Arbetsföretag en ny möjlighet för arbetslösa : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

ø

på 4:a

f

W

min

w Statens offentliga utredningar

WW 1995:2

w Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsföretag

En möjlighet för arbetslösa

ny

Betänkande av Utredningen arbetsföretag

om Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 10647 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara pá remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen,1993. En liten boschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskanslietsförvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-763 24 81

REGERINGSKANSLIETS OFFSETCENTRAL ISBN 91-38-13865-4 Stockholm 1995 ISSN O375-250X

Missiv i

Till statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Regeringen beslutade vid sitt sammanträde den 27 oktober 1994 att tillkalla en särskild utredare för att närmare studera vilka effekter i olika avseenden inrättandet s.k. arbetsföretag medför. av Som särskild utredare förordnades den 7 november 1994 landshövdingen Birger Bäckström. Enligt förordnanden den 21 november 1994 har såsom experter i utredningen medverkat ombudsmannen Bo Carlsson, Landsorganisationen i Sverige, ombudsmannen Leif Dergel, Tjänstemännens Centralorganisation, chefsjuristen Anders Kruse, Arbetsmarknadsstyrelsen, förbundsdirektören Sven Magnusson, Sveriges Civilingenjörsförbund, särskilde utredaren Lars Mathlein, Finansdepartementet, direktören Anders Sandgren, Sveriges Verkstadsindustrier, och rättschefen Per Virdesten, Arbetsmarknadsdepartementet. Hovrättsfiskalen Sören Öman har, enligt förordnande den 7 november 1994, varit utredningens sekreterare. Karin Lancer har assisterat utredningen.

Utredningen har antagit namnet Utredningen arbetsföretag. om Utredningen får härmed överlämna betänkandet Arbetsföretag - En ny möjlighet för arbetslösa SOU l995:2; de särskilda synpunkter som utredningens experter har avgett finns redovisade i avsnitt i betänkandet. Utredningsuppdraget är därmed avslutat.

Stockholm i januari 1995

Birger Bäckström

/Sören Öman

Innehållsförteckning iii

Innehållsförteckning

Sammanfattning 1

Sammanfattning

Förslagen i betänkandet innebär att det skapas legala förutsättningar för att inrätta s.k. arbetsföretag såsom en tillfällig arbetsmarknadspolitisk åtgärd. De särtegler och justeringar i den gällande lagstiftningen behövs för som arbetsföretag samlas i enda föreslagen lag sådana företag. en om

Arbetsföretagen skall aktiebolag i vilka aktierna ägs vara av staten genom länsarbetsnämndema och de offentliga arbetsförmedlingarna. Arbetsföretagen skall anställa sådana arbetslösa som anvisas arbetsförmedlingen. De av anställda skall under anställningstiden högst månader sysselsättas - sex under full tid med att

a aktivt söka arbete

b delta i någon utbildning c hyras ut av arbetsföretaget d utföra uppgifter för arbetsföretagets räkning. egen

Utredningens bedömning är att arbetsföretag i inledningsskede kan ett startas såsom en form av pilotprojekt på de orter där förutsättningarna är goda. Utredningen ser arbetsföretag möjlighet som en att genom en ny arbetsmetod underlätta jobbsökandet och därmed förkorta vägen till ett ordinarie jobb. Det aktiva arbetssökandet inom arbetsföretagets ram kan bli ett komplement till arbetsfömiedlingamas verksamhet och innebära en ökad effektivitet när det gäller att matcha de arbetslösa de arbetstillfällen mot som uppkommer i en uppgående konjunktur. Uthymingsverksamheten kommer däremot sannolikt inte att få särskilt stor betydelse för att underlätta flexibiliteten på arbetsmarknaden.

När de anställda står till förfogande för att utföra uppgifter för arbetsföretaget får de behålla det kontantstöd vid arbetslöshet dagpenning eller kontant arbetsmarknadsstöd som de kan ha haft före anställningen. När de anställda hyrs ut av arbetsföretaget eller utför uppgifter för arbetsföretagets egen räkning skall de därutöver ha rätt till en viss extra ersättning skall som kunna regleras i kollektivavtal. Arbetsvillkoret för rätt till kontantstöd vid arbetslöshet kan uppfyllas anställningen i arbetsföretaget. genom

Sammanfattning

Den som hyr in arbetskraft från ett arbetsföretag skall inte betraktas som arbetsgivare för den inhyrda personalen; det är i stället arbetsföretaget som är arbetsgivare. Arbetsföretagets prissättning vid uthyrning av arbetskraft skall vara konkurrensneutral.

Arbetsföretagens verksamhet skall i huvudsak finansieras genom intäkter från uthymingsverksamheten och genom att lokala myndigheter, kommunen, fackliga organisationer och näringslivet på onen frivilligt ställer upp med resurser i form av t.ex. lokaler, kontorsutrustning och projektledare.

Förutsättningarna för att etablera och driva arbetsföretag varierar mellan olika delar av landet och mellan olika orter. Det krävs att det finns initiativförmåga, ekonomiskt och administrativt stöd samt en förmåga till samverkan mellan myndigheter, kommuner, fackliga organisationer och näringslivet. En annan viktig förutsättning är att det finns en marknad för uthyrning av arbetskraft den aktuella orten.

F örfaztningsförslag

Författningsförslag

Förslag till

Lag om arbetsföretag

Härigenom föreskrivs det följande.

Lagens innehåll

1 § Denna lag innehåller bestämmelser om inrättande särskilda arbetsav företag och om sådant företags verksamhet.

Vad är ett arbetsföretag

2 § Med arbetsföretag avses aktiebolag i vilka staten äger samtliga aktier och vilka enligt bolagsordningen har till syfte att anställa arbetslösa och att sysselsätta dem genom att låta dem aktivt söka arbete eller delta i någon utbildning eller att hyra dem. Länsarbetsnämndema genom ut förvaltar aktierna i arbetsföretag genom de offentliga arbetsförmedlingarna.

Arbetsföretagets verksamhet

3 § Ett arbetsföretag får inte bedriva annan verksamhet än sådan syftar som till att

a skaffa de anställda en annan anställning,

b utbilda de anställda, eller

c hyra ut arbetskraft.

F örfattningsförslag

Den uthyrdes ställning hos inhyraren

4 § Anställda i ett arbetsföretag som hyrs ut skall inte anses som arbetstagare hos den som hyr in dem.

Tillämpningen av annan lagstiftning

Anställningsskyddslagen

5 § Anställda i ett arbetsföretag är undantagna från tillämpningen av lagen l 982z80 om anställningsskydd.

Anställningsavtalet mellan arbetsföretaget och den anställde gäller tills vidare, dock längst under sex månader. Anställningsavtalet kan sägas upp utan uppsägningstid. Avtalsvillkor som bryter mot detta är ogiltiga.

Semesterlagen 6 § Anställda i ett arbetsföretag har inte rätt till semesterlön eller semesterersättning enligt semesterlagen 1977:480.

S juklönelagen

7 § Lagen 1991:1047 om sjuklön skall inte tillämpas anställda i ett arbetsföretag.

Lagstiftningen om kontantstöd vid arbetslöshet

8 § När lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring och lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd skall tillämpas, skall anställda i ett arbetsföretag anses vara arbetslösa och anmälda som arbetssökande hos den offentliga arbetsförmedlingen. När man skall bedöma, om den som är eller har varit anställd i ett arbetsföretag uppfyller arbetsvillkoret enligt dessa lagar, skall dock anställningstiden i arbetsföretaget jämställas med förvärvsarbetstid. Dagpenning enligt lagen om arbetslöshetsförsäkring betalas till den har uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom anställning i som ett arbetsföretag med det belopp som regeringen fastställer.

Ersättning får betalas för hela anställningstiden till anställda i ett arbetsföretag trots bestämmelserna om ersättningsperiodens längd i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.

F örfattningsförslag 5

Bestämmelserna i 20 § sista stycket lagen arbetslöshetsförsäkring skall om inte tillämpas på den ersättning som anställda i ett arbetsföretag får från företaget på grund av anställningen.

Att en anställd i ett arbetsföretag utan giltig anledning har föranlett att anställningen upphör genom uppsägning skall grund för avstänganses vara ning från rätt till ersättning vid tillämpningen lagen arbetslöshetsförav om säkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Detta skall också gälla när någon som av den offentliga arbetsförmedlingen har anvisats anställning i ett arbetsföretag utan giltig anledning vägrar att ta anställningen.

Ett arbetsföretag skall till arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd lämna de uppgifter som behövs för att rätt ersättning skall kunna betalas till den ut som är eller har varit anställd i arbetsföretaget.

Bestämmelser om stöd till arbetsgivare anställer arbetslös som en

9 § Vid tillämpningen av författningsbestämmelser stöd till arbetsgivaom re som anställer en arbetslös skall en anställning i ett arbetsföretag jämställas med arbetslöshet.

Lagen om allmän försäkring

10 § När lagen 1962:381 om allmän försäkring skall tillämpas på anställda i ett arbetsföretag gäller följande:

a Vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst skall bortse

man från anställningen i arbetsföretaget och den ersättning företaget som betalar ut. b Villkoren i 3 kap. 10 § första stycket l lagen allmän försäkring c om skall anses uppfyllda under anställningstiden.

En allmän försäkringskassa får lämna stöd till arbetsföretag.

Kommunallagen

11 § En kommun får trots kommunallagen 1991:900 lämna stöd till arbetsföretag.

F örfattningsförslag

Inbetalning till statenl av pengar

12 § Av den betalning som ett arbetsföretag fått för uthyrning av arbetskraft skall företaget betala in till staten ett belopp som svarar mot vad de uthyrda arbetstagarna under uthymingstiden har fått enligt lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring eller lagen 1973:371 om kontant arbetsmarknadsstöd.

Denna lag träder i kraft den och gäller till den Lagen gäller dock även därefter i fråga om förhållanden som avser tiden dessförinnan.

1 Av vad anförs i avsnitt 2.12. framgår att utredningeni första hand förordar att som någonregel om inbetalning av pengar till staten inte införs. Av det nämnda avsnittet framgår ocksåanledningentill att utredningen trots detta lämnar förslag till V utformningen av en sådanregel.

U tredningsarbetet 7

Utredningsarbetet

1.1. Utredningsdirektiven

Utredningens direktiv dir. 1994:121, beslutades regeringen den som av 27 oktober 1994, lyder:

Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare skall tillkallas för att närmare studera vilka effekter i olika avseenden inrättandet av s.k. arbetsföretag medför. Arbetsföretag skulle kunna vara ett sätt att, dels underlättaföretagens expansion och nyanställningar, dels åstadkomma att de arbetslösapå heltid blir engageradei att söka arbete,höja sin kompetenseller utföra tillfälliga arbeten.

Bakgrund Lågkonjunkturen som präglat svenskekonomi under de åren nådde senaste sin botten under 1993. Konjunkturen befinner sig nu en i uppgångsfas.Utvecklingen är emellertid kraftigt tudelad med å sidan positiv induena en strikonjunktur och en stark exporttillväxt och å andra sidan den fortfarande mycket svaga inhemskaefterfrågan.

Återhämtningengår långsamtoch från ett mycket besvärligt läge. Sedanår 1990 har ca 550 000 arbetenförsvunnit. Antalet arbetslösa och antalet personer sysselsatta genom olika konjunkturberoende åtgärder motsvarar nu nästan 13 % av arbetskraften.Bland t.ex. ungdomsgrupperna och invandrarna är andelen väsentligt högre. Långtidsarbetslösheten har stigit till hien storiskt hög nivå.

Lågkonjunkturens skadeverkningarpå arbetsmarknadenär stora. Även vid en relativt god tillväxt i ekonomin kommer det att ta mångaår innan arbetslösheten sjunker till acceptabla nivåer. Det finns därför en stor risk att Sverige drabbas av samma höga och permanenta arbetslöshet många som länder inom EU har haft länge. Det skulle betyda en omfattande långtidsarbetslöshet och hög utslagning. Det innebär också att arbetsmarknaden skulle bli mindre flexibel och den arbetslöshetsnivåvid vilken inflationen tar fart skulle öka. Det finns redan nu tecken på tilltagande en arbetskraftsbrist inom vissa branscher. Resultatet av en sådan utveckling skulle bli dåliga statsñnanseroch en undenninering välfärden. av

Den nuvarandearbetslöshetenär ett stort slöseri såväl mänskligt och socialt som samhällsekonomiskt och statsfinansiellt. En kraftfull och bestående förstärkning av statsfinansernakan endast komma till stånd ökad genom tillväxt och genom att fler beredsarbeteinom främst näringslivet.

Det finns nu en unik chans att snabbtöka sysselsättningen genom att ta till vara svensk industris goda konkurrensläge och den höga kompetens som

8 Utredningsarbetet

finns hos de arbetslösa.Denna chans måste tas nu under de närmaste åren innan den internationella konjunkturen vänder neråt.

För att sysselsättningenskall kunna öka kraftigt utan att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår krävs bl.a. en effektiv arbetsmarknadspolitik, som underlättar flexibiliteten på arbetsmarknaden.Det kräver bl.a. att könsuppdelningen arbetsmarknadenbryts.

Inom arbetsmarknadspolitikenbehövs en förstärkning av de aktiva insatserövergång från bidragsjobb till ordinarie arbeten, främst inom näna och en ringslivet. Olika undersökningar visar entydigt att risken för passivisering ökar vid långa arbetslöshetstider.Det är därför viktigt att med olika medel till att arbetslösa kontinuerligt är aktivt engageradei att söka arbete,höja se sin utbildning och sina färdigheter eller utföra ett tillfälligt arbete.Parterna på arbetsmarknadenbör här kunna spela en viktig roll.

Inrättandet av s.k. arbetsföretagkan vara ett sätt att öka flexibiliteten på ar betsmarknaden och att samtidigt behålla tryggheten för de anställda. Arbetsföretag innebär att särskilda företag etableras som får till uppgift att anställa arbetslösa som förmedlas genom arbetsförmedlingen. De anställda skall ha till uppgift att aktivt söka arbete, ta tillfälliga arbeten eller delta i någon utbildning. Företaget skall drivas utan vinstintresse av arbetsförmedlingen,kommunen och försäkringskassan. Företagsformenbör vara ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. l styrelsen för arbetsföretaget bör också de lokala fackliga organisationerna och arbetsgivarna ingå. Den närmare utformningen av de lokala arbetsföretagen bör skötas av de lokala intressenterna och bygga på deras engagemang. Anställda i arbetsföretag skall omfattas av kollektivavtal.

En särskild utredare bör därför tillkallas för att närmare utreda konsekvensernaav införandet av s.k. arbetsföretag.

Uppdraget En särskild utredare tillkallas med uppdrag att utreda vilka effekter i olika avseendeninrättandet av arbetsföretag kan medföra. Därvid skall bl.a. en bedömning redovisas av hur stor omfattning arbetsföretagen kan komma att få, vilken betydelseoch effekt arbetsmarknadens funktionssätt en sådan åtgärd kan få i en konjunkturuppgång med ökad efterfrågan på arbetskraft. Utredaren skall närmare precisera arbetsföretagets roll och uppgift samt de anställdas skyldigheter och rättigheter. Utredaren skall vidare lämna förslag på de lag- och regelförändringar som behövs.

Utredaren skall i arbetet nära samråda med AMS och arbetsmarknadens parter samt samråda med den arbetsmarknadspolitiska kommittén dir. 1993:132.

Utredaren skall ange de statsfinansiella konsekvenserna om s.k. arbetsföretag införs.

Utredaren skall beakta innehållet i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtagandendir. 1994:23, om EU-aspekter dir. 1988:43 samt om regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50.

Redovisning av uppdraget Utredarens arbeteskall vara avslutat före den 15 januari 1995.

Utredningsarbetet 9

1.2. Uppläggningen arbetet

av

I direktiven beskrivs översiktligt det systern med s.k. arbetsföretag som utredningsuppdraget avser. Utredningen skall, beträffande det beskrivna systemet,

a närmare precisera arbetsföretagets roll och uppgift samt de anställdas

skyldigheter och rättigheter b lämna förslag på de lag- och regelförändringar behövs som

c utreda vilka effekter i olika avseenden inrättandet av arbetsföretag kan

medföra.

Utredningsarbetet har i huvudsak delats i tre delavsnitt. För kunna upp att lämna förslag till behövliga lag- och regelförändringar b och för att kunna utreda effekterna c, krävs det att det i direktiven avsedda med systemet arbetsföretag först närmare preciseras a. Detta görs i avsnitt I nästa avsnitt, avsnitt 3., och genom författningsförslagen och författningskommentarema, behandlas de lag- och regelförändringar som behövs för att inrätta ett sådant system med arbetsföretag. Avsnitt 4. innehåller analys en av vilka effekterna av att inrätta ett sådant har beskrivits i tidigare system som avsnitt kan komma att bli.

Utredningsuppdraget har avsett just inrättande arbetsföretag, och utredav ningen har därför inte undersökt alternativa sätt att underlätta företagens expansion och nyanställningar samt åstadkomma att de arbetslösa på heltid blir engagerade i att söka arbete, höja sin kompetens och utföra tillfälliga arbeten. Utredningen har inte heller ansett att det ligger inom uppdraget att göra en jämförelse mellan ett system med arbetsföretag och redan befintliga systern för att uppnå de angivna målen. Utredningen har uppfattat sitt uppdrag som begränsat till att lämna underlag för beslut inrätta ett om att arbetsföretag i form av en närmare precisering de ganska översiktliga av riktlinjer som anges i direktiven och att göra effektanalys på grundval en av den preciseringen.

Utredningstiden har varit mycket knapp från slutet november 1994 till av mitten av januari 1995, och utredningen har i utsträckning fått lita till stor det material och de uppgifter som har hämtats in från myndigheter och andra instanser. Det som presenteras i detta betänkande utgör en sammanfattning av det beslutsunderlag har varit möjligt som att få fram under den utredningstid har stått till buds. Det står emellertid klart som att det med en

10 Utredningsarbetet

längre utredningstid hade varit möjligt att presentera ett mera utförligt underlag och göra en mera fördjupad analys.

Under utredningsarbetet har utredningen samrått eller haft andra kontakter med bl.a. Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmarknadspolitiska kommittén, Svenska Kommunförbundet, Konkurrensverket, Riksförsäkringsverket, Arbetslöshetskassomas samorganisation och Företagarnas Riksorganisation. Arbetsmarknadens Landsorganisationen i Sverige, Tjänsteparter männens Centralorganisation, Sveriges Akademikers Centralorganisation och Svenska Arbetsgivareföreningen har varit representerade genom experter i utredningen.

Utredningen har genomfört utfrågningar med tänkta aktörer i tre kommuner, nämligen i Kiruna, Stockholm och Tranås. Vid utfrågningen i Stockholm medverkade även representanter för de företag som sysslar med uthyrning av arbetskraft.

Det har under utredningens gång kommit in ett flertal skrivelser med förslag m.m. från allmänheten.

En sammanfattning av de huvudsakliga synpunkter som har kommit fram finns i avsnitt I det avsnittet finns också yttranden med synpunkter från utredningens experter.

Precisering med arbetsföretag av systemet l l

2.

Precisering av systemet med arbetsföretag

2.1. Utredningsdirektiven

Det avsnitt i utredningsdirektiven dir. 1994: 121 behandlar utformsom ningen av systemet med arbetsföretag lyder:

Inrättandet av s.k. arbetsföretagkan sätt öka flexibiliteten vara ett att på arbetsmarknaden och att samtidigt behålla tryggheten för de anställda. Arbetsföretag innebär att särskilda företag etableras får till uppgift som att anställa arbetslösa som förmedlas arbetsförmedlingen. genom De anställda skall ha till uppgift att aktivt söka arbete, ta tillfälliga arbeten eller delta i någon utbildning. Företaget skall drivas utan vinstintresse av arbetsförmedlingen,kommunenoch försäkringskassan.Företagsformenbör vara ett aktiebolag eller en ekonomisk förening. I styrelsen för arbetsföretaget bör också de lokala fackliga organisationerna och arbetsgivarnaingå. Den närmareutformningen av de lokala arbetsföretagen bör skötas av de lokala intressenternaoch bygga på deras engagemang. Anställda i arbetsföretagskall omfattas av kollektivavtal.

