Styrningen av polisen betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

STYRNINGEN AV

POLISEN

EDGE

Betänkande av

Polisledningskommittét:

m

Statens offentliga utredningar

WW 1998:74

B83 Justitiedepartementet

i l

av polisen

Styrningen

Betänkande

av golisledningskommittén

Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds

av svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara pâ ren1iss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den skall på remiss. - som svara Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets törvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

ISBN 91-38-20942-X Elanders Gotab, Stockholm 1998 ISSN O375-250X

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 23 oktober 1997 att tillkalla kommitté med

en uppdrag att utreda och lämna förslag om ändringar i polisväsendets styrsystem.

Till ordförande i kommittén förordnades riksdagsledamoten Lars- Erik Lövdén fr.o.m. den 10 november 1997. Fr.0.m. den 8 december 1997 förordnades oppositionsrådet Ann-Catrin Bergman, kommunalrådet Vanja Edwinson, riksdagsledamoten Eskil Erlandsson, kommunalrådet Lennart Holmlund, riksdagsledamoten Märta Johansson, riksdagsledamoten Göran Magnusson, kommunalrådet Johrmy Magnusson, riksdagsledamoten Siw Persson, jur. kand. Helena Streiffert och riksdagsledamoten Alice Åström till ledamöter i kommittén.

Fr.0.m. dag förordnades överdirektören Olof Egerstedt som

samma sakkunnig samt departementssekreteraren Maria Bredberg Pettersson,

departementsrådet Annika Brickman, polisintendenten Johan Dixelius, departementsrådet Håkan Färm, departementsrådet Maj Johansson,

länspolismästaren Rolf Kläppe och departementsrådet Gunhild Lindström experter. Länsrådet Ulf Henricsson förordnades som

som sakkunnig fr.o.m. den 12 januari 1998.

Som sekreterare fr.o.m. den 17 november 1997 förordnades den 10 november 1997 hovrättsassessom Eva Ahlquist.

Kommittén har antagit namnet Polisledningskommittén. Härmed överlämnas betänkandet Styrningen av polisen SOU

1998:74. Kommittén har därmed slutfört sitt uppdrag.

Till betänkandet har fogats reservation och särskilt yttrande Ann-

av Catrin Bergman samt särskilt yttrande Ulf Henricsson. Gunhild

av Lindström har instämt i Ulf Henricssons yttrande. Stockholm i maj 1998 Lars-Erik Lövdén Ann-Catrin Bergman Vanja Edwinson Eskil Erlandsson Lennart Holmlund Märta Johansson Göran Magnusson Johnny Magnusson Siw Persson Helena Streifert Alice Åström

/Eva Ahlquist

Bilaga:

Kommittédirektiv 1997: 121 123

Sammanfattning

för och styrelsens Styrelsen en polismyndighet sammansättning

Polisen styrs idag många skilda bestående av lekmän. Under av organ riksdagen och regeringen kan det mest finnas fem nivåer med som

styrelser eller motsvarande inom polisväsendet: Rikspolisstyrelsens styrelse, länsstyrelsens styrelse, polisstyrelsen, polisnänmden och närpolisrådet. Genom att polisdistrikten fr.o.m. den 1 juni 1998

sammanfaller med länen har länsstyrelsens styrelse och polisstyrelsen i

princip kompetensområde, och ansvars- och uppgifts-

samma fördelningen mellan dessa organ är otydlig. Oklarheterna beslutar vad motverkar en effektiv om vem som om och rationell polisverksamhet. Den komplexa ansvarsfördelningen leder bl.a. till att förtroendemannainflytandet inte är enhetligt. Det finns risk för att statsmakternas prioriteringar och andra riktlinjer inte f°ar en tillräckligt genomslag i verksamheten, utan får stå tillbaka för regionala och lokala intressen. Dessa risker förstärks att de förtroendevalda av

ledamöterna i länsstyrelsens styrelse och i polisstyrelsen ansvarar för statlig verksamhet, landstingsfullmäktige eller kommun-

men utses av

fullmäktige. Förekomsten två polisiära ledningsorganisationer för

av område kan leda till dubbelarbete och utdragna beslutssamma vilket i sin tur kan leda till mindre effektiv polisverksamhet. processer, Mot bakgrund vad anförts finns det behov av att skapa en av som tydligare och ändamålsenlig beslutsstruktur inom polisväsendet. mer

Av de två styrelserna inom länsstyrelsen och polismyndigheten,

länsstyrelsens styrelse och polisstyrelsen, bör av dem väljas att en

utgöra polismyndighetens styrorgan.

Kommittén föreslår att polisstyrelsen skall utgöra styrelse för

polismyndigheten. Att länsstyrelsens styrelse inte utgör styrelse för polismyndigheten är inte något hinder för länsstyrelsens uppgifter inom

det civila försvaret och räddningstjänsten. Kommittén vill dock

framhålla betydelsen att polismyndigheten fortlöpande håller

av informerad omständigheter väsentlig betydelse för

länsstyrelsen om av

länsstyrelsens verksamhet, även länsstyrelsens styrelse inte längre

om utgör styrorgan för polisen. Polismyndigheten bör åläggas sådan

en

informationsskyldighet.

Polisen har en central och för medborgarna betydelsefull plats i samhället. Polisen intar en särställning och det finns bl.a. på grund

av polisens befogenheter att utöva tvång ett särskilt behov bra

av en medborgerlig insyn i och ett medborgerligt inflytande över verksamheten. Myndighetschefen är normalt sett ordförande i statliga styrelser. Med hänsyn till polisens särställning finns det skäl

att se något annorlunda på hur styrningen polisen bör organiseras.

av Kommittén anser att det saknas anledning att frångå den gällande

nu ordningen att styrelsens ordförande skall förtroendevald

vara en person. Länspolismästaren bör ingå i styrelsen, medan den biträdande länspolismästaren däremot inte bör ingå i styrelsen i framtiden.

Ett sätt att tydliggöra att polisverksamheten är statlig är att regeringen utser ledamöterna i det regionala styrorganet. Därmed markeras vikten av uppdraget. Ledamöterna i styrelsen bör utses

av regeringen. Det bör också regeringen utser ordförande och

vara som vice ordförande i styrelsen. En allsidig sammansättning bör eftersträvas då ledamöterna utses. Utgångspunkten bör valresultatet i

vara riksdagsvalet. Representationen bör få geografisk spridning och det

en är viktigt att eftersträva att hälften ledamöterna skall kvinnor.

av vara

Möjligheten att inrätta och polisnämnder närpolisråd

Det är angeläget att goda kontakter mellan polisen och andra organ och enskilda säkerställs. Kommittén anser att det därför bör finnas möjlighet att inrätta organ under polisstyrelsen. Kommittén föreslår att det fortsatt bör finnas möjlighet att inrätta polisnämnder. Det bör dock framhållas att det endast bör aktuellt vid de stora polis-

vara myndighetema och bara om nämnderna erhåller verkliga beslutsbefogenheter. Kommittén anser att antingen länspolismästaren eller den ställföreträdande polischefen skall ledamot polisnämnden.

vara av Därutöver bör polisstyrelsen kunna bestämma att polisområdeschefen skall ingå som ledamot av nämnden. Polislagen bör ändras i enlighet härmed. Vad som anges om att chef för arbetsenhet skall kunna

en en ingå i polisnämnden bör därvid tas bort. I övrigt bör de regler

som gäller för valet av ledamöterna i polisnämnden oförändrade.

vara

Det bör fortsatt också finnas möjlighet att inrätta närpolisråd,

som kan utveckla ett lokalt kontaktnät. Om kommunen inrättat ett lokalt brottsförebyggande råd bör man dock pröva det lokala samarbetet

om bättre kan utvecklas i detta än i ett närpolisråd. Både ett närpolisråd och

Sammanfattning 9

ett lokalt brottsförebyggande råd bör inte inrättas på samma ort, utan det bättre att de lokala krafterna koncentreras till ett råd. är Polismyndigheten bör samråda med kommunerna i den frågan.

Ansvars- och arbetsfördelningen inom polismyndigheten

Kommittén att det bör preciseras skall ansvara för anser vem som polismyndighetens uppgifter och lämnar förslag fördelningen av om och befogenheter mellan de skilda beslutsfattarna. Kommittén ansvar att vid sådan fördelning måste beakta att polisen intar en menar man en särställning i samhället på sätt angetts förut och att kravet på insyn som och inflytande från lekmän grund härav gör sig gällande särskilt

starkt. Kommittén därför, såsom gäller för närvarande, att anser skall ha större inflytande på verksamheten än vad som

polisstyrelsen följer av verksförordningen.

Kommittén föreslår att huvuddelen länsstyrelsens nuvarande av

och arbetsuppgifter förs över till polismyndigheten och där

ansvar

hanteras polisstyrelsen eller myndighetschefen. Polisstyrelsen bör

av besluta i viktigare frågor och bör ha den allmänna skyldighet som länsstyrelsen haft i fråga till att statsmaktemas prioriteringar om att se och riktlinjer får genomslag i polisarbetet, att verksamheten bedrivs

effektivt och med iakttagande rättssäkerhetens krav samt att av förvaltningen inom distriktet fungerar väl. En del av länsstyrelsens

nuvarande uppgifter bör hanteras länspolismästaren. Det gäller t.ex.

av meddela föreskrifter när det gäller administrativa frågor, rätten att förbindelsetjänst och larmrutiner Beslut i fråga anställning av m.m. om

polispersonal bör inte fattas polisstyrelsen utan av läns-

av polismästaren. Länspolismästaren bör också fatta beslut i frågor om arbetsfördelning och polisförstärkning. En polisnämnd bör oförändrat kunna tilldelas de uppgifter den kan tilldelas med dagens regler. som Regeringen bör bestämma på polisdistriktet och därmed också på namn polismyndigheten, bör ha ett motsvarande namn. Antalet som ledamöter i polisstyrelsen bör beslutas regeringen, då den utser av ledamöterna. Polislagen bör ändras så att det anges att länet utgör ett

polisdistrikt.

10 Sammanfattning

Tillsynen över polismyndighetemas verksamhet

Kommittén föreslår förändringar i fråga tillsynen polis-

om av verksamheten. Kommittén att uppdelning tillsynsansvaret

menar en av mellan länsstyrelserna och Rikspolisstyrelsen lätt kan få till följd att arbetsfördelningen blir otydlig. Länsstyrelserna har hittills inte i någon nämnvärd utsträckning utövat någon tillsyn över pohsverksamheten i respektive län. Förutsättningarna för effektiv tillsynsverksamhet

att en skall kunna byggas upp inom länsstyrelserna förefaller inte särskilt

vara goda, med hänsyn till att det skulle kostnadskrävande och innebära

vara stora svårigheter att finna tillräcklig kompetens på så många håll i landet som det skulle bli fråga Kommittén föreslår att

om. länsstyrelsens del av tillsynsansvaret för polisen upphör och att Rikspolisstyrelsen skall ha ansvaret för tillsynen polis-

ensam av verksamheten.

Det är angeläget att Rikspolisstyrelsens tillsynsverksamhet leder till att både goda exempel och information om brister i verksamheten samlas och sprids för att förebygga att fel begås i framtiden. Det är speciellt viktigt att Rikspolisstyrelsen i tillsynsverksamheten uppmärksammar och tar till erfarenheter från polismyndighetemas

vara agerande vid särskilda händelser, så att slutsatser kan dras inför framtida liknande händelser och arbetssätt kan utvecklas. Det

t.ex. nya

är också angeläget att Rikspolisstyrelsens tillsyn över polismyndig-

hetemas arbete med mål- och resultatstyming sker så att statsmakterna kan få tillräcklig information verksamhetens resultat.

om

Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt samt att utveckla

rätt

och precisera statsmaktemas mål för

pohsverksamheten

Det är viktigt att statsmaktemas mål i fråga om polisverksamhetens former, inriktning och resultat uppfylls. Det är därför angeläget att det finns ett centralt håller ihop pohsverksamheten och

organ som som ser till att den fungerar i enlighet med statsmaktemas intentioner. Rikspolisstyrelsen har begränsade möjligheter att se till att pohsverksamheten i länen samordnas, bedrivs planmässigt och organiseras rationellt. Eftersom länsstyrelserna och polismyndigheterna har stor frihet i att besluta pohsverksamheten i respektive län finns

om det risk för konflikter mellan de mål de regionala och lokala myndigheterna har och de mål statsmakterna angett. statsmaktemas prioriteringar riskerar därmed att inte alltid få genomslag i pohsverksamheten.

Statsmaktemas till stor del allmänt hållna uttalanden om målen för polisverksamheten måste förtydligas och översättas till verksamhetsrelaterade termer. Ett sådant arbete bör utföras centralt där kunskapen

de olika verksamhetsgrenama finns samlad och där kännedom finns om om de skilda förhållandena som råder inom olika polismyndigheter.

Det bör vara uppgift för Rikspolisstyrelsen att ange vad

en statsmaktemas mål mer konkret innebär för verksamheten och att utveckla och precisera de mål som angetts. Rikspolisstyrelsen bör omsätta statsmaktemas mål till begrepp, arbetsmetoder och mått som är användbara i polisverksamheten. Kommittén föreslår således att Rikspolisstyrelsen får till uttrycklig uppgift att utveckla och precisera statsmaktemas mål för polisverksamheten.

Rikspolisstyrelsen har ingen reglerad rätt att bestämma hur

om tilldelade medel skall användas. Det gällande systemet för budgetdialog och resultatdialog innebär dock i praktiken att Rikspolisstyrelsen till en del styr medelsanvändningen i större utsträckning än vad de formella reglerna anger.

Rikspolisstyrelsens rätt att utfärda föreskrifter för polisorganisa-

tionen bör fortsatt vara starkt begränsad. Kommittén anser dock att Rikspolisstyrelsen bör medges rätt att utfärda föreskrifter för

en polisorganisationen i fråga användningen tilldelade medel, för

om av att bl.a. säkerställa att verksamheten inriktas på de mål som statsmaktemas angett för polisverksamheten. Rikspolisstyrelsens rätt i detta avseende får dock inte väsentligt inskränka polismyndighetemas möjlighet att styra verksamheten.

Det finns verksamhetsområden som mer berör vissa polismyndigheter än andra, där det finns ett nationellt intresse av en enhetlighet

men och att arbetet utförs med likartad ambitionsnivå. De tilldelade

av medlen bör i rimlig omfattning användas för verksamheter som från

övergripande synpunkter är angelägna. För sådana områden bör mera det inte sak för den enskilda myndigheten att bestämma om

vara en verksamhetens nivå. Kommittén att Rikspolisstyrelsen bör

anser medges rätt att utfärda föreskrifter för polisorganisationen i fråga om

en användningen tilldelade medel när kravet på enhetlighet i

av verksamheten är särskilt framträdande, såsom är fallet bl.a. i fråga om

gränskontrollen.

1 Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i polislagen 1984:387

Härigenom föreskrivs i fråga om polislagen 1984:387 dels att 6 § skall upphöra att gälla, dels att rubrikerna närmast före 6 och 7 skall utgå, dels att 5 och 5a skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Polisorganen

4§

Den lokala polisorganisationen

Lånen är indelade i polis- Varje län utgör ett polisdistrikt. I varje polisdistrikt finns distrikt. I varje polisdistrikt finns

en polismyndighet som ansvarar en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten inom för polisverksamheten inom

distriktet. Regeringen eller den distriktet. Regeringen eller den myndighet som regeringen utser myndighet som regeringen utser bestämmer i vad mån bestämmer i vad mån en

en

polismyndighet skall bedriva polismyndighet skall bedriva

verksamhet utanför sitt distrikt. verksamhet utanför sitt distrikt.

Polismännen är tjänstemän hos polismyndighetema, i den mån inte annat föreskrivs av regeringen. Regeringen bestämmer vad som avses

med polisman.

Senaste lydelse 1990:997.

5§2

För ledningen av polismyn- För ledningen polismyn-

av digheten finns polisstyrelse. digheten finns polisstyrelse.

en en Polisstyrelsen består av polis- Polisstyrelsen består polis-

av myndighetens chef polis- myndighetens chef polischefen chefen, av dess biträdande chef och de antal övriga leda-

av biträdande polischefen, möter regeringen be-

om som sådan finns, samt de antal stämmer.

av valda ledamöter länsstyrel-

som sen bestämmer, dock lägst sex.

Polisstyrelsens ledamöter Polisstyrelsens ledamöter utom polischefen och biträdande utom polischefen utses

av polischefen skall väljas regeringen. För dessa ledamöter

av kommunfullmäktige, om polis- skall lika många suppleanter distriktet omfattar endast utses.

en kommun, och lands-

annars av

tinget. Om det i polisdistriktet

finns en kommun som inte ingår

i landstingskommunen, skall

valet förrättas av landstinget och

kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem

som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. För de valda ledamöterna skall lika många

suppleanter väljas.

De ledamöter och suppleanter De ledamöter och suppleanter som utses genom val skall vara som utses skall vara svenska svenska medborgare, vara medborgare, vara bosatta inom bosatta inom distriktet och ha distriktet och ha rösträtt vid val rösträtt vid val av kommun- av kommunfullmäktige. De bör fullmäktige. De bör väljas så att utses så att erfarenhet

av erfarenhet av kommunalverk- kommunal verksamhet blir samhet blir företrädd bland dem. företrädd bland dem. Vidare bör Vid valet bör vidare beaktas att beaktas att de olika delarna

av de olika delarna av polis- polisdistriktet blir representedistriktet och möjligt alla rade.

om kommuner i distriktet blir representerade.

2 Senaste lydelse 1996:1437.

5a§°

Polisstyrelsen f°ar inrätta eller flera polisnämnder för att under

en styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen bestämmer.

I polisnämnd skall ingå I polisnämnd skall ingå

en en polischefen och det antal övriga antingen polischefen eller den

ledamöter, lägst fem och högst ställföreträdande polischefen

tio, polisstyrelsen be- och det antal övriga ledamöter,

som stämmer. Dessa ledamöter utses lägst fem och högst tio, som

polisstyrelsen. Polisstyrelsen polisstyrelsen bestämmer. Dessa

av får bestämma att också chef för ledamöter utses av polisarbetsenhet inom nämndens styrelsen. Polisstyrelsen fár område skall ingå. För de bestämma att också chef för ledamöter utses polis- polisområde skall ingå. För de

som av styrelsen skall lika många ledamöter som utses av suppleanter utses. polisstyrelsen skall lika många

suppleanter utses.

I fråga de ledamöter och suppleanter som utses av polisstyrelsen

om tillämpas 5 § tredje stycket första och andra meningarna.

Denna lag träder i kraft den

3Senaste lydelse 1990:997.

Förslag till lag om ändring i lagen 1980:578 om ordningsvakter

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1980:578

om om ordningsvakter att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förordnande

5§

En ordningsvakt förordnas av En ordningsvakt förordnas

av rikspolisstyrelsen om tjänst- Rikspolisstyrelsen tjänst-

om göringsområdet berör flera län, göringsområdet berör flera polisav länsstyrelsen om det berör distrikt och i övriga fall

av flera polisdistrikt inom länet och polismyndigheten. Förordnandet i övriga fall polismyndig- meddelas för viss tid, högst tre

av heten. Förordnandet meddelas

ar. för viss tid, högst tre år.

I förordnandet skall anges för vilken verksamhet och inom vilket område det gäller. Meddelas förordnandet med stöd 3 skall det

av

också innehålla uppgift om tjänstgöringsställe.

Denna lag träder i kraft den

4 Senaste lydelse 1989: 150.

Förslag till lag om ändring i lagen 1932:242 om

i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter

skyldighet m.m. för ordningsmaktens behov

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1932:242 om skyldighet i om vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov att 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ Då polisstyrka sammandra- Polismyndigheten får, om det för ordningens upprätthål- särskilda skäl behövs då ges av lande, äger länsstyrelse, där så polisstyrka dras samman för att särskilda skäl finnes upprätthålla ordningen, förav erforderligt, förordna, att ägare ordna att ägare och innehavare och innehavare förnöden- av förnödenheter, transportav

heter, transportmedel, för medel, för personal och

rum rum personal, hästar och fordon är absolut nödvändigt annat som materialier och annat, för polisverksamheten och som ävensom oundgängligen erforder- inte tillräckligt fort kan som är ligt för polisverksamhetens anskaffas på annat sätt, skall uppehållande och icke med skyldiga att på begäran av vara tillräcklig skyndsamhet kan på polisbefäl mot full ersättning sätt anskajfas, skola tillhandahålla vad som begärs. annat vara skyldiga på Polismyndigheten bestämmer

att anfordran av

polischefen i eller vilket polisbefäl får fram-

orten annat av som länsstyrelsen bestämt polisbefäl ställa sådan begäran. en mot full ersättning tillhandahålla vad sålunda erfordras. Vid meddelande sådant Polismyndigheten skall ange av skall den ort och den tid, för vilken

förordnande, som nu sagts,

angivas den ort och den tid, för förordnandet gäller. vilken förordnandet gäller.

Denna lag träder i kraft den

1 Inledning

l 1 Uppdraget

.

Den 23 oktober 1997 beslutade regeringen att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda och lämna förslag om ändringar i polisväsendets styrsystem. I direktiven dir. 1997:121 redogörs för de förändringar skett inom polisorganisationen. Därvid konstateras att polisen styrs som många och att arbets- och ansvarsfördelningen mellan dessa i av organ flera avseenden är otydlig. I direktiven att målet med en ändring i anges styrsystemet är att enkel, entydig och därmed effektivare och mer en ändamålsenlig beslutsstruktur än dagens skall tillskapas. Beslutsstrukturen skall anpassad till den polisverksamhet som statsvara maktema beslutat om. Kommittén skall enligt direktiven lämna förslag vilket organ om skall utgöra styrelse för polismyndighet. Kommittén skall som en utreda och lämna förslag skall utse ledamöterna i om vem som styrelsen för polismyndighet och skall ordförande i en vem som vara styrelsen. Inom den föreslagna beslutsstrukturen skall polisens lokala demokratiska förankring säkerställas. Kommittén skall överväga och lämna förslag vissa besluts- eller kontrollfunktioner skall kunna om delegeras till nivåer under styrelsen för polismyndigheten. En analys skall utföras vilket inflytande de förtroendevalda bör ha på olika om nivåer, med avseende på insyn och beslutsbefogenheter och ett förslag skall lämnas hur inflytandet skall utformas. I uppdraget ligger om vidare att beskriva och analysera samt lämna förslag på hur ansvarsfördelningen mellan styrelsen och länspolismästaren skall se ut. Kommittén skall lämna förslag hur Rikspolisstyrelsens roll bör om utformas i förhållande till förändrad ledningsstruktur för att en statsmaktemas beslut skall få bästa möjliga genomslag. Kommittén skall särskilt analysera Rikspolisstyrelsen skall ges möjlighet att om utveckla och precisera statsmaktemas mål för polisverksamheten och Rikspolisstyrelsen skall möjlighet att meddela vissa föreskrifter om ges

20 Inledning

om hur de medel som styrelsen fördelar till polismyndighetema skall användas. Kommittén skall slutligen lämna förslag hur tillsynen över om polismyndighetemas verksamhet bör utformas med beaktande av rättssäkerhetsaspekter och effektivitetskrav. Kommittén skall särskilt belysa för- och nackdelar med att länsstyrelsens del tillsynsansvaret av övertas av Rikspolisstyrelsen och om tillsynsverksamheten i sådana fall skall ha en fristående ställning gentemot Rikspolisstyrelsen i övrigt. Direktiven är i sin helhet bifogade i bilaga 1 till betänkandet.

1.2 Kommitténs arbete

Utredningsarbetet har utförts under perioden november l997-juni 1998. Kommittén har haft fem sammanträden. Separata möten med personer som är verksamma inom polisväsendet har genomförts av ordföranden och sekreteraren. Så har sammanträffanden skett med företrädare för länsstyrelserna och för polismyndighetema i Västra Götaland och i Dalarna. Sammanträffande har också skett med företrädare för tillsyns- och inspektionsenheten på Rikspolisstyrelsen. Sekreteraren har haft kontakt med Polisinspektionsenheten vid Länsstyrelsen i Stockholms län. Enkätundersökning rörande skilda frågor har genomförts med länspolismästama och med företrädare för länsstyrelserna. Samråd har skett med Den parlamentariska regionkommittén dir. 1997:80.

1.3 Polisväsendets

organisation - en

bakgrund

Det svenska polisväsendet förstatligades år 1965. I samband med

förstatligandet underströks att organisationsfrågoma måste ägnas

fortlöpande uppmärksamhet och att organisationen måste till anpassas förändringarna i samhället. Det uppdrogs därför åt 1967 års

polisutredning att se över bl.a. polisdistriktsindelningen och den regionala polisorganisationen. Utredningen föreslog i betänkandet

Polisen i samhället SOU 1970:32 bl.a. att antalet polisdistrikt skulle minskas från 119 till 90. Riksdagen fattade år 1972 ett principbeslut angående minskning antalet polisdistrikt. Principbeslutet av genomfördes dock inte.

Inledning 21

Principbeslutet 1981

1975 års polisutredning tillsattes för att göra översyn av området. en Polisutredningen avlämnade år 1979 principbetänkandet Polisen SOU 1979:6. Efter remissbehandling lade regeringen fram förslag till

allmänna riktlinjer för reform polisväsendet prop. 1980/81:13.

en av

Riksdagen godkände i ett principbeslut i huvudsak riktlinjerna bet.

1980/81 :JuU24, rskr. 210. Enligt beslutet skulle den förtroendevalda polisstyrelsen förvandlas

från ett i huvudsak rådgivande organ till ett i egentlig mening styrande för polisen. Polisstyrelsen skulle fatta de långsiktiga besluten om

organ

fördelningen och användningen vid polismyndigheten

av resurserna och handlägga bl.a. viktigare frågor organisation och verksamom

hetsplanering. Principbeslutet innebar också att en ny regional

polisorganisation infördes i Stockholms län och i Göteborgs och Bohus

län, att tjänsten länspolischef förenades med polismästar-

genom som tjänsten vid polismyndigheten i Stockholm respektive Göteborg, en

organisationsfonn som sedermera kallats länspolismästarmodellen.

Rikspolisstyrelsens betydelse för uppbyggnaden dagens moderna

av polisväsende underströks i beslutet, det angavs att Rikspolismen styrelsen skulle bli föremål för organisatorisk översyn med sikte på en bl.a. ett minskat personalbehov.

1981 års polisberedning

En kommitté, 1981 års polisberedning, tillkallades med uppdrag att behandla frågor genomförandet reformen rörande polisens om av

uppgifter, utbildning och organisation m.m. Polisberedningen presenterade förslag rörande den rättsliga regleringen i betänkandet

Polislag SOU 1982:63. Polisberedningen avlämnade också bl.a.

betänkandena Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och organisation

Ju 1982:10 och Polisorganisationen Ds Ju 1983:10 samt

Ds

särskilda promemorior polisorganisationen i länen. I betänkandet

om

Polisorganisationen redovisade polisberedningen hur den framtida uppgiftsfördelningen mellan polisstyrelsen och polischefen borde utformas. Som ett första steg i polisreforrnens genomförande

överlämnades i januari 1984 proposition 1983/84:89 om polisens organisation, m.m. till riksdagen. Riksdagen godtog i allt väsentligt förslagen i propositionen bet. l983/84:JuU16, rskr. 182. Vid behandlingen i riksdagen framhöll

riksdagens justitieutskott betydelsen att polisstyrelsen inriktar sin

av verksamhet på frågor såväl långsiktig som mera väsentlig art. av mera

Polisstyrelsen borde enligt utskottet inte ägna sig åt detaljplanering och i regel inte heller planering för kortare perioder.

Det första steget i polisreformen

Det första steget i polisrefonnen genomfördes den l oktober 1984. De organisatoriska förändringarna då genomfördes bl.a. följande.

som var Ett nytt planeringssystem infördes för att statsmakterna och

ge myndigheterna inom polisväsendet ett bättre underlag för beslut

om

resursfördelning m.m. Medborgarinflytandet över polisverksamheten

stärktes. Polisstyrelsen fick ökade befogenheter att fatta beslut

om t.ex. inriktningen av verksamheten vid polismyndigheten. Styrelsen fick dock inte avgöra frågor avsåg polisledning i särskilt fall. Den

som operativa polisledningen skulle utövas polischefen eller

av av

polischefen underställd personal. Den s.k. länspolismästannodellen

infördes i Jämtlands län. Vissa organisatoriska förändringar rörande ledningen av den regionala verksamheten beslutades också. Rikspolisstyrelsens befogenheter att meddela föreskrifter och leda viss polisverksamhet begränsades. På det polisiära området i övrigt skulle Rikspolisstyrelsens verksamhet inriktas på metodutveckling.

Samtidigt med det första steget i polisrefonnen trädde polislag

en ny i kraft SFS 1984:387, 1983/841111, bet. JuU27, rskr. 331. En

prop. polisförordning infördes också SFS 1984:730, omtryckt i SFS

numera 1995: 121. Rikspolisstyrelsen fick organisation och uppgifter

en ny nya genom regleringen i polislagen och i instruktion.

en ny

Det andra steget i polisreførmen

Som ett andra steg i polisrefonnen överlämnades till riksdagen i november 1984 proposition 1984/85:81 polisens arbetsformer på

om lokal och regional nivå, utbildning och rekrytering. Riksdagen godtog förslagen bet. 1984/85:JuU18, rskr. 164.

Refonnens andra steg genomfördes den 1 november 1985 och innebar i huvudsak att de regionala och de lokala myndigheterna

gavs ett avgörande inflytande över verksamhetens inriktning och resursfördelningen inom polisväsendet med utgångspunkt från de allmänna riktlinjer för verksamheten statsmakterna beslutar. Det

som infördes ett system med grundläggande organisation, även kallad basorganisation, som beslutades regeringen, och i övrigt s.k. fria

av resurser. De fria resurserna skulle stå till de regionala och de lokala

polismyndighetemas förfogande. Systemet med grundläggande

organisation och fria kompletterades med ökad frihet för de

resurser en lokala myndigheterna att förfoga över sin egen budget inom s.k. medelsramar. Den ordningen krävde ett nytt planeringssystem för

nya budgetprocessen. I proposition 1983/84:89 hade ett sådant system

skissats. Riksdagens justitieutskott framhöll vid behandlingen av propositionen att styrningen i stort av polisverksamheten och de därtill anknytande prioriterings- och resursfördelningsfrågoma utgjorde

viktiga uppgifter för statsmaktema. Utskottet underströk att det blivande planeringssystemet bl.a. vad gällde utformningen av budgetpropositionen i aktuella delar måste tillgodose riksdagens behov av beslutsunderlag inom området. Genom det andra steget renodlades verksamheten vid de lokala polismyndighetemas operativa avdelningar

till förmån för egentlig polisverksamhet. Medborgarinflytandet på den

regionala nivån stärktes.

På grundval av polisberedningens förslag togs frågan om länspolismästarmodellen skulle införas upp i 1986 års budgetproposi-

tion prop. 1985/86:l00 bil. 4. Chefen för Justitiedepartementet angav att modellen borde genomföras i hela landet, först efter det att

men ytterligare erfarenhet vunnits av modellen, och föreslog bl.a. att modellen skulle införas i Uppsala län, Kronobergs län, Blekinge län, Malmöhus län och Värmlands län. Riksdagen godtog regeringens förslag bet. l985/86:JuU19, rskr. 163.

I januari 1986 överlämnade polisberedningen sitt slutbetänkande

Inriktningen polisverksamheten SOU 1985:62. I betänkandet

av redovisades framförallt hur polisens arbete skulle kunna effektiviseras ytterligare. I 1987 års budgetproposition prop. 1986/87:100 bil. 4

redogjorde chefen för Justitiedepartementet för vissa principiella ställningstaganden såvitt avsåg beredningens förslag rörande inriktningen polisverksamheten. Ställningstagandena lämnades utan

av erinran riksdagen bet. l986/87:JuU23, rskr. 201 och föranledde en

av

bestämmelse i polisförordningen fr.o.m. den 1 februari 1988. I ny bestämmelsen bl.a. att polismyndighetema skall upp-

angavs märksamma och beakta krav och önskemål från dem som bor och

verkar i polisdistriktet samt att myndigheterna bör utveckla och välja

sådana arbetsformer bidrar till ett nära och gott förhållande mellan

som polisen och allmänheten SFS 1987:1340. Den l januari 1988 infördes

regler i polisförordningen delegering beslutsbefogenheter

nya om av inom polismyndighet SFS 1987:913. Den ordningen innebar

en nya

att de lokala polismyndighetema på eget och med utgångspunkt

ansvar i den verksamheten fick långtgående befogenheter att fördela

egna arbetsuppgifter mellan olika tjänstemän och arbetsenheter inom

myndigheten.

Ny instruktion för Rikspolisstyrelsen

Den l augusti 1988 fick Rikspolisstyrelsen instruktion, en ny som var föranledd bl.a. av tillkomsten verksförordningen 1987:1100. av Genom den nya instruktionen fick Rikspolisstyrelsen större befogenheter att besluta om sin organisation samt tillsättningen egen om av tjänster inom styrelsen. Sedan den l juli 1989 kan regeringen uppdra åt

Rikspolisstyrelsen att leda polisverksamhet för att förebygga och

avslöja brott mot rikets säkerhet prop. 1988/89:108, bet. JuU21, rskr. 287. Den l oktober 1989 fick Rikspolisstyrelsen åter instruktion en ny 1989:773, numera omtryckt i 1996:55.

F örnyelsepropositionen

I den s.k. fömyelsepropositionen prop. 1989/90:l55 togs frågan om en översyn av polisorganisationen upp. I propositionen föreslogs en

ändring av innebörd att polismyndighetema skulle få möjlighet att

inrätta eller flera polisnämnder för att under den lokala polisen styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistrildet, som styrelsen bestämmer. Inrättandet polisnämndema av avsågs leda till ett stärkt medborgarinflytande över den lokala polisverksamheten och till ett ökat i polisfrågor på lokal engagemang nivå. De lokala polismyndighetema föreslogs få ökad frihet att besluta i

organisationsfrågor. I propositionen angavs att Rikspolisstyrelsens roll

som central förvaltningsmyndighet borde renodlas. Det att angavs Rikspolisstyrelsens främsta uppgifter borde bl.a. att förmedla vara statsmaktemas beslut i olika frågor till den övriga polisorganisationen, att följa upp att besluten genomförs inom polisverksamheten, att förse regeringen med underlag för ställningstaganden i olika frågor och att

utveckla och lägga fram förslag till förenklingar och förbättringar

av

verksamheten. Rikspolisstyrelsens befogenheter att leda polis-

verksamhet skulle koncentreras till situationer där det krävs central en överblick eller ett internationellt kontaktnät för att nå framgång i

polisarbetet.

Departementschefen angav i fömyelsepropositionen att det var viktigt att hålla fast vid grundsatsen att Rikspolisstyrelsen i princip inte

skall utöva polisledning. Tyngdpunkten i den egentliga polisverksam-

heten borde ligga på lokal och regional nivå. I oktober 1990 slog riksdagen fast principerna för fortsatt en

decentralisering och en ökad inriktning på polisverksamheten mot bl.a. förebyggande arbete. Beslutet grundade sig på fömyelsepropositionen

bet. 1990/9l:JuUl, rskr. l.

Inledning 25

Länspolismästarmodellen

I proposition 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen

föreslogs att en enhetlig ledningsorganisation på regional nivå skulle

införas inom polisen. Förslaget byggde i allt väsentligt på en inom Civildepartementet upprättad promemoria och vad som framkom vid remissbehandlingen av den. Förslaget innebar att länspolismästarmodellen skulle införas generellt. Modellen bygger på att den regionala polischefen samtidigt är chef för en av polismyndighetema i länet. I propositionen angavs att den modellen är överlägsen den tillämpade s.k. länspolischefsmodellen, som innebär att den regionala polischefen ingår organisatoriskt i länsstyrelsen. Riksdagen godkände länspolismästarmodellen bet. 1991/92:JuU9, rskr. 124.

Stärkt regional ledningsorganisation

Samtidigt med att den regionala ledningsorganisationen stärktes genom länspolismästarmodellen infördes ett nytt budgetsystem, som innebar ett ökat ansvar på den regionala och den lokala nivån i ekonomiskt hänseende prop. 1991/922100 bil. bet. JuU23, rskr. 230. Systemet infördes fr.o.m. budgetåret 1992/93. Det bygger på målstyming och resultatstyming och på att medel för verksamheten skall anvisas över ramanslag. Viktiga inslag i reformen är ökade krav på uppföljning och utvärdering samt att verksamhetsansvar och ekonomiansvar i princip skall följas åt.

Hösten 1992 ställdes besparingskrav på polisväsendet. Besparingarna skulle bl.a. genomföras genom rationaliseringar. Regeringen överlämnade den 1 maj 1993 till länsstyrelserna att besluta om indelning i polisdistrikt och om polismyndighetemas grundläggande organisation. På länsstyrelserna lades också ansvaret för att rationalisera polisverksamheten så att de besparingskrav som lagts på polisen skulle kunna genomföras med oförändrat hög ambitionsnivå i

en polisverksamheten.

