Ce- Anslaget mus förutsatte i skrivelse till regeringen att de förhållanden som angivits vâl motiverade det ingående underskottet med omkring 2 % av anslaget och hemställde att regeringen låter vid det gjorda överskridandet bero.

10.5 Personal

hade De personalfrågor Cemus hanterade i övergångsorganisationen övervägande ekonomisk karaktär. Det gällde t.ex.:

- av Trygghetsrådet för deras åtaganden i omställningsfakturering arbetet for Rikskonserter, - ekonomiska för övertid och outtagen semester under ersättningar 1987, - rekvisition av medel från det särskilda löneanslaget (SLA) och för

lönebidragsanstâllda, - överföring av lagstadgad sparad semester till stiftelserna, - for anställda inom Svenska rikskonserter och anstâllningsbevis och Rikskonserter i arbetsbetyg för anställda inom regionmusiken den mån arbetet inte hanns med före årsskiftet.

10.6 Arkiv

av de handlingar som samlats under regionmusikens Arkivläggningen var omfattande men förhållandevis enkel. Som 17-åriga verksamhet statlig myndighet hade regionmusiken haft skyldighet att följa arkiv-

bestämmelser av betydelse i det här sammanhanget. Re-

stadgan mfl. hade också haft en registrator. Motsvarande regler och rugionmusiken funnits inom Rikskonserter, vilket försvarade arkivtiner hade aldrig Rikskonserters malåggningen. Samtidigt ansåg Cemus att inte minst terial måste vara av betydande värde för framtida musikforskning. Därför anställdes en särskild person under ett halvår i övergångsorgaför att ta hand om de båda arkiven. Regionmusikens arkiv nisationen Rikskonserters arkiv, bearbetades vid resp. enhet och musikavdelning. Hösten omfattande 90 flyttkartonger, togs om hand av Cemus centralt. Rikskonserters arkiv vid musikhögskolan i Stock- 1988 deponerades holm för senare leverans till riksarkivet.

överlämnat arkiven till Riksarkivet bör betonas att Även om Cemus materialet är av intresse för en vidare krets. I sitt andra betänkande med Svenska rikskonserter antydde Cemus att ett dokumenta- Samspel

tionscentrum borde byggas upp inom statens musiksamlingar. Cemus föreslog också en nära samverkan mellan musiksamlingarna och Svenska rikskonserter i den omfattande kartläggnings- och dokumentationsverksamhet som bedömdes vara en förutsättning för Svenska rikskonserters utvecklingsarbete. Förutsättningarna har delvis förändrats sedan dess. Den 1 juli 1988 inrättades en professur i musikpedagogik vid musikhögskolan i Stockholm. Till professuren skall knytas ett musikpedagogiskt centrum, som skall ha till uppgift

att bedriva grundläggande forskning och därvid ägna uppmärksamhet åt teori- och metodutveckling, att fullgöra forskningsuppdrag, att anordna eller medverka i kurser av propedeutisk eller överbrygi samverkan med andra institugande art och i forskarutbildning tioner, främst musikvetenskapliga och pedagogiska, att dokumentera och informera samt att fortlöpande konferera med referensgrupper för musikundervisningens empiriska fält.

Cemus anser att det material som formellt överlämnats till riksarkivet och det material som successivt kommer att tas fram inom Svenska rikskonserter bör vara av stort intresse for musikhögskolans pedagogiska centrum. Depositionen av Rikskonserters arkiv vid musikhögskolan skall ses mot den här bakgrunden.

10.7 Övrigt

Det arbete Cemus i övrigt utfört inom övergângsorganisationen har redovisats relativt utförligt i det föregående bl.a. i avsnittet om Försvaret med redovisningar om militärmusikalier, instrument och viss utrustning.

Cemus har också arbetat med de olika upphovsrâttsliga frågor som hör samman med regionmusikens och Rikskonserters bestållningsverk. i Ambitionen har varit att göra verken kända och tillgängliga ñr det nya musikliv som växer fram efter den 1 januari 1988.

AVDELNING II

Centrala musikkommitténs verksamhetsberättelse

Innehåll

Centrala musikkommittén, Cemus 141 1.1 141 Bakgrund 1.2 Kommitténs 141 uppgifter 1.3 Kommitténs direktiv 142

Cemus 144 organisation 2.1 Kommitténs ledamöter 144 2.2 sekretariat 145 2.3 145 Experter 2.4 Sammanträden 147

Kommitténs betânkanden 147 Betänkande 147 3.1 1 Sveriges Musikråd (SOU 1985:56) 3.2 Betänkande 2 Samspel med Svenska Rikskonserter (Ds U 1986:8) 148

Kommitténs arbete 149 övriga 4.1 149 Beredningsarbete 4.2 arbete 149 Fackligt 4.3 150 Remissyttranden 4.4 Enkäter 150 4.5 Skrivelser 151 4.6 Avtal 152 4.7 CEMUS-bulletinen 153

Kontaktverksamhet 154 5.1 med kultur- och musikinstitutioner 154

överläggningar

5.2 Cemus-information till musiklivet 155 5.3 Cemus deltagande i konferenser och möten 156 5.4 Besök 157

160 Avvecklingsarbete 6.1 Slutrapport 160_ 6.2 Kansliarbete 160

1 Centrala musikkommittén, Cemus

1.1 Bakgrund Omorganisationen av Rikskonserter och regionmusiken har föregåtts av olika utredningar av musiklivet som framgår av historiken i föregående avdelning. - Kulturrâdets betänkande Ny kulturpolitik Nuläge och förslag (SOU 1972:66) - Teater- och musikrâdets (TMR:s) musikteaterutredning 1973

- Den statliga kultur-politiken (prop. 1974:28)

- Stat och kommun i samverkan (SOU 1974:28), den s.k. länsutredningen - (av IRK 1970 och Riksdagsrevisorernas granskningspromemoria IRK/RM 1977/78), den s.k. Wihlborgska utredningen - Landstingen och kulturpolitiken. Underlag for landstingens kulturpolitiska programarbete 1976. Till rapporten fogades två bilagor: 1. Organisationsformer för regionala kulturinstitutioner 2. Kulturenkât till landstingen - sammanställning och kommentar - Kommunerna, staten och kulturpolitiken (Kulturrådets rapport 1984:3), den s.k. KOSK-rapporten.

1.2 Kommitténs arbetsuppgifter

Genom beslut den 11 juli 1984 tillsatte regeringen en organisationskommitté, som senare tog namnet Centrala musikkommittén, förkortat

Cemus, för att förbereda omorganisationen av regionmusiken och Riks» konserter.

Genom beslut den 24 april 1986 uppdrog regeringen åt Cemus att fortsätta sitt arbete och genomföra organisationen.

Arbetets första fas bestod till största delen* av utredning och planering.

Kommittén hade tre huvuduppgifter - att utarbeta förslag till en central musikinstitution, att samordna den centrala och den regionala verksamheten och organisationen samt att planera omställningen till den nya organisationen.

I arbetets andra fas arbetade Cemus med uppbyggnad av Svenska rikskonserter, samordning av organisationsarbetet och medverkan i omstâllningsarbetet. Under denna tid fattade Cemus interimistiskt beslut som fr.o.m. år 1988 ankom på den nya centrala stiftelsen samt hade också arbetsgivaransvar for stiftelsen.

Den tredje fasen omfattade uppföljning och rådgivning samt avveckling av regionmusiken och Rikskonserter, inbegripet verksamhetsberättelser och bokslut for dessa. Vidare ordes sammanställningar av statlig dokumentation och avslutades en rad kvarstående ärenden främst av i personell och ekonomisk karaktär.

1.3 Kommitténs direktiv

Nedan följer i kronologisk ordning det dokumenterade underlaget till kommitténs arbete.

- den 20 oktober 1978 Uppdrag åt statens kultur- Regeringsbeslut råd att utreda regionmusikens och Rikskonserters roll i den regionala musikverksamheten

- Musik i försvaret (Kulturrådets rapport 1981:5)

Regional musikpolitik (Kulturrådets rapport 1981:6), den s.k. Tapperska utredningen

Regionmusikens och Rikskonserters roll i det regionala musiklivet Förslag 1981-09-28 Magnus Enhörning, direktör, Rikskonserter Anders Jansson, direktör, regionmusiken

Regeringens proposition 1984/85:1 om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter beslutad den 7 juni 1984

Regeringsbeslut 54 den 11 juli 1984 Tillsättande av en organisationskornmitté (U 1984:01) för att förbereda omorganisationen av regionmusiken och Rikskonserter

Regeringsbeslut 54 den ll juli 1984. Uppdrag till statens förhandlingsnämnd (att förhandla med berörda landstingskommuner och kommuner ...)

Kulturutskottets betänkande 1984/85:7 om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Med Försvarsutskottets yttrande 1984/8521 y över proposition 1984/85:1 om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Snabbprotokoll från riksdagsdebatterna 1984/85 nr 48 5 § Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

Riksdagens protokoll 1984/85:48 5 § Omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter (Utskottets hemställan bifolls med 223 röster mot 82 for reservation 1 av Ingrid Sundberg mil. 3 ledamöter avstod från att rösta.)

Riksdagsskrivelse 1984/85:53 (Till Regeringen, Utbildningsdepar-

tementet. Med överlämnande av kulturutskottets betänkande

1984/85:7 om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter (prop. 1984/85:1) får jag anmäla att riksdagen denna dag bifallit

vad utskottet hemställt. Stockholm den 11 december 1984. Inge-

mund Bengtsson)

- 39 den 31 januari 1985 Uppdrag till centrala mu- Regeringsbeslut sikkommittén (dels att tillgängliga medel ger en yttersta ram för i vilken utsträckning musikavdelningarna blir förpliktigade utföra musik för försvaret, dels att det kunde vara till fördel för en lösning av frågan om centrala musikkommittén inte i sitt arbete är bunden till villkoret att personalen hos den centrala musikinstitutionen skall ha statligt reglerade tjänster)

- 1985/86:114 om omorganisation av re- Regeringens proposition gionmusiken och Rikskonserter (beslutad den 13 mars 1986)

- Regeringsbeslut 30 den 24 april 1986 Fortsatt uppdrag till centrala musikkommittén

- Kulturutskottets betänkande 1985/86:22 om omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter

- 1986/87:10O Propositionen (budgetpropositionen) bilaga 10 Utbildningsdepartementet (åttonde huvudtiteln) F 15, 16 och 17 samt G 3.

2 Cemus organisation

2.1 Kommitténs ledamöter

Ordförande i Cemus från den 16 juli 1984 har genom förordnande varit

Urban Rosenblad, tidigare generaldirektör för statens institut för personalutveckling, SIPU. Han var tillika styrelseordförande i regionmusiken och Rikskonserter fram till avvecklingen av dessa.

I kommittén ingick från den 1 september 1984 även: generaldirektören Birger Bäckström, statens arbetsgivarverk,

- konserthuschefen Bengt Olof Engström, Stockholms konserthus, - Urban Karlsson, Landstingsforbundets utbildavdelningschefen nings- och kulturavdelning.

Den 16 februari 1987 utökades kommittén med ytterligare fyra ledamöter: _ - läns landsting, tillika landstingsrådet Stig Gustafsson, Värmlands ordförande i Landstingsförbundets utbildnings- och kulturberedning, - musikdirektören Karin Marcus, studierektor vid Skärholmens gymnasium, Stockholm, - SSA-sekreteraren Eivor Nilsson, ledamot i Södermanlands läns landsting och vice ordförande i Landstingsförbundets utbildningsoch kulturberedning, - kommunalrådet Torsten W Persson, Umeå.

2.2 sekretariat

Till kommitténs huvudsekreterare förordnades avdelningsdirektören Birgitta Eurenius, tidigare administrativ chef inom regionmusiken. Som biträdande sekreterare har Karin Heldt, tidigare sekreterare i konstnärsnämnden och chef for nämndens kansli, tjänstgjort.

I december 1986 tillkom ytterligare två biträdande sekreterare, nämli-

gen musikpedagogen Kerstin Bergstrand-Wilson och departementssek-

reteraren Bengt-Åke Gustafsson.

I kansliet ingick också assistenten Sonja Holmberg, som den 1 januari 1988 ersattes av Elvy Oderbeck, båda tidigare byråassistenter vid regionmusiken.

2.3 Experter

Sammanlagt 18 experter arbetade åt kommittén.

Under arbetets första fas följande åtta: - avdelningsdirektören Hans Enflo, statens kulturråd - avdelningschefen Kurt Jansson, civildepartementet - musikdirektören Göran Malmgren, Kommunförbundet - Lars Linde, statens arbetsmarknadsnämnd utredningschefen - översten Sten Ljungqvist, arméstaben - översten Johan Palmgren, arméstaben - forbundssekreteraren Ralph Uddman, Folkbildningsförbundet - administrative direktören Rolf Österholm, Rikskonserter.

Samtliga förordnades den 1 oktober 1984.

Under 1985 tillkom ytterligare två experter: redaktören Sigvard Hammar, Stockholm, den 15 februari och som ersättare för Ralph Uddman länsbildningskonsulenten Nils Gösta Oredsson, Lund, den 1 oktober.

1986 förordnades sju experter. Den l mars: - tonsâttaren Lars Gunnar Bodin, Stockholm - vice VD Sture Carlsson, Stockholms Konserthus - fil kand Björn Olsson, Göteborg - byråchefen Palmér, kammarkollegiet.

Lennart

Den 15 maj: - Gunnar Sjöström, Musikhögskolan, Göteborg. professorn

Den 1 september: - personalchefen Leif Pettersson, regionmusiken - 1:e sekreteraren Auli Strandh, Landstingsförbundets utbildningsoch kulturavdelning.

1987, den 25 augusti, förordnades direktören for Svenska Rikskonserter Bengt Hall som Cemus expert.

har successivt entledigats sedan deras uppdrag slutförts. Experterna

2.4 Sammanträden

Centrala musikkommittén har sammanlagt haft 68 protokollförda sammanträden, fördelade sålunda: 1984 5, 1985 16, 1986 23, 1987 17 och 1988 7 sammanträden.

Nio sammanträden var internatsammanträden, förlagda på annan ort. Av dessa var fyra förknippade med sammanträffanden med företrädare för landsting, kommuner, musikinstitutioner och musikorganisationer - i Norrtälje, Karlstad, Umeå och Luleå, Arjeplog och Piteå - två ägde rum utom landet: ett i samband med studiebesök i Oslo och ett i Helsingfors.

Experterna deltog sammanlagt i 258 överläggningar förutom i vissa sammanträden med kommittén. Under 1984 arbetade experterna i 11 gånger, 1985 63, 1986 79, 1987 80 samt 1988 25 gånger. Mögrupper tena gällde beredningsarbete för Cemus, fackliga möten, förhandlingar med Teatrarnas Riksförbund, sammanträffanden med statens förhandlingsnámnd, Landstingsförbundet, SAMN etc.

3 Kommitténs arbete

3.1 Betänkande 1 Sveriges Musikråd (SOU 1985:56)

Den 4 december 1985 överlämnade kommittén sitt första betänkande till statsrådet Bengt Göransson. Betänkandet innehåller i huvudsak förslag till en ny central musikinstitution och till en statlig musikorganisation i Stockholms län samt vissa förslag gällande den kommande omorganisationen.

Betänkandet som inte skulle remissbehandlas distribuerades genom

Cemus kansli till samtliga landsting (motsv.), Landstingsförbundet, Kommunförbundet, statens kulturråd mfl. myndigheter samt till ett 50-tal musikinstitutioner och musikorganisationer.

3.2 Betänkande 2 Samspel med Svenska rikskonserter (Ds U 1986:8)

Den 17 juni 1986 inlämnade Cemus sitt andra betänkande till regeringen. Betänkandet innehåller i stort sett forslag till stadgar for Svenska Rikskonserter (den slutliga benämningen på den nya centrala musikorganisationen, förkortat SRK), synpunkter på SRK:s samarbete med andra institutioner och förslag om utlandsverksamheten på musikområdet samt en diskussion om stöd till frilansartister och arrangörer.

Betänkandet sändes på remiss den 1 juli 1986 till följande instanser för yttrande senast den 10 oktober: överbefälhavaren, statens kulturråd, regionmusiken, Stiftelsen Institutet for rikskonserter, statens musiksamlingar, Stiftelsen Elektroakustisk musik i Sverige, Stiftelsen Drottningholms teatermuseum, Svenska tonsâttares internationella musikbyrå (STIM), Svenska institutet, Musikaliska akademien, Svenska riksteatern, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Teatrarnas riksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Folkbildningsförbundet, Svenska jazzriksförbundet, Riksföreningen för folkmusik och dans och Sveriges orkesterföreningars riksförbund.

Utöver remissinstansernas svar inkom ytterligare nio yttranden från: Riksförbundet Sveriges Kammarmusikarrangörer, Riksförbundet Sveriges Amatörorkestrar, Föreningen Svenska Tonsättare, HTF-Rikskonserter, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnámnd, Kultur-Fritid-Turism, Upplands läns landsting, Musikcentrum, Arbetarnas Bildningsförbund och museichefen Krister Malm.

-

Remissyttrandena som överförts i kopior från departementet förvaras

också i en sammanställd version -i Cemus arkiv.

4 . Kommitténs övriga arbete

4.1 Beredningsarbete

Bakom kommitténs betänkanden ligger ett omfattande beredningsarbete i vilket experterna medverkat. Till en början ñck varje expert sina men under .våren 1985 och därefter skedde arbetet huegna uppgifter vudsakligen i olika arbetsgrupper.

För uppbyggnaden och starten av Svenska Rikskonserter tillsatte Cemus hösten 1986 en beredningsorganisation med sex grupper vilkas uppdrag var att ta fram underlag för beslut gällande Svenska Rikskonserters, inkl. Stockholms Blåsarmusik, verksamhet och organisation, medelsfördelning, administration och lokaler. Vidare gällde uppdraget planering av omställningsarbetet, innefattande bl.a. personalarbete, förhandlingar med TR och de fackliga organisationerna. Slutligen skulle informationen om omorganisationen planläggas och frågorna om arrangörsavgifter och frilansarna behandlas. Ledamoten Bengt Olof Engström samt Birgitta Eurenius, Kurt Jansson, Karin Heldt och Rolf Österholm var sammankallande i de olika grupperna till vilka också adjungerades företrädare for Rikskonserter och regionmusiken.

4.2 Fackligt arbete

Rikskonserters och regionmusikens personal informerades kontinuerligt. Cemus hade i synnerhet under 1987 täta kontakter med företrädarna for de fackliga organisationerna - HTF, DIK, ST och SYMF -i form av informationsmöten (16), MBL-förhandlingar (11) och avtalsförhandlingar med TR (27) - sammanlagt 54 möten.

Kontakten med den regionalt anställda personalen skedde huvudsakligen genom de fackliga representanterna men även direkt med Cemus. Personalgruppens ordförande Kurt Jansson besökte Rikskonserters samtliga regionkontor och sammanträffade också under dessa resor med företrädare för resp. landsting och diskuterade personalfrâgor.

4.3 Remissyttranden

Kommittén har under åren yttrat sig över fyra remisser:

1985 - Arbetsmarknadsdepartementets remiss: Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde (SOU 1985:7) med bilaga Kulturarbetsformedling (SOU 1985:9)

1986 - 1985 års uniformsutredning, UniU-85: Pjänstedräkt for civil musikpersonal vid militära musikframträdanden

1986 - Utbildningsdepartementets remiss: Statens kulturråd (Ds U 1986:9)

1987 - Utbildningsdepartementets remiss: Ljud och bild for eftervärlden (SOU 1987:51)

4.4 Enkäter

Cemus genomförde under sin verksamhet två enkäter. Den första riktades till den administrativa personalen inom Rikskonserter och regionmusiken - centralt och regionalt. Den utsändesi april 1985.

Enkäten innehöll fyra frågor om de nuvarande arbetsuppgifterna, om dessa skulle kunna utvecklas eller göras annorlunda, vad som borde beaktas vid uppbyggnaden av den nya centrala musikorganisationen samt övriga synpunkter och önskemål inför omorganisationen, t.ex. ñyttningsbenägenhet.

Svarsprocenten var hög - 75 %. Av 191 tillfrågade besvarade 143 enkäten. En sammanställning av enkätsvaren redovisades vid ett stormöte med personalen den 30 maj 1985.

Den andra enkäten utsändes i april 1986 till samtliga landsting (motsv.) med förfrågan om vilka tjänster och produkter i den nya centrala musikinstitutionen som skulle kunna avgiftsbeläggas samt hur

stort intresse landstingen hade for sådana tjänster, med eller utan avgift. Endast 11 landsting svarade - men vissa slutsatser om behovet av central service kunde man ändå dra av svarssanunanställningen.

Skrivelser

Hos Cemus kansli har sammanlagt 407 ärenden diarieforts (33/1984, 63/85, 82/86, 184/87 och 37/88).

De utgående handlingarna kan sammanforas sålunda:

Framställningar till regeringen: - petita för budgetåren 1987/88 och 1988/89 - om medel för omställningsarbetet m.m. - om förlängd försöksverksamhet med artistförmedling - om behov av experter - om tillstånd till resor och om sammanträden på annan ort

Uppgifter till utbildningsdepartementet om arbetsplaner, tidsplaner, budget och personal

Cemus föreskrifter till Rikskonserter och regionmusiken gällande samråd vid nyanställningar, uppkomna vakanser samt verksamhetsplanerin g under övergångstiden

Kontakter med landstingen (motsv.) bl.a. om dokumentation av länens musikplanering, om samrådsforfarande i personalfrågor och om lokalradioförsök i vissa län

Kontakter med andra departement (utöver utbildnings-), myndigheter och organisationer såsom försvarsdepartementet, chefen for armén, byggnadsstyrelsen, Teatrarnas Riksförbund mfl.

Till dessa utgående handlingar kommer de icke diarieförda såsom arbets- och diskussionspromemorior, planeringsunderlag, informationsmaterial m.m.

i z

Bland de inkommande handlingarna dominerade under åren 1984 och i

1985 skrivelser med synpunkter på den nya musikorganisationen och musiklivet i övrigt.