2.2. Inledning

Av direktiven framgår att inrättandet arbetsföretag av ses som en möjlighet att

a underlätta företagens expansion och nyanställningar, dvs. underlätta

flexibiliteten på arbetsmarknaden

b åstadkomma att de arbetslösa heltid blir engagerade i att söka arbete, höja sin kompetens eller utföra tillfälliga arbeten.

Det framgår också av direktiven att systemet med arbetsföretag bör vara inriktat främst mot näringslivet- och inte den offentliga sektorn och underlätta flexibiliteten och nyanställningama där.

En utgångspunkt vid preciseringen av systemet med arbetsföretag bör vara att utformningen av systemet möjligt förstärker de om angivna positiva

12 Precisering systemet med arbetsföretag av

effekterna anledningen till att inrättandet av arbetsföretag som synes vara övervägs. Redan det förhållandet att utredningen bara har mycket kort tid till sitt förfogande talar vidare för att man bör hålla sig till de enklaste lösningarna. Bara starka sakliga skäl talar för en mera komplicerad konom struktion bör den väljas.

2.3. Inrättandet av arbetsföretaget

2.3.1. Vem skall äga arbetsföretaget

I direktiven står det att arbetsföretaget skall drivas av arbetsförmedlingen, kommunen och försäkringskassan. Det står inte vem som skall äga företaget.

Även initiativet till att inrätta ett arbetsföretag kan komma från flera om olika håll, t.ex. från de arbetslösa som själva vill vara med och förbättra sin situation, måste det finnas någon som ytterst är ansvarig för att verksamheten bedrivs under ordnade former. Samverkan mellan olika aktörer är nödvändigt för att verksamheten skall fungera, men lika nödvändigt är det i praktiken att det finns någon yttersta ansvarig. Den som har det yttersta ansvaret bör konsekvens också vara ägare av företaget, och eftersom som en företaget skall arbetsgivare, blir det den som äger företaget som vara ytterst, såsom företrädare för företaget, har det praktiska ansvaret för arbetsgivarfunktionen för de anställda.

Eftersom det krävs statliga lagstiftningsåtgärder för att göra det möjligt att inrätta arbetsföretag och då det är fråga om en temporär åtgärd som bör avvecklas genom statliga åtgärder så snart som arbetsmarknadsläget tillådet, är det naturligt att de statliga arbetsförmedlingama har det yttersta ter ansvaret. Om statlig myndighet äger och har det yttersta driftsansvaret en för arbetsföretaget, krävs det inte en lika utförlig lagreglering beträffande

2 Arbetsförmedlingarna hör till länsarbetsnämndenoch inte självständiga myndigheter. Länsarbetsnämnden däremot en sådan myndighet. Bara nämndenkan, såsomformell myndighet, svara för statens ägande, men avsikten är att nämndens verksamhethär, liksom annars, i praktiken ofta skall bedrivas av nämndensförmedlingar. I det följande talas det därför om bådearbetsförmedlingarnaoch länsarbetsnämnden; en alternativ, gemensam benämningpå bådadessa organ hade kunnat vara den offentliga arbetsförmedlingen.

Precisering med arbetsföretag av systemet 13

företagen; staten kan då i stället utnyttja andra, flexiblare styrfonner, t.ex. för att garantera att företaget drivs utan vinstintresse och det överskott att som verksamheten kan generera levereras in till staten. Avvecklingen av verksamheten kan också smidigare, bara statlig aktör är inblanom en dad i ägandet.

Det är viktigt att alla realistiska initiativ till att bilda arbetsföretag till ett tas vara oavsett varifrån initiativet kommer. Det bör således inte förekomma att den statliga arbetsförmedlingen låter bli att bilda och ta det yttersta driftsansvaret för ett välgrundat projekt rörande arbetsföretag de som t.ex. arbetslösa själva har tagit initiativ till. Det yttersta ansvaret för att den arbetsmarknadspolitiska åtgärd bildandet arbetsföretag som av ett utgör kommer till stånd när det är befogat åvilar alltså de statliga arbetsfönnedlingama. Men för att ett arbetsföretag skall kunna fungera krävs det dels att det finns kompetens och engagemang samt intresse från berörda aktörer, t.ex. kommunen eller de arbetslösa själva, dels att det såvitt kan bedömas förhand finns en viss marknad för den arbetskraft arbetsföretaget som skall hyra ut del sin verksamhet. Finns inte båda som en av dessa förutsättningar är det inte realistiskt att tro arbetsföretag kan bedriva att ett en framgångsrik verksamhet, och då bör något sådant företag inte heller inrättas. Det ankommer på länsarbetsnämnden att pröva dessa förutsättningar om finns. Initiativet och engagemanget bör komma från det lokala planet. Inrättandet av ett arbetsföretag bör möjlighet ses som en för de lokala aktörema att kunna kanalisera sitt engagemang och själva göra något för att förbättra en svår arbetslöshetssituation.

Arbetsföretaget bör således ägas länsarbetsnämndema, av staten genom och arbetsförmedlingarna bör ha det driftsansvaret. yttersta

2.3.2. Företagsformen

I direktiven står det att företagsforrnen bör vara ett aktiebolag eller en ekonomisk förening.

Om arbetsförmedlingen skall ha det yttersta för ansvaret driften, kan man fråga sig om det inte är lämpligast och enklast arbetsföretagets att verksamhet drivs inom arbetsfönnedlingens Det ligger dock ram. ett värde i sig i att arbetsföretaget är ett privat rättssubjekt. eget, Företaget skall vara ar-

14 Precisering av systemet med arbetsföretag

betsgivare3, och det skall träffa affärsmässiga avtal med inhymingsföretag och kollektivavtal med fackliga organisationer. Vidare skall den dagliga driften till största delen skötas av de arbetslösa själva och bygga deras engagemang. Det förefaller sammanfattningsvis rimligt och ändamålsenligt att den verksamhet som arbetsföretagen skall bedriva hålls avskild från staten i ett särskilt, privaträttsligt företag.

Arbetsförmedlingen skall, som sagt, ensam ha ägaransvaret för arbetsföretaget. Det krävs därför att företagsforrnen är anpassad för ett sådant ensamägande. Eftersom ekonomisk förening skall ha minst tre medlemmar4, en framstår den företagsforrnen som olämplig. Däremot bör arbetsföretaget kunna drivas som ett aktiebolag.5

Utredningen har inte funnit anledning att lämna något förslag i fråga om finnan, dvs. namnet, för arbetsföretag.

2.3.3. Arbetsföretagets styrelse och ledning

Enligt direktiven bör de lokala fackliga organisationerna och arbetsgivarna ingå i arbetsföretagets styrelse.

Arbetsföretagets verksamhet bygger på och är beroende av samverkan mellan bl.a. arbetsförmedlingen, kommunen, försäkringskassan, de lokala fackliga organisationerna, lokala näringslivs- och arbetsgivarorganisationer samt de arbetslösa själva. Det är därför naturligt att dessa aktörer bereds möjlighet till fortlöpande insyn i arbetsföretagets verksamhet. Huruvida detta skall ske genom möjlighet till styrelserepresentation för de aktuella aktörerna eller något annat sätt, t.ex. genom ett råd eller något annat samverkansorgan, är en avvägningsfråga. Man bör kunna lämna över de lokala aktörerna att själva avgöra denna fråga alltefter de skiftande förhållanden som kan råda. Något absolut krav på att andra än ägarrepresentanter, dvs. representanter för arbetsförmedlingen, skall ingå i arbetsföretagets styrelse bör därför inte ställas Är arbetsföretaget å andra sidan så upp. stort att det omfattas av lagen 1987:1245 om styrelserepresentation för de

3 Jämför 11 kap. 10 § regeringsforrnen, enligt vilken bestämmelsegrundläggande bestämmelser om statstjänstemännens rättsställning skall meddelasi lag. 4 2 kap. 1 lagen § 1987:667 ekonomiskaföreningar. om 5 Jämför avsnitt 2.1 i fråga vilka bestämmelser bolagsordningen bör inneom som hålla.

Precisering med arbetsföretag av systemet 15

privatanställda och således under det senaste räkenskapsåret har haft i ge-

nomsnitt minst 25 arbetstagareö bör reglerna arbetstagarrepresentanter om

i den lagen gälla; något undantag för arbetsföretag från den lagen bör såle-

des inte införas, se vidare avsnitt 2.9.2.8.

För att arbetsförmedlingen skall kunna sitt, dvs. ta statens, ägaransvar,

måste förmedlingens representanter alltid i majoritet vara i styrelsen, även

om det finns representanter där för andra aktörer. Någon uttrycklig lagregel

om detta kan inte anses nödvändig.

Att en aktör pekas ut den som ytterst ansvarige för driften innebär inte att

övriga aktörer inte kan frivilligt delta aktivt i driften. Målet bör de vara att

arbetslösa, som är anställda i arbetsföretaget, själva tar del i den dagliga

driften i så stor utsträckning möjligt. Kommunen7, försäkringssom

kassang, de lokala fackliga organisationerna och näringslivs- och arbetsgi-

varorganisationer bör efter överenskommelse frivilligt kunna bistå aktivt

vid driften med bl.a. kunskap och materiella tillgångar, såsom lokaler och

kontorsutrustning. Arbetsförmedlingen bör också kunna bistå på detta sätt.9

Förmedlingens roll bör emellertid i första hand vara att ha ett överinseende

över den dagliga driften, och förmedlingen bör ingripa bara när det behövs.

Ansvaret för att de ekonomiska frågorna i företaget hanteras på ett bra sätt

vilar förmedlingen. Förmedlingen skall också, såsom företrädare för

företaget, ha det praktiska ansvaret för arbetsgivarfunktionen, t.ex. vid

träffande av kollektivavtal, tvister de anställdas förhållanden om på företa-

get och vid medbestämmandeförhandlingar

och i samband med arbets-

miljöfrågor. Formellt är det givetvis här liksom i fråga om andra aktiebolag

företagets ledning, dvs. styrelsen, som har ansvaret för hur arbetsföretaget

drivs.

6 4 § lagen 1987:1245 om styrelserepresentationför de privatanställda. 7 För att klargöra och för att ge ett positivt stöd för att kommunen får lämna bistånd till arbetsföretag, som bl.a. kan bedriva verksamhet över kommungränscma och avse medlemmar i flera kommuner, bör det införas särskild lagbestämmclse en som tillåter kommunerna att lämna bistånd.

8 På motsvarandesätt som beträffandekommuner bör det införas ett positivt lagstöd för att klargöra att allmän försäkringskassa får lämna arbetsförctagbistånd jämför 18kap. § 5 lagen 19621381 om allmän försäkring.

9 Att Arbetsmarknadsverket genom sina får lämna bistånd till organ arbetsföretaget framgår bl.a. redan av att länsarbetsnämndema arbetsförmedlingarna genom skall förvalta statens aktier i arbetsföretaget och därmed ta ägaransvaret.

16 Precisering systemet med arbetsföretag av

2.3.4. Formalia när ett arbetsföretag bildas

För att bilda ett aktiebolag krävs det viss fonnalia. Arbetsmarknadsstyrelsen bör här ha ett ansvar för att ta fram nödvändiga mallar och handledningar för fonnaliafrågoma.

2.4. Vem skall anställas i arbetsföretaget

Enligt direktiven skall arbetsföretaget ha till uppgift att anställa arbetslösa som förmedlas genom arbetsfönnedlingen.

Arbetsföretaget skall således i princip bara anställa sådana arbetslösa som har anvisats av arbetsförmedlingen. Skulle arbetsföretaget för egen räkning behöva biträde med sådana arbetsuppgifter som inte kan utföras av de arbetslösa som har anvisats, t.ex. ekonomiadministration eller arbetsledning, får uppgifterna lösas annat sätt än genom att någon icke-anvisad anställs; huvudregeln bör vara att bara anvisade arbetslösa skall få finnas anställda. Uppgifterna kan exempelvis efter överenskommelse utföras frivilligt av t.ex. kommunen, försäkringskassan, någon lokal fackförening eller arbetsförmedlingen. Det bör också vara möjligt att exempelvis arbetsförmedlingen anlitar t.ex. en projektledare för verksamheten i arbetsföretaget. Av hänsyn till Sveriges internationella åtagandenlo bör det inte såsom villkor för anställning i ett arbetsföretag ställas upp något absolut krav att den arbetslöse är registrerad vid den offentliga arbetsförmedlingen och har anvisats därifrån till företaget.

Arbetsförmedlingen bör företrädesvis anvisa sådana arbetslösa som omedelbart står till arbetsmarknadens förfogande. De anställda i arbetsföretaget skall nämligen, enligt direktiven, ha till uppgift att aktivt söka arbete, ta tillfälliga arbeten eller delta i någon utbildning. De som anvisas bör ha en ganska realistisk möjlighet att den aktuella orten få ett arbete inom det område som de redan vid anvisningen har utbildning och kompetens för.

10 Se särskilt artikel 3 punkt 2Ci Rådets förordning 68/16l2/EEG arbetskraftom ens fria rörlighet.

Precisering systemet med arbetsföretag 17 av

Arbetsförmedlingen bör vid bedömningen anvisning till arbetsföreav om taget skall ske beakta att företaget får lämplig personalsammansättning. en Normalt bör det strävas efter att ett arbetsföretag får bred sammansätten ning av personal från olika yrken. Men större orter kan det kanske inrättas arbetsföretag för olika branscher. I ett sådant arbetsföretag bör arbetssökandet och uthymingsverksamheten kunna inriktas särskilt mot den aktuella branschen, och då kan det vara lämpligt att arbetsföretaget kan tillhandahålla arbetstagare för nästan alla de olika yrken förekommer som inom branschen. Det bör också beaktas att arbetsföretaget har behov av personal som under en viss del av arbetstiden utför administrativa eller arbetsledande uppgifter för företaget.

Även den som inte uppbär kontantstöd vid arbetslöshet bör kunna anvisas till arbetsföretaget.

Några närmare riktlinjer för vilka arbetslösa arbetsförmedlingen bör som anvisa till arbetsföretaget bör inte Riktlinjerna får variera med de loges. kala förhållandena och fråga de lokala aktörerna kan komma vara en som överens om i samförstånd. Har en grupp arbetslösa tagit initiativet till att bilda ett arbetsföretag, bör förmedlingen givetvis anvisa i första hand dessa arbetslösa, om den tar fasta på initiativet och inrättar arbetsföretag. ett

Också frågan om hur många arbetslösa bör anvisas till och som ett samma arbetsföretag, dvs. frågan arbetsföretagets storlek, bör överlämnas de om lokala aktörerna att avgöra efter förhållandena på platsen. Detsamma gäller frågan om inrättade arbetsföretag bör specialiserade och rikta in vara t.ex. sig på någon viss bransch eller vara mera generella.

Den som anvisas till anställning i ett arbetsföretag bör stå kvar arbetssom sökande hos den offentliga arbetsförmedlingen under anställningstiden. Däremot bör arbetsförmedlingen inte under anställningstiden anvisa någon till en annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd, beredskapsarbete, arbetst.ex. marknadsutbildning eller arbetslivsutveckling. Detta hindrar givetvis inte den arbetsföretagsanställde från att ansöka olika åtgärder, och det om anses att den anställde har behov av en sådan åtgärd bör han arbetsföretaget av sägas upp från anställningen och återföras till arbetsförmedlingen.

11 Med "kontantstöd vid arbetslöshet" avses här och i det följande dagpenningfrån arbetslöshetsförsäkringenoch kontant arbetsmarknadsstöd.

18 Precisering av systemet med arbetsföretag

2.5. Anställningsavtalet mellan arbetsföretaget

och den arbetslöse

Den arbetslöse, som har anvisats av arbetsförmedlingen, och arbetsföretaget skall träffa ett sedvanligt anställningsavtal. Anställningsrätten är i princip fri, och det finns inte anledning att införa ett formellt, lagstadgat anställningstvång för arbetsföretaget; det kan på goda grunder antas att arbetsföretaget undantagslöst anställer de arbetslösa som arbetsförmedlingen, dvs. företagets ägare, anvisar.

Anställningen skall gälla tills vidare, dock längst under sex månader. Anställningen i arbetsföretaget är nämligen avsedd att vara tillfällig och bara pågå till dess att en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden kan komma till stånd. Har den arbetsföretagsanställde under sexmånaderstiden inte kunnat få en anställning på den ordinarie arbetsmarknaden, bör han återföras till arbetsförmedlingen för ytterligare utredning och exempelvis utbildning. Det bör dock inte vara otillåtet att arbetsförmedlingen genast gör en ny anvisning till arbetsföretaget, om det finns särskilda skäl för det.

Vid bestämmandet av den maximala anställningstidens längd sex måna- der har utredningen gjort en avvägning med beaktande av de olika upp- -

gifter den anställde skall utföra i arbetsföretaget se nämnare i nästa av-

snitt. Sex månader kan säkert ofta vara en alltför lång tid för den som på heltid bara aktivt skall söka arbete. Men den anställde skall också ha andra uppgifter i arbetsföretaget, och för arbetsföretagets uthymingsverksamhet och för företagets egen administration kan det vara en fördel om anställningstiden är så lång möjligt dock givetvis längst till dess att målet som med verksamheten har uppfyllts och den anställde således fått en annan anställning. Det kan förtjäna påpekas att månader är den maximala ansex ställningstiden och att det inte finns något som hindrar att man i det särskilda fallet tillämpar kortare anställningstider. Skulle den ursprungligen bestämda tiden visa sig vara för lång i ett enskilt fall, finns också alltid möjlighet att säga upp anställningen i förtid.

Någon särskild uppsägningstid skall nämligen inte behöva iakttas. Det ligger i sakens natur att varken arbetsföretaget eller den anställde skall kunna fordra att en viss uppsägningstid skall iakttas; avsikten är att den arbetsföretagsanställde genast skall kunna ta en annan anställning, dvs. omedelbart stå till den ordinarie arbetsmarknadens förfogande, och att den arbetsföretagsanställde i princip genast skall kunna återföras till arbetsför-

Precisering med arbetsföretag 19 av systemet

medlingen, om det finns skäl för det, t.ex. på grund vägran att utföra av arbetsuppgifter eller ta en annan anställning.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör ha ett för fram mallar för skriftansvar att ta liga anställningsavtal.

2.6. Vilka uppgifter skall de anställda i arbetsföretaget ha

2.6.1. Inledning

I direktiven står det att de anställda skall ha till uppgift att

a aktivt söka arbete

b ta tillfälliga arbeten eller

c delta i någon utbildning.

Därutöver kommer vissa anställda att behöva tas i anspråk för att d utföra administrativt eller arbetsledande arbete för arbetsföretaget.

Den anställde skall vara aktiv inom arbetsföretagets under full tid, dvs. ram under hela den arbetstid som anställningen omfattar. Syftet är bl.a. bryta att de arbetslösas isolering och att de skall få en fast punkt i arbetslivet. Den anställde skall alltså ha närvaroplikt och plikt att utföra någon de fyra av angivna uppgiftema under full tid.

Det bör inte komma i fråga att arbetsföretaget permitterar de anställda. Däremot bör de anställda givetvis på begäran kunna få permission eller annan ledighet för egna angelägenheter; sak är det inte finns en annan att någon rätt till ersättning för ledighetstiden från sig arbetsföretaget vare eller kontantstödet vid arbetslöshet, avsnitt 2.7. se

Det betonas ofta att den som har varit arbetslös under någon tid lätt blir passiv och har svårt att ta egna initiativ och uppbåda i sin ett engagemang situation. Redan det förhållandet att flera arbetslösa kommer inom samman arbetsföretagets ram kan antas ha vissa positiva effekter. Men det framstår ändå som viktigt att det finns viss utomstående handledning för få igång att verksamheten och stödja de arbetslösa så att de kan komma tillbaka till ar-

20 Precisering av systemet med arbetsföretag

betslivet. I detta hänseende kan t.ex. de fackliga organisationerna ha en viktig uppgift.

2.6.2. Aktivt söka arbete

Samtliga anställda bör framför allt ha till uppgift att aktivt söka arbete. Syftet är ytterst att den anställde skall få ett nytt arbete.

