Steg mot en minoritetspolitik betänkande.
Ur KB:s samlingar
Digitaliserad år 2015
STEG MOT EN
NIINORITETSPOLITIK
konvention för
Europarådets
av nationella minoriteter
skydd
som
Betänkande av minoritetssprâkskommittén
3/0
42: offentliga utredningar
Statens
1997: 193
Jordbruksdepartementet
mot en
Steg
minoritetspolitik
konvention för
Europarådets
av nationella minoriteter
skydd
Betänkande av Minoritetsspråkskommittén
Stockholm 1997
SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.
Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.0rder@liber.se Internet: www.fritzes.se
Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25
ISBN 91-38-20819-9 Stockholm 1997 ISSN 0375-25OX
Till statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet
Regeringen beslutade den 18 maj 1995 att tillkalla en kommitté med uppgift utreda frågan och i så fall vilket sätt, som Sverige
att om, bör ansluta sig till Europarådets konvention regionala språk och
om minoritetsspråk.
Till ordförande i kommittén förordnades fr.o.m. den 27 oktober 1995 riksdagsledamoten Carin Lundberg s.
Från och med dag förordnades till ledamöter i kommittén,
samma sedermera kommitténs sektion riksdagsledamoten Ulf Kero s, riksdagsledamoten Birgitta Wichne m, professorn Henning Johansson
Tornedalingars Riksförbund STR-T, hemspråksläraren Anita
Svenska
Kangas Sverigefinska Riksförbundet och fil dr. Susanna Angeus Kuoljok Sametinget. Till sakkunnig i kommittén förordnades från och med dag byrâdirektören Lars Lindgren Nordiska
samma Zigenarrådet. Lars Lindgren entledigades med verkan från och med den 1 oktober 1996. Samma dag förordnades adjunkten Bengt Sandström sakkunnig Nordiska Zigenarrådet. Från och med den
som 26 1997 förordnades konsulten Susanne Sznajderman Rytz
mars Judiska Centralrådet till sakkunnig i kommitténs sektion
Regeringen beslutade den 17 oktober 1996 om tilläggsdirektiv med den innebörden att kommittén skulle utreda frågan om Sverige bör ratificera Europarådets ramkonventionen om nationella minoriteter och
vilka åtgärder i sådant fall är nödvändiga för att Sverige skall om som kunna efterleva bestämmelserna i konventionen. 1 tillägssdirektiven
att kommittén skulle arbeta två sektioner, en för det angavs ursprungliga uppdraget och en för det nu aktuella uppdraget.
Till ledamöter i kommitténs sektion 2 förordnades från och med den 26 november 1996, fil. stud. Monica Harvey kd, kamrer Siv Holma v, politiskt sakkunnige Anders Ljunggren c, riksdagsledamoten Lennart Rohdin fp, skribent Elisabet Rydell-Janson mp, riksdagsledamoten Paavo Vallius s. Departementschefen angav att ledamöter-
Birgitta Wichne m och Ulf Kero s även skulle vara ledamöter na i sektion 2 samt att båda sektionerna skulle ledas av riksdagsledamoten Carin Lundberg s såsom ordförande.
Till experter i kommittén förordnades från och med den 23 november 1995, hovrättsassessorn numera kanslirådet Lars Borg, departementssekreteraren Torbjörn Eklund, departementssekreteraren Eric de Groat, departementssekreteraren Eva-Lotta Johansson, departementssekreteraren Göran Ternbo, hovrättsassessorn Göran Eriksson och hovrättsassessorn Helena Jäderblom. Göran Eriksson entledigades från och med den 7 november 1996. Från och med samma dag förordnades hovrättsassessorn Tomas Zander till expert i kommittén. Göran Ternbo entledigades från uppdraget expert i kommittén från och med den
som 11 augusti 1997 och ersattes som expert från och med samma dag av departementssekreteraren Ann Blomberg. Torbjörn Eklund entledigades från uppdraget expert i kommittén från och med den 6
som november 1997 och ersattes samma dag kammarrättsassessorn Carin Jahn.
Som sekreterare i kommittén fr.o.m. den 6 november 1995 anställdes hovrättsassessorn Marie B. Hagsgård och fr.o.m. den 3 mars 1996 anställdes hovrättsassessorn Ragnhild Lövrup som biträdande sekreterare.
Kommittén har antagit namnet Minoritetsspråkskommittén.
Härmed överlämnar Minoritetsspråkskommitténs sektion 2 sitt betänkande Steg mot en minoritetspolitik SOU 1997:193.
Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande. Minoritetsspråkskommitténs uppdrag är med detta avslutat.
Stockholm i december 1997
Carin Lundberg
Monica Harvey Siv Holma Ulf Kero
Anders Ljunggren Lennart Rohdin Paavo Vallius
Elisabet Rydell-Janson Birgitta Wichne
/Ragnhild Lövrup
Innehållsförteckning
Sammanfattning 9
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Summary 15
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande 21
. . . . . . . . 1.1 Uppdraget i kommitténs sektion 2 21
. . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Generella direktiv 22
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Kommitténs arbete i sektion 2 23
. . . . . . . . . . . . . . . . .
2 Sverige bör ratificera ramkonventionen 25
. . . . . . . . . . .
3 Vad kännetecknar en nationell minoritet 29
. . . . . . . . . . 3.1 Inledning 29
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Inspirationskällor för ramkonventionen 30
. . . . . . . . . . . . 3.2.1 Förenta nationerna 30
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Europarådet. 32
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.3 Europeiska säkerhetskonferensen OSSE 33
——— . . . . 3.3 Våra nordiska grannar om minoritetsbegreppet 35
. . . . . . . 3.3.1 Norge 35
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.3.2 Finland 35
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.4 Danmark 36
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Länder ratificerat ramkonventionen 36
som
. . . . . . . . . . . 3.5 Genomgång av kriterierna i ett minoritetsbegrepp 37
. . . . . 3.5.1 Inledning 38
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 3.5.2 Grupp med uttalad samhörighet som till antalet
i förhållande till resten av befolkningen har
icke dominerande ställning 39
en
. . . . . . . . . . . . 3.5.3 Gruppens särart och självidentifikation 41
. . . . . . 3.5.4 Historiska eller långvariga band med Sverige 42
. . 3.5.5 Medborgarskap 43
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.6 Sammanfattning 44
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
4 Nationella minoriteteri Sverige 47
. . . . . . . . . . . . . . . .
5 Ramkonventionens bestämmelser och svenska
bestämmelser till skydd för nationella minoriteter 55
. . . . .
Innehållsförteckning
5.1 Inledning 55 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 En kort beskrivning av ramkonventionen 58 . . . . . . . . . . . 5.2.1 Ramkonventionens uppbyggnad 59 . . . . . . . . . . . 5.3 Grundläggande principer, sektion 1 60 . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1 Artiklarna 1-3 60 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Åtaganden enligt konventionen, sektion 2 61 . . . . . . . . . . 5.4.1 Jämlikhet och likhet inför lagen, artikel 4 61 . . . . 5.4.2 Att säkerställa förutsättningar, artikel 5 62 . . . . . . 5.4.3 Främja tolerans och dialog, artikel 6 64 . . . . . . . 5.4.4 Grundläggande fri- och rättigheter, artikel 7 65 . . . 5.4.5 Religionsfrihet, artikel 8 65 . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.6 Yttrandefrihet och massmedia, artikel 9 66 . . . . . . 5.4.7 Minoritetsspråk, artikel 10 67 . . . . . . . . . . . . . . 5.4.8 Namn och skyltar, artikel ll 69 . . . . . . . . . . . . 5.4.9 Utbildning och forskning, artiklarna 12-14 70 . . . 5.4. 10 Deltagande i det sociala, kulturella och
ekonomiska livet, artikel 15 72 . . . . . . . . . . . . .
5.4.11 Befolkningsförflyttningar, artikelarna 16-17 74
. . 5.4.12 Bilaterala och multilaterala avtal, artikel 18 75 . . . 5.4.13 Inskränkningar, artikel 19 76 . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Tolknings- och tillämpningsbestännnelser, sektion 3 77 . . . .
5.6 Övervakningsmekanismen, sektion 4 77
. . . . . . . . . . . .
6 Förslag till åtgärder för att stärka de nationella
minoriteternas ställning 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning .81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Innehåll och utformning av en minoritetspolitik för
nationella minoriteter 83 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Ett erkännande av de nationella minoriteterna 84 . . . . . . . . 6.3.1 Skäl för ett erkännande av de nationella
minoriteterna 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Olika sätt att erkänna de nationella
minoriteterna 85 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Åtgärder för att sprida kunskap om de svenska
nationella minoriteterna 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Skäl för att sprida kunskaper om de
nationella minoriteterna och för att skapa en
dialog mellan dem och majoriteten 89 . . . . . . . . . 6.4.2 Utbildning 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.3 Massmedia 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.4 Kultur 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Inflytande för de nationella minoriteterna
6.5.1 Skäl för ett ökat inflytande för de nationella
Innehållsförteckning
minoriteterna 97
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
6.5.2 Olika åtgärder för att öka de nationella
minoriteternas möjligheter till inflytande 98
. . . . . 6.6 OvrigaH förslag i sektion l 101
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Det fortsatta arbetet med en minoritetspolitik
-
de nationella minoriteternas egna förslag 105
. . . . . . . . . .
7 Finansiering 11 l
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Särskilt yttrande 113
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Bilagor Bilaga 1 Kommittédirektiv 115
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Ramkonvention för skydd av nationella
minoriteter 119
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Sammanfattning
Minoritetsspråkskommitténs sektion 2 har haft till uppgift att utreda
frågan Sverige bör ratiñcera Europarâdets ramkonvention till om skydd för nationella minoriteter och vilka åtgärder i sådant fall är som nödvändiga för att Sverige ska kunna efterleva bestämmelserna i
ramkonventionen. Europarådets ramkonvention för skydd nationella minoriteter är av det första juridiskt bindande multilaterala dokumentet rörande minoritetsfrägor i allmänhet. Konventionen anger de principer som efterleva till skydd för de nationella minoriteterna. staterna åtar sig att Skyddet nationella minoriteter är viktig del av skyddet för av en mänskliga fri- och rättigheter. I Europarådet har skyddet för nationella minoriteter viktig utgångspunkt för att kunna bygga ett setts som en stabilt, demokratiskt och säkert Europa. De skydd och rättigheter som kommit till uttryck i ramkonventionen skall förverkligas genom nationell lag och lämplig regeringspolitik. Ramkonventionen innefattar enbart förbud diskriminering de personer som tillhör inte ett mot av nationell minoritet utan omfattar även ett aktivt stöd för dessa en strävan behålla sin minoritetskultur och identitet. personers att egen Ramkonventionen inbegriper inte något erkännande av kollektiva rättigheter minoritetsskyddet gäller i huvudsak den enskilde utan individen. Ramkonventionen har i december 1997 ratificerats av 13 stater och kommer träda i kraft den l februari 1998. Bland de som ratiñcerat att konventionen är Norge, Danmark och Finland. Sverige har under-
tecknat konventionen.
Sverige bör ratiñcera ramkonventionen
Vi föreslår Sverige ratificerar ramkonventionen. Det är en att markering Sverige i linje med tidigare förd politik, ställer sig av att med ökat skydd för mänskliga fri- och rättigheter. bakom arbetet ett På år har frågor skydd för nationella minoriteter i Europa senare om fått förnyad aktualitet följd de omvälvningar som ägt rum som en av Östeuropa. Det är därför viktigt att Sverige, som av tradition värnat i skyddet för mänskliga fri- och rättigheter, ratificerar ramkonom
ventionen och på detta sätt markerar sitt beslut att skydda sina egna nationella minoriteters rätt.
En ratiñcering är också ett erkännande den mångkulturella
av historia som Sverige har och de nationella minoriteterna sedan som lång tid del är en av. I svensk lagstiftning och den politiska debatten har begreppet minoritet ofta använts invandrargrupper. För det tydligt ska om att framgå att ratiñceringen omfattar de länge har funnits i grupper som landet som nationella eller inhemska minoriteter, föreslår vi de ska att nämnas vid namn i samband med ratiñceringen. De nationella minoriteterna har också framfört önskemål ratiñcering. om
Vad kännetecknar en nationell minoritet och vilka grupper är nationella minoriteter
Ramkonventionen saknar avsiktligt definition begreppet en av nationella minoriteter. Det möter allmänt sett betydande svårigheter att enas om en sådan definition. Europarådets medlemsstater intog en pragmatisk hållning i detta avseende och överlämnade till avtalsslutande parter att i varje enskilt fall bedöma för eller vilka de enskilda vem
artiklarna skall vara tillämpliga. Minoritetsspråkskommitténs sektion
2 ska därför enligt direktiven lämna förslag till kriterier för ett minoritetsbegrepp avseende inhemska nationella minoriteter. Utgångspunkten för våra förslag till kriterier är den inställning ramkonsom ventionen vilar på, nämligen att minoritetsbegreppet endast ska omfatta minoriteter med långvarigt boende i landet. Vi anser att följande kriterier bör uppfyllda för att vara en grupp ska betraktas som en nationell minoritet:
Grupp med uttalad samhörighet, som till antalet i förhållande till resten av befolkningen inte har en dominerande ställning,
Religiös, språklig, traditionell och/eller kulturell särart, -
Historiska eller långvariga band med Sverige —-
Självidentiñkation: den enskilde såväl som gruppen skall ha - en vilja och strävan att behålla sin identitet
Vi anser att samer, tornedalingar, sverigefinnar, och judar romer uppfyller dessa kriterier och därmed är nationella minoriteter.
Sammanfattning
Steg mot en minoritetspolitik
Sverige ska kunna uppfylla ramkonventionens intentioner och För att syfte, bör Sverige lägga grunden för samlad och övergripande en minoritetspolitik. En sådan politik bör vara direkt inriktad skydd för de nationella minoritetsgrupperna i Sverige och, i enlighet med konventionen, vidta åtgärder främjar deras möjlighet att bevara som och utveckla sin kultur och identitet. Riksdagen har nyligen beslutat om den framtida integrationspolitibl innehåller förslag att den generella politiken i ken som a om framtiden ska utformas med utgångspunkt att Sverige grund av invandring är ett mångkulturellt land. Det är enligt vår numera viktigt inte glömmer, att Sverige varit mång-
uppfattning att man
kulturellt under landets hela historia och flera av de kulturer som funnits under många hundra år fortfarande finns som en levande del
det svenska sarnhållet. av första bör svensk minoritetspolitik innefatta ett erkän- I ett steg en minoriteterna, åtgärder för att sprida kunskaper bland nande av de nationella minoriteterna, deras kultur,
majoritetsbefolkningen om
språk, religion och traditioner samt deras historia i Sverige. Dessutom vidtas gör det möjligt för som tillhör de bör åtgärder som personer minoriteterna delta i och påverka den framtida utnationella att
formningen av minoritetspolitiken.
Åtgärder för att erkänna de nationella minoriteterna
Vi föreslår de nationella minoriteterna erkänns genom att de nämns att samband med Sverige ratificerar rarnkonventionen. Om vid nanm i att ratificering i enlighet med vad vi föreslår förenas med att grunden en svensk minoritetspolitik med klar inriktning de läggs för en blir det tydligt, både i Sverige och innationella minoriteterna, dessa är nationella minoriteter i Sverige och ternationellt, att grupper vilket skydd de omfattas av. föreslår frågan grundlagsändring övervägs med Vi även, att om en tillägg införs till den nuvarande bestämrnelbl a den innebörden att ett RF 1 kap. 2 § 4 st, så att de nationella
sen i Regeringsfonnen
minoriteterna nämns vid och deras ställning som nationell namn minoritet därmed markeras. En ändring grundlagen är dock något av måste övervägas många olika aspekter. som noga ur
ll
Sammanfattning
Åtgärder för att sprida kunskap
Ett erkännande av de nationella minoriteterna måste, om dessa
grupper ska få ett sådant skydd som ramkonventionen förenas med
anger, åtgärder för att sprida kunskaper om dessa grupper och deras kultur, språk och historia som en del av vårt gemensamma kulturarv och samhället idag. Ökad kunskap de nationella minoriteterna och
av om deras del i vår historia och vårt kulturarv tror är nödvändig om de nationella minoriteterna ska få respekt, förståelse och stöd för sina strävanden att bevara sin kultur, sitt språk, sin religion m.m. Det är också enligt vår uppfattning en förutsättning för ett ökat utbyte mellan samer, tornedalingar, sverigeñnnar, romer och judar samt den svenska majoritetsbefolkningen.
Vi föreslår därför en rad åtgärder inom områdena utbildning och forskning, massmedia och kultur. Bland åtgärderna kan nämnas tillägg i läroplanerna så att kunskap om de nationella minoriteternas historia, kultur, språk och religion i Sverige ska ingå som ett kunskapskrav i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Utbildning i detta bör även ingå som en del i kursplanerna i ämnena svenska, historia, religion och samhällskunskap. Vi föreslår att åtgärder vidtas för att säkerställa långsiktigt stöd till åtminstone en folkhögskola ett
som kulturcentrum för varje nationell minoritet. Vi anser att det finns anledning att överväga de framtida villkoren för sändningsrätt så att minoriteternas behov särskilt beaktas av radio- och TV-programföretagen i allmänhetens tjänst. Vilka dessa behov är kan växla mellan de olika nationella minoritetsgrupperna och mellan olika sakområden som språk, kultur religion m.m.
De nationella minoriteternas kulturyttringar måste enligt vår uppfattning tillräckligt stor andel av statens kulturstöd. Vi understryker också betydelsen av att samisk och tornedalsk kultur får ett tillräckligt stöd och utrymme i de regionala kultursatsningarna i de geografiska områden där dessa kulturer funnits under århundraden tillbaka och fortfarande finns idag. Kulturområdet är enligt ramkonventionen ett mycket viktigt område där dialog mellan minoriteter och majoriteten kan skapas. Vi föreslår även åtgärder för att skapa en interkulturell dialog och ett utbyte mellan de nationella minoriteterna och majoritetsbefolkningen
193 Sammanfattning sou 1997;
Åtgärder för att ge möjlighet till inflytande för de nationella
minoriteterna
Det är största vikt att de nationella minoriteterna kan påverka av utformningen framtida svensk minoritetspolitik med direkt av en inriktning skydd dessa För att det ska vara möjligt av grupper. krävs, i enlighet med konventionen, att det finns former för påverkan för de nationella minoriteterna när beslut som rör dem övervägs, genomförs och utvärderas. Hur detta bör utformas bör övervägas tillsammans med de noga nationella minoriteterna själva. Det kan visa sig att olika former för samråd och påverkan olika väl för olika grupper. Frågan om passar hur samtliga och inte bara de som idag finns representerade personer i olika organisationer ska möjlighet att påverka sin situation bör också övervägas. Vi föreslår därför att en utredning tillsätts med uppdrag att undersöka olika former för inflytande, såsom ett ökat organisationsstöd, deltagande i samrådsgrupper med företrädare för myndigheter fl. Det kan även finnas anledning att utvärdera de m former för påverkan och samverkan som finns idag. Liksom minoritetsspråkskommitténs sektion l föreslår vi att en regional samrådsgrupp inrättas i Norrbotten för att föreslå åtgärder för främja interkulturell dialog mellan de olika nationella minoriteatt en minoriteterna och majoriteten emellan framförallt inom terna samt områdena utbildning och kultur.
Ytterligare förslag
sektion lämnar förslag beträffande
Minoritetsspråkskommitténs som
minoritetsspråkskonvention, föreslår lång rad åtgärder
Europarådets en stärka landsdels- och minoritetsspråken i Sverige. Eftersom för att förslag också inom ramkonventionen, har vi flera av dessa ryms dem. Våra förslag sammanfaller i stora delar med sektion övervägt vi har i flera fall gjort tillägg och förändringar. s, men enligt vår uppfattnng verka för att ett ökat nordiskt Sverige bör ska omfatta samtliga nationella minoriteter i den mån samarbete överiga nordiska länder erkänner nationella minoriteter som samma Samarbetet bör omfatta samtliga frågor intresse för de Sverige. av nationella minoriteterna såsom kultur, historia, språk religion m.m. Sektion l har föreslagit regionala tillämpliga regler om rätt att
använda minoritetsspråk i domstolar och förvaltningsmyndigheter i
några kommuner i Norrbotten. Dessa förslag går längre än ramkonventionens bestämmelser, vi har funnit anledning att stödja men
Sammanfattning
förslaget eftersom det stärker minoriteternas strävan att använda sina språk i offentliga sammanhang. Vi tar dock inte ställning till vilka språk och vilka områden som reglerna ska gälla för. Vi kan däremot konstatera att personer som tillhör de nationella minoriteterna kan ha intresse av att en rätt att använda sina språk även i andra geografiska områden.
Ramkonventionen behandlar överhuvudtaget inte frågan om äldreomsorg och barnomsorg. Vi anser dock att frågan rätt att bli
om bemött sitt eget språk såväl inom sjukvården, äldreomsorgen och barnomsorgen är så viktig, att den måste lösas inom för den
ramen framtida minoritetspolitiken.
De olika minoritetsgrupperna har framfört synpunkter och förslag till kommittén. Våra förslag innebär inte att alla frågor som är av intresse för skyddet av de nationella minoriteterna har behandlats. Vi anser att de förslag vi lämnar kan utgöra ett första steg och en god grund för en minoritetspolitik. Det fortsatta arbetet med utfommingen måste ske i samråd och samarbete med de nationella minoriteterna själva.
Slutligen vill vi anföra, att vi med dessa förslag ansluter oss till ramkonventionen, som anser att ett pluralistiskt och genuint demokratiskt samhälle inte endast bör respektera den etniska, kulturella, språkliga och religiösa identiteten för varje person som tillhör en nationell minoritet, utan även skapa lämpliga förutsättningar för att göra det möjligt för dem att uttrycka, bevara och utveckla denna identitet.
Summary
Section of the Minority Language Committee was assigned the task of investigating the question of whether Sweden should ratify the Council of Europe Framework Convention for the Protection of National Minorities, and, so, what measures Sweden must take in order to comply with the provisions of the Convention.
The Framework Convention the first legally binding multilateral document concerning minority affairs in general. lays down the principles which the Member States undertake to observe in protecting national minorities. Protection of national minorities an important element of the protection of human rights and freedoms. The Council of Europe considers human rights essential precondition for
an building stable, democratic and safe Europe. The protection and
a rights expressed in the Framework Convention to be implemented
are
by national legislation and appropriate government policies. The
Framework Convention not only imposes a prohibition on discrimination of who belong national minority but provides for
persons to a active support for these persons endeavours to preserve their minority culture and identity. The Framework Convention does not provide recognition of collective rights; the protection affords relates essentially to private individuals.
As of December, 1997 the Framework Convention has been ratified by 13 states and will enter into force on January 1998. Norway, Denmark and Finland the countries that have
are among ratified the Convention. Sweden has signed it.
Sweden should ratify the Council of Europe Framework
Convention
We that Sweden ratify the Council of Europe Framework
propose Convention. This would demonstrate that Sweden, in line with its previous policy, supports the work of enhancing protection of human rights and freedoms. In the last few issues connected with the
years protection of national minorities in Europe have once again been highlighted result of the upheavals in Eastern Europe.
as a
Summary
therefore important that Sweden, which has traditionally promoted the protection of human rights and freedoms, should ratify the Framework Convention, thus underscoring its decision to protect the rights of its national minorities. Ratification would also imply recognition of Sweden’s multicultural history, of which the national minorities have long been part. a In Swedish legislation and political debate the tenn minority has often been used about immigrant To make clear that groups. ratification relates to groups that have lived this country for long a time as national minorities we propose that they be named in conjunction with ratification. The national minorities have also expressed a wish that the Convention be ratified.
What characterizes a national minority and what groups are national minorities
The Framework Convention intentionally avoids defining the term "national minorities". Generally speaking, difficult to agree on such a definition. The OECD Member States assumed pragmatic a attitude in this respect and left to the Contracting Parties to decide on a case-by-case basis to whom the individual articles should be applicable. Therefore, in accordance with its terms of reference, Section of the Minority Language Committee to present proposals for criteria for minorities as applied to Sweden’s national minorities. Our proposals for criteria are based on the Framework Convention’s position, i.e. that only minorities that have lived in the country for a long time should be eligible.
In our view, the following criteria should be fulfilled for a group to be regarded as a national minority: should be distinguished by a marked degree of cohesion and not —have a dominant position in relation to the rest of the population; should have a distinctive character in terms of religion, language, — traditions and/or culture; should have historical or longstanding ties with Sweden: ——— self-identification: both the individual members — and the group as a whole must be prepared to preserve its identity.
We have concluded that Tornedalers, Swedish Finns, Roms and Jews fulfil these criteria and are thus national minorities.
sou 1997:193 Summary
Steps towards a minority policy
For Sweden to be able to ratify the Framework Convention, should lay the foundation for a coherent and comprehensive minority policy. Such policy must be explicitly designed to protect the national
a minority in Sweden and, in accordance with the Convention,
groups to take measures which promote their opportunities for preserving and developing their culture and identity.
Parliament has recently adopted an integration policy which includes proposals to the effect that future overall policy should be based on recognition of the fact that, as a result of immigration, Sweden multicultural country. In our view, important
now a not to forget that Sweden has been a multicultural society throughout its history and that several of the cultures that have existed here for
hundreds of years are still with us and represent a vital feature many of our society.
As first step, a Swedish minority policy should include
a recognition of the minorities, to disseminate information
measures
the majority population about the national minorities, their among culture, language, religion and traditions, and their history in Sweden. Furthermore, steps should be taken to enable members of national minorities to participate in and influence the future formulation of minority policy.
Measures promoting the recognition national minorities
that the national minorities should be recognized by being We propose named in conjunction with ratification of the Framework Convention. If, in accordance with proposals, ratification accompanied by
our the laying of foundation for a minority policy directly focusing on
a the national minorities, this will make clear, both in Sweden and abroad, what national minorities in Sweden and what
groups are protection they enjoy.
We also that amendment of the Constitution be
propose an considered, which would involve an addition to the existing provisions of the Instrument of Government chapter section 2 4, naming the national minorities and setting forth their status as national minorities. However, amendment of the Constitution a matter
an that must be considered from many different aspects.
Summary
Dissemination information
Recognition of the national minorities must, to ensure that these groups enjoy the protection envisaged by the Framework Convention, be combined with measures to disseminate information about their culture and language and their history part of heritage as our common and of our modern society. We believe that to increase necessary our knowledge about the national minorities and their role in our cultural heritage they are to enjoy respect, understanding and support for their endeavours to preserve their culture, their language, their religion etc. In our view, this also essential for closer relations between Tornedalers, Swedish Finns, Roms and Jews and the majority population. We therefore propose a number of measures in the fields of education and research, mass media and culture, including amendments of curricula so that knowledge of the national minorities’ history, culture, languages and religion be embodied requirement as a in the curricula for compulsory and secondary schools. upper Education in these matters should be included specifically in the syllabuses for the following subjects: Swedish, History, Religious knowledge and Civics. We propose that measures be taken to ensure govermnent assistance on a long-term basis for at least folk high one school for each national minority, which would function cultural as a centre. We propose that consideration should be given to the future rules governing broadcasting rights to allow the needs of the minorities to be taken into account, in particular, by the public service broadcasting companies. These needs may vary between the various minority groups and between sectors such languages, culture, as religion etc. The cultural manifestations of the national minorities must, in our opinion, receive a sufficiently large share of the government grants to culture. We also stress the importance of ensuring sufficient assistance and opportunities under the regional cultural for Sami programmes and Tornedal culture in the areas where these cultures have existed for centuries and still exist today. According to the Framework Convention, culture a key sector, and that conducive to one a dialogue between the minorities and the majority. We also propose measures leading to the creation of an intercultural dialogue and exchanges between the minorities and the majority population.
Summary
Measures to enable the national minorities to exercise influence
of the utmost importance that the national minorities be in a position influence the formulation of future Swedish minority
to a policy directly focusing protection of these groups. This will
on necessitate establishing, in accordance with the provisions of the Convention, arrangements allowing the national minorities a say prior to the taking, implementation and evaluation of decisions that concern them.
The details of these arrangements should be discussed with the national minorities themselves. There be variations in the forms
may of consultation and influence that are most appropriate for the different
Consideration should also be given to the question of how groups. everybody and not only those who represented in various
—— are organizations today should have chance to exercise influence. We
— a therefore that inquiry be set for the purpose of
propose an up investigating various arrangements in this respect, e.g. increased
for organizations, participation advisory committees for support consultations with the competent authorities etc. may also be worthwhile evaluating the existing arrangements for exercise of influence and collaboration.
Like Section I of the Minority Language Committee, we propose that regional consultative committee be set up in Norrbotten county
a for the task of proposing measures that would promote an intercultural dialogue between the various national minorities, and between these minorities and the majority population, especially the field of education and culture.
Other proposals
Section I of the Minority Language Committee, which has presented proposals concerning the European Charter for Regional or Minority Languages, large number of measures designed to
proposes a strengthen the regional minority languages in Sweden. Since several
or of these proposals relate equally to the provisions of the Framework Convention, have reviewed them. Our proposals coincide largely
we with those of Section although in several cases we propose additions and amendments.
ln view, Sweden should that closer Nordic cooperation
our urge should be extended to all national minorities where the same minorities exist in other Nordic countries as Sweden. This
Summary
cooperation should cover all matters of interest to the national minorities, for example culture, history, language, religion etc.
Section I has proposed regionally applicable rules laying down the right to use minority languages in courts of law and administrative authorities in several municipalities in Norrbotten county. This proposal goes beyond the requirements of the Framework Convention, but we consider appropriate to support since would accommodate the minorities’ desire to use their languages in connection with public administration. However, we have not comitted ourseves as regard the languages and areas to which the rules should apply. Nevertheless, we note that persons belonging to a national minority may have a legitimate desire to use their language in other geographical areas as well.
There no mention in the Framework Convention of care of the elderly or child care. However, we consider the issue of the right to communication in one’s own language in connection with both care services for the elderly and child care as so important that must be addressed within the framework of the future minority policy.
The various minority groups have submitted comments and proposals to the Committee. The proposals that we have presented do not necessarily cover all the issues that are relevant to protection of the national minorities. We consider that our proposals may serve as a first step and a good foundation for a minority policy. The ongoing work of formulating this policy must be done in consultation and cooperation with the national minorities themselves.
In conclusion, we wish to declare that these proposals are presented in the spirit of the Framework Convention, which considers "...that a pluralist and genuinely democratic society should not only respect the ethnic, cultural, linguistic and religious identity of each person belonging to a national minority, but also create appropriate conditions enabling them to express, preserve and develop this identity".
1 Utredningsuppdraget och arbetets
bedrivande
1.1 Uppdraget i kommitténs sektion 2
Genom beslut vid regeringssammanträde den 17 oktober 1996 fick minoritetsspråksskommittén genom tilläggsdirektiv i uppdrag att i särskild ordning, kallad sektion utreda frågan om och i så fall vilket sätt Sverige bör ansluta sig till Europarådets ramkonvention. Sektion 2 fick delvis annan sammansättning än sektion
Uppdraget enligt våra direktiv är att ta ställning till om Sverige bör ratificera Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter, ramkonventionen, och att göra en bedömning av vilka nationella åtgärder som är nödvändiga för att Sverige skall kunna uppfylla kraven enligt konventionen. l direktiven anges också att vi skall lämna förslag till kriterier beträffande minoritetsbegreppet och föreslå vilka nationella minoriteter som bestämmelserna i konventionen bör vara tillämpliga på i Sverige. Oavsett vilket ställningstagande vi kommer fram till när det gäller att ratificera ramkonventionen har vi i uppdrag att redovisa hur konventionens innehåll och syfte kan läggas till grund för arbetet med att stärka skyddet för nationella minoriteter i Sverige. l direktiven anges att kommitténs sektion 2 i sitt arbete skall inhämta synpunkter från företrädare för berörda minoriteter.
Arbetet med ramkonventionen i sektion 2 har föregåtts av det arbete som bedrivits i sektion 1 med frågan om en eventuell anslutning till Europarådets konvention om landsdels- eller minoritetsspråk,
minoritetsspråkskonventionenMinoritetsspråkskonventionerinnehåller
lång rad detaljerade bestämmelser till skydd och stöd för landsdelsen eller minoritetsspråk. De stater som väljer att ratificera minoritetsspråkskonventionen blir därmed skyldiga att vidta en rad konkreta åtgärder för att främja användningen av språken inom olika samhällsområden. Minoritetsspråkskonventionen innehåller också en definition av landsdels- eller minoritetsspråk vilket avgränsar kon-
ventionenstillämpningsområde.Minoritetsspråkskonventionenomfattar
bara språk använts under lång tid i en stat och fortfarande
som används i tillräcklig utsträckning för att motivera en tillämpning av dess olika bestämmelser. Invandrarspråk omfattas däremot inte.
Arbetet i kommitténs sektion 1 med minoritetsspråkskonventionen hade pågått i ett och ett halvt år då sektion 2 till följd av regering-
ca
Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande
ens tilläggsdirektiv, började sitt arbete med ramkonventionen.
Ramkonventionens karaktär av måldokument har påverkat arbetets omfattning och inriktning i sektion 2 jämfört med arbetet i sektion Sektion 1 har haft i uppdrag att mot bakgrund av den definition som finns i minoritetsspråkskonventionen ta ställning till vilka svenska landsdels- eller minoritetsspråk som finns och vilka av de detaljerade bestämmelser i del III av konventionen som Sverige bör ansluta sig till. Detta har givit arbetet en klar inriktning och avgränsning.
Sektion 2 har haft i uppdrag att utan stöd av en definition i ramkonventionen avgöra vilka nationella minoriteter som finns i Sverige och att mot bakgrund av de relativt vagt formulerade bestämmelserna i ramkonventionen ta ställning till vilka åtgärder som bör vidtas till skydd för dessa grupper. Ramkonventionens bestämmelser omfattar förutom skydd för språk också skydd och stöd för minoritetskultur, traditioner, kulturarv och religion ett betydligt vidare område än minoritetsspråkskonventionens bestämmelser tar sikte på.
Uppdraget i sektion 2 har därmed både varit mindre klart avgränsat och inriktat än arbetet i sektion Vi har dock uppfattat vårt uppdrag som att vi skall ange vilka nationella minoriteter som finns i Sverige, vilka kriterier som kan urskiljas för en nationell minoritet samt förslag till hur dessa gruppers ställning ska kunna stärkas. Sektion 1 har gjort en noggrann genomgång av gällande lagar och förordningar enligt den detaljerade minoritetsspråkskonventionen samt kommit med en rad förslag till åtgärder för att stärka språken och den kultur och historia som hör samman med dem. Vi har haft stor nytta av dessa genomgångar, eftersom bestämmelserna i viss mån stämmer överens med ramkonventionen. Vi har dock inte tagit ställning till vilka språk eller geografiska områden som ska omfattas av åtgärderna eftersom vi anser att det inte ingår i våra direktiv.
1.2 Generella direktiv
För samtliga kommittéer och särskilda utredare gäller vissa generella direktiv, nämligen direktiv att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jåmställdhetspolitiska konsekvenser dir.1994:124 och att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.
När det gäller det generella direktivet angående regionalpolitiska konsekvenser har vissa av våra förslag regional inriktning vilket framgår av avsnitt 6.5 och 6.6.
I övrigt har vi inte funnit att vårt uppdrag berörs av de generella
Utredningsuppdraget och arbetets bedrivande
direktiven.
1.3 Kommitténs arbete i sektion 2
Arbetet inriktades inledningsvis på att ta fram kriterier för ett minoritetsbegrepp och att bestämma vilka minoriteter i Sverige som skall nationella minoriteter och omfattas av ramkon-
anses som ventionen. Som ett led i detta arbete beslutades pâ ett tidigt stadium att representanter för minoriteter som skulle kunna bli att betrakta som nationella minoriteter skulle inbjudas till s.k. hearing för att delge
en sina synpunkter i denna fråga.
Kommittén inriktade därefter arbetet på en genomgång av ramkonventionens bestämmelser. I vårt uppdrag har vi haft att utreda om Sverige bör ratiñcera ramkonventionen och vilka åtgärder som eventuellt krävs för att Sverige skall kunna göra detta. Oavsett vilken slutsats vi skulle komma till i denna fråga har vi haft att lämna förslag till åtgärder kan stärka de nationella minoriteternas ställning i
som Sverige. Vid vårt arbete med förslag åtgärder har vi haft tillgång till de förslag som sektion 1 arbetat fram.
Under hösten bjöds representanter för de nationella minoriteter
kommittén preliminärt tagit ställning för. De olika organisatiosom
har också getts möjlighet att komma in med skriftliga förslag till nerna åtgärder.