Under perioden 1986-88 inkom skrivelser med åsikter om förslagen i Cemus forsta betänkande och t.ex. skrivelser med synpunkter och forslag om EMS, arrangörsavgifter, fonogramutgivning, om videoteknik och om de fria musikgrupperna.

En grupp skrivelser rörde musiktjânst inom försvarsmakten och andra noter, notbibliotek och notarkiv, musikinstrument och musikmateriel samt den beridna musikkårens rekrytering, sammansättning och verksamhet.

4.6 Avtal

Bland Cemus handlingar märks också vissa avtal och överenskommelser som slutits under omorganisationen. Nedan följer en sammanställning i kronologisk ordning (diarienummer inom parentes):

- Överenskommelse om ändrat huvudmannaskap for den regionala musikverksamheten från statens förhandlingsnámnd. Kopia (7/86)

- Överenskommelse mellan chefen for armén och centrala musikkommittén om tjänstemusik m.m. for statsledningen och försvarsmakten (37/86)

- Överenskommelse mellan chefen for armén och vissa landsting (och Gotlands kommun) om tjänstemusik m.m. inom försvarsmakten (37/86)

- 31 avtal mellan staten och berörda landstingskommuner om ändrat huvudmannaskap for den regionala musikverksamheten från statens iörhandlingsnänmd. Kopior (48/86)

- till vid regionmusiken vilka medverkar i Ersättning arbetstagare lokalradion inom ramen for Cemus försöksverksamhet (56/86)

- Medlemskap for Svenska rikskonserter i Teatrarnas Riksförbund

(64/86)

- Hyreskontrakt för Svenska Rikskonserter från HB Pyramus

(75/86)

- Avtal mellan chefen for armén och Stiftelsen För Den Beridna Högvakten (76/86)

- Allmänna bestämmelser för tjänstemän vid landstingskommunala musikstiftelser TR-HTF/DIK (92/87) Övriga avtal som träffats mellan TR och facket förvaras i en särskild pärm under detta samlingsdiarium (92/87)

- for kv. Myntet från byggnadsstyrelsen Hyreskontrakt Kungl. (117/87)

- av Svenska rikskonserter till Statshälsan (133/87) Anslutning

- Avtal mellan Svenska rikskonserter och NOMUS (147/87)

- Överenskommelse om statligt for regional musikverksambidrag het för åren 1988 och 1989 från statens förhandlingsnänmd. Kopia (164/87).

Samtliga anstállningskontrakt inkl. intresseanmälningar till anställning har överlämnats till Svenska rikskonserter.

4.7 CEMUS-bulletinen

Som ett led i informationsverksamheten började Cemus i oktober 1985 att ge ut CEMUS-bulletinen med aktuella uppgifter om det pågående arbetet med omorganisationen både centralt och regionalt. Urban R.o-

senblad var ansvarig utgivare och ledarskribent. 1987 efterträdde Kerstin Bergstrand-Wilson Sigvard Hammar som redaktör.

Bulletinen har utkommit med sammanlagt 13 nummer (1985 kom två nummer varav ett dubbelnummer, 1986 tre, 1987 sju och 1988 ett nummer).

Bulletinen, som tryckts på Departementens offsetcentral i drygt 2 000 ex. har distribuerats till samtliga landstings kulturförvaltningar, samtliga kommuners styrelser, länsavdelningar och kulturnämnden studieoch bildningsförbund, Orkestrar och orkesterföreningar, musikorganisationer och föreningar, till samtlig personal i IRK/RM, m.fl.

I detta sammanhang kan nämnas att Cemus distribuerat en informationsbroschyr MUSIKREFORM 1988, utarbetad av informationsgruppen, till samma målgrupper som fått Bulletinen.

5 Kontaktverksamhet

5.1 överläggningar med kultur- och musikinstitutioner

Utöver överläggningar vid konferenser m.m. som redovisas under avsnitten 5.3 och 5.4 hade Cemus särskilda överläggningar och samtal med regionmusikens och Rikskonserters styrelser, musikavdelningar, regionintendenter och många enskilda anställda samt med företrädare för olika landstings kultur- och utbildningsnâmnder (motsv.).

Cemus hade vidare särskilda överläggningar med bl.a. överbefälhavaren, Sveriges Riksradio och Lokalradio, statens kulturråd, Drottningholmsteatern, Riksförbundet Sveriges Kammarmusikarrangörer, Kammarmusikgruppen, Militärmusiksamfundet, Sveriges Spelmäns Riksförbund, Riksförbundet för Folkmusik och Dans samt KÖRSAM och enskilda körförbund.

Som exempel kan nämnas sammanträde i december 1985 om musikteater och dans med företrädare för Operan, Riksteatern, Cemus och kulturrådet. Cemus träffade också Mats Johansson, Paul Stempel och Christina Hallman från Riksteatern i mars 1986 och diskuterade en rad frågor gällande administration, verksamhet och samarbete.

Under maj 1986 hade kommittén tre ingående diskussioner. Först med statens kulturråds företrädare Göran Löfdahl, Hans Enflo, Hans Johansson och Eva Schold om kommande samarbete mellan kulturrådet och den nya musikstiftelsen. Några dagar senare presenterade Musikaliska Akademiens preses Hans Nordmark och dess sekreterare Hans Åstrand olika verksamheter inom akademien varpå följde ett samtal om samarbete mellan den nya musikstiftelsen och akademien. Vid ett följande sammanträde med Håkan Gezelius och Roland Sandberg från STIM och Svensk Musik diskuterades likaledes olika samarbetsformer mellan dessa institutioner och den kommande centrala musikstiftelsen.

5.2 Cemus-information till musiklivet

Cemus har ordnat tre större konferenser under sin verksamhet. Den första, Storsamtal, anordnades i Grünewaldsalen i Stockholms Konserthus den 10 juni 1985. I den deltog 36 företrädare för olika musikerganisationer, fackliga organisationer mfl. och framförde sina synpunkter och önskemål gällande den kommande omorganisationen av musiklivet. Konferensen togs upp på band. Bandinspelningen jämte ett skriftligt utdrag därav förvaras i Cemus arkiv.

Vid den andra konferensen Cemus information i Musikaliska Akademiens hörsal den 15 december 1987 informerade Cemus om Svenska rikskonserter och Stiftelsens direktör Bengt Hall sina nárpresenterade maste medarbetare - de olika avdelningscheferna. Till mötet kom 128 representanter från 58 musikorganisationer samt för landstingen, symfoniorkestrar, musikhögskolor och musikteatrar, fackliga organisationer, press, radio och TV.

Den tredje större konferensen Artisten och arrangörssverige ägde rum i konferenscentret Pärlan i Stockholm den 18 maj 1988 och riktade sig främst till arrangörer och artister. Omkring 70 personer från musikerorganisationer, symfoniorkestrar, studieförbund, länsbildningsforbund, lânsmusikstiftelser och landstingens kulturnämnder hade infunnit sig och diskussionen - som refererades i CEMUS-bulletinen nr 1/88 - blev livlig.

En fjärde mindre konferens Cemus Stockholmsdag hölls i regionmusikens lokaler, Kungl. Myntet, och behandlade verksamheten i Stock-

holms län tillsammans med företrädare för regionmusiken, Rikskonser-

ter, Stockholms lâns landsting, Norrtälje och Tyresö kommuner samt Stockholms läns bildningsforbund. Förutom fyra ledamöter från kommittén samt sekretariatet och vissa experter deltog 25 personeri mötet.

5.3 Cemus deltagande i konferenser och möten

Cemus har under 1986 tillsammans med Landstingsförbundet anordnat två konferenser: -

Den första Konferens om militärmusikens civila utvecklingsmöjligheter hade inbjudit de landsting (motsv.) som har ansvaret for tjânstemusik inom försvaret och ägde rum i Visby den 4-5 september. 37 personer deltog.

Den andra bestod av två konferenser med skilda teman - Konferens om samspel med Svenska Rikskonserter och Konferens om folkbildningen som resurs i landstingens kulturverksamhet - och hölls i Växjö den 8-10 december. Den hade samlat 45 deltagare från landstingens kanslier samt Göteborgs, Malmö och Gotlands kommunkanslier.

Cemus har under sin verksamhet inbjudits till åtskilliga konferenser och möten av vilka här endast kan redovisas de större:

- Rikskonserters chefsseminarium på Lejondal slott (februari 86)

1 57

Musikaliska Akademiens Offentligt samtal om betänkandet Sveriges Musikråd (februari 86) SIIM/Svensk musiks Idédag med svensk musik (mars 86) Landstingsforbundets och Svenska riksteaterns rådslag om Riksteaterns samarbete med regionmusiken och i fram-

hittillsvarande

tiden (mars 86) Landstingsförbundets kulturkonferens i Tammerfors (oktober 86) Statens kulturråds konferens kring de regionala/lokala musikinstitutionernas utveckling (november 86) Statens kulturråds seminarium med fria musikgrupper mfl. (februari 87). Landstingsförbundets konferens om de regionala musikstiftelsernas verksamhetsplanering (december 87). konferens Kulturen som kraftkâlla i re- Glesbygdsdelegationens gionalpolitiken i Sunne (augusti 88). Landstingsforbundets konferens Kultur och regional utveckling i Kiruna (oktober 88).

Besök Cemus har under sin verksamhet ort följande särskilda besök utanför Stockholm:

l 984-85 - Upplands Uppsala landstinget, regionmusikavdelningen, Musikstiftelse, Uppsala kommun m.fl.

Uddevalla Landstingsforbundets kulturkonferens 1984 och regionmusikensavdelning Gävle konferens med landstingen i Norrland och Kopparbergs län Visby kommunen, musikavdelningen, företrädare for försvarsmakten på Gotland Göteborg landstingen i västra Sverige mfl. samt vid ett annat tillfälle möte med bl.a. intresseorganisationerna på folkmusikens område Örebro ordforandekonferens med Sveriges Spelmâns Riksförbund Oslo Norsk kulturråd, Rikskonsertene, Ny Musikk, Forsvarets Overkommando mil. Karlstad landstinget, Vârmlandsteatern, Rikskonserters regionkontor, musikavdelningen mil. Helsingborg ordförande och chefer for fasta symfoniorkestrar samt företrädare for TR och kulturrådet Gävle Landstingsforbundets kulturkonferens 1985 Norrtälje kommunens kulturnämnd Härnösand landstinget och Rikskonserters regionkontor Sollefteå regionmusikensavdelning Luleå landstinget och Rikskonserters regionkontor

Linköping överläggningar med landstinget Borlänge konferens Malmö besök på Musikhögskolan, Konserthuset, möte med representanter for kultur-sektionen, debattafton Tällberg medverkan i konferens med Folkbildningsforbundet och länsbildningsförbunden Arjeplog Lapplands Festspel och Academia Lapponica m.m. Leksand/Rättvik sammanträde med RM:s och IRK:s styrelser samt besök på Musik vid Siljan

Karlstad sammanträden med Karlstad kommun, landskultur- och näringsliv i Värmland, IRK och ting, RM konferens med landsting och besök hos personal i Göteborg Hjälmared och Göteborg av Örebro och Swedish

Örebro/Strängnäs invigning nya konserthus

Army Tattoo i Strängnäs Kalmar konferens med kulturtjänstemän i offentlig tjänst Umeå invigning av Folkets Hus och samtal med landstinget Östersund Riksförbundets Sveriges Amatörorkestrar, SOR - årsmöte Sundsvall invigning av Tonhallen

av Cemus för folkmusikerna vid Skinnskatteberg presentation Skinnskattebergs folkhögskola Karlskrona Blekinge läns landsting och den nya musikstiftelsen Luleå folkbi ldnings- och kulturkonferens Norrtälje Nordic Music Festival Helsingborg körkonferens Ronneby Landstingsforbundetskulturkonferens

1 988

Karlstad landstingsmöte och Musikteatem i Värmland Sundsvall Kulturhuset Östersund Länsmusiken i Jämtland

Linköping/ stiftelsen Musik i Östergötland/

Nyköping Kultur i Sörmland Falun/Borlänge invigning av Musik i Dalarna Skövde Skaraborgsstiftelsen

Eslöv - MusikiSkåne Västerås/Örebro - Musikstiftelserna i Västmanlands län och Örebro län Boden/Luleå - Norrbottens i Luleå samt Norrläns landsting bottensmusiken i Boden Halmstad/Borås - Musik i Halland och Musik i Väst Oskarshamn/ - Kalmar läns musikstiftelse Kalmar Jönköping - överläggningar med landstinget, länsmusiken och orkesterforeningen.

6 Avvecklingsarbete

6.1 Slutrapport

Såsom framgår av avsnitt 1.2 utgjordes arbetet under 1988 av uppföljning, rådgivning och avveckling medan Cemus dittillsvarande myndighetsuppgifter var avslutade.

En uppgift var att sammanfatta erfarenheterna från omorganisationen i en slutrapport. Denna innehåller både en historisk tillbakablick som en bakgrund till musikreformen och en ingående dokumentation av hela organisationsarbetet, bl.a. de diskussioner och forslag som föregått Betänkande 1 och 2.

6.2 Kansliarbetet

Under 1988 arbetade en övergångsorganisation hos Cemus med uppgift att avsluta kommitténs verksamhet samt viss verksamhet angående regionmusiken och Rikskonserter. I denna organisation var förutom Cemus kansli viss personal från tidigare regionmusiken och Rikskonserter anställd fram till budgetårsskiñet.

bestod bland annat av följande uppgifter som gällde Avvecklingsarbetet IRK/RM: in- och utbe- - ekonomi med beslut rörande bokslutsarbete, kontering, * samt övriga ekonomiska ärenden talningar - personalfrågor och därtill hörande administrativa frågor - arkivfrågor gällande regionmusiken och i synnerhet Rikskonserter och utbild- - övriga uppgifter som gäller vissa instrument-q repertoar-

ningsfrågor.

Vidare arbetade Cemus kansli också med planering av arrangörskonferensen (se 5.2), sammanställningar av rapporter och underlag till slut» samt arkivläggning av Cemus arkiv. rapporten, budgetredovisning Dessutom utarbetade kansliet forslag till verksamhetsberättelse och

färdigställde det sista numret av CEMUS-bulletinen.

BILAGOR.

Bilaga 1 Ordföranden har ordet, ledarei Cemusø-bulletinen Bilaga 2 Författningar om tjånstemusik inom försvaret Bilaga 3 Synpunkter inför framtiden från styrelserna för regionmusiken och Rikskonserter den 28 december 1987

Bilaga 1

Ordföranden har ordet

Urban Rosenblad har inlett samtliganummer av CEMUS-bulletinen med en ledare benämnd Ordföranden har ordet. Att läsa dessa artiklar i följd ger en bild av hur arbetet med en omfattande musikreform fortskrider.

Oktober 1985

I samband med den omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter som nu förbereds är de stora aktuella frågorna - överenskommelser som under âret skall träffas mellan staten och landstingen (inbegripet vissa kommuner) - av ännu statliga resurser och medel mellan länen fördelning - användning av dessa resurser och medel tillsammans med övriga musikresurser - samverkan och utbyte över länsgränser - med bl.a. avvägning mellan fast anställda, engagerade planering under begränsad tid eller for visst tillfälle och amatörverksamhet - uppbyggnad av ny central statlig musikinstitution - den nu anställda personalens framtid och omställningsproblem.

Alla frågor skall helst besvaras genom ett än rikare och mer mângskiftande musikliv som når fler människor.

CEM U S medverkan i förändringen

har bedömt att dess medverkan i organisations- och verksam- CEMUS bl.a. bör bestå i informationsinsatser och rådgivhetsförändringarna är vi då öppna för dialoger med enskilda landsting, ning. Naturligtvis och institutioner och glädjande nog förekommer detta i organisationer Men även en mer generell information tror vi kan ökande utsträckning. vara av värde. Därför startar vi nu CEMUS-Bulletinen, typografiskt enkel men förhoppningsvis med ett innehåll som kan vara praktiskt och som beslutsunderlag. Vi har tänkt att nyttigt i planeringsarbete komma med åtta nummer inom loppet av ett år.

Vi tänker - berätta om det aktuella läget i det nu centrala arbetet - ge exempel, modeller och regelfakta - informera om olika verksamhetsgrenar inom musiklivet ° - förmedla idéer och uppslag.

Medverkan från andra

innehållet Vi har en ganska lång lista över ämnen som bör kunna fylla under ett år. Men viktigare än den listan är faktiskt att få forslag på från alla dem som i sin aktuella verksamhet känner behov av innehåll - av det ena eller andra slaget. Skriv en rad till information CEMUS-Bulletinen, Svartmangatan 9, 111 29 Stockholm.

Det finns andra vägar for att föra debatt, eller låta värderingar bryta Därför är CEMUS-Bulletinen ingen debattskrift och sig mot varandra. Vi vill ge saklig information som kan ingen musikpolitisk vägröjare. vara av intresse for landsting, kommuner, berörd personal, folkrörelser, och andra som deltar i svenskt musikliv och intresseorganisationer och värdefullt liv. tycker att det är ett viktigt

December 1985

och i första hand Bengt Göransson förslaget till I fjol lade regeringen den stora musikpolitiska reform som riksdagen efter att kulturutskottet lagt sitt betänkande antog under årets sista månad. Både propositionen och utskottsbetânkandet är för övrigt ett utmärkt underlag lör en fortsatt musikpolitisk planering.

Ett år senare är förhoppningsvis grunden lagd för de avtal som måste träffas mellan staten och landstingen för att det ändrade huvudmannaskap som är en hörnsten i reformen skall bli verklighet. Skall tidpunkten för genomförandet kunna hållas, är det nu bråttom för alla berörda med den avtalsregleringen.

Ett år efter riksdagsbeslutet har nu också centrala musikkommittén fullgjort ett av sina uppdrag, nämligen att lägga forslag om den framtida centrala och verksamheten i Stockholm och musikorganisationen Stockholms län. Det arbetet har varit en huvuduppgift under senaste halvåret. Betänkandet med dessa förslag kommer ut i en ganska stor upplaga fore nyår och bör vara av intresse att läsa för alla som sysslar med musikfrågor, eftersom det verkligen inte bara är ett organisationsi innehållet har forslag. För dem som snabbt vill ta del av det viktigaste vi lämnat för en fyllig och populär sammanfattning i detta utrymme nummer.

Av flera skäl har vi måst arbeta under stark tidspress. Det här medför att vi inte kunnat pröva alla våra idéer och tankegångar på alla intressenter och inte på numera ganska populärt sätt sökt förankra förslagen för att undgå kritik. Däremot vågar jag påstå att vi prövat alla önskemål och idéer som i en rik ström har givits oss. Det uppdrag och den kostnadsram vi haft har tvingat oss till svåra och obekväma prioriteringar, som givetvis alltid kan ifrågasättas.

Kritiken måste också komma, därför att vi valt att inte ta särskild hänutan valt en okonventionell lösning utan förebilsyn till det bestående der. Vi har sökt sätta oss in i behovet hos det regionala och lokala musiklivets och lyssnariöretrádare av central arrangörer, organisatörer

service och stöd. Samtidigt har vi sökt ta hänsyn till musikskapares och utövares intressen och behov av centrala inoch deras organisationers satser. Att vi sedan måste översätta strukturer i en del fyrkanter och är mer till for att söka vara pedagogiskt tydliga och inte till for linjer att göra byråkrati av kultur.

Särskilt viktigt i förslagen tycker vi det är att intressenter av olika slag Alla risfår tillfälle till insyn i och påverkan på den inre verksamheten. ker for isolering måste brytas.

och ekonomi, I några frågor, som vi bedömer inte avgör organisation har vi ansett att det behövs mer tid och framför allt mer överläggningar for att bestämma inom centrala institutiosig. Det kan gälla uppgifter ner som om de förändras även förändrar arbetsinnehållet for statens kulturråd, musikaliska akademien m.fl. Konkreta forslag måste vara ordentligt underbyggda och berörda institutioner ha en rimlig möjlighet att värdera dem. Vi hoppas få återkomma med detta om ett halvår.

räknar vi med att lägga det forslag om arrangörsavgifter som Samtidigt vi har i uppdrag att lämna. Det finns knappast gehör i dag hos bl.a. som i de flesta fall inte hunnit se långt i sin planering, att landstingen, och inte heller löses frilansarlägga ett förslag om enbart dessa avgifter bör ses tillsammans med bidragsnas problem så enkelt. Avgiftssystem om ansvarsfördelning och användning av of-

system och andra frågor

medel m.m. Vi känner ännu inte till den geniala lösningen, var fentliga den nu finns, men är tacksamma for alla uppslag.

Vårt förslag om den statliga Stockholmsensemblen och statlig medverkan i Stockholms län tillfredsställer inte alla. Både i de samrnanhangen och ifråga om fria produktionsmedel har de ekonomiska ramarna givit ett obevekligt tak. Då är det vår uppgift att göra de obehagliga prioriteoch inte bara smita undan med den enklare lösningen att beringarna gâra mer pengar.

Under givna förutsättningar tror vi på våra forslag och är samtidigt medvetna i huvudsak beslutar enligt dem, om, att om statsmakterna

återstår för oss ett svårt arbete att genomföra besluten. Men det år ju därför som man har en organisationskommitté som Cemus.

Mars 1986

Den centrala överenskommelsen om ändrat huvudmannaskap för det regionala musiklivet är i hamn genom att statens förhandlingsnâmnd och landstingsförbundet kommit överens under januari. De landstingsvisa överlaggningarna är igång, när detta läses, och man är överens om att de lokala avtalen skall vara klara före 15 maj. En viktig bit i det komplicerade musikpusslet är därmed på plats.

Den regionala musikplanering, som på de flesta håll påbörjats men nu kan få en fastare form, behöver under året leda fram till att landstingen bestämmer sig för hur resurserna skall användas. Cemus börjar i detta nummer med rapporter från några landstings arbete och kommer att fortsätta med sådana exempel. Vi ställer också gärna upp som samtalspartner - det har redan efterfrågats från dryft hälften av länen - men är inte beredda att ge några färdiga modellösningar. Det som berättas från det pågående arbetet över hela landet visar på ett spännande och stimulerande engagemang hos förtroendevalda och tjänstemän. Nästan varje besök hos landsting stärker min uppfattning att reformen kan bli en bra reform.

