Polislag

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

L\\\Wü*T\\\\\\x\

\ x\§\x\\§ \

r\.\\,\\\ \ Q \§\\W\\g . §§m \ v w\\ ,...--.:_= . wxtåefêç* :1

Betänkande av

lisbnin 8918861

32.

utredningar

Statens offentliga WE? 1982:63

§5]

Justitiedepartementet

Polislag

Betänkande av års polisberedningen

_1_981

Omlag Bertil Ankarberg/Johan Ogden Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-07317-X ISSN 0375-250X

Gotab, Stockholm 1932

Till Statsrådet och chefen för justitiedepartementet

Den 23 april 1981 bemyndigade regeringen chefen för justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med högst

sju ledamöter med uppdrag att behandla frågor om genomförandet av beslutade reformer angående polisens upp-

gifter, organisation och utbildning m.m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade dåvarande departementschefen den 27 april 1981 som ledamöter landshövdingen Astrid Kristensson, ordförande, expeditionschefen Ulf Arrfelt samt ledamöterna av riksdagen

Göte Jonsson, Arne Nygren, Hans Petersson i Röstånga,

Åke Polstam och Ingrid Segerström. Genom beslut den 11 november 1982 har chefen för justitiedepartementet entledigat Astrid Kristensson, förordnat Nygren att vara , ordförande samt som ny ledamot tillkallat ledamoten av Konradsson.

f riksdagen Ingemar

X I Kommittén har antagit namnet 1981 års polisberedning.

l

Att som sakkunnig biträda kommittén förordnades den 27 april 1981 dåvarande rättschefen Bo Broomê. Som sakkunniga förordnades vidare den 27 augusti 1982 polismästaren

g Harald Erling, förbundsordföranden Birger Hjert, byrå-

5 direktören Georg Ogenius och rikspolischefen Holger Romander samt den 27 september 1982 polisöverintendenten Gustaf Andersson och länspolischefen Birger Qvist. Från uppdraget som sakkunnig entledigades Broomê med verkan fr.o.m. den 1 november 1981.

Den 27 april 1981 förordnades som experter departements-

råden Inga-Britt Ahlenius, Johan Munck och Gösta Welander och som sekreterare departementsrådet Börje Alpsten. Som

expert förordnades vidare den 1 april 1982 departementsrådet Ulf Henricsson.

Beredningen har tidigare i departementsserien publicerat å

följande promemorior, nämligen (Ds Ju 1982:4) Besluts-

)l strukturen inom polisväsendet, (Ds Ju 1982:6) Polisorganisationen Stockholms län, (Ds Ju 1982:7) Polisorganisa-

tionen i i Göteborgs och Bohus län, (Ds Ju 1982:8) Polisorganisationen i Jämtlands län, (Ds Ju 1982:10) Riks-

polisstyrelsens framtida uppgifter och organisation och (Ds Ju 1982:13) Rikskriminalsektionen, rikskriminalen och interpolsektionen. Dessutom har beredningen publi-

cerat särskilda promemorior angående polisorganisatio-

nen i övriga län. Promemoriorna har remissbehandlats

genom beredningens försorg. I några fall pågår remissbe-

handlingen fortfarande.

Beredningen får härmed överlämna ett delbetänkande

Polislag.

I betänkandet behand1as p01is1agstiftningen. Beredningens arbete med övriga de1ar av utredningsuppdraget fortsätter.

Stockholm den 1 december 1982

Arne Nygren U1f Arrfe1t Göte Jonsson Ingemar Konradsson Hans Petersson Åke Po1stam Ingrid Segerström

/ Börje A1psten

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING

LAGFÖRSLAG 23

1. Försiag tiTT poTisTag 23

2. Förslag tili Tag om ändring i 30

rättegångsbaiken

3. Försiag ti11 Tag om ändring i brottsbaiken 31

4. Försiag tiii Tag om ändring i utiänningsiagen (1980:376)

1 INLEDNING

1.1 Bakgrund 1.2 Poiisberedningens direktiv 1.3 Utredningsarbetet

2 GÄLLANDE ORDNING I HUVUDDRAG

3 INTERNATIONELLA ÖVERENSKOMMELSER M.H.

4 BEHOVET AV EN POLISLAG

4.1 Tidigare överväganden 4.2 1975 års poiisutredning 4.3 Remissyttrandena 4.4 Beredningen

5 POLISENS UPPGIFTER

5.1 Nuvarande ordning i huvuddrag 5.2 Poiisutredningen 5.3 Remissyttrandena 5.4 1981 års principbesiut 5.5 Beredningen

6 POLISENS

ORGANISATION

6.1 Gä11ande ordning i huvuddrag 6.2 1981 års principbesiut 6.3 Beredningen

7 POLISENS BEFOGENHETER

7.1 Kort översikt av gä1Tande rätt

7.2 Nordisk rätt

7.3 Vissa pågående utredningar

7.4 Aiimänna utgångspunkter för en ny

regiering 7.4.1 Poiisutredningen 7.4.2 Remissyttrandena 7.4.3 Beredningen 7.5 Behovs- och prop0rti0naTitetsprinciperna

6 Innehå11

Gä11ande rätt 80

Poiisutredningen

Remissyttrandena Beredningen Befogenheten att bruka vå1d Gäilande rätt

Poiisutredningen

Remissyttrandena Beredningen

\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l\l aonooooooniøc-Ou-oouooo

Kroppsvisitation Gä11ande rätt

Poiisutredningen

Beredningen

Husrannsakan och iiknande åtgärder

Gä11ande rätt

Po1isutredningen

Remissyttrandena Beredningen Befogenheten att göra frihetsberövanden Gäiiande rätt

Po1isutredningen

Remissyttrandena Beredningen .

Tvångsåtgärder i syfte att förebygga

a11var1ig brottsiighet m.m. 7. Gä11ande rätt 7.

Po1isutredningen

7. Remissyttrandena 7. Berednin en 7. Vissa rörande fragor p01isens spaningsmetoder

7. Inledning

7. Gä11ande ordning m.m. 7. S.k. 0konventi0ne11a spaningsmetoder 7. Spanek- och Spanarkrapporterna 7. Regeringsbeslut 1981 7. Uttalande av 1982 riksdagen 7. Beredningen .

SPECIALMOTIVERING

Förs1aget ti11 po1is1ag Försiaget tiil iag om ändring i rätte-

gångsbaiken _

Försiaget ti11 1ag om ändring i br0ttsba1ken Försiaget ti11 lag om ändring i utiänningslagen (1980:376)

Beredningens direktiv

SAMMANFATTNING

ÃELQQEÄHS

I sitt (SOU 1979:6) Poiisen behandiade principbetänkande

1975 års polisutredning förutom organisatoriska frågor

även om en av poiisverksam-

spörsmåiet rättsiig regiering

heten. Utredningen förordade att de viktigaste bestämmeiserna om poiisverksamheten skuiie föras samman ti11 en särskiid po1is1ag. Denna borde omfatta grundiäggande regier om poiisens uppgifter, poiisorganisationen och styri av poiisverksamheten samt om poiisens beningen övrigt angav också principer för hur pofogenheter. Utredningen iisens och skyidigheter borde regieras i en befogenheter sådan 1ag.

Sedan poiisutredningens betänkande remissbehandiats, togs

de i betänkandet diskuterade frågorna upp i prop.

1980/81:13 om poiisens uppgifter, utbiidning och organisation m.m. behand1ade propositionen under Riksdagen våren 1981 (JuU 1980/81:24, rskr 1980/812210). I eniighet med vad som hade förordats av polisutredningen och i proförutsattes i riksdagsbesiutet att det prakpositionen tiska av poiisreformen och de i sammangenomförandet

aktue11a författningsfrågorna skuiie behandias av

hanget en särskiid poiisberedning.

På av medde1ade regeringen den grundvai riksdagsbesiutet

23 1981 direktiv för poiisberedningen. Av dessa

aprii

framgår den huvudsakiiga innebörden av det principbesiut

om en reform av poiisväsendet som riksdagen har fattat. Direktiven i deras heihet finns intagna som biiaga ti11

detta betänkande.

har bedömt det som iämpiigt att behandia Beredningen

poiisiagstiftningen i ett särskiit betänkande. Frågorna

rörande och utbiidning m.m. behandias f.n. organisation

av i andra former. Beredningens ståndpunkt i

beredningen

de framgår dock redan

grundiäggande organisationsfrågorna

av detta betänkande.

Poiisens och dess organisation utgör ämnen som uppgifter

de i regeringsformen fastsiagna principerna för

eniigt normgivning inte nödvändigtvis behöver regieras genom lagstiftning. Den centraia och för medborgarna betydeisefu11a som poiisverksamheten intar i rättssamhäiiet piats kan emeiiertid det motiverat att grundiäggande begöra stämmeiser och iiksom om poiisens uppgifter organ styri av dess verksamhet kommer ti11 uttryck i ningen övrigt en författning som är besiutad av riksdagen.

som tiiikommer har såvitt gäiier De befogenheter po1isen

dess utredningsverksamhet genom rättegångsbaiken (RB)

fått en författningsregiering som i princip är fuiiständig och enhetiig. Motsvarande gälier inte om den övriga I övervaknings- och serviceverksampoiisverksamheten.

8 Sammanfattning

heten är polisen sålunda när det

gäller ingreppsbefogen-

heterna hänvisad till stöd i en rad olika

författningar

eller i vissa fall till som

sedvanerättsliga principer

har ett mera indirekt

författningsstöd.

Det kan därför ibland råda en viss osäkerhet om vilka

ingrepp polisen får göra, när den fullgör som uppgifter inte hör till utredningsverksamhetens område. önskvärdheten av en fastare reglering av rättsområdet har också framhållits tidigare i

lagstiftningssammanhang.

Till detta kommer att den nya regeringsformen (RF) från formell synpunkt gör en i

lagreglering nödvändig vissa

hänseenden. Enligt regeringsformen tillförsäkras nämligen medborgarna gentemot det allmänna en rad grundläggande fri- och rättigheter. är Varje medborgare exempelvis enligt 2 kap. 6 § RF gentemot det allmänna skyddad mot

påtvingat kroppsligt ingrepp, kroppsvisitation och hus-

rannsakan, och enligt 8 § samma kapitel motsvarangäller de skydd mot frihetsberövande. De flesta av dessa grundläggande fri- och rättigheter kan

visserligen begränsas,

men detta kan - frånsett vissa undantagsfall ske endast genom lag beslutad av riksdagen (2 12 §). kap.

På polisens område förekommer en hel del som ingripanden med fog uppfattas som för de enskilda tjänsteplikter polismännen, trots att de utan att kunna stödjas

på någon

uttrycklig lagbestämmelse begränsar vissa av de grundläggande fri- och rättigheterna. Detta svarar inte mot syftet med regeringsformens lagkrav.

Beredningen har sett det som en viktig att utuppgift

forma sina förslag på ett sådant sätt att de brister från

formell synpunkt som i enlighet härmed föreligger enligt nuvarande ordning blir undanröjda. Avsikten är därvid

principiellt sett inte att polisens befogenheter skall utvidgas utan att rättsläget skall klarläggas.

gglisens uppgifter

Bestämmelser om polisens finns f.n. i 2 uppgifter § polisinstruktionen (1972:511, omtryckt 1981:735). I paragrafens första stycke anges uppgifterna med orden poli-

sen skall upprätthålla allmän och säkerhet

ordning (den s.k. generalklausulen). I ett andra av stycke paragrafen erinras om att polisen dessutom skall den verkfullgöra

samhet som ankommer på polisen särskilda bestäm-

enligt melser.

