Miljön i västra Skåne : år 2000 i våra händer

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

i Vä Miljön

Underlagsmaterial IV/Iark och Vattendrag

SME

77.

Statens offentliga utredningar

@@ 1990:95

@ Miljödepartementet

i Västra Skåne

Miljön

Underlagsmaterial

Mark och

vattendrag

Underlagsmaterial till slutbetänkandet av

ll/Illjödelegationen

Västra Skåne Lund 1990

SOU och Ds kan från Allmänna Förlaget, som också på köpas uppdrag av regeringskansliets förvaltningskontor ombesörjer remissutsândningar av dessaipublikationer.

Adress: Allmänna Förlaget

Kundtjänst

106 47 Stockholm Tel 08/739 96 30 Telefax: 08/739 95 48

Publikationerna kan också köpas i Informationsbokhandeln,

Malmtorgsgatan 5, Stockholm.

Omslagsbild: Kärrsnäppan (Edward Kapusta)

Produktion: Libergraf AB Grafisk form, omslag, layout, sättning och redigering: Ann-Britt Per Wickenberg och Johan Zander Lars Holmberg, Madsen, Typsnitt: New Century Schoolbook 1990 ISBN 91-38-10687-5 Tryck: Graphic Systems AB, Malmö, ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen Riimiljödepartementet

Regeringen bemyndigade den 26 januari 1989 chefen för miljö- och energidepartementet att tillkalla en delegation med uppdrag att initiera och samordna åtgärder som kan förbättra väsentligt miljön i Västra Skåne inom en tioårsperiod.

Med stöd av bemyndigandet förordnades den 26 1989 som januari ledamöter kommunalrådet Uno Aldegren (s), tillika ordförande, riksdagsledamoten Karl Erik Olsson (c), tillika vice ordförande, tidigare kommunalrådet Annika Annerby Jansson (m), kommunalrådet Guntram Olofsson (s), riksdagsledamoten Ingegerd Wärnersson (s), sektorschefen Gunnar Grankvist, miljöombudsmannen Ulf Lavenius och biologen Stefan Edman.

Som experter att biträda delegationen, förordnades den 28 mars 1989 avdelningsdirektören Bengt Aplander, avdelningschefen Bengt Bucht, avdelningschefen Ronny Ferm, miljö- och hälsoskyddschefen Högni Hansson, miljövårdsdirektören Carl-Ivar Höijer samt miljöskyddschefen Rolf Toft. Avdelningsdirektören Bengt Aplander entledigades den 5 september 1989, och avdelningsdirektören Sten Inge Arnesson utsågs den 4 1989 att september ersätta honom.

Till huvudsekreterare förordnades den 15 mars 1989 Bodil Jönsson och till sekreterare förordnades samma Ann-Britt Madsen. dag

Delegationen har tagit namnet Miljödelegationen Västra Skåne.

Huvudbetänkandet från Västra Skåne redovisas

Miljödelegationen

som Miljön i Västra Skåne - Ar 2000 i våra händer, SOU 1990:93.

Förutom här presenterat bakgrundsmaterial, finns det bakgrundsmaterial i ytterligare tre separata bilagor: Diverse underlagsmaterial och sammanställningar, SOU 1990:94 Underlagsmaterial Energi, SOU 1990:96 Underlagsmaterial Trafik, SOU 1990:97

varit för att detaljgranska inne- Det har inte möjligt delegationen SOU , SOU 1990:96

hållet i bakgrundsbilagorna 1990:94,

ställer bakom huvudlinjerna i och SOU 1990:97. Delegationen sig men för svarar de enskilda författarna.

dessa, detaljerna

Lund i november 1990

áoüfgáre øáø//za//äh

a* . /Bodil Jönsson

Förord

Denna publikation är en bilaga till SOU 1990:93 Miljön i Västra Skåne - År 2000 i våra händer. Här

ges en fördjupad bakgrunds-

beskrivning till förslagen i kapitel 9, Mark och vatten. Atgärdsförslagen beskrivs och exemplifieras närmare.

Några ämnesområden är fördjupade, som restaurering och nyanlâggande av våtmarker, våtmarkskartor över Västra Skånes åar, exempel på kommunal kvävepool, underlag för hur ansvarsoch kostnadsfördelning kopplas till ett naturvårdsprogram, listor över hotade arter i Västra Skåne samt exempel på återskapande av naturmark för rekreation och artbevarande.

Arbetet har utförts av ett stort antal personer, med Urban Emanuelsson (projektledare) och Helen Hasslöf som huvudansvariga.

Kapitlen 1-4 och 6 har skrivits av Urban Emanuelsson och Helen Hasslöf under medverkan av Magnus Rydlöv. För avsnitt 3.5.1 svarar Bo Bergkvist, Vâxtekologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet. För avsnitt 3.7 svarar Annika Nilsson, Kulturgeografiska institutionen, Lunds universitet.

Marianne Sillén, Institutionen för handelsrätt, Lunds universitet, har arbetat med de lagförslag som presenteras samt utformat de föreslagna lagtexterna.

För kapitel 5 svarar Ann-Marie Rosenqvist, Kulturgeografiska institutionen, Lunds universitet och Urban Emanuelsson.

Kapitel 7 har Helen Hasslöf haft huvudansvaret för. Följande personer har bidragit till detta kapitel: Kärlväxter: Göran Mattiasson, länstyrelsen i Malmöhus län. Massor: Nils Cronberg, Institutionen för systematisk botanik, Lunds universitet. Lavar: Projektet Hotade lavar i Södra Sverige; Ingvar Kärnfelt (projektledare), Ulf Arup, Stefan Ekman, Lars Fröberg, Institutionen för systematisk botanik, Lunds universitet. Storsvampar: Sigvard Svensson, Institutionen för systematisk botanik, Lunds universitet. Däggdjur: Ingemar Ahlén, Institutionen för viltekologi, SLU. Fåglar: Paul Eric Jönsson, Zooekologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet. Grod- och kräldjur: Boris Berglund, Baldringe 25:2, Ystad. Fiskar: Stellan

Hamrin, Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet. Ryggradslösa djur: Ulf Gärdenfors (huvudansvarig), Mikael Sörensson (skalbaggar), Hugo Andersson (tvávingar, nätvingar), Per Wilander (spindlar) och Per Douwes (myror), samtliga från från Avdelningen for systematisk zoologi, Zoologiska institutionen, Lunds universitet, Olle Hammarstedt (storfjärilar), Södra Sandby, Carl-Cedric Coulianos (Hemiptera), Zoologiska institutionen, Stockholms Universitet, Ingvar Svensson

(småfjärilar), Österslöv, Kristianstad, Henrik Waldén (mollusk-

er) Göteborgs Naturhistoriska Museum.

Kapitel 8 har skrivits av Mårten Hammer, Institutionen för landskapsplanering, SLU, Alnap.

Kapitel 9 har skrivits av Michael Dahlman, Kristianstads Vattenrike.

Kapitel 10 har skrivits av Lars Leonardson, Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet.

Kartorna i kapitel 11 har framställts av Lena Petersen, Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet.

Hans Berggren, länsstyrelsen i Kristianstads län och Anders Larsson, länsstyrelsen i Malmöhus län har bidragit med material.

Olle Nordell, avdelningen för vâxtekologi, Ekologiska institutionen, Lunds universitet har bidragit med bilder till projektet.

Dessutom har följande personer medverkat:

Översilningsprojekt: Lars Leonardson och Torbjörn Davidsson,

Limnologiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet med denitrifikationsmâtningar och massbalansstudier. Cecilia Wånge och Lars-Göran Olsén, växtekolgiska avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds universitet med mätningar av biomassa. Claes Bergendorff och Anders Kjellsson, Skånes Naturvárdsförbunds forskningsfond, har arbetat med installationer och mätningar.

Återskapande av naturmark: Roland Gustavsson, Mårten

Hammer och Jonas Löf, Institutionen for landskapsplanering, SLU, Alnarp, samt Roger Svensson, Institutionen for ekologi och miljövård, SLU, Ultuna.

Vege å projektet: Charlotte Carlsson länsstyrelsen i Malmöhus län

har ort kartstudier över Vegeåns avrinningsområde. Hans

Berggren, Kurt Hagenrud, länsstyrelserna i Skåne, Lars Törner,

i Malmöhus län, Sven Norup, Lantbruks- Hushållningssällskapet nämnden Kristianstads län, Rolf Toft Miljö- och Hâlsoskydds-

i__

nämnden, Angelholm har medverkat i projektet.

Kartmaterial: Peter Institutionen för miljö- och energi- Schlyter, Lunds universitet. Stina Larsson, Lund, Sven Hernborg,

system,

Angelholm, Esko Daniel, Sveriges Geologiska Undersökning, Lund.

Projekt:

Mark och Vattendrag har initierat Miljödelegationens projekt

och/eller medverkat i projekt: Översilning i Hörjel

följande (samarbete med Skånes Naturvårdsförbunds forskningsfond och avdelningen, Ekologiska institutionen, Lunds Växtekologiska

universitet). Översilning vid Vomb (Skånes Naturvårdsförbund,

Lunds kommun, Malmö kommun samt Länsstyrelsen i Malmöhus vid och

län). Översilning Isgrannatorp (Miljö- hälsoskyddsnämn-

naturmark vid

den i Kristianstads kommun). Återskapande av

Löddeköpinge (Kävlinge kommun, Institutionen för Landskaps- SLU). av insatser mot eutrofiering i Vege å planering, Planering i Skåne, Hushållningssällskapet i Malmöhus (länsstyrelserna LRF och Lantbruksnämnden i Kristianstads län). län,

hmhmmmmhmg

1 Inledning F*F*

2 Bakgrund 2.1 Geologi och klimat 2.2 Näringsämneshypotesen 2.3 Förhistorisk tid 2.4 Tiden 1000-1800 2.5 1800-talet 2.6 1900-talet äääääüâü

3 Problem 3.1 Att bedriva naturvård 3.2 Hotade arter och biotoper

3.3 Närsalters inverkan 3.4 Vattendrag och våtmarker 3.5 Försurning 3.6 Brist på rekreationsmark 3.7 Förödelsen av kulturlandskapet

4 Åtgärdsförslag

4.1 strukturella förslag 4.2 Hotade arter och biotoper

8888:8587:

4.3 Begränsning av närsalthalten i ekosystemen 4.4 Granskog 4.5 Bristen på rekreationsmark 4.6 Halmbränning

5 Underlag för kostnadsnelaterat naturvårdsprogxam

5.1 Värdefulla naturområden i Västra Skåne 88

6 Miliöersättningar till jord- och skogsbruket 6.1 Inledning

6.2 Ängs- och hagmarker

88883aa1a1

6.3 Våtmarker 6.4 Lövskog 6.5 Tätortsnära rekreationsmark 6.6 Sammanställning

7 Sammanställning över hotade arter i Västra Skåne

7.1 Kärlväxter 7.2 Mossor

7.3 Lavar 107 7.4 Svampar 113 7.5 Vertebrater (ryggradsdjur) 117 7.6 Evertebrater (ryggradslösa djur) 121 7.7 Hotade arter kommunvis

Exempel på återskapande av naturmark 143 8.1 Bakgrund 143 8.2 Málformulering 143 8.3 Genomförande 144 8.4 Naturtyper 145 8.5 Listning av önskade typer av naturmark och arter: Ett exempel 146

Exempel på kommunal kvävepool, Kristianstads kommun 151 9.1 Varfor en kvävepool? 9.2 Varför Kristianstads kommun? 9.3 Inkomst: Utsläpp i Kristianstads kommun 9.4 Var ska vi tat? 161 9.5 Utgift-åtgärder 164 9.6 Balans 7 171

10.3 Ekologiska processer av betydelse för

närsaltretentionen 176

10.4 Naturvårdsaspekter 180

10.5 Förslag till anläggnings- och restaureringsátgärder 181

10.6 Skötsel av våtmarker

11 Våtmarkskartor över Västra Skånes åar 231

12 Referenser

13 Ordlista 251

Appendix Karta - Naturvårdsintressanta områden i

Västra Skåne

Inledning

1 Inledning

Sett ur svensk synvinkel är det skånska landskapet rikt på olika djur- och växtarter. En lång rad av de naturtyper som funnits och delvis finns kvar i Skåne har uppkommit som ett resultat av mänsklig påverkan. Men de senaste hundra åren har vårt sätt att utnyttja marken snabbt förändrats i en riktning som innebär att landskapet har torkat upp, blivit övergött och förenklat. Detta påverkar också vattendrag och hav i klart negativ riktning.

Denna utveckling kan komma att accelerera nu när jordbruket avregleras. Å andra sidan finns förhoppningar om att avregleringen av jordbruket skall leda till en bättre miljö. Men en sådan sker absolut inte automatiskt. Det fordras - nu mer än förbättring - ekonomiska resurser for att förhindra en fortsatt någonsin utarmning av vår flora och fauna.

Den gröna naturvärden har haft svårt att hävda sina intressen. Detta har lett till att arter och biotoper försvunnit. I framtiden bör betydligt större resurser än hittills avsättas for art- och biotopvård. Naturvårdsplaner som görs upp av länsstyrelser och kommuner måste vara ekonomiskt förankrade. Med andra ord: Det räcker inte att göra upp planer. Tillräckliga medel måste avsättas för att planerna ska kunna genomföras.

Bakgrund

2 Bakgrund

Naturen i Västra Skåne är starkt präglad av människan. För att förstå dagens miljöproblem måste man därför ha kunskap om såväl landskapets som samhällets historiska utveckling.

2. 1 Geologi och klimat

Skåne med sitt sydliga läge har ett mildare klimat och en längre vegetationsperiod än övriga Sverige. Vegetationsperiodens längd, dvs. den tid då dygnets medeltemperatur överstiger 3° C, är 260 dagar. Årsmedelnederbörden varierar i olika delar av Skåne mellan 450-800 mm.

Det är den varierande berggrunden som ger Skåne dess karaktär som gränsbygd mellan det karga och skogiga Norden och Mellaneuropas bördiga jordbruksområden. Från norr sträcker sig det sydsvenska urbergsområdet in i Skåne. I de södra och västra delarna av landskapet består berggrunden av lagrade eller sedimentära bergarter, vilka geologiskt anknyter denna del av Skåne till Mellaneuropa. Gränsen mellan urberg och lagrade bergarter sträcker sig diagonalt genom Skåne från nordväst till sydost.

Den yngre sedimentära berggrunden i sydvästra Skåne är rik på kalk och har gett upphov till mer näringsrika jordarter än urbergsberggrunden som till största delen består av gnejs och granit. Inlandsisen har format de skånska moränerna. I sydvästra Skåne finns den näringsrika finkorniga baltiska moränen och i mellersta och norra Skåne dominerar den näringsfattigare blockrikare urbergsmoränen. Baltiska moränen är grunden for sydvästra Skånes goda åkerjord. Urbergsmoränen har däremot passat bättre för skogsbruk.

Bakgrund

|

W

ih.

*www

iWillIl

lllllluawlw

“nal

_._..."

hur

innan!

|||||||Il|||I||||||||.

--umnul nu»

llllllluuauasayuntl

INN

|||g||um|y||

?i

Figur 2.1 Skånes moränomráden. Den kraftiga linjen markerar gränsen mellan nordostmoränen och den näringsrika /inkorniga baltiska møränen i sydväst. Nordostmoränen domineras au näringsfattig urbergsmorän, vit på kartan. Tät streckmarkering betyder hög kalkhalt, gles betyder låg.

2.2 Näringsämneshypotesen

Näringsämneshypotesen är ett hjälpmedel för att förstå sambandet mellan vegetationsutvecklingen och samhällsutvecklingen. Enligt den kan historien indelas i stadier då människan manipulerat naturen på olika sätt och fått ut olika mycket mat.

Förutsättningen är att något av grundämnena kväve, fosfor eller kalium är bristämne i människans utnyttjande av landskapet. Dessa ämnens cirkulation är nyckelprocesser som det gäller att

beskriva och förstå.

vissa tillfällen i historien har ökat drastiskt.

Yid befolkningen

Okningama antas ha att göra med att ny teknik gör det möjligt att

Bakgrund

fodomässigt försörja fler människor än tidigare på en viss yta. Den teknologiska utvecklingen har alltså gått i ett antal trappstegsmässiga kliv. Varje kliv innebär att fler kan forsörjas per ytenhet.

Vi kan urskilja fyra stora teknologiska steg, alla grundade på förändringar i näringsämnenas cirkulation. Se figur 2.2.

m h 1 Mat ull 1 pers/km:

åârâzch _

Urlakrurg

2. , 2 Mat ull 20 ges/km Hem” och röjgödslingsjordbrukare Urlakmng

3a. Mat till S0 pers/kmz

Jordbrukare med fasta gödslade åkrar Urlakning

3b.

Mat till 2 00 pers/kmz

Avancerade jordbrukare med fasta gödslade åkrar Urlakmng Konstgödsel

Mat till 3000 pers/krnz

Konstgödseljordbrukare Urlakning

Figur 2.2 Näringsämneshypotesen. Fem principiella stadier för mark-

användning. Matproduktionen gäller södra Skåne. Efter

Emanuelsson 1988a och I988b. Minusytorna exporterar näringsämnen, plusytor importerar. Pilarna visar flödet av näring.

Pá den lägsta nivån (1) där människan lever som samlare, fiskare och jägare kan hon bara komma åt en bråkdel av det näringskapital som finns i det ekosystem där hon lever. Befolkningen var troligen ojämnt fördelad under jägarestenåldern, med viss kon-

Bakgrund

centration till laguner vid havet och större grunda insjöar där jakten och fisket gick bäst. På nivå 2 utnyttjar människan röjgödslingstekniken och kan avsevärt höja näringsuttaget. Odlingarna är tillfälliga med långa trädesperioder, då skogen tillåts återkomma. Skogsröjningen frisätter näringsämnen i marken. Samtidigt som människan styr över stora mängder näringsämnen till sin matproduktion bidrar hon till att mycket försvinner. Det sker genom urlakning, ytavrinning och denitrifikation. Teknologin kan betecknas som slösaktig.

Exakt hur gick till vet vi inte. Man kan både ha röjt röjgödslingen for hand och använt eld. Träden kan också ha ringbarkats och skog fått stå kvar döda i åkrarna. Främst har områden med lätta och näringsrika jordar berörts av röjgödslingsjordbruket.

På nivå 3 a delar människan upp sitt territorium i två skilda markslag. Ett stort omland förser en liten åkerareal med närsalter för odling. Detta möjliggör en kontinuerligt hög matproduktion. Omlandet domineras av slåttermarker, stubbskottsängar och olika typer av betesmarker. Även skogsmarken används till stor del som betes- och fodermark. Intransporten av närsalter från omlandet sker till stor del med hjälp av boskapen. Kedjan vegetation-betegödsel-odlingsväxter är av avgörande betydelse för systemets

funktion. Äng är åkers moder lyder det gamla uttrycket. För-

lusten av näringsämnen är långt mindre än på nivå 2.

Nivå 3 b medför ingen principiell förändring i närings-cirkulationen. Men proportionerna mellan marker som exporterar och marker som importerar näringsämnen förändras drastiskt. I Skåne fyrdubblas åkerarealen genom införande av en rad nya odlingstekniker. Vilka dessa är beskrivs under 1800-talets historia.

På nivå 4 har människan gjort sig oberoende av näringsexporterande ytor. Handelsgödselns intåg har brutit kopplingen fodermarker - och den totala åkerarealen har naturliga åker, kunnat minskas starkt genom ett allt effektivare jordbruk.

2.3 Förhistorisk tid

När landisen för drygt 13 000 år sedan försvann från södra Skåne, invaderades landet snabbt av tundra- och stäppväxter. Efter några tusen år med varierande klimat inträdde en varmare period då landet blev skogsklätt.

Bakgrund

Dessa skogar tycks ha varit mycket öppna. Dels visar pollendiagram att många öppenmarksväxter fanns i anslutning till

skogarna, dels har man i torvmossar ort från denna

många fynd tid av djur anpassade till öppen mark. Bland annat levde uroxen och den irländska jättehjorten här. Båda dessa arter krävde gräsytor - inte sluten skog - för att överleva. Också kulturmarksväxter kan ha levt i det halvöppna landskapet.

Att förklara enbart i klimatiska termer öppenheten är svårt, då vi idag vet att skogar blir slutna om de inte betas eller hugges, även i torrt eller kallt klimat. Det är troligt att de stora växtätarna med sitt bete kan ha bidragit till landskapets halvöppna karaktär.

För omkring 5 800-5 900 år sedan måste en drastisk ha förändring ägt rum. I pollendiagram för Västeuropa som täcker denna tid ser man en markant minskning i mängden almpollen. De viktigaste teorierna som lanserats för att förklara detta är att almskogen fått lämna plats åt människans odlingar, att den drabbats av almsjuka, klimatförsämring eller att hamling satt ned trädens pollenproduktion.

I varje fall förändras det mänskliga samhället vid denna tid. Röjgödslingsjordbruket (nivå 2) introduceras, kanske som en föjd av almens tillbakagång. Alternativt är människan till stora delar ansvarig för minskningen.

Systemet med fasta gödslade åkrar (nivå 3 a) anses ha införts i de bördigaste delarna av Skåne någon gång mellan år 0 och 1 000 e Kr.

2.4 Tiden 1000-1800

Under tidig medeltid sker antagligen omfattande i förändringar landskapet. Från slutet av 1100-talet började stora områden hävdas intensivt. skogsområden som tidigare bara något påverkats av betesdritt fick lämna åt olika plats typer av ängar och även åker. En rad nyttoväxter infördes i Skåne, sannolikt av munkar. Flera arter som ramslök, kattmynta och hjärtstilla har sedan kunnat sprida sig i naturen.

Under 1300-talet drabbades stora delar av Europa av digerdöden, troligen även Skåne. Tidigare hävdade ytor växte igen och det dröjde årtionden innan odlingarna kunde expanderas igen. Troligen var Skåne vid digerdödens utbrott uppodlat i samma omfattning som vid mitten av 1600-talet.

På 1700-talet överexploaterades det skånska landskapet på många sätt. Den ökade handeln, den begynnande industrin och befolkningsökningen tärde på skogsresurserna, och vedbristen blev akut

Bakgrund

i många områden. Ängsmarkernas och därmed åkrarnas produk-

tivitet nedsattes av överutnyttjande. Landskapet drabbades av en ekologisk kris.

2.5 1800-talet

Under 1800-talet utvecklades det skånska landskapet från ett betesoch slåtterlandskap till ett jord- och skogsbrukslandskap. Det markerar övergången från nivå 3 a till 3 b i nâringsämneshypotesen. Åkerarealen mer än fyrdubblades från 1805 till 1914. Stora våtmarkearealer dikades ut, trädrika ängar av skottskogstyp försvann och de redan förut halvöppna utmarkema kom att ytterligare avskogas. Utvecklingen påskyndades av skiftesreformen som möjliggjorde införande av effektivare odlingsmetoder. Det radikala enskiñzet genomfördes snabbt. Från 1803 till 1830 skiftades stora delar av Skånes slätt- och risbygder.

Hur kunde denna enorma uppodling ske på fodermarkens bekostnad? Hade det gamla uttrycket äng är åkers moder upphört att gälla? Drabbades inte de nya åkrarna av näringsbrist?

Förklaringama är många, men några faktorer spelade stor roll:

1. Växtfoljderna utvecklades och kom att omfatta ärtvâxter som tillforde jorden kväve. 2. Man lärde sig att ta vara på gödslet effektivare. 3. Vallodling och fodersädsodling infördes. 4. Vallbrottet, dvs. röjgödslingseffekten när man plöjer upp gräsmark. 5. Märglingen (spridning av kalkrikt slam från mârgelgravar) om än bara på kort sikt.

inverkade, 6. Översilningstekniken.

de faktorerna. Den

Översilningstekniken är en av viktigaste

innebar att man dâmde upp en bäck eller å och ledde in vatten i en sidokanal. Från denna leddes vattnet in över en ângsmark. Vattnet skulle sila över marken, inte dränka den. Åvattnet tillforde vetetationen näringsämnen, och produktionen kunde upp till tiodubblas. Tekniken slog genom på bred front - hela 3 % av Skånes yta förvandlades till översilningssystem. De flesta systemen övergavs omkring år 1900, då konstgödslad vall blev mer lönsam än översilningsängen.

var en form av hävdad våtmark. Ofta hade den en rik Silängen fågelfauna. De stora systemen på Vombs ängar t. ex., hyste bland annat rödspov, sydlig kärrsnäppa, brushane, storspov och rödbena.

Bakgrund

\

l

Figur 2.3 Principskiss för översilning. Ån dämdes leddes ut upp och vatten

på ängarna via ett fint nät av grävda diken (vita). Grövre partik-

lar sedimenterade och gödslade på så sätt marken. Överskotts-

vattnet leddes ut via diken (svarta). Ofta hade man en damm-

lucka vid utflödet, för att omväxlande kunna ställa marken under vatten och låta den torka upp.

2.5.1 Skogsbrukets frammarsch

Från mitten av 1800-talet började man på vissa större medvetet gods sköta skog för timmerproduktion. Skogsbetet minskade drastiskt,

och mot slutet av seklet blev det fart I

verklig på återbeskogningen. takt med att odlingssystemen blev allt mindre beroende av närings-

Bakgrund

ämnen från fodermarkema blev det mer plats för skogar som inte betades eller hamlades. Stora områden som troligen hyst bok- och men som varit betesmarker under ett par ekskog på 1500-talet, öppna hundra år, beskogades nu. Ofta såddes bok.

2.6 l900-ta]et

2.6.1 Jadlruk

Vid sekelskiftet man i stor utsträckning använda konstbörjade eller i Västra Skåne. Inledningsvis dominerade handelsgödsel kalium. allvar först på 1930- Fosforgödselmedel slog igenom på talet, mycket for att höja sockerbetsproduktionen. Kvävegödselmedlen fick stor först 1950- och 1960-talen. Den ökade användning på i kombination med större ytor plöjd mark kvävegödslingen orde, vintertid samt koncentration av slaktdjur till större besättningar, att till haven från åkermark ökade från1960. kväveavgången

också fart först på 1950-

Bekämpningsmedelsanvändningen tog

talet. Däremot har förenklingen av det västskånska landskapet varit en under hela 1900-talet. Under vissa kontinuerlig process har det under andra långsamt. 1960-talet var en perioder gått fort, då åkrar slogs trädrader höggs ner och period många samman, dammar ut. Att Västra Skånes jordbruksmark rationalifylldes serats hårdare än på de flesta andra håll i landet beror på jordens Jordbruket har här ett överskott som man kunnat bördighet. givit investera i bättre arrondering och långt driven rationalisering.

har inneburit mekanisering och specialisering Rationaliseringen av Västra Skånes slättområden kom ganska snart växtodlingen. efter andra att bli nästan kreaturslösa. Detta har i sin världskriget tur att de senaste 50 åren skett främst med

ort gödslingen

blivit en minskad mullhalt oorganiskt konstgödsel. Följden har sikt illavarslande då mullhalt bidrar till en stabil odlingspå hög framgång.

2.6.2 Skogsbruk

Västra Skåne är inget typiskt skogsbruksområde. Men skogsbruket har expanderat under 1900-talet, främst genom ny granskog på åsarna. har också fått striktare form - man har strävat Lövskogen efter enartsbestånd.

Bakgrund

2.6.3 Urban expansion

I Västra Skåne råder stor konkurrens om marken. Starkast ekonomiskt har länge den urbana sektorn varit, och ytan den tar i anspråk har ökat betydligt snabbare än befolkningen. De areella näringarna har haft svårt att konkurrera med bostadsbyggande, industri och vägar. Ännu svårare har det varit att hävda naturvårdsanspråk gentemot bebyggelse i t. ex. vátmarksområden. Just utfyllnad av låglänta strandängar och grunda havsomráden har varit en vanlig företeelse i Västra Skåne. Längs sträckan Bjärred- Klagshamn har det mesta av den naturliga stranden försvunnit.

Också vägar har förändrat landskapsbilden. Inte främst ytmässigt, utan genom att skära sönder landskapet. E 6:ans dragning på 1960-talet fick allvarliga konsekvenser. Vägen drogs genom flera skyddsvärda våtmarksområden som delvis dränerades. Vägen isolerar och bullerpåverkar också strandängar, t. ex. söder om Landskrona. En liknande sektoriserande effekt har kraftledningarna fått.

Byggandet av Sturups flygplats har kluvit ett backlandskap med stora naturvärden.

Också den ökade vattenkonsumtionen har påverkat landskapsbilden, t. ex. vid Vombsjön som invallats och höjts. Vattenståndet varierar påtagligt, med negativa konsekvenser för sjöns djur- och växtliv.

2.6.4 Naturvårdens framväxt

Förändringen av det västskånska landskapet som skett under 1900talet hade kunnat vara ännu mera omfattande om inte natur- och landskapsvårdande krafter också haft visst inflytande på utvecklingen. Kullaberg, Hallands Väderö och Måkläppen söder om Falsterbo är kanske de bästa exemplen på natur som skyddats tidigt. Iypiskt för åtminstone seklets forsta hälft är att små ytor med speciellt märklig natur blivit skyddade. Skydd av större ytor med mera vardaglig natur har kommit mer i fokus de senaste årtiondena.

Problem

3 Problem

3.1 Attbedriva naturvård

3.1.1 Na et

Naturvården har svårt att hävda sina intressen gentemot andra anspråk som ställs på landskapet. Desssutom blandas naturvårdsintressena ofta samman med övriga anspråk, vilket ger upphov till begreppsförvirring. Allvarligt är att vård av naturresurser ofta sätts synonymt med naturvård. Men det är inte alltid samma sak.

För att reda ut begreppen delar vi här in människans anspråk på landskapet i fyra typer:

- ett som innebär att marken eller bebyggelseansprák bebyggs hårdgörs på ett sätt som i princip omöjliggör betydande biologisk produktion, - ett som innebär att vi vill oss utvinningsansprák tillgodogöra naturtillgånger utan direkt tanke på en långsiktig hushållning med dessa tillgångar, - ett som innebär att vi måste hushålla resursbevarandeansprák med naturresurser på ett sådant sätt att de kan utnyttjas långsiktigt, - ett som innebär att vi skall hantera naturnaturvårdsanspråk en på ett sådant sätt att arter och biotoper bevaras.

Det är viktigt att poängtera att det s. k. naturvårdsanspråket inte har som motivering att en naturresurs långsiktigt skall kunna utnyttjas ekonomiskt. Arter och biotoper har rätt att existera för sin egen skull. Naturvårdsanspråket ställer vi främst av friluftsmässiga, etiska och kulturhistoriska skäl. Det kan alltså inte direkt värderas i ekonomiska termer. Däremot vet vi att landets omväxlande natur lockar turister och därmed inkomster till Sverige.

Denna distinktion mellan resursbevarandeanspråk och naturvárdsanspråk är viktig eftersom de två anspråken inte alltid sammanfaller. En utbredd uppfattning är nämligen att vi alltid kan och ska motivera naturvård utifrån ekonomiska ställningstaganden om än långsiktiga. Dvs. motiveringen ska visa på att det innebär någon form av ekonomisk nackdel om vi inte tar naturvårdshänsyn. En sådan långsiktig ekonomisk motivering av naturvårdsstrâvanden är inte meningsfull.

Problem

Ofta sammanfaller dock resursbevarandeanspråket och naturvårdsanspråket. Detta borde utnyttjas mera i den praktiska planeringen än vad som gorts hittills.

3.1.2 Administrativa problem

Naturvård är en relativt ny företeelse for myndigheterna, vilket förklarar många av de administrativa problem som uppstår. Hotet mot många naturtyper förvärras snabbt samtidigt som de ekonomiska anslagen till naturvård inte mött denna utveckling. De länsvisa naturvårdsplaner som finns motsvaras inte alls av personella eller ekonomiska resurser för ett förverkligande.

Ett annat problem är den oklara ansvarsfördelningen. I naturvårdslagen, NVL, sägs att naturvård är en statlig och kommunal angelägenhet. Hur ansvaret ska fördelas är dock fortfarande i många stycken oklart, vilket i flera fall leder till att varken staten eller kommunerna tar ansvar for vissa delar av naturvården.

Det finns även oklarheter kring naturvårdshänsyn i de areella näringarna. Naturvårdshänsyn finns numera inskrivna i skötsellagen och skogsvårdslagen, men fortfarande brister det i tillämpningarna.

3.1.3 Kunskap om naturvärdena

Utgångspunkten för naturvärden är att ha kännedom om naturvârdena. Dels var de finns, dels kvalitet och kvantitet. Nästa steg är kunskap om ekosystemens funktion. Dessa kunskaper måste sedan föras vidare och användas för att tillgodose naturvårdens intressen.

Kunskapen om tillgången på naturmark, dess lokalisering och kvalitet undersöks av länstyrelsen i diverse inventeringar. Sådana inventeringar finns for ängs- och hagmarker, våtmarker, bokskog, småvatten, och i form av olika artinventeringar.

Kännedomen om naturvärdena i Västra Skåne varierar. Vissa regioner är mycket väl undersökta medan andra områden är betydligt mindre kända. Det finns också vissa mindre glapp

mellan orda inventeringar, områden som faller mitt emellan då

de inte riktigt passar in i någon av inventeringarna. En del naturtyper är dåligt kända på grund av att de inte inventerats eller att inventeringar inte slutforts. Exempel är ädellövskog och naturskog.

Problem

Den information som finns i form av inventeringar är svår att nå och att överblicka, eftersom lättillgängliga sammanställningar saknas.

3.1.4 Naturreservat

För många naturreservat är skötselplanerna sådana att man kan ifrågasätta om områdena överhuvud taget ska vara reservat. Normalt skogsbruk bedrivs, gödsling förekommer i naturbetesmarker etc. Orsaken är att naturvårdsmålen rimmar dåligt med anslagna resurser. Ersättningen till markägare for avsevärt försvårande av pågående markanvändning kan inte utgå i den utsträckning som skulle behövas.

Se även: Kapitel 6, Miljöersättningar.

3.1 .5 Lagstiftning

Den lagstiftning som reglerar markanvändning och naturvård har - i takt med ökat utnyttjande av naturresurserna och tilltagande miljöproblem - blivit allt mer komplex. Den har vuxit fram under skilda tidsperioder och haft olika mål, ibland motstridiga eller svåra att förena med varandra.

Vissa lagar har främst syftat till att underlätta exploatering, andra till att skydda enskilda eller allmänna intressen. Krav på hög effektivitet har varit avgörande för reglernas utformning i många fall. Den konflikt som ofta finns mellan miljöintressen och andra intressen hanteras på olika sätt. Konflikten speglas väl i bland annat skogvårdslagen och lagen om skötsel av jordbruksmark. Dessa är i första hand produktionsinriktade lagar i vilka införts naturvårdshänsynsparagrafer.

Skogsvårdslagen Skogsvårdslagens syfte är att åstadkomma ett rationellt skogsbruk med hjälp av regler för återväxt och avverkning. Skogsvårdsstyrelsen har möjlighet att meddela föreskrifter om naturvårdshänsyn vid skötsel av skog. En föreskrift får inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Skyddet för naturmiljön i lagen är ganska svagt. Lagens allmänna hänsynsregler i 1§ är inte straffsanktionerade. Straffansvar följer inte heller direkt på grund av lagens 21 § som gäller naturvårdshänsyn. Om en skogsägare däremot bryter mot avverkningsplikten följer straffansvar direkt på grund av lagen.

Problem

Dikning i skogsbruket Skyddsdikning är en åtgärd som en fastighetsägare kan vara skyldig att utföra efter en avverkning för att uppfylla reproduktionskravet i lagen. Statsbidrag har utgått till skogsdikning enligt 8 § Förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket.

Lagen om skötsel avjordbruksmark Lagens syfte är att jordbruksmark skall brukas så att markens produktionsförmåga tas tillvara. 1984 infördes 6a §, en regel om att naturvårdshänsyn ska tas vid skötsel av jordbruksmark. 6a§ får inte motverka jordbrukets rationalisering eller innebära annat än mindre intrång, dvs. pågående markanvändning får inte avsevärt försvåras.

Lantbruksnämnden har möjlighet att meddela förbud eller föreläggande för att hänsynsparagrafen ska efterlevas om lantbruksnämnden tidigare givit råd och anvisningar om naturvårdshänsyn som brukaren inte tagit hänsyn till.

Straffansvar följer inte direkt på grund av lagen, utan är kopplat till lantbruksnämndens föreskrifter, förelägganden och förbud. Lantbruksnämndens uppgift har tidigare varit att rådgöra med lantbrukaren för att uppnå bästa lönsamhet inom jordbruket. Paragraferna om naturvårdshânsyn kan här upplevas som ett hinder.

Emättningsregeln 26 § naturvårdslagen En markägare har rätt till ersättning då lagens krav på naturvårdshänsyn försvårar markanvändningen. Före 1987 utgick ersättning enbart om markanvändningen avsevärt försvårades på hela fastigheten, nu räcker det om markanvändningen avsevärt försvåras på det berörda skiftet. Att betala ut ersättning efter denna regel innebär orimliga kostnader för naturvärden. Följden har blivit ett stort steg tillbaka för möjligheten att bedriva naturvårdshänsyn i vardagslandskapet.

3.1.6 Våtmarkskonventionen (CW-listan)

Den internationella våtmarkskonventionen (Convention on Wetlands, Ramsar-konventionen) som Sverige undertecknat har till syfte att skydda internationellt betydelsefulla våtmarker, främst för att bevara bestånden av flyttande våtmarksfåglar. De länder som undertecknar avtalet åtar sig att värna om dessa områden.

Västra Skåne har två CW-områden, dels kuststräckan Falsterbo- Foteviken-Klagshamn, dels området kring Klingavälsån och Krankesjön.

ZS

Problem

Områdena är inte skyddade enligt svensk lag, utan enbart angivna som riksintresse för naturvården. Det innebär att hänsyn ska tas till de naturvärden som finns. Att skyddet inte är tillräckligt kan ses vid Höllviksnäs, där väg 100 byggs i CW-området mellan Falsterbo och Foteviken. Grundområdena här producerar lika mycket föda per kvadratmeter och år som en tropisk regnskog. Bottnarna är därför viktiga som födokälla för både marina organismer och fåglar. Här rastar mängder av flyttfåglar varje höst och vår. Vägen byggs på en utfyllnad i strandbrynet.

3.1 .7 Miljöersättningar

Miljöersättningar är en ny form av naturvårdsinstrument som allt mer kommit att utnyttjas i naturvårdsarbetet de senaste åren. Av de typer som idag existerar är NOLA (naturvård i odlingslandskapet) den mest kända. En brukare kan t. ex. erhålla en årlig ersättning for att han ser till att en hagmark betas men inte gödslas.

Miljöersättningar kan komma att bli viktiga i det framtida naturvårdsarbetet. Men det är inte meningen att sådana miljöproblem som kan lösas med rimlig lagstiftning skall lösas genom miljöersättningar.

Principen bör vara att miljöproblem som förorsakas av en näring också ska åtgärdas av denna näring. Det är alltså snarare miljöproblem, som är uppkomna utanför en näring eller genom ett historisk orsakssammanhang, ska kunna åtgärdas med miljöersättningar.

Miljöersättningar är som mest effektiva där hävd av kulturmark inte längre är ekonomiskt lönsam för markägaren. Här går samhället in och betalar för den naturvårdsnytta som hävden innebär.

Se åtgärdsförslag: 4.1

_Strukturella förslag,

4.2.2 Andring av ansvarsreglerna, 4.2.4 Gör CW-områden till naturreservat samt 4.4.1 Minskad granplantering. Se även: Kapitel 5, Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram samt Kapitel 6, Miljöersättningar.

Problem

3.2 Hotade arterochbiotoper

Skåne har efter svenska mått en artrik fauna och flora som till delar vuxit fram i det gamla kulturlandskapet. Dessa naturvärden har genom förändringarna i markanvändning påverkats kraftigt, och annat område i har så många hotade djur- och inget Sverige växtarter som Skåne.

arters fortsatta existens hänger på en skör tråd. Flera av Många Skånes arter är unika för Sverige. Västra Skåne innehåller också värdefulla biotoper som är av helt avgörande betydelse för många vissa arters fortlevnad. T. ex. extremrikkärr, kalkfuktängar, större fuktängar i ådalar marsk, sandrevlar, havsstrandängar, samt vissa äldre bestånd av ädellövskogar. Generellt kan alla ogödslade och hävdade marker betecknas som hotade biotoper.

3.2.1 Ogödslade betes- och slåttermarker

av de biotoper som skapats hävd av människan Många genom innehåller arter som anpassats efter ett näringsuttag från mardvs. som betesmarker, slåttermarker etc. ken, mager mark, Dessa marker har under det senaste halvseklet fått ta emot allt mer närsalter. Den ökade näringshalten från gödslingen ger en ändrad konkurrenssituation och många arter slås ut. Ett fåtal arter dominerar i den gödslade marken.

Avelsarbete och högvärdigt foder har dramatiskt ökat kornas mjölkproduktion. Högproducerande mjölkkor kräver kraftigt bete om de ska kunna ute under sommarhalvåret, och därför gå är många av de tidigare ogödslade naturbetesmarkerna idag eller Likaså har den ogödslade ängen, vår gödslade övergivna. artrikaste biotop, omvandlats till fodervall med insådd gröda som gödslas. I Västra Skåne finns idag ingen ogödslad ängsmark med obruten kontinuerlig hävd.

Upphörande bete är ett annat stort hot mot betesmarksarterna. har redan förbuskats eller planterats med Många hagmarker gran. Dagens högproducerande kor går främst på gödslade vallar. De fodermarkerna varav vissa kanske hävnaturliga dats ända sedan bronsåldern försvinner idag med kontinuerligt oroväckande hastighet. Dessa marker går mot en ändrad och de och växtarter som under lång tid markanvändning djuranpassats till dessa biotoper försvinner.

Problem

3.2.1 Naturskogar

Huvuddelen av de skånska är rationellt skötta. Det

lövskogarna

finns dock en liten andel som visserligen inte är urskogar men som utsatts för liten påverkan under de senaste årtiondena. Faunan och floran är rik och varierad och områdena har ett stort naturvärde. I dessa områden finns död ved vilket är en viktig biotop för ett flertal insekter. Många av de hotade evertebraterna är beroende av dessa miljöer för sin fortsatta existens. Dessa skogsmiljöer skyddas ej av ädellövskogslagen. Deras kvaliteter bevaras enbart om de helt undantas från skogsbruk, och alltså inte lämnar någon ekonomisk avkastning.

Se åtgärdsförslag: 4.2 Hotade arter och biotoper. Se även: Kapitel 7, Sammanställning över hotade arter i Västra Skåne.

3.3 Närsalters inverkan

Närsalter som eutroñerar eller göder vattendrag och hav är idag ett stort miljöproblem. Problemen i havet anses till stor del bero på för höga halter av kväve. I äldre tiders landskap tog våtmarkerna upp en stor del av de närsalter som fördes med vattendragen. I och med att vi från senare delen av 1800-talet dränerat våtmarkerna gjorde vi oss av med de naturliga kvävefällor som fanns. Det moderna jordbruket, bilismen och tätorternas avlopp är huvudkälloma för de stora mängder kväve som idag förs ut i haven.

Genom internationella överenskommelser, i Helsingforskommissionen och Nordsjökonferensen, har Sverige åtagit sig att halvera sina närsaltsutsläpp till haven fram till 1995. Riksdagen har också 1988 tagit ett beslut att halvera jordbruksmarkens kväveläckage fram till år 2000. Framförallt det förstnämnda målet ser idag ut att vara mycket svårt att uppnå.

Sedan början av 1970-talet har den svenska västkusten, inklusive Skagerrak och Kattegatt, så gott som årligen drabbats av osedvanligt kraftiga algblomningar. I samband med dessa har det regelbundet rapporterats syrebrist och bottendöd i vidsträckta områden. värdefulla fisk- och har

Kommersiellt skaldjursarter

drabbats i såväl Oresund, Skagerrak som Kattegatt. Genom jämförelser med äldre studier har marina forskare visat att bottenfaunan verkligen genomgått stora förändringar i hela Västerhavet ända sedan början av 1900-talet. Dessa trender har fortsatt under 70och 80-talen.

Problem

Också Östersjön befinner sig i en allvarlig miljösituation. Kväve

från skånska åar kan antas medverka även där.

Marina forskare har fastslagit att kväve är det näringsämne som åtminstone inom en överskådlig framtid reglerar algernas primärproduktion i Västerhavet. Detta innebär att algernas tillgång till andra tillväxtreglerande ämnen än kväve är god, och att tillförsel av nytt kväve medför en kraftig tillväxt som snabbt leder till algblomningar. Därför är kväve det ämne som måste prioriteras när man vidtar åtgärder för att begränsa eutrofieringen och återskapa en långsiktigt hållbar marin miljö.

Eutrofieringen ser vi också i många biotoper på land. Genom nedfall av kväve sker en gödsling av all mark. Kvävenedfallet från luft härrör till omkring hälften från trafikens kväveoxider och till hälften från ammoniak i stallgödsel. Nedfallet beräknas idag till ca 25 kg N/ha för Västra Skåne. Den ändrade näringshalten ger en ensartad flora (Se avsnitt 3.2 Hotade arter och biotoper).

Även mossen är en mager biotop som idag genomgår stora forändringar. Vanligast är igenväxning som en följd av gödningen.

Kvävedepositionen förvärrar dessutom forsurningen av mark och vatten.

Se åtgärdsförslag: 4.3 Begränsning av närsalthalten i ekosystemen och 4.1.2 Kommunal kvävepool. Se även: Kapitel 9 Exempel på kommunal kvävepool.

3.4 Vattendrag och våtmarker

Mer än 100 års utdikningar, sjösänkningar och uträtning och kulvertering av vattendrag har minskat arealen våtmark kraftigt. Avsikten har varit att skapa ny åkermark. Mängden vatten som kan magasineras i flodsystemen har minskat avsevärt, liksom vattnets uppehållstid i vattensystemen. De flesta skånska sjöar har blivit sänkta. På Söderslätt har våtmarksarealen minskat från 10 - 15 % i början av 1800-talet till ca 1 % i dag.

Av forna kärr och mossar ser vi idag inte så mycket. Omedelbart efter kraftiga snösmältningar, innan dräneringen hunnit verka, kan vi dock bilda oss en rätt god uppfattning om utbredningen av äldre våtmarker. Efter höstplöjningen går det också att se var

Problem

utdikade kärr legat. Jorden har här en mörkare svartbrun färg. Ibland ser man också rostfârgade ytor som tyder på en tidigare våtmarkskaraktär.

Utdikningamas konsekvenser för växt- och djurliv har varit stora. Med de kalkkârr som utdikats har många kalkkrävande orkidéarter försvunnit. Nedgången har också varit stor för flera våtmarksberoende fågelarter. Mest känd är storken som häckade senast 1954. Brushane och enkelbeckasin har minskat i antal och den sydliga kärrsnâppan har starkt gått tillbaka som svensk häckfågel. Även förekomsten av många groddjursarter har reducerats, t. ex. vanlig groda och stinkpadda.

Den kortade uppehållstiden för vattnet innebär att mer kväve förs ut i havet. Kvävet hinner inte förbrukas på vägen i lika hög grad. Dels hinner inte lika mycket kväve denitrifieras till luftkväve. Dels kan inte kväverikt organiskt material sedimentera som förr i åkrökar och dammar.

Se átgärdsförslag: 4.3.1 Våtmarkerna i samhällsplaneringen, 4.3.2 Lagstiftning om samhällets tillgång till våtmark och 4.2.4 Gör CW-områden till naturreservat. Se även: Kapitel 10, Anläggning och restaurering av våtmarker samt Kapitel 11, Våtmarkskartor över Västra Skånes åar.

3.5 Försurning

Försurningen i Västra Skåne orsakas huvudsakligen av nedfall av svavelföreningar och kväveföreningar. Det försurande nedfallet påverkar olika marker högst olika. Känsligast är granskog. Skogarnas försurning medför på sikt en allvarlig produktivitetssänkning samt en utarmning av floran.

Intensivodling på åkermark medför i sig en relativt snabb pHsänkning. Denna försurning kompenserar de flesta lantbrukare genom regelbunden kalkning.

Naturliga betesmarker är problematiska, då de utsätts både för surt nedfall och kvâvenedfall. Att kalka här är inte självklart positivt, då det kan medverka till en snabb frisättning av växtfillgängligt kväve. Den gödselverkan som uppstår kan leda till att en rad sällsynta växter slås ut.

Problem

Försurningen medför i kalkfattiga trakter också att ytvatten och grundvatten blir surare. I Västra Skåne är detta inget stort problem i jämförelse med de flesta andra områden i Sverige - åtminstone inte på kort sikt.

All skogsmark i Sydsverige är utsatt för nedfall av sura svavel- och kväveföroreningar. Barrskog får emellertid ta emot tre till fem gånger så stora mängder som lövskog. Orsaken är att barrens totala yta är större än lövens, och att barren sitter kvar året om och effektivt fångar upp luftbuma föroreningar. Regnvatten löser upp föroreningarna och för dem från barr- eller bladytan till marken.

3.5.1 Fömumingens effekter i marken

Markförsumingen innebär att:

- markens blir pH-värde sjunker (det surare), - markens förråd av baskatjoner (näringsämnena kalcium, magnesium och kalium) töms ut, - det ämnet aluminium mobiliseras och dess halt i markgiftiga vätskan mångdubblas och - även halten av (bl. a. kadmium) ökar i giftiga tungmetaller markvätskan.

Försurningskänsligheten, hur lätt marken försuras, bestäms av:

- den totala buffertkapaciteten, katjonbyteskapaciteten (EC), d. v. s. hur stor mängd sura vätejoner som kan neutraliseras genom utbyte med markens tillgängliga katjoner. Lerhalt och organisk halt är avgörande för det tillgängliga förrådet, - markens dvs. hur stor andel av markens buffertbasmättnad, förmága som utgörs av kalcium, magnesium och kalium och - hur stort det sura nedfallet är.

Markens totala förråd av tillgängliga baskatjoner (kalcium, magnesiumn, kalium) är produkten av basmâttnaden och katjonbyteskapaciteten. En mark med medelhög basmättnad (15-30 %) och låg katjonbyteskapacitet förlorar snabbt sitt förråd av baskatjoner på grund av det sura nedfallet. En sådan mark är maximalt känslig för att det sura nedfallet uttömmer baskatjon-förrådet.

När markens basmâttnad är låg (mindre än 15%) kommer aluminium-mobiliseringen att öka dramatiskt som följd av det sura nedfallet. Aluminiumhalten i markvätskan ökar snabbt,

samtidigt som pH sjunker. Vid mycket låg basmättnad (mindre än

10 %) är aluminium-mobiliseringen stor oavsett om katjonbytes-

Problem

kapaciteten är låg eller hög. Istället bestäms aluminiumhalten i markvätskan då av mängden sulfat och nitrat som transporteras genom marken. Stort surt nedfall ger hög aluminiumhalt i markvätskan och lågt (surt) pH-värde.

Sammanfattningsvis är mark med medelhög eller låg basmättnad (mindre än 30-40 %) maximalt fdrsurningskänslig, särskilt om lerhalten är låg. Surt nedfall på sådan mark medför uttömda mineralnäringsförråd, ökad halt av aluminium i markvätskan och surare pH-värde.

Se átgärdsförslag: 4.4 Minskad granplantering

3.6 Brist på rekreationsmark

Västra Skåne är det område i Sverige som har i särklass minst allemansrättslig mark per person. Detta på grund av stor befolkningstäthet, en kraftig exploatering i form av vägar och urban mark, och dessutom ett intensivt och omfattande jordbruk.

Av de marker som tidigare kunde utnyttjas for både jordbruk och rekreation finns inte mycket kvar. Naturbetesmarker har ersatts av granplanteringar eller odlats upp. Slåtterängarna har nästan alla försvunnit. Naturliga småvatten, märgelgravar, lövdungar, stengärdesgårdar och pilevallar har setts som och odlingshinder avlägsnats. De öppna fälten saknar ofta gröna stråk for fotvandraren, åarnas slingrande lopp har rätats och åkern plöjts ända ut till åfåran. Dessutom har gammal skog omförts till svårframkomlig ungskog.

Åldersfördelningen hos den skånska ädellövskogen (framför allt

boken) har förändrats under de senare årtiondena så att äldre skog dominerar idag. Detta innebär att man med ett normalt skogsbruk på ädellövskogsarealerna under de närmaste årtiondena snabbt kommer att få en dominans av ung ädellövskog. Det skulle minska möjligheterna till friluftsliv ytterligare.

Samtidigt har människors fritid ökat och därmed behovet av allemansrättslig mark. I Västra Skåne är tillgången på allemansrättslig mark per invånare 0,4 ha. Jämför med t. ex. Stockholms kommun som har 3,0 ha per invånare.

Se átgärdsförslag: 4.5 Brist på rekreationsmark Se även: Kapitel 8, Exempel på återskapande av naturmark.

Problem

3.7 Förödelsen av kulturlandskapet

Samtidigt som det gamla jordbrukslandskapet förändrats har vi tagit bort en rad spår av äldre kultur. Det har skett genom att tätorter och vägar fått allt större plats i landskapet och genom att skogs- och jordbruk rationaliserats. Hägnadsrester, fossila åkrar och spår av äldre översilningssystem har försvunnit, liksom bebyggelsemiljöer och fornminnen. Det kan också vara fråga om levande träd som hanterats på ett speciellt sätt, t. ex. hamlats. Alla dessa spår säger oss mycket om vår historia samt skänker skönhet och innehåll åt landskapet.

Kulturlandskapet är dubbelt hotat idag både genom att dess djur och växter försvinner och genom att landskapsformerna och spåren suddas ut.

Kulturmiljövården eller som den tidigare benämndes kulturminnesvården har i många fall svårt att hävda sina intressen i Västra Skåne. Speciellt gäller detta sådana företeelser i landskapet som av tradition varken behandlats som naturvårdsobjekt eller kulturminnesobjekt. Spår av äldre odling, spår av översilningsängar, skottskogar och trädbevuxna gränslinjer i landskapet hör till den kategorin.

I många fall är varken naturvårds- eller kulturminnesvårdslagstiftningen tillämplig för att skydda dessa värdefulla områden. Antingen innehåller objektet inga fasta fornlämningar eller finns inte tillräckligt sällsynt flora eller fauna. Rester av stubbskottsängar är exempel på marker som på detta sätt förblivit oskyddade.

En annan orsak till att ett område inte skyddats kan vara att det omfattas av både natur- och kulturminnesvårdens intressen. Betesmarker med äldre odlingssystem, där natur- eller kulturvärdena betraktade var for sig inte är tillräckligt stora, erhåller ofta inte ett tillfredsställande skydd.

Dessa områden utgör en fristad för många hotade växter och djur, samtidigt som de är av stor betydelse för friluftslivet. Dessutom har de också ett stort kulturhistoriskt värde, då de visar hur människan genom sina aktiviteter i olika tider omformat och påverkat landskapsbilden. I stora delar av vårt land är naturen ett kulturlandskap.

Problem

Lagstiftningen har stora brister, då den betraktar natur- och kulturvärden som vitt skilda och ibland t. o. m. konkurrerande intressen. Kulturminnesvårdens speciallagstiftning är inriktad på enstaka objekt. Den ger ett generellt skydd åt alla fasta fornlämningar. Detta kan t. ex. gälla även lämningar efter arbetsliv och näringsfång, men då krävs att området är varaktigt övergivet. Om man vill skydda större sammanhängande områden av kulturhistoriskt intresse måste man använda naturvårdslagen (NVL). För detta ändamål finns numera särskilda pengar hos riksantikvarieämbetet (RAÄ). Med dessa medel kan länsstyrelserna göra forordnanden och bekosta landskapsvård, precis på samma sätt som naturvården.

Naturvårdslagstiftningen är inriktad på att skydda och bevara en artrik flora och fauna. Detta görs främst genom att med stöd av NVL avsätta större sammanhängande områden till nationalparker, naturreservat eller naturvårdsområden där särskilda restriktioner gäller. Man kan dessutom via särskilda medel ge brukare ersättning for naturvårdande insatser i odlingslandskapet, s. k. NOLA-bidrag (se kapitel 6). Motsvarigheten inom kulturminnesvården kallas KOLA-bidrag (kulturvårdande insatser i odlingslandskapet). Genom att med stöd av naturresurslagen peka ut riksintressanta områden både för natur- och kulturrninnesvården försöker staten också säkra sitt inflytande över värdefulla områden som man inte anser sig ha råd att skydda på annat sätt.

Inte heller den administrativa arbetsfdrdelningen främjar synen på kulturmiljön som ett gemensamt ansvar för natur- och kulturminnesvården. På den kommunala nivån ligger ansvaret ofta på flera olika nämnder (miljö- och hälsoskydd-, kultur- och byggnadsnämnd), på den regionala nivån finns två myndigheter (länsantikvarien och naturvårdsenheten på länsstyrelsen) och på den statliga nivån delar två ämbetsverk huvudansvaret (statens naturvårdsverk och RAÄ).

Hur denna typ av områden behandlas är därför i hög grad beroende på hur myndigheterna samarbetar. Även om samarbetet under senare år har ökat, framför allt på den statliga nivån, är detta i hög grad fortfarande person- och intresseberoende, dvs. det krävs att personer som har överlappande intresseområden får möjlighet att utöva sina kunskaper.

Se åtgärdsförslag: 4.1.4 Kommunal naturvårdsplanering.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

Åtgärdsförslag

4. 1 strukturella förslag

4. 1 . l Principer för landskapets framtida utnyttjande

Länsstyrelserna, kommunerna och SNV skall i Förslag: samband med utarbetandet av nya naturvårdsplaner tillämpa en planeringsgång kânnetecknad av:

- avsikter, tydliga - klar ansvarsfördelning, - av naturvårdsmålen och kostnadsrelatering - av olika mellan utredovisning avvägningar resurshushållnings- och naturvinnings-, vårdsanspråk. Ansvarig: Stat och kommuner

Vid en av utnyttjandet av landskapet är det två principlanering piella avgöranden som måste tas:

- den relativa vikt som de (bebyggelse-, utvinfyra anspråken resursbevarande- och naturvårdsanspråk - se avsnitt nings-, 3.1) skall ges. . - den av de som skall domigeografiska fördelningen markytor neras av de olika typerna av anspråk.

Geografisk fördelning av landskapsavsnitten Nordiska Ministerrådet har i sin Miljörapport 1989:5 lagt fram en for hur naturvård kan bedrivas i landskapet. Denna strastrategi tegi tar fasta på att resurshushállningsanspråket och naturvårdsanspråket i någon mån finns representerat i hela landskapet. Strategin innebär också att det görs en geografisk stratifiering av utifrån den vikt som tillmätes de olika anspråken i ett landskapet givet landskapsavsnitt. Något modifierad kan denna strategi bedrivas på följande vis:

4.1 är en modell där landskapet delas in i fem avsnitt. De Figur olika anspråken på markanvändning värderas olika i olika avsnitt. I områdena 1 -3 bör naturvårdsanspråket tillmätas en avgörande betydelse.

Åtgärdsförslag

Figur 4.1 1. Nationalparker och referensomráden för kulturlandskapet 2. Reservat 3. Iandskapsausnitt med särskilda ekologiska värden 4. Övrigt landskap (merparten) 5. Urban mark och andra ytor

1. I nationalparkerna och referensomrádena ska naturvårdsanspråket dominera helt, och kostnaderna för detta bör täckas med statliga medel. 2. I reservaten behöver ambitionerna vara så högt ställda att generella miljöersättningar inte räcker till för skötselintrången och den erforderliga speciella skötseln. Kostnaderna ska täckas av i första hand medel. Vissa komstatliga munala medel kan tillkomma. 3. I landskapsavsnitten med särskilda ekologiska värden kan resurshushållnings- och naturvårdsanspråket anses vara så viktiga att utvinningsansprâket får anpassa sig därefter. Miljöersâttningar ska användas för att täcka kostnaderna. 4. I vardagslandskapet är det utvinningsanspråket som dominerar. Men naturvård och miljöskydd behövs även här. Miniminivån fastställs via den generella lagstiftningen. 5. Urban mark skall inte få gripa in i de landskapsavsnitt som är av betydelse för naturvärden.

Vem betalar vad? När de olika landskapsavsnitten defmierats behövs en modell för hur ansvaret ska fördelas mellan och olika markägare myndigheter. Den bör också visa vem som skall betala vad. En sådan modell kan struktureras på följande sätt:

Åtgärdsförslag

1 2 3 4 national- reservat särskilda vardagsparker ekologi ska landskapet värden stat

0 O

O

kommun . . “ markägare

0 0

O

Figur 4.20 Ansvarsfördelningen för naturvärden. Stor cirkel betyder stort ansvar. Staten har huvudansvar i nationalparker och områden med särskilda ekologiska värden. Markägaren har huvudansvar för vardagslandskapet.

1 2 3 4 national- reservat särskilda vardagsparker ekologiska landskapet värden stat inköp inköp miljö- skötselanslag skötselanslag skötselanslag ersättning intrångsersättning kommun inköp miljö- skötselanslag skötselanslag ersättning intrångsersättning markägare generella och generella generella

lspeciñka regler regler regler

Figur4.2b Ekonomiska åtaganden för stat och kommun inom olika landskapsavsnitt. För den enskilde markägaren kan regler

innebära visst bortfall av inkomster.

Det är också en politisk fråga vilka totala kostnader samhället (inklusive privata aktörer) är berett att betala för att hävda resursanspråket och naturvårdsanspråket. Att avgöra den inbördes prioriteringen mellan resursbevarandeanspråket och naturvårdsanspráket är också en politisk fråga.

För att kunna fatta politiska beslut om utgifter för resursbevarande och naturvård fordras ett beslutsunderlag som klart visar vad ett

antal alternativa kostnadsniváer ger. Likaså fordras alternativa

förslag när det gäller fördelningen av kostnaderna mellan olika aktörer. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun får inte

IQ

Åtgärdsförslag

vara så fast att vissa områden faller mellan stolarna. Statliga pengar täcker de mest värdefulla områdena. När det gäller reservaten bör kommunerna känna ansvar för områden som inte prioriteras av staten.

Slutligen behövs också olika alternativ när det gäller att inbördes avväga hur man skall prioritera mellan resursbevarandeanspråket och det mer renodlade naturvårdsanspråket.

Ulgåfrünamal När man gör kostnadsberäkningar för olika ambitionsnivåer för naturvård bör man utgå från den areal olika typer av markanvändning tar i anspråk. Länsvis kan man beräkna arealen för flera markanvändningstyper. Man kan även visa på tidigare förekomst av dessa markanvändningstyper. Därefter kan man skissera ett antal framtida alternativa arealer för respektive markanvändningstyp. Dessa olika arealer för med sig olika konsekvenser när det gäller resursbevarande, naturvård och kostnader för samhället.

Arbetsgång Förslaget innebär att stat, kommuner och enskilda med en rad olika metoder skall klara de olika markanvändningsanspråken med bevarade natur- och miljövärden. Detta kräver en tydlig arbetsgång:

1. Hur mycket skyddsvärd natur finns? 2. Indelning av landskapet i fem nivåer efter hur naturvärden och miljöskyddet i olika landskapsavsnitt skall bedrivas. 3. Uppdelning av ansvaret mellan stat, kommun och enskilda för skilda naturvårdsåtaganden. 4. Kostnadsberäkning av olika ambitionsnivåer för naturvärden på statlig, kommunal och enskild nivå. 5. Politiska beslut om medel för naturvård på statlig, kommunal och enskild nivå. Enskild nivå är här inkomstbortfallet för den enskilda markägaren, som följer av generella regler.

6. Anpassning av utifrån de ekonomiska

ansvarsfördelningen resurser som ställs till förfogande av stat, kommun och enskilda. 7. Utarbetande av den definitiva naturvårdsplan, som motsvaras av den medelstilldelning som utfaller statlig, slutligen på kommunal och enskild nivå.

Ambüioner och ekonomiska resurser Många gånger har man i svensk statlig och kommunal naturvård hañ högt ställda ambitioner. Dessa ambitioner har dock ej motsvarats av tillräckliga ekonomiska resurser. Det är därför viktigt

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

att man i framtiden för allmänhet och politiker klart demonstrerar sambandet mellan ambitionerna och kostnaderna för att uppfylla dem. Den ovan skisserade modellen för en framtida markanvändningsstrategi lägger stor vikt vid att visa ett samband mellan kostnader för samhället och naturvárdsambitionen. Modellen skall alltså försvåra att man fattar beslut om höga naturvårdsambitioner med små resurstilldelningar.

Tillämpning I figur 4.3 visas ett antal naturvárdsmässigt viktiga markanvändningstyper. Cirklarna i figuren visar utbredningen av naturtypema vid olika tidpunkter. Utgångspunkten âr lagd till 1805. 1990 motsvarar nuvarande utbredning av naturtypen. 1910 har lagts in för att vi ska få en uppfattning om hur snabbt försvinnandet varit under vårt sekel.

Tre ambitionsnivåer A, B och C är inlagda i cirklar. Till dessa ambitionsnivåer ska kopplas de kostnader som är förenade med att behålla eller återskapa utbredningen av naturtyperna. Ambitionsnivå A motsvarar ungefär den ambitionsnivå som Länsstyrelsen i Malmöhus läns (enligt Miljövårdsprogram för Malmöhus län, fastställt 891212) anser skall råda i den naturvårdsplan som senast skall vara fastställd 1993. B motsvarar en lägre ambitionsnivå, medan C motsvarar den ambitionsnivå som kan förväntas kunna upprätthållas på längre sikt med dagens medelstilldelning till naturvärden, samt med den livsmedelspolitik som kommit att gälla från 1990.

Observera skillnaden mellan uppställt mål för kommande naturvårdsplan och resurstilldelning.