Rikspolisstyrelsens resultatmodell

Rikspolisstyrelsen började under budgetåret 1994/95 på regeringens uppdrag att utveckla ett system för målstyming och resultatuppföljning av verksamheten inom polisväsendet. Avsikten var att Rikspolisstyrelsen skulle skapa en för landet enhetlig begreppsapparat och målstruktur samt ta fram resultatmått för en relevant bild av

verksamhetens utveckling och hur verksamhetsmålen uppfylls. Rikspolisstyrelsen tog fram ett förslag till resultatmodell, där redovisningen bl.a. är uppbyggd för att spegla regeringens prioriteringar. Den

nya resultatmodellen tillämpas fr.o.m. budgetåret 1997.

Närpolisreformen

Polisverksamheten har i ökad utsträckning inriktats på brottsförebyggande åtgärder. Närpolisverksamhet bygger på att polisen arbetar problemorienterat i mindre lokala enheter för att öka tryggheten i närsamhället. Avsikten är att närpolisverksamheten skall bli basen i polisens verksamhet se bl.a. prop. 1997/98:1 bil. 4. Den organisatoriska uppbyggnaden av närpolisen är i stort sett avslutad.

Hinder för ett effektivare resursutnyttjande

Riksrevisionsverket fick i januari 1996 i uppdrag regeringen att göra

av en lägesbeskrivning av hur resurserna utnyttjas inom polisen och identifiera väsentliga hinder för ett effektivare resursutnyttjande samt föreslå åtgärder.

Riksrevisionsverket avgav i oktober 1996 delrapporten Hinder för ett effektivare resursutnyttjande RRV 1996:64. Riksrevisionsverket angav i rapporten de hinder som gjort att rationaliseringar och kvalitetsförbättringar inte tagits tillvara på länsnivån. Dessa hinder var enligt verket främst att länsmyndighetsrefonnen inte genomförts fullt ut och att polisens arbetsgivarfunktion är alltför när det gäller att

svag tillämpa avtal och styra verksamheten. Enligt verket bör Rikspolisstyrelsen analysera vilka åtgärder behöver vidtas för att stärka

som arbetsgivarorganisationen. Rikspolisstyrelsen bör också enligt verket ha en ovillkorlig rätt att utfärda bindande föreskrifter för polismyndigheterna inom vissa frågor. Riksrevisionsverket uttalade att länen ofta är för små för att utgöra den regionala nivån inom polisväsendet.

Antalet lekmän i polisstyrelsen

I takt med att de nya länsmyndighetema infördes blev det allt svårare att uppfylla kravet på att om möjligt alla kommuner i distriktet skulle vara representerade. En tidigare gällande övre gräns för hur många valda ledamöter f°ar ingå i polisstyrelse avskaffades därför

som en fr.o.m. den 1januari 1997 prop. 1996/97:1, bet. JuUl, rskr. 96.

Ekobrottsmyndigheten

Den l januari 1998 inrättades Ekobrottsmyndigheten. Arbetet inom

Ekobrottsmyndigheten skall i huvudsak bedrivas i fasta åklagargrupper,

i vilka poliser, ekonomer och andra specialister ingår. De poliser

som ingår i organisationen skall dock vara anställda inom polisen.

F örsöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning

Den regionala ansvarsfördelningen i Kalmar, Gotlands och Skåne län är ändrad på försök fram till utgången år 2002 prop. 1996/97:36, bet.

av KU4, rskr. 77. Göteborgs och Bohus, Älvsborgs och Skaraborgs län utom Habo och Mullsjö kommuner lades samman till Västra Götalands län den 1 januari 1998. Försöksverksamheten med ändrad regional ansvarsfördelning omfattar även Västra Götalands län fr.o.m. den 1 januari 1999 prop. 1996/972108, bet. BoUl3, rskr. 228.

Nya styrelser för länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands och Skåne län utses inte för tiden efter den 1 januari 1998 och för Västra Götalands län inte efter den l januari 1999. Länsstyrelserna skall i stället

ledas av landshövdingen. I proposition 1996/97:36 Den regionala samhällsorganisationen angavs att även om det finns utrymme för kommunal medverkan i vissa delar polisverksamheten detta inte ändrar den

av

principiella bedömningen att polisens uppgifter bör vara statliga.

Möjligheten för länsstyrelsen att inrätta ett råd med rådgivande

en funktion eller nämnd, även kan fatta beslut i t.ex. polisfrågor,

en som framhölls.

Riksdagens konstitutionsutskott anförde beträffande hanteringen

av

polisfrågoma att borttagandet av länsstyrelsens styrelse i försökslänen i princip inte påverkar ledningsfunktionen vad gäller polisverksamheten i

Kalmar län eller i Gotlands län, eftersom det i dessa län endast finns ett polisdistrikt och en polisstyrelse, och inte heller i Skåne län, förutsatt att en ny organisation med endast ett polisdistrikt kommer till stånd i detta län. Utskottet angav att dualismen i regelverket beträffande

var polisfrågoma skall ligga, i länsstyrelsens styrelse eller i polisstyrelsen, dock borde beaktas.

28 Inledning

I medborgarnas tjänst

Förvaltningspolitiska kommissionen angav i mars 1997 i sitt betänkande I medborgarnas tjänst SOU 1997:57 att polisväsendet är ett exempel på ett förvaltningsområde med en särskilt komplicerad struktur. Kommissionen uttalade att statsförvaltningens ledningsorgan normalt inte bör utses kommunala instanser, men att det finns starka

av skäl att göra undantag när det gäller polisväsendet. Kommissionen

att styrelserna inom polisväsendet på regional och lokal nivå inte angav bara har viktiga beslutsñmktioner utan att de också fyller en insynsfunktion av stor betydelse. Kommissionen uttalade att det rått allmän enighet att polisverksamheten skall ha insyns- och styrorgan

om utsedda på politiska grunder, framförallt därför att verksamheten så nära berör enskilda människors integritet i olika avseenden. Kommissionen menade att antalet styrelsenivåer är onödigt stort och förordade översyn ledningsorganisationen. Kommissionen angav

en av att det vid sådan översyn särskilt bör uppmärksammas hur

en gränssnittet mellan länsstyrelse och lokal polismyndighet skall vara utformat, särskilt i län med endast en polismyndighet eftersom länsstyrelsens styrelse och polismyndighetens styrelse i ett sådant län i stort sett har samma kompetensområde.

Polismyndigheterna

Fr.o.m. den l juni 1998 bildades Polismyndigheten i Västerbottens län. Därmed upphörde polismyndighetema i Umeå, i Skellefteå och i Södra Lappland. Det finns därmed endast polismyndighet i varje

numera en län. Antal polismyndigheter har således minskat till 21.

2 Polisväsendets

styrorgan enligt

gällande ordning

Detta avsnitt innehåller en beskrivning hur styrningen

av av

polisväsendet är organiserad. Fördelningen och

av ansvar

arbetsuppgifter mellan de skilda inom polisväsendet

organen

beskrivs i kapitel

l Allmänt

Polisväsendet hör i organisatoriskt hänseende under Justitiedepartementet. Polisens organisation är indelad i en central nivå, regional

en nivå och en lokal nivå. Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och länsstyrelsen är det högsta polisorganet i länet. Länen är indelade i polisdistrikt och i dessa finns det en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten inom distriktet. Numera finns det sagts endast polismyndighet i

som nyss en varje län. Polisdistrikten är organiserade huvudsakligen efter två modeller. I den modellen delas distriktet in i polisområden, i

ena som sin tur delas in i närpolisområden. I den andra modellen delas distriktet direkt in i närpolisområden.

Polislagen 1984:387, PL innehåller grundläggande regler

om polisväsendets organisation och uppgifter. Målen för polisverksamheten och polisens uppgifter har inte preciserats i polislagen utan anges mer allmänt. Detta beror bl.a. på att man har velat att polisens verksamhet fortlöpande skall kunna till förändringar i

anpassas samhället. Polisväsendets organisation styrs också polisförordningen

av l984:730, PF, förordningen 1989:773 med instruktion för

Rikspolisstyrelsen instr. och förordningen 1997:1258 med läns-

styrelseinstruktion länsstyrelseinstn. Verksförordningen 1995:1322 skall tillämpas i vissa delar. Polisväsendet styrs även regleringsbrev

av och andra beslut av regeringen eller, efter delegation, Rikspolis-

30 Polisväsendets styrorgan enligt gällande ordning

styrelsen. För varje polismyndighet skall det finnas en arbetsordning,

skall innehålla de allmänna bestämmelser för arbetet som behövs som 2 kap. 30 § PF. Polismyndighetemas arbetsordning beslutas av länsstyrelsen efter förslag polismyndigheten. Länsstyrelserna och

av Rikspolisstyrelsen beslutar själva om sina respektive arbetsordningar. I det följande beskrivs de beslutande organen.

2.1.1 Den lokala polisorganisationen

Länsstyrelsen skall enligt polisförordningen utfärda föreskrifter om länets indelning i polisdistrikt 2 kap. 2 § PF. Numera finns dock som sagts endast ett distrikt i varje län. I varje polisdistrikt finns en

polismyndighet för polisverksamheten inom distriktet

som ansvarar 4 § PL.

För ledningen polismyndigheten finns en polisstyrelse. Den

av består polismyndighetens chef, i förekommande fall av dess

av biträdande chef, och det antal valda ledamöter, lägst sex, som

av länsstyrelsen bestämmer. Polisstyrelsens ledamöter utom polischefen

och biträdande polischefen väljs av kommunfullmäktige, om polis-

distriktet omfattar endast kommun, och av landstings-

en annars fullmäktige. Om det i polisdistriktet finns en kommun som inte ingår i landstinget, skall valet förrättas landstingsfullmäktige och

av kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen 5 § PL.

Polisstyrelsen får inrätta eller flera polisnämnder for att under

en styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet styrelsen bestämmer. I en polisnämnd skall ingå

som polischefen och det antal övriga ledamöter, lägst fem och högst tio, som polisstyrelsen bestämmer. Dessa ledamöter utses av polisstyrelsen. Polisstyrelsen får bestämma att också chef för en arbetsenhet inom

en nämndens område skall ingå i polisnämnden 5 a § PL.

För de valda ledamöterna i polisstyrelsen och polisnämnden skall lika många suppleanter väljas. De ledamöter och suppleanter som utses

val skall svenska medborgare, vara bosatta inom distriktet genom vara och ha rösträtt vid val kommunfullmäktige 5-5 PL. De bör

av a väljas så att erfarenhet kommunal verksamhet blir företrädd bland

av dem. Ledamöterna i polisstyrelsen bör väljas så att de olika delarna av polisdistriktet och möjligt alla kommuner i distriktet blir

om

representerade.

De valda ledamöterna och suppleantema i polisstyrelsen utses för fyra år och de valda ledamöterna och suppleantema i polisnämnden

Polisväsendets styrorgan enligt gällande ordning 31

utses för högst fyra år 7 kap. 2--2 PF. De utser bland sig a en ordförande och en vice ordförande 2 kap. 3 § PF. Chefen för åklagarmyndigheten eller ersättare för honom eller en henne har rätt att närvara och yttra sig och få sin mening antecknad vid polisstyrelsens och polisnämndens sammanträden 2 kap. 3 § PF. Det a finns personalföreträdare i polisstyrelsema. De har ingen beslutanderätt eller rösträtt, men väl rätt att närvara och att yttra sig. Vid polismyndighetema i Stockholms län, i Västra Götaland och i Skåne får polisstyrelsen inom sig utse fyra de valda ledamöterna att av tillsammans med polischefen ingå i ett anställningsutskott 2 kap. 3 § PF. Utskotten får avgöra frågor i samband med anställning vid respektive polismyndighet. Vissa ärenden skall dock hänskjutas till respektive polisstyrelse 2 kap. 1l § PF. Vid en polismyndighet kan det finnas närpolisråd och andra organ för samråd och samverkan mellan myndigheten och andra myndigheter eller allmänheten 2 kap. 3 b § PF.

Polismyndighetens chef, polischefen, länspolismästare 2 kap.

är en 4 § PF. Länspolismästaren anställs beslut regeringen. Vid genom av varje polismyndighet finns ställföreträdande polischef. Den ställen företrädande polischefen är biträdande länspolismästare, förutom vid en Polismyndigheten i Visby 2 kap. 4 § PF. a Polismyndighetema är vanligen indelade i polisområden. Dessa kan i sin tur vara indelade i närpolisområden. Normalt finns vid en

polismyndighet en polisoperativ avdelning eller enhet som i regel

rymmer utredningsverksamhet kriminalpolisverksamhet, närpolisverksamhet, utryckningsverksamhet och trafrkpolisverksamhet samt en

förvaltningsenhet för bl.a. administrativa uppgifter. Polismyndighetens beslut får överklagas hos länsstyrelsen, inte

om något annat är föreskrivet 9 kap. 1 § PF. Vissa frågor rör som anställda prövas dock Rikspolisstyrelsen 9 kap. 3 § PF. av

2.1.2 Den

regionala polisorganisationen

Länsstyrelsen är länets högsta polisorgan och för polisverkansvarar samheten där 6 § PL. Länspolismästaren är regional polischef och för de uppgifter svarar som skall skötas av länsstyrelsen enligt polislagen eller polisförordningen, om inte annat är föreskrivet 3 kap. 5 § PF. Det finns en ställföreträdande regional chef. När den regionala chefen och dennes ställföreträdare har förhinder fullgörs deras uppgifter den av polismästare, polisöverintendent eller polisintendent länsstyrelsen som bestämmer 3 kap. 6 § PF.

32 Polisväsendets styrorgan enligt gällande ordning

I länsstyrelsens styrelse skall viktigare frågor polisverksamheten om beslutas 12 § länsstyrelseinstr.. Landshövdingen är styrelsens ordförande 11 § länsstyrelseinstr.. Utöver landshövdingen skall styrelsen bestå fjorton ledamöter utses val. Valet förrättas av av som genom landstingsfullmäktige. Särbestämmelse finns för styrelsen för Länsstyrelsen i Västra Götalands län. För de valda ledamöterna skall det utses ersättare. Ledamöterna i styrelsen och ersättarna väljs för fyra år 18 § länsstyrelseinstr.. De skall folkbokförda i länet och svenska medborgare 15 § vara vara länsstyrelseinstr.. Bland ledamöterna bör det finnas erfarenhet från kommunal och landstingskommunal verksamhet och erfarenhet från

verksamhet i näringslivet och arbetstagarorganisationer 16 § läns-

styrelseinstr.. Landshövdingen är chef för länsstyrelsen 10 § länsstyrelseinstr.. Landshövdingen beslutar i vissa ärenden föredragning av den regionala polischefen 3 kap. 7 § PF. Landshövdingen tillsätts genom beslut regeringen. Vid varje länsstyrelse finns en chefstjänsteman av är länsrâd, förutom vid länsstyrelserna i Stockholms, Skåne och som Västra Götalands län där chefstjänstemannen är länsöverdirektör. Chefstjänstemannen är landshövdingens ställföreträdare. Länsstyrelsens beslut f°ar överklagas hos regeringen om inte annat är föreskrivet.

2.1.3 Den centrala polisorganisationen

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har tillsyn över detta. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen

och Rikskriminalpolisen. Statens kriminaltekniska laboratorium är en

myndighet under Rikspolisstyrelsen. Vid Rikspolisstyrelsen finns också

Polishögskolan 7 § första stycket PL, l och 24 instr.. Rikspolisstyrelsen är ansvarig myndighet för totalförsvarsfunktionen ordning och säkerhet m.m.

Rikspolischefen är chef för Rikspolisstyrelsen 16 § instr.. Säkerhetspolisen säkerhetspolischefen och Rikskriminalpolisen

leds av leds rikskriminalchefen 17-17 instr.. Överdirektören är av a rikspolischefens ställföreträdare, förutom i frågor rör Säkerhetssom

polisens eller Rikskriminalpolisens områden där säkerhetspolischefen

respektive rikskriminalchefen är rikspolischefens ställföreträdare 18 § instr.. Dessa befattningshavare anställs beslut av regeringen genom 29 § instr.. Rikspolisstyrelsens styrelse består högst åtta personer, rikspolisav chefen medräknad 19 § instr.. Styrelseledamötema utses av

Polisväsendets styrorgan enligt gällande ordning 33

regeringen för en bestämd tid 31 § instr.. Rikspolischefen är styrelsens ordförande 19 § instr.. Vid handläggning ärenden på

av Säkerhetspolisens eller Rikskriminalpolisens områden ingår säkerhetspolischefen respektive rikskriminalchefen i styrelsen. Chefen för Utrikesdepartementets politiska avdelning är styrelsens sakkunnige i utrikespolitiska frågor 21 § instr..

Vid Rikspolisstyrelsen finns en personalansvarsnämnd och en tjänsteförslagsnämnd 26-27 a instr..

Rikspolisstyrelsens beslut f°ar överklagas hos regeringen om inte annat är föreskrivet.

överväganden och förslag

3.1 för en

Styrelsen polismyndighet

I detta avsnitt redovisar kommittén sin syn på behovet av en ny beslutsstruktur inom polisen. Kommittén föreslår att polisstyrelsen skall utgöra styrelse för en polismyndighet. Kommittén anser att polismyndigheten bör åläggas en skyldighet att fortlöpande hålla länsstyrelsen informerad om omständigheter av väsentlig betydelse för länsstyrelsens verksamhet, även om länsstyrelsen inte längre utgör styrorgan för polisen. Skyldigheten bör åläggas polismyndigheten genom förordning. Den rätt som chefen för åklagarmyndigheten eller dennes ersättare har att närvara och yttra sig och få sin mening antecknad vid polisstyrelsens sammanträden bör enligt kommitténs mening finnas kvar. Även personalföreträdares rätt att närvara och yttra sig vid sammanträdena bör finnas kvar oförändrad.

3.1.1 Allmänt

om ledning av myndigheter

När det gäller förekomsten av styrelse och styrelsens uppgifter tillämpas olika principer inom skilda delar den statliga myndighetsav organisationen. Tidigare principer för ledningen av de centrala förvaltningsmyndighetema fastställdes av riksdagen år 1987 genom det s.k. verksledningsbeslutet prop. 1986/87:99, bet. KU29, rskr. 226. I beslutet angavs att förvaltningsmyndighetema normalt skulle ledas av lekmarmastyrelse vid sidan myndighetschefen. År 1994 godkände en av riksdagen andra riktlinjer för förvaltningsmyndighetemas ledningsformer prop. 1993/942185, bet. KU42, rskr. 381. Riktlinjerna innebar i huvudsak att centrala förvaltningsmyndigheter i första hand skulle

36 Överväganden och förslag

styras som enrådighetsverk, där myndighetschefen ensam hade ansvaret för verksamheten inför regeringen.

I samband med behandlingen av 1995 års proposition om tilläggsbudget prop. 1994/95:150 riktlinjer för myndigheternas

angavs nya ledningsorganisation. I propositionen uttalades att verksamhetens art och behovet av att styra myndigheterna på visst sätt skulle

vara utgångspunkten vid val av ledningsform, att som ledningsform för centrala förvaltningsmyndigheter skulle väljas enrådighetsverk eller styrelse samt att bägge dessa modeller vid behov borde kunna anpassas till de särskilda förutsättningar råder för den enskilda myndig-

som heten. En styrelse skulle kunna ha ett helt eller ett med myndighetschefen delat ansvar för verksamheten. Riktlinjerna för val av ledningsform skulle i princip tillämpas även på länsmyndigheter under en central chefsmyndighet. Ledningsfonnen styrelse med fullt ansvar för verksamheten borde främst övervägas för myndigheter som arbetade under affársverksliknande förhållanden eller hade verksamhet

en som innebar stort finansiellt och självständigt ansvar. En styrelsemodell med ett delat ansvar mellan styrelsen och myndighetschefen borde övervägas för myndigheter där en viss bredd och mångfald var önskvärd i verksamheten och det därför inte fanns skäl för regeringen att närmare styra den. Modellen kunde även väljas för myndigheter där insyn, råd och stöd hade stor betydelse. Riksdagens konstitutionsutskott förordade vid behandlingen av propositionen att statliga myndigheter normalt skulle ha en lekmarmastyrelse vid sidan av myndighetschefen bet. 1995/96:KUl.

I proposition 1997/982136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst

anges att förvaltningsmyndigheter, även regionala myndigheter under

en central chefsmyndighet, skall ledas antingen av en myndighetschef ensam s.k. enrådighetsverk, eller av en myndighetschef som biträds av en lekmannastyrelse med begränsade beslutsbefogenheter eller av en styrelse med fullt ansvar.

3.1.2 Behovet beslutsstruktur

av en ny

Länsstyrelsen var högsta polismyndighet i länet redan då det moderna polisväsendet fick sin första utformning genom lagstiftning år 1925, trots att polisväsendet då i huvudsak var en kommunal angelägenhet. Länsstyrelsen har således mycket länge haft ansvar för polisfrågor. Länsstyrelsens lekmannastyrelse inrättades år 1971. År 1973 inrättades den förtroendevalda polisstyrelsen för att utöva lokal ledning av polisen. Polisstyrelsens inflytande var dock starkt begränsat. Från mitten av 1980-talet har både länsstyrelsens styrelse och polisstyrelsen

fått ökade beslutsbefogenheter, t.ex. vad avser budgetfrågor och frågor om inriktningen av polisverksamheten.

I och med att polisdistrikten fr.0.m. den l juni 1998 sammanfaller med länen har länsstyrelsens styrelse och polisstyrelsen numera i

princip samma kompetensomrâde, och ansvars- och uppgiftsför-

delningen mellan dessa organ är otydlig. Polisförordningen ger länsstyrelsen frihet att välja om vissa beslut skall fattas av länsstyrelsen eller av polismyndigheten. Uppgiftsfördelningen mellan styrelserna inom dessa myndigheter har lösts på olika sätt i skilda län. Det finns län där länsstyrelsens styrelse beslutat att överlåta större delen av sina beslutsbefogenheter till polisstyrelsen, medan länsstyrelsens styrelse i andra län koncentrerat beslutsbefogenhetema till sig.

Dessa skillnader uppkommer i en verksamhet som i hög grad berör enskilda. Det är en verksamhet som det i första hand ankommer staten att ansvara för. I verksamheten måste hänsyn tas till särskilda förhållanden, men regelverket är gemensamt för hela landet och bör tillämpas på ett likformigt sätt. Det bör finnas möjlighet att i många hänseenden polisverksarnheten efter skiftande lokala

anpassa förhållanden, men det är otillfredsställande med så stora skillnader när det gäller strukturen för den övergripande styrningen i en statlig verksamhet. Det finns dock verksamhetsområden som inte bör anpassas efter skiftande lokala förhållanden utan där en enhetlig nationell nivå på verksamheten måste sökas. Så är fallet bl.a. i fråga om gränskontrollen.

Den komplexa ansvarsfördelningen leder bl.a. till att förtroendemarmainflytandet inte är enhetligt och att tillsynen över polisverksamheten i länet är oklar. Det är också otillfredsställande att länsstyrelsen prövar beslut är fattade polismyndigheten när gränserna för vad

som av länsstyrelsens styrelse och polisstyrelsen beslutar om är oklara. En komplex styrorganisation kan leda till fördröjningar och försämringar i beslutsfattandet. Det är antagligt att det nuvarande systemet leder till merarbete för t.ex. länspolismästama. Strukturen för styrningen av polisväsendet bör ändras så att den blir tydlig och enkel.

Kommittén att det inte är möjligt att skapa en enhetlig och

anser effektiv beslutsordning inom ramen för den nuvarande organisationsstrukturen. Även tydligt reglerar vilka uppgifter

om man som länsstyrelsens styrelse respektive polisstyrelsen skall ha kvarstår problemen. Beslutsstrukturen bör renodlas så att endast ett organ beslutar över det område de har gemensamt. Det finns

som numera olika lösningar på problemet. I det följande avsnittet tar kommittén upp två alternativa lösningar.

3.1.3 Vilket bör för

organ utgöra styrelse en

polismyndighet

I stället för dagens två organ, länsstyrelsens styrelse och polisstyrelsen,

bör ett av dem väljas att utgöra polismyndighetens styrorgan. Båda alternativen innebär genomgripande förändringar. Vid valet

av styrorgan bör uppmärksammas vilken betydelse de olika alternativen har för lekmarmainflytandet, modellerna medför att strukturen blir

om enhetlig och begriplig och hur tillsynen över polisverksamheten bör utformas. Det bör också uppmärksammas vilken betydelse länsstyrelsens samordnande funktion i länet har. I det sammanhanget är det av särskilt intresse att se närmare på länsstyrelsens roll vid krissituationer. I det följande belyses dessa faktorer i olika hänseenden.

Lekmannainflytandet i styrelsen

Utvecklingen inom polisväsendet har sedan 1980-talet gått mot

en

förstärkning av medborgarinflytandet. Sådant inflytande är viktigt för

allmänhetens förtroende för polisen. Genom medborgarinflytandet säkerställs den demokratiska kontrollen och insynen i polisverk-

av samheten. Det är angeläget att vid valet styrelseform till att med-

av se

borgarinflytandet bibehålls.

Lekmarmainflytandet inom polisen utövas idag regional och lokalt i

länsstyrelsens styrelse och i polisstyrelsen, men också i polisnämnder

och i närpolisråd. Tas en av styrelserna bort minskar självklart antalet lekmän. Därmed är det dock inte sagt att det verkliga inflytandet minskar, eftersom beslutsbefogenhetema koncentreras.

Vid valet av styrelseform bör beakta att det är tänkbart att de

man lekmän som ställer sig till förfogande ledamöter i polisstyrelse

som en kan ha ett specialintresse för polisens verksamhet, medan de lekmän som ställer sig till förfogande som ledamöter i länsstyrelsens styrelse kan ha en annan bas för sina kunskaper mindre kärmedom i frågor

men som rör polisen. Inget av alternativen synes dock leda till ett påtagligt

större förtroendemarmainflytande än det andra. Dessa frågor har ett

samband med frågor valet ledamöter till styrelsen, vi

av av som återkommer till nedan under avsnitt 3.3.

Överväganden och förslag 39

Kravet på en enhetlig och begriplig organisation

Det är angeläget att styrningen av polisen sker i en organisation som i sina huvuddrag är enhetlig över landet. Så är inte förhållandet för närvarande. Det finns därmed en risk bl.a. för att en samordning över flera regioner försvåras och för att statsmakternas prioriteringar får olika genomslag på skilda håll i landet. Styrningen bör ske så att regler och anvisningar tillämpas konsekvent och att det finns en förutsägbarhet i tillämpningen. Beslut i polisfrågor fattas f.n. av olika företrädare för länsstyrelsen eller för polismyndigheten. Skillnaderna i fråga om vilka organ som fattar sådana beslut kan leda till oklarheter i fråga om vilka uppgifter och vilket ansvar de skilda beslutande organen har.

I detta sammanhang är den försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning som pågår fram till utgången av år 2002 i Kalmar, Gotlands och Skåne län och som fr.o.m. den 1 januari 1999 också omfattar Västra Götalands län av intresse. I de länen utses inte nya styrelser för länsstyrelserna, utan länsstyrelserna skall i stället ledas av landshövdingen. Det finns möjlighet för länsstyrelsen att inrätta nämnder med uppgift att avgöra frågor inom bestämda ansvarsområden 25 § länsstyrelseinstr.. Ledamöterna i nämnden, förutom ordföranden, utses av länsstyrelsens styrelse eller, såvitt avser försökslänen, av landshövdingen 8 och 31 länsstyrelseinstr..

Tillsynen över polisverksamheten

Rikspolisstyrelsen har enligt polislagen tillsyn över polisväsendet. I

polislagen anges också att länsstyrelsen har det regionala tillsyns-

ansvaret över polisväsendet. Rikspolisstyrelsen skall centralt, och länsstyrelsen regionalt, se till att de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen lägger fast för polisverksamheten f°ar genomslag i polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och att krav på rättssäkerhet iakttas samt att förvaltningen inom länets polis fungerar väl. Tillsynsmyndighetema har bl.a. att se till att författningsbestämmelser och särskilt föreskrivna villkor efterlevs.

Vid ett val länsstyrelsens styrelse som styrorgan kan

av länsstyrelsen inte ha kvar tillsynsansvaret över polisen. Om man istället väljer polisstyrelsen som styrorgan bör man överväga om ansvaret för tillsynen över polisen bör förändras. Kommittén återkommer till dessa frågor under avsnittet om tillsynen av polisverksamheten, se avsnitt 3.6.

Länsstyrelsens samordnande roll

Vid en diskussion om vilket regionalt skall styra polisen bör

organ som man beakta de uppgifter som länsstyrelsen har inom olika områden. Länsstyrelsen skall enligt länsstyrelseinstruktionen samordna olika samhällsintressen inom myndighetens ansvarsområde. Länsstyrelsen har uppgifter inom en rad områden, bl.a. i fråga civilt försvar och

om räddningstjänst, social omvårdnad, kommunikationer, kultunniljö, regionalekonomi och näringslivsutveckling samt bostadsfinansiering. Flera av dessa områden är av betydelse för polisens verksamhet. Länsstyrelsen skall inom varje område ha länsexperter, som under länsstyrelsens ledning skall ansvara för sakområdet.

Länsstyrelsen har en skyldighet att samråda med länsstyrelsen i ett annat län i frågor av betydelse för båda länen. Länsstyrelsen deltar också i flera samverkansorgan. Länsstyrelsen har bl.a. genomfört det s.k. krogsaneringsprojektet i Stockholms län tillsammans med bl.a.

polismyndigheten, Skattemyndigheten, Kronofogdemyndigheten, yrkes-

inspektionen, brandförsvaret, tullen och länsarbetsnämnden. Ingen av de inblandade myndigheterna hade beslutanderätt över någon annan myndighet. Kontrollen bedrevs gemensamt på informell väg med gott resultat. Liknande projekt har därefter genomförts i andra län.

Som ytterligare exempel på samverkansorgan som länsstyrelsen deltar i och som fungerar utan att någon myndighet har beslutanderätt i förhållande till andra myndigheter kan det regionala

anges samverkansorgan mot ekonomisk brottslighet som finns i varje län. Organet har till uppgift att verka för en effektivisering av kampen mot den ekonomiska brottsligheten genom informationsutbyte, överläggning och samordning mellan berörda statliga myndigheter och genom samverkan mellan dessa myndigheter och kommuner, näringsliv och organisationer. Organet leds av landshövdingen. I övrigt ingår överåklagaren i åklagardistriktet, länspolismästaren, chefen för Skattemyndigheten, chefen för kronofogdemyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Tullverket samt ytterligare företrädare för länsstyrelsen.

Länsstyrelsen har en viktig roll inom det civila försvaret och inom räddningstjänsten. Riksdagens försvarsutskott har framhållit länsstyrelsemas betydelse länk mellan statsmaktemas övergripande

som beslut i försvars- och beredskapsfrågor och den beredskapsplanering som kommunerna svarar för bet. 1994/ l995:FöU2. Länsstyrelsens ansvar inom det civila försvaret och räddningstjänsten är av särskilt intresse när man överväger en ändring i fråga om styrningen av polisen. I det följande lämnas därför en redogörelse för reglerna som rör

ansvaret för det civila försvaret och räddningstjänsten. Information lämnas kort om extraordinära händelser.

Vad händer vid krissituationer

Civilt försvar

Enligt 1996 års totalförsvarsbeslut skall den civila försvarsverksamheten värna civilbefolkningen, trygga en livsnödvändig försörjning, säkerställa de viktigaste samhällsfunktionema samt bidra till Försvarsmaktens förmåga att avvärja väpnat angrepp och vid krig i vår omvärld. En viktig del den civila försvarsverksamheten rör

av säkerheten för bl.a. elförsörjningen, telekommunikationema, informationssystemen och samhällets ledningssystem. Totalförsvarsresursema skall utformas så att de även kan användas vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser samt stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället.

Det civila försvarets ledningssystem innehåller en områdesindelning med nivåerna regering, civilbefålhavare, länsstyrelser eller landsting och kommuner. Avsikten är att den omrâdesvisa ledningen skall ange

och övergripande mål för verksamheten, ange gemensamma övergripande inriktning och prioriteringar samt följa och utvärdera

upp verksamheten. Ledningssystemet innehåller också en indelning inom

för olika samhällssektorer med regering och därunder ramen myndigheter som är funktionsansvariga.

På central nivå åvilar ansvaret för de fredstida beredskapsförberedelserna regeringen. Inom Regeringskansliet svarar Försvars-

departementet för samordningen totalförsvaret. Överstyrelsen för

av civil beredskap har till uppgift att i fred samordna beredskapsförberedelser bedrivs central nivå inom det civila försvaret. I

som överstyrelsens uppgifter ingår att länsstyrelserna stöd vad avser

ge förmågan att lämna planeringsunderlag samt att följa upp och utvärdera

den lokala beredskapen. På regional nivå har civilbefálhavama respektive länsstyrelserna till

uppgift att verka för att totalförsvaret inom respektive område

planläggs så att det kan föras med en enhetlig inriktning.

Planläggningen skall samordnas såväl mellan de civila myndigheterna

inbördes mellan dessa och Försvarsmakten. och organen som

Civilbefälhavare landshövdingama inom varje civilområde.

är en av Landet är indelat i tre civilområden. Civilbefälhavaren skall i fred verka för att totalförsvaret inom respektive civilområde under höjd beredskap får enhetlig inriktning. I krig eller efter regeringens beslut

en armars

skall civilbefälhavaren verka för att största möjliga försvarseffekt uppnås. Civilbefálhavaren skall ägna särskild uppmärksamhet åt

verksamheten i fråga om bl.a. befolkningsskyddet och räddnings-

tjänsten samt polisväsendet. Civilbefålhavaren får länsstyrelserna de

ge föreskrifter som behövs för planläggningen inom totalförsvaret.

Kommunstyrelserna är högsta civila försvarsmyndigheter på lokal nivå och skall verka för att samverkan kommer till stånd mellan totalförsvarets civila delar och med Försvarsmakten på denna nivå.

Vägledande för den civila försvarsverksamheten är den s.k. ansvarsprincipen. Principen innebär att den har ansvaret för

som en verksamhet i fred även har motsvarande i krig. Samhället är

ansvar därför indelat i ett antal funktioner vilka särskild

anses vara av betydelse i krig och kräver någon form central styrning.

som av Funktionema omfattar samhällsverksamhet i större eller mindre

som utsträckning måste kunna upprätthållas under säkerhetspolitiska kriser och i krig. Syftet med funktionsindelningen är att ansvaret för beredskapsförberedelsema i fred och för verksamhet under krig och krigsfara skall fördelas på nivån under regeringen. För varje funktion är en funktionsansvarig myndighet utsedd på central nivå bilaga till

beredskapsförordningen 1993:242. I bilagan till beredskaps-

förordningen anges också de övriga myndigheter som har uppgifter inom funktionen.

I fred skall en funktionsansvarig myndighet bl.a. planera och

budgetera beredskapsförberedelsema inom funktionen och samordna utbildnings- och övningsverksamheten inom denna. Myndigheten bör

också regelbundet till regeringen redovisa beredskapsläget. Myndigheten bör i krig, inom för statsmaktemas beslut, leda

ramen verksamheten inom funktionen i betydelsen att utöva ett bestämmande inflytande. Myndigheten skall i den utsträckning som det behövs samordna denna verksamhet med verksamhet inom Försvarsmakten och vid andra myndigheter och organisationer. I det följande

anges vilka myndigheter för funktionerna civil ledning,

som ansvarar befolkningsskydd och räddningstjänst samt ordning och säkerhet m.m.

Utöver ansvaret för samordningen av verksamheten inom det civila försvaret har Överstyrelsen för civil beredskap ansvaret för funktionen civil ledning. Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen är civilbefálhavama och länsstyrelserna. Ansvaret för funktionen innefattar bl.a. att utarbeta principer för civil ledning i krig.

Statens räddningsverk är ansvarig myndighet för funktionen

befolkningsskydd och räddningstjänst. Övriga myndigheter med

uppgifter inom funktionen är bl.a. Statens strålskyddsinstitut, Statens kärnkraftinspektion och Rikspolisstyrelsen. Funktionen har till uppgift att skydda och rädda människor, egendom och miljö i samband med

Överväganden och förslag 43

olyckor eller stridshandlingar genom förebyggande åtgärder och genom åtgärder som avhjälper skador.