Generalklausulen specificeras på så sätt, att det som

särskilda åligganden för föreskrivs att den

polisen skall

förebygga brott samt hindra att den allmänna ordningen

störs genom brott eller på annat sätt,

Sammanfattning

brott, som hör under allmänt åtal, samt vidta de uppdaga som behövs, när den allmänna ordningen och

åtgärder säkerheten har har kränkts på annat sätt än genom brott,

i lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan övrigt hjälp.

Enligt 3 § polisinstruktionen ingår det i polisens uppatt samarbeta med åklagarmyndigheter samt andra

gifter och organisationer vilkas verksamhet berör myndigheter

Särskilt åligger det polisen att fort-

polisverksamheten. löpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och att snarast underrätta dessa om förhållanden som bör

föranleda någon åtgärd av dem.

Det hållna uttrycket att upprätthålla allmän

generellt ordning och säkerhet har använts i olika polisförfattningar alltsedan 1700-talet för att ange och kortfattat beskriva polisens uppgifter. Motsvarande sätt att avpolisens verksamhetsfält är brukligt också i gränsa andra länder. När polisen förstatligades fördes inte

.någon principdiskussion vare sig om polisens arbetsupp-

gifter, om polisverksamhetens innehåll eller om verk-

samhetens ändamål, eftersom förstatligandet inte ansågs anledning till några förändringar i dessa avseenden.

ge

De förändringar som sedan dess har ägt rum inom samhället

i stort har inte bara på olika sätt berört och påverkat

polisens arbetsförhållanden utan också medfört att ändamålet med polisverksamheten numera inte alltid ter sig

lika som förr. De konflikter i fråga om yrkes-

självklart

rollen som bl.a. 1975 års polisutredning har pekat på när

ldet gäller att förena de hjälpande och de repressiva uppär exempelvis ofta en realitet för den enskilde gifterna polismannen i dag.

Man kan mot den hysa förståelse för de bakgrunden remissinstanser som i yttranden över polisutredningens betänkande velat ha en i

långtgående detaljreglering lag

av arbetsuppgifter. Tanken på en sadan reglering

polisens har emellertid avvisats i riksdagens principbeslut och

den erbjuder inte heller enligt beredningens mening någon

framkomlig väg. En beskrivning av polisens uppgifter måste bli detaljrik, om beskrivningen skall synnerligen kunna vara till värde för myndigheterna inom polisväsendet eller den enskilde polismannen i det vardagliga arbetet. Som har uttalats i skulle

princippropositionen

ändå inte kunna göras uttömmande, eftersom beskrivningen arbetsuppgifter fortlöpande ändras i takt med polisens att samhället utvecklas och förändras. En detaljreglering i skulle också försvåra en kontinuerlig anpassning av lag polisarbetet till ändrade förutsättningar och krav.

Om sålunda uppgifter i den nya polislagen bör polisens beskrivas huvudsakligen i samma termer som hittills, kan

det finnas skäl att överväga en något annorlunda struktur

vinner reg-

på beskrivningen. Enligt beredningens mening

10 Sammanfattning SOU

1982:63

leringen i klarhet, om man skiljer mellan å ena sidan polisverksamhetens ändamål och å den andra de uppgifter

som faller på polisen för att målet skall uppnås. Bety-

delsen härav skall naturligtvis inte men om överdrivas, de grundläggande bestämmelserna avfattas ett

på sådant

sätt skulle den helhetssyn funktioner

på polisens som har

eftersträvats i riksdagens principbeslut komma till bättre uttryck än f.n. Beredningen förordar med härhänsyn till att den nya polislagen inleds med en bestämmelse under rubriken Polisverksamhetens ändamål. I med linje vad som har förordats av polisutredningen och bestämts

genom riksdagens principbeslut bör där anges att polisens arbete, som ett led i samhällets verksamhet för att främ-

ja rättvisa och trygghet, syftar till att

upprätthålla

allmän ordning och säkerhet, att eftertrygga lagarnas levnad samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp.

När det sedan gäller att i beskriva lagen arbetsuppgifterna finns det inte anledning att

på något avgörande sätt gå ifrån vad som f.n. föreskrivs i 2

§ polisinstruktionen. Vissa justeringar bör dock Om man i göras. enlighet med vad beredningen nyss har förordat behandlar polisverksamhetens ändamål i en särskild bestämmelse, kan det te sig naturligt att beskriva ett sätt

uppgifterna på

som bättre överensstämmer med den

verksamhetsplanering

som tillämpas inom polisväsendet.

I lagen bör på samma sätt som i nuvarande

polisinstruktion tas in en bestämmelse om polisens att skyldighet samarbeta med andra myndigheter. Det är beredenligt

ningens mening också svårt att i lagen förbigå frågan om

andra samhällsorgans skyldighet att samverka med polisen. En mera specificerad skyldighet för andra att organ exempelvis lämna uppgifter och annan information till polisen har uppenbarligen inte sin plats i en polislag; en sådan bestämmelse skulle också föranleda tolknings-

svårigheter med hänsyn till Men sekretesslagstiftningen.

en allmän regel om att andra skall lämna samhällsorgan polisen stöd i dess arbete skulle, menar beredningen, väl fylla sin plats i lagen som ett för att uttryck polisens

verksamhet för att upprätthålla allmän och

ordning säkerhet är en angelägenhet som berör samhället i stort.

Beredningen förordar att även en sådan föreskrift tas in i polislagen.

Polisens organisation

Som förut har anmärkts utgör inte polisens organisation

något ämne som enligt gällande principer behöver

regleras i lag. Genom 1981 års har emellertid principbeslut lagts fast att grundläggande regler om polisorganisationen skall tas in i den nya polislagen.

Beredningen finner det från denna utgångspunkt

naturligt

att den nya polislagen återspeglar de tre nivåerna inom

polisväsendet, dessas organisatoriska förhållande till

Sammanfattning 11

varandra och de allmänna principerna för deras verksamhet. I de delarna innebär inte 1981 års principbeslut förändringar. Beredningen har därför

några avgörande

ansett kunna fram ett förslag till hur besig lägga stämmelser i polislagen bör vara utformade i aktuellt hänseende, fastän den ännu inte har slutfört sina

i de olika organisationsfrågorna. Flertalet

överväganden av de praktiskt betydelsefulla nyheterna i organisationen kommer att i de som

avspegla sig regeringsförfattningar

också måste utarbetas. Förslag till sådana författningar avser beredningen att lägga fram i senare sammanhang.

Beträffande den lokala organisationen bör det enligt mening i den nya polislagen anges att länen beredningens är indelade i polisdistrikt, att det i varje polisdistrikt finns en polismyndighet och att denna har distriktet som sitt verksamhetsområde. Att det i enlighet med vad som förutsätts i principbeslutet i ett polisdistrikt kan finnas enheter med regional behörighet är ett förhållande av sådan principiell betydelse att det också bör särskilt. I lagen bör vidare slås fast att det anges för ledningen av polismyndigheten finns en polisstyrelse, hur denna är sammansatt och hur ledamöterna väljs.

Ytterligare ett förhållande av grundläggande betydelse för synes böra komma till uttryck i polisorganisationen

nämligen att polispersonalen i princip är

polislagen, tjänstemän i den lokala organisationen. Detta gäller även om de står till annat polisorgans förfogande, såsom fallet är beträffande rikskriminalen. Vissa exempelvis finns dock från denna princip: flertalet länsundantag polischefer avses även i fortsättningen vara tjänstemän vid länsstyrelserna och viss personal är anställd hos rikspolisstyrelsen, bl.a. inom dess säkerhetsavdelning. I bör lämpligen anges att polismännen är tjänstemän lagen hos i den mån annat inte förskrivs av

polismyndigheterna

regeringen.

I om den bör i lagen

fråga regionala polisorganisationen

att länsstyrelsen är länets högsta polisorgan och anges att den i denna egenskap ansvarar för polisverksamheten i

länet. Uttrycket högsta polisorgan har i förtydligande

avsiktligt valts i stället för högsta polismyndigsyfte het som f.n. anges i 30 § polisinstruktionen med hänsyn till att den lokala enheten enligt förslaget i fortsättenligt riksdagens principbeslut skall kallas ningen

i stället för polisstyrelse. I lagen polismyndighet

bör emellertid tas in en särskild bestämmelse om att vad som i lag eller annan författning föreskrivs om polisi tillämpliga delar skall gälla även länsmyndighet när denna leder polisverksamhet. Därmed kan styrelsen,

vissa något föråldrade bestämmelser härom i rättegångs-

balken (7 kap. 9 § första stycket) och utlänningslagen (100 §) upphävas.

Den allmänna beskrivning av länsstyrelsens roll i den nya organisationen som har angetts nyss bör givetvis preci-

12 Sammanfattning SOU

1982:63

seras, varvid en naturlig utgångspunkt blir att de ut-

tryck för länsstyrelsens inom ställning polisväsendet som kan sägas innebära en i de lokala begränsning myndigheternas självständighet anges särskilt.

Med denna utgångspunkt anser att

beredningen följande ledningsfunktioner för länsstyrelsen bör i anges lagen;

tillsynsfunktionen, - att befogenheten avdela personal för regional polisverksamhet, befogenheten att meddela direktiv för den regionala polisverksamheten och, vid behov, för annan polisverksamhet inom länet,

befogenheten att besluta om inom lä-

polisförstärkning

net samt att begära sådan från annat förstärkning län, befogenheten att ta över ledningen av i polispersonalen länet när särskilda förhållanden föranleder det eller

kravet på en enhetlig ledning annars är särskilt

framträdande.

I polislagen bör beträffande föreskri-

rikspolisstyrglsgn

vas att styrelsen är central

förvaltñingsmyñdighet för

polisväsendet. Att rikspolisstyrelsens uppgifter är av

inspekterande, rådgivande och samordnande karaktär och

att styrelsen alltså i princip inte har befooperativa genheter är av så grundläggande betydelse att det bör komma till uttryck i lagen. bör där att Lämpligen anges styrelsen får leda polisverksamhet och meddela föreskrifter om sådan verksamhet endast i de särskilda hänseenden som regeringen bestämmer, såsom exempelvis beträffande den särskilda polisverksamhet som till syftar att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet.

I överensstämmelse med vad som nyss har beträffande sagts

länsstyrelsen bör även i fråga om rikspolisstyrelsen en

bestämmelse tas in i lagen om att, när styrelsen leder polisverksamhet, vad som i lag eller annan

författning

föreskrivs om polismyndighet även skall gälla rikspolisstyrelsen. Föreskriften får viss betydelse för rikskriminalen och rikspolisstyrelsens

säkerhetsavdelning.