I Kapitel 5 visas ett exempel på ett underlagsmaterial för en nivåuppdelning enligt den ovan föreslagna modellen. Exemplet gäller för Västra Skånes kommuner.

sou 1990:95

Åtgärdsförslag

naturskogsartad ädellövskog

annu- A

,Iámbitionsniuå “

l

, så

ambitionsnivå B , l a s l | 1 \ * Iambitionsnivå C \\ \ l N \ \ .\ ,I \

a

jañrbitionsnjvå A

, J z B

\ ämbitionsnivâ

i l \ ”

(Ighbitionsnivå

C

kalkkärr

000 ha)

A

_ ,r Ãñlqtionsnivá

areal |

| , -almbitionsrxivå B

\ a | . x s\ O \

° i års areal \ - | arjbitionsnivå C

\ _ I

ogödslad betesmark

a x A

*rambitionsnivå

\ 1* . . . s _ , B

i ;ambitionsmvå

o ambitionsnivå C

Figur 4.3 Cirklarna till vänster visar några värdefulla naturtypers utbredning vid olika tidpunkter i Malmöhus län. Var vill vi lägga vår ambitionsnivå då det gäller att bevara dessa naturtyper? Cirklarna till höger visar resultatet av olika ambitionsnivåer. A visar fastställt mål för länsstyrelsens kommande naturvárdsplan. Den lägsta ambitionsnivån (C) är den areal vi kan behålla med

dagens ntedelstilldelning.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

4.1 .2 Kommunal kvävepool

Kommunerna föreslås få rätt att inom ramen för Förslag: fastställda utsläppsgränser ta ett övergripande ansvar för mängden kväve som transporteras ut ur kommunerna. Skatter, avgifter och åtgärder samordnas. Ansvarig: Stat och kommuner Kostnad: Totala kostnaden för utbyggnad av reningsverk, våtmarksrestaurering och skötsel, och utökningen av den vintertid bevuxna marken är 150 - 300 miljoner kronor/år. Fördelning på de tre posterna är svårförutsägbar - vitsen med kvävepoolen är att optimera medelsanvändningen utifrån platsbundna förutsättningar. Våtmarkerna lär totalt kräva ca 70 miljoner kronor/år.

mål är att tillforseln av kväve till havet ska halveras Riksdagens fram till sekelskiftet. På kommunal nivå har initiativen i huvudsak varit inriktade på att effektivisera reningen av det kommunala avloppsvattnet. Dessa ansträngningar bör fortsätta, men de kan bara avlasta havet med 15 - 25 % av kvävetillforseln.

Resterande kvävetillförsel kommer från diffusa källor, dvs. utlakfrån mark och nedfall från luften. Att hålla merparten av ning åkermarken bevuxen vintertid är ett effektivt sätt att minska kvävetillförseln till haven. En annan framkomlig väg är att återanlägga våtmarker.

Västra Skånes kommuner föreslås därför göra en ekonomisk mellan de möjliga åtgärderna for kväveretention. optimering Förutsättningarna på platsen bör få styra. Om våtmarks-restaurering är fördelaktig jämfört med en långt driven avloppsreningsteknik skall våtmarken prioriteras. Om vinterbevuxen åker är ska den Om lagändringar krävs för kostnadseffektiv, prioriteras. detta, skall sådana genomföras. Staten bör stimulera en utveckling mot kommunala kvävepooler.

Praktiskt kan förfarandet bli: - sätter gränsvärden för kväveinnehållet i Länsstyrelserna upp de vattendrag som passerar ut ur en kommun. - överför till kommunerna medel för Länsstyrelserna årligen kväveretention. Denna summa är beroende av den belastning i form av avlopp, jordbruk, förbränning med mera som kommunens mark och vattendrag är utsatta for.

Åtgärdsförslag

- De medel som skall användas for kväveretention tas från: transportsektorn avloppstaxor

FWPE*

jordbruket, t. ex. från handelsgödselskatten naturvårdsmedel om åtgärderna även ger stora naturvårdsvinster - De som en kommun får till sitt förfogande, poolade medlen, skall användas så att kväveretentionen blir så kostnadseffektiv som möjligt. Detta kan i princip ske genom att: 1. reningsverk utnyttjas 2. våtmarker utnyttjas 3. arealen vintertid bevuxen mark ökas

Hur en kvävepool inom en kommun kan se ut beskrivs i Kapitel 9, där Kristianstads kommun studeras.

4.1 .8 Ersättning till jordbruket och skogsbruket för miljöñirbättzmnde åtgärder och verksamhet

Förslag: Samhället utbetalar miljöersättning till brukare som sköter speciellt värdefull natur. Totalt uppgår det årliga behovet till 1 miljard kronor varav för Västra Skåne 94 miljoner kronor. Ansvarig: Staten Kostnad: 94 miljoner kronor/år

Att samhället utbetalar miljöersättning till brukare som hävdar speciellt värdefull natur har visat sig vara ett både obyråkratiskt och effektivt sätt att bedriva naturvård. Bäst känd av de olika typer av miljöersättningar som vuxit fram de senaste åren är den så kallade NOLA-ersättningen. Den är till for att stimulera hävden av ogödslade ängs- och hagmarker. Ersättningen är statlig men på flera håll i landet har den kompletterats med kommunala medel. Miljöersättningar är den effektivaste metoden att garantera hävd av ängs- och hagmarker, att hävda nyskapade våtmarker samt att få en naturvårdande inriktning i delar av skogsbruket.

Se även: till jord- och skogsbruket. Där redo- Kapitel 6, Miljöersättningar visas beräkningarna bakom summan 94 miljoner kronor/år.

4.1.4 Kommunal naturvårdsplanering

Förslag: Förstärk de kommunala naturvårdsbudgetarna, så att dessa möjliggör natur- och kulturmiljövård. Ansvarig: Kommuner Kostnad: 30 miljoner kronor/år

Åtgärdsförslag

Kommunerna bör avsätta medel i sin budget for naturvårdsändamål. Här bör finnas medel reserverade for:

- en för heltidstjänst (minimum) kommunekolog, - medel för att samt inventera komgenomföra naturvårdsplan munens naturvärden. I denna inventering ska ingå skyddsvärda biotoper och nationellt och regionalt hotade arter i kommunen och - medel för skötsel av naturvårdsintressant mark på kommunal nivå

Kommunal namrvárdsbudget Naturvården har hittills haft små ekonomiska resurser på kommunal nivå. Däremot har stora belopp lagts ned på grönområden i tätorter. Ur ekologisk synvinkel sköts parkerna idag

alltför detaljerat. Om de ordes mer naturlika skulle resurser

frigöras for naturvård. Det handlar inte om att bara dra in på parkskötseln. Istället bör vi anlägga naturlika biotoper som på sikt kräver mindre skötsel.

Med det ökade naturvårdsansvaret krävs en avsevärt större budget. Västra Skånes kommuner bör från och med nästa budgetår avsätta belopp för naturvård som står i rimligare proportion till beloppet för traditionell parkskötsel.

Kommunekologer Västra Skånes kommuner bör inom de närmaste två åren kraftigt förstärka sin ekologiska kompetens. Detta innebär bl. a. att heltidsanställa en kommunekolog inom varje kommun.

Kommunerna har de senaste åren fått ett betydligt större naturvårdsansvar. Samtidigt har naturvårds- och miljöskyddsfrågorna blivit allt mer omfattande och svåröverskådliga. Detta innebär att kommunerna ställs inför allt fler frågor som fordrar ekologisk kompetens. Idag saknar många västskånska kommuner en fullgod ekologisk kompetens. I någon mån har en del kommuner sökt täcka denna kompetensbrist genom att anlita konsulter. Konsulternas medverkan bör dock i framtiden begränsas till

speciella tidsbegränsade projekt. Övriga ekologiska arbetsuppgifter

bör skötas av fast anställd personal. Enbart att värdera konsulters offerter och kontrollera deras löpande arbete kräver ekologisk kompetens.

Åtgärdsförslag sou 1990:95

Kommunekologens arbetuppgifter är bland annat att:

- tillhandahålla om naturvärden i kommunen kunskap - tillhandahålla om hotade och arter kunskap speciellt biotoper inom kommunen, samt skötseln av dessa - huvudansvar för naturvårdsplanen -* arbete med den kommunala översiktsplanen - att företräda naturvärden vid av ändrad markanplanering vändning och exploatering i kommunen - att försöka värdera de effekterna av olika arbetsekologiska företag inom kommunen - av naturvärden inom och inventering jord- skogsbruksmark, enligt hänsynsparagrafer i skötsellagen och skogsvårdslagen. Rapportering till (länsstyrelsen), lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse. - bör också ha viss kulturhistorisk kommunekologerna kompetens och samarbeta med kommunens kulturnämnd eller motsvarande.

Det kommunala ansvaret för hotade arter och miljöer i Västra Skåne Västra Skånes kommuner bör utarbeta naturvårdsplaner. Värdefulla biotoper och kulturhistoriskt intressanta områden ska tydligt märkas ut, och skötselplaner utarbetas för att tydligt visa hur man långsiktigt kan säkerställa biologiskt, geologiskt och kulturhistoriskt värdefulla miljöer.

Kommunala reservat kan också vara ett viktigt instrument för att skydda värdefulla områden. Då det är viktigt att kommunerna får möjlighet att påverka reservatsbildningen, även då det gäller riksintressanta områden, bör lösningar prövas, där länsstyrelsen bibehåller sitt ansvar och överinseende medan kommunen står för kostnaderna.

Även listor över hotade arter bör upprättas, med utgångspunkt från de rikshotlistor som finns upprättade av naturvårdsverket. Här ska framgå vilka av de nationellt hotade arterna som finns i kommunen och arter som är lokalt hotade, samt vilka miljöer dessa arter är knutna till. I Kapitel 7 finns listor över de hotade arter från rikslistan som finns i Västra Skåne. Lavar, fåglar samt grod- och kräldjur redovisas kommunvis.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

4.1.5 Ändringi 26 § naturvårdslagen, regeln om ersättning på

grund av att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Förslag: Försvárandet bör relateras till hela brukningsenheten och inte som idag endast till den berörda delen av fastigheten. Förslaget innebär en återgång till rättsläget 1987. Ansvarig: Staten

En markägare har rätt till ersättning då lagens krav på naturvårdshänsyn försvårar markanvändningen. Det betyder att markägaren kompenseras ekonomiskt för eventuellt inkomstbortfall.

Ersättning enligt NVL om pågående markanvändning avsevärt försvåras ändrades i samband med införandet av plan- och bygglagen, PBL, 1987. Före 1987 utgick ersättning enbart om markanvändningen avsevärt försvárades på hela fastigheten. Numera räcker det om markanvändningen avsevärt försvåras på den berörda delen av fastigheten. Denna förändring av ersättningsreglerna har inneburit att man flyttat över en avsevärd del av det ekonomiska ansvaret för naturvärden från markägarna till det allmänna. I praktiken innebär detta att det sällan kan åläggas markägaren att ta några mera omfattande naturvårdshänsyn, eftersom dessa oftast försvårar markanvändningen inom det berörda skiftet. Att betala ut ersättning efter denna regel innebär orimliga kostnader och ett stort steg tillbaka för naturvärden i vardagslandskapet.

Åtgärdsförslag

Förslag till av naturvårdslagen (1964:8H)

%§

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse: Medför föreskrifter enligt 8 Medför föreskrifter enligt 5, 8, 9

eller 9§ att pågående mark- en 2] § n E.. l.. i

användning avsevärt för- .. . svåras inom berörd del av _

i i l i fastighet eller att mark tas i eller att mark tas

anspråk, är fastighetsägaren i anspråk, är fastighetsägaren och innehavare av särskild rätt och innehavare av särskild rätt till fastigheten berättigade till till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den ersättning av staten för den skada de härigenom lider. Har skada de härigenom lider. Har föreskrifterna efter förordnan- föreskrifterna efter förordnande enligt 43 § tredje stycket be- de enligt 43 § tredje stycket beslutats av en kommunal myn- slutats av en kommunal myndighet, skall ersättningen i dighet, skall ersättningen i stället betalas av kommunen. stället betalas av kommunen.

Innebär föreskrift enligt 8§ Innebär föreskrift enligt :Lelle: förbud att vidta viss åtgärd utan 8 § förbud att vidta viss åtgärd länsstyrelsens eller en kom- utan länsstyrelsens eller en munal myndighets tillstånd, kommunal myndighets tilli i utgår ej ersättning anledning stånd, utgår ej ersättning av den föreskriften om inte anledning av den föreskriften tillstånd vägrats eller förenats om inte tillstånd vägrats eller med särskilda villkor. förenats med särskilda villkor.

Har förbud meddelats enligt 11 § och vägrats tillstånd som där avses, äger vad i första stycket stadgas om föreskrifter enligt 8 § eller 9 § motsvarande tillämpning.

4. 1 .6 Utökad och bättre tillgänglig kunskapsbakgund rörande naturvårdpálänsplanet

Förslag: Samordna all tillgänglig naturvårdsinformation, inrätta ett naturbibliotek och anställ en bibliotekarie på miljövårdsenheten på länsstyrelsen. Komplettera

orda naturinventeringar inom länet.

Ansvarig: Staten via länsstyrelserna

Under de senaste årtiondet har i Sverige bedrivits ett omfattande inventeringsarbete för naturvårdsmässigt intressanta biotoper.

Åtgärdsförslag

Detta arbete kan vid ett hastigt påseende verka i det närmaste komplett. Tyvärr har vissa av dessa inventeringar inte alltid utförts på ett sådant sätt att vi idag har en fullgod information. Dessutom är dessa inventeringar upplagda så att vissa naturvårdsmässigt intressanta biotoper lämnats utanför. Biotopinventeringar måste jämföras med artinventeringar för att vi ska kunna se vilka biotoper som glömts.

Lövskogama i Skåne har inventerats under årens lopp på olika sätt. Tyvärr finns idag inget tillgängligt material som ger svar på frågan var de naturvårdsmässigt mest intressanta lövskogarna finns.

Genom att sammanföra all information och orda inventeringar

till ett naturvårdsbibliotek blir information om länens naturvärden överskådlig och lättare tillgänglig.

4.1.7 Utvärdering av NYLA-anslaget

Förslag: Utvärdering av NYLA-anslaget samt forskning kring det s. k. anläggningsstödet. Ansvarig: Staten Kostnad: 500 000 kr för utvärdering av NYLA samt 5 % av stödet till anläggning av lövskog, energiskog och våtmarker för forsknings- och utvecklingsarbete.

Det behövs mer kunskap om hur vi skapar värdefulla inslag i slättlandskapet för den hotade floran och faunan. Risken är annars att vi investerar i åtgärder som endast gynnar jaktbart vilt, eller som är estetiskt tilltalande för ögat men i praktiken inte gynnar de trängda arterna i odlingslandskapet.

NYLA-anslaget som administreras av Lantbruksstyrelsen och

Lantbruksnämndema syftar till att ta spannmålsproducerande

mark ur produktion och samtidigt tillskapa nya naturinslag i slättlandskapet. Anslaget är för hela Sverige 30 miljoner kronor och är riktat till slättbygderna. Anslaget utbetalas under 1990/91.

Riksdagen har beslutat om ett så kallat anläggningsstöd inom ramen för den nya livsmedelspolitiken. Stödet skall gå till anläggning av lövskog, energiskog och våtmarker. Om vi vill uppnå naturvårds- och miljönytta med anläggningsstödet bör vi utnyttja erfarenheterna från NYLA-satsningen. Därför är det viktigt att utvärdera de naturvårds- och miljövårdsvinster som NYLA gett. Regeringen bör anslå 500 000 kr för en utvärdering av NYLA-stödets konsekvenser för naturvården.

Åtgärdsförslag

Också anläggningsstödet måste delvis användas för forskning och utvecklingsarbete för att kunna användas optimalt. 5 % av dessa medel bör regeringen anslå till forskning och utvecklingsarbete kring lövskog, energiskog och våtmarker.

4.2 Hotade arterochbiotopex-

4.2.1 Generellt och armelaterat biotopüdd

Förslag: - Införande av förenaturvårdslagsutredningens slagna 21 § NVL om biotopskydd med tillägget biotoper av stor ekologisk betydelse för landskapet. Detta tillägg innebär att våtmarker kan omfattas av biotopskyddet. - Rätt för det allmänna att i sådana som biotoper, omfattas av det föreslagna biotopskyddet, kunna sköta marken utan medgivande av markägaren i de fall skötseln av sådana marker upphört. Ansvarig: Staten

Vissa biotoper är så sällsynta och värdefulla att de bör få ett lagligt skydd, var de än förekommer. Följande biotoper föreslås få ett generellt skydd i Västra Skåne:

- marker slagna ogödslade - (även sådana som varit ohävdade en tid) såväl strandängar vid havet som vid insjöar - och fukthedar ljunghedar - betade ogödslade fuktängar - (inkluderande alla kärr och mossar) myrar sumpskogar

Naturvårdslagsutredningen föreslår införande av ett särskilt skydd för värdefulla biotoper i form av en ny paragraf i naturvårdslagen (21 §; tidigare upphävd). Naturvårdsverket föreslås att i samråd med lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen få i uppdrag att ta fram förslag till vilka biotoper som bör omfattas av skyddet. När uppdraget redovisats har regeringen möjlighet att i naturvårdsförordningen ange vilka biotoper som ska skyddas.

Tillägget biotoper av stor ekologisk betydelse for landskapet möjliggör ett biotopskydd för våtmarker. Dessutom är det viktigt att de skyddade biotoperna får den hävd som krävs for att bevara

Åtgärdsförslag

naturvärdena. Detta kan ástakommas genom att samhället får rätt att gå in och hävda marken om hävden av skulle någon anledning upphöra. T. ex. då en slåtteräng inte slås. längre

Förslag till i naturvårdslagen (1964:822)

21 §

Föreslagen lydelse Regeringen eller den myndighet som bestämmer regeringen får meddela föreskrifter om att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana mindre markeller vattenområden (biotoper) som utgör livsmiljö för hotade djur- eller växtarter eller som annars är särskilt skyddsvärda på grund av ringa förekomst eller sällsynt beskaffenhet, eller är biotoper av stor ekologisk betydelse för landskapet.

4.2.2 av ansvarsreglerna i 12 § skötsellagen

Förslag: Straffansvaret ändras från att gälla brott mot föreläggande eller förbud, som meddelats med stöd av 9 § eller 9 a §, till ett direkt straffansvar för brott mot föreskrift som meddelats med stöd av 6 a §. Ansvar: Staten

Enligt skötsellagen skall naturvårdshänsyn tas vid av

utnyttjandet

vardagslandskapet. Efterlevnaden av hänsynsparagraferna är

emellertid alltför Det beror bl. a.

bristfällig. på att ingen idag kan

ställas till ansvar för brott mot dem. Straffansvaret är knutet till förbud eller föreläggande som meddelats med stöd av I lagen. skötsellagen sägs dessutom att förbud eller föreläggande får meddelas först sedan det visat sig att lantbruksnämndens råd och anvisningar inte följts.

Här föreslås en skärpning av straffansvaret. I i 12 § ansvarsregeln skötsellagen bör 6 a § ha samma status som 6 b §. Dvs. till brott döms den som bryter mot som meddelats med stöd av 6a §. föreskrift

sou 1990:95

Åtgärdsförslag

Förslag till i skötsellagen (1979:425)

12 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Till böter döms den som uppsåt- Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet ligen eller av oaktsamhet 1. tar jordbruksmark ur pro- 1. tar jordbruksmark ur produktion i strid mot 4 § första duktion i strid mot 4 § första stycket, stycket, . utfört täkt i strid mot 4 § . utfört täkt i strid mot 4 § andra stycket, andra stycket, . mot föreskrift som . bryter mot föreskrift som bryter har meddelats med stöd av har meddelats med stöd av 6 b §, eller 531211216 b §, eller .underlåter att följa ett . underláter att följa ett föreläggande eller bryter föreläggande eller bryter mot ett förbud som har mot ett förbud som har meddelats med stöd av 9 meddelats med stöd av 9 eller 9 a §. eller9a§.

Utbyte av brott som avses i första stycket 2 skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart obilligt.

Om ett eller vitesförbud har övertrâtts, döms inte vitesföreläggande till ansvar första stycket för gärning som omfattas av enligt föreläggandet eller förbudet. Lag (1988:637)

4.2.3 Betesüirveningar och betescenualer

Förslag: Skapa sambetesföreningar för sådana värdefulla naturbetesmarker såsom strandängar och ådalar, som riskerar försvinna om betet upphör. Husidag hållningssällskapet svarar lämpligen för samordningen av sambetesföreningarna. Ansvarig: Hushållningssällskapen

En samordning av betesinsatser på ekologiskt intressanta områden bör komma till stånd. Ett betydande problem för den praktiska naturvärden i Västra Skåne är bristen på betesdjur inom flera där växtodling helt dominerar. Det vore önskvärt landskapsavsnitt att tillskapa sammanhängande betesområden i t. ex. ådalarna. Hushållningssällskapet kan vara en lämplig samordnare för projektet. Kommunerna bör också delta i arbetet.

Åtgärdsförslag

4.2.4 CW-områden

Gör CW-områden i Västra Skåne till naturreservat. Förslag: Detta innebär att naturreservat kring Foteviken och Höllviken snarast bör komma till stånd, liksom att marina reservat bildas i Höllviken och Foteviken. Vidare innebär det att betydande områden inom Revinge pansarövningsfält blir naturreservat (dock med viss bibehållen militär aktivitet). Skötselplanen for reservaten ska vara utformad så att avsikten i CW - konventionens artiklar om att bevara bestånden av flyttande våtmarksfåglar uppfylls. Ansvarig: Staten

Den internationella våtmarkskonventionen som Sverige undertecknat har till att skydda internationellt betydelsefulla våtsyfte marker för att bl. a. bevara bestånden av flyttande våtmarks- De länder som undertecknar avtalet åtar sig att värna om fåglar. dessa områden.

I konventionens artiklar att de områden som upptas på den framgår s. k. CW-listan bör skyddas genom förordnande av naturreservat. borde efterleva konventionen fullt ut och verkligen se till att Sverige dessa områden. Vi riskerar annars att ifrågasättas lagligt skydda vid internationella miljöförhandlingar, och försämrar möjligheten för att driva med trovärdighet inom andra länmiljöfrågor der.

CW-områdena i Västra Skåne föreslås här bli naturreservat. Detta innebär att vissa naturreservat kring Foteviken och föreslagna Höllviken bör bildas snarast. Likaså bör marina reservat bildas i Höllviken och Foteviken.

4.2.5 Skyddszoner längs vattendrag

Inför en minst fem meter bred skyddszon på vardera Förslag: sidan om vattendragen. Där får bekämpningsmedel och inte användas. Vidare får inte gödselmedel marken i denna zon plöjas varje år. Denna bestämmelse bör införas i och träda i kraft den skötsellagen ljanuari 1995. Under 1991 - 1995 kommer marksom upphöra med normal jordbruksägare, tvingas skötsel vattendrag på grund av denna lag, att längs ha att med hjälp av omställningsmedel och möjlighet

Åtgärdsförslag sou 1990:95

anläggningsstöd anpassa sin markanvändning till denna nya bestämmelse i skötsellagen. Ansvarig: Staten

För att minska erosionen av fosfor och en buffert mot skapa bekämpningsmedel och näringsämnen som förs ut i vattendragen, bör en odlingsfri zon av minst fem meters bredd finnas längs vattendragen. Den odlingsfria zonen kan vara en ren gräsmark eventuellt en betesvall, eller innehålla träd och buskar. Att skapa gröna bälten längs vattendragen är också värdefullt for flora och fauna och för människor. Kantema ett längs vattendrag utgör naturligt en rik biotop med många idag hotade och växtarter. djur

Föreskriñ om en fem meter bred skyddszon bör i Lantbruksingå styrelsens föreskrifter till 6 a § skötsellagen.

I 5 § lagen om kemiska produkter, LKP, anges att allmän hänsyn ska iakttas vid av kemiska Vidare hanteringen produkter. finns i spridningskungörelsen en närmare av denna

beskrivning hänsyn

då det gäller spridning av bl. a. inom bekämpningsmedel jordbruket. Här sägs att en skyddszon mot områden bör känsliga lämnas. Som känsliga områden räknas bl. a. Paravattendrag. graferna bifogas nedan.

Spridningskungörelsen innebär att åkerkanter längs vattendrag

bör brukas varsamt. Konventionell ska inte bedrivas odling här, och markägaren kan knappast förvänta full Det är sig avkastning. därför ett litet ekonomiskt att överföra denna mark till ingrepp odlingsfri zon.

Samhället bör genom omställningsstöd och det så kallade anläggningsstödet ge ekonomiskt bidrag till jordbrukare som överför åker längs vattendrag till odlingsfri zon. bör Anläggningsstödet utgå även om skyddszonen är mindre än ha) för minimigränsen (1 ersättning. På sikt kan markägaren få en viss ekonomisk båtnad av denna åtgärd.

Lag (1985:426) om kemiska produkter 5§ Den som hanterar eller en kemisk skall importerar produkt vidta de åtgärder och iaktta de i

försiktighetsmått övrigt som behövs

för att hindra eller motverka skada människor eller i på miljön. Därvid skall sådana kemiska undvikas som kan produkter ersättas med mindre farliga produkter. Lag (1990:239)

Regeringen eller den myndighet som bestämmer får

regeringen meddela särskilda föreskrifter om försiktighetsmått.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

Kungörelse om spridning av bekämpningsmedel (SNFS 1984:2): 4§ Den som avser att sprida bekämpningsmedel skall före spridningen förvissa sig om att denna kan ske på ett sådant sätt att medlet inte märkbart påverkar områden utanför det avsedda spridningsområdet. skall härvid tas till risken för avdrift. Vid Hänsyn planeringen av spridningen skall områdets storlek och form samt vind- och temperaturförhållandena på platsen beaktas. Betryggande skyddsavstånd skall iakttas i förhållande till känsliga objekt såsom bebyggelse, allmänt använda vägar, områden skyddade med stöd av naturvårdslagen, bigårdar, vattentäkter, sjöar och vattendrag.

4.2.6 strikta naturskogsreservat

Förslag: SNV och Västra Skånes kommuner bör snarast ta initiativ till att bilda ett antal naturreservat med syfte att bevara naturskog. Detta innebär att skogen lämnas till fri utveckling och att ingen som helst röjning eller dylikt får förekomma. Dessa reservat kan bildas genom ersättning till markägaren eller i tillämpliga fall genom inköp. Uppskattningsvis finns det ca 600 ha sådan skog i Malmöhus län, 1 000 ha i Kristianstads län och 300 ha i Västra Skåne. Ansvarig: Staten och kommunerna Kostnad: Kostnaderna blir i Malmöhus län 9 miljoner kronor, i Kristianstads län 15 miljoner kronor och i Västra Skåne 4,5 miljoner kronor. Detta avser kostnaderna för inköp. Kostnaderna blir i samma storleksordning vid bildande av naturreservat med fortsatt privat ägande, eftersom ersättning ska utgå till markägaren.

Utspritt i landskapet ligger fortfarande mindre ytor av naturskog. Dessa ytor har ett stort naturvärde. Sådan skog är mest intressant om den inte sköts och med andra ord ej heller lämnar någon normal ekonomisk avkastning. Därför bör samhället sträva efter att skydda sådana marker och lämna dem till fri utveckling. SNV avsätter vissa medel för sådana inköp, men Sydsverige prioriteras inte. Staten och kommunerna bör dock snarast medverka till att skogar i Västra Skåne med naturskogskvalitéer görs till strikta naturskogsreservat och lämnas till fri utveckling.

Åtgärdsförslag

I Västra Skånes kommuner kan arealen naturskog ungefär beräknas till:

Svedala 30 ha Svalöv 50 ha

Lund 30 ha Åstorp 30ha

Helsingborg 5 ha Klippan 50 ha

Landskrona 5 ha Ängelholm 20 ha

Bjuv 50 ha Båstad 30 ha

4.3 Begränsning av närsalthalten i ekosystemen

4.3.1 Våtmarkerna i samhällsplaneringen

Förslag: Integrera våtmarkerna i samhällsplaneringen. Kommunerna karterar befintliga våtmarker och ytor som förutsätts kunna bli våtmark före 1 januari 1993. Dessa ytor bör tydligt framgå i kommunens översiktsplan. Kommunerna bör arbeta för att återskapa eller nyskapa 5 000 ha våtmarker (ca 1 % av landarealen) i Västra Skåne före år 2000. Ansvarig: Staten och kommunerna

Våtmarkerna har en stor betydelse för biotop- och artbevarande och for rekreation. De fungerar också som med naturliga reningsverk god reningseffekt för bland annat kväve.

Riksdagens mål att halvera näringsläckaget (främst kväve) till havet skulle för Skånes del kunna om cirka 10 000 hektar uppnås våtmark restaureras eller nyskapas i hela 5 000 ha i Västra Skåne, Skåne. (Med Västra Skåne avses här till tillrinningsområdet Västerhavet) Den siffran bygger de om kvävepå förväntningar retention som dagens forskning Preliminärt kan man anta att ger. åtgärden leder till att skånska åar för med cirka 2 000 ton sig mindre kväve per år till Västerhavet.

Som en första identifieras de har åtgärd ytor som naturliga

förutsättningar att kunna bli våtmark. Dessa på översikts-

anges planen, så att hänsyn kan tas vid planering av markanvändningen i kommunen. Ytorna bör undantas från sådan verksamhet som kan verka hindrande vid framtida våtmarksrestaurering, t. ex. bebyggelse och

skogsplantering.

Restaurering av cirka 500 hektar våtmark kan motiveras av enbart naturvårdsskäl.

sou 1990:95 Åtgärdsförslag

I Kapitel 11 finns kartor över Västra Skånes vattendrag där tänkbara ytor för våtmarksrestaurering anges. Hur restaurering eller nyskapande av våtmarker kan gå till beskrivs i Kapitel 10.

4.3.2 Lagstiftning om samhällets tillgång till potentiell våtmark

Förslag: Införande av en ny paragraf i expropriationslagen (1972:719) 2kap. Expropriationsändamålen, innebärande att expropriation får ske för att restaurera eller återskapa våtmark eller för annat miljövårdsändamål som är av särskild betydelse. Ansvarig: Staten

Våtmarker fungerar som naturliga reningsverk. Restaurering och nyskapande av våtmarker är en viktig strategi för att nå riksdagens mål att halvera kvâvetillförseln till havet.

Mestadels bör nya våtmarker kunna tillskapas med hjälp av miljöersättningar. I vissa speciella fall kan det finnas nyckelytor i landskapet som är särskilt lämpliga vid en restaurering av ett vattendrag. Sådana ytor samhället ha lagliga möjligheter att

bör

förvärva till rimligt pris. Andring i expropriationslagen föreslås. Restaurering eller återskapande av våtmark bör ingå som ett av expropriationsändamålen. En expropriationsrätt skulle även verka hämmande på eventuell markspekulation.

Förslag till i expropriationslagen (1972:719) 2 kap. Expropriationsändamålen

5a§

Föreslagen lydelse: Expropriation får ske för att restaurera eller återskapa våtmark eller för annat miljövårdsändamål som är av särskild betydelse.

4.3.3 Markawattning och skyddsdikning.

Förslag: Införande av den i naturvårdslagsutredningen föreslagna 18 d§ NVL. Därmed ges regeringen bemyndigande att utpeka vissa delar av landet där sär-

Åtgärdsförslag

skilda skäl skall föreligga för tillstånd till markav- Redan i lagen bör det dock framgå att södra vattning. Sverige utgör ett sådant område. En anmälningsbör införas vid skyddsdikning, i första hand i plikt med de i naturvårdslagsutredningen föreenlighet i skogsvårdslagen och skogsslagna ändringarna vårdsförordningen. Ansvarig: Staten

Våtmarkerna är hårt trängda i dagens sydsvenska landskap. De kvarvarande våtmarkerna spelar en positiv roll som naturliga samtidigt som de innehåller en rik fauna och flora. reningsverk Av flera skäl hade det därför varit positivt om större våtmarksområden hade funnits kvar i landskapet. NYLA-medlen syftar bl. a. till att återskapa våtmarker. Likaså syftar anläggningsstödet inom ramen för den nya livsmedelspolitiken delvis till att återskapa våtmarker. Det är därför ytterst beklagligt att vi då fortfarande i Sydsverige dränerar våtmark. Detta sker nästan uteslutande för att höja skogsproduktionen.

Södra bör utpekas i lagen som känsligt för ytterligare Sverige dikningar. Därför bör 18 d§ NVL, som föreslogs av naturvårdsinföras. Även skyddsdikning i ekologiskt känslagsutredningen, liga områden bör begränsas.

Naturvårdslagsutredningen föreslår att anmälningsplikt för skyddsdikning införes i skogsvårdslagen och skogsvårdsförord- Samma tillägg föreslås här. Anmälan om skyddsdikning ningen. bör lämnas till i samband med den obligaskogsvårdsstyrelsen toriska anmälan om slutawerkning.

Förslag till i naturvårdslagen (1964:822)

18 d §

I södra Sverige eller i annan del av landet där det är särskilt angeläget att våtmarker bevaras, får regeringen i fråga om den delen meddela föreskrifter om vilka särskilda skäl som skall föreligga för tillstånd till markavvattning.

Paragrafen är nästan identisk med naturvårdslagsutredningens förslag. Skillnaden är att södra Sverige pekas ut.

Åtgärdsförslag

Förslag till i skogsvårdslagen (1979:429)

17§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Skogsmarkens ägare är skyl- Skogsmarkens ägare är skyldig att enligt föreskrifter som dig att föreskrifter som enligt meddelas av regeringen eller meddelas av eller regeringen myndighet som regeringen myndighet som regeringen bestämmer underrätta skogs- bestämmer underrätta skogsvárdsstyrelsen om avverkning vårdsstyrelsen om som skall äga rum på hans 1 l 1.. mark.

2l§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Regeringen eller myndighet Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får som bestämmer får regeringen meddela föreskrifter om den meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till natur- hänsyn som skall tas till naturvårdens intressen vid skötseln vårdens intressen vid skötseln av skog, såsom i fråga om av såsom i om skog, fråga hyggens storlek och utläggning, hyggens storlek och utläggning,

beståndsanläggning, kvarläm- beståndsanläggning, kvarläm-

nande av trädsamlingar och nande av trädsamlingar, skogsbilvägars sträckning. skogsbilvägars sträckning och

Bemyndigandet medför inte befogenhet att meddela föreskrifter som är så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Åtgärdsförslag

Förslag till i skogsvárdsfömrdningen (1979:791)

18§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse skall Skogsmarkens ägare skall Skogsmarkens ägare de föreskrifter som efter enligt de föreskrifter som efter enligt samråd med statens natur- samråd med statens naturvårdsverk meddelas av skogs- vårdsverk meddelas av skogsstyrelsen till skogsvårdsstyrel- styrelsen till skogsvårdsstyrelsen anmäla sen anmäla 1. som föranleder 1. avverkning som föranleder avverkning skyldighet att anlägga ny skog, skyldighet att anlägga ny skog, 2. som är foranledd 2. avverkning som är föranledd awerkning av att skall tas i av att skogsmark skall tas i skogsmark for annat ändamål än anspråk for annat ändamål än anspråk virkesproduktion. virkesproduktion, ..

a ä I E.. l

.. . ä i l E H .nällnl l. IB

l9§

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse skall skall

Skogsvårdsstyrelsen Skogsvårdsstyrelsen

översända en avskrift av översända en avskrift av anmälan enligt 18 § 1 till anmälan enligt 18 § 1 ggh_3_ till i de fall anmälan länsstyrelsen i de fall anmälan länsstyrelsen avser avverkning inom om- avser gnjtgäpd inom områden råden som länsstyrelsen an- som länsstyrelsen anger. ger.

4.3.4 80 % höst- och vinterbevuxen mark.

Föreskrifterna till 6 b§ skötsellagen anger att den Förslag: höst- och vinterbevuxna markens andel skall öka till 60 % i Skåne. Miljödelegationen föreslår en ökning till 80 %. Ansvarig: Staten och jordbruksnäringen Kostnad: 50 - 150 miljoner kronor/år

Åtgärdsförslag

Om 60 % av åkermarken hölls vinterbevuxen skulle kväveläckaget från minska med 3 300 ton per år, från Skåne med 550 ton Sverige år. Effekten blir liten i förhållande till den halvering av per kvävetillförseln som riksdagen satt upp som mål. Från Malmöhus län ca 16 000 ton kväve ut i havet. En transporteras årligen förbättrad kan vinster av ungefär samma gödselhantering ge storleksklass som 60 % vinterbevuxen åker.

60 % grönmark vintertid är för lite. Siffran bör områdesvis höjas till 80 %. Detta kan eventuellt tillsammans med andra åtgärder att vi närmar oss en 50-procentig reduktion av kvävegöra tillförseln till haven inom en tioårsperiod.

Liksom i Lantbruksstyrelsens utredning räknas även sockerbetor in i arealen vinterbevuxen mark.

4.4 Granskog

4.4.1 Minskad granplantering

1. av 20§ i med av natur-

Förslag: Ändring NVL, enlighet

vårdslagsutredningen framlagt förslag. 2. Komplettering i naturvårdsverkets anvisningar för samråd enligt 20§ NVL, vad gäller granplantering i Västra Skåne. Arealen av granplantering får ej ökas. Inom vissa känsligare områden införs granförbud. Ansvarig: Staten, jordägarna

Vid en jämförelse med Västskánes inhemska skogar, som består av lövträd, är barrskogarna och framför allt då granskogarna artmässigt fattiga miljöer samt dåliga rekreationsytor. Granskogen försurar marken mer än vad lövskogen gör. Detta beror bl. a. på större att uppfånga försurande luftförogranskogens förmåga Förbud mot granplantering föreslås därför införas i reningar. sådana områden där granens försurande inverkan är mest betydande. Förbudet bör kunna tas bort den dag luftföroreningssituationen avsevärt förbättrats.

På nästa sida ett förslag och en karta om hur man mer följer konkret skulle kunna resonera när man avgör var granskogsär mindre lämplig. Skrivningen skall inte ses som ett plantering bindande utan som en idéskiss. Erinringar mot skissen förslag

Åtgärdsförslag

har framförts av Karl Erik Olsson (c) och Annika Annerby

Jansson (m).

Arealen av får öka i den nemorala zonen

granplantering ej (där lövskog är den naturliga vegetationen). Gränsen för den nemorala zonen går i princip söder om en

linje Örkelljunga-Hässleholm-

Olofström. Barrträd är inte inhemska i Västra Skåne. Vid en

jämförelse med Västskånes inhemska skogar, som består av är lövträd, barrskogarna och framförallt då granskogarna artmässigt fattiga miljöer samt dåliga rekreationsytor. Granskogen försurar marken mer än vad lövskogen Detta beror gör. bl. a. på granskogens större förmåga att uppfånga försurande luftföroreningar.

Mark med medelhög eller basmättnad än 30-40 lägre (mindre %) är

maximalt Om sådan mark

försurningskänslig. överhuvudtaget

ska skogsplanteras bör mindre försurande t. ex. trädslag väljas, bok, björk eller ask. Gran och andra barrträd är direkt olämpliga på grund av sina försurande egenskaper. Granplanteringsförbud

föreslås därför införas i dessa områden. Förbudet bör kunna tas bort den

dag luftföroreningssituationen avsevärt har förbättrats.

Figur 4.4 Områden markerade med kryss på kartan visar de arealer inom Västra Skåne där markens

långsiktiga buffertkapacitet mot surt nedfall är

låg. Detta baseras på att lerhalten inom dessa områden är mindre än 15%. Därmed kan basmättnaden antas vara mindre än 30 %. Den extra försurning som granskogsplantering medför, kommer här snabbt att tömma markens mineralnäringsförråd och öka markens surhet vilket leder till att halten lättillgängligt giftigt aluminium ökar. Här bör granförbud införas. Vita områden på kartan har en högre Ierhalt och är därmed mindre försurningskänsliga. Om basmättnaden är mycket låg (mindre än 10 %) bör förbud mot granplantering gälla även här. Kartan ger inga exakta besked, utan endast en överblick. Basmättnadsgraden bör mätas före beslut om granplantering i ett område.

Åtgärdsförslag Figur 4.4

Åtgärdsförslag sou 1990:95

Miljödelegationen föreslår ändring av 20 § NVL i enlighet med naturvårdslagsutredningens förslag. SNV bör koppla anvisningar till denna lagändring som innebär att granskogsarealen i den nemorala zonen inte ökar från dagens nivå, samt ett planteringsförbud inom känsligare områden.

Förslag till i naturvårdslagen (1964:822)

20 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Kan arbetsföretag, som ej om- Kan arbetsföretag, som ej omfattas av tillståndstvång enligt fattas av tillständstváng enligt 18, 18 c eller 19 § komma att 18, 18 c, 1811 eller 19 § komma att väsentligt ändra naturmiljön, väsentligt ändra naturmiljön, skall, innan företaget utföres, skall, innan företaget utföres, samråd ske med länsstyrelsen. samråd ske med länsstyrelsen. Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att inom landet eller del därav anmälan för samråd alltid skall göras i fråga om särskilda slag av arbetsföretag.

Beträffande arbetsföretag som Beträffande arbetsföretag som sägs i första stycket får läns- sägs i första stycket styrelsen förelägga företagaren får länsstyrelsen förelägga att vidtaga de åtgärder som företagaren att vidtaga de behövs för att begränsa eller åtgärder som behövs för att motverka skada på natur- begränsa eller motverka skada

miljön. på naturmiljön, eueL__Lm

.. . ..

H ä i |]]nn]]C Eä ii_

företaget.

Bestämmelserna i denna paragraf omfattar inte företag till vilka tillstånd har lämnats enligt vattenlagen (1983:291) eller miljöskyddslagen (1969:387).

Åtgärdsförslag

4.5 Bristen på rekreationsmark

4.5.1 Överhållning av lövskog

Förslag: Överhållningsersättning ska utbetalas för vissa

ädellövskogar som har högt rekreationsvärde. Skogsvårdsstyrelsen bör arbeta med målsättningen att överhålla ädellövskogen med minst 20 år. Vidare bör vid nyplantering framförallt bok, men även annan ädellövskog, prioriteras framför icke ädla lövträd. Ansvarig: Staten och vissa kommuner Kostnad: 500 000 kr/år

Överhållning, kostnader i miljoner kronor:

Malmöhus län 2 Kristianstads län 2 Västra Skåne 0,5

Åldersfördelningen på den västskånska bokskogen och ädel-

lövskogen är ojämn. Arealen medelålders bestånd är mindre än arealen äldre awerkningsmogna bestånd. En normal avverkning inom ramen för ädellövskogslagen kommer därför under de närmaste årtiondena att leda till en stark minskning av arealen uppvuxen bokskog och övrig ädellövskog. Att mängden strövvänlig skog minskar i Västra Skåne är allvarligt, eftersom det redan råder stor brist på rekreationsmark.

För att undvika detta föreslås att stat och kommun träffar ekonomiska överenskommelser med markägare for att garantera en viss överhållning. Bokskogar och ädellövskogar i Västra Skåne på kommunal och statlig mark bör generellt överhållas.

Länsstyrelsen bör upprätta en lista över de ädellövskogar som kan bli aktuella för överhållning. Denna lista bör sedan ligga till grund när skogsvårdsstyrelsen utbetalar överhållnings-ersättning.

I Kapitel 6, Miljöersättningar till jord- och skogsbruket, diskuteras ersättningsbeloppen närmare.

Åtgärdsförslag sou 1990:95

4.5.2 Kommunala rekneationsytor

Förslag: Malmö, Burlöv, Staffanstorp, Lund, Trelleborg och Kävlinge samt Landskrona, Helsingborg och Höganäs bör snarast starta en planering som leder fram till att sammanlagt ca 400 ha ny tätortsnära rekreationsmark skapas inom en tioårsperiod. Det innebär att ca 50 ha mark bör nyskapas inom varje kommun. Ansvarig: Kommunerna Kostnad: 16 miljoner kronor på 10 år

Västra Skåne är den region i Sverige där invånarna har sämst tillgång till naturmark för rekreation. Speciellt saknas tätortsnära naturmark. Västra Skånes kommuner bör därför skapa sammanlagt minst 400 ha ny tätortsnära naturmark. Dessa ytor bör samtidigt ha höga naturvärden så att de kan tjänstgöra som refugier för ett antal hotade växt- och djurarter. Med en kostnad på ca 40 000 kr/ha för eventuell markinlösen och färdigställande av marken, skulle 400 ha omförd mark kosta ca 16 miljoner kronor.

Kävlinge kommun har i samarbete med Miljödelegationen Västra Skåne och SLU startat ett pilotprojekt för att omskapa till att börja med ca 25 ha åker till naturmark. Projektet är även ett samarbete med stiñzelsen Museion som planerar för att anlägga en vikingaby i området (se Kapitel 8).

Halmbränning

4.6.1 Förbud mot halmbränning

Förslag: Ändring av 11 § hälsoskyddsförordningen inne-

bärande att kommunerna får möjlighet att meddela föreskrifter om halmbränning. Ansvarig: Staten

Fortfarande bränns under sensommaren stora mängder halm pá de skånska åkrarna. Halmbränningen förorsakar luftföroreningar som bland annat är till besvär för astmatiker. Omfattande halmbränning medför ofta också att den organiska halten i jorden minskas - ur sikt. negativt produktionssynpunkt på

Åtgärdsförslag

Överskottshalm är dessutom ett bra biobränsle som bör användas som energiråvara. Halmen kan brännas i värmeverk eller kraftvärmeverk, men ännu bättre är om den kan tjäna som råvara för biogasframställning. Restprodukterna kan då återföras till jordbruksmarken.

Miljödelegationen föreslår tillägg i 11 § hälsoskyddsförordningen, så att kommunerna får möjlighet att förbjuda halmbränning.

Förslag ua i häzmkyddsrørøzdningen (resans)

11§

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse: 11§ Om det behövs för att 11§ Om det behövs för att hindra uppkomsten av sanitär hindra uppkomsten av sanitär olägenhet i en kommun, får olägenhet i en kommun, får kommunen meddela före- kommunen meddela föreskrifter om skrifter om 1. tomgångskörning med 1. tomgångskörning med motordrivna fordon, motordrivna fordon, 2. spridande av naturlig 2. spridande av naturlig gödsel, slam och annan gödsel, slam och annan orenlighet inom område orenlighet inom område med detaljplan eller intill med detaljplan eller intill sådant område, sådant område, 3. inrättande av toalett av 3. inrättande av toalett av annat slag än vattentoalett, annat slag än vattentoalett, 4. hantering av mjölk i 4. hantering av mjölk i utrymme för mjölk- utrymme för mjölkprodukter, på vilket livs- produkter, på vilket livsmedelslagen (1971:511) inte medelslagen (1971:511) inte tillämpas, tillämpas, 5. skydd för ytvattentäkter 5. skydd för ytvattentäkter och och enskilda grundvatten- enskilda täkter. grundvattentäkter,

Om det i en kommun förekommer camping i betydande omfattning på annan plats än i anläggning som avses i 12 § 2 hälsoskyddslagen (1982:1080) får kommunen meddela föreskrifter för eller förbjuda sådan camping inom särskilt utsatta områden om det behövs för att hindra uppkomsten av Sanitär olägenhet. Förordning (1987:175).

Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram

5 Underlag för kostnadsrelaterat

naturvârdsprogram

I förslag 4.1.1, Principer för landskapets framtida utnyttjande

visas hur ansvaret för naturvärden kan fördelas. Här görs ett försök att illustrera de första stegen i arbetsgången. Det är en början till kvantifiering av skyddsvärd natur och indelning av landskapet i olika nivåer samt uppdelning av ansvaret mellan stat, kommun och enskilda.

Den här redovisade kvantifieringen och indelningen ska endast ses som illustration till förslaget och bakgrundsmaterial för fortsatt diskussion mellan länsstyrelserna och kommunerna.

I den pyramidmodell som presenteras under förslaget delas landskapet upp i fem nivåer. Den fjärde nivån övrigt landskap eller vardagslandskap âr på kartan inte skild från den femte nivån urban mark och andra hårdgjorda ytor.

- Nivå och kulturland- 1, nationalparker referensomráden för skapet, utgörs av stora sammanhängande områden med speciellt värdefull natur, för vilket staten bör ta ett särskilt ansvar. - Nivå redovisas i två där den klassen 2, reservat, klasser, högre 2 a innehåller de värdefullaste reservaten. I ett högbudgetalternativ täcks kostnaderna för 2 a med statliga medel, för 2 b med kommunala medel. I ett lågbudgetalternativ delar staten och kommunerna på kostnaderna för 2 a-reservaten, medan reservatsbildningen i 2 b till stora delar ersätts med miljöersättningar och förordnande enligt 19 § NVL. - Nivå med särskilda 3, landskapsavsnitt ekologiska värden, utgörs av områden som kan skyddas med förordnande enligt 19§ NVL och där miljöersättningar kan användas. I ett högbudgetalternativ täcks kostnaderna genom betydande miljöersättningar. I ett alternativ med lägre hävd- och skötselambitioner blir miljöersättningarna mindre.

Underlag för kostnadsrelaterat naturvárdsprogram

5. 1 Värdefulla områden i Västra Skåne:

Här följer en preliminär lista över värdefulla områden i Västra Skånes kommuner. En karta över områdena finns som appendix i bokens slut. Litteraturförteckning rörande föreslagna områden kan beställas av Miljödelegationen Västra Skåne fram till

1991-06-30.

Båstad Margretetorp och Munka

N å 2 Vllilgengrlnellan W Y

De] v

Sgelstzrpsstiand-Hovs

Hallar Kåge? dalgång

Hallands Vädenö Kâmwwiüde WWW dalgång Sinarpsdalen - Axelstovrp Älemossen med omgivande våtmarker och Plmlåm “lamm hemman. Hårninge backe Mönebacke Hal ndsåsens norrsluttning Segelstarpsbäckens källområde Grevie åsar __ Klippan Område vid Arenstorp-Bränneslätt- Nivå 1 Hulrugered

”i” 2 b Nivå 2 a l_._)elavGrevieåsar RÖ eá d] me “ DM” ° °° u d] h

adeiidvakog vid Segelswrp |::,gr§:_:ngñ“g

Angs- och hagmarker vid Knösen, Hov, Syrkhultasjön med omgivningar Palmagården, Hovgården, Karupjülleröd, Bjäred, Frestens fälla, Möllhult, norr om Niuå 2 b u Flintalycke, Perstorp, Finnsbo, Lya sluttningen vid Ostra Ljungby-skog Ljunghed. Område vid Bjärsgård-Sjökroken Skogar söder om Palmagården H“°V“"V*"°"

åmiiinvid l-lerrevadskloster

Område kring Norrvikens trädgårdar Jäuabjär Område vid Eleswrp

. Nivå 3 Nivå 3 . Större delen av inlandet mellan Torekov-

g

saijane a och Smålarpsån

83.:? 19???

Område vid Sorrödssjöama

Smk me an ”ä nä e storp- örs v “Bgaelâvawn

Bjämgården Område mellan Båstad och Norrviken Område vid Håkanstorpmölla, Bjårröd, Algmossen samt Guvarpsbäcken och Kolemosse

Ängelholm Snållerödabäcken

Nivå 2 a och Linnerödsmossen Linnerüd “hängen vid Tham Fjârhusmossen Område vid Hillarp-Falholma Matkroks- och Djurholmamossama Området Penarp-Gyllsjö

Nivå 2 b av Hallandsåsens sydvästsluttning och

Åstorp

Delará P °

. Nivå 1 Norra delarna av Väs “m” ön/Rñss Jon samt Söderásm Stavershult

Långsiön med omgivningar, Enskiñet Nivå 2 a

sluttningar vid Osu-a Ljungby-skog Dynget Rönneholm och Kågleåns mynningi Rönneån

Vegeåns mynning och stranden till Nivå 2 b Angelholms havsbad Skytüböket Nivå 3 Slagghögen i Nyvång

l-lallandsåsens sydvästsluttning Nivå 3 Hallandsåsens sydsluttning Boarp-Ugglehult Söderåsens sluttning Maglaby-Skyttaböket Södra och östra delarna av Rössjön Söderåsen och slätten vid Körslättsgård Röglans högmosse och Rössjöholmåns dalgång Rönneåns dalgång

Vegeåns dalgång

Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram

Nivå 3 Höganäs Nivå 2 o Bjärbolund J ohanneshus Kullaberg Möllehåssle Rögle dammar och säteri Lönhult Strandångar Nyhamnslåge-Lerhamn Område vid Svedbergs kulle Väsby strandmark Område vid Pursköp Lunnabjår Signmtorp Strandhagen i Arild On Rönnen Flöjen

Kusten Skåret-Svanshall Området kusten-Allerum-Hjålmshult Ostra Laröd Kusten Strandbaden-Nyhamnslåge Skåldervikskuten: Området Pålsjö-Soñero-Sta Maria Arild-Skåret, Jonstorp- Området Småryd- Farhult, udden vid Håliarüd, område söda om ön Ronnen Rosendal kulturlandskap Duvestubbe Nivå 2 b Västra Mörarp

Kusten Höganås-Lerberget Björkeskogen K ^ Svanebåck-Viken Området Hässlunda-Lundom

Fuktångar långa Gönlövsån Lundsgård_ Området Orby ångar-Landskronavågen Nivå 3 Rååns dalgång

Strandångar Jonstørp-Farhult Fockstorp

Område Krapperup-Mölle Område NyhamnslågeKrapperup Bjuv Område ñålastorpsvanshall Nivå 2 o Område öster om Viken varp Brun nbyområdet Hallabäckens dalgång

Helsingborg Nivå 2 b

Nivå 2 a Dalgång vid Charlottenborg-Nyhagahua

Sjålrånnen-Sandön Christinelunds ådellövskog och herrgård Nivå 3

Allerums mosse Landskapet mellan Åvarp och lånsgrånsen Borgen Dalgång öster om Billmholm Grå låga Söderåsens sluttning mellan Åvarp och

Kulla Gunnarstorp Skyttaböket Våla skog Vegeåns dalgång

Utvlllinge Onnråde Domsten-Viken Svalöv Oron (gräns mellan Helsingborg och Kropp) Nivå 1 Orby ångar Söderåsen Norra Råån mellan Raua och Gantofta Kusten Fortuna-Rydebäck Nivå 2 a Hallabåckens dalgång Nivå 2 b Jällabjär Svedbergs kulle Rosendal Nivå 2 b Tånga skog Höjebacke, Svenstorp, Svenstorps llâlad och Iáunsbersn Karatoita Stureholm Pålsbo äng och skog Tollarps skog Beteamarken mellan Kolaryd och Håkantørp, del av Rögle säteri Rosenlund Håkanstorps Mad och Oröds ililad Orebåcken Tursköp Vaaatorp Nivå 3 Kattarps måse Söderåsen Enemlad vid Filborna Vegeåns dalgång Hasslarps dammar Väla bäck Braåns dalgång _ Saxåns dalgång l-ljålmshult och (man Hjålmshult Filborna kärr Rååns dalgång

Kävlinge mosse Allerurns skog Betesmarken söder om Ask-Sonarp Långeberga Garvarebäckens dalgång Nellåkraskogen Råå vallar Grytekullen Betesmark och alkårr vid St. Bjårnarp, Landborgen Axelvold Prilleatad Gyhult ljlöjelycke Angar och betesmarker vid Skogsgård, Råån med sluttningar Steninge och Månstorp Småryd Duvmtubbe Kongalund

Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprøgram

Landskrona Linnebjår Nivå 2 a Håckeberga Gråen Skoggårds ångar Rieen Saxåns mynning Kusten Fortuna-Ålabodama-Sundvik Stångby/Hoby mosse Kusten söder om Landskrona - M åryd Rämen kommungrånsen Kävlinge Vena stränder Gryteekog Exervisthltet. i Landskrona Hållatadsåsar Getaklöv Hillahügs dalar Dörröds ililad

Nivå 2 b Nivå 2 b Kusten vid Hilleehñgs dalar Rååns dslbotten och sluttning Vanligaste delen av Höjdns dalgång Arendala park Nivå 3 Norra Nöbbelbvs mosse Slottahdman-Hallabackarna Rååns dalgång Fel: mosse Saxåns dalgång Braåns dalgång Område norr om Fågelsånpdslen Rönneba-ga backar Flyinge Område nordost om Glumslov Gödelöv Område öster om Hillmhbgs dalar Hållatad-Janstorp Abusadslen Område söder om Hildesborg Knivsås med omgivningar Kållekårrsångarna Kävlinge Ljungen-lüingvalla Nivå 2 a Haeslemölla-[Jungen Kusten Romelestugan-Klintadal-Ronleleklint Löddeåns mynning iam till motorvägen Rullstensås vid Grönland-Hågnaden Jåravallen våsta om motxrvågen Skogsmöllebackens dalgång Dagstur-psmosse Humlamsdens mad Håckebergaejön med ongivningar _ Nivå 2 b Kvarnbrodds-Dürrüdmskskog vid Ömahus Kareby backar Risen-Håckebergasjön Allarps mosse Område mellan Trållekilla - Nötabo

Tostarps masse Toppeladugård J åravallen Husarahagen Barsebäcks mosse Område Margretaetorp-Habergebacken Bjürkesåkrasjöns omgivningar Nivå 3 Våtmarker vid Assarwrp Saxåns dalgång Kåvlingeåns/Löddeåns dalgång Nivå 3 Område mellan Dagstørp och Västra Kareby Höjdns dalgång Böljenamossen Kävlingeåns dalgång Område vid Stångby mosse Område mellan Kungsmarken och Lomma Landskapet vid Arendala Nivå 2 a Utmarksvågen Löddeåns mynning fram till motorvägen Område söda* om Fågelsångsdalen Del av Hläeåns dalgång Fruerlmen Habo Ljung väster om kustvågen Landskap mellan Linnebjår-Fruerltñen

Landskap mellan Lyngby-Assartorp Nivå 2 b Kungsmarken Resten av kusten Håssleberga Skrylle Nivå 3 Område mellan Borelund-Dalby Löddeåne dalgång Skrivaremöllan Höjdns dalgång Ryd Revingeområdet. Lund Gravaregården Nivå I Håljasjön och Byejön Vombs inre Krankajön och Klingavålsåns dalgång skogsområde öster om Dörr-ödetålad Nivå 2 o Swövområdet. kring Häckeberga

Dalby Söderskog och Nornskog Pråstamöllanfråstaskogen och västra Stañanstorp Boklunden Nivå 2 b Fågelsångsdalen - utvidgas Torreberga ångar Fåladsmarker norr om N.Ugglarp Djurslövs slåttsjöar Kungs marken Vallby mosse

Underlag för kostnadsrelaterat naturvårdsprogram

Nivå 3 Södra hägnaden Höjeans dalgång Sörby Ränna Backla ndska pet Havgárdsskogen Bränneröd Präateskogen B urlöv Nivå 2 a Nivå 3 Tâgarps hed Backlandska pet

Nivå 2 b Bemswrps mosse Trelleborg Nivå 2 a Dalköpinge ängar Malmö fåeddinge ängar Nivå 1 Amossen Strand och hav söder om Klagnhamnsudden Stävesjö Södra delen av Börringesjöna omgivningar Nivå 2 a och Ugglarps mosse Resten av kusten Nivå 2 b Nivå 2 b Kusten Limhamns kalkbrott Område vid Grönalund - Sörbyholm Område vid N Grönby - Kullatorp K1ass3 Område vid Näsbyholm Backlandska pet Nivå 3 Backlandska pet Vellinge Nivå 1 Dalköpingeán Flommen-Foteviken lhllsunpsån Aspdn Gislövsån Nivå 2 a Staswrpsån Gafvelsbjer Albäcksan Område vid Månstorp Bolmers högar

Nivå 2 b Bernstorps kulle Sydkusten till gränsen mot Trelleborgs kommun

Nivå 3 Backlandskapet

Svedala Nivå 2 a Södra delen av Yddingesjöns stränder Norra delen av Fjällfotasjöns stränder Havgårdssjöns omgivningar Börringesjöns omgivningar och Ugglarps mosse Södra delen av Björkesåkrasjöns stränder Eksholmssjön Resåkralunden Hyby hage Tmups hållplats Törringelund H unnerfödsmossen

Nivå 2 b Resten av Yddingesjöns stränder Norra delen av Fjällfotasjöns Fasanskogen stränder Askedal Torupsskogen Risebjär Tudaremoesen Roslin! läökeberg Allesjön

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

6 till jordbruket och

skogsbruket

Detta kapitel motiverar närmare den summa, 94 miljoner kronor per år, som föreslås i miljöersättningar till Västra Skåne. Se åtgärdsforslag 4.1.3, Ersättning till jordbruket och skogsbruket for miljöforbättrande åtgärder och verksamhet. Se även SOU 1990:93 s. 144.

6. l Inledning

6.1 . 1 Områden där miljöersättningar kan stimulera till markanvändning med positiva miliövärden

Kvävemängderna som fors med vattendragen ut i havet skulle kunna minskas om vattnet fick en längre uppehållstid i vattendragen, och om vattnet tilläts passera genom våtmarker. Även tillförseln till havet via vattendragen av fosfor, organiska föreningar och tungmetaller skulle kunna minskas med våtmarker, skyddszoner och meandrande vattendrag.

Det västskånska landskapets biotoper har utarmats under en längre tid. En lång rad arter har utrotats eller står på gränsen till utrotning. Att aktivt återskapa biotoper i landskapet skulle troligen rädda ett antal växt- och djurarter.

Befolkningen i Västra Skåne har vuxit under de senaste decennierna, samtidigt har vi fått mer fritid och samtidigt har de allemansrättligt tillgängliga ytorna minskat. Exempelvis kommer det att inom en snar framtid råda brist på uppvuxen lövskog lämplig for rekreation.

är den naturliga skogstypen söder om en linje

Lövskog

Under det senaste år-

Örkelljunga-Hässleholm-Olofström.

hundradet har stora arealer planterats med barrskog. Tre skäl finns för att gynna lövskogen i Västra Skåne på barrskogens bekostnad: Lövskogen är stommen i en rad artrika ekosystem som försvinner om en lövskogsyta blir barrskog. Ur estetisk och rekreativ synvinkel är lövskogen i de flesta fall att föredra. Barrskog forsurar marken betydligt mer än lövskog.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Miljöersättningar utbetalas idag i form av bl. a. NOLA-ersättning (NOLA = i odlingslandskapet). Denna ersätnaturvårdsåtgärder tning har kommit till för att stimulera hävden av ogödslade ängsoch hagmarker. NOLA har visat sig vara en väl fungerande metod att bevara naturvärden i landskapet utan att behöva skydda områden som naturreservat.

6.1.2 Den nya livsmedelspolitiken

I juni 1990 beslöt riksdagen om ny livsmedelspolitik. Beslutet går i stora drag ut på att prisregleringarna inom jordbruket skall upphöra. Jordbruket ska utsättas för fri konkurrens. Skyddstullar ska tills vidare finnas kvar, men kan på sikt avvecklas inom ramen för GATT-förhandlingarna.

Jordbruksutskottet har gjort bedömningen att en avreglering medför att avsevärda jordbruksarealer tas ur drift. Detta skulle i sin tur ge en rad negativa miljöeffekter, direkta och indirekta. För att motverka dessa negativa miljöeffekter har riksdagen beslutat att inledningsvis, under 1991, 50 miljoner kronor skall utbetalas till jordbrukare i form av ersättningar för utfört landskapsvårdsarbete. Beloppet skall sedan successivt höjas fram till 1995 till en slutlig nivå på 250 miljoner kronor per år. Vidare ska 40 miljoner kronor utbetalas för NOLA under 1991. Detta belopp höjs till 70 kronor vid avregleringsperiodens utgång. Slutmiljoner ligen ges omställningsbidrag till jordbrukare som tar jordbruksmark ur produktion. Till omställningsbidraget som är högst i början av avregleringsperioden kan läggas ett anlâggningsstöd som kan användas till lövskogs- och energiskogsplantering samt vid anläggande av våtmarker.

Riksdagens beslut om årliga miljöersättningar till jordbruket är i sig positivt men beslutade medel är inte tillräckliga for att motverka de negativa effekter som den nya jordbrukspolitiken förväntas medföra.

Miljöproblem till följd av den nya livsmedelspolitiken Förändringarna blir troligen inte så stora på de bästa jordarna, där livsmedelsproduktionen kommer att koncentreras. Troligen får vi dock allvarliga bieffekter. En sådan är att mjölkproduktionen kan komma att förskjutas från mellanbygden till stora anläggningar i eller nära slättbygden. För slättbygden är detta inte negativt men för mellanbygden innebär det att det kommer att bli ännu svårare att få betesdjur till ogödslade betesmarker och även till måttligt gödslade sådana.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Möjligheter som öppnas av den nya livsmedelspolitiken Vi har ett antal befintliga miljöproblem i landskapet och vi kan också förvänta oss att få några till med en förändrad jordbrukspolitik. Samtidigt rymmer den framtida jordbrukspolitiken ett frö till lösning på dessa problem.

Lösningen är med största sannolikhet miljöersättningar till de areella nâringama. Alltså: I stället för att betala ett dyrt jordbruksöverskott betalar samhället bönderna för producerad naturvårdsnytta.

6.1.3 När miljöersättningar används

Ett miljöproblem som förorsakas av en näring bör åtgärdas av denna näring. Det är alltså snarare miljöproblem, som är uppkomna utanför en näring eller genom ett historisk orsakssammanhang, som ska kunna åtgärdas med miljöersättningar.

Den grundläggande principen bör vara att miljöersättningar används när:

1. miljöproblemet inte kan hänföras till verksamheten på platsen. 2. miljöproblemet orsakats långt tillbaka i tiden. 3. miljöproblemet uppkommit genom verksamheter som samhället inte vill förhindra genom lagstiftning. 4. samhället vill stimulera sådana åtgärder som främjar naturvärden.

Miljöersättningar är som mest effektiva där hävd av kulturmark inte längre är ekonomiskt lönsam för markägaren. Här går samhället in och betalar för den naturvårdsnytta som hävden innebär.

Redan före avregleringen av jordbruket var NOLA-ersättningen en symbolisk summa. Situationen för lantbrukarens ekonomi blir nu mer akut. Behovet av en ersättning som står i rimligare proportion till den ekonomiska avkastningen från annan markanvändning är nu nödvändig.