Kommittén har haft 12 sammanträden. Kommittén har till ett av sammanträdena inbjudit och besökts av ambassadör Krister Wahlbäck för belysning de utrikespolitiska konsekvenserna av en ratificering
av
jur.dr. Athanasia Spiliopoulou Åkermark för beskrivning samt av minoritetsdefinitioner.
2 bör ratificera
Sverige
ramkonventionen
Vårt förslag: Vi föreslår att Sverige skall ratificera ramkon-
ventionen för skydd av nationella minoriteter.
Enligt våra direktiv skall vi ställning till Sverige bör ratificera
ta om Europarådets ramkonvention för skydd nationella minoriteter
av ramkonventionen och vilka åtgärder som i sådant fall är nödvändiga
Sverige skall kunna efterleva bestämmelserna i konventionen. för att
Ramkonventionen är det första juridiskt bindande multilaterala avtal
behandlar minoritetsfrågor i allmänhet. Den godkändes av som Europarådets ministerkommitté den 10 november 1994 och öppnades för undertecknande den l februari 1995. Den undertecknades av Sverige samma dag.
Skyddet nationella minoriteter är viktig del skyddet för
av en av mänskliga rättigheter. Det har diskuterats i en rad internationella sammanhang bl.a. inom FN, OSSE och i Europarådet. l Europarådet har skyddet för nationella minoriteter setts som en viktig förutsättning för kunna bygga ett stabilt och demokratiskt och säkert Europa.
att
Det avgörande steget mot att fastslå skyddet för minoriteter i ett juridiskt bindande dokument togs vid Europarådets toppmöte i Wien år 1993. Vid toppmötet enades bl.a. att skydd och respekt för
man om de nationella minoriteter som genom historiens omvälvningar uppkommit i Europa är garanti för att fred och stabilitet skall
en kunna råda i Europa. Statscheferna enades vid toppmötet om att ett juridiskt bindande dokument för skydd nationella minoriteter borde
av tillskapas. Som ett resultat detta tillkom inom Europarådet
av ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter.
I konventionskommentaren the Explanatory report till ramkonventionen och i ingressen till konventionen sägs att huvudsyftet med ramkonventionen är att tillförsäkra ett effektivt skydd för nationella minoriteter och de rättigheter och friheter som tillkommer personer
tillhör dessa minoriteter. Skyddet för nationella minoriteter anges som
integrerad del det internationella skyddet för mänskliga vara en av rättigheter artikel 1. l ingressen finns de tre internationella instrument mest påverkat ramkonventionen. Dessa är Europa-
som konventionen skydd för de mänskliga rättigheterna och de
om
Sverige bör ratificera ramkonventionen
grundläggande friheterna och dess protokoll, FN-konventionerna och förklaringarna med bestämmelser om skydd av minoriteter samt OSSE-dokumenten, särskilt Köpenhamnsdokumentet av den 29 juni 1990.
Det skydd som ramkonventionen omfattar är inte endast ett förbud mot diskriminering av de personer som tillhör en nationell minoritet utan omfattar åtaganden som innebär ett aktivt stöd för dessa personers strävan att behålla sin egen minoritetskultur och identitet. I ingressen till konventionen utrycks detta så att ett pluralistiskt och genuint demokratiskt samhälle inte endast bör respektera den etniska, kulturella, språkliga och religiösa identiteten för varje person som tillhör en nationell minoritet utan även skapa lämpliga förutsättningar för att göra det möjligt för dem att uttrycka och bevara och utveckla denna identitet.
Vi anser att Sverige bör ratificera ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter. Vi anser det viktigt att Sverige markerar sin vilja att skydda och stödja de grupper som omfattas av ramkonventionens skydd inhemska minoriteter som länge funnits inom
- Sverige i deras månghundraåriga strävan att bibehålla och utveckla
sin kultur och identitet se vidare angående innebörden av begreppet nationell minoritet i följande kapitel. En ratificering av ramkonventionen är ett tydligt sätt att visa att Sverige erkänner och stöder de nationella minoriteternas egna strävanden. Det är också ett erkännande av den mångkulturella historia som Sverige har och som de nationella minoriteterna är en del av. Det har också framförts starka önskemål från personer som tillhör nationella minoriteter i Sverige om att Sverige skall ratificera ramkonventionen.
l svensk lagstiftning och i den politiska debatten har begreppet minoritet ofta använts om invandrargrupper. För att det tydligt skall framgå att en ratificering av ramkonventionen omfattar de grupper som länge funnits i Sverige som nationella, eller inhemska, minoriteter föreslår vi så som framgår av kapitel 5 att de nationella minoriteterna skall nämnas vid namn i samband med Sveriges ratificering av ramkonventionen.
Ett annat tungt vägande skäl för att Sverige bör ratificera ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter är att detta är en markering av att Sverige i linje med tidigare förd politik ställer sig bakom arbetet för ökat skydd för mänskliga rättigheter. På senare år har frågor om skydd för nationella minoriteter i Europa fått förnyad aktualitet som en följd av de politiska omvälvningar som ägt rum i Östeuropa. Det är därför angeläget att Sverige som av tradition värnat om skyddet för mänskliga rättigheter ratificerar ramkonventionen och på detta sätt markerar sitt beslut att skydda sina egna nationella
Sverige bör ratzficera ramkonventionen
minoriteters existens. Genom en sådan markering bidrar Sverige också till ett ökat skydd för nationella minoriteter och mänskliga rättigheter i Europa.
3 Vad kännetecknar en nationell
minoritet
3.1 Inledning
Enligt direktiven skall kommittén lämna förslag till kriterier beträffande minoritetsbegreppet och föreslå vilka nationella minoriteter som bestämmelserna i konventionen bör vara tillämpliga på. Riksdagen har aldrig tidigare officiellt tagit ställning till vilka inhemska nationella minoriteter som finns i landet och kommitténs arbete är därför i denna del av grundläggande betydelse.
Ramkonventionen ger inte något direkt svar på frågan om kriterier för ett minoritetsbegrepp. Konventionen använder benämningen nationell minoritet men innehåller inte någon definition av detta begrepp. I artikel 5 ges dock en beskrivning av vad som avses med minoritetsidentitet; personer som tillhör nationella minoriteter skall kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, nämligen religion, språk traditioner och kulturarv". Detta stadgande ger således en traditionell beskrivning av en etnisk minoritet. I deklarationen om nationella minoriteter från toppmötet i Wien 1993, vilken föregick ramkonventionen, talas om nationella minoriteter som skapats i Europa genom historiens omvälvningar och syftar således inhemska minoriteter med lång vistelsetid i landet. Detta uttryckssätt tyder på att begreppet nationell minoritet i ramkonventionen avser en grupp med långvarig anknytning till landet dvs. inhemsk nationell minoritet. Å andra sidan in-
en nehåller ramkonventionen inte något uttryckligt krav medborgarskap vilket kan tolkas som att konventionen även kan vara tillämplig på utländska medborgare inom en stats territorium. Slutligen kan nämnas att det i konventionskommentaren the explanatory report till ramkonventionen uttryckligen sägs att eventuella minoritetsdeñnitioner i andra konventionssammanhang inte är ägnade att läggas till grund vid definitionen av minoritetsbegreppet enligt ramkonventionen. Det är således varje stats uppgift att utforma sin minoritetspolitik.
I konventionskommentaren nämns särskilt den europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen, OSSE:s Köpenhamnsdokument samt FN:s konventioner och deklarationer varit inspirationskällor för
Vad kännetecknar en nationell minoritet
ramkonventionen. För att kunna ge förslag kriterier för ett minoritetsbegrepp har det därför tett sig naturligt för kommittén att närmare studera inställningen till minoritetsfrågor i dessa olika organisationer och i synnerhet vilka kriterier diskuterats inom organisationerna
som för ett minoritetsbegrepp.
I det följande kommer först en beskrivning att ges av överväganden inom internationella organisationer och olika länder rörande såväl frågan minoritetsdefinition, vilka åtgärder som vidtagits till
om en som skydd för minoriteter. Därefter beskrivs de kriterier som kommittén
att minoritet bör uppfylla för att anses som en inhemsk anser en nationell minoritet i Sverige. Slutligen redovisas de svenska grupper
enligt vår uppfattning bör betraktas som inhemska nationella som minoriteter.
3.2 Inspirationskällor för ramkonventionen
3 .2. 1 Förenta nationerna
Omedelbart efter första världskrigets slut bildades Nationernas förbund. Organisationens syfte var att verka för internationellt samarbete och att uppnå internationell fred och säkerhet. Statsindelningen i Europa kom att ändras väsentligt efter krigets slut med bildandet nationalstater och med ändring av tidigare fastställda
av nya gränser. Detta fick till följd att 20-30 miljoner människor kom att tillhöra stater där de utgjorde kulturella, etniska, språkliga eller religiösa minoriteter.
l enlighet med organisationens främsta syfte, att främja och bevara freden, lades ett stort arbete ned att skydda olika minoriteter. Detta arbete bedrevs traktat till förmån för bestämda minoritets-
genom
En stat åtog sig vissa förpliktelser gentemot en viss namngrupper. given minoritet inom dess territorium. Förpliktelserna gällde endast medborgare i staten. På detta sätt skulle internationell minoritetsrätt
en skapas. Den form minoritetsskydd som utvecklades av organisatio-
av
kom således den enskilde individen till godo även om skyddet i nen första hand inriktat minoritetsgnippen som sådan.
var Liksom efter första världskriget korn universell organisation,
en Förenta nationerna, att bildas efter andra världskrigets slut. Förenta nationernas huvudsyfte är inte enbart att bevara världsfreden utan även att verka för ett internationellt samarbete i ekonomiska, sociala kulturella och humanitära frågor. l den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter antogs 1948 kommer det sistnämnda
som
Vad kännetecknar en nationell minoritet
arbetsområdet till uttryck. Vidare kan nämnas konventionen mot folkmord från 1948 och konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering från 1965. Dessa konventioner, som Sverige också anslutit sig till, ger skydd folkgrupper. UNESCO:s konvention mot diskriminering inom undervisningen från 1960 ger, som
antyder, skydd diskriminering inom undervisningen. Även namnet mot denna konvention har ratificerats av Sverige. Frågor om mänskliga rättigheter handhas av kommissionen för de mänskliga rättigheterna. I en underkommission handläggs särskilt ärenden om förhindrande av diskriminering och skydd av minoriteter.
Varken FN-stadgan eller deklarationen om de mänskliga rättigheterna innehåller nâgra specifika minoritetsbestämmelser. Först genom 1966 års internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter tillkom minoritetsskydd i artikel 27. Även i
ett Barnkonventionen från 1989 finns i artikel 30 ett minoritetsskydd for barn. Deklarationen om rättigheter för personer tillhörande nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter antogs 1992. Deklarationen innhehåller dock inte någon definition av begreppet minoritet vilket inte heller är fallet med den ovan nämnda 1966 års konvention.
Inom FN:s arbete har fruktlösa försök gjorts att få fram en definition av begreppet minoritet som medlemsstaterna skulle kunna sluta upp bakom. Således framlade Francesco Capotorti 1951, såsom av underkommissionen utsedd särskild rapportör, följande ofta åberopade minoritetsdefinition: "A group numerically inferior to the rest of the population of a State, in a non-dominant position, whose members being nationals of the State possess ethnic, religious or
— — linguistic characteristics differing from those of the rest of the population and show, only implicitly, of solidarity, directed
a sense towards preserving their culture, traditions, religion language.
or Fritt översatt: En minoritet utgörs av en, i förhållande till befolkningen i övrigt, till antalet färre icke dominerande befolkningsgrupp, vars medlemmar, som skall vara medborgare i landet, besitter och önskar bevara etniska, religiösa eller språkliga kännetecken, klart annorlunda än den övriga befolkningens. Definitionen utesluter utländska medborgare. Under senare år har arbetet inom organisationen dock präglats av en inriktning mot att definiera minoriteter utifrån viljan och strävan hos individerna att behålla viss identitet- själv-
en identifikation. Det kan således noteras att människorättskommittén, som upprättats för att övervaka efterlevnaden av konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, i sin senaste kommentar från 1994 angående utlänningars ställning uttryckligen deklarerat att även utlänningar omfattas av artikel 27 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Vad kännetecknar nationell minoritet
en
3 .2 2 Europarådet
.
Europarådet bildades efter andra världskriget och skyddet av de mänskliga rättigheterna är det viktigaste och mest kända arbetsområdet
År 1950 konventionen de mänskliga
för organisationen. antogs om
rättigheterna samtliga medlemsländer är anslutna till. I artikel 14
som nämns speciellt skyddet av nationella minoriteter.
Europarådet under 1950- och 1960- ledde inte till
Arbetet inom några synbarliga resultat för minoritetsgrupper. Inte förrän i slutet av 1980-talet kom frågan minoriteters rättigheter åter upp i ljuset
om
utvecklingen i Centrala och Östra Europa även andra delar av sedan Europa såsom Korsika m.fl visat att minoritetsproblemen var akuta. Diskussionen och förslagen kom att handla att antingen införa
nu om
tilläggsprotokoll till Europakonventionen till skydd för nationella
ett minoriteter eller upprätta separat konvention till skydd för
att en nationella minoriteter. I rekommendationen 1201 år 1993 från Europarådets parlamentariska församling följande definition av
gavs begreppet nationell minoritet. A of persons in a State who
- group
reside the territory that State and citizens thereof, b a on on are maintain longstanding, firm and lasting ties with that State, c display distinctive ethnic, cultural, religious or linguistic characteristics, d are sufficiently representative, although smaller in number than the rest of the population of that State or of a region of that State, e are motivated by to preserve together that which constitutes
a concern their identity, including their culture, their traditions, their
common religion their language. Fritt översatt: Med en minoritetsgrupp
or
individer i ett land som a bor och är medborgare i menas en grupp landet, b upprätthåller långvariga, fasta och varaktiga band med landet, c uppvisar distinkta etniska, kulturella religiösa eller språkliga kännetecken, d är tillräckligt många men dock färre i antal än den övriga befolkningen i landet eller i en del av landet, e är uppfyllda av
gemensam strävan att bevara sin gemensamma identitet som en innefattar kultur, traditioner, religion eller språk.
För att möta det starka behovet av juridisk hjälp med demokratiserings- och författningsfrågor i Öst- och Centraleuropa bildades 1990 den s.k. Venedigkommissionen, som består av experter inom juridik och statsvetenskap. Kommissionen forskar även inom demokratifrågor och har bl.a. gjort ett utkast till en Europeisk konvention om nationella minoriteters rättigheter. I konventionsförslaget ges följande definition: For the purposes of this Convention, the term minority shall which smaller in number than the rest of the
mean a group population of State, whose members, who are nationals of that State,
a have ethnical, religious or linguistic features different from those of
Vad kännetecknar nationell minoritet
en
the of the population, and guided by the will to safeguard
rest are their culture, traditions, religion language. Fritt översatt: en
or minoritetsgrupp utgörs färre i antal än den övriga
av en grupp befolkningen i landet, medlemmar, skall vara medborgare i
vars som landet, besitter och önskar bevara etniska, religiösa eller språkliga
kännetecken är klart annorlunda än den övriga befolkningens.
som Ett till skydd för nationella minoriteter togs vid
avgörande steg
Europarådets toppmöte i Wien 1993. För första gången i Europarådets
historia samlades då samtliga regeringschefer för överläggningar.
fick bl.a. till följd ministerrådet fick i uppdrag att lägga fram Mötet att
utkast till ramkonvention till skydd för nationella minoriteter samt ett
tilläggsprotokoll till Europakonventionen avseende
att utforma ett sådana kulturella rättigheter är särskild betydelse för skyddet
som av
nationella minoriteter. Arbetet på ett tilläggsprotokoll avbröts dock av i början 1996 då det hade visat sig att någon enighet om ut-
av
inte kunde nås. Ett sådant protokoll bedömdes egentligen formningen
heller tillskapa några rättigheter utan riskerade i stället att inte nya
redan existerande rättigheter såsom de definierats i domstolens urholka rättspraxis. Det kan noteras att i dokumentet från Wienmötet ges en
definition begreppet nationell minoritet så sätt att det indirekt av
nationella minoriteter historiens omvälvningar talas om som genom
skapats i Europa.
andra internationella organisationer utgör för
Samarbete med
led i strävandena bygga ett demokratiskt Europarådet ett viktigt att upp
Europarådet och OSSE, även EU, arbetar i och stabilt Europa. men
likartade mål i form respekt för demokrati, mänskliga hög grad för av rättigheter och rättsstatens principer. Inom Europarådet finns en
särskild arbetsgrupp bevakar samarbetet med OSSE för att
som
och informationsutbyte och motverka att organisabefrämja öppenhet tionerna motarbetar varandra.
3.2.3 säkerhetskonferensen OSSE
Europeiska -
Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen hölls i Helsingfors
och Geneve under åren 1973-1975 med deltagare från de europeiska
USA och Kanada. År 1975 kunde Slutdokumentet, den staterna samt
Helsingforsöverenskommelsen, antas. Slutdokumentet, som utgör s.
politisk överenskommelse och således inte är juridiskt bindande, en innehåller bl.a. bestämmelser mänskliga rättigheter med särskilt
om omnämnande de nationella minoriteternas rätt till skydd och
av åtnjutande mänskliga rättigheter. Samarbetet har därefter fortsatt
av och intensifierats med täta sammankomster och upprättande av fasta
Vad kännetecknar en nationell minoritet
organ inom organisationen.
Genom sammanbrottet för de auktoritära staterna i Östeuropa har en mängd motsättningar mellan olika folkgrupper kommit i dagen. Inom OSSE har därför stort engagemang lagts ned frågan om skydd för nationella minoriteter och en särskild organisation för minoritetsfrågor
High Commissioner on National Minorities HCNM har - —— inrättats. HCNM har framgångsrikt försökt skapa strukturer för dialog mellan parter i potentiella konflikter som berör minoriteter.
År 1990 ägde minoritetssynpunkt betydelsefullt i
ett ur möte rum Köpenhamn mellan företrädare för stater inom OSSE. I slutdokument från mötet, det så kallade Köpenhamsdokumentet, fastläggs bland annat att den enskilde individen själv avgör om han eller hon vill tillhöra en nationell minoritet och det hänvisas till rätten till en etnisk, kulturell, språklig eller religiös identitet. Någon definition av begreppet nationell minoritet innehåller dokumentet dock inte. Utformningen av Europarådets ramkonvention har influerats av detta slutdokument.
Den icke statliga organisationen Internationella Helsingfors Federationen för mänskliga rättigheter IHF, som övervakar genomförandet av bestämmelserna rörande mänskliga rättigheter från slutdokumentet från Helsingfors och efterföljande dokument, har föreslagit att termen nationell minoritet, som används i dokumenten, skall ha följande definition: The totality of all those citizens of a State who are traditionally territorial or non-territorial residents in the territory
- of the State; who share common ethnic, linguistic or religious characteristics, distinguishing them from other parts of the population; who have their own cultural identity; and who are in a minority position towards the majority population of the State or of a region". Fritt översatt: En minoritetsgrupp utgörs av en grupp färre i antal än den övriga befolkningen i en stat eller en region som traditionellt
territoriellt eller icke-territoriellt bor inom staten och delar
gemensamma etniska, språkliga eller religiösa särdrag och en gemensam kulturell identitet.
Såväl Europarådet som OSSE använder termen nationell minoritet vilket tolkas som att minoritetens medlemmar måste vara medborgare i landet för att minoritetsstatus.
Vad kännetecknar nationell minoritet en
3.3 Våra nordiska grannar om minoritetsbegreppet
3.3.1 Norge
norska Grunnloven innehåller särskild bestämmelse§ 110 A Den en Där sägs Det paaligger Statens Myndigheter at laegge om samerna. Forholdene til Rette for at den samiske Folkegruppe kan sikre og udvikle sit Sprog, sin Kultur sit Samfundsliv. Det finns dock inte og motsvarande stadgande beträffande andra minoriteter. I motiven något till paragrafen uttalas bl.a. följande: "Komiteen enig i Grunnloven bör inneholde en bestemmelse om er at den samiske folkegruppe. Dermed blir det i den mest höjtidelige og forpliktende form vår rettsorder kjenner, anerkjent og trukket konsekvenser det faktiske forhold at det gjennom Norges historie av har eksistert samisk folkegruppe i vårt land. Komiteen vil en egen imidlertid peke på selv den vesentligste Virkning vil vaere av at om moralisk ikke rettslig, vil bestemmelsen også
politisk og art, av
innebaere viss rettslig forpliktelse for statsmyndighetene". en det samiska språket särskilt skydd och stöd inom en rad I Norge ges olika samhällsområden. De flesta bestämmelser som reglerar rätten att använda samiska finns intagna i samelovens språkregler från år 1992, då samiskan också blev likställt med norska ett officiellt språk i som Norge. vidare sektion 1:s betänkande Norge har också, som
Se
första land, ratificerat minoritetsspråkskonventionen. Inget annat språk än samiska nämns i ratifikationsinstrumentet
3.3.2 Finland
I den finska regeringsformen stadgas i § 14, 3 st följande: Samerna såsom urfolk zigenarna och andra har rått att bevara och samt grupper utveckla sitt språk och sin kultur." I propositionen till lagförslaget de andra i förslaget närmast är nationella sägs att grupper som avses och etniska minoriteter såsom judar och tatarer att stadgandet inte men avgränsat enbart till Finlands traditionella minoriteter. Vidare är påpekas stadgandet inte endast tillfälligt att avser grupper som uppehåller sig i Finland utan det förutsätts att gruppen har en viss fast struktur och varaktighet. Det uppställs dock inget krav medborgarskap. Det finns ytterligare grundlagsbestämmelse som berör en samiska språket. I § 51 regeringsformen stadgas sålunda att samerna a urfolk skall tillförsäkras kulturell autonomi inom sitt hembygdsom ett sområde i ärenden angår deras språk och kultur. Därutöver finns som
Vad kännetecknar en nationell minoritet
i lagar och förordningar olika bestämmelser till skydd för samiska och svenska. Viktigast av dessa bestämmelser är för svenskans del språklagen från 1922 och för samiskans del lag om användning av samiska hos myndigheter som trädde i kraft 1992. Se vidare sektion 1:s betänkande Finland ratificerade den 3 oktober 1997 ramkonventionen vilket innebar att de 12 ratifikationer som krävs för ikraftträdande nu föreligger och att konventionen kan träda i kraft den 1 februari 1998. l regeringens proposition som ligger till grund för ratifikationen sägs att ramkonventionen vid ikraftsättandet anses gälla åtminstone samer, zigenare, judar, tatarer och s.k. gammalryssar samt de facto också finlandssvenskar. Ratifikationsinstrumentet innehåller ingen begränsning så att det utesluter framtida minoritetsgrupper. Finland har tidigare också ratificerat minoritetsspråkskonventionen. I detta ratifikationsinstrument nämns särskilt samiska, svenska och romam.
3.3 3 Danmark .
De nationella minoriteterna i Danmark utgörs av tysksprâkiga i Sönderjylland och befolkningarna på Färöarna och Grönland. Genom lagen 1948 om självstyre för Färöarna blev Färörna autonom enhet en inom det danska riket med färöiska som huvudspräk. Motsvarande lagstiftning för Grönlands del kom 1979. De ovan nämnda lagarna är interna danska lagar men kan i praktiken likställas med grundlag. Den tyskspråkiga minoritetens rättigheter behandlas i B0nn/Köpenhamns deklarationen från 1955, som garanterar den tyskspråkiga minoriteten i Danmark liksom den danskspråkiga minoriteten i Tyskland och deras respektive organisationer rätten att använda sitt respektive språk i såväl tal som skrift. Danmark ratiñcerade den 22 september 1997 ramkonventionen. Ratifikationsinstrumentet innehåller en deklaration att ramkonventionen skall tillämpas på den tyska minoriteten i Sönderjylland.
3.4 Länder ratificerat ramkonventionen som
Ramkonventionen har i december 1997 ratificerats av 13 stater och kommer att träda ikaft den 1 februari 1998. Ratiñcerande stater är Cypern, Danmark, Estland, Finland, Tyskland, Ungern, Moldavien, Rumänien, San Marino, Slovakien, Spanien, Makedonien och
Vad kännetecknar nationell minoritet en
Kroatien. Av de länder ratificerat konventionen har 4 avgett som någon form deklaration. Estland har således i deklarationen angett av kriterierna för begreppet nationell minoritet i överensstämmelse med Europarådets rekommendation 1201, som vi redogjort för tidigare, medan Makedonien deklarerat att begreppet nationell minoritet överensstämmer med begreppet nationalities, används i deras som lagstiftning. Makedonien, Tyskland och Danmark har deklarerat vilka nationella minoriteter för respektive land omfattas av ramkonsom ventionen. Ungern tillhör ett de nio länder som ratificerat ramkonventionen. av l ratifikationsinstrumentet finns ingen deklaration beträffande vilka nationella minoriteter Ungern har för avsikt att tillämpa ramkonsom ventionen på eller vilka kriterier en nationell minoritet skall uppfylla. Det finns dock nationell ungersk lag från 1993 lagen om en nationella och etniska minoriteters rättigheter där det inledningsvis definition begreppet nationell och etnisk minoritet. Förutges en av sättningarna för att som en nationell minoritet är a att anses minoriteten funnits i Ungern i minst 100 år och att dess medlemmar är ungerska medborgare. Vidare krävs att minoriteten har ett annat språk, kultur och andra traditioner än majoritetsbefolken annan ningen. Lagens bestämmelser undantar uttryckligen invandrare och flyktingar. De minoriteter uppfyller kraven enligt minoritetssom definitionen är följande: armenier, bulgarer, greker, kroater, tyskar, zigenare, rutener, serber, polacker, rumäner, slovener, slovaker och
ukrainer.
3.6 Genomgång av kriterierna i ett
minoritetsbegrepp
Kommitténs förslag: För att betraktas nationell minoritet som en bör minoritetsgruppen uppfylla nedanstående kriterier:
Grupp med uttalad samhörighet som till antalet i förhållande till resten befolkningen har en icke dominerande ställning av Religiös, språklig, traditionell och/eller kulturell särart. - Historiska eller långvariga band med Sverige. - Självidentifikation Den enskilde såväl som gruppen skall - ha vilja och strävan att behålla sin identitet. en
Vad kännetecknar en nationell minoritet
3.5. l Inledning
Minoritetsspråksskommittén skall utreda frågan om Sverige bör ratiñcera Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och vilka åtgärder som i sådant fall är nödvändiga för
om att Sverige skall kunna efterleva bestämmelserna i konventionen. Enligt direktiven skall kommittén också lämna förslag till kriterier beträffande ett minoritetsbegrepp avseende inhemska nationella minoriteter.
Ramkonventionen saknar en definition av begreppet nationell minoritet. Det möter allmänt sett betydande svårigheter att enas om en definition. En sådan definition har också ansetts kunna medföra att skyddsvärda personer ställs utanför det skydd som konventionen ger. Europarådets medlemsstater intog i stället en pragmatisk hållning i detta avseende och överlämnade till avtalsslutande stater att i varje enskilt fall bedöma för vem eller vilka de enskilda artiklarna skall vara tillämpliga. Eftersom ramkonventionen inte innehåller något förbud mot reservationer är sådana tillåtna enligt folkrätten så länge de inte är oförenliga med konventionens ändamål och syfte.
Även ramkonventionen inte innehåller någon minoritetsdefinition
om har det under tillkomsten framgått att med begreppet nationell minoritet åsyftas med långvarig anknytning till landet och inte
grupper invandrargrupper. Vår bestämning av kriterier har som syfte att peka ut vilka minoriteter i Sverige som kan komma att omfattas av ramkonventionen. Utgångspunkten för ett förslag om kriterier bör då vara den inställning som ramkonventionen vilar på, nämligen att minoritetsbegreppet endast skall omfatta minoriteter med långvarigt boende i landet. För att kunna ge förslag till kriterier har vi dock ansett det av stor vikt att också ta del de definitionsförslag
av som lagts fram i andra internationella organisationer och de olika definitionsförslag som presenterats i Europarådet. Av denna anledning har vi ovan gett en beskrivning hur begreppet minoritet över åren
av behandlats i olika internationella organisationer. Av redogörelsen framgår att minoritetsbegreppet inom FN, till skillnad från Europarådet och OSSE, alltmer inriktats mot definition utgår från
en som individens önskan att behålla sin särart och där således historiska eller långvariga band med staten är av mindre betydelse som identifikationsinstrument.
De definitionsförslag från de olika internationella organisationerna som återgetts ovan innehåller samtliga objektiv och subjektiv
en en del. Ett objektivt kriterium utgår från något som konkret kännetecknar grupptillhörigheten medan det subjektiva kriteriet utgår från den enskilde individen, som själv har att avgöra om han eller hon vill
Vad kännetecknar en nationell minoritet
tillhöra en viss minoritet eller De objektiva delarna i de definitionsförslag presenterats tidigare består av 1 numerärt färre, icke
som dominerande grupp, 2 språklig, etnisk, kulturell eller religiös särart, 3 historiska eller långvariga band med staten, 4 medborgarskap. Det subjektiva kriteriet utgörs av viljan hos gruppens enskilda individer att bevara en gemensam identitet. Numera betonas mer och mer självidentifikationen vid minoritetsbestämning. Detta innebär dels en individuell identitet, där individen identifierar sig med gruppen, dels
gruppidentitet där gruppen identifierar sig som en minoritet. en Självidentiñkationen kan dock aldrig användas isolerat utan måste alltid balanseras av objektiva kriterier. De två första kriterierna
numerärt färre, icke dominerande grupp och språklig, etnisk, kulturell eller religiös särart besvarar frågan om det är fråga om en etnisk
minoritet medan de två sista kriterierna historiska eller långvariga
band med staten ger svar frågan om en grupp även skall anses
-
inhemsk nationell minoritet. Vårt arbete är uteslutande inriktat vara en
inhemska nationella minoriteter och vi kommer nedan att belysa de kriterier som vi anser bör ingå i ett minoritetsbegrepp avseende inhemska nationella minoriteter. Vi kommer i den fortsatta texten att använda begreppet nationell minoritet synonymt med inhemsk nationell minoritet.
Det kan i detta sammanhang också vara lämpligt att påpeka att rättigheterna enligt ramkonventionen är individuella och inte kollekti-
För tillämpning av ramkonventionen måste således först konstateva.
det rör sig minoritetsgrupp som omfattas av konras om om en ventionens regler och därefter kan varje individ, om han eller hon så vill, komma i åtnjutande av konventionens skyddsregler.
3.5.2 med uttalad samhörighet till antalet i
Grupp som
förhållande till resten befolkningen har en icke
av dominerande ställning.
Ett kriterium i ett minoritetsbegrepp är att det är fråga om en till antalet i förhållande till resten befolkningen icke dominerande
av
människor. Det första kännetecknet för en minoritetsgrupp är grupp just att den, i förhållande till landets totala befolkning, är till antalet färre än resten befolkningen. Detta hindrar inte att gruppen antals-
av mässigt kan vara i majoritet i ett visst område.
Vad menas då med en grupp Vi har ovan pekat att gruppen måste vara till antalet mindre än resten av befolkningen. Till detta kommer att gruppen måste ha icke dominerande ställning sett till
en
Vad kännetecknar en nationell minoritet
maktbalansen i samhället. Vidare måste det vara något som sammanför
individer, en uttalad samhörighet i gruppen. Att gruppens gruppens medlemmar är spridda över ett större område bör därför inte diskvalificera dem som grupp, om det finns en sammanhållande inre struktur eller organisation.
Hur många individer krävs då för att de skall kunna anses utgöra en grupp Det går inte att ge något antalsmässigt bestämt svar denna fråga men självklart krävs det ett visst antal individer för att kunna upprätthålla en minoritetskultur. Till detta kommer att gruppen måste ha en viss struktur för att kunna tillgodose de behov som motiverat gruppbildningen.
Sammanfattningsvis kan konstateras att det är omöjligt att definiera en grupp enbart utifrån ett visst minsta antal individer. Svensk befolkningsstatistik omfattar för övrigt inte uppgifter om etnisk tillhörighet eller språktillhörighet. Strukturen inom gruppen eller dess uppbyggnad måste således bli avgörande för gruppbestämningen.
Däremot anser vi att det i vissa fall kan vara befogat att beakta
storlek. Även vid ett klart konstaterande att nationell gruppens av en minoritetsgrupp föreligger kan det finnas skäl administrativa eller
kostnadsskäl att begränsa vissa åtgärder till att endast gälla för ett
större antal individer. Detta har också kommit till uttryck i ramkonventionen, som i artikel lO punkt 2 och artikel 11 punkt 3 begränsar respektive paragrafs räckvidd till att avse områden som traditionellt, eller i betydande antal, bebos av personer som tillhör en nationell minoritet.
Självklart är uppbyggnaden eller strukturen helt olika beroende på vilken grupp det är fråga om och vilka identitetsdrag gruppen har. I en del fall kan det nog vara lättare att identifiera en grupp än i andra. Exempelvis har religiösa grupper troligen en fastlagd ordning inom gruppen och fasta organ. Vid den hearing som kommittén haft med olika minoritetsgrupper, redogjorde exempelvis den judiska gruppen för hur denna grupp i alla tider byggt upp en speciell egen samhällsstruktur för i stort sett alla skeenden i livet. Med andra grupper kan det kanske vara svårare att urskilja gruppens struktur och organisation. De olika identitetsdragen varierar också mycket från grupp till grupp. I vissa grupper finns kanske endast ett identitetsdrag, exempelvis eget språk, medan det bland andra grupper kan finnas flera, exempelvis eget språk, egen kultur, traditioner och religion. Ju fler särdrag en grupp har, desto lättare bör det vara att definiera dess gruppstruktur. l detta sammanhang får naturligtvis även tidsaspekten en viss betydelse vid bedömningen av om gruppen har en bestående och hållbar struktur. Det har under århundradena flyttat in grupper till Sverige som totalt assimilerats med majoritetsbefolkningen. An-
Vad kännetecknar en nationell minoritet
ledningarna till assimilering kan naturligtvis vara flera men ingen
kan överleva utan någon form av struktur eller sammangrupp hållande kitt. Om efter kort tid splittras upp, kan det
en grupp
bero på den inre strukturen inom gruppen inte haft de
naturligtvis att
kvaliteter krävs för att hålla minoritetskulturen. Det är
som samman således svårt peka på kriterier visar hur gruppen skall vara
att som uppbyggd eller organiserad eftersom uppbyggnaden varierar från
till Det är naturligtvis också en bedömningsfråga hur grupp grupp. mycket skall krävas för att kravet struktur och uppbyggnad
som skall anses vara uppfyllt.
Vi kriterierna i ett minoritetsbegrepp bör vara att det
anser att ett av är fråga med uttalad samhörighet som till antalet i
om en grupp förhållande till resten befolkningen har en icke dominerande
av ställning. Gruppbestämningen kan, som vi visat, inte enbart göras efter numerära antal utan här måste också vägas och
gruppens belysas struktur och/eller sammanhållande kitt.
gruppens
3.5.3 Gruppens särart och självidentifikation
Vi har tidigare beskrivit hur ramkonventionen i artikel 5 namnger
identitet religion, språk, traditioner och kulturarv. Detta gruppens som är objektiv traditionell beskrivning av en etnisk minoritet. Minori-
en tetskulturen skall i något dessa avseende väsentligen skilja sig från
av majoritetsbefolkningens. Av denna anledning bör lokala befolkningar i Sverige grund speciell dialekt exempelvis skånska eller
av gotländska inte kunna sägas ha så särskiljande drag från majoritets-
—befolkningen att de utgör nationella minoriteter. I minoritetsspråkskonventionen för övrigt uttryckligen att dialekter inte omfattas av
anges konventionens bestämmelser. När det gäller de uppräknade särdragen religion, språk, traditioner och kulturarv är det uppenbart att de flesta nationella minoritetsgrupper i många fall endast uppfyller något av dessa objektiva kriterier. Det bör dock betonas att begreppet egen religion eller eget språk inte innebär att det ställs krav en viss omfattning religionsutövningen eller vissa språkkunskaper. För en
av
tillhör nationell minoritet blir också den dubbla person som en identiteten ett karaktärsdrag eftersom han eller hon både är svensk och delaktig ett svenskt kulturarv samtidigt med delaktighet i ett annat
av kulturarv.
De minoritetsdefinitioner vi redogjort för innehåller också ett
som krav på att individer skall ha en vilja att bevara en gemen-
gruppens
identitet. De beskrivna objektiva kriterierna måste således sam ovan kompletteras med en positiv vilja hos den enskilde att bevara dessa
Vad kännetecknar en nationell minoritet
objektiva särdrag. I internationella sammanhang betonas numera starkare betydelsen av självidentifikationen. Begreppet identitet blir således liktydigt med en tillhörighetsrelation. I ramkonventionen finns också en bestämmelse som innebär att varje person som tillhör en nationell minoritet skall ha rätt att fritt välja att behandlas som sådan och ingen nackdel skall följa av detta val eller av utövandet av de rättigheter som är förbundna med detta val.