Polisens befogenheter

Bestämmelser som närmare reglerar de som

tvångsmedel står

polisen till buds för den primära att uppgiften upprätthålla allmän ordning och säkerhet finns i olika och lagar

författningar. Vidare anses vissa allmänna

principer

gälla i fråga om all utövning av polisiär tvångsmakt. Dessa principer återspeglas också delvis i de bestämmelser som finns på området. Man brukar tala om de s.k.

behovs- och

proportionalitetsprinciperna.

Polisens befogenheter i den brottsutredande verksamheten är som förut har berörts i 23-28 RB. reglerade kap. Ka itlen innehåller om s.k. och reella regler personella

tvangsmedel. De personella tvångsmedel som kommer i fråga

Sammanfattning 13

för poiisens dei är gripande, medtagande resp. hämtning ti11 förhör samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

Förutsättningarna för dessa tvångsmedei är noggrant preciserade i rättegångsbaiken. Detsamma gäiier de ree11a tvångsmedien, som kan bestå b1.a. i besiag, husrannsakan

och avspärrning av brottspiats.

När det gäiier befogenheterna inom den brottsförebyggande verksamheten samt övervaknings- och serviceverksamheten är poiisen som förut har angetts hänvisad ti11 stöd i en rad oiika författningar eiier i vissa faii tiil sedvanerättsiiga principer som har ett mera indirekt författningsstöd.

Av grundiäggande betydeise för poiisens ingreppsrätt är dessutom de aiimänna bestämmeiserna i 2 § poiisinstruktionen, den s.k. generaikiausuien. Där anges som nämnts att poiisen ska11 hindra att den a11männa ordningen och

säkerheten störs genom brott eiier på annat sätt samt vidta de åtgärder som behövs när den aiimänna ordningen och säkerheten har kränkts på annat sätt än genom brott. Med hänsyn tiii regeringsformens övergångsbestämmeiser torde paragrafen i viss utsträckning kunna åberopas tiil

stöd för ingripanden som annars sku11e kräva Iagstöd eniigt regeringsformen. I 2 § poiisinstruktionen anges

eme11ertid inte närmare vilka åtgärder som poiisen får

vidta. I den nuvarande poiisutbiidningen understryks 5 också att bestämmeisen måste toikas med försiktighet och endast undantagsvis får tas ti11 intäkt för mera konkreta

ingreppsbefogenheter, eftersom dessa bör framgå av

uttryckiiga författningsbestämmeiser.

Liksom 1975 års poiisutredning och det stora f1erta1et instanser som har yttrat sig över dess principbetänkande anser beredningen att en generaikiausui i en ny poiisiag

inte kan få åberopas som en sjäivständig grund för ingri-

V panden som begränsar medborgarnas fri- och rättigheter eniigt regeringsformen. I andra hänseenden bör en aiimän bestämmeise om poiisens uppgifter även i fortsättningen kunna tjäna som aiimän rättsgrund inte bara för poiisens skyidigheter utan också för dess befogenheter: det gäiier exempeivis poiisens rätt att meddeia ti11säge1ser i och erinringar e11er, som man ibiand brukar säga, dess

i befailningsrätt. Men på det område där medborgarna skyd-

das av bestämmeiserna om grundiäggande fri- och rättig- . heter sku11e det som poiisutredningen har konstaterat , inte stå i överensstämmeise med regeringsformen att överiåta åt poiisen sjäiv och ytterst den enskiide pokismannen att bestämma gränserna för rättighetsskyddet. Det måste i princip vara en uppgift för statsmakterna att faststäiia dessa genom iagstiftning.

Det anförda innebär att den iniedande paragraf i den nya

poiisiagen som beredningen i det föregående har förordat inte i sig avses grunda någon befogenhet som innebär att

en grundiäggande fri- eiier rättighet inskränks.

Sammanfattning

En av den ut ångspunkten blir att stöd i

följd angivna

lag måste tillskapas för sådana ingrepp i de medborger-

liga rättigheterna som man anser bör utgöra tjänsteplikter för även i fortsättningen men som i dag inte polisen kan annan författningsbestämmelse än 2 §

grundas på någon

polisinstruktionen med den giltighet som författningsrum-

met f.n. har enligt övergångsbestämmelserna till rege-

ringsformen.

Att å andra sidan en långt driven detaljreglering på

detta område varken är önskvärd eller ens möjlig ligger i sakens natur. För att polisens möjligheter att fullgöra sitt arbete i överensstämmelse med svenska rättstraditioner skall även i situationer som inte är garanteras

att förutse är det ofrånkomligt att bestämmelser

möjliga i detta ämne till en del måste vara allmänt hållna och i

rätt utsträckning lämna utrymme för avvägningar betydande hänförliga till föreliggande situationer.

En annan för beredningen är att de bestäm-

utgångspunkt

melser om vissa för polisen som f.n. finns i befogenheter inte bör flyttas över till en ny polis-

rättegångsbalken

lag.

Utifrån dessa har beredningen lagt fram förutsättningar till bestämmelser i polislagen om polisens beförslag Förslaget i den här delen kan sammanfattas fogenheter.

på följande sätt.

Behovs- och Dessa principer

proportionalitetsprinciperna.

anses i vara av betydelse för olika

dag grundläggande

former av polisingripanden. De bör enligt beredningens föreslår en bestämmelse av mening Beredningen

lagfästas.

det innehallet att en för att verkställa en polisman skall - med av de grundläggantjänsteuppgift iakttagande de fri- och rättigheter som tillförsäkras medborgarna och av vad som är föreskrivet i lag genom regeringsformen annan - ett sätt som är för-

eller författning ingripa på med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga om-

svarligt

Vidare bör att om tvång måste till-

ständigheter. anges detta skall ske endast i den form och den utgripas, som behövs för att det avsedda resultatet sträckning

skall uppnås.

att bruka våld. Denna befogenhet regleras i Befogenheten i 24 kap. brottsbalken

H5§tTTTEñ_dêT_åV"E§§täññelser

men det allmän enighet om att den (BrB), föreligger inte är uttömmande. bör behandlas i

regleringen Frågan

den nya polislagen.

I den bör beredningens mening en beskrivnya lagen enligt av ett antal vanliga typfall då en befogenhet ning ges att använda våld bör tillkomma polisen under förutsättatt andra medel är otillräckliga och att i det ning enskilda fallet föreligger mellan rimliga proportioner medel och mål. Denna reglering bör sedan kompletteras

Sammanfattning 15

genom en mera allmänt formulerad bestämmelse varigenom polisen tilläggs en befogenhet att i klara undantagssituationer, som ligger vid sidan av typfallen, tillgripa

direkt tvång för att genomdriva en tjänsteuppgift.

I enlighet med det sagda förordar beredningen att i polislagen förs in en bestämmelse om att en polisman, när andra medel är otillräckliga får i den mån det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt använda våld för att

genomföra en tjänsteåtgärd i följande sex grupper av

fall, nämligen om

1. polismannen möts eller angrips med våld eller hot om våld,

någon som skall häktas, anhållas eller annars berövas

friheten söker undkomma eller polismannen eljest möts av motstånd när han med laga rätt skall verkställa ett frihetsberövande,

fråga är om att avvärja en straffbelagd handling eller

en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön,

polismannen med stöd av lag eller annan författning

skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst om-

råde eller utrymme eller verkställa eller biträda vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan lik-

nande åtgärd, beslag eller annat omhändertagande av

e endom eller sådan husrannsakan som avses i rättegangsbalken,

polismannen med stöd av lag eller annan författning annars har att bereda sig tillträde till, avspärra eller tillstänga byggnad, område eller utrymme,

biträda någon i myndighetsutövning med en sådan eller liknande åtgärd eller biträda vid exekutiv förrättning

enligt vad som är föreskrivet därom,

åtgärden i annat fall är nödvändig för den allmänna

ordningens eller säkerhetens upprätthållande och det

är uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.

visitation. Den reglering av frågor om kroppsvisi- §5mfTnT°finns på olika håll i lagstiftningen, i rättegångsbalken och lagen (1976:371) om behand-

lingen av häktade och anhållna m.fl. är inte fullständig utan behöver kompletteras i vissa hänseenden.

Beredningen föreslår att det i den nya polislagen införs en bestämmelse av det innehållet att en polisman, som med laga rätt griper eller annars omhändertar eller avlägsnar

någon, i anslutning härtill får kroppsvisitera den omhän-

dertagne i den utsträckning som är nödvändig av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål skall kunna tas om hand eller som behövs för att den omhändertagnes identitet skall kunna fastställas.

16 Sammanfattning

Ti11 vissa särskiida frågor om kroppsvisitation åter-

kommer beredningen strax.

Husrannsakan och iiknande åtgärder. Befogenheten för

po1isen ått_föreEa husrannsakan i sin brottsspanande och brottsutredande verksamhet regieras i 28 kap. RB. Såvitt gä11er dessa bestämmeiser föresiår beredningen bara en

ändring på en punkt. Det gäiier befogenheten att genomföra s.k. persone11 husrannsakan, något som eniigt 28

kap. 2 § RB får företas i syfte att söka efter den som ska11 gripas, anhå11as e11er häktas e11er hämtas ti11 förhör e11er ti11 instä11e1se vid domstoi. Tvekan har yppats om bestämmelsen kan anses utgöra stöd för persone11 husrannsakan i syfte att genomföra kroppsbesiktning. Detta är förutsättningen för att poiisen t.ex. under förföijande av en person som är misstänkt för rattfyiieri skaii få forcera dörren ti11 en Iägenhet dit den misstänkte har tagit sin ti11f1ykt. Beredningen föresiår i huvudsakiig överensstämmeise med vad po1isutredningen har förordat en kompiettering av iagrummet, så att och även kroppsvisitation biand

kroppsbesiktning anges

de atgärder som grundar befogenhet ti11 husrannsakan.

Det behövs eniigt beredningens mening också en regei om befogenhet för poiisen att bereda sig tiiiträde ti11 1oka1er av oiika siag i vissa nöd1iknande situationer. Beredningen hyser här som i andra sammanhang den principie11a att vad som är po1isiära tjänste-

uppfattningen

p1ikter sa iangt möjiigt bör beskrivas genom positiva regier, så att man inte b1ir hänvisad ti11 att hämta stöd

för de aktue11a åtgärderna enbart i brottsbaikens bestämme1ser om straffrihet på grund av nöd 0.1.

Beredningen föresiår i detta hänseende att det i po1isiagen tas in en bestämme1se om att en po1isman får bereda sig ti11träde ti11 ett hus, rum e11er annat utrymme, om

det finns aniedning anta att någon som uppehå11er sig där

är medvetsiös e11er annars oförmögen att ti11ka11a hjäip.

En åtgärd som har angetts nu bör också få vidtas när det är nödvändigt för efterspaning av någon som är försvunnen,

om denne kan antas behöva hjäip. Här avses såiunda inte

det fa11et att någon brottsmisstänkt har avvikit, utan

avser att täcka situationer då - oftast

uttrycket någon

ett barn e11er en äidre - har kommit bort och tiii person fö1jd härav eftersöks genom poiisens försorg.

En ofta väckt fråga är under viika förutsättningar en

poiisman får bereda sig tiiiträde ti11 en bostad e11er

någon annan 1oka1 för att fuiigöra en uppgift som inte berör den brottsutredande verksamheten utan som faiier på

poiisen eniigt speciaiiagstiftning av oiika siag. De uppgifter som här i främsta rummet kommer i åtanke är sådana som avser omhändertagande av personer e11er föremåi.