6.1 .4 Sammanfattning

Det är intressant att notera att förändringar av markanvändningen skulle kunna hjälpa till att lösa nâgra av våra allvarligaste miljöproblem, också sådana som har sitt ursprung utanför de areella näringarna.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Eventuella framtida ersättningar till jord- och skogsbruk kan alltså motiveras

- för att motverka de nackdelar för naturvärden som det livsmedelspolitiska beslutet kommer att föra med sig, - för att bemästra redan befintliga miljöproblem.

Ängs- och

6.2 hagmarker

6.2.1 Bakgrund

Sedan ungefär 1970 har man långsamt inom den administrativa naturvärden börjat uppmärksamma de flora- och faunaförândringar som skett inom Sveriges ängs- och hagmarker. I början inriktades intresset huvudsakligen på igenväxningsproblematiken. Trots att kunskap fanns inom vetenskapliga kretsar bortsåg man från den fara som det innebar att ängs- och hagmarker gödslades. Gödslingsproblematiken började på allvar uppmärksammas kring 1982-83. Den traditionella administrativa naturvården hade då knappast ens inom reservaten förmått skydda floran på ogödslade ângs- och hagmarker. Att därför med traditionella metoder, läs naturreservat, skydda ângs- och hagmarksfloran från igenväxning och uppgödsling föreföll inte som en framkomlig väg.

NOLA Budgetåret 1987-1988 började så SNV att utbetala NOLA-medel (NOLA = i till enskilda naturvårdsåtgärder odlingslandskapet) lantbrukare. NOLA-avtal började slutas. Dessa avtal innebär att en brukare i ett civilrättsligt avtal förbinder sig att hålla betesdjur eller slå en bestämd yta under ett antal år. Samtidigt förbinder sig brukaren att inte gödsla ytan. Som motprestation utbetalar SNV via länsstyrelsen 300-600 kr/ha och år. Ibland utförs stängsling och röjning som motprestation. Verksamheten utökades under budgetåren 1988-1990 och NOLA-medel utbetalas nu också från Lantbruksnämnderna i länen.

KOLA Riksantikvarieämbetet utbetalar nu också s. k. KOLA-medel (Kulturmiljövård i odlingslandskapet) till objekt med stort kulturhistoriskt värde. Sådana objekt har ofta också höga biologiska värden.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Slutligen har Skogsstyrelsen också en pott för att kunna ersätta skogsägare som har skogsytor man vill undanta från rationellt skogsbruk.

Volymmässigt har NOLA-medlen haft störst betydelse. Stora miljömässiga framgångar har under de senaste åren nåtts med dessa frivilliga avtal. Ofta har det varit markägarna som anmält intresse for NOLA-avtal och inte myndigheterna. Det är också ogödslade ängs- och hagmarker som helt har dominerat denna nya typ av miljövård.

Parallellt med att man började betala ut NOLA-medel startade SNV en rikstäckande inventering av ängs- och hagmarker. Denna inventering som förväntas bli slutförd under 1991 kommer att ganska detaljerat visa areal, biologisk status m. m. hos Sveriges ängs- och hagmarker. Inventeringens resultat kommer att bli en utmärkt bedömningsbakgrund i samband med framtida utbetal-

ningar av NOLA-ersättningar for ängs- och hagmarker. Ängs- och

hagmarksinventeringen skall också kunna användas for att välja ut sådana ytor som bör bli naturreservat. Fram till sommaren 1989 hade NOLA-avtal rörande ca 30 000 ha ängs- och hagmark upprättats i Sverige. Uppskattningsvis finns det ca 300 000 ha ängs- och hagmark i landet som är värdefull ur naturvårdssynpunkt.

6.2.2 Ängs- och hagmarker i Skåne

Ängs- och hagmarksinventeringarna i M-län och L-län är ännu

inte fullständigt genomförda. På grundval av det hittills framtagna inventeringsresultaten samt annan bakgrundsinformation kan dock en uppskattning göras. Denna uppskattning redovisas nedan samt även arealen annan gräsbärande mark 1974. Det var det sista året denna markkategori redovisades separat i jordbruksstatistiken. Därefter har annan gräsbärande mark redovisats tillsammans med kultiverad betesmark. En mycket obetydlig tillbakagång har som synes skett beträffande den sammanlagda betesarealen 1974-1988:

Tabell 6.1 Uppskattning av arealen (ha) botaniskt värdefull ängs- och hag-

mark i Skåne 1989. Klassi/iceringen är gjord efter de normer som

SNV tillämpar i sin ängs- och hagmarksinventering. Klass I=mest värdefull mark.

Tabell 6.2 Ängs- och hagmark i Skåne enligt den officiella jordbruksstatistiken. 1974 var det sista året då det i jordbruksstatistiken gjordes skillnad på annan gräsbärande mark och kultiverad betesmar . Det är inom kategorin annan gräsbärande mark som den botaniskt värdefulla ängs- och hagmarken finns.

Ängs- och hagmarksinventeringen har i huvudsak tagit fasta på

botaniska kvalitéer. En preliminär genomgång där även andra naturvårdsmässiga, rekreativa och landskapsbildsmässiga aspekter vägs in visar, att det i övrigt i Malmöhus län finns ca 3 400 ha gräsbärande mark med mycket höga naturvårdsvärden, i Kristianstads län 900 ha och i Västra Skåne 1 000 ha övrig mycket naturvárdsintressant mark, ÖMNM. Dessa ytor kräver kvalificerad och ofta kostnadskrävande skötsel.

Dessutom kan man mycket grovt uppskatta att det i Malmöhus län finns ca 5 000 ha gräsbärande mark som hyser en intressant fauna eller som har ett betydande landskapsbildsvärde. Motsvarande ytor for Kristianstads län är 8 000 ha och for Västra Skåne 5 000 ha övrig

Tabell 6.3 Uppskattning av arealen (ha) av olika typer av betesmark som är värdefull för naturvärden i Skåne. Observera att ÖMNM (övrig mycket naturvárdsintressant mark) och ÖNM (övrig naturvárdsintressant mark) har sitt värde huvudsakligen av zoologiska, frilufismässiga och landskapsbildsmässiga skäl.

Dagens ca 300 kr/ha och âr som betalas som NOLA-ersättning motsvarar i många fall inte det kostnadsbortfall som en djurägare åsamkas genom att han ej kan gödsla. I många fall får man snarast se dagens form av NOLA-ersättningen som en uppmuntran snarare än en ekonomiskt konkurrenskraftig ersättning. Framför allt är det tveksamt om en yngre generation jordbrukare har samma möjlighet att hålla betesdjur med samma ersättning som äldre jordbrukare kunnat acceptera.

Till detta kommer att med slopade mjölksubventioner och slopat transportstöd till avlägset liggande gårdar kommer de totala möjligheterna att hålla betesdjur i mellanbygderna att minska.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Mot denna bakgrund bör NOLA-ersättningen ligga kring 1 500 kr/ha och år. Ersättningsbeloppen bör dock ej vara generella. Högre naturvårdsklassning bör motivera en högre ersättning.

Också betets art bör vägas in. Nötbete bör värderas högre än hästoch fårbete. Ersättning för hjortbete är mycket tveksamt. Våtmarksbete bör värderas mycket högt. Likaså bör bete i mellanbygd och skogsbygd värderas högre än i slättbygd.

ersättningsbelopp kan anses rimliga: (G) anger att Följande gödslingsförbud skall råda:

2 000 kr/ha och år för klass I och II i skogs- och mellanbygd (G). 1 500 kr/ha och år för klass III i skogs- och mellanbygd (G).

FJUOW

1 000 kr/ha och år för klass I och II i slättbygd (G). 750 kr/ha och år för klass III i slättbygd (G). l 000 kr/ha och är för övrig mycket naturvårdsintressant mark i skogs- och mellanbygd. 11 500 kr/ha och år för övrig mycket naturvârsdsintressant mark i slättbygd. G 300 kr/ha och år för övrig naturvárdsintressant mar .

uppskattningar kan rörande arealen för de olika Följande göras ersättningskategorierna:

A B C D E F G Totalt M-län 2 700 1 600 3 000 2 000 2 000 1 400 5 000 17 700 L-län 600 600 2 000 500 700 200 8 000 12 600 V.Skåne 2 130 190 2 000 1 500 600 400 5 000 ll 820 Tabell 6.4 Uppskattning av arealen (ha) mark i eventuella ersättningskategorier (se text).

Detta medför följande totala ersättningsbelopp (miljoner kronor):

A B C D E F G Totalt M-län 5,4 2,4 3,0 1,5 2,0 0,7 1,5 16,5 L-län 1,2 0,9 2,0 0,4 0,7 0,1 2,4 7,7 V.Skå.ne 4,3 0,3 2,0 1,1 0,6 0,2 1,5 10,0 Tabell 6.5 av årliga erättningsbelopp (miljoner kronor) till Uppskattning betesmark i Skåne.

skall här att åkermark kan ha stor positiv Slutligen poängteras i Den kan framförallt för faunan naturvárdsbetydelse skogsbygd. betesmarken. Därför är det väsentligt att viss komplettera åkermark i bevaras av naturvárdsskäl. En översiktlig skogsbygd av arealen (ha) sådan åkermark i Skåne visar följande bedömning resultat:

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Tabell 6.6 Naturvårdsintressant åkemneal (ha) i Skåne. Med en ersättning på 500 kr/ha och år för vidmakthállande av åkermark i skogsbygd blir beloppen följande (miljoner kronor):

Tabell 6.7 Uppskattade årliga ersättningsbelopp (miljoner kronor för naturvárdsintressant åker i Skåne.

6.2.8 Kulturmiljövård i odlingslandskapet

Att beräkna det kostnadsbehov som kan finnas inom kulturmiljövárden är mycket svårt. För betes- och sláttermarkernas vidkommande finns åtminstone vissa inventeringar och framförallt vissa riktlinjer uppdragna centralt. Inom kulturmiljövården págår en diskussion om relativ värdering av olika landskapsavsnitt.

I många avseenden sammanfaller kulturmiljövárdens intressen med naturvårdens och med den ovan skisserade ersättningsmodellen finns det för sådana områden inga ytterligare kostnader för samhället. Det skall påpekas att Riksantikvarieämbetet och på regional nivå länsantikvarien ska ha ett visst inflytande över hur betesmarksersättningar fördelas.

Betydande landskapsavsnitt har stort kulturmiljövärde men värderas inte särskilt högt ur naturvårdssynpunkt. Det finns också sådana betesmarksområden som i och för sig föreslås få miljöersättning men där denna ersättning inte täcker kulturmiljövårdens behov.

6.2.4 Slutsats

Från statsbudgeten bör 16,6 miljoner kronor avsättas per år för ersättning till skötsel av betes- och sláttermarker i M-län. Motsvarande summa för L-län bör vara 7,7 miljoner kronor. Till detta bör M-län tilldelas 0,5 miljoner kronor och L-län 2,5 miljoner kronor för att stimulera öppethållandet av åkermark i skogsbygd. Medlen bör förmedlas av SNV. Västra Skåne bör sedan erhålla betesmarksmedel i de proportioner som angetts ovan.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Om man extrapolerar de skånska siffrorna till hela landet skulle ersättningskostnaderna för bete bli ca 210 miljoner kronor årligen.

Extrapoleringen är ord så att Skånes areal annan gräsbärande

mark 1974 (sista året detta angavs i jordbruksstatistiken) jämförts med arealen sådan mark i hela landet. Men avsevärda arealer mycket mager betesmark ingick inte i begreppet annan gräsbärande mark 1974. Vidare har de högre miljöersättningarna för slåtterytor inte räknats in i de 210 miljoner kronorna.

Totalt uppskattas därför miljöersättningarna för och ängs- hagmarker i hela landet bli cirka 235 miljoner kronor. Som jämförelse kan nämnas att beslutat om totalt 70 + 250 riksdagen miljoner kronor i miljöersättning till 235 kronor jordbruket. miljoner behövs alltså enligt Miljödelegationens bedömning enbart för att säkerställa ängs- och hagmarkerna.

Att ange hur stora arealer naturvårdsintressant åkermark i skogsbygd som finns i övriga Sverige och kostnaden för att behålla dessa inom ramen för den nya livsmedelspolitiken är svårare. Arealer på mellan 250 000 och 300 000 ha är dock troligen inga orimliga siffror. Ett ersättningsbelopp på 500 kr/ha och år som angetts för Skåne är troligen för lågt i flera mera utpräglade skogsbygder. Därför är ca 150 miljoner kronor som stimulans åt naturvårdsintressant åker en lågt räknad siffra för hela landet.

Miljödelegationen föreslår därför att totalt 385 miljoner kronor avsätts årligen för att vidmakthålla ängs- och samt hagmarker naturvårdsintressant åker. Beloppet bör förvaltas av SNV.

6.3 Våtmarker

6.3.1 Skäl att restaurera våtmarker

Särskilt våtmarkernas roll som närsaltsfällor har framhållits under de senaste åren. Det är dock viktigt att framhålla att det finns flera andra skäl som gör det intressant för samhället och den enskilde markägaren att nyanlâgga olika typer av våtmarker. Nedan listas de viktigaste skälen. Det skall dock sägas att skälen ibland är svåra att skilja från varandra.

- Våtmarker och formade kan som naturligt vattendrag fungera väsentliga fällor för att förhindra att oönskade närsalter, organiskt material, miljögifter däribland tungmetaller, att nå havet. Speciellt har intresset riktats mot kväve.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Också limniska system drabbas av närsalter, organiskt material och miljögifter. Våtmarksfällor minskar problemen. Särskilt beträffande fosfor är detta intressant. Vid ett av våtmarker och vattendragens naturåterskapande kommer stora naturvårdsmässiga vinster att göras. liga lopp En rad våtmarksberoende djur- och växtarter som idag är lång hotade, skulle gynnas. Fiskfaunan skulle kunna om man restaurerade gynnas Både kommersiellt fiske och fritidsfiske skulle vattendrag. kunna gynnas. En av ett med dess våtmarker kan restaurering vattensystem ge stora friluftsmässiga värden. Våtmarker och meandrande vattendrag kan i flera naturligt fall bli ett effektivare hjälpmedel att rena avloppsvatten än konventionella reningsverk.

I kapitel 10 utvecklas detta närmare.

6.3.2 Kostnadsberäkningar

Ett antal olika av våtmarksrestaurering kan bli aktuella typer inom en snar framtid. Förenklat kan dessa delas upp på:

1. Naturliga våtmarker (N). Dessa kan ha en mycket varierande förmåga att avskilja kväve från vattendragen. Anläggningskostnaderna är relativt skötselkostnaderna små. De måttliga, kan ekonomisk avkastning i traditionell knappast ge någon bemärkelse. . Dessa har stor att

Översilningssystem (Ö). system förmåga

avskilja kväve från vattendragen. Anläggningskostnaderna âr högre än för de naturliga våtmarkerna. Skötselkostnaderna måttliga men högre än för de naturliga våtmarkerna.

är

Oversilningssystemen kan ge ekonomisk avkastning. .Vegetationsklädda kantzoner längs vattendragen (V). Anläggnings- och skötselkostnaderna är små. Kväveavskiljningsfönnågan är begränsad, men dessa zoner kan ge stora positiva miljövärden för själva vattendraget. .Nya meandrar i vattendrag (M). Mycket höga anläggningskostnader. Små skötselkostnader. Måttlig kväveavskilj-

ningsförmåga. Dock ger denna åtgärd stora positiva miljö-

värden för själva vattendraget. . Avancerade biologiska bäddar och kanalsystem (A). Mycket höga anläggnings- och skötselkostnader, men samtidigt mycket hög förmåga till kväveavskiljning. Små positiva miljövärden skapas på platsen.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

våtmarker och översilningssystem att Troligen kommer naturliga metoderna för kväveavskiljning från vattenbli de dominerande kantzoner längs

dragen i Skåne i framtiden. Vegetationsbeklädda

och meandrar kommer att bli viktiga komplevattendragen nya får dock snarare ses som metoder att huvudment. Dessa åtgärder status och inte sakligen förbättra själva vattendragens biologiska Avancerade biologiska bäddar och så mycket som kvävefällor. att i första hand för att kanalsystem kommer troligen utnyttjas och fosfor från och mycket belastafrånskilja kväve avloppsvatten

de små vattendrag.

Översilningssystem

om och driftskostnader

Vid en diskussion anläggningskostnader

är det att först klargöra hur för översilningsängar ytterst viktigt kan avskilja från ett vattenmycket kväve ett översilningssystem från historiska i

Med utgångspunkt översilningssystem

drag. traditionella sådana i Spanien tycks 40-150 kg Skåne och befintliga och år kunna tas av växterna i ett översilningssystem. N/ha upp siffra kommer så denitrifikationen som ej är dokumen- Till denna Det är dock troligt att den är terad i något översilningssystem. med andra att en avsevärd. Jämförelser våtmarkssystem gör mellan 30 150 N/ha och år. Vi måste rimlig siffra bör ligga och_ kg i de traditionella systemen rör också ta in i bilden att kväveupptaget skall användas som foderväxter. Troligen kan växtarter som avsevärt om andra växtarter

kväveupptagningsförmågan höjas

kan denitriñkationen förhöjas med en utnyttjas. Likaså troligen avpassad för detta ändamål. lämplig vattenregim just

det alltså att 100-300 kg N/ha och år Sammanfattningsvis är troligt till 500 kg N/ha kan tas upp i traditionella översilningssystem. Upp

och år är en möjlig siffra för ett modernt system avpassat

troligen maximal mängd kväve från ett vattendrag. för att avskilja under 1989 pekar på att översilnings- Preliminära mätningar skulle kunna ända upp till 800 kg N/ha och år. system avskilja

för ett översilningssystem kan uppdelas Kostnaderna fungerande

på tre poster:

Arrende eller för mark för översilning.

1. inköpskostnader 2. Anlâggningskostnader.

3. Driftskostnader.

kan variera beroende på den mark- Arrendekostnaderna mycket ett skall anläggas. 500beskaffenhet där översilningssystem arrendekostnader som kan förväntas. Den 4 000 kr/ha och år är de svårdränerad mark och den högre siffran för god lägre siffran för

åkerjord.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Anläggningskostnaderna är mycket beroende av möjligheterna till dämning. Måste vatten pumpas ökar kostnaderna. Vindpumpar har tidigare använts t. ex. på vilket förefaller Torreberga ängar vara ett bra alternativ vid I fall kan pumpning. gynnsamma anläggningskostnaderna ligga kring 1 000 kr/ha. I mindre gynnsamma fall där erfordras kan kostnaderna pumpning närma sig 20 000 kr/ha.

Driftskostnadema bör kunna hållas relativt låga. 500 kr/ha och år är bruttokostnader. Förhoppningsvis bör här dock tillkomma intäkter för hö eller annan vâxtmassa.

De totala årliga kostnaderna för ett översilningssystem inkluderande anläggningskostnadema (avskrivna en på IO-årsperiod) kommer då att ligga på 1 000-6 000 kr/ha och år. Ca 3 000 kr/ha och år

förefaller dock vara en rimlig genomsnittssiffra.

Räknar man med denna siffra och en kväveupptagning på 300 kg N/ ha och år blir kostnaderna för att avbörda ett 1 vattendrag kg kväve 10 kr.

I gynnsamma fall med svårdrânerade kan kostbilliga jordar naderna bli så som 2-5 låga kr per kg kväve.

På god åkerjord där dämning är kan dock kostnaderna ej möjlig bli så som 50 höga kr per kg kväve.

Dessa förutsätter att de resonomang behandlade vattendragen är

relativt kraftigt belastade med kväve. För stora med

vattendrag låga kvävehalter gäller dock knappast ovanstående Omkalkyl. vänt kan troligen resultaten bli ännu i gynsammare högbelastade relativt små vattendrag.

6.3.3 Hur mycket våtmark kan i Västra anläggas Skåne ?

Vilka behov finns då att våtmark i Västra

återanlägga Skåne?

Svaret kan inte bli entydigt. Ar kväveretention huvudskälet måste våtmarkema sättas i relation till andra som kan minska åtgärder kvävetillförseln till havet.

Riksdagsbeslutet om 50 % reduktion bör

vara utgångspunkten. Skall man dessutom väga in andra vinster med att

återanlägga våtmarker blir både typen och omfattningen av

de nyanlagda våtmarkerna annorlunda.

Då kväveretentionsskälet får anses vara viktigast bör man utgå från detta skäl vid

planeringen av nya våtmarker.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

Om man utgår från en kväveretention på 250-500 kg/ha och år och en kostnad av 20 kr/kg blir kostnaden 10 000 kr/ha. I Västra Skåne (i detta sammanhang avses tillrinningsområdet till Västerhavet) finns lågt räknat ca 20 000 ha som är det är möjligt att omvandla till våtmark utan att anläggningar som hus eller vägar berörs. Dessa 20 000 ha är dessutom belägna så att de kan avgränsas från annan mark.

Realistiskt kan det vara möjligt att i Västra Skåne återanlägga ca 5 000 ha våtmark under en period av 10-20 år. Den totala kväveretentionen per år blir med ovanstående värden cirka 1 000- 2 000 ton. Detta gäller endast om kväveretentionen motsvarar de förväntningar som dagens forskning ger. 2 000 ton motsvarar ungefär 1/8-1/10 av det kväve som når havet från Malmöhus län. Då dessutom huvuddelen av de områden som kan överföras till våtmark idag är åkerjord kan minskningen av kväve som når havet även överstiga 2 000 ton. Den totala kostnaden skulle bli ca 40 miljoner kronor. Kostnaderna kan dock bli betydligt större. Denna summa är mycket approximativ. Hur denna summa exakt skulle användas är idag omöjligt att säga. Dels finns det ett antal olika typer av våtmarker att återanlägga, dels kan man tänka sig en rad olika administrativa system for att stimulera anläggandet av våtmarker.

6.3.4 Finansiering

Tre principiellt olika ñnansieringsformer kan man tänka sig vid nyanläggandet av en våtmark:

l. Samhället (t. ex. stat eller kommun) köper mark, finansierar anläggningen och driften och uppbär eventuella ekonomiska vinster. 2. Samhället ställer medel till förfogande till enskilda markägare för anläggandet av våtmarken. Drift och eventuell inkomst/nytta av våtmarken blir den enskildes sak. 3. Samhället utbetalar årligen en ersättning till markägare som nyanlägger våtmark. Det utbetalade beloppet ställs i relation till den samhällsnytta som våtmarken gör och den inkomst! nytta markägaren har av våtmarken.

6.3.5 Värdering av nyanlagd våtmark

Nyanlagd våtmark kommer alltså att få både ett värde för markägaren och för samhället i stort. Ett antal egenskaper hos en ny våtmark är positiva för samhället och kan alltså ligga som

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

värderingsgrund vid engångsersättningar eller för utbetalandet av en årlig ersättning från samhället. Följande kriterier bör särskilt betonas:

- stor kväveretentionsförmåga. - kan som for ett flertal hotade växt- och fungera miljöer djurartersamt - våtmarksområdet så och har en sådan att ligger utsträckning det kommer att få ett betydande rekreationsvärde för allmänheten

6.3.6 Ersättning till befintlig våtmark

Om samhället går in och köper miljötjänster av markägare som ny eller återanlägger våtmarker kan man fråga sig om detta är rättvist gentemot de markägare som behållit sina våtmarker. Skall inte dessa också få ersättning av samhället om deras våtmarker uppfyller t. ex. kravet på stor kväveretentionsförmåga?

Svaret bör i princip bli nej. Detta eftersom markägama som tagit bort en våtmark en gång haft utgifter for detta. Den som behållit sin våtmark har ej haft motsvarande utgifter. Som en konsekvens av detta bör också ny- eller återanlagda våtmarker som i princip ej behöver någon omfattande skötsel och som liknar naturliga våtmarker bara få ett engångsbelopp vid anläggandet. Däremot bör sådana våtmarker som fordrar återkommande hävd få årlig ersättning från samhället. Som en konsekvens av detta måste vi betala för befintliga våtmarker som fordrar hävd. Ytan redan hävdad våtmark är idag ganska ringa och får också redan i många fall NOLA-ersättning.

6.3.7 Slutsats

Regeringen bör till riksdagen föreslå att medel avsätts fr. o. m. budgetåret 1991192 för ny- och återanläggande av våtmarker i Sverige. Speciellt bör dessa medel anvisas till de sydligaste länen i landet där kväveproblematiken är störst och där speciellt stora våtmarksarealer försvunnit. Med bakgrund av bl. a. ovanstående kostnadskalkyl kommer en våtmarksrestaurering i Sydsverige att kosta ca 500 miljoner kronor per år om samma ambitionsnivå skall gälla som skisserats ovan for Västra Skåne. En del av dessa medel skall då användas för att återskapa naturliga våtmarker medan en annan del skall utgå som årlig ersättning till markägare med våtmarker med skötselbehov.

Miljöersâttningar till jordbruket och skogsbruket

Malmöhus län samt västra Kristianstads län skulle erhålla ca 100 kronor av dessa medel. Hela Malmöhus län skulle miljoner därav erhålla 90 miljoner kronor och hela Kristianstads län 50 kronor. Av dessa medel skulle 70 miljoner kronor miljoner satsas i Västra Skåne.

För 1991/92 bör 50 miljoner kronor avsättas. Detta belopp budgetåret bör sedan ökas successivt till 500 miljoner kronor budgetåret 1995/96. Ett villkor för ökningen bör dock vara att den forskning som bedrivs våtmarker ett sådant resultat bl. a. på idag kring ger kväveretentionssidan att stora investeringar kan anses befogade.

Medlen för våtmarksrestaureringen bör i princip ha fyra källor:

1. Andel av den handelsgödselskatt som idag tas ut av jordbruket. 2. Andel av den skatt som tas ut eller kommer att tas ut på biltrafik som tillför atmosfären kväveföreningar. 3. som tillför vattendrag och Miljöavgift på avloppsanläggningar hav närsalter m. m. 4. Allmänna skattemedel.

Det är uppenbart att medel som kommer från miljöavgifter/skatter och jordbruket bör ingå i finansieringen av på biltrafik, avlopp då dessa verksamheter bidrar till att våtmarksrestaureringen, belasta med närsalter m. m. Restaurerade våtmarvattendragen ker kan som för sådana vattenfungera naturliga reningsverk Att allmänna skattemedel också skall ingå i medlena för drag. kan motiveras med att det är ett allmänt våtmarksrestaurering intresse att de naturvårdskvalitéer återskapas som varit utmärkande för våra våtmarker.

Se vidare under kapitel 9.

6.4 Lövskog

6.4.1 Bakgrund

Som ovan finns det starka skäl att öka lövskogsarealen i framgått Skåne. Denna bör ske både på barrskogens bekostnad och på ökning bekostnad av åkermark. Den åkermark som tas i anspråk bör vara tätortsnära och i slättbygd.

Åldersstrukturen den skånska ädellövskogen är mycket ojämn. på Om inte överhålles uppskjuten avverkning, riskerar skog genom vi att få små arealer ädellövskog inom en nära mycket uppvuxen framtid.

8)

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

De naturvårdsmässigt mest värdefulla lövskogarna - naturskogarna - bör skyddas genom reservatsbildning och lämnas till fri utveckling, dvs. ska förekomma där. Redan inget skogsbruk idag ägs vissa sådana skogar av stat och kommun. Snarast bör förhandlingar upptas, så att naturskogarna undantas från skogsbruk.

6.4.2 Slutsats och kostnadsberälming

Sammanfattningsvis bör vi:

gynna lövskog på barrskogens bekostnad, - se till att överhålles och mogen ädellövskog några årtionden - lämna till fri naturskog utveckling

Överhållningsersättning bör utbetalas för vissa ädellövskogar som

har högt rekreationsvärde och där är álderssammansättningen mycket forskjuten.

Naturskog med höga naturvårdsvärden görs till reservat och lämnas till fri utveckling. Uppskattningsvis finns det ca 600 ha sådan skog i M-län, 1 000 ha i L-län och 300 ha i Västra Skåne. Kostnaderna blir: M-län 9 miljoner kronor, L-län 15 miljoner kronor och Västra Skåne 4,5 miljoner kronor. Detta avser kostnaden for inköp. Kostnaden for bildande av naturreservat blir i samma storleksordning, eftersom ska till markersättning utgå ägaren.

Tabell 6.8 Sammanfattning av årliga miljöersättningar (miljoner kronor) för lövskog i Skåne.

6.5 Tätortsnära rekreationsmark

Västra Skåne är den region i Sverige där invånarna har sämst tillgång till naturmark för rekreation. Speciellt saknas tätortsnära naturmark. Västra Skånes kommuner bör därför skapa sammanlagt minst 400 ha ny tätortsnära naturmark. Dessa ytor bör samtidigt ha höga naturvärden så att de kan som refugier for tjänstgöra ett antal hotade växt- och djurarter. Med en kostnad på ca 40 000 kr/ha för eventuell markinlösen och färdigställande av marken, skulle 400 ha omford mark kosta cirka 16 miljoner kronor.

Miljöersättningar till jordbruket och skogsbruket

6.6 Sammanställning

Att ersätta markägare for att dessa skall vidta åtgärder som är positiva ur miljöskydds- och naturvårdssynpunkt har visat sig vara effektivt. Nedan visas vilka belopp som kan komma i fråga, samt också vilka principiella administrativa lösningar som kan bli

landet Tabell 6.9 Sammanställning av årliga miljöersättningar i Skåne (miljoner kronor).

Sammanställningen summerar de miljöersättningar som bör inrättas i Västra Skåne. Redovisningen sker dock också för de båda skånelänen, då Västra Skåne inte är en administrativ enhet. Vidare är det olämpligt att bara betrakta Västra Skåne ur naturvárdssynpunkt skiljt från resten av landskapet. Skäl till detta är dels att Västra Skånes använder stora av Skåne

befolkning delar

for rekreation, dels att de vattendrag som mynnar i Oresund har som avrinningsomráde betydligt större område än Västra Skåne.

Finansiering De olika posterna i sammanställningen föreslås finansieras enligt följande:

Äng och hage: Statliga anslag inom ramen for ny livsmedels-

politik. . Åker: Statliga anslag inom ramen for ny livsmedelspolitik. Kulturmiljö: Statliga anslag inom ramen for ny livsmedelspolitik. Våtmarker och grönmark: Statliga anslag som finansieras av gödselskatt, miljöavgifter på biltrafik och avlopp samt allmänna statliga medel inom ramen for ny livsmedelspolitik. Lövskog: Statliga anslag finansierade dels med skogsvárdsavgifter, dels med allmänna medel. Tätortsnära ny naturmark: Kommunal finansiering.

Hotade arter i Västra Skåne

7 över hotade arter i

Västra Skåne

Detta material från SNVs nationella hotlistor. Här anges utgår arter från rikshotlistan som Förekommer i Västra Skåne. För vissa finns även en regional hotkategori för Västra grupper angivet Skåne. lavar samt grod- och kräldjur redovisas även kom- Fåglar, munvis. Följande organismgrupper finns listade:

kärlväxter mossor lavar svampar vertebrater och kräldjur, söt- och (däggdjur, fåglar, grodbräckvattensñskar) evertebrater (ryggradslösa djur)

Hotkategorier 0 Försvunna: arter (taxa) som måste betraktas som försvunna som reproducerande populationer. 1 Akut hotade: arter (taxa) som löper risk att försvinna som inom en nära framtid om hotreproducerande populationer faktorerna inte snarast undanröjs. sårbara: arter (taxa) vars överlevnad inte är säkerställd på innefattar bl. a. arter med allvarlig tillbakagång i längre sikt, numerär eller i och som möjligen snart geografisk utbredning kan behöva föras till kategorin akut hotade. arter (taxa) som för närvarande inte är akut hotade Sällsynta: men som ändå är i riskzonen grund av att de har en på som endera är lokalt begränsad eller starkt utbredning mycket samt därtill bestånd som ofta är individfattiga. utglesad, arter (taxa) som inte tillhör kategori 1-3 Hänsynskrävande: men som ändå kräver artvis utformad hänsyn.

Hotade arteri Västra Skåne Hotade arter i Västra Skåne

rundmunnar ryggradslösa djur Skalbaggarna behandlas här i en särskild lista. Hotbilden är bedömd utifrân delvis andra, mera detaljerade kriterier, än för övriga grupper. I de fall en population inte är direkt hotad p.g.a. lågt individantal, men dess livsnödvändiga biotop anses hotad har arten klassats som hotad. Detta har lett till att avsevärt fler skalbaggsarter klassats som hotade, än vad som gjorts bland övriga grupper av organismer. Av Sveriges ca 30 000 ryggradslösa djur finns 675 arter upptagna på SNVs rikshotlista. Här bedöms 1262 arter som hotade varav 988 är skalbaggar och 274 övjga arter.

För kärlväxter och lavar anges alternativa antalet hotade arter i

siffror för Västra Skåne. I den högre siffran ingår arter som försvunnit Västra

från Skåne men som anses hotade i Sverige

7.1.1 Hotade kärlväxter i Västra Skåne

Vid en analys av hotlistan för kärlväxter i Västra Skåne finner

man att orsaken till hotet mot de olika arterna är ytterst varierande.

Mycket få arter uppvisar identiska hotbilder. Vill man

generalisera kan man dock säga att i är

förändringar jordbrukslandskapet den viktigaste enskilda orsaken. Av de hotade kärlväxterna härrör den övervägande delen från Det äldre jordbrukslandskapet. jordbrukslandskapet har gett upphov till en rad mycket artrika biotoper där den ogödslade ängen och är mest värdefulla. Dessa hagen

marker har i det moderna haft lönsamhet och har

jordbruket dålig

därför försvunnit i snabb takt under de senaste årtiondena.

Markerna har ofta gödslats för att eller har höja produktionen, hävden upphört och marken till annan övergått användning.

Hotade arter i Västra Skåne

En annan hotad grupp av arter knutna till är jordbrukslandskapet de så kallade åkerogräsen. Rationaliseringar av ákerodlingen som utsâdeskontroll, hebricidier och konkurrenskraftiga grödor har slagit ut eller håller på att slå ut flera av dessa arter. Ytterligare en grupp kulturmarksvâxter som är hotade är de som funnits kring gårdar och äldre tiders avfallsplatser.

Våtmarker är hårt trängda i vårt landskap. De stora dikningsprojekt som genomförts för att vinna åkermark och öka produktionen på skogsmark har torkat ut landskapet och ändrat livsmiljöema for de arter som existerat i dessa biotoper. I med jämförelse fåglar är det dock ett relativt begränsat antal hotade kärlväxtarter som är bundna till våtmarker.

Slutligen skall också nämnas den relativt stora grupp kärlväxter som är bundna till sandiga öppna marker. Sådana marker växer idag ofta igen i avsaknad av bete. Flera av dessa marker har även skogsplanterats.

Trots den ringa skogsarealen och trots att de västskånska skogarna ofta har mycket begränsad kontinutet finns det ett antal relativt exklusiva och hotade skogsvâxter i Västra Skåne. Som exempel bland dessa kan skuggbräken på Söderâsen nämnas.

Observera att hotkategorierna följer indelningen enligt Sverigelistan. Allså anges vilka av de nationellt hotade arterna som finns i Västra Skåne. För att det har arter som något ange regionala läget tidigare funnits i Västra Skåne men numera är utgångna markerats med 0. En * anger att arten inom enbart före- Sverige kommer i Västra Skåne.

huvudsaklig biotop:

S = skog J = jordbrukslandskapet V = sjöar, sjöstränder, myrar B = bergsbranter och hällmarker nedanför fjällen H = hav, havsstränder

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorberadi hotkahegori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat ñkshotlistan V Skåne

försvunna, hotkategori : 0

Ajuga gencuenaia kritsuga Ammisia Itella-iom: aandmalört Axtragalu: danicu: atz-andvedel Auena atrigøsa purrhavre Canulina .latina lindådra up. alyuum Cart: pendula hångstarr Cirsium ñuulan bäcküstel Conopodium mqjua nötkörvel Crepia nicaeenais vallñbbln Cucuta epüinum linsnärja Cypcnu fiacu: dvärgag Euphnuia n tkouiana Ånguögontrüst

OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOO

up. montana F ilago lutescens gulgrå ullürt Gnaphalium luteøolbum vitnoppa Lalium remolum linrepe Lolium. lemulentum dlrrepe Lycopodium oamplanatum cypreulummer up. chomaecyparissus Potamogeton acutifolius spetsnate Potamogclon coloratus kållnabe Primula vulgaris jordviva Pulicaria uulgarü loppört Pymla mtundifolia sandpyrola up. maritima Salvia pratensis ängaaalvia Scnedo paludotus gullstånds ° dichotoma gaffelglim Trifolium alpestn al pklöver

akut hotade, hotkategori 1

Acer campestne naverlönn*

Aøthusa cynapium liten vildperailia* hk

up. agmtis Agrostemma githago klätt Authentic cotula kamomillkulla Apium gmueolens selleri Annat-ia Ieptocladus spädnarv Botrychium simpla dvärglåsbräken Bmmus lepidus ñnlosta Bmmuc mcønwsus Ångalostn

OOOOO

Bromua ucalinus

umuäuauauuuauuäaxua

rågloata Centaurea nigra svartklint Chenopodium urbicum bymâlla Chenopodium vuluaria stinkmâlla Dracocephalum lhmi/Zorum rysk drakblomma O Equisetum lclmateia* jätøefråken* Erucaurum gallicum kålsenap Filago vulgaris* klotullört* Honieum secalinum* ängskorn Kickzia elatine spjutaptrre Lathynu aphaericus várvial Leuorchis albida vityame up. albida Lumnium natana Ilyzsval bing Marrubium vulgare kranøbone O Mentha x gentilis ädel mynta Misopales ørontium kalvnos Nqjas flexilis sjönajas

OOOO

Nepeta outar-ia kattmynta Parietaria officinalis väggört Polygonum oxyapermum näbbtrampört Polyctichum bmunü skuggbräken* &

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorteradi hotkategoñ enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

Potamogctøn trichoidc: knölnate JV 0 Rorippa micmphylla bäckfräne J Rubus polyanthemus blomaterbjörnbär J Rubus pyramidalit py-ramidbjömbär J Sagina apetalau mltnarv J 0 up. apetala Scandix peclen-veneris nålkürvel J 0 Scutellaria minor småfmssört JV Senecio oongestu: kärrnocka JV 0 Senecio erucifölius ñikatândø J Solanum luleum röd nattakatta J O up. alatum Stachys dfdnalia låkebemnikn J

sårbara, hotkategori 2

Allium oarinatum roeenlök J Alopecurus myøsumidn renknvle J Anlhriscus oaucalis taggkörvel J Amauri: minima klubbñbbla J Aalmgalus danicu: strandvedel JH 0 Botrychium rutllabrlken J matricariifolium Bmmus commutatus brinklosta J 0 Cardamine parui/lom strandbräsma JV Cemstium brachypetalum raggarv J Cuccuta epithymum liungsnärja J Dianthus armeria knippnejlika J Dianthus superbra praktnejlika .B 0 Euphorbia exigua småtöml J Euphrasia rostlwuiana stor ögontrüst. J ssp. mstkouiana Falcaria vulgaris skärblad J Gagea arvensis luddvårlök J Geranium palustrc kännäva J Geranium phaeum brunnäva J Gypaaphila mur-uti: grusnejlika J 0 Herminium monorchis honungsblomster J Hypericum humifzuum dvärgiohannesört J Hypochaeris glabra Akerñbbla J Iris cpwia dansk iria H Juncus anoeps* svaruág* JV Juncus capitatus huvudüg JH Lathyruø tubemaus knölvial J Leersia oryzoidu vildris V Leontodon ta: øidea strimñbbln J Lysimachia nemorum skogalysing S Mal va pusüla vit kattoat J Meliløtus denlata* strandeötvlippling* _ JH Oenanthe fstulosa pipståkra J Orobanche elatiar klinwnyltrot* J Pimpinella major stor bockmt J Pimpinella saxifruga svart bockrot J ssp. nigra Pulmonaria angustifolia smalbladig lungört J Ranunculus aruensis ákerranunkel J 0 Rorippa källfräne J nasturitum-aquaticum Saluia uerticillala kranssalvia J Scilpus setaceus barstsäv J Stachyx aruenais åker-synka J Valerianella dentala sommarklynne J 0 Verbascum densi/Iorum ölandskungsljus J Vkia uillosa luddvicker J Vulpia bmmoides ekon-svingel J

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sonerad i hotkategori enligt Svenskt namn Biobop Hotkat ñkshotlistan V Skåne

sällsynta, hotkategori 3

Aiuga reptans revsuga J Alchemilla xanthochlom kustdaggkåpa J Apium inundatum krypfloka V Arum orienlale munkhätta S 0 Axplenium glansbräken B adiantum-nigrum Alriplex Iaciniato sandmålla H Baldellia z nculoida ñocksvalting J Beta vulgaris strandbeta H up maritima Bmmus aruensia nenloøta J Bmmua rumouu skugglosta S Bunium bulbooaatanum jordkaataqi J Camclina :alive sanddådra J up. microcarpa Campanula mpunculu: rapunkelklocka J Carduua nutans nicktistel J Centaurium erythmea ñockarun J Ceratophyllum :ubmersum vårmärv V Cochlcaria olñcinalis engelsk akörbjuggsört JH aspanglica Dactylorhiza mqjalis maj nycklar J Dianthua amnariua aandnejlika J Digitaria ischaemum ñngerhirs J Epipaøtia phyllanthe: ka! knipprot S 0 Elyngium nnaritimum martorn H Festuca altiuima skogssvingel S Futuca hetemphylla skuggsvingel J Futuca ouina ñnsvingel J up. capillata Galeopsisanguatiñzlia kalkdån J Galium pumilum parkmåra J Holoateum umbellatum fågelarv J Juncus infkxus blåtág V Lappula aquarmsa piggfrö J Uparia [multi gulyxne V Lithospørmum arvense blå sminlcmt J up caeruleseens Luzula multi/Iam hedfryle J up. aongeata Malva alcea nosenmalva J Medicagø minima sandluzem J 0 Mcntha langifolia gråmynta J Mentha auauealens rundmynta J Montia arvensis vårkällört V Onani: arvensis snallön J Onani: campestrü buaktörne J Omilhopu: perpuaiüus dvärgserradella J Petrorhagia prohfem hylsnejlika JB Phyllitis aoolopendrium hjorttunga B 0 Potcntilla heptaphylla luddñngerört J Pulmanaria o/ñcinalis Häckig lungürt S 0 up oliicinalic Rubus diuanioatus* glansbjömbär* J Rubus vestüus rundbladsbjömbär J Rumex conglonwratus dikesskräppa J Rurnex palustria sumpskräppa J Scobiosa canescens luktvädd J Scrophulanh vet-Italia vårllenört J Symphylurn asperum fodervallört J Symphytum officinale äkta vallörv. J Thelypteris limbocperma bergbräken S Trifolium strialum strimklöver J Viola uliginøta sumpviol V

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorteradi hotkategoü enligt Svenskt namn Biobop Hotkat rikshotlistan V Skåne

hänsynskrâvande, hotkategori 4

Agrimonia pmcera luktsmábone Alisma lanceolatum gotlandssvalting Angallis minima knutört Aphanes microcarpa småfruktig j ungfruka m Asperuga procumbens paddfot Biden.: mdiata grönakåra Botrychiurn multifidium höstlåabräken Bromus benekenii strävlosta Campanula ceruicaria skogaklocka Carex hartmanii hartmanstarr Cortina vulgaris långbladig spdüauel ssp. Iongzfalia Catabrosa aqualioa källgrås Chrysanthemum aegetum gullkrage Circaea internuzdia mellanhåxört Cnidium dubium slidsilja Canium maculatum odört Consolida regalis riddamporre Cuscuta europaea nässelsnärja Deschampsia setacea sjötåtøel Dryopteris cristata granbräken Eriophorum gracile kärrull Euphrasia micrantha Ijungögontröet Gentianella amarella ängsgentiana Gentianella ballica kuatgentiana Gentianella campestris fältgentiana Geraniurn dissectum üiknäva Helichrysum arenarium hedblomster Hypericum hirsutum luden johannesört Juncus subnodulosus tzmbbtág Lathyrus heterophyllus vingvial Leonurus cardiaca hjänstilla Lepidium campestre ñltkmssing Limønium vulgare man-i ps Lithospermum aruense sminkrot ssparuense Lunaria rediuiua månviol Melampyrum arvense pukvete Neslia paniculata korndådra Onopordum acanthium ulltütel Papauer argemone spikvallmo Parapholis strigosa ormax Pedicularis syluatica granspira Peucedanum amoselinum backsilja Pilularia globalt/im klotgräs Poa rvemota stor-gråa Ranunculus sardoua sydsmörblomma Rubus axillaris skånebjürnbür* Rubus insularis luddbjömbår Rubus scissus nålbjömbär Saxifraga hirculus myrbräcka Sherardia arvensis Akermadd Silene conioa sandglim Taxus baccata idegran Thymus pulegioides stora mian Veronica catenala dikeeveronika Veronica Montana skogsveronika Veronica praecox alvarveronika Veronica triphyllos klibbvemnika Vicia dumetorum buskvicker

Hotade arten Västra Skåne

Till dessa arter kan läggas ett antal arter som är regionalt hotade inom Västra Skåne. Dessa arter har dock inte tagits med i denna rapport. Närmare information -om regionalt hotade arter kan fås av Lunds Botaniska Förening som bedriver projektet Skånes Flora.

7.2 Mössor

Skånes mossflora undersöktes floristiskt mer eller mindre intensivt under perioden 1850-1950 med följd att landskapet vid periodens slut antagligen var ett av de bäst kända i världen. Separata undersökningar av små markmossor (Waldheim 1944) och mossor i olika typer av myrar (Tyler & Waldheim 1983) genomfördes liksom ett antal inventeringar av vissa områden: Stenshuvud (Persson 1935), Dalby Söderskog (Waldheim 1944). De

flesta fynd blev dock inte publicerade. Många fynd är orda på ett

litet antal klassiska och mycket rika lokaler, bättre företrädda är också områdena kring Lund och landskapets järnvägsstationer. Man kan därför inte räkna med att det bevarade materialet ger en helt rättvisande bild av mossomas dåtida utbredning.

1988 publicerade floravårdskommittén för mossor en lista över hotade mossor i Sverige. Mossorna klassificerades i olika hotkategorier. Med utgångpunkt från denna lista och det vâxtmaterial som finns bevarat på Botaniska Muséet i Lund har de i västskåne förekommande hotade arterna plockats ut. Detta ger en uppfattning om vilka av de arter, som anses hotade på det nationella planet, som förekommer i västskåne. Dessutom finns det ett antal arter som är regionalt hotade, kunskapen om dessa är mycket begränsad.

Efter 1950 har mycket få botanister med specialkunskap intresserat sig för Skånes mossflora. Den aktuella utbredningen för de sällsynta arterna är därför i de flesta fall bristfälligt känd. Enstaka undersökningar har genomförts under senare år för att kontrollera kända äldre förekomster av sällsynta eller känsliga arter. Resultaten av dessa undersökningar presenteras översiktligt och kommenteras kortfattat.

7.2.1 Översikt av hotade arter

Av Sveriges cirka 1000 mossor bedöms 216 vara hotade eller försvunna. Av dessa har 47 blivit påträffade i västskåne (4.7 % av totalantalet). Två är försvunna, sex akut hotade, sex sårbara, sexton sällsynta och femton hänsynskrävande. Till detta kommer sannolikt lika många till som är regionalt hotade. I hela Skåne beräknas mer än 500 arter av mossor blivit funna.

Hotade arter i Västra Skåne

7.2.2 Vilka miljöer finns de i?

Arterna har efter vilken eller vilka miljöer de växer i. grupperats Jämfört med den nationella listan är arter som finns i skog och på likvärdigt representerade, arter som finns i våtjordbruksmark marker och pá branter något underrepresenterade, medan arter som finns i fjällen, inte oväntat, saknas helt.

Skogsarterna kan delas i tre grupper:

1. Arter som har sin huvudutbredning norröver eller i mer oceaniskt klimat och som finns på enstaka utpost- (fuktigare) lokaler i området. Enbart i Skäralidsravinen på Söderåsen finns 13 av de nationellt hotade arterna, där finns också ett stort antal arter som måste betraktas som regionalt hotade. 2. knutna till rika lövskogar, vanligen med Sydligare skogsarter, flera, men oftast exklusiva lokaler.

3. Arter som hamnat i både skogs- och jordbruksmarkskategorin,

oftast arter som växer pá fristående, grova träd i alléer, som solitärträd i gamla hagmarker eller i öppna skogar.

J ordbruksarterna består, förutom av de ovan nämnda trädväxande arterna och stenväxande främst av små marklevande några arter, ofta med som växer mark vid mossor, sydligt utbredning, på blottad i slänter och på trädesákrar. Hit hör bl. a. lansmossor vägar, Phascum-arter, pottiacéer arter av Didymodon-arter, knoppmossor släktet Pottia och ovatum. Deras nutida stjärtmossa Pterogoneurum utbredning är nästan okänd, men omfattande tidigare dokumentation finns. Det är mycket sannolikt att denna gruppen fått ta rejält av förändringar i jordbruket och av föroreningar i nederstryk börden som drastiskt påverkar deras kemiska miljö. En annan av mossor i jordbrukslandskapet är knutna till stengärdsgrupp gårdar.

av arterna är att beteckna som lättspridda och tillfälliga, och Några har en kortare tid i vår flora för att sedan möjligtvis uppträtt försvinna bör smal toffelmossa och sydlig toffeligen. Troligtvis mossa Aloina aloides och A. ambigua, samt hedbålmossa Pallavicina lyellii räknas till denna gruppen.

De flesta våtmarksarterna på hotlistan är knutna till rena, klara bäckar i lövskogsraviner. En annan typ av våtmarker är så kallade rikkärr och källkärr. Dessa har nästan försvunnit från det västskånska landskapet. På en regional lista över hotade arter skulle många med hemortsrâtt i denna miljö komma med t. ex.

Hotade arter i Västra Skåne

piprensarmossa Paludella squarrosa), långhalsmossa Amblyodon dealbatus , purpurvitmossa Sphagnum kärrkammossa warnstorfii, Helodium blandowii. De flesta av dessa arter är vanligare norrut, men även där på reträtt, och har därför inte blivit listade på den nationella hotlistan.

Ett fåtal arter växer i branter; på klippväggar, block eller rasbranter. De flesta växer i exklusiva eller extremt exklusiva miljöer på ett fåtal välkända lokaler. Den här typen av miljö är mycket sällsynt i regionen, flertalet lokaler (exempelvis Kullaberg, Skäralid) är skyddade.

7.2.3 Vad kännetecknar de hotade arterna?

Gemensamt för många av de hotade arterna är följande egenskaper: Känslighet för uttorkning, känslighet för luft- och vattenföroreningar, dålig spridningsförmága och specialisering vad gäller substrat (underlag).

Uttorkningskänsliga är de flesta mossor som växer i fuktig och skuggig miljö. Hit hör t. ex. skirmossa Hookeria lucens (se Bohlin, Gustafsson & Hallinbäck 1977), stor bandmossa Metzgeria conjugata, pepparporella Porella arboris-vitae (se Bohlin, Gustafsson & Hallinbäck 1982). Dessa mossor finns med på platser hög och jämn luftfuktighet. Ingrepp i som sänker luftmiljön fuktigheten, t. ex. hyggen och dikningar, får som följd att de försvinner.

Till de luft- och vattenföroreningskänsliga arterna hör bl. a. de som påverkas negativt av en sänkning av pH-värdet. En rad lång

med arter som växer på underlag med pH över 5 hör hit. Även om underlaget har ett högt pH påverkas mossornas tillväxt i hög grad

av surhet i regn, trädens krondropp och luftburet stoft.

Svårspridda arter kan vara sådana arter där diasporproduktionen (sporer och asexuella groddkorn) är dålig samtidigt som diasporernas livslängd är relativt kort. Även arter med god diasporproduktion men med tunga diasporer kan vara svårspridda. En stor del av de marklevande smámossorna som fordom var vanliga i åkerkanter har de senare egenskaperna. Hur de har drabbats av förändrad markanvändning är inte men man känt, kan postulera att åtminstone en del av dem försvunnit.

Substratspecifika arter är knutna till speciella substrat, t. ex. växer skånsk sprötmossa Eurhynchium schleicheri på löst kalkrikt underlag i skuggade och fuktiga rasbranter och alsidenmossa

Hotade arter i Västra Skåne

latebricola fuktig ved i fuktiga skogar, Plagiothecium på rutten, oftast Det rätta substratet är nödvändigt för att dessa alsumpskog. arter ska överleva.

7.2.4 Vad hotas massorna av i västskåne ?

Skogsbruk har förändrats radikalt i Skåne under de senaste skogsbruket hundra åren. Förändringarna har trots det troligtvis ändrat situationen for de hotade skogsmossorna endast marginellt. Skälet till det är att den största delen av skogsmarken har varit odlad eller betad innan den och därför inte varit tillgänglig for beskogades De bitar som inte var möjliga att awerka när skogen skogsmossor. hade sin minsta utbredning i Skåne (under 1700-talet) och därför har har inte varit lönsamma att utnyttja för längst kontinuitet, under 1900-talet. Ett flertal har blivit skyddade eftersom skogsbruk de även i hyser en intressant flora. En hel del värdefull skog övrigt domäner har dock i sen tid blivit omford till på de skånska godsens det mesta av det som finns kvar skyddas nu av granskog, Så lövskogsbruket bedrivs skonsamt, så ädellövskogslagen. länge att får komma under en skärm av äldre träd, är ungskog upp påverkan på mossfloran måttlig.

Skånsk E. schleicheri är ett exempel på en hotad sprötmossa Den växer i och fuktiga rasbranter i lövskog lövskogsart. skuggiga och har eftersökts på fem gamla lokaler. Mossan kunde nyligen återfinnas på alla lokalerna. Två av lokalerna var fridlysta, två lokaler var inte skyddade, men knappast hotade på grund av att markforhâllanden gör avverkningar närmast omöjliga. Endast på - med starkt en lokal (Ramlösa brunnspark, Helsingborg slitage och fanns det skäl att tro att av många besökare parkanläggningar) populationen var reducerad och på väg att försvinna.

Mossfloran i och andra kulturbetingade skogstyper är i skottskogar stort sett okänd. Det är att en del arter som står på hotlistan troligt funnits t. ex. många hättemossor Orthotrichum ursprungligen här, -arter och västlig husmossa Hylocomium brevirostre.

Största hotet mot skogsarterna är just nu utdikningar av sumpskogar och liknande samt granplanteringar i känsliga miljöer som t. ex. i anslutning till bäckraviner och på marker som tidigare

varit halvöppna betesmarker. Ädellövskogslagen ger ett visst

så skogsskötseln inte innebär totalavverkningar. Det skydd länge ska också konstateras att endast ett fåtal lättspridda mossarter kan leva i intensivt brukade skånska granskogar.

Hotade arter i Västra Skåne

Jordbruk Jordbruket har också ändrat karaktär i för grunden. Negativt mossor i jordbrukslandskapet är bl. a.att diken fuktkulverteras, ängar dräneras och sjöstränder växer igen efter strandbete. upphört Andra hot är allmän och användandet igenväxning, konstgödsling

av bekämpningsmedel på åkrarna. De arter som växer

på stengärdsgårdar och murar reduceras i takt med att dessa miljöer försvinner. Exempelvis återbesöktes för år sedan fem några lokaler av murlansmossa Floravårds- (Didymodon vineale; gruppen för mossor 1988). På tre av lokalerna hade underlaget (murar, stengärdesgårdar etc.) helt försvunnit. I ett fall hade muren restaurerats och saknade nu helt mossor. På en en lokal, kyrktrappa, satt mossan kvar.

Några arter hotas av att allt fler alléer eller träd åkrar blir längs överåriga och sågas ner, eller tas bort av andra skäl. Nedhuggningen av almar i almsjukans spår gör detta hot akut. mycket

Luñfiroreningar Mossor är minst lika för som känsliga luftföroreningar lavar. De tillfredställer största delen av sitt näringsbehov via och regnvatten luftburet stoft. Svaveldioxid, kväveoxider och har i tungmetaller

kombination med lågt pH i regnvattnet utarmat mossfloran i

belastade regioner. En stor del av i Skåne är av epifytfloran idag reliktkaraktär eftersom nykolonisering inte kan mossorna ske, överlever inte de stadierna efter känsliga sporgroning. Luften har möjligen blivit jämförelsevis bättre inne i något städerna, genom fjärrvärme och mindre utsläpp från så att en viss industrier,

återkolonisering av arter skett. har luftföroreningstáliga Däremot

problemen ökat på landsbygden, där tenderar luftföroreningarna att öka.

Sydvästra Sverige har milda vintrar, vilket innebär att mossor kan vara fysiologiskt aktiva under vintermånaderna när belastningarna är som störst. Luftföroreningarna utgör därför ett särskilt svårt hot mot mossfloran i sydvästra Sverige.

Värst drabbas epifytiska mossor (mossor som växer på av de träd), hotade arterna tillhör nio denna arter som kategori. Många tidigare var vanliga i regionen, t. ex. fällmossa Antitrichia curtipendula, fjädermossor Neckera-arter, baronmossor

Anomodon-arter, allémossa Leucodon sciuroides har blivit

sällsynta och många måste betraktas som hotade. regionalt

Utvecklingen kan exemplifieras genom av bokfjädermossans tillbakagång (Hallingbäck 1989). Det totala antalet kända lokaler för bokfjädermossa i Sverige är ca 140, de flesta i

sydvästra Sverige.

Hotade arter i Västra Skåne

Totalt återbesöktes 60 lokaler, varav 37 i Skåne. Mossan återfanns på 32 av dessa lokaler varav bara 14 i Skåne. 26 av de 28 lokaler där mossan inte kunde återfinnas var belägna i Skåne och Blekinge. På de skånska lokalerna där den återfanns var den ytterst sparsam utom på två och vital på en enda (i norra Skåne). Bokstammar som

hyste arten hade ett bark-pH på i medeltal 5.8. På lokaler där den

inte återfanns hade träd av ungefär samma grovlek och utseende ett

bark-pH på.i medeltal 4.9.

Mossor som växer på exponerade klippor, block och branter försvinner också. Denna grupp är dock liten i regionen. Vad värre är att även mossfloran på kalkrika jordar förefaller att påverkas

av luftföroreningar. Iakttagelser orda under 1980-talet i Skåne

antyder att flera mossor på basiska jordar är sällsyntare idag än då Waldheim (1947) noggrant beskrev mossamhällen på öppen jord. Dessa undersökningar borde följas upp.

Vägar Under senare år har en hel rad med vägprojekt inneburit att vägar dragits rakt genom lövskogsomráden, naturparksanläggningar och våtmarker. Detta är mycket negativt för mossfloran eftersom belastningen av luftföroreningar ökar drastiskt och lokalklimatet förändras. I synnerhet de redan hårt drabbade trädväxande arterna slås ut.

7.2.5 Sammanfattning

Mossfloran i västskåne hotas av:

1. Luftföroreningar. Framförallt är det trädvâxande arter som påverkas och det finns goda belägg för detta. I andra hand påverkas marklevande mossor, men kunskapen om denna påverkan âr mycket sämre. 2. Förändringar i markanvändning. Granplanteringarna har haft ganska liten negativ betydelse för skogsmossorna eftersom planterade ytor oftast inte varit skogsbevuxna särskilt länge tidigare. Den kontinuitet som behövs för att etablera en rik mossflora har inte funnits. Granplanteringarna är inte heller positiv eftersom mycket få arter kan kolonisera denna miljö. Naturreservat och ädellövskogslag ger ett visst skydd.

När det gäller mossor i jordbrukslandskapet är kunskapen mycket dålig, men förändringarna âr sannolikt mycket genomgripande, särskilt för marklevande småmossor. Kunskap om läget på 40-talet finns och förändringarna borde undersökas. Våtmarkerna är hårt

H5

Hotade arteri Västra Skåne

trängda och här finns ett stort antal regionalt hotade arter. Vägar som skär genom skogsmark och våtmarker utarmar mossfloran, särskilt de av luftförorenigar hotade trädvâxande arterna drabbas.

huvudsaklig biotop S = skog J = jordbrukslandskapet

V = våtmark B = branter

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop rikshotlistan

försvunna, hotkategori 0

Orthotrichum scanicum skånsk häuennssa .S Orthotrichum tenøllum liten hättemmsa .B Ptychomitrium polyphyllum atlantmossa BS

akut hotade, hotkategoñ 1

Dicmnum tauricum nålkvastmossa S Didymodon sinuosus skör lansmossa BV Eurhynchium pumüum dvärgspxötmossa E Pallavicinlh lyellii hedbålmossa J Porella arboris-vitae pepparporella S Rhynchostegium oonferlum broddnäbbmossa B

sårbara, hotkategori 2

Didymodon uinealis V murlansmossa J Eurhynchium schleicheri skånsk sprötmossa S Eurhynchium speciosum strandsprötmosaa SV Hooluria lucens skit-mossa S Orthotrichum pulchellum rödtandad häuøemossa S Tortula laeuipila almskruvmossa .B

sällsynta, hotkategori 3

Aloina aloide smal wffelmossa J Aloina ambigua sydlig tolTelmossa J Amblystegium lena: sipperkrypmossa V Atrichum angustatum smal sågmossa J Bryum turbinatum halabryum J Bryum warneum havsbryum V Dicranum fuluum sydkvastmoesa S Fissidens rufidua rödkantad ñckmossa V Grimmia laeuigata ullgrimmia BI Phascum curuioolle nickknoppmossa J Phaacum floerkeanum dvärgknoppmossa J Plcuridium palustn strandsylmossa J Pottia bøjyoides klotpottia J Rhynchoutegium megapolilanum sandnäbbmossa S Rhynchostegium murale stennäbbmossa B Scapania grucüis blockskapania B Weissia perssonii kustkrusmossa J

hänsynskrâvande, hotkategori 4

Amblystegium saxatile sumpkrypmossa S Anastrepta omhadensis snedbladsmossa S Cephalozia catenulata stubbtrådsmossa S Cinclidøtlu fontinaloides fors mossa V

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorteradi hotkategori enligt Svenskt namn Biotop rikshotlistan Dicranum scottianum kustkvastmossa S Hylocomium breuimslre västlig husmosu S Metzgeria canjugata stor bandmossa BS Neckera pumila bokfjädennoesa BS Oñhotrichum gymnouomum asphättemossa S Plagiolhecium latcbricola alsidenmtxssa S Poltia davallüzna kalkpottia J Pseudocmuidium hornschuchianum spetsig rullmossa J Pterygoneurum oualum stjärtmoeaa J Tortula uirescens alléskruvmossa .B Trichowlea tomentella dunmossa SV

7.3 Lavar

7.3.1 Förändringari södra Sveriges lavflora

Under 1987-89 áterinventerades en mängd utrotningshotade lavar i Skåne, Blekinge och delar av Halland. Genom punktinventeringar på Stenshuvud, Dalby Söderskog, Romeleklint, Valje udde och

senast Hallands Väderö studerades hur lavfloran har förändrats pá dessa platser.

7.3.2 Vilka arter har ändrat frekvens?

Många av de hotade arterna har minskat eller försvunnit; ett fåtal är lika vanliga eller vanligare nu än förr. En mängd arter som aldrig varit aktuella för hotlistan har troligen också gått tillbaka,

utan att man varit medveten om det.

7.3.3 Hoten mot lavar

De viktigaste skälen till att många lavar ändrat frekvens är lokalförstöring, förändrad markanvändning och luftförorening-

ar.

Lokalförstöring Lokalförstöring är ett öde som naturligtvis alla arter kan drabbas av, men mest utsatta är arter med mycket få lokaler. Oftast förstörs lokalerna genom att värdträden eller omgivande träd falls.

Kalhuggning och oförsiktig gallring av skog medför att

mikroklimatet ändras så drastiskt att ytterst få lavar kan överleva.

För att skydda en värdefull lavlokal ligger det närmast till hands att förhindra all avverkning, men i vissa fall skulle man kunna

Hotade arter i Västra Skåne

tillåta ett blädningsbruk av skogen. Genom att vintertid ta ut enstaka träd ur skogen bryter man inte den skogliga kontinuiteten samtidigt som mikroklimatet bibehålls.

Catinaria grossa och Ramalina thrausta är exempel på arter som helt försvunnit från Skåne och Blekinge på grund av skogsbrukets effekter.

Gamla lövträd i alléer, på kyrkogårdar och vid slott och gårdar avverkas ofta utan eftertanke om de lavar och mossor som växer på dem. I den mån allé- och kyrkogårdstrâd ersätts med nya sker detta ofta med den snabbväxande parklinden Tilia X vulgaris, ett träd vars bark är olämplig för många lavar och dessutom dåligt buifrande mot försurning. Alm, ask och lönn bör nu liksom förr få lov att vara de viktigaste träden på kyrkogårdar och i alléer. Ett problem som tillkommit på senare tid är almsjukan, som fått fäste i flera områden med värdefulla lokaler av denna typ. Genom den öppna miljön är alléer och kyrkogårdar utsatta för luftföroreningar. Diploicia canescens, Parmelia elegantula, P. laciniatula, P. tiliacea och Physconia grisea är hotade arter som är bundna till denna typ av miljö.

Förändrad nuarkanvändning En faktor som påverkar lavfloran är den minskade viktig djurhållningen inom lantbruket, med minskat betestryck och ökad igenväxning som följd. Tidigare öppna och solexponerade ytor förbuskas och förmörkas, med en kraftig effekt på framför allt stenmurarnas och stenblockens lavflora. Man måste också ha i åtanke att många skogar betades förr, varvid dessa hölls ljusa och öppna. När de nu blivit mörkare och snårigare trivs inte längre arter som kräver ljus. Ofta trängs de ut mot skogens ljusare utkanter, där de å andra sidan är mer utsatta for luftföroreningar. Leptogium gelatinosum är en hotad art som drabbats av igenväxningen, men även många ännu ganska vanliga arter, t. ex. i släktet Pertusaria, minskar av samma orsak. Omvänt har dock några arter som trivs i skuggig och fuktig miljö gynnats, såsom Arthonia spadicea och Arthothelium ruanum.