Inom de landsting, som även får uppgifter att svara för försvarets musikbehov, finns en viss oro som från början mycket handlade om att forsvarsspelandet skulle ta mycket tid men senare mer kommit att gälla risken för att vara låst vid en snäv blåsmusikprofil. För egen del tror jag att den exklusiva möjlighet som kommer att finnas på sammanlagt sju ställen i landet att utveckla och förnya en fm svensk blâsmusiktradition är någonting att slå vakt om.

Den länsvisa planeringen bör ge en bra organisatorisk bild. Många är inställda på att samla de nya resurserna i landstingsägda stiftelser, en form som jag personligen anser har de flesta fördelar bl.a. för det interregionala samarbetet som blir av avgörande betydelse för de flesta läns

framtida musikliv. Planeringen av samverkan utåt måste ta vid så snart den länsvisa interna planeringen givit en fastare struktur.

En stor pusselbit, som ännu inte är tillverkad, âr anställnings- och avlöningsvillkoren i den nya regionala - och centrala - verksamheten. Arbetsgivarstrukturen är ännu inte klar på den offentliga sidan men den måste bli det före hösten, om tidsplaner skall kunna hållas.

I förra numret återgav vi delar av Cemus betänkande 1 med förslag till bl.a. ny central organisation. Vi visste ju att skulle vi hederligt följa de

förutsättningar som regerings- och riksdagsbesluten innebar, skulle

förslagen bli kontroversiella. Därför undvek vi också i denna omgång förslag som på något väsentligt sätt kunde beröra olika centrala institutioners revir, eftersom vi öppet och ärligt borde ha tillfälle utbyta tankar, idéer och erfarenheter med dem. Ändå är det från det hållet

som angreppen under hand tycks vara mest ihärdiga men eftersom de

endast når Cemus på omvägar, skall de inte kommenteras fin. Endast ett klarläggande är motiverat: vi har aldrig avsett att det centrala 0rmusikråd skall ha några myndighetsuppgifter gan vi kallat Sveriges det bör vara en kulturinstitution med just de uppgifter som namnet anger. Att det sedan finns en och annan myndighet som också heter råd förändrar inte det förhållandet.

Annan mer öppen kritik har förekommit. Företrädare för verksamhetsområden inom nuvarande Rikskonserter anser att resursfördelning och struktur borde vara annorlunda, från landstingshåll har framförts att organisationen, trots att den stämmer med riksdagsbeslutet, är för stor, från musiklivsföreträdare att de centrala resurserna blir for små osv. En del anser att det centrala organet blir för mäktigt, andra att det blir for svagt. Självklart har vi inte nått en idealisk lösning. Det är därför vi föreslår att statsmakterna nu endast anger ramar och inriktning och att vår strukturidé endast skall vara den startplatta från vilket det nya organet själv formar sin framtid och söker motivera sin existens. Den senare måste numera även etablerade institutioner göra, till fromma for ett levande kulturliv.

April 1986

Nästa steg i den stora musikreformen är taget genom att regeringen lagt sin proposition om överenskommelser mellan stat och landsting, ny central musikinstitution och organisation for Stockholms län m.m. Vi presenterar ett sammandrag i detta nummer. Avsikten är att riksdagen den 27 maj skall ta sitt beslut i anledning av propositionen.

De ställningstaganden, som fanns i proposition 1984/85:1 och i riksdagsbeslutet enligt kulturutskottets betänkande 1984/85:7, som finns i denna proposition 1985/86:114 och som kommer att finnasi riksdagsbeslutet, uttrycker väsentliga delar av det som vi kallar for statlig musikpolitik. Vi hoppas och tror att riksdagen inte mer än nödvändigt preciserar och detaljerar denna musikpolitik utan låter den bestå av vida ramar, som ger både regering, landsting, kommuner, andra arrangörer och inte minst musiklivet stora möjligheter att verka utan styrning. För övrigt är väl just nu inte mer att säga än att den nu lagda propositionen ger en god grund för Cemus fortsatta arbete.

I det pågående regionala planeringsarbetet kommer man alltmer nära den punkt, då det är nödvändigt bestämma sig för avvägningen mellan anställda musiker mfl. och frilansartister, dvs. tidsbegränsat engagerade professionella musiker mfl. Inom en begränsad budgetram, som alltid är den givna förutsättningen, kommer det alltid att vara en konkurrens mellan dessa grupper - och bör det alltid finnas plats för båda. De arbetsmarknadspolitiska problemen for breda grupper av musiker och sångare mfl. kan endast lösas genom fler arbetstillfällen och detta kräver nu pengar, oavsett var de kan komma ifrån. När Cemus till sommaren skall utveckla sina synpunkter pâ frilansarnas situation kommer vi inte att lâttvindigt söka klara deras problem genom att minska möjligheterna till fast anställning - det är ingen lösning. Samtidigt vill jag gärna säga ifrån att den ideallösning, som så många sökt i årtionden, skall ingen vänta sig att vi kommer på. Förväntningarna bör vara begränsade.

En viktig del av musiklivet är musikteatern som naturligtvis är angelägen i alla delar av landet. Men fasta musikteatrar - där alltså musiken

är den helt nödvändiga beståndsdelen - finns endast i fem län -inbegripet Lex. Operan och Stora teatern - till vilka kommer Riksteaterns turnerande musikteatrar. Självklart måste alla landsting i sin planering

räkna med att det egna länets befolkning får möjlighet att uppleva mu-

sikteaterföreställningar, egna eller lånade. Vi återkommer med synpunkter på detta men föreslår att de som kan t.ex. tar del av planering och genomförande av den Don Quijote som Riksteatern i samarbete med regionmusiken m.fl. nu visar i olika delar av landet.

Juni 1986

I förra numret presenterade vi proposition 1985/86:114 som när detta nummer kommer ut torde vara slutbehandlad både i kulturutskottet och i riksdagen. Några väsentliga förändringar väntar vi inte men en del markeringar kan vara viktiga och värdefulla for allas vårt fortsatta arbete - inte minst för Cemus, som i hög grad har till uppgift att följa regeringens ochriksdagens intentioner.

De enskilda landstingens avtalsöverläggningar med staten skall även vara avslutade under dessa veckor. I sista omgången tycks på sina håll

tyngdpunkten ligga på frågor om lokalkostnader och i någon mån regio-

nala resursers fördelning mellan län.

I detta sammanhang motiverar en del frågor till Cemus att jag gör en kommentar: De belopp i pengar som står och kommer att stå i avtal mellan stat och landsting blir inte större eller mindre, om man före 1988 håller vakanser eller anställer folk, driver en större eller mindre verksamhet osv. från Rikskonserters och regionmusikens sida inom ett lån. Enda undantaget år enligt den centrala överenskommelsen att re-

gionala tjänster m.m. som länen fördelar annorlunda mellan sig än det

gjorda beräkningsunderlaget kan leda till justering av totalbeloppen för resp. län. Däremot inverkar inte tidigare beslut om profileringar, särskilda projekt under 1987 osv.

Nu har Cemus även fått sina nya uppdrag från regeringen och de återges i detta nummer. Jag år glad över att antalet ledamöter kommer att

öka. Vi har önskat det främst för att möjliggöra en naturlig övergång från 1988. till den nya centrala Stiftelsens ledning som skall börja verka har successivt knutits till kommittén på vår begäran. Nya experter

Uppdraget att ha samordningsansvar för organisationsarbetet på central och regional nivå, mellan gammal och ny verksamhet âr ganska

vitt och kräver riktlinjer och direktiv för de statliga organens verksam-

het liksom råd och rekommendationer till landsting och andra intressenter. Men det kräver även dialoger och information i andra riktningar. Bl.a. därför sätter vi stort värde på de landsting som håller nära kontakt med oss i sitt planeringsarbete. En del av dem har berättat i Bulletinen om sitt arbetsläge och det tycks ha blivit uppskattat.

Det är många intressentgrupper - både väl etablerade och mindre kända - som nu hör av sig till landstingen för att sälja sina tjänster, när landstingen får statliga pengar att köpa för. Det är tryggt att veta att kulturnämnder och förvaltningar är vana att hantera sålandstingens dana frågor med en viss försiktighet. Bl.a. kan det vara idé att se efter vad den kommande centrala stiftelsen kan erbjuda ifråga om service och stöd, innan köpeavtalen blir för många. Det kan också vara idé att se vad Cemus har att säga i en del frågor i betänkande 2. Det kommer ut på remiss under sommaren. Önskemål på den centrala organisationen kommer vi att be om under hösten, förhoppningsvis bl.a. vid en gemensam konferens.

Till sist några ord till dem som får ensembler, som även skall sälja sina tjänster till försvaret. Det har sagts vara en olägenhet att behöva binda sig för att behöva hålla en relativt stor blåsarensemble. Ja, de olika länen kommer att profilera sitt musikliv olika - det hoppas jag verkligen - och nog är det ganska fint i landets musikliv att i Karlskrona, Visby, Östersund och Boden kommer det liksom i Linköping, Uddevalla, Stockholm att finnas landets enda riktiga professionella blåsarensembler, som i många olika slag av stämbesâttningar kan utföra en oerhört variationsrik musik, lämplig för nästan alla slags målgrupper och människor. avundsvärt är det Det är egentligen tycker jag och dessutom värt alldeles särskilda utvecklingsinsatser som även det centrala Rikskonserter speciellt skall stödja. Landstingsförbundet och Cemus hoppas

få utveckla detta närmare for de berörda under en konferens vid lämplig tidpunkt.

Februari 1987

Det är föga meningsfullt att spela musik utan lyssnare (om det nu är möjligt utan att den spelande har bomull i öronen), ett förhållande som de flesta torde anse vara en självklarhet. Informationen om att publiken är den viktigaste förutsättningen for ett levande musikliv har Cemus ansett så självklar att vi inte velat genera intressenterna eller oss själva med att markera det. Men nu har vi i ett sällsamt remissyttrande av det riktigt konservativa slaget fått veta att vi genom denna försummelse visar vårt förakt for publiken? Det är endast ett av flera exempel på att information ibland inte kan vara tillräckligt elementär.

Att vi inte varit tillräckligt tydliga visar ungefär vart tredje remissyttrande över vårt betänkande 2, som främst skulle handla om några få frågor som inte löstes genom riksdagsbesluten 1984 och 1986, närmast arbetsfördelning av vissa uppgifter mellan en del centrala institutioner. Dessa remissvar kritiserar frånvaron av en hel del forslag som faktiskt statsmakterna redan tagit ställning till eller som de inte alls skall ta ställning till, därför att det rör sig om frågor som landstingen eller Svenska rikskonserter skall besluta om. Informationsbrist!

Brister på information om vad själva musikrefonnen går ut på är också uppenbari flera sammanhang så snart man lämnar en krets av pålästa och initierade. Och detta ger tyvärr utrymme för en del intressegrupper, som alls inte tidigare bidragit så mycket i uppbyggnadsarbetet, att nu med stora eller fagra 0rd anmäla sina önskemål och krav på resurser. Jag tror väl att landstingsfolket har förmågan att skilja intressentagnarna från det goda vetet, när den nya musikpolitiska propositionen skall antas. Men en maning till försiktighet är ändå på sin plats, när man skall prioritera i användningen av de resurser staten och landstingen avsätter för musiklivet. Cemus och våra experter står gärna till tjänst med råd i den utsträckning de efterfrågas. Själva grunden för de nya huvudmännens uppgifter finns i bilaga 1 till överens-

kommelse mellan statens forhandlingsnämnd och landstingsforbundet, den som anger de musikpolitiska utgångspunkterna.

Det är beklagligt att Cemus av olika skäl inte under hösten utgivit någ› ra Bulletiner men vi hoppas kunna ta igen det forsummade under 1987 genom att en billigare - dock inte innehållsmässigt, hoppas vi - version med hjälp av utbildningsdepartementets egna resurser. Ävfârdigstâlls en pâ annat sätt och med bistånd av Rikskonserters och regionmusikens nuvarande kapacitet hoppas vi kunna förbättra informationen.

Vad regering och riksdag ytterligare kan ha att säga i fråga om denna musikreform beskriver vi i detta nummer genom att återge det vikti- Bengt Göransson anser och föreslår i budgaste av vad kulturminister getpropositionen for budgetåret 1987/88. Bl.a. framgår där att både Rikskonserter och regionmusiken måste hushålla väl med sina medel under 1987 och begränsa sina utgifter så att inga brister i kassan finns vid 1988 års ingång, då en ny organisation tar över. Båda dessa ekono miska krav och en förväntad successiv personalminskningi de centrala delarna av institutionerna motiverar att man är återhållsam med önskemål och krav på centrala insatser från regionalt håll under 1987. Cemus har givit ut vissa riktlinjer i december 1986 som återges i detta nummer.

Efter långa rader av diskussioner med många intressenter som hört av sig eller som vi sökt upp är vi nu klara med hur vi vill ha detaljorganisationen av Svenska rikskonserter. Nar detta skrivs pågår MBL-förhandlingar om organisationen. Inriktningen av organisationens uppgifter, struktur och bemanning har regering och riksdag givit och Cemus har därefter fått uppdraget att inom dessa ramar ta alla de beslut som skulle ha tagits av stiftelsen själv och dess styrelse och detta intill 1988.

Under 1987 kommer Cemus att arbeta med i huvudsak de uppgifter

som framgår av vårt decemberbeslut om beredningen av ärenden i olika expertgruppen Det går alldeles utmärkt for olika intressenter att i forsta hand vânda sig till dessa gruppers ordförande eller sekreterare for att ge idéer och synpunkter eller ställa frågor - sådana impulser år vi

tacksamma for. Det kan ändå vara anledning påpeka att dessa grupper inte är beslutande instanser men väl ger underlag för beslut.

1987 är det år, då allt skall bli klart for att århundradets kanske största musikreforrn skall kunna genomföras på ett sådant sätt att det verkligen blir till nytta och glädje for så många människor som möjligt och i så många miljöer som möjligt. Vi som över hela landet verkar for detta hör kunna samverka väl mot ett gemensamt mål. Det innebär ett gott nytt år.

Mars 1987

I huvet på en fiktiv landstingsman

Det går att förenkla hela skalan av intressenter till några få, när vi . skall göra en musikorganisation: en grupp komponerar musik, en . grupp utför den och en grupp lyssnar. Vi har gjort det en smula mer komplicerat, när vi sökt avväga olika intressenter och deras inflytande

:asasaiâizaâeáeára

på den nya organisationen. Vi har tagit och kommer att ta hänsyn till - regering och riksdag, eftersom verksamheten är en viktig kulturpoliv4tisk angelägenhet av stor nationell betydelse och drar åtskilligt av statsmedel - landstingen som nya huvudmän, planerare, organisatörer osv. & - arrangörer och förmedlare, kommuner och folkrörelser - musikorganisationer och enskilda musikskapare och utövare av alla slag - den anställda personalen, nu och i framtiden.

Envar av dessa grupperingar och organisationer inom dem - ty de är mångskiftande - anser helt naturligt att deras intressen har beaktats for liteti förhållande till andra gruppers. Denna balansgång och avvägâr Cemus viktigaste och svåraste uppgift. Alla med ansvar for ning samhällsfrågor känner igen sig.

Jag skall utveckla de olika rollerna en smula mer personligt och den här gången skall jag försöka leva mig in i vad en engagerad landstings-

man bör ha för utgångspunkter. Hade jag ansvar för landstingsverksamheten tillsammans med de övriga folkvalda skulle jag, oberoende av och tillhörighet till utskott och nämnd, tänka ungefär så här: partifârg

Vi har i landstinget genom riksdagsbesluten om musiken och avtalet med staten fått stor frihet och stort ansvar. Vi har fått friheten att själ-

va bestämma inriktningen och strukturen av länets musikorganisation

for länets hela musikliv, inbegripet hur och göra en musikplanering man vill använda de resurser som staten lämnar över från 1988. Bei den friheten ligger i vad vi har åtagit oss i avtalen och gränsningar vad som statsmakterna övergripande bestämt i fråga om kultur- och musikpolitik - samt naturligtvis i tillgången på medel, kvalitativt och kvantitativt.

Ansvaret måste ligga i att verksamheten skall vara en viktig del av landets samlade musikliv och ett uttryck för en sammanhängande regional musikpolitik som beaktar alla delar av musiklivet. Det är väl detsamma som med sjukvården - vi har ett delansvar för landets sjukvård och ett huvudansvar for länets.

Nu skall vi först åstadkomma både en egen regional musikorganisation, som bl.a. skall inrymma de resurser vi övertar från staten och en länsmusikplan.

När vi nu arbetar med vår kommande musikorganisation måste jag t.ex. tänka på - den formella organisationen och jag väljer väl stiftelseformen, där landstingsvalda har styrelsemajoriteten - hur mycket av musiklivet och eventuellt andra kulturområden som skall höra till stiftelseområdet, bl.a. tycker jag att musikteatern hör dit - vilka intäkter vi skall räkna med för stiftelsen, inte bara stats- och utan även betalning for tjänster från arrangörer och landstingsbidrag andra köpare som kommuner, egna förvaltningar, folkbildningen, organisationer. I det sammanhanget bör också frågor om arrangörsavgiften klaras upp länsvis eller for hela landet

- vilka kostnadsramar vi måste hålla for organisation och verksamhet under de närmaste åren - och därmed också underlag för landstingets och for förbundets förhandlingar med staten i höst budgetprocess i regionmusiken och Rikskon- - erbjudande till dem som nu är anställda och arbetsuppgifter, det måste vi ha klart i vår serter om anställning for olika intressenter, kommuner, folkbildning, andra ar- -inflytande musikinstitutioner och organisationer, enskilda konstnärer, rangörer, publiken osv. - kanske konferenser och rådgivande delegationer för professionella insatser och an- - hur statliga pengar skall användas som i sin tur givetvis även kan komma amatörmusiklivet ställningar till godo hos dem som under vår - en hög konstnärlig och administrativ förmåga frihet skall leda och utveckla verksamhestyrelse med en konstnärlig ten - samverkan med försvarets beställare och uppgörelse om insatserna

om vi har forsvarsuppgifter - samarbetsavtal bör - hur utbytet skall gå till med länen runt omkring resultatet och är vi med i Musik i Väst-modellen ju bli det naturliga överenskommelser vilka insatser vi vill blir det ännu mer preciserade ha från Svenska Rikskonserter och dess enheter och bolag. Det är en hel behöva skaffa oss egna resurser for att hantera utan del vi inte skall centralt håll eller mot subventionerad betalning. Och det kan få från finns annat där vår egen verksamhet kan få stöd i kollektivavtal och andra regelsy- - arbetsgivaruppgifter, innehållet stem, vår medverkan i TR och mycket annat bli en intressant del i - vår egen framtida musikprofil och hur den skall landets samlade musikliv.

Och när vi arbetar med musikplaneringen så utgår jag ifrån att vi skall för länet klar i höst. Samtidigt skall den vara ha en forsta musikplan landstingets första musikpolitiska program med mål och viljeinrikt- Vi har klart for oss att denna planering fortning hyggligt profilerad. sätter varje år och leder till revideringar i planen. Jag utgår också ifrån till överenskommelsen mellan stat och landsting som att den bilaga och som fanns i Cemushandlar om musikpolitiska utgångspunkter bulletinens förra nummer är en bra grund for planeringen. Jag tycker

att man t.ex. bör tänka på att

- planeringen gäller länets hela musikliv och dessutom alla olika delar av musiklivet. Man skall också beakta den rika musikverksamhet som finns inom Svenska kyrkan och övriga trossamfund. Vi får inte heller glömma kammarmusikforeningar, jazzmusiker, folkmusik och -dans, körlivet, SOR-orkestrar, enskilda sångare och musiker, elektroakustisk musik, kommunala musikskolan, blåsorkestrar osv. - det är mycket angeläget att ha med insatser for frilansande musiker och ensembler i arrangörsarbetet och i medelsfordelningar - det är människor, inte minst ungdomar, i olika slags miljöer och i olika delar av länet som skall kunna nås av levande musik på likartade villkor - tillgången på lokaler for olika slag av musikframföranden inventeras och på sikt förbättras - samverkan sker mellan olika delar av kulturlivet, inte minst all den verksamhet som är stödd av statsmedel - kunna komplettera musiklivet i andra delar av landet och att kunna ta emot insatser utifrån - vårt musikliv kännetecknas av kvalitet, bredd och mångfald - det finns gott om utrymme for utvecklingsinsatser i nära samspel med Svenska rikskonserter - möjligheterna prövas att föra ut vår musik genom lokalradion och andra media liksom genom skiva och kassett.

Ja, det här skulle vara en del av mina funderingar om jag vore landstingsman. Du som har orkat läsa så här långt skulle göra oss en stor tjänst genom att skriva några rader till mig eller Cemus-bulletinen och tala om vad Du skulle tänka på i det här sammanhanget. Jag har nog glömt ”flera viktiga åtgärder, tror tillgivne Urban Rosenblad.

April 1987

Redan de gamla grekerna trodde sig leva i nutiden -läste jag någon

gång i en gammal aforismsamling. Jag har aldrig tvivlat på det, inte heller har jag någonsin trott att det endast gällde grekerna. Under den tid jag medverkat i den nu aktuella musikreformen har jag mött många gamla greker inom musiklivet som är säkra på att de lever i nutiden,

vet vad nutidens musikkvalitet är, känner nutida artisters goda och då-

liga sidor, inte minst de senare.

om- Under ett långt liv har jag fått en smula inblick i mycket skiftande råden av vårt samhällsliv. Inom musikområdet har jag mer än någon annanstans mött både ovanligt många ödmjuka, försynta och sökande människor och ovanligt utpräglat uppfattnings- och värderingssäkra människor som verkligen vet vad som år vitt och svart och vad som är bäst. Som inom andra samhällsområden är det även i musiklivet lättare att finna de färdiga värderingarna hos dem som har professionella, Men det är även bland de mer professionella man etablerade positioner. finner de sökande och förändringsbenägna.