Bestämmelser av praktisk betydeise i speciaiiagstift-

Sammanfattning

ningen om skyldighet för polisen att omhänderta personer finns bl.a. i lagstiftningen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall,

utlänningslagstiftningen

samt lagstiftningen med vissa bestämmelser om vård av unga och om vård av missbrukare i vissa fall. Att polisen, när den är skyldig att verkställa ett omhändertagande

enligt någon av dessa författningar, bör kunna bereda

sig tillträde till exempelvis vederbörandes bostad synes höjt över varje tvivel, eftersom uppgifterna annars i praktiken skulle vara omöjliga att utföra.

Bestämmelser i speciallagstiftningen om omhändertagande

av föremål genom polisens försorg är förhållandevis ovanliga och i de fall de förekommer avser de i allmänhet situationer som ligger nära beslag. Exempelvis kan enligt 32 § vapenlagen (1973:1176) ett skjutvapen omhändertas, om risk för missbruk föreligger. Skälen för att i polisen sådana fall skall kunna bereda sig tillträde till

någons

bostad eller annan lokal är uppenbarligen lika starka som

när fråga är om att söka efter något föremål som är

underkastat beslag, i vilket fall husrannsakan i princip

får ske enligt rättegångsbalken.

Beredningen anser att det behövs en uttrycklig lagreglering av polisens befogenheter i de situationer som

åsyftas här. Lämpligen bör denna utformas på ett sådant

sätt att den i sak nära ansluter till vad som i rätte-

gångsbalken föreskrivs om husrannsakan i de motsvarande

situationer som där avses. Dessa regler torde ofta i praktiken hittills ha tillämpats analogt i förekommande fall.

Huvudprincipen i rättegångsbalken är att husrannsakan får

företas hos den misstänkte eller eftersökte, dvs. i hans bostad eller i hus, rum eller slutet utrymme som tillhör eller disponeras av honom, medan husrannsakan hos

någon

annan förutsätter synnerliga skäl. En bestämmelse i den nya polislagen för de fall som här har diskuterats synes

med dessa utgångspunkter lämpligen böra innehålla att en

polisman, för att söka efter en person som enligt lag skall omhändertas, får bereda sig tillträde till hans bostad eller annat hus, rum eller utrymme som tillhör eller disponeras av honom. Finns det synnerliga skäl att

anta att den eftersökte uppehåller hos sig någon annan,

bör polismannen få bereda sig tillträde även dit. På motsvarande sätt bör polismannen få bereda sig tillträde

till en bostad eller någon annan lokal för att söka efter

ett föremål som polisen enligt eller annan författlag ning skall ta om hand.

Beträffande husrannsakan enligt rättegångsbalken

gäller att en enskild polisman endast i speciella fall, såsom då

fara är i dröjsmål, får företa åtgärden utan föregående beslut av undersökningsledaren, åklagaren eller domsto-

len. Att i den nu aktuella bestämmelsen utrymme för ge

beslut av åklagare eller domstol synes inte ändamålsenligt, men det bör föreskrivas att åtgärden endast om

18 Sammanfattning

fara är i dröjsmå1 får företas av en poiisman utan

föregående besiut av poiismyndigheten. Det förutsätts då

att poiismyndigheten i överensstämmeise med vad som gä11er för 1ikartade fal] är beslutsför endast med rättsbi1dad befattningshavare. Lämp1igen bör vidare i

överensstämmeise med vad som föreskrivs i rättegångsbaiken anges att en åtgärd av aktue11t siag endast

om det finns särski1da skäi får företas me11an k1. 21.00 och k1. 06.00.

Befogenheten att göra frihetsberövanden. Beredningen

inse? det §5äTvfa11et*ått råttegångs5äTkens bestämmelser

om gripande och medtagande tiil förhör inte bör fiyttas över ti11 en ny po1is1ag. Inte he11er finns det an1edning att i po1is1agen ta in de bestämmeiser om frihetsberövanden som finns i sådan specia11agstiftning som exempe1vis utiänningsiagstiftningen och iagstiftningen om siuten psykiatrisk vård i vissa fa11.

Viktiga bestämmeiser på området finns emeiiertid i 1agen

(1973:558) om ti11fä11igt omhändertagande (LTO) och iagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB). Beredningen anser att LTO bör arbetas in i poiis- 1agen medan LOB bör finnas kvar som en särskiid iag. Ungefär samtidigt som detta betänkande överiämnas iägger LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03) fram resu1tatet av en översyn av den berörda iagstiftningen jämte vissa förs1ag

ti11 ändringar. Beredningen går därför inte in på sak-

innehåiiet i LTO och LOB och vi11 särski1t anmärka att den inte har tagit stä11ning ti11 LTO/LOB-utredningens försiag.

F.n. saknas i stort sett bestämmelser om omhändertagande för identifiering (poiisiering). En befogenhet för po1isen att i vissa fa11 verkstä11a sådana omhändertaganden har ansetts föija av sedvanerätt. Den nya regeringsformen godkänner emeiiertid inte sedvana som rättsiigt stöd för

åtgärder som begränsar de grundiäggande fri- och rättig-

heterna, ti11 vi1ka röreisefriheten hör.

I huvudsak1ig överensstämmeise med vad som har ansetts föija av sedvanerätten föresiår beredningen att en okänd person får tas med för identifiering, om två förutsättningar är uppfyiida. För det första ska11 det finnas aniedning anta att han är efterspanad e11er efteriyst och ska11 omhändertas vid anträffandet e11er att han annars eniigt 1ag ska11 berövas friheten. För det andra är en förutsättning att vederbörande vägrar att iämna uppgift om sin identitet e11er aniedning förekommer att hans uppgift därom är oriktig.

Har någon medtagits för identifiering med stöd av dessa

bestämmeiser ska11 han omedeibart friges så snart identifieringen har verkstä11ts, dock senast efter sex timmar e11er, om identifieringen är av synneriig vikt, to1v timmar. Vad som har sagts nu gäiier naturiigtvis inte om

han ska11 gripas e11er eijest omhändertas på annan grund.

1982:63 Sammanfattning 19 SOU

Den får inte underkastas annan inskränkning omhändertagne

i sin frihet än som påkaiias av ändamåiet med omhänderta-

e11er a11män sä-

gandet, ordningen på förvaringspiatsen

kerhet.

Tvångsåtgärder i syfte att förebygga a11var1ig brottsiig-

het m.m. I sitt principbetankande har I975 ärs poiisut-

uppehåliit sig vid de probiem som poii-

Fêdning utföriigt sen stäiis inför i vissa typfaii av här aktue11t siag.

Ett erbjuder den inte ovaniiga situationen att exempei ett meddeiande iämnas om att en bomb har piaceanonymt rats viss Sådana meddeianden visar sig i

på piats.

aiimänhet vara men kan givetvis inte nonchaieras oriktiga

av som måste ingripa så snart någon grad av

poiisen, sannoiikhet föreiigger att meddeiandet är aiivariigt menat. Därvid kan det bii för poiisen att

nödvändigt

vidta avspärrnings- och utrymningsatgärder iiksom att bereda tiiiträde ti11 siutet utrymme för att söka sig

efter den bomben. Ibiand b1ir åtgärderna mycket

uppgivna

fran aiimänhetens synpunkt. Hundratais mäningripande niskor måste kanske aviägsnas, affärer stängas, trafiken ti11stä11ningar instäiias osv. omregieras, offentiiga

anser 1iksom poiisutredningen starka skäi Beredningen ta1a för att man de befogenheter som är iagfäster för att poiisen i sådana och iiknande nödvändiga situationer skaii kunna avvärja fara för 1iv eiier häisa

e11er omfattande förstöreise av egendom. I det praktiska har det som besväpoiisarbetet uppievts

otviveiaktigt

rande att om viika tvångsatgärder som får företas

regier i sådant förebyggande syfte praktiskt taget heit saknas.

Sådana regier behövs otviveiaktigt i en modern po1is1ag, de1s för att rättsiäget och deis för att ti11kiariägga det förut berörda intresset av att vad som är godose

för poiismännen så iångt möjiigt ska11

tjänstepiikter

stödjas på positiva bestämmeiser.

En aiimän förutsättning för att frågan om tvångsåtgärder

av nu aktueiit ska11 aktua1iseras bör vara att det siag tiii av särskiida skäi kan anses föreiigga risk för föijd att ett som innebär a11var1ig fara för iiv e11er brott, hälsa eiier för omfattande förstöreise av egendom kommer att förövas en viss En poiisman bör under an-

på piats.

i syfte att brottet e11er

givna förutsättning förebygga

bereda mot detta ti11 en början fa bereda sig ti11skydd träde tiil hus, rum eller annat utrymme för att söka e11er annat farligt föremåi, och efter sprängmedei, vapen ti11 en e11er ett rum, förbjuda tiiiträde

stänga byggnad

ti11 ett visst omrade eiier meddeia förbud mot utrymme, av visst föremåi eiier mot trafik med visst fiyttande

kommunikationsmedei e11er vidta någon annan sådan åtgärd.

I vissa fa11 måste även visitation i

uppenbariigen syfte

att söka efter bomb, vapen e11er annat fariigt föremai vara en tiiiåten i situationer av den typ som

åtgärd avses nu. anser emeiiertid att en åtgärd av

Beredningen

Sammanfattning

detta slag utgör ett så

långtgående ingrepp i den

enskildes integritet att risken för ett brott i så fall måste vara särskilt kvalificerad. Enligt beredningens mening måste allvarlig brottsrisk för att föreligga en polisman skall få kroppsvisitera de personer som uppe-

håller sig på den plats som omfattas av

risken. Exempel erbjuder fall då polisen har fått kännedom om att attentat planeras mot en viss t.ex. en person, utländsk

regeringsledamot på besök i landet.

Generellt för de här avsedda

åtgärderna gäller att de i

princip inte bör få beslutas av den enskilde polismannen

utan föregående av prövning polismyndigheten, dvs. polis-

chefen eller den till vilken

hans_bef0genheter har dele-

gerats. Endast om fara är i dröjsmål bör den enskilde

polismannen på fältet kunna vidta åtgärder av detta

slag

utan föregående beslut av

polismyndigheten.

Beredningen vill slutligen liksom fram-

polisutredningen

hålla att den här bestämmelsen föreslagna inte kommer att innebära att behovet i polisverksamheten av att för vissa oundgängliga ingrepp kunna hämta stöd i brottsbalkens allmänna nödrättsbestämmelse helt faller bort. Inte heller kommer bestämmelsen att kunna reglera beslutsfunktionerna i extraordinära situationer såsom då

det vid risk för omfattande terroraktioner uppkommer

fråga om att exempelvis avbryta industrianläggningars

drift e.d. Här är normalt situationen den att ledningen övertas av länsstyrelsen som då ytterst genom landshövdingen - över de förfogar befogenheter som behövs

enligt polislagen, brandlagen (12 §) och andra aktuella författningar.

gglisens spaningsverksamhet. I anslutning till den debatt

som på sênå7e_tTd_haF_föFt§ rörande

polisens s.k. okonventionella spaningsmetoder konstaterar beredningen att man vid bekämpandet av framför allt den ekonomiska kriminaliteten och den

grova narkotikabrottsligheten till en

del måste lita till andra än spaningsmetoder de tradi-

tionella. Exempel på dessa är och

provokation infiltra-

tion. Någon särskild av

reglering spaningsmetoderna utöver vad som följer av allmänna och regler principer föreslås inte. Beredningen emellertid fast lägger vissa

hållpunkter för bedömningen av om en viss

spaningsmetod skall anses tillåten eller ej.