Det aktiva arbetssökandet kan innefatta traditionella åtgärder såsom besök hos företag och arbetsfönnedling, telefonkontakter med företag och arbetsförmedling, upprättande av ansökningshandlingar och övriga brevkontakter med företag. Eftersom meningen är att ta till vara de arbetslösas egen kraft och initiativförmåga, bör det också finnas utrymme för nya, mera okonventionella åtgärder som syftar till en annan anställning.

Det aktiva arbetssökandet kräver att det finns tillgång till kontorslokaler och lämpliga hjälpmedel. I dessa hänseenden bör bl.a. arbetsförmedlingen, kommunen, försäkringskassan, de fackliga organisationerna och näringslivs- och arbetsgivarorganisationer efter överenskommelse frivilligt kunna ställa med vissa resurser. Det bör inte anvisas flera arbetslösa till ett upp arbetsföretag än vad det företaget har resurser för att klara av i fråga om arbetsplatser med skrivbord osv.

Det företag som anställer en arbetslös eller som anställer den som är an- ställd i ett arbetsföretag kan få olika former av stöd. - Under arbetssökandet kan den arbetsföretagsanställde aktivt marknadsföra sig själv och de olika stödforrnema gentemot presumtiva arbetsgivare. Förutom den arbetsföretagsanställdes egen arbetsförmåga och kompetens är de stödåtgärder som samhället ställer upp med det viktigaste säljargumentet för att få en anställning. Den arbetsföretagsanställde bör därför ha tillräcklig kännedom om de olika stödforrnema för att aktivt marknadsföra sig. I detta hänseende bör arbetsförmedlingen ställa upp med viss kortare utbildning av de arbetsföretagsanställda och med sådant informationsmaterial som kan presenteras för presumtiva arbetsgivare.

Enligt vad utredningen har erfarit upplever särskilt småföretagare att det är svårt att hålla reda på och ha en överblick över de olika stödforrner som faktiskt finns. I detta hänseende kan det aktiva marknadsförande som de arbetsföretagsanställda själva skall ägna sig få stor betydelse. Det blir

Precisering med arbetsföretag 21 av systemet

möjligt att på ett annat sätt än i dag föra ut lättfattlig information till t.ex. småföretagare som annars kanske inte hade satt sig in i regelsystemet och därför inte övervägt en nyanställning på de förmånliga villkor faktiskt som kan erbjudas genom olika stödåtgärder.

Den arbetsföretagsanställde har givetvis inte någon behörighet själv beatt sluta om stöd till en presumtiv arbetsgivare, och det är viktigt han inte att ger några som helst utfästelser stöd. Vad marknadsföringen går på om ut är bara att lämna allmän information det finns vissa stödforrner och om att vilka allmänna förutsättningar som gäller för de olika stöden samt vem som har att besluta om de olika stöden. Den arbetsföretagsanställde kan också som ett led i marknadsföringen i förekommande fall förmedla kontakt med arbetsförmedlingen eller beslutsinstans, därefter på sedvanligt annan som sätt får ta upp förhandlingar med intresserade arbetsgivare stöd vid om anställning av den arbetsföretagsanställde. Det har vidare kommit fram att viss förmedling av stöd verkar så komplicerad det förevara av natur att faller lämpligast att den arbetsföretagsanställde efter kort allmän introen duktion av möjligheten till stöd direkt hänvisar intresserade arbetsgivare vidare till specialutbildad personal vid t.ex. arbetsfönnedlingen.

Meningen är att den arbetsföretagsanställde också viktigt led i som ett marknadsföringen skall kunna erbjuda sig utföra tillfälliga arbeten att för det uppsökta företaget. Genom att den arbetsföretagsanställde får tillfälle att utföra ett sådant tillfälligt arbete, kan han visa vad han verkligen går för samtidigt som inhymingsföretaget får hjälp med arbetsuppgifter som den ordinarie personalen inte hinner med eller kan utföra. Eftersom uthyrningen riktar in sig bl.a. småföretag och då målet till är att ta vara även möjligheten för den arbetsföretagsanställde utföra kortvariga att arbetsuppgifter på t.ex. några timmar, är det viktigt att den totala kostnaden för inhymingen kan presenteras för presumtiva inhymingsföretag på ett lättfattligt och enkelt sätt.

2.6.3. Ta tillfälliga arbeten

Den anställde skall i sin anställning hos arbetsföretaget ha till uppgift att ta tillfälliga arbeten. Det är alltså fråga arbete om ett som den anställde utför inom ramen för anställningen hos arbetsföretaget och inte såsom anställd hos inhyraren. Arbetsföretaget hyr ut arbetskraften, skall inte bedriva men t.ex. någon egen tillverkning eller entreprenadverksamhet.

22 Precisering av systemet med arbetsföretag

Uppdrag om tillfälliga arbeten kan komma in till arbetsföretaget dels genom de anställdas marknadsföring, dels genom att arbetsgivare vänder sig direkt till arbetsföretaget.

Avsikten är att arbetsföretagets uthymingsverksamhet skall rikta in sig det privata näringslivet, t.ex. småföretagen på orten. Men eftersom det är viktigt att ta till vara alla tillfällen att utföra arbetsuppgifter, bör det inte finnas något förbud mot att hyra ut arbetskraft till den offentliga sektorn. 12

2.6.4. Delta i någon utbildning

De arbetslösa som anvisas till arbetsföretaget bör, sagt, i princip som omedelbart stå till arbetsmarknadens förfogande. Om en arbetslös har behov av någon mera omfattande utbildning eller omskolning, bör sådan utbildning genomgås innan anvisning görs till arbetsföretaget. Men mindre, kompletterande utbildningsbehov bör kunna tillgodoses inom för ramen anställningen i arbetsföretaget. Det bör då vara fråga om sådan utbildning som arbetsföretaget anordnar självt eller i samverkan med t.ex. arbetsförmedlingen, exempelvis jobbsökarkurser. Även sådan utbildning den som som är arbetslös hade kunnat delta i med bibehållen rätt till kontantstöd vid arbetslöshet, med undantag för arbetslivsutveckling, bör kunna genomgås.13

Om det skulle visa sig att någon som har anvisats till arbetsföretaget har ett mera omfattande utbildningsbehov, bör denne sägas och återföras till upp arbetsförmedlingen.

12 Vid sådanuthyrning kan den upphandlandeenhetenha att beaktareglerna i lagen 1992:1528 om offentlig upphandling. 13 Se,beträffandearbetslöshetsersättning,4 § andra stycket lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkringoch 22a § förordningen 1988:1400 om arbetslöshetsförsäkringjämte Arbetsmarknadsverketsföreskrifter AMSFS 1991:15 och information 1993-03-05Dnr F7.9-444/93 samt Arbetslöshetskassornassamorganisations Bedömningsnämndsrekommendation94: Motsvaranderegler finns beträffande kontant arbetsmarknadsstöd, 3 § förordningen 1994:933 se om kontant arbetsmarknadsstöd. 14 En sådanuppsägningbör givetvis inte kunna föra med sig avstängningfrån kontantstödvid arbetslöshet,jämför avsnitt 2.8.

Precisering av systemet med arbetsföretag 23

2.6.5. Utföra administrativt eller arbetsledande arbete för

arbetsföretaget

Det bör i princip vara de anställda i arbetsföretaget själva, under översom inseende arbetsförmedlingen, driver arbetsföretaget; arbetsförmedlingen av eller annan kan givetvis också ställa med exempelvis projektledare upp för arbetsföretaget. För att klara driften krävs det viss administration. Denna bör dock begränsas så långt det är möjligt.

Ett arbetsföretag är ett aktiebolag driver näringsverksamhet. Sådana som bolag har skyldighet att upprätta årsredovisning och är bokföringsskyldiga16. Arbetsföretaget har också att, bl.a. fakturering, till genom se att pengar kommer in från inhymingsföretagen och att betala till de ut pengar anställda. Vidare måste arbetsföretaget se till att skyldighetema gentemot det allmänna fullgörs i fråga om t.ex. avdrag för preliminär A-skatt, inbetalning av socialavgifter och inkomst- och momsdeklarationer moms, m.m. Skyldighetema mot andra fordringsägare måste givetvis också fullgöras.

Härtill kommer personaldministration och arbetsledning. Avtalsenliga försäkringar måste betalas, och man måste hålla reda på de anställdas arbetstider och semestrar och ledighet orsak Inhymingsföretagen av annan m.m. torde kräva att arbetsföretaget åtar sig att ställa arbetskraft till förfogande

för vissa arbetsuppgifter under viss tid se avsnitt 2.14., och detta åtagande

måste arbetsföretaget fullgöra även den i första hand skall hyras om som ut till inhymingsföretaget har blivit sjuk eller av andra orsaker är förhindrad att fullfölja uppdraget. Arbetsföretaget måste vidare hålla kontakt med inhyrningsföretaget och med de uthyrda. Det krävs således också viss arbetsledning. Härtill kommer arbetet med att förhandla och träffa avtal med inhymingsföietagen.

Det är liksom i andra aktiebolag givetvis styrelsen har det som yttersta ansvaret för att arbetsföretagets administration har ordnats på rimligt ett och bra sätt.

Arbetsföretaget bör dock efter överenskommelse kunna få biträde med en viss del av administrationen från t.ex. arbetsförmedlingen, kommunen, för-

15 11 kap. aktiebolagslagen1975:1385. Bokföringslagen 1976:125.

24 Precisering av systemet med arbetsföretag

säkringskassan eller arbetsmarknadsorganisationema. Men en stor del av detta arbete måste fullgöras av de anställda själva.

Syftet med anställningen i arbetsföretaget är att den skall leda till en annan anställning. Även de anställda sysslar med arbetsföretagets admisom nistration måste därför aktivt och under en stor del av arbetstiden söka arbete. Ett riktmärke bör kunna vara att inte mera än hälften av den anställdes arbetstid skall tas i anspråk för arbete för arbetsföretaget.

2.7. Vilka ekonomiska villkor skall gälla för de anställda i arbetsföretaget

2.7.1. Inledning

Som har framgått av närmast föregående avsnitt finns det i princip fyra olika typer av uppgifter som de anställda i arbetsföretaget kan utföra: söka arbete, delta i utbildning, utföra tillfälliga arbeten hos någon annan arbetsgivare och arbeta för arbetsföretagets egen räkning.

Huvudregeln bör vara att den anställde när han utför någon av de två förstnämnda uppgifterna bör ha samma ekonomiska ersättning som han kan ha haft på grund av sin arbetslöshet innan han anställdes i arbetsföretaget. När den anställde utför arbetsuppgifter inom ramen för arbetsföretagets uthyrningsverksamhet eller för arbetsföretagets egen räkning bör han därutöver ha rätt till en viss extra ersättning.

När den anställde inte står till förfogande för att aktivt söka arbete, delta i någon utbildning eller hyras ut, bör det inte finnas rätt till ersättning från arbetsföretaget eller kontantstöd vid arbetslöshet. Detta gäller vid Lex. sjukdom, bamledighet, militärtjänstgöring och semester och stämmer överens med den situation som en arbetslös befinner sig

Man kan dela in de arbetslösa i tre kategorier efter vilken ekonomisk ersättning som de får på grund av sin arbetslöshet:

a den som får dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen

b den som får kontant arbetsmarknadsstöd

c den som inte får någon av ovanstående ersättningar.

Precisering med arbetsföretag 25 av systemet

De redovisade principerna innebär att den som tillhör kategorin inte c, omedelbart får någon rätt till ersättning från sig arbetsföretaget eller vare kontantstödet vid arbetslöshet anställningen i arbetsföretaget. Om genom en sådan anställd utför arbetsuppgifter inom ramen för uthymingsverksamheten eller för arbetsföretagets egen räkning, har han dock rätt till viss ersättning från arbetsföretaget. I avsnitt 2.7.3. behandlas frågan om arbetsvillkoret kan uppfyllas anställningen i arbetsföretaget. genom

2.7.2. Användningen från kontantstödet vid av pengar arbetslöshet

Grundtanken är att pengar från arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet skall användas för att betala de anställda i arbetsföretaget, som uppfyller kraven för rätt till sådan ersättning. Det naturliga är givetvis att den som har anställning också får sin huvudsakliga ersättning en från den som är arbetsgivare, dvs. i detta fall arbetsföretaget. Men det är viktigt att sträva efter så enkla regler möjligt och som att minimera arbetsföretagens administration. Därför bör den enklaste lösningen väljas. Och den är att den anställde i arbetsföretaget får sin ersättning direkt från arbetslöshetsförsäkringen eller det kontanta arbetsmarknadsstödet han trots att är anställd i arbetsföretaget och trots att han i den anställningen har att utföra riktiga arbetsuppgifter såsom uthyrd eller för arbetsföretagets egen räkning. Den arbetsföretagsanställde får alltså vanligt sätt lämna de uppgifter som behövs för utbetalningen, nämligen uppgift om att han är anställd i ett arbetsföretag, och den betalar ersättningen får som ut vanligt sätt göra avdrag för preliminär A-skatt på ersättningen.

En sådan lösning har flera fördelar. Den totala administrationskostnaden minskar, eftersom pengarna inte behöver "ta vägen förbi" arbetsföretaget. Principen att den anställde grundbelopp skall ha den ersättning som som han skulle ha fått om han hade varit arbetslös kan upprätthållas automatiskt. Eventuella problem med karenstider osv. vid "återföringaf" till arbetsförmedlingen arbetsföretagsanställda uppkommer inte. av

När den anställde utför uppgifter för arbetsföretaget, får han anses stå omedelbart till arbetsmarknadens förfogande och vara berättigad till kontant-

stöd vid arbetslöshet om han också i övrigt uppfyller villkoren för rätt till

sådant stöd. Men när den anställde inte står till förfogande för utföra att uppgifter för arbetsföretaget t.ex. på grund ledighet eller sjukdom, kan av

26 Precisering av systemet med arbetsföretag

han inte anses omedelbart stå till arbetsmarknadens förfogande. Den arbetsföretagsanställde bör därför inte ha någon rätt till kontantstöd vid arbetslöshet för den tiden. Detta stämmer överens med vad som gäller för den som är arbetslös; vill den som är arbetslös vara "ledig" i den meningen att han under en viss tid anser sig förhindrad att omedelbart ta en anställning, skall han anmäla detta.

Det är arbetslöshetskassan eller länsarbetsnämnden som på vanligt sätt beslutar om kontantstödet vid arbetslöshet. Men arbetsföretaget bör vara skyldigt att lämna de uppgifter som behövs för att rätt ersättning skall kunna betalas ut från kontantstödet vid arbetslöshet till den som är eller har varit anställd i företaget.

2.7.3. Arbetsvillkoret kan uppfyllas genom anställningen i arbetsföretaget

Anställningen i arbetsföretaget bör kunna användas för att uppfylla arbetsvillkoret för dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen eller kontant arbetsmarknadsstöd. När en arbetslös, som inte uppfyllde arbetsvillkoret när han anställdes i arbetsföretaget, har varit anställd där så länge att han uppfyller arbetsvillkoret, jämte övriga uppställda villkor för rätt till nämnda ersättningar, kommer han alltså som regel att få en högre ersättning.

Det bör betonas att det bara är i fråga om arbetsvillkoret som den arbetsföretagsanställde bör betraktas som anställd vid tillämpningen av lagstiftningen om kontantstöd vid arbetslöshet. l övrigt skall den arbetsföretagsanställde betraktas som arbetslös vid tillämpningen av den lagstiftningen. Detta innebär för det första, som sagt, att den arbetsföretagsanställde får sin ersättning direkt från arbetslöshetsförsäkringen eller det kontanta arbets-

marknadsstödet om han uppfyller villkoren för sådant stöd. Men det

innebär också att den arbetsföretagsanställde inte genom anställningen

skall anses uppfylla villkoren om förvärvsarbete för inträde i en arbets-

löshetskassa.

Den som aldrig har förvärvsarbetat kan alltså genom anställningen i arbetsföretaget uppfylla arbetsvillkoret för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd, men inte uppfylla samtliga de villkor som krävs för rätt till dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Men den som väl en gång har förvärvsarbetat och med stöd därav redan inträtt som medlem i en arbetslöshetskassa,

Precisering med arbetsföretag 27 av systemet

kan alltså uppfylla arbetsvillkoret genom anställningen i arbetsföretaget och därmed under förutsättning att medlemskapet har under före- - varat skriven tid få dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. -

En särskild fråga är hur stor dagpenningen skall för den har vara som uppfyllt arbetsvillkoret för dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen huvudsakligen genom anställning i ett arbetsföretag och uppfyller övriga som villkor för sådant stöd. I detta fall har den arbetsföretagsanställde kanske aldrig haft någon ordinarie dagsförtjänst som kan bilda utgångspunkt för beräkningen av dagpenning. Här bör det föreskrivas ett schablonbelopp som är lika för alla.

Ersättning från kontantstödet vid arbetslöshet betalas bara under vissa bestämda ersättningsperioden För att en arbetslös vid sådan periods en utgång skall ha rätt till ytterligare en ersättningsperiod, måste arbetsvillkoret vara uppfyllt.

Vad som hittills har sagts innebär att ersättningsperioden löper samtidigt som arbetsvillkoret uppfylls anställning i arbetsföretag. På detta genom ett sätt skiljer sig anställningen i ett arbetsföretag från andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, Lex. arbetslivsutveckling, där tiden i den åtgärden inte räknas in i ersättningsperioden.

Under anställningstiden i arbetsföretaget står den anställde omedelbart till arbetsmarknadens förfogande, och han skall i anställningen bl.a. aktivt söka arbete. Därför framstår det inte som obefogat att välja konen annan struktion. Som tidigare antytts krävs det mindre administration och färre regler om den är anställd i ett arbetsföretag får behålla sitt som kontantstöd vid arbetslöshet. Detta är i sig ett starkt för välja argument att den angivna konstruktionen för den tillfälliga arbetsmarknadspolitiska åtgärd som inrättandet av arbetsföretag utgör.

Om ersättningsperioden för den har rätt till kontantstöd vid arbetslössom het löper ut under pågående anställningstid i arbetsföretag innan arbetsvillkoret för en ersättningsperiod har hunnit uppfyllas

ny genom

anställningen i arbetsföretaget eller något annat sätt, skulle den enskilde kunna drabbas hårt på ett sätt som inte har motsvarighet vid någon annan arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det bör därför föreskrivas att kontantstöd vid arbetslöshet får lämnas för hela anställningstiden i ett arbetsföretag utan hinder bestämmelserna ersättningsperiodens av om

28 Precisering av systemet med arbetsföretag

längd. Härigenom kan den enkla konstruktionen behållas samtidigt som oskäliga resultat i enskilda undantagsfall kan undvikas på ett sätt som till sitt resultat liknar vad som gäller för t.ex. arbetslivsutveckling.

Utredningen bedömer att den föreslagna konstruktionen i sig bör vara enkel att hantera och inte medföra några onödigt betungande extra administrativa rutiner. Emellertid har den synpunkten förts fram att redan det förhållandet att konstruktionen avviker något från vad som annars gäller vid utbetalning av ersättning vid arbetslöshet medför svårigheter för den som har att sätta sig in i och hantera systemet som helhet; att hantera flera var för sig enkla konstruktioner kan vara besvärligare än att hantera ett enhetligt men mera komplicerat system. Den synpunkten är givetvis värd att beakta. Svårighetema får dock inte överdrivas, och utredningens sammanfattande bedömning är att fördelarna med den valda konstruktionen i form av t.ex. enkelhet överväger eventuella nackdelar för de experter som har som yrke att hantera ersättning vid arbetslöshet.

2.7.4. Ersättning från arbetsföretaget när den anställde utför arbetsuppgifter såsom uthyrd eller för arbetsföretagets egen räkning

Av vad som har sagts hittills följer att den anställde inte har någon rätt till ersättning från arbetsföretaget för den tid under vilken han söker arbete eller deltar i någon utbildning. För den tid under vilken den anställde utför arbetsuppgifter såsom uthyrd eller för arbetsföretagets egen räkning bör han däremot ha rätt till viss ersättning från arbetsföretaget, jämte den ersättning som i enlighet med vad som tidigare sagts kan tillkomma honom från något annat håll.