Varför detta resonemang? Jo, därför att jag tror mer på de sökande än och klarare de säkra - särskilt när det gäller att bygga en ny enklare som skall ha sin grund i nutiden men som skall funkulturorganisation Och det är därför så viktigt att utvecklings- och förnygera i framtiden. och spridning får tillräckligt utelsearbetet både i fråga om innehåll inom Svenska rikskonserter som endast därigenom kan vara rymme musiklivet delar av 7 O-tatill stöd och hjälp. Det finns bl.a. fortfarande än de andra. lets kulturpolitiska vilja som ägnats mindre engagemang

förekommer det diskussioner mellan företrädare för konstnär- Ibland och representanter för pedagogiskt (främst hur ligt utvecklingsarbete man når nya lyssnargrupper) som inte är särskilt stimulerande. Jag anser att det konstnärliga innehållets utveckling kommit på efterkälken medan nuvarande Rikskonserter, kommunerna och folkbildningen utvecklat den pedagogiska inriktningen. I den nya orgaframgångsrikt nisationen behövs mer balans mellan två lika angelägna utvecklingsområden. Insatserna för barn och ungdom måste framför allt vara uppoch lokala huvudmän men de förutsätter en del gegifter för regionala mensamma utvecklingsinsatser.

I den nya organisationen måste även det musikpolitiska utvecklingsarlåt vara att det inte alltid är lätt att definiebetet ha ett stort utrymme, ra vad detta honnörsord står för. Cemus vill i den första uppsättningen för Svenska rikskonserter ha ett arbetsmarknadspolitiskt

program

Detta skall kunna ge effekter t.ex. när det gäller avvägning program. mellan fast anställda och frilansartister, arrangörs- och förmedlingsverksamhet och stödformer. Sökandet efter nya idéer, dialog mellan be-

av en samlad kulturarbetspolitik inom en

rörda parter och uppbyggnad

jag är en rimlig utmaning for Svenska rikskonser-

tvåârsperiod tycker ter i samspel med alla andra intressenter.

Det är viktigt att kulturlivet, folkrörelser och offentliga huvudmän på alla nivåer att den nya centrala organisationen verkligen är upplever om innehåll och arbetssätt. Service och utveckling förutsätter ny i fråga förändring och förnyelse.

Mer öppet sökande och mindre självsäkerhet om vad som är bäst ger en bra nytid för framtid.

Maj 1987

Människor innehåll. Det är lätt att glömma, när är alla organisationers tiden upptas av utredningar, planeringar, organisationer och förhandlingar. Det är viktigt att komma ihåg, när vi håller på med den stora musikreformen.

Musiken är reformens mål. Det är också lätt att glömma i allt arbete med huvudmannaskap, ekonomi, politiska och administrativa beslut.

Men det är också viktigt att komma ihåg, när vi håller på att skapa nya

i stället och centralt har institutioner for gamla. För oss som regionalt ett ansvar för förändringens genomförande, måste människan och musiken vara huvudobjekt.

Mer än tusen kunniga och engagerade människor har under de gångna och Rikskonserter. De åren verkat och utvecklats inom regionmusiken flesta är kvar i tjänst än i dag. Det är väsentligt for musiklivet att denna stora tillgång tas till vara.

För de flesta av dem blir förhållandena annorlunda inte bara i fråga om vissa anställningsvillkor utan även och kanske framför allt i fråga om

arbetsuppgifter. Samtliga musiker i regionmusiken erbjuds ny anställning men många av dem får räkna med att arbetet blir förändrat. Knappt en tredjedel av musikerna kommer att få ägna sig åt militärmusik, som nu i princip alla musikavdelningar är skyldiga utföra. Musikernas insatser måste stämma överens med den planering för lânens musikliv som nu växer fram inom landet. Även om den helhetssynen inte blir verklighet över ett årsskifte kommer den att ha en stark inverkan på ensembleproñler, på nya utförandekombinationer och miljöer, på nyrekrytering m.m. Den s.k. direktörspromemorian, som kanske marknadsfordes fel och därfor blev misskänd, innehåller intressanta uppslag och idéer som efter bearbetning skulle kunna användas på sina håll. På andra håll passar den inte därför att länens musikliv har en annan profil.

Ingenting säger heller längre att länsmusiken behöver ha ett visst antal tillsvidareanstâllda musiker. Liksom inom andra kulturområden är det nu för alla huvudmän fritt fram att växla mellan olika slag av professionella konstnärer (lång- eller korttidsanställda, projekt- eller tillfälligt anställda) och amatörer (i folkmusiken, körer, SOR- och RSAOorkestrar, pop- och rockensembler). Undantag är de länsensembler som har militärmusikuppgifter och därför måste ha en fast, minsta numerär. Regionmusiken har blivit en viktig del av svenskt musikliv. Det gäller att ersätta den organisationen på ett så ansvarsfullt sätt och med användning av musikernas kompetens så att efterfoljarna blir en ännu viktigare del.

När det gäller de andra anställda inom de både R-en, producenter, administratörer, incipcienter, informatörer m.fl. så har samtliga regionalt anställda erbjudits ny anställning, medan en stor del av de centralt anställda fått tjänsteri Svenska rikskonserter. De knappt femtio personer som inte kunnat beredas plats inom den centrala organisationen får allt tänkbart stöd for att själva kunna skaffa sig nytt arbete - en del duktiga medarbetare skulle mycket väl kunna svara for regionala uppgifter om de är beredda att flytta. På flera häll i landet verkar det finnas en brist på välkvaliñcerade musikadministratörer.

I minst lika hög grad som för musikerna gäller för dessa konstnärligt arbetande människor vad jag nyss markerat nämligen att livskraften, iörnyelsen och nyskapandet är beroende inte bara av duktiga långtidsanställda utan också av korttids- och projektanställda, som för in nya och idéer från omvärlden. Rörlighet är lika viktig som stabiliimpulser tet både för musiken och människorna.

Och för alla, som accepterar anställning i någon av de nya organisationerna centralt och regionalt, gäller nya arbetsuppgifter - skillnaden mellan de hittillsvarande och de nya kan vara mindre eller större men Störst blir den kanske för praktiskt taget alla måste det bli en skillnad. centralt eftersom inriktningen för Svenska riksför dem som arbetar konserter blir väsentligt annorlunda än nuvarande centrala organisaverktioner, vilkas uppgifter till största delen flyttas över till regional samhet.

Varför gör jag de här markeringarna nu? Jo därför att landstingen genom sina musikstiftelser liksom staten genom Cemus - som ansvarig för Svenska rikskonserter - nu måste börja planera för en nödvändig inoch en alltmer konkret information. I vissa fall troduktionsutbildning De som får anställningar i de kan behövas fördjupad vidareutbildning. måste vara beredda att aktivt deltaga i och mednya organisationerna verka i utbildning och information.

September 1987

i Ce- Lapplands festspel invigdes i Arjeplog den 24 juni av ordföranden i Dalmus som då började med att erinra om biskop Agardhs visitation by i Värmland under förra århundradet. Agardh frågade efter bögmässan den församlade om hur förhållandet var mellan å ena menigheten sidan herrskapsfolk och bönder och å andra sidan tjänstefolk och torpaömre. Det blev länge tyst till dess en torpare steg fram och sa: de â fall i sesidigt.

i Stockholmslânet, förälskad i En vârmlänning, ympad och förädlad att känna en Lappland och i musik - det är jag. Därför är det naturligt

ömsesidig tillgivenhet i denna miljö. Jag beklagar dem som enligt förordet till programmet inte känner samma förståelse. Jag ber också som styrelseordförande i Rikskonserter om ursäkt för att Lapplands festspel inte kommit på kartan över musikveckor i sommar, där dessa festspel har sin givna plats.

Jag hoppas att relationerna i länet t.ex. utmed Pite älvdal också är ömsesidiga, inte endast ifråga om älven.

Mina och Cemus relationer till några delar av musiklivet kan vara litet mer ansträngt ömsesidiga. Detta beror framför allt på att vi i Cemus representerar och tror på värdet av förändringar och förnyelse som en oavbruten process lika angelägen som trygghet och stabilitet. Det gäller de flesta områden men alldeles särskilt på musikens område. Under de 30 år jag haft ansvariga uppgifter inom musiklivet har - bortsett från en viss enformighet i valet av samma ordförande - skett många successiva förändringar. Men det är med särskild glädje som vi i Cemus anlörtrotts att leda genomförandet av århundradets största musikreform i Sverige. Och jag är glad över att få vara med om Lapplands festspel som innebär en förnyelse av ambitionerna i förhållande till de 50tal musikveckor som en central institution har stött och som jag också stöder.

Reformen nu innebär ju bl.a. att varje län får ett ansvar för planering och utveckling av hela musiklivet i länet.. De största statliga resurserna i dag, utformade som Rikskonserter och regionmusiken, omvandlas härmed och flyttas till landstings- och regionala stiftelsers huvudmannaskap. Samtidigt bildas en ny mindre, statlig central institution.

Regionmusiken som för knappt 20 år sedan var en samling militårmusikkårer med mest blåsmusik på repertoaren, är i dag mer än hundratalet ensembler av mycket stor variation från sinfoniettor till kvartetter och mestadels av hög kvalitet. Här finns hälften av landets fast anställda musiker, vâlutbildade och kunniga konstnärer - något helt annat än de militårmusiker jag mötte på 50-talet, då det ännu fanns pennalism för musikelever och lönerna var så usla att musiker måste använda sin mesta tid åt att söka extraknäck.

som är några år äldre har betytt mycket för att ge frilan- Rikskonserter arbetstillfällen, finna förutsättningar att sande musiker och tonsättare förmedla nya idéer och främja internationå fram till nya målgrupper, och förmedlare över landet nellt utbyte. Med hundratalet producenter inom musikområdet. är det en av världens största konsultföretag

Men det finns inbyggda hinder i detta som låter så bra. Båda organisationerna har sina resurser spridda över landet men är trots allt rätt cen- Med sina stora tralstyrda i fråga om profil, ekonomi och prioriteringar. företrädare - utan att ha koncentrerade resurser har organisationemas missbrukat det - ändå haft en väldigmakt att avgöra vad som skall stödjas eller inte. Det nya regionala ansvaret flyttar beslutet något närmare människorna. Vi markerar att den nya statliga centralinstitutionen skall vara en service- och stödinstans - Svenska rikskonserter från

1988 är inte gamla Rikskonserter (tyvärr vågade man sig ej på vårt Musikråd, som man var rädd skulle kunna få namnförslag Sveriges tankarna att svindla upp mot höjder som statens kulturråd).

fortsätter. Operan, Storan, Drottning- Jag hoppas regionaliseringen är lika självklart - om de holmsteatern, de stora symfoniorkestrarna vill ha statligt stöd - hela landets tillgångar, liksom vi hoppas att allt av kvalitet inom länen - musikteater, orkestrar, karmnarmumusikliv blåsorkestrar, jazz, elektroakustisk musik, folkmusik, körer, solister, sik osv. -inte skall låsas inom länsgränser utan komma hela landet till

godo.

Brist på kunnande har sagts bero på ekonomiska skäl. Jag tror att det ofta är den obotfärdiges förhinder. Ett par människor har här i Arjeplog visat det vara möjligt som stora operaledningar mfl. sagt vara omöjligt.

stöd lika med en skyldighet att kunna vara alla till För mig är statligt har den skyldigheten endast bitvis varit glädje och nytta, men hittills en realitet. Radio- och TV-medierna har också utomordentligt viktiga uppgifter både for att bistå dem som inte kan få uppleva levande musik och som påtryckare på ansvariga musikarrangörer i offentlig och en-

skild tjänst.

Jag tror på landstingen och dess politiker som ansvariga, bara de kommer ihåg att det är musiken och människorna som är reformens mål och inte fastnari provinsialism. De kan gärna konkurrera med varandra och andra men då ifråga om kvalitet och självständig profil. Jag tycker också att landstingens politiker och tjänstemän som arbetar med dessa frågor skall ha rätt till t.ex. en veckas obligatorisk kulturkurs om året bland konstnärer (och den skall ligga fritt från den etablerade landstingsvärlden).

Jag tror på Svenska rikskonserter - om det verkligen blir en ny institution som är ett stöd, inte för egen veta-bäst-anda som är en fara för många centrala organ, utan för landsting, kommuner, folkrörelser och andra som ser till att det blir musik, för dem som åstadkommer musik skapare och utövare - för musiken i sig och inte minst för lyssnaren.

En klok människa har sagt om våra problem: Det är inte fler Mozart vi har svårt att hitta i Sverige, det är en skrämmande vanlig förekomst av Salieri. Jag tror också att det är viktigt att det som är bra inte skyms bort av en oändlig mångfald. Det är inte nödvändigt att följa man tager vad man haver (f.ö. sa aldrig den kloka Cajsa Warg detta i sin Hjelpreda, hon sa om man så hava kan -vilket är något annat).

De flesta tror - och vårt liv är format efter detta - att arbete är en sak för sig som bl.a. kräver allvar och reda, medan detta att leka och ha roligt är en helt annan sak. Många sagor handlar om detta. Jag tror att arbete kan vara roligt, att fritid kan kräva allvar och reda. Jag vet att musik kan vara allvar, kan vara lek. Och därför är det viktigt att vi inte delar upp vårt liv och därmed vårt förhållande till musiken i låsta programkanaler. Jag tror inte på en slags musiklivets P 3 för vår ungdom, P 1 för vår karriär och P 2 för oss äldre. Livet behöver inte vara så ensidigt.

En sak till. Einar Wallqvist berättar i sin fina bok Blott en dag om pojken som gjorde psalmsången riktigare. I stället for blott en dag, ett ögonblick i sänder sjöng han blott en dag, en evighet i sänder. Om vi riktigt utnyttjar vår tid, räcker den bl.a. till riktigt mycket god musik.

De hör hemma i en Allt jag talat om nu gäller även Lapplands festspel. är regionalt förankrade, är bygd långt från huvudstad och riksstyrelse, ett viktigt exempel på förnyelse och kvalitet. Programmet ger utrymme for allvar och lek (kanske även ordning och reda får plats) och miljön

ger dagen evighetsperspektiv.

i ett förord: Musiken ger den ensam- Jag skrev följande for 17 år sedan att resa i sitt rum, varhelst det är. Musik ger flera på en me möjlighet hänsyn och klassfrihet. Musik ger allvar, upprorskärgång gemenskap, lek, glädje, lek. - Jag hoppas detta skall gälla alltid och inte minst un-

der dessa festspel som nu är invigda.

November 1987

HELA SVERIGE SKALL LEVA

mål både för aktuella kampanjer inom Europarådets Det är ett viktigt administrationen och folkram och for riksinsatser från den offentliga samt sist men inte minst på regional och lokal nivå under rörelserna Kan man minska och klasskillnader melmångas medverkan. klyftor har en stor insats orts. Inlan târortsboende och glesbygdsbefolkning te minst en spridning av kulturinsatser avgör om målet kan nås. Och även t.ex. det är inte endast fråga om en avlägsen landsbyd utan gäller Stockholms läns till ytan största kommun som börjar 5 mil från Stockholms centrum. av hur svårt det kan vara att Jag har egen erfarenhet göra kulturell verksamhet mer rörlig och mer uppsökande.

Denna musikrefomi är viktiga steg i rätt riktning från riks- till länsin-

flytande men lika viktiga steg skall sedan tas från lânens kulturcentra BLa. av den anledningen är det framsynt av ut till hem och människor. Eurenius även tagits i anspråk för Ccmus huvudsekrcterarc Birgitta m.m. Det är viktigt att reformarbeinsatser inom glcsbydsdclegationen

tet hålls levande.

DOP ELLER BEGRAVNING

Naturligtvis finns det människor som har rätt att betrakta de ändrade förutsättningarna för musiklivet från 1988 med sorg och beklagande. Främst hör till dessa den relativt lilla grupp som inte kunnat beredas fortsatt anställning inom den nya organisationen. Deras problem har vi sökt behandla med stort allvar. Och så finns det en grupp människor som - bl.a. på grund av lång anställningstid - fått plats i den nya organisationen men som inte gillar den, eftersom den ställer krav på en ny sorts effektivitet, ett medinilytande från olika slag av intressenter och en vilja till förändringar. Deras problem kan vi förstå men kan inte böja undan för dem. Tyvärr är det väl ur denna senare grupp som det finns en del - långt ifrån alla - som mer vill använda nyåret 1988 till begravning ân till en födelse- eller dophögtid. Trots att jag tillhör dem som länge varit med i Rikskonserter och regionmusiken - ingen har varit med längre i båda organisationerna - och trots att jag i allra högsta grad känner samhörighet med kamratkretsen och känner stolthet över vad jag fått vara med att skapa/stödja, så har jag ingen förståelse för gravölstankar och gnäll över misslyckade detaljer. Helhetssyn och en levande förändringsvilja tycker en rätt erfaren äldre person som jag är de viktigaste kvalifikationskraven för medansvar i ett kulturarbete. De sis månadernas krafter bör ägnas framtiden, inte mer eller mindre andliga stönanden över vad som kunde gjorts bättre. Jag föreslår klädsel för dop och icke för begravning.

HÄRIFRÅN TILL EVIGHETEN

Trycket har varit stort på Cemus att binda så mycket medel som möjligt i fasta anställningar. Det har varit en gemensam uppgift for de fackliga organisationerna och Cemus att så långt som möjligt erbjuda dem som idag är anställda och uppsagda nya anställningar centralt och regionalt. Det har varit ett fint samarbete liksom i flera andra frågor, där vi hittat acceptabla lösningar. Men det måste även finnas rimliga medel för verksamheten, det tycker vâl alla.

medel för långlivad verksamhet som oftast, blir Avvägningen mellan medel för löpande produktion av olika följden av fasta anställningar, innehåll och medel för tidsbegränsad verksamheti proslag som skiftar gramform - allt inom en budgetram 4 är svår. Som framgår av allt unskall stort avseende fästas vid en flexibel orderlag för musikreformen Bl.a. har både regering och riksdag uttalat sig för

ganisationsstruktur.

anställningar skall användas. Eftersom Cemus tror ett tidsbegränsade insatser inom ett begränsat antal områstarkt på värdet av kraftfulla den och under en begränsad tid, har grunden lagts till en program/pro» struktur av organisation och verksamhet. För dessa insatjekt inriktad och tidsbegränsat projektanställda - de seser krävs både fast anställda nare behövs både for att få speciell sakkunskap och friska idéer utifrån

samt för att kunna byta program efter en tid. Vi menar också att även ansåg det rimligt att göra åtskilliga tills viom vi vid omorganisationen dareanstâllningar, bör i fortsättningen vid många vakanstillfällen prövas om inte projektanställningar är bättre. Detta synsätt hoppas vi skall även for andra musikinstitutioners utvecklings- och pro› gälla duktionsarbete men naturligtvis inte for fast utövande ensembler som i fler fast anställda. Det är stället kanske i flera fall på sikt bör tillföras

en annan fråga.

både for erfarna, mer Alltså - en levande organisation med utrymme tillsvidare-anställda och för idérika, ibland specialallroundkunniga anställda. Detta ger möjlighet till flexibilitet, kunniga tidsbegränsat koncentration, förnyelse och andra fina resultat.

INSATSER OCH INSYN UTIFRÃN

Institutet för Rikskonserter finns förvisso sakkunniga in- I nuvarande om olika delar av musiklivet både bland dem som är anställda på ett eller annat sätt och hos dem som ingår i olika arbetsgrupper, t.ex. för be-

eller blåsmusik. Det är inte heller någon bedömning av

ställningsverk de enskildas kompetens när vi säger dels att möjligheterna till påver-

kan och ansvarstagande väsentligt skall ökas genom fler och nya grupskall utväljas av intresseorganisationer och per, dels att medlemmarna

institutioner inom vissa ramar och på vissa villkor och inte som nu av Rikskonserters egen personal.

Jag kommerjust från ett besök i Danmark, där en liten samhällsinstitution (som f.ö. inte sysslar speciellt med musik) hade 100-150 sakkunniga medlemmar i 25-tal grupper som med en sammanhållande sekreterare i varje grupp drev ett totalt utvecklings- och produktionsarbete inom projektets ram fram till den färdiga produkten. Dessa medlemmar hade f.ö. ingen annan ersättning än vetenskapen om en värdefull insats. Ingenting är heltjämforbart men säkert kan svenska musiker liksom andra viktiga intressenter inom det offentliga livet, när de själva får chansen att känna ett medansvar, medverka till stora insatser både for Svenska rikskonserter och for alla regionala stiftelser mfl.

Men kom alltså ihåg att det är nya urvalskriterier som gäller. Vi hoppas att det skall bli en större mångfald men är samtidigt litet tveksamma till om en organisation - hur centraliserad den än är - skall styra ett

verksamhetsområde. Det är inte fråga om någon likriktad rådgivning.

PUSSELBITAR

När detta skrivs pågår förhandlingarna mellan landsting och stat om storleken av det statliga bidraget for 1988, ett viktigt underlag for den regionala planeringen - den som skall behandlas vid en konferens den 1-2 december.

Arrangörsavgifter och därmed sammanhängande frågor har behandlats i en arbetsgrupp inom Landstingsförbundet och resultaten kan ge vägledningi det fortsatta arbetet. Någon konferens om arrangörsfrågor hinner inte genomföras i höst som var planlagt utan får komma till stånd under 1988, när alla berörda hunnit ta del av det samlade materialet.

Regeringens instruktion for Svenska rikskonserter håller på att färdigställas. När den är fastställd kan utbildningsdepartementet sätta ihop den styrelse som skall ta ansvaret for Svenska rikskonserter från nyår-

Cemus roll som utredare och verkställare. Under första et. De upphör halvåret 1988 skall Cemus ha ett ansvar for avveckling av de gamla organisationerna och göra sin slutrapport som förhoppningsvis även skall kunna vara en vägledning för den fortsatta verksamheten. Senast den l juli 1988 bör Cemus kunna upphöra helt.