För det första: bör

polisen aldrig få begå en kriminali-

serad handling

föF*åFfFñrTáê'ff§Ff6'F§kå°eTTêF7V§f6jä'

êtt_bF6tfT_Uêññå_pFincip är inte så självklar sommån

Fåñ§kê§kulle kunna tro. I vissa främmande länder finns regler av den innebörden att mindre allvarliga lagstridiga handlingar från polisens sida kan vara

tillåtna, om

de står i rimlig proportion till intresset av att komma åt ett mycket grovt brott. sådan

Någon regel bör dock

enligt beredningens mening inte gälla för den svenska polisen: här bör en gräns dras. Det bör emellertid

framhållas att ett utrymme för vissa eljest otillåtna

Sammanfattning 21

föreligger enligt den allmänna bestämmelsen om handlingar i 24 4 § BrB. I vissa allvarliga fall nödhandlingar kap. kan denna bestämmelse otvivelaktigt ge polisen befogenhet att åsidosätta ordningsförseelser av olika slag, under

att fråga är om avvärjande av en fara för

förutsättning allmänna intressen. Vill man i övrigt ge polisen befoatt i särskilt fall överträda gränserna för det genhet område som annars är straffbelagt, bör emellertid detta

förutsätta en uttrycklig regel med sikte på ett speciellt

typfall.

För det andra: polisen bör aldrig få provocera eller

någon att inleda en brottslig åktivitet.

eljest_jörmå

ñêtfå är: om man så vill, en annan sida_av samma sak som har nämnts - brottsanstiftan liksom annan medverkan nyss är ju i sig en straffbar gärning. Att man från polisens

sida i speciella fall förmår den som redan har påbörjat en brottsaktivitet att röja sig eller på annat sätt provocerar fram bevisning kan beroende på omständigheterna vara försvarligt liksom att man vidtar åtgärder för

att ett brott skall fullbordas under sådana planerat förhållanden att bevisning om detta kan säkras. Men det

bör få förekomma att polisen provocerar någon att

aldrig

ett brott som han annars inte skulle ha begått. begå

En tredje utgångspunkt vid bedömningen av vilka spanings-

metoder som kan anses tillåtna bör enligt beredningens mening vara att polisen aldrig av spaningsskäl får under-

låta vidta föreskrivna åt§äFHer mot brott eller en att

för brott misstänkt person. När en polisman får kännedom

om ett brott skall han - om inte annat följer av reglerna - anmäla detta till sin förman så om rapporteftergift snart det kan ske. Och finns det anledning anta att ett brott har förövats, skall förundersökning inledas, när annat ej har föreskrivits. Dessa regler bör aldrig få åsidosättas även om syftet är att komma åt mycket grov

brottslighet, och åtgärderna bör dokumenteras enligt de

bestämmelser som gäller härom. En annan sak är att gri-

pande, förhör och sådana åtgärder ibland måste uppskjutas

av sådana skäl (s.k. interimistisk passivitet).Ett*__

exempel erbjuder vad som vid narkotikabrottsbekämpningen har brukat kallas kontrollerade leveranser, där man avvaktar med ingripandet för att huvudmannen och övriga medlemmar av en brottslig organisation skall kunna avslöjas. Det kan ibland även finnas anledning att dröja

med ingripande i fråga om visst brott i syfte att inte

störa mot samma person i anledning av misstanke spaning om annat brott. Men i dessa fall måste säkerstälgrövre las att ingripandet kan ske vid senare tillfälle. En annan ordning skulle innebära ett åsidosättande av legalitetsprincipen.

Slutligen understryker beredningen att beslut om s.k. okonventionella spanings- eller förundersökningsmetoder av provokation och infiltration alltid bör fattas typen

av eller i polischefsbefattnin liksom

åklagare polisman

krav måste upprätt allas.

att“§tFäF§ä påidgkgiêñtatjgn

22 Sammanfattning SOU 1982:ö3

Men de principer som har redovisats nu inte tiilräckger 1ig iedning för att man skaii kunna bedöma om en särskiid spaningsmetod ska11 anses godtagbar eiier inte. Här som vid andra former av poiisingripanden måste aiitid dessutom en aiimän bedömning göras av om metoden är försvar-

1ig med hänsyn ti11 åtgärdens syfte och övriga omständig-

Heter. Därvid måste en avvägning goras meiian a ena sidän

HEn_§kada och det intrång som metoden medför e11er riske-

rar att medföra och å den andra brottets och de grovhet fördeiar från bevissynpunkt som står att vinna. Att denna bedömning kräver noggrant övervägande och stäiier stora

krav på omdömet hos den som har att träffa är

avgörandet som förut har framhåiiits uppenbart.

När det är fråga om metoder som tiil sin art är så käns-

iiga som de som förut har diskuterats, iåter sig eniigt beredningens mening bedömningen knappast göras med mindre än att den reiateras ti11 ett brott av en viss Så typ. kan vara fa11et om det gä11er att få vissa, 1åt vara kanske vaga misstankar bekräftade e11er att nysta

upp något som på goda grunder misstänks vara en organisation

för brottsiig verksamhet iiksom om spaningen är inriktad

på brott som erfarenhetsmässigt begås i vissa särskiida miljöer. Det kan då gå att med beaktande av omständighe-

terna bedöma om situationen är sådan att okonventioneiia spaningsmetoder är försvariiga.

Inom ramen för utveckiingsarbetet på området har

emeiiertid också diskuterats metoder som inte det sätt

på

som har förutsatts nu är inriktade att

på avsiöja

särskilda brott. Det har t.ex. diskuterats i vad mån s.k. desinformation bör kunna ske i syfte att skapa oro bland_

narkotikabrottsiingar i aiimänhet e11er skapa e11er

förstärka redan existerande motsättningar me11an o1ika

typer av narkotikabrottsiingar. Bedrivs verksamheten i

sådana former är den eniigt beredningens inte i mening

ti11räck1ig grad för att det ska11 gå att

obgektanknuten

bedöma om det är fraga om en försvariig metod eiier ej. Beredningen stä11er sig därför negativ ti11 denna form av poiisverksamhet. Beredningen framhå11er också att stor

försiktighet måste iakttas när det gä11er spaningsmetoder

som kan medföra risk att poiisens trovärdighet äventyras och att rykten kommer i omiopp som sätter i poiismän samband med krimineiia intressen.

Som förut har berörts föreslår en a11män

beredningen rege1 i den nya poiisiagen av innehåii att en poiisman, med iakttagande av de grundiäggande fri- och rättigheter som tiiiförsäkras medborgarna samt genom regeringsformen av vad som föreskrivs i iag e11er annan författning,

ska11 vidta de åtgärder för att verkstäila en tjänsteuppgift som är försvariiga med hänsyn tili åtgärdens

syfte och övriga omständigheter. I en sådan rege1 inryms även de principer som beredningen i det har

föregående

stä11t sig bakom när det gäiier spaningsmetoderna.

LAGFÖRSLAG

ag till

L;_E§K§l

Polislag

Härigenom föreskrivs följande.

Al l mänqLäs-:stämmslgs:

Polisverksamhetens ändamål

1 §

led i samhällets verksamhet för att främja rätt- Som ett och skall arbete syfta till att visa trygghet polisens och säkerhet, att trygga la-

upprätthålla allmän ordning

efterlevnad samt att i övrigt tillförsäkra allmängarnas heten skydd och annan hjälp.

Polisens uppgifter

2 §

Till polisens uppgifter hör att

brott och andra störningar av den allmänna 1. förebygga ordningen eller säkerheten,

den allmänna och säkerheten, hindra 2. övervaka ordningen därav samt ingripa när de har inträffat, störningar

och med anledning av brott 3. bedriva spaning utredning som hör under allmänt åtal,

allmänheten med upplysningar och annan 4. biträda skydd, sådant bistånd kan lämnas av hjälp, när lämpligen polisen,

5. den verksamhet som ankommer på polisen enligt

fullgöra särskilda bestämmelser.

Samverkan med andra myndigheter och organ

3 §

samarbeta med och andra

Polisen skall åklagarmyndigheter

verksamhet berör Särskilt

organ vilkas polisverksamheten.

det att samarbeta med myndig-

åligger polisen fortlöpande

inom och snarast underrätta dessa heterna socialtjänsten

som bör föranleda åtgärd av dem. om förhållanden någon

skall stöd i dess arbete. Andra samhällsorgan ge polisen

24 Lagförslag

gglisorganen

Den lokala polisorganisationen

4 §

Länen är indelade i I polisdistrikt. varje polisdistrikt finns en som har

polismyndighet till uppgift att svara

för polisverksamheten inom distriktet. Regeringen eller myndighet som regeringen utser bestämmer i vad mån en

polismyndighet skall bedriva verksamhet utanför sitt

distrikt.

Polismännen är tjänstemän hos i

0 a oo . polismyndigheterna, a den

man annat 0 inte foreskrivs av regeringen. Regeringen bestämmer vad som avses med polisman.

5 §

För ledningen av finns en

polismyndigheten polisstyrelse.

Polisstyrelsen består av chef

polismyndighetens

(polischefen) och det antal valda sex ledamöter, lägst och högst tio, som länsstyrelsen bestämmer.

Polisstyrelsens ledamöter utom polischefen skall väljas

av kommunfullmäktige,

om polisdistriktet omfattar endast en kommun, och annars av landstinget. Om det i polisdistriktet finns en kommun som inte i

ingår landstingskommunen, skall valet förrättas av landstinget

och med den

kommunfullmäktige fördelning mellan dem som länsstyrelsen bestämmer efter befolkningstalen. För de

valda ledamöterna skall lika

många suppleanter väljas.

De ledamöter som utses val bör genom väljas så att kommunal erfarenhet blir företrädd bland dem. Vid valet bör vidare beaktas att de olika delarna av polisdistriktet och om möjligt alla kommuner i distriktet blir representerade.

Regeringen kan bestämma att även företrädare för personalen vid

polismyndigheten skall ingå i polisstyrelsen.

Den regionala

polisorganisationen

6 §

Länsstyrelsen är länets högsta polisorgan. Den ansvarar i

denna egenskap för polisverksamheten i länet och utövar tillsyn över denna verksamhet.

I den mån särskilda föreskrifter inte har meddelats av

regeringen ankommer det på länsstyrelsen att

bestämma i vilken utsträckning skall polispersonal ställas till förfogande för verksamhet som bedrivs för gemensamt flera polisdistrikt samt att meddela direktiv för sådan verksamhet. Vid behov får meddela länsstyrelsen direktiv även för annan polisverksamhet inom länet.