I Sverige regleras frågan om vilken ersättning en arbetstagare skall ha från

sin arbetsgivare när han utför arbete för denne i kollektivavtal. Det finns anledning att värna om kollektivavtalsfriheten. Det bör därför inte före-

komma att i författning eller genom offentliga beslut slå fast vilken ersättning som skall tillkomma den arbetsföretagsanställde på grund av anställkollektivavtalspartema. Även frågan huruvida ningen. Detta är en fråga för den anställde bör ha rätt till reseersättning eller motsvarande när han besöker andra företag bör regleras i kollektivavtal, liksom frågor om avtalsförsäkringar. Frågor om kollektivavtal berörs vidare i avsnitt 2.13.

Precisering med arbetsfäretag 29 av systemet

2.8. Avstängning från rätt till kontantstöd vid

arbetslöshet

Anvisning till anställning i ett arbetsföretag arbetsmarknadspolitisk är en åtgärd. För sådana åtgärder gäller som regel att den arbetslöse vägrar som att efterkomma anvisningen riskerar att avstängas från rätt till kontantstöd vid arbetslöshet. Det finns inte tillräcklig anledning låta något att annat gälla vid anvisning till anställning i ett arbetsföretag; åtgärden syftar bl.a. till att bryta de arbetslösas passivitet, och då är det bra arbetsförrnedatt lingen har något slags tvång för att motivera till anställning i arbetsen företaget.

Om vägran att utan giltig anledning följa anvisningen till anställning skall kunna föra med sig avstängning, måste också det förhållandet att den arbetsföretagsanställde utan giltig anledning har föranlett anställningen att upphört genom uppsägning kunna föra med sig avstängning. Annars skulle tvånget att ta anställningen i praktiken förlora sin verkan.

Om den som har anställts i ett arbetsföretag utan giltig anledning t.ex. uteblir från arbetsföretaget, vägrar att aktivt söka arbete eller ta ett tillfälligt uppdrag, bör han alltså sägas upp från arbetsföretaget och kunna avstängas från kontantstöd vid arbetslöshet. Beslutet om uppsägning fattas av arbetsföretaget; det bör inte komma i fråga att rätten att besluta om uppsägning delegeras till t.ex. någon arbetsföretagsanställd kollega utför arbetslesom dande arbete för arbetsföretaget. Även när den anställde själv har sagt upp sig utan giltig anledning bör avstängning kunna komma i fråga. Det är arbetslöshetskassa eller länsarbetsnämnd som på vanligt sätt har att besluta om avstängning från kontantstöd vid arbetslöshet.

17 Jämför också 12 § förordningen 1987:405 om den arbetsmarknadspolitiskaverksamhetenrörande länsarbetsnämndensunderrättclseskyldighet när den som har kontantstödvid arbetslöshetavvisar en erbjudenarbetsmarknadspolitiskåtgärd.

30 Precisering systemet med arbetsföretag av

2.9. Vad skall i övrigt gälla för de anställda i arbetsföretaget

2.9.1. Inledning

Vad som skall gälla i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare regleras av flera olika rättskällor. De viktigaste rättskälloma är:

a kollektivavtal

b rättsregler nedlagda i författningar eller utbildade Lex. i rättspraxis

c det enskilda anställningsavtalet.

I den mån det inte finns någon inskränkning i de nämnda rättskälloma anses arbetsgivaren dessutom ha relativt stor frihet att i kraft av sin arbetsledningsrätt bestämma över arbetstagarnas arbetsförhållanden och vilka uppgifter de skall utföra.

Frågor om kollektivavtal behandlas senare i ett särskilt avsnitt, avsnitt 2.13. I det enskilda anställningsavtalet mellan den arbetslöse och arbetsföretaget bör det regleras bl.a. när anställningen skall påbörjas, se också avsnitt 2.5.

Att det finns eller inte finns ett anställningsförhållande kan enligt författningsregler eller vad annars brukar tillämpas också ha betydelse för som annat än förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

2.9.2. Författningsregler där det har betydelse om man har eller inte har en anställning

2.9.2.1. Inledning

Det finns många författningsregler enligt vilka det har betydelse om det finns eller inte finns ett anställningsavtal. Att göra en fullständig genomgång alla dessa författningar skulle mycket tidsödande18, och nåav vara gon sådan genomgång har utredningstiden inte medgett. Här ges en kortfattad redovisning av några av de viktigaste författningsreglema rörande förhållandet mellan arbetsgivaren och arbetstagaren.

18 En datasökning vid handen deti dag finns l 294 gällande författningar ger att som innehåller ordbilden anställ-Z och 505 författningar innehåller ordbilden "arbetstag-X

Precisering med arbetsföretag 31 av systemet

Principen att den arbetsföretagsanställde bör vara likställd med den är som arbetslös när han inte står till förfogande för att utföra uppgifter inom ramen för arbetsföretaget gör det bl.a. nödvändigt att undanta sådana anställda från de författningsregler som kan föreskriva att arbetsgivaren skall betala ersättning till en arbetstagare som inte står till förfogande för att utföra arbetsuppgifter.

2.9.2.2. Anställningsskyddslagen

Lagen l982:80 om anställningsskydd reglerar den enskildes anställningstrygghet. Reglerna i lagen har nyligen behandlats och beskrivits av 1992 års arbetsrättskommitté i betänkandet Ny anställningsskyddslag SOU 1993:32.

De som är anställda i arbetsföretag bör, liksom exempelvis de har besom redskapsarbete, undantas från lagens tillämpningsområde.

2.9.2.3. Arbetstidslagen

Reglerna i arbetstidslagen 1982:673 har nyligen behandlats i betänkandet Årsarbetstid

sou 1992:27.

Det verkar inte finnas något skäl för att undanta de anställda i arbetsföretag från lagen.

Reglerna i lagen kan i vissa delar frångås genom kollektivavtal har som slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation. Det förefaller lämpligt att parterna överväger vilka avsteg från lagen kan behövas för som att ett arbetsföretag skall kunna bedriva uthymingsverksamhet inom skilda branscher, som kanske regleras kollektivavtal med skiftande av arbetstidsbestämrnelser; frågor om kollektivavtal behandlas i avsnitt 2.13.

2.9.2.4. Semesterlagen

I semesterlagen 1977:480 finns det regler om arbetstagares semesterförmåner, dvs. rätt till semesterledighet, semesterlön och semesterersättning.

19 Att de anställdai arbetsföretagundantasfrån anställningsskyddslagenoch därmed ocksåde regler som har införts i den lagenför att uppfylla EG-direktiv torde vara tillåtet enligt EG-direktiven.

32 Precisering av systemet med arbetsföretag

Reglerna i lagen finns behandlade i flera allmänna framställningar och kommentarer.

I princip alla arbetstagare har rätt till semesterledighet. Rätt till semesterlön, dvs. betalning från arbetsgivaren för den tid arbetstagaren inte arbetar på grund av semesterledighet, förutsätter däremot att arbetstagaren har tjänat in semesterlönen. Semesterlönen utgör i princip 12 procent av arbetstagarens intjänade lön. Semesterersättning, som motsvarar den intjänade semesterlönen, kan bli aktuell när arbetstagaren i en anställning av någon anledning inte får semesterlön under semesterledighet, t.ex. på grund av att han har slutat anställningen före semestern.

Den som är anställd i ett arbetsföretag bör ha samma rätt till semesterledighet som övriga anställda.

Under den tid den anställde är ledig för semester står han inte till arbetsmarknadens förfogande, och han bör därför inte ha någon rätt till dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen eller kontant arbetsmarknadsstöd för den tiden.

Frågan är om han enligt semesterlagen skall ha rätt till semesterlön eller .remesterersättning avseende den ersättning som han får från arbetsföretaget. I detta hänseende bör, som sagt, den som är anställd i ett arbetsföretag jämställas med den som är arbetslös, och den anställde bör alltså undantas från reglerna om semesterlön och semesterersättning i semesterlagen. Den föreslagna lagen tar inte ställning till om eller i vilken omfattning frågan om rätt till semesterersättning eller semesterlön bör regleras i kollektivavtal.

2.9.2.5. Sjuklönelagen

Enligt lagen 1991:1047 om sjuklön har den som är arbetstagare rätt att vid sjukdom behålla viss andel av sin lön och andra anställningsförmåner under viss tid.

De anställda i arbetsföretag bör, i enlighet med den princip som har angetts inledningsvis, undantas från sjuklönelagen. Däremot bör det finnas rätt att

20 Se Lars G Eriksson Gerhard Wikrén, semesterlagen,tredje upplagan 1991, t.ex. och Tore Sigeman,Semesterrätt,femte upplagan 1991.

Precisering systemet med arbetsföretag 33 av

vid sjukdom få sjukpenning enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring från försäkringskassan efter regler gäller för arbetslösa. samma som

2.9.2.6. Arbetsmiljölagen

Bestämmelsema i arbetsmiljölagen 1977:1166 har, till viss del, nyligen

behandlats i bl.a. betänkandet Översyn arbetsmiljölagen SOU

av 1993:81.

Lagen bör gälla fullt ut för den som är anställd i ett arbetsföretag. När den anställde hyrs ut till någon arbetsgivare kan den regeln i 3 kap. annan nya 12 § andra stycket om att den som anlitar inhyrd arbetskraft skall vidta de skyddsåtgärder som behövs för den inhyrdes arbete få särskild betydelse.

2.9.2.7. Lagen arbetsskadeförsäkring om

Lagen 1976:380 om arbetsskadeförsäkring innehåller bestämmelser om rätt för bl.a. arbetstagare till förmåner vid skada till följd olycksfall eller av någon annan skadlig inverkan i arbetet.

Det verkar inte finnas något hinder mot att lagen tillämpas beträffande den som är anställd i ett arbetsföretag.

2.9.2.8. Styrelserepresentatiorzslagen

Reglerna i lagen 1987:1245 om styrelserepresentation för de privatanställda har nyligen beskrivits i betänkandet Arbetsrättsliga utredningar SOU 1994:141.

Lagen bör, som sagt, gälla fullt ut beträffande arbetsföretag.

Huvudregeln enligt lagen är att arbetstagarrepresentantema skall utses bland de anställda. Det ankommer emellertid de fackliga organisationerna och ingen annan att, inom för de regler gäller, ramen som avgöra om det är motiverat att till arbetstagarrepresentant någon inte utse som är anställd i företaget. Med beaktande anställningstiden för de av att anställda i arbetsföretaget är maximerad till månader förefaller sex det i detta fall inte olämpligt om de fackliga organisationerna utnyttjar möjligheten att frångå

21 Se sou 1994:141 413 rr. s.

34 Precisering systemet med arbetsföretag av

huvudregeln och utser någon icke anställd som arbetstagarrepresentant i arbetsföretagets styrelse.

2.9.2.9. Medbestämmandelagen

De bestämmelser som finns i lagen 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet har nyligen beskrivits i betänkandet Arbetsrättsliga utredningar SOU 1994:141.

Det finns inte anledning att undanta arbetsföretag från tillämpningen av lagen. Principen är dock att specialbestärnmelser i lag tar över bestämmel-

sema i medbestämmandelagenzz, och i den lag om arbetsföretag, som ut-

redningen lämnar förslag till, finns det sådana specialbestämmelser om bl.a. vilken verksamhet arbetsföretaget får bedriva och syftet med verksamheten.

Det bör vara arbetsförmedlingen som, såsom företrädare för arbetsföretaget, har det praktiska ansvaret för arbetsgivarfunktionen i arbetsföretaget och träffar kollektivavtal för företagets räkning och för förhandlingar för dess räkning.

2.9.2.10. F örzroendemannalagen

Regelverket i lagen 1974:358 om facklig förtroendemans ställning arbetsplatsen har nyligen beskrivits i betänkandet Arbetsrättsliga utredningar SOU 1994:141.

Lagen bör i princip gälla även för arbetsföretag. Regeln i 8 § om facklig förtroendemans särskilda företräde till fortsatt arbete framför sina arbetskamrater vid bl.a. arbetsbristuppsägningar torde dock inte någon praktisk betydelse. Regeln om att en facklig förtroendeman för visst fackligt arbete har rätt till bibehållna anställningsförrnåner 7 § kommer inte heller att få någon större praktisk betydelse, eftersom meningen är att ersättning från arbetsföretaget skall betalas bara när den anställde är uthyrd eller utför arbete för företagets egen räkning. Det torde vara lämpligt att i kollektivavtal reglera huruvida och i vad mån en facklig förtroendeman skall ha rätt till ersättning från arbetsföretaget när han utför fackligt arbete.

22 Se närmare sou 1994:141 102ff. s.

Precisering med arbetsföretag 35 av systemet

2.9.2.11. De s.k. ledighetslagarna

Reglerna i de s.k. ledighetslagama23 har nyligen behandlats i betänkandet Ledighetslagstifmingen översyn SOU 1994:41. - en

Det verkar inte finnas något hinder mot att ledighetslagama tillämpas beträffande den som är anställd i ett arbetsföretag. En sak är att t.ex. arman studieledighetslagen knappast kommer ha någon praktisk betydelse för att den anställde och att det inte finns någon rätt till ersättning från arbetsföretaget eller till kontantstöd vid arbetslöshet när den anställde är ledig; däremot kan det i enlighet med vad som gäller för arbetslösa finnas rätt till t.ex. föräldrapenning enligt lagen 1961:382 allmän försäkring. om

2.9.2 2 Jämställdhetslagen och lagen etnisk diskriminering . mot

Jämställdhetslagen 1991:433 och lagen 1994:134 etnisk diskrimimot nering bör tillämpas den som är anställd i ett arbetsföretag.

Det bör påpekas att det, när det gäller arbetsmarknadspolitiska åtgärder som administreras av Arbetsmarknadsverket, finns bestämmelse i 7 § en förordningen 1987:405 om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten om att arbetsmarknadsmyndighetema skall verka för kvinnors och mäns rätt till arbete på lika villkor och motverka könsuppdelad arbetsmarken nad. Redan den bestämmelsen torde i viss utsträckning tillgodose syftet bakom reglerna om aktiva åtgärder i 3-14 §§ jämställdhetslagen. Arbetsföretagets särart, det författningsreglerade syftet med företagets verksamhet och den speciella personalsammansättningen bör kunna beaktas vid tillämpningen de nämnda reglerna, när det gäller av nyss t.ex. upprättande av jämställdhetsplan.

23 Lagen 1978:410 om rätt till ledighet för vård av barn, m.m., lagen 1974:981 om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning, lagen 1988: 1465 ersättning om och ledighet vid närståendevård,lagen 1986: 163 om rätt till ledighet för svenskundervisningför invandrare,lagen 1979: l 184 om rätt till ledighet för vissa föreningsuppdraginom skolan, m.m. och lagen 1939:727 förbud om mot uppsägningeller avskedande arbetstagaremed anledning av av vämpliktstjänstgöring m.m.

36 Precisering av systemet med arbetsföretag

2.92.13. Arbetstvistlagen

Lagen 1974:371 om rättegången i arbetstvister bör vara tillämplig. Detta innebär bl.a. att den anställdes organisation normalt kan dra en arbetstvist direkt inför Arbetsdomstolen.

2.9.3. Övrigt

I den mån det krävs att man har en anställning och därmed förvärvsarbe- tar för att man skall få en förmån från det allmänna, t.ex. en daghems- plats för sitt bam24, bör den är anställd i ett arbetsföretag ha som samma rätt till den förmånen som andra anställda.

2.10. Arbetsföretagets prissättning vid uthyrning

arbetskraft av

2.10.1. Inledning

Arbetsföretagets prissättning vid uthyrning av arbetskraft bör vara konkurrensneutral. Priset bör alltså sättas marknadsmässi gt.

Man bör här skilja mellan två fall. I det ena fallet verkar arbetsföretaget marknad där det finns konkurrerande företag, och i det andra fallet är en arbetsföretaget i princip ensamt den aktuella marknaden.

2.10.2. Arbetsföretaget verkar på en marknad där det finns andra företag

På de orter och inom de branscher där det redan finns företag som tillhandahåller tjänster för att tillgodose andra företags behov av att tillfälligt få vissa arbetsuppgifter utförda25 bör således det pris som dessa företag normalt tillämpar vara till ledning vid arbetsföretagets prissättning.

24 Jämför 14a§ socialtjänstlagen 1980:620 och prop. 1993/9441. 25 Här såväl uthyrningsföretag t.ex. småföretag utför tjänster avses rena som som eller entreprenader.

Precisering med arbetyföretag 37 av systemet

2.10.3. Arbetsföretaget är ensamt på den aktuella marknaden

På många orter och inom flera branscher finns det emellertid inte några företag vars priser kan vägledande. I sådana fall, där arbetsföretaget vara således är ensamt på den aktuella marknaden, måste företagets prissättning grunda sig på något annat. Det mest rättvisande torde här bevara att stämma priset med ledning de faktiska kostnaderna för tillhandahålla av att arbetskraften. Detta låter sig emellertid inte göras i praktiken. Tanken är att arbetsföretaget skall få frivilliga insatser, är svåra kostnadsbesom att räkna, och att arbetskraften skall nästan "gratis" för arbetsföretaget i vara och med att de anställda får behålla kontantstödet vid arbetslöshet. Eftersom arbetsföretagets egna kostnader i praktiken inte kan användas som grund för prissättningen, bör i stället man som sådan grund kunna använda inhymingsföretagens altemativkostnad.

Riktmärket vid prissättningen bör då kostnaden för inhymingsförevara att taget för att hyra in arbetskraft från ett arbetsföretag skall åtmotsvara minstone kostnaden vid nyanställning. Det bör också eftersträvas en att inhyming skall vara ett billigare alternativ för inhymingsföretaget an att ta ut övertidsarbete av de redan anställda.

Det är alltså lönenivån enligt inhymingsföretagets kollektivavtal som i detta fall bör vara styrande för arbetsföretagets prissättning. Priset bör dock aldrig sättas lägre än det kontantstöd vid arbetslöshet som uppbärs av den arbetstagare utföra uppdraget jämte den som avses ersättning som arbetstagaren får från arbetsföretaget och ett belopp motsvarande socialavgifter summan av stödet och ersättningen från arbetsföretaget.

Priset vid uthyrning av arbetskraft kan i detta fall schematiskt tänkas bestå av följande komponenter: a Det kontantstöd vid arbetslöshet den anställde som som utför uppdraget kan få b Ersättningen från arbetsföretaget till den anställde ;

c Eventuellt påslag för att nå upp till kostnadsnivån i inhymingsföreta- i

gets kollektivavtal d Ett påslag motsvarande socialavgifter ersättningama a-c e Ett eventuellt extra påslag, dvs. ett slags administrationstillägg f Moms på ersättningama a-e.

38 Precisering av systemet med arbetsföretag

Det kan vara svårt för arbetsföretaget att bedöma vad som egentligen är lönenivån enligt inhyrarens kollektivavtal; att införa ett system med offentliga prislistor avseende arbetskraft- något som i vårt land avskaffades redan under l800-talet verkar vara olämpligt. Arbetsföretaget torde i stället kunna få tillräcklig kunskap om lönenivån enligt ett visst kollektivavtal genom att fråga berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Det bör inte krävas att arbetsföretaget gör alltför omfattande beräkningar och har alltför differentierad prissättning för att helt kunna anpassa priset efter kollektivavtalsbestämmelsema. Det måste accepteras att det blir fråga om en överslagsberäkning rörande lönenivån enligt kollektivavtalet.

2.10.4. Sammanfattande synpunkter

De föreslagna riktlinjerna vid prissättningen innebär i praktiken att det alltid är inhymingsföretagens altemativkostnad som är vägledande vid arbetsföretagets prissättning. Ett i11hymingsföretag som vill få sådana tillfälliga uppgifter utförda som de redan anställda inte hinner med under ordinarie arbetstid har i princip tre möjligheter:

a Självt anställa någon tillfälligt

b Ta ut övertid av de redan anställda

c Anlita extern arbetskraft.