Vi anser att ett av kriterierna i ett minoritetsbegrepp bör vara ett krav att gruppen uppvisar en särart av religiös, språklig, traditionell eller kulturell natur. Dessa objektiva kriterier är inte ensamt tillräckliga utan måste kompletteras med ett subjektivt kriterium, nämligen viljan hos de enskilda individerna att bevara den gemensamma särarten.
3.5.4 Historiska eller långvariga band med Sverige
En allmän uppfattning internationellt har varit att minoritetsbegreppet endast omfattat historiska minoriteter och detta kommer också till uttryck i de definitionsförslag från Europarådet de senaste åren, som vi redogjort för ovan. Det vill säga endast grupper vars minoritetskultur funnits i landet under lång tid har utgjort nationella minoriteter. Även den definition görs landsdels- eller minoritetsspråk i
som av minoritetsspräkskonventionen, se sektion 1:s arbete är ett uttryck för denna uppfattning. I minoritetsspråkskonventionens artikel l uppställs bl.a. kravet att språket skall talas av hävd.
Inom FN:s människorättskommitté har arbetet dock mer och mer inriktats mot en definition som utgår från individernas önskan att behålla sin särart och där tidsaspekten är av mindre betydelse som identifikationsinstrument.
Om endast grupp och identitetskriterierna, som vi redogjort för ovan, upprätthålls vid en minoritetsbestämning kommer detta för Sveriges del att innebära att såväl grupper som vistats i landet i hundratals år, som nya invandrargrupper kommer att omfattas av minoritetsbegreppet. Enligt vår mening är detta inte rimligt. Historien visar att när en grupp människor flyttar till ett annat land håller den inledningsvis ihop. Det sker därefter en successiv uppblandning med majoritetsbefolkningen och i många fall blir assimilationen total efter några generationer. Vi anser därför att den tid minoritetskulturen funnits i landet, och som således visar om den är livskraftig, måste tillmätas betydelse. Under beredningsarbetet med ramkonventionen har också framgått, även om ingen definition av begreppet nationell minoritet kommit till stånd, att tanken varit att konventionen skall
1997:193 Vad kännetecknar en nationell minoritet SOU
tillämpas på inhemska nationella minoriteter, dvs. nationella minorite-
med långvarig anknytning till landet. ter Vi ansluter till denna tankegång och att ett kriterium i oss anser minoritetsbegreppet bör att minoritetskulturen funnits i landet vara under lång tid. Fråga uppkommer då längden denna tid. Vi om inte det är rimligt att dra någon absolut gräns i år mätt. Med anser att hänsyn till vad vi uttryckt är det uppenbart att tidsrymden måste ovan omfatta minst några generationer för att kunna se om det är fråga om överlevande minoritetskultur. För Sveriges del anser vi därför att en endast nationella minoritetsgrupper minoritetskultur funnits i vars Sverige långt före andra världskriget skall omfattas av minoritetsbe-
Med begreppet långvarig vistelse åsyftar vi då endast att greppet. kulturen skall ha funnits oavbrutet i Sverige under lång tid. Detta innebär de kulturella särdragen minoritetskulturen inte att - behöver ha följt i släktled efter släktled av här boende människor utan kontinuiteten kan också ha upprätthållits människor som flyttat hit. av
3.5.5 Medborgarskap
Skall definition även innehålla ett krav medborgarskap en och OSSE:s val nationell minoritet har tolkats
Europarådets av termen
krav medborgarskap och detta finns också med i de ovan som ett redovisade definitionsförslagen från Europarådet. Något krav
medborgarskap finns dock inte med i ramkonventionen. Däremot
minoritetsspråkskonventionen i artikel l ai krav meduppställer
borgarskap. Om medborgarskap uppställs kriterium i ett minoritetsbegrepp som avseende begreppet nationell minoritet innebär detta att en person, i Sverige existerande nationell minoritetskultur som omfattas av en invandrat relativt nyligen exempelvis invandrade många polska men under sjuttiotalet, inte skall tillhöra denna judar till Sverige anses minoritet. Ett krav medborgarskap får således i dessa fall nationella det inom och minoritetsgrupp kan bli en till följd att en samma två delar, den är att betrakta som en nationell uppdelning i varav ena inte den andra. Samtidigt kan det tyckas märkligt minoritetsgrupp men nyinflyttad inget krav medborgarskap ställs, att en person, om omedelbart kan ingå i och få del det skydd ramkonventionen av som medan andra bott i landet under längre tid och som ger, personer som uppfyller övriga krav på minoritetsgrupp, inte blir betraktad som en nationell minoritetsgrupp grund att dess minoritetskultur har en av för kort vistelsetid i Sverige. Utvecklingen inom folkrätten visar dock,
vi tidigare påpekat, att kravet medborgarskap tonats ned. som
Vad kännetecknar en nationell minoritet
Vi anser, med hänsyn till utvecklingen inom folkrätten och då medlemskapet i EU bl.a. syftar till ökad rörlighet över gränserna, rimligt att ett minoritetsbegrepp inte innehåller något krav svenskt medborgarskap.
Ett sådant ställningstagande överensstämmer också med de slutsatser
kommitténs sektion 1 har gjort. Som vi påpekat tidigare uppsom ställer språkkonventionen i definitionen av ett minoritetsspråk bl.a. krav medborgarskap. Sektion 1 har dock förklarat att reglerna om rätt att använda samiska och finska i offentliga sammanhang skall gälla i respektive språks förvaltningsområde för envar som använder samiska och finska, oberoende av om personen är svensk medborgare eller inte. Sektion l har förklarat sitt ställningstagande med att det, framförallt bland dem som använder finska men också bland dem som använder samiska, finns många icke-svenska medborgare som är bosatta i de områden där reglerna är tänkta att gälla. Sektion 1 har därför kommit till slutsatsen att det är olämpligt att göra en uppdelning mellan svenska medborgare och andra så att bara de som är svenska medborgare får rätt att använda samiska och finska hos förvaltningsmyndigheter och domstolar i området, trots att behovet av att denna service sitt eget språk kan antas vara lika stort eller större bland de icke-svenska medborgare som bor i regionen.
3.5.6 Sammanfattning
Vi har ovan gått igenom och redovisat de kriterier anser skall ingå i ett minoritetsbegrepp avseende nationella minoriteter. Sammanfattningsvis anser vi att nedanstående kriterier bör vara uppfyllda för att en grupp skall betraktas som en nationell minoritet.
Grupp med uttalad samhörighet som till antalet i förhållande till resten av befolkningen har en icke dominerande ställning i samhället. Gruppbestämningen kan inte enbart göras efter gruppens numerära antal utan här måste också vägas och belysas gruppens struktur och sammanhållande kitt.
Religiös, språklig, traditionell och/eller kulturell särart. Endast ett av de uppräknade särdragen måste föreligga de särdrag
men som gruppen uppvisar måste i något väsentligt avseende skilja sig från majoriteten.
Självidentifikation Den enskilde såväl som gruppen skall ha en - vilja och strävan att behålla sin identitet.
Vad kännetecknar en nationell minoritet
Historiska eller långvariga band med Sverige. Vi anser inte att det -
rimligt dra någon absolut gräns i âr mätt. Tidsrymden måste är att dock omfatta minst några generationer, vilket innebär att endast nationella minoritetsgrupper minoritetskultur funnits i Sverige
vars långt före andra världskriget uppfyller kravet historiska eller
långvariga band.
4 Nationella minoriteter i Sverige
Vi har föreslagit Sverige bör ratificera ramkonventionen för skydd
att
nationella minoriteter. För betraktas nationell minoritet av att som en har vi föreslagit att minoriteten bör uppfylla kriterierna att vara en
med uttalad samhörighet till antalet i förhållande till resten grupp som
befolkningen har icke dominerande ställning, att gruppen bör ha av en vissa objektiva särdrag såsom religion, språk, traditioner eller kulturarv, de tillhör minoriteten själva skall identifie-
att personer som
sig med och vilja bevara denna särart samt att minorira gruppen tetskulturen skall ha funnits i Sverige under en längre tid.
Följande minoriteter i Sverige anser vi uppfyller dessa kriterier, nämligen tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar. Dessa
samer,
därmed enligt vår bedömning nationella minoriteter som ramkonär ventionens bestämmelser skall tillämpas i Sverige.
Samtliga dessa nationella minoriteter uppfyller enligt vår bedömning vart och ett kriterierna för nationell minoritet så som
av en vi redovisat dem De olika kriterierna kan, som vi angett,
ovan. uppfyllas olika sätt olika minoriteter. Sättet att organisera en
av
kan följaktligen variera liksom minoritetens objektiva särart. grupp
Den redovisning vi lämnar i det följande begränsar sig till en
som redogörelse för hur vi kommit fram till att respektive nationell minoritet tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar
- samer, uppfyller samtliga de kriterier vi funnit nödvändiga för att en minoritet skall nationell minoritet. Redogörelsen gör däremot inte
anses som en anspråk att ett uttömmande sätt redogöra för hur var och en av de nationella minoriteterna uppfyller kriterierna. Framställningen bygger uppgifter från företrädare från respektive minoritet. Vi redovisar de nationella minoriteterna i en följdordning som anknyter till den tid man bedömer att de funnits i Sverige.
Samer
Det finns olika uppgifter hur länge samer funnits i Sápmi
om Sameland, ett område som sträcker sig från Norge i väster över norra Sverige och norra Finland till Ryssland och Kolahalvön i öster. Klart är dock att samer varit bosatta inom området innan de nordiska
Nationella minoriteter i Sverige
staterna växte fram. När de nordiska staterna tog form kom samerna i minoritetsställning inom dessa. I dag beräknas det totala antalet samer i Sápmi till 50 000-75 000 personer varav 15 000-20 000 samer beräknas finnas i Sverige. Samer har en egen kultur och egen historia med mycket gamla rötter. Denna skiljer sig tydligt från den svenska majoritetsbefolkningens. Trots att samer så länge befunnit sig i minoritetsställning har de bevarat sin egen kultur och identitet som samer. Viktiga inslag i den samiska kulturen är det samiska språket, rennäringen, sameslöjden, den traditionella klädedräkten, jojken och matkulturen. Längre tillbaka i tiden hade samerna också egen religion. Bland det samiska kulturutbudet i dag bör också samisk teater, bildkonst och litteratur nämnas. Samer har genom tiderna organiserat sig olika sätt. I äldre tid fanns bland samerna siidasystemet, en egen organisation inom vars ram bl.a. gemensamma beslut fattades och rätt skipades. I våra dagar finns andra organisationsforrner som varierar från samebyar till olika samiska föreningar, och olika samiska partier. Det finns flera samiska riksorganisationer och det förekommer också ett samiskt samarbete över nationsgränserna samer emellan eftersom många samefrågor rör samerna som folkgrupp, oberoende av nationell tillhörighet. Exempel på en gränsöverskridande samisk organisation är Nordiska samerâdet som bildades år 1952 och är samernas gemensamma organ och samarbetsorgan för samernas organisationer i Sverige, Norge och Finland. Numera finns även de ryska samerna med i organisationen som därför ändrat namn till Samerädet. Ett annat exempel är Nordiskt samiskt institut som tillkom initiativ av Nordiska ministerrådet år 1973. Institutet är beläget i Norge och har tre sektioner; en för näringsliv, miljö och rättsfrâgor; en för språk och kultur samt en för utbildning och information. I Sverige inrättades år 1993 Sametinget, som har ställning som folkvalt organ och statlig myndighet. Sametinget har som uppgift att verka för en levande samisk kultur och därvid ta initiativ till verksamheter samt föreslå åtgärder som främjar denna kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta om fördelningen av statens bidrag och medel ur Samefon- den till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel som ställs till samernas gemensamma förfogande, utse sameskolans styrelse, leda det samiska sprâkarbetet, medverka till samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov —beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten samt att
1997:193 Nationella minoriteter i Sverige SOU
informera samiska förhållanden. — om
Inom undervisningsomrâdet kan nämnas att det under Sameskolstyrel-
finns sameskolor för årskurserna 1-6 där undervisning sker sen sex
svenska och samiska. Vidare finns det sedan år 1942 en samisk folkhögskola i Jokkmokk. Det bedrivs också samisk forskning vid universitet i landet. År 1997 uttalade Sveriges Riksdag att
runt om
har särställning i egenskap ursprunglig befolkning. samerna en av
Sammanfattningsvis kan det således konstateras att samer utgörs av
med uttalad samhörighet till antalet i förhållande till en grupp som
befolkningen har icke dominerande ställning med flera resten av en
organisationer. Samerna har en egen kultur och gruppidentitet
egna bestående bl.a språk, traditioner och kulturarv som skiljer sig från
av majoritetsbefolkningens. De har under lång tid bl.a. genom att
organisera sig olika sätt och bevara sitt språk och sitt kulturarv visat vilja att värna sin identitet. Den samiska kulturen har
en om funnits i Sverige under hela den tid Sverige funnits som nation. Samerna uppfyller därmed de uppställda kriterierna för att utgöra en nationell minoritet.
Tornedalingar
Området kring Torneälv har sedan mycket lång tid tillbaka varit flerkulturellt och flerspråkigt. Historiskt utgjorde Tornedalen en mötes- och handelsplats för bl.a. samer, kväner och bjarmer. Senare i samband med de nordiska staternas uppkomst har också människor från nuvarande Norge, Sverige, Finland och Ryssland under längre eller kortare tid funnits i Tornedalen.
Från medeltiden dominerade varieteter av finska som språk i Tornedalen. När Sverige efter kriget mot Ryssland åren 1808-1809 fick avträda sin östra rikshalva ungefär nuvarade Finland till Ryssland skedde detta att gräns drogs genom Tornedalen så
genom en att den västra delen Tornedalen förblev svenskt område medan den
av östra delen Tornedalen kom att utgöra en del av storfurstendömet
av Finland, sedermera republiken Finland. Detta fick till följd att den del
den tornedalska befolkningen bodde väster om Torne älv kom av som att förbli i Sverige, i förhållande till den övriga
men nu som en befolkningen i Sverige territoriell minoritet i Tornedalen. Den östra
delen av Tornedalen blev en del av det sedermera självständiga Finland för illustration av hur gränsen delade ett gemensamt språk-
en och kulturområde, se sektion 1:s betänkande.
Tornedalingarna skiljer sig från den svenska majoritetsbefolkningen
V, ’ "
Nationella minoriteteri Sverige
främst genom språk, kultur och den geografiska förankringen i Tornedalen. Det finska språket har förts vidare från generation till generation i Tornedalen. I dag betonar Svenska Tornedalingars Riksförbund särdragen hos tornedalsfinskan eller meän kieli som de själva numera kallar den varietet av finska som talas i Tornedalen och hävdar att det är ett eget språk, skilt från standardfinskan angående denna diskussion, se vidare bilaga till sektion 1:s betänkande. Svenska Tornedalingars Riksförbund uppskattar antalet meän kielitalande tornedalingar i dag till mellan 50 000 och 60 000. Utöver språket finns också en tornedalsk kultur präglad av såväl samiska som svenska och finska influenser och av det faktum att Tornedalen alltid varit en mötesplats för flera kulturer. Det finns bl.a. en tornedalsk matkultur, byggnadsstil och tornedalska traditioner däribland traditionen att bada bastu. Den laestadianska väckelserörelsen som växte fram 1800-talet och som fortfarande har finska eller meän kieli som predikospråk har också påverkat den tornedalska kulturen. Både språk och kulturarv har en stark koppling till det geografiska området där tornedalingar har varit bosatta under mycket lång tid tillbaka och fortfarande finns i dag. De senaste åren har intresset för den särarten och identiteten egna vuxit bland tornedalingar. Ett utryck för detta är bildandet av Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset STR-T 1981. Förbundet skall tillvarata de svenska tornedalingarnas språkliga och kulturella intressen. År 1987 bildades stiftelsen Meän Akateemi- Academia Tornedaliensis som har till uppgift att förvalta kulturarvet på Nordkalotten, i första hand den tornedalska och kvänska kulturen. I Pajala kommun är sedan hösten 1993 en kultur- och ekologiskola verksam. Skolan omfattar årskurserna 1-9 och meän kieli är obligatoriskt undervisningsämne. Nämnas kan också att det sedan tio år tillbaka finns en tornedalsk teater och att alltmer litteratur pá meän kieli ges ut. De tornedalska kommunerna samarbetar inom för ramen organisationen Tornedalsrådet som bl.a arbetar för att bevara det tornedalska kulturarvet. Sammanfattningsvis kan det konstateras att tornedalingarna är en grupp med uttalad samhörighet som till antalet i förhållande till resten av befolkningen har en icke dominerande ställning med flera egna organisationer. Tornedalingarna skiljer sig från majoritetsbefolkningen i Sverige främst genom att de använder ett annat språk än majoritetsbefolkningen och genom sin geografiska och kulturella förankring i Tornedalen. Tornedalingar har särskilt senare år visat en klar vilja att värna om sitt språk och sin identitet och kultur bl.a. genom att organisera sig olika sätt. Språket och den kultur som är knuten till
Nationella minoriteter i Sverige
språket har funnits i geografiska område lika länge som
samma Sverige funnits nation. Tornedalingarna uppfyller således samtliga
som kriterier för att vara en nationell minoritet.
Sverigefinnar
Under lång tid, fram till år 1809, utgjorde nuvarande Sverige och Finland Under hela denna tid förekom ständigt en rörlighet
en stat. mellan den västra delen nuvarande Sverige och östra delen nuvarande Finland landet. Finskan fanns till följd av detta i den västra
av rikshälften nuvarande Sverige både som ett språk bland
—— allmänheten och ett kyrko- och predikospråk. Exempel den
som finska närvaron är den finska församlingen i Stockholm som funnits där från år 1533 och fram till våra dagar, dvs. under ca 460 år. Ett
exempel är skogsfinnarna, eller svedjefinnarna som kom från annat finska Savolax och bedrev svedjebruk i svenska finnmarken dvs bl.a. i Dalarna, Värmland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland och Ångermanland från mitten på 1500-talet. Skogsfinnarna talade finska och de kan också sägas ha haft en särskild kultur kring svedjebruket. Finska språket försvann succesivt bruk i finnmarken under 1800-
ur talet och 1900-talets första hälft. Från andra världskriget har invandringen från Finland åter ökat så att det enligt siffror från SCB år 1994 beräknades finnas 440 000 personer som är första eller andra generationen finländare i Sverige. Enligt uppskattningar från Sverigefinska Riksförbundet talar ca 250 000 av dessa fortfarande finska.
främst skiljer sverigefinnarna från den svenska majoritets-
Det som befolkningen är språket. Men det kan också sägas finnas en särskild sverigefinsk kultur bland sverigefinnarna.
De finsktalande i Sverige har tiderna organiserat sig på
genom olika sätt i Sverige för att bevara sitt språk och sin kultur. Ett exempel är den finska församlingen i Stockholm som nämnts ovan. I mitten av 1830-talet bildades Stockholms Finnkår och Stockholms finska förening bildades år 1894. Sverigefinska Riksförbundet grundades år 1957 och arbetar bl.a. för att sverigefinnarna skall erkännas som nationell minoritet i Sverige. Sverigefinnarnas organisationer arbetar för att verksamhet skall finnas på finska språket alla områden av intresse för sverigefinnarna. De arbetar också för att bygga institutio-
till stöd för sociala behov och kulturella intressen. l dag finns i ner Sverige bl.a. ll fristående finskspråkiga skolor med förskolor och fritidshem, tre finskspråkiga folkhögskolor, fyra äldreboende och två fritidscentra för finskspråkiga pensionärer.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att sverigefinnarna är en
Nationella minoriteter i Sverige
grupp med uttalad samhörighet som till antalet i förhållande till resten av befolkningen har en icke dominerande ställning med flera egna organisationer. Sverigefinnarna skiljer sig från majoritetsbefolkningen i Sverige främst genom sitt eget språk. De har under lång tid genom verksamhet i olika organisationer visat en vilja att värna sitt språk om och den identitet och kultur som hänger samman med språket. Sverigefinnar och det finska språket har funnits i Sverige åtminstone sedan 1500-talet. Sverigefinnarna uppfyller således samtliga kriterier för att vara en nationell minoritet.
Romer
Romerna bedöms ha kommit till Europa någon gång mellan 1100-1300 talet. Enligt de äldsta kända källorna uppmärksammades romer i Sverige för första gången år 1512. Alltsedan dess har romer funnits i Sverige vilket bl.a. framgår av att det fortlöpande utfärdades dekret och lagar i syfte att förvisa eller tvångsassimilera Under romer. tiden från 1500-talet och fram till i dag har olika grupper av romer under olika tidsperioder kommit till Sverige. I dag bedöms antalet romer i Sverige till ca 15 000-20 000 personer. Romerna har eget språk, romani chib, kultur och en egen egna traditioner som skiljer sig från majoritetsbefolkningens. Den romska befolkningen i Sverige är inte homogen utan består olika av grupper. Förutom de språkliga variationerna finns skillnader och variationer mellan de olika grupperna när det gäller traditioner och kultur. I rapporten Romer i Sverige tillsammans i förändring Ds - 1997:49 understryks att romerna, trots variationerna inom gruppen, är och känner sig som ett folk och att det är gemensamt för de som olika grupperna är av stor betydelse och förenar dem i den romska identiteten. Romska föreningar har funnits i Sverige under relativt lång tid. Är 1967 bildades Finska zigenarföreningen och strax därefter Stockholms Finska zigenarförening. Nordiska zigenarrådet bildades 1972 och är en rikstäckande paraplyorganisation för föreningar i Sverige romernas som samlar representanter från alla romska grupper i Sverige. Sammanfattningsvis kan det konstateras att romer är med en grupp uttalad samhörighet som till antalet i förhållande till resten av befolkningen har en icke dominerande ställning och språk, som genom kultur och traditioner skiljer sig från majoritetsbefolkningen i Sverige. De har under lång tid åtminstone sedan 1500-talet bevarat denna - kultur i Sverige. Genom olika romska organisationer värnar romerna om sin kultur och sina traditioner. Romerna uppfyller således samtliga kriterier för att vara en nationell minoritet i Sverige.
Nationella minoriteteri Sverige
Judar
I Sverige tilläts judar för första gången år 1775 att bilda en judisk församling i Stockholm med rätt att anlägga begravningsplats,
samt inkalla rabbin. Under de drygt 200 år som gått synagoga en sedan dess har judar kommit till Sverige under olika
nya grupper tidsperioder, ofta som en följd av förföljelser mot den judiska befolkningen i olika delar Europa. Sålunda kom många judar till
av Sverige kring sekelskiftet från Östeuropa huvud-
pogromernas sakligen från Polen och Litauen och i samband med förintelsen
under andra världskriget. I dag bedömer Judiska Centralrådet att det finns mellan 20 000-25 000 personer som identifierar sig som judar.
Judarna har religion, judendomen, kultur, egna språk
en egen egen och traditioner skiljer sig från den svenska majoritetsbe-
egna som folkningens. Även judar inte sig religiösa bevarar
som anser vara många judiska traditioner såsom firande sabbaten och judiska
av helgdagar. Många judar i Sverige är flerspråkiga. Utöver svenska används hebreiska bl.a. i gudstjänsterna. Jiddisch används också i varierande utsträckning, främst judar med rötter i Central- och
av Östeuropa. Jiddischkulturen som blomstrade i Europa framförallt under tiden före andra världskriget, som till följd av förintelsen
men försvagades kraftigt, har på senare tid rönt ökat intresse bland judar i Sverige och övriga Europa.
De judiska församlingarna är förutom att vara religiösa församlingar också centra för kulturell och social verksamhet av olika slag. Den judiska minoriteten har i Sverige liksom i övriga Europa av tradition anordnat utbildning, omhändertagande av sjuka och
egen gamla, begravningar och social för judar. Exempel detta
omsorg i Sverige är den judiska grundskolan Hillelskolan, egna ungdomsgårdar, pensionärs-, sjuk-, och ålderdomshem. Därutöver kan nämnas att det finns fast judisk teater, ett judiskt museum och ett flertal
en judiska föreningar.
Sammanfattningsvis kan det konstateras att judar är en grupp med uttalad samhörighet till antalet i förhållande till resten av
som befolkningen har icke dominerande ställning som genom religion,
en kultur, språk och traditioner skiljer sig från majoritetsbefolkningen i Sverige. De har under lång tid bevarat sin religion och sitt kulturarv i Sverige. Den judiska befolkningen i Sverige är en i hög grad organiserad Genom sina organisationer värnar judarna om det
grupp. judiska kulturarvet. Judarna uppfyller således samtliga kriterier för att vara en nationell minoritet i Sverige.
5 Ramkonventionens bestämmelser och
bestämmelser till för
svenska skydd
nationella minoriteter
1 Inledning
Kan det idag sägas finnas svensk minoritetspolitik inriktad på skydd en för de nationella minoriteter finns i Sverige eller inte Svaret som den frågan är enligt vår uppfattning avgörande för hur Sverige kan uppfylla de krav ramkonventionen ställer i olika avseenden när som det gäller skydd för dessa deras kultur och identitet jfr grupper, Artikel 5. Ramkonventionen kan visserligen beskrivas som ett måldokument med relativt vagt formulerade krav de stater som ansluter sig till konventionen, i ingressen till konventionen anges att de stater men ratificerar konventionen åtar sig att förverkliga dess principer för som skydd nationella minoriteter genom nationell lagstiftning och av
lämplig regeringspolitik.
Svensk invandrar- och minoritetspolitik
Sverige har sedan 70-talet fört uttalad invandrarpolitik. Den ökade en invandringen har lett till att det i Sverige idag finns mer än 900 000 är födda utomlands och ytterligare 700 000 personer personer som är födda i Sverige genom åtminstone en förälder har rötter som men även i ett annat land. Invandrarpolitiken har innehållit flera typer av åtgärder som ligger nära ramkonventionens olika bestämmelser. Bland dessa kan nämnas erkännande invandrares kulturella och språkliga bakgrund som ett av något både skall erkännas och främjas. En rad åtgärder har som som följd detta vidtagits med invandrare som målgrupp. Bland dessa av kan nämnas modersmålsundervisning, stöd till kulturell verksamhet såsom bokinköp, radio- och TV-program och litterär produktion på
invandrarspråk. I många de förslag lagts fram inom ramen för invandrarpoav som litiken har angett att de tar sikte "invandrare och minoriteter". man Av förarbetena framgår dock att använder begreppet minoritet om man
Ramkonventionens bestämmelser
grupper av invandrare och inte om de nationella minoriteter som funnits i Sverige under hundratals år prop. 1985/86:98.
lnvandrarpolitiska kommittén konstaterar i slutbetänkandet SOU 1984:58 att minoritetsbegreppet internationellt används ett annat sätt än i Sverige. Internationellt betecknar minoritetsbegreppet grupper som under mycket lång tid varit bofasta inom en stat. Invandrare omfattas således inte av minoritetsbegreppet. I Sverige däremot har begreppet minoritet ofta använts om invandrargrupper. Kommittén konstaterar vidare att de grupper den har att behandla är de grupper som kommit till Sverige de senaste 40-50 åren. Dessa grupper kan inte anses vara minoriteter i den bemärkelse som begreppet har internationellt. Som en följd av detta anser man att det är tveksamt om någon av de internationella konventioner som gäller minoriteter är tillämplig svenska förhållanden, eftersom dessa konventioner avser sedan länge bofasta minoriteter och inte invandrargrupper. Riksdagen tog ingen annan ställning i dessa avseenden än vad kommittén hade gjort i betänkandet.
Riksdagens beslut från december 1997 med anledning av propositionen med förslag till en integrationspolitik prop. 1997/98: 16 omfattar inte heller de nationella minoriteterna i Sverige.
Sverige har således fört en invandrarpolitik som i många delar värnar om invandrares kultur, språk och traditioner på det sätt som ramkonventionen anger skall ske gentemot nationella minoriteter. Det har däremot inte förts någon motsvarande politik med inriktning att värna om de nationella minoriteterna och deras kultur, språk, traditioner m.m.
Flera av de åtgärder som vidtagits inom ramen för invandrarpolitiken har trots att detta inte varit det direkta syftet med reglerna
- kommit de nationella minoriteterna och deras kultur och språk till godo särskilt i de fall det funnits nyinvandrade grupper inom dem. Som exempel detta kan nämnas regler om statligt stöd för olika typer av kulturyttringar där vissa åtgärder innebär ett särskilt stöd för kultur med anknytning till invandrare och minoriteter.
Till detta kommer att flera av de nationella minoriteterna också omfattar personer som nyligen kommit till Sverige som invandrare. Exempel detta är den sverigefinska gruppen, den romska
gruppen och den judiska gruppen. De åtgärder som vidtas inom ramen för invandrarpolitiken och integrationspolitiken tar sikte på inom
personer dessa grupper som relativt nyligen kommit till Sverige och således är att betrakta som invandrare. Personer tillhör de samiska eller
som tornedalska grupperna har däremot ingen eller ringa nytta av de regler som tar sikte på nyanlända invandrares förhållanden eftersom dessa grupper omfattar eller inga invandrare.
Ramkonventionens bestämmelser
Förutom att de nationella minoriteterna kunnat dra nytta av vissa
de åtgärder som vidtagits inom ramen för invandrarpolitiken, har av olika insatser med direkt inriktning på de nationella minoriteterna vidtagits inom för den generella politiken inom olika sakom-
ramen råden. Exempel på sådana åtgärder är inom utbildningsområdet där det finns särskilt förmånliga regler för samiska, tornedalsfinska och romska barn samt för finska barn när det gäller rätt till modersmålsundervisning. Inom massmediaområdet finns villkor när det gäller sändningsrätten för programföretagen i allmänhetens tjänst som anger att särskilt utrymme skall för samiska, finska och tornedalsfinska
ges i radio- och TV. I detta sammanhang bör också de särskilda åtgärder
berör den samiska befolkningen nämnas. Den viktigaste åtgärden som
senare år är inrättande av Sametinget med befogenhet att bl.a. värna om samisk kultur och språk.
Sammanfattar vi den nuvarande situationen kan konstatera att det i Sverige inte funnits någon uttalad samlad och övergripande minoritetspolitik med inriktning skydd för de nationella minoriteterna, deras kultur och identitet jfr ramkonventionens artikel 5. Däremot finns det, så kommer framgå av redogörelsen nedan, en rad
som åtgärder i lagstiftning och i övrigt som kommer de nationella minoriteterna till del.
I ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter anges att dess mål och principer om skydd och stöd för de nationella minoriteternas kultur och identitet skall omsättas i nationell lagstiftning och lämplig regeringspolitik. För att Sverige helt skall kunna uppfylla ramkonventionens intentioner och syfte anser därför att Sverige bör lägga grunden för en samlad och övergripande minoritetspolitik. En sådan minoritetspolitik bör vara direkt inriktad att officiellt erkänna de nationella minoritetsgrupperna i Sverige och, i enlighet med konventionen, vidta åtgärder främjar deras möjlighet att bevara och
som utveckla sin kultur och identitet.
I ett första steg bör en svensk minoritetspolitik innefatta att erkänna Sveriges nationella minoriteter, åtgärder för att sprida kunskaper bland majoritetsbefolkningen de nationella minoriteterna, deras historia
om i Sverige, deras kultur, språk, religion och traditioner samt åtgärder som gör det möjligt för personer som tillhör nationella minoriteter att delta i och påverka den framtida utformningen av minoritetspoliti-
ken. Vi återkommer till detta nedan, i kapitel 5 där redogör för våra förslag.
Ramkonventionens bestämmelser
5.2 En kort beskrivning av ramkonventionen
Ett grundläggande syfte för Europarådet är att uppnå en fastare enhet mellan sina medlemmar för att skydda och förverkliga de ideal och principer som utgör det gemensamma arvet. En huvudväg är att upprätthålla och utveckla respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Frågan om ett utökat skydd för nationella minoriteter har sedan ett fyrtiotal år från och till tagits upp Europarådets dagordning. Europarådets parlamentariska församling föreslog redan år 1961 att en relativt allmänt hållen artikel syftande till att skydda minoriteters kulturella och religiösa identitet skulle innefattas i ett tilläggsprotokoll till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen. Experter som tillsattes för att utreda lämpligheten av ett sådant tilläggsprotokoll kom emellertid till slutsatsen att ett sådant ur juridisk synvinkel inte var behövligt. Det dröjde sedan till år 1993 innan den parlamentariska församlingen i Rekommendation 1201 från samma år, efter ett intensivt arbete i olika kommittéer nytt föreslog ett tilläggsprotokoll om nationella minoriteter till Europakonventionen. Rekommendationen, som innefattade ett komplett förslag till konventionstext, innehöll en definition av begreppet nationella minoriteter. I förberedelserna till Europarådets toppmöte 1993 förkastades emellertid tanken ett tilläggsprotokoll om nationella minoriteter främst av skälet att grundtanken i Europakonventionen och dess protokoll är att där upptagna rättigheter skall vara universella och inte enbart avse en viss grupp av personer under en stats jurisdiktion.
Vid Europarådets toppmöte i Wien den 8-9 oktober 1993 enades de deltagande stats- och regeringscheferna om en rad åtgärder för att främja rättigheterna för de personer som tillhör en nationell minoritet. l den deklaration som antogs vid mötet Wiendeklarationen ålades Europarådets ministerkommitté att snarast utarbeta en ramkonvention, öppen också för icke-medlemsstater, där principer för minoritetsskydd skulle specificeras och ges rättsligt bindande verkan. Bl.a. Köpenhamnsdokumentet användes som förebild. Ministerkommittén tillsatte med anledning härav den 4 november 1993 en s.k. ad hoc kommittén för skydd av nationella minoriteter CAHMIN med uppdrag att bl.a. utarbeta en sådan konvention innehållande principer som avtalsslutande stater skall respektera för att tillförsäkra skydd nationella minoriteter.
Vid ett möte den 10-14 oktober 1994 beslutade CAHMIN att lägga fram ett utarbetat förslag till ramkonvention för ministerkommittén. Förslaget antogs den 10 november samma år och öppnades för
Ramkonventionens bestämmelser
undertertecknande den 1 februari 1995. Därmed hade ett av målen avseende nationella minoriteter som uppställdes vid Europarådets toppmöte i Wien den 8-9 oktober 1993 uppfyllts.
Ramkonventionen är det första juridiskt bindande multilaterala avtalet rörande minoritetsfrågor i allmänhet. Konventionen är även öppen för undertecknande av stater som inte är medlemmar i Europarådet, dvs. företrädesvis medlemmar från Europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen. Fram till december 1997 har 36 stater undertecknat konventionen, varav 13 även har ratificerat densamma. Detta innebär att de 12 ratifikationer som krävs för ikraftträdandet nu föreligger och att konventionen kommer att träda ikraft den 1 februari 1998.
Av artikel 1 i ramkonventionen framgår att minoritetsskyddet och minoritetsrättigheter utgör en del av skyddet av de mänskliga rättigheterna och således inte enbart är en nationell angelägenhet. I ingressen till konventionen påpekas att det historiska perspektivet visat att skydd av nationella minoriteter är nödvändigt för stabilitet, demokratisk säkerhet och fred på kontinenten. Vidare pekas att ett tolerant klimat öppet för dialog är ofrånkomligt för att kulturell mångfald skall kunna bli en källa och en faktor inte till söndring
- men till berikande kulturell mångfald för varje samhälle".
5.2.1 Ramkonventionens uppbyggnad
Ramkonventionen är, vilket redan namnet understryker, uppbyggd som en principdeklaration och i slutet av ingressen till konventionen anges att det skydd och de rättigheter som kommit till uttryck i konventionen skall förverkligas genom nationell lag och lämplig regeringspolitik.