En annan effekt av den minskade djurhållningen är att mängden minskat. Kreaturens spillning har en gödslande effekt spillning inte bara på marken, utan även på trädbarken och dess lavar. Många näringskrâvande arter gynnas på detta vis av betande djur, och försvinner när betesgângen minskar. Dessa arter finns i de flesta fall kvar på andra näringsrika lokaler typ alléer och kyrkogårdar, men lokalt kan artdiversiteten ha minskat markant

på grund av minskad gödsling.

KB

Hotade arter i Västra Skåne

Luñföroreningar Olika lavarter drabbas på olika sätt av de komponenter som ingår i det vi kallar Sannolikt är vissa arter mer luftföroreningar. känsliga för föroreningarnas försurande effekter, andra för giftighet hos vissa substanser, t. ex. tungmetaller. Några arter är känsligare för bilavgaser, andra för industriutsläpp.

Luftföroreningama påverkar säkerligen lavar i alla miljöer, men bäst kända och mest studerade är effekterna pá barklavar. Det översta jordlagrets kemi påverkas kraftigt av försurande nederbörd, och det är känt att flera mossarter på basisk jord gått tillbaka (Floravárdskommittén för mossor 1988). Lavar på sten, åtminstone skorplavar, förefaller i allmänhet inte påverkas så mycket som bark/vedlevande arter. På Romeleklint i sydvästra Skåne, där föroreningsmängden är hög, visade sig alla arter som kräver högt ha försvunnit. Det krävs fortsatta studier av stenlevande lavar

pH

för att klargöra vilka föroreningsnivåer som påverkar de olika arterna.

En faktor som tycks minska effekterna av luftföroreningar på barklevande arter är lokalens kontinuitet. Ju längre kontinuitet, desto mer optimala blir betingelserna för många lavar. Under sådana förhållanden, som i orörd skog uppnås tidigast efter 100-150 är, verkar många arter tåla högre luftföroreningsnivåer.

Flertalet av de lavar som är för luftföroreningar kan känsliga föras till följande fem kategorier:

1. Arter i vedbiotoper i jordbrukslandskapet. Exempel på sådana vedbiotoper är stängselstolpar och byggnader av obehandlat trä. Exponerade vedbiotoper har blivit kraftigt utarmade och domineras numera nästan uteslutande av ett fåtal föroreningståliga arter, huvudsakligen Lecanora conizaeoides, ibland också Lecanora varia och Hypocenomyce scalaris. Cyphelium trachylioides och Calicium abietinum är två hotade arter som är bundna till denna typ av miljö. De har försvunnit från södra Sverige, och den förstnämnda därmed från sina enda svenska lokaler. Även andra arter som hittills inte betraktats som hotade har troligtvis drabbats.

1G)

Hotade arter i Västra Skåne

2. Arter på exponerade kvistar och smärre grenar av träd och buskar. Genom sin utsatthet har denna biotop drabbats hårt.

Catillaria bouteillei, Xanthoria lobulata och Rinodina sophodes

är bundna till denna typ av Växtplats och är helt eller idag nästan utplánade. I Danmark har Cetraria sepincola nästan försvunnit (Alstrup & Søchting 1989), en art som av gammal vana betraktats som trivial i Sverige, men som även kan ha minskat i södra Sverige. Andra arter såsom flera Arthoniaoch Arthopyrenia-arter har minskat på exponerade kvistar och grenar, men har klarat sig kvar i andra lite mindre exponerade biotoper. Numera domineras kvistfloran nästan helt av föroreningståliga arter som Lecanora conizaeoides och Scoliciosporum chlorococcum.

. Stora fuktkrävande bladlavar med grön- eller blágrönalger samt många andra bladlavar med blágrönalger. Flera av dessa arter har oceanisk eller suboceanisk utbredning. I denna grupp finns de tydligaste och mest spektakulära exemplen på arter som minskat eller försvunnit. Flera arter i släktena Sticta, Nephroma, Lobaria, Collema, Pannaria och Leptogium är extremt känsliga för luftföroreningar, och många är numera försvunna. I södra Sverige har även arter som inte finns på hotlistan tillbaka, t. ex. Lobaria och gått pulmonaria L. scrobiculata.

. Bladlavar med nordlig utbredning. Umbilicaria cylindrica, U. hyperborea, U. proboscidea, Parmelia centrifuga och Pseudephebe pubescens har tidigare påträffats på många lokaler i norra Skåne och i Blekinge. På dessa sydliga utpostlokaler, som oftast är intakta, förefaller de vara synnerligen känsliga för luftföroreningar och har i stort sett försvunnit. Dessa förändringar inger oro för ett stort antal andra arter som också befinner sig på randen av sitt utbredningsområde, men vars tidigare utbredning aldrig kartlagts.

.Andra arter i lövskog och hagmark. Detta är den största kategorin. De flesta finns fortfarande kvar på några lokaler, fast oftast färre än förr. Bacidia rosella, Catinaria laureri, Lecanora glabrata och Pyrenula nitida är hotade arter på bokbark, medan Bactrospora dryina, Lecanactis amylacea, Ramalina obtusata och Schismatomma abietinum förekommer på gamla ekar (fritt stående eller i ljus lundmiljö). Parmelia revoluta, som uteslutande växer på al i ganska ljus miljö, har minskat radikalt.

Hotade arteri Västra Skåne

De tydligaste förändringarna hittar man på träd med sur och dåligt buffrande bark, såsom bok, ek och al. Även tall och gran är drabbade, men dessa Förändringar âr ännu dåligt studerade i södra Sverige.

Kombinationer av orsaker När man bedömer det totala hotet mot en lavart visar det sig ofta att det är kombinationer av olika orsaker som föranlett minskningar. Exempelvis ökar ju luftföroreningarnas effekt när man gallrar en skog eller kalhugger ett område intill en värdefull lavlokal. Som vi tidigare nämnt kan ökad beskuggning i en skog tränga ut ljuskrävande arter till skogsbrynet, där luftföroreningarnas påverkan är större. Ytterligare exempel är flera av de arter som nämns ovan under punkt 3 (Sticta m. fL), som förutom att de är känsliga för luftföroreningar kräver orörda skogsmiljöer med lång kontinuitet och sålunda drabbats hårt av det rationella skogsbruket.

7.3.4 Skyddsaspekter

Fortfarande finns många värdefulla och skyddsvärda lavlokaler kvar i Skåne, Blekinge och Halland. Vissa har redan formellt skydd, medan många saknar sådant. De generellt sett värdefullaste typerna av lavbiotoper är ( 1) bok- och blandlövskogar med lång kontinuitet, framför allt i raviner och nord- eller östsluttningar, (2) grovbarkiga gamla ekar, antingen solitära, i hagmark eller lundmiljö, (3) gamla almar, askar och lönnar i alléer, vid kyrkogårdar, slott eller gårdar och (4) lövängar, främst ännu hävdade sådana, med gamla hamlade askar.

För att säkerställa fortlevnaden av de utrotningshotade arterna bör en rad lokaler av dessa typer skyddas. Det är viktigt att påpeka att föroreningshotet inte får användas som argument för att låta bli att skydda en värdefull lavlokal. Med lämpliga skötselåtgärder kan skyddet få effekt, t. ex. genom att minska (eller åtminstone förhindra en ökning av) den lokalt uppkomna föroreningsmängden, förhindra avverkning i skyddszoner runt kärnområden med hotade arter, samt i vissa fall plantera granridåer som filter intill lokaler (det senare har även föreslagits av Hallingbäck 1989).

huvudsaklig biotop S = skog J = jordbrukslandskapet V = vatten, stränder, myrar B = bergsbranter och hällmarker nedanför fjällen

Hotade arteri Västra Skåne

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Hotkat Biotop ñkshotlistan V Skåne

försvunna, hotkategori 0

Arthonia tumidula - S Cyphelium tmchyliddu grå ladlav J Sticta fuliginoea stiñårdav SB

akut hotade, hotkategoñ 1

Catinaria Iaunn liten ädellav S Chaeuotheca hiapidula parlmdllav S1 Collema nubflaocidum grynig gelélav S 0 Dendriscocaulon umhauunu - S8 0 Diploicia caneacen: skorpdagglav J Enterographa craua - SB Lecanactia amylacea gammelekalav SI Lobaria ampliuinm jättelav S Lobaria Iadeuircnc örtlav SB Opegrupha ochrocheila - S Pannaria rubiginoaa västlig gytterlav S 0 Pertusoiia valuta - S Pynnula nitidella - S Schismatomma gruphioide: - S 0 Xanthoña Iobulata dvärgpraktlav J 0

sårbara, hotkategori 2

Bacidia mulla - S Bactmspora dryina - SJ 0 Caloplaca luci/itga skuggorangelav SI Calillaria bouteillei kviatsldvlav S 0 Calillaria sphaemides - S Collcma fragmns rosettgelélav .B Collema furfuruceum stingelélav S 0 Ever-nia divaricata ringlav S 0 Gyalecta truncigena - S Leoanora glabrota - S Leptogium cyanescens gråblå skinnlav BS 7 Menegazzia tenbrata hållav SB Normandia pulchella mussellav S Parmelia nvoluta örlav SJ Parmeliella plumbea blylav S 0 Pertusaria multipuncta - S

sällsynta, hotkategori 3

Arthonia byssaøea ekspricklav .S 0 Arthothelium ruanum - S Cladonia incrauata torvbägarlav V Encephalogmpha interjecla - B I Leptogium ainatum llikig skinnlav JB Moellempsia nebulosa blågryn J 0 Opegmpha uiridis olivkotuerlav S Sphinctrina turbinata kort parasitspik SJ Xanthoña calcicola kalkvägglav J

hänsynskrävande, hotkategori 4

Arthonia impolita matt pr-icklav .S Arthonia spadicea - S Calicium abietinum vedspik SI 0 Cladonia parasitim dvärgbägarlav S Collema subnigrescens aspgelélav S 0 Gyalecta ulmi almlav S 0 Nephroma Iaevigatum västlig njurlav S 0 Opegmpha vermiaellifem stiftklotterrlav S Formalia elegantulo elegant aköldlav J

Hotade arteri Västra Skåne

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne Parmelia laciniatula tlikig sköldlav J Formalia tiliacea silverlav JB Phaeophyscia endophoenicea skuggkranslav SI Phlyctis agelaea - S Pyrenula nitida - S Ramalina calicaria rännfonnig brosklav SI 0 Schismatomma deoolorans grå eklav SI

7.4 Svampar

7.4.1 Hotbild

Kontinuitelsbmtt Lång kontinuitet (i betydelsen att det under många generationer funnits lämpliga substrat och värdorganismer med likartad skötsel) är en förutsättning för många svamparters förekomst. Omvänt kan man säga att förekomsten av vissa svampar indikerar en lång kontinuitet, något som också utnyttjats i naturvårdssammanhang pá senare år.

Luftföroreningar Det är framför allt de indirekta effekterna av luftföroreningar som

påverkar svamparna. Sjunkande pH i marken med åtföljande

näringsutarmning och metalljonsutlösning och kväveeutroñering, är i hög grad orsakerna till många mykorrhiza-svampars dokumenterade tillbakagång.

Rationellt skogsbruk Det moderna rationella mekaniserade skogsbruket utgör ett av de största hoten mot den skånska svampfloran och berör även flera andra rubriker i denna lista.

Införande av nya skogbildande träd Omförande av exempelvis bokskog till granskog innebär drastiskt ändrade förutsättningar för många svampar. På lång sikt innebär det en ytterligare utarmning av svampfloran.

Gödsling och kalkning Gödsling av skogsmark för att öka virkesproduktionen samt kalkning och ”vitaliseringsgödsling” för att motverka den pHsänkning och näringsutarmning som blivit en följd av de ökade luftföroreningarna har sannolikt negativa effekter på svampfloran. Genomförda undersökningar visar på en kraftig

Hotade arter i Västra Skåne

tillbakagång för mykorrhiza-svamparna i varje fall under de forsta åren. Se t. ex. Gahne 1988 & Kuyper 1989.

Dikning och grundvattenssänkning Dikning av al- och askskogar för plantering med andra trädslag och for att öka virkesproduktionen hotar många arter knutna till dessa speciella miljöer.

Plockning Normalt utgör plockning inget hot mot svamppopulationer. Undantag är arter som bildar få eller perenna fruktkroppar som sprider sporer under lång tid. Exempel är vissa tickor och jordstjärnor.

slitage Slitage av maskiner, människor eller djur kan vara ett hot på vissa begränsade lokaler med många hotade arter. Speciell uppmärksamhet måste ägnas områden med tunt jord- och vegetationstäcke som hällmarker och sanddyner. Observera att visst slitage kan vara en förutsättning för en del arters fortbestånd, som Geastrum campestre, Disciseda spp, m. fl.

Rationelltjonibndz Rationellt jordbruk får ofta negativa följder för svampfloran i t. ex. betesmarker. Gödsling och eventuell upplöjning av naturbetesmarker försämrar betingelserna för bland annat vaxskivlingar. Igenväxning av före detta hävdade biotoper är också ett hot mot flera öppenmarksarter.

huvudsaklig biotop S = skog J = jordbrukslandskapet V = vatten, stränder, myrar

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorterad i hotkategori enligt Svenskt namn Biotop Hotkat rikshotlistan V Skåne

hotkategori 1

Ganoderma pfei/Têri hartstich S 1 Polyparus tuberaster stenticka S 2 Trametes suaveolens sydlig anisückn .B l Boletusjunquilleus - S 1 Boletus queletii flamsopp .S l Hygrocybe oanesoens - J 1 Hygrøcybe splendidissima praktvaxskivling J 1 Di J bouista stor diakröksvamp J 1 Geaslrum campcstre - J l Geastrum fornioatum hög jordstjäma .B l Geastrum aaccatum såckjordstjärna J 1 hdostoma fimbriatum fransig atjålkrökavamp J 1

hotkategori 2

Clauaria stmminea strâñngersvamp J l Hypochnicium analogum - S 2 Multiclauula mucida vedlavklublm S 2 Piptoporus quercinus tungticka S 2 Polyparus badius stor tratticka S 2 Polyporus umbellatus grenticka .S 2 Stecherinum mbustius prakttagging S l Amanila stmbiliformis (lockflugsvamp J 1 Boletus fechtneri sommar-napp .B l Boletus pulverulentus bläcksopp S 2 Boletus radicans rotsopp .S 1 Cortinarius onllanus - S 2 Crepidotus cinnabarinus cinnobermussling S l Entoloma prunuloides - J 2 Hygrocybe intermedia uådvaxskivling J 2 Hygrocybe ouina aepiavaxskivling J l Hygrocybe spadicea dadelvrucskivling J 2 Hygrophorus ntesøteyhrus - S 2 Inocybe haemacta - .B 2 Melanophyllum eyrei grönsporig skivling S 2 Disciseda oandida liten diskröksvamp J l Ascalremmella faginea dallerakål S 2 Xylaria longipes långhorn S 2

hotkategori 3

Antrodüz albido ormticka .B 2 Clauaria inaequalis slank ñngetsvamp J 1 Dentipellis fragilis skinntagging S l Dichostenum efTuscatum - S 3 Heteroporua biennie klumpticka .B 7 Inonotus cuticularis skillerticka S 7 Inonotus hispidus pälsticka .B 1 Spangipellis spumeus skumticka .B 1 Amanita ceciliae jättekamskivling S 3 Ammanita gemmata gul ñugsvamp S 2 Boletus appendicuhtus brunsaopp .S 2 Camarophyllopsis atropuncta svartprickig lervax- .B 2 skivling Camarophyllopsi: foetens stinkande .S 2 lervaxskivling

Hotade arter i Västra Skåne

Art, sorteradi hotkabegori enligt Svenskt namn Biobop Hotkat rikshotlistan V Skåne

Hygmcybe /Zauipea lila vaxskivling J 3 Hygrocybe fomicata muaseronvaxsldvling .S 2 Hygmcybe ingmta rodnande J 2 lutvaxskivling Inocybe adequata vintråding S 3 Inocybe patouillardii gintråding S 3 Leucopaxillus rhodoleucus - .B 2 Marasmius lorquescens ñltfotsbrosking S 3 Marunmius wynnei föränderlig breaking S 3 Pholiola muellen svartfjällig tofsakivling S 3 Psathyrella ootonea fjällspüáding .B 3 Ruuula solat-is aolkrenula S 2 Suillu: aeruginasoens grå lärksopp SJ 3 Tricholonta ustalaides - S 2 Geaatrum minimum liten jordstjânm BJ 2 Geastrum schmideli dvärgjordstjärna J 2 Cordyoepa canadenais kanadensisk S 2 svampklubba Condyoepcgmcilis tidig larvklubba S 2

hotkategori 4

Cli J 1 septentrionalis grentaggsvamp .S Gomphus clauatus violguhbe S 1 Hapalopüus salnmnicølor laxticka S 1 Lentinellus uulpinus rynkmussling .B 2 Pachykytospara tuberculosa blekticka .B ? Phellinus ferruginosus rostticka S 4 Skelletocutis nivea näckticka S 3 v Collybia fitsipe: rä mad nagelskivli ng .S 2 Hygrocybe nitruta lutvaxskivling J 3 Hygrøcybe punicea scharlakansvaxskivling J 4 Hygmphørus chrysodon gul pricksvaxskivling S 2 Myoena renati gulfotshätta S 4 Platen: umbmsu: borstskölding S 3 Porphynllus porphymsporus dystersopp S 3 Russula violeipes violfotskremla S 3 Strobüomyces floccupus fjällsopp S 3 Volvariella bombycina silkesslidskivling J 3 Lycoperdon echinatum igelkottsrökavamp S 3 Scleroderma uerrucosum knottrig rottryfTel J 2 s. str. Geoglossum oookeianum plattad jordtungn J 2 Geoglouum falla.: fjâllig jordtunga J 2 Geoglossum glulinosum slemjordtunga J 3 Geoglouum umbmtile svart. jordtunga J 2 Microglassum uiride grön jordtunga .S 2 Micmglouum oliuaceum olivjordtunga .S 2 s. lat. Neolecta vitellina gullmurkling S 2

Hotade arter i Västra Skåne

7.5 Vertebrater (Ryggradsdjur)

7.5.1 Däggdjur

Av hotade är det få som påträñas i Västra Skåne. Sveriges däggdjur Grásäl (akut hotad) förekommer sporadiskt på Måkläppen och Hallands Väderö. Dessa djur tillhör en västkustpopulation på inalles ca 25 djur.

De ovan nämnda öarna hyser också var sin betydande knubbsälskoloni Dessa kolonier ingår i den (hänsynskrävande). ca 4000 individer stora västkustpopulationen. De skånska sälöarna kan i framtiden få stor betydelse för eventuell

av säl till Östersjön vars sälpopulationer troligen

nyinvandring ett mycket dystert öde tillmötes på grund av PCB-förgiftning. går

Tumlaren (sårbar) sågs fram till 1960-talet i relativt betydande Skånes västkust. är den mycket fåtalig och mängder längs Idag med stor sannolikhet ej här längre. Det är reproducerar sig tveksamt om denna lilla val överhuvudtaget längre fortplantar sig i svenska vatten.

är i Västra Skåne och har Igelkotten (hänsynskrävande) vanlig här bland sina bästa förekomster i Sverige.

finns det i Västra Skåne ett antal fladdermusarter som är Slutligen den nationella hotlistan över hotade däggdjursarter. upptagna på Barbastellen (sårbar) observeras sällsynt inom Västra Skåne. förekommer bl. a. inom Lunds,

Trollfladdermusen (sällsynt)

Malmö och Svedala kommuner. (sällsynt) observeras sällsynt inom Västra Sydfladdermusen Skåne. Stor är relativt frekvent före-

fladdermus (hänsynskrävande)

kommande i Västra Skåne.

7.5.2 Fåglar

Få känner vi till så väl som fåglarna. Vi kan organismgrupper t. 0. m. beträffande Västra Skånes fågelfauna ganska detaljerat gå tillbaka 150 år i tiden och förstå beståndsutvecklingen för En rad har under denna period försvunnit eller

fågelfaunan. arter

blivit A andra sidan har också flera nya arter mycket sällsynta. dykt upp i Västra Skåne.

Hotade arter i Västra Skåne

Omvandlingen av fågelfaunan i Skåne går allt då snabbare, landskapet urbaniseras allt mer. Flera arter som tidigare haft stabila populationer eller bara långsamt tillbaka hotas nu. Av gått Sveriges cirka 242 häckande fågelarter finns 76 på SNV:s upptagna hotlista varav 40 förekommer i Västra Skåne. Dessutom har Skånes Ornitologiska förening listat 23 arter som är hotade som häckfåglar i Skåne men ej är upptagna på den nationella hotlistan.

De arter som försvunnit eller blivit mycket det bra att sällsynta går hitta gemensamma nämnare för. Dels h_ar dessa arter varit bundna till våtmarker och främst då våtmarker hävdade av människan, som slagna fuktängar och är översilningsängar. Exempel stork, brushane och kornknarr. Dels har en bundna till grupp arter, hagmarker med döda och döende träd, fått Det stryka på foten. gäller hålbyggare som mellanspett och vitryggig hackspett.

Majoriteten av arterna på båda listorna är arter bundna till våtmarksbiotoper. Av dessa är en stor grupp havsstrandslevande arter. Vi kan alltså konstatera att den västskånska kusten har mycket stort värde för en rad hotade arter, som det samtidigt mänskliga trycket mot fåglarnas kustbiotoper är I betydande. inlandet är de hävdade hotade. Ett våtmarksbiotoperna mycket antal fågelarter bundna till snabbt rinnande vatten är också hotade.

En annan grupp som inte är så omfattande som våtmarksfåglama är arter bundna till naturskog.

Några arter är starkt hotade nationellt och finns bara i Västra Skåne. Dessa arter har mycket speciella Svartbent biotopkrav. strandpipare är bunden till sandstränder, till mindre kornsparv intensivt åkerbruk. Slutligen tofslärkan som i är en grunden stâppfågel men har kommit att häcka i relativt sterila stadsmiljöer. Den är snarast en kuriositet.

De arter som tillkommit i det skånska har få landskapet gemensamma nämnare, men en rad faktorer har haft betydelse. Kanske viktigast är av igenväxningen landskapet. Tidigare öppna hagmarker har blivit skog, tidigare hävdade våtmarker har blivit videsnår. Här trivs nya arter som t. ex. och rosenfink, pungmes gräshoppsångare.

De fågelbiotoper som bör ha i Västra högst prioritet Skåne i ett internationellt perspektiv är alltså och våtmarksmiljöer speciellt då sådana vid kusten.

Hotade arter i Västra Skåne Art, sorterad i hotkategori Hotkat V Art, sorterad i hotkategoü Hotkat V enligt rikshotlistan Skåne enligt rikshotlistan Skåne storspov 4 akut hotade, hotkategori l:

sälls ynta, hotkate go ri 3: icke hotade ur nationell synvinkel:

sommargylling gulhämpling 3 trädlärka 2 snatterand 3 .. . . . 3 hansynskravande, hotkategon 4.

smánäckig sumphöna skärgi “Eka 4

skärfläcka 4

forslag; 4

mindre strandpipare 4 I 4 l ”egna brushane rödspov 2

7.5.3 Grod- och kräldjur

I Västra Skåne finns med undantag samtliga svenska grodnågra och kräldjur. Visserligen är de västskånska populationerna små i relation till populationer i andra delar av Skåne. Detta gäller t ex Å andra sidan är Västra Skåne det viktigaste området i lövgroda. landet för flera arter. Här kan nämnas den mycket hotade grönfläckiga paddan. Andra sådana arter är sandödlan med fina förekomster på ön Ven och stinkpadda och lökgroda som också föredrar sandiga marker.

Av avgörande betydelse för groddjuren i Västra Skåne är att det finns lämpliga småvatten för fortplantning. Fortplantningsbetingelserna i sådana småvatten kan lätt spolieras genom inplantering av fisk eller kräftor. Dessa småvatten kan också förstöras genom att de förorenas eller fylls igen. Smávattnen kan

Hotade arter i Västra Skåne

också bli olämpliga som fortplantningslokaler genom att de omkransas av skuggande träd, vilket sänker vattentemperaturen. Av stor betydelse för snokens överlevnad är att det finns öppna gödselstackar eller liknande. Snoken lägger sina ägg i sådana och låter nedbrytningsprosesserna i gödseln ge äggen den värme som fordras för att de skall kunna fullbildas och kläckas.

Hotet mot sandödlan âr idag troligen främst igenväxning av de öppna sandiga marker där den lever. Insamling kan också vara ett hot mot arten.

Arter sorterade efier

ñkslismns hotkategorier

akut hotade, hotkategori 1 grönfläckig padda

sårbara, hotkategori 2 stinkpadda lövgroda

hänsynskrävande, hotkategoñ 4 lökgroda ätlig groda stor vattensalamander sandödla snok

Dessutom kan som regionalt hotade för Västra Skåne tilläggas huggorm och kopparödla.

7.5.4 Sötvattensfiskar

I Västra Skånes vattendrag finns ett antal hotade sötvattensfiskarter. Med sin speciella geologi och sydliga läge blir området anmärkningsvärt också när det gäller Sötvattensfiskar. Hotbilden mot de på listan upptagna fiskarterna domineras av vattenkvalitetsforsämring och vattenbrist. När det gäller groplöja tillkommer också utfyllnad som ett hot.

Sårbara: Groplöjan är en art som lever i vissa mindre vattensamlingar i Skåne, den finns också i Häljasjön och Rögle dammar i Lunds kommun, I Fjällfotasjön i Svedala kn samt i Höje å och Sege å.

Hotade arter i Västra Skåne

finns i Rönne å och i Saxån. Sandkrypare förekommer i Bråån, Håje å, Sege å och Saxån. Grönling

Sällsynta Nissöga finns i Höjeå.

Hänsynskrävande förekommer i Rönne å och Bråån.

Iiax

är relativt i mindre vattendrag i stora delar Oring vanlig av regionen.

7.6 Evertebrater (Ryggradslösa djur)

Bakgrund 1314 arter en preliminär förteckning av hotade utgör terrestra och limniska evertebrater i Västra Skåne Listan på den lista över hotade evertebrater i Sverige som bygger Andersson m.fl. publicerade 1987 (Entomologisk Tidskrift 108:65-75). I föreliggande lista har emellertid tillkommit en rad arter som är hotade i Västra Skåne, medan arter som inte förekommer eller med säkerhet inte tidigare förekommit i Västra Skåne har tagits bort. Skalbaggarna redovisas här endast i hotkategori 0, 1 och 2. Redovisning av under hotkategori 3 och 4 övriga skalbaggsarterarter kan beställas från Västras Skåne fram Miljödelegationen till 910630.

om ekologiska krav och typ av hot Kunskapen förekomst, mot enskilda arter är starkt varierande för olika grupper av ryggradslösa djur. Generellt kan sägas att vi hârvidlag känner (147 av listans arter), skalbaggar (1027 av fjärilar listans arter) och landlevande snäckor förhållandevis väl, medan om flera är så dålig eller kunskapen grupper att de inte alls eller endast delvis kunnat fragmentarisk i denna lista. Till de senare hör t.ex. många representeras stekelgrupper, nattsländor, flertalet spindlar, kvalster, nematoder samt flertalet små limniska evertebrater. Man kan också konstatera att listan hade varit mycket längre om vi hade haft om evertebraternas förekomst i kunskap Västra Skåne under säg de senaste tusen åren. Med kännedom om av vegetation och våtmarförändringarna ker under denna kan vi dra slutsatsen att ett period betydande antal arter - i synnerhet sådana som är knutna till - fanns inom området men försvann lövskogar tidigare före det att den lägre faunan började dokumenteras.

Hotade arter i Västra Skåne

Hoten mot den lägre faunan i västskåne i är av dag många slag. Den största hotfaktorn utgörs av krympande naturskogar och biotoper som därmed. sammanhänger Gamla träd - levande eller i form av stubbar eller lågor (liggande döda träd) - är en ytterligt stor bristvara for den västskånska evertebratfaunan. Andra hot betydande utgörs av utdikning och annan förstörelse av våtmarker (i synnerhet de naturligt näringsrika) samt exploatering (inklusive igenplantering) av öppna och grussandmarker.

Hotkategørier Graden av hot har klassificerats i fem olika kategorier (0- 4). Denna klassificering har gjorts såväl for som Sverige helhet som för Västra Skåne.

0. Försvunna: arter (taxa) som måste betraktas som försvunna som reproducerande populationer; främst är arter som ej anträffats på 100 år medtagna. 1. Akut hotade: arter (taxa) som risk att försvinna som löper reproducerande populationer inom en nära framtid om hotfaktorerna inte snarast undanröjs. 2. Sårbara: arter (taxa) vars överlevnad inte är säkerställd på längre sikt, innefattar bl. a. arter med allvarlig tillbakagång i numerär eller i och geografisk utbredning som möjligen snart kan behöva föras till akut kategorin hotade. 3. Sällsynta: arter (taxa) som f n inte är akut hotade men som ändå är i riskzonen på av att de har en grund

utbredning som endera är mycket lokalt eller

begränsad starkt utglesad, samt därtill bestånd som ofta är

individfattiga.

4. Hänsynskrävande: arter (taxa) som inte tillhör kategori 1-3 men som ändå kräver artvis utformad hit hör hänsyn; särskilt arter som alltjämt är relativt allmänna, men vars biotoper är starkt hotade.

Hotade arter i Västra Skåne

Hotorsaker Typen av hot har kodats enligt nedanstående förteckning. Observera att en utökad klassificering har använts for skalbaggarna (se nedan).

F. Igenvâxning av åker-, ängs- och hagmark. - G. Hot mot sand- och grusmarker. - Gr. Restaurering av sand och grustäkter. - H. Ändrad hygien i och runt hus. - I. Hot - J. Olika Jb. genom insamling. jordbruksaktiviteter. Andrad eller upphörd betesgång. - Jd. Dikningsföretag, igenfyllande och igenväxning av märgelgravar och andra - J g. småvatten. av och - Gödsling âker-, ängs- hagmarker. Jp. Pesticidanvändning i jordbruket. - Jr. Kantröjningar, avverkning av åkerholmar samt borttagande av odlingshinder. - Jt. Jordtâkter. - K. Ändrade klimatfaktorer. - L. - P. Parkvård och Luftföroreningar. landskapsvård (sanering av hålträd, grenkapning etc.). - R. Restaurering eller annan påverkan av ruderatmarker. - S. Olika skogsbruksaktiviteter. - Sb. Skogsbrandsläckning. - Sg. Galloch - Sd. ring, röjning hyggesrensning. Skogsdikning. Si. - Pesti- Igenplantering (även jordbruksmark). Sp. i - Ss. Slutcidanvandning skogen (inkl. fickning). avverkningar och helträdsutnyttjande. - T. Torvbrytning. - V. Hot mot vattendrag och sjöar, utom dikning. - Ve. Eutroñering. - Vi. Igenväxning av vattendrag. - Vr. Vatten- - Vf. - Ö.

regleringar. Försurning. Övrig exploatering

(byggnader, vägar).

För skalbaggarna har följande utökade klassificering använts för hotorsaker:

B. Bad och friluftsliv. - Bv. Reglering av vattenfall och forsar med beskuggad stänkzon. - Bä. Exploatering, gödsling, igenväxning eller torrläggning av bäck- och åstrân-

strandbrinkar. - E. Exploatering, gödsling eller igenväxning av enefälader. - G. av öppna eller glest trâdbevuxna sand- och grusmarker. - Gb. ... av torrbackar vid havet. - ...av - Gm. ...av torr morän- Glj. ljunghedar. mark med gles skog. - Gr. Restaurering av sand- och grustäkter. - Gs. Exploatering, gödsling, eller igenväxning av sanddynsområden. - Gsk. ...av sand eller grusområmed eller - Gä. ...av - H.

den lövskog tallskog. torrängar.

Andrad i och runt - Ha. ...av hygien kulturboningar. havsstränder. - Hb. ...av bäckutlopp i havet. - Haf. ...av

Hotade arter i Västra Skåne

vegetationsrika fuktstränder. - Hak. ...av klippiga havsstränder. - Hal. ...av leriga havsstränder. - Has. ...av sandiga havsstränder. - Haä. ...av havsstrandängar och/eller marskland - J. Hot genom olika jordbruksaktiviteter. - Jb. Ändrad eller upphörd betesgång. - Jd. Dikningsföretag, igenfyllande och igenväxning av gölar, mät-gelgravar och andra småvatten. - Jp. Pesticidanvändning i jordbruket. - Jr. Kantröjningar, avverkning av åkerholmar, samt borttagande av odlingshinder. - Käh. Exploatering, gödsling, förorening, igenväxning eller torrläggav källflöden i strandbranter, ofta vid havet. - Käs. ning ...av kalla med i kanten. skogskällor tjockt fornalager Käv. ...av vegetationsrika källflöden och bäckar. - Lk. .. av lövkärr. - Lkv. ...av lövkärr med vitmossor. - M. ...av mossar och kärr. - Mk. ...av kärr och myrar, - Mo. . av mossar. - Msk. ...av kârrângar. gamla myllrika löv- och blandskogskärr. - Msx. ...av Salixkärr. - ...av - P. Parkvård och land- My. myrar. skapsvård (sanering av hålträd, grenkapning, alléer, etc.) - R. Restaurering eller annan påverkan av ruderatmarker. - Sb. Skogsbrandsläckning. - Sd. Skogsdikning. - Sg. Gallring, röjning, städning och hyggesrensning. - Si. - Igenplantering (även jordbruksmark). Sj. Exploatering, gödsling, förorening, igenväxning eller torrläggning av - Sjf. ...av sankstrand. - Sjöstrand. vegetationsrik Sjs. ...av steril sandstrand. - Slm. ... av öppen slamstrand. - Str. ...av vegetationsfattiga strandbrinkar vid stillastående eller rinnande vatten. - i Sp. Pesticidanvändning skogen (inkl. ñckning). - Ss. Slutavverkningar och helträdsutnyttjande. - T. Exploatering, förorening, igenväxeller av torvmossar. - Tsk. ...av ning torrläggning med torv och vitmossor. - ...av beskuggade fuktpartier Ttj. med vitmossor. - Vs. ...av stillastående skogstjärn vatten. - Vsf. ...av stillastående vatten. näringsfattigt Vsn. ...av näringsrikt stillastående vatten. - Vv. ...av - Vvl. ...av klart vattendrag. näringsrikt, vattendrag Vvs. av med kallt vatten. vattendrag klart, Exploatering, gödsling, förorening eller igenväxning av ängs- och - Äs. hagmarker. Exploatering, förorening, gödsling, igenväxning eller torrläggning av öppna sankängar och fuktmarker nära vatten. - Äsk. ...av och skogsängar örtrika - Ö. Hot mot skogsbryn. gamla skogsvägar, vägkanter, dikesrenar

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat

V Skåne

försvunna, hotkategori 0:

Oulu: Diptena - tidningar Asüidzze 0 Stilpnogasler aemula asp. setiventris 0 Dalmannia marginala Conopidae Sicus abdominalia Conopidae 0 Syrphidae är 0 Myolepta Iuteola Syrphidae H,O 0 Rhingia rostmta Syrphidae SI 0 Spilomyia saltuum

Onin: Hymeuoplem - dchlar Priocnemis mimula Pompilidae 0

Ordnzlepidtzpløu -ürüør Herminia tarsicrinalis Herminiidae FJb 0 Lymantriidae 0 Eupmctis chrysormca Limenilis camilla Nymphalidae I,Sg,Se 0 Bembecia muscaeformis Sesüdae 0

Plwlum: Molluaoa - blätdiw- Vallonia enniensis Valløniádae (J d) 0

akut hotade, hotkategori 1:

Ordn: Diptau - hxhringar Rainieria calceata Miuopezidae å), 1 Rhagionidae 5,17 1 Chrysopilus laelus Salva maculata Soluidae Ss,P 0

Solua marginata Solvidae 85,? 1 Stmtiomyidae JcLVi l Oxycera meigeni Psarus abdominalis Syrphidae 0

Ordn: lepidopleru -[iärüar __ Coleophoridae Jr,l3,Si,O 1 Coleøphora adjectella Coleophoridae Ss,O 1 Coleophora lineolea Cosmopterigidae 1 Cosmopterix scribaiella Maculinea alcon Lycaenidae FJbJdSd 1 Ectoedemia hannoverella Nepticulidae 1 Noctuidae l Colobochyla salimlis Noctuidae 811,8 1 Lamprotes c-aureum F,l,Jb,Jg,Si 0 Parnassius mnemosyne Noctua interjecta Noctuidae l Aroschnia levana Nympahlidae S Q_ 1 Anchinia cristalis Oeoophoridae §39 1 Tortricidae 0 1 Eucosma krygeri Tortricidae [gå 1 Zeiraphera ru/Imitrana Yponorrwutidae K l Yponomeuta irrorella

Phy|um:MoIIuu-a - blöaülø Vertiginidae Jd,Vr,Ve l Vertigo moulinsiana

Ordn: Orthoptem - hopprätdugur Tettigonüdae 5,? 1 Metrioplera bicolor

sårbara, hotkategori 2:

Klaasuhuchnüia-qründehülø Araneus angulatus Amnidae S 2 Araneus nordmanni Amnidae S 2 Cheridium museorum Cheridiinae H,P 2

Hotade arter i Västra Skåne SOU 1990:95

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

OnimDbtau - uádngar Antipalus uaripes Asilidtxe S 1 Asilus crabroni/ormis Asüidae FJb l Dalmannia punctala Conopádae Få 2 Kemplatua sesubides Kemplatidae 95,1 2 Lonchoptera acutellata Loncapteridae Jd 2 Peñsceüs nigm Periscelüiae & 2 Oxycera formosa Stmtiomyidae WJbJnE 1 Amtophila bombiformis Syrphidae 3,? 2 Ceriana cønopsoides Symhidae S 0 Malløta cimbiciformis Syrphidac Ss,P 2 Themnostonuz bombylans Syrphidae SJ 3 Coenomyia ferruginea Xylophagidoe SgSiJ 0

(ida: ambient - bokningar Aneurus laeuis Aradidae äâ 2 Arudus conspicuus Amdüiae §3 2 Mezira trernulae Arudüiae Sg,5 2 Melatmpia rufesoena Berytinidae & 2 Ledra aurita Cicadellidaø Sgä 2 Issa: musoaeførmis Issidae äü 2 Conouethus rosen: Miridae F,G,Si 2 Orthocephalus vittipennis Miridae F,G,Si 2

Oulu: Lqüiopføu . ñâlib Callinwrpha dominula Arctiidae F,Jr,Si 1 Hyphoraia aulica Arctiidae FJhSi 1 Coleophara genistae Coleophoridae F,Gr,Si,Ss,O 1 Dupana binaria Drepanidae S 1 __ Sabm harpagula Drepanidae 1 Sg,§s,O Elachicta gangabella Elachistidae 83,0 2 Mirifcarnw lentigirzosella Gelechidae 1 F,Gr,Si,O Synoopacma suecioella Gelechidae F,Gr,Si,O 1 Chesias rufata Geomelridae FJhSi l Costaconvexa polygrammata Geometridae 2 Idaea düutaria FJbgdJg Geometridae & 2 Soopula ornata Geometridae F,Si,0 1 Sootoptelyx luridata Geometridae F,Jb,Si 1 Scoloptelyx mucmnata Geometridae F,K,Jb,Si l Cucullia artemisiae Noctuidae F,Jg,R,Si 2 Deltote deceptoruh Noctuidae 1 Stenoptilü; pneunnonanlhes Ptemphoridae 2 Nascia cilialis Jbjd,Sg,Si Pyralidae Jd,Sd,O 2 Tinea duuiella TYneidae __ 2 Triaxomasia oaprimulgella Tineidae SgSqO 1 Acleris quercinana Tortricidae å 2 Dicharumpha inoognitana Tortricidae 2 E,G,Jb,Si,Ö Ditula angustiorana Tortricidac O 2 _ Acrolepia pygmaeana Yponomeutidae 1 §d,SG,Ö Rhigogrwstis annulazella Yponomeutidae 0 2 n Phyllonørycter staintoniella F,Si,0 1 Nothocasis sertata Geometridae Sa 2 Phøtedes extrema Nocluidae _ 1 Pholedes morrisii Noctuidae JtÅÖ 2 Phyllonorycter aoerifoliella Ss,0 2 Pseudatenlelia subochreella Oecophoridae 2 __ Ponlia daplidice Pieridae F,Si,O 0 Pristerognatha fuligana Tortricidae 2

Playlum: Moilanen - blötdjur Adcula polita Aciculidae SgSd,Ss 1 Macmgastra uentrieøsa Clausiliidae 2 SSd Cochlicøpa nitenc Cochlicopidae Jd,Sd,Vr 1 Suacinea oblonga Suocineidae Jd,Sd,5,Se 2

Ordn: Oduuata - trolldâruda- Nehalennia speciosa Cøenagriønidae V 1

1%

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

sällsynta, hotkategoñ 3:

Klum: Aruchnida - pindelaüø Atypua affinis Atypidae I 3 Allochernea widen Chemctidae P,S 2

Limnadia Ienticularia Limnadiidae V,O 3

Ordn: bopoda -grüsuggw Platyorthrus ho/fmaneeggi Squamiferidae 17,3 3

Paraclusia tigrina Clusiidae 83,0 3 Micmperiscelia annulala Periscelidae Ss,P 3 Pseudopomyza atrimana Pseudopomyzidae S35 3 Beris morrisü Stratiomyidae .hyss 3 Oxycera fallenii Stmtiamyidae JdJnVe 2 Arctophüa superbiens Syrphidae ä? 3 Criorhina berberina Symhidae ä? 3 Doros pro/ages Syrphidae Si,Sa,P 2 Ferdinandea rufcomis Syrphidae 80,? __ 3 Lejops uittata Syrphiøbe Jd,Si,O 3 Pocota personalen Syrphidae Sif 3 Spilomyia diøphthalma Syrphidae 33,? 0

OrvzbL-Hemipleru - halwingar Amblytylus albidus Miridae G,Si 3 Campyloneura uirgula Miridae Sg,Si,Jr 3 Halticus luteizxzllis Miridae Sg,Si 0 Hetemoordylus leptooerus Miridae K,Si 0 Heterocordylus tibialis Miridae K,Si 2 Orthotylus concølor Miridae K,Si 2 Orthotylus diaphanus Miridae Jr,Sg 3 Pseudoloxøps coccineus Miridae & 2

Ordn: Hymenoplem - della:- Pterocheilus phaleratus Eumenidae G 3 Leptothora.: nylanderi Formicidae PS 3 Stenamma unstwoodii Formicidoe 3 P,S__ Bembix rostrala Sphecidae G,O l Vespa crabro Vespidae å? 4

Apatura iris S l Nematophora cupriacell Adelidae u 3 Dystebenna stephensi Agonoxenidae P,Ss,O 2 Eilema griseola Amliidae 1 Eilema pygmaeola Arctiidae 1 Lithosb quadra Amtiidae Lä 2 Pelosia muscerda Amtiidae Jd,Sd 2 Pelosia obtusa Amtiidae l Spilosoma urlicae Amtiidae P,0 __ 2 Augasma aeratella Coleophoñdae F,Gr,_Si,O 3 Coleophora amelliuøm Coleophoridae If,Si,O l Coleophora asteris Coleophoridae O __ 4 Coleophora chalcogrammella Coleophoridae FJb,Si,Q 3 Coleopham follicukzris Coleophoridae F,Sd,Ss,9 2 Coleophora solilariella Coleophoridae F,Si,Ss,O 3 Cosmiølesstabilella Eladzistidae 1 __ Caryocolum arenariella Gclechidae F,G,Ib,Si,O 3 Chionødes lragicella Gelechidae å 3 Monochroa hornigi Gelechidae FJbJp§i 3 Manochma niphognatha Gelechidae F,Jd,Si,O 2 Synoopacma wormiella Gelechidae 1

Hotade arteri Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Teleiødes saltuum Gelechidae Ss 3 Boarmia punctinali: Geometridae 3 Disooloxüz blomeri Geometridae 2 Eupilhecia egenaria Geometridae Sa 1 Eupithecia immundata Geometridae 2 Eupithecia insigniata Geometridae Jr,L,R,Si 2 Eustmma reticulata Geometridae Sd,Ss 3 Hemistola biliosata Geometridae FJbSi __ l Lycia zonaria Geømetridae FJBJgSD 3 Euthrix potatoria Iasiooampidae F,Jb,Si 2 Hetemgenea asella Linwwdidae 3 Maculinea arton Lycaenidae __ 2 Mompha pmpinquella Momphidae J40 __ 3 Bohemannia quadrimaculella Nepticulidae Jr,Sa,0 2 Ectoedemia anuzni Nepticulidae 1 Trifumula headleyella Nepticulidae 2 Apamca epomidion Noctuidae .ms 1 Aporophyla lutulenta Nocluidae 3 Archanara sparganü Noctuidae JdJr 3 Cryphia domestica Noctuidae 2 Earias vemana Noctuidae Sn 2 Emmelia trabealia Noctuidae 2 Eriopygødes imbecilla Noctuidae FJgSi 2 Hadena caesia Noctuidae __ 1 Hydraecia petasitic Noctuidae .Id,J1,O__ 3 Meganola albula Noctuidae F,Jr,P,O 3 Mesogøna oxalina Noctuidae 2 Schrunhia costaestrigalis Nøctuidae n l Sedina buettneri Noctuidae Jd,O 2 Xylocampa areola Noctuidae n 2 Ptilophora plumtyem Notodontidae Sg,Se,O 2 Euphydryas aurinia Nymphalidae F,Jb,SdSi 0 Melitaea diamina Nymphalidae FJbSdSi 3 Aganopterix astrautiae Oecophoridae Se 2 Agonopterix latenella Oecøphoridae JbJp,R__ 2 Parnassiazsapollo Papilionüae F,Jb,L,0 0 Apor-ia crataegi Pieridae FAbJp,L,Si l Colias hyale Pieridae J l Baootia sepium Psychidae Jr 2 Psychc betulina Psychidae __ 2 Pterophorus baliodactylus Plerophoridae 2 Agriphila geniculea läralidae P,O 3 Apomyeløis bistriatella Pyralidae S) 3 Coenonympha hero Salyridae F,Jr,Si 1 Coenonympha tullen Salyridae __ l Scythris Imochella Scytrididae F,Si,O 3 Bembecia ischneumaniformis Sesüdae 3 Synanthedon uespiformis Sesiidae Jr,P 1 Smrdia polypori Theidae _ 2

Aethn beatrioello Tortricidae Jr-,Q 3

Choristøneura diuersana Tortricidae §69 3 Cochylimorpha slmminea Tortricidae O __ 3 Cydia aeruillana Tortricidae Jr,Si,O 2 Endothenia obløngana Tortricidae F,Jb 3 Epiblenw . colana Tortricidae Jb,P,Si __ 3 Eucosma campøliliana Tortricidae F,Gr,Jb,Si,Q 3 Pammene agnotana Tonricidae pJnSLO 3 Tmchysmia sodaliana Tortricidae P,O 2

Phylum: Moilanen - blötdfur __ Balea biplicata Clausiliüiae S,O 0 Perforatella bidentata Helicidae J,Sd 2 Lymnaea glabra Lymnaeidae Jd,Sd,Ve 3 Myxas glulinøsa Lymnaeidae Ve,Vr,Vi 3 Segmenlina nitida Planorbiidae Jd,Ve 3 Spermodea lamellata Valloniidae Sd,Sg,Ss 3 Valuala IIuMJOStOHIO Valvalidae Jd,Ve,Vt 3 Vertigo geyeri Vertiginidae Jd,Sd,Jg,Vr 2

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Vertigo lüüeborgi Vertiginidae 0 Vertigo mn *yensis Vertiginidae 2

Onda: (Manda - hvllølånda- Sympecma fusca Ladida: V 3

Ordn: Orthopønu - Iuppnidtngat- Psophus stridulzu Aaididae S 0 Leptophyu punctatissima Teltigoniidae SgSGJnS 2 Platycleic denliculala Tettigøniidae S) 3

hänsynskrâvande, hotkategori 4:

Pbylum: Anndida - ringmaåar Hirudo medicinalis Hirudinidac Jd,V 4

(hdmAmphipaia - mârüuüfø; långhppu Gammamcanthus Ioricatus Gammaridae Vx-,Ve 4

Ordn: bapoda - uádngar Armadillidium opacum FJd,Sd,Jr,Si 2

Oulu: Iüptenz - hxivingar __ Helcomyza ustulata Helcomyzi* O 2 Thereua marginula Huruvida: ES 3

Ordmlepidqatøu -üülar Ebulea crocealis Pyralidae FS 2 Agnalhosia ntendioella TYneidae 2 ?Yscheria gaunacella ?Yacheriidae 2

Plgylum: Molluaca - bküüur Bithynia leachü Bithynüdae Ve,V|,Vr 4 Ve,Vr 4 Marstoniopsis steinii Hydrobiüae Aplexa hypnorum Physidae Jd,Sd,VgVr 4 Laurin cylindracea Ihpiüidaø Jr,Sg,Ss 3 Pseudøanodonta oomplanata Unionidae V 3 Uniø crassus Unionidae Vr,Ve 1 Valuala piscinalis Valuatidae Ve,Vi,Vr 4 Truncatellina oostulata Veñiginidaz FJbJnSg 3 Truncatellina cylindrica Vertiginidae F,G,Jb,JgJr,Si 2 Vertigo angustiar Vertigiilidae Jd,Sd,lr,Ss 2

Omdn:Neuroptøu - näringar Myrmeleon formicariuc 1

Phyluln: Plalyhelndntct -plathnaabar u Rynchodemua terrvslris SgJgO 4

icke hotade ur nationell synvinkel:

Ordn: Hemiptem - bokninga- Aethus nigritus Cydnidae 3 Anøscopus Iimicola Cicadellidae 3 Aphelocheiñdae 2 Aphelocherus aestiualia Cixus stigmaticus Cixüdae 3 Corixa panzeri Corixidae 1 Crioooris crassicomis Miridae 3 Delphacodes copnodes Dclphacidaø 3 Düryphus pallidus Miridae 3 Edwardsiana flauesce Cicadellidae 2 Eupteryx artemisiae Cicadellidae 3 Eupter-_yxlhoulessi Cicadellidae 3 Eurhadina kirschbaumi Cicadellidae 3 Eurysa lineata Delphacidae 2

E;

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hotkat Hottyp V Skåne

Florodelphax leptosoma Delphacidae 3 Gampaocoris punctipes Berytinidae 3 Gerris gibbifer Gørridae 2 Legnotus limbosus Cydnidae 3 Macropsis scutellala Cicadellidae 3 Macroatelea quadripunctulatuc Cimdzllidae 3 Macmatelec sordidipennis Cicadellidae 3 Notonecta obliqua Notonectidae 2 Plea leachi Pleidae 3 Polymerus breuioamis Miridae 2 Psallua koknati Miridae 3 Rhylislylu: prooeps Cbadellüae 2 Ribautiana aoalaric Cicadellidae 3 Scoloposlethus puudagrundi: Lygaeidae 3 Sigaru longipalis Coriridae 3 Stalin mcubr Nabidae 3 Stenocmnus major Delphacidae 3 Thamnotettix düutiør Cicadelüdae 3 Trigonotylua elynu Mit-ida: 3 Trigonotyllt: pulchcllus Miridae 2 Xanlhochilu: quadmtu: Lygaeidae 2 Zygina angusta Cicadellidae 3

Ordmüpidøptøu-øärilør Amphipyra barbara Noctuidae l Anarta cardigem Noctuidae 2 Canephora hirsuta Psychidae 2 Cerasti: leucographa Nocluidae 3 Caleophom salioomiae Coleophøridae 3 Cymatophorina diluta Drepanidae 3 Melzneria santolinella Gclechidae 2 Nymphalic polychloms 2 07min antiqlwüies Lymantriidae 3 Pamnthrzne tabaniformia Søsüdae 1 Polyplooa tidens Drepanidae 3 Selidoaema brunnearüz Geametridae 2 Stmndfuuiana (uoernea Noctuidae 1 Thalem /imbrialis Geometridae 2

Pbylum: Moilanen - blöhüur Vertigo modeata Vertiginidae 1

Skalbaggarna behandlas här i en särskild lista. Hotbilden är

bedömd utifrån delvis andra kriterier. Se sidan 94.

ordn: Coleoptera - skalbaggar

försvunna, hotkabegori 0: Tmpidenes albiroctris Anthribidae U Diana aenea Buprestidae Agønum lørynickii Cambidae

Ataisodactylus poeailaides Carabidae E??

Dolichus halensi: Carabidae L_ u Sphodrus leuoophlhalmus Carabidae Zabrus tenebrioides Carabidac

ggmgsmw

Ropalapus macmpus °

OOOOOOOOOOOOOOOO

Cerambycidae Raaalia alpina Cerambycidae Caasida bemlinensis Ch rysomelidae

Cryplooephalus biguttatua Ch rysomelidae n” G1

Dibolia deprusiuscula Chryaomelidae Snuxrqgdina aurita Chrysomelidae

:lg:

Oxylaemus uariolosus Colydüdae Bagous argillaocua Curculionidae Bagous nodulosua Curculionidae Sjl; Vvl

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Ceuthorrhynchua millefolii Curculionidae Hn,Gb O Sitona negensteinensis Cumulionidae Gå 0 Ampedu: elegantulus Elateridoe S 0 Lyfta uuicatoria Meloidae Gb, P 0 Melo: uarizgalus Meloidae Gil, Gr 0 Actidium ooarctatum Ha 0 Actinoptcryx fiacimla Ha 0 Aphodius ooenosur Smrabaeidae Gå,Jb 0 Aphodiuc foetiduc Scarabaeidae Gå 0 Aphodiua tomentosua Scambaeidae Gå,Jb 0 Aphodiu: var-iom Smrubaeidae Hall 0 Gcotrupu mutator Smrabaeidae Gå,Jb 0 Heplaulacu: tcctudinanus Sazrabaeidae Gli, Jb 0 Hoplia farinosa Smmbaeidae Jp, Ah 0 Onthophagus coenøbila Soarabaeidae Gå,Jb 0 Pleurophana man: Sazmbaeidae .b 0 Polyphylla fulla Scarabaeidae Ca 0 Typhoeu: typhoeus Scambaeidae Gä,Jb 0 Nicmphona fouor Silphidae H, Gå 0 Nicrophorus germanicu: Silphidaø H, Sp? O Nicmphonu upultor Slphidae H 0 Madon ripieola Staphylinüiae Has 0 Phüonthus nüidicollis Staphylinidae Jd 0 Plawsa pumilio Staphylinidae S 0

akut hotade, hotkategori 1:

Domatoma ambjoemei Atlobiidae S 1 Anthicus sibiricus Anlhicidae Han 1 Apion alliariae Apionidae G5 1 Apion hoffmani Apionüae __ l Apion melanchølicum Apionidae Gå, Ah l Apion siaurdi Apionidae Ah, Gl 1 Biphyllus lunatus Btphyllidae SS) l Chaloophora Mariana Buprutidae S 0 Dicerm alm Bupmstidae S 0 Poecilonata uariolosa Buprestidae S 0 Amara anthobia Carabidae G l Carabus nüen.: Carabidae Gli, M 1 Chlaenius tristis Carabidae Str, Sjf l Chlaenius vestitus Corabidae Str, Mk, Jd 1 Dromius quadrisünalus Carabidae Se,P l Dyschirius laeuiusculus Carabidae Käh, Str l Harpalus flavesoens Carabidae G 1 Ptematichus punctulatus Carabidae G, Gr, J l Stenolophus teulonus Carabidae Gr, Jd 1 Cerambyx cerdo Cerambycidae Sa,P 0 Pedoetrangalia pubesoenc Cerambycidae S l Pedostmngalia muestita Cerambycidae S, P 1 Plagionotus dett-itu: Cerambycidac S 0 Stictolcptum :cutellata Cerambycidae S 1 Asiareatia impressa Chrysonulidae As 1 Cassida ferruginea Chr-_ysonaelidae GÅ,Ha 0 Cassida seladonia Chryaomelidae 1 Chaetøcnema subooerulea Chryaonulidae As 1 Longitoraus quadriguttatus Chrysonulidae Gb l Octotemnus mandibularis Cisidae Sa,Sg l Colydium elongatum Colydüdae S 1 Colydium filiforme Colydüdae Se,P 1 Sacium pusillum Corylophidae S 0 Atomaria dilula Cryptophagidae S 1 Uleiota planata Cucujidae S __ 1 Amalorrhynchua melanarius Curculionidae St] As l Bagous oollignensis Curculionidae M y 1 Boris Iepidü Cumulionidae Gå, Has, R 1 Ceuthorrhynchus figurotus Cumulionidae Ha Gå I 0

ä

Hotade arter i Västra Skåne

Art Hotkat Familj Hottyp V Skåne

Ceuthorrhynchu: granulicollis Curculionidøe Ah __ 1 Ceuthorrhynchus pallidicornia Curculionidae Ah, Ask 1 Ceuthorrhynchua pleumstigma Curculionidae Gå, .Ip 0 Cneorhinu.: plumbeus Curculiønidae Ga,Hu l Couonus linearis Curculionidae Se,P 2 Cyphocleonus triaulcams Curculianidae Gi l Dicranthus elegans Curculionüae St; ya 0 Phyllobüøs uespertinus Curculionidae Sa, 1 Rutidøsomus falla.: Curculionidae Se,Ask 1 Cybinter kxteralitnorginalis Dytiscidae Vs,Jd 1 Hydaticus continentalis Dytiscidae Jd l Ampedus ruñpennia Elmer-ida: Su 1 Ampedus :anguinolentus Elateridae ä 1 Iachnodes sanguinioollis Elateridae å l Dacne rufifmns Emtylidae S l Acritus alomarius Histeridae ä l Limnebius papposus Hydmenidae Ven 1 Agathidium plagiatum Iziodidae Sa 1 Cerucllus chrysomelinus Lucanidae Sa 0 Melandrjya barbata Melandryidae Sa 1 Meloe brevioollis Meloidae GÅ,Gr 0 Melo: pmaca: baeu: Meloidae GK,Gb, Gr 1 Danacaea pallipea Melyridae 7 l Micropeplus caelatu: Micropelidae Jd l Cyllodes ater Nitidulidae Sa l Ipidia quadriplagiata Nitüuüdaø S5 0 Ischnømem sanguinicollia Oedemeridae Sa,P 1 Prostomis mandibularis Prostomidae & 0 Bibloporus ultimus Pselaphidae Se __ 1 Tychus narmandi Pselaphidae SjCAs 1 Micridium anguliwlle Ptilüda Sa 1 Caooobius schrcberi Scambaeidae Gå,Jb 0 Onthophagus illyricus Soarabacidae Gä.,Jb 1 Onthophagus vacm Scarabaeidae Gå,Jb 1 Osmoderma eremita Scarabaeidae Se,P l Odhotomicus Iongioøllia Scolytidae Se l Agyrtes bicolor Silphidaz Sa 1 Emus hirtua Staphylinüaø Ah, Gå,Jb O Philhygra tmolosenai: Staphylinüiae Max, Msk 1 Sepedophilus bipustulatus Staphylinidae Sg l Stena: glabellus Staphylinidae As, My, Mk 0 Allecula rhenana Tenebrionidae å l Blaps nwrtisaga Tenebrionidae H l Eledonoprius armotus Tenebrionidoe ü 1 Mycelochara humeralis Tenebrionidae Sa 1 Phylan gibbu: Tenebrionidac Has, Ge 0 Tenebrio opacua Tenebrionidae Se,P 1 Tatt-aroma dcunaresti Tetratamidae Se,P 1

sårbara, hotkategori 2:

Euglenes oculatus Aderidae Sa 2 Vanonus brevioornis Aderidae Haä 2 Anitys rubena Anøbiidae Se,P 2 Dorcatoma serna Anobiidae Sa 2 Priobium carpini Anobiidae H,Ss 2 Xyletinus vaedemeensis Anobiidae Se 2 Anlhicus tobias Anthicidae H 2 Chomgus horni Anthribidae Ss,Sg 2 Apion aethiøps Apionidae Gå, A3: 2 Apion oolumbinum Apionüiae Aak,__O l Apion interjectum Apionidae Gå, Ah __ 2 Apion laeuigatum Apiønidae Ah, Ask, O 2 Apion oblivium Apionldae Gå 2 Apian penetrans Apionidae Gå,Gb 2 Nanodes globulus Apiønidae St; Gr, Sd 2

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat V Skåne

Caenorhinus pauállus Ahelabidae se, 2 Lasiorhynchiles oliuaoeua Attelabidae ä, Ah 2 Bostrichus capucinus Bastrichidae ä __ 0 Agrilus oliuicolor Bupnstidae S, Ah 2 Bupnestia novemmoculata Bupnstidae S 0 Bupresti: octoguttata Buprestidae Sa,R 0 Mallhodes dispar Cantha ridae St 2 Acupalpu: dubiua Carabidae Gr, Sh 2 Amam littorta Carabidae Gå, Gr, R l Bembidion humemle Carabidae T, Sd, Gr 1 Bembidion Iunalum Carabidae Jd,Str 2 Bembidion quinqueutnhtum Carabidae H, P 2 Bembidion semipunctatum Carabidae Str 0 Carabus convexu: Carabidae G 2 Chlaenius nigrioamis Carabidae S12-, Sjf, Jd 2 Cicindela maritima Carabidae Ha, Hb, B 0 Cymindis hunuralis Carabidae G,Gb 0 Dyschirius chaloeus Carabidac Hal, Haä, Str l Dyschiriu: impunctipenni: Carabidae B, Has 0 Harpalu: hirtipu Carabidae G 2 Harpalus melanochølicu: Carabidae Ga,B l Harpalus picipennis Carabidae G 2 Dreposcia umbrina Catopüiae Se,P 1 Nargus willzini Catopidae S 2 Anaesthctis tutaoea Cerambycidae 5 2 Anoplodcra sexguttaia Cerambycidae Se,P 2 Cerambyx scopolii Cerambycidae S l Chlomphona herbsti Cerambycidae S l Ergalu [aber Cerombycidae g 0 Phytoecia nigricornis Cørambycidae Ah, Gr 2 Rhagium sycophanta Cerambycidae S 0 Strongalia attenuata Cerambycidae å __ 0 Tetmps starla Cerambycidae å, Ah 2 Xylotmchus antilope Ccrambycidae S 1 Cerylanidae å 2 Cerylon impressum Chrysolina gypsøphilae Chrysomelidae Gå, Ga 1 Cryptooephalus exiguus Chrysonulidae Ah __ 2 Ctjyptocephalus octopunciatus Chrysonulidae S5,Ah 2 Donacia Springen Chrysomelidae Sjf, Jd 2 Hermaeophaga mercurialis Chrysonlelidae __ 2 Longitarsus ferrugineus Chryaonulidae As 2 Longitarsua niger Chryaomelidae §51: 2 Psylliode: chalcomera Chrysonulidae Ah 2 Orthocis pygmaeus Cicidae Sn,Sg 2 Scymnua ferrugalus Coxincllidae å 2 Arthmlips obacurua Corfylophidae å l Atomaria pseudatm Cryptophagidae Mslg, Sjf, Se 2 Anlhønomus :pilotus Cumuliønidae & Ah 2 Bagous angustua Cumulionidae My, Sjf, Vvl 0 Bagoua binodulus Cumuliønidae Sji; Vvl 2 Bagous brevis Curculionidae M y 1 Bagous czwalinae Cunculianidae As, Bäo 2 Bagous Iongitarsia Cumulionidae Sjf; Sd 2 Bagous subcarinatua Curculionidae My, Sjf 2 Bar-islatioollis Curculionidae GÅ,Has 2 Barypeilhes cheurolati Curculianidae Ah 2 Bradybatua kellneri Cumulianidae S 2 Colosirus terminens Curculianidae Gå, Gb 2 Ceuthørrhynchus euphorbiae Cumulionidae Ask, Sjf 0 Cossonus cylindricus Curculionidae Se,P 2 Cosaønusparallelepipedus Curculionidae S8, 2 Grypus bunneimstris Cunculionidae Sjf, As 2 Gymnetmn hispidum Curculionidae 2 Hypera fuscocinema Cunculionidae Ah,__Gä 2 Leiosoma de/Zexum Curculionidae Sp,Ah 2 Lepyru: capucinus Curculionidae Ah, Gå 0 Neøsimcalus rhenanus Culvulionidae Gå, Ah, R 2 Orthochaetes setiger Curculionidae Gå 2

ä

Hotade arteri Västra Skåne

Art Hotkat Familj Hottyp V Skåne

Otiorhynchus hgneus Curculionidae Gå n 2 Polydmsu: pterygomalis Curculionidae Se,5h 2 Polydmsus serioelu Cumulionidae Se,Ah 2 Pseladus spadix Curculianidae Se, 2 Smicronyx smreczynskii Curculionidae Gl, Ae 2 Stenocaru: oardui Curculionidae Gl 2 Tfychius lineatuluc Curculionidae GI, Gb 2 Trinoden hit-tu: Denneuidae S 2 Coelambus lautus Dytiacidae 2 Hydmporus øbsoletua Dyticcidae Vvl 2 Ampedus cardinalis Elaleridae å 2 Athoue mutilalu: Elateridac 1 Se,P Denticollis rubens Elateridae S; 1 Elatcr fêrrugineua Elaleridae Se,P l Pnocments tibialis Elaleridaø S 2 Slenagmxtus mha Elateridae Se 1 Slenqgouu: uilloeus Elateridae å 2 Riøluz cupreus Elmidae Vv, Ve 2 Tripla.: rufipes Emtylidae å 2 Eucncmi: capucina Eucnemidoe Se,P 1 Hylis olemi Eucnemidae å l Hylla pmoerulua Eucnemidac & l Sdrta orbiatlarie Helodidae 2 Sf Histzr terricola Histeridae 2 H, R Hypocacculua ruñpes Hieteridae Hae,Ge 2 Saprinus immundus Histeridae 2 Sapåinun uinsoen: Hisleridae Ah, Aek 3 Hydmena nigrila Hydruenidae Vve l Hydraena pulchella Hydraenidae Vvs, Kliv 2 Ochthebiua auriculahu Hydraenidae Haâ 2 Ochthebius dilatatm Hydmenidae Haä 2 Helophonu redtenbøcheri Hydmphüidae Ven, Jd 2 Hydmphilu: aterrimua Hydrophüidae Ven, Jd 2 Hydmphilus piceus Hydrophüidae Ven, Jd 2 Latñdius bneuimüis Lathrididae Se 2 Stephoetethus alternans Lalhrididae Se,Sg 2 Agathidium haernorr* m. lmbdidae Gå,Gb 1 Limnichus pygmaeue Limnichidae Käh,Jd 2 Platycis cosnardi Lycidoe 8 2 Lymcxylon navale Lymexilidae 8 2 Aniaocxyafuscula Melandryidae å 2 Melandrya camboüies Melandryidae S 1 Melandrya dubia Melandryidae & 1 Phloiotrya r ufipes Melandryidae & 1 Apalue bimaculatua Meloidu Gå, Gr 1 Myoetophagus quadriguttatus Mycetophagidae Se,H 2 Epumøa deleta Nitádulidae å 2 Epuraea exciaicolüc Nitidulidae 2 j* Meligcthes atramentariuø Nilidulidae Ask, Se 2 Meligethu ho/Tmanni Nitidulidae M k __ 0 Meligethea acrripn Nitidulidaø Ah, k 2 Nosodendron fasciculan Nonodendridae 2 Oedemaera subulata Oedemeridae 2 Ah,Se Phalacrus diecknmnni Phalacridae Ge,Hae 2 Amauronyx macrlceli Pselaphidae 2 Se,Gek,G Clauiger Iongioomis Pselaphidae Gå 2 Eupledue bonvoubin rosae Psclaphidae S 2 Euplectu: brunnen: Peelaphidae å 2 Eupleclua duponti Pselaphidae Se,Gek,R 2 Tychua monilicornis Pselaphidae Mek, Sjf 2 Ptinu: lichenum Ptinidae ü 2 Rhizophagus bruncsiki Rhizophagidae å 1 Aegialüz spiesipec Scambaeidae Hae,Ge 1 Aphodiua pidus Scambaeidac Hall, Gli 2 Aphodiua poncue Smrabaeidae Gå, 2 Aphodius quadriguttatus Scarabaeülae Jb 2 Bolbooeras armigcr Scarabaeidae Ah 2 Gnorimue uariabilie Scarabaeidae l Se,P

Hotade arter i Västra Skåne

Art Familj Hottyp Hotkat

V Skåne

Scarobaeiåu Gå, 0 Heptaulacu: uilloaus Scolytidae S 2 Hylurgua lignipcrda Phloeotribu: rhododactylus Scolytidae Gå 2

Scydmaenidae §15,P 2 Cephennium gallicum Euconnu: denlicomi: Scydmaenidae As 2

Euthiconu: conicioollia Scydmaenidae 5 2

Scydmaenidae å 2 Neuruphn plicicolliø Scydmacnidae S 0 Scydmaenua hellwigi Scydmaenidae S 2 -Scydmaenuc rufus Achenium humüc Staphylinidae H21,Str 2

Acmlocha strida Staphyünidae 2

Aleocham lygaea *tephylinidae ä, Sg 2

Lk, Ask 2 Alevonota rufotectacc Staphylinidae Gå 2 Amarochara fodioomi: Staphylinidae 2 Atheta aqualioa Staphylinidae Bli, Slm Bolüodtaru ladda Staphylinidae S 2

Max, Msk 2 Calodem ncfeaoen: Staphylinidae Staphylinidae Slm 2 Carpelimus hcidenreichi Staphylinidae Max, Mak, Sjf 2 Cypha disooidea Staphylinidae § 2 Cypha nüida Staphylinidae Ah,Gb 2 Cypha uminulum Staphylinidae Sjf, Max __ 2 Cypha :uecica Deubelia picina Staphylinidae Mak, Max, Aak 2

Staphylinidae S 2 Gyrophaena munnen Staphylinidae Gb 2 Gymphaena rup. Heter-ola plumbea Staphylinidae Has 2

Lesteua hanseni Staphylinidae Kna 2 u Staphylinidae Mak, Ask 2 Liagluta longiuacula Gå, Gb 2 Microdola inquinula Staphylinidae Staphylinidac Gå 2 Ocypus gløbulifer Staphyünidae 0 Ocypus winkleri Orochanes angustatus Staphylinidae Ah 2

Staphylinüaø Gak 2 Oxypoda testaoea Staphylinidae 2 Philhygra botildae Mal Staphylinidae A5 2 Philhygra kaiseriana Staphylinidae Sa,Käa 2 Psephidonus koden Slaphylinidae Sa,P 2 Quedius truncioola Remus serioeua Staphylinidae Has 2

Staphylinidae Gå. Gb 2 Scopaeuspusilllu Slenuc alerrimus Staphylinidae GÅ 2

Sienna cautu: Staphylinidae GK, Ha! 2

2 Stenus gallicus Staphylinidae Glj, p: Stenus oscillator Staphylinidae St; As 2

Stena: aylvester Staphylinidae Lk 2

Staphylinidae Käh, Gb, Jd 2 Tomoglossa luleioomis Staphylinidae Haå 2 Tamoglosaa map. Velleius dilatatus Slaphylinidae Sa,P 2

Xenota clientukz Staphylinidae 1 §3,Sg Staphylinidae As 2 Xylodmmua a/?inis Staphylinidaø å 2 Xylodromus testaceus Tenebrionidae H 1 Blaps lethifem Tenebrionidae Gå 0 Hymenalia ru/ipes Tenebrionidae S 2 Mycetocham /Iauipes Tenebrionidae S 2 Oplocephala haemon *nüalis Tenebrionidae S 2 Prionychus melanariua Throscidae S 1 Trixagus duuali S 2 Pettis gmssa Tiogbsitidae

Hotade arteri Västra Skåne

7.7 Hotade arter kommunvis

Här följer listor över lavar, samt och fåglar grod- krâldjur. Förekomsten av de hotade arterna för kommun i Västra anges varje Skåne.

förkortningar

lavar x: arten finns i kommunen 0= arten har tidigare förekommit i kommunen men är nu försvunnen

fåglar x: häckande i kommunen x? = troligen hâckande i kommunen

gnxl-ochluäldiur x = arten finns i kommunen ?= inget fynd av arten i kommunen men förekomst är ändå trolig

Hotade arter i Västra Skåne

x x x x x x x x x x x x x x x

954m

o o o o

x x x x x

.doz

2.5..

x x o x x x x x o x x o x o x x x.. x

.(001

x x x x

25:9_

x x x

x x o x x

gg

x x x x x o x

ozrmdxwozñ

ä.