När alternativ c kan tillgodoses även genom andra företag än arbetsföretaget, bör arbetsföretagets prissättning ske med beaktande av inhymingsföretagets kostnad för att anlita ett sådant annat företag, dvs. med beaktande av det marknadspris som dessa företag tillämpar. Och när arbetsföretaget är ensamt på den aktuella marknaden och således i praktiken är det enda företag som kan tillhandahålla alternativet c för inhymingsföretaget, bör prissättningen ske med beaktande av inhymingsföretagets kostnader för att använda alternativ egen anställning och b övertidsarbete.25 a

26 Här kan det också nämnas det finns rättslig möjlighet för arbetsföretaget och att en berörd arbetstagarorganisation att träffa kollektivavtal om vilket priset skall vara vid uthyrning av arbetskraft. Det finns exempel i rättspraxis på att bestämmelser om vilket pris en arbetsgivareskall ta av sina kunder har tillerkänts kollektivavtals verkan, se AD 1933 nr 69, 1936 nr 37 och 1939 nr 49.

Precisering med arbetsföretag 39 av systemet

2.10.5. Konkurrensregler

Bland annat prissättningen är betydelse vid bedömningen åtgärdens av av tillåtlighet enligt gällande konkurrensregler. Utredningen har beträffande

de konkurrensrättsliga aspektema haft kontakter med Konkurrensverket.

Därvid har bl.a. följande kommit fram.

Enligt 19 § konkurrenslagen 1993:20 är missbruk från ett eller flera företags sida av en dominerandeställning den svenskamarknaden förbjudet. Vad som menas med dominerandeställning framgår lagens förarbeten. av Vid bedömningen om ett företag har dominerande ställning måste beman stämma den relevanta marknaden, dvs. den marknad som företagen konkurrerar på. Vid dennamarknadsavgränsningbestämmer man dels produktmarknaden, dels den geografiska marknaden. Det finns skäl att tro att arbetsföretag skulle kunna bli dominerande eller helt ensamma på vissa - lokala marknader utanför storstadsregionema.

Med underprissättning avses i konkurrensrättslig mening typiskt sett att ett företag reducerar prisnivån på en viss produkt för att få konkurrenterna att träda ut från marknadenoch motverka inträdet företag. Som exempel av nya på förbjudet missbruk kan nämnas att en aktör med dominerande ställning tillämpar priser, vilka ligger under vad företaget normalt skulle behöva för kostnadstäckningoch vinst, i syfte att slå ut konkurrenter eller för att hindra eller försvåra för konkurrenter att komma in på marknaden.

Arbetsföretagens uthyrning av arbetskraft skall ske till marknadsmässiga priser och vara konkurrensneutral. Detta är en omständighet talar för som att det inte kan bli fråga om underprissättningi konkurrenslagensmening. Det är dock ofta svårt att fastställa vad är marknadspriset på tjänster. som Här kan nämnas svårigheter att jämföra tjänster på visst område med ett hänsyn till att tjänstens innehåll ofta varierar mellan olika företag i samma bransch.De frivilliga insatseravseende t.ex. lokaler och kontorsutrustning som arbetsföretaget avses få från bl.a. myndigheter, fackföreningar och näringslivet bör kostnadsberäknas eller värderas i samband med prissättningen. Aven om målsättningen är att prissättningen skall vara konkurrensneutral, kan det inte helt uteslutas att de priser ett arbetsföretag tillämpar i ett enskilt fall kan komma att bedömas underprissättning som en i konkurrenslagensmening.

Det pågår för närvarande tre statliga utredningar som behandlar de konkurrensproblem som kan förknippas med skattesubventioner till företag som agerar på konkurrensmarknader, t.ex. Underpnssättningsutredningen.

Syftet med EU:s regler om statsstöd är att hindra att stöd snedvrider konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion på sådant ett sätt att det påverkar handeln mellan medlemsstaterna,det s.k. samhandelskriteriet. Eftersom omfattningen och inriktningen av det stöd som arbetsföretagenkan få inte står klar på förhand, kan det inte uteslutas att samhandelskriteriet kan komma att aktualiseras.

27 Prop. 1992/93:56 86 s. 28 Dir. 1994:72.

40 Precisering systemet med arbetsföretag av

Avsikten med arbetsföretagets verksamhet är inte att konkurrera ut t.ex. de befintliga uthymingsföretag som förekommer i vissa branscher. I dessa branscher kommer arbetsföretagen aktuella orter att komplettera uthyrningsföretagen och erbjuda arbetskraft mot en ersättning som svarar mot marknadspriset. I många branscher och på många orter förekommer det dock inte någon uthymingsverksamhet i dag.

Själva inrättandet av arbetsföretagen strider inte mot några konkurrensregler. Om uthymingsverksamheten bedrivs efter de riktlinjer som har angetts och priset således bestäms marknadsmässigt och konkurrensneutralt, är det utredningens bedömning efter kontakterna med Konkurrensverket att det inte behöver uppkomma någon konflikt med konkurrensreglema. - Det bör dock betonas att det är viktigt att priset verkligen bestäms konkurrensneutralt, särskilt när arbetsföretaget har fått en dominerande ställning på någon marknad.

2.11. Arbetsföretagets inbetalning av pengar till

staten

Enligt direktiven skall arbetsföretaget drivas utan vinstintresse.

På den ersättning som arbetsföretaget betalar ut till den anställde bör företaget betala socialavgzjfter det sätt som gäller för andra företag. Arbetsföretaget bör på den ersättningen också göra avdrag för preliminär Askatt och leverera det avdragna beloppet till staten. Arbetsföretaget har också att leverera in moms.

Det pris som arbetsföretaget får för uthymingen av arbetskraft inkluderar även ersättning för vad som har betalats till den anställde i form av kontantstöd vid arbetslöshet. Arbetsföretaget bör därför åläggas att till staten betala ett belopp som svarar mot vad som har betalats i form av kontantstöd vid arbetslöshet till den anställde för den tid denne har utfört arbete som uthyrd. Ytterligare överväganden rörande en sådan regel om inbetalning av pengar till staten finns i avsnitt 2.12.

För att arbetsföretaget skall kunna betala in rätt belopp till staten, måste företaget ha kännedom om i vad mån den anställde som har hyrts ut har fått kontant arbetsmarknadsstöd eller dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Det förefaller lämpligt att det i de kollektivavtal som arbetsföretaget

Precisering med arbetsföretag 41 av systemet

skall träffa skrivs in ett villkor om att den anställde för att ha rätt till ersättning från arbetsföretaget skall lämna bestyrkt eller trovärdig uppgift i en dessa hänseenden, t.ex. genom att visa den utbetalningsspecifikation upp som han har fått från arbetslöshetskassan. På detta sätt torde arbetsföretaget kunna få in nödvändiga uppgifter.

De belopp som arbetsföretaget sålunda skall betala till eller den staten anställde motsvarar:

a Det kontantstöd vid arbetslöshet som den anställde som utfört uppdrag

get har fått b Ersättningen från arbetsföretaget till den anställde

c Socialav gifter på ersättningen b

d Den moms som har debiterats.

Detta innebär att arbetsföretaget priset för uthymingen självt kan dispoav nera:

a Eventuellt påslag för att nå upp till kostnadsnivån i inhymingsföreta-

gets kollektivavtal b Ett påslag motsvarande socialavgifter på ersättningama och i a c uppställningen i avsnitt 2.l0.3.

c Ett eventuellt extra påslag, dvs. ett slags administrationstillägg.

Dessa pengar bör arbetsföretaget kunna använda för betala ersättning att till den anställde som utför arbete för arbetsföretagets räkning, jämte egen socialavgifter på den ersättningen, för att hyra eller köpa in kontorsutrustning, för att hyra lokaler, för telefonabonnemang, för anordna viss att utbildning för de anställda osv.

Arbetsföretaget bör drivas på ett sådant sätt det inte uppstår någon beatt skattningsbar vinst, och skulle det uppkomma någon vinst skall den betalas in till staten. Utdelning till aktieägaren arbetsförmedlingen från arbets- - företaget skall inte förekomma.

Inrättandet av arbetsföretag är tillfällig åtgärd, och syftet företaget en är att skall avvecklas så snart det är möjligt. Några särskilda förfatmingsregler för själva avvecklingen torde inte behövas. Däremot bör bolagsordningen i ett arbetsföretag innehålla bestämmelser om

a att syftet med bolagets verksamhet inte är att bereda vinst aktieägar-

na utan i stället att bereda sysselsättning sådana arbetslösa har som anvisats av arbetsförmedlingen,

42 Precisering av systemet med arbetsföretag

b att eventuell vinst i bolaget inte får delas ut till aktieägarna utan skall, i den mån vinsten inte används för verksamheten, betalas in till staten och

c att de behållna tillgångarna vid bolagets likvidation skall överföras till

staten.

2.12. Arbetsföretagets ekonomi

I direktiven står det inte något om huruvida driften av arbetsföretagen bör föranleda ökade statliga utgifter. Utredningen har som ett förstahandsalternativ utgått från att avsikten är att inrättandet och driften av arbetsföretagen inte skall medföra några betydande ökade utgifter för staten och att arbetsföretagens uthymingsverksamhet tvärtom bör innebära att statens utgifter minskar.

I samband med bildandet av ett arbetsföretag måste i förekommande fall staten genom länsarbetsnämnden skjuta till tillgångar motsvarande arbetsföretagets aktiekapital.

För att arbetsföretaget skall få några intäkter för att betala hyra, telefonräkningar, kontorsutrustning m.m. måste företaget hyra ut de anställda. Kan någon uthyrning inte ske, kommer arbetsföretaget inte att få några intäkter. Men även om uthymingsverksamheten får en relativt stor omfattning, framstår det som högst tveksamt om arbetsföretaget därigenom får in tillräckligt med pengar för att betala sina utgifter. Ett förenklat räkneexempel kan illustrera detta. Timlönen enligt aktuellt kollektivavtal hos inhyrningsföretagen är 80 kr. De anställda i arbetsföretaget får 80 procent därav från arbetslöshetskassan, dvs. 64 kr per timme. Det pris som arbetsföretaget tar ut av inhyrningsföretaget kan per timme antas uppgå till l 12kr exklusive moms, varav 80 kr motsvarar den kollektivavtalsenliga lönen, 80 x 0,3 24 kr ett påslagmotsvarandesocialavglfter och 80 X 0,1 8 kr ett administrationstillägg. Av timpriset betalar arbetsföretaget 80- 64 16 kr till den anställde jämte socialavgifter på det beloppet,dvs. 16 X 0,3 5 kr. Därutöver skall arbetsföretaget betala till staten vad som har betalats i kontantstöd vid arbetslöshetför den uthyrda tiden, dvs. 64 kr.

29 Se 12 kap. 1 § andra stycket aktiebolagslagen1975:1385.

Precisering med arbetsföretag 43 av systemet

Arbetsföretaget kan alltså beräknasfå en intäkt om 112 16 5 64 - - - 27 kr för varje uthymingstimme.

Om arbetsföretagethar 25 anställda, utgör den teoretiskt tillgängliga arbetstiden 8 timmar X 22 dagarX 25 anställda 4 400 timmar per månad.Om arbetsföretagetlyckas hyra ut de anställdaunder 10 procent av den tillgängliga arbetstiden, blir företagets intäkt 4 400 X 0,1 X 27 ungefär 12 000 kr per månad. Motsvarande intäkt vid 25 respektive 50 beprocent läggning blir ungefär 30 00 respektive 60 000 kr. Det är inte troligt att en månatlig intäkt i den storleken är tillräcklig för att betalalokalhyra, telefon, kontorsutrustning och material för 25 anställdajämte ersättning avseende anställda som utför arbeteför arbetsföretagets räkning. egen

Med den ekonomiska modell har skisserats i det föregående torde det som alltså krävas ganska betydande frivilliga insatser från t.ex. kommunen, arbetsförmedlingen, försäkringskassan och företagen på avseende lokaorten ler, kontorsutrustning Det borde möjligt uppbåda sådant m.m. vara att ett engagemang hos de berörda att verksamheten i arbetsföretaget kan bedrivas trots ganska låga intäkter från uthymingsverksamheten. De jobbsökarklubbar osv. finns i dag torde exempelvis drivas med hjälp som av sådana frivilliga insatser.

En väg att för att stabilisera arbetsföretagets ekonomi låta företaär att get behålla hela eller en viss andel av den del priset för uthymingen av som svarar mot det kontantstöd vid arbetslöshet har betalats för uthyrsom ningstiden. Arbetsföretaget skulle då alltså inte behöva betala in till staten hela det kontantstöd vid arbetslöshet har betalats för uthymingstiden, som utan pengarna skulle kunna användas för driften av verksamheten. Härige-

nom uteblir hela eller en viss del av den direkta kostnadsbesparing för

staten som annars skulle ha uppkommit. Statens direkta utgifter för arbetslösheten inklusive verksamheten i arbetsföretagen ökar dock inte. Därför framstår den lösningen som den bästa vill förstärka arbetsföretaom man gens ekonomi och möjligheter att bedriva bra och effektiv verksamhet. en

Arbetsföretagets intäkt per uthyrningstimme skulle öka till 27 64 + 91 kr. Och den månatliga intäkten skulle bli ungefär 4 400 X 0,1 X 91 40 000 kr vid 10 procent beläggning, 100O kr vid 25 beläggning procent och 200 000 kr vid 50 procent beläggning.

Utredningen förordar att den nämnda lösningen väljs, i första hand nyss att arbetsföretaget får behålla hela ersätmingen. Eftersom den lösning som innebär att arbetsföretaget skall till betala in vad staten som har betalats i kontantstöd vid arbetslöshet under uthymingstiden framstår som den lag-

tekniskt mest komplicerade, har utredningen dock valt i redovisade föratt fattningsförslag och författningskommentarer utgå från den lösningen; om

44 Precisering systemet med arbetsföretag av

det inte skall ske någon inbetalning alls, behövs givetvis inte någon regel härom, och om bara en viss andel skall betalas in, är det enkelt att justera det utformade förslaget genom att ange den andel som anses lämplig.

Om uthymingsverksamheten inte får en viss omfattning, torde arbetsföretaget snart få ekonomiska problem om inte berörda aktörer ställer upp med resurser. Som har framgått inledningsvis verkar direktiven utgå från att verksamheten i arbetsföretagen skall uppfylla ett dubbelt syfte; engagera de

arbetslösa heltid genom anställningen i arbetsföretaget samtidigt som

flexibiliteten på arbetsmarknaden underlättas genom arbetsföretagens uthymingsverksamhet. Enligt utredningens mening bör båda syftena uppfyllas för att det skall vara motiverat att fortsätta driften av ett arbetsföretag. Om de anställda av någon anledning inte kan hyras ut i nämnvärd omfattning, underlättas inte flexibiliteten arbetsmarknaden avsett sätt. Kan man inte genom olika åtgärder ge uthymingsverksamheten ökad omfattning, bör den yttersta konsekvensen vara att arbetsföretaget läggs ned och de anställda sägs upp och återförs till arbetsfönnedlingen. Det bör alltså inte förekomma att arbetsföretagen med statliga pengar eller eljest drivs vidare under någon längre tid utan att i nämnvärd omfattning bedriva någon uthymingsverksamhet. Ett riktmärke bör kunna vara att de anställda skall vara uthyrda under åtminstone 20 procent av den totala arbetstiden.

När ett arbetsföretag skall avvecklas, bör det ske under sådana former som anstår ett statsägt företag. Det bör inte få förekomma att företaget försätts i konkurs eller att enskilda, som har gett företaget kredit, drabbas. I första hand bör det vara ägaren, dvs. länsarbetsnämnden, som har att skjuta till pengar så att avvecklingen kan ske under ordnade former.

Om det finns skäl att anta att ett aktiebolags eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet, inträder vissa skyldigheter enligt 13 kap. aktiebolagslagen 1975:1385, ytterst s.k. tvångslikvidation. De problem som kan uppkomma om ett arbetsföretag är underkapitaliserat i förhållande till den verksamhet som bedrivs torde i viss mån kunna lösas genom att staten, genom behörigt organ, utfärdar en bindande förpliktelse att betala in till aktiebolaget så snart halva aktiekapitalet är förbrukat. pengar

30 Jämför StefanLindskog, "Om kapitaltillskott" i Juridisk Tidskrift 1992/93 t.ex. s. 827 ff.

Precisering med arbetsföretag 45 av systemet

2.13. Frågor kollektivavtal

om

Enligt direktiven skall de anställda i arbetsföretag omfattas kollektivavav tal.

De kollektivavtal som i dag normalt finns den svenska arbetsmarknaden passar inte för arbetsföretagen. Avtalen torde exempelvis i allmänhet bygga på att den anställde har rätt till lön och ersättning från arbetsannan givaren så snart han står till dennes förfogande. Det krävs alltså en ny typ av kollektivavtal.

Det torde kunna förekomma att ett arbetsföretag har anställda är medsom lemmar i flera olika förbund på arbetar- respektive tjänstemarmasidan. Det

förefaller ändamålsenligt att vissa allmänna anställningsvillkor regleras på ett likartat sätt för alla arbetstagarkategorier. Detta skulle kunna tala för att alla arbetsföretag bör tillhöra en arbetsgivarorganisation med bindansom de verkan för alla företag kan träffa gemensamma eller likartade centrala kollektivavtal med i stort sett samtliga arbetstagarförbund. En sådan lös-

ning förefaller emellertid onödigt krånglig för den tillfälliga åtgärd som inrättandet av arbetsföretag utgör. För att systemet med arbetsföretag skall fungera krävs det att alla inblandade ställer och medverkar till smidiga upp lösningar.

De praktiska frågorna rörande ett kollektivavtalssystem för arbetsföretagen bör kunna lösas på följande sätt. Arbetsmarknadsstyrelsen och topporganisationema på arbetsmarknaden tjänstemarmasidan kanske någon form av kartell för gemensamt diskussioner rörande allmänna villkor för de anställda i arbetsföretagen. Dessa diskussioner bör kunna utmynna i en överenskommelse om att rekommendera arbetsföretagen och berörda fackliga organisationer att träffa ett kollektivavtal med visst innehåll. Eftersom möjligheten till framgång för systemet med arbetsföretag till del beror stor lokala initiativ, bör ambitionen vara att arbetsföretaget träffar kollektivavtal med berörda lokala fackliga organisationer; saknas lokal organisation, får kollektivavtalet i stället träffas med arbetstagarförbundet.31

31 Möjligen bör de fackliga organisationernahär se över behörighetsreglema för att göra det möjligt för de lokala organisationerna, t.ex. avdelningar, att träffa kollektivavtal i enlighet med den centralaöverenskommelsen, ett slagsanslutningsavtal till dencentralaöverenskommelsensvillkor. Det bör ocksåobserveras det för att avsteg från vissa s.k. semidispositiva lagregler, t.ex. arbetstidslagen1982:673, krävs att kollektivavtal sluts eller godkänns central arbetstagarorganisation. av en

46 Precisering av systemet med arbetsföretag

I inledningsskedet kanske det bildas arbetsföretag bara på några enstaka orter. För bl.a. detta fall kan det påpekas att det inte finns något formellt hinder mot att arbetsföretaget och de berörda fackliga organisationerna orten för att genast dra igång verksamheten träffar ett särskilt kollektivavtal i avvaktan på att en central överenskommelse förhandlas fram.

Det bör inte komma i fråga att arbetsförmedlingen anvisar en arbetslös till ett arbetsföretag vilket inte har något kollektivavtal alls.

2.14. Arbetsföretagets relation till inhyrningsföretaget

En särskild fråga är om arbetsföretaget skall hyra ut arbetskraft eller vissa arbetstagare till inhymingsföretagen. Är det arbetskraft hyrs ut, som svarar arbetsföretaget för att de avtalade arbetsuppgifterna blir utförda, även om den person som arbetsföretaget hade tänkt sig skulle utföra uppgifterna av någon anledning inte kan göra det, t.ex. därför att han har blivit sjuk. Har däremot en viss arbetstagare hyns ut och blir denne sjuk, är det inhymingsföretaget som får ordna ersättare eller klara upp situationen på något annat sätt. Ett syfte med att inrätta arbetsföretag är att ta till vara de temporära arbetstillfällen som finns, och det förefaller därför lämpligt att det i allmänhet är arbetskraft som hyrs ut. Därigenom kan någon annan anställd i arbetsföretaget få chansen att utföra arbetet, om den ordinarie t.ex. blir sjuk.