Konventionens regelverk är indelat i fem avdelningar. Sektion ett innehåller grundläggande principer till vägledning för andra bestämmelser i konventionen. Här kan särskilt nämnas att varje individ avgör om han eller hon vill bli behandlad som tillhörande en nationell minoritet och att ingen nackdel skall följa av detta val. I sektion två, som består av en katalog av specificerade regler, vidareutvecklas dessa grundläggande bestämmelser. Eftersom även stater som inte är medlemmar i Europrådet kan ansluta sig till ramkonventionen har det blivit nödvändigt att i ramkonventionen även ta upp principer som slagits fast i Europakonventionen. Sektion tre innehåller tolknings- och tillämpningsbestämmelser, sektion fyra bestämmelser om övervakning av genomförandet av konventionens bestämmelser och slutligen innehåller sektion fem bestämmelser om undertecknande och ratifice-
Ramkonventionens bestämmelser
ring. Vi kommer i det följande att närmare igenom bestämmelseri sektionerna 1-4. I vissa fall överlappar konventionens bestämmelna varandra och tillämpliga svenska bestämmelser kan bli aktuella ser under artikel. Vi har dock i görligaste mån försökt att
mer än en endast ta tillämpliga bestämmelser under en artikel.
upp
5.3 Grundläggande principer, sektion 1
5.3.1 Artiklarna 1-3
Av artikel 1 framgår att skyddet av nationella minoriteter utgör en del skyddet mänskliga rättigheter, och att det därför inte
av av enbart kan utgöra nationell angelägenhet. Hänvisningen
anses en till skyddet de mänskliga rättigheterna innebär dock inte att de
av
etablerats den Europakonventionen ges någon organ som genom tolkningskompetens konventionen. Ett minoritetsskydd kan
av utformas på två olika sätt. Är det inriktat den enskilde individen skyddas varje enskild individ mot ingrepp i deras mänskliga rättigheter. Är det inriktat minoriteten kollektiv byggs däremot
som minoritetsskyddet befolkningsgruppen som helhet. I artikel . slås fast att ramkonventionen utgörs av individuella rättigheter. Konventionen inbegriper inte något erkännande av kollektiva rättigheter utan tonvikten av minoritetsskyddet är placerat den enskilda individen.
Artikel 2 innehåller regler av generell natur vid tillämpningen av ramkonventionen och är därvid inspirerad av Förenta nationernas principdeklaration vänskapliga relationer och samarbete mellan
om
Artikeln har tillkommit för att klargöra att konventionens stater. bestämmelser inte skall tas till intäkt för att acceptera någon parts åtgärd innebär att stats suveränitet kränks.
som en annan
I artikel punkt l slås fast att det är varje individ som avgör
hon eller han önskar tillhöra en nationell minoritet och därmed om få det skydd ramkonventionen Detta innebär dock inte att
som ger.
individ helt godtyckligt kan välja att tillhöra en minoritet en eftersom de objektiva kriterierna måste vara relevanta för perso
val. Bestämmelsen understryker också att ingen nackdel skall nens följa av detta val.
l artikel punkt också avslutar sektion föreskrivs att
som rättigheterna och friheterna tillförsäkras genom konventionen
som får utövas individuellt eller i gemenskap med andra, vilket int: skall föväxlas med kollektiva rättigheter. Uttrycket andra skall
Ramkonventionens bestämmelser
enligt kommentaren ges en vid tolkning och avse personer såväl inom den egna eller annan minoritet, som inom majoritetsbefolkningen.
5.4 Åtaganden enligt konventionen, sektion 2
5.4.1 Jämlikhet och likhet inför lagen, artikel 4
Artikel punkt 1 innehåller en regel av grundläggande betydelse i minoritetssammanhang; kravet om likhet inför och lika skydd av lagen samt ett förbud mot all form av diskriminering. Paragrafens diskrimineringsförbud gäller all diskriminering grundval av att en person tillhör en nationell minoritet. Artikel 14 i Europakonventionen gäller däremot endast diskriminering i utövandet av de rättigheter som regleras i själva konventionen.
I svensk grundlag återfinns bestämmelser om dessa grundläggande rättigheter. Likheten inför lagen kommer således till uttryck i RF 1:9. Det finns också en bestämmelse om att lag eller föreskrift inte får innebära att någon medborgare gäller även utlänningar miss-
- gynnas därför att han med hänsyn till ras hudfärg eller etnisk ursprung tillhör en minoritet RF 15.
Artikel 4 punkt 2-3, behandlar, som en följd av diskrimineringsförbudet, jämlikhetskravet och understryker att konventionsstaterna genom lämpliga åtgärder skall främja fullständig och effektiv jämlikhet inom alla områden av det ekonomiska, sociala, politiska och kulturella livet mellan dem som tillhör en nationell minoritet och de som tillhör majoritetsbefolkningen. Detta innebär att konventionsstaterna kan behöva vidta speciella åtgärder för de som tillhör nationella minoriteter efter beaktande av deras speciella villkor. Sådana åtgärder måste dock vara adekvata och får inte utsträckas i tid eller omfattning utöver vad som är nödvändigt i syfte att nå jämlikhetsmålet. I punkt 3 klargörs att åtgärder som genomförs i detta syfte inte skall betraktas som diskriminerande handlingar eller anses strida mot jämlikhetsmålet. I FN konventionerna om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, om barnets rättigheter och om avskaffande av alla former av rasdiskriminering finns motsvarande reglering. Ramkonventionen innehåller inga specifika bestämmelser om jämlikhet. Detta ansågs
Ramkonventionens bestämmelser
onödigt eftersom jämlikhetsprincipen redan kommit till uttryck i
konventionens artikel 4 punkt 2.
Sverige har, vi tidigare påpekat, aldrig haft en uttalad minori-
som tetspolitik avseende nationella minoriteter. De åtgärder som vidtagits till stöd för de nationella minoritetsgrupperna har skett genom samlade insatser. Åtgärder vidtagits ett led i vår invandrar-
som som politik har i vissa fall även kommit att omfatta våra nationella minoriteter. Exempelvis gäller reglerna om modersmålsundervisning både för elever talar invandrarspråk och för elever som använder
som landsdels- eller minoritetsspråk. För samiska, tornedalsfinska och romani gäller generösare regler.
Särskilda villkor har vidare meddelats radio- och TV-företagen i allmänhetens tjänst avseende samiska, finska och tornedalsfinska.
Ett ytterligare exempel är särbehandlingen av samerna som nationell minoritetsgrupp. Samerna har i dag möjlighet att istället för den kommunala skolan välja att i den statliga sameskolan där undervisningen delvis bedrivs samiska. Inrättandet av Sametinget år 1993 med dess befogenheter att verka för samisk kultur och samiskt språk och de statliga medel anslås för detta är också exempel
som behandlingen nationell minoritetsgrupp och av
av samerna som gruppens språk.
Ramkonventionen uppställer inte något krav jämlikhet mellan de nationella minoritetsgrupperna. I Sverige råder ingen samordning mellan stödet till nationella minoritetsgrupper. Detta får tillskrivas dels avsaknaden särskild minoritetspolitik, dels att de nationella
av en minoritetsgrupperna sinsemellan är mycket olika. Den samiska
intar redan rennäringslagen och sametingslagen en gruppen genom särställning bland de nationella minoritetsgrupperna men också
införts under år. Även för den grund av de åtgärder som senare sverigefinska är antalsmässigt betydligt större än övriga
gruppen, som
gäller i vissa fall särskilda regler. Exempelvis utgår bidrag grupper, till sverigefinska språknämnden mm.
5.4.2 Att säkerställa förutsättningar, artikel 5
Artikel 5 punkt l innehåller allmänt hållen förpliktelse att
en
främja de förutsättningar är nödvändiga för att personer som
som
tillhör inhemsk minoritet skall möjlighet att bibehålla och
en ges
utveckla sin kultur och bevara sin identitet. Bestämmelsen anger
fyra identitetsgrunder är största betydelse för en nationell
som av minoritet nämligen religion, språk, traditioner och kulturarv.
Ramkonventionens bestämmelser
Hänvisningen till traditioner innebär dock inte att sedvänjor som strider mot den nationella lagstiftningen eller internationella överenskommelser kan accepteras. I punkt 2 tillförsäkras personer som tillhör nationella minoriteter skydd mot ofrivillig assimilering. Enligt konventionskommentaren hindrar dock inte bestämmelsen stat från att vidta åtgärder i en enlighet med sin allmänna politik. Det finns självklart inte något förbud mot frivillig assimilering. Bestämmelsen understryker således betydelsen det sociala sammanhanget och belyser den av önskan som kommit till uttryck i inledningen till konventionen att kulturell mångfald skall källa till berikande och inte vara en splittring i samhället. Målet för integrationspolitiken bör således vara att såväl majoritetsbefolkningen de tillhör nationella som som minoriteter skall ha lika rättigheter och möjligheter. Vidare skall samhällsgemenskapen ha samhällets mångfald som grund och samhällsutvecklingen skall kännetecknas av ömsesidig respekt och tolerans, som alla skall delaktiga i och medansvariga för. vara
Regeringsformen RF, innehåller bestämmelser till skydd för minoriteter. l kap. 2 § RF utgör ett program- eller målsättningsstadgande. Bestämmelsen har inte karaktären av en rättsligt bindande föreskrift utan anger mål för den samhälleliga verksamheten och som sådan kan den ha eller få politisk betydelse. I paragrafens fjärde stycke sägs att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Stadgandet gäller enligt förarbetena inte enbart nationella minoriteter utan även nytillkomna invandrargrupper. I 2 kap. RF den s.k. rättighetskatalogen finns bestämmelser - om skydd för våra fri- och rättigheter. Föreskrifterna är rättsligt bindande och gäller i princip förhållandet mellan enskilda och det allmänna. 2 kap. 15 § RF innehåller ett diskrimineringsförbud
som
även gäller för utlänningar som innebär att lag eller annan föreskrift inte får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller etniskt tillhör minoritet. ursprung en Sverige har också ratificerat FN :s konvention om barnets rättigheter som syftar till att i alla sammanhang till barnets bästa. Religionsse friheten kommer till uttryck i 2 kap. 1 § punkt I RF också ges skydd .mot viss form av assimilering. Exempelvis i 2 kap. 2 § ges skydd för att av samhället påtvingas en religion- eller organisationstillhörighet. Det bör dock noteras att rättigheterna i 2 kap. RF inte i alla delar gäller fullt ut för utlänningar
Ramkonventionens bestämmelser
5.4.3 Främja tolerans och dialog, artikel 6
Artikel 6 skall i ljuset den deklaration och aktionsplan mot
ses av rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans, som
vid Europarådets toppmöte i Wien i oktober 1993. Enligt antogs bestämmelsen skall avtalsslutande parter uppmuntra en anda av tolerans, dialog och samarbete mellan olika grupper i samhället samt vidta effektiva åtgärder för att främja ömsesidig respekt och förståelse samt samarbete mellan alla oavsett deras etniska, kulturella, språkliga eller religiösa identitet, särskilt inom utbildnings- och kulturområdet och inom massmedia. Syftet är att integration olika skall ske i samhället med bevarande av
av grupper respektive identitet. I kommentaren nämns understödjandet
grupps
interkulturella organisationer, som verkar för ömsesidig respekt av och förståelse mellan människor, ett sätt att verka för
som interkulturell dialog.
I punkt 2 att lämpliga åtgärder skall vidtas för att skydda
anges
kan utsättas för hot, våld eller diskriminering personer som grund deras etniska, kulturella, språkliga eller religiösa
av identitet. Vilka åtgärder kan bli aktuella överlämnas till
som respektive stat att besluta om.
Sverige är, i övrigt framgått vårt betänkande, ett mång-
som av kulturellt samhälle. I riksdagens beslut från december 1997 mej anledning regeringens proposition med förslag till ny integration-
av spolitik prop. 1997/98: 16 framhålls att mångfalden är och skall vara
utgångspunkt för den framtida politiken. Även en självklar om prcpositionens förslag inte omfattar nationella minoriteter kan en sådan politik byggd mångfald även komma de nationella minoritets-
till godo. I vissa delar, vi visat finns en del grupperna som ovan, särbestämmelser för de nationella minoriteterna. Vi har tidigare pekat på det diskrimineringsförbud som finrs upptaget i grundlagen. Det finns även en lag mot etnisk diskriminering och diskrimineringsombudsman. I brottsbalken finns också en
en bestämmelse straffbelägger olaga diskriminering grund av
som etnisk härkomst. Det finns även straffbestämmelse hets mot folkgrupp. Den
en om senaste tiden har också diskussion förts om bärandet av rasistiska märken och symboler. l några uppmärksammade rättsfall har HD slagit fast att brott detta slag utgör hets mot folkgrupp och genom
av att utdöma fängelsestraff även till personer visat att brottet är av
yngre allvarlig art. Det kan slutligen nämnas att lagen mot etnisk diskriminering för närvarande är föremål för en översyn.
Ramkonventionens bestämmelser
5.4.4 Grundläggande fri- och rättigheter, artikel 7
I artikel 7 befästs grundläggande friheter av universell karaktär
såsom mötesfrihet, föreningsfrihet, yttrandefrihet samt tanke- och
samvets och religionsfrihet. Dessa grundläggande rättigheter är
redan intagna i Europakonventionen och gäller alla människor
oavsett om man tillhör en minoritet eller men är av särskild vikt
för minoriteterna. Eftersom friheterna är av stor betydelse för
minoritetsskyddet och då konventionen även är öppen för icke-
medlemsstater, som således inte kan bli parter till Europakonventionen, har det ansetts lämpligt att upprepa dessa grundläggande rättigheter i ramkonventionen.
Sverige har ratificerat och inkorporerat Europakonventionen genom lag och Sverige uppfyller de krav som är nödvändiga enligt artikel
5.4.5 Religionsfrihet, artikel 8
I artikel 8 vidareutvecklas religionsfrihetsskyddet. Religionsfriheten
är grundligt belyst i OSSE:s köpenhamnsdokument och det ansågs
därför lämpligt att även fästa speciellt avseende härvid i ramkonventionen. Artikeln kombinerar flera paragrafer från köpenhamnsdokumentet.
Svensk grundlag 2 kap. 1 § 6 p RF ger varje svensk medborgare
- gentemot det allmänna rätt till religionsfrihet. Religionsfriheten gäller även för utländska medborgare men det finns då möjlighet att genom lag införa inskränkningar 2 kap 22 2 st RF. Regler om religionsfriheten finns i religionsfrihetslagen 1951:680. I lagens l § sägs att
äger rätt fritt utöva sin religion, såvitt han inte därigenom envar att
samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse. Med stör trossamfund förstås i lagen, förutom Svenska kyrkan, sammanslutning för religiös verksamhet, vari ingår att ordna gudstjänst. Sverige har
påtalats införlivat Europakonventionen i svensk numera, som ovan, lagstiftning.
Fri- och rättighetskommittén gjorde i sitt betänkande Fri- och rättighetsfrågor SOU 1993240, del B s. 62 en jämförelse mellan Europakonventionen och svenska regler till skydd för bl.a. religionsfriheten, och kommittén fann inte annat än att svensk lagstiftning stod i överensstämmelse med Europakonventionen.
Ramkonventionens bestämmelser
5.4.6 Yttrandefrihet och massmedia, artikel 9
Enligt artikel 9 punkt l innebär yttrandefrihet dels att personer som
tillhör nationella minoriteter har rätt att ta emot och sprida
uppgifter minoritetsspråket, dels att personer som tillhör
nationella minoriteter inte diskrimineras när det gäller deras
tillträde till massmedia. Även bestämmelsen endast refererar till
om
minoritetsspråk omfattar stadgandet även en motsvarande frihet att
uttrycka sig på majoritetsspråket. Första delen av artikeln har haft
artikel 10 § 1 i Europakonventionen som förebild. Orden parterna
inom ramen för sina rättssystem, som återfinns i slutet av stycket,
infördes enligt konventionskommentaren för att respektera
grundlagsbestämmelser, som begränsar omfattningen och till-
gängligheten till media.
l svensk lag behandlas yttrandefrihet i regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Genom dessa grundlagar tillförsäkras svenska medborgare yttrandefrihet. Regeringsformens bestämmelser, tryckfrihetslagen och yttrandefrihetsgrundlagen gäller även för utlänningar om inget annat följer genom lag.
Genom artikel 9 punkt 2-3 tillförsäkras personer tillhörande
nationella minoriteter rätt till tillträde till massmedia på icke dis-
kriminerande villkor. För tryckta massmedia består förpliktelserna
endast i att inte söka förhindra framställande och användande
medan tillgången till radio och television skall underlättas genom
positiva åtgärder. Punkt 2 har haft artikel 10.1 tredje meningen i
Europakonventionen som förebild men är mer långtgående.
I punkt 4 åläggs de avtalsslutande parterna att vidta lämpliga
åtgärder för att underlätta tillträdet till massmedia för personer som
tillhör nationella minoriteter i syfte att främja tolerans och tillåta
kulturell mångfald. Uttrycket lämpliga åtgärder används med
samma innebörd som i artikel 4.
Enligt Radiolagen 1966:755 avgör de företag som har rätt att sända program i rundradiosändning, dvs. Sveriges Television AB SVT, Sveriges Radio AB SR, Sveriges Utbildningsradio AB UR samt TV 4 AB TV, ensamma vad som skall förekomma i de sändningar som företagen anordnar. För att ett programförslag skall få sändningstillstånd krävs dock beslut från regeringen. I samband med att regeringen beviljar sådant tillstånd kan villkor för sändningsrätten meddelas av regeringen. De sändningstillstånd som regeringen meddelat radio- och TV-företagen i allmänhetens tjänst, SVT, SR, och UR trädde i kraft
Ramkonventionens bestämmelser
den l januari 1997 och gäller för UR till utgången av december 1998 samt för SVT och SR till den 31 december 2001. I villkoren för sändningsrätten finns angivet att programföretagen är skyldiga "att beakta språkliga och etniska minoriteters behov . Samiska, finska och tornedalsfinska skall inta särställning. Vidare nämns produktion av en TV-program invandrar- och minoritetsspråk särskilt i anslagsvillkoren för UR. När det gäller finländska TV-program finns en lag 1986:3 om rundradiosänding av finländska TV-program. Den reglerar möjligheten till marksändning via Stockholm av en finländsk TV-kanal. De finska sändningarna kan ses i Stockholmsområdet och i 25 orter i landet via kabelmottagning. Därmed blir det möjligt att nå en stor de finsktalande i Sverige. På motsvarande vis tillhandahåller del av Sverige TV-kanal Finland återutsänder. Sveriges Radio har en som beslutat att från och med den 12 januari 1998 starta en finskspråkig kanal P7 med den nya digitaltekniken. TV-utbytet mellan - - Sverige och Finland inleddes år 1986 och har successivt utökats. Verksamheten bygger ömsesidighetsprincip där de båda länderna en för jämförbara kostnadsätaganden. Den svenska insatsen svarar bekostas med statsbudgetmedel och uppgår för budgetåret 1997 till 30 744 000 kr. När det gäller villkoren för statligt presstöd finns idag i presstödsförordningen 1990:524 särskilt förmånliga villkor för ekonomiskt stöd till tidningar vänder sig till språkliga minoriteter. En särskild som regel möjlighet för generösare bedömning för utgivning av en ger en dagstidning i Tornedalen under förutsättning att en del av innehållet är finska. Dagstidningar samiska har möjlighet att statligt stöd via Sametinget.
5.4.7 Minoritetsspråk, artikel 10
I artikel 10 punkt 1-3 behandlas speciella minoritetsspråksfrågor. Användande det egna minoritetsspråket anses utgöra ett viktigt av medel för hävdandet och bevarandet av den egna identiteten. 1 punkt 1 tillhör en nationell minoritet rätt att ges personer som använda sitt minoritetsspråk privat och offentligt, muntligt och skriftligt. Enligt konventionskommentaren avses med offentligt endast allmän plats och inte förhållandet till myndigheter, vilket förhållande regleras i de två följande paragraferna. Vi har tidigare gått igenom svenska grundlagsbestämmelser och kan konstatera att
det skydd ges där uppfyller svensk lagstiftning
genom som grundkraven enligt denna punkt.
Ramkonventionens bestämmelser
I punkt 2 behandlas den offentliga användningen av minoritetsspråk hos förvaltningsmyndigheter. Begreppet förvaltningsmyndighet skall i detta sammanhang ges en vid tolkning och exempelvis även innefatta ombudsmän. I kommentaren pekas på att bestämmelsen, med tanke på de svårigheter av finansiell, administrativ eller teknisk art som kan föreligga vid användandet av minoritetsspråk vid förvaltningsmyndigheterna, är mycket flexibelt hållen för att ge avtalsslutande stater stor handlingsfrihet. En avtalsslutande part skall om den bedömer att det finns ett verkligt behov sträva efter att tillgodose sådana krav. Användandet minoritetsspråk av begränsas dock i punkt 2 till områden som traditionellt eller i betydande antal bebos av personer som tillhör nationella minoriteter. Vidare kan inga krav ställas den avtalsslutande staten förrän en begäran om användande av minoritetsspråk framställts och denna begäran motsvarar ett verkligt behov.
Huvudregeln för en myndighet som kommer i kontakt med någon som använder ett annat språk än svenska finns i 8 § förvaltningslagen. Där anges att myndigheten vid behov bör anlita tolk vid kontakter med den som inte behärskar svenska. Bestämmelsen gäller både muntliga och skriftliga kontakter. I rättegångsbalken finns i 33 kap 9 § en motsvarande regel om att rätten vid behov får låta översätta handlingar som kommer in till eller skickats ut från rätten om det kan antas ha betydelse för målet. I rättegångsbalken 5 kap 6 § behandlas behovet av tolk. Enligt bestämmelsen kan tolk anlitas om part, vittne eller annan som skall höras inför rätten inte är mäktig svenska språket. De svenska bestämmelsen innebär således att myndigheten lika lite som domstolar i brottmål och tvistemål har någon absolut skyldighet att anlita tolk eller översättare om någon väljer att använda samiska eller finska i kontakter med myndigheten. Istället sker en behovsprövning innan tolk eller översättare anlitas. Detta innebär att en prövning av ärendets beskaffenhet, omfattningen och karaktären av det som skall översättas görs och kostnaderna för tolkning/översättning ställs i relation till detta. Det finns dock ingen regel som innebär att handlingar som ges på samiska eller finska skulle anses ogiltiga på grund av att de är upprättade på dessa språk. Det finns inte heller någon regel som förbjuder myndigheter att också upprätta handlingar på samiska eller finska. I de fall en myndighet skickar ett beslut eller brev till någon som behärskar svenska språket gäller 8 § förvaltningslagen och översättning bör då normalt ske.
Ramkonventionens bestämmelser
Sammanfattningsvis kan det konstateras att det genom gällande svenska regler inte finns någon ovillkorlig rätt att använda ett annat språk än svenska i kontakter med myndigheter och domstolar.
Punkt 3 bygger delar av artiklarna 5 och 6 i den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och ger personer misstänkta för brott tillhörande nationella minoriteter rätt att meddela sig
ett språk som han eller hon förstår vid kontakt med polis eller
domstol.
Sverige har, som tidigare påpekat, ratificerat och inkorporerat Europakonventioneni svensk lag och vi uppfyller således de krav som är nödvändiga enligt artikel 10.3.
5.4.8 Namn och skyltar, artikel 11
Artikel 11, punkt l innehåller ett åtagande för de avtalsslutande
parterna att officiellt erkänna personnarrm minoritetsspråk. Detta
innebär bl.a. att personer som tvingats byta namn skall ha rätt att
återta sitt/sina gamla namn. Rättigheten är begränsad så sätt att
den måste ligga inom ramen för nationell lagstiftning.
l namnlagen SFS 1982:670 finns bestämmelser om hur efternamn förvärvas. I 1 § sägs att barn förvärvar sina föräldrars efternamn vid födelsen. I 12 § punkt anges att ett nybildat efternamn måste ha ett uttal och stavning och sådan språklig form att det är lämpligt som efternamn här i landet. Vid denna lämplighetsbedömning räknas samiskt och finskt språkbruk som en del av det inhemska språkbruket.
Enligt artikel ll punkt 2 ges personer som tillhör en nationell
minoritet rätt att sätta skyltar och annan information av privat
upp
natur på minoritetsspråk, som kan ses av allmänheten. Enligt
kommentaren med uttrycket privat natur allt som inte är
avses offentligt. Det kan t.ex. vara skyltar av kommersiell natur liksom meddelanden om sammankomster och dylikt.
Slutligen fastslås i artikel 11 punkt 3 att parterna skall sträva efter
att sätta skyltar med ortsnamn, gatunamn och dylikt
upp minoritetsspråk inom områden som traditionellt och i betydande
antal bebos av nationella minoriteter. Detta förutsätter vidare att
det finns en tillräcklig efterfrågan.
Ramkonventionens bestämmelser
Med hänsyn till att bestämmelsen bl.a. är begränsad till områden som traditionellt och i betydande antal bebos av personer som tillhör en nationell minoritet bör det enligt vår uppfattning endast bli fråga om samer och tornedalingar. Riksdagen har, i enlighet med regeringens budgetproposition 1984/852100, bil 10, s. 474- 475, beslutat att stor hänsyn måste tas till de samiska och finska minoriteterna i norra Sverige vid fastställandet av namn på kartor och i samband med vägskyltning m.m. Vidare har det angetts att de av Lantmäteriverket fastställda kartnanmen bör vara normerande vid fastställande av namn kartor och vägskyltar m.m. När ortnamn i flerspråkiga områden fastställs skall de återges på de språk talas i området. Även det som av minoriteterna tillämpade skrivsättet bör användas. Lantmäteriverkets kartor anger numera ortnamn även samiska och finska. Vägverket har påbörjat arbetet med att komplettera ortnanmsskyltar med de samiska/finska namnen i Norr- och Västerbotten. Någon tidpunkt för när arbetet skall slutfört finns inte vara angiven.
5.4.9 Utbildning och forskning, artiklarna 12-14
I artiklarna 12-14 behandlas utbildnings- och forskningsfrågor. Artikel 12 behandlar åtgärder till stöd för kunskap om såväl minoriteternas och majoritetens kultur, historia, språk och religion och fångar i den inledande paragrafen upp ett grundsyfte med konventionen att skapa ett tolerant klimat öppet för dialog I - - . punkt 2 nämns särskilt lärarutbildningen och läroböcker som exempel områden inom vilka åtgärder bör vidtas. Punkt 3 behandlar främjandet av lika möjligheter till tillträde till utbildning alla nivåer för personer som tillhör nationella minoriteter.
Idag finns i läroplanerna angivet målen med utbildningen i att ett av grundskolan och gymnasieskolan är att eleverna görs förtrogna med centrala delar av det svenska, nordiska inklusive det samiska, samt västerländska kulturarvet. Idag undervisas de elever som själva tillhör grupper använder som landsdels- eller minoritetsspråk förutom minoritetsspråket, den historia och kultur som hänger med språket. Detta sker i samman
samband med modersmålsundervisningen, i sameskolan och i
integrerad samisk undervisning för samiska barn i grundskolan. Gemensamt för denna undervisning är att den inte når utanför den egna gruppen och kan därför inte bidra till att öka förståelsen hos
Ramkonventionens bestämmelser
majoritetsbefolkningen för de nationella minoriteternas kultur och historia eller öka förståelsen i detta avseende minoritetsgrupperna sins emellan.
Utöver det som framgår av läroplaner och kursplaner finns enligt
överenskommelse mellan Sverige och Finland ett finskt-svenskt en utbildningsrâd med uppgift att i Sverige underlätta utbildningssituationen för den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningen och att verka för ökad kunskap och förståelse för vår gemensamma finsksvenska historia och vårt gemensamma kulturarv.
I artikel 13 punkt 1-2 tillerkänns personer som tillhör en inhemsk
minoritet rätt att hålla egna utbildningsinstitutioner. Dessa skall
dock hålla sig inom för utbildningssystemet i respektive stat.
ramen Det nämns särskilt att detta inte skall innebära ett finansiellt åtagande för staterna.
Enligt 9 kap. Skollagen får skolplikten fullgöras i en fristående skola skola med enskild huvudman skolan är godkänd av Statens
om skolverk. Utbildningen skall väsentligen svara mot den som ges i grundskolan. Det finns möjlighet att ha en särskild profil, t.ex. språklig och kulturell. Dock skall i allt väsentligt grundskolans kunskapsmål nås, bl.a. i ämnet svenska. Elevernas hemkommuner är i regel skyldiga att lämna bidrag till godkända fristående grundskolor. Det finns flera fristående skolor som är s.k. sverigefinska skolor där undervisningen delvis bedrivs finska. I Tornedalen finns en fristående skola där undervisningen delvis bedrivs meän kieli.
Enligt 8 kap. Skollagen 1985:1100 får samernas barn fullgöra de första årskurserna inom den statliga skolformen sameskolan.
sex Utbildningen i sameskolan skall syfta till att ge samernas barn en utbildning med samisk inriktning som i övrigt motsvarar utbildningen till och med årskurs 6 i grundskolan. För sameskolan gäller att undervisningen skall svenska och samiska och att ämnet
ges samiska skall förekomma i samtliga årskurser. För ämnet samiska
särskild kursplan. Sameskolor finns i Karesuando, Lannavara, finns en Gällivare, Jokkmokk, Tärnaby och Kiruna. Sameskolorna leds av en styrelse, Sameskolstyrelsen, som utses av Sametinget.
Enligt 8 kap. Sameskolförordningen 995:205 får en kommun anordna samisk undervisning samisk integrerad undervisning för
- —samiska elever vid sin grundskola avtal härom träffas mellan
om kommunen och Sameskolstyrelsen. Sådan undervisning kan förekomma i alla årskurser i grundskolan. Med samisk undervisning avses i detta sammanhang undervisning med samiska inslag, såsom slöjd, undervisning i samisk kultur och historia och undervisning i ämnet
Ramkonvenzionens bestämmelser
samiska utöver den undervisning som anordnas i samiska som hemspråk. På gymnasienivå finns det möjligheter att starta fristående skolor. Under vissa förutsättningar är elevernas hemkommuner skyldiga att lämna bidrag till sådana skolor.
I artikel 14 punkt 1-3 behandlas rätten att lära sig minoritetssprå-
ket. Vidare gäller för parter till konventionen att under vissa
premisser tillhandahålla undervisning minoritetsspråket. Slutligen påpekas vikten av att personer tillhörande nationella minoriteter lär sig det officiella språket.
Frågor om minoritetsspråk och undervisning sådant språk har uttömmande behandlats i sektion 1 och här görs endast en kort beskrivning. Reglerna om rått till modersmålsundervisning gäller i hela landet och för alla andra språk än svenska. I bestämmelserna om rätt till modersmålsundervisning finns också särskilda regler av "samiska, tornedalsfinska och romska barn. Normalt är en kommun endast skyldig att anordna sådan undervisning om antalet elever är minst fem men detta krav gäller inte för de ovan redovisade minoritetsgrupperna. I stora drag gäller också samma regler om rätt till modersmålsundervisning i gymnasieskolan. Samma särskilda regler förekommer när det gäller modersmålsundervisning för samiska, tornedalsfinska och romska elever. I detta sammanhang hänvisas till vad som tidigare anförts om möjligheten att starta fristående skolor med undervisning och i dessa språk. I övrigt hänvisas till sektion 1:5 betänkande.
5.4.10 Deltagande i det sociala, kulturella och ekonomiska
livet, artikel 15
Artikel 15 fastslår att personer som tillhör de inhemska minori-
teterna skall ges nödvändiga förutsättningar för att effektivt kunna
delta i det kulturella, sociala och ekonomiska samhällslivet. l
kommentaren ges följande exempel vilka åtgärder staterna bör
överväga i sina konstitutionella ramar:
Lämpliga former för samråd med personer som tillhör nationella minoriteter, genom deras representativa institutioner, då lagstiftning eller administrativa åtgärder som troligen kommer att direkt beröra dem övervägs,
Ramkonventionens bestämmelser
Deltagande tillhör nationella minoriteter i av personer som —— arbetet med att förbereda, genomföra och utvärdera nationella och regionala utvecklingsplaner och program som kan komma att direkt påverka de nationella minoritetsgrupperna,
Studier i samarbete med dessa personer för att utvärdera möjliga — konsekvenser för dem av planerade åtgärder,
Effektivt deltagande personer som tillhör nationella minorite- - av i beslutsfattandeprocessen och i valda församlingar både på ter nationell och lokal nivå,
Decentraliserade eller lokala former av styrelsesätt. -
Kommitté- och remissväsendet utgör ett karakteristiskt och betydelsefullt inslag i svensk politisk beslutsprocess. De flesta mer omfattande regeringspropositioner grundas oftast på ett kommittébetånkande. Kommittéerna är ofta parlamentariskt tillsatta även intresseorganimen sationer kan representerade. Genom detta system möjliggörs vara således att olika och intresseorganisationer får insyn i och grupper inflytande i den politiska Till detta kommer att kommittébeprocessen. tänkanden och regeringsärenden skall remissbehandlas, en princip som slagits fast i RF 7:2. Enligt denna grundlagsbestärmnelse skall organisationer i den omfattning som behövs lämnas tillfälle att yttra sig. Detta innebär att minoritetsgrupper, såväl som andra grupper, skall tillfälle att yttra sig i ärenden som särskilt berör dem. ges Sverige har således redan i dagsläget ett system som möjliggör för minoritetsgrupper att synpunkter i ärenden som kan komma att ge påverka dem. En förutsättning för att detta inflytande skall fungera är naturligtvis den beslutar remissinstanserna också har insikt att som om i kan bli berörd förslagen. Av denna anledning är det vem som av naturligtvis viktigt att minoritetsgrupperna "synliggörs" och att deras specifika frågeställningar lyfts fram. Sverige har aldrig fört någon allmän minoritetspolitik avseende våra nationella minoritetsgrupper. När det gäller samerna är förhållandena dock lite annorlunda. Samefrågorna har varit föremål för utredningar och åtgärder under lång tid. Således inrättades Sametinget 1993. Sametingets formella makt är visserligen begränsad men kan ge möjlighet att påverka och vara opinionsbildare. Det finns samerna också Nordiskt Sameråd till vilket Nordiska Ministerrådet bidrar ett med medel. l detta sammanhang kan också nämnas Nordiskt samiskt institut, tillkom efter beslut Nordiska Ministerrådet, och är som av beläget i Norge.
Ramkonventionens bestämmelser
Inom Inrikesdepartementet har en arbetsgrupp arbetat med att ta fram förslag till åtgärder för att främja romernas situation i det svenska samhället. Förslagen har presenterats i rapporten Romer i Sverige tillsammans i förändring Ds 1997:49. Arbetsgruppen har
bestått av företrädare från olika departement, andra myndigheter och Nordiska Zigenarrádet. Gruppens arbete kan ses som ett första steg mot en form av samråd mellan myndigheter och representanter för romerna i ärenden som berör dem. I rapporten föreslås att arbetsgruppen fortsätter att arbeta med romska frågor i avvaktan en mer permanent lösning.
5.4.11 Befolkningsförflyttningar, artiklarna 16-17
I artikel 16 stadgas att staten skall avhålla sig från manipulativa
åtgärder som förändrar befolkningsproportionerna i områden som
bebos av personer tillhörande en nationell minoritet i syfte att
inskränka minoriteters rättigheter. Det är dock endast de rättigheter
och friheter som härrör från ramkonventionen som skyddas. I
kommentaren nämns förflyttningen av människor för ett dammbygge, som exempel på en tillåten åtgärd.
Expropriation, vräkning och ändring av befintliga gränser, allt i
syfte att begränsa åtnjutande att konventionens rättigheter, nämns
i kommentaren som exempel på otillåtna åtgärder.
I 2 kap 18 § regeringsformen finns bestämmelser till skydd för äganderätten och mot expropriation eller annat liknanade förfarande. I 20 § finns bestämmelser till skydd mot inskränkningar i rätten att bedriva näring särskild bestämmelse till skydd för rennäring-
samt en en. Båda dessa bestämmelser infördes genom lag 1994:1468. Beträffande förarbeten hänvisas till SOU 1993:40 Fri- och rättighetsfrågor, prop 1993/942117, bet. 1993/94:KU24 och 1994/95:KU5.
Rätten att fritt förflytta sig i riket regleras i 2 kap. 8
I jordabalken finns bestämmelser till skydd mot vräkning vid arrende, hyra och annan nyttjanderätt.
I fastighetsbildningslagen finns bestämmelser om fastighetsbildning och fastighetsreglering.
Genom artikel 17 åtar sig parterna att inte inkräkta rätten för
personer som tillhör nationella minoriteter att upprätthålla kontak-
ter över gränserna och att delta i icke-statliga organisationer. I
kommentaren ges en hänvisning till artikel som behandlar grundläggande rättigheter.
Ramkonventionens bestämmelser
Vi hänvisar till vad som ovan anförts om svenska regler i anslutning till artikel 7.
5.4.12 Bilaterala och multilaterala avtal, artikel 18
I artikel 18 punkt 1-2 anges att parterna efter behov skall sträva
efter att ingå bilaterala och multilaterala avtal till skydd för
tillhör nationella minoriteter. Artikeln är speciellt
personer som avsedd för de fall där en grupp av personer som tillhör en nationell
minoritet befinner sig olika sidor om en nationell gräns, eller
har starka band till en befolkning i en angränsande stat. I kommentaren nämns särskilt områdena kultur, utbildning och information.