Rikskonserter har i dagarna sålt sin resebyråverksamhet, Art Tours Sweden, som fortsätter att utveckla sin verksamhet i bolagsform med särskild inriktning att ge service ät musiklivet och annan verksamhet inom kulturområdet.

av ett bolag for fonogramdistribution har påbörjats. Organisationen Det finns återkomma med närmare information, eftersom anledning visserligen skall ha Svenska rikskonserter som huvudägare bolaget men också kunna seriösa fonogramproducenter överhuvud tabetjäna get.

Svenska som fin. är dotterbolag till Rikskonserter, har Konsertbyrån, den viktiga artistformedlingen till uppgift. Cemus har till regeringen skrivit att verksamheten inte bedöms kunna vara självñnansierad, om de kulturpolitiska målen med stöd till artister skall iakttas.

December 1987

NU ÄR DET DAGS ATT TACKA

Om några veckor övergår alla de teoretiska åtgärder som föregått den

reformen i en praktiskt verklighet. Landstingen utökar musikpolitiska sitt kulturansvar, offentliga resurser omfördelas, två stora väsentligt statliga institutioner försvinner, många hundra människor får nya an-

Svenska rikskonserter börjar sin verksamhet och - för-

ställningar, hoppningsvis - svenskt musikliv blir rikare. Det sistnämnda inträffar väl knappast direkt efter nyår men börju både kvalitativt och kvantitativt bli ett resultat inom några år, annars var ju reformen meningslös.

de som tycker att förändringarna varit alltför stora Det finns ju alltjämt i förhållande till det resultat som de tror är sannolikt. Genom att bryta ut enstaka exempel ur helheten och bolla med siffror av god regional hemslöjdskaraktär är det möjligt och t.o.m. nyttigt att sticka upp en och har alla landsting tydligen utan reserannan varingsspade. Visserligen vation accepterat den medelsfördelning som nu gäller för de första åren och visserligen har staten flyttat en hel del pengar från central instans till regionala instanser men ändå finns det folk i några län som har svårt få hushållet att gå ihop och t.ex. att få pengar över för frilansarna.

Som i alla andra sammanhang är det två åtgärder som alltid skall pröut: söka skaffa större intäkter och söka vas om budgeten ser oblanserad minska utgifterna: Staten ger knappast mer nu och då återstår att fundera dels över landstingens, dels över kommuners och andra arrangörers bidrag. och kommuner Jag tror nog att det finns flera landsting som ännu inte begripit hur lönsamt det är att göra rejäla kulturinsab finns det andra landsting och kommuner som kan ser. Men gudskelov lära ut den sanningen.

På några håll har mycket onödig kraft gått åt för att inte komma överens. Även musiklivet består av en mängd småriken, inte bara av rikskaraktär utan även inom län och kommuner. Det är många sammanslutningar som under årens lopp fått kämpa hårt för att få sina resur« ser, sin publik, sin respekt och sitt namn och som nu upplever frågor om och samverkan och integration som jobbiga. Det är inte att förlöjliga driva över rimlig hastighetsbegränsning.

Även centralt sidan finns det problem kvar. Svenska på den statliga rikskonserter skall spela andra roller än Institutet för Rikskonserter och förhoppningsvis skall de flesta som är vana vid en bestämd plats i den gamla rollistan, liksom omvärlden, uppleva stimulansen av repertoarbyte. Men nog finns det de som inte tror på förnyelse. Jag hoppas att utvecklingen skall missionera så starkt att de övergår till ny tro.

Det finns alltså knaggligheter kvar, nya kommer att dyka upp. Men i omvälvning förbestort sett menar jag att denna stora musikpolitiska retts väl, smidigt och ansvarskännande på de allra flesta håll. Centrala

- Cemus är numera ett inarbetat namn - har haft och musikkommittén har ett blandat ansvar under regeringen med betydande befogenheter När nu det mesta av det arbetet är att genomföra omorganisationen. och Bullentinen inte har anledning utkomma mer - än kanske slutfört vid avvecklingsorganisationens slut - så har Cemus med ett nummer all anledning att tacka många, många.

i kvar under forsta halvåret 1988 for att slutligt avveck- Cemus är alltså och Rikskonserter samt sig själv - ekonomisk förvaltla regionmusiken bokslut, kvarvarande personalfrågor, arkivering osv. Dessutom ning, för att göra en slutrapport med erfarenheter som vi hoppas kan bli till i den fortsatta verksamheten. Andra ger ju också vägledning: nytta stora seminarium 1-2 december hoppas vi har Landstingsförbundets de Vägledningar om verksamhetsplanering och gett en hel del liksom som förbundet sänder ut. Cemus information till muarrangörsfrågor siklivet om den nya organisationen m.m. har ägt rum 15-16 december och en konferens om arrangörsfrågor, frilansare m.m. planeras äga rum bör nämnas att nuvarande for Riks- 9 april 1988. Slutligen styrelsen konserter och regionmusiken förbereder ett testamente som kommer att bringa till en god lösning unatt ange ett antal frågor som återstår der de närmaste åren.

Tack från tillgivne Urban Rosenblad

Juni 1988

Vad bär våren for bud om sommaren och vad berättar hösten om vinom vad som skall komma -i varje fall i naturen. Därtern? En foraning emot säger sommaren mindre om höstens karaktär och vintern foga om vårens. Det är se enkla tankar som anas en vacker majdag, när jag ser for att skriva ledaren till den sista Cemus-bulle tiut över trädgården nen. Den stora musikreformen är genomförd, nu återstår städningen, dokumentationen och framtidsarbetet - och det sista är inte Cemus

Men ända liksom våren och hösten tror jag att dagens bilder uppgift. om vad som kommer att hända. ger en foraning

Under de senaste månaderna harjag tagit del av nio läns musikliv i sin nya organisation och kommer att fore sommaren hinna besöka tre eller fyra till. Jag är med omställningsåren som bakgrund mycket nöjd. Det v har gjorts ett intensivt forarbete och en flexibel planering på de flesta håll och mest intressant är att det håller på att växa fram en säregen, egen karaktär hos varje regional musikstiftelse. Denna särskilda karaktär får inte gå förlorad i någon strävan efter enhetlighet stiftelserna emellan. Många duktiga länsmusikchefer har jag mött (de träffas nästan lättats på rikskonferenser så här i början) och där de ej finns, är tomrummet påtagligt stort. Flera av dem âr mina vänner sedan förr och jag tycker nog att de flesta blivit friare, frimodigare och skickligare i sin nya mer självständig roll.

Möten med länsmusikchefer eller motsvarande, som inte kommit över från likartade uppgifter i den gamla organisationen, är alldeles särskilt inspirerande. De är fritänkare i den bästa meningen. Men framför allt är jag imponerad av de förtroendevalda i stiftelsestyrelser som jag mött, imponerad av deras engagemang, kunnande och vilja att lösa problem och föra verksamheten framåt. Deras insikt om kulturens värde for människor och samhälle är en enorm styrka. Jag hoppas endast att de även har möjlighet atti större utsträckning än hittills ägna sig åt de riksgemensamma insatserna i Svenska rikskonserter, Teatrarnas riksförbund och stiftelserna emellan m.m. och inte lämnar åt chefstjänstemännen att ensamma klara allt detta principiellt viktiga arbete.

Mina erfarenheter är naturligtvis många men de får bl.a. återkomma i det som definitivt blir den sista bulletinen från Cemus, dvs. vår slutrapport som Birgitta Eurenius är redaktör för och som beräknas komma i oktober.

Den nya centrala organisationen, Svenska rikskonserter (SRK), har även intensivt börjat sin verksamhet. För dem som varit med om att förbereda starten så är det glädjande att se hur denna syntes av en rad idéer, önskemål och viljeyttringar i goda händer är på väg att bli något mycket betydelsfullti det svenska musiklivet. Ett av de största, inte oväntade problem just nu är namnlikheten med den gamla organisationen som hade så annorlunda uppgifter och arbetssätt. Det är angeläget att på al-

la sätt markera att SRK är annorlunda utan att for den skull lägga in värderingar. Ledningen är ny och styrelsen har nya, intresserade ledamöter som redan medverkar mycket aktivt. Trots att jag under organisationsarbetet bestämt uttalat att min långa, aktiva tid i musiklivet skulle sluta med Cemusarbetet och verkligen även av personaliga skäl önskade det, har högre makter och kanske andra intressenter sett till att jag under sRKzs forsta år är styrelseordförande där. Det värsta är att jag nu känner mig mycket glad över detta nya arbete.

För de regionala musikstiftelserna är det nödvändigt att komma ihåg att SRK i förhållande till dem har två olika roller. Den ena âr att vara stiftelsernas och andras gemensamma service- och utvecklingsorgan i de allra flesta frågor. Den andra är SRK:s avdelning Stockholmsmusiken som for Stockholms län har samma uppgifter som de regionala stiftelserna och dessutom for den största folkmängden. Samverkan âr därför naturlig och nödvändigi alla sammanhang.

Cemus har räknat. med att vara klar med sina uppgifter till oktober. De största insatserna fram till sommaren gäller den slutliga avvecklingen av regionmusiken och Rikskonserter, där inte minst de ekonomiska problemen visat sig mycket stora. Endast tack vare medverkan från kunniga personer med lång erfarenhet bör vi snart vara framme vid bokslutstidpunkterna. Inte minst i slutomgångarna har det skett en del som är besvärligt att reda ut. Slutresultatet i juni väntar många med spänning på. Den stora mängden lådor med arkivhandlingar kräver även stora arbetsinsatser liksom avvecklingen av Cemus själv. Cemus sista uppgift blir att sammanfatta erfarenheterna från omorganisationen, och tala om hur det gått till och återge de frågor som måste vara aktuella i det fortsatta utvecklingsarbetet. Det bör kunna bli en storts handbok som även är användbari det praktiska arbetet.

En del ofärdiga frågor ligger utanför SRK:s egen organisation Nya stadgar for EMS, med vilken stiftelse SRK nära skall samverka på det elektroakustiska området, bör kunna gälla från 1 juli. Svenska konsertbyrån AB, som är SRK:s dotterbolag, överses f.n. vad gäller uppgifter, ekonomi och organisation och en beredningsgrupp lägger ett forslag till SRK:s styrelse. Planerna säger att 1 oktober skall artistformedlingen

ha en fast grund for sin verksamhet. Caprice distribution AB, där SRK har aktiemajoritet men flera andra delägare finns, har sin första riktiga bolagsstämma i maj och har mötts av stort intresse från svenska och utländska fonogramproducenter liksom från regionala stiftelser. Art Tour AB, resebyrå med inriktning på musik- och andra kulturområden, har ett samarbetsavtal med SRK och kan användas - i öppen konkurrens med andra resebyråer - av stiftelser och andra inom musikområdet.

Det finns anledning uppmärksamma att det i vår har kommit en proposition om musik (t.0.m. inbunden, 1987/881144) som även berör de musikpolitiska utgångspunkterna för avtalen mellan landsting och staten. Det gäller Musiken i svenska kyrkan och regeringen föreslår en särskild lag om kyrkomusiken med bl.a. vissa obligatoriska inslag i verksamheten. Pastoraten får ett mycket större ansvar än hittills och det är naturligt att musikstiftelser och SRK med kraft söker ett nära samarbete för att både kunna erbjuda sina tjänster och få insatser tillbaka från svenska kyrkans och fria trossamfunds musikrikedom. Jag rekommenderar läsning av civilministerns proposition.

Om drygt frya månader finns det anledning säga tack for allt fint arbete och samarbete för Cemus räkning. Innan dess finns det anledning att tacka for att stiftelser mil. så väl medverkar i avslutande dialoger och önska en skön sommar.

Bilaga 2 FFS 1987:4

Försvarets

Författningssamhng

Överbefålhavarens föreskrifter om ändring i överbefâlhavarens kungö-

relse (FFS 1978:36) om instruktion för överkommendanten och kommendanten i Stockholm;

beslutade den 15 januari 1987.

Överbefälhavaren föreskriver med stöd av regeringens uppdrag

1978-03-02 (Fö 1140/77) i fråga om kungörelsen (FFS 1978:36) om instruktion för överkommendanten och kommendanten i Stockholm att bilagans 11 § skall ha följande lydelse.

1 1 § Om vissa landstingskommuners (Gotlands kommuns) medversamt om Svenska Rikskonserters medverkan vid statskan vid högvakt ceremonier och högvakt finns särskilda överenskommelser.

Dessa föreskrifter träder i kraft den 1 januari 1988. I överenskommelsema avtalad planering tillämpas dock för tid från och med den 1 april 1987.

Bernt Östh Chef för planeringssektion 3

B. Kristensson

i 19a

Försvarets FFS 1937:7

Författningssamling

Chefens för armén föreskrifter om musiktiánst inom försvarsmakten;

beslutade den 10 mars 1987.

Chefen för armén fastställer med stöd av 16 § regeringens förordning (SFS 1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten och överbefâlhavarens föreskrifter (FFS 1986:20) om behörighet för chefen for armén, chefen for marinen och chefen for flygvapnet att avgöra vissa ârenden följande föreskrifter for musiktjänst inom försvarsmakten.

1 Militär musikadministration

1.1 Central organisation

Chefen for armén bereder och avgör ärenden om musiktjânst inom forsvarsmakten.

Chefen for arméstabens sektion 3 âr huvudman för och handlägger ârenden om musiktjânst inom försvarsmakten. Han är försvarsmaktens representanti den rådgivande grupp inom Svenska Rikskonserter, som har till uppgift att främja utvecklingen av musiken inom försvarsmakten och vid statsceremonier. I konstnärligt hänseende biträds huvudmannen av en sakkunnig inom Svenska Rikskonserter.

Framträdanden av arméns musikpluton handläggs inom sektion 3 av arméstabens informationsavdelning.

Rikshemvärnschefen har ansvar för hemvärnsmusikkårer. Han har for frågor avseende hemvâmsmusik organiserat en särskild gemensamma musiknämnd - Hemvärnets centrala musiknâmnd (CMN). I denna ingår en representant for rikshemvärnschefen samt en ledamot ur varje militärområde, representerande hemvârnsmusikkårerna inom militärområdet.

1.2 Regional organisation

Landet indelas i iörsvarsmusikaliskt hänseende i sju musikräjonger med var sin samordnande militär myndighet for samtliga militära myndigheter inom respektive musikräjong. Inom varje musikräjong svarar en landstingskommun (Gotlands kommun) respektive Svenska Rikskonserter för försvarsmakten med i centrala avtal for tjänstemusik överenskommet antal musikerspeltillfällen per kalenderår.

och antal musikerspeltillfâllen för tjänstemusik fram- Organisationen går av bilaga 1.

2 Vissa överenskommelser mellan statens

förhandlingsnämnd och landstingsförbundet

vid militär vid sam- Med táânstemusik avses musik tjänsteutövning, mankomster och tävlingar, som anordnas av militära myndigheter och iörsvarsorganisationer, vid representationstillfállen med forfrivilliga svarsfrämjande syfte samt viss musik vid statsceremonier och statliga representationstillfâllen och vid andra allmänna eller militära högtidligheter av offentlig karaktär.

Med ett speltillfälle avses varje påbörjad tidsperiod om två timmar, vari innefattas tiden for musikframträdanden, väntetid mellan framträdanden vid samma tillfälle samt tid for upp- och nedpackning på platsen

för framträdandet. Med ett musikerspeltillfälle avses ett speltillfälle med en musiker.

Utöver i bilaga 1 angivna musikerspeltillfällen skall berörda landstingskommuner (Gotlands kommun) svara för högvaktsmusik i Stockhohn under vardera fem dagar per kalenderår.

Parterna utgår från att högvaktsmusik i Stockholm, om inte annat överenskommes, genomförsi en saznmanhängande spelperiod om fem dagar.

Pjänstemusik och högvaktsmusik utförs av en blåsorkester med en för sådan musik och för det aktuella framträdandet lämplig stämbesâttning.

Beställning av musikframtrâdanden för försvarsmaktens räkning för nästföljande kalenderår inges till respektive landstingskommun (Gotlands kommun) senast den 1 maj av vederbörlig räjongansvarig militär myndighet.

Musikplan avseende tjänstemusik och högvaktsmusik för nästföljande kalenderår fastställes senast den 1 september av landstingskommunen (Gotlands kommun) i samråd med vederbörlig räjongansvarig militär myndighet.

Musikframtrâdandet genomförs på sätt som överenskommes mellan den militär-e arrangören och vederbörlig landstingskommun (Gotlands kommun).

Landstingskommunen (Gotlands kommun) är oförhindrad att för vissa musikframträdanden anlita annan likvärdig orkester, som arrangören kan godta.

Parterna förutsätter att musikframträdandena för Försvarsmaktens räkning samordnas till så få perioder som möjligt och planeras på sådant sâtt att behovet av resor mellan olika framträdanden minimeras.

Om fastställt speltillfâlle inte kan genomföras på grund av förhållande, (Gotlands kommun), skall kommusom beror på landstingskommunen överenskommes, anlita och betala annan likvärdig nen, om inte annat “

orkester, som arrangören kan godta.

Om fastställt speltillfálle icke kan på grund av förhållande,

genomföras

som beror på staten skall, _om inte annat överenskommes, speltillfället likväl från ersättningssynpunkt betraktas som genomfört.

3 Överenskommelse mellan chefen för armén och Svenska Rikskonserter

Överenskommelse har träffats mellan chefen för armén och Svenska Rikskonserter om tjänstemusik m.m. for statsledningen och försvarsmakten. Överenskommelsen bifogas kungörelsen som bilaga 2.

4 Tillämpningsföreskrifter i anslutning till

överenskommelsen mellan statens

förhandlingsnämnd och landstingsförbundet

(bilaga 1.7 till prop. 1985/862114)

Räjongansvariga myndigheter (motsv.) avseende tjânstemusik är följande (jämför bilaga 1).

Militär myndighet (motsv.) M usikansvarig landstingskommun (motsv.)

Försvarsområdesbefälhavaren i Blekinge Karlskrona försvarsomrâde Västkustens marinkommando Göteborgs och Bohus

Försvarsområdesbefälhavaren i Östergötland

Östergötlands försvarsområde

Gotlands militärkommando Gotlands kommun Militärbefálhavaren i Nedre Jämtland

”

Norrlands militärområde Militårbefilhavaren i Övre Norrbotten Norrlands militärområdel) Överkommendanten i Stockholm Svenska Rikskonserter

U eller denne underställd myndighet i Östersund resp. Boden.

Överkommendanten i Stockholm âr ansvarig militär myndighet avseende ceremonimusik för statsledningen samt. for högvaktsmusik. Överkommendanten överlâgger med berörda landstingskommuner (Gotlands kommun), Svenska Rikskonserter mil., innan beställning av högvaktsmusik inges till respektive landstingskommun (Gotlands kommun), Svenska Rikskonserter mfl.

Militär pâ musikavdelnings forläggningsort biträder vid bemyndighet hov, efter framställning till räjongansvarig myndighet, kostnadsfritt vid utbildning av musikavdelning avseende militära former.

Militär arrangör bistår vid behov, kostnadsfritt, med handrâckning, omklädnadslokaler, interna transporter m.m. inom arrangörens kasern/övningsomrâde i samband med musikframtrâdandena.

Civil musikdrâkt m/87, mörkblå tillhandahålls musikavdelnings personal, som regelmässigt är avsedd for framförande av tjänste- och högvaktsmusik inom försvarsmakten, av följande myndigheter.

M usikavdelning i landsting Utrustande myndighet (motsv.)

Blekinge kustartilleriforsvar med Blekinge Karlskrona kustartilleriregemente (BK/KA 2), Karlskrona Göteborgs och Bohus Västkustens marinkommando (MVK), Göteborg

Bråvalla flygflottilj (F 13), Norr-

Östergötland

köping Gotlands kommun Gotlands kustartilleriförsvar med Gotlands kustartilleriregemente (GK/KA 3), Fårösund Jämtland Jämtlands flygflottilj (F 4/SeNN), Frösön Norrbotten Norrbottens flygflottilj (F 21/ SeÖN), Luleå

tilldelning och användning av civil sammansättning, tjänstetecken, musikdräkt framgår av föreskrifter utfärdade av överbem/87, mörkblå fälhavaren.

Vid samverkan med landstingskommun (Gotlands kommun) skall milieftersträva att nedanstående handlingsregler tillämtara myndigheter pas.

behov av musik, som inte kunnat intas i musik- Uppkommande anmäls så snart som möjligt till musikproducent. Sådant beplan, hov tillgodoses - om så är möjligt -inom ramen för överenskommet antal musikerspeltillfâllen.

Vid hinder for genomförande av fastställt speltillfâlle skall parterna i forsta hand eftersträva annan tid for framträdandet.

Ändrad tid för framträdande inom ramen for musikplan överenskommes direkt mellan militär arrangör och musikproducent.

Överenskommelse får träffas mellan militär arrangör och musikproducent att tjänstemusik - inom ramen for avtalat antal musikerspeltillfällen - ersätts med intern konsert.

Militär arrangör samråder senast tre veckor före framträdande med musikproducent om detaljutformning av program mm.

- Kontakter inom ramen för musikplan sker även i övrigt direkt mellan militär arrangör och musikproducent.

- Musikavdelning bär vid musikframtrâdande tilldelad civil musikdräkt, om inte annat överenskommes med den militäre arrangören, samt utnyttjar trumpetfanor, notställsdekorationer, paradtrummor o.dyl. i mån av tillgång enligt arrangörens önskemål.

- Musikavdelning är vid tjänstgöring tillsammans med militär trupp skyldig att, i den utsträckning som krävs för att åstadkomma ett enhetligt uppträdande, efterkomma de regler och anvisningar, som vid tillfället gäller för krigsman iklädd uniform.

- Musikavdelning tillämpar arméreglementets bestämmelser för uppträdande i sluten ordning samt regementstrumslagarinstruktion och trumslagarinstruktion.