Rikspolisstyrelsen är ansvarig myndighet för funktionen ordning och säkerhet m.m. Övriga myndigheter med uppgifter inom funktionen är bl.a. Riksåklagaren, åklagarmyndighetema, Rättsmedicinalverket och den lokala polisorganisationen. Funktionen samverkar med bl.a. Statens räddningsverk och Socialstyrelsen. Funktionen avser upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, brottsbekämpning och brottsutredning, åklagarväsendet och utlänningsfrågor utom flyktingverksamhet. Vid besvärliga situationer i samhället skall polisen stödja samhällets övriga ansträngningar. Rikspolisstyrelsen har därvid ett särskilt ansvar.

Länsstyrelsen som civil försvarsmyndighet

Länsstyrelsen är högsta civila försvarsmyndighet inom ett län och har ett särskilt ansvar för beredskapsförberedelser inom ett antal av funktionerna, bl.a. de angivna funktionerna civil ledning,

ovan befolkningsskydd och räddningstjänst samt ordning och säkerhet m.m. 51 och 54 länsstyrelseinstr.. I fredstid skall länsstyrelsen samverka med försvarsområdesbefálhavaren vid Försvarsmakten för att åstadkomma enhetlig inriktning och ledning totalförsvarets olika

en av delar och en ändamålsenlig användning av civila och militära resurser 52 § länsstyrelseinstr..

Genom lagen 1994: 1720 civilt försvar fick kommunerna den 1

om juli 1995 ansvaret för det civila försvaret inom sitt ansvarsområde. Befolkningsskyddet och räddningstjänsten blev därmed en kommunal uppgift även under höjd beredskap och den statliga Civilförsvarsfunktionen avskaffades. Länsstyrelsen har enligt lagen om civilt försvar ett särskilt uttalat ansvar i att ge kommunerna sitt stöd i sin planeringsverksamhet och att följa kommunernas beredskap.

upp Länsstyrelsen skall hjälpa kommunerna att ta fram ett underlag för respektive kommuns beredskapsverksamhet. Länsstyrelsen skall rapportera till Överstyrelsen för civil beredskap vilka beredskapsförberedelser vidtagits kommunerna i länet och redovisa en

som av bedömning effekterna vidtagna förberedelser 53 § läns-

av av styrelseinstrz.

Länsstyrelsen skall i fredstid inom länet bl.a. bevaka att risk- och

beredskapshänsyn tas i samhällsplaneringen samt verka för att

beredskapsförberedelsema för den civila verksamheten bedrivs enhetligt i länet och att nödvändig samverkan kommer till stånd. Länsstyrelsen skall också inom länet samordna planeringen,

inriktningen, genomförandet och uppföljningen ledningsövningar

av inom det civila försvaret 53 § länsstyrelseinstr..

Vid höjd beredskap skall länsstyrelsen samordna de civila försvarsåtgärdema, verka för att verksamhet som har betydelse för dessa ansträngningar bedrivs med en enhetlig inriktning, verka för att det civila och det militära försvaret samordnas samt verka för att länets tillgångar fördelas och utnyttjas så att försvarsansträngningama främjas

56 § länsstyrelseinstr.. Om länsstyrelsen bedömer det nödvändigt för

samordningen av försvarsansträngningama, får länsstyrelsen meddela föreskrifter verksamheten hos andra regionala eller lokala civila

om myndigheter med statliga förvaltningsuppdrag inom länet 58 § läns-

styrelseinstr..

Länsstyrelsen t.ex. vid krig eller krigsfara för gränsöver-

ansvarar vakningen och leder övervakningen inom sitt län 3 § lagen 1979: 1088 om gränsövervakning i krig m.m.. Den personal skall

som fullgöra gränsövervakningen tas ut bland t.ex. polispersonal och tullpersonal 5 § samma lag. Om förbindelsen med regeringen och civilbefälhavaren har avbrutits vid krig eller krigsfara får länsstyrelsen inom det egna länet fullgöra vissa uppgifter ankommer på

som regeringen 60 § länsstyrelseinstr.. Länsstyrelsen skall därvid självständigt genomföra de åtgärder som behövs för den civila försvarsverksamheten och till stöd för det militära försvaret.

Inträffade extraordinära situationer

Det har inträffat ett antal extraordinära situationer under de senaste årtiondena. Vid dessa krissituationer har regeringen agerat, i vissa fall i stor utsträckning och andra fall mer begränsat. Som exempel från 1970talet kan anges kapningen av ett svenskt civilflygplan på Bulltofta år 1972 och ockupationen av den västtyska ambassaden år 1975.

Även under 1980-talet inträffade sådana situationer kan

som betecknas extraordinära. Den sovjetiska ubåten U 137 gick på

som grund i oktober 1981. Statsministern, utrikesministern och försvarsministern underrättades omedelbart. Under de första dagarna fastställde regeringen de riktlinjer skulle gälla för behandlingen

som av ubåtsaffären. I enlighet med riktlinjerna genomfördes utredning

en

Överbefälhavarens försorg. Regeringen hade bl.a. genom att ta ställning till uppgifter att det fanns kärnladdningar ombord på

om ubåten. Regeringen avgav en protestnot, vari att den sovjetiska

angavs ubåten avsiktligt kränkt svenskt territorium i syfte att där bedriva otillåten verksamhet.

Överväganden och förslag 45

År 1983 fanns det risk för sovjetisk satellit skulle störta i att en Sverige. Regeringen bl.a. Statens strålskyddsinstitut, Civilförsvarsgav styrelsen och länsstyrelserna i uppdrag att hålla beredskap för att kunna vidta åtgärder det skulle behövas. Satelliten föll ner i obebodda om delar av Kanada. Andra extra ordinära situationer som inträffat är mordet på statsministern Olof Palme i februari 1986 och reaktorhaveriet i Tjernobyl i maj 1986.

Räddningstjänsten ifred

Räddningstjänstlagen 198621102, omtryckt 1992:948, RäL och räddningstjänstförordningen 1986:ll07, omtryckt 1995:502, RäF reglerar hur samhällets räddningstjänst organiseras och bedrivs. Varje kommun skall för räddningstjänsten inom kommunen, svara inte staten skall för räddningstjänsten 6 § RäL. om svara Räddningskåren skall göra de räddningsinsatser som kommunen har ansvaret för enligt räddningstjänstlagen. Kommunfullmäktige skall anta räddningsplan för kommunen 21 och 22 RäL. Kommunen skall en därvid samråda med de myndigheter kan ha ett väsentligt intresse i som saken 23 § RäL. Samråd bör t.ex. ske med polisen. Inom kommunen utövar kommunal nämnd tillsynen över efterlevnaden av en räddningstjänstlagen och föreskrifter meddelats med stöd av av som lagen.

Som statlig räddningstjänst upptas fjällräddningstjänst, flygrädd-

ningstjänst, sjöräddningstjänst, räddningstjänst vid efterforskning av försvunna i andra fall än inom nyss nämnda områden, personer

miljöräddningstjänst till sjöss samt räddningstjänst vid utsläpp av

radioaktiva ämnen och sanering efter sådana utsläpp 25--29 RäL. Polisen, länsstyrelsen och Luftfartsverket bland andra svarar myndigheter för den statliga räddningstjänsten. Om olyckshändelse eller överhängande fara för en en olyckshändelse påkallar räddningsinsats från två eller en gemensam flera statliga myndigheter med för räddningstjänst, skall ansvar räddningsledama komma överens som skall leda insatsen 59 § om vem RäF. Varje polismyndighet skall upprätta planer för polisinsatser vid särskilda händelser samt för skyddet viktigare objekt inom av polisdistriktet 2 kap. 8 § PF. Med särskild händelse förstås en befarad eller inträffad händelse, innefattar brott eller annan störning av den som allmänna ordningen eller säkerheten, och är så omfattande eller som allvarlig att polisen för att kunna lösa sina uppgifter måste organisera,

leda och använda sina i särskild ordning Rikspolisstyrelsens resurser författningssamling FAP 201-1. Som exempel på sådana situationer kan anges allvarlig ordningsstörande händelse, sabotage eller bombhot

och terroristangrepp. Räddningstjänsten skall planeras och organiseras

så att räddningsinsatsema kan påbörjas inom godtagbar tid och genomföras på ett effektivt sätt. Vid efterforskning försvunna av personer i vissa fall skall polisen sköta efterforskningen 25 och 27a

RäL. Polismyndigheten skall enligt räddningstjänstlagen lämna andra

myndigheter biträde t.ex. vid förebyggande åtgärder kontroll som av brandskydd eller då räddningsledare behöver göra ingrepp i rätt. annans Polisen har skyldighet, jämte andra myndigheter, på en att t.ex. anmodan av räddningsledaren delta i räddningsinsats under en

förutsättning att polisen har lämpliga och ett deltagande inte

resurser allvarligt hindrar myndighetens vanliga verksamhet 34 § RäL. Polisen har vanligen vid en räddningsinsats rad uppgifter t.ex. rör en egna som

larmning, trañkreglering och utrymning. Statens räddningsverk är central förvaltningsmyndighet för frågor om befolkningsskydd, innefattande frågor landtransporter farligt

om av gods, för frågor räddningstjänst samt för frågor sanering efter om om utsläpp av radioaktiva ämnen från kämteknisk anläggning, i den en mån detta inte är uppgift för myndighet. en annan Räddningsverkets verksamhet omfattar bl.a. utvecklings- och

samordningsåtgärder avseende den statliga och kommunala räddnings-

tjänsten. Räddningsverket utövar den centrala tillsynen över efterlevna-

den av räddningstjänstlagen, räddningstjänstförordningen och med stöd

av lagen lämnade föreskrifter. I fråga statlig räddningstjänst om utövas den centrala tillsynen myndighet regeringen bestämmer av annan som 54 § RäL. Rikspolisstyrelsen utövar t.ex. tillsynen över fjällräddningsverksamheten, för vilken den lokala polisorganisationen har ansvaret 62 § RäF.

Länsstyrelsens ansvar för räddningstjänsten

På den regionala nivån har länsstyrelsen i vissa fall ett direkt för ansvar statlig räddningstjänst. Länsstyrelsen skall i vissa fall för svara räddningstjänsten och saneringen efter utsläpp radioaktiva ämnen av från en kärnteknisk anläggning 28 § RäL. Länsstyrelsen skall upprätta en plan över sådan räddningstjänst och sanering, efter ha hört med att berörda myndigheter, kommuner och landsting 47 § RäF. Planen skall bl.a. behandla organisation och ledning, samband, personella och materiella resurser i länet och saneringsmetoder 48 § RäF. Särskilda

Överväganden och förslag 47

regler gäller för de planer upprättas länsstyrelserna i län där som av kärnkraftverk finns. Samverkar två eller flera räddningskårer i räddningsinsats som en berör än kommuns område inom län, skall länsstyrelsen mer en samma bestämma räddningsledarna som skall leda insatsen, om inte vem av räddningsledama själva bestämt det 32 § RäL. Vid omfattande räddningsinsatser kan det nödvändigt att en vara myndighet på högre nivå leder och samordnar räddningsinsatsema. Om det fordras omfattande räddningsinsatser i kommunal räddningstjänst skall länsstyrelsen ta över ansvaret för räddningstjänsten i den eller de kommuner berörs insatserna 34 § RäF. Vad som avses är som av

Övertagande ledningen räddningstjänsten och inte endast av

av av ledningen särskild räddningsinsats. Länsstyrelsen skall utse av en räddningsledare 33 § RäL. Om räddningsinsatsema även innefattar statlig räddningstjänst, skall länsstyrelsen för att räddningssvara insatsema samordnas 34 § RäF. Uppgiften att samordna insatserna i statlig räddningstjänst omfattar inte någon beslutanderätt över den myndighet för räddningstjänsten. Länsstyrelsen skall efter som svarar hörande kommunerna i länet och berörda myndigheter upprätta de av planer länsstyrelsen behöver för att kunna utöva sitt ansvar. som Statens räddningsverk f°ar meddela föreskrifter innehållet i planerna om 35 § RäF. Behovet att myndighet på högre nivå leder räddningsav en insatsema kan föreligga även vid statlig räddningstjänst. Regeringen har rätt att i ett särskilt fall bestämma att en länsstyrelse eller arman myndighet skall ha ansvaret 33 § RäL. Regeringen kan också själv ta över ansvaret för räddningstjänsten och utse räddningsledare. Ett beslut att ansvaret skall tas över länsstyrelse eller annan myndighet om av en kan således den kommunala räddningstjänsten eller någon av de avse statliga räddningstjänstema eller all samhällets räddningstjänst. Även vid saneringen efter utsläpp av radioaktiva ämnen får regeringen föreskriva eller i särskilt fall bestämma, att en länsstyrelse skall ta över ansvaret för saneringen inom flera län eller att någon statlig myndighet skall ta över ansvaret inom ett eller flera län annan 33 § RäL. Inom länet utövar länsstyrelsen tillsynen över efterlevnaden av räddningstjänstlagen och föreskrifter meddelats med stöd av av som lagen.

Inträffade krissituationer

Av intresse kan att på hur länsstyrelserna vid vara se agerat krissituationer som inträffat. Våren 1995 inträffade översvämningar i älvar i mellersta Sverige och i Norrland. Ingen de inblandade av

länsstyrelserna tog över räddningstjänsten. Statens räddningsverk

genomförde utvärdering de insatser den kommunala en av som

räddningstjänsten då gjorde. Beskrivningen händelseförloppet och

av analysen av åtgärderna ägde i samarbete med de inblandade rum länsstyrelserna. Räddningsverket konstaterade i rapporten att den kommunala räddningstjänstens insatser under vårfloden i alla väsentliga delar fungerat väl. Länsstyrelsen hade i samtliga berörda län stödjande en funktion i förhållande till den kommunala räddningstjänsten. Kommunerna upplevde att stödet i det operativa skedet tillräckligt var för räddningstjänstarbetet. Länsstyrelsens stödjande funktion varierade dock mellan länen. Samarbetet mellan länsstyrelsen, berörda kommuner och andra intressenter kom i gång tidigare och medförde en

bättre samordning räddningstjänsten i län där det före

av översvämningama fanns samordningsgrupp. Enligt Räddningsen verkets bedömning det inte sannolikt att räddningsinsatsema skulle var ha fått en annan inriktning eller att effekterna dessa skulle blivit av annorlunda om länsstyrelsen i något länen hade tagit över av ansvaret

för räddningstjänsten.

Inte heller vid översvämningsolyckor i Kopparbergs län och Gävleborgs län år 1985 och i Värmlands län år 1988 övertogs ledningsansvaret av länsstyrelserna. Sommaren 1997 inträffade tågolycka i Kälarne i Jämtlands län, en som kom att kräva en av de största räddningsinsatsema genomförts som i Sverige. Ett tåg spårade och i lasten fanns farligt gods bl.a. ur som skulle ha kunnat orsaka omfattande explosion. Länsstyrelsen en beslutade efter några dygn att överta ansvaret för den kommunala räddningstjänsten i två berörda kommuner och utsåg räddningsledare. Beslutet fattades efter samråd med bl.a. polisen. Det gällde under drygt fyra dygn. Länsstyrelsen i ett yttrande åtgärden angav att att ta över ansvaret var fast förankrad hos alla parter. Länsstyrelsen också angav att åtgärden ledde till att beslutsfattandet vitaliserades och att bättre uthållighet skapades, samtidigt som räddningstjänstinsatser för övriga delar kommunerna säkerställdes. Länsstyrelsen uttalade av att

räddningsledningens inforrnationsansvariga kunde koncentrera sig på

informationens innehåll att länsstyrelsen tog på sig ett genom administrativt ansvar för de informationsåtgärder behövde vidtas. som Länsstyrelsen angav att ingen organisationsförändring gjordes i den

Överväganden och förslag 49

redan befintliga staben utan att länsstyrelsen uppträdde som en resurs för räddningsledningen.

Rikspolisstyrelsen avgav en rapport om tågolyckan. I den angavs att de polisiära uppgifterna omfattade bl.a. avspärming av riskområden, trafikreglering, bevakning, samverkan, ledning, information och utrymning. Polisen samverkade med ett stort antal myndigheter, organisationer och enskilda. Samverkan och samordning med räddningsledningen pågick under hela insatsen.

Vid tågurspåmingen i Kälarne tog länsstyrelsen således över ledningsansvaret för räddningstjänsten. Ett sådant agerande är dock mycket ovanligt. Av vad som kan utläsas av beskrivningen av händelseförloppet hade inte länsstyrelsens Övertagande av räddningstjänsten någon påverkan på ledningsansvaret inom polisen.

3.1.4 Kommitténs slutsatser

Polisledningskommittén har övervägt olika lösningar på problemen med organisationsstrukturen. En utgångspunkt vid valet av organisationsmodell är att polisfrågoma måste hanteras med kompetens och effektivitet, så att en ändamålsenlig och därmed rationell polisverksamhet skall kunna uppnås. Styrorganet måste ha förmåga att se vad som är nödvändigt att utföra och vad som är möjligt att genomföra i förhållande till gällande bestämmelser och som står till

de resurser buds. Styrorganet måste också ha förmåga att se vilken nytta man f°ar

ett beslut och vilka konsekvenser beslutet får. Det är angeläget att av förankringen i samhället den demokratiska insynen och det

genom demokratiska inflytandet bibehålls. Det är också viktigt att verksamheten kan skötas rättssäkert.

Ett skäl för att välja länsstyrelsens styrelse som styrorgan är den samordnande roll som länsstyrelsen har i länet. Det är särskilt viktigt att

har väl utarbetad kontakt i vardagsarbetet för att verksamheten man en skall fungera väl vid särskilda händelser. Såvitt det civila

avser försvaret har länsstyrelsen enligt länsstyrelseinstruktionen ett särskilt ansvar för funktionen ordning och säkerhet m.m. Länsstyrelsen har emellertid möjlighet att vid höjd beredskap meddela föreskrifter om verksamheten hos polisen även om länsstyrelsen inte utgör styrorgan för polisen. Länsstyrelsens ansvar som länets högsta polisorgan för polisens verksamhet under normala förhållanden har i detta avseendet ingen direkt betydelse. Det är t.ex. inte en förutsättning att länsstyrelsens styrelse är regionalt styrorgan för polisen för att den kompetens personalen inom länsstyrelsen besitter, rörande bl.a.

som totalförsvarsfrågor, skall kunna utnyttjas. Vid extraordinära händelser

har dessutom regeringen möjlighet att ingripa. Regeringen kan lämna Rikspolisstyrelsen i uppdrag att i särskilda hänseenden leda

polisverksamhet.

Räddningstjänstlagen medger att länsstyrelsen fattar beslut om att ta över ansvaret för den kommunala räddningstjänsten. Länsstyrelsens Övertagande av någon av de statliga räddningstjänstema förutsätter däremot regeringsbeslut. Om väljer polisstyrelsen styrorgan

man som för polisen, har länsstyrelsen därmed inte något eget ansvar för polisen. Vid ett sådant val finns det med dagens regler i räddningstjänstlagen möjlighet för länsstyrelsen att ta över polisens räddningstjänstansvar, t.ex. vid efterforskning av försvunna såsom möjligheten finns

personer, att ta över t.ex. Luftfartsverkets ansvar för räddningstjänsten. Ett Övertagande kräver dock först ett regeringsbeslut. En nackdel kan

som uppkomma vid ett val av polisstyrelsen styrorgan är att polisen

som skulle kunna komma att uppleva länsstyrelsens Övertagande

av

räddningstjänstansvaret som ett större ingrepp än om länsstyrelsen

istället agerade som länets högsta polisorgan och att detta skulle kunna försvåra insatsen. Med tanke på att det endast skulle komma i fråga i extremt ovanliga situationer, i vilka polisen för stunden har viktigare problem att ta ställning till, bör betydelsen detta inte överdrivas.

av

Att länsstyrelsens styrelse inte utgör styrelse för polismyndigheten utgör inte något hinder för länsstyrelsens uppgifter inom det civila försvaret och räddningstjänsten. I en krissituation samverkar sannolikt den ansvariga enheten inom länsstyrelsen med länspolismästaren och inte med polisens styrorgan. Länsstyrelsens ansvar på dessa områden förhindrar således inte alternativet med polisstyrelse styrorgan

en som för polismyndigheten.

Länsstyrelsen har en samordnande roll även i andra sammanhang än sådana som rör det civila försvaret och räddningstjänsten. Det är viktigt att samverkan sker mellan polisen och andra organ för att bästa effekt för samhället skall kunna uppnås. Samordningen i länet bör kunna bibehållas även om länsstyrelsen inte har det regionala ansvaret för polisverksamheten. Då det tidigare fanns många polisdistrikt

i länen var det motiverat att länsstyrelsen länets högsta polisorgan. De

var samordnande och sammanhållande uppgifter länsstyrelsen har haft

som i län med flera polismyndigheter är dock inte lika framträdande när det nu endast finns en polismyndighet i varje län. Som angetts deltar

ovan länsstyrelsen i eller leder olika samverkansorgan, t.ex. det s.k. krogsaneringsprojektet, utan att utöva någon beslutanderätt över andra myndigheter som deltar. Förutsättningar finns således att utnyttja länsstyrelsens samordnande funktion även om länsstyrelsen inte styr polisen.

Vid ett val polisstyrelsen som styrorgan kan ett krav på breda

av samhällskontakter tillgodoses den samverkan bör finnas

genom som mellan styrelserna och t.ex. kommunerna. Enligt kommunallagen 1991:900 och olika speciallagar har kommunerna befogenheter och skyldigheter inom socialtjänsten, skolväsendet, plan- och byggväsendet, renhållning och avfallshantering, civil försvarsberedskap och räddningstjänst samt vatten och avlopp. Dessa områden har, med varierande styrka, betydelse för polisverksamheten och det är angeläget att en samverkan sker.

Länsstyrelsen har sedan länge haft ansvar för den regionala polisorganisationen och har under åren successivt getts ökade beslutsbefogenheter. Samtidigt har utvecklingen gått mot att polismyndigheten också getts ökade beslutsbefogenheter. De uppgifter

länsstyrelsen erhållit har inte förbehållits länsstyrelsen att besluta som

utan polismyndigheter i län med endast en polismyndighet har om, enligt rad bestämmelser i polisförordningen beslutanderätten om inte

en länsstyrelsen bestämmer annat. Lagstiftaren har rekommenderat att beslutanderätten i huvudsak läggs på polisstyrelsen i län med endast en polismyndighet, även om det anges i länsstyrelseinstruktionen att viktigare polisfrågor skall handläggas av länsstyrelsens styrelse. När det finns endast en polismyndighet i varje län är det följdriktigt

numera att överväga att låta polisstyrelsen överta det ansvar som länsstyrelsens styrelse har.

Polisledningskommittén finner vid samlad bedömning att

en polisstyrelsen bör utgöra styrelse för polismyndighet. De krav som

en

kunna uppfyllas med en sådan lösning. angavs ovan synes Polisstyrelsen har möjlighet att organisera verksamheten så att resurserna används på bästa möjliga sätt. Den utveckling som pågår med utökad samverkan över länsgränsema inom olika funktioner, t.ex. i enheter som hanterar kvalificerad brottsutredningsverksamhet, försvåras inte med ett sådant val. En framtida förändring av polisorganisationen kan ske utan svårigheter såvitt avser polismyndighetens styrorgan. Med polisstyrelsen som styrorgan är det möjligt att åstadkomma enhetlig organisation för styrningen av polisen i landet. En

en fördel med polisstyrelsen styrorgan för polisen är också att rollerna

som renodlas.

Kommittén vill framhålla betydelsen av att polismyndigheten fortlöpande håller länsstyrelsen informerad om omständigheter av väsentlig betydelse för länsstyrelsens verksamhet, även om länsstyrelsen inte längre utgör styrorgan för polisen. Kommittén anser att

polismyndigheten sådan skyldighet i förordningsform.

bör åläggas en

Det är angeläget att polisen och åklagarväsendet samordnar sina insatser så att de begränsade resurserna som finns att tillgå utnyttjas så

effektivt som möjligt. I polislagen stadgas att polisen skall samarbeta med åklagannyndighetema. Regeringen uttalade i ett beslut i september 1996 att åklagarväsendets synpunkter och erfarenheter skall ingå i länsstyrelsemas, polisstyrelsemas och polisnämndemas planering

av främst polisens brottsutredande verksamhet samt att det är angeläget att en nära samverkan sker bl.a. när det gäller förebyggande och repressiva åtgärder samt i fråga prioriteringar och resursanvändning.

om Kommittén anser att den möjlighet chefen för åklagarmyndigheten

som eller dennes ersättare har att närvara och yttra sig och få sin mening antecknad vid polisstyrelsens sammanträden enligt polisförordningen är viktig och att den bör finnas kvar. Personalföreträdares rätt enligt

personalföreträdarförordningen 1987:1101 att närvara och yttra sig

vid sammanträdena är också angelägen och bör finnas kvar oförändrad.

Kommittén har inte i uppdrag att se över reglerna för överklagande av polismyndighetens beslut. Frågan instansordningen behandlas

om dessutom i ett annat sammanhang. Kommittén lämnar därför inget förslag i den frågan.

3.2 Ordförande i

polisstyrelsen

I detta avsnitt redovisar kommittén sin på frågan

syn om vem

som bör ordförande i polisstyrelsen. Kommittén föreslår att

vara

en förtroendevald person utses till styrelsens ordförande.

Länspolismästaren bör ingå i styrelsen. Den biträdande

länspolismästaren bör dock inte ingå i styrelsen.

Bakgrund

I länsstyrelsens styrelse är landshövdingen ordförande. Läns-

polismästaren är inte ledamot länsstyrelsens styrelse, utan i

av egenskap av regional chef föredragande i polisfrågor. Länspolismästaren får också närvara och yttra sig vid styrelsens sammanträden, när ett ärende som hör till hans eller hennes område föredras av någon annan inför styrelsen. I den nuvarande polisstyrelsen är de valda

en av ledamöterna ordförande. Polisstyrelsen består också länspolis-

av mästaren och den biträdande länspolismästaren, om sådan finns. Numera är det endast Polismyndigheten i Visby inte har någon

som

biträdande länspolismästare.

Överväganden och förslag 53

Frågan om ordförandeskapet i polisstyrelsen var föremål för diskussion i början av 1970-talet då det beslutades att de dåvarande

lokala polisnämndema skulle ersättas av polisstyrelser med

beslutanderätt i vissa frågor. Riksdagen beslutade att polisstyrelsens valda ledamöter inom sig skulle utse ordförande och vice ordförande, såsom 1967 års polisutredning föreslog i sitt betänkande Polisen i samhället SOU 1970:32. I betänkandet att utredningen fann

angavs det naturligt, särskilt med hänsyn till önskemålet om en god förankring

polisverksamheten hos allmänheten, att följa de för kommunala av nämnder och för de dåvarande polisnämndema gällande regler som innebar att uppdrag som ordförande och vice ordförande anförtroddes vald ledamot. Utredningens ordförande och tre experter ansåg dock att

det naturligt att polischefen skulle vara styrelseordförande, bl.a.

var med hänsyn till att denne hade kunskap om och erfarenhet av

polisverksamheten i hela polisdistriktet. I propositionen 1971:173 föreslogs att polischefen skulle vara

ordförande i polisstyrelsen. Departementschefen angav bl.a. att styrelsebesluten i relativt stor utsträckning skulle komma att fattas av polischefen. Han vidare att frågan ordförandeskapet inte

angav om behövde lösas efter det mönster gällde för kommunala nämnder,

som med hänsyn till att polischefens speciella personliga ansvar för verksamheten inte hade någon motsvarighet i kommunala nämnder. Inte minst praktiska skäl talade enligt departementschefen för att polischefen skulle anförtros uppdraget att vara ordförande och att man därmed också skulle uppnå överensstämmelse med vad som gällde på central och regional nivå inom polisväsendet. Riksdagens justitieutskott förordade dock den polisutredningen föreslagna lösningen och

av uttalade att reformens huvudsyfte att öka medborgarinflytandet därmed tillgodosågs bättre bet. l972:JuUl. Justitieutskottet angav att polischefen, självskriven ledamot, ändå skulle inta en

som var en särställning i styrelsen genom sin fackkunskap.

Frågan skall ordförande i polisstyrelsen har

om vem som vara därefter tagits i olika sammanhang, t.ex. då regeringen år 1980 lade

upp fram förslag till allmänna riktlinjer för en reform av polisväsendet prop. 1980/81:13, någon ändring har inte gjorts.

men

I det s.k. verksledningsbeslutet prop. 1986/87:99, bet. KU29, rskr. 226, nämnts inledningsvis i detta kapitel, behandlades frågan om

som

skulle ordförande i myndighets styrelse. I vem som vara en propositionen uttalades att verkschefen normalt borde vara ordförande. Som skäl härför att och beslutsbefogenheter borde vara

angavs ansvar nära sammankopplade och ansvarig verkschef därför borde ha ett

att en tongivande inflytande även i ärenden där han eller hon inte hade en självständig beslutanderätt.

3.2.2 Kommitténs slutsatser

Kommittén har övervägt landshövdingen, förtroendevald om en person

eller länspolismästaren bör ordförande i polisstyrelsen.

vara Myndighetschefen är normalt sett ordförande i statliga styrelser. I länsstyrelsens styrelse är landshövdingen ordförande och länspolismästaren har endast varit föredragande. På lokal nivå har angetts som ovan länspolismästaren inte haft till uppgift styrelseordförande att vara tidigare. Det har således på den nivån gjorts ett avsteg från den vanliga ordningen i fråga ordförandeskapet. Frågan är det finns anledom om ning att se armorlunda på styrningen polisen än på styrningen inom av andra statliga områden. Polisens uppgifter och dess organisation utgör ämnen enligt de som

i regeringsformen fastslagna principerna för nonngivning inte med

nödvändighet behöver regleras lagstiftning. Ändå har de genom grundläggande reglerna om dessa ämnen samlats i särskild polislag. en Skälet härtill är bl.a. den centrala och för medborgarna betydelsefulla plats som polisverksamheten intar i rättssamhället. Av betydelse är också polisens befogenheter att utöva tvång. Polisen har rätt en men också en skyldighet att göra ingripanden innebär att de som grundläggande fri- och rättigheterna tillförsäkrats medborgarna som inskränks. Polisen har t.ex. befogenhet att utföra kroppsvisitation, att företa husrannsakan och att beröva någon friheten. Polisen intar således särställning i samhället. Det finns bl.a. på en grund av befogenheterna att utöva tvång ett särskilt behov bra av en medborgerlig insyn i och ett medborgerligt inflytande över verksamheten. Med hänsyn till denna särställning finns det skäl något att se annorlunda på hur styrningen bör organiseras. Kommittén att det anser saknas anledning att frångå den gällande ordningen att länspolisnu mästaren inte skall ordförande i polisstyrelsen när polisstyrelsen vara också får ett regionalt ansvar. Den samordnande funktion och det breda kontaktnät som landshövdingen har inom och utom länet kan tala för att han eller hon bör vara ordförande i polisstyrelsen. Inte minst kan landshövdingens kontakt med regeringen ha betydelse, särskilt vid extraordinära situationer. Kommittén dock inte att landshövdingens uppgifter i anser dessa avseenden är avgörande betydelse vid valet ordförande i av av polisstyrelsen. Erfarenheter från den nuvarande ordningen visar att en förtroendevald ordförande också kan ha ett brett kontaktnät. Om styrelsens ordförande förtroendevald blir överflyttningen är en person av det ansvar som länsstyrelsens styrelse har för polisfrågor till

polisstyrelsen mer konsekvent genomförd än om landshövdingen är

ordförande. Ett sådant val medger också ett större lekmannainflytande

än om landshövdingen är styrelsens ordförande. Vid en samlad bedömning finner kommittén således att polisstyrelsens ordförande bör vara en förtroendevald person.

Myndighetschefen ingår som sagt normalt i myndighetens styrelse. Med hänsyn härtill och till den kompetens länspolismästaren besitter i polisfrågor generellt samt grund av den kännedom han eller hon har om de frågor som polisstyrelsen har att ta ställning till anser kommittén att det är självklart att länspolismästaren skall ingå i polisstyrelsen som ledamot. Som angetts ingår för närvarande den biträdande

ovan länspolismästaren i styrelsen. Kommittén anser inte att det finns något behov av en sådan ordning. Den möjlighet som länspolismästaren har att låta sig biträdas av en medarbetare vid sammanträdena är tillfyllest. Den biträdande länspolismästaren bör således inte vara ledamot av polisstyrelsen, annat än då han eller hon ersätter länspolismästaren.

3.3 Hur skall ledamöterna i utses

styrelsen

I detta avsnitt redovisar kommittén sin syn på behovet av förändring i fråga om sättet att utse ledamöter i polisstyrelsen. Kommittén föreslår att regeringen utser ledamöterna i polisstyrelsen. En allsidig sammansättning bör eftersträvas då ledamöterna utses. Hur stort antal ledamöter som skall ingå i polisstyrelsen bör regleras genom förordning. För ledamöterna bör utses lika många suppleanter. Ledamöterna och suppleantema bör vara svenska medborgare. Regeringen bör också utse ordförande och vice ordförande i styrelsen.

3.3.1 Valet ledamöter i dag

av

Polisens styrelseledamöter

Polisen uppvisar ett stort antal styrelser med varierande uppgifter och med ett långt gående lekmannainflytande. I det följande beskrivs hur ledamöterna utses i Rikspolisstyrelsens styrelse, i länsstyrelsens styrelse och i polisstyrelsen.

Rikspolisstyrelsens styrelse består för närvarande av åtta personer. Förutom rikspolischefen och chefen för Säkerhetspolisen ingår sex förtroendevalda fyra är riksdagsledamöter. Ledamöter-

personer, varav

regeringen. Rikspolischefen är styrelsens ordförande. na utses av

Länsstyrelsens styrelse skall, utöver landshövdingen, bestå

av fjorton ledamöter som utses genom val. Valet förrättas landstings-

av fullmäktige. Särbestämmelse finns beträffande styrelsen för Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Ledamöterna är till övervägande del

kommunalråd, landstingsråd eller riksdagsledamöter. Bland dessa är

flest ledamöter kommunalråd. Landshövdingen är ordförande i styrelsen och tillsätts genom beslut av regeringen.

Polisstyrelsen består länspolismästaren, i förekommande fall

av av biträdande länspolismästaren, och det antal valda ledamöter, lägst

av sex, som länsstyrelsen bestämmer. Styrelsens ledamöter, utom länspolismästaren och biträdande länspolismästaren, väljs kommunfull-

av mäktige, om polisdistriktet omfattar endast kommun, och

en annars av landstingsfullmäktige. Om det i polisdistriktet finns en kommun som

inte ingår i landstinget, skall valet förrättas landstingsfullmäktige

av

och kommunfullmäktige med den fördelning mellan dem

som

länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. Antalet valda

ledamöter i polisstyrelsema varierar kraftigt. ledamöter

Det är t.ex. sex i polisstyrelsen vid Polismyndigheten i Visby, medan det är fjorton ledamöter i polisstyrelsen vid Polismyndigheten i Skåne. De valda ledamöterna i polisstyrelsen utser bland sig ordförande.

en

styrelseledamöter i andra

organ

Av intresse i detta sammanhanget kan att närmare på hur andra

vara se verksamheter är organiserade. Åklagarväsendet har en verksamhet

som är näraliggande polisens. Inom åklagarväsendet finns inga myndighetsstyrelser, eftersom ansett att lekmannainflytande är

man behovet av

begränsat. Hos Riksåklagaren finns dock rådgivande nämnd. Inom

en många andra myndigheter har ansett att det förelegat ett behov

man av medborgarinflytande. I det följande hur ledamöter utses inom

anges Vägverket, Tullverket, Arbetsmarknadsverket, skatteförvaltningen och exekutionsväsendet.

Vägverket

Inom Vägverket förekommer förtroendemannainflytande endast i Vägverkets styrelse. Styrelsen regeringen. En ledamöterna

utses av av är ordförande. För närvarande finns det nio ledamöter i styrelsen, inklusive generaldirektören. Av dessa ledamot riksdagsman och

är en en annan kommunalråd. I övrigt utgörs styrelsen huvudsakligen av representanter för näringslivet och intresseorganisationer.

Överväganden och förslag 57

Tullverket

Även inom Tullverket är lekmannaintlytandet begränsat. Tullverket är organiserat i en centralmyndighet, Generaltullstyrelsen, och tolv regionala tullmyndigheter. Lekmarmainflytande finns endast i Generaltullstyrelsens styrelse, som utses av regeringen. Den består för närvarande ledamöter, generaltulldirektören medräknad. General-

av sex tulldirektören är styrelsens ordförande. Av de övriga ledamöterna är två

från transportbranschen och två är riksdagsledamöter.

Arbetsmarknadsverket

Arbetsmarknadsverket omfattar Arbetsmarknadsstyrelsen AMS och en länsarbetsnämnd i varje län. AMS är central förvaltningsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och länsarbetsnärnnden är regional myndighet för sådana frågor.

AMS leds av en styrelse som utses av regeringen. Styrelsen består

ordförande och generaldirektören samt sex andra ledamöter. av en Bland ledamöterna skall det finnas personer med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden.