Priset för arbetskraftsuthymingen är i princip en förhandlingsfråga för arbetsföretaget och inhymingsföretaget, varvid arbetsföretaget bör ha att beakta de riktlinjer har angetts i avsnitt 2.10. Även frågan vilka som om arbetsuppgifter som arbetskraftsuthymingen avser är en förhandlingsfråga för dessa parter, liksom frågan om övriga villkor för uthymingen.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör kunna hjälpa till med att utforma mallar för avtal mellan arbetsföretag och inhymingsföretag.

Uthymingen av arbetskraft är tänkt för tillfälliga behov, och det bör därför inte komma i fråga att arbetskraft kontinuerligt hyrs ut till ett företag under en längre tid. Det torde inte behövas några författningsregler som uppställer en absolut tidsgräns. Arbetsföretaget kan i stället ta upp regler för detta i företagets interna riktlinjer.

Precisering med arbetsföretag 47 av systemet

På senare år har det varit vanligt att den deltar i olika arbetsmarksom nadspolitiska åtgärder uttrycklig lagbestämmelse har tagits genom en undan från arbetstagarbegreppet. Det bör därför övervägas i tydligheatt w tens och förutsebarhetens intresse införa motsvarande bestämmelse - en om att den som hyrs ut från ett arbetsföretag inte är att betrakta arbetssom tagare hos inhymingsföretaget. En sådan bestämmelse torde dock inte vara helt nödvändig, bl.a. med hänsyn till att det redan finns särskild lag en lagen 1993:440 om privat arbetsförmedling och uthyrning arbetskraft av som bygger just att den hyrs ut inte är arbetstagare hos inhyr- - som ningsföretaget. Utredningen har emellertid kommit fram till det lämpliatt gaste är att för tydlighets skull ta in uttrycklig lagbestämmelse i detta en hänseende. Det förhållandet att det således föreslås särskild lagbeen stämmelse om att den uthyrning just arbetsföretag ägnar sig åt inte kan som konstituera ett anställningsförhållande med inhymingsföretaget får inte föranleda motsatsslut beträffande den uthymingsverksamhet andra föresom tag ägnar sig åt.

Det finns inte någon anledning att undanta arbetsföretagen från arbetsförmedlingslagen i den lydelse lagen har från den 1 juli 1993.

2.15. Inflytandet för arbetstagarorganisationerna

hos inhymingsföretaget

Reglerna om s.k. facklig vetorätt i 38-40 §§ lagen 1976:580 medbeom stämmande i arbetslivet har återinförts från den l januari 1995.32 Dessa regler innebär bl.a. att den berörda arbetstagarorganisationen hos inhyrningsföretaget alltid, vid inhyming arbetskraft, kommer ha till av att rätt en

särskild medbestämmandeförhandling.33

I kollektivavtal är det möjligt att föreskriva särskilda begränsningar i arbetsgivarens rätt att anlita inhyrd arbetskraft, krav fackligt t.ex. samtycke i det enskilda fallet eller krav på att det skall finnas särskilda skäl eller liknande för inhymingen. Det framstår lämpligt kollektivavsom att talspartema ser över sina avtal i detta hänseende och undersöker möjlighe-

32 SFS 1994:1686. Sevidare om dessaregler SOU 1993:32 679 ff. s.

48 Precisering av systemet med arbetsföretag tema att undanröja eventuella kollektivavtalade begränsningar beträffande sådan arbetskraft som hyrs in från ett arbetsföretag.

Den lagtekniska lösningen 49

Den lagtekniska lösningen

Inrättandet av arbetsföretag bör tillfällig arbetsmarknadspolitisk ses som en åtgärd. Med hänsyn bl.a. härtill bör det inte göras större ingrepp i den gällande lagstiftningen än vad är nödvändigt. De särregler och undansom tagsregler som behövs för att arbetsföretag skall kunna inrättas bör därför samlas i en enda ny lag om arbetsföretag. Fördelarna med detta är bl.a. att specialreglema rörande arbetsföretag finns samlade på ett ställe och att det därmed inte krävs direkta ingrepp i en mängd skilda författningar vid införandet och avskaffandet av reglerna.

Den föreslagna lagen om arbetsföretag innehåller inte i sig några bestämmelser som ger de anställda rätt till ersättning, och arbetsföretagens uthymingsverksamhet, som skall ske till marknadsmässiga priser, kan inte anses innefatta något egentligt samhällsstöd de arbetsgivare som hyr in arbetskraft. Det finns därför inte någon anledning att i lagen om arbetsföretag ta in en föreskrift om att lagen 196993 begränsning samhällsom av stöd vid arbetskonflikt skall tillämpas.

Den nya lagen om arbetsföretag bör tidsbegränsad och gälla under vara förslagsvis tre år.

Konsekvenserna att inrätta arbetsfäretag 51 av

Konsekvenserna av att inrätta

arbetsföretag

4.1. Inledning

Arbetsföretag är en ny verksamhetsfonn inom arbetsmarknadspolitiken som syftar till att påverka utbudet av arbetskraft. Det finns inga erfarenheter av konceptet vare sig i Sverige eller utomlands, direkt kan ligga till som grund för en bedömning av vilken omfattning och vilka effekter på arbetsmarknaden som verksamheten kan få.

Delar av den verksamhet arbetsföretagen skall bedriva har redan som prövats. Stöd för att söka arbete ges redan i dag de jobbsökarklubbar, genom tjänstemannapooler och liknande verksamheter bedrivs på olika håll i som landet. Någon samlad utvärdering av den verksamheten har inte gjorts. Enligt de omdömen utredningen har tagit del bedöms denna verksamsom av het av många som betydelsefull för att bryta de arbetslösas passivitet.

Uthyrning av arbetskraft sker också på vissa håll i landet professiogenom nella företag. Den verksamheten bedrivs rent kommersiella grunder och är ofta inriktad på att hyra ut arbetskraft med speciell kompetens. Erfarenhetema av denna verksamhet går inte att direkt överföra till arbetsföretagen.

4.2. Hur stor omfattning kan

systemet med

arbetsföretag komma att få och vilka blir

konsekvenserna arbetsmarknadens

funktionssätt

Förutsättningarna att etablera och driva arbetsföretag framgångsrikt varierar mellan olika delar av landet och mellan olika orter. Skillnader i orts-

52 Konsekvenserna av att inrätta arbetsföretag

struktur, näringslivssammansättning och arbetsmarknad ger olika förutsättningar.

En viktig faktor för att nå framgång är att det finns ett intresse och ett engagemang på orten för att starta och driva arbetsföretag. Det krävs initiativfönnåga, ekonomiskt och administrativt stöd och en förmåga till samverkan mellan myndigheter, kommuner, fackliga organisationer och näringslivet för att arbetsföretaget skall lyckas med sina viktigaste uppgifter: att bryta passiviteten hos de arbetslösa, ge dem självförtroende och lotsa ut dem till riktiga jobb.

En annan viktig förutsättning är att det finns en marknad för uthyrning av arbetskraft den ort där arbetsföretaget skall driva sin verksamhet eftersom uthymingen är en viktig del av finansieringen av arbetsföretagets verksamhet. Det måste finnas ett behov av arbetskraft som av olika skäl inte kan tillgodoses genom traditionellt anställningsförfarande men som kan bli intressant att möta genom inhyming av arbetskraft från ett arbetsföretag på orten.

Enligt utredningens bedömning är det troligt att det finns en sådan marknad på flera orter i Sverige. En ökande efterfrågan på arbetskraft bör kunna skapa ett utrymme även för uthyrning av arbetskraft från arbetsföretag. I vilken utsträckning arbetsföretaget kommer att lyckas hänger samman med förhållandena på orten och hur arbetsföretaget kan matcha företagens efterfrågan genom att kunna erbjuda arbetskraft med den profil i form av erfarenhet, kunskap, personliga egenskaper m.m. som företagen söker.

Det torde också vara betydelsefullt vilken status arbetsföretaget får. Om företaget uppfattas som seriöst med god kvalitet i sin verksamhet och har en verksamhetsidé som marknadsförs bra, så ökar sannolikt chansema att lyckas med uthyrning och med att lotsa ut de arbetslösa till riktiga jobb".

Utredningens bedömning är att förutsättningarna att etablera och driva arbetsföretag initialt kan finnas flera orter i landet. Genom att skapa de legala förutsättningarna för verksamheten kan arbetsföretag startas på de orter där förutsättningarna är goda som en form av pilotprojekt. Om det visar sig att verksamheten blir framgångsrik, kommer erfarenheterna att spridas och initiera fler företag. Erfarenheterna kan naturligtvis också indikera behov av justeringar av den modell av arbetsföretag som utredningen har arbetat med och ge underlag för närmare riktlinjer t.ex. i fråga om vilka

Konsekvenserna inrätta arbetsföretag 53 av att

arbetslösa som bör anvisas till arbetsföretagen och vad krävs för att få som igång verksamheten i företagen. Utvecklingen av arbetsföretagen bör givetvis följas noga och bli föremål för utvärdering så snart tillräckligt underlag föreligger.

Att i siffror ge någon bedömning av hur många arbetsföretag kommer som att startas, hur många arbetslösa som kommer att kunna anställas i arbetsföretag eller hur många som kommer att kunna få jobb på den ordinarie arbetsmarknaden är naturligtvis inte möjligt eftersom verksamheten blir beroende av lokala initiativ och lokala förutsättningar.

Utredningen ser arbetsföretagen som en möjlighet att genom en ny arbetsmetod nå framgång i ansträngningarna att bryta passiviteten hos de arbetslösa och förkorta vägen till ett ordinarie jobb. De former för aktivt nya arbetssökande sorn kan utvecklas inom arbetsföretagen kan bli ett viktigt komplement till arbetsfönnedlingamas verksamhet och underlätta matchningen av arbetslösa mot de nya arbetstillfällen uppkommer när konsom junkturen börjar att vända uppåt. Träffsäkerheten vid matchningsproceduren kan öka, och därmed kan man lättare undvika att det uppstår s.k. flaskhalsar. Inrättandet av arbetsföretag skapar emellertid inte i sig några nya arbetstillfällen på den ordinarie arbetsmarknaden. För detta krävs andra åtgärder.

Enligt utredningens bedömning kommer arbetsföretagens uthymingsverksamhet sannolikt inte att få särskilt stor betydelse för att underlätta flexibiliteten på arbetsmarknaden. Detta hänger bl.a. samman med att priset för den uthyrda arbetskraften bör bestämmas konkurrensneutralt för att inte tränga undan nyanställningar och "riktiga arbetstillfällen och för att inte konkurrera ut de uthymingsföretag finns i dag i vissa branscher främst som i storstadsregionema. Arbetsföretagens uthymingsverksarnhet kommer med stor sannolikhet att vända sig till den lokala marknad där företaget är verksamt.

Uthymingsverksamheten kommer emellertid säkerligen värdeatt vara en full möjlighet för särskilt små företag, har behov få tillfälliga som av att uppgifter utförda utan det krångel de upplever även tillfällig som att en anställning innebär. Vidare kan uthymingen underlätta för den enskilde att växla över till ett annat område eller bransch att möjlighet annan genom ges att under kortare tid pröva nya arbetsuppgifter.

54 Konsekvenserna av att inrätta arbetsföretag

En anställning i ett arbetsföretag är begränsad till sex månader, och den som är anställd i ett sådant företag bör ägna högst hälften av sin arbetstid arbete för företagets egen räkning. Syftet med en sådan konstruktion är att minska risken för att de anställda "blir kvar i arbetsföretaget i stället för att söka sig en annan anställning. Det kommer alltså sannolikt inte att uppstå några s.k. inläsningseffekter.

4.3. De statsñnansiella konsekvenserna

Arbetsföretagets verksamhet skall finansieras genom att de anställda behåller sitt kontantstöd vid arbetslöshet under anställningen i arbetsföretaget och genom de intäkter som företaget kan få genom uthyrning av arbetskraft. Utöver detta kan företaget normalt påräkna visst stöd genom att resurser mobiliseras lokalt i form av lokaler, visst administrativt stöd, projektstöd m.m. En gemensam insats från arbetsförmedling, länsarbetsnämnd, försäkringskassa, kommun och andra intressenter kan skapa en god grund för att verksamheten skall komma i gång.

För att starta verksamheten behövs ett aktiekapital och ytterligare medel för att komma i gång. Aktiekapitalet uppgår till 100 000 kr för varje företag. Behovet av ytterligare etableringskapital är svårt att exakt beräkna eftersom de lokala förhållandena och förutsättningarna varierar. När ett arbetsföretag skall etableras, bör det upprättas en budget för företaget som utvisar behovet av etableringskapital i det aktuella fallet inberäknat kost- nader för t.ex. utbildning med beaktande av de resurser som de lokala aktörerna frivilligt kan antas ställa upp med. Regeringen, eller den myndighet som regeringen utser, bör efter prövning kunna anvisa medel för företagets etablering.

Utredningen har inte ansett att det ankommer på den att ange huruvida Arbetsmarknadsverket kan klara kostnaderna för inrättandet av arbetsföretag och den övriga hanteringen kring sådana företag genom en omfördelning av redan tilldelade pengar eller om ytterligare pengar bör ställas till verkets förfogande. Det står emellertid klart att möjligheterna att få till stånd en meningsfull och framgångsrik verksamhet i arbetsföretagen ökar om Arbetsmarknadsverket självt har möjlighet att förfoga över vissa pengar för att t.ex. anlita en projektledare, kanske inom ramen för ett projekt för ar-

Konsekvenserna inrätta arbetsföretag 55 av att

betslivsutveckling, som kan dra igång verksamheten och på professioett nellt sätt aktivera de anställda.

Statens merkostnader för att inrätta arbetsföretag är beroende hur många av sådana företag som inrättas. Som har framgått tidigare innebär utredningens förslag att legala förutsättningar skapas för att inrätta arbetsföretag såsom en form av pilotprojekt på sådana orter där de lokala förutsättningama finns i form av engagemang, resurser osv. Dessa pilotprojekt torde inte föra med sig några större merkostnader för erfarenheterna från staten, men projekten kan ge kunskap också om hur stora statliga kostnader är försom knippade med verksamheten och vilka resurser som är nödvändiga för att nå framgång.

Statens direkta merkostnader för arbetsföretagen måste under alla förhållanden vägas mot de vinster kan uppkomma när arbetsföretagen som blir framgångsrika.

4.4. De regionalpolitiska konsekvenserna

Inrättandet av arbetsföretag torde inte i sig föra med sig några direkta regionalpolitiska konsekvenser. Arbetsföretag bör inrättas bara på sådana orter där det finns förutsättningar för företagets verksamhet. På sådana orter, t.ex. i glesbygd, där det faktiskt inte finns några arbetsuppgifter som ett arbetsföretags uthymingsverksamhet skulle bör det alltså inte inavse rättas något arbetsföretag.

4.5.

Jämställdhetspolitiska konsekvenser

Inrättandet av arbetsföretag torde inte i sig föra med sig några direkta jämställdhetspolitiska konsekvenser.

4.6. EU-aspekter och andra internationella aspekter

Beträffande de konkurrensrättsliga aspekterna har utredningen samrått med Konkurrensverket, och bedömning redovisas i avsnitt 2.10. Inrättandet en

56 Konsekvenserna av att inrätta arbetsföretag

av arbetsföretag torde, såvitt utredningen kan bedöma, inte strida mot regelverket inom EU eller andra internationella åtaganden som Sverige numera är bundet av. Ett statsägt arbetsföretag torde inte kunna betraktas som en sådan offentlig arbetsförmedling som avses i Internationella Arbetsorganisationens konvention nr 88.

De huvudsakliga synpunkter har kommit fram som 57

De huvudsakliga synpunkter

som har kommit fram

5.1. Allmänt

Erfarenheterna från utredningens tre utfrågningar och de övriga kontakter som har förekommit visar att intresset för systemet med arbetsföretag från de tilltänkta aktörerna varierar. I Kiruna, där det finns arbetsmarken svag nad som är dominerad av en enda arbetsgivare LKAB driver gruvan, som var intresset för att inrätta arbetsföretag svalt. I Stockholm finns det redan företag som ägnar sig uthyming arbetskraft, och flera jobbsökaraktiav viteter är redan igång, varför intresset för arbetsföretag ganska svalt var också där. Däremot visade sig intresset vara större i Tranås, där det finns en relativt sammanhållen arbetsmarknad med många mindre företag, och man kunde se flera värdefulla möjligheter med arbetsföretag som ett komplement till den verksamhet redan bedrivs för de arbetslösa. som

En övergripande synpunkt har förts fram från flera håll är de syften som att som inrättandet av arbetsföretag skall uppfylla skulle kunna uppfyllas på ett enklare och bättre sätt genom en utveckling eller justering redan beav fintliga åtgärder och företeelser. Representanter för Arbetsmarknadsverket pekar inte så sällan på de jobbsökaraktiviteter redan anordnas på olika som sätt och på bl.a. den vikariatsförmedling finns. Företrädare för arbetssom givare framhåller gärna förändringar i det arbetsrättsliga regelverket som ett sätt att underlätta flexibiliteten.

Vikten av kvalificerat stöd och handledning för aktivera och motivera att de arbetslösa och tillräckliga för detta har också framhållits - resurser från flera håll.

Från representanter för Arbetsmarknadsverket framhålls regelmässigt att det är nödvändigt att avsätta så att arbetsfönnedlingama får möjresurser lighet att klara de nya uppgifter skulle läggas på dem. Man pekar som

58 De huvudsakliga synpunkter som har kommit fram

också på att arbetsmarknadspolitiken främst har varit inriktad på åtgärder för de långtidsarbetslösa som bäst behöver stöd, men att de arbetslösa som skulle vara attraktiva för näringslivet att hyra in främst utgörs av andra grupper. Man har efterlyst klara riktlinjer för vilka som bör anvisas till arbetsföretag.

Företrädare för arbetsgivare och uthymingsföretag har uttryckt farhågor för att konkurrensen skall snedvridas och för utslagning av de företag såväl småföretag som rena uthymingsföretag som i lag ägnar sig att på olika sätt hjälpa andra företag att täcka tillfälliga behcv av att få arbetsuppgifter utförda. Bland särskilt arbetsgivarföreträdare framhålls också ofta att det knappast kommer att finnas någon marknad för irbetsföretagens uthyrningsverksamhet, om priset skall sättas konkurrensneutralt. Därvid har man bl.a. pekat på att de rena uthymingsföretagens affärsidé har visat sig bär-

kraftig bara inom vissa särskilda branscher och regioner och att arbetsföre-

tagens affärsidé knappast kan vara bättre, om priset verkligen skall sättas konkurrensneutralt.

5.2. Särskilda synpunkter från utredningens

experter

5.2.1. Ombudsmannen Bo Carlsson, Landsorganisationen i Sverige:

Allmänt

Idén med arbetsföretag är kontroversiell i flera avseenden. Med min fackliga hemvist, LO, är det framför allt uthymingsxerkåêmhçtên som känns främmande och utmanande. Det är inte primärt ett fackligt intresse att stimulera en sådan form av flexibilitet på arbetsmarknaden, som leder till en uppdelning i tillsvidareanställda respektive anställningar mer tillfällig av karaktär. Detta är en huvudinvändning mot arbesföretag, som kvarstår efter denna utredning.

Trots det kontroversiella med idén om arbetsföretag, har jag som expert i utredningen försökt att så förutsättningslöst som möjligt pröva och förädla

De huvudsakliga synpunkter har kommit fram 59 som

idén. Jag anser att läget arbetsmarknaden är så allvarligt alla idéer, att som kan leda till att minska arbetslösheten, bör prövas seriöst.

Synpunkter på utredningen

Det har varit hög takt i utredningen. Det innebär att det inte varit möjligt att granska alla detaljer, eller dess konsekvenser, så önskvärt. När de som vore här synpunktema skrivs har inte sista mötet med utredningen hållits. Jag låter därför några av mina synpunkter inför slutsammanträdet ingå i yttrandet.

Jag ser det som en grundläggande förutsätming arbetsföretag att ska vara bundet av kollektivavtal. Det bör enligt min mening vara möjligt att konstruera kollektivavtal på detsätt beskrivs i utredningen. som

Jag delar utredarens uppfattning att arbetsföretag ska tidsbevara en stämd arbetsmarknadspolitisk åtgärd ska möjlighet i de som ses som en kommuner där alla intressenter, fackliga organisationer, företag, kommun, arbetsförmedlingen m.fl. har det vill gemensamt att man pröva denna möjlighet. Ett sådant intresse är förutsättningen för att arbetsföretag ska kunna vara framgångsrikt.