- Landstingskommun (Gotlands kommun) beslutar om benämning men är beredd att överväga önskemål om namn med på ensembler militär anknytning och beteckningen musikkår vid framträdanden for försvarsmakten.

5 Ersättning till berörda landstingskommuner (Gotlands kommun) för tjänste- och

högvaktsmusik

Statlig ersättning för landstingskommunernas (Gotlands kommuns) att svara for tiänstemusik och högvaktsmusik utgår i ett for åtaganden allt. Ersâttningsbeloppen fastställs efter årliga överläggningar mellan staten (statens forhandlingsnâmnd) och landstingsförbundet.

Ersättningsbelopp för kalenderåret 1988 överenskommes mellan parterna senast den 1 oktober 1987.

till (Gotlands kommun) utbeta- Ersättningen landstingskommunerna med halva beloppet den 1 april respektive den las av central myndighet 1 oktober det kalenderår, som avser.

beloppet

Interna konserter behov av

6 och ytterligare

tjänste- och_ högvaktsmusik

Interna konserter, som inte kan inrymmas inom fastställt antal musikerspeltillfâllen för musikrâjong, liksom även behov av ytterligare tjänstemusik tillgodoses genom arrangerande myndighets egen försorg. Kostnaderna belastar i förekommande fall vederbörande arrangör.

Svenska Rikskonserter har ansvar for ceremoni- och högvaktsmusik överenskommelse mellan chefen för armén och Svenska Rikskonenligt serber (bilaga 2). Fem landstingskommuner och Gotlands kommun ansvarar för högvaktsmusik vid sammanlagt 30 tillfällen per år. Arméns förutses som regel kunna svara för högvaktsmusik vid ommusikpluton 40 tillfällen per år. För övrigt behov av högvaktsmusik med blåskring orkester (omkring 20 tillfällen per år) bör i första hand hemvärnsmu-

sikkårer och musikkårer anslutna un frivilligförbund utnyttjas.

Utöver medel for centralt utbetalad ersättning till landstingskommuner (Gotlands kommun) och Svenska Rikskonserter för dessas centralt överenskomna åtaganden att svara för tjânste-, högvakts- och ceremonimusik för statsledningen och försvarsmakten disponerar chefen för armén from. den 1 januari 1988 en mindre anslagspost för övrig muinom försvarsmakten. Handlingsregler för användning av siktjänst denna anslagspost kommer att framgå av chefens för armén produktionsplan.

7 Svenska Rikskonserters utbildningsåtaganden

avseende arméns musikpluton mil.

Svenska Rikskonserter ställer from. den 1 januari 1988 personal, som kan som musikdirektör, regementstrumslagare och fullgöra tjänster

trumslagare, kostnadsfritt (löner och sociala kostnader) till arméns musikplutons förfogande med ansvar for den konstnärliga delen av plutonens utbildning och verksamhet.

En förutsättning for åtagandet är att musikplutonens konstnärliga ledning kan användas även för andra ändamål, Lex. militármusikalisk utbildning av fasta ensembler för tjänste- och högvaktsmusik, frivilliga militårmusikkårer och hemvärnsmusikkårer.

8 Rapportering

Räjongansvarig militär myndighet insánder fr.o.m. 1989 årligen senast den 1 mars anmälan till chefen för armén om under nâstforegâende kalenderår sammanlagt antal utnyttjade, i centrala avtal överenskomna musikerspeltillfallen för tiänstemusik inom musikräjongen. Överkommendanten i Stockholm anmäler sammanlagt antal utnyttjade, centralt avtalade musikerspeltillfâllen med särskiljande av tjânstemusik för stabsmyndigheter, förband och skolor inom musikräjongen, ceremonimusik för statsledningen respektive högvaktsmusik, den senare fordelad på Svenska Rikskonserter, berörda landstingskommuner och Gotlands kommun.

Till anmälan fogas de synpunkter och erfarenheter, som bör komma till chefens for armén kännedom.

Bilaga 1

Regional organisation och musikerspeltillfâllen

Landstingskom- Musikavdelning Musik för lörsvarsenhcter Antal musiker- Ansvarig militär rlüongmun (Svenska i inom Iandstingskommuner speltillllllen myndighet Rikskonserter) m.n.

Blekinge Karlskrona Kronoberg l 650 Försvarsomrñdesbcfål- Kalmar havarcn i Karlskrona lör- Blekinge svars-område Kristianstad Malmöhus samt Malmö kommun

Göteborgs och Uddevalla llallund l 800 Västkustens murinkozu- Bohus mando Göteborgsoch Bohus Alvsborg Skaraborg samt Göteborgskommun Östergötland Linköping Södermanland l 400 Försvarsområdesbellll- Östergötland havaren i Östergötlands Jönköping ansvarsområde Värmland Örebro

Gotlands Visby Gotlands kommun 615 Gotlands militárkommando kommun Jämtland Östersund Gävleborg l 275 Militarbelälhavaren i Nedre Kopparberg Norrlands militåromrâde Jämtland Västernorrland Norrbotten Boden Västerbotten l 300 Militårbelllhavaren i Övre Norrbotten Norrlands rnilitllrområde

Svenska lliks- Stockholm Stockholm l 740 Överkommcndanten i konserter Uppsala Stockholm Västmanland

U Eller denne underställd myndighet i Östersund respektive Boden.

Bilaga 2

Överenskommelse mellan chefen för armén och Centrala mu-

sikkommittén för Svenska Rikskonserter om tjänstemusik

m.m. för statsledningen och försvarsmakten

1. Parterna är ense om att Svenska Rikskonserter genom Stockholms Blåsarmusik skall svara för ceremonimusik for statsledningen i Stockholmsområdet samt for tjânstemusik for stabsmyndigheter, förband och skolor inom Stockholms, Uppsala och Västmanlands län med sammanlagt 2 185 musikerspeltillfâllen per kalenderår.

Stockholms Blåsarmusik skall därutöver årligen svara for högvaktsmusik i Stockholm enligt nedan. Blåsorkester till fots omkring 20 dagar Blåsorkester till häst omkring 25 dagar Trumslagar- eller jägarhornskår omkring 20 dagar Signalgivare omkring 80 dagar.

2. Med ceremonimusik avses musik vid statsceremonier och statliga representationstillfâllen.

Med avses musik vid militär tiânsteutövning, vid tjänstemusik sammankomster och tävlingar, som anordnas av militära myndigheter eller friviliga forsvarsorganisationer, vid representationstillfálle med forsvarsfrämjande syfte samt vid andra allmänna eller militära högtidligheter av offentlig karaktär.

3. Med speltillfâlle avses varje påbörjad tidsperiod om två timmar, vari innefattas tiden for musikframträdanden, väntetid mellan

framträdanden vid samma tillfälle samt tid för upp- och nedpackför framträdandet. Med ett musikerspeltillfälle avning på platsen ses ett speltillfälle med en musiker. c

utförs som regel av en blåsorkester med en för så- Ceremonimusik och för det aktuella lämplig stämbesätt-

dan musik framträdandet

ning.

kan även utföras som konsert enligt överenskom- Ceremonimusik melse i varje enskilt fall.

Tjänstemusik och högvaktsmusik utförs som regel av en blåsorkes-

musik och för det aktuella framträdandet ter med en for sådan lämplig stämbesättning.

kan även utföras som intern konsert. Ijânstemusik

av musikframträdanden för statsledningens och för- Beställning svarsmaktens för nästfoljande kalenderår inges av överräkning kommendanten i Stockholm senast den 1 maj till Svenska Riks-

konserter.

för nästföljande kalenderår fastställes senast den 1 sep- Musikplan tember av överkommendanten och Svenska Rikskonserter i sam-

råd.

inte kan nås, hänskjuts till che- Om enighet om musikplan frågan fen for armén beslut med Svenska Rikskonserter. for gemensamt

behov av musik, som inte kunnat intas i musik- Uppkommande anmäls så snart som möjligt till Svenska Rikskonserter. Såplan, dant behov tillgodoses - om så är möjligt -inom ramen för överens-

kommet antal musikerspeltillfällen.

Musikframträdanden på sätt, som överenskommes melgenomförs lan den militär-e arrangören och Stockholms Blåsarmusik.

Svenska Rikskonserter âr oförhindrad att för vissa musikframtrâdanden anlita annan likvärdig orkester, som arrangören kan godta.

Om speltillfälle, som har fastställts enligt denna överenskommelse, inte kan genomföras på grund av förhållande som beror på Svenska Rikskonserter skall Svenska Rikskonserter, om inte annat överenskommes, anlita och betala annan likvärdig orkester, som arrangören kan godta.

Om speltillfâlle, som fastställts enligt denna överenskommelse, inte kan genomföras på grund av förhållande som beror på den militâre arrangören skall, om inte annat överenskommes, speltillfâllet betraktas som genomfört.

Om speltillfâlle, som fastställts enligt denna överenskommelse, inte kan genomföras på grund av förhållande som inte beror på någondera parten skall, om inte annat överenskommes, speltillfållet betraktas som genomfört.

Vid hinder för genomförande av speltillfälle skall parterna i första hand eftersträva annan tid för framträdandet.

Ändrad tid för framträdande inom ramen för musikplan får överenskommas direkt mellan arrangör och musikproducent.

Överenskommelse kan träffas mellan arrangör och musikprodu-

cent att tjänstemusik - inom ramen för avtalat antal musikerspeltillfällen - ersätts med intern konsert.

Arrangör av musikframträdande samråder senast tre veckor före framträdandet med musikproducent om detaljutformning av musikprogram m.m.

Kontakter inom ramen för musikplanen sker även i övrigt direkt mellan arrangör och musikproducent.

10. Stockholms kustartilleriforsvar med Vaxholms kustartilleriregemente tillhandahåller Stockholms Bläsarmusik kostnadsfritt civil tjänstedräkt enligt av överbefälhavaren fastställda föreskrifter.

Svea livgarde tillhandahåller musikdräkt m/ä I l och/eller musikdräkt m/ä K 1.

Ensemble ur Stockholms Blåsarmusik bär civil tjânstedrâkt vid musikframträdande enligt denna överenskommelse, om inte annat överenskommes med arrangören, samt utnyttjar trumpetfanor, notställsdekorationer, paradtrummor 0.dyl. i mån av tillgång enligt arrangörens önskemål.

11. Ensemble ur Stockholms Bläsarmusik är vid tjänstgöring tillsammans med militär trupp skyldig att, i den utsträckning som krävs for att åstadkomma ett enhetligt uppträdande, efterkomma de regler och anvisningar som vid tillfälet gäller for krigsman iklädd uniform.

Ensemble ur Stockholms Blåsarmusik tillämpar arméreglementets bestämmelser for uppträdande i sluten ordning samt regementstrumslagarinstruktion och trumslagarinstruktion.

12. Svea livgarde biträder vid behov, efter framställning, kostnadsfritt vid utbildning av Stockholms Blåsarmusik avseende militära former.

Ridutbildning for personal i Stockholms Blåsarmusiks beridna avdelning sker kostnadsfritt genom försorg av Svea livgarde.

13. Arrangör bistår vid behov, kostnadsfritt, ensemble ur Stockholms Blåsarmusik med handräckning, omklädnadslokaler, interna transporter inom arrangörens forläggningsomráde m.m. i samband med musikframträdandet. Kostnader för transporter i övrigt till Spelplats med militära fordon debiteras Svenska Rikskonserter av arrangören.

14. Svenska Rikskonserter beslutar om benämningar på ensembler, som framträder enligt denna överenskommelse. Militära önskemål om namn med försvarsanknytning och beteckningen musikkår skall övervägas av Svenska Rikskonserter.

15. Den militäre huvudmannen for musik inom försvarsmakten, chefen för arméstabens sektion 3, ingår såsom forsvarsmaktens representant i den rådgivande grupp inom Svenska Rikskonserter, som har till uppgift att främja utvecklingen av musiken inom försvarsmakten och vid statsceremonier. I konstnärligt hänseende biträds denne av en sakkunnig inom Svenska Rikskonserter.

16. Svenska Rikskonserter ställer fr.o.m. den 1 januari 1988 personal, som kan fullgöra tjänster som musikdirektör, regementstrumslagare och trumslagare kostnadsfritt (löner och sociala kostnader) till arméns musikplutons förfogande med ansvar for den konstnärliga delen av plutonens utbildning och verksamhet.

En förutsättning for âtagandet är att musikplutonens konstnärliga ledning kan användas även for andra ändamål, t.ex. militärmusikalisk utbildning av fasta ensembler for tjänste- och högvaktsmusik, frivilliga Inilitännusikkårer och hemvärnsmusikkårer.

17. Denna överenskommelse träder i kraft den 1 januari 1988, frågor om beställning av musikframtrâdanden, musikplan m.m. dock den 1 april 1987.

18. Överenskommelsen gäller från och med den 1 januari 1988, tills vidare med en uppsägningstid av ett år.

Denna överenskommelse är upprättad i två exemplar, av vilka parterna tagit var sitt. Stockholm den l december 1986 g För Svenska Rikskonserter För chefen för armén genom Centrala musikkommittén

Urban Rosenblad Johan Palmgren Ordförande Chef för sektion 3

Denna författning skall intas i Försvarets författningssamling (FFS). Författningen träder i kraft den 1 januari 1988, föreskrifter om beställningsförfarande, musikplan m.m. dock den 1 april 1987. Genom författningen upphävs Musik inom försvarsmakten m.m. (TFG 925800079). Enligt bemyndigande av överbefälhavaren Erik G. Bengtsson Johan Palmgren (Chef för arméstabens sektion 3)

PROTOKOLL S 5 1987/88 Bilaga 3 Sammanträdesdatum 1987-12-28

STYRELSEN FÖR

Regionmusiken/Rikskonserter

Protokoll fört vid styrelsens sammanträde per capsulam den 28 december I 98 7

Deltagit: Ordföranden Urban Rosenblad V. ordföranden Sten-Sture Landström Direktören Anders Jansson Ledamöterna P G Bergfors Bosse Bergnéhr Sven Holmén Dorothy Irving Kent Johansson Ingvar Lidholm Rut Sandström Åsa Strömbäck Bengt Thelin Personal- Margareta Holmdin företrädare Monica Lindqvist

Sekreterare Leif Pettersson

§ 1

Anders Jansson lämnar styrelsen förslag till av synpunkter

att föras vidare till den nya musikorgamsationen. utformning Styre sen, som finner

att detta är ett urval av de frågor och som aktualiserats un-

der den nuvarande styrelsens tid, stâl er sig i synpunkter princip bakom förslaget.

Tiden har inte medgivit att styrelsen tagit ställning till enskilda formuleringar eller önskvärdheten av kompletteringar.

Med denna reservation överlämnar styrelsen bilagda synpunkter till Svenska Rikskonserter och länsstiftelserna (motsv.) att användas efter gottñnnande.

Vid protokollet Justeras

Leif Pettersson Urban Rosenblad

BLICKEN o FRAMAT

inför musikreformen 1988

Synpunkter

från och Rikskonserters

Regionmusikens styrelse

sammanställda

av

Anders Jansson

Förord

Rikskonserters och regionmusikens styrelse -i personalunion sedan januari 1985 - lämnar sitt uppdrag med utgången av 1987, samtidigt som den musikreform genomförs som innebär att de båda institutionerna läggs ned och nya Svenska Rikskonserter bildas.

Då börjar också den regionaliserade musikverksamheten i tjugofyra lân.

har känt att i någon form till eftertrâdarna och Styrelsen det angeläget, till de nya länsmusikinstitutionerna vidarede många som skall styra befordra erfarenheter och synpunkter från styrelsearbete i munågra siklivet. erfarenheter sträcker sig längre än två år bakåt. I Styrelsens flera fall har enstaka ledamöter suttit i Rikskonserters eller regionmusikens Ordföranden Urban Rosenblad har lett retidigare styrelser. och Rikskonserters styrelser under organisationernas gionmusikens hela existens, med undantag för den allra forsta rikskonserttiden.

För att begränsa så väl ämnets omfattning som framställningens längd har vi valt ut några områden som vi finner angelägna att belysa, om man vill bidraga till ökad kunskap om musiklivets villkor. Det är sådant som dessvärre sällan diskuteras i det dagliga styrelsearbetet, dels eftersom pockar på sin lösning, dels emedan de är tidsöddagsfrågorna ande och svåröverskådliga, och inte alltid ligger klart skönjbara i uppdraget.

Samtalen har forts i styrelsen men Anders Jansson har skrivit texten. Avsnittet om styrelsens arbete har skrivits av styrelsens ordförande, Urban Rosenblad.

Vi âr medvetna om att det funnits brister och misstag under de år re-

och Rikskonserter verkat. Det är inte dessa vi redovisar i

gionmusiken detta utan ett antal frågor, som aktualiserats under de sammanhang senaste åren, då flertalet av nuvarande styrelseledamöter varit med, och som bedömts viktiga för framtiden.

Det är vår förhoppning att våra styrelsekollegor framöver skall ha glädje av våra synpunkter, som vi har försökt framföra i så konkret form som möjligt, i görligaste mån försedda med förslag till åtgärder.

Huvudpunkter i det förflutna

Arvet

Rikskonserttanken är gammal. Den fanns som en parallell vid bildandet av Riksteatern på 30-talet. Troligen hade det bildats en rikskonsertorganisation, om inte kriget kommit emellan. Då som nu fanns ett starkt intresse för arrangörerna. Riksteatern byggdes upp på en kedja av arrangörsföreningar.

Nu kom det att dröja till slutet av 50-talet innan tonkonstnârernas aktioner tör en fungerande konsertbyrå gav resultat i politiska åtgärder. Försöksverksamheten kom att bedrivas under större delen av 60-talet. Organisationen fick sin fasta status den 1 juli 1968.

Därefter kom Rikskonserter, med rötter i trettiotalets bildningspatos och femtiotalets att verka i ett sjuttiotal med väutvecklingsoptimism annorlunda kulturklimat, värderingar och förutsättningar. På sentligt åttiotalet har hela tiden pågått ett utredningsarbete, som ytterst syftat till att lägga tyngdpunkten regionalt och därmed förändra hela apparaten.

Rikskonserters historia illustrerar hur organisationer eller institutiooch därefter kommer att verka unner skapas under vissa förhållanden En del av de förhållanden vi beskriver i der helt andra förutsättningar. det följande måste ses mot bakgrund av detta.

historia blev ännu kortare, även om naturligtvis arvet Regionmusikens från militärmusiken förlänger den.

Man kanske kan säga att reformerna kommer i tätaste laget. Det tar tid att bygga upp en verksamhet som denna om man ser till alla dess komponenter. Att efter så pass kort, tid komma med ännu en genomgriinnebära risk for att värdefulla kunskaper pande reform kan möjlighen går förlorade.

Regionmusikens profilering

Regionmusiken har under de sjutton år den funnits kommit att förändras. Man var vid starten en till traditioner och besättning militärt do-

minerad organisation, med tjugotvå blåsproñlerade avdelningar. Ett

som av olika skäl ändå gått långsamt, innebär omprofileringsarbete, att man nu har en betydligt varierad profil, med ökande användnings- Samtidigt innebär detta att den professionella blâsmusikmöjligheter. traditionen nu förvaltas av allt färre utövare. Det är viktigt att man i medvetande om detta skapar ett centrum for denna tradition, vari inbegripes den militära, vid Svenska Rikskonserters Stockholmsavdelning.

är också pedagogisk. Regionmusiken har haft ett unikt in- Uppgiften byggt utbildningsinstitut, som på något sätt måste leva vidare.

Profileringsfrågorna kommer säkert att vara aktuella också i framtiden. Skälen är flera och har redovisats bl.a. i en bok om sinfoniettan som organisatorisk form, utgiven av regionmusiken.

Den intresserade kan läsa mera om tankarna bakom reformerna i de inledande kapitlen i betänkanden och propositioner som foregick bildandet av Rikskonserter och senare regionmusiken. Också verksamhetsberättelser och årsböcker innehåller inslag av principiellt intresse.

Vägvalet

kulturdebatt använde en terminologi från näringslivet. Vi Sextiotalets tala om distribution och produktion av kultur, om avnämare började och framför allt om producenter. Den ursprungliga konsertbyrätanken

kom snabbt att förbytas i en produktionskedja, där man centralt framställde färdiga produkter, mycket kompletta, som sedan såldes till subventionerat pris och distribuerades, for att därefter tas om hand av lokala arrangörer. Detta var nytt och det var annorlunda. Det kom dock att stämma illa med de tankar främst rörande decentralisering som dominerade det kommande decenniet.

Avgörande för utvecklingen blev producentens roll. Det är ostridigt att kring varje konserttillfälle finns en mängd arbete, som måste göras, oavsett av vem. Men om man dessutom foresâtter sig att program skall ha tematik, idéer, omges av pedagogiska och folkbildande insatser, så av allt detta. En som förverkligar en stegras behovet av en samordnare VlSlOn.

Frågan är vems vision. Det ligger nära till hands att det blir institutionens eller producentens, och det kanske rentav skall vara så. De arbeeller underförstått. I sitt artar ju båda utifrân ett uppdrag, formulerat bete får de emellertid inte glömma den slutliga mottagaren, lyssnaren.

Men också producenter är en form av artister, vill förverkliga sina idéer. Inom vissa mediaarter har de avgörande inflytande på slutprodukten, t.ex. vid PV-produktionen

Men risken finns att artistens situation pâverkas. Konstnären blir ett medel, väljs för att passa någon annans konstnärliga intentioner.

De få artister, som var aktiva vid Rikskonserters tillkomst, och som var uppfyllda av den ursprungliga ideologin, räckte inte till för att påverka artistkåren så att den i sin helhet skulle kunna vara kreativ i frågor kring programmakeriet. Rätt program vid rätt tillfälle kunde nog en producent åstadkomma, men ofta skedde det kanske utan artistens medverkan.

Det tog också tid innan man såg dessa mönster, och innan någon började reagera. En något orättvis form av reaktion kom tidigt i form av kritik mot Rikskonserters som man sade omfattande administration. Det finns en distinktion, som man ofta inte hade klar for sig, mellan den

administration som är företagets interna och den som är knuten just till I näringslivet, varifrån man ju hämtade termerna, är produktionen. detta helt klart. var denna tidiga kritik ställföreträdande. Det Möjligen var annat man irriterades över.