Länsarbetsnämnden leds av en styrelse, som utses av regeringen. Landshövdingen är ordförande i styrelsen. Styrelsen består i övrigt av chefen för länsarbetsnämnden och högst åtta andra ledamöter. Även bland dessa ledamöter skall det finnas personer med särskild insikt i förhållandena på arbetsmarknaden.

Skatteförvaltningen

Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om bl.a. skatter. Verkets styrelse består för närvarande av nio valda ledamöter,

regeringen. Av dessa är fyra riksdagsledamöter. De övriga som utses av ledamöterna är huvudsakligen representanter för olika organisationer. Generaldirektören är styrelsens ordförande.

På regional nivå gäller att det för tiden fram till den 1 januari 1999 finns en skattemyndighet i varje län. Därefter ersätts dessa myndigheter

tio regionala skattemyndigheter. Skattemyndighetens styrelse utses av

regeringen. Styrelsen består högst tio ledamöter inklusive chefen av av för Skattemyndigheten, som också är ordförande. Finansdepartementet bereder tillsättningarna. Departementet tar mandatsiffroma efter riksdagsvalet fördelning mellan partierna efter valsiffroma i

och gör en de olika regionerna. Departementet tillfrågar därefter partidistrikten i

länen om förslag på kandidater. Regeringen har som utgångspunkter vid valet av ledamöter att representationen skall få geografisk

en spridning och att hälften av ledamöterna skall kvinnor.

vara

Exekutionsväsendet

Riksskatteverket är också central förvaltningsmyndighet för bl.a. frågor om verkställighet enligt utsökningsbalken och andra författningar. Kronofogdemyndigheten är regional myndighet för bl.a. sådana frågor.

Det finns tio kronofogdemyndigheter. Kronofogdemyndighetens

styrelse består av högst tio personer. Regiondirektören ingår i styrelsen och är dess ordförande. Styrelseledamöterna utses av regeringen. Valet av ledamöter till styrelserna i kronofogdemyndighetema sker på motsvarande sätt som valet ledamöter till de regionala skatte-

av myndighetema. För kronofogdemyndighetens styrelse tillkommer att bl.a. Advokatsamfundet och Bankmarmaförbundet får ena sig om en kandidat.

3.3.2 Finns behov sättet att utse

av förändring av

styrelseledamöter

Med lekmarmastyrelse avses en styrelse där andra ledamöter än tjänstemän vid myndigheten deltar. De viktigaste motiven för att ha lekmannastyrelser brukar anges vara behovet av insyn, inflytande, intresserepresentation, samordning och sakkunskap. Polisverksamheten är statlig verksamhet. Ändå utses inte ledamöterna i de regionala och

en lokala styrelserna av något statligt organ.

Länsstyrelsens lekmannastyrelse inrättades år 1971 för att ge länsstyrelsens verksamhet och beslut bättre förankring i länet. Fram

en till år 1977 utsågs hälften av ledamöterna av landstingen och de landstingsfria kommunerna och hälften regeringen. Därefter

av ändrades valsättet till det som gäller i dag, dvs. att de fjorton ledamöterna utses av landstingen och de landstingsfria kommunerna. Avsikten med ändringen var bl.a. att länsstyrelsens beslut skulle bättre förankras hos de politiska partierna. Att det inrättades en styrelse som först delvis och sedan helt utsågs av landstingen och de landstingsfria kommunerna innebar inte att länsstyrelsen ställdes under något regionalt politiskt ansvar, utan länsstyrelsen skulle även fortsättningsvis vara ett statligt organ. Landstingen och de landstingsfria kommunerna skulle enbart fungera valsammanslutningar.

som

Det har ofta diskuterats om det är lämpligt att landstingen och de landstingskommunala organen väljer styrelse för ett statligt

organ. Regionberedningen angav i sitt betänkande Regional framtid SOU 1995:27 att beredningen ansåg att länsstyrelsen inte skulle ha några

av landstingen utsedda styrelseledamöter och angav att om länsstyrelsen skulle ha en styrelse borde ledamöterna utses regeringen.

av

Regionberedningen genomförde våren 1994 en enkät till de ordinarie ledamöterna i länsstyrelsemas styrelser för att få uppgifter

om hur ledamöterna såg på styrelsens roll, funktion och uppgifter. Regionberedningen angav i sitt betänkande att många ledamöter kände att de verkade i ett oklart ansvarsförhållande och att de osäkra på

var om de beslutade som företrädare för staten, landstingen och kommunerna eller för de partier som nominerat dem.

Även länsstyrelsemas för den statliga förvaltningen i

om ansvar länet tydliggjorts genom en inledande paragraf i den nya länsstyrelseinstruktionen, som trädde i kraft den i januari 1998, finns hos länsstyrelserna i viss mån en dubbelroll på så sätt att de företräder länsintressen inför statsmakten och statsmakten inför länsintressen.

Det finns även en risk för att ledamöterna i polisstyrelsema upplever att de har en dubbelroll i sina styrelseuppdrag, på så sätt att de anser sig företräda kommunala intressen och inte statliga sådana. Ledamöterna i polisstyrelsema skall väljas så att kommunal verksamhet blir företrädd bland dem. Vid valet bör det också beaktas att de olika delarna av polisdistriktet och om möjligt alla kommuner i distriktet blir representerade. Därmed finns risk för att ledamöterna upplever att de bör sätta kommunala intressen i centrum. Detta kan bl.a. leda till att statsmaktemas prioriteringar f°ar stå tillbaka för lokala intressen.

3.3.3 Kommitténs slutsatser

De förtroendevalda har viktiga uppgifter t.ex. när det gäller att inom ramen för statsmaktemas beslut ange Verksamhetsmål för polisen och

att göra prioriteringar i verksamheten. Vad som är verksamhetsmässigt

önskvärt är inte alltid resursmässigt möjligt. Det viktig uppgift för

är en de förtroendevalda att, inom ramen för statsmaktemas beslut, göra de politiska prioriteringar och avvägningar erfordras. På grund av den

som dubbelroll som kommit att utvecklas i styrelserna inom polisväsendet finns ett behov av att klargöra att ledamöterna företräder staten i arbetet i styrelserna.

Ett sätt att tydliggöra att verksamheten är statlig är att regeringen utser ledamöterna i polismyndighetens styrelse. Därmed markeras vikten av uppdraget. Det är angeläget att de förtroendemän som ingår i

polisstyrelsen har ett brett samhällsengagemang, men det är också viktigt med särskild kompetens med avseende på frågor polis-

om verksamhet och frågor som berör sådan verksamhet. Polisstyrelsen kan genom att regeringen utser ledamöterna få en stark ställning. Om regeringen utser styrelseledamötema undviker man också den dubbelroll som utvecklats enligt vad kommittén anfört i avsnittet ovan. Det bör också vara regeringen som utser ordförande och vice ordförande i styrelsen.

Då ledamöterna utses bör en allsidig sammansättning eftersträvas. Sättet som ledamöterna i skattemyndighetemas styrelser utses på bör användas som förebild. Utgångspunkt då ledamöterna utses bör således vara valresultatet i riksdagsvalet. Representationen bör få en geografisk spridning. Det är också viktigt att eftersträva att hälften av ledamöterna skall vara kvinnor.

Antalet valda styrelseledamöter i länsstyrelsens styrelse uppgår till fjorton. I polisstyrelsema är antalet normalt sett inte lika stort. I drygt hälften av styrelserna understiger antalet ledamöter tio, men i två av de största länen är antalet fjorton. Med hänsyn bl.a. till att länen storleksmässigt skiljer sig är det lämpligt att antalet ledamöter kan variera mellan olika polisstyrelser. Antalet bör vara så stort att man kan erhålla så god kompetens och representation i olika avseenden som möjligt. Samtidigt bör antalet i någon mån begränsas så att styrelsen kan bli ett hanterligt och arbetsdugligt organ. Frågan om hur stort antal ledamöter som skall ingå i polisstyrelsen bör emellertid regleras i förordningsform.

Det bör finnas ett krav på svenskt medborgarskap för ledamöterna i polisstyrelsen. Kommunaldemokratiska kommittén Ds C 1983:4 och diskrimineringsutredningen Ds A 1984:6 tog upp frågan om medborgarskapskravet borde finnas kvar i en rad författningar. På grund av proposition l985/86:7 om utlänningars rättsliga ställning har riksdagen beslutat att kravet på svenskt medborgarskap skall avskaffas på flera områden, där kravet på anknytning till Sverige kan tillgodoses på annat sätt bet. 1985/86 Lu 12, rskr. 33. I propositionen angavs att kravet på svenskt medborgarskap för styrelseledamötema i polisstyrelsen inte kunde efterges med hänsyn till att polisstyrelsen handlade frågor som var svåra att förena med ett utländskt medborgarskap, t.ex. frågor om försvars- och beredskapshandläggning. Kommittén delar bedömningen att polisstyrelsens uppgifter och befogenheter är sådan karaktär att måste kräva svenskt

av man medborgarskap hos ledamöterna.

Överväganden och förslag 61

3.4 Skall finnas att inrätta

möjlighet polisnämnder och närpolisråd

I detta avsnitt behandlar kommittén frågan det bör finnas

om möjlighet att inrätta organ under polisstyrelsen. Kommittén föreslår att det fortsatt bör finnas möjlighet att inrätta polisnämnder och närpolisråd. Polisstyrelsen bör avgöra om polisnämnder skall inrättas. Kommittén anser att antingen länspolismästaren eller den ställföreträdande polischefen skall vara ledamot av polisnämnden. Därutöver bör polisstyrelsen kunna bestämma att polisområdeschefen skall ingå ledamot nämnden. Polislagen bör ändras

som av i enlighet härmed. Vad anges att chef för arbets-

som om en en enhet skall kunna ingå i polisnämnden bör därvid tas bort. I övrigt bör de regler gäller för valet ledamöterna i polisnämnden

som av vara oförändrade.

Kommittén anser att den rätt som chefen för åklagarmyndigheten eller dennes ersättare har att närvara och yttra sig och få sin mening antecknad vid polisnämndens sammanträden bör finnas kvar. Även personalföreträdares rätt att närvara och yttra sig vid sammanträdena bör finnas kvar oförändrad.

3.4.1 Gällande regler för och

polisnämnder närpolisråd

Polisnämnder

Möjligheten för polisstyrelsen att inrätta polisnämnder infördes den 1 januari 1991 för att bredda den demokratiska basen i polisverksamheten, genom att fler lekmän bereddes tillfälle att delta i

berednings- och beslutsprocessen vid polismyndigheten. Verk-

samhetens förankring i olika kommuner eller delar av en kommun avsågs att stärkas genom att lekmän med lokal anknytning utsågs i nämnden. I propositionen angavs att det i första hand torde bli aktuellt att inrätta polisnämnder för storstadsmyndighetema och de polismyndigheter vars distrikt omfattar flera kommuner eller annars har en vidsträckt yta prop. 1989/902155. I propositionen också att

angavs det var polisstyrelsens sak att bestämma om det skulle inrättas polisnämnder vid polismyndigheten och att bestämma om nämndernas geografiska ansvarsområden. Det ansågs naturligt att anknyta dessa

områden till distriktets indelning i polisområden, vaktdistrikt eller vaktområden.

Polisstyrelsen får således inrätta en eller flera polisnämnder för att under styrelsen leda polismyndigheten inom den eller de delar av polisdistriktet som styrelsen bestämmer. Polisnämndens ledamöter, lägst fem och högst tio utses av polisstyrelsen. Därutöver ingår länspolismästaren i nämnden. Polisstyrelsen får bestämma att också en chef för en arbetsenhet inom nämndens område skall ingå i polisnämnden. För de valda ledamöterna i polisnämnden skall lika

många suppleanter väljas. De ledamöter och suppleanter som utses

genom val skall vara svenska medborgare, vara bosatta inom distriktet och ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige. De bör väljas så att erfarenhet kommunal verksamhet blir företrädd bland dem.

av Ledamöterna och suppleantema i polisnämnden utses för högst fyra år. De utser bland sig en ordförande och vice ordförande.

en

Närpolisråd

En inriktning mot lokalt knuten polisverksamhet har skett genom närpolisverksamheten. Införandet av sådan verksamhet sker successivt över hela landet. Närpolisverksamheten skall vara basen för polisens verksamhet. Den organisatoriska uppbyggnaden närpolisen är i stort

av sett avslutad. Närpolisverksamhet innebär att polisarbetet skall bedrivas

problemorienterat i lokalt knutna enheter i geografiskt begränsade

områden. Därmed avser man att tillskapa bättre förutsättningar för en breddad och utvecklad samverkan lokalt. Polisverksamheten i

närpolisorganisationen bygger på att polisen arbetar synligt och förebyggande. Den skiljer sig från den tidigare kvarters-

polisverksamheten i flera avseenden, bl.a. genom att närpolisen organiseras i större enheter med för de flesta slag av

ansvar polisverksamhet inom ett visst geografiskt område, såsom före-

byggande polisverksamhet, övervakning, utredning av vardags-

brottslighet och service till allmänheten. Arbetet i närpolisenhetema skall bedrivas i samarbete med enskilda individer, myndigheter, föreningar och näringsidkare.

Som en del i genomförandet av närpolisreformen infördes

möjligheten att inrätta närpolisråd den 1 april 1994. Vid en polismyndighet kan det således finnas närpolisråd för

och andra organ samråd och samverkan mellan myndigheten och andra myndigheter eller allmänheten.

Överväganden och förslag 63

Lokala brottsförebyggande råd

Näraliggande organ är de lokala brottsförebyggande råden. De är inte polisorgan, utan kommunal inrättas för att genomföra

organ som intentionerna som regeringen presenterade i juni 1996 i skriften Allas vårt ansvar ett nationellt brottsförebyggande program Ds 1996:59.

- I skriften behandlades ett förändringsarbete med syfte att stärka de insatser som görs lokalt för att förebygga brott. I skriften angavs att ett lokalt brottsförebyggande råd kunde bli ett värdefullt komplement till närpolisråden. Regeringen angav att ett lokalt brottsförebyggande råd borde bestå av företrädare för kommun, polis, socialtjänst, skola och t.ex. representanter för fritidsnämnd, hälso- och sjukvård, arbetsförmedling samt alkohol- och narkomanvård. Det borde också enligt regeringen ingå enskilda, föreningar, företag och organisationer. Kommittén för brottsförebyggande arbete tillsattes för att genomföra intentionerna i programmet.

Kommittén avgav en rapport i januari 1998. I rapporten redovisade kommittén resultatet av en enkät till landets kommuner avseende bl.a. kommunernas erfarenheter av brottsförebyggande arbete. Undersökningen utfördes under hösten 1996. Kommunerna uppgav i undersökningen att arbetet oftast avsåg ett samarbete mellan socialtjänst, skola och polis, men att det också var vanligt att barnomsorgen, fritidsverksamheten och kultursektom engagerades i arbetet. Det verkade vara mindre vanligt att andra aktörer som t.ex. näringsliv, försäkringsbolag eller frivilligorganisationer medverkade. Ett tjugotal kommuner bedrev sin brottsförebyggande verksamhet genom lokala brottsförebyggande råd.

I rapporten redovisade kommittén också resultatet av en enkät till

regionala organ länsstyrelserna, länspolismyndighetema, lands-

-tingen och länsförbunden som utfördes under våren 1997. Kommit-

-tén angav att av dessa organ var det framförallt länspolismyndighetema som medverkade i organiserat brottsförebyggande arbete. Enligt undersökningen varierade formerna för detta arbete. Samverkan skedde

bl.a. med försäkringsbolag. Länspolismyndighetema ansåg sig kunna

bidra till det brottsförebyggande arbetet bl.a. genom informationsinsatser till allmänheten och företagare.

64 Överväganden och förslag

Lokala organ inom andra myndigheter

Det kan även i detta sammanhang intresse att hur styrningen

vara av se av den lokala verksamheten organiserats i andra organ. I det följande anges vad som gäller för lokala nämnder inom Arbetsmarknadsverket

och skattetörvaltningen.

Arbetsmarknadsverket

Under länsarbetsnämnden bör det bl.a. finnas arbetsförmedlings-

en nämnd i varje kommun. Arbetsförmedlingsnämnden är ett samarbetsorgan som har till uppgift att utforma den arbetsmarknadspolitiska verksamheten från lokala förutsättningar och behov. Länsarbetsnämnden skall överlåta arbetsförmedlingsnämnden att besluta i

frågor som arbetsförmedlingsnämnden lämpligen bör pröva. En sådan

överlåtelse skall framför allt avse frågor där ett utökat ansvar för nämnden påtagligt ökar förutsättningarna för en lokal anpassning av verksamheten.

Nämnden består av en ordförande och det antal ledamöter som länsarbetsnämnden bestämmer. I nämnden skall det finnas företrädare för länsarbetsnämnden, för arbetsförmedlingen, för den eller de kommuner som berörs, för det lokala näringslivet och för lokala arbetstagarorganisationer. En majoritet av ledamöterna i nämnden, däribland ordföranden, skall utses förslag av den eller de kommuner som berörs och representantema för de lokala arbetstagarorganisationerna skall utses på förslag av berörda organisationer.

Skatteförvaltningen

Varje skattemyndighet har ett eller flera skattekontor. Vid varje skattekontor finns en skattenämnd. Dessa är inrättade för att tillgodose ett behov av insyn och inflytande från ett förtroendemarmaorgan.

Ordföranden och vice ordföranden i skattenämnden skall vara tjänstemän vid skattemyndigheten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer det antal övriga ledamöter i skattenämnden som skall finnas vid varje skattekontor. Val av ledamot i skattenämnd förrättas landstingsfullmäktige. Särbestämmelser

av finns för Gotlands län.

3.4.2 Har polisnämnder och inrättats vid

närpolisråd polismyndighetema

Polisstyrelsema har utnyttjat möjligheten att inrätta polisnämnder i drygt hälften av polismyndighetema. I de tre största polismyndighetema, polismyndighetema i Stockholms län, i Västra Götaland och i Skåne, finns polisnämnder inrättade eller beslut sådana nämnder är

om att vänta. Antalet nämnder varierar mellan två och åtta. Nämndernas geografiska område motsvarar ofta de tidigare polismyndigheternas områden.

Möjligheten att inrätta närpolisråd har utnyttjats i mycket liten omfattning. Beslut om att inrätta sådana råd har fattats i endast fem polismyndigheter. Vid de polismyndigheter där det finns närpolisråd finns det också, med ett undantag, polisnämnder. I det följande lämnas som exempel en beskrivning av de ställningstaganden polisstyrelserna

gjort i fråga om polisnämnder eller närpolisråd vid polismyndighetema

i Värmland, Uppsala, Örebro, Södermanlands och Västmanlands län.

Vid sammanträde i oktober 1997 vid Polismyndigheten i Värmland beslutade polisstyrelsen att närpolisråd skulle inrättas i varje kommun i stället för polisnämnder. Det angavs i beslutet att rådens sammansättning skulle anpassas efter lokala förutsättningar och att olika typer av intresseorganisationer och näringslivet borde vara representerade. Närpolischefema fick i uppdrag att efter kontakt med respektive kommunstyrelse lämna förslag till utformningen av närpolisråd. Polisstyrelsen att tio ett riktmärke för hur många

angav personer var personer som skulle ingå i rådet och att nårpolischefen skulle vara

föredragande i rådet.

Polisstyrelsen vid Polismyndigheten i Uppsala län beslutade vid sammanträde i september 1996 att inte inrätta något närpolisråd, med hänsyn till att resurser for sådant råd saknades. I beslutet angavs att polisdistriktets olika delar blivit väl representerade genom att ledamöterna i polisstyrelsen utsetts med beaktande av vad som sägs i polislagen. I beslutet också att polisstyrelsen ställde sig positiv

angavs till att delta i informationsmöten och andra sammankomster. Inte heller polisnämnder har inrättats inom polismyndigheten.

I Polismyndigheten i Örebro län har valt att inte inrätta

man närpolisråd. I varje kommun i länet finns ett brottsförebyggande råd, med ett kommunalråd som ordförande. Rådet består i övrigt av

förvaltningschefer, polisområdeschefen, i några råd en representant för

landstinget, branschorganisationer mil., efter hur de lokala förhållandena ser ut. Vid polismyndigheten finns fyra polisnämnder.

Polisstyrelsen vid Polismyndigheten i Södermanlands län beslutade under år 1997 att inte inrätta polisnämnder. Polisstyrelsen angav att den

3SOU1998.7-I

66 Överväganden och förslag

i stället önskade att ett mera aktivt och utvecklat samarbete i

brottsförebyggande syfte, gäma i form lokala brottsförebyggande

av råd, kom till stånd i varje polisområde. Genom att antalet ledamöter i polisstyrelsen vid bildandet länsmyndigheten ökades från sju till

av tretton uppnåddes enligt polisstyrelsen tillräcklig geografisk och politisk representation. Närpolisråd förekommer inte heller i polisdistriktet.

Vid Polismyndigheten i Västmanlands län har fem polisnämnder och elva närpolisråd inrättats. Polisnämndema har i princip inte någon beslutsfunktion, utan har huvudsakligen uppgifter omfattar

som kontroll av verksamheten och information till allmänheten samt att yttra sig över frågor som polisstyrelsen har att besluta om.

3.4.3 Finns det behov att inrätta

av möjlighet polisnämnder under polisstyrelsen

Det är angeläget att goda kontakter mellan polisen och andra organ och enskilda säkerställs. Alla myndigheter skall enligt förvaltningslagen hjälpa varandra inom för den verksamheten. Även i

ramen egna polislagen anges en allmän skyldighet för polisen att samarbeta med andra myndigheter och organisationer, verksamhet berör

vars

polisverksamheten. Med myndigheter avses både statliga och

kommunala sådana. Polisens samarbete med myndigheterna inom socialtjänsten framhålls som särskilt betydelsefull och det åligger polisen att underrätta dessa myndigheter förhållande bör

om som föranleda någon åtgärd från dem. Ett samarbete med andra myndigheter och organisationer kan vara en förutsättning för att polisarbetet skall bli framgångsrikt.

Polisen skall enligt polisförordningen i sin verksamhet uppmärksamma och beakta krav och önskemål från dem som bor och verkar i polisdistriktet. Polisen skall därför arbeta på ett sådant sätt att ett gott förhållanden utvecklas mellan polisen och allmänheten. Verksamheten skall präglas tillgänglighet och synlighet. Polisen bör

av ge medborgarna råd och stöd och det gäller särskilt dem som utsatts för brott. I dessa hänseenden är det viktigt med ett lokalt i

engagemang polisfrågor och att man från kommunalt håll stödjer den lokala polisverksamheten. Kommunerna för många de åtgärder från

svarar av det allmärmas sida kan bidra till att förebygga brott och öka

som tryggheten. Det är angeläget att ett samband mellan den kommunala verksamheten och den polisiära inarbetas. Ett sådant samband kan upprättas genom den närmare lokala förankring som en polisnämnd kan åstadkomma.

Överväganden och förslag 67

Möjligheten att inrätta polisnämnder har inte utnyttjats vid alla polismyndigheter. inte heller avsikten då möjligheten infördes.

Det var

Det är huvudsakligen i de mindre polisdistrikten, räknat efter

befolkningsmängden, som polisnämnder inte inrättats. Polisdistrikten skiljer sig i en mängd avseenden. Intresset av att inrätta polisnämnder är därmed inte detsamma i de skilda distrikten. Distrikten följer numera länsindelningen och är mycket olika varandra såväl till geografisk storlek som till antalet invånare. Som en jämförelse kan anges att polismyndighetema i Stockholms län, i Västra Götaland och i Skåne omfattar hälften av landets befolkning, medan den andra halvan bor i de övriga distrikten. Brottsligheten skiljer sig också i de skilda distrikten. De tre angivna myndigheterna rymmer tillsammans ca 58 procent av polisväsendets resurser, den centrala nivån undantagen, medan resterande ca 42 procent är uppdelade på de övriga polismyndighetema.

För att beslut av lekmannaledamötema vid de stora polismyndighetema inte skall fattas långt från verksamheten, utan lokal förankring, bör det finnas möjlighet att föra över en del av polisstyrelsens uppgifter till polisnämnder även framdeles. Genom att inrätta polisnämnder vid de större myndigheterna säkras medborgarinflytandet. Polisnämndema kan också bidra till ett ökat informationsutbyte mellan polisen och allmänheten. Möjligheten att inrätta polisnämnder bör således finnas. Det bör dock framhållas att det endast bör vara aktuellt att inrätta polisnämnder i de stora polismyndighetema. Vid små och medelstora myndigheter kan det finnas anledning att i stället för att inrätta polisnämnder se över behovet av rådgivande organ, som också kan utveckla ett lokalt kontaktnät. En förutsättning för att polisnämnder skall inrättas är att polisdistriktet är indelat i polisområden.

En annan förutsättning är att polisnämndema erhåller verkliga beslutsbefogenheter. En orsak till att nämnder inte inrättats i många polismyndigheter kan vara att med både länsstyrelsens styrelse och polisstyrelsen som beslutar i polisfrågor har det inte funnits några meningsfulla uppgifter kvar till polisnämndema. Det saknas anledning att inrätta polisnämnder om inte dessa erhåller ett reellt inflytande. Det är inte meningsfullt med en organisationsform som ger sken av att det finns ett lokalt inflytande utan att något sådant finns. Beslutsbefogenheter måste delegeras annars saknar arbetet i nämnderna mening. Om man finner att några sådana befogenheter inte bör överlåtas bör man istället pröva behovet ett närpolisråd.

av

3.4.4 Finns det behov att inrätta

av möjlighet närpolisråd

Vad som anförts i avsnittet vikten att upprätta goda

ovan om av kontakter mellan polisen, andra och enskilda har naturligtvis

organ också betydelse vid ett övervägande behov att inrätta närpolisråd

om av finns. Det är angeläget att ett vitt förgrenat kontaktnät utvecklas lokalt med ett arbete inriktat på konkreta åtgärder aktuella problem och

av möjligheten att inrätta närpolisråd bör därför finnas. Ett närpolisråd kan anpassa sitt arbete efter de skiftande förhållanden råder i länet.

som Rådet kan peka på förhållanden som behöver åtgärdas, vilket kan leda till att förutsättningarna för att verksamheten skall få ändamålsenlig

en inriktning ökar. I rådet kan ett meningsfullt informationsutbyte komma till stånd och konstruktiva förslag på åtgärder lämnas.

Reglerna som medger att närpolisråd inrättas har hittills fått litet genomslag, vilket kan bero på att man ansett det verkningsfullt att i

mer stället delta i lokala brottsförebyggande råd, som inrättats av kommunerna. Om det finns ett väl fungerande lokalt brottsförebyggande råd bör pröva det lokala samarbetet bättre kan

man om utvecklas i detta. För att ett ändamålsenligt arbete skall kunna utvecklas bör de lokala krafterna koncentreras till ett råd. Både ett närpolisråd och ett lokalt brottsförebyggande råd bör därför inte inrättas på orten. Polismyndigheten bör samråda med kommunerna i den frågan.

3.4.5 Hur skall ledamöterna i utses

polisnämnden

Det är polisstyrelsen som kan bedöma hur effektiva arbetsformer skall kunna åstadkommas i polisdistriktet och som kan ta ställning till om det finns anledning att inrätta polisnämnder. Det bör därför

vara polisstyrelsen som fattar beslut om att inrätta sådana organ. Medborgarinflytandet på lokal nivå bör inte formaliseras alltför mycket, med hänsyn till att förhållandena skiljer sig i landet. Eftersom det inte finns behov av polisnämnder i alla polismyndigheter bör det inte finnas något krav på att inrätta något organ under polisstyrelsen.

Länspolismästaren bör i regel vara ledamot av polisnämnden även i framtiden. Med hänsyn till att det kan komma att inrättas relativt många polisnämnder vid de stora polismyndighetema bör det dock finnas möjlighet att den biträdande länspolismästaren är ordinarie ledamot

av polisnämnden i stället för länspolismästaren. Kommittén

anser som förut sagts att polisnämnder endast bör inrättas i de polisdistrikt

som delats in i polisområden. Polisstyrelsen bör ha möjlighet att bestämma att chefen för ett sådant område också skall ingå i nämnden. Det saknas

anledning att en chef för en arbetsenhet skall ingå i nämnden. Den

möjlighet som polisstyrelsen har idag enligt polislagen att bestämma att

en sådan chef skall ingå i nämnden bör därför tas bort. Vad som anges i polisförordningen om att länspolismästaren kan sätta en chef för en arbetsenhet som ingår i nämnden i sitt ställe bör också tas bort.

När polisstyrelsen beslutar att inrätta polisnämnder bör styrelsen också besluta om vilka personer som skall delta i nämnden och hur många de skall vara. Det saknas anledning att utöver vad som nyss sagts ändra de regler som gäller för närvarande, vad avser t.ex. ramen för hur många ledamöterna i nämnden skall vara och valet av ordförande.

I fråga om medborgarskap gäller samma förhållande som vid valet av ledamöter till polisstyrelsen, eftersom polisnämnden också kan komma att besluta i frågor inte är förenliga med ett utländskt

som medborgarskap. Kravet på svenskt medborgarskap för ledamöterna i polisnämnden bör således finnas kvar.

För valet av ledamöter bör också i framtiden gälla att de skall vara bosatta inom distriktet och ha rösträtt vid val av kommunfullmäktige. Som riktlinjer bör gälla att de bör väljas så att erfarenhet av kommunal verksamhet blir företrädd bland dem. Det är också angeläget att eftersträva att hälften av ledamöterna skall vara kvinnor.

Den rätt som chefen för åklagarmyndigheten eller dennes ersättare har att närvara och yttra sig och få sin mening antecknad vid

polisnämndens sammanträden enligt polisförordningen är liksom när

det gäller polisstyrelsens sammanträden angelägen och bör finnas kvar.

Även personalföreträdares rätt enligt personalföreträdarförordningen att

närvara och att yttra sig vid sammanträdena bör finnas kvar.

3.4.6 Ledamöterna i

närpolisrådet

Ett närpolisråd har endast en rådgivande funktion. Utgångspunktema

vid valet av ledamöter är därför andra än vid valet av ledamöter till

polisnämnden. Närpolisrâdet fattar inte beslut om polisverksamhet och

hanterar därmed inte frågor där anknytningen till Sverige har betydelse. Det saknas därför anledning att ha ett krav svenskt medborgarskap för ledamöterna i rådet. Tvärtom är det angeläget att även invandrare deltar i det samarbete som kan utvecklas i rådet. Den sammansättning som ett råd kan ha varierar naturligtvis efter de lokala förutsättningarna. Föreningar på orten, olika typer av intresseorganisationer och näringslivet kan t.ex. representerade. Andra myndigheter bör

vara också vara representerade. Inte minst gäller det myndigheter med verksamhet som har särskild betydelse för polisarbetet. Så kan det t.ex.

vara lämpligt att kommunala förvaltningschefer inom sektorer

som ansvarar för skola och fritid deltar i rådet. Det är också angeläget att man eftersträvar jämn könsfördelning bland ledamöterna.

en

3.5 Ansvars- och mellan

arbetsfördelningen

de skilda

organen

I detta avsnitt redovisar kommittén sin på fördelningen

syn av ansvar och arbetsuppgifter mellan de skilda organen. Kommittén föreslår att huvuddelen av länsstyrelsens nuvarande ansvar och arbetsuppgifter förs över till polismyndigheten och där hanteras av polisstyrelsen eller myndighetschefen. Polisstyrelsen bör besluta i viktigare frågor och bör ha den allmänna skyldighet

som länsstyrelsen haft i fråga om att se till att statsmaktemas

prioriteringar och riktlinjer får genomslag i polisarbetet, att

verksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande av rättssäkerhetens krav samt att förvaltningen inom distriktet fungerar väl. Tillsynsansvaret över polisverksamheten bör dock inte polisstyrelsen ha. Polisstyrelsen bör besluta polismyndighetens

om arbetsordning, vari bl.a. bör regleras vem som fullgör länspolismästarens och hans eller hennes ställföreträdares uppgifter då de har förhinder. En del länsstyrelsens nuvarande uppgifter bör

av hanteras av länspolismästaren. Det gäller t.ex. rätten att meddela föreskrifter när det gäller administrativa frågor, förbindelsetjänst och larmrutiner m.m. Beslut i fråga om anställning av polispersonal bör inte fattas av polisstyrelsen utan av länspolismästaren. Länspolismästaren bör också fatta beslut i frågor om arbetsfördelning och polisförstärkning. En polisnämnd bör oförändrat kunna tilldelas de uppgifter den kan tilldelas med

som dagens regler. Regeringen bör bestämma namn på polisdistriktet och därmed också på polismyndigheten, bör ha ett mot-

som svarande namn. Antalet ledamöter i polisstyrelsen bör beslutas av regeringen, då den utser ledamöterna. Polislagen bör ändras så att det anges att länet utgör ett polisdistrikt.

3.5.1 Vilket beslutar om vad enligt dagens

organ

regler

Arbets- och ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsens styrelse, landshövdingen, länspolismästaren, polisstyrelsen och polisnämnden är i flera avseenden otydlig med nuvarande förhållanden. Som angetts tidigare beror det till stor del på den nuvarande organisationens utformning. Det är viktigt att ansvar och befogenheter är tydligt fördelade mellan de skilda beslutsfattande organen. Med den förändring av styrorganisationen som kommittén föreslår bör preciseras vem som ansvarar för olika uppgifter. De regler som styr fördelningen av detta ansvar återfinns huvudsakligen i de lagar och förordningar som angetts ovan under avsnitt 2.1 om polisväsendets styrorgan. I det följande beskrivs hur ansvaret fördelas mellan de skilda organen.

Den lokala polisorganisationens ansvarsområden

Polisdistriktet utgör verksamhetsområde för polismyndigheten. I princip är polismyndighetens verksamhet begränsad till det egna distriktet. Regeringen eller den myndighet regeringen utser kan

som dock enligt polislagen bestämma i vad mån en polismyndighet skall bedriva verksamhet utanför sitt distrikt 4 § PL. Bestämmelsen- som skall ses mot bakgrund av den ordning med flera distrikt i varje län som tidigare rådde tar enligt förarbetena i första hand sikte på

-länsgemensamma kriminalpolisfunktioner, såsom narkotikarotlar och ekonomiska rotlar. När det endast finns polismyndighet i varje

nu en län benämns i regel sådan verksamhet som myndighetsgemensam. Bestämmelsen avses också ge stöd en föreskrift i polisförordningen som anger att en polisman utanför polisdistriktet bl.a. får fullfölja spaning eller gripa den som har begått brott 5 kap. 7 § PF.

Polismyndighetemas uppgifter

Polismyndigheten beslutar för varje budgetår om sin grundläggande organisation, om inte länsstyrelsen bestämmer annat. Polismyndigheten beslutar också om sin organisation i övrigt, om indelningen av polisdistriktet i polisområden eller andra geografiska ansvarsområden, om stationeringsorter och om fördelningen av personal, om inte något annat följer av polisförordningen, av andra föreskrifter eller av regeringens eller länsstyrelsens beslut 2 kap. 7 § PF. Polismyndig-

72 Överväganden och förslag

heten bestämmer hur många polismän vissa kategorier det skall

om av finnas vid polismyndigheten 7 kap. 15 § PF.

Polismyndighetema skall upprätta planer for polisinsatser vid särskilda händelser samt för skyddet viktigare objekt inom

av

polisdistriktet 2 kap. 8 § PF. Vid Polismyndigheten i Stockholms län

skall finnas beredskapsstyrka för att bekämpa terroraktioner i landet.

en Beredskapsstyrkan får tas i anspråk efter beslut av Rikspolisstyrelsen. En framställan att få ta styrkan i anspråk får göras regional polischef

av 2 kap. 9 § PF, dvs. av länspolismästaren.

Vem fattar beslut på lokal nivå

I polisförordningen finns bestämmelser i vilka fall polisstyrelsen

om skall besluta i frågor som ankommer polismyndigheten och i vilka fall länspolismästaren eller någon arman tjänsteman skall eller får besluta på myndighetens vägnar.

Polisstyrelsen skall avgöra viktigare frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten. Polisstyrelsen skall vidare avgöra viktigare frågor polismyndighetens organisation och arbetsformer,

om frågor större ekonomisk betydelse och frågor i samband med

av anställning vissa befattningshavare 2 kap. 11 § PF. Polisstyrelsen

av fattar beslut anställning kommissarie och yttrar sig vid

om av anställningen vissa andra befattningshavare. En viktig uppgift för

av polisstyrelsen är att besluta om den grundläggande fördelningen av personalresursema. I förarbetena uttalades att det är naturligt att polisstyrelsens medverkan i planeringsprocessen mera väsentliga

avser frågor och frågor som gäller verksamheten över en längre period, t.ex. ett budgetår. De förtroendevaldas arbete koncentreras därför kring den årliga planeringen. Polisstyrelsen skall således inte detaljplanera verksamheten.