I punkt 2 nämns särskilt att gränsöverskridande arbete bör
uppmuntras, och kommentaren nämner att det är ett viktigt verktyg för främjandet ömsesidig förståelse och tillit.
av
Sverige samarbetar med övriga länder i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet bl.a. vad gäller kultur och utbildning. Genom det s.k.
SÖ 1962: 14 har Sverige samarbete med övriga
Helsingforsavtalet ett
nordiska länder berör bl.a. kultur och utbildning. Där anges bl.a.
som
skolundervisningen i de nordiska länderna skall omfatta underatt visning i de nordiska språken, de andra nordiska ländernas kultur och samhällsförhållanden. Vidare har Sverige genom avtalet åtagit sig att samarbeta med de övriga nordiska länderna när det gäller litteratur, konst, och film. Sveriges åtaganden enligt avtalen får anses
teater främja kontakterna mellan dem använder finska i Finland och
som Sverige.
De nordiska länderna har träffat avtal om kulturellt samarbete, utbildning och forskning SÖ 1971:22. Genom avtalet har Sverige bl.a. förbundit sig främja utbildningen i de andra nordiska
att ländernas språk, kultur och samhällsförhållanden.
Sverige har också sedan länge ett samarbete med övriga nordiska
det gäller samefrågor. Via Nordiska ministerrådet finansländer när ierar Sverige tillsammans med Norge och Finland Sarnerådets verksamhet. Samerådet är gemensamt för samer i Norge,
ett organ Sverige, Finland och Ryssland med uppgift att tillvarata samernas ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Inom Samerådet finns också samarbete när det gäller samiskt språk. Via Nordiska
ett ministerrådet finansieras också Nordiskt samiskt institut som har till uppgift forskning och information förbättra den samiska
att genom befolkningens ställning socialt, rättsligt och ekonomiskt. De nordiska länderna har också ingått ett avtal samsändning av radioprogram
om
Ramkonventionens bestämmelser
och produktion av TV-program samiska. Sedan 1995 pågår ett samarbete mellan Sverige, Finland och Norge med att ta fram ett förslag till en nordisk samekonvention. Det finns flera bilaterala avtal mellan Sverige och Finland rörande kulturutbyte. Ett sådant överenskommelse SÖ 1960:5
är en om en kulturfond som har som ändamål att ekonomiskt stödja strävanden att öka kontakten mellan de båda ländernas kultur, näringsliv och folk. Inom utbildningsområdet finns enligt en överenskommelse mellan Sverige och Finland ett finsk-svenskt utbildningsråd med uppgift att i Sverige underlätta utbildningssituationen för den i Sverige bosatta finskspråkiga befolkningen och verka för ökad kunskap och förståelse för vår gemensamma finsk-svenska historia och vårt
gemensamma kulturarv. Det finns också andra avtal såsom avtalet om finska TVsändningar i Sverige, stöd för utgivning av finskspråkig facklitteratur och stöd till Sverigefinska språknärnnden. Sverige deltar också i Barentsrådets och regionrådets samarbete, där regioner i Sverige, Norge, Finland och Ryssland samarbetar inom bl.a. områden som berör kultur, utbildning, forskning och urbefolkningsfrågor. Inom Barentsregionen, som i Sverige omfattar Norrbottens län, talas både samiska och finska. I Tornedalen utövas samarbete många sätt bl.a. genom Tornedalsrådet och mellan städerna Torneå och Haparanda. Mellanstatligt samarbete utövas i gränsälvsöverenskommelsen i förvaltningen av Torne älv Gränsälvskommissionen. Sverige har, som vi redovisat ovan, goda kontakter och ett omfattande samarbete med våra grannländer. I vissa delar har detta samarbete varit inriktat stöd eller skydd för minoriteter.
5.4. 13 Inskränkningar, artikel 19
Artikel 19 behandlar möjligheterna att göra inskränkningar i och begränsningar av de åtaganden som framgår ramkonventionen.
av I kommentaren nämns att om bestämmelser i ramkonventionen motsvaras av en bestämmelse i en annan internationell överenskommelse får begränsningar göras i enlighet med den överenskommelsen. Det är härvid framförallt konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna
som avses. Parterna skall alltså inte kunna begränsa de rättigheter och friheter som är inspirerade av andra konventioner i annan omfattning än vad dessa konventioner tillåter i syfte att få till stånd andra mindre gynnsamma regler för minoriteter.
Ramkonventionens bestämmelser
5.5 Tolknings- och tillämpningsbestämmelser, sektion 3
Sektion består artiklarna 20 -23, behandlar tolknings- och som av
tillämpningsbestämmelser.
Enligt artikel 20 skall tillhör en nationell minoritet personer som respektera landets konstitution och nationella lagstiftning. De skall vidare respektera andras rättigheter, även i områden där en nationell minoritet utgör majoriteten av befolkningen. I artikel 21 understryks betydelsen de grundläggande folkrättsliav bestämmelserna. Skyddet för som tillhör nationella ga personer minoriteter måste stå i överensstämmelse med dem. Artikel 22 har till syfte att personer som tillhör nationella minoriteter skall komma i åtnjutande av de förmånligaste reglerna rörande mänskliga fri- och rättigheter finns i respektive konventionssom stats nationella lagstiftning eller internationella överenskommelser. Artikel 23 behandlar ramkonventionens förhållande till Europakonventionen. De bestämmelser i rarnkonventionen som överensstämed Europakonventionen skall tolkas så att de överensstämmmer mer med Europakonventionen och dess tilläggsprotokoll.
5.6 Övervakningsmekanismen, sektion 4
Sektion 4 består artiklarna 24-26 behandlar övervakningssom av mekanismen. Ansvaret för övervakningen enligt konventionen vilar Europarådets ministerkommitté med bistånd av en rådgivande kommitté. Den rådgivande kommitténs sammansättning och arbetsordning framgår inte rarnkonventionen överenskommelse har av men träffats i dessa delar och den 17 september 1997 antog ministerkommittén en resolution avseende övervakningsmekanismen.
Övervakningsarbetet
Övervakningsarbetet bygger i första hand information från konventionsslutande Deras rapporter skall innehålla fullständig stater. information de rättsliga eller andra åtgärder som vidtagits för att om uppfylla och verkan de principer konventionen slår fast. ge som Efter det att den första rapporten avlämnats skall kompletterande rapporter kontinuerligt avlämnas vart 5:e år. Möjlighet finns även att infordra s.k. ad hoc rapporter under mellantiden om detta bedöms erforderligt. Staternas rapporter skall offentliggöras av Europaråvara
Ramkonventionens bestämmelser
det vid mottagandet. Detta hindrar emellertid inte staten ifråga att offentliggöra sina rapporter i ett tidigare skede.
Rapporterna skall granskas av den rådgivande kommittén,
som under sin granskning har möjlighet att begära ytterligare information från staten ifråga. Kommittén får även ta emot information från andra källor. För det fall den avser infordra sådan information skall emellertid ministerkommittén underrättas därom. Kommittén har vidare möjlighet att hålla möten med regeringsrepresentanter från den stat som står under granskning En stat kan begära att sådant möte skall hållas. I det förra fallet är det fråga om en fakultativ bestämmelse medan den senare är tvingande till sin karaktär. Om kommittén önskar hålla möten med annan än en konventionsslutande stat i avsikt att söka information krävs särskilt mandat från ministerkommittén. Mötena är inte offentliga. Ministerkommittén skall kontinuerligt hållas underrättad om arbetets gång i den rådgivande kommittén.
Efter avslutad granskning skall den rådgivande kommittén sin
avge bedömning till ministerkommittén i fråga om den granskande statens åtgärder är tillräckliga för att ge verkan de principer kon-
som ventionen ställer upp. Ministerkommittén skall därefter ta slutlig ställning i sak. Ministerkommittén får därvid ge rekommendationer och förelägga berörd stat att senast vid en bestämd tidpunkt inkomma med information om rekommendationen efterkommits. Ministerkommitténs ställningstaganden och rekommendationer blir offentliga när de antas. Enligt huvudregeln gäller detta även den rådgivande kommitténs bedömningar och eventuella yttranden från den granskande staten. l den omfattning som ministerkommittén bestämmer skall den rådgivande kommittén även delta i uppföljningsarbetet.
Konventionsslutande stater som inte är medlemmar av Europarådet har givits möjlighet att delta i den rådgivande kommitténs arbete samma villkor som medlemsstater. Sådana stater skall vidare inbjudas av ministerkommittén att delta i dess arbete under konventionen, dock utan rätt att delta i själva beslutsprocessen.
Särskilt om den rådgivande kommittén
Som framgått ovan vilar den tunga delen av övervakningsarbetet den rådgivande kommittén. Som huvudregel får antalet ordinarie medlemmar i kommittén inte understiga 12 och inte överstiga 18. Medlemmarna är inte utbytbara utan de skall tjänstgöra på grundval av sin individuella förmåga. De skall vara erkända experter inom områden rörande nationella minoriteter. Vidare skall de vara oberoende och opartiska i sin verksamhet och skall kunna tjänstgöra i
Ramkonventionens bestämmelser
kommittén ett effektivt sätt. Det får endast finnas en medlem nominerad från respektive konventionsslutande stat.
Experter i den rådgivande kommittén kan vara av två slag, ordinarie eller icke ordinarie. Kommitténs ordinarie medlemmar deltar i granskningsarbetet samtliga konventionsslutande stater medan icke
av ordinarie medlemmar endast deltar i arbetet rörande den egna staten. Ordinarie medlemmar byts ut efter ett särskilt rotationssystem. De ersätts efter ett antal år icke ordinarie medlemmar som finns
av uppsatta en särskild väntelista. På så sätt får samtliga konventionsslutande stater under viss tidsperiod ha "sin" expert som ordinarie
en medlem i kommittén. Ett sådant deltagande sker emellertid utan rösträtt.
Kommittén skall sätta upp sina egna procedurregler.
Redan vid ramkonventionens tillkomst utrycktes farhågor om att övervakningsmekanismen inte skulle kunna utgöra en effektiv kontrollmekanism. Den nu överenskomna lösningen en övervakningsmekanism till konventionen synes vara en innovation i internationella sammanhang och dessvärre av det mer komplicerade slaget. Det återstår emellertid övervakningsmekanismen i
att se om framtiden kan komma att fungera tillfredsställande.
6 till för att stärka de
Förslag åtgärder
nationella minoriteternas ställning
l Inledning
Vårt förslag: Vi föreslår åtgärder som kan utgöra grunden för en
övergripande och samlad svensk minoritetspolitik med direkt
inriktning skydd för de nationella minoriteterna:
åtgärder för att erkänna de nationella minoriteterna och deras
—-
rätt till skydd och stöd,
åtgärder för att sprida kunskap bland majoriteten om våra
—
nationella minoriteter och deras del i vår historia och samhället av
i dag samt
åtgärder som gör det möjligt för dem som tillhör nationella
-
minoriteter att själva påverka utformningen av en framtida svensk
minoritetspolitik.
Enligt våra direktiv har vi i uppdrag att utreda om Sverige bör ratificera ramkonventionen och vilka åtgärder som eventuellt krävs för att Sverige skall kunna göra detta. Oavsett vilken slutsats vi kommer till i denna fråga har i uppdrag att lämna förslag till åtgärder som kan stärka de nationella minoriteternas ställning i Sverige.
De nationella minoriteternas ställning skulle stärkas genom att Sverige ratificerar ramkonventionen för skydd för nationella minoriteter och i samband med detta vidtar åtgärder som kan utgöra grunden för samlad minoritetspolitik med direkt inriktning att ge skydd
en för Sveriges nationella minoriteter, samer, tornedalingar, sverigefinnar,romer och judar.
Det finns flera skål för att stärka de nationella minoriteternas ställning på detta sätt. Ett skäl är att skyddet för nationella minoriteter är en integrerad del av det internationella skyddet av mänskliga rättigheter jämför artikel 1 i ramkonventionen. På senare år har frågor skydd för nationella minoriteter i Europa fått förnyad
om aktualitet som en följd av de politiska omvälvningar som ägt rum i Östeuropa. Det är enligt vår uppfattning angeläget att Sverige i linje med tidigare förd politik till skydd för mänskliga rättigheter markerar vikten att ta ramkonventionens krav om en politik och lagstiftning
av med inriktning att skydda de nationella minoriteterna allvar. Att
Förslag till åtgärder
...
Sverige i samband med en ratificering av ramkonventionen lägger grunden för en minoritetspolitik med direkt inriktning på skydd för de nationella minoriteterna är enligt vår uppfattning ett tydligt sätt att markera detta.
Ett annat skäl för en samlad minoritetspolitik med inriktning skydd för de nationella minoriteterna i Sverige är enligt vår uppfattning att de nationella minoriteterna själva önskar att en sådan politik med inriktning ett erkännande och åtgärder som stöder deras strävanden att bevara sin kultur och sin identitet, sin religion, sitt språk, sina traditioner och sitt kulturarv. Det är också av nationellt intresse att de historiska nationella minoriteternas situation och ställning lyfts fram i ett modernt perspektiv.
Samtliga nationella minoriteter samer, tornedalingar, sverigefin-
nar, romer och judar har under flera hundra år, och i en del fall
mycket längre än så, funnits i Sverige som minoritetsgrupper och har under denna tid visat en klar vilja att bevara och utveckla sin kultur och identitet. Under den tid de nationella minoriteterna funnits i Sverige har det förekommit att de utsatts för hårdhänta försök till assimilering eller åtgärder som syftat till att utestänga dem från det svenska samhället. I det beslut om riktlinjer för invandrarpolitiken
riksdagen fattade år 1975 prop. 1975:26, bet. 1975:inU6, rskr. som 1975:160 tog man avstånd från tanken att mot invandrares vilja assimilera dem till det svenska samhället. Invandrares kulturella och språkliga bakgrund skulle inte bara erkännas, den skulle också främjas. Något motsvarande beslut har inte fattats av riksdagen när det gäller att främja de nationella minoriteternas kultur och språk. Det är därför enligt vår uppfattning viktigt att Sverige genom en samlad minoritetspolitik markerar sin avsikt att stödja och främja också de nationella minoriteterna i deras flerhundraåriga strävanden att bevara sin egen kultur och identitet inom ramen för det svenska samhället.
Riksdagen har med anledning av regeringens proposition Sverige,
framtiden och mångfalden från invandrarpolitik till integrationspoli-
tik Prop. 1997/98:16 i december fattat beslut avseende in-
tegrationspolitiken, som bl.a. innehåller förslag om att den generella politiken i framtiden skall utformas med utgångspunkt i att Sverige till följd av invandring numera är ett mångkulturellt samhället. Det är enligt vår uppfattning viktigt att man då grunden läggs för en integrationspolitik med utgångspunkt från att Sverige är ett mångkulturellt samhälle inte glömmer att lyfta fram att Sverige varit mångkulturellt under hela landets historia och att flera av de kulturer som funnits under många hundra år i Sverige fortfarande finns i dag som en levande del av det svenska samhället. Det är angeläget att detta finns med i diskussionen när en ny integrationspolitik övervägs.
Förslag till åtgärder
Viktiga lärdomar kan dras av olika åtgärder som tidigare vidtagits för att integrera de nationella minoriteterna i samhället. Det tydligaste sättet att markera de nationella minoriteternas kultur och identitet som en del av Sveriges historia och det mångkulturella samhället av i dag är enligt vår uppfattning att liknade sätt som tidigare skett gentemot invandrare, lägga grunden för en övergripande minoritetspolitik med syfte att stödja de nationella minoriteternas vilja att bevara och utveckla sin kultur och identitet.
6.2 Innehåll och utformning av en minoritetspolitik
för nationella minoriteter
Ramkonventionens bestämmelser innehåller en lång rad åtaganden med syfte att stärka skyddet för nationella minoriteter. Om Sverige ratificerar ramkonventionen så som vi föreslår bör dessa åtaganden tas som utgångspunkt för hur en minoritetspolitik för nationella minoriteter utformas.
Utformandet av en samlad minoritetspolitik är emellertid en omfattade process som i enlighet med vad som anges i ramkonventionen, måste ske i samråd och samverkan med de nationella minoriteterna själva. Så som berört i den tidigare redogörelsen finns stora olikheter mellan de nationella minoriteterna och de önskemål de har när det gäller utformningen av stöd för sina strävanden att bevara och utveckla sin egen kultur m.m.
Vår uppgift är därför så som vi ser den begränsad till att föreslå åtgärder som kan utgöra grunden för en minoritetspolitik med direkt inriktning skydd för de nationella minoriteterna i Sverige. Utformningen ytterligare åtgärder för att främja förutsättningarna för att
av de olika nationella minoriteterna skall kunna bibehålla och utveckla sin kultur och bevara de väsentliga beståndsdelarna av sin identitet, får därefter ske i annan ordning i samarbete med de nationella minoriteterna.
De åtgärder vi föreslår som ett första steg i en samlad minoritetspolitik är i huvudsak,
åtgärder för att erkänna de nationella minoriteterna och deras rätt till skydd och stöd,
åtgärder för att sprida kunskap bland majoriteten om våra nationella minoriteter och deras del i vår historia och samhället av i dag samt
åtgärder gör det möjligt för dem som tillhör nationella - som minoriteter att själva påverka utformningen av en framtida svensk minoritetspolitik.
Förslag till åtgärder
Vi har då har övervägt utformningen av dessa åtgärder funnit anledning att utgå från en lång rad av de åtgärder som kommitténs sektion 1 har lagt fram som förslag för att stärka landsdels- eller minoritetsspråken i Sverige. Skälet till detta är att flera av dessa förslag också ryms inom ramkonventionens bestämmelser och enligt vår bedömning är lämpliga åtgärder för att lägga grunden för en minoritetspolitik med inriktning på att ge de nationella minoriteterna ökat skydd. Vi har dock i de flesta fall gjort vissa tillägg och förändringar till förslagen i sektion
Tilläggen och förändringarna är dels föranledda av att minoritetsspråkskonventionen i huvudsak är inskränkt till att behandla skyddet och stödet för landsdels- eller minoritetsspråk medan en minoritetspolitik inte bara kan omfatta skydd och stöd för språk utan samtliga de aspekter av skydd för nationella minoriteter som ramkonventionen omfattar, såsom kultur, kulturarv, religion, traditioner m.m. Dels är de föranledda av att vi funnit att fler grupper är att betrakta som nationella minoriteter i Sverige än vad sektion 1 har funnit kunnat gälla för språk som kan anses som landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige i minoritetssprâkskonventionens mening.
När det gäller sektion 1:s förslag har vi inte ansett oss kunna ta ställning till de avvägningar som lett fram till sektion 1:s bedömning av vilka språk i Sverige som är att anse som landsdels- eller minoritetsspåk i minoritetsspråkskonventionens mening och som följaktligen skall omfattas av denna konventions tillämpning. Dessa frågor ligger utanför våra direktiv och har därför inte gjort någon egen bedömning av dessa komplicerade frågor.
6.3 Ett erkännande av de nationella minoriteterna.
Vårt förslag: Vi föreslår att de nationella minoriteterna erkänns genom att de nämns vid namn i samband med att Sverige ratificerar ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter. Vi föreslår att man också i annan ordning överväger om ett sådant erkännande skall förenas med en grundlagsändring.
6.3.1 Skäl för ett erkännande av de nationella
minoriteterna
Utgångspunkten för en minoritetspolitik i Sverige är att de nationella minoriteterna officiellt erkänns genom att de nämns vid namn. Genom
Förslag till åtgärder
detta blir det klart att dessa grupper skall omfattas av en minoritetspolitik inriktad skydd för de nationella minoriteterna. De åtgärder som vidtagits med inriktning minoriteter har främst tagit sikte på grupper som relativt nyligen kommit till Sverige och inte de nationella minoriteter som funnits i Sverige under flera hundra år och fortfarande är en del av det svenska samhället.
Ett erkännande skulle vidare tydliggöra vilka grupper den nya politiken omfattar och skulle också klart markera att politikens syfte är att ge skydd och stöd för de nationella minoriteternas egna strävanden att bevara sin kultur och identitet.
Slutligen skulle ett erkännande innebära en markering av att Sverige alltid varit flerkulturellt eftersom de nationella minoriteterna funnits i Sverige under många hundra âr och fortfarande utgör en del av det svenska samhället i dag.
Samtliga nationella minoriteter samer, tornedalingar, sverigefin-
—— nar, romer och judar har vid kontakter med kommittén uttryckt en
stark vilja att få ett erkännande som nationella minoriteter.
Sammantaget anser vi därför att starka skäl talar för att det första steget i en minoritetspolitik för de nationella minoriteterna skall vara att officiellt erkänna de nationella minoriteterna och de rättigheter och friheter som tillkommer personer som tillhör dessa minoriteter.
6.3.2 Olika sätt att erkänna de nationella
minoriteterna
Det finns olika former för att erkänna vilka som har ställning som nationella minoriteter. Ett är att i samband med en ratificering av ramkonventionen namge dem. Om en ratificering i enlighet med vad vi föreslår förenas med att grunden läggs för en svensk minoritetspolitik med klar inriktning de nationella minoriteterna, blir det tydligt, både i Sverige och internationellt, att dessa grupper är nationella minoriteter i Sverige.
En form erkännande skulle kunna vara att ändra det grund-
annan av lagsstadgande som i dag finns till skydd för etniska, språkliga och religiösa minoriteter och deras strävan att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv 1 kap 2 § 4 st RF genom att de nämns vid namn. Det är mot bakgrund av hur minoritetsbegreppet tidigare använts i lagstiftningen enligt vår uppfattning inte helt klart om samtliga nationella minoriteter omfattas av det nuvarande grundlagsstadgandet. Företrädare för de nationella minoriteterna har vid de kontakter kommittén haft med dem begärt att ett erkännande skall förenas med en grundlagsändring där skyddet för de nationella
Förslag till åtgärder ...
minoriteterna anges. Det är också värt att notera att våra grannländer Norge och Finland har ett grundlagsfäst skydd för nationella minoriteter och hur det har utformats. I Norge finns en grundlagsbestämmelse Grunnloven 110 A § som föreskriver att det åligger statens myndigheter att skapa sådana förutsättningar att den samiska befolkningen kan bevara och utveckla sin kultur och sitt sociala arv. I Finland finns i grundlagen 14 § regeringsformen en bestämmelse som anger att samerna, zigenarna och andra grupper har rätt att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Där anges också att Finlands nationalspråk är finska och svenska och att det allmänna skall tillgodose båda dessa språkgruppers kulturella och samhälleliga behov på enahanda grunder. Frågan om grundlagsskydd för samerna, har tidigare övervägts. I Samerättsutredningen behandlades frågan om ett grundlagsskydd för samerna som en urbefolkning SOU 1989:4. I betänkandet konstateras att samerna funnits i de norra delarna av Sverige innan dessa områden befolkades av andra och att den samiska kulturen därför sedan länge är en betydelsefull del av vårt kulturarv. Kommittén anför vidare att samerna till skillnad från nära nog samtliga andra minoritetsgrupper i Sverige inte kan förlita sig på något stöd för sin kultur och sitt språk från något annat land där man utgör folkflertalet eller har stabil en kulturell och språklig bas. Ett uttalande från Riksdagen från 1977 lyfts också fram av kommittén. I detta sägs att samernas särskilda ställning bland vårt lands minoriteter innebär att det vid utbyggnaden av samhällets stöd till samekulturen måste ges utrymme även andra bedömningar än de som kan göras beträffande övriga minoritetskulturer i det svenska samhället. Med detta uttalande som utgångspunkt föreslog utredningen att det skulle införas ett tillägg till l kap. 2 § fjärde stycket RF i vilket skulle slås fast i egenskap att samerna av urbefolkning intar en särskild ställning. Förslaget följdes dock aldrig upp i regeringens proposition prop. 1992/93:32. Statsrådet anförde att gällande bestämmelser i RF, sedda mot bakgrund av Sveriges folkrättsliga förpliktelser, ger samerna som etnisk minoritet ett fullgott grundlagsskydd och en ytterligare markering i RF av samernas särskilda ställning saknar därför betydelse. Konstitutionsutskottet anslöt sig till regeringens bedömning 1992/93:KUl7 och någon grundlagsändring kom till stånd. Även minoritetspråkskommitténs sektion 1 har övervägt frågan om en grundlagsändring för att officiellt erkänna och ge skydd för landsdels- eller minoritetsspråken i Sverige. I sektion l har ansett man att det finns starka skäl som talar för en grundlagsändring där de svenska landsdels- eller minoritetsprâken nämns vid namn och ges ett särskilt skydd och stöd. Sektion 1 har dock påpekat att en grund-
Förslag till åtgärder
lagsändring, liksom de grundlagsfästa bestämmelserna i Norge och Finland, bör omfatta skydd också för andra viktiga minoritetsfrågor än språket. Man förordar därför att en övergripande bedömning av samtliga frågor som rör skydd för nationella minoriteter bör göras när en grundlagsändring övervägs och hänvisar till att en sådna bedömning bör kunna göras inom ramen för arbetet i kommitténs sektion 2.
Vi har mot denna bakgrund övervägt frågan om en grundlagsändring bör göras av den innebörden att ett tillägg görs till den nuvarande bestämmelsen i RF genom att de nationella minoriteterna nämns vid namn så att deras särskilda ställning i egenskap av nationella minoriteter markeras.
Så som bestämmelsen i 1 kap. 2 § 4 st. RF i dag är utformad är den ett program- eller målsättningsstadgande. I paragrafens fjärde stycke sägs att "etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. I förarbetena till RF 1:2 sägs att stadgandets mest väsentliga funktion är att ålägga det allmänna att positivt verka för att den ifrågavarande rättigheten skyddas, främjas och i största möjliga utsträckning förverkligas SOU 1975:75 s. 184. Stadgandet har inte karaktären av en rättsligt bindande föreskrift den enskilde kan inte på grundval av det påkalla domstols ingripande gentemot det allmänna utan anger
mål för den samhälleliga verksamheten. Som sådan kan den ha eller få politisk betydelse prop. 1973:90 s. 194 f., prop. 1975/76:209 s. 128.
Med tanke på hur begreppet invandrar- och minoritetspolitik tolkats såsom omfattande endast invandrargrupper skapar grundlagsstadgandet, så det i dag är utformat, enligt oss osäkerhet om vilka
som grupper omfattas av det. Detta talar för att grundlagsstadgandet
som bör ändras så att de nationella minoriteterna nämns med namn i inledningen av stadgandet. Då skulle det klart framgår att dessa omfittas. En ändring på detta sätt skulle också understryka de nationella minoriteternas särställning.
Er. sådan grundlagsändring skulle som redan sagts också vara ett mycket tydligt sätt att visa att Sverige erkänner sina nationella minoriteter och ett tydligt sätt att markera politikens inriktning att respektera och stödja minoriteternas strävan att bevara sin kultur och de väsentliga beståndsdelarna i sin identitet. Det skulle klart markera att cet allmänna åläggs att positivt verka för att de nationella minoriteternas strävan att behålla och utveckla sitt eget kultur- och samfundsliv främjas.
Er. ändrad utformning av grundlagen är dock något som noga måste övervägas många olika aspekter. En sådan aspekt är att det är
ur angeläget att se till att en ändring av grundlagsstadgandet så som det
Förslag till åtgärder sou 1997;193
...
ut i dag inte medför försämrat skydd för de grupper som i dag ser omfattas av bestämmelsen. Det kan också finnas anledning att se över
bestämmelsen så som den i dag är utformad ger ett tillräckligt gott om skydd för samtliga de delar av de nationella minoriteternas kultur och identitet som är viktiga för dem.
Dessa överväganden leder till den bedömningen att ett erkännande av de nationella minoriteterna och skyddet för dessa i ett första steg bör ske genom att Sverige ratificerar ramkonventionen med nämnande
de nationella minoriteterna vid namn. På det sättet erkänns de av nationella minoriteterna både nationellt och internationellt samtidigt
Sverige åtar sig att tillämpa ramkonventionens bestämmelser om som skydd för dessa minoriteter.
Det bör också övervägas om en ratificering av ramkonventionen skall följas grundlagsändring med den innebörden att nuvarande
av en grundlagsstadgande till skydd för etniska, språkliga och religiösa minoriteter utökas med att de nationella minoriteterna nämns vid
Därutöver bör en översyn av grundlagsstadgandet också namn. behandla frågan om den i sin nuvarande lydelse ger de nationella minoriteterna ett tillräckligt starkt skydd. Den tid vi haft för fullgörande vårt uppdrag medger inte att vi ger en allsidig belysning av alla
av frågor bör övervägas i samband med grundlagsändring. Vi
som en föreslår därför att denna fråga utreds vidare i annan ordning.
Förslag till åtgärder
6.4 Åtgärder för att sprida kunskap de svenska
om
nationella minoriteterna
Våra förslag: Vi föreslår en rad åtgärder inom områdena utbildning och forskning, massmedia och kultur med det gemensamma syftet att sprida kunskap om de nationella minoriteterna och deras kultur och historia i Sverige samt åtgärder för att skapa dialog och utbyte mellan de nationella minoriteterna och majoritetsbefolkningen.
6.4.1 Skäl för att sprida kunskaper om de nationella
minoriteterna och för att skapa en dialog mellan dem
och majoriteten
Ett erkännande de nationella minoriteterna samer, tornedalingar,
av — sverigefinnar, romer och judar måste om dessa grupper skall kunna
—— få ett sådant skydd som ramkonventionen anger, förenas med åtgärder för att sprida kunskaper om dessa grupper och deras kultur, språk, och historia som en del av vårt gemensamma kulturarv och samhället i dag.
l ramkonventionen berörs detta i flera bestämmelser, bl.a. i artikel 12 där det anges att de länder som ansluter sig till konventionen skall vidta åtgärder området utbildning och forskning för att främja kunskap om sina nationella minoriteters och majoritetens kultur, historia, språk och religion. l artikel 6 anges att de länder som ansluter sig till konventionen skall uppmuntra en anda av tolerans och interkulturell dialog och vidta effektiva åtgärder för att främja ömsesidig respekt och förståelse och samarbete mellan alla personer som bor deras territorium oavsett dessa personers etniska, kulturella, språkliga eller religiösa identitet, särskilt utbildningsoch kulturområdet samt inom massmedia.
Av dessa bestämmelser framgår att kunskapen om de nationella minoriteternas och majoritetens kultur, historia, språk och religion är viktig för att de nationella minoriteterna skall få det skydd de behöver för att kunna bevara sin kultur och identitet och för att ett utbyte skall kunna komma till stånd mellan minoriteter och övriga samhället. Ökad kunskap de nationella minoriteterna och deras del i vår historia
om och vårt kulturarv tror är nödvändig om de nationella minoriteterna i Sverige skall få respekt, förståelse och stöd för sina strävanden att bevara sin kultur, sitt språk, sin religion m.m. Det är också enligt vår
Förslag till åtgärder SOU 1997;193
. ..
uppfattning en förutsättning för ett ökat utbyte mellan samer, tornedalingar, sverigefinnar, romer och judar samt den svenska majoritetsbefolkningen.
Ett sådant utbyte ser vi som mycket viktigt för att de nationella minoriteternas kultur och språk i Sverige skall kunna överleva och utvecklas. Men utbytet är också viktigt ur majoritetens synvinkel. De nationella minoriteternas kultur och historia och språk är en del av vårt gemensamma kulturarv. Genom att minoritetskulturerna blir mer kända och respekterade berikas majoriteten och majoritetskulturen. I ramkonventionen betonas vikten av utbyte och dialog mellan minoriteterna och majoriteten gång gång. Redan i ingressen till konventionen understryks att bara om ett tolerant klimat öppet för dialog skapas kan den kulturella mångfalden bli en källa och en faktor inte
till söndring men till berikande för varje samhälle.
-
Det finns därför starka skäl för att redan i samband med att grunden läggs för en svensk minoritetspolitik vidta åtgärder för att sprida kunskap Sveriges nationella minoriteter, deras del i Sveriges
om historia och i det svenska samhället i dag. Detta är inte minst viktigt med tanke att samernas, tornedalingarnas, sverigefinnarnas, romernas och judarnas historia i Sverige i dag är i stort sett okänd bland majoritetsbefolkningen i Sverige. Under lång tid har Sverige framställts ett historiskt sett enhetligt land, med en kultur, ett
som språk och en religion. För att denna bild skall kunna ändras så att de nationella minoriteternas, historia, kultur, språk och religion som en del av Sveriges historia blir känd och uppskattad och så att ett utbyte mellan minoriteter och majoriteten ökar, krävs åtgärder på en rad olika områden, främst områdena utbildning, kultur och massmedia.
Nedan behandlar de förslag till åtgärder sektion l lagt fram
som inom dessa sakområden och tar ställning till i vilken mån vi bedömer att dessa är verkningsfulla som åtgärder för att sprida kunskaper om de svenska nationella minoriteterna. Vi kommenterar också i vad mån förslagen faller inom för olika bestämmelser om skydd för
ramen nationella minoriteter i ramkonventionen.
sou 1997:193 Förslag till åtgärder
...
6.4.2 Utbildning
Våra förslag: Vi föreslår att kunskap torneda-
om Samernas, lingarnas, sverigeñnnarnas, romernas och judarnas historia, kultur, språk och religion i Sverige som en del av svensk
— historia, kultur och samhällsliv skall ingå som ett kunskapskrav
i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. Utbildning i detta bör också ingå som en del av kursplanerna i ämnena svenska, historia, religion och samhällskunskap. Som en följd av dessa förslag föreslår vi i likhet med sektion 1 att lärarutbildning och fortbildning av lärare skall utformas så att lärarna får en utbildning som gör det möjligt att förmedla kunskaper de
om nationella minoriteterna till eleverna.
Vi föreslår att Statens skolverk regelbundet skall följa upp hur gällande regler om modersmålsundervisning och tvåspråkig undervisning för de nationella minoriteterna tillämpas samt avge periodiska rapporter angående resultaten.
Vi föreslår att åtgärder vidtas för att säkerställa att utbildning och forskning i var och en av de nationella minoriteternas kultur, historia, språk, religion, traditioner och samhällsliv äger rum vid åtminstone ett universitet eller en högskola för vardera minoriteten.
Vi föreslår att åtgärder vidtas för att säkerställa långsiktigt statligt stöd till åtminstone en folkhögskola för varje nationell minoritet där utbildning ges i den nationella minoritetens historia, kultur, språk, religion, traditioner och samhällsliv.
Grundskolan och gymnasieskolan
Det viktigaste förslaget i sektion 1 när det gäller att sprida kunskap om de nationella minoriteterna är förslaget att införa kunskap om de svenska landsdels- eller minoritetspråken och deras kultur och historia som ett kunskapskrav i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan samt som en del i kursplanerna i ämnena, svenska, historia och samhällskunskap. I dag finns i läroplanerna angivet att ett av målen med utbildningen i grundskolan och gymnasieskolan är att eleverna görs förtrogna med, respektive har god insikt centrala delar av det svenska, nordiska, inklusive det samiska, samt västerländska kulturarvet. Denna formulering bör enligt förslaget i sektion 1 vidgas så att det framgår att undervisningen om det svenska kulturarvet skall innefatta undervisning om
Förslag till åtgärder sou 1997:193
det samiska, finska, tornedalska och det romska kulturarvet och de historiska landsdels- eller minoritetsspråken i Sverige.
Vi anser att kunskapskravet i läroplanerna bör avse samtliga nationella minoriteters historia, kultur, språk och religion i Sverige. Sålunda bör kunskap om samers, tornedalingars, sverigefinnars,
och judars historia, kultur, språk och religion i Sverige som romers -
del svensk historia, kultur och samhällsliv ingå som ett en av kunskapskrav i läroplanerna för grundskolan och gymnasieskolan. De bör också vara en del av kursplanerna i ämnena svenska, historia, religion och samhällskunskap. Som en följd av dessa förslag föreslår vi i likhet med sektion 1 att lärarutbildningen ändras så att blivande lärare får utbildning som gör det möjligt att förmedla dessa kunska-
en
till eleverna. Denna utbildning skall, för att vårt förslag skall per kunna genomföras, innehålla utbildning i samliga nationella minoriteters historia, kultur, språk och religion. Detsamma bör gälla den fortbildning som skall anordnas för lärare.
Skälet till våra förslag i dessa delar är att vi anser det vara mycket viktigt att alla barn i Sverige, antingen de tillhör en minoritet eller majoriteten, redan i skolan får kunskap våra nationella minoriteters
om historia i Sverige och deras kultur, språk och religion samt kunskap
deras del i samhället i dag. På detta sätt vi att förståelsen för om anser dessa och därmed viljan för att ge dem stöd för att bevara sin
grupper kultur och sitt språk m.m. kommer att växa. Förutsättningarna för en dialog mellan minoriteterna och majoriteten, både i skolan och senare i livet, stöds också enligt vår uppfattning bäst detta sätt.