Lagförsiag

Länsstyreisen får bes1uta om från ett

po1isförstärkning

po1isdistrikt ti11 ett annat inom 1änet e11er ti11 annat 1än samt begära förstärkning från annat 1än. Den får också he1t e11er de1vis ta över 1edningen av po1ispersona1en i iänet när särskiida förhå11anden föranieder det e11er

kravet på en enhetiig iedning inom länet annars är sär-

ski1t framträdande. När 1änsstyre1sen 1eder polisverksamhet, ska11 vad som i 1ag ei1er annan föförfattning reskrivs om po1ismyndighet i ti11ämp1iga de1ar även gä11a iänsstyreisen.

Rikspolisstyreisen

7 §

Riksp01isstyre1sen är central förva1tningsmyndighet för

poiisväsendet och har i denna egenskap ti11syn över poiisväsendet. Styre1sen verkar genom a11männa råd för den pianmässighet, samordning och rationaiisering av po1isens arbete som behövs.

Regeringen kan uppdra åt riksp01isstyre1sen att i särski1da hänseenden 1eda polisverksamhet och meddeia föreskrifter för sådan verksamhets När rikspo1isstyre1sen 1eder poiisverksamhet ska11 vad som i 1ag e11er annan författning föreskrivs om po1ismyndighet i ti11ämp1iga deiar även gä11a rikspoiisstyreisen.

Vissa befogenheter för po1ismännen1

A11männa principer för poiisingripanden

8 §

En p01isman som har att verkstä11a en tjänsteuppgift

ska11 ingripa på ett sätt som är försvar1igt med

hänsyn

ti11 åtgärdens syfte och övriga omständigheter. Därvid

ska11 iakttas de grundiäggande fri- och rättigheter som ti11försäkras medborgarna genom regeringsformen liksom vad som föreskrivs i Iag e11er annan författning. Måste

tvång ti11gripas, ska11 detta ske endast i den form och

den utsträckning som behövs för att det avsedda resu1-

tatet ska11 uppnås. Våld mot person e11er egendom får ej

användas i vidare mån än som följer av 9 § e11er annars är särskiit föreskrivet.

Användningen av vå1d

9 §

En po1isman får, när andra mede1 är i den

oti11räck1iga, mån det med hänsyn ti11 omständigheterna är

försvar1igt

1 Avsikten är att 1agen i denna de] ska11 komp1etteras med bestämme1ser om ti11fä11igt omhändertagande och

aviägsnande, se avsnitt 7.9. Hithörande frågor utreds

f.n. av LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03).

26 Lagförslag SOU 1982:63

bruka våld för att genomföra en om

tjänsteåtgärd,

1. polismannen möts eller angrips med våld eller hot om

våld,

2. någon som skall häktas , anhållas eller annars berövas

friheten söker undkomma eller polismannen möts av eljest motstånd när han med laga rätt skall verkställa ett frihetsberövande,

3. fråga är om att avvärja en eller

straffbelagd handling en fara för liv, hälsa eller värdefull eller för egendom omfattande skada i miljön,

4. polismannen med stöd av lag eller annan författning skall avvisa eller avlägsna från ett

någon visst område

eller utrymme eller verkställa eller biträda vid kropps-

visitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd,

beslag eller annat omhändertagande av eller egendom sådan husrannsakan som avses i

rättegångsbalken,

5. polismannen med stöd av lag eller annan författning annars har att bereda sig tillträde till, eller avspärra

tillstänga byggnad, område eller utrymme, biträda någon i myndighetsutövning med en sådan eller liknande åtgärd

eller biträda vid exekutiv förrättning enligt vad som är föreskrivet därom,

6. åtgärden i annat fall är nödvändig för den allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållande och det är

uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.

Vad som föreskrivs i första stycket 1-4 även sådan gäller vaktpost eller annan krigsman eller

civilförsvarspersonal under civilförsvarsberedskap som tjänstgör för

bevakning

eller för att upprätthålla ordning. Bestämmelsen i första

stycket 2 gäller dessutom den som annars med laga rätt skall verkställa ett frihetsberövande och bestämmelserna i första stycket 3 och 4 den som i har

myndighetsutövning befogenhet att verkställa någon sådan åtgärd som där an-

ges. .

I fall som avses i första stycket 3-5 får våld mot person brukas endast om polismannen eller annan som avses i andra stycket möts av motstånd.

Om rätt att i vissa fall bruka våld finns i föreövrigt skrifter i 24 kap. brottsbalken.

Omhändertagande för identifiering

10 §

Anträffas en okänd person av polisman och finns det anledning anta

Lagförsiag

1. att han är efterspanad e11er efter1yst och ska11 omhändertas vid anträffandet e11er

2. att han annars en1igt 1ag ska11 berövas friheten om

hans identitet blir känd,

får han tas med för identifiering, såvida han vägrar att

1ämna uppgift om sin identitet e11er aniedning förekommer att hans uppgift därom är oriktig.

Har någon med stöd av första stycket medtagits för identifiering, ska11 åtgärder för att hans identitet ska11

faststä11as skyndsamt vidtas. Den omhändertagne ska11 omedeibart friges så snart identifieringen har verkstä11ts, om han inte han ska11 gripas e11er eijest

omhändertas på annan grund. Han får dock inte hå11as

kvar för identifiering under Iängre tid än sex timmar e11er, om det är av synneriig vikt att identifieringen verkstäiis, to1v timmar. Den omhändertagne får ej under-

kastas annan inskränkning i sin frihet än som påkaiias av ändamåiet med omhändertagandet, ordningen på förvarings-

piatsen e11er a11män säkerhet.

Skyddsvisitation m.m.

11 §

En poiisman som med iaga rätt griper e11er annars omhän-

dertar e11er aviägsnar någon får i ansiutning tili in-

gripandet kroppsvisitera denne i den utsträckning som är nödvändig

1. av säkerhetsskäl för att vapen e11er andra fariiga föremåi ska11 kunna tas om hand, e11er

2. för att identiteten hos den mot vi1ken ingripandet sker ska11 kunna faststä11as.

Vad som föreskrivs i första stycket 1 gä11er även sådan vaktpost e11er annan som avses i 9 § andra stycket, när

han med Iaga rätt omhändertar e11er aviägsnar någon.

Vissa särskiida befogenheter ti11 husrannsakan och

iiknande åtgärder

12 §

För att söka efter en person som eniigt 1ag ska1] omhändertas får en poiisman bereda sig tiliträde ti11 hans bostad eiier annat hus, rum e11er utrymme som tiiihör e11er disponeras av den eftersökte. Detsamma gä11er i

fråga om en iokai som är ti11gäng1ig för allmänheten.

Finns det synner1iga skä1 att anta att den eftersökte

eijest uppehåiier sig hos annan, får polismannen bereda

sig ti11träde även dit. På motsvarande sätt får en po-

1isman bereda sig tiilträde ti11 en bostad e11er någon

28 Lagförslag

annan lokal för att söka efter ett föremål som polisen enligt lag eller annan skall

författning omhänderta; vad

som nyss har sagts om den eftersökte gäller därvid föremålets ägare eller innehavare.

En åtgärd som avses i första får

stycket endast om fara är i dröjsmål företas utan

föregående beslut av polis-

myndigheten och endast om det finns särskilda skäl företas mellan kl. 21.00 och 06.00.

13 §

En polisman får också bereda tillträde sig till ett hus, rum eller annat utrymme, om det finns anledning anta att

någon som uppehåller sig där är medvetslös eller

annars oförmögen att tillkalla hjälp. En som har

åtgärd angetts

nu får även vidtas när det är för

nödvändigt efterspaning av någon som är försvunnen, om denne kan antas

behöva hjälp.

Särskilda befogenheter i den skyddande och

förebyggande

verksamheten

14 §

Kan till följd av särskilda skäl risk anses

föreligga att

brott, som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller för omfattande förstörelse av egendom, kommer att

förövas på en viss får en

plats, polisman i syfte att

förebygga brottet eller bereda skydd mot detta

1. bereda sig tillträde till rum eller annat hus, utrymme för att söka efter eller sprängmedel, vapen annat farligt

föremål,

2. stänga till en byggnad eller ett rum, förbjuda tillträde till ett visst område eller meddela utrymme, förbud mot flyttande av visst föremål eller mot trafik med visst kommunikationsmedel eller vidta

någon annan sådan åtgärd.

Föreligger allvarlig risk för brott som avses i första stycket får en polisman för att söka efter ett

farligt

föremål även kroppsvisitera som

personer uppehåller sig på platsen.

Åtgärder som avses i första och andra styckena får endast om fara är i dröjsmål vidtas utan beslut av polismyndig-

heten.

1. Denna lag träder, med det som

undantag framgår nedan

under 2, i kraft den 1 juli 1984 då lagen (1972:509) om vad som med m.m.

avses polismyndighet skall upphöra att

Lagförslag 29

gälla. Vad som före ikraftträdandet har föreskrivits om

po1isstyre1se ska11 i fortsättningen gä11a

po1ismyndigheten.

2. De nya bestämme1serna om va1 av 1edamöter och supp- 1eanter i p01isstyre1ser ti11ämpas först vid va] som

avser tid efter utgången av år 1985.

30 Lagförsiag

g, Försiag till

Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 8 § och 28 kap. 2 § rättegångsbaiken ska11

ha nedan angivna 1yde1se.

Nuvarande iydeise Föresiagen 1yde1se

7 KAP.

9 §1

Med poiismyndighet avses i denna ba1k jämväi iänspoiischefen.

Vad i 6 § är stadgat om aiimän åkiagare äge motsvarande tiiiämpning

beträffande poiismyndighet, så ock beträffande po1isman, som har att

vidtaga åtgärd eiier meddeia besiut en1igt denna ba1k, varvid dock fråga

om jäv prövas av poiismyndigheten.

2 §

För eftersökande av den som skaii För eftersökande av den som ska11 gripas, anhå11as e11er häktas e11er gripas, anhå11as e11er häktas, hämhämtas ti11 förhör eiier ti11 TñT tas tiil förhör e11er ti11 instäistä11e1se vid rätten må husrann- 1e1se vid rätten eiier

underkastas sakan företagas hos h5Hom,så ock kroppsvisitation e11er kr0p5§5El

hos annan, om synner1ig aniedning siktning fårfhusrannsakan företagas

förekommer, att den sökte uppehåi- ños ñonom:_§å ock hos annan, om

1er sig där. synneriig aniedning förekommer, att

den sökte uppehåiier sig där.

Denna iag träder i kraft den 1 juii 1984.

1 Senaste iydeise 1968:193.

Lagförsiag

§;_Eors1ag till Lä! 2723312 na .i n

2222253113?

Härigenom föreskrivs att 24 kap. 2 och 3 §§ brottsbaiken ska11 ha nedan angivna iydeise.

f

Nuvarande lydeise Föreslagen iydelse

24 KAP.

2§1

Om poiisman, som ska11 verkstäiia tjänsteåtgärd, mötes e11er angripes ñêd“VåTdêT1er hot om våTd, må han

?dFåE§åFdens genomförande”bruka

det våid som med hänsyn ti11 omstandigheterna kan anses forsvaf-

11gt.iDetsamma gaiier sådan vakt-

. post e11er annan krigsman êiier

civi1f6rsvarspersonaT under civii-

försvarsberedskap, som fuiigör poiisuppgift e1Ter tjänstgor för bevakniñgieiier för att uppråtthaiTa ordning samt tjänsteman vid tuliverkets som kustbevakning eniigt sårskifd Iagstiftning med: verkar vid p6TTs1ar

övervakning.