De angivna ärendena kan också avgöras av en polisnämnd i den utsträckning styrelsen beslutar 2 kap. 29 § PF. Polisnämnden

som a kan således ha motsvarande uppgifter som polisstyrelsen, men frågorna skall röra sig på ett lokalt plan. Om fråga är principiell eller

mer en påverkar ett annat polisområde, har polisstyrelsen beslutanderätten. Polisstyrelsen f°ar också bestämma att polisnämnden skall bereda ärenden skall avgöras styrelsen. Målet är att ökad samverkan

som av en mellan polisiär och kommunal verksamhet skall uppnås. Polisstyrelsen skall särskilt till att ärenden delegeras till polisnämnder i den

se utsträckning behövs med hänsyn till att polisverksarnheten skall

som

lokalt förankrad 2 kap. ll och 29 a PF. vara

Överväganden och förslag 73

Som ett riktmärke for vilka frågor som bör delegeras har angetts att polisnämnd skall ett faktiskt inflytande över de allmärma en ges polisiära frågorna inom nämndens område. Nämnden kan t.ex. medverka vid verksamhetsplaneringen inom underställda enheter genom att bestämma prioriteringar och enheternas Verksamhetsinriktning. Polisnämnden kan medverka vid beredningen polismyndighetens budget i av de delar rör nämndens ansvarsområden. En polisnämnd är bunden som de riktlinjer polisstyrelsen kan ha meddelat. av som Polisstyrelsen avgör också andra frågor som länspolismästaren hänskjuter till styrelsen 2 kap. ll § PF. Även polisnämnden avgör andra frågor hänskjuts till nämnden polischefen eller av chefen som av for arbetsenhet ingår i nämnden 2 kap. 29 a § PF. Polisstyrelsen som kan också göra uttalanden av allmänt rådgivande natur. Polisstyrelsen får utse eller flera de valda ledamöterna i en av polisstyrelsen eller i polisnämnd att särskilt följa vissa ärenden som en rör bl.a. anmälningar att arbetstagare inom polisväsendet har gjort om sig skyldig till något brott har samband med arbetet eller på annat som sätt förfarit felaktigt i sin myndighetsutövning 6 kap. 3 § PF. Varken polisstyrelsen eller polisnämnden f°ar avgöra frågor som polisledning i särskilt fall 2 kap. ll och 29 PF. Bestämmelavser a tar sikte på den operativa polisledningen, dvs. chefskapet över en serna polisstyrka under pågående arbete. Ärenden inte skall avgöras polisstyrelsen avgörs av som av länspolismästaren eller, ärendena inte behöver avgöras av ensam om länspolismästaren, andra arbetstagare 2 kap. 14 § PF. När det av gäller att bestämma fördelningen mellan länspolismästaren och andra

arbetstagare har polismyndigheten betydande frihet.

en De närpolisråd och andra för samråd och samverkan mellan organ myndigheten och andra myndigheter eller allmänheten kan finnas som vid polismyndighet, skall i huvudsak ha rådgivande funktion. en en

Den regionala polisorganisationens ansvarsområden

Länsstyrelsen för polisverksamheten i länet och skall ha ansvarar tillsyn över den verksamhet bedrivs polismyndigheten i länet som av 6§ PL. Verksamhetsområdet är således begränsat till länet, men möjlighet finns till polisförstärkning över länsgränsema. Länsstyrelsen har uppgifter huvudsakligen övergripande karaktär när det gäller av polisverksamheten i länet. Länsstyrelsens roll länets högsta som polisorgan måste bl.a. mot bakgrund av den tidigare -- som ses ordningen med flera polismyndigheter i varje län- omfattar frågor om planering, resursfördelning, samordning, samverkan och tillsyn.

Länsstyrelsen beslutar polismyndighetens arbetsordning på förslag

om av polismyndigheten. Länsstyrelsen beslutar också sin om egen

arbetsordning.

Länsstyrelsen har i stor utsträckning möjlighet att delegera sina

beslutsbefogenheter i polisfrågor till polismyndigheten. Det finns dock

vissa befogenheter länsstyrelsen inte kan delegera. Det gäller som länets indelning i polisdistrikt, på polisdistrikt och hur många namn valda ledamöter skall ingå i polisstyrelsen. Länsstyrelsen fattar som beslut om anställning polisintendenter och yttrar sig vid vissa andra av

anställningar. Anmärkas kan också att enligt länsstyrelseinstruktionen skall länsstyrelsens styrelse besluta viktigare frågor polis-

om om verksamheten.

Riktlinjer för polisverksamheten

Länsstyrelsen skall till att de prioriteringar och riktlinjer se som riksdagen och regeringen lägger fast för polisverksamheten får genomslag i polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och att krav på rättssäkerhet iakttas samt att förvaltningen inom länets polis fungerar väl. Länsstyrelsen skall till att länets polis är organiserad på se

ett ändamålsenligt sätt och att polisverksamheten samordnas med

polisverksamhet i andra län 3 kap. 2 § PF. Länsstyrelsen beslutar för varje budgetår polismyndighetens om grundläggande organisation, i den mån länsstyrelsen bestämt att polismyndigheten inte skall besluta organisationen 2 kap. 7 § PF. om

Resursfördelningen skall föregås planeringsverksamhet inom

av ramen

för föreskrifter om planering och uppföljning Rikspolisstyrelsen

som utfärdat 4 kap. 2 § PF. Planering och uppföljning skall ske i

samverkan med åklagarmyndigheten.

För att främja en effektiv verksamhet får länsstyrelsen bestämma om organisation vakthavande befäl och andra frågor rör av som arbetsfördelning inom länet 3 kap. 3 § PF. Om det särskilda skäl av behövs för att främja effektiv verksamhet, f°ar länsstyrelsen en bestämma riktlinjer för polisverksamheten i länet inom för om ramen de riktlinjer som gäller för hela riket. Länsstyrelsen får, inte om Rikspolisstyrelsen med stöd av bemyndigande från regeringen föreskrivit annorlunda, meddela föreskrifter för polismyndigheten i länet när det gäller administrativa frågor, formerna för planering och uppföljning, förbindelsetjänst och larmrutiner, användning av gemensam utrustning och informationssystem 3 kap. 4 § gemensamma PF. Även när det gäller dessa frågor för

är förutsättningen

Överväganden och förslag 75

länsstyrelsens beslutanderätt att länsstyrelsen bestämt att polismyndigheten inte skall ha beslutanderätten.

Polisverksamhet

Om inte annat beslutats av regeringen får länsstyrelsen bestämma om polisverksamhet inom länet för att främja en effektiv verksamhet eller annars vid behov 6 § andra stycket PL. Bestämmelsen har i praktiken inte tillämpats.

I polislagen behandlas länsstyrelsens befattning med sådan polisverksamhet brukar hänföras till operativt arbete 6 § tredje

som stycket PL. Där bl.a. att länsstyrelsen får besluta om

anges polisförstärkning till ett annat län och begära förstärkning från ett annat län. Avsikten är att berörda länsstyrelser själva skall komma överens t.ex. om fortlöpande samarbete mellan två polisdistrikt som gränsar till varandra, men som skiljs av en länsgräns. Samarbetet kan bestå i att

gemensamma tjänstgöringslistor för övervakning upprättas. Den

personal som avdelats till förstärkning underställs polismyndigheten i det mottagande distriktet 3 kap. 11 PF, i regel också får stå för

som kostnaden för förstärkningen.

Länsstyrelsen får också helt eller delvis ta över ledningen av polispersonalen i länet när särskilda förhållanden föranleder det eller kravet på enhetlig ledning inom länet är särskilt framträdande

en annars 6 § tredje stycket PL. Avsikten är att denna befogenhet bara skall utnyttjas undantagsvis. Inte heller denna regel har kommit till praktisk tillämpning. Regeringen kan föreskriva att länsstyrelsen skall leda polisverksamhet även i andra fall. När länsstyrelsen leder polisverksamhet, skall föreskrivs om polismyndighet i tillämpliga

vad som delar gälla även länsstyrelsen.

Länsstyrelsen får förordna att allmänheten i vissa fall vid orostillfällen av svårare art skall mot full ersättning bistå polisen med förnödenheter, transportmedel, lagen 1932:242 om

rum m.m. skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter m.m. för ordningsmaktens behov.

Vem fattar beslut för länsstyrelsen

Länsstyrelsen kan i polisiära sammanhang betyda antingen länsstyrelsens styrelse, landshövdingen, länspolismästaren eller någon arman tjänsteman.

Länspolismästaren är vad som tidigare kallades regional polischef och svarar för de uppgifter enligt polislagen och polisförordningen

som skall skötas av länsstyrelsen, om inte annat är föreskrivet 3 kap. 5 § PF. Länspolismästaren hade således tidigare både ett regionalt och ett lokalt chefskap. När varje län utgör ett polisdistrikt och således

numera en myndighet saknar detta dubbla chefskap aktualitet. Länspolismästaren beslutar ensam i polisfrågor som inte skall avgöras av länsstyrelsens styrelse eller av landshövdingen. I länsstyrelsens arbetsordning får föreskrivas att någon tjänsteman f°ar besluta i sådana

annan ärenden. Länspolismästaren får bestämma att ärenden skall avgöras

av en tjänsteman som är knuten till polisledningen eller som fullgör

polischefsberedskap inom länet 3 kap. 8 § PF.

Tyngdpunkten i polischefens verksamhet ligger på lednings- och planeringsuppgifter av övergripande karaktär samt på samordning och uppföljning. Länspolismästaren får inte på länsstyrelsens vägnar handlägga ärenden som tillsyn den myndigheten eller

avser av egna överprövning av polismyndighetens beslut. Tillsynsärendet skall överlämnas till Rikspolisstyrelsen eller handläggas för länsstyrelsens räkning av någon inte lyder under länspolismästaren 3 kap. 9 §

som PF.

Även länsstyrelsens styrelse och landshövdingen har tillagts funktioner polisområdet. Som angetts skall i länsstyrelsens

ovan

styrelse viktigare frågor om polisverksamheten beslutas 12 § länsstyrelseinstr.. Styrelsen har att besluta om polismyndighetens

grundläggande organisation, om inte polismyndigheten skall göra det. Det ankommer också på styrelsen att besluta i ärenden

som avser allmänna riktlinjer, såsom principerna för samverkan över länsgränsema. På samma sätt som för polisstyrelsen och för polisnämnden gäller den begränsningen att länsstyrelsens styrelse inte får avgöra frågor som avser polisledning i särskilt fall.

Länsstyrelsens styrelse f°ar överlåta till landshövdingen att besluta sådana föreskrifter inte är principiellt slag eller större

som av annars av

vikt 13 § länsstyrelseinstr.. Landshövdingen beslutar på föredragning

av länspolismästaren i ärenden som avser polisens verksamhetsfonner

eller som avser polisförstärkning eller ledningsfrågor, när

omständigheterna kräver det 3 kap. 7 § PF. Landshövdingen får i vissa fall i fråga om länet eller del därav föreskriva att allmärma sammankomster och offentliga tillställningar inte får hållas 2 kap. 15 § andra stycket ordningslagen 1993:1617 och 3 kap. 7 § PF. Även andra på länsstyrelsen ankommande polisfrågor skall avgöras

av landshövdingen om ärendet är särskilt viktigt 3 kap. 7 § PF. Landshövdingen får i sin tur, om det finns synnerliga skäl för det, överlåta till någon tjänsteman att besluta sådana föreskrifter

annan som

i Överväganden och förslag 77

inte är principiellt slag eller av större vikt 13 § länsav annars styrelseinstr..

3.5.2 Länspolismästarens och polisstyrelsens uppgifter

Kommitténs förslag går ut på att flertalet av länsstyrelsens nuvarande

uppgifter rör polisväsendet övertas polismyndigheten. Frågan är

som av då hur ansvaret bör fördelas mellan myndighetschefen, dvs. länspolismästaren, och polisstyrelsen. l det s.k. verksledningsbeslutet prop. 1986/87:99, bet. KU29, rskr. 226, nämnts inledningsvis i detta kapitel, angavs att förvaltsom ningsmyndigheterna normalt skulle ledas lekmannastyrelse vid av en sidan myndighetschefen. Chefen skulle leda myndigheten och av tilldelas beslutsbefogenheter som korresponderade mot ansvaret. Styrelsens uppgift skulle att öva insyn i verksamheten och att vara biträda chefen med sakkunskap och medborgerligt omdöme. Det också att styrelsen skulle besluta i vissa klart angivna och av angavs regeringen bestämda ärenden och därvid dela chefens ansvar inför regeringen i mån styrelsen tilldelats beslutanderätt. Det samma som uttalades vidare att regeringen borde föreskriva att styrelsen skulle besluta anslagsframställning och verksamhetsberättelse samt om de om föreskrifter myndigheten utfärdar till följd av bemyndiganden i som lagar och förordningar. När riksdagen år 1994 godkände andra riktlinjer för förvaltningsmyndigheternas ledningsfonner prop. 1993/942185, bet. KU42, rskr. 381 framfördes bl.a. att det var svårt att nå en klar och tydlig

ledningsfunktion med uppdelningen befogenheter mellan styrelse

av och myndighetschef. Riktlinjerna innebar i huvudsak att centrala förvaltningsmyndigheter i första hand skulle styras som enrådighetsverk där myndighetschefen hade ansvaret för verksamheten ensam inför regeringen. I samband med behandlingen 1995 års tilläggsbudget slogs nya av riktlinjer fast i fråga förvaltningsmyndighetemas ledning. I om propositionen omnämnts förut, ledningsfonn för angavs, som att som

centrala förvaltningsmyndigheter skulle väljas enrådighetsverk eller

styrelse samt att ledningsformen med delat mellan styrelsen och ansvar myndighetschefen borde övervägas i vissa situationer. Det framhölls valde sådan delad ledningsfonn, ansvarsfördelningen att, om man en mellan myndighetens chef och styrelsen skulle göras tydlig i myndighetens instruktion prop. 1994/95:150. Riksdagens konstitutionsutskott förordade vid behandlingen propositionen dock att statliga av

78 Överväganden och förslag

myndigheter normalt skulle ha lekmannastyrelse vid sidan en av myndighetschefen för att garantera både den samhälleliga insynen och det medborgerliga inflytandet bet. l995/96:KU1.

I proposition 1997/982136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst

anges att frågan om ledningsfonner bör tillämpas flexibelt och att

huvudmodellen med lekmaxmastyrelse vid chefens sida inte generellt en bör avskaffas, utan att den ledningsformen styrelse med begränsat ansvar har sitt värde, inte minst som forum för demokratisk insyn -

och medborgerligt inflytande.

Det är angeläget att det råder full klarhet i vilka fall om myndighetschefen, dvs. länspolismästaren, skall fatta beslut för polismyndigheten och i vilka fall polisstyrelsen skall fatta sådana beslut. I det följande uppgiftsfördelningen i praktiken i den anges nuvarande organisationen. Därefter lämnas riktlinjer för hur ansvaret bör fördelas i den föreslagna organisationen.

Ansvars- och arbetsfördelningen mellan länsstyrelsen och

polismyndigheten i den nuvarande organisationen

I de flesta län har länsstyrelsen delegerat de beslutsbefogenheter

som kan delegeras till polismyndigheten. I endast fyra län har länsstyrelsen

huvudsakligen behållit sina beslutsbefogenheter. I några län har

beslutsbefogenhetema delats mellan länsstyrelsens styrelse och upp polisstyrelsen. I Östergötlands län har t.ex. uppgifterna delats på så upp sätt att länsstyrelsens styrelse beslutar polisverksamhetens mål och om inriktningar, medan polisstyrelsen beslutar budgeten. I Blekinge län om ansvarar länsstyrelsens styrelse, utöver de uppgifter inte kan som

delegeras, för indelningen polisdistriktet i polisområden, för

av

polismyndighetens grundläggande organisation, för fördelningen

av polismyndighetens rambudget och för mål och riktlinjer i form av övergripande planeringsdirektiv för polisverksamheten i länet. I Norrbottens län har länsstyrelsens styrelse förbehållit sig beslutande-

rätten avseende bl.a. indelningen polisdistriktet i polisområden och av principerna för fördelning medel inom länet. Den vanligaste av ordningen är att polismyndighetema har större delen beslutsav befogenhetema. En omfattande delegation har således skett till polis-

myndigheterna. Det är vanligt att länspolismästaren vid de polismyndigheter där

polisstyrelsen tilldelats omfattande beslutsbefogenheter ålagts att löpande hålla länsstyrelsens styrelse informerad verksamheten om inom polismyndigheten och viktiga beslut fattas. Det är också om som

Överväganden och förslag 79

vanligt att länspolismästaren fått i uppdrag att företa olika utredningar för polisstyrelsen och naturligtvis också att verkställa styrelsens beslut.

Ansvars- och arbetsfördelningen mellan länspolismästaren och polisstyrelsen i den föreslagna organisationen

Är det polisstyrelsen, länspolismästaren eller någon annan tjänsteman

skall fatta beslut ankommer polismyndigheten I verkssom som förordningen att myndighetens chef ansvarar för myndighetens anges

verksamhet. I förordningen också följande. Myndighetens chef

anges skall till att verksamheten bedrivs författningsenligt och effektivt. se Chefen skall bl.a. hushålla väl med statens medel samt fortlöpande följa och pröva den verksamheten och konsekvenserna av de upp egna författningsföreskrifter och särskilda beslut rör verksamheten. som Myndighetschefen skall också hålla styrelsen informerad om verksamheten. Styrelsen skall pröva myndighetens verksamhet bedrivs om effektivt och i överensstämmelse med syftet med verksamheten. Styrelsen skall också biträda myndighetens chef och föreslå denne de åtgärder styrelsen finner motiverade. Som angetts ovan i avsnitt som 3.2 ordförandefrågan kommittén att man bör betrakta om menar polisstyrelsen på ett något annat sätt än det sätt vilket man betraktar andra statliga styrelser. Med hänsyn till den betydelse som polisen har för medborgarna, bl.a. på grund av polisens befogenheter att utöva tvång, gör sig kravet på inflytande och insyn från lekmän gällande särskilt starkt. Kommittén därför, såsom gäller för närvarande, att anser polisstyrelsen skall ha större inflytande på verksamheten än vad som följer av verksförordningen. I polisförordningen att ärenden som inte skall avgöras av anges

polisstyrelsen skall avgöras länspolismästaren. Den ordningen bör

av gälla oförändrat. Den polisstyrelsen bör ha hand en del av nya om länsstyrelsens nuvarande uppgifter, dock inte uppgiften att utöva tillsyn. Polisstyrelsen bör inte utöva tillsyn över den egna myndigheten. tillsynsansvaret behandlas i avsnitt 3.6. Precis Frågan om

bör polisstyrelsen ha uppgifter av huvudsakligen övergripande

som nu karaktär. Polisstyrelsen bör inte detaljplanera polisverksamheten, utan

det ansvaret bör länspolismästaren ha. Som övergripande princip bör

även i fortsättningen gälla att polisstyrelsen inte f°ar avgöra frågor som polisledning i särskilt fall. Operativ ledning i särskilt fall och avser arbetsledning över den dagliga verksamheten skall utövas av länspolismästaren och andra tjänstemän och självklart inte av polisstyrelsen. När det gäller de frågor länsstyrelsen inte kunnat delegera kan som följande. Det länsstyrelsens styrelse har enligt anges ansvar som

länsstyrelseinstruktionen att besluta viktigare frågor polisverkom om samhet bör i framtiden ligga på polisstyrelsen. Länsstyrelsen skall enligt gällande regler dela in länet i polisdistrikt, vilka utgör verksamhetsområde för polismyndighetema. Polislagen bör ändras så att det anges att länet utgör ett polisdistrikt. Regeringen bör bestämma namn distriktet och därmed också på polismyndigheten, bör ha ett som motsvarande namn. I polislagen att länsstyrelsen bestämmer hur anges många valda ledamöter skall ingå i polisstyrelsen. Regeringen bör som framdeles bestämma antalet ledamöter i polisstyrelsen då den utser

ledamöterna. Polismyndighetens arbetsordning bör beslutas polis-

av styrelsen. Beslut i fråga anställning polispersonal lämpar sig om av

knappast för lekmarmastyrelse och sådan ordning tillämpas inte

en en heller inom statsförvaltningen i övrigt. Länsstyrelsens uppgift att anställa polisintendent bör därför övertas myndighetschefen. av Detsamma bör gälla polisstyrelsens uppgift att anställa kommissarie. Polisstyrelsen bör dock fortsatt yttrande i samband med avge

anställning av länspolismästare, biträdande länspolismästare, polis-

mästare och polisöverintendent. I lagen 1932:242 skyldighet i om vissa fall att tillhandahålla förnödenheter för ordningsmaktens m.m. behov bör anges att polismyndigheten meddelar förordnande enligt lagen och att myndigheten bestämmer vilket polisbefäl f°ar som framställa begäran bistånd. Länspolismästaren bör fatta beslut en om enligt den angivna lagen för myndighetens räkning. Polisstyrelsen bör åläggas den allmänna skyldighet länsstyrelsom sen haft i fråga att till att statsmakternas prioriteringar och om se riktlinjer får genomslag i polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande rättssäkerhetens krav samt att av förvaltningen inom distriktet fungerar väl. Polisstyrelsen bör som nu besluta i frågan huruvida polisnämnder skall inrättas och vilka ledamöter i så fall skall ingå i nämnderna, enligt vad kommittén som anfört under avsnitt 3.4.5. I fråga om den beslutanderätt med nuvarande regler tilldelas som polismyndigheten i län med endast polismyndighet, inte en om länsstyrelsen bestämt annat, bör följande gälla. Polisstyrelsen bör besluta i frågor som rör indelningen distriktet i polisområden och av andra geografiska ansvarsområden i enlighet med vad i som anges 2 kap. 7 § polisförordningen. Övriga frågor tas i bestämmelsom upp sen bör beslutas länspolismästaren eller någon tjänsteman. av av annan Polisstyrelsen bör inte heller besluta i frågor organisation om av funktionen vakthavande befäl och andra frågor rör arbetsförsom delning 3 kap. 3 § PF. Ett vakthavande befäl leder normalt den yttre tjänsten vid en polismyndighet och prövar bl.a. omhändertaganden som personalen gör med stöd t.ex. polislagen. Sådana frågor rör det av

Överväganden och förslag 81

egentliga operativa polisarbetet och beslutanderätten bör därför ligga, inte hos polisstyrelsen, utan hos myndighetschefen. Den rätt som länsstyrelsen har enligt polislagen att besluta om polisförstärkning till ett annat län och att begära förstärkning ett annat län bör inte heller

av tillföras polisstyrelsen, eftersom frågan i allt väsentligt är av operativ art, och dessutom ofta kräver beslut med kort varsel. Polisstyrelsen bör årligen utfärda bestämmelser i fråga om planering och uppföljning enligt vad tas i 4 kap. 2 § polisförordningen. Beslut i flertalet

som upp

de frågor polisstyrelsen bör avgöra fattas genom beslut om av som verksamhetsplan, budget och budgetföreskrifter. Genom de uppgifter

kommittén att polisstyrelsen bör ha får polisstyrelsen

som anser naturligtvis för resultatredovisningen.

också ansvar

Länsstyrelsens rätt enligt 3 kap. 4 § polisförordningen att meddela föreskrifter när det gäller administrativa frågor, formerna för planering

och uppföljning m.m. bör övertas av länspolismästaren. Länsstyrelsens

rätt har begränsats till att gälla endast inte Rikspolisstyrelsen lämnat

om andra föreskrifter med stöd bemyndigande från regeringen. Samma

av begränsning av föreskriftsrätten bör gälla i framtiden.

Länspolismästarens möjlighet att hänskjuta frågor till polisstyrelsen

medför att polisstyrelsen kan komma att avgöra ärenden som annars är länspolismästarens Därmed kan polisstyrelsen fatta beslut i s.k.

ansvar. polismyndighetsärende har operativ betydelse, under förutsättning

som att ärendet inte något särskilt fall. Den ordningen bör inte ändras.

avser Som riktlinjer bör gälla i nuläget att länspolismästaren endast bör

som hänskjuta frågor är särskild betydelse, t.ex. för att de har en

som av principiell karaktär eller har större betydelse för verksamheten.

armars

Länspolismästaren bör ägna sig åt både långsiktig och övergripande verksamhet och åt den löpande verksamheten. Han eller hon skall bereda de ärenden skall avgöras av polisstyrelsen. Länspolis-

som mästaren har enligt polisförordningen rätt att i vissa fall avgöra ärende

är så brådskande att polisstyrelsen inte hinner sammanträda för att som behandla det. Sådant beslut skall anmälas till polisstyrelsen.

senare Denna ordning bör inte ändras.

Om ärendet inte är sådant att det behöver prövas av länspolismästaren, kan det avgöras tjänsteman i enlighet med vad

av en annan

i arbetsordningen eller i särskilt beslut. Länspolismästarens som anges ställföreträdare vid samtliga polismyndigheter utom vid Polismyndigheten i Visby är den biträdande länspolismästaren. Ställföreträdaren utövar chefstjänsten när länspolismästaren har förhinder och inträder även i övrigt i länspolismästarens ställe efter beslut honom eller

av henne. När både länspolismästaren och ställföreträdaren har förhinder, utövas tjänsten den arbetstagare som länspolismästaren bestämmer. I

av framtiden bör det regleras i polismyndighetens arbetsordning vem som

fullgör länspolismästarens och hans eller hennes ställforeträdares uppgifter då de har förhinder. De beslut tjänsteman inom

som en

polisen fattar för polismyndigheten förvaltningsbeslut skall

- skiljas från beslut som en polisman i denna sin egenskap fattar vid ett ingripande med stöd regel t.ex. i rättegångsbalken

av en som ger honom eller henne den befogenheten.

Landshövdingen bör fortsatt besluta i de frågor som anges i 2 kap. 15 § ordningslagen 1993:16l7, se även 3 kap. 7 § PF.

3.5.3 Vilka skall kunna

uppgifter polisstyrelsen delegera till polisnänmderna

Som angetts i tidigare avsnitt anser kommittén att möjligheten att inrätta polisnämnder bör finnas även i framtiden. Då möjligheten att inrätta polisnämnder infördes den 1 januari 1991 att till

angavs en polisnämnd borde i princip kunna delegeras frågor de slag

av som

handlades polisstyrelsen, dock med vissa inskränkningar. I det

av följande redovisas omfattningen de nuvarande polisnämndemas

av beslutsbefogenheter och därefter behandlas frågan vilket

om ansvar nämnderna bör ha.

Delegationen i den nuvarande organisationen

Polisnämnder finns f.n. eller förutses komma att inrättas i drygt hälften av polismyndighetema. Det råder stor variation mellan myndigheterna i fråga om omfattningen av delegationen av uppgifter till polisnämndema. Polisnämndema vid Polismyndigheten i Västmanlands län saknar beslutsbefogenheter helt, medan polisnämndema vid Polismyndigheten i Gävleborgs län har ett långt gående

ansvar.

Vid flera polismyndigheter har polisnämndema tillagts flertalet

av

de beslutsbefogenheter de kan tilldelas enligt polisförordningen,

som nämligen beslutanderätten avseende viktiga frågor planering och

om inriktning av verksamheten, viktiga frågor polisområdets

om organisation och arbetsformer samt frågor större ekonomisk

av betydelse. Den inskränkning vanligen görs i förhållande till vad

som som anges i polisförordningen rör beslutanderätten i samband med

anställning av vissa befattningshavare. I andra polismyndigheter, såsom

t.ex. polismyndighetema i Hallands län och Dalarna, har polisnämndema erhållit beslutanderätt endast i vissa de frågor kan

av som delegeras och yttranderätt vad återstoden frågorna.

avser av

För polisnämndema vid Polismyndigheten i Skåne har angetts att de får avgöra sådana ärenden som tas upp i 2 kap. ll § polisförordningen, ärendena inte principiell natur, kan inverka på andra enheters om är av verksamhet i länet, rör frågor kan ekonomiska återverkningar som ge utöver tilldelade medel eller har samband med tillsättning av tjänster.

Polisnämndens ansvar och arbetsuppgifter i den föreslagna organisationen

Polisnämnden bör oförändrat kunna tilldelas de uppgifter som den kan tilldelas med dagens regler 2 kap. 29 a § PF. På samma sätt som

se

för polisstyrelsen gäller att polisnämnden inte bör detaljplanera verksamheten. Polisnämnden bör fatta långsiktiga beslut. Den begränsning nämndens befogenheter som gäller för frågor som avser av polisledning i särskilt fall bör inte heller ändras. Fortsatt bör också gälla den inskränkningen att nämnden inte bör besluta i principiella frågor

eller i frågor påverkar andra delar polisen i polisdistriktet. I

som av sådana frågor kan polisnämnden fylla en rådgivande flmktion. Betydelsen att polisnämnden erhåller verkliga beslutsbeav fogenheter bör understrykas. Huvuduppgiften bör vara att utöva medborgerlig insyn och kontroll, men polisstyrelsen bör också delegera beslutsbefogenheter till polisnämnden t.ex. i fråga om verksamhetsinriktning och budget för nämndens område. Kommittén vill framhålla att beslutanderätten i fråga verksamhetens inriktning och budgeten om för verksamheten inte bör delas upp. Polisnämnden bör ha insyn i polisverksamheten och kontrollera att den bedrivs i enlighet med de prioriteringar och riktlinjer som statsmaktema angett och i enlighet med upprättad verksamhetsplan. Nämnden bör utvärdera polisverksamheten i området och årligen sammanställa rapport till polisstyrelsen över verksamheten. en Nämnden bör därvid redovisa eventuella behov förändringar och av förändringarnas verksamhetsmässiga konsekvenser. Polisnämnden bör ha möjlighet att yttra sig i frågor polisstyrelsen har att besluta om, som såvida frågorna rör nämndens område. Sådana frågor kan också

beredas av polisnämnden.

Polisnämnden har viktig uppgift i att skapa kontakt med en medborgarna och att främja informationsutbytet mellan medborgarna och polisen. Polisnämnden bör förmedla kunskap polisen lokalt. om Nämnden bör också informera polisstyrelsen allmänhetens behov om och krav på polisen. Polisnämnden bör utveckla ett lokalt samarbete av och förankra polisiära frågor t.ex. i kommunala sammanhang.

3.6 över

Tillsynen polismyndighetemas

verksamhet

I detta avsnitt tar kommittén upp frågan hur tillsynen inom

om

polisväsendet bör organiseras. Kommittén föreslår att läns-

styrelsens del av tillsynsansvaret över polisen upphör. Rikspolis-

styrelsen skall ensam ha tillsynsansvaret för polisverksamheten.

Kommittén anser inte att Rikspolisstyrelsens organisation för

tillsynsverksamheten på grund härav behöver ändras.

Det är angeläget att Rikspolisstyrelsens tillsynsverksamhet

leder till att både goda exempel och information brister i

om

verksamheten samlas och sprids för att förebygga att fel begås i

framtiden. Det är speciellt viktigt att Rikspolisstyrelsen i tillsyns-

verksamheten uppmärksammar och tar till erfarenheter från

vara

polismyndighetemas agerande vid särskilda händelser, så att

slutsatser kan dras inför framtida liknande händelser

och t.ex. nya

arbetssätt kan utvecklas. Det är också angeläget att Rikspolis-

styrelsens tillsyn över polismyndighetemas arbete med mål- och

resultatstyming sker så att statsmakterna kan få tillräcklig

information om verksamhetens resultat.

3.6. l Allmänt

Frågan om utformningen statlig tillsyn har varit föremål för

av diskussion i olika sammanhang under år. Riksdagens revisorer

senare anförde i en skrivelse i november 1994 1994/95:RR9 att tillsyn i första hand innebär kontroll att lagar, förordningar och myndighets-

av föreskrifter efterlevs samt att allmänheten skall kunna lita på att bestämmelser om säkerhet, likabehandling eller viss service efterlevs. Revisorerna föreslog bl.a. att regeringen skulle redovisa för riksdagen hur informationen gällande regler inom viktiga tillsynsområden

om ytterligare kunde förbättras. Riksdagens konstitutionsutskott uttalade att regeringen i det reguljära budgetarbetet borde uppmärksamma de frågor som revisorerna tagit bet. 1994/95:KU27.

upp

Riksrevisionsverket anförde i sin rapport Statlig tillsyn RRV 1996:10 att intresset för statlig och kommunal tillsyn visserligen ökat under senare år men att tillsynsfrågoma inte ägnats tillräcklig uppmärksamhet samt att det råder terminologiska oklarheter på området. Verket angav att det fanns risk för att styrningen av olika verksamheter liksom

Överväganden och förslag 85

värderingen uppnådda resultat försvårades samt att från ekonomiska

av utgångspunkter kunde brister i tillsynen få stora statsfinansiella eller samhällsekonomiska konsekvenser. Verket uttalade att begreppet tillsyn används övergripande beteckning för delvis olikartade

som en verksamheter nonnering, utvärdering, rådgivning och inspektion.

som Verket ansåg att det exempelvis borde tydligt framgå av en myndighetsinstruktion vilka tillsynsuppgifter myndigheten har. Verket uttalade att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden när det gäller tillsynsfrågor bör stärkas för att skapa stabilitet i bedömningama av olika problem.

Förvaltningspolitiska kommissionen angav också i sitt betänkande I medborgarnas tjänst SOU 1997:57 att begreppet tillsyn är oklart. Kommissionen delade de slutsatser Riksrevisionsverket kommit till i sin studie statlig tillsyn. Kommissionen förordade att frågor om

om statlig tillsyn blir föremål för samlad översyn och att frågan om

en verkningsfulla sanktioner uppmärksammas vid en sådan översyn.

I proposition 1997/982136 Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst

att den statliga tillsynen av bl.a. myndigheter bör ses över i syfte anges att få till stånd ändamålsenlig statlig tillsyn samt att den statliga

en mer tillsynen bör tydligare innebörd. Regeringen anger också att den

ges en

att återkomma till riksdagen med en samlad redovisning av den avser

statliga tillsynsverksamheten.

När kommittén nu föreslår en förändring av styrningen av polisväsendet finns anledning att se över hur tillsynen inom polisväsendet bör organiserad. I det följande tas begreppet tillsyn upp

vara och redogörs för de skilda tillsynsorganen, varefter kommittén lämnar

sina slutsatser hur tillsynen polismyndigheterna bör organiseras.

om av

3.6.2 Begreppet tillsyn

Förändringar i samhället, bl.a. decentraliseringen beslutsfattandet i

av olika myndigheter, införandet resultatstyming i statsförvaltningen

av och medlemskapet i EU har förändrat förutsättningarna för myndigheternas verksamhet. Därmed har också förutsättningarna för och behovet tillsyn över myndigheterna förändrats. Exempelvis kan

av sägas att att den direkta statliga styrningen genom regler av

genom skilda slag minskat har behovet kontroll uppnådda resultat ökat.

av av

Tillsynen kan ha olika syften. Genom tillsyn kan det t.ex. bli svårare att utan att bli upptäckt bryta mot gällande bestämmelser och genom tillsyn kan rättssäkerheten öka på så därmed kan verka för

sätt att man likabehandling. Tillsyn kan också stärka statens möjligheter att genomdriva beslut och förbättra förutsättningarna för en effektiv

verksamhet. För tillsynsverksamhetens effektivitet har förekomsten

av ett sanktionssystem betydelse. Sanktionema kan vara av skilda slag, t.ex. indragning tillstånd eller anslag, vite och varning. Även olika

av påföljder för ansvariga befattningshavare form sanktion.

utgör en av

Begreppet tillsyn är som framgått ovan inte klart definierat. Det finns olika uppfattningar om vad tillsyn innefattar eller bör innefatta. Riksrevisionsverket farm vid sin tidigare nämnda utredning om statlig tillsyn att begreppet tillsyn i september 1994 användes i 532 lagar, i ett betydande antal förordningar och i tillsynsmyndighetemas författningssamlingar RRV 1996:10. Begreppet används för olika former

av verksamhet. Det används ibland med en mycket vid innebörd. Inte endast kontrollåtgärder som inspektion utan även uppgifter i

avses, fråga information och rådgivning. Även för uppföljning och

om ansvar utvärdering av verksamheten anses ibland innefattas i uttrycket, liksom ansvaret att tillse att statsmaktemas intentioner genomförs i verksamheten. Det råder inte bara oklarhet vad begreppet tillsyn

om omfattar utan dessutom används ibland andra ord i författningar för att beskriva tillsynsfunktioner, t.ex. begrepp som övervakning, överinseende och kontroll. I EG:s regelverk används inte termen tillsyn. I stället används ord som t.ex. kontroll, granskning och rapportering.