Det är t.ex. uppenbart att i ett så känsligt sammanhang som musikproduktion elkan producentens personliga preferenseri fråga om artister ler genrer spela in. Det tillhör det svåraste i uppdraget som producent eller chef i musiklivet att i görligaste mån anlägga ett sakligt synsätt. Och för att kunna göra detta måste man vara mycket bred i sitt kunnande.

Naturligtvis har i de allra flesta fall dessa frågor hanterats med omdöme, men problemet finns och man bör vara medveten om det.

Balansen mellan artist och producent hittades så småningom, när medvetenheten finns här att dra för framtiden. De ökade, men lärdomar bör tillsammans med Svenska Rikskonserters utnya organisationerna kunna arbeta med att finns samarbetsvägar mellan arvecklingsenhet tisten och de nödvändiga administratbrerna.

Denna debatt har dessutom på senaste tiden breddats genom att den tredje parten, arrangören, kommit alltmer i rampljuset, låt vara oftast pâ tal om ekonomin. Men också innehâllsfrâgorna berör i högsta grad arrangörerna.

Det finns en tendens att glömma den sista länken i kedjan, lyssnarna. Vi blir så upptagna av organisatoriska frågor, av våra debatter, av prooch artistfrågor att lyssnaren, som alltihop ändå till sist är ducentskap tillför, kommer i skymundan. En bra utgångspunkt för allt musicerande och producerande och informerande är faktiskt att fråga sig: Till vem riktar vi oss, vem skall lyssna på detta?

Artisterna

Det finns en annan artistfråga: Hur engagerar man artister, och vilket ansvar har man för dem? Har en institution som Rikskonserter rentav ett ansvar för hela artistsituationen?

Den ursprungliga konsertbyrâtanken kom som bekant inte att realiseras. De artistgrupper, främst inom Tonkonstnärsforbundet, som varit reformens tillskyndare, kom snart att utgöra en ganska liten grupp i det mycket breda utbud som blev Rikskonserters signum i en förändrad verklighet en bit in på sjuttiotalet. Att det aldrig kunde bli fråga om ett totalt ansvar berodde på två saker. Dels var ju som tidigare beskrivits innehållet viktigt, vilket ledde till ett urval av artister utifrån speciella kriterier, dels kom tidigt ekonomin att omöjliggöra en så stor verksamhet att man kunde spela en avgörande roll för arbetsmarknaden. Och ändå sysselsatte Rikskonserter under sitt sista år ca tvåtusen artister och regionmusiken ett tusental frilansare. Tidigare var det ännu flera.

Dessa förhållanden har ofta inte varit klara för artisterna, som ofta givit utlopp för förtrytelse över att inte få engagemang av Rikskonserter.

Till detta kom att artisturvalet breddades kraftigt genom en förändrad kultursyn. Vidare kom efter hand en rad olika former for engagemang att praktiseras.

Rikskonserters och regionmusikens relation till artisten är alltså inte någon enkel och okomplicerad fråga.

Organisationen har också kommit i kontakt med de mer generella artistproblemen i landet.

- Konkurrensen är hård, det finns en duktig och erfaren förlorad generation i åldrarna 40-50 år. Deras del av konsertkakan är oförtjänt liten. Oftast har de få tillfällen till konstnärlig verksamhet och försörjer sig som pedagoger eller med icke-musikaliska yrken.

- Marknaden dåligt. På vissa områden finns underbetalfungerar även av mycket kvalificerade musiker. ning,

- Relationen frilansare/fast anställda är en ständig källa till diskus-

anser att i ett pressat ekonomiskt läge frilansarna får det

sion. Många då länen får egna musikerresurser, som man i första hand vill trångt, Samtidigt har från flera håll påpekats det värde en fast resurs utnyttja. har.

- Relationen är inte tillfredsställande. Det utbildning/marknad finns en överproduktion av artister, och det borde åtminstone diskuteras om det är önskvärt att på något sätt dimensionera utbildningen efter marknadens behov och situation.

Men betydligt allvarligare är att utbildningen i mycket liten grad har konsekvenserna av vad som hänt ute i musiklivet. Den stora exdragit på skolkonsertområdet och den uppsökande verksamheten pansionen har satt få spåri utbildningen av musiker.

De två musikvärldarna

Det finns två världar i musiklivet.

Den ena är vad man i allmänhet först tänker på: Konserter på estrader, Musikradion, TV-musik, turnéer, solist framför orkester, dirigenter, strålkastarljus, internationell karriär, publicitet, recensioner, gager.

Den andra är framträdanden på sjukhus, vårdhem, fängelser, möten i folkrörelsevärlden, och framför allt skolkonserter.

Man skulle tycka, att det kunde finnas ett naturligt flöde mellan dessa musikliv. Men så är det inte. De är på olika sätt starkt åtskilda.

Det här är inte bara fråga om olika miljöer och yttre förutsättningar for musicerande och lyssnande. Det handlar minst lika mycket om olika

slag av attityder, hos musiker, publik, tonsättare, arrangörer, pedago-

ger, politiker.

Att det officiella den mindre glamorösa musik- Sverige säger sig främja världen spelar i praktiken mindre roll. Anslagen går sin gilla gång.

tar alla utredningar till trots ofta inte tillräcklig Musikhögskolorna till musikvärldens kluvenhet. Man utbildar för den ena, sprider hänsyn vidare som befäster klyftorna. Till en del är det en resursvärderingar fråga, det behövs pengar for att utbilda i de nya riktningar som OMUSreformen Men till en del är det en fråga om inställning och inforeslog, sikt.

Arbetsmarknaden likadant. När man talar om arbetsbrist mefungerar Den oerhörda potens som finns i den nar man den forsta musikvärlden. andra nämns sällan.

tänker har den under se- Publiken också i dessa kategorier. Visserligen nare år mött konsertformer, dock oftast i offentliga nya, uppfriskande flesta förbinsammanhang. Men det är nog inte fel att gissa att de allra der musik med olika former av offentlig och egna musikupplevelser verksamhet.

I en diskussion om framtiden är detta ytterst viktiga frågor, som griper områden. kring sig på de flesta av musiklivets

till en helhet. Vi måste öka Vi måste få dessa världar att flyta ihop medvetenheten hos alla berörda, så att undervisning, anslagsfrågor, sker mot en riktig bakprioriteringar och konstnärliga avvägningar och korrekt av hur musiklivet egentligen ser ur. grund uppfattning

verksamhet måste genomföras med bäs- Skolkonserter och uppsökande ta möjliga artister, som dessutom måste vara medvetna om de speciella

krav uppgiften ställer.

âr naturligtvis schematisk. Det finns en Bilden av två rnusikvärldar förändrad musikvärld runt omtredje, en vital, oorganiserad ständigt

kring oss, väl värd att uppmärksamma och stödja: Alla källarband, allt jazzmusicerande, allt sjungande och spelande i hemmen, alla hundratusen i kommunala musikskolan, allt lyssnande på inspelad musik. Där finns också vår publik.

Uppsökande verksamhet

Få företeelser har utretts mera inom Rikskonserter och regionmusiken än den uppsökande verksamheten. Flera utredningar har orts och åtskilliga försök, de senaste bara för ett par år sedan.

Ideologierna har skiftat.

Har den uppsökande konserten ett värde i sig, eller har den ett várvande syfte, så att den lockar den ovane lyssnaren till de offentliga konserterna? Svaret borde vara både-och, men så har det inte alltid varit, eftersom man ansett att det senare resonemanget befäster attityderna kring de båda musikvärldarna. Den uppsökande verksamheten skall ha ett värde i sig, inte bara locka människor till den andra musikvärlden. Så sade man ofta i början av 70-talet, ocksåi vår styrelse.

Skall man ha enstaka nedslag, forlitande sig på beställningar, eller skall man genomarbeta en publikkrets med genomtänkta projekt? (Frågan är signifikativ för hela Rikskonsertverksamheten.)

Rikskonserter har genomfört nâgra initiativ, som får betecknas som nydanande på området uppsökande verkamhet. Dit hör ett antal projekt i boendemiljö och den s.k. Karnevalsrörelsen, som fått stor spridning i landet under 80-talet.

Med tiden har för Rikskonserters vidkommande de uppsökande konserterna fått minskad uppmärksamhet, Det beror på flera faktorer: Andra institutioner fick medel för ändamålet, verksamhet regionaliserades, pionjârarbetet var till ända, kraven utifrân minskade så småningom, delvis till följd av förändringar i kulturklimatet.

kommer säkert att aktualiseras, inte Vid en regionalisering frågorna av ekonomiska skäl. En institution med fasta resurser kommer minst och till vilka kostnader. att fråga sig till vad de används,

Skolkonsertbegreppet vidgas

har varit Rikskonserters mest omfattande verksam- Skolkonserterna hetsgren. Med åren har de undergâtt förändringar, lyssnargrupperna besök i klassrum har blivit allmänt förekommande. har minskats,

initiativen inom denna utveckling märks projektverk- Bland de viktiga stimulans av elevernas egenverksamhet och en ansamhet i skolan, till andra ämnen. Man har också bidragit till att förverkliga knytning tanken på skolan som kulturhärd.

har inom ett särskilt anslag omfattande samarbete ägt rum Sålunda med Riksteatern och Riksutställningar.

hör också den omfattande verksamhet i försko- Till nyetableringarna i forsöksfonn under 70-talet och funnits som fast inlan, som bedrevs i verksamheten sedan dess. Man inriktar sig här på personalen, slag tanken är att musik skall ses som integrerad i vardag och den bärande och lek.

Kvalitetsfrågor

debatterats under de gångna åren. I en Också kvalitetsfrågor har livligt omvälvande tid, när nya värderingar bryter in och påverkar oss, när kommer kvalitetsbegreppen att kulturbegreppet blir vidare, givetvis eftersom vi genomgå motsvarande process. Det är ingen lätt diskussion, är abstrakt och svârfångad. Kvalimenar olika saker och företeelsen

tetsdiskussionen har rört många områden.

kvalitet. Att det finns en ren sådan är klart, Ett har varit artistens standard. Många anser att den är tillden musikaliska prestationens

en riktig artist verkar i kraft av sin musikaliska förmåga. Andräcklig, ra menar att det inte räcker, det skall till kommunikation, förmåga att levandegöra, att umgås. 4 Ibland man ut barnet med badvattnet. Kommunikationen var slängde nog. Men ur dessa insikter, som väl inte var nya men formulerade på växte en övertygelse borde väckas till insikt, utnytt, om att artisterna bildas. Och på det omrâdet kan nog Rikskonserter och Regionmusiken med sin undervisning sägas ha ort en bestående pionjärinsats, som Oerhört är man hoppas skall föras vidare i andra sammanhang. mycket ogiort, men förståelsen finns och kunskaperna är tillgängliga på ett ani nat sätt än tidigare.

Kvalitet är också något som berör konsertens former. Den yttre ramen har uppmärksammats och många intressanta försök har orts. Frågan vetter mot en annan: Var är publiken? Kommer det fler människor till våra arrangeman om dessa ser annorlunda ut? Finns det murar att riva, och vad består de av?

Detta har i sin tur lett till att man ägnat arrangörerna mer uppmärksamhet. Arrangörerna är många och av alla de slag. Alla är delaktiga av de många händelser - produktionskedjan - som leder fram till en konsert, och de bör kunna lära sig en del av detta, anser man.

Därför har på senare år en rad arrangörskurser ägt rum, och utbildning av det slaget torde höra till musiklivets mest expanderande sektor inom de närmaste åren.

är att hitta I ett alltmer institutionalise- En viktig uppgift eldsjälarna. rat kulturliv är det risk att de försvinner, eftersom de känner sig över- Det vore beklagligt, eftersom de ofta förenar stor kunskap om flödiga. musik och artister med en insikt i ortens speciella förutsättningar, som en utomstående inte kan ha.

Musikinstitutioner måste ha en genomtänkt repertoarpolitik, innefattande också artisterna. Arbetet blir annars slumpartat, det finns så

många faktorer som påverkar arbetet med program och repertoar att den egna viljeinriktningen är oerhört viktig.

Hur man sedan samspelar med lokalarrangörens önskemål - och kunnande! - är den springande punkten i de nya länsorganisationernas muliksom i Svenska Rikskonserters relation till de nya orgasikpolitik, nisationerna.

I Rikskonserters historia finns exempel att ta varning av. Det tidiga hände att man ute bland arrangörerna kände sig illa behandlade då välmenande producenter lanserade sina visioner och programidéer, och visst begicks det misstag under forsöksverksamheten. Det finns alltså en del att lära av, även om misstagen och därmed missnöjet förhoppningsvis minskat.

I programarbetet måste omsorgen om det egna landets kultur väga tungt. Svârast är uppgiften att främja vår tids musik, som oftast inte insatser. Rikssäljer sig själv och som ofta bör kopplas till pedagogiska konserter och regionmusiken kan också här sägas ha bidragit väsentligt till att vidga erfarenheterna. Det har speciellt skett genom den serie, som kallats Musik i vår tid. Den har varit ett viktigt experimentalfâlt för former och innehåll, och en utvärdering är att vänta i början av 1988.

Blicken framåt

En tillbakablick ger ett mönster som kanske inte alltid framstod tydligt då man befann sig mitt i skeendet. Man kan också efteråt se, att vissa frågor inte så ofta fanns med i styrelsens arbete.

En orsak till detta är att. de inte ligger direkt i uppdraget. Styrelsen får att dominera ju ärenden på sitt bord, som skall lösas, och dessa tenderar arbetet.

Dessutom är musiklivet så genomorganiserat att det är fragmentiserat och svåröverblickbart. Skall man diskutera något i musiklivet måste

man träffa många parter, det må röra vilken fråga som helst. Detta forsvårar den gemensamma diskussionen och förvränger perspektiven.

Det är därför viktigt att några tar på sig uppgiften att skaffa sig överblick och perspektiv, inte minst på frågor som inte är uppe på bordet dagligdags, samt att förmedla detta till andra.

Vissa av de förhållanden vi skall diskutera längre fram är utpräglat tekniska, kräver fackkunskaper, beredning och initierade föredrag- Dit hör exempelvis mediafrågor, akustik och ofta även fononingar. gramfrågor.

Musiklivets uppdelning i många små fack gör att vissa frågor som skulle kräva mångas intresse inte omhändertas alls. Det saknas ibland en tvârkommunikation, inte minst i fråga om att sprida kunskaper. Dit hör t.ex. frågor kring svenska dirigenter, besvärligheterna kring markav artister och inte minst den långsamma spridningen av nadsföring kunskaper kring musicerandets psykologiska och fysiologiska sidor.

räckvidd blir ibland också bortglömda, efter- Frågor med internationell som de forutsâttes omhândertagna av speciella organ. Dessa sköter dem säkert bra, men det kan vara bra om en styrelse skaffar sig utblickar mot andra länders verksamhet och erfarenheter. Svenska Rikskonserters roll blir här intressant, inte minst som förmedlare till länens musikarbetare.

Inte minst finns ett kunskapsstoff att hämta, ibland på nära håll.

Vår avsikt där diskussion är att ge forslag på sådana arbetsområden, uppgifter for Svenska och åtgärder kan innebära att man konkretiserar Rikskonserter.

Inte minst som avses arbeta flexibelt med konsulter,

en organisation, tidsbegränsade projekt och program måste hålla en diskussion ständigt levande, och måste ha kânselspröt mot omvärlden och framtiden.

I stor utsträckning är de frågor vi tar upp också av intresse for alla som arbetar inom musikområdet, inte minst for dem som skall leda arbetet i länens musikinstitutioner.

Och sist men inte minst: Det forutsättes ju ett nära och intimt samarbete länen sinsemellan och mellan dessa och Svenska Rikskonserter. Det är därför att stora delar av den kvalificerade och initierade muviktigt sikdebatten fors på många plan och att vissa frågeställningar är väl kända.

Informationsfrågor

Tidigare har talats om att musiklivet är uppdelat i en mängd små delar, var och en företrädande någon genre eller verksamhet eller något speciellt intresse. Detta är naturligtvis både på gott och ont.

Till de klara nackdelarna hör att musiklivets information fungerar dåligt. De tidningar som finns har små upplagor och läses endast av de berörda. Det finns ingen riktig musiktidning, som kommer ut tillräckligt ofta för att vara av intresse for annonsörer eller debattörer.

av musiklivet otillfreds- I dagspressen sköts i allmänhet bevakningen ställande. Också här finns mönster och invanda beteenden. Litteratur och teater får av hävd mycket plats. Musik är recensioner av de stora institutionernas insatser. Musikpolitiska inlägg är sällsynta, artiklar om allmänna musikaliska ämnen likaså. Musik i radio och TV uppmärksammas sällan. Musik hör inte ens självklart hemma på kultursidorna. Inga förändringar synes vara att vänta.

Till de kommande arbetsuppgifterna bör därför höra ett ställningstafor Svenska Rikskonserters vidkommande. I ett gande i tidningsfrågan musikliv skulle en sådan insats ha en viktig servicefunkregionaliserat tion.

Inom Rikskonserter har dokumentation och information av gamla gjorda erfarenheter inte varit tillfredsställande.

betrakta Svenska Man borde för att få en förbättring på den punkten informerande organ. Detta ligger i Rikskonserter som ett i grunden

servicekaraktär. Utöver frågan om en tidning. som kan

verksamhetens

aktuell kommentar till dagsläget, bör man ta

tillgodose en fortlöpande

till en regelbundet utkommande skriftserie, som fördjupat

ställning företeelser i och förmedla kunskaper. Den bör

kan behandla rnusiklivet

till redaktionsgrupp av rådgivande kakunna knyta sig en kvalificerad raktär.

kunskapsområden base- Mycket av vad som i det följande sägs om olika att har medel att sprida denna

ras på förutsättningen organisationen

kunskap.

Musiklivets ñnanser

som vårt med folkrörelser och bildningstraditioner, med I ett samhälle relativ enigheti kulturella frågor blir musiklivet en del av samhâllsapparaten också i ekonomiskt hänseende.

Kultur har det allmännas stöd, vilket garanterar mångfald och idéflöatt många är med och administrerar kulturell de, men också innebär Vidare relation mellan tillverksamhet. har vi ingen som helst naturlig Endast stora popgalor kan sägas gång och efterfrågan. några mycket betalas av de besökande. I övrigt är musiklivets besökare mer eller av skattemedel, som kanaliserats på olika vämindre subventionerade sköter om distributionen av medel. gar. En stor administrativ apparat

ekonomiska förhållanden borde beskrivas. En kartlägg- Musiklivets ning skulle inte sakna ämnen.

- konserverar kanske rådande förhållanden. Anslagsgivningen - Frilansfrågan skulle kunna få en intressant belysning. Hur mycket pengar omsätter frilansare? - kan hända att det förekommer ett betydande dubbelarbete Det kring ganska enkla produktioner.

- Hur skulle ett se ut som underlättar samarbete anslagssystem mellan regionerna och möjliggör att symfoniorkestrar och musikteaterproduktioner utnyttjas bättre? - Hur verkar inom musiklivet? Vilka sponsring bevekelsegrunder har givare och mottagare? Hur är erfarenheterna utomlands? - Skulle annorlunda, för att vi skulle få penningströmmarna styras ett bättre fungerande musikliv. - Vad betyder alla nya musikinstitutioner för ekonomin - ett projekt som kan följas från början. - Vilken sorts utbildningi dessa frågor bör man anordna? - Hur mycket av näringslivets syn på ekonomi är tillämpbar på kulturlivet? - Hur betalar vi våra musiker? - Vilka av ekonomisk natur och överväganden styr programsättning artisturval?

Ämnena är många. Det krävs ekonomiskt kunnande for att besvara dem, men också kännedom om musiklivets struktur och villkor.

Ett samarbete med t.ex. Handelshögskolan borde kunna ge intressanta bidrag till den tidigare nämnda skriftserien.

Mediafrågor

Mediafrågor måste uppmärksammas i framtiden. Den oerhört snabba förändringen på alla områden får troligen revolutionerande effekter på både lyssnare och konstnärligt verksamma. Frågan är om de inte redan haft det.

På nästan alla områden sker förändringar. Bilden är paradoxal: Världen finns i våra vardagsrum via satelliter. Och samtidigt vänder vi oss i stigande utsträckning till det som ligger oss närmast, lokalradion vinner många lyssnare på Riksradions bekostnad.

Musikreproduktionens kvalitet når oanade höjder, dess lagringsmöjligheter och kommunikationsmöjligheter likaså. Det påverkar inte bara

musiklyssnande utan också tillgängligheten for noter och uppslagsverk.

Samtidigt har vi på kort tid sett en helt ny genre växa fram: Den musikillustrerande videon. Hur blir en genereation som vant sig vid att se bilder till all musik?

Mediautvecklingen påverkar musiklivets lyssnarvanor, ekonomi, innehåll, och därmed själva basen for ett musikliv och konstnärliga dess innehåll.

Den måste därför följas, och det är ett svårt arbete, eftersom utvecklingen går snabbt. Vi kommer alltid nâgra månader for sent.

Akustikfrågor

Inom musiklivet finns en stor okunnighet inom detta sorgligt försummade område. elementär Också mycket välutbildade personer saknar om akustikens grunder. Varken konsertarrangörer eller musikunskap ker har kunskap nog att med enkla medel förbättra en lokals akustik.

De som projekterar, ritar och bygger lokalerna, avsedda för allmänheten, ägnar ofta akustikfrågorna ringa uppmärksamhet eller gör det ñr sent. Vanligt är också att man kompromissar med tal- eller teaterakustik på ett för musiker helt oacceptabelt sätt.

Naturligtvis finns det undantag, men det är säkert så att en serviceinsats här är efterlängtad. Vi anser därför att Svenska Rikskonserter skulle inrätta ett treårigt program for akustikfrågor, for att sprida kunskap, ge service och påverka utbildning och opinion.