Rymmer fånge eiier den som är häk- Rymmer den som är i krimi-

intagen

tad, anhåTT§n e11erêTjest berövad na1vårdsanstaTt eiier som är håk-

friheten eiier sätter han sig med tådTânha||en elier annars berövad våid eiier hot om våid ti11 motvärn friheten e11er med

sätteFhåñsig eiier gör han på annat sätt mot- våld e11er hot om våid ti11

motvärn

stånd mot någon under vars uppsikt e11er han annat gör på sätt mothan står, då denne ska11 håiia stånd mot under vars någon uppsikt

honom tili ordningen, må ock ti11 han då denne ska11

står, hålia

rymningens hindrande eTTêF° honom tiil får det våid ordningen,

ordningens upprätthåiiande brukas brukas som med hänsyn till omständigdEf_våT som med hänsyn t11T heterna kan anses

försvariigt “" för att

ömståñdigheterna kan anses ska11 hindras e11er

rymningen

försvariigt. Om någon som ska11 Detsamma

ordningen uppratthaT1as.

häktas, anhå1Tå§êTT§FêTj§§f" §kaTTiga1ia, om någon annan än som nu

Eerövas friheten söker undkomma har nämnts motstånd i ett gör sådant eTTer hindra den som äger vefkstäi- fa11. 1a åtgärden, må jamvai brukas våid

eñiigt vad nu är sagt.Detsamma skal]

§åTTådåFê§t:T_FaI| som avses i detta stycke, motstandåövas av annan

än fgrut namnts.

Om en polisman eiier annan som_av:

55:21 fâcstgaâxâäet_elleüieaegern

1 Senaste iydeise 1982:396.

32 Lagförsiag

med stöd av 1ag e11er annan författning har förordnats av myndighet att medverka t111 att uppråfthå11a a11män ordning e11er säkerhet e11er att utföra bevakning eTTer annan ti11syn, skaii med Taga rått avvisa e11er aviägsna någon från ett visst område e11er utrymme,får han, om han möts av motstånd, även i andra fa1T än som sågs i första och andra styckena för att genomföra åtgärden bruka det våid som med hansyn t111 omstandigheterna

kan anses försvar1igt.Detsamma gä11er

när någon som nu nämnts e1Ter annan i myndighetsutövning med Taga rätt skaT1 verkstäiiafkroppsvisitation, kroppsbesiktning, husrannsakan e11er be§Tag éTTer annat omhandertagande av egendom.

Om rätt för poiismän och viss annan personai att bruka väid finns i övrigt föreskrifter 1 poTisTagen (1983:000).

har någon enligt denna paragraf I fa11 då någon eniigt första

rätt att bruka våld, äger envar som stycket e11er eniigt polislagen har kommer honom tiH hjä p sanma rätt. rätt att bruka vaid har var o6h_gn som kommer honom tiil ñgaip samma

rätt.

3§2

Vid myteri e11er under strid, så ock e1jest vid ti11fä11e, då brott mot krigsiydnaden medför särskiid fara, må krigsman mot underiydande som visar

ohörsamhet bruka det vå1d som är nödigt för att upprätthåiia krigsiydnaden.

I fa11 som nu avses ska11 vad i I faii som nu avses ska11 vad i 2 § fjärde stycket sägs äga 2 § tredje stycket sägs äga motsvarande tiiiämpning. motsvarande tiliämpning.

Denna 1ag träder i kraft den 1 juii 1984.

2 Senaste 1yde1se 1980:579.

Lagförs1ag 33

4. Förs1ag ti11 Lag om ändr1ng i ut1ännings1agen (1980:376)

föreskrivs att 100 § ut1ännings1agen (1980:376) ska11 upphöra Härigenom

att gä11a vid utgången av juni 1984.

1 INLEDNING

1.1 Bakgrund

Det svenska poiisväsendet förstatiigades den 1 januari

1965 som resu1tatet av ett iångvarigt och omfattande ut-

redningsarbete. I samband med förstatiigandet ändrades organisationen genomgripande. Huvudsyftet var att skapa ett effektivt och smidigt poiisväsende.

Vid förstatiigandet underströks att de o1ika organisa-

tionsfrågorna måste ägnas fort1öpande uppmärksamhet samt

att poiisens uppgifter och organisation måste anpassas ti11 förändringar i samhä11sbi1den. Eniigt regeringens bemyndigande den 26 juni 1975 ti11ka11ade dåvarande chefen för justitiedepartementet sakkunniga för en granskning med detta syfte. De sakkunniga fick ti11 uppdrag att pröva om de riktiinjer för poiisens verksamhet som 1ades fast i ans1utning ti11 förstatiigandet svarar mot de krav som nu måste stä11as. I uppdraget ingick vidare att undersöka om poiisverksamheten är rätt avvägd och organiserad inom ramen för nuvarande resurser samt att se över b1.a. po1isens rekrytering och utbiidning.

De sakkunniga, som antog benämningen 1975 års poiisutredning, aviämnade i februari 1979 sitt principbetänkande (SOU 1979:6) Poiisen. Betänkandet omfattade principie11a

överväganden rörande de oiika frågor som ingick i utred-

ningsuppdraget.

I ett särskiit avsnitt (7.14) behandiade utredningen frågan om en rätts1ig reglering av poiisverksamheten. Utredningen förordade att de viktigaste bestämmeiserna om po- Iisverksamheten sku11e föras samman ti11 en särskiid po- 1is1ag. Denna borde omfatta grund1äggande regier om poiisens uppgifter, poiisorganisationen och styrningen i övrigt av po1isverksamheten samt om poiisens befogenheter.

I fråga om poiisens befogenheter diskuterade utredningen

viika principer som borde gä11a b1.a. för att använda

tvång, att utföra kroppsvisitation och husrannsakan m.m.

samt att göra frihetsberövande i oiika liksom

sammanhang

frågan om förutsättningarna för att vidta tvångsatgärder

i syfte att förebygga a11var1ig brotts1ighet. Utredningen angav principerna för hur dessa befogenheter och sky1digheter borde reg1eras i en kommande poiisiag.

När viktiga förändringar på poiisväsendets område tidiga-

re har genomförts, har som rege1 besiutsproceduren in- 1etts med att regeringen har Iagt fram ett principförsiag

för riksdagen på grundva1 av ett utredningsbetänkande och

remissyttrandena däröver. Riksdagen har sedan besiutat om riktiinjerna för reformen. Det fortsatta organisationsarbetet har regeimässigt anförtrotts antingen åt en särski1d beredning e11er åt en myndighet. Denna ordning var

In1edning 35

också förutsatt i po1isutredningens betänkande. En1igt utredningen borde arbetet med att göra upp organisations-

pianer för den 1oka1a och regiona1a poiisorganisationen

och att i övrigt utforma detaijerna i den nya organisationen anförtros åt en til] justitiedepartementet knuten poiisberedning, sedan riksdagen fattat ett princip-

bes1ut i ämnet. Det borde också ankomma på beredningen

med i de som fast, ut-

att, utgångspunkt principer 1agts

forma förs1ag tili en po1is1ag iiksom ti11 de författningsändringar som reformen i övrigt förutsätter.

Sedan poiisutredningens betänkande remissbehand1ats1,

de i betänkandet diskuterade frågorna upp i prop.

togs 1980/81 13 om poiisens uppgifter, utbi1dning och organisation m.m. Riksdagen behandiade propositionen under våren 1981 (JuU 1980/81 24, rskr 1980/81:210) och

ans1öt därvid i det stora f1erta1et frågor ti11 de

sig som hade iagts fram i propositionen. I eniighet försiag med vad som hade förordats av polisutredningen och i proförutsattes i riksdagsbesiutet att det prakpositionen tiska av po1isreformen och de i sammangenomförandet

aktue11a författningsfrågorna sku11e behand1as av

hanget en särski1d po1isberedning.

1.2 Poiisberedningens direktiv

På grundvai av riksdagsbesiutet meddeiade regeringen på

föredragnin av dåvarande chefen för justitiedepartemenstatsradet den 23 1981 direktiv för tet, Winberg, apri1

poiisberedningen. Av dessa framgår den huvudsak1iga inne-

börden av det principbesiut om en reform av poiisväsendet som har fattat. Direktiven i deras heihet finns riksdagen som bi1aga ti11 detta betänkande. I direktiven intagna anförs b1.a. fö1jande.

I riksdagens besiut har, som jag in1edningsvis berörde, fast att de grundiäggande regierna om 1agts poiisens uppgifter, organisation och befogenheter

bör föras samman i en po1is1ag. Det bör ankomma på

poiisberedningen att iägga fram förs1ag ti11 utformning av en sådan 1ag. De överväganden som 1975 års poiisutredning har redovisat i sitt betänkande och som har vunnit bred ans1utning under remissbehandiingen bör tjäna som riktlinjer vid författ- I enlighet med vad som har anförts av ningsarbetet. utredningen och i propositionen (jfr även JuU

1979/80:24) bör i den nya iagen poiisverksamhetens

roii som ett 1ed i samhä11ets samiade insatser för sociai trygghet och samhäiisgemenskap betonas. Beredningen bör även arbeta ut förs1ag ti11 de övriga författningar som behövs för reformens genomförande.

1 En förteckning över remissinstanserna finns

intagen i prop. 1980/81:13 s. 164.

36 Iniedning SOU 1982:63

1.3 Utredningsarbetet

Fastän beredningens överväganden beträffande den närmare utformningen av den nya organisationen inte har siutförts, har beredningen bedömt det som att redan 1ämp1igt nu presentera sina beträffande

överväganden po1is1ag-

stiftningen i ett särskiit betänkande. Ti11

frågorna

rörande organisation och utbiidning m.m., som behandlas av beredningen i särskiida har promemorior, beredningen ännu inte tagit s1ut1ig stä11ning. Beredningens

ståndpunkt i de grundläggande organisationsfrågorna framgår dock redan av detta betänkande.

Under utredningsarbetet har beredningens sekretariat samrått med företrädare för rikspoiisstyreisen, regionaia och iokaia poiismyndigheter samt de inom poiisväsendet verksamma personaiorganisationerna och

intresseförening-

arna iiksom med representanter för och

åkiagar- advokat-

kåren. Samråd har även rum med ägt LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03) och med sekretariaten för kommunaidemokratiska kommittên (Kn 1977:07) och

tvångsmede1skommittên

(Ju 1978:06).

Ti11 beredningen har överiämnats en skriveise från Med-

borgarrättsröre1sen rörande toikningen i visst hänseende av 24 kap. 2 § brottsbaiken.

Som framgår av det föregående skaii en1igt direktiven

poiisutredningens överväganden tjäna som riktlinjer för beredningens arbete. Beredningen har därför funnit det motiverat att i vissa hänseenden förhåiiandevis utföriigt redovisa de principer som poiisutredningen har iagt fast.