I proposition 1991/92:52 Regional ledningsorganisation inom polisen angavs att en sida tillsynen kunde sägas att till att

av vara se verksamheten följde givna regler och att ingripa om formellt felaktiga rutiner upptäcktes eller om en befattningshavare vid polismyndighet

en brutit mot gällande bestämmelser samt att det i det sistnämnda fallet kunde bli aktuellt att tillämpa särskilda förfaranderegler, t.ex. reglerna i

rättegångsbalken om förundersökning och i polisfcirordningen

om utredning om misstanke mot polisman. Det angavs också att en annan sida av tillsynen gällde uppföljning polisverksarnheten i länet för att

av kontrollera att verksamheten bedrevs effektivt och i enlighet med givna prioriteringar samt att detta slag av tillsyn måste utövas med beaktande av att de lokala polismyndighetema hade stor frihet att själva

en bestämma sin verksamhet.

om

3.6.3 Tillsynsansvaret inom polisväsendet

En rad myndigheter har ett för tillsynen polisen.

ansvar av Rikspolisstyrelsen och länsstyrelserna är myndigheter inom polisorganisationen som har ett direkt tillsynsansvar, men även andra myndigheter har ett tillsynsansvar. Det gäller justitieombudsmärmen, Justitiekanslern, Riksdagens revisorer, Riksrevisionsverket och Datainspektionen. I det följande lämnas först en allmän redogörelse för

Rikspolisstyrelsens verksamhet och därefter beskrivs de olika myndigheternas tillsynsverksamhet. Kort anges hur tillsynen är organiserad inom andra områden.

Rikspolisstyrelsens och länsstyrelsens verksamhet regleras i en rad författningar. De regler som styr verksamheten återfinns huvudsakligen i de lagar och förordningar som angetts ovan under avsnitt 2.1 om polisväsendets styrorgan. I detta sammanhang kan även

anges förordningen 1995:686 om intern revision vid statliga myndigheter m.fl. och förordningen 1996:882 om myndigheters årsredovisning m.m.

Allmänt om Rikspolisstyrelsens verksamhet

Rikspolisstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har tillsyn över detta. Rikspolisstyrelsen skall verka för planmässighet, samordning och rationalisering inom polisväsendet. Rikspolisstyrelsen skall svara för metodutveckling och teknisk utveckling. Rikspolisstyrelsen skall också ge administrativ service och stöd polisväsendet. Rikspolisstyrelsen skall dessutom utarbeta planer för polisväsendets beredskapsplanläggning. Den följande redogörelsen omfattar inte Säkerhetspolisens och Statens kriminaltekniska laboratoriums ansvarsområden.

Av grundläggande betydelse för Rikspolisstyrelsens ställning är att

styrelsen inte leder polisverksamhet, inte får meddela föreskrifter eller

bestämma sådan verksamhet i andra hänseenden än annars om regeringen förordnar. Regeringen kan uppdra Rikspolisstyrelsen att leda polisverksamhet för att förebygga och avslöja brott mot rikets säkerhet samt att i särskilda hänseenden leda annan polisverksamhet 7§ andra stycket PL. Det har förutsätts att bemyndiganden skall meddelas med återhållsamhet, i synnerhet när det gäller befogenheter för Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter för den egentliga polisverksamheten resursutnyttjande och liknande frågor.

som avser Rikspolisstyrelsens befogenheter att leda polisverksamhet koncentreras till situationer där det krävs central överblick och ett internationellt

en kontaktnät för att nå framgång i polisarbetet. Ledningen av polisverksamheten sker antingen direkt med resurser som Rikspolisstyrelsen förfogar över främst genom Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen eller indirekt genom föreskrifter för polismyndighetemas verksamhet.

När det gäller den direkta polisledningen har regeringen förordnat att Rikspolisstyrelsen får utöva sådan ledning genom Säkerhetspolisen,

också utöva polisledning 6 § instr.. Rikspolisstyrelsen får men annan

88 Överväganden och förslag

leda polisverksamhet bl.a. i fråga verksamhet bedrivs med

om som hjälp av flyg, i fråga om spaning mot och, om det finns särskilda skäl

för det, utredning av narkotikabrottslighet, ekonomisk brottslighet och

arman brottslighet, om brottsligheten är särskilt beskaffenhet

av grov och har riksomfattande karaktär eller internationell anknytning. Rikspolisstyrelsen får också leda polisverksamhet i fråga

om bearbetning i spanings- och utredningssyfte av sådan information

om brottslighet som finns tillgänglig hos Rikspolisstyrelsen, i fråga

om polisverksamhet som föranleds av transporter kämämne eller

av kärnavfall, i vissa fall i fråga spaning efter intagna i

om kriminalvårdsanstalt som avvikit från verkställighet straff och i fråga

av om polisverksamhet faller inom Ekobrottsmyndighetens område.

som Polisverksamhet som bedrivs mot bl.a. kvalificerad narkotikabrottslighet avser viss del av den verksamhet bedrivs inom

som

Rikskriminalpolisen. I övrigt svarar Rikskriminalpolisen på central nivå

bl.a. för internationellt kriminalpolissamarbete och kriminalpolis-

förstärkning till polismyndighetema.

När Rikspolisstyrelsen leder polisverksamhet skall vad

som

föreskrivs polismyndighet i tillämpliga delar gälla även

om Rikspolisstyrelsen 7 § PL. Rikspolisstyrelsen skall vid sådan polisverksamhet samarbeta med och lämna upplysningar till de polismyndigheter som berörs 7 § instr.. Rikspolisstyrelsen kan besluta att polismän skall avdelas för sådan polisverksamhet bedrivs vid

som styrelsen eller vid Ekobrottsmyndigheten 8 § instr.. länsstyrel-

Om en se begär det, skall Rikspolisstyrelsen i mån tillgång till

av resurser lämna förstärkning vid spaning eller utredning leds polis-

som av en myndighet. Rikspolisstyrelsen får besluta polisförstärkning från ett

om län till det behövs och de länsstyrelser berörs inte kan

ett annat om som enas i frågan. Vid särskilda händelser får Rikspolisstyrelsen på begäran av en länsstyrelse besluta polisförstärkning från ett eller flera län till

om

ett annat 9-10 instr.. Rikspolisstyrelsen får efter framställning av

en länspolismästare besluta att den beredskapsstyrka finns vid

som Polismyndigheten i Stockholms län får tas i anspråk 10 § instr..

a

Rikspolisstyrelsen har vissa samordningsuppgifter, t.ex. när det

gäller polisens åtgärder mot brottslighet i samband med otillåten inresa eller vistelse i landet och polisens planering för sådana särskilda händelser där intresset samordnade insatser är särskilt framträdande

av 3 § instr.. Här är det närmast fråga vad förut beskrevs

om som som

indirekt ledning.

Överväganden och förslag 89

Rikspolisstyrelsens tillsynsverksamhet

I fömyelsepropositionen prop. 1989/90:155 angavs att det var

lämpligt att Rikspolisstyrelsen inriktade sin tillsynsverksamhet på

sådana frågor och områden där styrelsen i huvudsak skulle bedriva sin verksamhet samt att styrelsen därvid skulle prioritera de s.k. funktionsvisa inspektionerna, dvs. inspektioner av vissa speciella

verksamheten. Det också att styrelsen i sin tillsyn grenar av angavs

borde ägna särskild uppmärksamhet t.ex. polismyndighetemas

ekonomi- och personaladministration samt att den allmänna och

mera övergripande tillsynen rörde det polisoperativa området i större

som utsträckning borde ankomma på den regionala polismyndigheten.

I det följande lämnas redogörelse för gällande regler för

en Rikspolisstyrelsens tillsynsansvar, för budgetprocessen och för hur

Rikspolisstyrelsen utövar sin tillsynsverksamhet.

Gällande regler

Rikspolisstyrelsen skall i sin tillsynsverksamhet över polisväsendet

för att de prioriteringar och riktlinjer riksdagen och svara som regeringen lägger fast for polisverksamheten förmedlas till polisorganisationen och genom bl.a. metodutveckling och tillsynsverksamhet verka för att de får genomslag i polisarbetet 2-2 a §§ instr. Riksdagens prioriteringsbeslut återspeglas i regeringens regleringsbrev. Myndigheterna i regleringsbrevet riktlinjer för resursanvändningen

ges

att regeringen fastställer mål och krav på resultat och de genom anger återrapporteringar som skall gälla.

Rikspolisstyrelsen skall också i tillsynsverksamheten se till att

polisverksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande av rättssäkerhetens krav samt att förvaltningen inom polisväsendet fungerar väl. Om dessa mål inte uppnås skall Rikspolisstyrelsen genom påpekanden och anmaningar eller på annat sätt söka åstadkomma rättelse. Vid behov skall Rikspolisstyrelsen anmäla förhållandet till regeringen 2 § instr.. Ett tillsynsärende skall handläggas av

a Rikspolisstyrelsen eller vid länsstyrelsen för länsstyrelsens räkning av

inte lyder under länspolismästaren 3 kap. 9 § PF. någon som

Till Rikspolisstyrelsens uppgifter hör att utfärda allmänna råd om polisverksamheten i den utsträckning detta behövs för att uppnå planmässighet, samordning och rationalisering av polisens arbete 12 § instr.. Det har förutsatts att Rikspolisstyrelsen iakttar återhållsamhet när fråga är att utfärda allmänna råd om polisverksamhet på

om

områden som i första hand de lokala och regionala medborgarstyrelserna har att besluta om. När det gäller befogenhet för Rikspolisstyrelsen utfärda att föreskrifter, som är bindande natur, har angetts viss av som ovan restriktivitet eñersträvats. Rikspolisstyrelsen får enligt sin instruktion utfärda föreskrifter för vissa verksamhetsområden det behövs om för att uppnå enhetlighet inom polisen. Dessa rör bl.a. ekonomiadministrativa och personaladministrativa rutiner, förbindelsetjänst och larmrutiner. Även i andra särskilt fall får

angivna Rikspolisstyrelsen meddela

föreskrifter. Kommittén redogör närmare för Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt under avsnitt 3.7.3.

Budgetprocessen

Eftersom Rikspolisstyrelsen de åtgärder styrelsen vidtar i

genom som

bl.a. budgetprocessen kontrollerar polismyndighetema har den

processen betydelse för frågan hur tillsynen skall utövas. om

Budgetprocessen är också av intresse vid en bedömning

av

omfattningen av Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt, kommittén tar

som upp under avsnitt 3.7. Kommittén redogör på grund härav i det följande för hur budgetprocessen inom polisväsendet går till. Budgetprocessen inom hela den statliga förvaltningen har förändrats i och med att ett nytt budgetsystem infördes från och med budgetåret 1992/93. Det bygger på resultatstyming och på att medel för verksamheten anvisas över rarnanslag. Resultatstyming innebär att mål och resultatkrav formuleras för myndighetens verksamhet, att man löpande tar fram information verksamhetens resultat, att resultatet om bedöms regelbundet med ledning målen för verksamheten samt att av resultatbedömningen läggs till grund för beslut om den fortsatta verksamheten. Verksamhetsansvar och ekonomiansvar följs således i

princip åt. Rikspolisstyrelsen utfärdar budgetföreskriñer. I före-

skrifterna fördelar Rikspolisstyrelsen länsramama. Till grund för

fördelningen ligger en fördelningsmodell som Rikspolisstyrelsen

utarbetat. Fördelningsmodellen är föremål för översyn och Rikspolisstyrelsen beräknar att en anpassad modell stegvis kommer att tillämpas

fr.o.m. budgetåret 2000. Rikspolisstyrelsen också för

ansvarar polisväsendets samlade årsredovisning, bl.a. skall underlag för som ge statsmaktemas planering och budgetering den framtida verkav samheten. Rikspolisstyrelsen har tagit fram resultatmodell, där redoen

visningen är uppbyggd för att bl.a. spegla regeringens prioriteringar.

Modellen tillämpas från och med budgetåret 1997.

Överväganden och förslag 91

I den ekonomiska vårpropositionen lämnar regeringen förslag till treåriga utgiftstak och en preliminär fördelning på de olika utgiftsområdena. I budgetpropositionen lämnar regeringen förslag till fördelning av medel på anslag för bl.a. polisväsendets verksamhet och finansiering för det kommande budgetåret. Regeringen sedan i

anger regleringsbrevet vilka inriktningar, prioriteringar och återrapporteringskrav som skall gälla för polisväsendet under budgetåret och lämnar ett bemyndigande för Rikspolisstyrelsen att disponera tilldelade resurser. Rikspolisstyrelsen lämnar kommentarer till polismyndigheterna med anledning av regleringsbrevet. I det följande lämnas uppgifter om

väsentliga inslag i planerings-, budget- och uppföljningsprocessen med

avseende Rikspolisstyrelsens roll budgetåret 1998.

Rikspolisstyrelsen lämnade i november 1997 föreskrifter för

årsredovisningen avseende år 1997 till polismyndigheterna. Med

budgetpropositionen och regleringsbrevet som underlag lämnade Rikspolisstyrelsen i december 1997 anvisningar till myndigheterna för upprättande av budgetunderlag för åren 1999-2001. Rikspolisstyrelsen fattade därefter beslut om slutlig medelsfördelning för år 1998 och reviderade planeringsförutsättningama för åren 1998-2000. Polismyndigheterna fattade beslut om plan och budget för år 1998.

Under slutet av 1997 till och med februari 1998 pågick en dialog mellan Justitiedepartementet och Rikspolisstyrelsen angående budgetunderlaget för åren 1999-2001. Under samma period pågick en

resultatdialog mellan Rikspolisstyrelsens ledning och polismyndig-

heterna avseende budgetåret 1997. Budgetunderlag och årsredovisning utarbetades. Den l mars 1998 lämnade Rikspolisstyrelsen budgetunderlag och årsredovisning med bedömning av verksamheten till regeringen.

Under mars till och med maj 1998 pågick en dialog mellan Justitiedepartementet och Rikspolisstyrelsen i fråga om polisen hade klarat statsmakternas mål, om målen för år 1998 kommer att klaras och om Rikspolisstyrelsens preliminära planeringsförutsättningar för åren 1999-2001. I april månad gjorde Rikspolisstyrelsen en ekonomisk uppföljning och det första kvartalet 1998. Under april

prognos per -juni 1998 hade Rikspolisstyrelsen också en dialog med polismyn-

digheterna angående preliminära planeringsförutsättningar för åren 1999-2001 och utformningen av delårsrapporten.

Enligt planerna för planerings-, budget- och uppföljningsprocessen skall härefter följande inträffa.

Rikspolisstyrelsen fattar i slutet av juni 1998 beslut om preliminära planeringsförutsättningar inklusive medelsfördelning för åren 1999- 2001, med bl.a. den ekonomiska vårpropositionen som underlag. Med

92 Överväganden och förslag

planeringsförutsättningama som underlag kan polismyndighetema i juni och juli 1998 slutföra planeringsarbetet för åren 1999-2001.

Under juli till och med augusti 1998 sker uppföljning att

genom skilda enheter inom polismyndighetema lämnar redovisning för olika verksamhetsgrenar avseende föregående halvår. Uppgifterna

sammanställs för respektive polismyndighet. Underlaget för verksamhetsuppföljningen överlämnas till Rikspolisstyrelsen. Rikspolisstyrelsen

gör en ekonomisk uppföljning och det andra kvartalet 1998.

prognos per Rikspolisstyrelsen lämnar den l september 1998 delårsrapport till Justitiedepartementet. Rikspolisstyrelsen redovisar därvid sin bedömning av verksamheten under det gångna halvåret.

Under september och oktober 1998 har Justitiedepartementet och Rikspolisstyrelsen en dialog budgetpropositionens konsekvenser. I

om oktober månad gör Rikspolisstyrelsen ekonomisk uppföljning och

en prognos per det tredje kvartalet 1998. Under november och december månad har Rikspolisstyrelsen dialog med polismyndighetema inför

en år 1999 om kommande resultatdialog, om regleringsbrevets infonnationskrav och om resultatrnått m.m. I december månad beslutar Rikspolisstyrelsen om slutlig medelsfördelning för år 1999 och om reviderade planeringsförutsättningar för åren 1999-2001, med

regleringsbrevet som grund.

Resursema fördelas enligt Rikspolisstyrelsens fördelningsmodell. De tilldelade medlen skall täcka polismyndighetemas samtliga kostnader. Därutöver avsätter Rikspolisstyrelsen medel för

gemensamma behov. Det kan gälla bl.a. kostnader för utbildning, vissa investeringar och utvecklingsprojekt.

Under december månad 1998 beslutar polismyndighetema plan

om och budget för år 1999. Verksamhetsplanen upprättas efter samråd med berörd åklagarmyndighet. Den skall innehålla målen för och inriktningen av verksamheten vid polismyndigheten, en organisationsplan samt en resursplan som visar dels fördelningen av resurser mellan personal, investeringar, lokaler och övrigt, dels fördelningen av resurser mellan de olika enheterna vid myndigheten.

Närmare om Rikspolisstyrelsens tillsynsverksamhet

Inom Rikspolisstyrelsen finns särskild tillsyns- och inspektions-

en enhet. Enheten planerar och organiserar Rikspolisstyrelsens inspektionsverksamhet. Den lyder närmast under överdirektören. Numera finns en särskild enhet för informationssäkerhet inom polisväsendet tidigare IT-säkerhetsfunktionen. Inom Rikspolisstyrelsen finns också enhet för intemrevision. För den enheten gäller

en

förordningen 1995:686 om intern revision vid statliga myndigheter m.fl. Enheten lyder direkt under Rikspolisstyrelsens styrelse. i

Rikspolisstyrelsens tillsynsverksamhet av kontrollerande natur sker i regel i form av regelrätta inspektioner på plats. Sådana inspektioner kan avse en polismyndighets hela verksamhet och den leds då av rikspolischefen eller överdirektören. Sådana inspektioner kallas rikspolischefsinspektioner. lnspektionema kan begränsas till vissa speciella grenar eller funktioner hos eller flera myndigheter. Sådana

en funktionsinspelctioner leds i regel av personal vid tillsyns- och

inspektionsenheten. lnspektionema genomförs av inspektionsgrupper

som består av anställda med särskild sakkompetens från Rikspolisstyrelsens olika arbetsenheter, men också från olika polismyndigheter. Kontrollerande tillsyn kan också ha skriftlig form och består då av krav till olika polismyndigheter på utredning och redovisning av vissa förhållanden eller på svar på olika frågor. Om tillsyns- och inspektionsenheten upptäcker brister på något verksamhetsområde brukar enheten i förekommande fall informera den enhet inom Rikspolisstyrelsen som har ansvar för det området om bristerna, så att den enheten kan vidta någon åtgärd i anledning upplysningen, t.ex.

av utveckla nya arbetsmetoder eller förändra Rikspolisstyrelsens regler på området. Om tillsyns- och inspektionsenheten anser att kritik bör utfärdas bereds den saken i regel med överdirektören eller rikspolischefen.

Rikspolisstyrelsens tillsynsverksamhet av uppföljande natur sker

också i regel genom inspektioner. En inspektions Kontrollerande och uppföljande delar är ofta inte helt lätta att särskilja. Tillsynens uppföljande verksamhet har dessutom efter hand genom de ändrade styrfonnema av polisens verksamhet fått en ökad och allt mer avgörande betydelse. Den inom polisväsendet införda resultatmodellen med styrning av prioriterade områden och dialog kring resultaten har inneburit att Rikspolisstyrelsens uppföljningstillsyn också sker genom dialoger om verksamhetens mål och om verksamhetens resultat mellan Rikspolisstyrelsen och den lokala polisorganisationen. I dessa arbetsoch resultatdialoger, som omfattar samtliga polismyndigheter och som i

regel sker på plats hos polismyndighetema, deltar rikspolischefen eller

överdirektören jämte anställda från Rikspolisstyrelsens olika arbetsenheter och respektive myndighetschef med medarbetare. Vid dialogema följs fastställda mål och prioriteringar bl.a. med

upp utgångspunkt från de olika resultatmått som är tillgängliga genom tillämpningen av den nationella resultatmodellen.

Rikspolisstyrelsens intemrevision skall inom polisväsendet granska den interna kontrollen och den interna styrningen samt granska hur myndigheterna fullgör sina ekonomiska redovisningsskyldigheter.

94 Överväganden och förslag

Omfattningen, inriktningen och målen för detta tillsynsarbete, som både är kontrollerande och uppföljande, fastställs Rikspolisstyrelsens

av styrelse i årliga revisionsplaner.

Under år 1997 genomförde tillsyns- och inspektionsenheten 73

inspektioner, varav fyra enbart berörde IT-säkerhetsfrågor.

Internrevisionens tillsynsarbete under år 1997 rörde bl.a. polismyndigheters utnyttjande av medel för bekämpning av ekonomisk brottslighet och införandet ekonomi- och lönesystem.

av nya

Rikspolisstyrelsens verksamhetsplan för år 1998 och plan för

inspektionsverksamheten våren 1998

I Rikspolisstyrelsens verksamhetsplan för år 1998 att tillsyn och

anges inspektion av polisväsendet främst skall inriktas på att statsmaktemas Verksamhetsmål och prioriteringar f°ar genomslag, att verksamheten bedrivs korrekt och rationellt och med god hushållning med resurserna, att rationaliseringsarbetet genomförs och att rättssäkerheten upprätthålls samt att alla arbetsenheter vid styrelsen i erforderlig utsträckning skall medverka vid inspektioner styrelsen utför. I

som

verksamhetsplanen anges också att tillsyns- och inspektionsenhetens

huvuduppgifter är att driva sin verksamhet så att den på bästa sätt främjar polisväsendets långsiktiga utveckling. Till huvuduppgiftema hör också att ansvara för inspektion regional och lokal utbildning

av samt att granska större övergripande utvecklingsarbeten inom Rikspolisstyrelsen främst från samordnings- och resultatsynpunkt.

Enligt verksamhetsplanen skall intemrevisionen under år 1998 utvecklas ytterligare med särskild tyngdpunkt på den del som avser effektivitetsrevisionen, dvs. granskningen myndigheternas system

av för att följa mål och utvärdera verksamhetens produktivitet och

upp effektivitet.

Rikspolisstyrelsen har beslutat att under våren 1998 genomföra

rikspolischefsinspektioner av två polismyndigheter. Inspektionema

avses ha olika inriktning. I inspektionsplanen att den

anges övergripande inriktningen är att klarlägga att polisverksamheten bedrivs enligt de mål som framgår av regleringsbrevet och att myndigheterna driver verksamheten enligt de två huvudlinjema närpolisverksamhet och kvalificerad brottsutredningsverksamhet. Det anges också i planen att inspektionema skall omfatta planering och uppföljning av verksamheten, vakthavandebefälsfunktionen, enmans-

tjänstgöring, arbetsmiljöfrågor, personalutvecklingsåtgärder samt jämställdhetsfrågor.

Överväganden och förslag 95

Rikspolisstyrelsen har också beslutat att under våren 1998 genomföra funktionsvisa inspektioner knappt 15 polismyndigheter.

av Sådana inspektioner leds tjänstemän från tillsyns- och inspektions-

av enheten, tjänsteman vid Rikspolisstyrelsen eller särskild

av annan av inlånad tjänsteman från den lokala eller regionala polisorganisationen.

Inspektionsgruppen består också personal från respektive

av

funktionsansvarig arbetsenhet vid Rikspolisstyrelsen. Inspektionema

avses omfatta bl.a. vissa utlärmingsärenden, arbetstidsfrågor,

beredskapsplanläggning och handläggning av ärenden med rasistiska

inslag.

Länsstyrelsens tillsynsverksamhet

Länsstyrelsen är för närvarande inte bara länets högsta polisorgan, utan har också tillsyn över den polisverksamhet bedrivs i länet 6 § PL.

som Länsstyrelsen skall till att de prioriteringar och riktlinjer

se som riksdagen och regeringen lägger fast för polisverksamheten får genomslag i polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och att krav på rättssäkerhet iakttas samt att förvaltningen inom länets polis fungerar väl 3 kap. 2 § PF. Länsstyrelsen skall också till att länets

se polis är organiserad på ett ändamålsenligt sätt och att polisverksamheten samordnas inom länet och med polisverksamheten i andra län.

Länspolismästaren skall som regional polischef för de

svara uppgifter som skall skötas av länsstyrelsen, inte annat är föreskrivet

om 3 kap. 5 § PF. Den regionale polischefen f°ar dock inte länsstyrelsens vägnar handlägga ärenden tillsyn den

som avser av egna myndigheten 3 kap. 9 § PF. När det numera finns endast en

polismyndighet i alla län kan således inte länspolismästaren, är

som myndighetschef, i något fall utöva tillsyn för länsstyrelsens räkning. Tillsynsärendena skall istället överlämnas till Rikspolisstyrelsen eller handläggas för länsstyrelsens räkning av någon som inte lyder under länspolismästaren 3 kap. 9 § PF.

Länsstyrelsens tillsyn i praktiken

Länsstyrelserna har utövat sitt tillsynsansvar i mycket liten utsträckning. Under år 1997 utövade majoriteten länsstyrelserna

av ingen tillsynsverksamhet alls. Ett mindre antal länsstyrelser vidtog begränsade åtgärder. Länsstyrelsen i Jönköpings län gjorde under år 1997 en kontroll av vad polismyndigheten hade vidtagit för åtgärder i

96 Överväganden och förslag

anledning av påpekanden som gjorts vid en rikspolischefsinspektion år

1996. Länsstyrelsen i Kalmar län vidtog under år 1997, efter samråd

med länspolismästaren, en inspektion av den kvalificerade

brottsutredningsverksamheten vid polismyndigheten. Inspektionen hade särskild inriktning på verksamheten vid ekoroteln.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län beslutade i oktober 1997 om ett tillsynsprogram för polisen. Av beslutet framgår att tillsynen bl.a. skall ske genom att länsstyrelsen erhåller relevanta dokument som polismyndigheten producerar och genom att länsstyrelsen utför vissa särskilda uppdrag. Länsstyrelsen skall också utvärdera de särskilda tillsynsområden som granskats under året och utvärdera verksamheten genom jämförelser mellan olika år. I beslutet anges också att om iakttagelsema skulle föranleda att ett tillsynsärende öppnas skall ärendet handläggas av länsstyrelsens förvaltningsenhet eller överlämnas till Rikspolisstyrelsen.

Länsstyrelsen i Stockholms län utgör ett undantag i fråga om förekomsten organiserad tillsyn polisverksamheten. Där finns

av av sedan år 1994 en särskild inspektionsenhet för polisfrågor inrättad. Polisinspektionsenheten direkt underställd landshövdingen. Enheten är uppdelat på tre ansvarsområden övervakningsverksamhet, brotts-

utredande verksamhet samt administration, förvaltning och polismyndighetsfrågor. Enheten samarbetar med Rikspolisstyrelsen och har

genomfört inspektioner tillsammans med Rikspolisstyrelsen.

Polisinspektionsenheten vid Länsstyrelsen i Stockholms län har fastställt en plan för verksamheten för slutet av år 1997 och för år 1998. Enheten skall enligt planen bl.a. granska arbetstidsförläggningen vid ett antal närpolisenheter, göra en uppföljning av tidigare gjorda stickprovskontroller avseende t.ex. ordningsvakters användande av handfångsel och genom s.k. deltagande observation granska handläggningen av några särskilda händelser. Enheten skall också enligt planen granska hur polismyndigheten ser till att de föreskrifter som ges vid tillstånd till allmänna sammankomster och offentliga tillställningar följs samt genom stickprovskontroller granska upphandlings- och fakturarutiner. I planen ingår därutöver bl.a. att följa upp de påpekanden som gjorts vid Rikspolisstyrelsens inspektioner av polismyndigheten.

Särskilt om brott eller fel begånget av anställda inom polisväsendet

I tillsynsverksamheten kan misstanke uppkomma om att en anställd gjort sig skyldig till ett brott eller ett fel annat slag. Särskilda regler

av

Överväganden och förslag 97

gäller i vissa fall för offentligt anställda. Här lämnas därför en beskrivning några regler har betydelse i detta avseende. av som Enligt lagen 1994:260 offentlig anställning får en arbetstagare om uppsåtligen eller oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter i som av anställningen i vissa fall meddelas disciplinpåföljd för tjänsteförseelse. Disciplinpåföljder är varning och löneavdrag. Om åtgärd vidtagits en för åtal skall väckas mot arbetstagare, får arbetsgivaren inte att en inleda eller fortsätta ett disciplinärt förfarande med anledning av vad föranlett åtgärden. Den är skäligen misstänkt för att i sin som som anställning ha begått brott skall anmälas till åtal, om misstanken avser tjänstefel, mutbrott eller vissa fall brott mot tystnadsplikt. Anmälan av skall också göras misstanken annat brott, som kan antas om avser föranleda någon påföljd än böter. En arbetstagare vid bl.a. annan polisväsendet f°ar med omedelbar verkan skiljas från sina arbetsupp-

gifter, det är nödvändigt med hänsyn till landets bästa. Enligt lagen om 1982:80 anställningsskydd får arbetstagare som grovt har om en åsidosatt sina åligganden mot arbetsgivaren avskedas. I rättegångsbalken att förundersökning skall inledas så snart anges det på grund angivelse eller annat skäl finns anledning att anta att av av brott hör under allmänt åtal har förövats. Förundersökning ett som måste dock inte alltid inledas, det är uppenbart att brottet inte t.ex. om går att utreda. En förundersökning kan avslutas på två sätt, antingen

att den läggs ned eller beslut i åtalsfrågan. genom genom Om det i anmälan till polisen har påståtts att arbetstagare inom en en har gjort sig skyldig till något brott har samband

polisväsendet som

med arbetet eller på annat sätt förfarit felaktigt i sin myndighetsutövning, skall anmälan, med något undantag, omedelbart överlämnas

till åklagare för prövning förundersökning skall inledas eller inte om 6 kap. 1 § PF. Om någon t.ex. skadats under vistelse i en en polisarrest skall, oavsett anmälan gjorts eller inte, saken i vissa om en fall också omedelbart överlämnas till åklagare för sådan prövning.

Detsamma gäller det i något annat fall kan uppkomma fråga om att om inleda förundersökning mot arbetstagare inom polisväsendet för en brott har samband med arbetet. De valda ledamöterna i som polisstyrelsen skall underrättas överlämnande till åklagare skett. om Om det anmälan eller på annat sätt har uppkommit fråga genom en arbetstagare inom polisväsendet har gjort sig skyldig till något om en brott samband med arbetet skall frågan också överlämnas till utan åklagare för prövning förundersökning skall inledas eller inte om 6 kap. 4 § PF. Överlämnande behöver inte ske, polismyndigheten om beslutar att inleda förundersökning. Det finns särskilda bestämmelser både för polis och åklagare i fråga handläggningen ärende rör misstanke att anställd inom om av som om

polisväsendet gjort sig skyldig till brott. Det finns bestämmelse t.ex. en om vem som f°ar hålla förhör med polisman. Vid polismyndighetema finns särskilda enheter under åklagaren handlägger anmälningar som mot polismän. Beslut att lägga ned förundersökning skall fattas en av åklagare. Rikspolisstyrelsen skall bl.a. pröva frågor skiljande om av

arbetstagare från anställning i vissa fall på grund personliga

av förhållanden samt frågor disciplinansvar, åtalsanmälan och om avstängning. Det finns en personalansvarsnämnd inrättad för prövning av dessa frågor. I vissa fall skall dock frågor disciplinansvar, om åtalsanmälan, avstängning och avskedande prövas Statens av ansvarsnämnd. Den myndighet som arbetstagaren lyder under har ansvaret för att till personalansvarsnämnden anmäla frågor nämnden har att pröva. som Anmälan till nämnden kan också göras JO och JK. Anmälan till av Statens ansvarsnämnd skall göras av Rikspolisstyrelsen.

Tillsyn över polisen som utövas andra av organ

Justitieombudsmännen

Riksdagens ombudsmän statlig myndighet under riksdagen är en som utgörs av justitieombudsmännen JO. Riksdagen väljer eller flera en ombudsmän, för närvarande fyra, att utöva tillsyn över tillämpningen i

offentlig verksamhet lagar och andra författningar 12 kap. 6 §

av regeringsfonnen. JO:s tillsyn omfattar bl.a. statliga myndigheter och tjänstemän vid dessa myndigheter lagen 1986:765 med instruktion för Riksdagens ombudsmän. JO skall till att dessa efterlever lagar se och andra författningar och att de fullgör sina åligganden i övrigt. JO skall särskilt se till att regeringsformens bud saklighet och om opartiskhet iakttas och att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter inte träds för när i den offentliga verksamheten. JO handlägger klagomål från allmänheten, utför också men inspektioner och andra undersökningar på eget initiativ. JO får närvara

vid förvaltningsmyndighets överläggningar och har tillgång till

myndighetens protokoll och handlingar. Förvaltningsmyndighet och tjänsteman hos staten skall lämna JO de upplysningar och yttranden som han eller hon begär. JO avgör ett ärende beslut, vari han genom eller hon f°ar uttala sig åtgärd myndighet eller om en av en en befattningshavare strider mot lag eller författning eller är annan armars felaktig eller olämplig. JO får därutöver bl.a. väcka åtal i vissa situationer.

Överväganden och förslag 99

Under verksamhetsåret 1996/97 avgjorde JO rörande polisväsendet 527 s.k. klagomålsärenden och 21 s.k. initiativärenden Justitieombudsmännens ämbetsberättelse 1997-98. En polismyndighet inspekterades under verksamhetsåret.

Justitiekanslern

Justitiekanslern JK är regeringens högsta ombudsman. JK skall ge regeringen råd och utföra utredningar i juridiska angelägenheter. JK skall värna rättssäkerheten och förbättra effektiviteten på den offentliga förvaltningens område. JK har tillsyn över att bl.a. statliga myndigheter och anställda vid sådana myndigheter utövar offentlig verksamhet som efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden lagen 1975:1339 justitiekanslems tillsyn. JK om handlägger i begränsad omfattning klagomål från enskilda eller från

myndigheter. JK:s granskning kan också initieras genom inspektion

eller att JK tar ett ärende på eget initiativ. Förvaltningsgenom upp myndighet och tjänsteman vid sådan myndighet skall lämna JK de upplysningar och yttranden han begär. JK får t.ex. väcka åtal mot som befattningshavare har begått brottslig gärning genom att åsidosätta som åligger honom eller henne i tjänsten. vad som

Riksdagens revisorer

Riksdagens revisorer utses riksdagen och består av tolv ledamöter av jämte ett kansli med anställda revisionsdirektörer. Riksdagens revisorer har bl.a. i uppdrag att granska den statliga verksamheten lagen 1987:518 med instruktion för Riksdagens revisorer. Granskningen är huvudsakligen inriktad på förhållanden med anknytning till statens budget, får också bedömning de statliga insatserna i men avse en av allmänhet. Revisorerna skall beakta frågor är av mera väsentlig som

betydelse för den statsfinansiella och förvaltningsekonomiska

utvecklingen eller berör grunderna för det administrativa arbetets som organisation och funktioner. Revisorerna skall verka för god hushållning med medel och för att statens tillgångar utnyttjas statens rationellt. Revisorerna får enligt bestämmelser i lag infordra hand-

lingar, uppgifter och yttranden behövs för granskningen 12 kap.

som 7 § regeringsforrnen. Riksdagens revisorer har under 1990-talet genomfört utredningar berört polisens verksamhet. Revisorerna redovisade år 1992 en som granskning polisverksamheten i rapporten Polisen i samhällets tjänst av

se 1993/94:RR2. Revisorerna genomförde under åren 1993 och 1994 en undersökning av den ekonomiska brottsligheten och ekobrotts-

av bekämpningen. Arbetet redovisades i rapporten Den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället 1994/95:RR4.

se

Riksrevisionsverket

Riksrevisionsverket är central förvaltningsmyndighet för statlig

en revision och redovisning förordningen l988:80 med instruktion för Riksrevisionsverket. Verket bedriver årlig revision, effektivitetsrevision och utvecklar statlig redovisning. Vid årlig revision skall verket granska myndigheters årsredovisning, underliggande redovisning och ledningens förvaltning. Vid effektivitetsrevision skall verket granska att statliga mål och åtaganden uppfyllts på ett effektivt sätt. Inom redovisningsområdet skall verket stödja och utveckla den statliga budgetprocessen, ekonomistymingen och uppföljningen. Styrningen skall ske bl.a. metodutveckling samt information och

genom genom

utbildning.

Riksrevisionsverket genomförde år 1987 granskning verksam-

en av heten vid polisens ordningsavdelningar. År 1995 följde verket

upp

1987 års granskning Ordningspolisen RRV 1995:41. Samma år

genomförde verket en granskning polisväsendet med inriktning på

av mål- och resultatstyming Polisens resultatstyming, RRV 1996:11. Verket genomförde också under år 1996 på regeringens uppdrag

en granskning av polisväsendet och i oktober 1996 lämnade Riksrevisionsverket rapporten Hinder för ett effektivare resursutnyttjande RRV 1996:64. Verket angav där de hinder som gjort att rationaliseringar och kvalitetsförbättringar inte tagits tillvara på länsnivån. Samtidigt lämnade verket rapporten Lägesbeskrivning del regeringsuppdrag

- av RRV 1996:64 del 2. Avsikten med rapporten att lägesbild

var ge en av hur polisen använder sina I februari 1998 uppdrog

resurser. regeringen åt verket att granska och utvärdera rationaliseringsåtgärder som polismyndigheter i några län vidtagit för att bättre anpassa förläggningen av personalens arbetstid till vad verksamheten kräver.