Vi föreslår liksom sektion l att Statens skolverk regelbundet skall följa hur gällande regler modersmålsundervisning och
upp om tvåspråkig undervisning för de nationella minoriteterna tillämpas samt att skolverket skall avge periodiska rapporter angående resultaten. Enligt vad som framkommit i Skolverkets undersökningar tillämpas inte alltid reglerna på ett tillfredställande sätt. Med tanke hur viktiga dessa språk är för dem som använder dem och att språken är
viktig del de nationella minoriteternas kultur, anser att underen av visningen i språken regelbundet skall följas upp och utvärderas av Statens Skolverk. Genom införande dessa åtgärder uppfylls också
av ramkonventionens artikel 14 på ett bättre sätt.
Universitet och högskolor samt folkhögskolor
I likhet med sektion l föreslår vi att åtgärder vidtas för att säkerställa att utbildning och forskning äger i landsdels- eller minoritetssprå-
rum ken vid åtminstone ett universitet eller en högskola i landet för vardera
Förslag till åtgärder
språket och att åtgärder vidtas för att säkerställa långsiktigt statligt stöd till åtminstone en folkhögskola för vart och ett av landsdels- eller minoritetsspråken.
Vi anser dock att åtgärder också skall vidtas för att tillse att forskning och undervisning i var och de nationella minoriteter-
en av nas kultur, historia, språk, religion, traditioner och samhällsliv äger rum vid åtminstone ett universitet eller en högskola för vardera minoriteten. Sådan forskning och undervisning är nämligen enligt vår uppfattning nödvändig för att ökad kunskap skall vinnas om de nationella minoriteterna och deras del i Sveriges historia och samhällsliv av i dag. Den kan också bidra till ett ökat utbyte mellan minoriteter och majoriteten också högskole- och universitets nivå samt till forskning som blir gränsöverskridande så att både minoritetsperspektiv och majoritetsperspektiv tas med och jämförelser görs mellan dessa perspektiv inom olika områden.
Det är viktigt att man från statens sida försäkrar sig om att forskning och undervisning kring frågor som berör skyddet för de nationella minoriteterna äger rum. I dag får varje högskola och universitet i princip fritt välja vilken forskning och undervisning som skall bedrivas där. Det kan i den situationen vara svårt att väcka intresse hos någon högskola för att forska kring och undervisa om frågor som rör minoriteter. Det är därför viktigt att staten tillser att denna forskning och undervisning verkligen exempelvis genom anvisningar
äger rum i regleringsbrev till högskolor och universitet.
I sektion 1 finns förslag om statligt stöd för minst en folkhögskola för vart och ett av landsdels- eller minoritetsspråken. Vi anser att förslaget bör vidgas så att statligt stöd långsiktigt ges minst en folkhögskola för vardera av de svenska nationella minoriteterna där utbildning i den nationella minoritetens historia, kultur, språk, religion, traditioner och samhällsliv äger rum.
Liksom sektion l anser vi att sådana folkhögskolor kan bli viktiga kulturella centra för samisk, tornedalsk, sverigefinsk, romsk och judisk kultur och historia i Sverige. På detta sätt kan folkhögskolorna bidra både till att stärka identiteten hos personer som tillhör de nationella minoriteterna och till att sprida kunskap om dessa grupper till majoritetsbefolkningen. Den närmare utformningen av det statliga stödet samt villkoren för det får övervägas i annan ordning. Vi anser dock att det är angeläget att redan nu understryka vikten av att sådana folkhögskolor är öppna också för personer som tillhör majoritetsbefolkningen eller andra minoritetsgrupper och att alla oavsett vilken grupp de tillhör, uppmuntras att delta i studier vid folkhögskolorna. På det sättet kan, enligt vår uppfattning, dialogen mellan olika grupper bäst främjas.
Förslag till åtgärder
6.4.3 Massmedia
Vårt förslag: Vi att det bör övervägas om de framtida
anser villkoren för sändningsrätt för programföretagen i allmänhetens tjänst skall omfatta villkor att samtliga nationella minoriteters
om behov särskilt skall beaktas i programverksamheten.
I de villkor i dag finns för sändningsrätt för programföretagen i
som allmänhetens tjänst finns krav om att språkliga och etniska minoriteters behov särskilt skall beaktas. Vidare anges att samiska, finska och tornedalsfinska skall inta särställning i programverksamheten för
en språkliga och etniska minoriteter.
Sektion 1 föreslår att staten för kommande perioder som villkor för sändningsrätt för radio- och TV-programföretagen i allmänhetens tjänst
föreskriver att programföretagen i sin programverksamhet skall ge
romani chib tillsammans med övriga landsdels- eller minoritetsspråk i Sverige en särställning i programverksamheten.
Vi det finns anledning att överväga om de framtida
anser att villkoren för sändningsrätt skall omfatta villkor om att samtliga nationella minoriteters behov särskilt skall beaktas i programverksamheten. Vilka dessa behov är kan växla både mellan de olika nationella minoritetsgrupperna och mellan olika sakområden som språk, kultur, religion m.m.
Enligt vår uppfattning kan det nödvändigt att det i villkoren för
vara sändningsrätt klart framgår att de nationella minoriteternas behov särskilt skall beaktas. Annars riskerar dessa gruppers behov att försvinna i mängden språkliga och etniska minoriteter i Sverige
av eftersom de flesta nationella minoriteterna i Sverige består av betydligt färre än vad många invandrargrupper gör. De nationella
personer minoriteterna har också under lång tid tillbaka visat en stark vilja att bevara sin kultur och identitet. Detta talar också för att denna skall ges ett särskilt utrymme i de radio- och TV-sändningar som programföretagen i allmänhetens tjänst tillhandahåller.
Förslag till åtgärder
6.4.4 Kultur
Våra förslag: Vi föreslår att det statliga stöd utgår till olika
som typer av kulturyttringar skall fördelas så att samisk, tornedalsk, sverigefinsk, romsk och judisk kultur av olika slag får till-
en räcklig andel av detta.
Statens kulturråd skall inom ramen för den uppgift kulturrå-
det har att främja kulturarvet och kulturell mångfald tillse att
de nationella minoriteternas kultur får ett tillräckligt utrymme i kulturlivet så att denna kultur kan nå ut till majoriteten. Våra förslag omfattar såväl rikstäckande regionala kultursats-
som ningar. Vi understryker betydelsen av att samisk och tornedalsk kultur får ett tillräckligt stöd och utrymme i regionala kultursatsningar i de geografiska områden där dessa kulturer funnits under århundraden tillbaka och fortfarande finns i dag.
Kulturområdet är enligt ramkonventionen ett mycket viktigt område där dialog mellan minoriteter och majoriteten kan skapas. Genom att majoriteten närmare får lära känna samisk, tornedalsk, sverigefinsk, romsk och judisk kultur kan respekten för dessa kulturer växa liksom insikten om vad de tillfört och tillför vårt kulturarv.
För att de nationella minoriteternas kultur skall kunna nå ut till majoriteten krävs att denna kultur får en tillräcklig andel av det statliga stöd som i dag utgår till olika slag av kultur. Det krävs också att man från statens håll ser till att denna kultur får ett tillräckligt utrymme inom ramen för den statliga kulturpolitiken.
Sektion 1 har lämnat förslag i båda dessa avseenden med inriktning på de svenska landsdels- eller minoritetsspråken och den kultur de är en del av. I den del förslagen avser att stödja kulturyttringar landsdels- eller minoritetsspråken, exempelvis litteratur dessa språk, tjänar förslagen främst att stärka språken och kulturen bland dem som använder språken. Vi stöder dessa förslag eftersom det är viktigt att kulturen och språken stärks inom de nationella minoritetsgrupperna; också för att i ett andra led kunna sprida kulturen utanför den egna gruppen.
För att samisk, tornedalsk, sverigefinsk och romsk kultur skall kunna spridas också utanför den egna gruppen föreslår sektion 1 att åtgärder vidtas för att det statliga stöd som i olika former utgår till kultur av olika slag utformas så att kulturyttringar på samiska, finska och romani chib och den kultur som hänger samman med språken får en tillräcklig andel av de statliga stödåtgärder som i dag utgår inom olika områden. Sektion 1 föreslår också att Statens kulturråd i egen-
Förslag till åtgärder
skap den myndighet har övergripande och samordnande roll
av som en i kulturpolitiken i uppdrag att se till att samisk, finsk, tornedalsk
ges och romsk kultur får ett tillräckligt utrymme i svensk kulturpolitik.
Vi föreslår att det statliga stödet och Statens kulturråds uppdrag skall omfatta samtliga de nationella minoriteternas kultur. Således bör åtgärder vidtas för att samisk, tornedalsk, sverigefinsk, romsk och judisk kultur olika slag skall tillräcklig andel av det statliga
av en stöd utgår till olika typer kulturyttringar. Statens kulturråd
som av skall också inom ramen för den uppgift kulturrådet har att främja
kulturarvet och kulturell mångfald tillse att de nationella minorite-
— ternas kultur får ett tillräckligt utrymme i kulturlivet så att denna kultur kan nå ut till majoriteten. Det är också viktigt att platser och former kulturutbyte mellan de nationella minoriteternas kultur
för ett och majoritetskultur skapas. Detta är enligt vår uppfattning av stor betydelse för det utbyte mellan minoritetskultur och majoritetetskul-
att
ramkonventionens arikel 6 och 12 understryker vikten av, tur som skall kunna uppnås.
Våra förslag omfattar såväl rikstäckande som regionala kultursatsningar. Vi vill liksom sektion 1 understryka betydelsen av att samisk och tornedalsk kultur får ett tillräckligt stöd och utrymme i regionala kultursatsningar i de geografiska områden där dessa kulturer funnits under århundraden tillbaka och fortfarande finns i dag.
sou 1997:193 Förslag till åtgärder
6.5 Inflytande för de nationella minoriteterna
Våra förslag: Vi föreslår att åtgärder skall vidtas för att de nationella minoriteterna skall få ökat inflytande över frågor som berör dem. För att utreda hur detta skall ske föreslår vi att en utredning tillsätts med uppdrag att undersöka olika former för inflytande så som ett ökat organisationsstöd, deltagande i samrådsgrupper med företrädare för myndigheter, nationella minoriteter m.fl.
Liksom sektion l föreslår vi att en regional sarnrådsgrupp i Norrbottens län skall inrättas för att utvärdera vidtagna åtgärder för samernas och tornedalingarnas språk och kultur och för att föreslå nya åtgärder i syfte att stödja minoritetskultur och minoritetsspråk. Vidare föreslår vi att samverkansgruppen ges i uppgift att föreslå åtgärder för att främja en interkulturell dialog mellan de olika minoriteterna och minoriteterna och majoriteten emellan i Norrbottens län, framförallt inom områdena utbildning och kultur.
6.5.1 Skäl för ett ökat inflytande för de nationella
minoriteterna
I artikel 15 i ramkonventionen finns en bestämmelse om att nödvändiga förutsättningar skall skapas för att personer som tillhör nationella minoriteter effektivt skall kunna delta i det kulturella, sociala och ekonomiska livet samt i offentliga angelägenheter, särskilt de berör dem. I konventionskommentaren anges att syftet med
som bestämmelsen är att främja reell jämlikhet mellan personer som tillhör nationella minoriteter och dem tillhör majoriteten. Därefter ges
som förslag åtgärder för att skapa nödvändiga förutsättningar för sådant deltagande för tillhör nationella minoriteter. Dessa
personer som åtgärder är,
lämpliga former för samråd med som tillhör nationella - personer minoriteter, deras representativa institutioner, då lagstiftning
genom eller administrativa åtgärder som troligen kommer att direkt beröra dem övervägs,
deltagande av personer som tillhör nationella minoriteter i arbetet —— med att förbereda, genomföra och utvärdera nationella och regionala utvecklingsplaner och kan komma att direkt påverka de
program som nationella minoritetsgrupperna,
studier i samarbete med dessa personer för att utvärdera möjliga ——
Förslag till åtgärder sou 1997:193
konsekvenser för dem av planerade åtgärder,
effektivt deltagande av personer som tillhör nationella minoriteter i beslutsfattandeprocessen och i valda församlingar både nationell och regional nivå samt
decentraliserade eller lokala former av styrelsesätt. ——
Så som vi tidigare angett anser vi att det är av största vikt att de nationella minoriteterna kan påverka utformningen av en framtida svensk minoritetspolitik med direkt inriktning skydd av dessa grupper. För att detta skall vara möjligt krävs, i enlighet med vad rarnkonventionen anger, att det finns former för påverkan för de nationella minoriteterna när beslut som rör dem övervägs, genomförs och utvärderas.
6.5.2 Olika åtgärder för att öka de nationella
minoriteternas möjlighet till inflytande
Av vår redogörelse i föregående kapitel av gällande regler framgår att samerna intar en särställning när det gäller möjlighet att påverka beslut som berör dem. Genom inrättandet av Sametinget finns i dag både en representativ institution som företräder samerna och former för påverkan av beslut som berör dem i Sverige.
Övriga nationella minoriteter har inga motsvarande institutioner som kan representera dem och deras intressen gentemot stat, kommuner eller myndigheter. För var och en av de nationella minoriteterna finns dock fristående organisationer som representerar i vart fall en del av de personer som tillhör respektive nationell minoritet. Det kan dock vara svårt att avgöra om dessa organisationer i olika frågor är representativa för grupperna som helhet.
När det gäller former för påverkan av beslut som berör personer som tillhör de nationella minoriteterna har vi i föregående kapitel nämnt kommittéväsendet och remissförfarandet innan regeringsförslag utformas, som exempel att det redan i dag finns möjlighet att påverka kommande förslag och beslut. Genom dessa former för inhämtande av synpunkter nya lagförslag och andra åtgärder som övervägs, kan också de organisationer som företräder personer som tillhör nationella minoriteter utöva inflytande.
En annan form för medverkan och påverkan då nya åtgärder övervägs är den som praktiserats i den arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet där förslag till åtgärder för att främja romernas situation i Sverige tagits fram Ds 1997:49. I denna grupp har både företrädare för olika myndigheter och departement samt företrädare för olika romska grupper deltagit i arbetet med att utforma arbetsgruppens
Förslag till åtgärder
förslag. Arbetsgruppen föreslår bl.a. att detta arbetssätt när det gäller att ta fram förslag skall permanentas eftersom man funnit det
nya fruktbart att i samråd med romer ta fram förslag till åtgärder som berör dem.
Samtliga dessa sätt för påverkan och medverkan anser vi är goda exempel hur ramkonventionens intentioner om delaktighet i beslutsfattandet för de nationella minoriteterna kan omsättas i praktiken. För att ramkonventionens intentioner helt skall kunna uppfyllas och samtliga nationella minoriteter skall tillräckligt inflytande över åtgärder berör dem vi dock att nya åtgärder
som anser måste vidtas för att skapa former för samråd och påverkan.
Hur dessa bör utformas bör noga övervägas tillsammans med de nationella minoriteterna själva. Det kan visa sig att olika fonner för samråd och påverkan olika väl för olika grupper. Frågan om
passar hur samtliga tillhör de nationella minoriteterna och
personer som inte bara de i dag är representerade av olika organisationer
som skall få möjlighet att påverka sin situation bör också övervägas. Det
en finns också anledning att utvärdera de former för påverkan och
samverkan som finns i dag.
Sektion l föreslår, ett första steg, att de organisationer som
som redan i dag finns och företräder dem använder finska och
som som romani chib statligt stöd för verksamhet syftar till att arbeta
ges som med och påverka frågor rör stöd och skydd för det finska och
som
—— romska språket. De använder samiska bedöms redan ha möjlighet
som
bedriva sådan verksamhet inom för Sametingets arbete med att ramen det samiska språket. Sektion 1 föreslår också att frågan om hur ett organisationsstöd skall utformas och hur ett fortlöpande samråd i frågor berör språken skall kunna äga rum mellan myndigheter
som
använder finska och romani chib, skall utredas vidare. och dem som
Vi föreslår att statligt stöd också bör ges de organisationer av
tillhör de svenska nationella minoriteterna och som har personer som
verksamhet syftar till att arbeta med och påverka frågor som en som
för skyddet de svenska nationella minoriteterna, deras är av vikt av kultur, språk, religion m.m.
Formerna för stödet måste utredas vidare. Vi anser också att frågan
samråd mellan dem tillhör nationella
om hur ett fortlöpande som
minoriteter och företrädare för myndigheter i frågor som rör de nationella minoriteterna bör utredas i detta sammanhang. Samtliga de frågor berörts bör inom för sådan utredning ses
som ovan ramen en
liksom ramkonventionens förslag former för inflytande för över,
tillhör nationella minoriteter bör övervägas. dem som
Genom Riksdagens beslut i december om ny integrationspolitik berörs organisationsstöd till invandrarorganisationer. Enligt beslutet
Förslag till åtgärder
bör staten ge bidrag till organisationer som bildats av invandrare eller annars på etnisk grund och vars verksamhet ligger i linje med de integrationspolitiska målen. Även organisationer arbetar tväret-
som niskt bör enligt beslutet kunna få statligt stöd. När det gäller formerna för organisationsstödet till invandrares organisationer har regeringen tillsatt en utredning för att utveckla former för ett nytt bidragssystem. Förslagen berör inte de organisationer som företräder nationella minoriteter i Sverige. Det finns ändå enligt vår uppfattning anledning att beakta de frågeställningar som tas upp inom ramen för denna utredning då formerna för organisationsstöd till organisationer som bevakar nationella minoriteters intressen övervägs.
I sektion 1 föreslås också att en regional grupp skall inrättas i Norrbottens län under ledning av länstyrelsen. I gruppen skall företrädare för de kommuner som berörs av sektion lzs förslag till regler om rätt att använda samiska och finska i kontakt med myndigheter och domstolar ingå liksom representanter för landstinget och för dem som använder samiska och finska i dessa kommuner. Gruppens uppgift skall vara att årligen utvärdera vilket resultat de regionala reglerna och övriga åtgärder som vidtagits till stöd för samiskan och finskan och den samiska och tornedalska kulturen fått för språkens och kulturernas ställning i området. Gruppen skall avge rapport till regeringen och ha befogenheter att lämna förslag till nya åtgärder till stöd för samiskan och finskan och den kultur som hänger samman med språken i området.
Detta förslag kan ses som ett exempel en sådan decentraliserad form för inflytande för nationella minoriteter som nämns i kommentaren till ramkonventionen. Det är också exempel på hur personer som tillhör nationella minoriteter deltar i utvärdering av gällande regler och förslag till nya regionala regler som berör nationella minoriteter i en region där nationella minoriteter har en mycket gammal historia. Gruppens sammansättning gör också att goda förutsättningar finns för att arbetet i gruppen kan ske i samverkan mellan minoriteterna och majoriteten i området vilket vi anser är av stor vikt. Vi anser också att gruppens dubbla uppgift att utvärdera vidtagna åtgärder för språk och kultur och föreslå nya åtgärder i syfta att stödja minoritetskultur och minoritetsspråk är mycket viktiga för att uppnå syftet med åtgärderna; att bevara och stärka kulturerna och språken i området.
Vi föreslår dessutom att en samverkansgrupp av detta slag ges i uppgift att föreslå åtgärder för att främja en interkulturell dialog mellan de olika nationella minoriteterna och majoriteten emellan i Norrbottens län framförallt inom områdena utbildning och kultur. Sådana initiativ ligger väl i linje med ramkonventionens innehåll och kan enligt vår uppfattning leda till ökad respekt och förståelse och
Förslag till åtgärder
samverkan olika grupper emellan i Norrbottens län och tjäna som förebild för andra dela landet. av Om den regionala samverkansgruppens arbete i Norrbottens län visar sig leda till goda resultat när det gäller att stödja minoritetskultur och minoritetsspråk kan det enligt vår uppfattning finnas anledning att överväga om fler regionala grupper av detta slag skall inrättas i andra delar av landet.
6.6 Övriga förslag i sektion 1
De förslag vi redogjort för ovan anser vi kan bidra till att de nationelminoriteterna blir erkända, att kunskap dem och deras kultur, om språk, och historia m.m sprids och att de nationella minoriteterna kan få inflytande över och delta i utformningen svensk minoritetspoav en litik. Utöver dessa förslag har minoritetsspråkskommitténs sektion 1 lämnat ytterligare förslag för att stärka de svenska landsdels- eller minoritetsspråkens ställning. Vissa av dessa förslag faller också inom ramen för olika bestämmelser i ramkonventionen vilket gör att vi funnit anledning att ta ställning till dem.
Samarbete över nationsgränserna
Vårt förslag: Vi föreslår att Sverige skall verka för att det nordiska samarbetet såväl nationell som regional och lokal nivå skall inriktas samtliga frågor intresse för de nationella av minoriteterna såsom, kultur, historia, språk, religion m.m.
Sektion 1 föreslår att Sverige skall verka för att det nordiska samarbetet både nationell och regional nivå inriktas på att stödja samiskan, finskan och romani chib och de kulturer hänger som samman med språken. Sverige bör enligt vår uppfattning verka för att ett ökat nordiskt samarbete skall omfatta samtliga svenska nationella minoriteter i den mån övriga nordiska länder erkänner samma nationella minoriteter som Sverige. Samarbetet bör omfatta samtliga frågor av intresse för de nationella minoriteterna såsom, kultur, historia, språk, religion m.m. Det är i detta sammanhang viktigt att poängtera att samarbetet på nordisk nivå, liksom arbetet nationell nivå, måste utformas tillsammans med representanter för de nationella minoriteterna själva.
Förslag till åtgärder
Om förslaget genomförs leder det till att artikel 18 i ramkonventionen bättre uppfylls. I artikeln anges att de stater som ratificerar konventionen skall sträva efter att ingå bilaterala och multilaterala avtal med andra stater, särskilt med grannstater, i syfte att säkerställa skydd som tillhör nationella minoriteter.
av personer
Förslag till regionalt tillämpliga regler rätt att använda samiska
om
och finska i domstolar och hos förvaltningsmyndigheter
Vårt förslag: Vi föreslår liksom sektion l att regionalt tillämpliga regler rätt för enskilda att använda samiska och finska i
om domstolar och hos förvaltningsmyndigheter införs i ett geografiskt område motsvarande Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna kommuner för samiska och Haparanda, Övertorneå, Pajala, Kiruna och Gällivare kommuner för finska.
Sektion 1 föreslår regionalt tillämpliga regler om rätt för enskilda att använda samiska och finska i domstolar och hos förvaltningsmyndigheter i de geografiska områden där samiska respektive finska används
hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning jfr artikel av 1 i minoritetsspråkskonventionen. Förslaget innebär att enskilda får rätt att använda sig samiska och finska i sina kontakter med
av administrativa myndigheter såväl kommunala, landstingskommunala och statliga myndigheter samt domstolar med verksamhet förlagd till för samiskans del, Arjeplog, Jokkmokk, Gällivare och Kiruna kommuner och för finskans del Haparanda, Övertorneå, Pajala, Gällivare och Kiruna kommuner. Part i mål eller ärende hos domstol i dessa geografiska områden har också rätt att välja att i stället för svenska använda samiska eller finska.
Även ramkonventionen innehåller bestämmelse om att man bör
en sträva efter att som tillhör nationella minoriteter, i de
ge personer områden traditionellt eller i betydande antal bebos av personer
som
tillhör sådana minoritet, möjlighet att använda sitt eget språk i som kontakt med administrativa myndigheter om dessa personer begär det och sådan begäran motsvarar ett verkligt behov, artikel 10
om en punkt 2.
Förslaget i sektion som bygger på minoritetetsspråkskonventionens
bestämmelser i artikel 9 och 10, innehåller inget villkor om att den enskilde skall visa att han eller hon har ett verkligt behov av att använda samiska eller finska i stället för svenska hos myndigheten eller domstolen. Enligt förslaget har de använder samiska och
som
sou 1997:193 Förslag till åtgärder
finska en absolut rätt att använda dessa språk oberoende språkkun-
av skaper i svenska. Myndigheten eller domstolen har således inte möjlighet att göra en behovsprövning innan den enskilde medges att använda dessa språk. Förslaget i sektion 1 går därmed längre än vad rarnkonventionen kräver.
Trots detta anser vi att det finns anledning för att stödja sektion
oss 1:s förslag eftersom detta stärker de samisktalande och finsktalande minoriteternas strävan att använda sina språk i offentliga sammanhang i områden där det finns många samisktalande respektive finsktalande personer.
När det gäller bedömningen i sektion 1 vilka geografiska områden
av som skall omfattas av förslagen bygger denna en tolkning av minoritetsspråkskonventionens bestämmelser om att de som använder landsdels- eller minoritetsspråk skall ha rätt att använda dessa språk i offentliga sammanhang i de geografiska områden där de svenska landsdels- eller minoritetsspråken används hävd och fortfarande
av används i tillräcklig utsträckning. Dessa områden bedöms för samiskans och finskans del vara de geografiska områden
som motsvaras av de ovan nämna kommunerna.
Denna bedömning av vilket geografiskt område som omfattas av minoritetsspråkskonventionens bestämmelser ligger utanför vårt uppdrag. Vi kan däremot konstatera att personer som tillhör de nationella minoriteterna kan ha intresse av att få en rätt att använda sina språk hos myndigheter även i andra geografiska områden än de som föreslås av sektion Detta gör att det kan finnas anledning att överväga om fler geografiska områden än de som sektion l föreslagit bör omfattas av bestämmelser om rätt att få använda minoritetsspråk i kontakt med administrativa myndigheter. Vi anser det dock klart att det geografiska område som valts av sektion som det område där regler om rätt att använda samiska och finska skall gälla, i vart fall är ett område som lämpar sig väl för tillämpning av regler av detta slag, dels av historiska skäl, dels av det skälet att många fortfarande använder samiska och finska i dessa områden. Frågan om ytterligare områden bör omfattas av sådana regler bör övervägas inom för
ramen den framtida minoritetspolitiken.
Det är enligt vår uppfattning angeläget att de regionalt tillämpliga reglerna om rätt att använda samiska och finska i kontakt med förvaltningsmyndigheter och domstolar följs upp och att resultatet av dessa regler för skyddet av samiskt, tornedalskt och finskt språk och kultur utvärderas. Enligt det förslag vi redovisat skall sådan
ovan en uppföljning av reglerna ske i den samrådsgrupp som vi föreslår skall inrättas under ledning av länstyrelsen i Norrbottens län.
Förslag till åtgärder sou 1997:193
Rätt att använda samiska och finska i förskola och äldreomsorg
Vårt förslag: Vi ställer oss bakom sektion 1:s förslag om regio-
nalt tillämpliga regler skyldighet för kommuner att erbjuda
om
hela eller delar förskoleverksamheten samiska respektive
av
finska.
Vi föreslår att en översyn skall göras i övriga landet så att barn
tillhör nationella minoriteter får sitt behov av att bli bemötta
som
på sitt eget språk tillgodosett inom förskoleverksamheten.
Vi föreslår att Socialstyrelsen i sin verksamhet när det gäller
sjukvård och äldreomsorg skall beakta hur de nationella minorite-
ternas behov bemötande sitt eget språk tillgodoses.
av
Sektion l har föreslagit skyldighet för de kommuner som omfattas
en
förslaget till regionala regler om rätt att använda samiska och av finska hos förvaltningsmyndigheter, att erbjuda hela eller delar av förskoleverksamheten och äldreomsorgen på samiska respektive finska.
Ramkonventionen behandlar överhuvudtaget inte äldreomsorg. Vi
dock att frågan äldres rätt att bli bemötta på sitt eget språk anser om inom äldreomsorgen är så viktig att den i samarbete med de nationella minoriteterna måste lösas inom ramen för en framtida svensk minoritetspolitik. Vi föreslår att Socialstyrelsen i sin verksamhet när det gäller sjukvård och äldreomsorg skall beakta hur de nationella minoriteternas behov bemötande sitt eget språk tillgodoses.
av
Förskoleverksamhet nämns inte heller uttryckligen i ramkonventio-
skulle kunna läsas in i bestämmelsen om att tillförsäkra att nen men det finns tillfredställande möjligheter till undervisning i minoritetsspråk i de områden traditionellt eller i betydande antal bebos av
som
tillhör nationella minoriteter ett tillräckligt behov av personer som om sådan undervisning finns, artikel 14 punkt
Som vi har vi funnit att det ligger utanför uppdraget i
sagt ovan sektion 2 att göra bedömning av om det geografiska område som
en sektion 1 funnit bör omfattas rätten till förskoleverksamhet på
av samiska och finska är det enda geografiska område bör omfattas
som
sådan rätt. Vi finner dock liksom när det gäller rätten att av en använda samiska och finska i administrativa sammanhang och hos domstolar att det område sektion l valt för tillämpningen av sitt
—— förslag i denna del i vart fall lämpar sig väl för sådana regler. Vi ställer därför bakom förslaget i denna del.
oss
Vi vill liksom när det gäller övriga förslag till regionalt tillämpliga regler understryka vikten att reglernas tillämpning utvärderas så att
av det geografiska området för deras tillämpning kan utvidgas om detta
sou 1997;193 Förslag till åtgärder
visar sig möjligt och lämpligt. När det gäller förskoleverksamhet i övriga landet landsdels- eller minoritetsspråk har sektion 1 föreslagit att användningen av samiska och finska inom förskoleverksamhet följs upp så att samisktalande och ñnsktalande barns behov att bli bemötta sitt modersmål beaktas inom för gällande lagstiftning och att det i samband med en ramen sådan uppföljning övervägs vilka åtgärder som kan vidtas för att förmå de kommuner där det finns många samisktalande respektive finsktalande barn i förskoleåldern att organisera förskoleverksamheten så att någon del förskoleverksamheten i dessa kommuner, i likhet med av vad vi föreslagit för kommunerna i förvaltningsområdena, kan bedrivas finska respektive samiska. Vi stöder detta förslag föreslår att översynen av förskoleverkmen samheten vidgas så att den omfattar förskolebarn bland samtliga nationella minoriteter och dessa barns behov att bli bemötta den nationella minoritetens språk.
6.7 Det fortsatta arbetet med en minoritetspolitik
de nationella minoritetemas egna förslag
-
Vi har föreslagit åtgärder kan utgöra grunden för en övergripande som och samlad svensk minoritetspolitik med direkt inriktning skydd för de nationella minoriteterna. De åtgärder vi föreslagit som ett första steg i sådan politik är åtgärder för att erkänna de nationella en minoriteterna och deras rått till skydd och stöd, åtgärder för att sprida kunskap bland majoriteten de nationella minoriteterna och deras om del i Sveriges historia och samhället av i dag samt åtgärder som gör det möjligt för dem tillhör nationella minoriteter att själva som påverka utformningen en framtida svensk minoritetspolitik. av Vår bedömning är att Sverige med dessa förslag väl uppfyller ramkonventionens syfte grunden för svensk minoritetspolitik om en med direkt inriktning skydd för Sveriges nationella minoriteter läggs så som vi föreslagit. Våra förslag innebär inte att alla de frågor som är av intresse för skyddet de nationella minoriteterna har behandlats. Däremot anser av vi att de förslag vi lämnar kan utgöra ett första steg och en god grund för svensk minoritetspolitik med direkt inriktning på att främja de en förutsättningar är nödvändiga för att samer, tornedalingar, som sverigefinnar, och judar skall kunna bibehålla och utveckla sin romer kultur och identitet. Det fortsatta arbetet med att utforma ytterligare åtgärder måste ske
Förslag till åtgärder ...
i samråd och samarbete med de nationella minoriteterna själva. I detta sammanhang är det av största vikt att de frågor vi behandlat ovan som rör de nationella minoriteternas möjlighet till inflytande över de frågor som berör dem själva snarast löses. l vårt arbete har vi haft upprepade kontakter med företrädare för de olika nationella minoriteterna. I samband med dessa kontakter har de framfört önskemål om en rad frågor de viktiga att som anser vara behandla inom ramen för en minoritetspolitik. De olika har grupperna även getts tillfälle att inkomma med skriftliga förslag på angelägna åtgärder. Frågorna varierar mellan de olika grupperna. Vissa ldem av har vi kunnat behandla inom ramen för våra förslag andra har vi bl.a. grund av begränsningar i tid inte kunnat behandla. Vi redovisar dem som exempel för en bakgrund för det fortsatta arbetet med en minoritetspolitik.
Samerna företrädda av Sametinget har pekat på att de, i - egenskap av urbefolkning, intar en särskild ställning gentemot övriga minoritetsgrupper i Sverige. De menar också att de till skillnad från nära nog samtliga andra minoritetsgrupper i Sverige inte kan förlita sig på något stöd för sin kultur och sitt språk från något annat land där de utgör folkflertalet eller har stabil kulturell och språklig bas. Det en är därför enligt dem påkallat med särskilda åtgärder för att värna, stärka och utveckla den samiska kulturen, det samiska språket och det samiska näringslivet. Samerna har som minimikrav av åtgärder pekat behovet ett av grundlagsstadgande om skydd för de nationella minoriteterna med narrmgivande av de nationella minoriteterna, en samisk språklag artiklarna 10 punkt 1-3, ll punkterna 2-3 samt 14 punkterna 1-3, ändring av namnlagen artikel 11 punkt 1, Nordisk en samekonvention artikel 17 och 18, beslut om förstärkta resurser artikel 12 punkt l-2 och slutligen att artiklarna 15 och 16 bör föranleda politiska/administrativa beslut.
Judarna representerade av Judiska Centralrådet i Sverige har, - med utgångspunkt från artiklarna 5 och 12, påpekat att krav bör kunna ställas dels av en mer vardaglig acceptans av judendomen, såsom respekt av behov av ledighet i samband med judiska helger samt tillåtande av koscherslakt, dels reella möjligheter att anordna judiska skolor, också inom ramen för det allmänna skolväsendet. De har också pekat att föreskrifterna i artikel 6 är vikt i det att av staterna skall uppmuntra en anda av tolerans såväl i förhållandet minoritetsgrupp majoritetsgrupp som minoritetsgrupperna emellan. - Vidare har de pekat behovet av ett grundlagsstadgande om skydd
Förslag till åtgärder
för de nationella minoriteterna med namngivande av de olika nationelminoriteterna. Utöver vad följer ovanstående har Judiska Centralrådet tagit som av samhällets för att även gamla och sjuka inom minoritetsupp ansvar kan få möjlighet till att utöva sin religion och leva med en gruppen judisk kultur. nämnda toleransen för minoritetsgruppen kan Den ovan enlig dem också kräva att utbildning anordnas för den nationella majoritetsgruppen i diskrimineringsfrågor och i minoritetsgruppers förhållanden. De anser vidare att det inte är tillräckligt med enbart främjande åtgärder. Det behövs också en effektiv mekanism för lagföring dem som bryter mot de grundläggande reglerna om av respekt för andra. l detta sammanhang har de nämnt att församlingarnas säkerhetskostnader uppgår till stora belopp och att detta är kostnader staten borde svara för. som
Tornedalingarna representerade Svenska Tornedalingars Riksför- —— av bund Tornionlaaksolaiset, STR-T har pekat på behovet av ett - grundlagsstadgande skydd för de nationella minoriteterna med om namngivande de olika nationella minoriteterna. De har därutöver av gett konkreta förslag åtgärder som är inriktade åtgärder för positiv språklig kulturell och socioekonomisk utveckling i Tornedalen. Förslagen är följande: Inrättandet minoritetsfond för matchning av projekt från DG - av en XXII:s minoritetsfond, Interregfonden samt Målområde 6-fonden. Fondens medel skall främja språklig, kulturell och socioekonomisk
utveckling i de fem tornedalskommunerna. Bildande Tornedalens kulturfond - av Inrättande språknämnd sätt den sverigefinska av en samma som gruppen har i Sverige. Användande meänkieli tornedalsfinska i offentlig service - av TV-sändningar meänkieli - Kraftigt för lokalradions "meänkieliavdelning". - ökade resurser Ökad utbildning. Ökade bör övervägas för att stimulera resurser gränsöverskridande samarbete mellan skolor längs Torneälv. Därtill bör de skolor påbörjar undervisning meänkieli ges extra som för att underlätta övergången och för att förändra attityder. resurser Fasta för forskare och professur i Tornedalens språk och resurser kultur. Representation för STR-T vid samtliga konferenser, seminarier och kongresser berör minoritetsfrågor i vid bemärkelse och där som Sverige är representerat. Verksamhetsstöd till STR-T och Meän Akateemi Academia - - Tornedaliensis.
Förslag till åtgärder sou 1997:193
Verksamhetsstöd till SWEBLUL The Swedish National Member - State Committee of the European Bureau of Lesser Used Languages
-
Stöd till IT-satsning dels för överbryggande av de stora avstånden — mellan tornedalskommunerna, dels för att öppna möjligheter till
nya uppbyggnad av kontaktnät och samarbete med andra minoriteter i landet och övriga världen.
STR-T har även gett förslag finansiering beträffande de åtgärder som föreslagits.