82.35.

x x x o x o o x

sig

x

ázåuám

o

nWÖh

x x

Sed

o

.ww

Jm; UOZ...

Öñáå w w 8 w .w w mm a mm .w mm w m w w w w 1 w 3 .w w w m.. m w w m mm 8 m 3 w

ø§ou âtozä ›|a_odc.ø.. ›w_cc_._w

58a

åamwvxroxm w_mxo_oEEMw ›u_s_w.nu.u›u ääouøøøo.

§3_

›a_›_._2m_›..

›u__«s_a

äzñzzø 22.23_ ›w_o_ouczm ›u_a:___ ›w__oww:E

. Em :S: Ezra - - 3:8 . §3., - - . - . odling» - . . safu 22.0: 228 w§

..

w

o

antagit.:

i.. u

_S_

zåmzmxi

mååånga:

anus

Subâf åøcåm

...mässan

83.33.

Eautuszam

33:.

i..

Saemåmm

mSöb

ä..

»ouxañmmmceoiåzä

.E5033

Slsøuütå

.og

wSbNEE mtøomøcwu

uêuøamsm

wou

259_

E055 än...? 85x59 839.3

QCOASSOS swotsza.

»anamma uläsmu

§83

gonna

mänñee

.SE ä..

:Qawuoumznsn gåñasmumüámo.

.anses

pozzw

.u:=_..›m._o. Eêøcuxo mtmkcuü m8s8ø20 Suecia wcqwüoåcw. mtmctml 332.01 Easit utoscux .Eunån Eomwohuwm GtSENQ êåumo Emma! 8353:02 åeuonzalm.

...OI avses... såm :in E30 utge.. grå.: ä .annan 30:00 uêoaoo $§W säâo E054. 53.55

Hotade arter i Västra Skåne SOU 1990 :95

x

954m

x x x x x O x x x x x x o x x nu

x x x

432...

x m

:ö:

x ... x x x O x x x x

8:

92 Z

x x x x x O x x x x m_

&

x x x x x O x O x x x x x x x C

åäö

x x x x x x x x x x

ozadxáozñ

x _

§05_

3535_

x x x n

5.55.58,...

x x x x x x x x x x x

m.

x

81m

N

än_

x x u

mao»

ensam

øzcmåwwñwäm

x O x x O x x x x x x I

Så

x _

...u mo.:

03.: m w.. w m m.. mm n. m 3 a m.. m a w w m M m _. a m.. am m m 3 m.. .m

3:005

.

:...305

xñmsmüøa

N_=.__C

22:5.: :§92 :magen

›w_xu_.amxo åzmamnto_ ›a_.o:o..›__o zåamäs. zwzumwamaa. N_@_Ommmw ›a_:o=o_._::m a_u_$2cmwo_o åzmcuiuuaxm

.ara

:ändå x_amuo› NFEN aêmm.. axe 22.02; uêkzccw. aina_

. . . avs. . :ox .äs . . . 9a

c um

...nu

x .

n

58:25

g

Eaxxmcøxu »causes

manga.:

ä..

:sås 30:50: väckta.

2:8..

Eåwüämüs

»sin

wcmumøñêaam

zámnmxäüzzm

s=.m..=.am.

8:0

sans»

Mzmuamu

»mars

8333:.. usâsx Eatzøxam 8.388

8..

uâuâ enas

u...?

En

.§53

uoucø›ub.uc›ocdm_

t

acâäââw uøuâxâåâ

52.:.

...Siam Eâmcsccx Eaxåuuoxoxå Mñnwbuøäünu: wcêucxcum .Ezânunäum

wtwmatøm MEOGs E2850 Eeaozuü.: ucüä 225% .åectx Eåuxwo neonmñ wâäüQ Suøsüuü mEåumøz näsan åøêøm åøêøm magin .essän Sååå

»ox & 42_

Hotade arter i Västra Skåne

px x px px x px x x x x x

Qpämgwozn

x x x x x x x x x x x x x x

50:

px px px px

x x x x x x x x x x x x

§0:

âz px px px px

x x x x x x

mao»

.m px

...Ex

x px x x x x x x x x x

zá px px

x x x x x x x x x x

.w

9 px px

aa

x x px x x x x x

Pom

px x px x x px x x x x x x x px x

55883 -ozödzuwozñ

x px x px x px px x x x x x px x x

(ä.

x x x x x x x x x x x

woz:

...zum

px px px px px

.BE

px

x x x x x x x x x x

§29

px px px

»inom

X x x x x x x x x x x x x x x

px px px px px px

x x x x

.cam

9 px

x x x x x

ppb»

aux px

zámámgá:

px x px px x x x x x px

X x x x x x x x x x x x

.mw

px px px px px

Såmoz:

x px x px x px x x x x x x x x px px .ä

wdmm

max x x x x x x x x x x

95m

px px

_

ucøâåwc

mucsêâcxøâ.. oucåtxêpøâg oncäuåcxmâg nzågmcââc E§w...2§ân ?E3255 _muswâgmcxmåz 02%._

v32 un.: va.: v52

uzsøiox

v22

.sega .anåm :§2 .cäåa .§28 E53» EEE» 2.5.3 §28 .Sam 312.3 .asap ...Eau

:in så så .aa 22 .aa

v o.. F .s

_

25539..:

n .z N

s...?

|||ä1=ø

ucuz»

x...

än;

x:

.ovcuåpxuåocä

xoccux

oss

aulan...

:ä:

532m_

_ummucêå euiuacax oaaåslløs. qs=xuaesoa usmeassa

.sin EBS.: 9:222 2.559. .E3950 05053» 5.5.2.3 35:a ouøxwâa se...? .än §5.: sa ;Sån pågå. 5250. .anwa øcozâ 52395 måsten oss.: 822:.. .ämne .Ecox ._5223

po: :ä [J .55

Hotade arter i Västra Skåne

XXX XXX Q»

9%

...x .Z ...x xxx s.

S_ g.. XXX O O

woz

:g

XXXX Q ...x ...x XXXXX

1%

NN ...x

gb

.M4 ...x

XXX

.ajg

Za

...x m_ ...x

s. XXX ox

D3

Np ...x

p.

g

XX

.OZÖJMI

...x ...x wN s. Xx

.mozñ

s. m_ ...x ...x (ä.

XX XX

woz:

oN ...x ...x

.$.

å

(§34

C ...x ...x

ousom

OI XX XX

0-5._

xxxfgxxxx N ...x

.man

...x s. ...x

øzEuEm

px ...x v_ ...x

...x s. XX XX

-._u M24

...x .I

m.:

...H8

n»

ma..

oucwåzwc oustagâ 852053:

ovcøåiwcäcwc ovcguäøcäcuz

ä...? .cnøzwø acw... :Bön 2.3.5» 23:a» 2a.. nå:

.Or-I oü

.EG

Ewamucøaz:

0080:

zoamxuwc

908cc

ovcgäsicäca:

:u

0055:3530:

m

532m

uäuzgqza_ .zåmEotm

JCB

Ewmtåzm Qwâxuøn S328: .Bassam u.un.«o 35:25 aim...? 252.nu ucmöcwcø States; 03502..: uñwtamño_ Eauâzo. aaaêmm ucñaøvøtø 333.22»

SvEE EuEE fatta_

§2..

...OI ä 42 “Råå :Ez: 05m_ 289m v.33..

SOU 1990 :95 Hotade arter i Västra Skåne

...x x x x x x x

x x. x x x v

95m

0._.äm.._m0z<.<0OI

x x x x x x x

x x. x x x v

50:

døåeøox

x x x x x

x X o x x x m

251925515.

må

x x x x

.mx

o o x. x w

.m4 E

x x x x x x

...ax x x. x N ...ax

än_

x x x x

.m

o o x x x N

.m

ö_

aa

x x x x x

x.. x x w

3a

äødâøx

x x x

9B

...x

.ozadxamozi

o x x x n

EB

azâmxøozñ

xx x

(28502:

x x x x x x.. m

x x å

.åx

åâ xx xx

x.. x x x x v

.åx woz...

»E305

x

§29

ox

x x x.. x x v

§20..

x x x x

oz.:

px

x x x x x x x x

.cam 023

gänga:

ö_

x x x x v

.må

øååám

E

øzääü

x x x x v

.m9

hum.:

x

023..

...x

x x x x x x x x x

023..

u

.mä

px

:oo

Sâwøzamøm

x xx

.ds

...x x x X x x x x x m

.må Sá

.v95

x x x x x x x x x x

adam»

-d moz...

...x

ovåomm

.mjmE

x x x x x x x x.

98 Q

i.. 3:a

w n S: N

00:a...

i..

2:. al: s..

sucaeuäsêw..

åüswxaiøzzmöx

.sea

.og

...0x9§.2=w=2um.

.og

.ov:u›!xn:›u:u:

ovååiøcâcm:

620...

»Ba

_Emxêwc ussacox..

så 2:033: uzumê åao; 2=_- 6.59.40 ansa,... svaga_ å» a: 5323 .så Euwmh

,qåwmgmøm

.§11

.

Exempel på återskapande av naturmark

8 av naturmark

Exempel på återskapande

Ett pilotprojekt for återskapande av naturmark i ett slättomráde vid Löddeköpinge.

8. l Bakgrund

Kring de flesta av Västra Skånes tätorter råder idag stor brist på rekreationsområden. Den kraftiga strukturrationalisering som slättlandskapet genomgått under senare decennier, har lett till att den allemansrättsliga marken krympt till ett minimum och att för flora och fauna livsviktiga biotoper raderats ut eller kraftigt utarmats. Vid mitten av 1800-talet upptog våtmarker ansenliga arealer i regionen. De omfattande utdikningar som därefter följde ledde till att viktiga naturmiljöer och arter försvann.

Klimatet, de speciella geologiska förhållandena, samt mötet mellan norra Europas och Mellaneuropas vegetationsregioner är forklaringar till att Västra Skåne varit en mycket artrik del av Sverige och hyst en lång rad arter som haft sina utbredningsmässiga tyngdpunkter här. Flera av dessa arter finns idag endast på enstaka isolerade lokaler och i ytterst små populationer.

Med anledning av det växande behovet av rekreationsmark och en förändrad jordbrukspolitik, kan man förutspå att nya rekreationsytor nära de större tätortema i Västra Skåne kommer att anläggas de närmaste åren.

Mot denna bakgrund har Miljödelegationen Västra Skåne initierat ett pilotprojekt som i korthet går ut på att omskapa ca 25 ha tätortsnära åkermark till ett område med artrik och varierad naturmark. Området ligger strax öster om Löddeköpinge i Kävlinge kommun.

8.2 Målformulering

Syftet är att skapa ett demonstrationsområde. Målet är att återskapa äldre naturmarkstyper med dess arter och biotoper och samtidigt öka möjligheterna till ett rörligt friluftsliv.

Ambitionen är att göra det tilltänkta området attraktivt for rekreation, som naturstudier och promenader.

Exempel på återskapande av naturmark

Målet är även att återskapa olika typer av som biotoper, tidigare varit typiska för den skånska och att här hotade slätten, ge ett antal arter bättre

överlevnadsmöjligheter.

Återskapandet av naturmarken skall ske med utgångspunkt från

de naturliga förutsättningarna på drastisk omplatsen. Ingen daning av topograñn får ske. Hänsyn ska tas till traktens kulturlandskapstradition.

Det genetiska växtmaterialet vid av naturmarken anläggandet skall när det gäller huvuddelen av artstocken komma från ett antal väl definierade kvarvarande lokaler i Västra Skåne. Dels kan växtmaterialet införas med frö, dels med uppskolade plantor med proviniens från de ovan nämnda lokalerna. Hela grästorvsstycken kan transplanteras för att på så sätt också överföra den lägre faunan, bakteriestammar, svamphyfer m. m. För vissa enstaka arter som utrotats i vilt tillstånd i Västra Skåne kan bevarat trädgårdsmaterial eller vilt material från andra komma regioner ifråga.

Vid sådd, plantering och skall dokumentationen jordöverflyttning vara mycket noggrann och de som ställts av SNV regler upp följas. SNV har också aviserat speciella för vissa hotade arter. program Eventuellt införande av dessa arter till den naturnyanlagda marken skall ske i enlighet med dessa program.

Vad som ovan sagts om växter skall också i men princip gälla djur, här kommer spontan att bli en faktor. För invandring betydande vissa djurarter kan dock bli t. ex. detta inplantering aktuell, gäller vissa amfibier. Också vissa insekter kan tänkas in då planteras spridningsavstånden kan förväntas vara ett svårt hinder för spontan invandring.

Strövande i området skall i princip kunna ske över hela Vissa ytan.

inskränkningar bör dock göras för slåttermarkerna och för vissa

våtmarker under delar av året. Rekreationen kan också kanaliseras med strövstigar och ridstigar.

8.3 Genomförande

Projektet Mark och vattendrag inom Miljödelegationen Västra Skåne engagerade under hösten 1989 forskare vid Institutionen för

landskapsplanering, Alnarp och Institutionen för ekologi och

miljövård, Ultuna för att tillsammans med dessa riktlägga upp linjer för projektet. Ett antal kommuner kontaktades för att utröna om det fanns intresse for att i samt att engagera sig projektet, upplåta lämplig mark. Valet föll på kommun som Kävlinge erbjöd sig att ställa upp med mark.

Exempel på återskapande av naturmark

Det aktuella området är beläget strax öster om Löddeköpinge och gränsar i söder mot Lödde å. En förutsättning vid valet av detta område var att det gick att samordna med planeringen av en kommande vikingaby. För närvarande gäller att ett område om cirka 20 ha (område D, figur 8.1) är disponibelt under 1991.

\\

Figur 8. 1 Områdeskarta. Naturmarken är planerad att skapas i område D (ca 20 ha).

Naturtyper

På grundval av en översiktlig vegetationsinventering, geologiska och hydrologiska data, arkivmaterial, samt en god kännedom om traktens naturförhållanden kan följande naturtyper komma ifråga vid återskapandet av naturmarken (inom parentes anges referensobjekt och möjliga källor för förökningsmaterial):

- betesmark

Öppen torr (Gunnesbo äng, Kungsmarken, Hyby

backar, Stångby) - Friskt till fuktig betesmark, öppen-halvöppen (Hyby backar, Kungsmarken) - Kalkfuktäng (Kungsmarkern) - Rik friskäng (Kungsmarken) - Extremrikkärr (Stångby mosse, Sularpskärret) - Grunda dammar - meandrande bäckfára Naturligt

Exempel på återskapande av naturmark

Ädellövskog (Dalby Söderskog och Norreskog, Linnebjär)

Skottskog Stubbskottsäng (Hörjel) Äkrar med rikt inslag av åkerogräs

Listor över tänkbara arter för respektive naturtyp har upprättats, se avsnitt 8.5. En preliminär plan (figur 8.2) for området har utarbetats i samråd med stiftelsen Museion, som håller i planeringen av vikingabyn. Denna plan visar även hur intilliggande marker skulle kunna utgöra en mjukare övergång mot åkerlandskapet.

Fältförsök SLU avser att utnyttja området för fältförsök. Exempel på foreslagna projekt âr:

att studera och jämföra olika teknik att utmagra mark, då en förutsättning for en artrik vegetation på kulturpåverkad mark ofta är magra markförhållanden. att ta fram ett lämpligt växtmaterial av lokal eller regional härkomst. En stor del av det material som erbjuds i plantskolor och av fröfirmor har selektionerats och avviker starkt från de naturligt växande individerna av samma art i Skåne. Det är av naturvårdsskäl därför inte lämpligt att sprida i naturen. att testa olika anläggningsteknik för fuktiga biotoper och studera olika arters etablering här etablering av lignoser: Täckrot kontra barrot, samt olika tâckningsmaterial.

.\\

\ .

Figur 8.2. Preliminär plan över området och dess omgivningar, med beskrivning och ungefärlig areal (ha) på delytorna.

1. Ängsstråk med gång- 0,1 17. Vikingabyn inkl. skott- 2,5

cykelväg skog och odling

2. Äng med trädsolitärer 0,25 18. Ängsstråk m inslag av 0,3 3. Öppen betesmark 2,5 buskar o mindre träd

4. Entréhusets tomt med 0,8 19. Mindre dunge 0,05 parkering 20. Småvatten med kantzon 0,05

5. Utdraget bryn, obetat 0,25 21. Ãngsstråk, enstaka 0,5

6. Högbestând, obetat 4,5 buskar 7. Fäiktstrák, högbestånd 0,6 22. Dungar, trädsolitärer, 1,25 8. Skogsglânta 0,1 obetat 9. Högbestånd, betat 0,5 23. Slåtteräng med dungar 2,0 10. Utdraget bryn, betat 0,8 och solitärer

11. Dungar och trädsolitärer, 1,5 24. Öppen slåttermark 2,0

betat 25. Rikkän 0,2 12. Mindre träd och buskar, 1,3 26. Slåtterâng med buskar 0,5

Exempel på återskapande av naturmark

8.5 av önskade naturmark och

Lisming typer av arter: Ett exempel

Detta är en av de artlistor som upprättats, ett arturval för

typiskt torr, betad gräsmark.

Torr gräsmark, betad

Trädmch buskskikt:

Crataegus oalysina up. calycina korallhagtom C.calysina sspcuruisepala spetshagwm Cmtaegu: laeuigata rundhagtorn Cmtaegus monogyna trubbhagwm Euonimu.: european benved Prumu spinoea slán Quercus mbur ek Rosa oanina stenms Rasa dumalis nyponux; Rosa mbiginosa äppelma Rosa uillosa upJnollzls hattar-os Rubin plicatus sötbjömbär

Fältskikt

örter:

Achillea millcfölium rölleka Agrimania eupatoria småborre Aglimonia proceru luktsmáborre Alchemilla glauoucens aammetadaggkåpa Allium carinatum msenlök Allium øleraoeum backlök Anlennanh dioica kattfot Anthyllis uulneraria getväppling Arabia lhaliana backtrav Anenaria serpyllifolia sand narv Arnuria maritima up. elongata backtrin. Amauri: minima klubbñbbln Artlumiaia campestris fáltmalört Campanula mtundifolia litenblåklocka Carlina vulgaris spåüatd Centaurea jaaa rödklint. Cerastium aruenu fältarv Cerastium fontanum hönsarv Cerastium :emidecandrum vårarv Cirsium acaule jarüüstel Daucus carota morot Dianthua deltoida backnejlika Erophih uema nagelört Euphrasia sp. ögontröst Filagoaruensis ullört Filago minima spensligullört Füipendula vulgaris brudbröd Fragaria uesca Smultron Fragaria uiridis backsmultron Galium boreale vitmåra Galium uerum gul måra Genlianella sp.

Exempel på diet-skapande av naturmark

Geranium aanguincum blodnäva Helichryaum arenarium hedblomster Hierucium pilosella grlñbbla Hieracium umbellatum ilockñbbla Hypericum peøforaium äktaj oha nnesört Hypochøeris radicata mtñbbla Jasiøne Montana blåmunkar Knautia aruensis Akervädd Lathyru: linifoliu: gökärt Leontodon autumnalia höatñbbla Leontodon hispidus sommarñbbla Leucanthemum vulgare prisar-age Lotus oomiculatu: klri ngtand Mcdicago faloaia gullusem Myoaotis diacolar bmkiörgätmigej Myosotis ramosissima backiörgätnügej Myosotia stricta vårfdrgätnügej Ononis rtpena puktöme Pimpinclla sarifruga bockrot Planiago lanaolata avartkämpar Plantago Inedia rödkä mpar Polygala vulgaris jungfrulin Polentilla argentca femñ ngelürt Potenlüla heptaphylla luddñngerört Primula varit gullvivn Prunella makar-is brunört Ptdsatilla pratcnsis üliaippa Pulsalilla vuuaris backsippa Ranunculua bulbouu knölsmörblomma Rhinanthua minor ängssknllra Rhinanthus carolina: höskallra Rumez aoetosa lngseyra Rumex aoeiosella bergsayra Satureja acinoc harmynta Saxifraga granulata nmndelblom Scabiosa canescens luktvädd Scabiosa oolumbaria lältvädd Senecio integrifolius iältnocka Seneciojaoobaea sünü Senecio vemalis vårkorsört Silene nutans backglim Teesdalia nudicaulis sandkrassing Thymua urpyllum backümjan Tragopogon pratensis ängshaverrot Tri/blium arvenu harklöver Trifolium aureum gullklöver Tri/blium medium skogsklöver Tri/olium monianum backklöver Trifolium pratenu rödklöver Trifolium sirialum stri mklöver Vicia tenuifolia luktvicker Vicia lathymides vlrvicker Viola canina ängsviol Viola hirta buskviol

gräs och halvgräs:

Agmstis oopilhria rödven Aim caryophyllea vittne] Aim praeco: vårtátel Anthoxanthum odøratum vårbrodd Arrhenatherum pmtense Ångshavre Arrhcnatherum pubescena Iuddhavre Briza media darrgräs Bromus hordeaceus ssp. hard. luddlosta Can: car-_yophyllea vårstarr Carex hirta gruaatarr Cynosunøs cristatus ka mäxing Daciylus glomerata hundäxing Danthonia decumbens knägräs Feslucaouina fâmvingel

Exempel på återskapande av naturmark

Festuca rubra rödavingel Luzula campestri: knippfryle Nardus stricta :mig Phleum phleoides ñentimotej Phløum pratenu up. bertolonii vildtjmotqi Poacompreua berggröe Poanemomlis lundgröe Poapmtensissspangustifbüa smalbladigt ängugrüe

Exempel pá kommunal kvävepool

9 kommunal kvävepool, Exempel på

Kristianstads kommun

Inledande kommentar av prqiektet Mark och Vattendrag

På uppdrag av projektet Mark och Vattendrag inom Miljödelega-l

tionen Västra Skåne, har hälsoskyddsinspektör Michael Dahlman,

Kristianstads Vattenrike ort ett försök att exempliñera förslaget

Kommunal som valts är Kristianstads komkvävepool. Exemplet mun.

Förslaget om kommunala kvävepooler (avsnitt 4.1.2 - se även SOU 1990:93 avsnitt 9.3.1) innebär att kommunerna får rätt att inom ramen för fastställda utsläppsgränser ta ett övergripande ansvar för mängden kväve som transporteras ut ur kommunerna. Skatter, avgifter och åtgärder samordnas. Exemplet Kristianstad visar konkret hur arbete med kommunal kvävepool kan bedrivas. Vi ser också vilka som uppstår då man försöker omsätta idén i problem praktiken.

Dahlmans stannar underskott. Inkomster från beräkningar på kvävepoolen täcker bara omkring hälften av de utgifter som fordras för de föreslagna åtgärderna.

Den kr/kg som Dahlman föreslagit är alltså för kväveavgift på 12 liten. Man kan undvika att höja avgiften om man istället avgiftsen av de till luften utsläppta kvävebelägger högre procentsats Det är alltså då fråga om att låta en större andel av föreningarna.

bensinskattemedlen ingå i kvävepoolen. Att avgiftsbelägga ammoniakavgång från stallgödsel har också diskuterats.

När det gäller finansieringen av åtgärderna tillkommer en källa som inte med här då den är mycket svår att bedöma. Det är tagits om det som en markägare kan få del av vid fråga anläggningsstöd av våtmark. kan radikalt föranläggandet Anläggningsstödet ändra balansräkningen.

De åtgärderna kommer att resultera i en 35 procentig föreslagna minskning av de vattenburna kväveutsläppen (inkluderar punktoch diffust läckage) till havet. Halvering är målet. Ändå utsläpp får resultatet anses tillfredsställande, eftersom en rad generella inom jordbruks- och transportsektorerna. åtgärder idag genomförs Dessa åtgärder beräknas stå för resterande 15 procent.

Exempel på kommunal Iwävepool

9. 1 Varför en

kvävepool ?

9. 1 . 1 Problem med att minska kväveutsläppet

Utsläppen av kväve till havet måste minska. Det finns dock åtskilliga problem med att kunna genomföra det. Några av dessa 81:

Kvâveutsläppen måste minskas kraftigt (minst 50 %) och på kort tid (5 år) vilket är en stor att åstadkomma. utmaning Utsläppen kommer inte bara från avgränsade punktkâllor utan i hög grad från diffusa källor som åkermark och nedfall.

Åtgärder måste därför vidtas av ett stort antal förorenare

vilket kan vara svårt för myndigheterna att med genomdriva konventionell metodik enligt till exempel miljöskyddslagen och skötsellagen. Sådana åtgärder som ökar den självrenande förmågan (infångande av kväve i organisk substans, denitrifikation) är i regel inte kopplade till en specifik fororenare - och vem ska då betala?

9.1.2 Kvävepool en möjlig väg

En till lösandet av dessa är att

möjlig väg att bidra problem utnyttja

en KVAVEPOOL. Avsikten med en sådan pool är bland annat:

Att möjliggöra finansierandet av åtgärder mot kväveutslâppen enom att låta förorenarna betala (Polluters Pay Principle). tgärdema behöver dock inte vara direkt knutna till utsläppet utan insatserna kan allokeras dit de gör mest nytta enligt en rioriteringsordning. tgârder som gynnar självrenande processer kan finansieras. Lokala initiativ och kunskaper kan tas tillvara som komplement till centrala, generella direktiv.

Exempel på kommunal kvävepool

9.1.3 Tillvägagångssätt

En for varje kommun eller, till en början, kvävepool upprättas för särskilt belastade kommuner. betalar for sina kväveutsläpp enligt vissa principer. Utsläppare Avgifterna förs till poolen. Varje kommun upprättar en förteckning över möjliga åtgärder för att minska tas bland annat till kväveutsläppen. Hänsyn kostnadseffektivitet, effekter på olika recipienter (hav,

inlandsvatten, grundvatten), naturvårdsvinster. Åtgärderna

prioriteras. samordnas och centralt (jämför med Planeringen regionalt och och

kalkningsplaneringen) âtgärdernas genomförande

fastställs i samverkan med lokala organ. finansiering De konkreta utarbetas och verkställs på lokal nivå. åtgärderna sker helt eller delvis med medel från poolen. Finansiering Även andra än kommunen kan stå för åtgärder. Kommunen har dock ansvaret för att kväveutsläppen minskar och att och samordning sker inom kommunen. inventering En måste finnas för utsläppen av övergripande målsättning kväve från kommunens område. Om inte målsättningen får kommunen betala en årlig avgift till poolen för den uppfylls delen.

överstigande

Aven vid reduktion behövs medel till drift och uppnådd ytterligare åtgärder där det är befogat.

9.1.4 Förslag till avgifter

Utsläppare inom kommunen betalar årligen 12 kr/kg utsläppt kväve till en kvävepool. från kommunen ska minska med 50% till Kväveutsläppen 1995 med 1990 års värden. Efter 1995 betalar jämfört kommunen 12 kr/(kg-år) till poolen för den överskjutande mängden. Utsläpp till luft debiteras med 25 % av utsläppet (antaget bidrag till övergödning av vatten). kommun erhåller årliga bidrag motsvarande avgifter- Varje na, eventuellt med undantag för regionala potter. Sekundära (t. ex. reningsverk) kan i sin tur utsläppare debitera de primära utsläpparna (t. ex. hushåll och industrier). Kommunen kan hos andra kommuner som köpa åtgärder har större möjligheter till åtgärder.

Exempel på kommunal kvävepool

9.1.5 Avsikten är inte

- Avsikten är inte att i forsta hand åstadkomma minskningar genom straffavgifter utan främst att finansiera och ge bidrag till meningsfulla åtgärder, även sådana som inte är kopplade till en enskild föroreningskälla. - Inte heller ersätter kvävepoolen sådana krav på åtgärder som bör ställas enligt till exempel och skötselmiljöskyddslagen lagen. Genomförandet av de åtgärderna kan dock underlättas

genom delfinansiering via kvävepoolen.

- avser alla Kvävepoolen inte former av kväveutsläpp, utan främst de som leder till övergödning av havet och grundvattentillgångar. - kan Målsättningen naturligtvis inte vara att eliminera kväveutsläppen eftersom kväve är ett naturligt cirkulerande ämne. Avsikten är däremot att hushålla med kvävet, dvs. hålla det inom cirkulationen utan alltför stora läckage.

9.1.6 Några frågetecken

- Vissa kommuner har kanske små utsläpp men goda möjligheter till rening. De kan då få betalt av andra kommuner. - Vissa kommuner har små egna utsläpp men får ta emot mycket kväve från kommuner via luften näraliggande (till exempel skogskommuner i lä av storstadskommuner) vilket medför vissa utsläpp (till exempel direkt deposition på sjöytor, ökad nâringshalt i dagvatten och dylikt). Detta bör kunna lösas med regionala utjämningar. - kommuner får ett nedfall Många av kväve som till stor del härrör från utländska källor. Å andra sidan exporterar svenska källor kväve till andra länder. I detta skede föreslås att de inhemska källorna betalar för sin del av utsläppen. - från vissa Läckage områden kan i stor utsträckning bindas upp organiskt eller denitrifieras på vägen till havet eller

grundvattentillgångar. Det kan vara svårt att uppskatta hur

väl denna självrening och hur mindre fungerar mycket vissa utslâppare i så fall behöver betala. Men om det går att göra sådana uppskattningar blir de en för att rätt viktig grund

värdera belastningar och prioriteringar.

Exempel på kommunal kvävepool

9.2 Varför Kristianstads kommun ?

9.2.1 Stora utsläpp från Kristianstads kommun

Från Kristianstads kommun släpps årligen ut stora mängder näringsämnen till havet, ca 1 800 ton kväve och 30 ton fosfor. 30 % av det kväve och 20 % av det fosfor som förs ut till Hanöbukten via å härrör från utsläpp inom Kristianstads kommun. Genom Helge sitt kustnära läge och avsaknaden av större sjömagasin längs å kan man dessvärre räkna med att de naturliga Helge har en begränsad verkan på de utsläpp som reningsprocesserna sker från Kristianstads kommun.

Huvuddelen av utsläppen från Kristianstads kommun härrör från diffusa såsom läckage från åkermark och skogsmark, utsläpp och Hela 85 % av kvävet och 75 % av fosforn luftdeposition dylikt. härrör från diffusa och inte från punktvisa källor.

9.22 Åtgärder inledda

Kristianstads kommun nu en ökad kväverening i det genomför centrala reningsverket. Därutöver arbetar kommunen, främst och hälsoskyddsnämnden och projektet Kristianstads genom miljömed att åstadkomma minskningar även av de mer Vattenrike, diffusa utsläppen i kommunen. Några exempel:

- 1988-89 tillsammans med lantbruks- Pilotprojekt kring Mjöån nämnden och LRF för att pröva miljöinriktad rådgivning och bidrag till lantbrukarna inom ett värdefullt avrinningsområde. - och till markägare kring Oppmannasjön Rådgivning bidrag och mot enskilda avlopp kring sjön, kombinerat med åtgärder en limnologisk undersökning 1989-90. - Förstudie utförd 1989 av och växtekologiska limnologiska vid Lunds bekostad av miljö- och avdelningarna universitet, hälsoskyddsnämnden, för att kartlägga var våtmarker, översilningsmarker och årestaureringar kan skyddszoner, anläggas och utföras. - Bekostande av en vid fullskalig översilningsäng lsgrannatorp, Sveriges första moderna, klar april 1990. Utvärderingen görs av växtekologiska avdelningen vid Lunds universitet med medel från naturvårdsverket.

Exempel på kommunal kvävepool

- Bekostande av skyddszoner och vissa restaureringsåtgärder längs Kråkebäcken. Bidrag även från landstingets miljövárdsfond och lantbruksnämndens Genom- NYLA-program. förs 1989-90. Utvärderingen görs av limnologiska avdelningen vid Lunds universitet med medel från naturvárdsverket. - Kristianstads kommun

är huvudsaklig finansiär av projektet

Kristianstads Vattenrike som samordnar och utvecklar insatser kring nedre Helgeån med vattnet som utgångspunkt inom områdena naturvård, undermiljöskydd, ekomuseum, visning och turism.

9.2.3 Bra bakgrundsmaterial

För att kunna använda Kristianstads kommun som krävs exempel tillgång till tillräckliga bakgrundsdata. Under senare år har flera rapporter och utredningar producerats för detta område:

- Miljövárdsprogram för Kristianstads län. Länsstyrelsen 1984- 1989. - i Kristianstad - Miljön underlagsrapport. Kristianstads kommun 1987. - - Kristianstadsprojektet alternativ markanvändning och restaurering av vattendrag i jordbrukslandskapet, en förstudie. Andreas Krug et al, Lunds universtitet 1989. - Regional miljöanalys. Länsstyrelsen 1989. - Hanöbukten som naturresurs. Länsstyrelsen 1989. - Närsalter till västra Hanöbukten och Skälderviken. Länsstyrelsen 1990. - Levande kusthav förslag till åtgärdsprogram för att minska

närsaltsbelastningen på Hanöbukten. Länsstyrelsen 1990.

-

Miljöskyddsprogram för Kristianstads kommun 1990.

Dessa rapporter utgör en god stomme för utarbetandet av en kvävepool och en åtgärdslista för Kristianstads kommun.

9.3 Inkomst: i Kristianstads kommun

Utsläpp

I detta avsnitt görs ett försök att värdera i kommunen i kväveutsläpp kronor. Totalt bidrar kommunen med cirka 1 800 ton kväve till Hanöbukten.

I kommunen har cirka 20 000 personer avlopp som inte är anslutna till kommunala nät. cirka 13 000 fritidsboende har Ytterligare enskilda Cirka 10 % av de permanentboende har avlopp som avlopp. leds mer eller mindre direkt till vattendrag eller sjö. Däremot är det bara ett fåtal fritidshus som har direkta utsläpp - de flesta är nämligen belägna vid den sandiga kusten.

Räknat på en faktor 12g N och 2,5 g P/(pe-d) for orenat avlopp och 8 g N och 0,45 for infiltrerat avlopp de enskilda avloppen g P/(pe-d) ger ett utsläpp av 5 ton fosfor och 60 ton kväve. 40 % av sammanlagt fosforn härrör från de orenade utsläppen men endast 15 % av kvävet.

60 ton kväve å 12 kronor/ kg innebär 0,72 Mkr/ år.

9.3.3 Reningsverken

Det centrala reningsverket i Kristianstad (CRV) är helt dominerande vad kväveutsläpp från reningsverk i kommunen. gäller

lagt uppskattas reningsverken släppa ut cirka 220 ton kväve per år.

220 ton kväve å 12 kronor innebär 2,6 Mkr/ år.

Till CRV är några verksamheter som står för en hel kopplade del utsläpp av kväve. Till dessa hör:

KBS slakteri ca 150 ton N/år Kronfågel slakteri ca 10 ton N/år Skånemejerier ca 10 ton N/år Kommunens soptipp ca 25 ton N/år

Av de drygt 400 ton kväve som tillförs CRV årligen härrör alltså nästan hälften från ett fåtal Å andra sidan tillför utsläppare. livsmedelsindustrierna ansenliga mängder BOD till reningsverket vilket möjliggör en tämligen hög reningseffekt i CRV (50- 60 %) redan innan extra införts. halter

kväverening Utgående till

recipienten är ändå tämligen höga (cirka 25 N/l). mg

9.3.4 Åkermarken

Åkermarkens areal i Kristianstads kommun omfattar 46 000

drygt ha vilket motsvarar cirka 37 % av kommunens hela Totalt yta. bidrar åkermarken med cirka 1 100 ton kväve och 13 ton fosfor per år. Förutom åkermarken ger läckage från gödselvårdsanlâggningar, mjölkrum och spolplatser ett s. k. gárdsbidrag till utsläppen. Detta uppgår uppskattningsvis till tiotal ton kväve och ett något par ton fosfor per år.

Exempel på kommunal kvävepool

från åkermark är mycket varierande beroende på Markläckage m. m. I rapporterna Miljön i jordart, odlingsmetoder, hydrologi Kristianstad och Nârsalter till västra Hanöbukten och Skälderviken har satts schablonvärdet 25 kg kväve och 0,3 kg fosfor hektar och år. Transporten ut till Helge å stämmer rätt per väl med dessa beräknade värden. Givetvis finns det stora skillnader i mellan olika delar av åkermarken i Kristianstads läckage liksom hur olika delar påverkar yt- och kommun, mycket Om det vore möjligt kunde en fördelning av grundvatten. skuldbördan Det bedöms inte vara meningsfullt här. göras.

Däremot bidrar nederbörden med ett kvävetillskott som till viss del är for lantbruket att hindra från att läcka ut. Här har omöjligt att cirka 25 % av åkermarkens läckage beror på detta nedantagits fall. Det innebär att vi minskar åkermarkens bidrag till cirka 825

ton kväve per är.

825 ton å 12 kronor innebär 9,9 Mkr/ år.

9.35 Skogsmarken

areal i Kristianstads kommun omfattar nästan Skogsmarkens exakt lika stor areal som åkermarken. Skogsmarken finns i huvudsak Kristianstadsslätten, men även ute på på åsarna kring slätten finns som till tallplanteringarna på de skog exempel magra, sandiga markerna.

i Kristianstads kommun bidrar årligen med cirka Skogsmarken 140 ton kväve och 3 ton fosfor. De schablonvärden som använts är 3 kväve och 0,06 kg fosfor per hektar och år. Själva skogsbruket kg torde dock bara bidra med en mindre del av dessa utsläpp. Huvuddelen torde härröra från luftnedfallet. Vi antar att 25 % av beror på skogsbruket i form av dikningar, kalhyggen, läckaget och skulle alltså bidra med hyggesplöjning dylikt. Skogsbruket cirka 35 ton kväve per år.

35 ton kväve å 12 kronor innebär 0,42 Mkr/ år.

9.3.6 Kväveoxidutsläpp

av kväveoxider till luft har beräknats för Kristianstads Utsläppen kommun miljövårdsprogram. Nedan genom länsstyrelsens redovisas trafik och energiproduktion för sig. Siffrorna avser år

1983.

Exempel på kommunal kvävepool

Bensinfordonens årliga bidrag i kommunen var 1983 således 290 ton kväve, dieselfordonens 390 ton och 110 ton. genomfartstrafiken Om 25 % av dessa utsläpp antas belasta bidrar yt- och grundvatten bensinfordonen med 73 ton, dieselfordonen med 98 ton och genomfartstraiiken med 28 ton kväve.

73 ton kväve från bensinbilar innebär 0,88 Mkr/ år.

98 ton kväve från dieselfordon innebär 1,2 Mkr/ år.

28 ton kväve från genomfartstrafik innebär 0,34 Mkr/ år.

25 % av 123 ton är 30 ton.

30 ton kväve från innebär år. energiproduktion 0,36 Mkr/

Totala kväveoxidutsläpp för vilka debiteras: 230 ton motsvarande

2,8 Mkr.

Ammoniakutsläpp

I hela länet beräknar SCB att 4 000 ton drygt ammoniakkväve släpptes ut från stall- och 1980. handelsgödsel Enligt rapporten Levande kusthav beräknas cirka 3 500 ton ammoniakkväve släppas ut bara i

tillrinningsomrádet till Hanöbukten från

Kristianstads län. Här uppskattas andelen av ammoniakutsläppen från åkermarken i Kristianstads kommun till cirka 1 000 ton per år. Räknat på att cirka 25 % av detta kväve och övergöder ytgrundvatten skulle ammoniakkvävets andel till cirka 250 uppgå ton per år.

250 ton å 12 kronor innebär 3 Mkr/ är.

Exempel på kommunal kväuepool

9.4 Var ska vi tat ?

En detaljerad genomgång av hur avgifterna till en kvävepool skulle kunna tas ut är inte möjlig i detta skede. För att belysa tänkbara vägar redovisas här översiktligt möjligheterna till intäkter från olika källor.

9.4.1 Sammanfattning

Enskilda avlopp: 0,72 Mkr slås ut på tömningstaxan för cirka 9 000 hushåll vilket innebär cirka 80 kronor per år och hushåll. Reningsverk: 2,6 Mkr slås ut på VA-taxan för cirka 22 000 hushåll och vissa industrier. Hushållens andel av utsläppen är ungefär hälften. Per hushåll blir kostnaden cirka 60 kronor/år.

Åkermark: Miljöavgiften på handelsgödsel inbringar årligen

cirka 10 Mkr_ från jordbruket i Kristianstads kommun. Detta motsvarar avgifterna för det direkta lâckaget från åkermarken i kommunen. skogsmark: Oklart hur avgifter skulle kunna tas ut av skogsbruket. Avgifterna skulle dock motsvara cirka 9 kr/(ha-år). Kväveoxider: Bensinfordonens avgift motsvarar cirka 2 öre/liter bensin och dieselfordonens cirka 4 öre/liter diesel. Ammoniak: Miljöavgiften for handelsgödsel skulle behöva höjas med ytterligare 65 öre/kilo kväve för att fiansiera jordbrukets avgifter för utsläpp av ammoniak.

9.4.2 Enskilda avlopp

I kommunen finns cirka 20 000 permanent boende med eget avlopp. Om dessa solidariskt skulle betala till kvävepoolen for sina utsläpp skulle det innebära cirka 80 kronor per hushåll och år. Detta kan enkelt läggas på taxan for den årliga tömning som alla med enskilt avlopp måste göra. Taxan är för närvarande 400 kronor.

Om man kunde debitera de 10 % som har direkt utsläpp för de extra kväveutsläpp de orsakar skulle deras årliga avgift stiga till cirka 125 kronor. Minskningen för de övriga 90 % skulle dock bli obetydlig. Skillnaderna i avgift innebär knappast någon drivkraft för den enskilde att förbättra sitt avlopp. Det skulle det däremot bli om avgiften för allas utsläpp lades enbart på dem med direkta utsläpp. Den skulle i så fall bli cirka 830 kronor per hushåll och år. En sådan fördelning är knappast rättfärdig. Avgifterna per hushåll

Exempel pá kommunal kvävepool

som redovisats ovan blir lägre om de även slås ut på de fritidsboende med eget avlopp.

9.4.3 Reningsverken

Kommunens reningsverk släpper årligen ut cirka 220 ton kväve med nuvarande rening. Förutom utsläpp från hushållen bidrar ett flertal anslutna industrier med kväveutslâpp till reningsverken. Hushållens andel är ungefär 50%. till Reningsverkens avgift kvävepoolen på 2,6 Mkr skulle for hushållens del bli i medeltal cirka 60 kronor per hushåll och år att tas ut på VA-taxan. KBS slakteri, som står för cirka en tredjedel av kväveutsläppen till det centrala reningsverket i Kristianstad (CRV), skulle behöva årligen betala en kväveavgiñ: på cirka 0,8 Mkr. Soptippens bidrag på 25 ton kväve till CRV skulle kosta kommunen cirka 130 000 kronor i intern debitering.

Om kväveutsläppen från CRV minskas med 90 som nu är ton, planerat, innebär det en minskad avgift till kvävepoolen från 2,6 Mkr till 1,6 Mkr per år. Det skulle i sin tur innebära en minskad avgift per hushåll från 60 till 37 kronor per hushåll och år. Kommunen måste å andra sidan ta ut en ökad taxa for de kostnader man får för den ökade kvävereningen, i den mån dessa inte betalas av kvävepoolen. För KBS del skulle det vara att meningsfullt minska sina kväveutsläpp för att få en lägre kvävetaxa. Varje tiotal ton minskat kväveutsläpp motsvarar en minskad kväveavgift på cirka 50 000 kronor/år.

9.4.4 Åkerman-ken

Jordbruket betalar en avgift på varje kilo kväve i handelsgödsel. Denna miljöavgift uppgår nu till 2,06 kr/kg. I Kristianstads kommun sprids med cirka 100 rent kväve handelsgödsel kg per hektar och år. Beräknat på den totala åkerarealen innebär det att lantbrukarna i Kristianstad betalar cirka Mkr i årligen 9,6 miljöavgifter genom priset på handelsgödsel. Det motsvarar nästan exakt den avgift jordbruket skulle betala till en för kvävepool utläckaget av kväve från åkermark till ytvatten.

Inbetalning av avgifter till en kvävepool via priset på handelsgödsel är en förhållandevis enkel och obyråkratisk metod. Det finns en viss koppling mellan av användning handelsgödsel och läckage av kväve. Även tas bättre om hand om stallgödsel handelsgödseln är dyr.

Exempel på kommunal kvâvepool

9.4.5 Skogsmarken

Skogsmarken läcker troligen kväve mest i samband med kalhuggning, markberedning och utdikning. Om avgifter kunde sättas på dessa verksamheter har inte undersökts närmare.

I norra Sverige, där kvävegödselmedel fortfarande sprids över skogsmark, betalas en viss miljöavgift via handelsgödseln. Den skogsvårdsavgiñ; som inbetalas är enligt uppgift på väg att avskaffas. Ett alternativ är att alla ägare av skogsmark betalar en kväveavgift via fastighetsskatten. Utslaget på all skogsmark i Kristianstads kommun skulle varje hektar belastas med en kväveavgifl: på 9 kronor årligen.

9.4.6 Kväveoxidutsläpp

Utsläpp av kväveoxider från energiproduktion kommer enligt centrala beslut att belastas med en miljöavgiñ; i form av en straffavgift på 40 kronor/kg kvâvedioxid. Det motsvarar 12 kronor/kg rent kväve. Till en kvâvepool skulle dock bara 25 % av utsläppen beläggas med avgift, en andel som kan tänkas motsvara bidraget till övergödning av yt- och grundvatten.

Enligt SCB levererades under 1988 totalt 47 100 m3 motorbensin och 27 200 m3 dieselbrännolja till Kristianstads kommun. Bensinfordonen i kommunen skulle till kvävepoolen årligen betala 0,88 Mkr. Utslaget på levererad mängd motorbensin skulle det motsvara knappt 2 öre/liter. Dieselfordonen i kommunen skulle årligen betala 1,2 Mkr. Utslaget på levererad mängd dieselbrännolja skulle det motsvara drygt 4 öre/liter. Det bidrag som genomfartstrafiken orsakar kan lämpligen slås ut jämnt och motsvara ytterligare ett halvt öre/liter bränsle.

För energiproduktionen motsvarar avgiften till kvävepoolen 25 % av den kväveoxidavgift som ska införas 1992 för större pannor inom värmeverk och industrier. Kväveoxidavgiften kommer att

beräknas schablonmässsigt eller grundas på mätningar.

9.4.7 Ammoniakutsläpp

Utsläppen av ammoniak är stora i en kommun som Kristianstad där antalet djur är stort. Även om bara 25% av ammoniakkvävet antas belasta yt- och grundvatten skulle jordbruket i Kristianstads

Exempel på kommunal kvävepool

kommun ändå behöva betala 3 Mkr/år till en sammanlagt kvävepool. Om detta skulle slås ut på använd mängd handelsgödsel skulle det innebära att miljöavgiften behövde med 65 öre/kilo höjas kväve.

Ett annat mer byråkratiskt alternativ är att belasta djurägama direkt. Det kan till exempel göras via de avgifter för miljötillsyn och djurtillsyn komunema har eller kommer att få rätt att ta ut. Nackdelen är att detta strafYar i vilket kan vara

diurinnehav sig

negativt ur andra synpunkter, till exempel ur naturvårdssynpunkt.

9.5 -

Utgift åtgärder

De åtgärder som här tas upp omfattar utökad i kväverening reningsverk, ökad andel höst- och vinterbevuxen åkermark, åtgärder i anslutning till vattendrag samt av enskilda avförbättring lopp. På alla investeringskostnader tillämpas en schablon på 15 % som årlig kostnad. De kostnader som är i anges regel grovt uppskattade och ska ses som räkneexempel.

9.5.1 Sammanfattning

att- on ton N/år) 15

tgâr a a re från hushåll % a ikommunen % 500 områden %

9.5.2 Reningsverk

Som framgår av avsnitt 3.3 är det centrala i reningsverket Kristianstad helt dominerande vad gäller utsläppsmängder. Om

Exempel på kommunal kvävepool

konventionell reningsteknik ska användas är den antagligen mest lönsam att applicera på detta reningsverk. Reningsgraden är visserligen redan nu cirka 55%, men det beror på den stora BODtillforseln från livsmedelsindustrin. Utgående vatten har ändå en kvävehalt på 26 mg/l. Kommunen räknar med en investeringskostnad på cirka 20 MK: för att minska kväveutsläppet med cirka 90 ton, dvs. ner till 15 mg/l. Den årliga driftskostnaden beräknas därutöver uppgå till cirka 2 Mkr. Sammanlagt kostar således reningen 5 Mkr/år. Det motsvarar cirka 55 kr/kg kväve. För rening ner till 8 mg/1, dvs. ytterligare cirka 50 ton kväve, kommer kostnaden per kilo kväve att bli betydligt högre, troligen cirka 150 kr/kg.

möjligheter tillförseln av kväve från industrin (om möjligt utan att minska BOD-tillförseln), att anlägga dammar och översilning mellan reningsverket och Hammarsjön, samt att öka kväveretentionen i att till exempel ändra metodiken för Hammarsjön genom i norra delen av sjön. Industrins möjligheter har vassklippningen inte undersökts närmare. De övriga möjligheterna tas upp under avsnitt 5.4 och 5.6.

Det näst största reningsverket, Tollarp, har en stor livsmedelsindustri ansluten. Det medför en mycket hög kvävereduktion via slammet (upp till 100 %) utom under semesterperioden. Det något mindre reningsverket i Degeberga har därför större kväveutsläpp, både räknat per år och halt. Mängden kväve från Degeberga till 6-7 ton år. hektar dammar eller reningsverk uppgår per Några av Snogerödstyp skulle troligen reducera rotzonsanläggningar denna mängd betydligt. Liknande åtgärder kan vara lämpliga för till exempel Linderöd och Träne reningsverk. De två Köpinge, sistnämnda saknar dessutom fosforfällning. Avloppsvattnet från Vittskövle reningsverk kan överledas till Kristianstad eller också kan verket kompletteras med ytterligare rening.

9.5.3 Höst- och vintergrön mark

Vid sandjord minskar kväveläckaget med cirka 20 kg/ha odling på om marken hålls bevuxen under hösten med hjälp av höstsådda grödor eller fånggrödor/mellangrödor. Motsvarande minskning är 5 kg/ha för lerjord. (Uppgifter enligt Levande kusthav.) I

Exempel på kommunal Iwävepool

Kristianstads kommun är idag 40 % av åkermarken höstbevuxen (inkl. sockerbetor). Enligt skötsellagen skall 60 % av åkerarealen på varje jordbruk vara höstbevuxen senast 1995. Med en fördelning på 30 % lerjordar och 70 % lätta jordar i kommunen skulle detta minska utsläppen med cirka 140 ton kväve/år.

Upp till 60 % höstbevuxen mark som ett genomsnitt bedöms vara skäligt att kräva av jordbruket utan att växtföljden blir omöjlig. Den interna kostnaden uppskattas till 350 kronor/ha (50 % fånggrödor a 700 kronor, 50 % höstsådda å 0 kronor). För en större grödor andel höst- och vintergrön mark behöver lantbrukaren ersättas för de olägenheter som uppstår. Särskilda problem uppstår för de sandiga markerna där potatis ingår i växtföljden. En större andel höstbevuxen mark än 60 % är emellertid särskilt för angelägen

ytvattnet just inom de sandiga markerna väster om Åhus. Här är

transporten snabb till Helge å och dess biflöden. Likaså är det särskilt angeläget för grundvattnet med höstbevuxen mark inom de kraftiga infiltrationszonema till Kristianstadsslättens kritberggrund vilka finns främst vid slättens utkanter.

Det förstnämnda ytvattenområdet består av 11 där församlingar åkermarken utgör cirka 17 000 hektar med knappt 39 % höstbevuxet. Det sistnämnda grundvattenområdet består av 6 ytterligare församlingar (några ingår i båda grupperna) med cirka 8 800 hektar varav drygt 40 % är höstbevuxet. En av andelen ökning höstbevuxen mark inom från 60 till 80 % (cirka ytvattenområdet 3 500 ha) bedöms minska kväveläckaget till ytvatten med cirka 70 ton. En rimlig ersättning är möjligen 3 000 kronor per ha och år. Det motsvarar en ungefärlig arrendekostnad och skulle innebära en årlig kostnad på 10,5 Mkr. Det motsvarar 150 kronor kilo per kväve. För att skydda grundvattnet skulle en kostnad tillkomma på 5,3 Mkr/år.

Åtgärd Mkr/år Reduktion ton N/år Kr/kg N Ökning till 60 % höstbevuxen mark 3,2 140 23 i hela kommunen 20 % ökad höstbevuxen sandig 10,5 70 150 mark v om Åhus Dito inom ytterligare områden i 5,3 35 150 infiltrationszonema (för

grundvattnet)

9.5.4 Åtgärder i anslutning till vattendragen

Till dessa åtgärder har i detta inräknats sammanhang anläggandet av

översilningsängar, skyddszoner, rotzoner och dammar samt

restaurering av våtmarker. De förslag som redovisas är i regel

Exempel på kommunal kväuepool

endast översiktligt undersökta. Beräkningsgrunderna anges under rubrik. for kostnaderna är i många respektive Avgörande fall ersättningen for mark och behovet av pumpning.

Åtgärd: Översilningsängar

För översilningsmark är kvävereduktionen upp till 500 kg/(ha-år)

eller 50 % vid flödet 1 000 m3/(ha-dygn) och 125 dagars översilning

år. Kostnaden beräknas som regel till 15 000 kr/(ha-år). En viss per uppkommer i regel (våtmarkskaraktär). På naturvårdsnytta kan en viss produktion ske, till exempel av översilningsmarken foder, energigrödor, ñbergrödor.

Mjöân

Åtgärd: Dammar

För dammar är kvâvereduktionen upp till 2 000 kg/(ha-ár) eller vid maxflödet 5 000 Kostnaden beräknas till

20 % m3/(ha-dygn).

100 000 kr/(haår). pumpkostnader i vissa fall. Dammar kan Höga ofta for De kan också vara attraktiva för vissa utnyttjas bevattning. Odling av vattenväxter och alger (a1god1ing) ökar fosforfåglar, reduktionen betydligt och kan också ge en viss produktion (gödsel, Utöver de nedan angivna dammarna kan troligen åtskilbiogas). liga andra smådammar anläggas.

Åtgärd: Rotzønsanläggningar

För rotzonsanläggningar är kvävereduktionen 75 % och dimensio- Kostnaden beräknas till 100 000 kr/(ha-år).

neringen 5 m2/p.e.

Rotzonsanläggningar används mest effektivt for avloppsvatten.

Exempel på kommunal kvävepool

Mycket god reduktion även av av BOD, bakterier och fosfor. Förutom nedan nämnda skulle reningsverk rotzonsanläggningar vara lämpliga för de som har bybildningar dåliga, enskilda avlopp.

Åtgärd: Våtmarker

För restaurerade våtmarker är kvävereduktionen som för översilningsmark. Kostnaden beräknas till 10 000 kr/(ha-år). Flera har

invallningsföretag torrlagt tidigare våtmarker längs

Helgeån. En av dessa restaurering vâtmarkerna medför en utvidgning och förstärkning av de stora naturvärdena nedre längs Helgeån. Utöver de nedan våtmarkerna kan angivna troligen åtskilliga andra små våtmarker restaureras eller nyanläggas.

Plats Areal Mkr/år Reduktion Anm Kr/kg (ha) (ton N/år) N Sågmöllan, 10 0,1 5 20 Vramsån

kg per löpkilometer och år vid minst 5 meters bredd. Kostnaden beräknas här till 3 000 kr per löpkilometer och år. Kostnaden per kväve blir kr kg därmed 60 /(kg-år). Skyddszonernas värden ligger även i den fosforreduktion som erhålls, de ökade naturvárdsvärdena och den förbättrade landskapsbilden. Skyddszoner är framförallt lämpade längs vatten-

drag med dvs. lite erosionskänslig mark, tyngre jordar. I listan

nedan anges de som helt eller delvis vattendrag behöver skyddszoner.

Exempel på kommunal kvävepool vid Längd Mkr/år Redaktion Kr/kg N Skyddszoner

9.5.5 Enskilda avlopp

Att enskilda avlopp är en mycket dyr åtgärd. En åtgärda konventionell for ett hushåll kostar idag cirka 25 000 anläggning kronor. Att cirka 800 direktutsläpp i Kristianåtgärda samtliga stads kommun skulle i så fall kosta sammanlagt cirka 20 Mkr. Till detta kommer miljö- och hälsoskyddskontorets personalkostnader som kan uppskattas till 1 Mkr (6 timmar per avlopp). 60 % av direktutsläppen ligger dock i mindre byar där troligen samlade kan åstadkommas. Förutom att detta kan ge lösningar kostnader kan också redaktionen tänkas bli större än de 33 % lägre som en vanlig lösning ger.

Om alla direkta utsläpp åtgärdas medför detta en minskning av kväveutsläppen med 3 ton per år motsvarande 5 %. Effekten är betydligt större på fosforutsläppen: en minskning med cirka 1,5 ton motsvarande cirka 30 %. Detta har särskild betydelse for många små Dessutom minskar de hygieniska riskerna för till vattendrag. exempel betesdjur.

Åtgärd Mkr/år Redaktion Kr/kg N ton N/år Atgärda alla direkta utsläpp från hushåll 3,15 3 1 050

Exempel på kommunal kväuepool

9.5.6 Andra åtgärder?

Utöver de åtgärder som redovisats ovan är det möjligt att ytterligare åtgärder kan genomföras men som inte är möjliga att precisera i detta sammanhang. Redaktion av KBS utsläpp har redan nämnts. Andra industrier med kväveutsläpp år de olika potatisindustrierna. Här kan man främst nämna stärkelsefabrikernas fruktsaft som sprids på åkermark. Tyvärr sker en stor del av spridningen på hösten när risken för utlakning är relativt stor. Genom fruktsaften sprids upp till 375 ton kväve och 45 ton fosfor på åkermark.

De två stora sjöarna Araslövssjön och Hammarsjön fungerar eventuellt som viktiga kvävefällor. Omfattningen av den reduktion de åstadkommer är inte undersökt, inte heller vilka faktorer som i så fall har betydelse och som skulle kunna förstärkas. Omsättningstiden är dock mycket kort (några dagar) i båda sjöarna. För närvarande görs på kommunens uppdrag en mindre utredning av limnologiska avdelningen vid Lunds universitet över Hammarsjöns eventuella igenväxning, där även näringsförhållandena ingår. Det är möjligt att en förändrad vassklippning i den norra delen av Hammarsjön, som nu är helt öppen, skulle förbättra kväveretentionen. Det kan även gälla för Araslövssjön.

I samband med anläggandet av skyddszoner längs kan vattendrag ytterligare åtgärder utföras. Exempel på sådana åtgärder är anläggande av dammar och hästskor vid dräneringsledningarnas mynningar, avplaning av strandbrinkarna, anläggande av mindre våtmarker, fördämningar m. m.

Inom jordbruket kan minskat läckage åstadkommas även genom ändrad spridningstidpunkt, växtnäringsoptimering, anpassad djurhållning, anpassad jordbearbetning, förbättrade gödselvårdsanläggningar, förbättrade avlopp från mjölkrum och spolplattor, minskad ammoniakavgång m. m. En del av dessa åtgärder är delvis genomförda eller genomförs inom de närmaste åren.

Åtgärdernas effekter på kväveläckaget har inte bedömts här, men

de är troligen av en viss betydelse.

Åtgärder mot utsläppen av kväveoxider i kommunen bedöms inte ge

några större direkta effekter på utsläppen till Hanöbukten.

Åtgärderna är förstås viktiga även av andra skäl.

Exempel på kommunal kvävepool

9.6 Balans ?

Kristianstads kommun släpper årligen ut cirka 1 800 ton kväve till Hanöbukten. En halvering av dessa utsläpp skulle alltså kräva en minskning med 900 ton. De åtgärder som listats i föregående avsnitt åstadkommer sammanlagt cirka 630 ton kvävereduktion. Det innebär en reduktion med 35 %. Målet är alltså inte nått. För den återstående delen skulle kommunen behöva betala en årlig avgift på 3,2 Mkr till kvävepoolen.