Datainspektionen

Datainspektionen är central förvaltningsmyndighet för frågor om bl.a. tillstånd och tillsyn enligt datalagen förordning 1988:912 med instruktion för Datainspektionen. I proposition 1997/98:44 Personuppgiftslag föreslås att datalagen skall personuppgiftslag och

ersättas av en

att inspektionens uppgifter delvis skall ändras. Datainspektionen har tillsyn över polisväsendets hantering av personregister och skall tillse att automatisk databehandling inte medför otillbörligt intrång i personlig integritet. Datainspektionen har rätt att för tillsynen få tillgång till bl.a. handlingar. Datainspektionen har utfört inspektion

av polismyndighet samtidigt som Rikspolisstyrelsen genomfört inspektion.

Tillsyn inom andra områden

Det kan vara av intresse att närmare på hur tillsynen är organiserad

se inom andra områden. I det följande anges hur frågan om tillsyn över verksamheten lösts inom åklagarväsendet och socialtjänsten.

Åklagarväsendet

Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och har i denna egenskap ansvaret för och ledningen åklagarväsendet i riket 7 kap.

av 2 § rättegångsbalken. Riksåklagaren är central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet och skall leda och samordna verksamheten samt se till att den bedrivs effektivt 2 § förordningen 1989:847 med instruktion för Riksåklagaren. Riksåklagaren har tillsyn över åklagarväsendet och skall verka för lagenlighet, följdriktighet och enhetlighet vid rättstillämpningen. Riksåklagaren får meddela föreskrifter och allmänna råd för verksamheten och även i övrigt lämna råd och upplysningar till åklagama i deras verksamhet. Landet är, sedan en omorganisation år 1996, indelat i sju åklagardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. Dessutom finns Ekobrottsmyndigheten. Chef för en åklagarmyndighet är en överåklagare.

I 1994 års budgetproposition gavs nya riktlinjer för Riksåklagarens tillsynsverksamhet prop. 1993/94:10O bil. 3. Det angavs att Riksåklagarens regelbundna tillsynsbesök av samtliga åklagarmyndigheter med vissa intervaller borde upphöra och att formerna för tillsynsbesöken borde ändras. Regeringen angav bl.a. att de regelbundet återkommande tillsynsbesöken förhållandevis resurskrävande och

var att de knappast kunde stå i proportion till de effekter som

anses uppnåddes. Resursema borde enligt regeringen sättas in där de gjorde mest nytta och det var därför inte rationellt att t.ex. regelbundet göra tillsynsbesök på välskötta åklagarmyndigheter. Riksåklagarens tillsynsbesök borde generellt sett syfta till att det skapades en enhetlig rättstillämpning och att kvaliteten i åklagarverksamheten hölls på en hög och jämn nivå. Även andra bevekelsegrunder för tillsynsbesök

kunde enligt regeringen förekomma, t.ex. för att granska handläggningen av vissa ärendetyper eller för att utreda någon specifik

frågeställning.

Överåklagarna har även efter omorganisationen ett tillsynsansvar, trots att det inte längre finns några myndigheter under den myndighet som överåklagaren är chef för. Riksåklagarens föreskrifter och allmänna råd om överåklagarnas tillsynsverksamhet som utfärdades år 1994 gäller fortfarande. Enligt dessa skall överåklagaren bl.a. företa regelbundna inspektioner av varje underlydande åklagarmyndighet. Riksåklagaren skall kontrollera att inspektionema utförs. Överåklagaren skall också utföra riktade inspektioner, t.ex. kan

som vara föranledda att överåklagaren fått kännedom att det förekommer

av om något problem vid myndigheten. En anmälan mot åklagare med anledning av misstanke om brott i utövningen av tjänsten skall som huvudregel överlämnas till Riksåklagaren.

Tillsynsenheten inom Riksåklagaren handhar den övergripande översynen av åklagarmyndighetema. Enheten har inte utövat någon inspektionsverksamhet i egentlig mening sedan år 1996, planer

men finns på att utföra funktionsvisa kontroller av åklagarmyndighetema. Tillsynen utövas huvudsakligen överprövningsärenden och

genom klagomålsärenden.

Socialtjänsten

Ansvaret för tillsynen inom det sociala området är delat. Socialstyrelsen har tillsyn över socialtjänsten i riket 67 § socialtjänstlagen 1980:620. Socialstyrelsen har sex regionala tillsynsenheter. Länsstyrelserna har det regionala tillsynsansvaret över hur kommunerna tillämpar socialtjänstlagen 68 § socialtjänstlagen.

Länsstyrelsens tillsynsansvar preciserades riksdagens beslut

genom med anledning av regeringens proposition Ändring i socialtjänstlagen prop. 1996/972124, bet. SoUl8, rskr. 264. Länsstyrelsen gavs också vidgade uppgifter när det gäller tillståndsgivning för vissa enskilt bedrivna verksamheter. Regeringen uttalade i propositionen att den regionala tillsynen över socialtjänsten behövde effektiviseras och bli mer slagkraftig.

Länsstyrelsen har t.ex. befogenheter att anmäla ett enskilt vårdhem till åtal eller förflytta personer som är inskrivna på hemmet. Länsstyrelsen får också förbjuda fortsatt verksamhet vid ett enskilt vårdhem, om det föreligger ett allvarligt missförhållande och ett föreläggande om att avhjälpa missförhållandet inte efterkoms.

Socialutskottet uttalade i sitt betänkande Äldreomsorg bet. 1996/97:SoU13 att det finns brister i samverkan och det gemensamma ansvarstagandet mellan huvudmännen framförallt vad gäller den gemensamma vårdplaneringen. Utskottet ansåg att tillsynen borde förbättras och angav att regeringen borde överväga tillsynen kan

om läggas på en och samma myndighet för såväl socialtjänsten som hälsooch sjukvården. Riksdagen tillkännagav vad utskottet uttalat i sitt betänkande rskr. 1996/97:185. En särskilt utredare har tillkallats för att göra en översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen, socialtjänstens uppgifter och tillsynen över den dir. 1997: 109.

3.6.4 Kommitténs slutsatser

Polismyndighetema har ett eget ansvar för sin verksamhet. Det ansvaret omfattar olika former av kontroller av den verksamhet som bedrivs inom myndigheten. Det finns t.ex. bestämmelser i verksförordningen 1995:1322 om vilket ansvar och vilka uppgifter en myndighets chef respektive styrelse har. Polismyndighetemas intemkontroll har stor betydelse bl.a. för möjligheten att förebygga oegentligheter och för möjligheten att se till att verksamheten bedrivs rättssäkert. Från den kontrollen bör man skilja tillsynen över verksamheten, som skall vara oberoende. Med gällande regler har länsstyrelserna och Rikspolisstyrelsen ansvaret för den oberoende tillsynen. Rikspolisstyrelsen bör som central förvaltningsmyndighet för polisväsendet fortsatt ha tillsyn över detta. Mot bakgrund kommitténs förslag om ändring av

av styrningen av polisen finns det anledning att överväga om tillsynsansvaret även i framtiden bör vara uppdelat på Rikspolisstyrelsen och länsstyrelserna eller om Rikspolisstyrelsen ensam bör ha tillsynsansvaret.

Genom att länsstyrelserna med kommitténs förslag inte längre skall vara länets högsta polisorgan blir de oberoende i förhållande till polisväsendet. Det förhållandet kan tala för att länsstyrelsen även i framtiden bör ha ett tillsynsansvar för polisen, eftersom det ansvaret kan utövas självständigt. En utomstående sakkunskap som står fri i förhållande till den verksamhet som skall värderas kan ha större förutsättningar att utöva en effektiv tillsyn än en som är en del i en organisation. En uppdelning tillsynsansvaret har dock nackdelar, i

av synnerhet om man delar ansvaret dels mellan 21 länsstyrelser, dels mellan länsstyrelserna och Rikspolisstyrelsen. Det kan lätt få till följd att arbetsfördelningen blir otydlig. Riksdagens revisorer har också uttalat att ett tillsynsansvar som delats upp på organisatoriska nivåer har visat sig kunna leda till oklarheter vad gäller varje tillsynsorgans

ansvar och uppgifter och att det förhållandet särskilt gäller i de fall länsstyrelserna fått tillsynsansvar bet. 1994/95:RR9. Det sagda talar för att länsstyrelserna inte bör ha ett tillsynsansvar på området.

Enligt nu gällande regler får inte länspolismästaren på länsstyrelsens vägnar utöva någon tillsyn, eftersom han eller hon inte kan utöva tillsyn över den egna myndigheten och det endast finns polismyndighet i

en varje län. Länsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet över polisen i länet har därmed förändrats. För Rikspolisstyrelsens del gäller att tillsyn över förhållanden vid en viss polismyndighet i första hand bör inriktas på de polismyndigheter till vilka de regionala chefsfunktionema är lokaliserade och att ärenden gäller andra myndigheter får

som överlämnas till länsstyrelsen. Några sådana andra myndigheter finns som förut sagts inte längre. I linje med dessa regler har inte länsstyrelserna i någon större utsträckning utövat någon verklig tillsyn över polisverksamheten i respektive län. Expertkunskap fordras för att en effektiv och säker tillsyn skall kunna utövas. Länsstyrelserna har genom sitt tillsynsansvar inom andra områden erfarenhet

av tillsynsverksamhet. Generellt sett kan dock utgå från att den

man kompetens som fordras för att tillsyn polisverksamheten skall kunna

av utövas inte finns inom länsstyrelserna, med den begränsade erfarenhet som finns där av tillsynsarbete beträffande sådan verksamhet. Det innebär svårigheter och är kosmadskrävande att bygga sådan

upp en kompetens på så många ställen i landet det är fråga På vissa

som om. håll i landet är det möjligt att tillräcklig kompetens är självständig i

som förhållande till polismyndigheten inte finns att tillgå. Förutsätt-

ens ningarna för att en effektiv tillsynsverksamhet skall kunna byggas

upp inom länsstyrelserna synes således inte vara särskilt goda.

Inom Rikspolisstyrelsen finns den kompetens erfordras för

som en bra tillsynsverksamhet. Rikspolisstyrelsen har utbyggd tillsynsverk-

en samhet och har tillgång till olika former specialistkunskap.

av Rikspolisstyrelsen har kunskaper och insikter polisverksamheten i

om hela landet, något goda möjligheter för att åstadkomma

som ger en enhetlig tillämpning av gällande bestämmelser. Rikspolisstyrelsen har också möjligheter att sprida information både goda och dåliga

om erfarenheter från verksamheten och om internationella erfarenheter. Kommittén finner vid samlad bedömning att Rikspolisstyrelsen

en ensam bör ha tillsynsansvaret för polisverksamheten och att länsstyrelsens ansvar bör upphöra.

Hur bör då Rikspolisstyrelsens tillsynsansvar organiseras Det kan sägas att Rikspolisstyrelsen utövar tillsyn i vid mening i många delar av sin verksamhet och inte endast inom för tillsyns- och

ramen inspektionsenhetens verksamhet, t.ex. då de olika enheterna lämnar information inom sina respektive verksamhetsgrenar till polismyndig-

Överväganden och förslag 105

heterna eller då de utvecklar nya arbetsmetoder. Olika enheter, dock inte tillsyns- och inspektionsenheten, utarbetar förslag till föreskrifter för polismyndighetema. Att utarbeta förslag till och besluta om föreskrifter för verksamheten innebär inte att utöva tillsyn. Sådant arbete handlar att formulera hur verksamheten skall se ut. Frågan

om

Rikspolisstyrelsen skall ges möjlighet att utveckla och precisera

om statsmaktemas mål för polisverksamheten samt att meddela vissa föreskrifter hur de medel som Rikspolisstyrelsen fördelar till

om polismyndighetema skall användas är således inte en fråga om tillsyn. Kommittén återkommer i avsnittet nedan till Rikspolisstyrelsens ansvar i dessa hänseenden. Däremot har ett sådant ansvar betydelse för hur tillsynen bör organiseras.

Tillsyns- och inspektionsenheten har således inte till uppgift att bereda förslag till föreskrifter för polisverksamheten. Enhetens verksamhet är i princip endast inriktad på inspektioner av

polismyndighetema och uppföljning inspektionema. I de fall

av enheten att Rikspolisstyrelsen bör uttala särskild kritik

anser överlämnas ärendet för beslut rikspolischefen eller överdirektören.

av Beslut de föreskrifter Rikspolisstyrelsen utfärdar på grund av

om som förslag från andra enheter fattas av rikspolischefen eller av överdirektören. Det är således samma befattningshavare som beslutar i frågor föreskrifter och i tillsynsfrågor. Tillsynen utövas dock med

om viss självständigt i förhållande till utövandet föreskriftsrätten, med

av hänsyn till att underlagen för besluten utarbetas av olika enheter. Kommittén anser därför att organisationen av Rikspolisstyrelsens tillsynsverksamhet inte behöver ändras.

Rikspolisstyrelsen skall i sin tillsynsverksamhet bl.a. övervaka att

lagar och andra författningar alltid tillämpas och att tillämpningen sker på ett enhetligt sätt så att det finns förutsägbarhet och så att lika fall

en

bedöms lika. Rikspolisstyrelsen skall genom sin tillsynsverksamhet

också möjliggöra och förbereda vidare utveckling av lagstiftningen

en och råd och upplysningar söka avvärja missförhållanden.

genom

Tillsynsverksamheten kan som angetts ovan se ut på många sätt. Tillsynen kan ske traditionella inspektioner, som kan vara

genom planerade eller oanmälda och hela verksamheten eller delar av

avse den. Tillsynen kan också ske t.ex. rådgivning, rekommen-

genom dationer och upplysning. Ett ärende kan initieras på grund av vad som framkommit vid iakttagelser, uppgifter i massmedia eller vid

egna av kontakt med enskilda. Väsentliga moment i Rikspolisstyrelsens tillsynsverksamhet är uppföljningen och utvärderingen av polismyndighetemas verksamhet. Tillsynen omfattar ett verksamhetsområde som till stora delar har struktur och innehåll över hela landet. De

samma iakttagelser görs är därför ofta allmängiltiga. Uppföljningen och

som

utvärderingen bör bl.a. relateras till de mål och resultatkrav som fastställts i myndigheternas verksamhetsplaner. Resultatet tillsynsav arbetet kan vara att ett uppsatt mål är uppnått, att det finns men invändningar mot målet som sådant. Det kan därför finnas ett behov av att göra jämförelser med goda exempel från liknande verksamhet. en Det är angeläget att både goda exempel och information om konstaterade brister i verksamheten samlas och sprids för att förhindra att fel begås i framtiden.

Vikten av att sprida både goda och dåliga erfarenheter kan gälla såväl en polismyndighets agerande vid särskild händelse delar en som av polismyndighetens verksamhet eller verksamheten i sin helhet. Det

är särskilt angeläget att Rikspolisstyrelsen i tillsynsverksamheten

uppmärksammar och tar till erfarenheter från polismyndighetemas vara agerande vid särskilda händelser, så att slutsatser kan dras inför framtida liknande händelser och t.ex. arbetssätt utvecklas. Inför nya särskilda händelser är det viktigt att ledningen har klart för sig hur man agerar på bästa sätt i just den situationen, att det är klarlagt vilka andra organ ledningen bör samarbeta med, vilka prioriteringar bör göras, som hur infonnationsbehovet hos andra och hos allmänheten bör organ hanteras Spridning erfarenheterna kan t.ex. ske o.s.v. av genom att information om tidigare erfarenheter lämnas vid inspektionsbesök. ITtekniken är naturligtvis också användbar för spridning information. av

Myndigheternas årliga resultatredovisningar statsmakterna

ger viktig information för framtiden. Genom budgetprocessen har

regeringen getts möjlighet till uppföljning och kontroll myndigav heternas verksamhet. Det är angeläget att Rikspolisstyrelsens tillsyn

över polismyndighetemas arbete med mål- och resultatstyming sker så att statsmakterna kan få tillräcklig information polisverksamhetens om resultat. Informationen behövs för att styra verksamhetens omfattning, inriktning och effektivitet. Frågan Rikspolisstyrelsen skall ha om möjlighet att utveckla och precisera statsmaktemas mål tar kommittén

upp i det följande avsnittet.

Överväganden och förslag 107

3.7 föreskriftsrätt samt

Rikspolisstyrelsens

rätt att utveckla och precisera

statsmaktemas mål för

polisverksamheten

I detta avsnitt redovisar kommittén sin syn på Rikspolisstyrelsens

föreskriftsrätt samt rätt att utveckla och precisera statsmaktemas

mål för polisverksamheten. Kommittén föreslår att Rikspolis-

styrelsen får till uppgift att utveckla och precisera statsmaktemas

mål och riktlinjer för polisverksamheten. Kommittén anser att

Rikspolisstyrelsens rätt att utfärda föreskrifter för polis-

organisationen fortsatt bör starkt begränsad. Rikspolis-

vara

styrelsen bör dock ges en rätt att utfärda föreskrifter om

användningen de medel tilldelas polismyndighetema för

av som

att bl.a. säkerställa att verksamheten inriktas på de mål som

statsmaktemas angett för polisverksamheten. Rikspolisstyrelsen

bör också möjlighet att meddela föreskrifter för

ges

användningen tilldelade medel när kravet på enhetlighet i

av

verksamheten är särskilt framträdande, såsom är fallet bl.a. i

fråga om gränskontrollen. Instruktionen för Rikspolisstyrelsen

bör ändras i enlighet härmed.

3.7.1 Kommitténs uppdrag

I direktiven att kommittén skall lämna förslag om hur

anges Rikspolisstyrelsens roll bör utformas i förhållande till en förändrad ledningsstruktur för att statsmaktemas beslut skall få bästa möjliga genomslag. I direktiven uttalas att när det gäller den centrala

polisorganisationen skall inriktningen att Rikspolisstyrelsen skall

vara fungera central förvaltningsmyndighet med ett fördjupat inflytande

som och tydligare för att statsmaktemas krav på polisen förverkligas.

ansvar Kommittén skall särskilt analysera Rikspolisstyrelsen skall ges

om möjlighet att utveckla och precisera statsmaktemas mål för

polisverksamheten och Rikspolisstyrelsen skall ges möjlighet att

om meddela vissa föreskrifter hur de medel som styrelsen fördelar till

om polismyndighetema skall användas. I det följande lämnas först en redogörelse för vad som tidigare uttalats om Rikspolisstyrelsens uppgifter i dessa hänseenden och allmänt om föreskriñsrätt samt något

begreppen föreskrifter och allmänna råd. Det lämnas också en om

108 Överväganden och förslag

redogörelse för gällande regler, varefter kommittén redovisar sina slutsatser i frågan.

Bakgrund

Hållningen vid överväganden de senaste årtiondena omfattningen

om

av bemyndiganden för Rikspolisstyrelsen att meddela föreskrifter för

polisväsendet har präglats restriktivitet. Genom proposition

av 1983/84:89 om polisens organisation, begränsades Rikspolis-

m.m. styrelsens befogenheter att meddela föreskrifter för och leda viss polisverksamhet. I propositionen att behovet detaljreglering

angavs av av hur verksamheten vid polismyndighetema skulle bedrivas skulle vägas mot intresset av att låta myndigheterna lösa sina uppgifter utifrån sina egna kunskaper och erfarenheter. Det uttalades också att Rikspolisstyrelsens befogenhet att styra verksamheten genom olika slag av normer, råd och rekommendationer måste begränsas till vad

som var

oundgängligen nödvändigt. Riksdagen godtog förslagen bet.

1983/84:JuUl6, rskr. 182. I fömyelsepropositionen togs frågan

om Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt åter prop. 1989/902155. I

upp propositionen framhölls att Rikspolisstyrelsen borde ha befogenhet att meddela bindande föreskrifter för polisväsendet endast i de fall det fanns starka skäl för detta. I konsekvens med detta inskränktes fr.o.m. den l juli 1992 Rikspolisstyrelsens rätt att meddela föreskrifter enligt instruktionen till att gälla endast det fordras föreskrift för att

om en tillgodose behovet av enhetlighet inom polisen. Om enhetlighet kan uppnås på något annat mindre ingripande sätt skall den vägen väljas.

Riksrevisionsverket i sin förut nämnda rapport Hinder för ett

angav effektivt resursutnyttjande RRV 1996:64 att polisverksamheten skulle kunna bli effektivare Rikspolisstyrelsen agerade kraftfullt

om mera inom ramen för nuvarande möjligheter att meddela föreskrifter. Verket angav också att instruktionen för Rikspolisstyrelsen borde ändras så att Rikspolisstyrelsen ges ovillkorlig rätt att utfärda bindande

en föreskrifter för polismyndighetema i vissa frågor, t.ex. rörande ekonomiadministrativa och personaladministrativa rutiner, IT-baserade eller andra gemensamma informationssystem och statistikfrågor. Verket menade att Rikspolisstyrelsen skulle kunna ha skyldighet att

en uttolka regleringsbreven och med varje länspolismästare årligen avtala vilka krav som ställs på myndigheten med anledning reglerings-

av brevet. Verket uttalade att dialogen mellan Rikspolisstyrelsen och länspolismästaren skulle kunna utmynna i ett slags åtagandedokument, med en frivillig överenskommelse mellan Rikspolisstyrelsen och

respektive länspolismästare. Rikspolisstyrelsens agerande borde därvid

Överväganden och förslag 109

enligt verket ske mot bakgrund vad som framgår av regleringsbrevet

av och vad Rikspolisstyrelsen i sin tillsynsverksamhet kommit fram till.

Förvaltningspolitiska kommissionen uttalade i sitt betänkande I medborgarnas tjänst SOU 1997:57 att tillväxten myndighets-

av föreskrifter var ett centralt förvaltningspolitiskt problem som borde hanteras på ett övergripande plan och att utgångspunkten borde vara att de statsmakterna utfärdade reglerna i största möjliga utsträckning

av

skulle kunna tillämpas av myndigheterna utan tillämpningsföreskrifter.

Kommissionen ansåg att detta kunde ske genom tydligare lagstiftning och förarbeten samt att kompetenta myndigheter och tjänstemän skulle

för enhetlig och konsekvent rättstillämpning och verkställighet

ansvara inom givna Kommissionen menade att bemyndiganden att

ramar. utfärda föreskrifter bara borde ges efter noggrann prövning.

Här finns anledning något skillnaden mellan begreppen

att ange om föreskrifter och allmänna råd. Föreskrifter är den beteckning som används i 8 kap. regeringsformen för rättsregler, dvs. för regler som bestämmer enskildas och myndigheters handlande. Föreskrifter är bindande och generellt gällande regler som tillkommit genom beslut av ett offentligt En regel är generell den t.ex. avser situationer

organ. om

ett visst slag eller vissa typer handlingssätt eller den riktar sig av av om till eller på annat sätt berör en i allmärma termer bestämd krets av

prop. 1973:90. Allmänna råd är inte bindande. I 1 § personer

författningssamlingsförordningen 1976:725 anges att allmänna råd är

sådana generella rekommendationer om tillämpningen av en författning

hur någon kan eller bör handla i ett visst hänseende. För att som anger

myndighet skall få meddela föreskrifter krävs att regeringen en delegerat sådan rätt till myndigheten. Det behövs däremot inte något särskilt bemyndigande för att en myndighet skall få besluta om allmänna råd på sitt område prop. 1983/842119. Riksdagens revisorer har uttalat att den statliga tillsynen försvåras bindande föreskrifter i

om alltför hög grad allmänna råd bet. 1994/95:RR9.

ersätts av

Rikspolisstyrelsen meddelar föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet särskild författningssamling, RPSFS.

i en

3.7.3 Gällande

regler

Rikspolisstyrelsen f°ar, angetts i avsnittet ovan, meddela

som föreskrifter endast i sådana hänseenden regeringen särskilt

som förordnat Enligt instruktionen för Rikspolisstyrelsen får styrelsen

om. meddela föreskrifter för följande verksamhetsområden: ekonomi-

administrativa och personaladministrativa rutiner, förbindelsetjänst och

larmrutiner, beväpning och övrig personlig utrustning för personal,

sådan utrustning som används i polisverksamheten, säkerheten i samband med automatisk databehandling, ADB-baserade eller andra

gemensamma informationssystem, beredskapsplanläggning och

försvarsutbildning, samarbete med utländska polismyndigheter,

rekryteringsverksamhet, polisverksamhet hör till Säkerhetspolisens

som område och polisverksamhet faller inom Ekobrottsmyndighetens som område 13 § instr.. Föreskrifterna får meddelas endast det behövs om för att tillgodose behovet enhetlighet inom polisen och inte av om enhetlighet kan uppnås på något mindre ingripande sätt, t.ex. genom allmänna råd. Rikspolisstyrelsen skall också enligt instruktionen utfärda

föreskrifter för den beredskapsstyrka finns vid Polismyndigheten i

som Stockholms län 13 § instr.. Enligt polisförordningen meddelar a Rikspolisstyrelsen vidare föreskrifter för planering och uppföljning inom polisen 4 kap. 1 § PF. Rikspolisstyrelsen får också enligt polisförordningen meddela föreskrifter i fråga om beslut som har

samband med rapporteftergift, i fråga hjälpmedel får användas

om som för att stoppa fordon och i fråga dokumentation vissa om av

ingripanden 8 kap. 1 § PF. Rikspolisstyrelsen skall även meddela föreskrifter enligt rad specialförfattningar, t.ex. enligt

en

vapenförordningen 1996:70.

Rikspolisstyrelsen har i fråga statsmaktemas prioriteringar om endast möjlighet att förmedla dem till polismyndighetema och verka för att de får genomslag. Rikspolisstyrelsen får inte mål för sätta upp polismyndighetemas verksamhet. I Rikspolisstyrelsens verksamhetsplan för budgetåret 1998 anges att Rikspolisstyrelsens skyldighet att se till att de verksamhetsmål och prioriteringar statsmakterna lägger som fast för polisverksamheten förmedlas till och genomförs av polisorganisationen främst skall ske genom muntliga dialoger mellan Rikspolisstyrelsen och polismyndighetema. Det skall också ske genom de ekonomiska styrdokumenten och de långsiktiga planeringsförutsättningarna som Rikspolisstyrelsen angett i enlighet med den planerings- och uppföljningsprocess skall gälla för polisväsendet som från och med budgetåret 1997.

3.7.4 Kommitténs slutsatser

Det är självfallet nödvändigt att polisverksamheten bedrivs i enlighet

med de mål som statsmakterna lagt fast. Det är därför angeläget att det finns ett centralt organ håller ihop polisverksamheten och som som ser till att den fungerar i enlighet med statsmaktemas intentioner. Den centrala myndigheten bör kunna verka effektivt och med kraft på de

Överväganden och förslag lll

områden statsmakterna bestämt. Den nuvarande decentraliserade

som organisationsforrnen bör inte frångås, men det är viktigt att statsmaktemas mål i fråga om polisverksamhetens former, inriktning och resultat uppfylls.

Rikspolisstyrelsen har begränsade möjligheter att se till att polisverksamheten i länen samordnas, bedrivs planmässigt och organiseras rationellt, jämfört med t.ex. den möjlighet som Riksåklagaren har att styra åklagan/äsendet. Riksåklagaren leder åklagarväsendet och kan utfärda föreskrifter för detta i större utsträckning än vad Rikspolisstyrelsen kan utfärda föreskrifter för polisväsendet. Den nu gällande restriktiva hållningen i fråga om att medge Rikspolisstyrelsen föreskriftsrätt bör fortsatt gälla. Någon sådan central styrning inom polisväsendet som den som gäller för åklagarväsendet är inte att eftersträva, eftersom länsstyrelserna och polismyndighetema idag

men har stor självständighet att besluta om polisverksamheten i respektive län finns det risk för konflikter mellan de mål de regionala och lokala myndigheterna har och de mål statsmakterna angett. Resultatstymingen syftar till delegering och mindre detaljstyming myndigheterna. De

av skall verka för att statsmaktemas mål uppnås, men har stor frihet i att välja hur detta skall gå till. Statsmaktemas prioriteringar riskerar därmed att inte alltid få genomslag i polisverksamheten.

Rikspolisstyrelsen har till uppgift att förmedla statsmaktemas mål och prioriteringar till polisorganisationen. Det sker genom att Rikspolisstyrelsen ger ut föreskrifter och allmänna råd, håller konferenser och seminarier, utvecklar nya metoder och genomför projektarbeten Det sker också att Rikspolisstyrelsen har

m.m. genom löpande kontakt med länspolismästama genom t.ex. länspolismästannöten och inte minst budget- och resultatdialogema.

genom Innebörden uppgiften att förmedla statsmaktemas prioriteringar till

av polisorganisationen är dock inte helt klar. Betyder det att Rikspolisstyrelsen endast skall vidarebefordra vad t.ex. regleringsbrevet innehåller eller skall Rikspolisstyrelsen på något sätt bearbeta vad statsmakterna angett

Statsmaktemas mål är i regel beskrivna i generella termer. Minskad brottslighet och ökad trygghet är de övergripande målen. Som mål för polisverksamheten har vidare angetts att den enskilde skall tillförsäkras rättssäkerhet och rättstrygghet, att brott skall förhindras eller upptäckas och att den som har begått brott identifieras och lagförs. Kampen mot våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet skall prioriteras. Särskild uppmärksamhet skall ägnas den grova och gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor. Samhällets insatser mot vardags-

brottsligheten skall öka och närpolisorganisationen skall vara den

drivande kraften i det arbetet. Närpolisorganisationen skall förstärkas och utvecklas. Den kvalificerade brottsutredningsverksamheten skall bli effektivare. Som grund för allt polisarbete skall det problemorienterade arbetssättet ligga. Dessa till stor del allmänt hållna uttalanden målen för om polisverksamheten måste förtydligas och översättas till verksamhetsrelaterade tenner. Ett sådant arbete bör utföras centralt där kunskapen om de olika verksamhetsgrenama finns samlad och där kännedom finns om de skilda förhållandena råder inom olika polismyndigheter. som Det bör vara uppgift för Rikspolisstyrelsen att vad en ange statsmakternas mål mer konkret innebär för verksamheten och att utveckla och precisera de mål angetts. Rikspolisstyrelsen bör som omsätta statsmakternas mål till begrepp, arbetsmetoder och mått är som användbara i polisverksamheten. Kommittén föreslår således att Rikspolisstyrelsen får till uppgift att utveckla och precisera statsmakternas mål för polisverksamheten. Bör då Rikspolisstyrelsens uppgift att utveckla och precisera statsmaktemas mål kompletteras med däremot svarande rätt att en meddela föreskrifter, som är bindande, för medelsanvändningen En

sådan ordning innebär ansvarsförskjutning från polismyndighetema

en

till Rikspolisstyrelsen. Avsikten med det gällande budgetsystemet är

bl.a. att ansvaret i ekonomiskt hänseende skall ligga lokalt och Rikspolisstyrelsen har ingen reglerad rätt att bestämma hur om tilldelade medel skall användas. Det system för budgetdialog och resultatdialog som beskrivits ovan innebär dock i praktiken att Rikspolisstyrelsen till en del styr medelsanvändningen. Rikspolisstyrelsen ställer krav på polismyndighetema i samband med tilldelningen av medel, t.ex. i fråga organisationen vakthavande om av befäl eller av kommunikationscentral. När det gäller gemensamma medel för bl.a. investeringar och särskilda satsningar bestämmer Rikspolisstyrelsen i viss utsträckning användningen. Rikspolisom styrelsen styr således i praktiken polismyndighetemas användning av tilldelade medel i större utsträckning än vad de formella reglerna anger. Utgångspunkten är att den rätt som medges Rikspolisstyrelsen i fråga att utfärda föreskrifter för polisorganisationen bör om vara begränsad. Det är angeläget att polismyndighetema inte fråntas sin rätt att bestämma över polisverksamheten lokalt. Polismyndighetemas verksamhet skall dock bedrivas i enlighet med statsmakternas mål och

prioriteringar. Kommittén anser att Rikspolisstyrelsen bör medges

en rätt att utfärda föreskrifter för polisorganisationen i fråga om användningen av tilldelade medel, för att bl.a. säkerställa att verksamheten inriktas på de mål statsmakternas angett för som polisverksamheten. Rikspolisstyrelsens rätt i detta avseende får dock

Överväganden och förslag 113

inte väsentligt inskränka polismyndighetemas möjlighet att styra verksamheten.

Det finns verksamhetsområden berör vissa

som mer polismyndigheter än andra, där det finns ett nationellt intresse av

men

enhetlighet och att arbetet utförs med likartad ambitionsnivå. De en av tilldelade medlen bör i rimlig omfattning användas för verksamheter

från övergripande synpunkter är angelägna. Det gäller t.ex. som mera gränskontrollen det bör kontroll oberoende av var i

- vara samma landet in. För sådana områden bör det inte vara en sak för

man reser den enskilda myndigheten att bestämma verksamhetens nivå.

om Kommittén att Rikspolisstyrelsen därför bör medges en rätt att

anser utfärda föreskrifter för polisorganisationen i fråga om användningen av tilldelade medel när kravet på enhetlighet i verksamheten är särskilt framträdande, såsom är fallet bl.a. i fråga om gränskontrollen.

Det finns även andra områden där man kan överväga om Rikspolisstyrelsen bör ytterligare föreskriñsrätt, t.ex. i fråga om

ges kriminalunderrättelseverksarnhet och i fråga om operativ polisverksamhet internationell karaktär. Det kan också gälla de

som är av områden Riksrevisionsverket tog i sitt förslag som återges

som upp

så att Rikspolisstyrelsen t.ex. rätt att utfärda föreskrifter i ovan, ges en ekonomiadministrativt hänseende utan att först behöva konstatera att ett allmänt råd inte efterföljs. Kommittén begränsar dock sin prövning av omfattningen Rikspolisstyrelsens föreskriftsrätt till frågan om den

av rätten när det gäller medelsanvändningen sätt som anges ovan.

4 Generella direktiv

För kommitténs uppdrag gäller några generella direktiv. Ett sådant-

prövningen offentliga åtaganden dir. 1994:23 tas upp under av kapitel 5 kostnader. I fråga övriga generella direktiv har om om kommittén gjort följande bedömningar. Kommittéer och särskilda utredare skall redovisa de regional-

politiska konsekvenserna sina förslag dir. 1992:50. Enligt kommitav téns mening har de förslag som lämnats inte några regionalpolitiska

konsekvenser. I direktivet jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 om riktlinjer för hur kommittéer och särskilda utredare skall ge ges

jämställdhetsfrågor ökad uppmärksamhet i utredningsverksamheten.

Alla förslag läggs fram skall föregås analys och innehålla en som av en redovisning de jämställdhetspolitiska effekterna. Kommittén har av beaktat frågan jämställdhet i förslaget hur ledamöterna i om om polisstyrelsema skall utses. Kommittén i avsnitt 3.3.3 att det är anger viktigt eftersträva att hälften ledamöterna i styrelserna skall vara att av kvinnor. Likaså kommittén att hälften ledamöterna i polisanser av närnndema skall kvinnor, avsnitt 3.4.5. I övrigt har kommittén vara se bedömt att förslagen är jämställdhetspolitiskt neutrala. Enligt direktivet konsekvenser för brottsligheten och det om brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49 skall kommittéer och särskil-

da utredare de brottsförebyggande frågorna ökad uppmärksamhet i

ge utredningsverksamheten. Alla förslag skall föregås analys och av en innehålla redovisning effekterna för brottsligheten och för det en av brottsförebyggande arbetet. Kommittén att förutsättningarna för anser kunna bedriva effektiv polisverksarnhet med ett väl utvecklat att en brottsförebyggande arbete ökar om kommitténs förslag genomförs. Kommitténs förslag ändring i fråga styrelsen för en om om polismyndighet har särskild betydelse i detta hänseende, se avsnitt 3.1.4

kommitténs slutsatser i frågan. om

5 Kostnader

Kommittéer och särskilda utredare skall enligt ett generellt direktiv pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23. Polisverksamheten är en

offentlig angelägenhet, med hänsyn till den betydelsefulla plats den har

i samhället. Den bör fortsatt statlig. Kommitténs förslag är i allt

vara väsentligt inriktade på att effektiv och beslutsstruktur skall

en ansvarsåstadkommas och är därmed inte kostnadskrävande i sig. Kommittén bedömer att förslaget att polisstyrelsen skall utgöra styrelse för en

om polismyndighet inte orsakar någon merkostnad. Det utökade tillsyns-

åläggs Rikspolisstyrelsen med kommitténs förslag medför ansvar som inga väsentligt ökade kostnader, utan kan utövas inom ramen för den befintliga verksamhetens anslag. Kommittén gör sammanfattningsvis den bedömningen att de framlagda förslagen inte medför några

nu ökade kostnader för polisväsendet.