Sverigefinnarna representerade av Sverigefinska Riksförbundet
- har pekat behovet av ett grundlagsstadgande om skydd för de nationella minoriteterna med namngivande de olika nationella
av minoriteterna. De har därutöver framförallt pekat behovet
av språkliga åtgärder inom olika områden av samhällslivet. Således har de påpekat att det finns ett stort behov undervisning finska i
av förskolan, grundskolan och gymnasieskolan och att finska bör erbjudas som ämne inom vuxen- och vidareutbildningen. De har vidare framfört att ett övervakningsorgan bör inrättas för att följa vidtagna åtgärder och uppnådda framsteg. Inom de rättstillåmpande myndigheterna och domstolarna anser de att finska bör användas i inlagor och bevisning och att en part även bör ges rätt att använda finska om så önskas. Även myndigheter skall tillåtelse handlingar
ges att upprätta på finska och att tala och kommunicera finska. Inom kulturlivet bör användandet av finska uppmuntras och olika sätt att tillgång till verk på finska främjas. Sverigefinska Riksförbundet har starkt betonat behovet av finsktalande personal inom sjukhus, pensionärshem och vårdhem.
Romerna företrädda av Nordiska Zigenarrådet har pekat på
- behovet av ett grundlagsstadgande om skydd för de nationella minoriteterna med namngivande av de olika nationella minoriteterna. Under våren 1997 har en arbetsgrupp inom Inrikesdepartementet arbetat med att ta fram förslag till insatser som kan främja romernas situation i Sverige. Arbetsgruppen har bestått av representanter för departement, Statens invandrarverk och organisationer inklusive representanter för romskt föreningsliv. Arbetsgruppens förslag finns redovisade i rapporten Romer i Sverige tillsammans i förändring
- Ds 1997:49.
Av genomgången ovan framgår att det finns ett förslag är
som gemensamt för samtliga nationella minoriteter och det är behovet
av ett grundlagsstadgande till skydd för de nationella minoriteterna. Utgångspunkten för vårt arbete med att lägga grunden för en minori-
Förslag till åtgärder
tetspolitik har varit att de nationella minoriteterna lyfts fram och erkänns. Som en första punkt i detta arbete har vi föreslagit att de nationella minoriteterna erkänns genom att de namnges i samband med att Sverige ratificerar ramkonventionen. Detta är också ett förslag
som kan genomföras omedelbart medan en grundlagsändring tar lång tid. Vi har dock även övervägt en grundlagsändring till förmån för de nationella minoriteterna. En förändring av grundlagen kräver dock
en noggrann analys som inte möjliggörs inom de tidsramar som vi haft för fullgörande av vårt uppdrag. Vi har därför föreslagit att frågan om en grundlagsändring utreds vidare i annan ordning.
I de nationella minoriteternas förslag har också pekats på behovet av utbildning inte bara för de som tillhör nationella minoriteter utan även för majoritetsbefolkningen om minoriteternas förhållanden för att uppmuntra en anda av tolerans i förhållande minoritetsgrupp
—— majoritetsgrupp. Vidare har SWEBLUL The Swedish National Member State Committe of the European Bureau of Lesser Used Languages, där alla nationella minoriteter i Sverige är medlemmar, och Sveriges Samarbetsorgan för Trossamfund nämnts som exempel på möjliga förebilder för samarbetsorgan mellan statsmakten och minoriteterna. Det har också i detta sammanhang poängterats att det är viktigt att gruppen i sig är stark och kan bygga upp en egen självkänsla.
Våra förslag inom områdena utbildning och forskning, massmedia och kultur har det gemensamma syftet att sprida kunskap om de nationella minoriteterna och deras kultur och historia i Sveriges samt till att skapa dialog och utbyte mellan de nationella minoriteterna och majoritetsbefolkningen. Vi har också lämnat förslag om statligt stöd till folkhögskolor, åtgärder för att säkerställa utbildning och forskning samt uppföljning av resultaten av modersmålsundervisningen.
I den framtida minoritetspolitiken är de nationella minoriteternas möjlighet till inflytande i frågor som berör dem av stor betydelse. En förutsättning för det fortsatta arbetet med minoritetsfrågorna är att till stånd fungerande kanaler mellan samhällets företrädare och minoriteterna. Detta är därför en fråga som bör har prioritet i det framtida arbete med minoritetsfrågor.
För att utreda olika möjligheter för utformningen av ett sådant inflytande har vi föreslagit att en utredning tillsätts med uppdrag att undersöka olika former för inflytande så som ett ökat organisationsstöd, deltagande i samrådsgrupper med företrädare för myndigheter, nationella minoriteter m.fl.
Liksom sektion 1 föreslår regional samrådsgrupp i Norrbot-
att en tens län skall inrättas för att utvärdera vidtagna åtgärder för samernas och tornedalingarnas språk och kultur och för att föreslå nya åtgärder
Förslag till åtgärder
i syfte att stödja minoritetskultur och minoritetsspråk. Vidare förslår vi att samverkansgruppen ges i uppgift att föreslå åtgärder för att främja en interkulturell dialog mellan de olika minoriteterna och majoriteten emellan i Norrbottens län, framförallt inom områdena utbildning och kultur.
Några av de förslag på åtgärder som lämnats av de nationella minoriteterna har behandlats av kommitténs sektion Exempelvis har samerna påpekat behovet av språklagar och i sektion föreslås regionalt tillämpliga regler om rätt för enskilda att använda samiska och finska i domstolar och hos förvaltningsmyndigheter i de geografiska områden där samiska respektive finska används av hävd och fortfarande används i tillräcklig utsträckning. Vi hänvisar i denna del till sektion lzs betänkande.
7 Kostnader och
finansiering
Våra förslag överensstämmer till stor del med de förslag lämnats
som i sektion När det gäller de förslag som berör utbildningsområdet så syftar inte dessa till att utöka timplanen i grundskolan eller
gymnasieskolan eller öka ramarna för statsbidrag till högskolor och universitet eller folkbildningen. Vi därför att de satsningar
anser föreslår när det gäller utbildning och forskning i de nationella minoriteternas kultur, historia, religion och traditioner
kan rymmas inom ramen för respektive anslagsområde.
Detsamma gäller våra förslag inom kulturområdena. Här föreslår vi att åtgärder skall vidtas för att säkra att de nationella minoriteternas kultur och historia skall få en tillräcklig andel det statliga stöd
av som utgår inom olika kulturområden. Vi föreslår också att Statens kulturråd som en del de uppgifter de redan har idag skall tillse att
av de nationella minoriteternas kultur får ett tillräckligt utrymme i kulturlivet i Sverige. Båda förslagen innebär att de nationella minoriteternas kultur skall beredas utrymme inom gällande för statligt
ramar stöd till kulturlivet. Redan idag får olika typer av kultursatsningar
som rör de nationella minoriteternas kultur sådant stöd. I många fall torde därför våra förslag inte leda till kostnader. Det blir istället fråga
nya om en kontroll av att kultursatsningar berör de nationella
som minoriteternas kultur verkligen får tillräcklig andel statliga
en av medel samt en uppföljning av att så sker. I de fall nationella minoriteters kultur inte får något stöd idag blir det fråga omfördelning
om en av tillgänliga medel så att minoritetskulturen får en tillräcklig andel
av de totala anslagen.
När det gäller former för inflytande för de nationella minoriteterna över frågor som berör dem har vi föreslagit att dessa frågor skall utredas ytterligare. Vi har dock föreslagit att en regional samrådsgrupp redan nu skall tillsättas i Norrbottens län med uppgift att utvärdera redan vidtagna åtgärder för samisk och tornedalsk kultur och språk i länet samt med möjlighet att föreslå nya åtgärder fär att främja dessa kulturer och språk samt den interkulturella dialogen i Norrbottens län mellan de nationella minoriteterna och majoriteten samt minoriteterna emellan. Sektion 1 har beräknat kostnaderna för samrådsgrupp till
en 50.000 kr årligen. Vi har ålagt gruppen ytterligare yuppgifter enligt vårt förslag och uppskattar därför kostnaderna till 100.000 kr årligen
Kosstnader och finansiering
avseende förberedande den årliga rapport gruppen skall lämna till
av regeringen i dessa frågor. Denna kostnad föreslår vi skall finansieras över anslaget till regionala utvecklingsinsatser samt genom medel från
EG:s strukturfonder.
De förslag i sektion 1 rör regionalt tillämpliga regler om rätt
som
använda samiska och finska i domstolar och förvaltningsmyndigatt heter rätt använda samiska i förskoleverksamhet och inom
samt att äldreomsorgen i vissa kommuner har vi ställt oss bakom. Vi konstate-
sektion l har gjort kostnadsberäkningar och förslag till rar att finansiering.
Särskilt
yttrande
av ledamoten Siv Holma
Minoritetssprâkskommittén sektion 1 har haft i uppdrag att bl.a. definiera vilka som är de inhemska minoritetssprâken. Jag vill med detta särskilda yttrande framföra att meän kieli är ett av våra inhemska minoritetsspråk. Jag anser att det är viktigt att hörsamma vad minoriteten själv anser. STR-T som representerar den inhemska minoriteten tomedalingar hävdar att deras språk ska ses som ett eget språk. Henning Johansson som står STR-T nära delar också denna uppfattning. Jag anser att hans analys är en god grund att stå för att ge meän kieli statusen som ett eget minoritetsspråk. Vi har tvâ liknande minoriteter; Sverigefinnarna och tornedalingama. Dessa minoriteter kvalificerar sig utifrån sina specifika förutsättningar till att fâ statusen; inhemsk minoritet. Följdaktligen bör deras språk också skiljas till gagn för dessa minoriteter.
Bilaga 1
lida
Kommittédirektiv
filläggsdirektiv till Dir.
J0l995:O3 1996277
Minoritetsspråkskommittén
Beslut vid regeringssammanträde den l7 oktober 1996
Sammanfattning av uppdraget Minoritetsspråkskommittén skall utreda frågan om Sverige bör ratificera Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och vilka åtgärder som i sådant fall är nöd-
om vandiga för att Sverige skall kunna efterleva bestämmelserna i konventionen.
Bakgrund
lin ramkonvention för skydd av nationella minoriteter har utarbetats inom Europarådet. Konventionen, som godkändes av liuroparådets ministerkonnnitté den l0 november I994, är det första juridiskt bindande multilaterala avtal som behandlar minoritetsfrågor i zillmåinhet. Konventionen öppnades för undertecknande Europarådets medlemsstater den l februari l995.
av Den undertecknades av Sverige samma dag. Konventionen träder i kraft den första dagen i den månad som följer efter utgången period tre månader från den dag då tolv av
av en om Europarådets medlemsstater förklarat sig bundna av konventionen. Hittills har endast fyra stater ratilicerat konventionen.
Syftet med konventionen är att tillförsäkra ett effektivt skydd för nationella minoriteter och för de rättigheter och friheter som tillkommer tillhör dessa grupper. Konventionen
personer som
Bilaga 1 sou 1997.-193
inbegriper inte något erkännande av kollektiva rättigheter utan mmoritetsskyddet är huvudsakligen inriktat den enskilda individen. l konventionen definieras särskilda principer rörande minoritetsskydd och skyldigheter för avtalsslutande stater som härrör från dessa principer. Bland annat innehåller konventionen bestämmelser om minoritetsspråk. Parterna skall vidta de rättsliga och politiska åtgärder som följer av konventionen.
Konventionen saknar avsiktligt en definition av begreppet nationella minoriteter. Det möter allmänt sett betydande svårig-
definition. En sådan definition har också heter att enas om en ansetts kunna medföra att skyddsvärda personer ställs utanför det skydd som konventionen ger. Europarådets medlemsstater intog i stället pragmatisk hållning i detta avseende och över-
en lämnade till avtalsslutande stater att i varje enskilt fall bedöma för eller vilka de enskilda artiklarna skall vara tillämpliga.
vem
Ramkonventitvnen innehåller inget förbud mot reservationer. Därmed är reservationer tillåtna enligt folkrätten så länge de inte är oförenliga med konventionens ändamål och syfte.
Uppdraget
Minoritetsspråkskommittén skall utreda frågan om Sverige bör ratilicera Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och, i sådant fall, i vilken omfattning anslutning bör ske.
Kommittén skall lämna förslag till kriterier beträffande minoritetsbegreppet och föreslå vilka nationella minoriteter som bestämmelserna i konventionen bör vara tillämpliga i Sverige. Vidare skall kommittén redovisa de eventuella lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder krävs för att Sverige
som skall kunna följa bestämmelserna i konventionen. Kommittén skall inhämta synpunkter från företrädare för berörda minoriteter. För det fall kommittén kommer fram till att Sverige inte kan eller bör ratificera ramkonventionen, skall den redovisa hur konventionens innehåll och syfte ändå kan läggas till grund för arbetet med att stärka skyddet for nationella minoriteter i
sou 1997:193 Bilaga 1
Sverige.
och lämna tör-
Kommittén skall göra kostnadsuppskattningar med utgångspunkt som har an-
slag till ñnaitsieringssätt samma
Detta gäller För samtliga töri de ursprungliga direktiven. getts l de fall kostnader kan komkommittén lägger fram. slag som
kommunerna skall detta särskilt anges. att belasta ma två sektioner. för det ursprung- Kommittén skall arbeta en
lör det aktuella uppdraget. liga uppdraget och en nu
Redovisning uppdraget av
sitt uppdrag i den aktuella delen Utredningen skall redovisa nu
vid utgången juni 1997. senast av
Jordbruksdepartementet
Bilaga 2
Ramkonvention för av
skydd
nationella minoriteter
Framework Convention for the Protection of National Morities Strasbourg, 1.11.1995
Bilaga 2
The member States of the Council Europarådets medlemsstater och of Europe and the other States, de övriga stater som undertecknat signatories to the present denna rarnkonvention, framework Convention,
Considering that the aim of the som beaktar att Europarådets syfte Council of Europe to achieve är att uppnå en fastare enhet greater unity between its members mellan sina medlemmar för att for the purpose of safeguarding skydda och förverkliga de ideal and realising the ideals and och principer som utgör deras principles which are their gemensamma arv, common heritage;
Considering that one of the som beaktar att ett av medlen att methods by which that aim to fullfölja detta syfte är be pursued the maintenance and upprätthållandet och utvecklandet further realisation of human rights av de mänskliga rättigheterna och and fundamental freedoms; de grundläggande frihetema,
Wishing to follow—up the som önskar följa upp den dekla- Declaration of the Heads of State ration av stats och regeringsand Government of the member överhuvuden i Europarådets States of the Council of Europe medlemsstater som antogs i Wien adopted in Vienna on 9 October den 9 oktober 1993, 1993;
Being resolved to protect within som är beslutna att inom sina their respective territories the respektive territorier skydda de existence of national minorities; nationella minoritetemas existens,
Considering that the upheavals of som anser att omvälningama i European history have shown that Europas historia har visat att the protection of national skydd av nationella minoriteter är minorities essential to stability, nödvändigt för stabilitet, democratic security and peace in demokratisk säkerhet och fred this continent; denna kontinent,
Considering that a pluralist and som anser att ett pluralistiskt och genuinely democratic society genuint demokratiskt samhälle inte should not only respect the ethnic, endast bör respektera den etniska, cultural, linguistic and religious kulturella, språkliga och religiösa identity of each person belonging identiteten för varje person som
Bilaga 2
national minority, but also tillhör en nationell minoritet utan to a create appropriate conditions även skapa lämpliga enabling them förutsättningar för att göra det
to express,
and develop this identity; möjligt för dem att uttrycka, preserve
bevara och utveckla denna
identitet,
Considering that the creation of som anser att upprättandet av ett climate of tolerance and dialogue tolerant klimat öppet för dialog är
to enable cultural ofrânkomligt för att kulturell
necessary diversity be and mångfald skall kunna bli en källa
to a source a factor, not of division, but of och en faktor inte till söndring
- enrichment for each society; men till berikande för varje
samhälle,
Considering that the realisation of som anser att förverkligandet av
tolerant and prosperous Europe ett tolerant och välmående Europa a does not depend solely on c inte endast beror samarbete
-operation between States but also mellan staterna utan även kräver requires transfrontier co-operation samarbete över gränserna mellan between local and regional lokala och regionala myndigheter authorities without prejudice to utan att detta inverkar på varje the constitution and territorial stats författning och territoriella integrity of each State; integritet,
Having regard to the Convention som beaktar Konventionen om for the Protection of Human skydd för de mänskliga Rights and Fundamental rättigheterna och de Freedoms and the Protocols grundläggande frihetema och thereto; protokollen till denna,
Having regard to the som beaktar åtagandena om skydd conimitments concerning the nationella minoriteter i Förenta
av protection of national minorities nationernas konventioner och in United Nations conventions and deklarationer samt i dokumenten declarations and in the documents från Konferensen om säkerhet och of the Conference Security and samarbete i Europa, särskilt
on Co-operation in Europe, Köpenhamnsdokumentet den 29 particularly the Copenhagen juni 1990, Document of 29 June 1990;
Bilaga 2
Being resolved to define the som är beslutna att definera de principles to be respected and the principer som skall respekteras obligations which flow from them och de skyldigheter som härrör in order to ensure, in the member frän dem i syfte att i States and such other States as medlemsstaterna och i sådana may become Parties to the present andra stater, som kan bli parter i instrument, the effective detta instrument, tillförsäkra ett protection of national minorities effektivt skydd för nationella and of the rights and freedoms of minoriteter och de rättigheter och persons belonging to those friheter som tillkommer personer minorities, within the rule of law, som tillhör dessa minoriteter, i respecting the territorial integrity enlighet med rättsstatens and national sovereignty of states; principer, varvid hänsyn tas till
staternas territoriella integritet och
nationella suveränitet,
Being detertnined to implement som är fast beslutna att förverkthe principles set out in this fram- liga de principer som anges i ework Convention through natio- denna ramkonvention genom nal legislation and appropriate national lagstiftning och lämplig governmental policies, regeringspolitik,
Have agreed as follows: har kommit överens om följande:
Section I Sektion I
Article I Artikel I
The protection of national mino- Skydddet av nationella minoriteter rities and of the rights and och av de rättigheter och friheter freedoms of persons belonging to som tillkommer personer som those minorities forms integral tillhör dessa minoriteter utgör en
an part of the international protection integrerad del av det of human rights, and as such falls internationella skyddet av within the scope of international mänskliga rättigheter och faller co-operation. som sådant inom ramen för
internationellt samarbete.
Article 2 Artikel 2
The provisions of this framework Bestämmelserna i denna Convention shall be applied in ramkonvention skall tillämpas i
Bilaga 2
good faith, spirit of god tro, i en anda av förståelse
a understanding and tolerance and och tolerans samt i enlighet med
conformity with the principles principerna om gott grannförof good neighbourliness, friendly hållande, vänskapliga relationer relations and co-operation och samarbete mellan stater. between States.
Article 3 Artikel 3
Every belonging to a Varje person som tillhör en
person national minority shall have the nationell minoritet skall ha rätt att right freely to choose to be fritt välja att behandlas eller inte treated not to be treated as behandlas som sådan och ingen
or such and disadvantage shall nackdel skall följa av detta val
no result from this choice or from eller av utövandet av de the exercise of the rights which rättigheter som är förbundna med are connected to that choice. detta val.
2. Persons belonging to national 2. Personer som tillhör nationella minorities exercise the rights minoriteter får utöva de
may and enjoy the freedoms flowing rättigheter och åtnjuta de friheter from the principles enshrined som härrör från de principer som the present framework Convention anges i denna ramkonvention individually well community såväl enskilt som i gemenskap
as as with others. med andra
Section Sektion II
Article 4 Artikel 4
The Parties undertake to Parterna åtar sig att tillförsäkra guarantee to persons belonging to personer som tillhör nationella national minorities the rights of minoriteter rätt till likhet inför equality before the law and of lagen och till lika skydd av lagen. equal protection of the law. In l detta hänseende skall all this discrimination diskriminering på grundval av
respect, any based on belonging to a national tillhörighet till en nationell minority shall be prohibited. minoritet vara förbjuden
2. The Parties undertake to adopt 2. Parterna åtar sig att där så är where necessary, adequate nödvändigt anta lämpliga åtgärder measures order to promote, för att inom alla områden av det
l24
Bilaga 2
all areas of economic, social, ekonomiska, sociala, politiska och political and cultural life, full and kulturella livet främja fullständig effective equality between persons och effektiv jämlikhet mellan belonging to a national minority personer som tillhör en nationell and those belonging to the minoritet och de som tillhör majority. In this respect, they majoriteten. I detta hänseende shall take due account of the skall de ta vederbörlig hänsyn till specific conditions of the persons de speciella omständigheterna för belonging to national minorities. de personer som tillhör nationella
minoriteter.
3. The measures adopted De åtgärder som vidtas i accordance with paragraph 2 shall enlighet med punkt 2 skall inte not be considered to be an act of betraktas som en diskriminerande discrimination. handling.
Article 5 Artikel 5
The Parties undertake to Parterna åtar sig att främja de promote the conditions necessary förutsättningar som är nödvändiga for persons belonging to national för att personer som tillhör minorities to maintain and develop nationella minoriteter skall kunna their culture, and to preserve the bibehålla och utveckla sin kultur essential elements of their och bevara de väsentliga identity, namely their religion, beståndsdelarna av sin identitet, language, traditions and cultural nämligen religion, språk, heritage. traditioner och kulturarv.
2. Without prejudice to measures Utan att inverka på åtgärder taken in pursuance of their som vidtas i enlighet med deras general integration policy, the allmänna integrationspolitik skall Parties shall refrain from policies parterna avhâlla sig från åtgärder or practices aimed at assimilation eller metoder som syftar till of persons belonging to national assimilering av personer som minorities against their will and tillhör nationella minoriteter mot shall protect these persons from deras vilja och skall skydda dessa any action aimed at such personer från varje åtgärd som assimilation. syftar till sådan assimilering.
Bilaga 2
Anicle 6 Artikel 6
The Parties shall encourage a Parterna skall uppmuntra en spirit of tolerance and anda av tolerans och intercultural dialogue and take mellankulturell dialog och vidta effective to promote effektiva åtgärder för att främja
measures mutual respect and understanding ömsesidig respekt och förståelse and co-operation all samt samarbete mellan alla perso-
among
living their territory, ner som bor deras territorium, persons on irrespective of those persons’ oavsett dessa personers etniska, ethnic, cultural, linguistic kulturella, språkliga eller religiösa
or religious identity, in particular in identitet särskilt utbildningsthe fields of education, culture och kulturområdet samt inom and the media. massmedia.
2. The Parties undertake to take 2. Parterna åtar sig att vidta appropriate to protect lämpliga åtgärder för att skydda
measures
who be subject to personer som kan utsättas för hot persons may threats acts of discrimination, eller diskriminerande handlingar,
or hostility violence result of ñentlighet eller våld till följd av
or as a their ethnic, cultural, linguistic deras etniska, kulturella, språkliga
or religious identity. eller religiösa identitet.
Article 7 Artikel 7
The Parties shall respect Parterna skall säkerställa respekt
ensure for the right of person för rätten för varje person som
every belonging national minority tillhör en nationell minoritet till
to a to freedom of peaceful assembly, frihet att delta i fredliga freedom of association, freedom sammankomster, till of expression, and freedom of föreningsfrihet, yttrandefrihet, thought, conscience and religion. tankefrihet, samvetsfrihet och
religionsfrihet.
Article 8 Artikel 8
The Parties undertake to recognise Parterna åtar sig att erkänna att that belonging to a varje person som tillhör en
every person national minority has the right to nationell minoritet har rätt att manifest his her religion utöva sin religion eller tro och att
or or belief and to establish religious upprätta religiösa institutioner, institutions, organisations and organisationer och
Bilaga 2
associations. sammanslutningar.
Article 9 Artikel 9
The Parties undertake to Parterna åtar sig att erkänna att recognise that the right to rätten till yttrandefrihet för varje freedom of expression of every person som tillhör en nationell person belonging to a national minoritet innefattar åsiktsfrihet minority includes freedom to hold och frihet att ta emot och sprida opinions and to receive and uppgifter och tankar impart information and ideas in minoritetsspräket utan ingripande the minority language, without av offentliga myndigheter och interference by public authorities oberoende av territoriella gränser. and regardless of frontiers. The Parterna skall inom ramen för Parties shall ensure, within the sina rättssystem säkerställa att framework of their legal systems, personer som tillhör en nationell that persons belonging to a minoritet inte utsätts för national minority are not diskriminering när det gäller deras discriminated against their tillträde till massmedia. access to the media.
2. Paragraph 1 shall not prevent 2. Punkt 1 skall inte hindra Parties from requiring the parterna från att utan licensing, without discrimination diskriminering och grundval av and based on objective criteria, of objektiva kriterier kräva tillstånd sound radio and television för radio-, televisions- eller broadcasting, or cinema biografföretag. enterprises.
The Parties shall not hinder the 3. Parterna skall inte hindra creation and the use of printed personer som tillhör nationella media by persons belonging to minoriteter från att framställa och national minorities. In the legal använda tryckta media. Inom den framework of sound radio and rättsliga ramen för radio- och television broadcasting, they shall televisionssändningar skall de, sá ensure, as far as possible, and långt möjligt och med beaktande taking into account the provisions av bestämmelserna i punkt of paragraph that persons säkerställa att personer som tillhör belonging to national minorities nationella minoriteter medges are granted the possibility of möjlighet att framställa och creating and using their own använda sina egna media. media.
Bilaga 2
the framework of their legal 4. Parterna skall inom ramen för 4. In the Parties shall adopt sina rättssystem vidta lämpliga systems, adequate in order to åtgärder i syfte att underlätta measures facilitate the media for tillträde till massmedia för access to belonging national personer som tillhör nationella persons to and in order minoriteter och i syfte att främja minorities to promote tolerance and permit cultural tolerans och tillåta kulturell
pluralism. mångfald.
Article 10 Artikel 10
Parties undertake recognise Parterna åtar sig att erkänna att to that belonging varje person som tillhör en every person to a national minority has the right to nationell minoritet har rätt att fritt freely and without och utan ingripande använda sitt use interference his her minority minoritetsspråk privat och or in private and in public, offentligt, muntligt och skriftligt. language, orally and in writing.
inhabited by 2. I områden som traditionellt 2. In areas persons belonging national minorities eller i betydande antal bebos av to traditionally in substantial personer som tillhör nationella or numbers, those minoriteter skall parterna, om persons so and where such request dessa personer begär detta och om request a corresponds real need, the en sådan begäran motsvarar ett to a Parties shall endeavour verkligt behov, sträva efter att så to ensure, possible the conditions långt möjligt säkerställa de as far as which would make possible to förutsättningar som skulle göra the minority language in det möjligt att använda use relations between those minoritetsspråket i förbindelser persons and the administrative authorities. mellan dessa personer och de
administrativa myndigheterna.
The Parties undertake Parterna åtar sig att tillförsäkra to the right of varje person som tillhör en guarantee every belonging national nationell minoritet rätt att person to a minority be informed promptly, ofördröjligen, ett språk som to in language which he she han eller hon förstår, bli a or understands, the for underrättad om skälen för hans or reasons his her arrest, and of the eller hennes anhållande och om or and of innebörden av och orsaken till nature cause any accusation against him her, and anklagelsen mot honom eller or
Bilaga 2
to defend himself or herself in henne samt rätt att försvara sig this language, necessary with detta språk, om nödvändigt med the free assistance of an bistånd av tolk utan kostnad. interpreter.
Article 11 Artikel 11
The Parties undertake to Parterna åtar sig att erkänna att recognise that every person varje person som tillhör en belonging to a national minority nationell minoritet har rätt att has the right to use his or her använda sitt efternamn patronym sumame patronym and first och förnamn minoritetsspråket, names in the minority language och rätt till officiellt erkännande and the right to official av dessa i enlighet med recognition of them, according to bestämmelserna i deras modalities provided for in their rättssystem. legal system.
2. The Parties undertake to 2. Parterna åtar sig att erkänna att recognise that every person varje person som tillhör en belonging to a national minority nationell minoritet har rätt att has the right to display in his or sitt minoritetsspråk sätta upp her minority language signs, skyltar, inskriptioner och annan inscriptions and other information information av privat natur, som of a private nature visible to the kan ses av allmänheten. public.
In areas traditionally inhabited l områden som traditionellt och by substantial numbers of persons i betydande antal bebos av belonging to a national minority, personer som tillhör en nationell the Parties shall endeavour, in the minoritet skall parterna sträva framework of their legal system, efter att inom ramen för sina including, where appropriate, rättssystem, innefattande, där det agreements with other States, and är lämpligt, överenskommelser taking into account their specific med andra stater, och med conditions, to display traditional beaktande av sina speciella local names, street names and förutsättningar, sätta upp skyltar other topographical indications med traditionella ortnarrm, intended for the public also in the gatunamn och andra topograñska minority language when there a upplysningar avsedda för då sufficient demand for such allmänheten även pá indications. minoritetsspråket, när det finns
Bilaga 2
tillräcklig efterfrågan sådana
upplysningar.
Article 12 Artikel 12
The Parties shall, where Parterna skall där det är appropriate, take measures in the lämpligt vidta åtgärder på området fields of education and research to utbildning och forskning för att foster knowledge of the culture, främja kunskap om sina nationella history, language and religion of minoritetens och majoritetens their national minorities and of kultur, historia, språk och the majority. religion.
In this context the Parties shall 2. l detta sammanhang skall inter alia provide adequate parterna bland annat bereda opportunities for teacher training lämpliga möjligheter till and to textbooks, and lärarutbildnig och tillgång till
access facilitate contacts among students textböcker samt underlätta and teachers of different kontakter mellan studenter och communities. lärare i olika befolkningsgrupper.
3. The Parties undertake to 3. Parterna åtar sig att främja lika promote equal opportunities for möjligheter till tillträde till
to education at all levels utbildning på alla nivåer för access for persons belonging to national personer som tillhör nationella minorities. minoriteter.
Article 13 Artikel 13
Within the framework of their Parterna skall inom ramen för education systems, the Parties sina utbildningssystem erkänna att shall recognise that persons personer som tillhör en nationell belonging to a national minority minoritet har rätt att inrätta och have the right to set up and to sköta sina egna privata manage their own private utbildningsanstalter. educational and training establishments.
2. The exercise of this right shall 2. Utövandet av denna rätt skall not entail any financial obligation inte medföra något finansiellt for the Panies. åtagande för parterna.
Bilaga 2
Article 14 Artikel 14
The Parties undertake to Parterna åtar sig att erkänna att recognise that every person varje person som tillhör en belonging to a national minority nationell minoritet har rätt att lära has the right to learn his or her sig sitt minoritetsspråk. minority language.
2. In areas inhabited by persons I områden som traditionellt belonging to national minorities eller i betydande antal bebos av traditionally or in substantial personer som tillhör nationella numbers, there sufficient minoriteter skall parterna, om det demand, the Parties shall finns ett tillräckligt behov, sträva endeavour to ensure, as far as efter att så långt möjligt och inom possible and within the framework ramen för sina utbildningssystem of their education systems, that tillförsäkra att personer som persons belonging to those tillhör dessa minoriteter har minorities have adequate tillfredsställande möjligheter till opportunities for being taught the undervisning i minoritetsspråket minority language or for receiving eller till undervisning detta instruction in this language. språk.
3. Paragraph 2 of this article shall Punkt 2 i denna artikel skall be implemented without prejudice genomföras utan att inverka pâ to the leaming of the official inlärningen av det officiella language or the teaching in this språket eller undervisningen language. detta språk
Article 15 Artikel 15
The Parties shall create the Parterna skall skapa nödvändiga conditions necessary for the förutsättningar för att personer effective participation of persons som tillhör nationella minoriteter belonging to national minorities in effektivt skall kunna delta i det cultural, social and economic life kulturella, sociala och ekonomiska and in public affairs, in particular livet samt i offentliga those affecting them. angelägenheter, särskilt de som
berör dem.
Bilaga 2
Article 16 Artikel 16
The Parties shall refrain from Parterna skall avhålla sig frän
which alter the åtgärder vilka ändrar befolkningsmeasures proportions of the population in proportionerna i områden som areas inhabited by persons bebos av personer som tillhör belonging to national minorities nationella minoriteter och vilka and are aimed at restricting the syftar till att inskränka de rights and freedoms flowing from rättigheter och friheter som härrör the principles enshrined in the från principerna i denna present framework Convention. ramkonvention.
Article 17 Artikel 17
The Parties undertake not to Parterna åtar sig att inte interfere with the right of persons inkräkta pá rätten för personer belonging to national minorities to som tillhör nationella minoriteter establish and maintain free and att upprätta och upprätthålla fria peaceful contacts across frontiers och fredliga kontakter över with persons lawfully staying in gränserna med personer som others States, in particular those lagligen vistas i andra stater, with whom they share an ethnic, särskilt med dem med vilka de cultural, linguistic religious delar en etnisk, kulturell, språklig
or identity, cultural eller religiös identitet eller ett
or a conunon heritage. gemensamt kulturarv.
2. The Parties undertake not to 2. Parterna åtar sig att inte interfere with the right of persons inkräkta på rätten för personer belonging to national minorities to som tillhör nationella minoriteter participate in the activities of non- att delta i aktiviteter inom ickegovernmental organisations, both statliga organisationer på såväl at the national and international nationell som internationell nivå. levels.
Article 18 Artikel 18
The Parties shall endeavour to Parterna skall sträva efter att conclude, where necessary, där så är nödvändigt ingå bilateral and multilateral bilaterala och multilaterala avtal agreements with other States, in med andra stater särskilt med particular neighbouring States, in grannstater, i syfte att säkerställa order to ensure the protection of skydd av personer som tillhör
Bilaga 2
persons belonging to the national berörda nationella minoriteter. minorities concerned.
Where relevant, the Parties Parterna skall där det är shall take measures to encourage lämpligt vidta åtgärder för att transfrontier co-operation. uppmuntra samarbete över
gränserna
Article 19 Artikel 19
The Parties undertake to respect Parterna åtar sig att respektera and implement the principles och förverkliga principerna i enshrined in the present denna ramkonvention och där så framework Convention making, är nödvändigt göra endast de
only those begränsningar, inskränkningar where necessary, limitations, restrictions or eller avvikelser som föreskrivs i derogations which provided internationella rättsliga
are for in international legal instrument, särskilt Konventionen instruments, in particular the om skydd för de mänskliga Convention for the Protection of rättigheterna och de Human Rights and Fundamental grundläggande friheterna, i den Freedoms, in far they are mån de är tillämpliga på de
so as relevant to the rights and rättigheter och friheter som härrör freedoms flowing from the said från nämnda principer. principles.
Section III Sektion III
Article 20 Artikel 20
In the exercise of the rights and Vid utövandet av de rättigheter freedoms flowing from the och friheter som härrör från principles enshrined in the present principerna i denna framework Convention, any ramkonvention skall varje person
belonging to national som tillhör en nationell minoritet person a minority shall respect the national respektera den nationella legislation and the rights of lagstiftningen och andras others, particular those of rättigheter, särskilt de som
belonging to the majority tillkommer personer som tillhör persons
to other national minorities. majoriteten eller andra nationella or
minoriteter.
Bilaga 2
Article 21 Artikel 21
Nodiing in the present framework Ingenting i denna ramkonvention Convention shall be interpreted as skall tolkas som att det medför implying any right to engage in rätt att ägna sig någon any activity or perform any act verksamhet eller utföra någon contrary to the fundamental handling som strider mot principles of international law and grundläggande folkrättsliga in particular of the sovereign principer och särskilt staternas equality, territorial integrity and suveräna jämställdhet, territoriella political independence of States. integritet och politiska oberoende.
Article 22 Artikel 22
Nothing in the present framework Ingenting i denna ramkonvention Convention shall be construed as skall tolkas som att det innebär limiting or derogating from any of begränsning av eller avvikelse the human rights and fimdamental från de mänskliga rättigheter och freedoms which may be ensured grundläggande friheter som kan under the laws of any Contracting vara garanterade i en fördrags- Party or under any other slutande parts lagstiftning eller i agreement to which a Party. något annat avtal som den tillträtt.
Article 23 Artikel 23
The rights and freedoms flowing De rättigheter och friheter som from the principles enshrined in härrör från de principer som the present framework anges i denna ramkonvention Convention, in so far as they are skall, i den mån de är föremål för the subject of a corresponding en motsvarande princip i provisions in the Convention for Konventionen om skydd för de the Protection of Human Rights mänskliga rättigheterna och de and Fundamental Freedoms or in grundläggande frihetema eller i the Protocols thereto, shall be protokollen till denna, tolkas så understood so as to conform to att de överensstämmer med de the latter provisions. senare bestämmelserna.