Konsertens psykologi och fysiologi

Att Rikskonserter/Regionmusiken tidigt uppmärksammade betydelsen av kommunikation mellan artist och publik har tidigare framhållits. I

förlängningen av detta öppnar sig en rad frågor av betydelse för hur arv tister lyckas i sitt yrke. Dorothy Irving har i sin bok Yrke: Musiker givit en rad synpunkter på detta.

Musikernas yrke går ut på att ha kontinuerlig framgång. Det är vad andra förväntar sig, det är vad man kräver av sig själv. Redan i det kontinuerliga ligger fröet till frustration och tillbakagång: Det är få förunnat att dra fördelar av ständiga engagemang. För många är situationen den motsatta, engagemangen droppar in lite slumpvis, man tvingas till ständiga omladdningar, man har svårt att hålla färdigheterna uppe. Och framför allt, man tappar det där odeñnierbara som heter rutin och scenvana. Och så ligger besvärligheterna på lur.

Det vore oskattbart om Svenska Rikskonserter som närmast permanent uppgift kunde bevaka och rapportera om vad som händer kring musikernas yrkesroll, och helst också stimulera till forskning.

Programmet är ett typiskt samordnings- och samarbetsprojekt. Om det fanns i dag skulle man kunna - från pågående forskning kring rarnpfeber, rapportera - berätta om metoder för att lindra spänningar, - diskutera problem kring inlärning och memorering, dra nytta av idrottsforskningens rön, tillämpbara på musiker, - rapportera från USA-aktiviteter av typen Health Program for Performing Artists, - anordna en svensk work shop i tillhörande ämnen, - från arbete med musikerkollektiv i Bergen, sprida erfarenheter - från ett flertal seminarier i Finland kring konflikter inrapportera om symfoniorkestrar och mellan musiker och administratörer, försök som pågått däri flera år, - redogöra for hjälpmedel avsedda att hindra uppkomsten av typiska yrkesskador, och mycket annat.

Ingenstans i landet finns i dag någon som sitter inne med en helhetsbild av detta viktiga område. Att göra det vore att intressera sig for själva

i vårt musikliv. Det är en typisk uppgift för en central hjärtpunkten serviceorganisation. Ingen annan kommer att göra det.

ga konflikter som alla kollektiv En angränsande fråga är de ofrånkomli

drabbas av. Vi har samlat på oss erfarenheter av detta och samtidigt

är endast de utlösande fakto-

lärt oss att problemen allmänmânskliga,

i musikerkollektivet. Rimligtvis rerna har sin grund i förhållanden att möta liknande problem. En del av dem har kommer nya huvudmän men oftast är det en kombination av åtgärder, inte fackliga aspekter, minst som kan bidra till att svårigheterna övervinns. konstnärliga,

Den samlade erfarenheten bör kunna utnyttjas på något sätt, kanske

inom ramen för det ovan skisserade programmet.

Barns musikmiljö

förändrats mera de Senaste åren än barnens musikmil- Har någonting sedan bestod den av visor och psalmjö? För bara ett par generationer av skolkören som man kunde befrias från, av verser att kunna utantill, för ett fåtal, av någon som sjöng i familjen, av hempianolektioner och blåsorkester och av Barnens Brevlåda i den enda radiokabygdskör nalen.

Jämför med i dag, och tänk på i morgon!

Knappast någonting är angelägnare än att vi totalt sett får en genomtänkt musikpolitik för barn. Det har ytterst att göra med den nationella och identitet som vi anser hotad av mediavärldens internatiointegritet och kommersialism. Det måste vara den angelägnaste uppnalisering för såväl en central som för de regionala att giften musikorganisation fram för barnkultur. Svenska Rikskonserters utveckarbeta program har här en huvuduppgift. Mycket av vad som utráttats lingsavdelning inom Rikskonserters skolkonsertverksamhet kan här föras vidare.

De ständigt frånvarande lyssnarna

Musiklyssnandet är enormt utbrett i landet. Färska undersökningar vittnar om detta, speciellti fråga om ungdom.

Samma siffermaterial innehåller utmaningen att stora delar av befolkhelt saknar kontakt med levande musicerande, också som åhöningen rare.

Det finns alltså en stor potentiell publik for all sorts musik.

Kan vi nå den? Är musiklyssnandet alltid en angelägenhet for minoriteter? Hur går det med bildningsidealet, med drömmen om den musikaliska massfrälsningen när man måste prioritera inom en snålt tilltagen Hur gör vi oss hörda i det kommersiella, multinationella budgetram? reklamdånet?

Vi klarar av att kartlägga vanor, men kan vi förändra dem? Har vi gjort det, med den massiva insatsen av statliga och andra institutioner de senaste tjugo åren?

Frågorna vetter mot marknadsföring, reklam, PR och publikarbete.

Kulturinstitutioner satsar en liten del av sin budget på sådant. Arbetet

bedrivs ofta i invanda banor. Samtidigt har vi exempel på motsatsen, på lyckade enstaka satsningar och på permanenta förändringar.

vetter också mot publikundersökningar, trender i människors Frågan vanor, influenser från andra områden som ekonomi och media. Och mot konsertformen, igen.

Kringresande musiker har en fond av erfarenheter att dela med sig av. De vittnar ofta om att upprepningen är ett verksamhet medel i påverkan av människors musikvanor. Serieformen är tillvänjande.

En informationsavdelning kan informera om allt detta. Där kan samlas kunskap, exempliñeringar, därifrån kan utgå impulser, inbjudningar

till konferenser eller till handgripliga övningar. Inte minst då musiklibehövs ett ställe där erfarenheterna samlas. vet regionaliseras

Det kan vara trivialare än så: Vem har adresser, vem grupperar och av den målgruppsstyrda informationen, vem har sorterar mottagarna bilder, artistregister, texter?

Svenska Rikskonserter?

Frilansfrågan

Vad en frilansande musiker är hör till de svârbesvarade frågorna.

Det beror om frilansarna blandas ofta tvâ saker på att i diskussioner ihop: - De konstnärliga avsikterna - hos musiker och arrangör. - Arbetsmarknadsaspekter.

vållar eftersom den leder till Denna hopblandning mycket förvirring, definitioner som inte passar ihop och därmed till felaktiga slutsatser.

De som arbetar i musiklivet befinner skárningspunkten mellan arsigi och kulturpolitik. Man måste bestämma sig for betsmarknadspolitik vad man sysslar med.

väcker effekter. Vi vill inte att En annan komplikation är att frågan människor skall vara utan arbete. Vi vill inte utbilda människor som arbete. Vi vill inte att människor skall ta arbete for sedan blir utan inte Vi gillar inte andra. Vi vill att någon skall slås _ut i sitt arbetsliv. att man tar betalt för arbetsformedling. Det âr förbjudet.

Och ändå har konstnärlig verksamhet starka inslag av just detta som vi inte alls vill ha, det ligger i själva systemet:

Man kanske måste utbilda i överkant, man vet ju inte vem som visar Finns det ett musikliv utan konkurrens? Kan vi ansig framgångsrik?

ställa utan att anordna provspelningar? Måste vi inte acceptera att människor som är fast anställda inom ett musikeryrke har konstnärliga uttrycksbehov och karriärmöjligheter på en öppen marknad? Måste vi inte erkänna att impressarion trots sin kommersiella inriktning är en högt specialiserad person, som har en roll i konsertlivet? Samhället erkänner detta genom att låta honom arbeta vidare, på dispens.

Det är svåra frågor, mycket sällan belysta annat än just i utredningar kring arbetsmarknaden.

Att det hela blir en smula laddat beror ju på den trånga ekonomin. Räckte pengarna till alla, vore det inte så problematiskt. Just därför vore det intressant att få veta lite mer om frilansekonomin. Marknaden är nämligen större än man kanske tror.

Här finns en uppgift for Svenska Rikskonserters ekonomiprogram.

En annan aspekt, ganska okänd utanför den inre kretsen: Våra fast anställda Orkestrar, musikteatrarna och regionmusikavdelningarna, alla dessa skulle inte kunna fungera en dag utan alla de frilansare som fyller på i leden vid sjukdomsfall eller då partituren kräver förstärkning. Det rör sig om en omsättning på många miljoner i utbetalda löner, for att inte tala om allt arbete med detta.

En riktig bild av frilans-Sverige skulle vara bra for debatten. Och for åtgärderna, både från arbetsmarknadens folk och de konstnärliga ledarna.

Det är ironiskt att vi måste skriva detta. Det var ju här det började i mitten av femtiotalet, med frilansarnas missnöje.

Tonsättarna

Om det finns nyanser i frilansfrâgan kan det knappast sägas på tal om tonsättarna. Där är läget entydigt dystert, och ofta väl beskrivet, bl.a. av tonsättarna själva i en skrift härom året.

förlorarna i den stora reformen. Stora Tonsättama kan bli de verkliga hålinstitutioner som Sveriges Radio och Rikskonserter/regionmusiken och reserverar medel for detta. De ler sig med en beställningspolitik och sin inblandning i alla möjkan dessutom i kraft av sin organisation och allmänt plädera for se till att verken uruppfors liga arrangemang ta med representanter för tonsätatt svensk musik spelas. De kan också

beställningsverksgrupp, som fallet varit också på andra håll.

tarna i sin

bestållningsverksamheten i våra båda institutio- Den hittillsvarande omfattats med intresse från ner är väl belagd, och den har mestadels

tonsâttarnas sida. De har här haft två av sina få stora uppdragsgivare. och kontakt. De har dessutom haft ett forum for överläggningar

inte försvinna. Svenska Rikskonserter har redan Detta får naturligtvis som väl får ta på sig att också utsett sin nya grupp for beställningsverk, att relatäcka vad regionmusikens grupp sysslade med. Man får hoppas så att man tionerna till landet i övrigt på detta område snabbt klarnar, effekter. Beställda verk måste också undviker eventuella negativa

framföras.

att komma ihåg Det kommer också an på länens musikorganisationer verk. tonsättarna. Man kan göra det på flera sätt än genom att beställa

Det har redan prövats.

for att komponera, el- Tonsâttare har anställts for längre tid, antingen

ler for att sprida kännedom om sitt yrke, eller for att genomföra en stör-

inom någon tematik. Ibland har detta kombinerats. re produktion

Vi bör verka for att institutionerna får grundbelopp for detta, och for att

ställning i vårt musikliv hålls levande. frågan om tonsâttarnas

Om styrelsens arbete

(Urban Rosenblad)

för både Rikskonserter och regionmusiken har skiftat i Styrelserna sammansättning flera gånger men förändringarna har aldrig varit fullständiga. Inte endast ordföranden utan även en del andra ledamöter har alltid funnits kvar till en ny mandatperiod. sammanhållningen och gemenskapen har bl.a. därför varit påtaglig, det har i båda styrelserna funnits en fin gruppanda, som trots de speciella förhållandena under de senaste åren och sammanslagning av de två styrelserna hållits levande i förhållande till omvärlden. Korta mandatperioder för alla - om tre år t.ex. - är inte till nytta för styrelsearbetet, men en viss omsättning kan givetvis vara fördelaktig.

Antalet styrelseledamöter är egentligen något för högt för att vara men frånvaron av suppleanter har medfört att vi ändå praktiskt, många gånger varit på gränsen till att inte vara beslutsföra. Troligen hade vid kunnat arbeta effektivare med något färre ledamöter och tillgång på suppleanter.

Det är ganska påtagligt att när ärenden på dagordningen varit mer administrativa eller berört en mer avgränsad Verksamhetsgren har en del styrelseledamöter haft, lättare för att prioritera andra uppgifter och varit frånvarande. Men allmänt måste sägas, att nu för tiden är närvarande ledamöter mycket mer aktiva än de var förr, då det inte var sällsynt att ett par ledamöter inte uttryckte någon åsikt om någonting men väl biträdde de övrigas beslut.

De flesta ledamöter företräder någon intressegrupp, om än inte officiellt. Det kan väl inte undvikas, men det är en klar fördel, när detta inte är bundet i föreskrifter, ty trots allt bör det vara den personliga lämpoch intresset för uppgifterna, som skall vara avgörande. Erfaligheten renheten visar att utövande musiker, tonsättare, företrädare för arrankan vara precis lika värdefulla i görer och målgrupper eller politiker styrelsearbetet - det viktigaste är blandningen. Likaså har styrelsearbetet genom åren mått väl av en relativt jämn könsfördelning.

Det har varit for få prioriteringsdiskussioner, och de som varit har alldeles för ensidigt knutits till årliga budgetbeslut med ett ofta ganska torftigt beslutsunderlag. Arbetet har präglats av den sorts försiktighet innebäsom grundar sig på någon slags kulturpolitisk arbetsfördelning rande att en styrelse inte har rätt att tycka till i konstnärliga frågor och att därför repertoar och produktionsfrågor exklusivt tillhör den verkställande ledningen.

Detta har ibland ort styrelsearbetet mindre intressant, och egentligen finns det inga beslut, som inte har ett både konstnärligt, ekonomiskt, och medelsbetingat innehåll. Styrelsen skall i målgruppsorienterat fall i målbestâmningar och Verksamhetsinriktning även ta med varje konstnärliga aspekter. Detsamma gäller anslagsframställningar 0.dyl.

Styrelsen borde inte ha accepterat så sena ekonomiska lägesrapporter som vi nu flera gånger fått lov att göra. Det är angeläget att framtiden att rätta till avvikelser från långtidsplaner och budgetgör det möjligt ramar åtminstone varje kvartal och någon månad efter att avvikelser sker. Det är dessutom viktigt att en styrelses prioriteringar går så mycket i detalj att de verkligen är ett styrmedel som går att ta ansvar for.

Vid styrelsesammanträden deltar ett stort antal som inte är styrelseledamöter. Ibland är tjänstemännen fler till antalet än de egentliga styrelseledamöterna. Detta och är ofta till fördel, men ger mer information ibland har det i alltför stor utsträckning blivit en diskussion mellan tjänstemännen.

Ett viktigare önskemål är att styrelseledamöterna får träffas för sig själva ibland -liksom t.ex. enhetschefer eller personalforeträdare gör och samtala om en del viktigare frågor fore beslut. Detta behöver sannolikt inte ske mer än ett par gånger om året.

Det har då och då, främst infor sommaren, sagts att styrelsens ledamöter är välkomna till konserterna, men det har varit ringa anslutning, om de ej ägt rum under ett styrelseinternat. Egentligen borde styrelseledamöter i minst lika stor utsträckning som den anställda personalen

kunna besöka konserter eller annan verksamhet, och naturligtvis ges samma betingelser för detta.

Slutord

Musiklivet kan visserligen sägas vara uppdelbarti många små enheter, organisatoriskt skilda åt.

Men samtidigt âr musiklivet ett odelbart helt, där allt hör samman i ett väldigt spel.

Också denna skrift vittnar om detta. Frilansfrågor, mediaområdet, ekonomin, marknadsföring, publikarbete, arrangörer - alla dessa är delar av samma problemkomplex. Därför är det svårt att tala om varje förete› else för sig, och därför kan man inte heller föreslå åtgärder utan att förstå hur de påverkar helheten.

Den stora musikreformen äger rum den 1 januari 1988.

Den börjar då. Den slutar aldrig, även om en organisatorisk fas troligen känns avslutad någon gång på hösten 1988.

Reformen är genomgripande och förändrar vårt musiklivs struktur. Den kommer att skapa nya samarbetsformer och nya förutsättningar, nya samspel inom och mellan regioner, och mellan dessa och ett nytt Svenska Rikskonserter. Tjugofyra läns musikorganisationer och en central servicefunktion bör rimligtvis innebära en kraftig förstärkning av musiklivet. Samtidigt krävs någon form av ansvarsfördelning mellan alla dessa för att undvika dubbelarbete och för att, öka effektiviteten. Hur denna skall se ut klarnar säkert de närmaste åren.

De är den avgående styrelsens förhoppning att alla de ansträngningar och allt det arbete som lagts ned på denna reform under åtta år skall bära rik frukt. av de frågor vi ansett angelägna i det fortsatta arbe- Några tet finns med i denna framställning. Det betyder inte att det som saknas âr oviktigt. En fullständig genomgång av det musikliv Rikskonser-

arbetat är inte möjlig. Vi har ber och regionmusiken med och påverkat

ett urval för att föra vidare en liten del av ett stort arv. gon

Statens 1988

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

n

1. Översynav utlanningslagsstifmingen.A 39. Mål och resultat- nya principer för detstatliga 2. KortareväntamA. stödettill föreningslivet.C. 3. Arbetsolycka- olycka eller arbetsmiljöbrott?A 40. Föräldrarsomförmyndare.m.m. Ju. 4. Krmskapwverforinggenomforetagsutveckling. 41. Tidig ochsamordnadrehabilitering - Samverkan: UD. metoderoch rehabiliteringsinrilnad ersättning 5. Utgått. m.m. S. 6. Provningoch kontroll i internationellsamverkan.I. 42. Statensroll vid finansieringav export. UD. 7. Frihet från ansvar.Ju. 43. Folk- ochbostadsräkningari framtiden.C. 8. En ny skyddslag.F6. 44. Kontroll av kemiskaprodukteroch varor. ME. 9. Sverigeinformationoch kultursamarbete.UD. 45. Vissa internationellaskattefrågor.Fi. 10. Ratt adress.Fi. 46. Tillfällig handel.Fi. 11. öppenhetoch minne.U. 47. Kommunaltstodtill de politiska partierna.C. 12. Civil personali försvaret.F6. 48. Refonneratpresstbd.U. 13. Handelmedoptioneroch terminer.Fi. 49. Arbetsmarknadsstriden III. A. 14. Översynav bostadsrättslagen.Bo. 50. Arbetsmarknadsstriden IV. A. 15. Medborgarkommissionens rapportom svensk 51. Ut medmusiken.U. vapenexport.SB. 16. SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisa» tion. Ju. 17. Reklamskatten.Fi. 18. Rapportav denparlamentariskt:kommissionen med anledningav mordetpå Olof Palme.Ju. 19. U-lands-och bistândsinformation.UD. 20. En förändradansvarsfördelningochstyrning på skolområdet.U. 21. Ny taxeringslag- Reformeradskatteprocess.Del l. Fi. 22. Ny taxeringslag- Reformeradskatteprocess.Del 2. Fi. 23. SIIBSTA - En internationelltinstitut för värdering av miljöriktig teknik. UD. 24. lotteri i radio ochTV. U. 25. Fömyelseoch utveckling.C. 26. Frikommunförsöket.C. 27. Lönegarantinoch förmânsrättsordningen-om lönegarantinsbetydelseför det ökadeantalet företagskonkurser.A. 28. Videovald Il - förslagtill åtgärder.U. 29. Förnyelseav kreditmarknaden.Fi. 30. Arbetsdomstolen.A. 31. Översynav upphovsrättslagstifmingen.Delbetltnkande4. Ju. 32. Lägeför vindkraft. Bo. 33. Släppkopiorna fria. Fi. 34. Dalälven - en miljösatsrting.ME. 35. Offentlig lönestatistik.Behovochproduktionsformer. Fi. 36. Effektiv statlig lokalförsörjning.Fi. 37. Statensansvarför spridningochvisning av värdefull ñlm. U. 38. Ägandeoch inflytandei svensktnäringsliv. I.

Statens 1988

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Översyn av utlänningslagsstifmingen. A. 39. Mal och resultat - nya principer för det statliga Kortare vantanA. stödet till föreningslivet. C.

99592 Arbetsolycka - olycka elle: arbetsmiljöbrott? A 40. Föräldrar som förmyndare, m.m. Ju. Krutskapsöverföring genom foretagsutveckling. 41. Tidig och samordnad rehabilitering - Samverkan:- UD. metoder och asattnmg Utgått. m.m. S. Provning och kontroll i intematiortell samverkan. l. 42. Statens roll vid finansiering av export. UD. Frihet från ansvar. Ju. 43. Folk- och bostadsraknirtgar i framtiden. C. En ny skyddslag. F6. 44. Kontroll av kemiska produkter och varor. ME. UD. 45. Vissa internationella skattefrågor. Fi.

G$G§F5wwsew

Sverigeinformaüon och kultursamarbete. Ratt adress. Fi 46. Tillfällig handel. Fi. öppenhet och minne. U. 47. Kommunalt stöd till de politiska partierna. C. Civil personal i försvaret. F6. 48. Reformerat presstod. U. Handel med optioner och terminer. Fi. 49. Arbetsmarknadsstriden III. A. Översyn av bostadsráttslagen. Bo. 50. Arbetsmarkmdsstiiden IV. A. Medborgarkommissionerts rapport om svensk 51. Ut med musiken. U. vapenexport. SB. 5 SÄPO-Säkerhetspolisens inriktning och organisation. Ju. Reklamskatten. Fi.

5; Rapport av den parlamentariska kommissionen

med anledning av mordet på Olof Palme. Ju. U-lands- och bistandsinformation. UD.

85 En förändrad ansvarsfördelning och styming på

skolområdet. U. ? Ny taxeringslag - Reformerad skaneprocess. Del 1. Fi. § Ny taxeringslag - Reformerad skatteprooess. Del 2. Fr. S SIIESTA - Ett internationellt institut för värdering av miljöriktig teknik. UD. batteri i radio och TV. U. Förnyelse och utveckling. C.

§8??

Frikommunforsoket. C. wnegarantin och fönnartsrattsordningen - om lönegarantins betydelse för det ökade antalet företagskonkurser. A. 28. Videovâld II - förslag till åtgärder. U. 29. Förnyelse av kreditmarknaden. Fi. 30. Arbetsdomstolen. A. 31. Översyn av upphovsnittslagstifmingen. Delbetänkande 4. Ju. 32. Läge för vindkraft. Bo. 33. Släpp kopiorna fria. Fi. 34. Dalälven - en miljösatsrting. MB. 35. Offentlig lönestatistik. Behov och produktionsfamer. Fi. 36. Effektiv statlig lokalförsürjrtirtg. Fi. 37. Statens ansvar för spridning och visning av vardefull film. U. 38. Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. I.

KUNGL. BI.BL.›

S988 -12- 1 8

STOCKHOLM