Kostnaderna för alla de åtgärder som föreslagits är cirka 50 Mkr/år. De intäkter som föreslagits uppgår till totalt cirka 19 Mkr/år. Det är dock inte meningen att alla åtgärder helt ska finansieras av kvävepoolen utan vissa bör helt eller delvis bekostas av den enskilde utsläpparen. Exempel på sådana åtgärder kan vara kvävereduktion i reningsverken (totalt 12,75 Mkr), enskilda avlopp (3 Mkr) och 60 % höstgröda (3,2 Mkr). Å andra sidan erfordras medel for ytterligare åtgärder för att minska utsläppen ner till 50 %.

Vilka ytterligare åtgärder kan tillgripas? Kan de föreslagna åtgärderna effektiviseras ? Bör avgiften per kilo kväve höjas? Kan medel tillföras från annat håll (till exempel omställningsbidrag till markersättning)? Detta exempel pâ en kvävepool för Kristianstads kommun kan utvecklas ytterligare.

Exempel på kommunal kvävepool

9.7 Prioritering

I det följande görs ett försök till prioritering av de föreslagna åtgärderna. Förutom kostnadseffektiviteten (kr/kg kväve) har i prioriteringen vägts in effekterna på fosforreduktion, dricksvattenskydd, naturvård och praktiska möjligheter till förverkligande. o-

30 55 25 30 35 60 naturvård 65

75 85

ytvattnet

vuxen mar

Anläggning och restaurering av våtmarker

1 0 och restaurering av

våtmarker

Inledande kommentar av projektet Mark och vattendrag På av projektet Mark och Vattendrag inom Miljöuppdrag Västra Skåne, har högskolelektor Lars Leonardson, delegationen Ekologiska institutionen, Lunds Limnologiska avdelningen, en av tillgänglig infor-

universitet, ort sammanställning idag

mation om och restaurering av våtmarker. Här följer anläggning huvuddelen av denna rapport. Rapporten kommer senare att i sin helhet i ett särtryck från Miljödelegationen Västra presenteras Skåne. I detta kommer även att ingå annat material särtryck rörande våtmarker, som t. ex. restaureringsplan för Vegeån.

Förord Arbetets har varit att sammanställa och utvärdera dels svensk syfte och internationell litteratur, dels pågående, ännu ej avrapporterade inom området våtmarksrestaurering. Detta har skett för att projekt den kunskapsbasen om våtmarker lättare göra befintliga för och vattendragsförbund i deras arbete tillgänglig myndigheter med att Min ansats har därför riktats mot skydda havsmiljön. som kan resultera i minskad transport av näringsämnen åtgärder till kust- och via rinnande vatten och grundvatten och djuphav därmed bromsa den pågående marina eutroñeringen. I uppdraget också att naturvårdsaspekter, såsom effekter av ingick belysa hotade arter, och vissa kommersiella aspekter, åtgärderna på såsom akvakultur och jakt, i den mån dessa har beröringspunkter med Det skall understrykas att översikten våtmarksåtgärderna. inte att fullständigt täcka den relativt gör anspråk på och ofta svårtillgängliga litteraturen inom svåröverskådliga området.

Lund i november 1990 Lars Leonardson

Anläggning och restaurering au våtmarker

Målsättning

Målsättningen för verksamheten med och

restaurering

nyanläggning av våtmarker är att minska kväve- och fosforbelastningen på svenska kust- och havsområden genom att öka

andelen våtmarker i flodernas Arbetet ska avrinningsområden. ske under hänsynstagande till och naturvårdsaspekter genomföras på sådant sätt att natur- och miljövärden i jordbrukslandskapet ökar. Genom och restaurering anläggning av våtmarker kan mångfalden i högexploaterade till förmån jordbruksområden ökas, för art- och individantal av såväl växter som djur, samt skyddet av hotade arter tillgodoses.

10.2 Definitioner och allmänna

riktlinjer för

våtmarksadietet

10.2.l Begreppet våtmark

I den internationella Vátmarkskonventionen definieras våtmarker som sumpmarker, kärr, torvmossar eller vattenområden, vare sig de är eller naturliga konstgjorda, permanenta eller

tillfälliga, eller har ett vatten som är stillastående eller

rinnande, sött, bräckt eller salt. I detta innefattas sådana havsområden vilkas djup vid lågvatten icke sex meter. överstiger

I denna har våtmark rapport begreppet givits något snävare betydelse. Med våtmarker avses sålunda sådana marker som inte är sjöar med permanent året men som vattenspegel runt, regelbundet vattendränks av översvämmande eller av ytvatten utträngande grundvatten under längre eller kortare del av året. Dammar och litoralzoner - i de fall de senare sjöars är igenväxta med vass - behandlas också som våtmarker, även om de defini-

tionsmässigt snarast bör hänföras till kategorin sjöar (jämför

Emanuelsson et al. 1985).

1 0.2.2 närsaltzetention Begreppet

Orden och näringsämnen nârsalter används synonymt och avser lösta och partikulära fraktioner av kväve och fosfor.

Anläggning och restaurering av våtmarker

I används retention, reduktion och rapporten fastläggning, för att beskriva den minskning man kan eliminering synonymt i att näringsrikt vatten uppnå näringsämnestransporten genom passerar våtmarker. Som regel avses med dessa begrepp samlingseffekten av sedimentation av (slam), upptagning och partiklar av i biomassa (främst växter) samt inkorporering näringsämnen denitrifikation. Vid denitriñkation reduceras nitrat fullständig och nitrit via (N20) av bakterier till mellanprodukten lustgas atmosfärisk kvävgas (Ng).

102.3 Allmänna riktlinjer för våtmarksarbetet

Arbetet med att öka användningen av våtmarker som närsaltsfällor omfattar både bevarande och restaurering av befintliga

våtmarker och skapandet av nya. I arbetet måste nyttighets-

(retentionen av närsalter) balanseras mot naturvårdsaspekterna annars är det risk att värdefull miljö spolieras. Av aspekter, speciell betydelse är detta när planer finns att utnyttja befintliga, våtmarker. I dessa fall är det ofta nödvändigt att låta fungerande bevarande- och naturvårdsaspekter väga mycket tungt om området har eller arter med låg speciella naturskyddsvärden rymmer tolerans mot tillförsel av och slamrikt vatten. Som näringskan nämnas de örtsamhällen, som exempel kväveskyende förekommer betes- och slåtterängar. Påförsel av på vissa ogödslade kväverikt vatten från åkermark eller tätorter kan på sådana marker ändra konkurrensförhållanden mellan arterna så att den kväveskyende floran slås ut och ersätts med ett artfattigare vilket i sin tur får följdeffekter på främst den kvävetåligt samhälle, lägre faunan.

har denna av ofta stort rekreationsvärde för Samtidigt typ biotoper invånarna i varför ett okänsligt från

närbelägna tätorter, agerande

kan leda till en till våtmarksidén. I planerare negativ inställning stället för att skyddsvärda våtmarker och andra viktiga utnyttja rekreationsområden för att havet från föroreningar, måste skydda våtmarker anläggas. Av detta följer att befintliga och potentinya ella våtmarksområdens flora och fauna måste inventeras innan för att dem som närsaltfällor kan diskuteras. åtgärder utnyttja Kommuner och vattendragsförbund bör därför i sin långsiktiga planering avsätta en viss andel mark för dessa ändamål.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Ekologiska processer av betydelse för

närsaltretentionen

10.3.1 Inledning

Vid anläggning av våtmarker är det att förstå i

viktigt dynamiken de processer som ger upphov till samt vilka näringsretentionen, negativa följdeffekter som kan uppstå under vissa förhållanden. I detta avsnitt därför en kort av ges genomgång de processer, som är verksamma vid näringsämnesretentionen, nämligen

- sedimentation av partikelbundna näringsämnen, - och upptagning inkorporering i växtbiomassa, samt - denitriñkation.

Inledningsvis ska också de biologiskt viktigaste förekomstformerna av kväve och fosfor beröras.

Anläggning av våtmarker medför också andra fördelar som inte är direkt kopplade till Genom näringsämnesretentionen. våtmarkernas magasinering av vatten erhålls en av utjämning vattenföringen i åns huvudfára. Detta leder till minskad risk för översvämningar av nedströms liggande landområden vid högvatten, samtidigt som erosionen och transporten av såväl organogent som minerogent material minskar. Våtmarker representerar också stora rekreations- och vilket kommer att naturvårdsvärden, belysas i senare avsnitt.

1 0.3.2 Kväves och fosfor-s kretslopp

Kännedom om fosfors och kväves är för kretslopp nödvändig förståelse av hur näringsämnesretentionen till. Kvävets går kretslopp är avsevärt mer komplicerat än då det omfattar fosforns, både en atmosfärisk gasfas och flera omsättbara förebiologiskt komstformer. Oorganiska förekomstformer av kvävesalter (ammonium, nitrit, nitrat) är lättlösta och lättrörliga i mark och vatten. Den viktigaste biologiskt tillgängliga förekomstformen av fosfor är fosfat, som binds till markrespektive sedimentpartiklar och därför inte är så som lättrörligt kväveföreningarna. Detta resulterar i att oorganiskt kväve lätt transporteras bort från marken genom grundvatten och medan fosfor i dräneringsvatten, betydligt större utsträckning transporteras bundet till partiklar

Anläggning och restaurering av våtmarker

genom vattenerosion av jord i samband med snösmältning eller häftiga regn. Fosfat kan dock under vissa betingelser, t. ex. vid anaerobi och låg redoxpotential, samt vid högt pH, frigöras från partiklarna och transporteras som fri fosfat med grundvatten. Risk för detta föreligger t. ex. när anaeroba förhållanden skapas i våtmarker och sediment for att gynna denitriñkationsprocessen, men det är for närvarande okänt i vilken utsträckning sådant fosforläckage sker.

10.3.3 Sedimentation

Vid anläggning av en våtmark är det ett primärt mål att vattnets flödeshastighet nedbringas så att suspenderade partiklar sedimenterar. Härigenom hejdas ämnestransporten, och skapas förutsättför denitrifikation av kväve, fastläggning av fosfat vid ningar mineralkomplex, samt upptagning och inbyggnad av både kväve och fosfor i växt- och djurbiomassa. Det sedimenterade materialet har i regel en varierande sammansättning av organiskt material, näringsämnen, metaller och andra mineralpartiklar, såsom t. ex. lera. Det ingående organiska materialet kan i vátmarken tjäna som föda och energikälla for bakterier, men även för insektslarver och andra evertebrater. Vid nedbrytning av det organiska materialet frigörs näringsämnen, som kan omfördelas till andra organiska eller oorganiska komplex (framför allt fosfat), assimileras av växter och bakterier, eller utnyttjas i de senares ämneshushållning. Den relativa betydelsen av alla dessa processer av ett komplext samspel med sedimentets och det regleras överliggande vattnets övriga processer (W etzel 1983).

Om till organiskt material är god kan bakteriemas tillgången respiration och nedbrytning av de organiska sedimentpartiklarna ske med intensitet och då efter hand anaerobi i hög uppstår mikrozoner i sedimentskiktet. Härigenom skapas förutsättningar för en förändring i bakteriemas metabolism så att denitrifikationsprocessen kan starta.

10.3.4 Upptagiing och inkorporering i biomassa

Växter med väl utvecklat såsom vassbildande arter och rotsystem, de flesta flytblads- och undervattensväxter tar upp lösta näringsämnen från sedimenten. Vassbildande arter och näckrosor återför en varierande del av näringsinnehållet till rotsystemen fore nervissnandet på hösten. Undervattenväxter tar upp näringsämnen från både vattenmassan och sedimenten. I samband med nervissnande och nedbrytning återförs näringsämnena från under-

Anläggning och restaurering av våtmarker

vattensväxtema till vattenmassan. Därför kan vissa vattenväxter betraktas som näringsämnespumpar som berikar vattnet med näringsämnen från sedimenten, medan andra arter med svagt utvecklade rotsystem binder under näringsämnen vegetationsperioden och frigör merparten av desamma under höst och vinter. Men de lösta näringsämnena i sedimentet eller våtmarkens jord skulle, om de inte togs upp av växterna, diffundera i upp vattenmassan och transporteras bort med avrinnande eller ytgrundvatten till nedströms liggande eller hav. Genom vattendrag växternas upptagning av lösta därför näringsämnen fördröjs spridningen av näringsämnena under den tid de binds i biomassan.

När växterna vissnar och ner sker en av den bryts återföring största delen av näringsämnena till sediment och vatten, jordar. En del av växtmaterialet är dock och kommer för svårnedbrytbart lång tid att binda till Detta näringsämnen sig. representerar nettoeffekten av växternas I ett näringsfastläggning. jämviktssystem kan därför växternas antas näringsämnesretention vara låg, och deras främsta uppgift - med utgångspunkt från retentionssynpunkt - vara att leverera material organiskt i partikulär och löst form till och

denitrifikationsbakterierna, därmed bidra till att

vidmakthålla denitrifikationsprocessen.

För att åstadkomma en och hög långsiktig näringsämnesretention via växter krävs därför att växtmaterialet skördas och bort-

transporteras av människan. Genom betning av t. ex. nötkreatur kan en hög skördeeffekt uppnås, men denna motverkas av de näringsämnen som frigörs genom djurens spillning.

10.3.5 Deniwiñkation

Denitriñkationsprocessen utfors av nedbrytningsbakterier, som lever på och bryter ned organiska Dessa bakterier kolföreningar. utnyttjar syre för sina nedbrytningsprocesser om förekommer syre i närmiljön, och utför då denitrifikation. Under ingen syrefria förhållanden utnyttjas i stället nitrat, nitrit och (dikvävelustgas oxid, N20) i metabolismen, och atmosfärisk bildas kvävgas (Ng) om processen är Kväve som denitrifierats

fullständig. avgår som

gas till atmosfären och kan endast återvinnas mikrobiell genom Ng-fixering eller industriell Under vissa levnadsutvinning. betingelser, t. ex. i sur miljö, för inte bakterierna alltid denitrifikationsprocessen till sitt slut, utan producerar lustgas (Focht 1974), som är skadligt för ozonskiktet.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Denitrifikationsbakterier är aktiva i miljöer med förekomst av organiskt kol, nitrat och låga syrehalter i bakteriernas mikromiljö. Detta innebär att denitrifikation kan ske överallt där nedbrytbart organiskt material ansamlas, om nitrat också är tillgängligt, såsom i sjöars och floders bottnar, i fuktiga jordar, i växternas rotzon, etc. För en fullständigare genomgång av denitrifikationsprocessen hänvisas till Pettersson 8: Boström (1990).

103.6 Växthusgaser och ozonnáverkande gaser

Under anaeroba (syrefria) förhållanden är koldioxid och vatten slutprodukter vid nedbrytning av organiskt material, medan det under anaerobi även bildas metangas. Koldioxid och metangas bidrar till den så kallade växthuseffekten. som under Lustgas, vissa förhållanden kan vara vid denitrifikationen, och slutprodukt metan är dessutom mycket aggressiva mot ozonskiktet och bidrar till dess (Bernes 1989, Bingman 1989). Det är för nedbrytning närvarande oklart i vilken utsträckning ökad våtmarksareal,

en

där man stimulerar denitrifikationsprocessen genom att skapa anaeroba förhållanden i markprofilen, kommer att öka den totala bildningen av koldioxid, metan och lustgas. Den sannolikt mest faktorn för hur stor förändringen blir är vad marken betydelsefulla användes till innan våtmarken skapades. Utnyttjades t. ex. vátmarken tidigare som åker, är det troligt att nedbrytningsoch koldioxidutvecklingen blir lägre vid våtmarkshastigheten medan en sällan översvämmad kommer utnyttjandet, tidigare äng att utveckla betydligt mer både koldioxid och metangas än förut. våtmarker dämning av tidigare torr skogsmark Anläggs genom - i området har - andel av

kan om vattnet lågt pH en hög

denitrifikationens slutprodukter vara lustgas (jämför Focht 1974, samt avsnitt 10.5.10, Skogskârr). Kunskaperna om styrmekanismer och av dessa är mycket dåligt kända. Det omfattning processer är därför av stor vikt både att mer fakta tas fram genom att forskningen inom detta område stöds, och att våtmarkema förläggs till sådana marker som inte kan förväntas bidrag till de ge stora skadliga atmosfärsgaserna.

Anläggning och restaurering au våtmarker

Naunvårdsaspekter

10.4.1 Bakgrund

Utdikning och torrlâggning av våtmarker samt borttagning av s. k. odlingshinder (buskridáer, bäckar som kulverterats, småvatten som utfyllts) på och omkring åkermark har lett till att odlingslandskapet utarmats och att den mångfald av biotoper som fanns i det

fortfarande

småskaliga jordbrukets landskap försvunnit. Även den ökade urbaniseringen och det alltmer utbyggda vägnätet har bidragit till denna utveckling genom att allt större ytor asfalterats och bebyggts. Som resultat har vi fått ett uppsplittrat landskap där de krympande gröna ytorna förekommer i små och osammanhängande enheter (Ihse 1985).

Utvecklingen har lett till att många biotoper fullständigt utraderats och att många växt- och djurarter försvunnit från vissa bygder, eller t. o. m. ur landet. I de fall förändringarna inte varit fullt så dramatiska har ändå en kraftig nedgång noterats beträffande antalet individer av många arter (groddjur: Schlyter 1979, Andrén & Nilsson 1988; fåglar: Baden et al. 1990; översikt över både växtoch djurarter: Aniansson 1990; jfr även kap. 7. Sammanställning över hotade arter i Västra Skåne).

10.42 Våtmarkernas betydelse för den biologiska mångfalden

Genom nyanläggning och bevarande av befintliga våtmarker kommer andelen gröna ytor att öka i landskapet. Antalet habitat (uppehållsplatser för organismer) kommer därmed att öka, vilket ger möjligheter för flera individer av insekter, fåglar, groddjur, fältvilt etc. att fmna bo- och rastplatser, inklusive födosökslokaler (jämför Alexandersson et al. 1986). Om många olika typer av våtmarker, och även andra grönområden, förekommer ökar den

s. k. habitatsdiversiteten, vilket resulterar i att fler arter av olika

organismer kan förekomma, dvs. en ökad mångfald i naturområden leder till en ökad mångfald bland växter och djur. Detta leder till att situationen för hotade arter avsevärt kan förbättras. Att stora skillnader kan uppstå i antalet fâgelarter mellan utarmade landskap och landskap med en mångfald biotoper har visats bl. a. av Baden et al. (1990). Myndigheter och intresseorganisationer bör därför anlägga ett holistiskt synsätt i den fysiska planeringen, och

och restaurering au våtmarker Anläggning

mellan olika av naturområden inom eftersträva samband typer

vattendragens avrinningsomráden.

till och restaurerings-

10.5 Förslag anläggnings» åtgärder

av de vátmarksbiotoper som for närvarande Nedan ges en översikt att anlägga for att uppnå en god kan betraktas som mest angelägna och minska av kväve och transporten

näringsämnesretention

På av att kväve anses vara det primärt fosfor till havet. grund i havet och kustzonerna har

produktionsreglerande näringsämnet

vid av hur kväve fastläggs av de huvudvikten lagts en beskrivning de olika också naturolika våtmarkerna. I delkapitlen belyses

värds- och i mindre utsträckning kommersiella intressen.

10.5.1 Skyddszoner

Inledning buffer strips) kan karaktäri- Skyddszoner (eng. riparian zones, utefter rinnande vattens, dammars seras som gröna korridorer

stränder. främsta uppgift är att fungera och sjöars Skyddszonernas odlad mark hårdgjord mark i som buffertzon mellan respektive

och och hindra eller fördröja transportätbebyggelse vattendragen, och lösta till vattendragen. ten av partiklar näringsämnen

för vidare våtmarksåtgärder. Vid utgör basen Skyddszoner bör ett helhetsgrepp på vattendragssystemen våtmarksplaneringen åars och floders hela tas och ett kontinuerligt skydd skapas längs Inom och i till skyddszonerna kan huvud- och biflöden. anslutning våtmarksalternativen som beskrivs i denna rapport de övriga i Petersen & Petersen 1990,

genomföras (jfr Byggsatsmodellen

Petersen et al. 1990, Petersen et al. Manus).

av och metalliøner Retention partiklar, näringsämnen fosfat) kan tas upp Lösta näringsämnen (ammonium, nitrit, nitrat, denitrifieras kväve) eller bindas till av växternas rötter, (endast infiltration och genom markmarkens kolloider vid passage På avrinnande partiklar, vilka frigjorts genom skiktet. ytan i med snösmältning eller intensiva regn, vattenerosion samband Alström & Bergman 1988), dels kan fastna i zonen (Smith 1987, som ett filter, dels att markens undervegetation fungerar genom front genom att vattnet - om det leds genom skyddszonen på bred

sedimentationen av får nedsatt flödeshastighet, varigenom i adsorberat eller partiklar gynnas. Då sådana partiklar regel

Anläggning och restaurering av våtmarker

innehåller både näringsämnen och tungmetaller anses skyddszonen kunna minska tillförseln av dessa ämnen avsevärt. Effekten kan ytterligare förstärkas genom att av anläggningen skyddszoner kombineras med geologisk kartering av områden med utpräglad erosionsrisk och införande av av konturplöjning åkermarken inom dessa områden (Alström & Bergman 1988).

Andra naturvårdsefekter Skyddszoner har också andra positiva naturvårdseffekter. De ökar antalet habitat för djur och fåglar, vilket innebär att ett rikare djuroch fågelliv kommer att uppstå. Inte minst fältvilt förutses komma att öka kraftigt i jordbrukslandskapets nu ensartade miljöer. Möjligen kommer skyddszoner också att bidra till att typer av nya habitat bildas, vilket innebär att för området arter kommer att nya (åter-)etablera sig. Enbart det faktum att ytan av naturmark ökar kommer sannolikt att medföra att flera arter etablerar sig (MacArthur & Wilson 1963, 1967). Anläggning av skyddszoner kommer att gynna både det sociala friluftslivet och jaktintressen.

Utformning av skyddszoner Skyddszoner kan utformas på många olika sätt beroende på vilka andra våtmarksåtgärder som inom eller i direkt angenomförs slutning till dem. Skyddszonens bredd bör vara minst 10 m på vardera sidan om vattendraget (Petersen et al. 1990), så att en effektiv närsalt- och partikelretention kan vidmakthållas även i samband med höga flöden. I detta delkapitel redovisas den grundläggande utformning som de gröna korridorerna kan ges när de inte kombineras med andra våtmarksalternativ.

Det är väsentligt för skyddszonens funktion att och dräneringsrör kulvertar som leder vatten zonen Endast genom avlägsnas. härigenom uppnås alla positiva effekter. Dels kan tillrinnande vatten från omlandet ledas över ytan och inñltreras, dels kommer vattnet - som annars skulle nå vattendraget mycket snabbt - i kontakt med markpartiklar och vilket växtrötter, gynnar upptagning och inkorporering av i näringsämnen biomassa, denitrifikation av kväve samt adsorption av fosfor till mark-

partiklar. En förutsättning för att man ska kunna avlägsna

dräneringsrören från skyddszonen och låta dessa mynna i randområdet uppströms zonen är att marken sluttar ner mot vattendraget, så att inte översvämningar uppstår på åkrar och andra dränerade ytor uppströms Alternativt måste skyddszonen. marken avplanas närmast ån så att en bildas och sluttning dräneringsrören kommer i dagen. Detta kan dock vara praktiskt ogenomförbart inom många områden, där markplanet är i lågt förhållande till vattendraget och dräneringsrör och kulvertar därför redan mynnar under vattenytan. Som sista måste utväg

Anläggning och restaurering av våtmarker

om de ska skyddszonens markdrâneringsrören passera genom skikt ersättas av helgjutna rör (i stället för rör av tegel eller för att inte busk- och trädrötter ska växa in i dem perforerad plast) och stoppa vattenflödet. Med de beskrivna begränsningarna kan effektiviteten därför bli nedsatt med avseende på näringsämnesi zonen. såsom och

retentionen Övriga mål, partikelretention

naturvårdsaspekter, påverkas dock inte.

undervegetation bör vara tät och helst bestå av olika Skyddszonens gräsarter. avfiltreringen av partikulärt Härigenom gynnas material. Av detta att alltför hög täthet av busk- och trädföljer inte bör förekomma, eftersom den hindrar undervegetation

vegetationens utveckling genom skuggning (Smith 1987, Quinn

1990). Samtidigt måste detta krav balanseras mot önskemålet att undvika solitära träd, eftersom dessa i alltför hög grad kan utgöra för rovfåglar i annars relativt öppna landskap. En utsiktspunkter förekomst av träd och buskar förefaller därför vara den gles optimala lösningen.

Befintlig dokumentation Vid av vetenskaplig litteratur har 11 arbeten genomgång återfunnits, vilka presenterar mätresultat av näringsämnesretention i skyddszoner. Den av författarna beräknade retentionen av kväve, fosfor och partikulärt material uppgår till 50-100 % N (9 artiklar), 37-80% P (2 artiklar) respektive 94% partikulärt material (1 artikel) per ha och år. De relativa retentionsvärdena är i många fall mycket höga - för kväve ligger de flesta i intervallet 80-95% - och bör utnyttjas med försiktighet, eftersom inga studier är Oftast förekommer ofullständiga eller inga invändningsfria. och i flera fall har endast en fraktion grundvattenbestämningar, (nitrat) studerats och eventuella ändringar i fördelningen av kvävefraktionerna negligerats. Det ska dock framhållas att även de bäst belagda studierna har resulterat i kvävefastlâggningar motsvarande 68-94 %. Dessa påpekanden är av särskild vikt att när det retentionsvärden, eftersom uppmärksamma gäller höga värden leder till förväntningar och ställer till större höga höga än värden om de är felaktiga. Trots detta kan dock problem låga resultaten anses verifiera att skyddszoner har en mycket viktig funktion att fylla i vattenvårdsarbetet.

De mest ambitiösa ansatserna för att upprätta massbalanser för kväve och fosfor har av Gosz Lowrance et al. (1984) och

orts (1978),

& Correll (1984). Alla tre arbetena behandlar studier av Peterjohn hela där det totala vattenburna utflödet av avrinningsområden, näring (alla kväve- och fosforfraktioner) mätts i huvudfårans nedströmspunkt. Gosz (1978) har studerat nio av människan ostörda skogsområden i New Mexicos berg. Den enda externa

Anläggning och restaurering av våtmarker

kvävekällan var atmosfärsnedfall, vilket var N/ha x lågt (5-9 kg år) vid jämförelse med svenska förhållanden. Fullständiga analyser gjordes endast i fyra av avrinningsområdena. Förlusterna från dessa till uppgick 0,1-2,0 kg N/ha x år, vilket resulterar i kväveretentionsvärden N/ha x år eller på 5,8-6,6 kg 76-94 % av den totala Lowrance

kvävebelastningen. et al. (1984) har

beräknat massbalansen för kväve, fosfor, m. fl. under ett ämnen, år i ett måttligt % åker) jordbrukspåverkat (40 avrinningsområde i sydöstra USA. Allt avrinnande vatten från jordbruksmarken passerar skyddszoner av uppvuxen lövskog innan det når vattendragets tillflöden och huvudfåra. Genom studier av nederbörd, ytligt grundvatten, kvävefixering, denitrifikation och avrinning ut ur området genom huvudfåran kunde författarna bestämma kväveoch fosforretentionen till ca 68% 30 %. brister respektive Några vidlåder dock massbalansen. Lowrance et al. (1984) att de påpekar inte inkluderat det vatten som ibland avrinner och på markytan, som kan uppträda med stora vintern. volymer på Härigenom underskattas ämnestillförseln till avrinningsområdet mer än avrinningen, vilket medför att retentionen överskattas. Dessutom har ämneskoncentrationerna i avrinnande vatten i huvudfåran endast analyserats på filtrerat vilket också kan leda till en vatten, för hög retentionssiffra. av dessa fel kan Betydelsen inte uppskattas. Peterjohn & Correll (1984) studerade också ämnesfastläggningen i en 50 m bred trädbevuxen i ett skyddszon jordbrukslandskap. Mätningar av nederbörd, ytligt grundvatten och avrinning ledde fram till retentionsvärden för kväve på 90 %, fosfor 80 % och partikulärt material 94 %. I absoluta tal uppgick retentionen för respektive ämne till 74 3 P och 4 100 kg N, kg kg partikulärt material per ha och år.

Ett gemensamt problem med ovan redovisade - i övrigt mycket ingående studier - är att vattenbalanser inte upprättats. Således har

inga uppskattningar av vertikala grundvattenrörelser gjorts, och därför är det omöjligt att bedöma dels om av inblandning djupt grundvatten i det ytliga grundvattnet skett, dels om ytligt grundvatten sjunkit ner djupare i akvifären eller om grundvattenytan höjts. Peterjohn & Correll (1984) återfinner t. ex. endast 23 % av nederbördsvolymen i avrinningen från skyddszonen och med det vattnet även 45 kg N/ha x år, som de inte vet vart det (till tagit vägen grunden, upptagning av växter eller denitrifikation?). Dessa brister gör att risken för av retentionen är missbedömningar hög.

Yates & Sheridan (1983) och Cooper (Manus) har ort mass-

balanser med utgångspunkt från enbart nitratmätningar. Någon uppfattning om ändrade fördelningar mellan ammonium nitrat, och organiskt kväve kan då inte belysas. Då dessutom de hydrologiska budgetarna är oklart presenterade kan inte retentions-

Anläggning och restaurering av våtmarker

värdena anses vara helt tillförlitliga. Yates & Sheridan (1983) retentionen av nitrat och fosfat till 96 % respektive 37 % uppskattade i en skogsbevuxen skyddszon nedströms åkermark. Belastningen av ämnena var dock och motsvarade 4,1 kg N respektive 1,1 kg P låg ha x år. (Manus) redovisar resultat från 12 skyddszoner, per Cooper vars nitratretention till 56-100 %. Denitrifikationen i uppgår randzonen mot åkermark var här extremt hög, 338 mg N/m2 x h, vilket motsvarar 2 400 kg N/ha x mån, vilket författaren anser orsakas av halt i markprofilen samt utbredda mycket hög organisk anaeroba zoner.

finns en arbeten där författarna i regel Avslutningsvis grupp endast mätt nitrathalter i en gradient från åker till vattendrag av Endast Haycock & Burt (1990) har skyddszonens grundvatten. diskuterat eventuella felkällor i sin nyligen inledda studie, och

kommer att komplettera den med utvidgade grundvattenstudier.

Kväveretentionen således av Schnabel (1986) till ca uppskattades 50 % under ett år i en 16 m bred skyddszon, av Haycock & Burt (1990) till 85-92 % under november -mars i en 10 m bred skyddszon, av & Dechamps (1988) till 100 % i grundvattnet under ett ca Pinay 140 m brett och av Doyle et al. (1977) till 95 % i ytavskogsparti, rinnande vatten i samband med gödslingsförsök (den sista studien är mycket svagt belagd).

Graffman & (1989 redovisade denitriñkationsdata från Tiedje a, b) fältstudier av mer eller mindre jordar av olika typ, och fuktiga fann att aktiviteten ökade med tilltagande vattenhalt i lerjord och lera, men inte i sand eftersom nitrat dränerade bort från sanden när den blev De högsta aktiviteterna uppmättes således fuktig. under vår och höst när markfuktigheten var hög, och kunde då till 15 N/ha x mån. Under torka sjönk denitrifikationen uppgå kg till en femtedel eller lägre.

Gosz (1984) uppskattade en aspskogs kväveupptagning till ca 90 kg N/ha x år. I vilken utsträckning detta värde är giltigt för skog i skyddszoner eller sumpskog är inte bekant.

Kostnader Petersen et al. (1990) har uppskattat kostnaden för anläggning av till 40 000 kr km åsträcka. Därtill kommer skyddszoner per kostnader för återställande (plantering) av vegetation i zonen, vilka av samma författare uppskattats till 10 000 kr/km.

bör i vissa fall kunna ske omställnings- och Finansiering genom anläggningsstöd.

Anläggning och restaurering au våtmarker

10.5.2 Hästskovåtmarker

Inledning Hästskovátmarker (eng. horse shoe) är anlagda utvidgningar av åfåran, vilka är riktade mot ett eller flera tillflöden. Då de anläggs utan yttre begränsningsvall mot ån antar de formen av en hästsko. Sakinformation om hästskovátmarkers utformning har hämtats från Petersen & Petersen (1990) och Petersen et al. (1990, Manus).

Utformning av häslskovátntarker Hästskovåtmarker föreslås grävas 6-8 m in i skyddszonerna utefter med en bredd av vattendragen, ca 10 m, på platser där dräneringsrör mynnar i strandbanken. Dammamas bottnar bör vara nästan lika som åfårans botten djupa och svagt sluttande ner mot densamma. Hästskon utformas så att den kan koloniseras av vattenväxter, främst vassbildande arter, och därigenom utgöra en mini-våtmark på ca 50 m2. Där våtmarker anläggs inom lågt belägna eller flacka skyddszoner löses med busk- och problemet trädrötter som hotar tränga in i dräneringsrör som passerar genom skyddszonen (jämför avsnitt 10.5.1 Skyddszoner). Rören kan då kapas vid kanten av skyddszonen och dräneringsvattnet rinna ut över minivåtmarken. Under sommarens lågvatten kommer hästskorna att vara helt eller delvis torrlagda, medan de under högvattenperioder kommer att översvämmas kraftigt. Hästskovåtmarker kommer på detta sätt att avsevärt kunna öka vattendragens aktiva ytor. Särskilt detta inom gäller jordbruksområden med intensiv täckdikning, där man inte sällan finner mellan 5 och 10 dräneringsrör per km åsträcka.

Erfarenheter av hästskovåtntarker

Kunskap om hästskovátmarkers effektivitet med avseende på ämnesreduktion saknas för närvarande, men ett flertal sådana våtmarker kommer under 1990/91 att i Kristianstads län. anläggas

En allvarlig invändning har riktats mot hâstskovåtmarkerna. Genom att de saknar avgränsning mot âfåran är det stor risk att sedimenterat material eroderas och borttransporteras i samband med höstens och vinterns Även och högvatten. befintlig vegetation därav bildad detritus (dött organiskt material, t. ex. rester av blad och stjälkar) riskerar att transporteras bort under dessa perioder. Om detta sker påverkas Dels kommer näringsretentionen negativt. både partikulärt material och näringsämnen att transporteras mot havet under den säsong då havet utsätts för högst näringsämnesbelastning. Dels kommer borttransporten av organiskt material att

Anläggning och restaurering av våtmarker

medföra att denitrifikationen i hästskon hämmas under senhöst, vinter och vár på grund av brist på för denitrifikationsbakterierna organiskt material. Detta innebär att denitrifikationen nödvändigt troligen blir mycket låg under de årstider då kvävetransporten är hög och processen i stället bör gynnas maximalt (jämför avsnitt 10.3, Ekologiska processer av betydelse för närsaltretentionen, samt avsnitt 10.5.3, av åar och floder). För att motverka dessa Meandring effekter har föreslagits att bottnen i hästskon beläggs med negativa vilket kan bidra till att kvarhálla vegetationens rötter under sten, högvattenperioderna, men troligen endast i begränsad utsträckning medför förbättrad fasthållning av sedimenten.

10.5.3 Meandring av åar och floder

Meandringen: naturliga uppkomst Slättlandets rinnande vatten utvecklar med tiden meandrande lopp om de inte utsätts för människans ingrepp. Meandringen uppstår på grund av lokala geologiska och topografiska förhållanden. Normalt söker ett vattendrag till de lägst belägna punkterna i sig I slättlandskap regleras inte vattendragets lopp i någon landskapet. av nivâskillnader, utan flod- eller áfårors lopp förändhögre grad ras ständigt genom växelvis verkan av högre erosion av material från ena sidans strandbank och avsättning av material vid den motsatta stranden. Detta är en som medför att naturlig utveckling, det rinnande vattnets väg mot havet kan förlängas 1-3 gånger som vattendragets magasinering av vatten ökar i motsamtidigt svarande grad.

Människans ingrepp För att förbättra betingelserna för åkerbruk har svenska lantbrukare alltsedan mitten av 1800-talet vidtagit åtgärder för att bättre kunna kontrollera jordbrukslandskapens hydrologi. Detta har bland annat skett genom uträtning och fördjupning av framför allt vattendragens huvudfáror. Även mindre tillflöden har i de flesta fall där de runnit genom åkermark rätats ut och ofta lagts under kulvertering. Utdikning och utrâtning har varit jord genom mycket omfattande och berört de flesta vattendrag i mer betydande i södra och mellersta Sedan år 1879 har jordbruksbygder Sverige. verksamheten stötts med statsbidrag, men då krävt statlig medverkan genom länsstyrelserna. Förrättningsprotokoll innefattande kostnadsaspekter, beslut och avsyning har argumentering, upprättats, och kartor ritats som visat den befintliga åfåran och den planerade uträtade dragningen. Båda typerna av material, som nu arkiveras hos länsstyrelsernas lantmäterienheter, är offentliga

Anläggning och restaurering av våtmarker

handlingar och kan användas vid planeringen av restaureringsingrepp i vattendragen.

Effekter av av vattendrag

Genom uträtning och kulvertering av de rinnande vattnens lopp kunde borttransporten av vatten från åkermarken ske avsevärt snabbare än tidigare. Emellertid skapades som följd av detta resultat nya problem. Således drabbades ofta nedströms liggande marker av översvämningar, vilket ledde till att vattenavledningen även inom dessa områden måste effektiviseras. På av de grund snabbare vattenrörelserna och den kortare ökade uppehållstiden erosion och transport av partikulärt material (jämför Chen 1976, Li & Shen 1973) samt kväveläckage (Seuna & Kauppi 1981). Detta ledde till högre sedimentavsättning i nedströms belägna dammar och på lugnflytande sträckor, vilket resulterade i ständigt återkommande behov av underhåll (årensningar). En hög andel av materialtransporten belastade slutligen havet med följder som uppgrundning i åmynningar och ökad näringsämnesbelastning vid nedbrytning av det partikulära materialet.

Restaurering av tidigare meandrande vattendrag Genom att återställa meanderslingor i åar ökar vattnets transportsträcka och uppehållstid i ån innan den når havet. Då åarnas bottenyta förstöras ökar potentialen för närsaltsretention, både genom att kontakttiden mellan vatten och bottenmaterial (denitriñkation) ökar och genom att kan etablera vattenvegetation sig på större ytor (upptagning av näringsämnen, sedimentation av partiklar, denitriñkation). Långsammare vattenflöde leder också till att makrovegetation och makroalger lättare etablerar sig på olika typer av bottnar under vegetationsperioderna, vilket i sin tur resulterar i högre upptagning och inkorporering av näringsämnen i biomassa samt högre denitriñkation i i makrofyternas rotzon, lugnvatten under växterna (där sedimentation av organiskt material kan ske) samt i det organiska material som filtreras ur vattnet av makroalgernas finmaskiga trådnät. Den lägre flödeshastigheten leder sannolikt också till förbättrade sedimentationsförhållanden och lägre erosion. Dessa gynnsamma förhållanden kommer att uppstå under sommarens lågvattenperioder. Under högvattenperioder - i samband med att de högsta näringsämnestransporterna under året sker i södra Sverige - är det troligt att den höga vattenföringen ändå leder till att sedimenterat material och växtdelar transporteras till nedströms belägna dammar, sjöar eller havet. Om detta sker försämras betingelserna för denitrifikation radikalt i åarna Jansson et al. Manus). (jämför Dock är det viktigt att påpeka att mängden biologiskt material som assimilerat näringsämnen under sommaren och transporteras till nedströms bassänger, dels fördröjer näringsämnestransporten,

Anläggning och restaurering av våtmarker

dels under en tid kommer att binda näringsämnena i längre sedimentet och göra det otillgängligt för primärproducenterna. Nettoeffekten av med avseende på näringsrestaureringen ämnesretention kommer således att orsakas av ökad denitrifikation under sommaren samt av av den del av de i fastläggning biomassan näringsämnena som immobiliseras inkorporerade sedimentation i nedströms våtmarker eller dammar innan genom vattnet når havet.

Vid av tidigare meandrande åsträckor är det lämpligt restaurering att ån dess sträckning. Information om denna återge ursprungliga kan i de flesta fall inhämtas från lantmäteriverkets material, eller studier av på gamla kartor. Svårigheter att genom âgogränser återställa den meandringen kan dock uppstå om ursprungliga ån så att topografin ändrats. Nya meanderingrepp kring gjorts måste då Detta arbete kräver samarbete med slingor planeras. erfarna eftersom det är stor risk att geohydrologiskt personer, åfåran förändras drastiskt genom vattnets eroderande kraft om den felaktigt sätt. För att stabilisera strandbankar bör anläggs på träd och buskvegetation planteras åtminstone på slingornas bidrar då till att binda jorden och minska yttersidor. Rotsystemen erosionseffekterna.

av kräver också att breda mark- Anläggning meanderslingor remsor avsätts som blivande våtmarker, eftersom vattendraget troligtvis kommer att översvämma under högvattenperioderna. Markomrádena måste till den lokala topografin, om inte anpassas invallningar görs, och kan därför bli tämligen oregelbundet utformade.

Erfarenheter av restaurering

svenska erfarenheter finns av denna typ av restaurering. I Inga Danmark har smärre i åar, bl. a. i Gelså vid ingrepp genomförts som är ett tillflöde till Ribe å på Sønderjylland Bevtoft, amt 1989). Dessutom planeras restaureringar av (Sønderjyllands flera små åars samt storskaliga åtgärder inom delar av Skjem lopp ås huvudfåra nära Ringkøbing på Jylland (Carl Christian Hoffmann, Silkeborg, muntl. medd.)

I Gelså har den restaurerade återgivits den sträckning

åsträçkan

den hade före 1952. An har dimensionerats för en uträtningen

maximal vattenföring på 5 m3/s, men då detta flöde överskrids

varannan vinter kommer stora översvämningar att äga ungefär rum. För detta ändamål har marker utefter ån reserverats, vilket innebär att även bevaras. Restaureringen har tidigare våtängar medfört mer varierande levnadsmöjligheter för växter, smådjur och fisk. Eftersom ån varit av stort värde som laxvatten har tidigare

&

Anläggning och restaurering av våtmarker

man också skapat reproduktionsbankar för laxfisk och ut lagt större stenar som ståndplatser för laxen. Restaureringen tillgodoser därför såväl naturvårdsaspekter som fiskeintressen (Sønderjyllands amt 1989). Mätningar av effekter beträffande transporten av näringsämnen och partikulärt material har inletts men inga resultat har ännu presenterats (Carl Christian Hoffmann, muntl. medd.).

Befintligamätdaüz Utvärderingar av skillnader mellan meandrande och uträtade rinnande vatten saknas i litteraturen. studerade Krug näringsämnestransporten inom uträtade och meandrande delsträckor av Kävlingeån i Skåne, men kunde inte finna några skillnader beträffande fosfor- och mellan de olika

kväveeliminering

åstrâckorna (A. Krug, muntl. medd.).

Mycket få data har överhuvud beträffande totala presenterats kväveförluster och denitrifikation i små till måttligt stora, jordbrukspåverkade åar. De flesta mätningarna är genomförda under sommarens och därför av värde lågvattenperiod, begränsat för en bedömning av den totala årliga kvävefastläggningen. Således presenterar Cooke & White Hill (1987), (1979, 1983, 1988), Kaushik & Robinson (1976) av uppskattningar nitratminskningen i vattendragen på mellan 5 och 70 % av under nitrattransporten sommaren eller vegetationsperioden. Christiansen & Sørensen (1988) och Jansson et al. (Manus) har på basis av över året mer

utspridda mätningar uppskattat den årliga kväveretentionen till

storleksordningen 2-5% av kvävetransporten, medan Hoare (1979) redovisar att 68% av nitrattillförseln till en jordbrukså på Nya Zealand eliminerades. i åarnas bott- Denitrifikationsmätningar nar under har resulterat i aktiviteter vegetationsperioden på 4-17 mg N/m2 x h (Hill Christensen & Sörensen Jansson et 1988, 1988, al. Manus). Under höst, vinter och vår dock aktiviteten till sjönk 0,02-O,3 mg N/m2 x h), vilket ansågs bero och bortpå låg temperatur transport av nedbrytbart organiskt material under högvattenperioden (Jansson et al. Manus).

Sammanfattningsvis kan anföras att redovisade data antyder att

kväveretentionen i små och måttligt stora åar och floder kan vara relativt hög under sommaren, men sannolikt är vid flöden låg höga och låga temperaturer som i allmänhet kännetecknar vintrarna på norra halvklotet. Dvs. är som i samband med årets

aktiviteten lägst

högsta kvâvetransporter. Aar och floder torde därför vara av underordnad betydelse för kväveretentionen i avrinningsområdena.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Kostnader Kostnaderna för återställandet av en delsträcka i Gelså vid Bevtoft blev av omfattande mycket höga. På en på grund grävarbeten sträcka av 1 340 m förlängdes den 6-8 m breda ån genom anläggav 16 krökar till 1 850 m. Kostnaden för arbetena uppgick till ning Dkr (Sønderjyllands amt 1989), vilket motsvarar ca knappt 1,5 milj 2,9 milj Dkr per restaurerad km åsträcka.

Petersen et al. (1990) har i samband med planering av restaurering av våtmarker i Kristianstads län uppskattat kostnaden för meandav ett mindre kring vilket en 40 m bred dalgång ring vattendrag, skulle grävas ut, till ca 2,1 milj kr per km.

Man kan mot bakgrund av den formodade låga näringsretentionen och de kostnaderna om det är rimligt att utnyttja höga ifrågasätta ekonomiska resurser for återskapande av tidigare begränsade meandrande åsträckor. En sammanvägning med naturvårdsoch av landskapsbilden kan dock leda till aspekterna âterskapande att åtminstone begränsade avsnitt av å- eller flodfåror restaureras.

105.4 Sumpskog

Inledning Sannolikt har det sydsvenska jordbrukslandskapet fore utdikoch tid innehållit avsevärt mycket mer ningarnas torrläggningens än vad som är fallet Redan tidigt utnyttjade dock de sumpskog idag. skånska bönderna för skottskogsbruk, och sumpskogarna Emanuelsson et al. (1985) bedömer att en mycket hög andel av den sumpskogen därigenom blev kraftigt kulturursprungliga De orörda sumpskogar man idag finner förekommer påverkad. främst marker som vunnits vid sjösänkningar och som redan på från varit försumpade eller som blivit det genom bortodling. början

av utbredning före år 1850 Några uppskattningar sumpskogarnas har inte återfunnits i litteraturen. Aniansson (1990) anger att det finns 8,4 ha våtmarker i Sverige, varav drygt 3 miljoner skogliga miljoner ha anses vara skyddsvärda från naturvårdssynpunkt. finns de flesta sumpskogarna främst i Norrland. Idag

är enhetlig utan dess utveckling beror på Sumpskog ingen naturtyp, graden av vattendränkning av marken. Defmitionsmâssigt karaktäriseras dock av hög fuktighet, och är sumpskogarna mycket i översvämmade under senhöst, vinter och vår. regel kontinuerligt Detta ställer krav och en specialiserad flora höga på vegetationen

Anläggning och restaurering av våtmarker

utvecklas. Bland träden dominerar i södra oftast Sverige klibbal, men även ask och glasbjörk tål att stå med rötterna vattendränkta under lång tid. Ett rikt örtskikt kan utvecklas med förekomst av olika ormbunksarter, svärdslilja, kabbeleka, älgört, starrarter, m. m. (Emanuelsson et al. 1985). De flesta svenska sumpskogama är mindre än två hektar, men trots det är de lokaler för viktiga hotade arter, bland andra vitryggig hackspett, vissa grodor, fjärilar och växter (Aniansson 1990, Arby 1990).

Restaurering och ngunläggning av sumpskogar Några erfarenheter av restaurering eller anläggning av nya sumpskogar existerar inte i Sverige. I Halland har dock domänverket presenterat planer på att återställa ett 10 ha stort numera utdikat sumpskogsområde i kustzonen mellan och Lagan Genevadsån. Erfarenheter från detta projekt kommer inom de närmaste åren att bli utvärderade och kunna utnyttjas för fortsatta aktiviteter.

Om arealen ska ökas förefaller det vara en sumpskogar rimlig princip att restaurering av befintliga i första hand sumpskogsrester främjas, eftersom de återstående resterna av den ursprunglig floran och faunan då kan en bas för återkoloniutgöra naturlig senng.

Såväl nyanläggning som kan ske av restaurering genom höjning pasströskeln i avflödena i de som avvattnar vattendrag sumpskogen. Lämpligen avskogas inte ytorna före dämningen, utan gammal fastmarksskog får stå kvar och självdö. Detta förfarande har flera fördelar. Bl. a. detta ett rikt vilket är gynnar insektsliv, en förutsättning för en rik Förekomsten av stora fågelfauna. mängder dött organiskt kol både i samband med restaureringlnyanläggning och under senare skeden av sumpskogens utveckling gynnar dessutom denitriñkationen. Eftersom anaeroba förhållanden kommer att råda vid kommer denitrifikationsmarkytan hastigheten också att regleras av tillförseln av nitratrikt vatten från uppströms belägna källor. Sumpskogar anses därför ha hög denitrifikationspotential.

Sumpskog kan också bildas som en succession att naturlig genom fuktängar under längre tid inte hävdas genom slåtter eller bete. Videarter, klibbal och björk kommer då att vandra in (Alexandersson et al. 1986).

Erfarenheter

Såvitt känt existerar inga kvantifierade avseende uppskattningar läckage och fastlâggning av i näringsämnen nordliga sumpskogar. Kväveläckaget från sydsvenska skogsmarker uppskattas

Anläggning och restaurering av våtmarker

x år men om läckaget från till 5-10 kg N/ha (Andersson 1990), kommer att under- eller dessa siffror kan sumpskogarna överstiga framtida Denitriñkationen i bara fastställas genom mätningar. i Storbritannien har av Inesson till lövskog på fastmark uppskattats N/ha x år Merlewood Institute of Terrestrial 5-10 kg (P. Ineson, muntl. medd.). Troligen kommer denitrifikations- Ecology; aktiviteten i att vara avsevärt högre - kanske 10 gånger sumpskog - eftersom anaeroba förhållanden kommer att råda i eller mer under en stor del av som tillgången till markskiktet året, samtidigt kol också antas bli än i en fastmarksskog om dött nedbrytbart högre material inte bort. Detta förutsätter givetvis också att transporteras nitratrikt vatten tillförs mer eller mindre kontinuerligt.

Naturvåndsaspekter ovan refugier för Som redan nämnts utgör sumpskogarna arter och representerar därför stora naturvärden. utrotningshotade avsätter t. ex. Världsnaturfonden medel för Av detta skäl bevarande av denna biotoptyp.

Anläggnings- och skötselkostnader vara låga, eftersom endast Anläggningskostnadema uppskattas i avflödena behöver anordnas. Krävs dessutom invalldämning som av och kan kostnaderna stiga ning skydd bebyggelse vägar

betydligt.

torde inskränka till underhåll och Skötseln av sumpskogarna sig av i avflödena. Kostnaderna reglering dämningsanordningarna för detta uppskattas bli låga.

Provtagningsprogrum Beroende antalet till- och avflöden samt grundvattenpå kan för sumpskogar bli av förhållandena provtagningsprogram

olika Är grunden relativt tät och grundvatten-

mycket omfattning. är det med flödes- och konceninflytandet ringa, tillräckligt i till- och avflöden för att en tillförlitlig trationsmätningar kunna Detta förutsätter givetvis att massbalans ska upprättas. om nederbörd och kan inhämtas information evapotranspiration likartade annars kräver även dessa från närbelägna områden,

parametrar speciella mätningar.

10.5.5 Energiskogsodling

Inledning tas i detta sammanhang, eftersom energi- Energiskogsodling upp ibland som ett inslag i, eller alternativ till, skog föreslagits

Anläggning och restaurering av våtmarker

skyddszoner med syfte att minska transporten av näringsämnen från marker som omger vattendragen.

Energiskog har sedan mitten av 1970-talet framstått som ett av alternativen för att ersätta av fossila bränslen och användningen kärnkraft för energiproduktion. En av för en förutsättningarna framtida storskalig odling av är av relativt energiskog frigörandet stora arealer åkermark från konventionell jordbruksproduktion som nu aviseras på grund av överskottsproduktion.

Energiskogar består i södra Sverige i regel av unga (3-4 år gamla) planteringar av pil, men även gråal, poppel och björk är potentiellt intressanta. På grund av beståndens täthet saknas undervegetation och marken under den buskartade bar. En vegetationen ligger ingående beskrivning av bl. a. bakgrund, forskningsinsatser och miljökonsekvenser ges av Andersson (1990), på vars arbete det mesta av nedanstående information baseras. Andersson (1990) anser att kunskaperna mot slutet av 1990-talet kommer att vara så stora att en utökad satsning på energiskog bör kunna ske.

Odlingsbetirtgelser Energiskogsodling kan bäst ske på övertalig åker och torvmark, men även på marker där odling sedan tid eller som längre upphört odlas i liten omfattning på grund av att de är och lågt belägna därmed svårodlade och svåravvattnade. I de senare fallen krävs betydande insatser i form av markberedning, av anläggning

awattningssystem samt gödsling/kalkning. För gödsling rekom-

menderas under de tre första åren 85-150 N/ha kg x år, därefter 60- 80 kg N/ha x år, samt uppskattningsvis 30 P/ha 80 kg respektive kg K/ha under varje odlingsår. Dessutom rekommenderas kemisk ogräsbekämpning med herbicider under de två första åren, samt finns farhågor för att även svamp- och måste föreogräsangrepp byggas genom kemisk bekämpning. Odling utan dessa stödåtgärder anses inte bli ekonomiskt bärkraftig.

Miljökonsekvenser Jämförande studier av avrinning och näringsläckage mellan stråsädsodling och normalt gödslad energiskog genomförs sedan år 1984 på åkermark i södra Skåne. Resultaten indikerar lägre nitratutlakning och fördröjd höstavrinning från energiskog än från stråsäd. Beträffande fosforutlakning kunde skillinga nader påvisas (de Maré 1989). Jämförelsen är dock svår att utvärdera på grund av stora variationer i såväl som avrinning näringsläckage från försöksytorna, och några säkra slutsatser om skillnaderna mellan strásäds- och kan därför energiskosodling ännu inte dras från studien. Andersson (1990) anför att det vid avverkning av energiskog sker kraftiga läckage av framför allt

Anläggning och restaurering av våtmarker

kväve, och att utbytet av kväve vid kan till ca gödsling uppskattas 50 %.

Målsättningen beträffande belastningen av kväve och fosfor

på vattendrag anges till högst 10 kg N och 0,2 .kg P per ha och dvs. år,

samma storleksordning som vid normalt i södra

skogsbruk Sverige, men avsevärt lägre läckage än från konventionellt jordbruk.

Natuwånloaspekter Vid intensiv är ett markskikt bestående av energiskogsodling gräs och örter inte önskvärt. Endast om odlas extensivt och energiskogen utan gödsling kan en rikare flora etablera Faunaeffektema av sig. energiskogsodling är mer komplicerade. Fältvilt kan finna både skydd och föda i skogen, men är mindre önskvärt ur odlingssynvinkel, eftersom älg, rådjur, hare och kanin kan förorsaka skador på odlingen. Bland fåglar finns arter som gynnas påtagligt medan andra missgynnas. Ett förändrat men relativt diverst fågelsamhälle kommer därför att fortleva inom eller i direkt anslutning till energiskogen (Göransson In press, i Andersson 1990). Från naturvårdssynpunkt ger därför en energiskogsodling blandad effekt.

Bedömning av energiskog på eller i anslutning till våtmarker Med utgångspunkt från ovan redovisade och odlingsbetingelser resultat kan energiskogsodling inte rekommenderas som alternativ till skyddszoner i områden närmast vattendragen. Anläggs energiskog nära vattendrag, bör en skyddszon också anläggas mellan skogen och för att minska de vattendraget negativa effekterna av utlakning i samband med och slutavgödsling

verkning, annan kemikalieanvändning och hög nederbörd.

Denna bedömning styrks av Anderssons (1990) slutsats att energiskog inte skall anläggas i kärr eller andra orörda strandzoner, våtmarker. Som alternativ till konventionellt är dock jorbruk

energiskogsodling att föredra.

10.5.6 Parallella flod- respektive åfåmr

Inledning

Anläggning av parallella flod- och åfåror, respektive dammar, har

nyligen börjat tillämpas i Storbritannien (Land use consultants 1990, Nolan & Davidson 1990), men metoden finns tidigare beskriven för Brix 8: avloppsvattenrening (jämför Schierup 1989). Målsättningen är att avlasta åns eller flodens huvudfåra från vatten och därmed minska risken för okontrollerade översvämningar nedströms samt minska erosionen av flodbankarna. Detta ska ske genom en självreglerande av vatten från översvämning

1%

Anläggning och restaurering av våtmarker

huvudfåran in i den/de nyanlagda parallellema vid högvattensituationer. Härigenom ökar magasinets totala volym så att liknande effekter som vid anläggning av dammar uppnås beträffande ökad uppehållstid och minskad erosion av material.

Som en parallell åfåra kan även det anlagda kanalsystemet vid Ringsjön i Skåne betraktas (Hörberg et al. 1990). Genom dämning av en å leds näringsrikt vatten in i ett kanalsystem, vars botten i allmänhet under hela året täcks av vattenpest (Elodea). Under vegetationssäsongerna (april-november) koloniseras dessutom vattenpesten av makroalgen grönslick (Cladophora).

av parallella flod- respektive åfåmr De extra flodfåroma anläggs i láglänt mark vid sidan om huvudfåran och löper mer eller mindre parallellt med huvudfáran så länge topografi och andra hänsyn tillåter detta. Eftersom vattendrag alltid söker sig till landskapets lägst belägna punkter innebär anläggandet av parallella fåror att mark vid sidan om vattendraget i regel måste avplanas och sänkas genom grävning för vatten ska söka sig till de nya fårorna. Ingreppens storlek bestäms av nivåskillnaderna mellan vattenyta vid högvatten och kringliggande mark (den parallella fårans botten).

Mätdata och provtagningüirogram effektstudier har från ovan refererade brittiska Inga rapporterats anläggningar.

I Snogerödsanläggningen styrs vattenflödet av de naturliga flödesvariationerna i den dämda ån, och vattnets uppehållstid varierar mellan 12 timmar och 14 dagar. Kväve- och fosforretentionen är hög. För år 1989 rapporterades en fastläggning motsvarande 1 350 kg kväve och 140 kg fosfor per ha och år, motvarande ca 10 respektive 60% av näringsämnestillförseln. Genom skörd och näringsanalys uppskattades ca 210 kg N och 40 kg P per ha ha inkorporerats i växtbiomassa. Resten av näringsämnena anses ha eliminerats genom denitrifikation och sedimentation, men detta har inte verifierats genom mätningar (Hörberg et al. 1990). Hög retention av kväve sker även vid höga flöden under vintrarna. Således var reduktionen ca 330 kg N/ha vid det högsta flödet under januari 1990. Fastläggningen skedde sannolikt genom denitri-

ñkation, eftersom mer än 95 % av kvävetransporten utordes av

nitratkväve (ca 15 mg tot-N/l). Temperaturen i januari var låg, varför växternas upptagning troligvis saknade betydelse. Preliminära resultat för 1990 indikerar förbättrad total retention i anläggningen- (Camper 1990).

Anläggning och restaurering av våtmarker

Provtagningsprogram bör i första hand omfatta massbalansstudier

med en mätpunkt uppströms delningen av vattenmassan och en punkt efter att parallellema återförts till huvudfåran, alternativt mätpunkter i både parallellfåran och huvudfåran. Vederbörlig hänsyn måste tas till tillflödenas volym och näringsâmneshalter. Grundvattnets betydelse bestäms utifrån potentialmätningar av och haltbestämningar (jämför avsnitt 10.5.8,

grundvattennivåer

Oversilningsängar). Denitrifikation kan mätas på flera punkter i båda vattendragsfårorna, och om kraftig vegetationsutveckling sker bör biomassaprov tas för kvantiñering av näringsupptaget.

Kostnader kostnadskalkyler har inte presenterats av Land use Några consultants (1990) och Nolan & Davidson (1990).

Anläggningskostnaderna för Snogeröds algodlingsanläggning uppgick till 1 050 000 kr (år 1988), och inkluderar projektering, entreprenad (grävning, avplaning av slänter, plantering av växter for att hindra erosion) samt etablering av biomassa i kanalsystemet. Driftskostnaderna, exklusive kontrollprogram, är mycket låga och utgörs av kostnader för allmän tillsyn, skötsel av dämmen samt rensning av kanalerna från indrivande grövre material (Hörberg et al. 1990, P.-A. Camper, muntl. medd.).

10.5.7 Dammar

Inledning Dammar bedöms ha hög potential for att nedbringa närsaltinnehållet i vatten under dess transport mot havet, både genom hög effektivitet beträffande ämnesfastläggning och på grund av att de är lätta och relativt billiga att anlägga och således kan anläggas i stort antal. I dammar kan strandzonens vegetation ta upp näringsämnen. Genom att det rinnande vattnets flödeshastighet dramatiskt reduceras kan en avsevärd sedimentation av partiklar som innehåller kväve och fosfor ske. Dessutom kan bakteriell denitrifikation gynnas om dammarna utformas så att de gynnar sedimentation och kvarhållning av bildat sediment samt ger vattnet lång uppehållstid.

Oavsett vilka typer av dammar som anläggs och var de anläggs inom avrinningsområdet medför de vissa fördelar utöver näringsämnesretentionen. Genom dammarnas magasinering av vatten erhålls en utjämning av vattenföringen i åns huvudfára. Detta leder till minskad risk för översvämningar av nedströms liggande landområden vid högvatten, samtidigt som erosionen av såväl

Anläggning och restaurering av våtmarker

organogent som minerogent material minskar. Slamtransporten

till havet blir således lägre och vattnet klarnar snabbare upp efter intensiv nederbörd.

Det rekommenderas att många små dammar anläggs högt upp i vattendragssystemen, t. ex. där dräneringsrör och små tillflöden mynnar i större tillflöden eller huvudfåran. Huvudfåra och tillflöden ska kantas av blå ytor som kan dämpa flödestopparna och hålla kvar näringsämnena mycket effektivare än vad magasinen i huvudfåran kan. Om skyddszoner anläggs placeras dammarna företrädesvis inom dessa.

Naturvärden och kommersiella aspekter Dammar kan - om de utformas och sköts på rätt sätt - representera höga naturvärden och också utnyttjas kommersiellt.

Gynnsamma andfågellokaler med hög andfågelproduktion kan erhållas om dammarnas stränder görs flikiga eller om bottnen utformas så att oregelbundna vassbâlten med vikar och uddar utvecklas. Det är i detta fall viktigt att andparen inte ser varandra under tidig vår, när bobyggande och häckning inleds, eftersom ögonkontakt leder till revirstrider. Under hästarna fungerar många dammar som rastplatser för änder och kan dra till sig stora individantal, vilka kan skattas genom jakt.

Om dammarna utformas med långsamt sluttande stränder kan goda vadarbiotoper uppstå. En förutsättning för detta är dock att stränderna under tidig vår till försommar består av en mosaik av relativt fuktiga respektive torrare partier, samt att de betas eller hävdas så att en varierad och småtuvig lågstarrvegetation gynnas. Dessa lokaler blir fördelaktiga för småvadare både som häckningslokaler och som rastplatser vid flyttning (Alexandersson et al. 1986). Beträffande skötselanvisningar och betningstryck hänvisas till refererad litteratur.

Om strandzonen görs flack och vass inte tillåts breda ut sig kan flera av de svenska hotade groddjuren kolonisera dammen, t. ex. ätlig groda, respektive inplanteras, t. ex. klockgroda. Flera grodarter gynnas dessutom av breda översvämningszoner, vilket innebär att förekomst av både grodor och småvadare mycket bra kan kombineras med närsaltreduktion i våtmarker. Om buskvegetation, såsom t. ex. björnbärssnår, finns nära dammen kan även lövgroda etablera sig. Djupa dammar kan möjligen också attrahera lökgrodor. Alla dessa arter missgynnas av barrträdsvegetation, framför allt gran, som måste undvikas (Berglund 1976, Ahlén 1977). Inte i något fall kan förekomst av groddjur i dammarna kombineras med förekomst av rovfisk eller kräft-

Anläggning och restaurering av våtmarker

produktion. Rovfisk och kräftor äter upp grodrom och grodyngel; kräftor äter dessutom upp den som undervattensvegetation gynnar vissa grodarter (Andrén & Nilsson 1988).

Dammar kan även utnyttjas för produktion av svensk flodkräfta eller amerikansk signalkräfta. I båda fallen kräftorna om gynnas rikligt med bohálor förekommer. Därför bör bottnen närmast land täckas med större stenar eller andra av t. ex. typer gömslen, dräneringsrör av tegel eller kupiga taktegelpannor. Vattenflödet genom dammen bör vara så högt under vintern att inte syrebrist upstår under isen. För utplantering av kräftor krävs tillstånd från länets ñskenämnd, som också tar till vilken av ovanställning nämnda arter som får utplanteras. Om av dammarutformningen na inte tillåter att hög näringsämnes- och slamretention kombi-

neras med kräftodling, bör näringstransportaspekterna få prioritet

och en lägre produktion accepteras.

Utformning Dammarna bör ges sådan volym att till uppehållstiden uppgår åtminstone 3-5 dygn under medelhögvattenperioder, dvs. under en stor del av höst, vinter och vår (jämför Jansson et al. Manus). Med ökad uppehållstid ökar den totala minskar närsaltretentionen, risken för utspolning av ackumulerat sediment och ökar kontakttiden mellan vatten och sediment, vilket gynnar denitriñkationen. God sedimentbildning ökar också förutsättningarna för varaktig och hög denitriñkationsaktivitet. Av detta att dammarna följer endast sällan ska rensas. De bör i stället sådant att de ges ett djup kan fungera utan under en av år. Den ingrepp lång följd effektivare sedimentretentionen i dammar medför att dessa sannolikt är att föredra framför s. k. hästskovåtmarker avsnitt (jämför 10.5.2, Hästskovåtmarker).