Reservation och särskilda

yttranden

Reservation och särskilt Ann-Catrin

yttrande av

Bergman

Reservation

En viktig del i kommitténs uppdrag är att förstärka det demokratiska inflytandet i den statliga verksamheten som polisen är. En annan viktig del i kommitténs uppdrag är att förändra de olika beslutsinstansema och därmed förbättra beslutsgången inom polisen.

I stora delar instämmer jag med kommitténs förslag som tillgodoser

tydligare beslutsgång och ett beaktande av demokratin. en

Kommittén föreslår att regeringen skall utse ledamöterna i polisstyrelsen. Jag anser däremot att dagens system för val av ledamöter till polisstyrelsen skall behållas. Lånen själva, via sina landsting eller motsvarande, skall utse ledamöterna i polisstyrelsen.

Kommittén föreslår att det fortsatt bör finnas möjlighet att inrätta polisnämnder. Jag anser dock att lokala polisnämnder skall inrättas, med hänsyn till att de är mycket viktiga i närpolismodellen för förankring och delaktighet i ett problemorienterat arbetssätt.

Särskilt yttrande

Det har inte ingått i kommitténs uppdrag att se över sammansättningen

styrelsen för Rikspolisstyrelsen. Jag anser att det är otillfredsav ställande sett demokratisk aspekt och att väcka den frågan i

ur en avser ett annat sammanhang.

120 Reservation och särskilda yttranden

Särskilt Ulf Henricsson med instämmande

yttrande av

av Gunhild Lindström

I den svenska förvaltningen finns två synsätt är svåra att förena.

som Det ena utgår från att statlig verksamhet, särskilt på regional nivå, bör samordnas för att samordningsfördelar skall kunna tas till och

vara effektiviteten i ett samhällsekonomiskt perspektiv skall öka. Det andra synsättet utgår från att en verksamhet blir mest effektiv om den får skötas inom den egna sektorn.

Regeringen och riksdagen har i flera sammanhang uttalat att man eftersträvar en samordning och samverkan inom den statliga förvaltningen. Så har skett bl a i prop 1996/97:36 "Den regionala samhällsorganisationen" och i prop l997/98:136 "Statlig förvaltning i medborgarnas tjänst". På den regionala nivån har gett länsstyrelsen

man en särskild funktion vad gäller samordningen.

Det förslag som polisledningskommittén nu lägger fram har en utpräglad sektoriell inriktning och strider mot statsmaktemas intentioner. Jag anser att det speglar en för snäv syn på polisverksamheten som en del av samhällsorganisationen och den statliga

förvaltningen.

Polisens verksamhet är synnerligen bred och utöver allmän ordning och säkerhet berör den många samhällsområden såsom alkoholpolitik, integrationsfrågor, trafiksäkerhet, regional resursfördelning, ekonomisk brottslighet och brottsförebyggande åtgärder. Den har också

en utpräglad social dimension. Det finns därför enligt min mening behov av att polisen och det övriga samhället har nära kontakter, så att polisens roll i samhället blir förankrad och accepterad och så att olika samhällsinsatser kan genomföras på ett effektivt och samlat sätt. Genom samverkan och gemensamt uppträdande förstärks också förankringen i samhället för de offentliga organens roll och uppgifter.

Behovet av en bred förankring av och medborgerlig insyn i polisens verksamhet är sålunda stort. Det gäller i särskilt hög grad då samhället utsätts för påfrestningar av olika slag. På regional nivå finns i dag en sådan förankring och insyn att länsstyrelsen är högsta

genom polismyndighet i länet. Länsstyrelsen är också genom bredden i sina uppgifter och genom sina kontaktnät väl lämpad för denna roll. Jag ser även den nuvarande ordningen garanti för att den centrala

som en polismyndigheten inte får en alltför dominerande roll i sådana situationer där detta inte är önskvärt. Medvetenheten härom farms då nuvarande organisation byggdes upp i samband med förstatligandet av

polisen och inrättandet av Rikspolisstyrelsen RPS.

Reservation och särskilda yttranden 121

Kommittén har i sin bedömning inte tagit tillräcklig hänsyn till dessa aspekter och har på den regionala nivån i huvudsak behandlat olika frågor som rör den politiska styrningen av verksamheten där.

Kommittén att länsstyrelsen och dess förtroendemannastyrelse

anser inte längre ska ha något ansvar för polisverksamheten i länet varför kommittén föreslår att den regionala polismyndigheten skall ledas av en särskild förtroendemarmastyrelse. Några skäl till varför kommittén

att länsstyrelsens förtroendemannastyrelse inte skulle kunna anser fungera som medborgarorgan i form av polisstyrelse anförs emellertid inte. Snarare flertalet argument neutral bild vad gäller fördelar

ger en med särskild polisstyrelse eller länsstyrelsens styrelse i ledningen

en för polisorganisationen. Kommittén konstaterar dock att den vid en samlad bedömning finner att särskild polisstyrelse skall utgöra

en styrelse för polismyndigheten.

Jag vill särskilt kommentera ett av de argument som enligt kommittén talar för en särskild polisstyrelse. Det gäller kommitténs uttalande att framtida förändring polisorganisationen kan ske utan

en av svårigheter så vitt avser det regionala styrorganet- polisstyrelsen. Jag uppfattar det så vilket kan utläsas av sammanhanget- att kommittén

underlättar en framtida storregionalisering av polisorganisationen genom att välja polisstyrelsealtemativet. Jag anser att man inte bör underlätta sådan framtida storregional indelning.

en

Genom att kommittén väljer lösning med en särskild polisstyrelse

en i ledningen för den regionala polismyndigheten och genom de uppgifter

polisstyrelsen föreslås få, kommer polismyndigheten att stå i ett som

direkt lydnadsförhållande till RPS. Förslaget innebär därför en mera betydande centralisering och sektorisering av polisväsendet.

Än tydligare blir detta då kommittén föreslår att RPS bl skall få till

a uppgift att precisera statsmaktemas mål, få utfärda föreskrifter om verksamhetens inriktning och medelsanvändningen. RPS mycket

om centrala roll i polisorganisationen markeras därmed på ett tydligt sätt.

Slutligen föreslår kommittén att RPS också ska utöva tillsynen inom polisväsendet. Visst är det så att det inom RPS finns en omfattande polisiär kompetens jag finner det ändå tveksamt och samma

men att en myndighet i stor omfattning styr och reglerar verksamheten samtidigt

den ska utöva tillsynen inom organisationen. I detta sammanhang som

jag att även bör beakta betydelsen av att RPS och dess anser man ledning också har stark ställning vid utnämning av högre

en befattningshavare inom polisväsendet.

Mot denna bakgrund jag att kommitténs samlade förslag har

anser en sådan inriktning och får sådana effekter att det inte bör genomföras. En lämpligare ordning enligt min uppfattning att länsstyrelsen

vore kvarstår högsta polismyndighet i länet och att länsstyrelsens

som

122 Reservation och särskilda yttranden

fönroendemaxmastyrelse f°ar fungera som polisstyrelse. I de län f

som n saknar lekmannastyrelse kan enligt min mening lösa förtroende-

man

mannainflytandet annat sätt, t ex med en polisdelegation inom

länsstyrelsen. Tillsynen kan i ett system med länsstyrelsen som högsta polismyndighet åläggas RPS med rapporteringsskyldighet till regeringen. Viss föreskriftsrätt för RPS bör finnas men begränsas och regleras av regeringen. Man bör också eftersträva att statsmaktemas styrning av polisväsendet utformas så att regeringens mål inte behöver utvecklas och preciseras på central verksnivå på sådant sätt

som kommittén föreslår. Genom organisering polisverksamheten

en av enligt mitt förslag får man en bättre förankring av polisen i samhällsarbetet i vid mening och rimlig nivå på det centrala

en mer verkets inflytande på verksamheten.

sou 1998:74 123

Bilaga

LW

. , . .

Kommlttedirektiv

Håål

Översyn av polisväsendets

ledningsorganisation Dir.

1997: 121

Beslut vid regeringssammanträde den 23 oktober 1997.

Sammanfattning av uppdraget

En kommitté tillkallas med uppgift att utreda och lämna förslag om ändringar i polisväsendets styrsystem i syfte

att skapa en

enkel, entydig och därmed effektivare och

mer ändamålsenlig

beslutsstruktur. Kommittén skall utreda vilka roller och vilket ansvar de förtroendevalda skall ha på olika nivåer och ange hur ledamöterna i de olika skall Uppdraget skall organen utses. redovisas till regeringen senast den 2juni 1998.

Bakgrund

När polisen förstatligades år 1965 organiserades den lokala

polisen i 119 polismyndigheter, och

var en verksam inom ett polisdistrikt. På regional nivå behölllänsstyrelsen sin roll som högsta polisorgan i länet. Centralt inrättades Rikspolisstyrelsen RPS med såväl administrativa operativa uppgifter. som

En utveckling mot ökad decentralisering inleddes vid

en mitten av 1980-talet efter förslag från 1975 års

polisutredning

och 1981 års polisberedning. Att förstärka

medborgar-

inflytandet över den regionala och lokala polisverksamheten var ett av de viktigaste syftena med polisreformen. Enligt riksdagens principbeslut skulle den förtroendevalda polisstyrelsen förvandlas från ett i huvudsak rådgivande till ett i egentlig mening styrande prop. 1980/81:13, organ JuU 24, rskr. 210.

124 Bilaga sou 1998:74

Den nya ordningen för att stärka

medborgarinflytandet över

polisen på lokal nivå infördes i och med det första steget i polisreformen den l oktober 1984. l samband med polisreformens andra steg den l november 1985 stärktes också medborgarinflytandet på regional nivå prop. 1984/85:81,

.luU18, rskr. 164. År 1991 slog riksdagen fast principerna för fortsatt en

decentralisering och en ökad inriktning polisverksamheten

av

mot bl.a. förebyggande arbete. Riksdagsbeslutet

grundades på

regeringens proposition förnyelse inom

om polisen, den s.k. fömyelsepropositionen prop. 1989/902155, bet. 1990/91:JuU1,

rskr. 1990/9121, SFS 1990:997. Som

en följd av fömyelse-

propositionen fick polismyndigheterna möjlighet att fr.o.m. den 1 januari 1991 inrätta eller flera polisnämnder en för att leda polismyndigheten under den lokala polisstyrelsen, inom den eller de delar -polisdistriktet av som styrelsen bestämmer Sa §

polislagen 1984:387.

I fömyelsepropositionen uttalades den

att demokratiska basen i polisverksamheten skulle breddas genom att polisnämnder inrättades och att fler lekmän fick tillfälle att delta i

berednings- och beslutsprocessen vid polismyndigheten.

Verksamhetens förankring kunde också stärkas att genom lekmän med lokal anknytning utsågs i nämnden. Polisnämnder skulle i första hand aktuella för

vara storstadsmyndigheterna och de polismyndigheter distrikt

vars omfattade flera kommuner eller hade vidsträckt en yta. Den l juli 1992 genomfördes två reformer som innebar att viktiga uppgifter inom polisen delegerades till länsstyrelsen.

Den ena var införandet av ett nytt budgetsystem som bygger på målstyrning och ramanslag och på huvuddelen polisens att av medel fördelas inom s.k. länsramar prop. 1991/92:l00 bil. bet. 1991/92:JuU23, rskr. 1991/92:230. Genom den andra reformen infördes förstärkt regional

en ledningsorganisation i alla län, den s.k. länspolismästarmodellen

prop. 1991/92252, bet. 199l/92:JuU9, rskr. 1991/92:l24. Reformerna innebar

Bilaga 125

sammantagna att verksamhetsansvar och ekonomiansvar för polisen samlades i hand den regionala nivån. en År 1993 överlät regeringen

till länsstyrelserna att bestämma

om indelningen i polisdistrikt. På länsstyrelserna lades också

ansvaret för att rationalisera polisverksamheten så det

att bespa-

ringskrav som lagts polisen skulle kunna genomföras utan att det ledde till försämringar i fråga den operativa verksamom heten se bl.a. 1992/93:l00 bil. 3 67, prop. s. prop. 1993/942100 bil. 3 s. 82 och l994/95zl00 bil. 3 32. prop. s. Som ett led i rationaliseringsarbetet har länsstyrelserna beslutat om sammanslagningar av polisdistrikt med syfte bl.a. att nedbringa administrationen och skapa bättre organisatoriska

förutsättningar för

en effektiv polisverksamhet. Det kan förutses samtliga län att snart omfattar endast polismyndighet. en

Länsstyrelsens roll

Länsstyrelsernas roll regionala polisorgan har förändrats som genom en utveckling i riktning mot att polismyndighetema omfattar ett helt län. Efter regeringens beslut den oktober 9 1997 att Västra Götalands län skall

utgöra en polismyndighet

kommer 20 21 län att ha infört länsmyndighet av den l januari 1998. Antalet polismyndigheter kommer uppgå till 23. I de att

län valt länsmyndighetsmodellen finns

som en enda polisstyrelse med hela länet ansvarsområde. Den lokala som polisstyrelsen och länsstyrelsens styrelse har därmed samma geografiska ansvarsområde, och arbetsuppgifterna sammanfaller i praktiken i utsträckning. Genom stor en ändring i polisförordningen 1984:730 kan länsstyrelsen i de län som endast har en polismyndighet till denna delegera vissa uppgifter

som tidigare var förbehållna länsstyrelsen. Det skapar stort

utrymme för skiftande lösningar på frågan länsstyrelsens om respektive polisstyrelsens befogenheter i enmyndighetslänen. Länsstyrelsens för polisverksamheten i länet ansvar är

fastlagt i 6 § polislagen, långtgående delegering de

men en av regionala befogenhetema urholkar detta Å andra sidan ansvar.

126 Bilaga SOU 1998274

kan ett brett och kraftfullt utnyttjande alla de regionala

av befogenheter som står till buds medföra länsstyrelsen i

att praktiken kommer att fungera polisstyrelse

som i länet och att polisstyrelsens roll reduceras inte förutsågs

ett sätt som under det tidigare reformarbetet.

Polisväsendets struktur och demokratiska

förankring

Justitieutskottet anförde vid behandlingen for

av budgeten

polisväsendet för budgetåret 1995/96 bet. l994/95:JuUl4

att frågor om ledning polisverksamheten lokalt och regionalt

av och om medborgarinflytandet över verksamheten

är av fundamental betydelse för polisväsendets funktion och dess

demokratiska förankring. Utskottet ansåg dessa frågor

att behövde bli föremål för överväganden något särskilt

men att uttalande från riksdagen inte erfordrades eftersom inom

man regeringskansliet hade för avsikt initiativ till sådana

att ta överväganden.

Kommissionen för statlig förvaltning konstaterar i sitt betänkande SOU 1997:57 att vissa förvaltningsområden har

en särskilt komplicerad struktur. Som exempel nämns bl.a. polisväsendet. Utmärkande är att organisationen decentraliserad,

är att ledningsfrågor hanteras styrelser på olika nivåer och

av att alla eller några styrelseledamöter kommunala

utses av organ. En sådan organisationsstruktur svårigheter, särskilt när

rymmer det gäller att uppfylla kraven på förvaltningen skall

att vara ett effektivt redskap för att genomföra riksdagens och regeringens beslut och att klarhet skall råda i fråga uppgifter och

om ansvar.

Statsförvaltningens ledningsorgan bör normalt inte

utses av kommunala instanser. När det gäller polisväsendet finns dock,

enligt kommissionens kortfattade kommentarer, starka

skäl att göra ett undantag. Styrelserna inom polisväsendet på regional och lokal nivå har inte bara viktiga beslutsfunktioner fyller

utan också en insynsfunktion stor betydelse. Kommissionen

av förordar att regeringen aktualiserar översyn polisens led-

en av ningsorganisation. Vid sådan översyn bör särskilt

en upp-

Bilaga 127

märksammas hur gränssnittet mellan länsstyrelse och lokal polismyndighet skall utformat. Kommissionen anför

vara avslutningsvis att de effektivitetsproblem inom polisväsendet som i skilda sammanhang har uppmärksammats, bl.a.

i en rapport från Riksrevisionsverket l996:64, till dels kan bero på

den nuvarande ledningsstrukturen.

Samverkan över läinsgräizser

Riksrevisionsverket RRV har i sin Hinder för

rapport ett effektivare resursutnyttjande, 1996:64 del pekat de

att flesta län är alltför små för att uppnå tillräcklig bärkraft, både när det gäller administrativt stöd och operativ verksamhet. Ordningen med länen utgångspunkt för regional nivå låser

som resurser i hög grad. RRV vidare att RPS har

anser svaga instrument för att till att polisverksamheten i länen

se samordnas sinsemellan och nationellt, bedrivs planmässigt och organiseras rationellt. Enligt RRV bör RPS få i uppdrag

av regeringen att bilda särskilda enheter med regionala uppgifter. RRV anser vidare att förändringar inom polisväsendet inte behöver förutsätta förändrad länsindelning.

en

Av polisväsendets halvårsredovisning till regeringen för perioden januari t.0.m. juni 1996 framgår samverkan

att över länsgränserna sker i ökande omfattning. RPS detta

en ser som ett viktigt led i utvecklingen polisväsendets fortsatta ratio-

av naliseringsarbete och exempel ett flertal områden där

ger styrelsen bedömer att möjlighet till samverkan finns. l Polisväsendets budgetunderlag för perioden år 2000 EKB-

t.0.m. 902-5405/96 skriver RPS: För att så långt det är möjligt ändå stärka verksamheten krävs att arbetet med effektiviseringar och rationaliseringar, bl.a. i form ökad samverkan inom polisen

av över större regioner och med åklagannyndighetema, drivs vidare.

I budgetpropositionen för 1997 prop. 1996/97:1 framhöll regeringen att det trots att det pågår ett omfattande rationaliseringsarbete inom hela polisväsendet fortfarande finns

ett

128 Bilaga

stort utrymme för att åstadkomma bättre och effektivare

en polisverksamhet. Det gäller inte minst samarbetet över länsgränser och med andra myndigheter. Även när det gäller länsmyndigheter samt lednings- och befälsfunktioner finns det fortfarande ett visst utrymme för rationaliseringar.

Inom flera andra statliga myndighetsorganisationer har redan den regionala indelningen förändrats för att skapa bättre förutsättningar för effektiv verksamhet. Det gäller bl.a.

en åklagarväsendet, Tullverket och Vägverket, vilka polisen har ett nära samarbete med. Här kan också nämnas att RPS nyligen tagit initiativ till intern utredning regional struktur för

en om en polisen.

F örsöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning

En försöksverksamhet med ändrad regional ansvarsfördelning skall enligt riksdagens beslut genomföras i Kalmar, Gotlands och Skåne län fram till utgången år 2002 prop. 1996/9736,

av bet. l996/97:KU4, rskr. 1996/97:77. Riksdagen har också beslutat att försöksverksamheten skall utvidgas till att omfatta även det nybildade Västra Götalands län prop. 1996/972108, bet. 1996/97:BoUl3, rskr. 1996/971228 från och med år l999. Nya styrelser för länsstyrelserna i Kalmar, Gotlands och Skåne län utses inte för tiden efter den l januari 1998 och för Västra Götalands län inte efter den l januari l999. Landshövdingen leder därefter länsstyrelserna i dessa län. Beslutan-

ensam derätten i de polisfrågor i dag ligger på länsstyrelsens

som styrelse övergår i försökslänen till landshövdingen, om inget annat beslutas. Möjlighet finns för länsstyrelsen att inrätta ett rådgivande eller beslutande organ för dessa frågor.

Konstitutionsutskottet har i det nämnda betänkandet också anfört följande: Beträffande hanteringen polisfrågoma

av finner utskottet mot bakgrund av vad som här redovisats i det föregående att borttagandet av länsstyrelsens styrelse i försökslänen i princip inte påverkar ledningsfunktionen vad gäller polisverksamheten i Kalmar län eller Gotlands län,

Bilaga 129

eftersom det i dessa län endast finns ett polisdistrikt och en polisstyrelse, och inte heller i Skåne län, förutsatt att en ny organisation med endast ett polisdistrikt kommer till stånd i detta län. Här bör dock dualismen i regelverket beträffande var polisfrågorna skall ligga, i länsstyrelsens styrelse eller polis-

styrelsen, beaktas."

Behov av utredning

Polisen styrs i dag många organ. Det kan som mest, under av riksdagen och regeringen, finnas fem nivåer med styrelser eller motsvarande inom polisväsendet: Rikspolisstyrelsens styrelse, länsstyrelsens styrelse, polisstyrelsen, polisnämnden och närpolisrådet. Arbets- och ansvarsfördelningen mellan länsstyrelsen, länspolismästaren, polisstyrelsen och polisnämnden är i flera avseenden otydlig. Förtroendevalda inom systemet pekar allt oftare på de många oklarhetema när det gäller vem som beslutar vad. Detta är olyckligt redan av principiella skäl om men särskilt i tider när kraven på förändring av verksamheten är stora. En komplicerad beslutsstruktur som inte främjar en effektiv och rationell polisverksamhet ökar risken för att målkonflikter uppstår och att statsmakternas prioriteringar och andra riktlinjer inte får ett optimalt genomslag i verksamheten. Oklarheterna medför risk för att de förtroendevaldas en och inflytande blir svagare än vad som varit avsikten ansvar med det senaste årtiondets reformer. Därtill kommer att de förtroendevalda sitter i statliga styrelser men utses av kommunala något kan skapa oklarheter kring det organ som politiska uppdraget och dess mandat. Det har också funnits tydliga tecken på att statsmakternas prioriteringar när det gäller polisens verksamhet inte har fått tillräckligt genomslag lokalt. Konflikter detta slag ,aktuaav liseras särskilt i tider av ekonomisk åtstramning. Styrelsema inom polisväsendet på regional och lokal nivå har i dag inte bara viktiga beslutsfunktioner utan fyller också en

130 Bilaga

insynsfunktion. Alltsedan förstatligandet 1965 har det rått allmän enighet polisverksamheten om att skall ha insyns- och styrorgan bestående förtroendevalda, framför allt därför av att den så nära berör enskilda människors integritet i olika avseenden.

Länsstyrelsen har högsta polisorgan i länet som till helt nyligen som regel haft flera

polismyndigheter under sig. Med

endast en polismyndighet i länet framstår det som en överorganisation att ha två polisiära ledningsorganisationer för ett identiskt geografiskt område med uppgifter som i stor utsträckning sammanfaller och med oklar

en ansvarsfördelning. Det

innebär risk för dubbelarbete och

utdragna beslutsprocesser,

vilket i sin tur kan leda till sämre polisverksamhet till en högre

kostnad för medborgarna.

Den utökade samverkan över länsgränser förekommer i som dag tyder att länet åtminstone i vissa delar av landet utgör en alltför snäv geografisk bas för rationell polisverksamhet. Detta skulle kunna tala för refonn möjliggör en som större regioner för polisverksamheten. Detta får å andra sidan inte leda till att samverkan med andra länsbaserade myndigheter försvåras. Det är viktigt att den modell för polisens ledningsstruktur som skapas inte utgör hinder för eller försvårar en framtida förändring av polisorganisationen.

Länsstyrelsen har viktiga uppgifter när det gäller att se till att de nationella målen fullföljs inom olika samhällssektorer. Det är uppenbart att länsstyrelsens övriga verksamhet på många sätt är av betydelse för polisverksamheten. Särskilt gäller detta den

civila försvarsberedskapenioch räddningstjänsten.

Polislagens bestämmelser RPS:s och länsstyrelsens tillom syn har inte ändrats sedan lagens tillkomst 1984. Bestämmel-

serna kom till vid en tid när 20 24 län hade länspolischefer av anställda vid länsstyrelsen regionala chefer som och under dessa länets polismyndighetschefer polismästare anställda vid

polismyndighetema. När den s.k. länspolismästarrnodellen

infördes i hela landet den l juli 1992 ändrades 2 b § förordningen 1989:773 med instruktion för RPS så att

styrelsens tillsyn i första hand borde inriktas på de polismyndigheter till vilka de regionala chefsfunktionema är lokaliserade. När det gäller länsstyrelsens tillsyn i form av länspolismästaren eller denne underställd personal har organi-

sationsförändringama begränsat möjligheterna till sådan tillsyn

allt mer. Som framgår 3 kap. 9 §

av polisförordningen

1984:730 får den regionale polischefen inte

länsstyrelsens

vägnar handlägga ärenden tillsyn den som avser av egna myndigheten.

RPS:s funktion och befogenheter måste från tid till annan ägnas uppmärksamhet. En förändrad ledningsstruktur för polisväsendet påverkar styrelsens roll och uppgifter. Redan inom för nuvarande finns ramen system det

förutsättningar att skapa tydlig och ändamålsenlig

en mer beslutsstruktur. l vissa län pågår därför redan arbete med denna

inriktning.

Utredningsuppd raget

Kommittén skall utreda och föreslå effektivt ett nytt mer och ändamålsenligt styrsystem för polisväsendet. Målet enkel, är en entydig och därmed effektivare och

mer ändamålsenlig

beslutsstruktur är anpassad till som den polisverksamhet som statsmakterna beslutat om. Kommittén skall utreda och lämna förslag polisens om

framtida ledningsstruktur. Förslaget skall frågan

svara om det är länsstyrelsens styrelse, de nuvarande polisstyrelsema eller något annat skall organ som utgöra styrelsen för en

polismyndighet. Vid utformningen ledningsstruktur

av en ny

skall beaktas den organisationsutveckling

med ökad samverkan över länsgränsema och andra utvecklingstendenser finns som inom polisen.

Kommittén skall föreslå hur polisens lokala demokratiska förankring skall säkerställas inom för ramen en ny ledningsstruktur. Den skall analysera och beskriva de förtroendevaldas roll och samt lämna förslag effektiv ansvar om en mer och

l0

ändamålsenlig beslutsstruktur. I uppdraget ingår att analysera och lämna förslag om vad det medborgerliga inflytandet skall innebära och hur det bör utformas olika nivåer

vad avser insyn och beslutsbefogenheter. Det finns ett stort värde och

en styrka i att ha medborgarinflytande flera nivåer de olika

men nivåerna måste ha skilda arbetsuppgifter. Ansvarsområdena måste vara klart och entydigt avgränsade.

Styrelsen för en polismyndighet skall ha ett tydligt verksamhetsansvar. Det skall finnas möjligheter för styrelsen för

en polismyndighet att besluta om nivåer under styrelsen. En huvudsaklig inriktning skall vara att det inom polismyndigheten inte skall finnas mer än en styrelsenivå utövar

som styrning av verksamheten. Kommittén skall dock överväga och lämna förslag om vissa besluts- eller kontrollfunktioner skall kunna delegeras till nivåer under styrelsen för polismyndigheten.

På närpolisnivån är intresset av anknytning till den kommunala förvaltningen och till dem som bor och arbetar inom området särskilt framträdande. Kommittén skall därför särskilt beakta kommunernas roll i det brottsförebyggande arbetet och möjligheten att utveckla samverkan mellan lokala aktörer och närpolisen så att intentionerna i regeringens nationella brottsförebyggande program kan genomföras.

Mot den bakgrunden skall kommittén överväga och lämna förslag om vilka arbetsuppgifter och ansvarsområden skall

som vila styrelsen för polismyndigheten och de organ under den där medborgarinflytande kommer att kunna utövas.

Kommittén skall också i syfte att åstadkomma tydlig

en rollfördelning analysera och beskriva samt lämna förslag

om ansvarsfördelning mellan styrelsen och länspolismästaren.

Kommittén skall utreda och lämna förslag om vem som skall utse ledamöter i styrelsen för en polismyndighet. Härvid har kommittén att utgå från att ledamöterna företräder och

ansvarar för statlig verksamhet. Kommittén skall i sitt förslag ta hänsyn till möjligheten av lokal förankring hos ledamöterna. Kommittén skall också utreda och lämna förslag ord-

om

Bilaga 133

Föranden i styrelsen För polismyndigheten skall förtroende-

vara vald eller om ett annat alternativ, t.ex. landshövdingen,

är att föredra.

När det gäller den centrala polisorganisationen skall inriktningen vara att RPS skall fungera central Förvaltnings-

som myndighet med ett fördjupat inflytande och tydligare För

ansvar att statsmakternas krav på polisen Förverkligas. Kommittén skall lämna Förslag hur RPS:s roll bör utformas i

om Förhållande till Förändrad ledningsstruktur För

en att statsmakternas beslut skall få optimalt genomslag. Kommittén skall särskilt analysera RPS skall möjligheter

om ges att utveckla och precisera statsmakternas mål för polisverksamheten samt att meddela vissa Föreskrifter hur de medel

om som styrelsen Fördelar till polismyndigheterna skall användas.

När det gäller länsstyrelsens tillsynsansvar för polisverksamheten har möjligheterna till sådan tillsyn polisens

genom

organisationsFörändringar begränsats allt Tillsyn

mer. av polisen sker i dag i stor utsträckning RPS dessutom

genom samt av bl.a. RRV och Riksdagens ombudsmän JO. Kommittén skall lämna Förslag till hur tillsynen över polismyndighetemas verksamhet bör utformas med beaktande rättssäker-

av hetsaspekter och effektivitetskrav. Kommittén skall särskilt belysa för- och nackdelar med länsstyrelsens del

att av tillsynsansvaret övertas RPS och tillsynsverksamheten i

av om sådana fall skall ha en mer Fristående ställning gentemot RPS i övrigt.

Kommittén skall samråda med den parlamentariska regionkommittén dir. 1997:80.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23. att redovisa regionalpolitiska konsek-

134 Bilaga SOU 1998274

venser dir. 1992:50, att redovisa

jämställdhetspolitiska kon-

sekvenser dir. l994zl24 samt att redovisa konsekvenser

för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Kommittén skall redovisa sitt uppdrag

senast den 2 juni 1998.

Justitiedepartementet

Statens 1998

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. 29. 1976årslagomimmunitetochprivilegieri vissa Z Tänderhelalivet fall enöversyn.UD. nyttersättningssystem vuxentandvård.för 30.Utlandsstyrkan.Fö. välfärdensgenusansikte.A. 3l.Detgällerlivet. Stödochvårdtill barnoch Månpassaralltid Nivå- ochorganisationsspeciflca ungdomarmedpsykiskaproblem. Bilaga.+ processermedexempelfrånhandeln.A. 32.Rättssåkerhet,vårdbehovoch samhållsskyddvid Vårt livsomkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch psykiatrisktvångsvård.S. maktdiskurser.A. 33.Historia,ekonomiochforskning. Tymakten dinär Mytenomdetrationella Femrapporteromidrott.In. arbetslivetochdetjämstålldaSverige.A. 34.Företagaremedrestarbetsförmåga. Översynavrörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva 35.Förordningartillmiljöbalken.+ Bilagor.M. försäkringar.Fi 36.ldentiñeringochidentiteti digitalamiljöer Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdryckerav Referatfrånenhearingden12november1997. ochSystembolagetsprodukturval. IT-kommissionensrapport4/98.K. Integritet- Effektivitet skattebrott.Fi. 37.Denframtidaarbetsskadeförsåkringen.S. l0.Campusför konst.U. 38.Vadfårvi för pengarna Resultatstymingav ll.Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn statsbidragtill vissaorganisationerinom detsociala inomolikaområden.U. området.S. 12. älvdeklarationochkontrolluppgiñer 39.Detfinsk-svenskagrånsålvssamarbetet.M. förenkladeförfaranden.Fi. 40.BROTISOFFEK llsäkrare kemikaliehantering.Fö Vad hargjorts Vad bör göras Ju. l4.E-pengar nåringsrättsligafrågor.Fi. 41.Läkemedelsinformationföralla. - 15.Grönanyckeltal Indikatorerförettekologiskt 42.Försvarsmaktsgemensamutbildningför hållbartsamhälle.M. framtidakrav.Fö. l6.Näråsikterblir handling.Enkunskapsöversiktom 43.HurskallSverigemåbättre bemötandeav personermedfunktionshinder. förstastegetmotnationellafolkhälsomål. - 17.Samordning digitalmarksändav TV. Ku. 44.Ensamladvapenlagstiñning.Ju. l8.Engräns enmyndighet Fi. 45.Sotningiframtiden.Fo. l9.lT ochregionalutveckling. 46.0mbuggningochandrahemligatvångsmedel.Ju. 120exempelfrånSverigeslän.K. 47.Bulvanerochannat.Ju. 20.IT-kommisionenshearingominfrastrukturen 48.Kontrolleradochifrågasatt fördigitalamedier.Andrakamrnarsalen, intervjuermedpersonermedfunktionshinder. - Riksdagen1997-10-24.K. 49.Konsekvenseravatttaxñeeförsåljningenawecklas 2l.Problemmedinbäddadesysteminför2000-skiftet. inomEU.K. HearinganordnadavIT kommissioneni 50.De stegen.39 Låkemedelsutredningarunder samverkanmedIndustriförbundetochStatskontoret 1900-taletochannatunderlagsmaterialtill 1997-ll-l4.K. Läkemedelivårdochhandel,SOU1998:28. 22.Försåkr1ngsgaranti. 5l.Vuxenutbildningochlivslångtlärande. Ettgarantisystemför försäkringsersättningar.Fi. Situationeninfor ochunderförstaåretmed 23.Statenochexportfmansieringen.N. kunskapslyftet.U. 24.FiskeriadministrationeniettEU-perspektiv. 52.Utstationering arbetstagare.av A. Översynavfiskeriadminisüationen Jo. 53.Tavarapåmöjligheternai Östersjöregionen.N. m.m. 25.Trestäder.Enstorstadspolitikför helalandet. 54.HuroffensivIT-användningkanskapatillväxt + st4 bilagor. formindreföretag.Ettrådslaganordnatav 26.Frånhembränttill Mariakliniken. IT-kommissionenpåuppdrag Kommunikations-av faktaomungdomarochsvartsprit. departementet,Närings-ochhandelsdepartementet - 27.Nyaledningsreglerför bankaktiebolagoch ochIndustriförbundet. försäkringsbolag.Fi. Rotundan,Rosenbad1997-ll-l 8.K. 28.Läkemedeli vårdochhandel.Omensäker,flexibel 55.Demokratinsräckvidd.Dokumentationfrånett ochsamordnadläkemedelsförsörjning. seminarium.Demokratiutredningensskriftserie.SB.

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Ettgarantisystemför försäkringsersättningar.22 Småföretagsdelegationensrapport 64 Nyaledningsreglerför bankaktiebolagoch

försäkringsbolag.27 Inrikesdepartementet

Avdragför ökadelevnadskostnadervid tjänsteresa Historia,ekonomiochforskning. ochtilltälligt arbete.56 Fem idrott. 3 3

rapporterom Kommunalañnansförbund.72 Denkommunalarevisionen demokratiskt

-ett

kontxollinstrument.7 l

Utbildningsdepartementet

OrganisationerMångfaldIntegration Ettframtida

- Campusförkonst10 systemför statsbidragtill invandrarnas Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn riksorganisationermfl.73 inomolikaområden.1 1 Vuxenutbildningochlivslångtlärande. Miljödepartementet Situationeninför ochunderförstaåretmed Grönanyckeltal Indikatorerför ekologiskthållbart

- ett kunskapslyñet.5 l samhälle.15 DUKOMDistansutbildningskommittén. Förordningartillmiljöbalken. Bilagor.35+ Utvärdering distansutbildningsprojektav med Detfinsk-svenskagränsälvssamarbetet.3 9 lT-stöd.57 KringHallandsåsen.60 FUNKIS funktionshindradeeleveri skolan.66 Kampanjmedkunskaperochkänslor.Om

- Lämplighetsprövning personalinomav kämavfallsontrösmingeniMalåkommun1997.62 förskoleverksamhet,skolaochskolbamomsorg.69 Kunskapslägetpåkämavfallsområdet1998.68

Jordbruksdepartementet

FiskcriadministrationeniettEU-perspektiv. Översyn ñskeriadministrationenav m.m.24 LivsmedelstillsyniSverige.61

Arbetsmarknadsdepartementet

välfärdensgenusansikte.3 Manpassaralltid Nivå- ochorganisationsspecifika processermedexempelfrånhandeln.4 Vårtliv somkön.Kärlek,ekonomiskaresurseroch maktdiskurser.5 Tymaktenärdin Mytenomdetrationella arbetslivetochdetjämställdaSverige.6 Utstationering arbetstagare.av 52

Kulturdepartementet Samordning digitalmarksändTV.17av

Närings- och handelsdepartementet Statenochexportfmansieringen.23 TavarapåmöjligheternaiÖstersjöregionen.53 Bättreochmertillgängliginformation.

FRITZES

OFFENTLIGA PUB 1,1 KATION ER

P0s|.r|u|-:ss: 106 47 SI"LI'III..I |7.X 03-690 91 91, TI-ZI.|-ZIU.034690 91 90 F,-I0SI: fritzcs.0rdc1é"1ilc|.sc NlIiIXl-.I':vv\v.f.|it/.cs.sc