I avsnitt 2.6.3. behandlas frågan om att ta tillfälliga arbeten. I tredje

stycket bör betonas att det handlar uthymingsverksarnhet arbetskraft om av och inte entreprenadverksamhet. Denna fråga i författningstas upp kommentarema, men bör klzrgöras redan här.

I avsnitt 2.7.1. anges för vilka uppgifter den anställd i som är arbetsföretag ska ha rätt till merersättnng, vid uthyrning och vid arbete för arbetsföretag. Jag anser att merersâttning ska även vid utbildning. Även ges om dessa frågor ska regleras i kcllektivavtal, är markeringen i utredningstexten viktig.

I avsnitt 2.7.2. bör texter berör avstängning från arbetslöshetskassa sam strykas. Den frågan behandlas särskilt i avsnitt 2.8.. Det räcker med att

notera att en anställd i arbetstöretag står till arbetsmarknadens förfogande. Eventuella ledigheter kan med fördel regleras i kollektivavtal.

I avsnitt 2.7.3. föreslås att arbetsvillkoret kan uppfyllas anställgenom ningen i arbetsföretaget. Däremot ska inte anställningen räknas som för-

60 De huvudsakliga synpunkter som har kommit fram

värvsarbete och därmed inte heller uppfylla villkoren för inträde i arbetslöshetskassa. Jag anser att anställningen ska kunna uppfylla villkoren också för inträde i arbetslöshetskassan. I och med att man får en anställning inom ett kollektivavtalsreglerat område, vilket är förutsättningen för att starta och anvisa arbetslösa till arbetsföretag, bör man också kunna söka inträde i en arbetslöshetskassa.

I avsnitt 2.8. tredje stycket, tas frågan om proceduren vid eventuell avstängning från kontantstöd upp. Jag anser att den ursprungliga texten som betonar att det är ägaren företrädd av arbetsförmedlingen som beslutar om

uppsägning från arbetsföretag som kan vara grund för arbetslöshetskassan

att avstänga från ersättning bör återinsättas. Det är en normal procedur vid andra åtgärder, t.ex. arbetslivsutveckling. Det finns, enligt min mening, inget skäl att hantera frågan något annat sätt när det gäller arbetsföretag.

I avsnitt 2.10.1.-4. behandlas frågan om prissättning vid uthyrning av arbetskraft. Jag anser att den modell för prissättning som föreslås i det fall arbetsföretaget är ensamt den aktuella marknaden, bör utgöra miniminivå även i det fall arbetsföretaget verkar en konkurrensutsatt marknad.

Utredningen har haft till uppgift att forma en verksamhet med arbetsföretag. Om hänsyn tas till ovanstående tror jag att förslaget får bästa möjliga utformning med hänsyn tagen till den korta tid som stått till buds. Däremot har jag inte sett som min uppgift att ta ställning till huruvida arbetsföretag bör inrättas eller inte.

5.2.2. Ombudsmannen Leif Dergel, Tjänstemännens Centralorganisation:

Jag har några viktiga punkter en annan uppfattning än utredaren om effekterna av att införa arbetsföretag. Framför allt anser jag att förslaget låser in arbetssökande i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och upplöser grunden för arbetslöshetsförsäkringen. Jag anser att anställningsbegreppet urholkas och att konkurrensen inom tjänstesektom snedvrids. Min slutsats är därför att förslaget om arbetsföretag inte bör genomföras.

De huvudsakliga synpunkter som har kommit fram 61

Inlåsningseffekter

Jag bedömer att förslaget kommer medföra allvarliga inlåsningseffekter. att Arbetsföretagen blir en ny institution arbets- och tjänstemarknadema och knappast den temporära arbetsmarknadspolitiska åtgärd de är avsedda

att vara. Staten satsar kapital i att bilda företag, anställer arbetslösa, skaffar kontorsutrusming och bedriver näringsverksamhet i form av arbetskraftsuthyming. Arbetsföretagen förutsätts teckna kollektivavtal för sina anställda. Det kommer att behövas för intern administration och arbetsledresurser ning. Utredaren grundar sin uppfattning att det sannolikt inte kommer att uppstå några inlåsningseffekter att anställningen i ett arbetsföretag ska vara högst sex månader och på att de anställda bör ägna högst hälften av sin tid arbete för företagets räkning. Jag tidsbegränsning egen anser att av anställningama och maximering tiden för internt arbete inte av nämnvärt minskar risken för inlåsning. Det kommer att vara lätt för arbetsförmedlingen att hitta särskilda skäl framför allt arbetsmarknadsläget och förrnedlingens arbetssituation förnya anvisningarna till att ett arbetsföretag och det blir en inbyggd motsättning mellan att få arbetsföretaget såsom dant att fungera och huvuduppgiften få de anställda hitta att att andra jobb.

Inrättande av arbetsföretag kommer också att få till effekt att sammansättningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inte blir den bästa med hänsyn till arbetsmarknadsläget. Arbetsföretag utbudspåverkande är en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Staten försöker öka utbudet av arbetskraft genom att helt enkelt anställa de arbetslösa för att förmå dem intensifiera att sitt sökande, delta i utbildningar och låta sig hyras ut till andra arbetsgivare. Emellertid är problemet för närvarande knappast för litet utbud av arbetskraft utan snarare för liten efterfrågan. Arbetsföretag blir därmed en onödigt stel lösning som ändå inte löser det mest angelägna problemet. Dagens arbetsmarknadssituation talar för ett aktivt förmedlingsarsnarare bete, t.ex. goda arbetsgivarkontakter och andra åtgärder för fånga att upp efterfrågan på arbetskraft. Det behövs också snabbt insatt och rätt inriktad kompetensutveckling för att de arbetssökande ska kunna fylla de lediga jobben.

Arbetsföretagen kommer sannolikt få negativa effekter för att befintliga frivilliga aktiviteter för arbetssökande. Vad gäller arbetssökningsaktiviteter och utbildning blir verksamheten i arbetsföretagen ungefär densamma som

i de hundratalet aktivitetscentra för arbetssökande TCO bedriver

som t.ex. runtom i landet. En effekt av arbetsföretagen blir att dessa frivilliga aktivi-

62 De huvudsakliga synpunkter har kommit fram som

för arbetssökande får direkt konkurrens av statligt ägda arbetsföretag teter med möjlighet att hyra ut arbetslösa till arbetsgivare. I arbetsföretagen kan arbetslösa få arbetslöshetsersättning samtidigt som lön och samtidigt som de tjänar in rätt till ersättning, vilket inte är möjligt i de frivilliga aken ny tivitetscentra. Ett bättre alternativ än att införa arbetsföretag vore att ge till verksamheten med aktivitetscentra för arbetssökande. ökade resurser

Arbetslöshetsförsäkringen

Min andra huvudsynpunkt är att förslaget om det genomförs upplöser grunden för arbetslöshetsförsäkringen. Grunden är att försäkringen ska omställningsförsäkring som försäkrar mot inkomstförlust vid arvara en betslöshet. Genomförs förslaget kommer kontant arbetsmarknadsstöd KAS och dagpenning från arbetslöshetskassorna att betalas ut som lön eller löneutfyllnad till anställda. Det upphäver gränsen mellan lön och arbetslöshetsersättning och får negativa lönepolitiska effekter.

Arbetsmarknadsfonden kommer att belastas ytterligare med ersättningama till anställda i arbetsföretag.

Anställningsbegreppet

Inrättande arbetsföretag innebär att begreppet anställning urholkas. Anav ställning arbetsföretag blir anställning bara till namnet. De flesta i ett en regler gäller vanliga anställningar kommer inte att gälla i arbetsföresom De "anställda ska undantagna från lagen om anställningsskydd, tag. vara anställningen ska tidsbegränsad till månader och de anställda kan vara sex när helst sägas utan uppsägningstid och återföras till arbetsförsom upp medlingen. De ska stå till arbetsmarknadens förfogande och uppbära arbetslöshetsersättning om de uppfyller villkoren för detta. Sammanfattningsvis kommer de flesta rättigheter i en vanlig anställning inte att gälla i arbetsföretagsanställning, däremot en del skyldigheter som t.ex. nären och arbetsplikt. Hela konstruktionen framstår som en onödigt komvaroplicerad metod att detaljstyra de arbetssökandes sätt att söka arbete.

Anställningama i arbetsföretag kan också komma att negativt påverka andra anställningar den öppna arbetsmarknaden. Det är en uppenbar risk

De huvudsakliga synpunkter som har kommit fram 63

att arbetsgivare kommer att ersätta nyanställningar med hyrd arbetskraft från arbetsföretag.

Snedvriden konkurrens

Arbetsföretagen kommer konkurrera på att uthymingsföretagens marknad och kommer enligt min uppfattning att snedvrida konkurrensen där. Deras

priser är tänkta att sättas med utgångspunkt från kostnadsnivån i inhyrningsföretagets kollektivavtal. Det är troligt att arbetsföretagen utanför storstadsområdena skulle bli dominerande eller helt ensamma på uthyrningsmarknaden. Utredaren betonar att priserna måste bestämmas marknadsmässigt och konkunensneutralt. Som konkurrensverket påpekar kan emellertid marknadspriset svårt vara att fastställa. De frivilliga insatser t.ex. lokaler och kontorsutrusming arbetsföretagen få från som avses myndigheter, fackföreningar och näringslivet måste t.ex. värderas i samband med prissättningen.

5.2.3. Chefsjuristen Anders Kruse, Arbetsmarknadsstyrelsen:

Utfommingen direktiven för utredningen av och den korta utredningstiden har knappast kunnat leda till något annat resultat än det utredningen som nu har kommit fram till. Därmed har det inte heller funnits utrymme för att utreda, eller diskutera, arbetsföretag ens om är en bra idé eller det kan om finnas andra metoder än arbetsföretag att öka flexibiliteten arbetsmark-

naden med bibehållen trygghet för de anställda. En mer förutsättningslös

utredning om hur de befintliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan utvecklas för att ytterligare underlätta en övergång från subventionerade anställningar till ordinarie arbeten hade med säkerhet varit mer fruktbar och kunnat leda till enklare lösningar än den halsbrytande juridiska konstruk-

tion, med anställda vilka samtidigt är arbetslösa, arbetsföretagen innesom bär.

Arbetsföretag i den nu föreslagna formen har enligt min mening avsevärda grundläggande brister:

Arbetsföretagen löser inte utan skapar i stället målkonflikter inom ar-

betsmarknadspolitiken. Den arbetssökande kan hyras

som ut till andra arbetsgivare, särskilt om det sker under så lång tid som sex månader, får

har kommit fram 64 De huvudsakliga synpunkter som

knappast någon drivfjäder att på heltid söka arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Samtidigt blir det svårt för den som ska söka arbete, något heltidssyssla, göra det helhjärtat hon eller han måste ta som är en att om utlrymingsuppdrag för arbetsföretagets ekonomi ska ihop. tillfälliga att Arbetsföretagen riskerar att motverka arbetsgivares vilja att anställa arbetskraft vanligt sätt -tillsvidare eller för begränsad tid i säsongsarbete, uppdrag, vikariat eller på och kan därför sannolikt komma att störa prov den ordinarie arbetsmarknaden de blir framgångsrika. Arbetsföretagen om stimulerar inte heller till den nödvändiga yrkesmässiga och geografiska rörligheten bland de arbetssökande, utan deras verksamhet skulle kunna arbetssökande väljer på sin ort för att ta tillfälliga leda till att att stanna inom arbetsföretaget i stället för att flytta till orter där de kan få uppdrag anställning. Den offentliga arbetsförmedlingens möjligheter att klara fast sin viktigaste uppgift, nämligen att tillsätta de lediga platserna, vilken framhålls särskilt viktig i årets budgetproposition, ökar inte genom arsom betsföretagen försvåras sannolikt genom att arbetsförmedlingens utan kontakter med såväl de arbetssökande i arbetsföretagen som arbetsgivare

ska genom mellanhänder.

drar alltså slutsats än utredningen när det gäller arbetsföreta- Jag en annan inlåsningseffekter. Däremot ansluter jag mig till uppfattningen att argens betsföretagen sannolikt inte kommer att få särskilt stor betydelse för att underlätta flexibiliteten på arbetsmarknaden.

Såsom utredningen konstaterar leder arbetsföretagen i sig inte till några arbetstillfällen den ordinarie arbetsmarknaden. De innebär däremot nya det tillskapas länsarbetsnämndema ägda, aktiebolag på pappeatt nya, av ret ska drivas och skötas vilken näringsverksamhet i sig, i som som annan storstäderna kanske också i konkurrens med vanliga privata företag för uthyrning arbetskraft. Detta innebär slöseri med resurser på administrativt av arbete och går också stick i stäv mot de principer statsmakterna hävdat som under år, nämligen att myndigheter normalt inte ska driva verksamsenare het i bolagsform och att det måste ifrågasättas om staten över huvud taget

ska sig i konkurrensutsatt verksamhet se prop. 1990/912100 bi-

engagera laga 1 61 och l99ll92zlOO bilaga l s. 40 f.. s. prop.

Såsom utredningen är arbetsföretag aktiebolag som driver näanger ringsverksamhet och detta kräver åtskillig administration till följd av alla de skyldigheter normalt åvilar arbetsgivare och näringsidkare, som en under skadeståndsansvar enligt olika bestämmelser i aktiebolagsytterst

De huvudsakliga synpunkter som har kommit fram 65

lagen och annan lagstiftning. Att leda arbetsföretagen, till se att de anställda med någon form av kvalitet söker arbete på heltid eller utbildas

samt sköta uthymingsverksamheten kräver med säkerhet erfaren och kom-

petent företagsledning och sannolikt också administrativ personal. Jag anser att utredningen inte har beaktat den aspekten tillräckligt och överdrivit

möjligheterna att få biträde arbetsförmedlingen, kommunen, av försäkringskassan eller parterna på arbetsmarknaden. Det också är orealistiskt att tänka sig att de arbetssökande själva i någon kvalificerad mer eller betydande omfattning ska kunna sköta sådana företagsledande uppgifter, sam-

tidigt som de ska söka arbete, utbilda sig eller hyras ut. Det är en artfrämmande uppgift för arbetsförmedlingama att äga och driva företag och

det är synnerligen tveksamt om statstjänstemännen inom den offentliga arbetsförmedlingen kan få den behövliga kompetensen och erfarenheten av

att driva företag på den begränsade tid arbetsföretagen som är tänkta att fungera.

Genom den valda lösningen med arbetsföretag som ägs och drivs den av offentliga arbetsförmedlingen förs också resurser över från det som är arbetsförmedlingens huvuduppgift, nämligen att förmedla lediga platser, till

ren administration. Eftersom utredningen inte har kunnat beräkna hur

många arbetsföretag kan komma skapas eller hur som att många anställda det blir fråga om är det svårt att bedöma storleken denna resursöverföring. Men om den preliminära beräkningen i årets budgetproposition på cirka 20 000 personer blir verklighet torde det sannolikt bli fråga om minst 500-l 000 tjänstemän får ägna sig administrera som att arbetsföretagen i stället för att bedriva platsförrnedling.

Det bör alls inte vara uppgift för de arbetssökande i en arbetsföretagen att marknadsföra olika arbetsmarknadspolitiska stöd gentemot arbetsgivare, ens i den begränsade form som utredningen tänker sig. Att bedriva arbetsmarknadspolitik innebär att ett komplicerat nät av olika stöd och insatser ska utnyttjas och arbetsförmedlingamas kunskaper är nödvändiga för att en rimlig precision i arbetsmarknadspolitiken ska kunna uppnås. Det skulle

vara ofrånkomligt att presumtiva arbetsgivare riskerar att uppfatta information om stöd löften under hand de som att kan få stöd, något säkert som skulle komplicera de följande kontakterna med arbetsförmedlingen som

ska besluta i frågor arbetsmarknadspolitiska om stöd. Förutsättningarna för statsbidrag är inte så enkelt utfonnade att det bara räcker med någon enkel information, utöver den arbetsförmedlingen som redan erbjuder, och dess-

66 De huvudsakliga synpunkter som har kommit fram

utom förutsätter beslut om stöd ofta att arbetsförmedlingen och arbetsgivaren har kommit överens om stödform, stödbelopp m.m. i en förhandling. årets budgetproposition framhålls det också att arbetsförmedlingen på ett mer dynamiskt sätt bör använda sig av möjligheten att förhandla om stödnivåer och tider och det kan endast försvåra förhandlingarna om även de arbetssökande i arbetsföretagen ska ha en roll i detta.

5.2.4. Förbundsdirektören Sven Magnusson, Sveriges Civilingen

Jag delar inte utredningens uppfattning om vilka konsekvenser i olika avseenden inrättandet av s.k. arbetsföretag skulle medföra.

Det är dels enligt min mening inte troligt att det finns någon marknad för uthyrning av arbetskraft som inte kan tillgodoses av redan etablerade företag eller av arbetsförmedlingen, dels är jag mycket tveksam rörande förutsättningarna att driva arbetsföretag.

Jag delar vidare de åsikter som har framförts av representanter från Arbetsmarknadsverket och Arbetslöshetskassomas Samorganisation. Angivna syften kunde uppfyllas ett enklare sätt genom en utveckling och justering av redan befintliga åtgärder och företeelser.

Jag anser slutligen att inrättandet av arbetsföretag ger fel signaler. Man skulle vara anställd men inte självklart ha arbete. Sådan arbetslöshet skulle tillgodoräknas för rätt till fortsatt arbetslöshetsersättning. Man skulle ha anställning, men inte ha lön osv.

Därest riksdagen fattar beslut om arbetsföretag förordas pilotprojekt.

5.2.5. Direktören Anders Sandgren, Sveriges Verkstadsindustrier:

I utredningsdirektiven anges som ett av huvudmotiven för förslaget att arbetsföretagen skall underlätta företagens expansion och nyanställningar samt "öka flexibiliteten på arbetsmarknaden".

Utredningen konstaterar emellertid med rätta att uthymingsverksamheten

sannolikt inte kommer få särskilt betydelse för underlätta fleiçiatt stor att biliteten arbetsmarknaden.

De huvudsakliga synpunkter har kommit fram 67 som

Det är beklagligt att utredningen inte getts tillfälle pröva bättre att nu sätt att öka flexibiliteten. Enligt min mening bör statsmakterna för effektivt att stimulera nyanställningar genomföra sådana lättnader i arbetsrätten att företagens risk minskar. Det är ett känt faktum att framför allt småföreta-

gamas försiktighet beror på deras bedömning den ekonomiska av stora risken med en felanställning.

Enligt förutsättningarna i direktiven är ett arbetsföretag närmast en hybrid mellan en "jobbsökarklub och ett uthymingsföretag. Även det skulle om kunna fungera i enstaka fall, när förutsätmingama är är de gynnsamma, praktiska svaghetema med förslaget enligt min mening uppenbara.

Framgångsrik uthymingsverksamhet kräver särskild upparbetad kompetens

hos personal och ledning samt varaktiga kontaktnät, vilket medför redan att den tillfälliga karaktären hos ett arbetsföretag blir svårt handikapp. ett

Att i kollektivt organiserad form söka arbete torde förutsätta dynamik i

verksamheten med professionellt stöd, knappast uppnås starka som utan personella drivkrafter och synliga framgångar de sökande verkgenom att ligen får arbete. Risken är stor att misslyckanden ifråga både uthyrning om och "jobbsökeri" förstärks i ond cirkel och skadar verksamhetens en anseende och människornas självförtroende.

Tanken att en försök att få anställning ibland kan underlättas persons av att vederbörande kan prövas på arbetet genom en uthyrning istället för tillen fällig anställning kan i och för sig vara riktig.

Detta kan emellertid enklast lösas genom att den offentliga arbetsfönnedlingen -i likhet med vad som diskuteras i Tyskland möjlighet att - ges utan anställning hyra ut t.ex. långtidsarbetslösa.