Om möjligt bör dammarna utformas med en sluttande långsamt strandzon som gynnar tillväxt av Genom hävd av vattenvegetation. stränderna genom bete kan hållas nere och en s. k. vassvegetation blå bård bildas, samtidigt som markvegetationen hålls till låg förmån för fågelfaunan (Alexandersson et al. 1986).

Hur stor volym enskilda dammar bör kan beräknas med ges kännedom om avrinningsområdets yta, nederbördens frekvens och volym samt avrinningsförhållandena. Om bör sådana möjligt

beräkningar kontrolleras under högvattenperioder genom mät-

ningar i ytflöden eller dräneringsrör med kända avrinningsområden så att frekvensen av olika flöden kan fastställas. Beräkningsmodeller för denna typ av problem har nyligen börjat utvecklas inom Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala (A. Gustafsson, SLU, muntl. medd.), som besitter ett stort material av

Anläggning och restaurering av våtmarker

hydrologiska data från små avrinningsområden i södra Sverige. Riktlinjer för dammars volymer vid olika avrinningsförhållanden (dammvolym per m3 vattenföring/sek, eller dammvolym per ha dränerad mark) kan därför inte presenteras ännu.

För att underlätta reglering av dammamas vattenstånd och avrinning anläggs ett dämme i avflödet. Detta kan vara utformat som Vformat överfall, plant skibord eller munk, och bör tillåta vattenföringsmätningar.

Översikt över anläggning och utnyttjande av olika typer av dammar Dammar i huvudfåran. Dessa anläggs genom att flodfåran fördjupas och breddas. Eftersom huvudfåran transporterar större vattenvolymer än tillflödena krävs att dammarna görs relativt stora så att acceptabla uppehållstider kan uppnås. Vid anläggbör också beaktas vilka övriga åtgärder som vidtas uppningen ströms. Således medför förekomsten av ett stort antal dammarlvåtmarker i huvudfåran eller i tillflöden uppströms den planerade dammen att framför allt fluktuationerna i vattenföringen men även närsaltbelastningen minskar. I detta fall ställs lägre krav på dammens volym, eftersom högvattenflödena dämpas uppströms. Detta måste vägas mot det faktum att en effektiv näringsretention längre uppströms medför att näringsämnesbelastningen på dammarna blir lägre, och att det därför krävs längre uppehållstid för att uppnå hög fastläggningseffektivitet. I huvudfåran bör helst flera dammar anläggas med inbördes avstånd från några km och mera.

Dammar i tillflöden. Med tillflöden avses här både ytligt avrinnande åar och bäckar, vilka awattnar naturligt dränerad mark, och dräneringsrör och kulvertar, som awattnar åker- och betesmark. Dagvatten behandlas i avsnitt 10.5.11, Dagvattenmagasin.

Naturligt dränerad mark i de södra jordbrukslandskapen uppvisar

en avsevärt magasineringsförmåga av vatten i samband högre med nederbörd än vad mark med anlagda dräneringssystem gör. Flödesamplituderna blir därför så höga, och avrinningen får ej varaktighet. Totalt blir avrinningen från naturmark längre dessutom eftersom avdunstningen från vegetationen blir lägre än från åkermark - åtminstone om träd och buskar förehögre kommer. I större åar och bäckar anläggs lämpligen flera dammar i huvudfåra, med en eller ett kilometers intervattendragets par vall. I små tillflöden räcker det oftast med en damm som förläggs omedelbart uppström inflödet i huvudfåran.

och kulvertars utlopp från åkrar och betesmark Dräneringsrörs kan betraktas som Eftersom magasineringen av punktutflöden.

ZX)

Anläggning och restaurering av våtmarker

vatten i det tunna jordlagret över dräneringsrör och kulvertar i regel är liten, blir flödena i dessa system mycket intensiva. Vid regn responderar vattenföringen mycket snabbt, och intensiva flöden med höga vattenvolymer och slammängder uppstår. Detta är särskilt fallet i dalgångar med branta sluttningar. De högst varierande flödena måste givetvis noga beaktas vid planeringen av dammarnas dimensioner.

Dammarna kan i allmänhet endast anläggas där rörsystemen mynnar ut i vattendragets huvudfåra. I undantagsfall tillåter den lokala topografin att dammar lokaliseras längre bort från åfåran. Däremot kan dammarna utformas på olika sätt, t. ex. en liten, mer eller mindre cirkelformad damm per dräneringsrör, eller vara långstrâckta utefter åfåran och samla vatten från många rör. För att undvika översvämningar i närliggande åker- respektive betesmark, som åtminstone i de södra landskapen ofta är lågt belägna i förhållande till vattendragets yta under högvattenperioder, krävs att dammarna anläggs djupt och att pasströskeln i utflödet till huvudfåran endast är någon eller några decimeter ovan densamma. Men också i de fall dammens vattenyta kommer att ha samma nivå som huvudfårans, kommer dammen att kunna fylla sin funktion även om den periodvis kommer att tillföras vatten från huvudfåran. Totaleffekten blir ändå en magasinering av vatten och näringsämnesretention (jämför nedan: Spegeldammar).

Lamelldammar. På dammarnas botten anläggs lamellsystem av jord, sten och lera, med smala bankar (1-2 m) och breda kanaler (3- 5 m), så att en stor aktiv yta och långsamt flöde erhålls. Bankarna läggs parallellt och i 90° vinkel mot en linje mellan det största tillflödet och avflödet. De anläggs med lutning från stranden mot dammens centrum, så att överdelen når ett par dm över vattenytan vid lågvatten och ett par dm under vattenytan vid högvatten. Varje bank ska vara öppen vid ytteränden och ansluta till land med inneränden. Bankarna placeras så att de löper omlott, dvs. så att första banken har sin öppna ytterände åt t. ex. norr, den andra åt söder, osv. Detta kommer att leda till att vattnet kommer att meandra dammen vid lågvatten och åtminstone vid ytan genom flyta på bred front vid högvatten.

Lamellsystemen kommer att resultera i tät vegetation på bankarna och glesare på djupare bottnar. Förutsättningen för att få en fast rotad i bottnen så att vegetationen inte flyter upp är vegetation beroende av bottenmaterialets beskaffenhet, men kan för en nydamm anses vara risk för oönskad kanalianlagd god. Någon sering av vattenflödet på grund av framtida vegetationsuppflytning föreligger i allmänhet inte.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Spegeldammar. Denna typ av dammar anläggs vid sidan om ån på platser där tillflöden saknas. Spegeldammarna försörjs under lågvattenperioder med vatten genom grundvatteninströmning. Under högvattenperioder översvämmas de över pasströskeln med vatten från åfåran och kommer att fungera som buffertmagasin under dessa perioder.

Bevattningsdammar. Bevattningsdammar skiljer sig inte principiellt från andra dammar. De anläggs i anslutning till jordbruksmark så att huvudfårans, biflödens eller dräneringsrörs/kulvertars vatten kan kvarhållas under vårhögvattenperioder och sedan användas för bevattning under torra perioder.

Poleringsdammar. Dessa anläggs omedelbart nedströms avloppsreningsverk innan vattnet släpps ut i recipienten. Då framförallt kvävehalterna i utgående vatten från avloppsreningsverk är höga även efter höggradig behandling (krav för kustnära reningverk: 15 mg N/l vid 50 % reduktion, och 8 mg N/l vid 75% reduktion) är det angeläget att anlägga poleringsmagasin (dammar, våtmarker) vars funktion är att ytterligare reducera framför allt kvävekoncentrationen i det utgående avloppsvattnet innan det blar och späds ut med recipientens i regel kvävefattigare va Poleringsdammar och -våtmarker utformas enligt de allmänna principer som angivits för att uppnå hög uppehållstid och närsaltretention. Denitrifikationen gynnas om kvävet i avloppsvattnet oxiderats till nitrat innan det når poleringsmagasinet, annars blir nitrifikationshastigheten bestämmande för denitriñkationen. Genom att oxidationen av ammonium till nitrat sker inom reningsverket, t. ex. i aktivslamanläggning, minskas också syrekonsumtionen i recipienten.

Befintligamätdata Massbalansstudier i sjöar indikerar att denitriñkation och sedimentation på årsbasis svarar for kväveretentioner motsvarande 18- 81% av den totala kvävetillförseln till sjöekosystemen, varav denitriñkationen ensam svarar för 0-62 procentenheter (Pettersson & Boström 1990). Författarna anser att den låga kontinuiteten i mätningar av denitriñkationens årscykel leder till att .upp-

skattningarna är något osäkra. Då vattnets teoretiska uppehållstid

i sjöar i regel är avsevärt längre (månader - år) än vad som kan förväntas i de dammsystem som här diskuteras kan kväveelimineringen i dammarna förväntas bli avsevärt lägre än den som redovisats för sjöar.

Ett mindre antal massbalansstudier avseende kväve i små sjöar och dammar har återfunnits i litteraturen. Fleischer et al. (1989) fann vid bearbetning av litteraturdata att beroende på olika hög

Anläggning och restaurering au våtmarker

kvävebelastning varierade kväveretentionen i 19 dammar och sjöar mellan 4 och 2 900 kg N/ha x år. De flesta värdena avser dock småsjöar med avsevärt längre uppehållstid för vattnet än vad som kan bli aktuellt för de föreslagna dammarna. teoretisk Lägst uppehållstid (11-18 dagar) har tre danska sjöar, som Andersen (1974) beräknat kväveretention för under åren 1972 och 1973. Fastlâggningen varierade i dessa sjöar mellan 180 och 570 kg N/ha x år. Eliminering denitrifikation och

genom utorde 180-320 kg N

sedimentation utgjorde 0-270 kg N per ha och år. Den årliga belastningen på sjöarna av såväl kväve som fosfor var mycket hög, 800-1800 kg N/ha sjöyta respektive 30-170 kg P/ha. Fosforbudgetar visade att sjöarna var mättade med avseende på fosfor, och tre av de sex beräkningarna indikerade fosforutflöde ur sjöarna. Vissa brister finns i studien. Sedimentationen har beräknats utifrån N/P-kvoter i sediment och vatten, och denitriñkationen bestämts som en restpost i den sjöinterna budgeten. Fel i av uppskattningen sedimentationen kan då leda till felaktiga denitriñkationsvärden. Värdena kan dock anses som rimliga.

Några få svenska undersökningar, som ännu inte publicerats,

existerar också. Jansson et al. (Manus) redovisar massbalanser för

en 2 ha damm i Rååns vattendragssystem under ett från nederbördssynpunkt normalt år som indikerar att så mycket som 4 500 kg N/ ha x år eliminerades. Detta utgjorde dock endast ca 2 % av den totala kvävebelastningen på dammen. Retentionseffekten varierade från ca 25% under sommaren till 0-5% av belastningen under resten av âret. I absoluta tal var kvävefastlâggningen högst under vintern (maximalt ca 200 mg N/m2 x h) och till över 90 % beroende av partikelsedimentation i dammen. Mätningar av denitriñkationen indikerade kväveeliminering motsvarande 70 (juni, september) respektive 10 (december, mars) kg N/ha x mån, vilket ger ett grovt skattat medelvärde på ca 500 kg N/ha x år. En svaghet i massbalansresultaten är att inflytandet av de höga vintervärdena är stort - små koncentrationsdifferenser mellan tilloch avflöden har multiplicerats med höga vattenföringsvârden. Men även om man bortser från de högsta vintervärdena och beräknar kväveretentionen utifrån ett tiomånadersmedelvärde uppnås höga värden, nämligen ca 2 700 kg N/ha x år, som måste betraktas som betydligt säkrare förankrade i mätresultaten. Det bör i detta sammanhang kraftigt understrykas att med det ringa resultatsunderlag som för närvarande finns så bör så höga massbalansvärden som här presenterats hanteras med varsamhet.

Denitrifikationen mättes under vintern 1989/90 och sommaren 1990 i en liten damm och tre sjöar i Hallands län (Fleischer & Leonardson 1990). Denitriñkationen i dammen, som var mycket hårt belastad av nitrat från jordbruksmark (ca 7 mg N03-N/l i

och restaurering av våtmarker Anläggning

bottenvattnet under sommaren), uppgick vinter- och sommartid till ca 20 60 N/ha x mån, varav den genomsnittliga respektive kg kan skattas till ca 480 kg N/ha x denitrifikationshastigheten grovt år. Efter tillsats av nitrat under sommaren fördubblades denitrivilket indikerar att denitriñkationen är ñkationshastigheten, under senvår och höst än under vintern, eñersom nitrathalter högre då är än under samtidigt som och kvävetransport högre sommaren, i vattnet är högre än under vintern. Tills mer data är temperaturen tillgängliga bör dock den skattade genomsnittssiffran användas. Den totala kvâveretentionen i samma damm var drygt 2 900 kg N/ha x år (massbalansberâkning; Fleischer et al. 1989). Inflytandet av grundvatten i massbalansen bedöms av Fleischer [muntl. medd.) som Resultaten från de två av småsjöarna, som ringa. i skogsbygd men är och vars botten-

ligger jordbrukspåverkade

vatten under sommaren innehöll 0,5-0,9 mg N03-N/l, indikerar denitrifikationsaktivitet under såväl sommar som mycket låg vinter för hela året 45 kg N/ha). Även i dessa (uppskattning indikerade experimentell tillsats av nitrat vid sommarprovatt brist på kväve hämmade denitrifikationen, och tagningen värdena ökade till ca 440 x år. Det är därför sannolikt att

kg N/ha

en inte denitriñkation kan ske i sjöarna under höst och obetydlig vår då kvävebelastningen är högre. Den totala kvâveretentionen var i dessa två 150 respektive ca 1 100 kg N/ha x år. I den tredje sjöar som ligger i skogsbygd, är humös och mottar tillrinningssjön, vatten med mycket låg halt av nitrat (i regel 0,5 mg N/l; L. Stibe, muntl. var denitriñkationen vid båda mättillfällena 20 medd.), N/ha x år, och nitrattillsats ökade aktiviteten med endast 50 %. I kg detta fall är det troligt att det humusrika sedimentet är olämpligt substrat för denitriñkationsbakterierna, och då ökar inte denitrifikationen om nitrattillförseln ökar.

I med poleringsdammar har sedan lång tid avloppsreningsverk av fosforretentionen i dammarna. Detta har

mätningar orts

föranletts av att mängden fällningskemikalier i fosforsteget kunnat minskas om effektiviteten i dammarna varit hög. Samma ekonomiska motiv har inte beträffande kväve, och därför förelegat finns nästan mätdata på kvävefastläggning i polerings» inga dammar. I efter Kâllby avloppsreningsverk i poleringsdammarna Lund fosforretentionen till mellan 15 och 93 % under 1989. uppgick retention erhölls under vår, sommar och höst, då den var 43- Högst för värden över 50 %. Fosforhalten i tillflödet 93 %, med dominans till dammarna varierade mellan 0,2 och 1,5 mg/l och belastningen till 7-50 P/ha x mån. Fosforretentionen kunde då uppskattades kg beräknas till 1-45 x mån eller ca 230 kg/ha x år, med en kg/ha genomsnittlig retention på 68%.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Kväveretentionen i poleringsdammarna vid Källby har bara studerats vid fyra tillfällen under juni och juli 1990. Resultaten är inte entydiga. Vid studier av två behandlingslinjer skedde kväveläckage vid två av mättillfällena och fastlâggning vid två. Inom den nyaste linjen var kväveretentionen 330-870 kg N/ha x mån, medan läckaget uppgick till 170 kg N/ha x mån vid ett tillfälle. För månadsskiftet juni/juli blev då den genomsnittliga fastläggningen ca 390 kg N/ha x mån. Beräknas medelvärdet för båda linjerna erhålls som summaeffekt ett kväveläckage på ca 160 kg N/ha x mån. Den gamla behandlingslinjen fungerar således betydligt sämre än den nya. Det tunna datamaterialet tillåter inte en extrapolering till årsvärden. Alla primärdata från Källby avloppsreningsverk har presenterats av driftsingenjör G. Jonsson.

Sammanfattningsvis kan sägas att kväveretentionen varierar avsevärt mellan olika dammar och att detta främst torde bero på hur hög belastningen per ytenhet är samt vattnets uppehållstid (kontakttiden) i de enskilda dammarna.

Anläggnings- och driñskøshnader samt finansiering Kostnaderna för dammar torde i hög grad bestämmas av hur omfattande och schaktningsarbeten som krävs vid grävningsanläggningen. Rosenquist uppgav kostnaden för att anlägga en damm i Halmstad under sommaren 1990 till ca 225 000 kr, vilket motsvarar 45 kr/m3 flyttad jord (T. Rosenquist, på kväveseminarium i Tylösand 1990).

I de fall massbalansstudier avses genomföras måste minst ett dämme med överfall och registrerande pegel installeras. Detta uppskattas kosta mellan 60 000 och 100 000 kr, varav pegeln svarar för ca 50 000 kr.

Driftskostnader för dammar torde inskränka sig till undanröjande av driftande material vid överfallet, samt skötsel av den registrerande pegeln. Kostnaderna måste således bedömas vara begränsade.

10.53 Översilningsängar

Definition

Med översilningsängar och de synonymt använda begreppen översilningsmark och silängar avses våtmarker, vars vatten-

regim styrs av människan. Översilning är således en bruknings-

metod, och påförsel av vatten och dränering av marken sker enligt fastställda scheman, som avses gynna någon aspekt, t. ex. närsalt-

2%

Anläggning och restaurering av våtmarker

retention eller

biomassaproduktion, vid utnyttjandet av översilningsmarken. Nyanlâggning och restaurering av översilnings-

marker tillgodoser både naturvárds- och

kulturvårdsaspekter.

Historik Gödsling av åker och äng med

genom bevattning näringsrikt

flodvatten är en metod som var känd redan faraonemas på tid. I mitten av 1800-talet introducerades eller ängavattning, översilning som metoden också kallas, i som en Sverige, metod att höja avkastningen av hö på dåtidens Stora slåtterängar. översilningssystem anlades framför allt i men även i Skåne, Mellansveriges jordbruksbygder. Vid översilningen dämdes en å och närliggande vattnet leddes ut över ett översilningsmarken genom system av kanaler. Bevattning och skedde

dränering/upptorkning omväx-

lande efter fasta scheman. På så vis översvämmades ängsmarken och tillfördes lösta samt slam under näringsämnen höst och vår, vilket stimulerade produktionen av ängsvegetationen och upprätthöll en god näringsstatus och mullhalt i marken. Under somrarna bevattnades markerna i samband med torka. Under senhösten förlängdes vegetationssäsongen genom att mark och växter hindrades att frysa genom att vatten

påfördes. Översilnings-

systemen användes i Sverige under ca 100 år, och vid 1940-talet var i stort sett alla system förfallna och ur drift tagna (Ingående

beskrivningar av historia, teknik och

naturvårdsaspekter återñnnes i Bengtsson et al. 1973, Emanuelsson et al. 1985, Emanuelsson 1987, Emanuelsson & Möller Manus, Aagren et al. 1989).

Översilningssystemen hade många fördelar. Utöver att metoden

ökade höproduktionen, stora arealer

skapades artiñciell våtmark som var mycket gynnsam för bl. a. småvadarfauna och amñbier, och balanserade mot den som

torrläggningshysteri drog genom

landet vid samma tid et al. (Bengtsson 1973, Emanuelsson et al. 1985). Av betydelse var sannolikt också att i motsvarande grad som ängarna gödslades minskade näringsbelastningen på våra kusthav, vilket åtminstone i någon mån bidragit till att fördröja senare tiders eutroñeringsproblem.

Näringsämnesretention i översilningsmarker I översilningsmarker kan av

elimineringen näringsämnen ske

genom alla de tre processer som beskrivits inledningsvis:

sedimentation, upptagning och inkorporering i biomassa samt

denitrifikation. Det genom sedimentation tillförda materialet innehåller bl.. a. kol och Kolet är näringsämnen. tillsammans med dött material från växter som vuxit en på platsen viktig närings- och energikälla för denitrifikationsbakterierna. Sannolikt är det genom sedimentation tillförda kolet av mycket stor

Anläggning och restaurering au våtmarker

betydelse för såväl senhöstens och vinterns som den vårens tidiga denitrifikationsaktivitet. Näringsämnen i sedimentet, som frigörs genom bakteriernas nedbrytande kan aktivitet, tillgodogöras av växterna tillsammans med de som finns i näringsämnen översilnings- och eventuellt För att uppträngande grundvatten. undvika att endast cirkulerar näringsämnena mellan mark och växt - och därmed ökar risken för näringsövermättnad i marken och läckage till vattendragen - bör växtmaterialet skördas genom

slåtter och/eller bete. Slaget hö kan som vinterfoder eller utnyttjas utnyttjas på annat sätt, t. ex. för Kreatursbete

biogasframställning.

kan medföra risk för gödningseffekter (jämför Krug 1988) och förhöjt markläckage vid hög djurtäthet.

Nyanläggning och skötsel av översilningsmarker

Nya översilningsmarker anläggs företrädesvis inom s. k. hydrologiska inströmningsområden, dvs. på sådana ytor som har lågt grundvatten och tillåter en infiltration av vatten under hela året. I annat fall (utströmningsytor eller mark med infiltralåg tionskapacitet) blir det omöjligt att genomföra en effektiv översilning under

högvattenperioder, dvs. då mycket vatten måste

omhändertas och de största kväve- och och fosfortransporterna sker, ytan kommer i stället att som en fungera naturlig våtäng (jämför avsnitt 10.5.9, Våtängar).

Eftersom vattnets slaminnehåll är av stor för betydelse denitrifikationen bör översilningsmarken i närheten av ett rinanläggas nande vatten, som vid högvattenperioder är slamrikt. mycket Vattentillförseln från ån/floden kan ombesörjas på flera sätt; genom dämning i huvudfåran och till avledning ängens kanaler, genom pumpning med hjälp av vindmöllor eller samt elpumpar, genom avledning av vatten från högre belägen mark såsom åkrar, vägar, etc. Vanligen leds vattnet via ett över i ett tilloppsdike

fingrenat system av bevattningsrännor, genom vilka över-

silningsvattnet fördelas över ytan (Bengtsson et al. 1973). Beroende

på översilningsmarkens topografi kan kanalsystemet anläggas i

samma plan som markytan eller upphöjt åsar på (flack ängsbyggnad, hängbyggnad och ryggbyggnad; et al. I Bengtsson 1973). det förstnämnda som fallet, tillämpas på Vombs ängar i Skåne, sker både översilningen genom översvämning från småkanalerna och som följd av att grundvattenytan samtidigt höjs vid påförseln av vattnet. Vid ryggbyggnad, som har vid Sdr tillämpats Felding inom Skjern ås tillrinningsområde på Jylland (Anonym 1985), leds vattnet ut över ytan Vattentillförseln genom självfall. till olika delar av sker med av översilningsmarken hjälp ett system av dämmen i tilloppsdiket och bevattningsrännorna (järnför Patzig i et al. 1846, Aagren 1989). Bevattningen bör inte vara intensivare än att infiltration och till ån som återledning

Anläggning och restaurering av våtmarker

grundvatten kan ske av allt påfört vatten. Horisontell strömning av vattnet på både växternas upptagning och markytan missgynnar denitrifikationen, och leder till sänkt effektivitet vad avser näringsretention (Bengtsson 1990). Detsamma gäller om återledning sker genom kanaler.

infördes för att öka

Översilningstekniken ursprungligen

höproduktionen på våtmarker. Det är sannolikt att den nya avseende näringsämnesretention ställer andra målsättningen krav på framför allt skötseln av översilningsmarken. Således är det möjligt att översilnings- respektive upptorkningsperiodernas längd bör varieras på ett helt annat sätt än tidigare, samt att om bör ske under en större del av året. I översilningen möjligt ske under en stor del av vintern - Skåne kanöversilning även vattnet hindrar då marken att frysa - så att retentionsprocessema kan verka under den tid som den största näringsämnestransporten sker. Likaså bör troligtvis de enskilda bevattningsperioderna förlängas, och vara längre än upptorkningsperioderna, så att andelen syrefria mikrozoner blir mycket hög, till fromma för denitriñkationen. Detta måste dock vägas mot risken för fosfatläckage från marken. I detta sammanhang spelar jordmånen en stor roll, och optimal vattningsregim måste därför fastställas genom experiment på varje enskild översilningsmark. Långa sammanhängande bevattningsperioder var i regel omöjliga i tidigare system, eftersom vattendränkningen leder till vegetationssuccessioner från aptitligt fodergräs mot mer kärr- och sjöartad vegetation, som inte i samma grad prefereras av kreatur.

Ett flertal frågeställningar som är av betydelse vid skötsel av översilningsängar är ännu obesvarade. Statens naturvårdsverk har dock beviljat medel för studier av översilningsmarker, varför flertalet av frågorna förhoppningsvis kan besvaras inom en femårsperiod. Bland dessa frågor kan nämnas

- Hur är den vatten- och hög optimala näringsämnesbelastningen, dvs. hur mycket vatten ska påforas på marken per tidsenhet? - Finns det risk för från marken vid start av en nitratläckage ny översilningscykel efter en föregående upptorkningsperiod, då oxidation av markens kväve kan ha skett? - Hur detta under vattningspåverkar bevattningsintensiteten periodens första dag(ar)? - Kan introduktion av växtarter med vegetationsperiod förlängd medföra ökad närsaltsretention? - Vilken har av löst organiskt material betydelse läckaget respektive syre från växternas rötter för näringsretentionen, framför allt för denitrifikation och fosforfastläggning?

Anläggning och restaurering au våtmarker

- Har rotzonens vertikala hos olika växtarter utbredning någon betydelse i detta sammanhang? - Hur av att påverkas näringsâmnesretentionen vegetationen skördas respektive inte skördas?

Trots att översilningstekniken varit spridd över stora delar av Europa finns inga mätdata redovisade i litteraturen, som visar hur mycket kväve och fosfor som fastläggs i marken eller tas upp av vegetationen (foderväxtema). Nya projekt har därför startats med medel från Miljödelegationen Västra Skåne och naturvårdsverket, men endast ett mycket tunt datamaterial existerar ännu, och detta är framtaget under de senaste två åren. Med utgångspunkt från detta material redovisas nedan några grova överslagsberäkningar av möjlig kvâvefastläggning på översilningsmarker. Dessutom hänvisas till data från pågående danska projekt på ängar som kontinuerligt genomströmmas av nâringsrikt vatten från jordbruksmark (avsnitt 10.5.9, Våtängar).

I Skåne har kväveretentionsstudier påbörjats på tre översilningsmarker: på före detta översilningsmark vid Skånes naturvårdsförbunds gård Hörjel och Vombs ängar, samt på Vinnö ängar vid Isgrannatorp utanför Kristianstad.

Denitriñkationsmätningar på mullhaltiga översilningsängar vid under december 1989 resulterade i genomsnittliga värden på Hörjel 4,2 och 0,9 mg N/mz x h under översilnings- respektive upptorkningsperioder. Under april och under månadsskiftet maj/juni 1990 steg denitriñkationen till 8,8 respektive 13 mg N/m2 x h under översilning och 9,4 (tveksamt värde som inte används i beräkningen nedan) respektive 0,9 mg N/m2 x h under upptorkning. Översilningsregimen bestod av 6 dagar bevattning och 3 dagar upptorkning. För att grovt skatta den årliga denitrifikationen i marken vid Hörjel görs följande antaganden: decemberresultaten (22 kg N/ha x mån) antas gälla för december-mars, maj-/junivärdena (64 kg N/ha x mån) för maj och september samt aprilvärdena (44,4 kg N/ha x mån) för resterande 3 vår- och höstmånader. Under juni-augusti skedde ingen översilning, varför denitriñkationsvärdena for dränerade förhållanden (maj-/junivärdet; 6,5 N/ha x mån) utnyttjas for sommarperioden. Den kg totala denitriñkation kan med dessa kväveelimineringen genom antaganden grovt skattas till ca 370 kg N/ha x år. Det ska påpekas att underlagsmaterialet for kalkylen är tunt, varför resultatet bör utnyttjas med försiktighet.

I har massbalansstudier genomförts. Däremot har Hörjel inga och inkorporering av kväve i biomassa mätts på upptagning

2B

Anläggning och restaurering au våtmarker

översilningsytor med gammal vall respektive nyinsådd vall under sommaren 1989. Resultaten mellan ytorna inte skiljde sig signifikant och kvâveupptagningen uppgick i genomsnitt till 140 N/ha kg x år (U. Emanuelsson, muntl. medd.). Adderas detta värde till denitriñkationsresultatet kan den årliga kväveretentionen, exklusive sedimentationseñekter, uppskattas till ca 500 N/ha x år. kg

På Vombs ängar i Malmöhus län återupptogs i översilningsbruket april 1990. Två ytor på sammanlagt ca 15 ha bevattnades till slutet av maj med olika bevattningsregimer. Den östra bevattnadelytan des under 7 dagar och torkade upp under 7 medan dagar, regimen på den västra ytan var 11 respektive 3 Under senare delen av dagar. maj mättes denitrifikationen och uppgick då på den östra ytan till i genomsnitt 6,4 och 3,1 mg N/m2 x h under översilning respektive upptorkning, och på den västra ytan till 2,7 och 2,3 N/m2 x h mg under översilning Månadsvärdena för respektive upptorkning. denitriñkationen beräknades till ca 40 och 20 kg N/ha x mån på den östra respektive västra ytan. Huruvida skillnaderna mellan ytorna beror på de olika âr for att ta översilningsregimema tidigt ställning till.

Vid Isgrannatorp översilas den 5 ha stora under 5 och ängen dagar torkar under 2

upp dagar. Ängen omges av ett avskärande dike som

samlar upp den del av det inñltrerade vattnet som inte ner sjunker till det djupare grundvattnet. Via ett mätöverfall återförs översilningsvattnet från diket till Vinnö å. Då vattenståndet i diket helt styrts av översilningsregimen under kan vegetationsperioden, mätförhållandena betraktas som goda, och inblandningen av grundvatten obetydlig. Under en översilningscykel under 1990 maj

genomfördes denitrifikationsmätningar i markproñlens översta

10 cm. Under bevattningsperioden denitrifikationen till uppgick 4,1 mg N/m2 x h, och under anslutande dräneringsperiod (obevattnat) erhölls värdet 4,6 mg N/m2 x h, vilket motsvarar en kväveretention genom denitrifikation på 30 kg N/ha x mån.

Sammanfattningsvis kan anforas att skillnaderna i denitriñka-

tionshastigheter mellan ytorna kan ges flera Dels förklaringar. mottar ytorna vatten med olika högt kväveinnehåll och är således olika hårt belastade relationen i (jämför belastning/kvävretention Fleischer et al. 1989), dels består de av olika dels är jordarter,

översilningsregimema olika. På grund av det tunna underlags-

materialet är det omöjligt att utvärdera vilken inbördes de betydelse olika faktorerna har på de olika översilningsytorna.

Natumåndsaspekter Genom anläggning av översilningsängar skapas större våtmarksytor i landskapet. Detta ger underlag för bland annat ett rikare

och restaurering av våtmarker Anläggning

fågelliv. Våtmarkerna är viktiga som häckningslokaler för ett stort antal fågelarter, men fungerar också som rast- och födosökslokaler för sträckande fågel under vår och höst. En i viktig aspekt detta sammanhang är att våtmarksytorna utformas och hävdas så att de blir anpassade till de varierande behov av som olika biotoper fågelarters olika livsfaser kräver. Ytorna bör därför inte vara för homogena (enhetliga) utan bestå av omväxlande mosaik av vattenoch torra (Alexandersson et al.

dränkta, fuktiga delytor 1986). Öbiogeografiska studier indikerar också att större samman-

hängande ytor (öar) är att föredra, eftersom dessa medför etablering av större antal arter än ett flertal små öar (MacArthur & Wilson 1963, 1967, Larsson 1987).

Utvecklingen på Vombs ängar under översilningen våren 1990 kan ses som ett uttryck för underskottet på våtmarker i jordbrukslandskapet. Trots att flyttande vadare och änder redan återvänt till Skåne hade endast ett fåtal par av tofsvipa och storspov etablerat sig på Vombs ängar i mitten av april. När översilningen inleddes erhölls en anmärkningsvärt snabb respons och åtskilliga vadare och änder uppträdde vid eller i de bildade storvattensamlingarna; spov, tofsvipa, rödbena, grönbena, flockar av brushane, gräsand gravand, årta, skedand, sångsvan och skrattmås. Dessutom besöktes området under ca 14 dagar av en vild vit stork. Det är känt att arter som rödspov, brushane och kärrsnäppa häckade i stora mängder på de största skånska översilningsängarna i början av detta sekel.

Den ökade mängden småvatten kommer sannolikt också att resultera i starka populationer av grodor, paddor och salamandrar. Särskilt gynnsamt för dessa är givetvis om små som grunda, dammar, är kontinuerligt fyllda med vatten, kan inom överskapas silningsytan.

För att göra den rikare faunan tillgänglig för allmänheten utan att silängarna behöver beträdas kan fågeltom uppföras i anslutning till översilningsmarkema. Härigenom reduceras störningarna på fågellivet till ett minimum.

Beträffande vegetationen kommer förändringar att inträffa när översilningssystem anläggs. Fast-/torrmarksvegetationen kommer successivt att ersättas av våtmarksväxter, såsom tuvtåtel, tåg, starr och fuktälskande gräs (flen, gröe, vass). Utvecklingen av dessa regleras delas av vátmarksmosaiken, dels av hur ängarna framgent kommer att hävdas (Alexandersson et al. 1986).

av våtmarker Anläggning och restaurering

Pmvtagningsprogram Att bestämma den totala kväveretentionen på översilningsytor är i regel mycket komplicerat och kräver ofta insatser av hydrologisk expertis (jämför Bengtsson 1990, Brüsch & Nilsson 1990).

Vattenvolymer av och totalkväve- respektive totalfosforhalter i tillfört vatten måste mätas under bevattningsperioderna. För att tillvärden näringsâmnesfastläggningen ska uppnås förlitliga på måste det infiltrerande vattnets volym och ämneskoncentrationer också kontrolleras innan det slutgiltigt lämnar översilningsytan. Genom avskärande diken runt om översilningsmarken och/eller inom kan en del av vattnet uppsamlas för avledningsdiken ytan och haltbestämningar. Utöver detta krävs i regel potentialvolymsoch i dels för att haltkoncentrationsmätningar grundvattenrör, i vatten som inte når uppsamlingskanaler eller evenförändringar tuella avskärande diken ska kunna registreras, dels för att grundska kunna uppskattas. Förekommer ytligt strömvatteninflytandet mande vatten måste detta behandlas separat. Mätningar bör utföras under såväl översilade som icke översilade perioder så att skillnader mellan olika behandling kan fastställas. För att nå hög tillkrävs frekventa mätningar under typiska situationer förlitlighet under året.

Kostnader Se kapitel 9 Exempel på kommunal kvävepool

10.5.9 Våtängar

Definition

I innefattas här fuktängar, mader och _vassbegreppet våtängar områden i mer eller mindre nära anslutning till dammar och rinnande vatten. Våtängar skiljer sig från översilningsängar att deras vattenregimer inte bestämms av människan utan genom av eller och lågvattenperioder. De grundvattnets vattendragets höginom områden med eller

uppstår spontant högt grundvattenstånd

periodvisa översvämningar av låglänt mark i anslutning genom till (Alexandersson et al. 1986), men kan också vattendragen utvecklas av dammar och rinnande genom uppgrundning sjöar, vatten eller i samband med Dessutom kan de sjösänkningar. uppstå vid av rinnande vatten (jämför avsnitt 10.53, dâmning Meandring av åar och floder).

Anläggning och restaurering av våtmarker

Närsaltretention i vátängar Närsaltretentionen varierar mycket mellan olika våtängsbiotoper (Bowden 1987). Detta beror till största delen på att det förekommer många olika slag av våtängar med olikheter i vegetation och vattenomsättning.

Karaktäristiskt för många fuktängar och mader är att stora delar av arealema är hydrologiskt isolerade från omgivande vatten, dvs. inget kontinuerligt vattenutbyte sker. När ängarna har fyllts med vatten via grundvattenhöjning eller genom översvämningar byts ej vattnet ut, utan stagnerar tills vattennivån åter sänks, i regel efter en längre tid. Sannolikt utarmas vattnets näringsforråd snabbt genom växternas upptagning och denitriñkationen, varefter processhastighetema reduceras. Dock finns det våtängar i utströmvars

ningsområden på sluttande mark, markskikt kontinuerligt

genomströmmas av vatten från omgivningen. Aven naturliga vassområden kännetecknas ofta av att större mängder vatten passerar området utan att det sker något mer omfattande utbyte av vattenvolymen. Vattnet kan tillföras från en å eller flod, som bildar en eller flera kanaler genom eller under vassfältet, om uppflytning av rotfilten skett. Vattendraget beter sig då från näringsretentionssynpunkt som en å eller flod. Vare sig sedimentation, näringsupptagning eller denitrifikation påverkar det genomflödande vattnet. Många våtängar karaktäriseras därför av låg effektivitet när det gäller retention av externt tillforda och kan därför inte med framgång belastas med näringsämnen kväve och fosfor om inte deras hydrologiska isolering bryts (Bowden 1987).

Inom våtängsarealerna finns en stor mängd kväve och fosfor bunden i mark och vegetation, som endast omsätts internt mellan marken/sedimentet och växterna (Bowden 1987). En varierande del av upptagna näringsämnen återfors till ståndplatsen när växterna vissnar och bryts ner. Vid nedbrytningen frigörs näringsämnen som ånyo tas upp av växterna. Under vegetationssäsongen hämtar rötterna således näring från det befintliga, återcirkulerande förrådet. Genom diffusion och läckage tillförs sedimentet syre via rötterna (Armstrong 1967, Reddy et al. 1989). Härigenom stimuleras nitrifikation av ammonium som bildats vid nedbrytningen av växtmaterialet. Genom rotläckage tillförs också marken/sedimentet löst organiskt material från växterna. Nitratet kan assimileras av växterna eller elimineras genom denitrifikation. Christensen & Sørensen (1986) diskuterade betydelsen av rottransporten av syre och lösta organiska ämnen for denitriñkationen i littorala sjösediment, och Reddy et al. (1989) påvisade experimen-

Anläggning och restaurering av våtmarker

tellt att förekomst av växter stimulerade denitrifikationen avsevärt jämfört med frånvaro av växter.

Sammanfattningsvis kan anföras att den stora växtbiomassan samt den åtminstone säsongvis höga produktionen på vissa typer av våtängar torde innebära att det finns en hög retentionspotential för närsalter, som skulle kunna utnyttjas under förutsättning att vattendragens näringsrika vatten på ett eHektivt sätt kunde tillföras hela våtängsarealerna (jämför nedan refererade studier av Brüsch & Nilsson 1990 och Hoffmann, muntl. medd.).

Anlaggrz ing och skötsel av vátang ar Vid anläggning av våtängar måste utformning och vattentillförsel planeras med utgångspunkt från ortens naturliga förutsättningar.

Enklast kan anläggning troligtvis ske genom dämning av ett rinnande vatten så att låglänta områden översvämmas vid högvattensituationer eller genom att vatten avleds i en särskild fåra till ett invallat och dämt område. Är marken kuperad så att vattendraget kan avledas utefter höjdkurvan uppe på en sluttning kan det därifrån få läcka ut och strömma över sluttlångsamt ningen. Den senare modellen kräver i många fall att vattenavledningen sker långt från den plats som ska bli våtäng, vilket kan medföra höga grâvningskostnader. Sannolikt är det svårt att rekonstruera sådana våtängar som genomströmmas av grundvatten på bred front. Detta kräver och kan speciella förutsättningar, sannolikt endast komma i fråga på sådana lokaler som tidigare haft ytligt grundvatten, men där detta dränerats bort av människan. I sådana fall restaureras våtängen genom att dräneringsrör och kulvertar avlägsnas.

Våtängar bör - om hög närsaltretention eftersträvas - utformas så att de inte kommer att innehålla stagnant vatten som mycket sällan byts ut. Nitrat- och fosforrikt vatten måste tillföras kontinuerligt eller regelbundet, åtminstone under Annars högvattenperioder. kommer vattnets näringsförråd att utarmas och retentionseffekterna att bli obefintliga. På restaurerade och vars fuktängar mader, vattentillförsel regleras av stigande och fallande grundvatten, kan detta vara mycket svårt att uppnå. Möjligen kan här vatten från ett intilliggande rinnande vatten tillföras ytan så att grundvattnet trängs undan och därigenom utbyts. Stor risk föreligger dock att vattnet avrinner som ytströmning utan kontakt med mark och växtrötter. För att råda bot på en sådan utveckling måste området invallas på nedströmssidan så att grundvattnet tvingas ner i marken av det påförda vattnet.

Anläggning och restaurering au våtmarker

I sådana fall där våtângar skapas genom dämning i närliggande vattendrag kan kravet på vattenomsättning uppfyllas genom att våtängarna utformas så att deras vattenstånd kan regleras med dämmen eller munkar, och vattnet tillföras pulsvis. Ett annat sätt är att anlägga våtängarna i så kallade utströmningsområden

(jämför Översilningsängar, som bör anläggas i inströmnings-

områden), och framför allt där sådana områden finns på naturligt sluttande mark. Men även i sådana fall kan det vara fördelaktigt att göra fördämningar. Naturliga sådana våtängar i utströmningsområden är de två danska våtängar som nedan refereras (Brüsch & Nilsson 1990, Carl Christian Hoffmann, muntl. medd.)

Ett problem som leder till minskad närsaltsretention är att vattnet i naturliga våtmarker har en tendens att bilda åfåror i stället för att långsamt rinna på bred front. Detta innebär att endast ett begränsat vattenutbyte med markvattenmagasinet sker i anslutning till kanalerna, men att inget utbyte alls sker över stora arealer. Eftersom det är genom kontakt med växternas rötter och markens denitriñkationsbakterier som den effektivaste retentionen kan förutses ske, krävs det därför kunskap om hur vattenflödena ska styras för att rinna och perkolera ner i marken på bred front, så att liknande effekter som i översilningsmark erhålls. Om vattenrörelser på bred front kan vidmakthållas, sker också en kraftig nedsättning av vattnets flödeshastighet, vilket stimulerar sedimentation av partikulärt material. Möjligen kan dessa problem åtminstone delvis lösas genom att vegetationen regelbundet glesas ut genom slåtter eller bete.

Hävd av våtängar kan ske genom betande kreatur, t. ex. får eller svensk nötkreatur, under torra perioder. Under högvattenperioder kan inte får utnyttjas på grund av risken för levermask, och inte svensk nötboskap, eftersom de får klövspaltsjuka när de går i vatten. För tillfället introduceras nu på flera organisationers initiativ skotsk höglandsboskap, som kan gå ute hela vintern och även tål att gå i vattendränkta ängar under långa perioder (Dagens Nyheter 16.11.1990). Detta ökar möjligheterna att åstadkomma en effektiv hävd. Dock bör man vara uppmärksam på att kreaturens spillning snabbt kommer att brytas ner i vattnet och på nytt frigöra näringsämnen, främst ammonium och nitrat. Därför måste antalet djur per betningsenhet begränsas till dess att vi skaffat erfarenheter av effekterna av detta nya inslag i våtängsvården.

Utan hävd växer våtängarna igen och genomgår successioner. Sumpskog bildas som en naturlig succession genom att fuktängar under längre tid inte hävdas genom slåtter eller bete. Videarter, klibbal och björk kommer då att vandra in. Mader utvecklas till högstarrängar och vassomráden till starrängar, som så småning-

Anläggning och restaurering av våtmarker

om bildar starrkärr eller högmossar (Alexandersson et al. 1986). Hävden måste varieras genom olika intensitet av bete och slåtter för att fuktängamas olika successionsstadier ska bevaras. Detta är sannolikt av störst intresse från naturvårdssynpunkt, eftersom ängarna härigenom kommer att härbergera växt- och djursamhällen med olika art- och individfördelningar.

i områden som

Åtskilliga vetenskapliga studier har genomförts

närmast kan karaktäriseras som våtängar. I en brett upplagd översiktsartikel presenterar Bowden (1987) aktuell kunskap om kväveomsättning i våtängar, varav det mesta materialet avser ängar med svag vattenomsâttning. Då det i regel råder kvävebrist för vegetationen i denna typ av våtängar anser författaren att risken for nitratläckage är minimal och att fastläggning så gott som alltid sker när kväve tillförs. Bowden (1987) finner dock att de flesta våtängar har begränsad kapacitet att eliminera tillfört kväve, och förklarar detta med ovan beskrivna frånvaro av effektiv vattenomsättning. sammanställda denitriñkationsdata (13 artiklar) varierar mellan 0 och 3.000 kg N/ha x år. Författaren påpekar dock att de flesta värden som överstiger 10 kg N/ha x år representerar potentiella aktiviteter - på grund av experimentbetingelserna - snarare än verklig (in situ) denitrifikation. Några nettovärden for in- och utflöde av kväve i denna typ av våtângar redovisar inte Bowden.

För andra av våtmarker, såsom områden som är påverkade typer av tidvatten eller hög vattengenomströmning, redovisas data som indikerar bruttoläckage i storleksordningen 4-60 kg N/ha x år. Men mätning av tillförseln av kväve till systemen har i dessa fall inte orts. I arbeten där hänsyn tagits till både tillförsel och redovisas i de flesta fall en fastläggning i våtmarken

läckage

(Bowden 1987).

Bowden (1987) uppskattade utifrån primärproduktionsdata och C:Nkvoter våtmarksväxtemas upptagning av kväve till mellan 50 och 350 kg/ha x år. Han redovisar också resultat från andra studier som för den norra tempererade hemisfáren uppgår till 30-220 kg N/ha x år. Starr, sjösäv och kaveldun/starr/rör uppvisade de högsta värdena: 100-160, 180 respektive 220 kg N/ha x år.

Nichols (1983) sammanställde resultat från forskare som studerat kväve- och fosforretention i naturliga våtmarker som utnyttjats som behandlingsmagasin for tvåstegsbehandlat avloppsvatten mellan 1 och 69 år. Om resultat som enbart baseras på sommarvärden undantas var den procentuella retentionen av kväve 70-90 % inom belastningsintervallet 15-150 kg N/ha x år. Vid högre belastning,

Anläggning och restaurering av våtmarker

540 4300 kg N/ha x år, var retentionen 30 respektive 1 %. I respektive absoluta tal motsvarar detta årliga retentioner på 10-170 kg N/ha x år. i en Glyceria-våtmark, som gödslats med Kvävefastläggningen 4 000 kväve uppgick till ca 1 500 kg/ha x kg oorganiskt per ha och år, år. Det ska här att de mest långvarigt behandlade påpekas våtmarkems retention låg mellan 40 och 130 kg N/ha x år, vilket antyder att kväveretentionen inte avtar med utnyttjandetiden. Med undantag för Glyceria-våtmarken, kan kväveretentionen betraktas som förvånansvärt låg. Bowden (1987), som också analyserat dessa siffror, detta bero på det låga vattenutbytet i våtansåg markerna.

I samma våtmarker varierade fosforretentionen mellan 20 och 96%, med den lägsta relativa effektiviteten vid de högsta belastningarna. Per år lades 8-130 kg P/ha fast vid belastningar varierande mellan 10 och 640 kg P/ha x år. För Glyceriavåtmarken var retentionen 190 och belastningen 770 kg P/ha x år (Nichols 1983). Inte heller beträffande fosfor kan retentionen anses avta med stigande antal behandlingsår, utan de längst använda våtmarkerna hade retentioner på 33-130 kg P/ha x år. Dock var den procentuella retentionen låg (20-47%), men detta kan vara kopplat till den höga belastningen i dessa fall (70-640 kg P/ha x år).

På Jylland i Danmark har två tillförlitliga och i detta relevanta studier genomförts. Brüsch & sammanhang mycket

Nilsson (1990) orde massbalansstudier under 1,5 år i ett kontinu-

erligt genomströmmat litet (1600 m2) övergångsfattigkärr, som

för bete. Markprofilen består av upp till 2,5 m tidigare utnyttjats tjocka organogena avlagringar av torv och gyttja, som överlagrar glacial sand. Vegetationen utgjordes av kärrtistel, sumpkärring-

tand etc. Området, som ligger mellan jordbruksmark och en

mindre å, har närmast karaktären av skyddszon eller våtmark. Studierna är mycket vederhäftigt genomförda, och tillrinnande ytvatten och grundvatten samt avrinning väl belagda. För av den faktiska användes dels bestämning evapotranspirationen jämförelser mellan avrinningens dygnsvariation, dels uppmätt potentiell evapotranspiration. Nitrat- och fosfathalter i yt- och grundvatten samt i avflödet mättes med 1-2 månaders mellanrum. Nitrathalten i tillrinnande vatten varierade under året mellan 3 och 13 mg N/l, och den totala årliga kvävebelastningen uppgick till 707 kg N/ha. Den totala kväveretentionen uppgick till 200-260 och 600 kg N/ha x år under vinter respektive sommar, med ett årsmedelvärde 390 N/ha. Detta motsvarar en retention av i på kg genomsnitt 55%. Variationen i kväveretention var dock stor på olika vilket författarna bero på olika ângens delar, ansåg flödeshastigheter mellan ytor med olika vegetation och porositet. Man kunde också visa att temperaturen var en styrande faktor i

Anläggning och restaurering av våtmarker

intervallet 5-10 °C, och att brist på kol organiskt begränsade denitrifikationen vid temperaturer än 10 °C. Denitrifikahögre tionsmätningar genomfördes endast vid två tillfällen (november 1989, april 1990) och resulterade i processhastigheter motsvarande 340 respektive 476 kg N/ha x år. Resultaten från kontinuerliga nitratmätningar i det ytliga markvattnet tolkades som att endast en mindre del - 70 N/ha

storleksordningen kg x år) blev upptaget av

växter, och författarna därför att denitriñkationen var den ansåg dominerande kväveeliminerande processen. Fosfat frigjordes under det första studieåret på grund av av delar av försumpning försöksytan, men därefter skedde en nettofastläggning. Brüsch & Nilsson (1990) refererar också till ytterligare en dansk som studie, uppskattat denitrifikationsaktiviteten i ett inströmningsområde med större vertikal vattentransport än det refererade till 875 (april) kg N/ha x år.

I den andra jylländska studien har den totala kvävefastläggningen i en mullrik (50-60 % organisk halt) kontinuerligt övervattnad/genomströmmad (øverrisslet) äng uppskattats till 490 kg N/ha x år med hjälp av massbalansberäkningar för perioden september-maj 1989/1990 (Carl Christian Hoffmann, muntl. medd.). Nitrathalten i det tillrinnande vattnet var under decembermars ca 11 och under maj ca 4,5 mg N/l, vilket motsvarar de halter man finner i många av det åar. sydsvenska jordbrukslandskapets Denitrifikationens» andel av den totala retentionen uppgick till mellan 25 och 90 % och uppskattades i absoluta tal till 380 N/ha x kg år (78%). Ca 85% av markprofilens denitriñkation skedde i de översta 10 cm. Ingen ökning av ammoniumhalten noterades, ej heller kunde någon ackumulation av ammonium påvisas i

marken (MN-studier). Studier av vegetationens kväveupptagning

visade att ca 140 mg N/mz x dag inkorporerades under april-juni, vilket motsvarar 125 kg N/ha x år. Genom addition av massbalansens värde för och september-maj vegetationens upptagning (april-juni) kan den totala kväveretentionen uppskattas till ca 620 kg kväve per ha och år.

Egna denitrifikationsmätningar i ett humöst starrkärr i anslut-

ning till en måttligt jordbrukspáverkad halländsk sjö resulterade i mycket låga aktiviteter såväl sommar som vinter, 0,00 respektive 0,06 g N/m2 x h. Vintervärdet motsvarar ca 0,4 kg N/ha x mån. Tillsats av nitrat under sommaren medförde en avsevärd ökning

av denitrifikationshastigheten till motsvarande ca 35 N/ha x år.

kg Tillsatsförsöket indikerade således kvävebrist, och nitratkoncentrationen i starrvåtmarken var så låg som 0,1 Aktiviteten mgN/l. kan därför förväntas öka under höst och vår när kvävetillförseln till kärret är högre. Resultaten överensstämmer väl med dem av Bowden (1987) presenterade.

Anläggning och restaurering au våtmarker

Naturvårdsaspekter Hävdade våtängar av olika slag har ofta stort naturvárds- och rekreationsvärde på grund av den variationsrika flora samt fågel-, insekts- och amfibiefauna man ofta finner på dem. Genom den höga habitatsdiversitet som olika intensiv hävd leder till på olika delytor och mellan olika förhållanden som våtängstyper skapas gör dessa till mycket attraktiva rastplatser för samt flyttande fåglar viktiga födo- och reproduktionslokaler för ett stort antal fåglar och djur. I hög grad påminner våtängar i detta avseende om

hävdade

översilningsmarker, och läsaren hänvisas till avsnitt Över- 10.5.8, silningsängar i denna rapport, samt till Alexandersson et al. (1986) som ger en detaljerad översikt över organismlivet och dess förutsättningar på mader och fuktängar samt i vassområden.

Vid restaurering av måste tas till redan etablerad våtängar hänsyn flora och fauna, så att denna inte utarmas. Detta framför allt gäller om det förekommer arter vars speciella krav är av ekologiska sådan art att ingreppen för att förbättra näringsämnesretentionen förstör överlevnadsbetingelserna för arten i Vid fråga. nyanläggning av våtängar bör samråd med botanister och ornitologisk expertis ske så att så många naturvårdsaspekter som ska möjligt kunna tillgodoses inom den nya våtmarken.

Kostnader Anläggningskostnader bedöms bli mycket varierande och framför allt bestämmas av kostnader för grävarbeten i samband med en eventuell avledning av vattendragens vatten samt vid invallning. Kostnaden för grävning uppskattades av Rosenqusit till 45 kr/m3 jord som grävdes bort (avsnitt 10.5.7, Dammar).

Driftkostnader torde framför allt vara relaterade till det behov av hävd genom slåtter eller bete som kan vara aktuellt, samt av tillsyn tillförselkanaler och eventuella dämmen. Kostnaderna för inhägnader för betande kreatur torde vara i med negligerbara jämförelse den ekonomiska fördel ägaren får Driftkostgenom betesgången. naderna bedöms därför vara låga.

10.5.10 Skogskärr

Inledning Fleischer et al. (1989) visade att läckaget av kväve från skogsmark till Laholmsbukten nästan fördubblats under den senaste 20-årsperioden, och nu tillsammans med övrig mark uppskattas utgöra ca 40 % av belastningen på bukten. Då skogsarealerna i de övre

Anläggning och restaurering av våtmarker

delarna av västkustens avrinningsområden ofta är hög, och då skogsbruket successivt intensifieras, finns all anledning att söka begränsa kväveläckaget. Läckaget anses ha flera orsaker. Bland annat bidrar det ökade atmosfärsnedfallet, som i många fall i södra och sydvästra Sverige överskrider de kritiska gränsvärdena (Nilsson & Grennfelt 1988), samt negativa effekter av nya skogsbruksmetoder, såsom kalavverkning, markbearbetning, dränering och skyddsdikning, till det tilltagande kväveläckaget. För att dessa orsaker ska kunna elimineras krävs kraftfulla politiska beslut, samt förbättrad information till allmänhet och skogsindustri. Det bedöms också som angeläget att skapa förutsättningar för förbättrad naturlig självrening nära källan för näringsläckaget (Fleischer et al. 1989). För detta ändamål har anläggning av skogsvåtmarker, skogskärr, föreslagits, och forskningsprojekt inletts för studier av framförallt kvävefastläggningen i befintliga kärr i bland annat Halland.

Då avgränsningen av skogskärr från sumpskog och andra typer av våtängar defmitionsmässigt är diffus, hänvisas läsaren också till avsnitt 10.5.4, Sumpskog och avsnitt 10.5.9, Vâtängar.

Näringsämnesretentiøn i skogskärr Slutsatsen att kväveomsättningen i skogskärr kan vara betydande grundas på det faktum att många kärr har högt gasinneháll, vilket lätt observeras när man trampar omkring i dem. Dessutom är innehållet av organiskt material högt, vilket om det är lättnedbrytbart anses gynna denitrifikationsaktiviteten. Således finner man ofta rotfilt av starr, som täcks av detritus från starrvegetationen och andra kärrväxter, vitmossa, som är vintergrön och således kan ha lång produktionsperiod, samt varierande mängder okonsoliderad humus och torv.

Närsaltretention kan ske genom sedimentation av partiklar från det tillrinnande vattnet, upptagning i växtbiomassa samt denitrifikation. Kvävebelastningen är högst i samband med hög avrinning under senhöst, vinter och tidig vår, då upptaget av kväve av träd och fältskikt är lågt. Tillförseln av kväve sker huvudsakligen i form av nitrat, varför kravet på syrsättning (för nitrifikation) är lågt i kärren. Växterna i kärret bidrar till denitrifikationen genom att förse bakterierna med vissnat organiskt material, samt lösta organiska kolföreningar genom rotläckage under vegetationssäsongen.

Podsoljordar och humösa skogskärr har under naturliga förhållanden sur pH-reaktion (Stålfelt 1969). Som följd av den intensiva försurning som det sydvâstsvenska landskapet utsatts för de senaste 30 åren har syran i mark och avrinnande vatten från skogsmark

Anläggning och restaurering av våtmarker

ökat (Bernes 1986), vilket kan befaras ge effekter på ytterligare ämnesmetabolismen i marker och kärr, inklusive den bakteriella av kväveföreningar. Focht (1974) visade experimenomsättningen tellt att denitrifikationen hämmas av pH, och men inga mätlågt resultat som indikerar att lustgasens (N20) andel skulle föreligger öka vid denitrifikation i sura skogskärr.

Anläggning av skogskärr Huruvida det finns erfarenheter av anläggning av skogskärr är ej känt men enklast torde det ske dämning av vattendrag. Bäst genom är sannolikt att kärrområden, eftersom en utvidga befintliga snabbare kolonisation av kärrvegetation då kan komma till stånd. och om ekonomin och framkomligheten med maskiner Möjligen, tillåter, kan vatten från befintliga vattendrag avledas längre sträckor till lämpliga låglänta skogspartier.

Med av risken för förhöjd lustgasutveckling från anledning måste viktiga försiktighetsmått vidtas i planeringsskogskärr stadiet. Således är det att mätningar av den totala nödvändigt denitrifikationaktiviteten och lustgasutvecklingens andel av i kärnan till skogskärr som ska slutprodukterna genomförs eller i likartade skogskärr (med avseende på utvidgas närliggande och Vattenkvalitet) innan beslut fattas om uppbyggnad, vegetation att dämma skogskärr. Härigenom undviks att den positiva upp nya effekten av ökad kväveretention resulterar i negativa atmosfärseifekter Bernes 1989, 1989). Dessutom kommer (jämför Bingman metanutvecklingen sannolikt att öka, samtidigt som koldioxidminskar. Dessa omfattning och betydelse utvecklingen processers är dock inte utredd (jämför Bingman 1989).

Befintligamätdata Antalet rapporter som behandlar närsaltretention i skogskärr är och beslutsunderlaget därför dåligt (se även avsnitt 10.5.4, lågt, Sumpskog och avsnitt 10.5.9, Våtängar).

Verry & Timmons (1982) har ort en kväve- och fosforbudget for en

nordamerikansk torvmosse. Arbetet är mycket gediget och såväl vattenbalans som näringsämnesflödena väl kontrollerade. Författarna fann att nettofastläggningen av kväve uppgick till 6,3 kg/ha x år (41-55% av totala tillförseln under vår, sommar och höst) och av fosfor till 0,7 x år (43-74% av tillförseln). Den totala kg/ha belastningen av ämnena var dock låg, ca 12 kg N respektive 1,2 kg P per ha och år. Retentionspotentialen antogs vara god även vid eftersom retentionen var väl korrelerad till högre belastningar, Sambandet visades vara starkt för den uppmätta belastningen. naturliga belastningen av fosfor, men testades inte experimenvarfor det inte att hur långt intervallet kan tellt, går avgöra

Anläggning och restaurering av våtmarker 4

sträckas ut. Någon liknande korrelation redovisades för kväve. ej Verry & Timmons visade också att retentionen i mossen var högre tidigt på våren än under resten av året, medan den samtidigt omgivande skogen visade nettoforluster av såväl kväve som fosfor under våren. Skillnaden bero och ansågs på den högre tidigare igångsatta primärproduktionen i mossens vitmosse- och ljungvegetation; dessa växter är vintergröna, medan träden fällde sina blad.

Bowden (1987) redovisar i en tre studier av sammanställning

växters kväveupptagning i boreala och subarktiska vilken

myrar, varierar mellan 7 och 50 kg N/ha x år. Samme författare anger också läckage av kväve från två nordamerikanska mossmarker till ca 5 kg N/ha x år. Nettoflödet av kväve redovisas inte i dessa fall, eftersom inga mätningar av

kvâvebelastningen genomförts.

Bowden anser det sannolikt att det sker en av nettofastläggning kväve även i dessa mossar.

Hussey et al. (1985) presenterar ett mycket begränsat datamaterial som visar att denitrifikationen i ett starrkärr naturligt (vattenhalt 87%) var signifikant högre än i en torrare (vattenhalt 30 %) fuktäng under sensommaren. Även halt och vattenhalt var i organisk högre starrkärret. Värdena går ej att för areella utnyttja uppskattningar.

Ett fåtal egna mätningar av denitrifikation och i lustgasutveckling tre skogskärr, vilka i de i ingår nystartade projekten Halland, visar att den totala denitrifikationen under som-

genomsnittliga maren varierade mellan 0 och 0,6 mg N/m2 x h (motsvarande 0 och

4 kg N/ha x mån) och under vintern på en lokal till uppgick 0,1 mg N/mz x h (0,5 kg N/ha x mån). Det enskilda värdet som högsta noterats var 1,48 mg N/m2 x h. Spontan kunde lustgasutveckling endast beläggas vid vinterprovtagningen och då till uppgick 0,3 mg N/m2 x h. Om denitriflaktionen antas med en pågå genomsnittlig hastighet av 1,5 kg N/ha x mån i nio av årets månader kan den

årliga kvävefastläggningen genom denna process grovt skattas till

ca 15 kg N/ha. Resultaten indikerar att denitriñkationen är betydligt lägre än i andra våtmarkstyper. Detta kan bero på den dåliga vattenomsättningen vid mättillfällena, som lett till utarmning av vattenmassans nitratforråd. Således var kvävehalterna i mätpunkterna ca 0,01 mg N03-N/1. Vid» tillsats av nitrat ökade

denitriñkationshastigheten 4-10 gånger till 0,5-2,3 mg N/m2 x h.Att

inte högre absolutvärden uppnåddes kan bero på att bakteriernas aktivitet sekundärt av brist styrdes på lätt nedbrytbart organiskt kol. Resultatens tillförlitlighet reduceras dock av de få mätningarna och stor spridning mellan replikat på olika vilket lokaler, sannolikt berodde på svårigheten att ta representativa prov i skogskärren.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Resultaten från Halland indikerar således att man knappast kan förvänta sig några omfattande retentionseffekter av skogskärrsanläggningar. Värdena överensstämmer med Verry & Timmons (1982) och ligger i den lägre delen av det av Bowden (1987) redovisade intervallet.

Kostnader Kostnaderna domineras helt av anläggningsarbetenas omfattning (jämför avsnitt 10.5.9, Våtängar). Några driftkostnader torde inte uppstå, med undantag för de fall där ekologiska kontrollprogram genomförs.

10.5.11 Dagvattenmagasin

Dagvatten: ursprung och sammansättning Dagvatten uppstår när regn faller på hårdorda ytor, såsom tak och vägar, i samband med bebyggelse. Beroende på dagvattnets ursprung varierar halterna av förorenande ämnen högst väsentligt. Med avseende på kväve finner man koncentrationer som varierar mellan 1 mg N/l och flera mg/l. Halterna kan också vara olika höga under olika årstider beroende på lövfällning och olika

fororeningsbelastning på de hårda ytorna.

Täuditiønell behandlingavdagvalten I tätorter tas dagvatten om hand på i princip två sätt. En metod innebär att dagvattnet leds ner i gatubrunnar till det ordinarie avloppsvattennätet (kombinerat system) och med detta leds till avloppsreningsverket där det behandlas tillsammans med hushållens spillvatten; Under senare tid har många kommuner byggt ut separata ledningsnât för dagvattnet, med vilket dagvattnet leds till avloppsreningsverken. Under perioder när dagvattenflödena är så höga att de överskrider avloppsreningsverkens kapacitet måste kommunen brädda, dvs. leda vattnet förbi avloppsreningsverket och direkt till recipienten. Om separata ledningssystem finns sker detta med endast dagvattnet. Kommuner med kombinerade ledningar tvingas brâdda blandningen av avlopps- och dagvatten till recipienten, vilket leder till mycket hög föroreningsbelastning. För att undvika bräddning har många tätorter anlagt dagvattenmagasin, vilka tjänar som buffertar under perioder med hög vattenföring. Därifrån kan dagvattnet successivt ledas till avloppsreningsverket i en takt som är avpassad till verkens dimensionering.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Behandling av dagvatten i våtmarker En modernare metod att behandla dagvattnet - som förutsätter separata system - âr att leda det till dammar med så stor volym att vattnets uppehållstid i dammen blir lång även under högvattenperioder. Härigenom skapas förutsättningar för sedimentation av partiklar med bundna föroreningar, upptag av näringsämnen av vegetation (alger, makrofyter), oxidation av förekommande ammonium till nitrat samt denitriñkation av nitrat till atmosfärisk kvävgas (Ng). En längre gående rening av vattnet erhålls på detta sätt i dammen jämfört med när vattnet snarast leds till reningsverket från buffertmagasinet. Dagvattenmagasinen utformas enligt denna modell företrädesvis så som beskrivs i avsnitt 10.5.7, Dammar. Vid dimensionering av dessa magasin bör teoretiska uppehållstider för vattnet på åtminstone 3-5 dygn eftersträvas vid medelhögvattensituationer. Detta innebär att dagvattenmagasinen kan bli ansenliga i de fall avrinningsområdena är stora och om magasinen läggs i anslutning till avloppsreningsverket. För att göra magasinen mer hanterliga kan de placeras längre från avloppsreningsverken, nära de områden från vilket dagvattnet härrör. Sådana lösningar har introducerats i Halmstads kommun, där flera dagvattenmagasin placerats i parkområden inom staden, eller mellan tätortsbebyggelse och naturmark. Dagvatten betraktas här som en miljötillgång och magasinen utnyttjas för att skapa attraktiva närmiljöer såväl i stadens centrala delar som i förorterna. Sådana gröna och blå ytor drar till sig både fåglar, djur och människor, och utnyttjas flitigt av t. ex. barndaghem, samtidigt som ett dagvatten med avsevärt högre kvalitet uppstår (T. Rosenquist, kvävesymposium i Tylösand 1990). I detta sammanhang hänvisas också till avsnitt 10.5.7, Dammar.