Bilaga 2
Section IV Section IV
Article 24 Artikel 24
The Conimittee of Ministers of Europarådets ministerkommitté the Council of Europe shall skall övervaka de fördragsslutande monitor the implementation of this parternas genomförande av denna framework Convention by the ramkonvention. Contracting Parties.
2. The Parties which are not members of the Council of 2. Parter som inte är medlemmar Europe shall participate in the av Europarådet skall delta i implementation mechanism, genomförandemekanismen enligt according to modalities to be bestämmelser som senare skall determined. fastställas.
Article 25
Artikel 25
Within a period of one year following the entry into force of Inom en period om ett år efter this framework Convention denna ramkonventions respect of a Contracting Party, the ikraftträdande för en latter shall transmit to the fördragsslutande part skall den Secretary General of the Council senare sända fullständig of Europe full information on the information till Europarådets legislative and other measures generalsekreterare om de taken to give effect to the lagstiftnings- och andra åtgärder principles set out in this som vidtagits för att ge verkan framework Convention. de principer som anges i denna
ramkonvention.
2. Thereafter, each Party shall 2. Därefter skall varje part, transmit to the Secretary General periodisk grundval och närhelst
periodical basis and ministerkommittén begär detta, on a whenever the Committee of sända ytterligare information till Ministers so requests any further generalsekreteraren av betydelse information of relevance to the för genomförandet av denna implementation of this framework ramkonvention. Convention.
Bilaga 2
3. The Secretary General shall 3. Generalsekreteraren skall till forward to the Committee of ministerkommittén vidarebefordra Ministers the information den information som sänds enligt transmitted under the terms of this bestämmelserna i denna artikel. Article.
Article 26 Artikel 26
ln evaluating the adequacy of Vid utvärdering av the measures taken by the Parties lämpligheten av de åtgärder som to give effect to the principles set vidtagits av parterna för att ge out in this framework Convention verkan de principer som anges the Committee of Ministers shall i denna ramkonvention skall be assisted by an advisory ministerkommittén få bistånd av committee, the members of which en rådgivande kommitté vars shall have recognised expertise in medlemmar skall ha erkänd the field of the protection of expertkunskap inom området national minorities. skydd av nationella minoriteter.
2. The composition of this 2. sammansättningen av den advisory committee and its rådgivande kommittén och dess procedure shall be determined by arbetsordning skall fastställas av the Committee of Ministers within ministerkommittén inom en period a period of one year following the om ett år efter denna entry into force of this framework ramkonventions ikraftträdande. Convention.
Section V Sektion V
Article 27 Artikel 27
This framework Convention shall Denna ramkonvention skall vara be open for signature by the öppen för undertecknande av member States of the Council of Europarådets medlemsstater. Europe. Up until the date when Fram till den dag då konventionen the Convention enters into force, träder i kraft skall den även vara
shall also be open for signature öppen för undertecknande av varje by any other State so invited by annan stat som inbjudits därtill av the Conimittee of Ministers. ministerkommittén. Den skall subject to ratification, acceptance ratificeras, godtas eller or approval shall be deposited godkännas. Ratifikations-, with the Secretary General of the godtagande— eller godkännande-
Bilaga 2
Council of Europe. instrument skall deponeras hos
Europarådets generalsekreterare.
Article 28 Artikel 28
This ftmework Convention Denna ramkonvention träder i shall enter into force on the first kraft den första dagen i den day of the month following the månad som följer efter utgången expiration of a period of three av en period om tre månader från months after the date on which den dag då tolv medlemsstater i twelve member States of the Europarådet har uttryckt sitt Council of Europe have expréssed samtycke till att vara bundna av their consent to be bound by the konventionen i enlighet med Convention in accordance with the bestämmelserna i artikel 27. provisions of Article 27.
2. In respect of any member State 2. I förhållande till en which subsequently expresses its medlemsstat som senare uttrycker consent to be bound by the sitt samtycke till att vara bunden framework Convention shall enter av ramkonventionen träder denna into force on the first day of the i kraft den första dagen i den month following the expiration of månad som följer efter utgången a period of three months after the av en period om tre månader från date of the deposit of the dagen för deponeringen av instrument of ratification, ratifikations-, godtagande- eller acceptance or approval. godkännandeinstrumentet.
Article 29 Artikel 29
After the entry into force of Efter det att denna this framework Convention and ramkonvention har trätt i kraft after consulting the Contracting och efter samråd med de States, the Conunittee of the fördragsslutande staterna kan Ministers of the Council of Europarådets ministerkommitté, Europe may invite to accede to genom ett beslut som fattas med the Convention, by a decision den majoritet som föreskrivs i taken by the majority provided for artikel 20 d i Europarådets in Article 20.d of the Statute of stadga, inbjuda varje stat att the Council of Europe, any non- ansluta sig som inte är medlem av member State of the Council of Europarådet och som inbjudits att Europe which, invited to sign in underteckna ramkonventionen i accordance with the provisions of enlighet med bestämmelserna i
Bilaga 2
Article 27, has not yet done so, artikel 27, men ännu inte har and any other non-member State. gjort detta, och varje annan icke-
medlemsstat.
2. ln respect of any acceding 1 förhållande till en anslutande State, the framework Convention stat träder ramkonventionen i shall enter into force on the first kraft den första dagen i den day of the month following the månad som följer efter utgången expiration of a period of three av en period om tre månader från months after the date of the den dag då deposit of the instrument of anslutningsinstrumentet accession with the Secretary deponerades hos Europarådets General of the Council of Europe. generalsekreterare.
Article 30 Artikel 30
Any State may, at the time of En stat kan vid signature or when depositing its undertecknandet eller när den instrument of ratification, deponerar sitt ratifikations-, acceptance, approval or accession, godtagande-, godkännande- eller specify the territory or territories anslutningsinstrument ange for whose international relations vilket territorium eller på vilka
responsible to which this territorier, för vars internationella framework Convention shall förbindelser den är ansvarig, apply. denna ramkonvention skall vara
tillämplig.
2. Any State may at any later 2. En stat kan vid en senare date, by a declaration addressed tidpunkt, genom en förklaring till to the Secretary General of the Europarådets generalsekreterare, Council of Europe, extend the utsträcka tillämpningen av denna application of this framework ramkonvention till ett annat Convention to any other territory territorium som anges i specified in the declaration. In förklaringen. För ett sådant respect of such territory the territorium träder framework Convention shall enter ramkonventionen i kraft den into force on the first day of the första dagen i den månad som month following the expiration of följer efter utgången av en period a period of three months after the om tre månader från den dag då date of receipt of such declaration generalsekreteraren mottog by the Secretary General. förklaringen.
Bilaga 2
Any declaration made under En förklaring som avgetts the two preceding paragraphs enligt de två föregående punkterna may, in respect of any territory kan, med avseende ett specified such declaration, be territorium som angetts i withdrawn by a notification förklaringen, återtas genom addressed to the Secretary underrättelse till General. The Withdrawal shall generalsekreteraren. Återtagandet become effective on the first day träder i kraft den första dagen i of the month following the den månad som följer efter expiration of a period of three utgången av en period om tre months after the date of receipt of månader från den dag då such notification by the Secretary generalsekreteraren mottog General. underrättelsen.
Article 31 Artikel 31
Any Party may at any time En part kan vid vilken tidpunkt denounce this framework som helst säga upp denna Convention by means of at ramkonvention genom notifikation notification addressed to the till Europarådets Secretary General of the Council generalsekreterare. of Europe.
2. Such denunciation shall become 2. Uppsägningen träder i kraft effective on the first day of the den första dagen i den månad som month following the expiration of följer efter utgången av en period a period of six months after the om sex månader från den dag då date of receipt of the notification generalsekretaren mottog by the Secretary General. notifikationen.
Article 32 Artikel 32
The Secretary General of the Europarådets generalsekreterare Council of Europe shall notify the skall underrätta Europarådets member States of the Council, medlemsstater, andra other signatory States and any signatärstater och varje stat som State which has acceded to this har anslutit sig till denna framework Convention, of: ramkonvention om
a any singature; a undertecknande,
b the deposit of any instrument b deponering av ratiñkations-,
Bilaga 2
of ratification, acceptance, godtagande—, godkännande- eller approval or accession; anslutningsinstrument
c any date of entry into force of c dag för denna ramkonventions this framework Convention in ikraftträdande enligt artiklarna 28, acccordance with Articles 28, 29 29 och 30, and 30;
d any other act, notification or d andra åtgärder, notifikationer communication relating to this eller meddelanden som rör denna framework Convention. ramkonvention.
ln witness whereof the Till bekräftelse härav har undersigned, being duly undertecknade, därtill authorised thereto, have signed vederbörligen befullmäktigade, this framework Convention. undertecknat denna
ramkonvention.
Done at Strasbourg, this lst day of Upprättad i Strasbourg den l February 1995, in English and februari 1995 på engelska och French, both texts being equally franska, vilka båda texter är lika authentic, in a single copy which giltiga, i ett enda exemplar som shall be deposited in the archives skall deponeras i Europarådets of the Council of Europe. The arkiv. Europarådets Secretary General of the Council generalsekreterare skall sända of Europe shall transmit certified bestyrkta kopior till varje copies to each member State of medlemsstat i Europarådet och till the Council of Europe and to any varje annan stat som har inbjudits State invited to sign or accede to att underteckna eller ansluta sig this framework Convention. till denna ramkonvention.
.så
å
Statens 1997
offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
Dennyagymnasieskolan stegfor steg.U. .Följdlagstiftning till miljöbalken. M . — lnkomstskattelagdel l-lll. Fi. .Att laraöver gränser.En studieavl-Ll.s . Fastighetsdataregister.Ju. förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. . Förbättradmiljöinformation. M. .Övervakning miljön. M. . av Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödför Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. K. . . arbetshandikappade.A. Bekämpandeavpenningtvätt.Fi. . Länsstyrelsemasroll trafik-i och fordonsfrågor.K, Ett tekniskt forskningsinstituti jöteborg U. , . l Byråkratini backspegeln.Femtioårav förändring Myndighet eller marknad. . . sexförvaltningsområden,Fi. Statsforvaltningensolika verksamhetsforincr.l-i.
Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa. Integritet Offentlighet Informationsteknik Ju. , , Flexibel förvaltning. Förändringoch verksam- Ungaoch arbete.ln. , . hetsanpassning statsförvaltningensav Statenoch trossamfunden . struktur, Fi. Rättslig reglering
l0. Ansvaretfor valutapolitiken.Fi. Grundlag — ll. Skatter,miljö och sysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund - I7 lT-problem inför 2000-skiftet.Referatoch Lagom Svenskakyrkan. Ku, slutsatserfrånenhearinganordnadav Statenoch trossamfunden . IT-kommissionenden 18december, Begravningsverksamheten.Ku.
lT-kommissionensrapportl/97. K. 43.Statenoch trossamfunden
I. Regionpolitik för helaSverige.N. Den kulturhistorisktvärdefulla kyrkliga egendomen
14.lT i kulturenstjänst.Ku, ochde kyrkliga arkiven. Ku.
l5. Det svårasamspelet.Rcsultatstymingensframväxt 44. Statenochtrossamfunden
och problematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.
l6. Att utvecklaindustriforskningsinstitutcn.N. 45. Statenoch trossamfunden
17 Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Stöd.skatteroch finansiering.Ku. . v Bilagor. Fi. 46. Statenoch trossamfunden
.Granskningav granskning. Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.Ku
Denstatligarevisioneni Sverigeoch lanmark. Fi. 47.Statenochtrossamfunden
Bättreinformationom konsumentpriser.ln. Den kyrkliga egendomen.Ku. . Konkurrenslagen1993-1996.N. 48.Arbetsgivarpolitik i staten. , Växai lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Förkompetensoch resultat.Fi. . unga6-l6 år. U. 49.Grundlagsskyddfor nyamedier.Ju.
.Aktiebolagets kapital. Ju. 50. Alternativa utvecklingsvägarfor lills
Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik gemensammajordbrukspolitik. Jo. , demokratioch delaktighetden8 novemberl996 5|. Brister i omsorg
anordnatav Folkomröstningsutredningen,lT- en frågaombemötande äldre,av kommissionenoch Kommunikationsforsknings- 52. Omsorgmedkunskapoch inlevelse
beredningen.IT-kommissionensrapport2/97, K, en frågaombemötande äldre. - av 24 Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 53. Avskaffa reklamskatten Fi. . — 25, Svensk EU-fat. Jo. 54.Ministem och makten. mat —
26, EUzsjordbrukspolitik och denglobala livsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken Fi.
forsörjningen,Jo. 55. Statenoch trossamfunden.Sammanfattningarnaav
27.Kontroll Reavinst Värdepapper.Fi. förslagenfrån de statligautredningarna.Ku.
28, l demokratinstjänst. Statstjänstemannensroll och 56.Folketsområdgivareoch beslutsfattare.
vån offentligaetos.Fi. + Bilaga ochl Ju.
29, Barnpomografifrågan. 57. l medborgarnastjänst,
lnnehavskriminaliseringm.m.Ju. En samladförvaltningspolitik for staten.Fi.
30.Europaoch staten.liuropeiseringensbetydelsefor 58. Personaluthyrning.A.
svenskstatsforvaltning.Fi. 59.SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform. Ku.
3 Kristallkulan trettonrösterom framtiden. 60. Betal-TV inom SverigesTelevision. Ku. . A lT-kommissionensrapport3/97. K. 6l. Att växabland betongoch köjor.
Ett delbetänkandeom barnsoch ungdomars
1997 Statens offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
uppväxtvillkor storstädcmasi utsattaområdenfrån 90.Ändradorganisationför det statligaplan-, bygg-
Storstadskommitten. och bostadsväsendet.ln. 62. Rosor betong. 9 Jaktensvillkor enutredningom vissajaktfrågor.
av . -
Enantologi till delbetänkandetAtt växabland Jo.
betongoch kojor frånStorstadskommittén. 92.Medieföretagi Sverige Ägandeoch
- 63.Sverigeinför cpokskiftet. strukturförändringari press,radio och TV. Ku.
IT-kommissionensrapportS/97.K. 93 Hanteringavfel i utjämningssystemetför Samhall.Enarbetsmarknadspolitiskåtgärd kommunerochlandsting.ln. . + Bilagedel.A 94 Konkurrensneutralttransponbidrag.N.
65.Polisensregister.Ju. 95. Forumför världskultur 66.Statsskuldspolitikcn.Fi. enrapportomett rikarekulturliv. Ku.
- 67.Återkallelse uppehållstillstånd.UD. 96.Lokalförsörjningoch fastighetsägande.
av 68.Grannlands-TVi kabelnät.Ku. Enutvärderingav statensfastighetsorganisation. 69.Besparingari stonochsmått.U. Fi. 70.Totalförsvaret ochfrivilligorganisationema 97.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.M.
uppdrag,stödochersättning.Fö. 98.Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.
- 7 Politik för unga. Bilagor. M.
. livet. M.
+ 2stbilagor. ln. 99. Enny vattenadministration.Vattenär
socialförsäkringar. l00. Nya samverkansfonnerinomdenSjöhistoriska 72. En lag om 73.Inför svenskpolicy säkerelektronisk museiverksamheten.Ku.
en om
kommunikation.Referatfrånett seminarium l0 Behandlingavpersonuppgifterom
.
lT-kommissionen,Närings och totalförsvarspliktiga.Fö.
anordnatav
handelsdepanementetoch SEISden l l december 102.Mat Miljö. Svenskstrategiför EU:s
l996. IT-kommissionensrapport6/97. K. jordbruk i framtiden.Jo. 74.EU:sjordbmkspolitik, miljön ochregional 103.Rapportmedförslagomsändningsoner.Ku.
utveckling. Jo. 104.Polis i fredenstjänst. UD. 75.Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerför l05. Agenda2l i Sverige.
fysiska Fi. Femårefter Rio resultatochframtid. M.
personer. - 76.Invandrarei vårdochomsorg 106.Enfondför ungakonstnärer.Ku.
fråga bemötande äldre.S. l07. Dennyagymnasieskolan
- en om av 77.Uppföljning inkomstskattelagen.Fi. problemoch möjligheter. U.
av - 78.Medelsförvaltningi kommuneroch landsting.ln. I08. Att lämnaskolanmedrak Om rättentill
rygg - 79.Försäkringsmäklare.En lagöversynav skriftspråketochomförskolansoch skolans
FörsäkringsmäkIarutredningen.Fi. möjligheteratt förebyggaoch mötaIäs-och
80.Reformeradstabsorganisation.Fi. skrivsvårigheter.U. 8l. Allmännyttiga bostadsföretag. 109.Myndighetsansvaretför transportav farligt
+ Bilaga. ln. gods.Fö. 82.Lika möjligheter. ln. ll0. Säkrareobligationer Fi. 83.Ommakt och kön i spårenavoffentliga lll. Branschsaneringoch andrametodermot
- -
organisationersomvandling.A. ekobrott.Ju. 84. Enhållbarkemikaliepolitik. M. ll2. Ensamordnadmilitär skolorganisation.
85.Fönnånefter inkomst Samordnatinkomst ll3. Mot halvamakten elvahistoriskaessäerom
- begreppför bostadsstödenoch kvinnorsstrategierochmänsmotstånd.A.
nya kvalifikationsreglerför rätt till lI4. Styrsystemochjämställdhet.Institutioneri sjukpenninggrundandeinkomst. förändringoch könsmaktensframtid. A.
86.Punktskattekontroll alkohol, tobak och ll5. Ljusnandeframtideller ett långt farväl
av
mineralolja. Fi. Densvenskavälfärdsstatenijämförande
m.m. 87. Kvinnor, mänoch inkomster. belysning.A.
Jämställdhetoch oberoende.A. ll6. Barnetsbästai främstarummet.FN:s konvention 88.Upphandlingför utveckling.N. ombarnetsrättigheterförverkligas i Sverige.
89.Handelnmedskrotoch begagnadevaror.N. ll6. Barnetsbästa enantologi. S.
-
Statens offentliga 1997 utredningar
Kronologisk förteckning
l I7. Nobelcenteri Stockholm ett infonnations-och 152.uppehållstillståndpå grund anknytning, UD. — av aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och I53. Arbetskraftensfria rörlighet trygghetoch ~ samhälle.Ku. jämställdhet Bilagedel.A.+ l l8. Deladestäder. 154.Patientenhar rätt. l 19.En tydligareroll för hälso-och sjukvårdeni I55. Miljösamverkani vattenvården.M. folkhälsoarbetet.S. 156.Ettstoneoch bättreEuropa EU:s utvidgning: 120.Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning, Samhällsekonomiskaeffekter. Fi. utveckling. En Kartläggning.U. I57. Att erövraomvärlden.Förslagtill läroplanför l2l. Skolfrågor Om skola i~ en ny tid. U. förskolan.U. I22. Rättigheteri luftfanyg. K. I58. Vuxenpedagogiki teori och praktik. U. l23. Eneffektivarenäringsförbud.N. 159.Ett utvidgateuropeisktområdemed frihet, 124.IT-kommissionenshearingomdennyamedie-och säkerhetoch rättvisa.Ju. programvaruindustrin.Andrakammarsalen, 160.Regionalakonsekvenser EU:söstutvidgning.N. av Riksdagen,997-06-16. K. l6l. Stöd föräldraskapet.i 125 Ett svensktinvesterarskydd.Fi. I62. Medborgarskapoch identitet. ln. l26. Bilen, miljön och säkerheten.Fi. I63. Översvämningskatastrofen i PolenA I27. Straffansvarförjuridiska personer.Del A+B. Ju. stödfrånstatoch näringsliv. N. l28. Verkställighetoch kontroll i utlänningsärenden. I64. Medlingsinstitutoch lönestatistik. UD. + st5 bilagor. A. l29. Kollektivtrafik i tid + Bilaga. K. 165.Läkemedeli priskonkurrens. 130.Effektivarestatlig inköpssamordning.Fi. 166.Ohälsoförsäkringen.Trygghet och aktivitet. I3I. Lagompremiepension.Fi. I67. En Iivsmedelsstrategiför Sverige. 132.Antimicrobial FeedAdditives. Jo. 168.Vinstutdelningi aktiebolag.Ju. 133.Antimikrobiella fodertillsatsersammandrag. Jo. 169.Försäkringsmedicinsktcentrum. l34. Förtroendemannainflytande ökad kvalitet och Enresursfor utredningoch metodutveckling.S v rättssäkerhet.S. l70. Bemötandet äldre. av I35. Ledare,maktoch kön. A. I7l. Den svenskflaggadehandelsflottans I36. Kvinnorsochmänslöner varför såolika A. konkurrenskraft.K. ~ 137.Glastakoch glasväggar Den könssegregerade 172.Bidragtill fri svenskTVproduktion. Ku. arbetsmarknaden.A. l73. Miljöhänsyn i standarder.N. I38. Familj, maktochjämställdhet.A. l74. Räknamedmångfald.Förslagtill lag I39. Hemmet,barnenoch makten.Förhandlingarom motetniskdiskriminering i arbetslivet ln. m.m. arbeteochpengari familjen. A. I75. Förbudmotdiskriminering i arbetslivet grund I40. Fonogramersättning.Ku. avsexuellläggning.A. I41. Bokeni tiden. Ku. 176.Förbudmotdiskriminering i arbetslivet av 142.Högkostnadsskyddmot sjuklönekostnader.S. personermedfunktionshinder.A. 143.StörreEU säkrareEuropa.UD. l77. Byggkvalitet för framtiden. ln. — I44. Försvaretsfastigheter. 178.Enskildanäringsidkare. Formerför enkostnadseffektivoch Översynavskattereglema.Fi. verksamhetsinriktadförvaltning. Fi. I79. Klara spelregler en förutsättningför samverkan - 145.Förvaltamedmiljöansvar. Statsförvaltningens mellanoffentlig och privat hälso-och sjukvård. arbeteför ekologisk hållbarhet.M. l80. Kämavfall och Beslut. Rapportfrånett seminarium I46. Grunddata i samhälletstjänst.Fi. ombeslutsprocesseni sambandmed lokalisering - 147.Bamsbilderavåldrande avettslutförvar använtkämbränsle. av enfrågaombemötande äldre.av Umeå8-10april I997. M. - I48. Utbildningskanalen.U. I81. Redovisningoch aktiekapital i euro 149.Miljön i ett utvidgat EU. M. ochannanutländskvaluta.Ju. ISO.EU:sjordbrukspolitik och östutvidgning.Jo. I82. Ennyplan-, bygg- och bostadsforskning.ln. I51. Foodandthe environment,Swedishstrategyfor I83. Arbete konstnärer.Ku. the futureof EU agriculture.Jo. 184.Generellakonstnärsstöd.Ku.
1997 Statens offentliga utredningar
Kronologisk förteckning
I85.Nyckelntill MEGA-BYTliT. K. I86. Bättreoch enklareregler.
Smâforetagsdelegationensrapport N. 187.Omsorgomanhöriga
enfrågaombemötande äldre. S.av
— 188.Motion och idrott 1997.
Idrottsutredningensintervjuundersökning.In. 189.Ohälsoförsäkringen.Övergångsbestämmelser.S. l90. KonstnäremasVerksamhetsinriktningoch
ekonomiskaförhållanden.Ku.
verksamhetenvid Delegationenfor
.Utvärderingav
utländskainvesteringari Sverige,N.
Stegmot enminoritetspolitik.Europarådets
.
konventionom historiskaminoritetsspråk.Jo.
Stegmot enminoritetspolitik,Europarådets
.
konventionfor skyddavnationellaminoriteter,Jo.
Statens 1997
offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet Förmånefter inkomst Samordnatinkomstbegrepp — för bostadsstödenoch nyakvalifikationsreglerför Fastighetsdataregister.3 rätt till sjukpenninggrundandeinkomst.85 Aktiebolagetskapital. 22 Barnpomograñfrågan. Barnetsbästa främstai rummet.FN:s konvention
lnnehavskriminalisering 29 ombarnetsrättigheterförverkligas i Sverige.l 16 m.m. Barnetsbästa enantologi. 116 Integritet Offentlighet informationsteknik. 39 — Grundlagsskyddför medier. 49 Deladestäder.l 18 nya Folket rådgivareoch beslutsfattare. En tydligare roll för hälso-och sjukvårdeni som Bilaga ochl 56 folkhälsoarbetet.l 19 + Polisensregister.65 Förtroendemannainflytande ökad kvalitet och — rättssäkerhet.134 Branschsanering och andrametodermotekobrott.1 l1 - Straffansvarförjuridiska Högkostnadsskyddmot sjuklönekostnader.142 personer.DelA+B. 127 Ett utvidgateuropeisktområdemed frihet, Barnsbilder avåldrande
säkerhet en frågaombemötande äldre. 147av och rättvisa.159 ~ Patientenharrätt.154 Vinstutdelning i aktiebolag. 168 Stöd i foräldraskapet.161 Redovisningoch aktiekapital i euro och utländskvaluta. 181 Läkemedeli priskonkurrens.165 annan Ohälsoförsäkringen.Trygghet och aktivitet. 166
Utrikesdepartementet Försäkringsmedicinsktcentrum.
Återkallelse Enresursför utredningoch metodutveckling.169 av uppehållstillstånd.67 Bemötandetaväldre. 170 Polis i fredenstjänst. 104 Klara Spelregler en förutsättningfor samverkan Verkställighetoch kontroll i utlänningsärenden.128 mellan offentlig och privat hälso-och sjukvård.179 StörreEU säkrareEuropa.143- Omsorgomanhöriga Uppehållstillståndpå grundav anknytning.152 en frågaom bemötande äldre, 187av — Försvarsdepartementet Ohälsoforsäkringen.Övergångsbestämmelser,189
Totalforsvaret och frivilligorganisationema
Kommunikationsdepartementet
- uppdrag,stödoch ersättning.70 Behandling Länsstyrelsemasroll i trañk- och fordonsfrågor.6 av personuppgifterom lT-problem inför ZOOO-skiftet.Referatochslutsatserfrån totalförsvarspliktiga.101 enhearinganordnadav IT-kommissionenden Myndighetsansvaretför transportav farligt gods.109 18december.lT-kommissionensrapport1/97.12 En samordnadmilitär sko1organisation.l12 Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik,
Socialdepartementet demokratioch delaktighetden8 november1996
anordnatav Folkomröstningsutredningen,lT- Rösterombarnsoch ungdomarspsykiskahälsa.8 kommissionenoch Kommunikationsforsknings- Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24— beredningen.lT-kommissionensrapport2/97. 23 Brister i omsorg Kristallkulan-tretton rösterom framtiden. ~enfrågaombemötandeav äldre. 51 lT-kommissionensrapport3/97.3 I Omsorgmedkunskapoch inlevelse Ny kursi trañkpolitiken + bilagor. 35 enfrågaombemötandeaväldre. 52 - Sverigeinför epokskiftet. Att växabland betongoch kojor. IT-kommissionensrapport5/97. 63 Ett delbetänkandeombarnsoch ungdomars Infor ensvenskpolicy omsäkerelektronisk uppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån kommunikation.Referatfrånett seminariumanordnatav Storstadskommitten.6 I lT-kommissionen,Närings- och handelsdepartementet Rosoravbetong. och SEISden l 1december1996. En antologitill delbetänkandetAtt växabland lT-kommissionensrapport6/97. 73 betongoch kojor från Storstadskommittén.62 Rättigheteri luftfartyg. 122 En lagomsocialförsäkringar.72 lT-kommissionenshearingomdennyamedie-och invandrarei vård och omsorg programvaruindustrin.Andrakammarsalen, en frågaombemötandeaväldre. 76 A Riksdagen,1997-06-16.124
1997 Statens offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Kollektivtrafik i tid Bilaga.129 Lagompremiepension.131
+ Densvenskflaggadehandelsflottans Försvaretsfastigheter. konkurrenskraft.171 Fonnerför enkostnadseffektivoch Nyckeln till MEGA-BYTET. 185 verksamhetsinriktadförvaltning. 144
i samhälletstjänst.146
Grunddata-- Finansdepartementet Ett störreoch bättreEuropa EU:sutvidgning:
Samhällsekonomiskaeffekter. 156 lnkomstskanelag,del l-lll. 2
Femtioår förändring Enskildanäringsidkare. Byråkratini backspegeln. av
Översynavskattereglema.178 sexförvaltningsomrâden.7 Flexibelförvaltning.Förändringoch verksam-
Utbildningsdepartementet hetsanpassningavstatslörvaltningensstruktur.9
för valutapolitiken.10 Dennyagymnasieskolan stegför steg,1 Ansvaret -
miljö och sysselsättning.1 1 Växa i lärande.Förslagtill läroplanför barnoch Skatter, Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt unga6-16år. 21
problematik.I5 Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.37 och Skatter.tjänsteroch sysselsättning. Besparingari stonoch smått.69
Bilagor. 17 Dennyagymnasieskolan +
granskning. problemoch möjligheter. 107 Granskningav —
statligarevisioneni SverigeochDanmark.18 Att lämnaskolanmedrak rygg Om rättentill Den — Kontroll ReavinstVärdepapper.27 skriftspråketochomförskolansochskolans 1demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och möjligheteratt förebyggaoch mötaläs-och vån offentliga 28 skrivsvårigheter.108
ctos.
Europeiseringensbetydelseför Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning.utbildning. Europaochstaten. svenskstatsförvaltning.30 utveckling. EnKanläggning. 120
Enstudie 0ECD:s Skolfrågor Om skola i enny tid. 121 Att läraövergränser. av förvaltningspolitiskasamarbete.33 Utbildningskanalen.148
penningtvätt.36 Att erövraomvärlden.Förslagtill läroplan för Bekämpandeav Myndigheteller marknad. förskolan.157 Statsförvaltningensolika verksamhetsfonner.38 Vuxenpedagogiki teori ochpraktik. 158
Arbetsgivarpolitik staten.i
Jordbruksdepartementet Förkompetensoch resultat.48 Avskaffareklamskatten53 Svenskmat- EU-fat. 25 Ministem och makten. EU:sjordbrukspolitik och denglobalalivsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken 54 försörjningen.26 l medborgarnastjänst. Alternativautvecklingsvägarför EU:s Ensamladförvaltningspolitikför staten.57 gemensammajordbrukspolitik. 50 Statsskuldspolitiken.66 EU:sjordbrukspolitik, miljön och regional Bosättningsbegreppet.Skatterättsligareglerför utveckling.74 fysiska 75 Jaktensvillkor utredningomvissajaktfrâgor. 91
personer. - en
inkomstskattelagen.77 Mat Miljö. Svenskstrategiför EU:s Uppföljning av Försäkringsmäklare.EnIagöversynav jordbruk i framtiden.102 Försäkringsmäklarutredningen.79 Antimicrobial FeedAdditives. 132 Reformeradstabsorganisation.80 Antimikrobiella fodertillsatsersammandrag. 133
alkohol,tobak och EU:sjordbruksp0litik och östutvidgning.150 Punktskattekontrollav
86 Foodandtheenvironment,Swedishstrategyfor the mineralolja,m.m. Lokalförsörjningoch fastighetsägande. futureof EUagriculture. 151 Enutvärdering statensfastighetsorganisation.96 Stegmot enminoritetspolitik. Europarådets
av Säkrareobligationer l 10 konventionomhistoriskaminoritetsspråk.192 Ett svensktinvesterarskydd.I25 Stegmot enminoritetspolitik. Europarådets Bilen,miljön ochsäkerheten.126 konventionför skyddav nationellaminoriteter. 193 Effektivarestatlig inköpssamordning.130
Statens offentliga 1997 utredningar
Systematisk förteckning
Arbetsmarknadsdepartementet Statenochtrossamfunden
Den kyrkliga egendomen.47 Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestöd for arbetshandikappade.5 Statenoch trossamfunden.Sammanfattningamaav
Personaluthyrning.58 förslagenfrån de statligautredningarna.55
Samhall.Enarbetsmarknadspolitisk SvenskhemmetVoksenäscnsforvaltningsfonn.59 åtgärd Bilagedel. 64 Betal-TV inom SverigesTelevision. 60 + Grannlands-TVi kabelnät.68 Om makt och kön i spåren offentligaav - Medieföretagi Sverige Ägande och organisationersomvandling.83 — Kvinnor, och inkomster. strukturforändringari press,radio och TV. 92 män Forumför världskultur Jämställdhetoch oberoende.87 Mot halva makten elva en rapportomett rikare kulturliv. 95 historiskaessäerom - -— Nya samverkansforrnerinom denSjöhistoriska kvinnors strategierochmänsmotstånd.1 13 museiverksamheten.100 Styrsystemoch jämställdhet.Institutioner i Rapportmed forslagomsändningsortcr.103 förändringoch könsmaktensframtid. 1 14 Enfond for ungakonstnärer.106 Ljusnandeframtid ellerett långt farväl Nobelcenteri Stockholm ett informations-och Densvenskavälfärdsstateni jämförande belysning.115 aktivitetscentrumkring naturvetenskapkultur och
Ledare,makt och kön. 135 samhälle.117
Kvinnors och löner varfor så Fonogramersättning.140 mäns olika 136 - Boken itiden. 141 Glastakoch glasväggar Denkönssegregeradc arbetsmarknaden.137 Bidrag till fri svenskTV-produktion. 172
Arbete konstnärer.183 Familj, makt ochjämställdhet.138 Generellakonstnärsstöd.184 Hemmet,barnenoch makten.Förhandlingarom arbeteoch i familjen. 139 KonstnäremasVerksamhetsinriktningoch pengar ekonomiskaförhållanden.190 Arbetskraftensfria rörlighet -trygghet och
jämställdhet Bilagedel.153+ Närings- och handelsdepartementet Medlingsinstitut och lönestatistik. + st5 bilagor. I64 Regionpolitik for helaSverige.13
Förbud diskriminering i arbetslivet Att utveckla industriforskningsinstituten.16 mot grund avsexuellläggning. 175 Konkurrenslagen1993-1996.20
Förbudmotdiskriminering i arbetslivet Upphandlingfor utveckling. 88 av med funktionshinder.176 Handelnmedskrot och begagnadevaror. 89 personer Konkurrensncutralttransponbidrag.94 Kultu rdepartementet Etteffektivarenäringsförbud.123
lT i kulturenstjänst. 14 Regionalakonsekvenser EU:söstutvidgning.160av Översvämningskatastrofeni Polen Statenoch trossamfunden stödfrånstatoch näringsliv. 163 Rättslig reglering Grundlag En livsmedelsstrategifor Sverige.167 - Lag trossamfund Miljöhänsyn i standarder.173 - om Lag Svenskakyrkan. 41 Bättreoch enklareregler. - om Småforetagsdelegationensrapport 186 Statenoch trossamfunden Begravningsverksamheten. Utvärderingav verksamhetenvid Delegationenför 42 Statenoch trossamfunden utländskainvesteringari Sverige.191
Denkulturhistoriskt värdefullakyrkliga egendomenoch
de kyrkliga arkiven. 43
Statenoch trossamfunden
Svenskakyrkans personal.44
Statenoch trossamfunden
Stöd,skatteroch finansiering.45
Statenoch trossamfunden
Statlig medverkanvid avgiftsbetalning.46
1997 Statens offentliga utredningar
Systematisk förteckning
Inrikesdepartementet Bättreinformationomkonsumentpriser.19 Ungaocharbete.40 Politik for unga. t 2stbilagor. 71 Medelsforvaltningi kommuneroch landsting.78 Allmännyttiga bostadsforetag. +Bilaga.81 Lika möjligheter. 82 Ändradorganisationfor detstatligaplan-,bygg ochbostadsväsendet.90 Hanteringav fel i utjämningssystemetfor kommunerochlandsting.93 Medborgarskapoch identitet.162 Räknamedmångfald.Förslagtill lag mot etniskdiskriminering i arbetslivetm.m.174 Byggkvalitet for framtiden.177
plan-,bygg- ochbostadsforskning,182 En ny Motion och idrott 1997. Idroltsutredningensintervjuundersökning.188
Miljödepartementet Förbättradmiljöinfomtation. 4 Följdlagstiftning till miljöbalken. 32 Övervakningavmiljön. 34 in hållbarkemikaliepolitik. 84
skogsmark.Behovochkostnader.97 Skydd av Skydd av skogsmark.Behovochkostnader. Bilagor. 98
vattenadministration.Vatten är livet.99 En ny Agenda21 i Sverige. Femårefter Rio resultatochframtid. 105
—— Förvaltamedmiljöansvar.Statsförvaltningens arbetefor ekologisk hållbarhet.145 Miljön i ettutvidgat EU.149 Miljösamverkani vattenvárden.155 Kämavfall ochBeslut.Rapportfrånett seminarium
beslutsprocesseni sambandmedlokalisering om avett slutförvarav använtkämbränsle. Umeå8-10april 1997.180
FRITZES
POSTADRESS: STOCKHOLM
10647 FAX:08-690 9191,TELEFON:o8~69o9190