Sammantaget vill jag trots invändningama dock inte motsatta mig utredningens förslag att konstruktionen med arbetsföretag prövas genom pilotprojekt på några få orter, där förutsättningarna är särskilt gynnsamma. Skulle statsmakterna däremot- som förutskickas i statsverkspropositionen

börja starta arbetsföretag i större skala avvakta pilotprojektens - utan att erfarenheter kan resultatet bli beklämmande både mänskligt och ekonomiskt.

Författningskommentarer 69

Författningskommentarer

Lagen 1995 :XX om arbetsföretag

Lagens innehåll

I § Denna lag innehåller bestämmelser om inrättande särskilda arbetsav företag och om sådant företags verksamhet.

Denna inledande paragraf beskriver kortfattat lagens innehåll.

Vad är ett arbetsföretag

2 § Med arbetsföretag aktiebolag i vilka äger samtliga aktier avses staten och vilka enligt bolagsordningen har till syfte att anställa arbetslösa och att sysselsätta dem genom att låta dem aktivt söka arbete eller delta i nâgon utbildning eller genom att hyra ut dem. Länsarbetsnämndernaförvaltar aktierna i arbetsföretag genom de offentliga arbetsförmedlingarna.

Denna paragraf innehåller i första meningen definition arbets- - - en av företag. Staten skall äga samtliga aktier i det aktiebolag arbetsföretasom get utgör. Vidare krävs det att det statsägda aktiebolagets bolagsordning innehåller bestämmelser att bolagets syfte är anställa arbetslösa och om att att sysselsätta dem genom att låta dem aktivt söka arbete eller delta i någon utbildning eller genom att hyra ut dem. Denna definition inte in på passar något statsägt aktiebolag finns i dag. Meningen skall som är att staten bilda eller på något annat sätt införskaffa särskilda aktiebolag och till bose att

70 F ötfattningskommentarer

lagsordningen i dessa passar in definitionen. I avsnitt 2.11. berörs frågan om vilka bestämmelser som bolagsordningen i övrigt bör innehålla.

Utredningen lämnar inte något förslag rörande aktiebolagets firma.

Arbetsmarknadsstyrelsen bör ha ett ansvar för att ta fram nödvändiga mallar och handledningar för formaliafrågoma vid bildandet eller införskaffandet av aktiebolagen, se avsnitt 2.3.4.

I paragrafen har det också i andra meningen -tagits in bestämmelse - en om att det är länsarbetsnämndema som förvaltar statens aktier i arbetsföretagen. Förvaltningen skall i första hand ske genom de lokala offentliga arbetsförrnedlingama.

Arbetsföretagets verksamhet

3 § Ett arbetsfäretag får inte bedriva annan verksamhet än sådan som syftar till att a skaffa de anställda anställning, en annan b utbilda de anställda, eller c hyra ut arbetskraft.

I paragrafen ges bestämmelser om vilken verksamhet som ett arbetsföretag får bedriva. Med uthyrning av arbetskraft avses, enligt 2 § lagen 1993:440 om privat arbetsförmedling och uthyrning arbetskraft, ett av rättsförhållande mellan en beställare och en arbetsgivare som innebär att arbetsgivaren mot ersättning ställer arbetstagare till beställarens förfogande för att utföra arbete som hör till beställarens verksamhet. Arbetsföretaget får inte bedriva någon egen tillverkning eller entreprenadverksamhet. I avsnitt 2.13. berörs hur frågor om kollektivavtal för arbetsföretagets verksamhet kan hanteras.

F örfattningskommentarer 71

Den uthyrdes ställning hos inhyraren

4 § Anställda i ett arbetsföretag hyrs skall inte arbetssom ut anses som tagare hos den som hyr in dem.

För att förtydliga och för att öka förutsebarheten har det i denna paragraf tagits in en uttrycklig bestämmelse klargör att den hyr in arbetssom som kraft från ett arbetsföretag aldrig kan betraktas arbetsgivare för den insom hyrda personalen; det är i stället arbetsföretaget är arbetsgivare. Besom stämmelsen, som inte är avsedd att föranleda motsatsslut beträffande andra företags uthyming av arbetskraft, har berörts i avsnitt 2.14.

Tillämpningen lagstiftning av annan

Under denna rubrik har samlats de undantag från och modifieringar av annan lagstiftning skall gälla för arbetsföretaget, dess anställda som och dess verksamhet. För skälen för den lagtekniska lösning som har valts hänvisas till avsnitt

Anställningsskyddslagen

5 § Anställda i ett arbetsföretag är undantagnafrån tillämpningen av lagen 1982 .°80 om anställningsskydd.

Anställningsavtalet mellan arbetsföretaget och den anställde gäller tills vidare, dock längst under sex månader. Anställningsavtalet kan sägas upp utan uppsägningstid. Avtalsvillkor bryter detta är ogiltiga. som mot

I första stycket finns det en bestämmelse som undantar de arbetsföretagsanställda från tillämpningen anställningsskyddslagen. av

72 Fötfattningskømmentarer

Det andra stycket innehåller tvingande regler om vad som skall gälla enligt anställningsavtalen mellan arbetsföretaget och de anställda.

Anställningsavtalet skall gälla tills vidare, men det skall utan uppsägning eller åtgärd upphöra sedan det har löpt under en viss i avtalet angiannan ven tid som får vara längst sex månader. Detta innebär att anställningstiden längst kan uppgå till sex månader. Skulle arbetsförmedlingen med åbero- pande särskilda skäl i samband med anställningstidens utgång åter av anvisa den anställde till arbetsföretaget, får ett nytt anställningsavtal träffas.

Att anställningsavtalet skall gälla tills vidare innebär att uppsägningsrätten i princip är fri på samma sätt som var fallet före ikraftträdandet av 1974 års anställningsskyddslag med dess generella krav saklig grund för en ar-

betsgivares uppsägning. Uppsägning kan ske när som helst under anställ-

ningstiden, och denna paragraf framgår att någon särskild uppsägningsav tid inte behöver iakttas. Det sagda innebär att anställningsavtalet genom nu uppsägning i princip kan bringas att upphöra omedelbart när som helst under anstälhiingstiden.

Av sista meningen framgår att avtal, såväl kollektivavtal som enskilda anställningsavtal, som föreskriver andra villkor än vad som nu har sagts är ogiltiga. Det är alltså inte möjligt att med giltig verkan genom avtal t.ex. inskränka den fria uppsägningsrätten eller föreskriva att en viss uppsägningstid skall iakttas.

Semesterlagen

6 § Anställda i ett arbetsföretag har inte rätt till semesterlön eller semesterersättning enligt semesterlagen 1977:480.

Denna paragraf undantar de arbetsföretagsanställda från rätt till semesterlön eller semesterersättning enligt semesterlagen. Bestämmelsen har berörts i avsnitt 2.9.2.4. Det är tillåtet att i kollektivavtal komma överens om

34 Se AD 1967 17och uttalandeni AD 1976 33. t.ex. nr nr

F örfattningskommentarer 73

att semesterlön eller semesterersätming skall betalas till den som är anställd i ett arbetsföretag.

Sjuklönelagen

7 § Lagen 1991:1047 om sjuklön skall inte tillämpas på anställda i ett arbetsföretag.

Paragrafen undantar de arbetsföretagsanställda från tillämpningen sjukav lönelagen. Den som är anställd i ettarbetsföretag har alltså inte rätt till nâgon ersättning från arbetsföretaget vid frånvaro grund sjukdom. Därav emot kan det finnas en rätt till sjukpenning enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring, se 10 § nedan.

Lagstiftningen kontantstöd vid arbetslöshet om

8 § När lagen 1973:370 om arbetslöshetsförsäkring och lagen 1973:371 kontant arbetsmarknadsstöd skall tillämpas, skall anställda om i ett arbetsföretag arbetslösa och anmälda arbetssökande anses vara som hos den ojfentliga arbetsförmedlingen. När skall bedöma, den man om som är eller har varit anställd i ett arbetsföretag uppfyller arbetsvillkoret enligt dessa lagar, skall dock anställningstiden i arbetsföretaget jämställas med förvärvsarbetstid. Dagpenning enligt lagen arbetslöshetsförsäkring om betalas till den som har uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom anställning i ett arbetsföretag med det belopp regeringen fastställer. som

Ersättning får betalas för hela anställningstiden till anställda i ett arbetsföretag trots bestämmelserna ersättningsperiodens om längd i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen kontant arbetsmarknadsstöd. om

Bestämmelserna i 20 § sista stycket lagen arbetslöshetsförsäkring skall om inte tillämpas pâ den ersättning som anställda i ett arbetsföretag får från företaget på grund av anställningen.

Att en anställd i ett arbetsföretag utan giltig anledning har föranlett att anställningen upphör uppsägning skall grund för genom anses vara av-

74 F örfattningskommentarer

stängning från rätt till ersättning vid tillämpningen av lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd. Detta skall också gälla när någon som av den offentliga arbetsförmedlingen har anvisats anställning i ett arbetsföretag utan giltig anledning vägrar att ta anställningen.

Ett arbetsföretag skall till arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd lämna de uppgifter som behövs för att rätt ersättning skall kunna betalas ut till den som är eller har varit anställd i arbetsföretaget.

Paragrafen tar upp de justeringar i lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen om kontant arbetsmarknadsstöd som behövs beträffande den som är eller har varit anställd i ett arbetsföretag. Denna paragraf innebär således att vissa ingrepp görs i de nämnda lagama. Men det är alltså t.ex. vid dagpenning fortfarande fråga om att- med de justeringar som framgår av denna paragraf tillämpa lagen om arbetslöshetsförsäkring jämför t.ex. - 39 § lagen om arbetslöshetsförsäkring, där det talas om ersättning i enlighet med bestämmelserna i denna lag". I fråga om skälen för den valda lagtekniska lösningen hänvisas till avsnitt

I första stycket finns, i första meningen, den grundläggande regeln om att den som är anställd i ett arbetsföretag skall anses som arbetslös vid tillämpningen av lagama.

Kravet i lagarna på att den arbetslöse skall omedelbart stå till arbetsmarknadens förfogande för att få ersättning gäller även den som är anställd i ett arbetsföretag. I den mån den arbetsföretagsanställde uteblir från sin anställning eller har ledigt från den finns det alltså inte någon rätt till ersättning enligt lagama; arbetsföretaget är, enligt sista stycket i paragrafen, skyldigt att lämna den som beslutar om ersättningen sådana uppgifter om bl.a. frånvaro att rätt ersättning kan betalas ut.

Regeln om att den arbetsföretagsanställde skall betraktas som arbetslös har också betydelse för bedömningen om han har rätt till inträde i en arbetslöshetskassa. Någon sådan rätt finns alltså inte grund av anställningen i arbetsföretaget.

andra meningen i det första stycket finns det ett undantag från huvudregeln om att den arbetsföretagsanställde skall anses som arbetslös. Det

Författningskommentarer 75

gäller vid bedömningen det s.k. arbetsvillkoret av enligt lagama. Anställningstiden i arbetsföretaget skall därvid jämställas med sådan tid under

vilken förvärvsarbete har utförts. För den som härigenom har uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom anställningen i arbetsföretaget fastställs, enligt tredje meningen, dagpenning till det belopp som regeringen

bestämmer.35

Genom anställningen uppfyller den arbetsföretagsanställde alltså arbetsvillkoret samtidigt som dagpenning eller kontant arbetsmarknadsstöd betalas. Det kan därför inträffa att ersättningsperioden går till ända utan att den arbetsföretagsanställde, anställningen genom i arbetsföretaget eller på något annat sätt, har hunnit uppfylla arbetsvillkoret. Denna situation behandlas i det andra stycket. Enligt bestämmelsen i det stycket skall dagpenning

eller kontant arbetsmarknadsstöd nämligen betalas för hela anställningstiden utan hinder bestämmelserna av om ersättningsperiodens längd. För den som är anställd i ett arbetsföretag när en ersättningsperiod löper ut bedöms alltså vid den tidpunkten om arbetsvillkoret för en ny period är uppfyllt. Är detta fallet, börjar den nya perioden genast att löpa. Men skulle

arbetsvillkoret då inte uppfyllt, får vara - enligt andra stycket fortsatt sättning ändå betalas för hela den resterande anställningstiden. När an-

ställningen har upphört får det på bedömas - nytt - om arbetsvillkoret för en ny ersättningsperiod då är uppfyllt.

Enligt 20 § sista stycket lagen arbetslöshetsförsäkring

om avräknas från dagpenningen fortlöpande ersättning från annan än arbetslöshetskassa med

anledning arbetslöshet. I det av tredje stycket finns uttrycklig regel en om att denna bestämmelse inte skall tillämpas beträffande den ersättning som

en anställd i ett arbetsföretag får från företaget på grund av anställningen. Den anställde får alltså behålla dagpenningen ograverad trots att han kan få

viss ersättning från arbetsföretaget när han utför arbete såsom uthyrd eller

för arbetsföretagets räkning. egen

I fjärde stycket görs komplettering en av de grunder för avstängning från ersättning som finns enligt lagarna.

35 Jämför vad som gäller enligt 20 § fjärde stycket lagen om arbetslöshetsförsäkring beträffandeden som har uppfyllt arbetsvillkoret huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har betalats.

76 F örfattningskommentarer

Den efter anvisning utan giltig anledning vägrar att ta anställning i ett som arbetsföretag kan avstängas jämför 12 § förordningen l987:405 om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten rörande länsarbetsnärnndens skyldighet att i sådant fall underrätta behörig instans.

Också den som utan giltig anledning föranleder att hans arbetsföretagsanställning upphör genom uppsägning kan avstängas. Det är här bara det fallet att anställningen har upphört genom uppsägning som avses. Har anställningen upphört därför att anställningstiden, som får vara under längst månader, har löpt ut, kommer givetvis inte avstängning i fråga. Såväl sex uppsägning från arbetsföretagets som den anställdes sida avses med avstängningsregeln. För avstängning krävs att den anställde har föranlett uppsägningen och att detta har skett utan giltig anledning. Sker uppsägning därför att arbetsföretaget skall läggas ned eller därför att det har kommit fram att den anställde har utbildningsbehov eller arbetshandikapp, som inte kan klaras inom arbetsföretagets ram, kommer avstängning alltså inte i av fråga.

Det femte stycket reglerar arbetsföretagets skyldighet att lämna uppgifter till arbetslöshetskassa och länsarbetsnämnd, dvs. de organ som i första hand beslutar ersättning enligt lagen om arbetslöshetsersättning och om arbetsmarknadsstöd. Skyldigheten omfattar de uppgifter lagen om kontant behövs för att rätt ersättning enligt de närrmda lagarna skall kunna besom talas ut, t.ex. uppgift om frånvaro och om uppsägning från anstälhiingen.

Bestämmelser stöd till arbetsgivare som anställer en arbetslös om 9 § Vid tillämpningen författningsbestämmelser om stöd till arbetsgivaav anställer arbetslös skall en anställning i ett arbetsföretag jämre som en ställas med arbetslöshet.

Denna paragraf syftar till att jämställa arbetsföretagsanställda med arbetslösa vid tillämpningen av författningsregler om olika stödformer vid anställning. Den anställer en anställd i ett arbetsföretag kan alltså få stöd som på samma villkor och under samma förutsättningar som om den han anställer hade varit arbetslös.

Författningskommentarer 77

Lagen om allmän försäkring

10 § När lagen 1962:381 om allmän försäkring skall tillämpas på anställda i ett arbetsföretag gäller följande: a Vid beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst skall bortse man från anställningen i arbetgföretaget och den ersättning företaget som betalar ut. b Villkoren i 3 kap. 10 § första stycket 1 lagen allmän försäkring c om skall anses uppfyllda under anställningstiden.

En allmän försäkringskassa fâr lämna stöd till arbetsföretag.

Reglerna i första stycket innebär att den arbetsföretagsanställde i princip

kommer att jämställas med den som är arbetslös vid tillämpning lagen av om allmän försäkring, dock att ersättningen från arbetsföretaget, på vilken socialavgifter och allmänna egenavgifter skall betalas, i förekommande fall kommer att vara pensionsgrundande.

Avsikten är att den sjukpenninggrundande inkomsten inte skall ändras vare sig nedåt eller uppåt på grund av anställningen i arbetsföretaget eller den ersättning som utgår från arbetsföretaget. Ersättningen från arbetsföretaget

skall inte påverka den sjukpenninggrundande inkomsten. Den arbetsföretagsanställde skall alltså ha rätt till sjukpenninggrundande inkomst samma som han skulle ha haft om han hade fortsatt att arbetslös.35 vara

Genom bestämmelsen att villkoren i 3 kap. 10 § första stycket l lagen om c om allmän försäkring skall anses uppfyllda jämställs den arbetsföretagsan-

ställde, som inte omfattas av sjuklönelagen se 7 § ovan, med den

som är arbetslös.

36 Jämför 3 § första stycket 3 Riksförsäkringsverketsföreskrifter RFFS 1981:5 om sjukpenninggrundandeinkomst. Seockså,beträffandesjukpenning,SOU 1993:52 s. 315 och bilaga s. 22 ff. och Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1990:5 20 s. och 43 samt, beträffandetillfällig föräldrapenning, Riksförsäkringsverketsallmänna råd 1993:10 23, jämför FOD 1986:14. s.

örfattningskommentarer 78 F

Bestämmelsen i det andra stycket klargör att en allmän försäkringskassa

får på olika sätt lämna stöd till arbetsföretag.37

Kommunallagen

11 § En kommun får kommunallagen 1991 1900 lämna stöd till artrots betsföretag.

Regeln i denna paragraf klargör kommun på olika sätt får lämna stöd att en till arbetsföretag att bestämmelserna i kommunallagen hindrar det. utan

Inbetalning av pengar till staten

§ den betalning arbetsföretag fått för uthyrning av arbets- 12 Av som ett skall företaget betala in till belopp mot vad de kraft staten ett som svarar uthyrda arbetstagarna under uthyrningstiden har fått enligt lagen 1973:370 arbetslöshetgförsäkring eller lagen l 973 7 om kontant om arbetsmarknadsstöd.

paragraf innehåller regel skyldighet för arbetsföretag att till Denna en om betala in del den kontanta ersättning företaget har tagit staten en av som från för uthyrning arbetskraft. Det belopp som skall betalas emot annan av skall vad för uthymingstiden har betalats i kontantstöd in svara mot som arbetslöshet till de arbetstagare har hyrts ut. De verkställighetsvid som föreskrifter behövs för tillämpningen denna regel kan meddelas av som av förordning, varvid regeringen kan överlåta åt lämplig regeringen genom myndighet meddela sådana föreskrifter.33 att

Ett lagstiftningstekniskt alternativ till den föreslagna lagbestärnmelsen vore i lagen bara in bemyndigande för regeringen eller den myndighet att ta ett

37 Jämför 18 kap. 5 § lagen om allmän försäkring. 38 8 kap. 13 § regeringsformen.

Författningskommentarer 79

som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter den offentliga om avgift för arbetsföretag som avses.39

Att det har getts särskilda författningsregler ett slags offentlig avgift för om arbetsföretagets inbetalning till av pengar staten, dvs. aktieägaren, för bl.a. med sig att reglerna i aktiebolagslagen 1975:1385 utbetalning om av ett aktiebolags pengar till aktieägarna inte behöver iakttas.

Av vad som anförs i avsnitt 2.12. framgår att utredningen i första hand förordar att någon regel inbetalning till inte införs. om av pengar staten Av det nämnda avsnittet framgår också anledningen till att utredningen trots detta lämnar förslag till utformningen av en sådan regel.

Ikraftträdande

Denna lag träder i kraft den och gäller till den Lagen gäller dock även därefter ifråga förhållanden tiden dessförinnan. om som avser

Utredningen har inte ansett det ankommer på den att att lämna förslag till vilket datum den lagstiftning behövs för som att inrätta arbetsföretag bör träda i kraft.

Som anförs i avsnitt bör lagen arbetsföretag tidsbegränsad och om vara gälla under förslagsvis tre år.

39 8 kap. 9 § andra stycket regeringsformen.

Statens offentliga utredningar 1995

Kronologisk förteckning

Ettrenodlatnäringsförbud. N. 2. ArbetsföretagEn - ny möjlighetförarbetslösa. A.

Statens 1995

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet ArbetsföretagEnny möjlighetförarbetslösa. 2 - Näringsdepartementet Enrenodlat näringsförbud. I