Näringsämnesretention och mälprogram Effektiviteten med avseende på näringsämnesretention i dagvattenmagasin med förlängd uppehållstid är ej känd, men är troligtvis av samma storleksordning som i ordinära dammar med liknande utformning och biologiskt liv.

Stora problem kan uppstå vid mätning av flöden i underjordiska kulvertar. En tillförlitlig och ofta använd metod är att använda stationära tryckgivare med datoriserad resultatinsamling. Under högvattenperioder fylls i regel kulvertarna med vatten. Då ger stationära tryckmätare ej längre en rättvisande bild av flödena, eftersom vattnet kan strömma med olika hastighet samtidigt som tryckmätaren registrerar samma vattentryck. I dessa fall bör tryckmätningen kombineras med mätning av flödeshastigheten i kulverten. För sådana ändamål krävs särskilda håltagningar i

Anläggning och restaurering av våtmarker

ledningarna, eftersom flödet inte tillförlitligt kan mätas i uppsamlings-/inspektionsbrunnar på grund av turbulenta vattenrörelser. Under högvattenperioderna sker sannolikt också stora läckage av vatten till grunden, vatten som sedan tillförs dagvattenmagasinet som grundvatten. Detta innebär att, även om grundvatteninflytandet under lågvattenperioder är forsumbart i den hydrologiska balansen, så måste anordningar för mätning av grundvattenrörelserna kring dammen installeras för att massbalansen ska bli tillförlitlig under de perioder när de största mängderna material transporteras. Eftersom både grundvattenmätningar och utvärdering av insamlade data är komplicerade och dyra att genomföra rekommenderas sådana mätningar endast for pilotstudier och i experimentella anläggningar.

Kostnader För en uppskattning av anläggnings- och driftkostnader hänvisas till avsnitt 10.5.7, Dammar.

10.5.12 Botzonsanläggningar

Inledning Rotzonsanläggningar är anlagda våtmarker vars syfte är att reducera näringsämnes- och metallinnehållet i kommunalt och industriellt avloppsvatten. Vanligt är att anläggningarna tar emot obehandlat vatten eller vatten som genomgått mekanisk och biologisk behandling i avloppsreningsverk. Ett relativt stort antal anläggningar är i drift i Europa och Nordamerika. De flesta är små, och drivs i experimentell skala, men i t. ex. Danmark finns ca 30 anläggningar som betjänar mellan 5 och 6 000 personekvivalenter (Brix 1987). Uppbyggnaden av rotzonsanläggningar beskrivs nedan under Konstruktion av rotzonsanläggningar. Utomlands är det inte ovanligt att även naturliga våtmarker utnyttjas för avloppsvattenrening. Resultat från sådan aktivitet redovisas av Nichols (1983) och i avsnitt 10.5.9, Våtängar. I detta sammanhang hänvisas också till s. k. poleringsdammar, vilka beskrivs i avsnitt 10.5.7, Dammar.

Principer för ämnesretentiøn i rolzonsanläggrzirzgar I rotzonsanläggningar påfors vatten på markytan eller genom grävda kanaler. Från ytan sjunker vattnet ner till rotzonen, och från sidokanalerna trängar vattnet in i rotzonsbädden genom horisontell rörelse. Fastläggning av näringsämnen och metaller sker i rotzonsanläggningen genom sedimentation på ytan, upptagning av växternas rötter samt genom bakteriell denitrifikation (endast kväve). Fosfor och metaller fastläggs också genom adsorptionsprocesser till oorganiska och organiska komplex nere i

2%

Anläggning och restaurering av våtmarker

rotzonen (Brix 1987, Brix & Schierup 1989). Detaljprocesserna i rotzoner är dåligt utredda, men mycket forskning pågår för att skapa större kunskap och därmed öka förutsättningarna för en ännu effektivare rening av vatten i denna typ av anläggningar (jämför Cooper & Findlater 1990). Nedan beskrivs processerna i rotzonsanläggningen utifrån de förhärskande teorierna.

Tvåstegsbehandlat avloppsvatten innehåller höga halter av partikulärt organiskt bundet fosfor och kväve samt lösta fraktioner, framför allt fosfat och ammonium. Dessutom förekommer i industriellt avloppsvatten bl. a. metaller. När avloppsvattnet fördelas över markytan sker en sedimentation av partikulära fraktioner, vilka sedan i hög utsträckning bryts ner och då frigör näringsämnen och metaller som tillsammans med övriga tillförda lösta fraktioner kan tränga ner i bädden. I anläggningens rotzon finns aeroba och anaeroba zoner, som främjar fastläggningen på olika sätt. Närmast rötterna sker dels en upptagning av näringsämnen, dels ett läckage av syre. Det sistnämnda anses stimulera oxidationen av ammonium till nitrat samt medföra att fosfat och metalljoner adsorberas till organiska partiklar och andra metallkomplex. Bildat nitrat kan tas upp av växterna, men huvuddelen diffunderar eller transporteras med vattnet till anaeroba zoner där denitriñkation kan ske (Brix & Schierup 1989, Davies & Hart 1990).

Växternas upptagning av näringsämnen anses vara av underordnad betydelse, åtminstone i en väl etablerad rotzonsanläggning, eftersom ingen nettoökning av biomassan sker mellan säsongerna. De näringsämnesförluster växterna förorsakas i samband med nedbrytningen av döda delar under vinterhalvåret kompenseras genom upptagning nästa vegetationssäsong, men i regel finns inget utrymme för en ökning av biomassan. De viktigaste kväve- respektive fosfor- och metallfastläggande processerna anses därför vara denitrifikation respektive adsorption till markkomplex. Beträffande fosfor och metaller sker därigenom en anrikning i rotzonsanläggningen (Brix 1987, Brix & Schierup 1989). Långtidseffekterna är dåligt kända, men anrikningen bedöms kunna fortgå mellan 20 och 60 år innan mättnad uppstår, varefter effektiviteten förväntas minska med följd att fosfat och metaller börjar läcka ut till det avrinnande vattnet. För kväve föreligger givetvis inte denna risk, eftersom denitriñerat kväve avgår till atmosfären. Inte heller partikelfastläggningen påverkas av anläggningens ålder (P.-A. Camper, muntl. medd.).

I en nyanlagd rotzonsanläggning tar växternas etablering ca 5 år. Under denna tid är ämnesfastläggningen inte maximal, vilket anses orsakas av dåligt utvecklat rotsystem samt dålig hydraulisk

2%

Anläggning och restaurering av våtmarker

kapacitet i marken. Efterhand som rotdelar dör och bryts ner bildas kanaler i rotzonen. Detta ökar den hydrauliska kapaciteten och zonen anses så småningom bli helt perforerad av dessa kanaler, vilket leder till att vatten kan tas sig fram på bred front genom markprofilen utan att några större stagnanta zoner bildas.

och skötsel av rotzonsanläggningar Anläggningen konstrueras genom utgrävning till 1,5-2 m djup. Den totala volymen bestäms noga med utgångspunkt från den avloppsvattenmängd som ska mottas, så att god hydraulisk kapacitet erhålles. Underdimensionering har i många fall lett till dålig ämnesretention och lett till vanrykte (Schierup 1987). Ofta tätas botten och sidor (plast i små anläggningar eller lera), utom där vattentillförseln ska ske horisontellt genom kanaler, så att vattnets uppehållstid i anläggningen kan kontrolleras. Detta förhindrar också oavsiktlig spridning av avloppsvatten. De jordarter som anläggningen sedan byggs upp av väljs så att god fosforoch metallkvarhållande kapacitet kan erhållas. Därför bör anläggningarna placeras i eller i anslutning till områden med järn- och manganhaltiga jordarter, annars bör sådana transporteras till platsen. I många fall inblandas ett eller flera skikt av någon jordart med högt organiskt innehåll för att skapa kolkällor för denitriñkationsprocessen, t. ex. mullhaltig jord eller låghumiñerad torv (P.-A. Camper, muntl. medd).

För att uppnå en snabb etablering bör växterna inplanteras i anläggningen. Lämpliga arter är sådana vars rötter tränger ner djupt i substratet, t. ex. bladvass och kaveldun, men även jättegröe/mannagräs används. Vid valet av planteringsmaterialet bör växter tas från många olika lokaler, så att en så bred genetisk uppsättning som möjligt uppnås. Detta är en viktigt, eftersom olika kloner har olika motståndskraft mot insekts- och andra parasitangrepp. Valet av växtmaterial och plantering bör ske i samråd med expertis om bästa möjliga resultat eftersträvas. Tillväxten är på nordliga breddgrader i allmänhet långsam och fullvuxna bestånd uppnås ofta inte förrän efter ca fem år. För att påskynda tillväxten måste ogräs, dvs. oönskade växter med grund rotutveckling, rensas bort så att konkurrensen om utrymme, ljus och näringsämnen minimeras.

Förutom ovannämnda ogräsrensning inskränker sig skötseln till ett minimum, varför driftskostnaderna är minimala. Allmän tillsyn, såsom kontroll av att inte tillförselkanaler slammar igen eller fylls med nedfallande döda vasstjälkar, blad och grenar krävs periodvis. När anläggningens fosforkapacitet avtar p g a hög ålder krävs att materialet i rotbädden byts ut eller att en ny anläggning lokaliseras intill den gamla. I de fall nettoutflödet av

Anläggning och restaurering av våtmarker

metaller och fosfat är lågt från den gamla anläggningen kan denna även fortsättningsvis först motta avloppsvattnet för BODreduktion och denitrifikation, varefter det ytterligare kan renas i den nya rotzonsanläggningen (P.-A. Camper, muntl. medd.).

Anmesfastläggning i rotzonsanläggningar Rätt anlagda rotzonsanläggningar med väl etablerad djuppenetrerande vegetation är i allmänhet mycket effektiva med avseende pá reduktion av suspenderat material och kväve, men något sämre avseende fosforretention (Schierup 1987, Wittgren 1988, Camper 1990). Oftast uppnås BOD-reduktion under 5 eller 7 dygn som uppgår till 50-95%. I Snogerödsanläggningen ligger utgående halter i storlksordningen 1 mg Kvävereduktionen

BOD5/l.

rapporteras vara av storleksordningen 10-90 % i åtta studerade danska anläggningar och i Snogeröd ca 50%. Utgående koncentrationer bestäms av halten i ingående vatten och uppgår i de danska anläggningarna till 6-40 mg N/l, medan halterna i Snogerödsanläggningens utgående vatten endast undantagsvis når upp till 8 mg N/l under 1990. För fosfor är reningseffekten klart sämre än i konventionella trestegsreningsverk och motsvarar i de danska anläggningarna 10-94 % och i Snogerödsanläggningen ca 60%. Halten i utgående vatten är i dessa fall 2,4-12 mg P/l respektive ca 1 mg P/l (Schierup 1987, Camper 1990). I en anläggning med Glyceria uppgick dock fosforretentionen till 99 %, varav ca 12 procentenheter var inkorporerat i biomassa och avlägsnades genom skörd. Fosforhalten i utgående vatten från denna anläggning var så låg som 0,04 mg P/l (Wittgren 1988). Med undantag för fosforfastläggningen kan många rotzonsanläggningar anses fungera lika bra eller bättre än konventionella avloppsreningsverk (Schierup 1987, Wittgren 1988). Detta förutsätter givetvis också att de inte överbelastas i förhållande till sin dimensionering. Om inga biologiska lösningar kan uppnås på fosforproblemet föreslås fosforstatusen i utgående vatten förbättras genom att rotzonsanlâggningen kombineras med en primitiv anläggning för kemisk fosforfällning, som anläggs uppströms rotzonsanläggningen.

Beträffande behandling av avloppsvatten i naturliga våtmarker hänvisas till Nichols (1983) i avsnitt 10.5.9, Våtängar.

Kostnader Anläggningskostnaderna varierar beroende på de lokala förutsättningarna beträffande grävning och anskaffande av lämpligt material till rotbädden (jämför avsnitt 10.5.7, Dammar). För

Snogeröds VVO-anläggning (yta 1 000 m2, djup 1,5 m) uppgick

anläggningskostnaden till ca 600000 kr, och inkluderade projektering, entreprenad och inplantering av bladvass och kaveldun.

Anläggning och restaurering av våtmarker

Därtill kom kostnad för avloppsledning från ett närliggande reningsverk (Hörberg et al. 1990).

Driftskostnaderna är mycket låga (Schierup 1987, P.-A. Camper, muntl medd.).

10.6 Skötsel av våtmarker

De flesta våtmarkstyper som beskrivs kräver ingen kontinuerlig eller omfattande skötsel. Undantag utgör dock översilningsmarker samt strandängar; översilning är en vidareutveckling av gammal bondetradition och kräver kontinuerlig övervakning och skötsel av dämmen, skörd av växter, etc.; strandängar kräver varsam hävd genom slåtter eller bete för att bibehålla successionsstadier som framförallt är önskvärda ur naturvårdssynpunkt. Andra våtmarker krâver ingrepp med oregelbundna intervall, för att förhindra att vátmarken utvecklas i ogynnsam riktning. Skötseln av översilnings- och strandângar diskuteras i respektive kapitel, medan den mer oregelbundna skötsel som i övrigt kommer att behövas anses vara underförstádd.

Vátmarkskartor över Västra Skånes åar

1 1 Våtmarkskartor över Västra Skånes åar

Dessa kartor visar områden där våtmarker kan återskapas i ett antal åsystem i Västra Skåne.

De större våtmarker som haft en mera permanent karaktär vid 1800-talets har karterats huvudsakligen analys av början genom Den Skånska från 1812-20. En sådan Rekognosceringskartan är ett första i en bedömning av var man kan kartering steg återskapa våtmarker för framtiden. Förutom de ytor som redovisats här kan man till vissa områden framförallt i Rååns dalgång lägga samt längs det nedre loppet av Höje å.

Våtmarker idag ------------------------------------ _______ ä Potentiella våtmarker 3 0 lan

Våtmarkskartor över Västra Skånes åar

*. u

1/ “ 9.5.0341 I - llo- n .-\ I › ...ut____ .-““\\\_ e . ä x ,K

á

Hoge

á x

våtmarker

åêá idag

Válmarker Potentiella

m å

Våtmarkskanor över Västra Skånes åar

:ammEEmz

.wfmczg

mauiwiwzzø;

m=o=:o_om

m

måoxmcco; . z

i

Våtmarkskartor över Västra Skånes áar SOU 1990295

,._--_- \ ø . ___ \\

I, l \\\ X h. \ 5 I z I \\ | \ _\ :I .[1 \---- z \\ II \ l . | \ \ | \ n O

I I n

I, [ J I I / _.| . ;IH , I “I u 1/ lr, “ I

4 › - :

1/ u X, I › ,r n x -. e . , V7 l x HJ 1 I \\ I . “\\_

: x r U \ /ñ- _ | x n . \ | \ I

IM! z

Teckomatorp

Saxån

\I I ,i

i

våtmarker

Válmarkervdag Polenliella

Landåkrolva

i

a

Vátmarkskartor över Västra Skånes áar

.u

ullh.

1h

Iz

un.

. E

-*CZ\FE

!I= å?

I “ i l- . 0:

C *GU CU D:

nu

I

mun

.lalmhu

u .. E o f G

g å

2 *å b G GI = E i o

å å -1 3 n.

* w

m

o .D g» .. \ i

x? g

Vátmarkskartor över Västra Skånes áar SOU 1990395

á

Vege

Bjuv

i

våtmarker

mn IHi

*ñräigelwlyy img”

vátmarkeridagi

..

Potentiella

m E

Våtmarkskartor över Västra Skånes åar

§0:

w

02:01

.ofsåg

mauIoäuE$

u__o=:2om

E W

Eöfømcn

Referenser

1 2 Referenser

Kapitel 2 Bakgrund

Andersson, F. 1970. Ecological studies in a Scanian woodland and meadow Southern Sweden. and environmental structure area, I. Vegetational Opera Botanica 27. Lund. C. å Emanuelsson, U. 1986 Skottskogen - en Bergendorä, försummad del av vårt kulturlandskap - Svensk BotfPidskr. 76:91-100. Bergendorff, C. å Emanuelsson, U. (in manuscript). History and traces of lopping for wood and fodder in Scania, Southern Sweden. Berglund, B. 1985. Det sydsvenska kulturlandskapets under 6000 år - en presentation av Ystadsprojektet. I: förändringar Kulturlandskapet - dess framväxt och förändring, Symposium sept 1984. (ed. G. Regnéll - Växtekologiska inst., Lunds univ. sid 3-5. Berglund, B. E. 1969. Vegetation and human influence in South Scandinavia during prehistoric time - Oikos Suppl. 12: 9-28. Copenhagen. F.A. 1960. Skånes skogar . . Skånes Natur Årsskñft: 47199 222. Bergman, Bergsten, KE. 1947. Skånes klimat - In: Hanström, B. 8: Curry-Lindahl, K. (Eds.), Natur i Skåne p.29-38. Svensk Natur, Göteborg. E. 1973. Jordbruksutveckling och befolkningstillvâxt. - Lund. Boserup, Bringéus, N-A. 1964. Tradition och forândringi 1800-talets skånska lanthushållning. I Kristianstads läns hushåll ningsâllskap 1814- 1964. Burenhult, G. 1982. Arkeologi i Sverige. 1. Fångstfolk och herdar. - Förlags AB Wiken. Campbell, Å. 1927.Skånska bygder under förra hälften av 1700-talet. Etnografisk studie över den skånska allmogens äldre odlingar, hägnader och byggnader. Uppsala. Dahl, S. 1942. Torna och Bara. Studier i Skånes bebyggelse och näringsgeograñ före 1860. - Lund. G. 1936. Skånska moränområden. Svensk geografisk Årsbok 1936. Ekström,

Emanuelsson,U. 1984. Skånes skogars historia. Skånes Naturs Årsbok Nr:71

s:9-28. EmanuelssomU., BergendorfQC., Carlsson,B., Lewan,N. 8: Nordell,O. 1985. Det skånska kulturlandskapet. Signum Lund. ISBN 91-85330-68-X. 248 s. Emanuelsson, U. 1988a . A model for describing the development of the cultural landscape. - The Cultural Landscape - Past, Present, and Future. Symposium volume from Botanical Institute, Univ of Bergen. Emanuelsson, U. l988b . Skånes vegetationshistoria. - Svensk Geografisk

Årsbok 64.

Referenser

Emanuelsson, U. å Möller, J. 1990. Floating of meadows as a method to overcome the deficientcy of nutrients in scanian agriculture during the19th century. -Review of Agricultural History. Gillner, V. 1965. Salt Marsh Vegetation in Southern Sweden. Acta Phytogeogr. Suec. 50: 97-104. Göransson, H. 1984. Vid almfallet - 2(2): 20går ridån upp . Populär arkeologi 25. Lund. Hannerberg, D. 1971. Svenskt agarsamhälle under 1200 år. - Gård och åker. Skörd och boskap. - Stockholm. Lirmaeus, C. 1751 Skånska resa fonättad 1749. Stockholm 1963. Linnermark, N. 1966. Den skånska jorden - Skånes Natur Årsskrift 53:98- 123. Magnét, J. H. 1890 Hvilken erfarenhet har man hittills vunnit i vårt land med afseende å översilning eller i allmänhet bevattning af odlade marker eller ängsmarker? Kongl Landtbruks-Akademiens Handlingar och Tidslniit 29, pp 243-51. Malmer, N. 1968 Om ljunghedar och andra rishedar i Sydväst-Sverige.

- Natur Årsbok 59: 177-187.

Sveriges Mattiasson, G. 1974. Sandstäpp. Vegetation, dynamik och skötsel. - Meddn Avd Ekol Bot, Lunds Univ 2:4. Mattiasson, G. 1974 Vegetation i sydvästra Skåne. - Skånes Natur Årsskrift 1974: 65-83. Möller, J. 1983 Gods, gård och landskap. -Rapporter och Notiser nr 73, Kulturgeogr. inst. Lund. Nordiska Ministerrådet 1984 Vegetationstyper i Norden. - Stockholm. Nordiska Ministerrådet 1984 N aturgeograñsk af Norden. regioninddeling Stockholm. Rasmussen, K. & Reenberg,A. 1980. Ecological human geography - some considerations of concepts and methods. - Tidskrift 80:81-88. Geografisk København. Sahlin, S. 1930. Romeleåsen. En studie över dess fâladsmark och skog

Svensk geografisk Årsbok 1930./Medd fr Lunds Univ Geogr Inst, Ser C

N:o 55: 52-75. Sjöbeck, M. 1973. Det sydsvenska landskapets historia och vård - Skrifter utgivna av Föreningen Landskronatraktens Natur VI. Landskrona. Sommarin, E 1938. Ur det skånska jordbrukets historia från 1800-talets början till 1914. Skrifter utgivna av de skånska hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum år 1914. 1:2. Tyler, C. 1981. Sydsvenska kalkkârr. Hävd i gången tid och skötselförslag i framtiden. - Meddn Växtekol Inst, Lunds Univ nr 47. Weibull, C. G. 1923. Skånska historia intill 1800-talets jordbrukets början Skrifter utgivna av de Skånska Hushållningssällskapet) med anledning av deras hundraårsjubileum 1914 (ed. E. Sommarin), I. Lund Zachrison, A. 1922 Nyodling, torrläggning och bevattning i Skåne 1800l914.- Skrifter utgivna av de Skånska Hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum 1914 (ed. E. Sommarin) . Lund. Zachrison, A. 1914. Gödsling och jordforbâttring i Skåne från 1800-talets början till nuvarande tid. - Skrifter av de Skånska utgivna Hushållningssällskapen med anledning av deras hundraårsjubileum 1914. (ed C,G. Weibull) Lund.

Referenser

Kapitel 3 Problem

-

Almgren, G., Ingelög, T., Ehnström, B å Mörtnäs, A. 1984. Ädellövskog

ekologi och skötsel. - Skogsstyrelsen, Jönköping. Arnesson, S. I. 1987. Utsläpp av fosfor och kväve från avloppsreningsverk,

industrier och enskilda bostadsavlopp. - Skånes Natur Årsskrift 421987.

Bergils, L. 1990. Säg faväl lilla fjäril - avsked till ett femtusenårigt kulturlandskap? - Kulturmiljövârd 1:1990. Brusewitz, G & Emmelin, L. 1985. Det föränderliga landskapet. Stockholm.

Ekstam, U., Aronssson,M å Forshed,N. 1988. Ängar. Om naturliga

slåttermarker i odlingslandskapet. LT/ Naturvårdsverket. Emanuelsson, U. 1987. Översikt över det nordiska kulturlandskapet. - I: Biotoperi det nordiska kulturlandskapet. (Redaktörer U. Emanuelsson & C.E Johansson). Nordiska ministerrådet Miljörapport 1987:6. Emanuelsson, U. 1988. Två allvarliga naturvårdsproblem år 2010. - Svensk Botanisk tidskrift. 82 :411-416. U. 1989. Var - Emanuelsson, det ekologisk balans i gångna tiders jordbruk?

Folkets Historia Ars 17 Nr 3. s 53-67.

Falkengren-Grerup, U. 1989. Soil acidiñcation and vegetation changes in South Swedish forests. - Thesis. Dep of Ecology. Plant Ecology, Lund University. Fogelfors, H. å Steen, E. 1982 Vegetationsförândringar under ett kvartssekel i landskapsvårdsförsök i Uppsala-trakten. - Statens Naturvårdsverk, PM 1623, Rapport: 1-67. Hasslöf, H. 1990. Floraforândringar vid gödsling av naturbetesmark, en studie från södra Skåne. - Biologiska Inst. Lunds universitet. Ihse, M. å Lewan, N. 1986. Odlingslandskapets förändringar på Svenstorp studerade i flygbilder från 1940-talet och framåt - Ale 2/1986:1-17. Lund. Möller, J. 1984 Dikningi Skåne. Ale - Historisk tidskrift för Skåneland 2/1984, pp 14-28.

Löfgren,S & Olsson, H. 1990.Tillf“orsel av kväve och fosfor till vattendrag i

Sveriges inland. Underlagsrapport till Hav-90, Aktionsprogram mot havsföroreningar. Naturvårdsverket. Nilsson, A. 1987. Gränser i upplösning. En studie av by- och sockengränsernas förändring i Alstads församling. -Ale - Historisk tidskrift för Skåneland 1987:4. Nilsson, J. 1987. PM 1987-03-11, bilaga 1. Statens Naturvårdsverk, Stockholm. Olsson, H. & Löfgren,S. 1990.Tillförsel av kväve och fosfor till havet. Underlagsrapport till Hav-90, Aktionsprogram mot havsföroreningar. Naturvårdsverket. Persson, Å. 1976. Risbygd - Skogsbygd. Vegetations- och landskaps- föränd-

ringar i Hörbytrakten - Skånes natur Ärsskrift 63:41-51.

Peter-ken, G. 1981. Woodland conservation and management. Chapman & Hall, London. Rekreation och ñ-iluftsliv i Skåne. 1975. Etapp 2 Naturområden for rörligt friluftsliv. - Länsstyrelsernai Malmöhus och Kristianstads län. Svensk politik för en miljövänlig och hållbar utveckling. - Rapport från miljövårdsberedningen. Ds 1989:25

Referenser

Svenska våtmarker av internationell brtydelse. 1 9 89 . Våtmarkskonventionen och CW-listan. Naturvårdsverket.

Kapitel4 Åtgärdsförslag

U. å Johansson, C.E. 1989. (red) Rekommendationer för Emanuelsson, kulturlandskapet. Nordiska Ministerrådet Miljörapport 1989:5. Hav-90, Aktionsprogram mot havsföroreningan1990. Naturvårdsverket. för M-län 891128. 1989. Fastställt av Länsstyrelsen i Miljövårdsprogram Malmöhus lån 891212. Naturvård. med mark och vatten i Malmöhus länNatur- Hushållning 90. Aktionsprogram för naturvård. 1990. Naturvårdsverket.

SOU 1990:88. 1990. Översyn av naturvårdslagen m. m. Miljö- och

energidepartementet.

Kapitel 5 Underlag for kostnadsrelaterat naturvårdspmgmm

Till detta har en mycket stor mängd publicerade och kapitel utnyttjats källor. Av utrymmesskäl redovisas dessa ej här, men finns opublicerade tillgängliga uppdelade kommunvis på diskett.

Kapitel 6 Miliöersättningar till jord- och skogsbruket

L. 1990. Säg farväl lilla fjäril - avsked till ett femtusenårigt Bergils, kulturlandskap? - Kulturmiljövård 1:1990. Emanuelsson, U. & Johansson, C.E. (red) 1989. Rekommendationer för kulturlandskapet. Nordiska Ministerrådet Miljörapport 1989:5. Livsmedelspolitiken (px-op. l989/90:146). 1989. Intern avreglering och arealsersâttning. -Rapport 22. Inst Jonasson,L. för ekonomi. Sveriges Lantbruksuniversitet. Jordbruksutskottets betänkande 1989/90:JoU25. Hasund, K.P. (red) 1990. Styrmedel - Livsmedel - Livsmiljö. Politik i den 16 1990. omvandling. Symposium på Ultima januari Smáskriñsserien nr 30. Inst for ekonomi. Sveriges Lantbruksuniversitet. i landskapet (NYLA). 1989. Program för ökad Nya inslag variationsrikedom och minskad spannmålsareal i slättbygder. Dnr 20- 675/89. Lantbruksstyrelsen. SOU, 1990:59. 1990. Sätt värde på miljö! Miljödepartementet, Stockholm.

Kapitel7 Ijsttröverhotade arter

I.1971. och faunan i Skåne - Skånes natur Ahlén, Landskapsförândringarna

Årsskritt se: 45-61.

I. å M. 1988. Hotade och sällsynta ryggradsdjur i Ahlén, Tjernberg,

Sverige. - Sveriges Natur Årg 79:2.

Referenser

Cavallin, B. (red) 1989.Förändringari Skånes flora och fauna de senaste 50

åren. Skånes Natur Årsskrifl; 1939.

EmanuelssomU. å Jönsson,P.E. 1985. Kärrsnäppan och den hävdade våtängen - en angelägen naturvårdsfrága? I Ifiernberg ,M. (red.) Sydliga karrsnâppan Calidris alpina schinzii i Sverige - historik, nuvarande förekomst, häckningsbiologi och forslag till bevarandeåtgärder. Statens Naturvårdsverk PM 1928. Johansson, O., Ekstam, U. å Forshed, N. 1986.Havsstrandängar. Skötsel av naturtyper. LT/Naturvårdsverket (utg.) Nilsson, Ch. (red.) . Biotopskydd i Norden. Rapport från nordiskt seminarium om 12-14 oktober 1984. - Statens biotopskydd naturvårdsverk. Svensson, R.. å Wigren, M. 1986. A survey of the history, biology and preservation of some retreating synanthropic plants. - Acta Univ. Ups., Symb. Bot. Ups. XXV:4. VIII + 74 pp. Uppsala ISBN 91-554-1880-5 Weimarck, H. å G. 1985. Atlas över Skånes flora - Lund.

massor BohlimA. , Gustafsson, L. å Hallinbäck , T. 1977. Skirmossan, Hookeria lucens, i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 71: 273-284. Bohlin,A. , Gustafsson, L. å Hallinbäck , T. 1982. Levermossan Porella arboris-vitaei Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 76: 31-36. Hallingmck, T. 1989. Bokfjâdermossa, Neckera pumila, en försurningshotad mossa. Svensk Bot. Tidskr. 83: 161-173. Floravårdskommittén för mossor. 1988. Preliminär lista över hotade mossori Sverige. Svensk Bot. Pidskn 82: 4123:445. Persson, H. 1935. Stenshuvuds mossflora. K. Sv. Vet.-Akad. Avh i Naturskärenden 29zl-26. C. å Wnldheim, S. 1983. Kalkmyrar och fuktängar i 1940-talets Tyler, Skåne. Meddelanden från vâxtekologiska institutionen, Lunds universitet nr 51. Sid 1-181. S. 1944. i Dalby Söderskogs nationalpark. K. Waldheim, Mossvegetationen Sv. Vet.-Akad. Avh i NaturSk-ärenden 4. Uppsala. 142 sidor. S. 1947. Kleinmoosgesellschaften und Bodenverhâltnisse in Waldheim, Schonen. Bot. Notiser Suppl. 1 (1). 203 sidor.

lavar Alstrup, V. å Søchting, U. 1989: Checkliste og status over Danmarks laver. Nordisk Lichenologisk Förening, København. Floravårdskommittén för mossor 1988.Preliminär lista över hotade mossor i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 82: 423-445. T. 1989: Occurrence and ecology of the lichen Lobaria Hallingbäck, scrobiculata in southem Sweden. Lichenologist 21: 331-341.

Kapitel 8 Exempel pá återskapande av natur-mark

U. å Bergendorff, C. 1986. History as a guideline to nature Emanuelsson, southern Sweden. conservation and urban park management in Scania, In: Ecology and Design in Landscape (Ed. by Bradshaw, A.D., Goode, D.A. 82 Ihorp, Blackwell Scientific Publications. Oxford. E.) , pp. 237-273.

Referenser

Idékatalog om landskapsforbedringer i det åbne land. 1988. Miljøministeriet, Skov- og Naturstyrelsen. København.

Kapitel 9 Exempel på kommunal kvävepool

Andreas Krug et al, 1989. Kristianstadsprojektet - alternativmarkanvändning och restaurering av vattendrag i jordbrukslandskapet, en förstudie. Lunds universtitet Miljövårdsprogram för Kristianstads Länsstyrelsen 1984 1989. Miljön i Kristianstad - underlagsrapport. Kristianstads kommun 1987. Regional miljöanalys. Länsstyrelsen i L-lån. 1989. Hanöbukten som naturresurs. Länsstyrelsen i L-län. 1989. Närsalter till västra Hanöbukten och Skälderviken. Länsstyrelsen i L-län. 1990. Levande kusthav - förslag till åtgärdsprogram för att minska närsaltsbelastningen på Hanöbukten. Länsstyrelsen i L-län. 1990. Miliöskyddsprogram üir Kristianstads kommun 1990.

Kapitel 10 Anläggning och restaurering av våtmarker

Bengtsson, S. - Larsson, H. - Petersson, S. 1973. Vombs ängar. Vegetation, fågelliv, markanvändning samt synpunkter på resaurering och skötsel. Länsstyrelsen i Malmöhus län, Malmö (mimeo). Aagren, R., Davidsson, T., Edling, H., Fohrman, A., Nilsson, Y., Norwag, A. å Peterson, S. 1989. Silängari Omma. Restaurering och skötsel. - Stencil. Ekologiska institutionen, Lunds universitet. 12 s. Alexandersson, H., Ekstam, U & Forshed, N. 1986. Stränder vid fågelsjöar. Om fuktängar, mader och vassar i odlingslandskapet. - SNV och LTs forlag. Helsingborg. Alström, K. & Bergman, A. 1988. Sediment and nutrient losses by water erosion from arable land in South Sweden a problem with nonpoint pollution? - Vatten 445193-2041. Andersen, J.M. 1974. Nitrogen and phosphorus budgets and the role of sediments in six shallow Danish lakes. - Arch. Hydrobiol. 74:528-550. Andersson, R. 1981. Hydrologi, Vattenkvalitet. markanvändning, Naturvårdsverket. Rapport SNV PM 1455. Andersson, R. 1990. Biobrânslen från jordbruket. En analys av miljökonsekvenser. - Bilaga 6 till statens naturvårdsverks och statens energiverks utredning om ett miljöanpassat energisystem. Naturvårdsverket. Rapport 3713. Andrén, C. & Nilsson, G. 1988. ett hot mot - Signalkräftor sällsynta grodor! WWF Eko 1:6-7. Aniansson, B. 1990. Biologisk mångfald. - Naturskyddsföreningens årsbok 1990. SNF, Stockholm. Anonym. 1985. Store kanal - - Skjernå og de tilhørende engvandingsanlaeg. Stencil. Ringkjøbing amtsråd. Arby, G. 1990. Stoppa all utdikningi södra Sverige. - Miljöaktuellt 18:3

Referenser

Arby, G. 1990. Lagändring ska rädda våtmarker. - Miljöaktuellt 18:3.Armstrong, W. 1967. The oxidizing activity of roots in waterlogged soils. - Physiol. Plant. 20:920-926. Baden, S.P., Loo, L.-O., Pihl, L. å Rosenberg, R. 1990. Effects of eutrophication on benthic communities including ñsh: Swedish west coast. - Ambio 191113-122. BalderstomWL., Sherr, B. å Payne, WJ. 1976. Blockage by acetylene of nitrous oxide reduction in Pseudomonas perfectomarinus. Appl. Environ. Microbiol. 31:504-508. Bengtsson, L. 1990. Hydrologiska eiTekter av översilning. - Stencil. Institutionen för vattenresurslära, Lunds universitet och tekniska högskola. 4 s. Bengtsson, S., Larsson, H. å Petersson, S. 1973. Vombs ängar. Vegetation, fågelliv, markanvändning samt synpunkter och skötsel. på restaurering Stencil. Lunds universitet och tekniska högskola, Länsstyrelsen_ i Malmöhus län. 56 s. Berglund, B. 1976. Skånes sällsynta groddjur. En inventering. Naturvårdsverket. SNV PM 765. Barnes, C. (Ed.) 1983. Näring i överflöd - i svenska vatten. eutrofiering Monitor 1983. Liber, Stockholm. Bernes, C. (Ed.) 1986. Sura och försurade vatten. - Monitor 1986. Liber, Stockholm. Bernes, C. (Ed.) 1988. Swedens marine environment - under ecosystems pressure. - SNV Monitor 1988. Liber, Stockholm. Bernes, C. (Ed.) 1989. Klimatet och naturmiljön. - Monitor

Naturvårdsverket.

1989. Allmänna förlaget, Stockholm. Bingman, I. (Ed.) 1989. Växthuseffekten. Orsak, effekter och möjliga åtgärder. - Naturvårdsverket informerar. Allmänna förlaget, Stockholm. Route-Anger, A. 1990. Här är budgetförslaget: Urskogar i fara om verket inte får mer pengar. - Miljöaktuellt 18:7.

Bowden, W.B. 1987. The biogeochemistry of nitrogen in freshwater

wetlands. - Biogeochemistry 4:313-348. Brix, H. 1987. Ilreattnent of Wastewater in the rhizosphere of wetland plants the root-zone method. - Wat. Sci. Tech. 19:107-118. Brix, H. & Schierup, IL-H. 1989. The use of aquatic macrophytes in waterpollution control. - Ambio 18:100-107. Brüsch, W. & Nilsson, B. 1990. Nitratomsaetning og vandbevaegelse i et vâdomrâde. - Manus. Danmarks Geologiske Undersøgelse. NPoforskning fra Miljøstyrelsen, projekt nr C15. Camper, P.-A. 1990. Snogeröds VVO-anläggning. Preliminär

resultatsammanstâllning for 1990. - Stencil. K-Konsult.

Chan, Y.-K. & Knowles, R. 1979. Measurement of denitriñcation in two freshwater sediments by an in situ avetylene inhibition method. - Appl. Environ. Microbiol.37:1067-1072. Chen, C.-I. 1976. Flow resistance in broad shallow grassed channels. - J. Hydrol. Div. 1021307-322. Christensen, P.B. & Sørensen, J. 1986. Temporal variation of denitriñcation activity in plantcovered, littoral sediment from Lake Hampen, Denmark. - Appl. Environ. Microbiol. 5121174-1179. Christensen, P.B. & Sørensen, J. 1988. Denitriñcation in sediment of lowland streams: Regional and seasonal variation in Gelbaek and Rabis Baek, Denmark. - FEMS Microbiol. Ecol. 53:335-344.

Referenser

Cooke, J.G. å White,R.E. 1987. Spatial distribution of denitrifying activity in a stream draining an agricultural catchment. - Freshwat. Biol. 18509-519. AB. Manus. Nitrate depletion in the riparian zone and stream Cooper, channel of a small headwater catchment. - Accepterad för tryckninga i Hydrobiologia. Cooper, P.F. å Findlater, B.C. (Eds.). 1990. Constructed wetlands in water pollution control. - Pergamon Press, Oxford. Davies, TH. å Hart, B.T. 1990. Use of aeration to promote nitriñcation in reed beds treating Wastewater. - I Cooper, P.F. å Findlater, B.C. (Ed.). Constructed wetlands in water pollution control. - Pergamon Press, Oxford. pp. 77-84. Doyle, R.C., Stanton, G.C. å Wolf, D.C. 1977. Effectiveness of forest and grass buñer strips in improving the water quality of manure polluted runoff. - American Society of Agricultural Engineers, paper no 77-2501. Ellström, S. å Brink, N. 1987. Stallgödslad och konstgödslad åker läcker växtnaring. - Ekohydrologi 24. Sveriges lantbruksuniversitet. Emanuelsson, U., Bergendorü”, C., Carlsson, B., Lewan, N. å Nordell, 0. 1985. Det skånska kulturlandskapet. - Bokförlaget Signum, Lund. Emanuelsson, U. å Möller, J. 1990. Floating meadows as a method to overcome the deñciency of nutrients in Scanian agriculture during the 19th century. - Review of agricultural history. Enell, M. å Löf, J. 1983. Miljöeffekter av vattenbruk - sedimentation och nårsaltbelastning från ñskkasseodlingar. - Vatten 39:364-375. Fleischer, S., Andréasson, I.-M., Holmgren, G., Joelsson, A., Kindt, T., Rydberg, L. å Stibe, L. 1989. Markanvântiming-Vattenkvalitet. En studie i Laholmsbuktens tillrinningsområde. - Meddelande 1989:10, Länsstyrlesen i Hallands län. Fleischer, S. å Leonardson, L. 1990. Restoration of wetlands as a means for reducing nitrogen transport to the Kattegat. - Poster på International Congress of Ecology, Yokohama, Japan, 27-31 August 1990. Focht, D.D. 1974. The effekt of temperature, pH, and aeration on the production of nitrous oxide and gaseous nitrogen - a zero-order kinetic model. - Soi1Sci. 118:173-179. Gosz, J.R. 1978. Nitrogen inputs to stream water from forests along an elevational gradient in New Mexico. - Water Res. 122725734. Granéli, E., Granéli, W. å Rydberg, L. 1986. Nutrient limitation at the and the phytoplankton community level in the Laholm Bay, ecosystem south-east Kattegat. - Ophelia 26:181-194. Granéli, W., Weisner, S.E.B. å Sytsma, M.D. 1990. Rhizome dynamics and resource storage in Phragmites australis. - I Weisner, S.E.B. Emergent

vegetation in eutrophic lakes: distributional patterns and ecophysiological

oonstraints. Avhandling. Avd. f. limnologi, Lunds universitet. Groffman, P.M. å Tiedje, J.M. 1989a. Denitriñcation in north temperate forest soils: Spatial and temporal patterns at the landscape and Seasonal scales. - Soil Biol. Biochem. 21:613-620. Groüman, P.M. å Tiedje, J.M. 1989b. Denitriñcation in north temperate forest soils: Relationships between denitriñcation and environmental factors at the landscape scale. - Soil Biol. Biochem. 212613-620. Gustafsson, A. 1983. Leaching of nitrate from arable land into groundwater in Sweden. - Environmental Geology 5:65-71. Gustafsson, P., Aplander, B., Arnesson, S.I., Backman, T., Mattiasson, G., Påhlsson, L., Andow, L., Hagberg, S., Nessling, P., Nilsson, G.

Referenser

å Wictorin, K. 1988. Vatten. Delraport om vattenföroreningar i Malmöhus län samt förslag till åtgärder. - Stencil. Miljöplanegruppen, länsstyrelseni Malmöhus län. Delrapport 2, 1988-10-03, rev. 1988-12-08. Haycock, N. å Burt, T.P. 1990. Stream corridor management - water quality - vid konferensen The conservation implications. Poster-presentation and management of rivers, York, september 1990. A.R. 1979. Denitriñcation of a river - Hill, in the nitrogen budget ecosystem. Nature 2812291-292. Hill, A.R. 1983. Denitrification: Its importance in a river draining an intensively cropped watershed. - Agria. Ecosystems Environ. 10147-62. A.R. 1988. Factors nitrate in a rural stream. - Hill, influencing depletion Hydrobiologia 1602111-122. Hoare, RA. 1979. Nitrate removal from streams draining experimental catchments. - Prog. Wat. Tech. 11:303-314. Hussey, M.R., Skinner, Q.D., Adams, J .C. 8: Harvey, AJ. 1985. Denitriñcation and bacterial numbers in riparian soils of a Wyoming mountain watershed. - Journal of range management 383192496. - Håkansson, L. å Jansson, M. 1983. Principles of lake sedimentology. Springer-Verlag, Berlin. Hörberg, I., Kylefors, L. å Camper, P.-A. 1990. Snogeröds VVO-

anläggning. Årsredovisning 1989. (Del av försöksåren 1 och 2). - Stencil.

K-Konsult Sydost AB, Kalmar. Ihse, M. 1985. Försvinnande biotoper i jordbrukslandskapet. Jämförande studie i flygbilder från 1940-talet till nutidi Ystadsområdet. - I Regnell, G. (Ed.) Kulturlandskappet - dess framväxt och förändring. Symposium sept. 1984. Vâxtekologiska inst., Lunds universitet. Jacobs, T.C. å Gilliam, W.J. 1975. Riparian losses of nitrate from agricultural drainage waters - J. Environ. Qual. 14:472-478. Jansson, M., Andersson, R., Berggren, H., Emanuelsson, U., Espeby, L., Herrmann, J., Leonardson, L. å Thyssen, N. 1990. Våtmarker och sjöar som kvävefâllor. Forskningsprogram 1990/91-1993/94. - Stencil. Statens naturvårdsverk. Jansson, M., Leonardson, L. å Henriksson, J. Manus. Kväveretention och denitrifikation i jordbrukslandskapets rinnande vatten. Slutrapport. Accepterad for publicering. Naturvårdsverket. Rapport. Kaushik, N.K. å Robinson, J B. 1976. Preliminary observations on nitrogen summer in a small Ontario stream. transport during spring-fed Hydrobiologia 49:59-63. Krug, A. 1988. Das Einzugsgebiet des Kävlingeån. Entwicklungsgeschichte und Landwirtschaftliche Nârhrstoñeintrâge. - Diplomarbete. Universität Hohenheim, Lunds universitet. Land use consultants (UK). 1990. Sensitive design of flood alleviation works. - Poster-presentation vid konferensen The conservation and management of ñvers, York, september 1990. Larsson, T.-B. 1987. för bevarande av biotopöar. - I Några principer Emanuelsson, U. å Johansson, C.E. (Red.) Biotoper i det nordiska kulturlandskapet. Naturvårdsverket. Rapport 3556. on flow and sediment. - Li, R.M. å Shen, H.W. 1973. EfTect of tall vegetation J. Hydraul. Div. 99z793-8l4. Lowrance, R., Todd, R., Fail Jr., J ., Hendrickson Jr., O., Leonard, R. å Asmussen, L. 1984. Riparian forests as nutrient filters in agricultural watersheds. - Bioscience 34z374-377.

Referenser

MacArthur, RJ-I. å Wilson, E.O. 1963. An equilibrium theory of insular zoogeography. - Evolution 17:373-387. MacArthur, KH. å Wilson, E.0. 1967. The theory of island biogeography. Princeton University Press. Princeton, N.Y. 203 s.

Madsen, B.L. 1986. Åmandsbogen - en vejledning og naturfører. - Dansk

Amtsvandingeniørforening og Miljøstyrelsen. de Maré, L. 1989. Utlakningseffekter av energiskogsodling på jordbruksmark i södra Sverige. - Lägesrapport till SNV 1989-01-31. VBB, Malmö. Nichols, D.S. 1983. capacity of natural wetlands to remove nutrients from Wastewater. - J. Water Pollut. Control Fed. 552495-505. Nilsson, J. å Grennfelt, P. (Red.) 1988. Critical loads for sulphur and - 1988:5. UN-ECE och Nordiska ministerrådet. nitrogen. Miljörapport Nishio, T., Koike, I. å Hutton-i, A. 1983. Estimates of denitriñcation and nitriñcaüon in coastal and estuarine sediments. - Appl. Environ. Microbiol. 45:444-450. Nolan, P. å Davidson, H. 1990. Meeting the challenge of integrating flood defence and conservation: examples from the NRA NW Region. - Posterpresentation vid konferensen The conservation and management of rivers, York, september 1990. Patzig, G.C. 1846. Der praktische Rieselwirth. Anleitung durch Bewâsserung natürliche Wiesen in ihrem Ertrag zu erhöhen und unfruchtbare Länderein in fruchtbare Wiesen umzuschaften. - Gebrüder Reichenbach. Leipzig. Peteijohn, W.T. å Con-ell, D.L. 1984. Nutrient dynamics in an agricultural watershed: Observations on the role of a riparian forest. - Ecology 6521466-1475. Petersen, R.C., Petersen, L.B.-M. å Lacoursiere, J.0. 1990. Restoration of Kråkebâcken. A restoration plan for an agricultural stream in Kristianstads kommun. - Stencil. Avdelningen för limnologi, Lunds universitet. 5 s. Petersen, R.C., Jr. å Petersen, L.B.P. 1990. Restaureringsåtgärder för vattendrag i jordbrukslandskapet. - Stencil. Byggsatsmodellen. Avdelningen för limnologi, Lunds universitet. Petersen, R.C., Jr, Petersen, L.B. å Lacoursiere, J.0. Manus. A building block model for stream restoration in the agricultural landscape. Accepterad för publicering i Boon, P. (Ed.) The conservation and management of rivers. Wiley & Sons, London. Pettersson, K. å Boström, B. 1990. Kväveomsâttningi limniska ekosystem. En litteraturöversikt. - Naturvårdsverket. Rapport 3822. Pettersson, K. å Wallsten, M. 1990. Sjörestaureringi Sverige. Metoder och resultat. - Naturvårdsverket. Rapport 3817. Pinay, G. å Decamps, H. 1988. The role of riparian woods in regulating nitrogen fluxes between the alluvial aquifer and surface water: A conceptual model. - Regulated rivers: Research and management 2:507- 516. Quinn, J.M.et al. 1990. Riparian vegetation and water quality protection i New Zealand. - Föredrag vid konferensen The conservation and management of iivers, York, 1990.

Reddy, K.R. å Rao, P.S.C. 1983. Nitrogen and phosphorus fluxes from a

flooded organic soil. - Soil Science 136:300-307.

Referenser

Reddy, K.R., Patrick, W.H.Jr. å Lindau, C.W. 1989. Nitriñcationdenitriñcation at the plant root-sediment interface in wetlands. - Limnol. Oceanogr. 34:l004-l013. Robertson, J.G.M., Eknert, B. å Ihse, M. 1990. Habitat analysis from infrared aerial photographs and the conservation of birds in Swedish agricultural landscapes. - Ambio 19:195-203. Rydberg, L. 1982. Närsalter och hydrograñ i sydöstra Kattegatt och Laholmsbukten samt deras betydelse för de biologiska produktionsförhållandena. - Vatten 383136450. Ryther, J.H. å Dunstan, W.M. 1971 Nitrogen, phosphorus, and eutrophication in the coastal marine environment. - Science 17121008- 1013. Seech, A.G. å Beauchamp, E.G. 1988. Denitriñcation in soil aggregates of different sizes. - Soil Sci. Soc. Am. J. 5211616-1621. Schnabel, ILR. 1986. Nitrate concentration in a small stream as affected by chemical and hydrologic interactions in the riparian zone. - I Correll, D.L. (Ed.) Water research perspectives. Smithsonian Institution Press, Washington D.C. pp. 263-281. Seuna, P. å Kauppi, L. 1981. Influence of subdrainage on water quantity and quality in a cultivated area in Finland. - Publ. Water Res. Inst., National Board of Waters, Finland, 43232-46. Smith, C.M. 1987. sediment, phosphorus, and nitrogen in channelised surface run-off from a New Zealand pastoral catchment. - New Zealand journal of marine and freshwater research 21:627-639. SNV. 1990. Hur kväve tål naturen? - Naturvårdsverket mycket informerar. Mars 1990. Stâlfelt, M.G. 1969. Växtekologi. - Norstedt å Söner, Stockholm. Söderberg, R. 1947. Hornborgasjöns öden som fågelsjö. Flyttfâgelvägar över Vänern och sydvästra Sverige. - Natur och Kultur, Stockholm. Søndeijyllands amt. 1989. Gelså. Vandløbsrestaurering og naturgenopretning. - Informationsblad utgivet av Sønderjyllands amt. Sørensen, J., Nielsen, L.P., Christensen, P.B. å Revsbech, N.P. 1990. Denitriñkation og iltomsättning i vandløbssedimenter. - NPo-forskning fra Miljøstyrelsen. Nr. C2. Ver-ry, E.S. å Timmons, D.R. Waterborne nutrient flow through an uplandpeatland watershed in Minnesota. - Ecology 63:1456-1467. Walter, H.M. Keeney, D.R. å Fillery, LR. 1979. Inhibition of nitriñcation by acetylene. - Soil Sci. Soc. Am. J. 43:195-196. Wetzel, R.G. Limnology. - Saunders College Publishing. Philadelphia. Yates, P. å Sheridan, J .M. 1983. Estimating the effectiveness of vegetated as nitrate-nitrite and filters. floodplains/wetlands orthophosphorus Agriculture, Ecosystems and Environment 9:303-314. Zhou, Q. å Chen, IL-K. 1983. The activity of nitrifying and denitrifying bacteria in paddy soil. - Soil Science 135:31-34.

Åtgärdsgrupp Väst. 1989. Västerhavet. Närsaltbelastningen 1988. Öresund-

Kattegatt- Skagen-ak. - Naturvårdsverket. Rapport 3707.

Referenser

Kapitel 11. Våtmarkskartor över västra Skåne

EmanuelssomU. & BergendorfñC. 1983. Skånes natur vid 1800-talets början - en vaxtekologisk utvärdering av den skånska rekognosceringskartan. - Ale - Plisborisk tidskrift för Skåneland , 4/1983, 18-40. Lewan, N. 1982. Om skånska rekognonseringskartan Ale - Historisk tidskrift för Skåneland 111982 sid 14-27. Skånska Rokognonsceringskartan. 1986. Framstâlld av Fältmätningsbñgaden 1812-1820. Lantmäteriet.

Ordlista

13 Ordlista

Basmättnad: Hur stor del av markens buffertförmåga som av eller kalium. Se utgörs kalcium, magnesium avsnitt 3.5. En typiska livsmiljö eller naturtyp, Biotop: organisms ofta karaktäriserad av viss vegetation eller landform, t. ex. havsstrandäng, myr. CW-omráde: Convention on Wetlands eller Ramsarkonventionen ratiñcierades av Sverige 1975. Konventionen har till att skydda våtmarker av syfte internationellt intresse, for att bevara bestånden av våtmarksfåglar. I Sverige finns ca flyttande 30 områden upptagna på CW-listan. Denna våtmarkskonvention och flera andra internationella har Sverige formiljökonventioner bundit att efterleva, men konventionerna sig innefattas inte av svensk lagstiftning. gödande kväve omvandlas av Denitrifikation: V Vattenlösligt mikroorganismer till luftkväve. En biotop sedd i sitt sammanhang med påverkan Ekosystem: av biotiska (levande) och abiotiska (fysiska miljön) faktorer. En ökning av näringshalten i ekosystemen. Eutrofiering: Förna: Förmultnande växt- och djurtester i markytan. ha: for hektar. 1 ha = 100x100 m = 2 Förkortning tunnland H amla: Kvista träd for lövtâkt. Löven användes förr till vinterfoder. H ävd : Att vårda eller sköta sin mark t. ex. genom bete eller slåtter. Strävan att hålla mark, luft och vatten fritt från

Miljöskydd:

kemiska föroreningar.

M Samlingsbegrepp for miljöskydd och naturvård. iljövárd:

Naturvård: av med dess arter och Skydd naturmiljön biotoper. NOLA: Ett stöd för naturvårdsåtgärder i statligt odlingslandskapet. Ekonomiskt stöd beviljas brukare som förbinder sig att hävda sin naturbetesmark eller ängsmark utan att gödsla. Visst stöd har även utgått till åkermark i skogsbygd.

Ordlista

NYLA: Ett statligt stöd till jordbruksföretag som vidtar åtgärder som minskar den spannmálsproducerande arealen och ökar Variationsrikedomen i kulturlandskapet i framförallt slättbyggder. Population: En avgränsad samling individer av samma art. Retention: Kvarhållning. Med kväveretention menas kvarhållning av kväve, dels genom upptag i växter, dels genom denitrifikation till luftkväve, dels genom fastläggning främst i mark eller sediment.

KUNGL. BlBL.

1991 *02-0 1

STOCKHOLM

Statens

offentliga

utredningar

Kronologisk förteckning

l. Foretagsförvärv i svenskt näringsliv. l. 4l.Tio är med jämställdhetslagen - utvärdering och 2. Överklagrungsrän och ekonomisk behovsprovning forslag. C. inom socialtjänsten. S. 42. Internationellt ungdomsutbyte. C. 3. En idrottshogskolai Stockholm - struktur. 43. Förenklad statistikreglering; med forslag till lag om organisation och resurser för en självständig den statliga statistikframställnirtgen. C. högskola på idrottens omrâde. U. 44. Demokrati och makt i Sverige. SB. Transportrâdet. K. 45. Kapiulavkastningen i bytesbalansen. Fi. . Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. 46. Särskild skatt i den finansiella sektorn. Fi.

ooxicsmp

. Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. 47. Beskanning av stipendier. Fi. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. 48. Samhällsstöd till underhällsbidragsberättigade bam. . Samhällsstöd till underhållsbidragsberáttigade barn. del III. s. ldeskisser och bakgi dsmatenal. S. 49. Arbete och hälsa. A. 9. Kosmader för fastighetsbildning m. m. Bo. 50, Ny folkbokföringslag. Fi. lastromgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. 5l . SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalll. Vidgad vuxenutbildning for utvecklingsstörda. U. kontroll och meddelarfrihet. C. 12. Meddelarrätt. Ju. 52. Utbyte av utländska körkort. K. l3.Översyn av sjölagen 2. Ju. 53.1 skuggan av de stora - De mindre partiernas villkor i l-Lungtidsutredningen 1990. Fi. kommunalpolitiken. C. liBeredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fo. S4. Arbetslivsforslating - Inriktning. organisation. 16. Storstadsuafik 5 - ett samlat underlag. K. finansiering. A. llorganisation och arbetsformer inom bilateralt 55. Flygplats 2000 - De svenska flygplatserna i utvecklingsbistånd. UD. framtiden. K. 18. Lag om folkbokföringsegister m.m. Fi. 56. Skatt på lotterier och spel. Fi. 19. Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 57. Personalutbildning inom totalförsvaret. Fo. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerrta. SB. 58. Konkurrens i inrikesflyget. C. 21.Den elintensiva industrin under kämkraftsavveck- 59. Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra lingen. ME. ekonomiska styrmedel. M. 22. Den elintensiva industrin under kärnkraftsavveck- 60.Skada av vill. Jo. lingen. Bilagedel. lVIE. 61.Skärpt tillsyn - huvuddrag i en refotrnerad 23.Tomtrattsavgäld. Bo. datalag. Ju. 24. Ny kommunallag. C. 62. Konkurrensen inom bygg/bosektom. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektom. C. 63. Svensk lönestatistik. C. 26. Förmänssystemet för värnpliktiga m. fl. F6. 64. Årlig revision i statsförvaltningen. C. 27. Post & Tele - Affäisverk med regionalt och socialt 65. Folkhögskolan i framtidsperspektiv. U. ansvar. K. 66. Det fria bildningsarbetet. Debaninlägg om Z8.At1 följa upp kommunal verksamhet- En folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. U. internationell utblick. C. 67. Återbetalning av mervärdeskatt till utländska 29. Tobakslag. S. företagare. Fi. 30. Övasyn av upphovsrättslagstiftrtingen. Ju. 68. Vad kostar en statsbidrag? C. 31. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 69. SIPRI 90 - om SIPRJS finansiering och arbetsformer. 32. Staden. SB. UD. 33. Urban Challenges. SB. 70. Lokalt ledd nänadio. U. 34.Stadsregioner iEuropa. SB. 71. Sekretess för landskapsirtformation. F6. 3S.Starstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 72. Lokalkontor. C. 36. Storstadsliv. Rika mojligheter- hårda villkor. SB. 73.Transportstod. K. 37.Förfan.ningsreglering av nya imponrutiner m.m. Fi. 74. Skuldmneringslag. Ju. 38. Översyn av naturvarthlagen m.m. NE. 75. Utvärdering av för u*- verksamheten med treårig 39. Konstriärens villkor. U. yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan. 40. Kärrtkraftsavveckling - kompetens och sysselsätt- Andra âreL U. ning. ME.

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

76. Allmän pension. S. 77.Allman pension. Bilagor. S. 78. Allmän pension. Experl rapporter. S. 79. Ullänningsnämnct A 80. Förskola för alla bam 1991 - hur blir det? S. 81. Vapenfriprovningens effekter. En undersökning av tillsiándsarenden 1980 - 1989. Fo. 82. Vad kostar begravningar - vem betalar? C. 83. Ny budgetproposition. C. 84. Sprákbytc och språkbevarande. Ju. 85.Övasyn av skatten på dryckesförpackningar. M. 86. Finansiering av vägar och järnvägar. K. 87. Den nya centrala jordbruksmyndighelen. Jo. 88. Nya mål och nya möjligheter. M. 89. En ny värnpliktslag. F6. 90. Pedagogiska meriier i högskolan. U. 91.Samerlmoch samiskt språk. Ju. 92. Vald och bmnsoñu. Ju. 93. Miljön i VåsuaSkåne. År 2000 i vara händer. M. 94. Miljön i Västra Skåne. Diverse underlagsmaterial och sammanställningar. M. 95. Miljön i Västra Skåne. Undcrlagsmamial Mark och vattendrag. M. 96. Miljöná Västra Skåne. Underlagsmaierial Energi. M. 97. Miljön i Västra Skåne. Undcrlagsmatexial Trafik. M.

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Allmän pension. [76]

Statsrådsberedningen

Allmän pension. Bilagor. [77] Stromgaran 18 - Sveriges stalsministerbostad. [10] Allmän pension. Expert rapporter. [78] Välfärd och segregation i storstadsregionema [20] Förskola för alla barn 1991 - hur blir det? [80] Staden. [32] Urban challenges. [33] Stadsregioner i Europa. [34] Storstådernas ekonomi 1982- 1996. [35] Kommunikationsdepartementet Stotstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36] TransportrádeL [4] Demokrati och makt i Sverige. [44] Storstadstraflk 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt Justitiedepartementet ansvar. [27] Utbyte av utländska körkort. (521 Meddelarran. [12] Flygplats 2000 - De svenska llygplatsema i framtiden. Översyn av sjölagen 2. [13] [55] Översyn av upphovsrattslagstifmirtgen. [30] Transportstbd. [73] Skarpt tillsyn - huvuddrag i en reformetad datalag. Finansiering av vågar och järnvägar. [86] [61] Skuldsaneringslag. [74] Sprakbyte och språkbevarande. [84] Finansdepartementet Samerln och samiskt språk.[91] 1990. [14] Långtidsutredningen Våld och brottsoffer. [92] mm. [18] Lag om folkbokforingsregister Författningsreglering av nya imponrutiner mm. [37] Utrikesdepartementet Kapitalavkastrtingen i bytesbalartsen. [45] Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.ln. [6] Särskild skatt i den finansiella sektorn. [46] Organisation och arbetsformer inom bilateralt Beskattning av stipendier. [47] utvecklingsbistånd [17] Ny folkbokföringslag. [so] SIPRI 90 - om SIPRIS finansiering och arbetsformer. Skan på lotterier och spel. [56] [69] Återbetalning av mervärdeskatt till utländska företagare. [67]

Försvarsdepartementet Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Utbildningsdepartementet Beredskapen mot oljeutslapp till sjöss. [15] En idrottshogskolai Stockholm - struktur. organisation Förmånssystemet for värnpliktiga m. fl. [26] och resurser för en självständig högskola på idrottens Peisonalutbildning inom totalförsvaret. [57] område. [3] Sekretess för landskapsinformation. [71] lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Vapenüiprüvningens effekter. En undersökning av Vidgad vuxenutbildning lör utvecklingsstörda. [11] tillsrándsärerlden 1980 - 1989. [81] Konstnarens villkor. [39] En ny vamplilnslag. [89] Folkhögskolan i fmntidsperspektiv. [65] Det fria bildningsarbetet. Debattinlagg om Socialdepartementet folkbildningen och folkhögskolan i framtiden. [66] Övaklagningsrün ochekonomisk behovsptñvning Lokalt ledd narradio. [70] inom socialtjänsten. [2] Utvärdering av försöksverksamhet enmed treårig Samhllllsstüd till undethâllsbidragsberilnigade bam. yrkcsinriktad utbildning i gymnasieskolan. Andra året. Ideskisser och bakgrundsmaterial. [8] [75] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Pedagogiska meriter i högskolan. [90]

Tobakslag. [29] Samhällsstöd till underhállsbidragsberattigade bam. del III. [48]

Statens 1990

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Jordbruksdepartementet Miljö- och energidepartementet Skada av vilt. [60] Den elintensiva indusuin under kamlcraftsavveckling- Den nya centrala jordbruksmyndigheten. [87] en.[2l] Den elintensiva indusuin under kllmkraftsawecklingen. Bilagedel. [22] Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av namrvárdslagen m.rn. [38] Perspektiv pá arbetsförmedlingen. [3 l] Kamkraftsavveckling - kompetens och Arbete och hälsa[49] sysselsättning. [40] Arbetslivsforskning - inriktning, organisation. finansiering. [54] Utlänningsnamnd [79] Miljödepartementet Sätt värde pá miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel. [S9] Bostadsdepartementet Översyn av skatten på dryckcsfürpackrtingar. [85] Kostnader for fastighetsbildning m. m. [9] Nya mal och nya möjligheter. [88] Tomtrattsavgald [23] Miljön i Västra Skane. År 2000 i vara händer. [93] Miljön i Västra Skane. Diverse underlagsmaterial och sammanställningar. [94] Industridepartementet Mark och Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Foretagsförvärv i svenskt näringsliv. [1] vattendrag. [95]

Miljön i Västra Skåne. Underlagsmaterial Energi. [96] Miljön i Västra Skåne. Underlagsrnaterial Trafik [97] Civildepartementet Ny kommunallag. [24] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] An följa opp kommunal verksamhet- En internationell utblick. [28] Tio år med jämställdhetslagen - utvärdering och förslag. [41] Internationellt ungdomsutbyte. [42] Förenklad statistikreglering; med förslag till lag om den statliga statistiklramstållningen. [43] SÄPO Säkerhetspolisens arbetsmetoder. personalkon» troll och meddelarüihet. [51] lskugganavdestora-Demindrepartjemasvillkori kommunalpolitiken. [53] Konkurrens i inrikestlygeL [58] Konkurrensen inom bygg/bosekrom. [62] Svensk lonestatistik. [63] Årlig revision i statsförvaltningen. [64] Vad kostar en statsbidrag? [68] Lokalkontor. [72] Vad kostar begravningar - vem betalar? [82] Ny budgetproposition. [83]