Vissa frågor som berör utformningen av en ny be-

poiisiag

handias i poiisutredningens betänkande (SOU 1979:75) Po-

1isen i totaiförsvaret. Detta betänkande har remissbehandiats och ti11 en dei 1egat ti1) grund för det stä11-

ningstagande beträffande poiisens kuppförsvarsuppgifter

som har gjorts i 1982 års totaiförsvarsproposition (prop. 1981/822102 bi). 4). Beredningen har från justitiedepartementet inhämtat att, i iinje med vad som har förordats

av åtskiiliga remissinstanser, avsikten är att

iagstift-

,ning på grund av betänkandet ska11 aktuaiiseras först

sedan fo1krättskommittên (Fö 1978:06) och motståndsutred-

ningen (Fö 1980:05) har s1utfört sitt arbete. Beredningen tar därför inte för sin dei de nu berörda

upp frågorna

utan utgår från att de fortsatta området övervägandena på sker inom regeringskanåliet.

2 GÄLLANDE ORDNING I HUVUDDRAG

De grundläggande bestämmelserna om polisväsendets organisation finns i polisinstruktionen (1972:511, omtryckt 1981:735). Författningen reglerar uppgifter och befälsförhållanden inom polisen. Vidare föreskrifter ges om po-

lismännens allmänna åligganden m.m. Instruktionen inne-

håller även bestämmelser om de olika och depolisorganen

ras organisation. I fråga om den lokala

polisorganisationen finns i instruktionen allmänna administrativa föreskrifter om förläggning av arbetstiden, tjänstetillsättning, disciplinär bestraffning m.m. Författningen innehåller även särskilda bestämmelser om tillkallande av

polisförstärkning.

Vid sidan av de allmänna bestämmelserna i polisinstruk-

tionen finns i fråga om länsstyrelsens med

befattning

frågor som rör polisen föreskrifter i

länsstyrelseinstruktionen (1971:460). Där meddelas sålunda bestämmelser om länspolischefen och hans samt expedition om handläggning av polisärenden hos länsstyrelsen.

Rikspolisstyrelsens organisation och arbetsuppgifter regleras i instruktionen (1965:674) för styrelsen.

Bland författningar på polisväsendets område bör även

nämnas lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m.m.,

förordningen (1975:986) om handläggning av vis-

sa och

polischefsuppgifter kungörelsen (1973:875) om ri-

kets indelning i polisdistrikt.

Enligt 2 § polisinstruktionen är huvuduppgiften för poli-

sen att upprätthålla allmän och säkerhet. Polisen

ordning skall vidare utöva viss verksamhet som av

på grund särskilda stadganden ankommer på den. Denna verksamhet har i många avseenden karaktär av service åt andra myndigheter

eller åt enskilda. Den avser bl.a. att s.k. handlägga po-

lismyndighetsärenden, d.v.s. tillståndsgivning av olika

slag, godkännande av personer för viss verksamhet, intyg m.m.

Huvuduppgiften för polisen har inte getts någon

noggrann avgränsning utan har beskrivits i mer allmänna ordalag. Anledningen är att man inte velat försvåra en utveckling som innebär att polisens verksamhet för att

upprätthålla

ordning och säkerhet fortlöpande anpassas till föränd-

ringar i samhället. Det åligger enligt instruktionen

polisen särskilt att söka förebygga hindra att ordbrott, ning och säkerhet störs samt lämna allmänheten skydd, upplysningar och annan hjälp. Polisen skall också uppdaga och utreda brott samt vidta de

åtgärder som behövs när

ordningen och säkerheten har blivit kränkt annat

på sätt

än genom brott.

I polisinstruktionen har vidare uttryckligen föreskrivits att polisen skall samarbeta med

åklagarmyndigheter samt

38 Gäliande ordning i huvuddrag

andra myndigheter och viikas organisationer verksamhet berör poiisverksamheten (3 §). Det

åiigger poiisen sär-

ski1t att hå11a nära kontakt med inom myndigheterna sociaitjänsten och att underrätta sådana om förorgan håiianden som bör föranieda från deras

åtgärd sida.

I sin brukar

verksamhetspianering po1isen deia in sina

uppgifter i föijande huvudgrupper

-

brottsförebyggande verksamhet

övervakningsverksamhet (aiimän övervakning och trafik-

övervakning)

utredningsverksamhet

serviceverksamhet.

För att kunna fuiigöra sina i samhäiiet måste uppgifter poiisen vara utrustad med vissa dvs. maktbefogenheter,

befogenheter att på o1ika sätt ingripa mot enskilda. Det

kan gä11a t.ex. rätt att meddeia e11er anti11säge1ser maningar samt att stoppa fordon e11er av brottsspärra

p1atser. I sista hand kan det vara fråga om att

ingripa

med fysiskt tvång.

Poiisens befogenheter i den brottsutredande verksamheten är närmare regierade i 23-28 kap.

rättegångsbaiken (RB). Rättegångsbaikens bestämmeiser anses uttömmande regiera

poiisens befogenheter i samband med Här

brottsutredning.

bortses från de särskilda regier som för gä11er utredning om brott mot rikets säkerhet.

De befogenheter som ti11kommer under poiisen utredningsverksamheten har såiunda fått en

författningsregiering

som i princip är och

fuliständig enhetiig. Motsvarande

gä11er inte om den övriga poiisverksamheten. I övervaknings- och serviceverksamheten är po1isen såiunda när det

gä11er ingreppsbefogenheterna hänvisad ti11 stöd i en rad o1ika författningar e11er i vissa fa11 ti11 sedvanerätts-

liga principer som har ett mera indirekt

författnings-

stöd. Beredningen återkommer härti11 i det föijande.

3 INTERNATIONELLA ÖVERENSKOMMELSER M.M.

Bland internationella konventioner som har betydelse för

polisverksamheten bör först nämnas Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de

grundläggande friheterna jämte tilläggsprotokoll och Förenta nationernas konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, vilka båda har ratificerats av Sverige. Genom de två nämnda konventionerna, av vilka Euro-

parådskonventionen hittills har haft störst praktisk betydelse, har Sverige förbundit sig att ge ett långtgående

skydd både för egna medborgares och för utlänningars individuella rättigheter. Sverige har underkastat sig den jurisdiktion som utövas av den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och vissa andra av rådets organ och vidare godkänt individuell klagorätt för enskilda medborgare som anser sig ha blivit kränkta med avseende

på de rättigheter som konventionerna tillerkänner dem.

Att lämna en närmare redogörelse för dessa båda konven-

tioner skulle här föra för långtl, Såvitt gäller Europarådskonventionen kan dock här erinras om att den inne-

håller bestämmelser bl.a. om förbud mot tortyr samt omänsklig och förnedrande behandling och bestraffning (art. 3), om rätten till personlig frihet och säkerhet (art. 5), rätten till domstolsprövning och till vissa garantier i domstolsförfarandet (art. 6), rätten att inte bli dömd till straff annat än med stöd i lag och förbud mot retroaktiva straffdomar (art. 7), rätten till skydd för privat- och familjeliv, hem och korrespondens (art. 8), rätten till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet (art. 9), rätten till yttrandefrihet (art. 10), rätten till församlings- och föreningsfrihet (art. 11), rätten att föra talan mot kränkningar av fri- och rät- (art. 13) samt förbud mot diskriminering (art.

tigheter 14 .

Två internationella dokument med mera omedelbar anknytning till polisens arbete har nyligen antagits. Förenta nationernas generalförsamling har sålunda i december 1979 antagit en resolution rörande regler för polismäns uppträdande (Code of Conduct for Law Enforcement Officials).

Vidare har Europarådets rådgivande parlamentariska för-

samling i maj samma år antagit en Deklaration om polisen. Deklarationen har dock - trots att man från svensk sida ställt - inte av

sig positiv antagits Europarådets

beslutande organ, ministerkommittên. Den har naturligtvis ändå sitt värde som internationellt dokument.

I Förenta nationernas resolution slås till en början fast att polismän vid alla tillfällen skall uppfylla de för-

1 Se betr. Europarådskonventionen prop. 1951:165 och

SOU 1974:88 samt betr. FN-konventionen prop. 1971:125.

40 Internationella överenskommelser m.m.

pliktelser som enligt lagen åvilar dem att genom tjäna samhället och skydda allmänheten mot

olagliga handlingar,

allt med beaktande av det stora ansvar som är förenat med deras yrke. I sin skall

tjänsteutövning polismännen res-

pektera och skydda mänsklig samt bevara värdighet och försvara allas mänskliga Polismännen rättigheter. får tillgripa våld endast när det är oundgängligen nödvändigt och bara i den som behövs för utsträckning tjänsteutöv-

ningen. Det åligger polismännen att tillförsäkra de

personer som befinner sig i deras förvar ett fullgott skydd för deras hälsa. Polismännen skall respektera lagen och

efter bästa förmåga kraftfullt

bekämpa lagöverträdelser. I resolutionen finns vidare bl.a. bestämmelser som för-

bjuder korruption, tortyr och liknande liksom handlingar en erinran om vikten av att

sekretessbelagd information

hålls hemlig.

Av vad som har redovisats nu

framgår att FN-resolutionen

syftar till att slå fast polisens skyldigheter gentemot samhället. Regler av likartad innebörd finns också i Eu-

roparådets deklaration. I deklarationen konstateras så-

lunda att polisen är ett som har

offentligt organ skapats

av lagen och som skall ha ansvaret för

lagens upprätthål-

lande och Polismannen

tillämpning. skall i enlighet här-

med fullgöra de plikter som åvilar enligt lag honom till

övriga medborgares och samhällets skydd mot våld,

egendomsbrott och andra skadliga som beskrivs i gärningar lagen. Han skall uppträda och

självständigt, opartiskt

värdigt samt vid utövandet av sina handla med uppdra all nödvändig fasthet utan att använda mera vald än nöden

kräver.

Som har påpekats i 1980/81:13 prop. (s. 21) går emeller-

tid deklarationen så till vida att längre även samhällets

förpliktelser gentemot polisen tas upp. deklara- Enligt tionen gäller sålunda bl.a. att varje polisman har rätt till en grundlig allmän och

yrkesinriktad utbildning före

och under sin samt till

tjänstgöring lämplig undervisning

om sociala problem, demokratiska friheter och

mänskliga

rättigheter. De

yrkesmässiga, psykologiska och materiella

förhållanden under vilka polismannen sina fullgör uppdrag skall vara sådana att hans integritet, opartiskhet och värdighet skyddas.

Deklarationens bestämmelser om polisetik avslutas med en bestämmelse om att varje som sina polisman fullgör skyldigheter har rätt till ett aktivt moraliskt stöd, såväl som materiellt, från det samhälle som han tjänar.

I deklarationen finns även bestämmelser om polisens

ställning i krig. Dessa har närmare redovisats i

polisutredningens betänkande (SOU 1979:75) Polisen i total-

försvaret (s. 44) och skall inte kommenteras här.

BEHOVET AV EN POLISLAG

Tidigare överväganden

Som tidigare anmärkts har den i princip fuiiständiga reg- ; 1ering av de befogenheter som tiiikommer poiisen under

utredningsverksamheten inte någon direkt motsvarighet så-

vitt gä11er övrig poiisverksamhet. I fiera sammanhang har

påpekats att en närmare precisering av poiisens befogen-

heter är önskvärd framför aiit vad gäiler dess övervakande och brottsförhindrande verksamhet. Därvid har särskiit

riktats på sådana som ut

uppmärksamheten befogenheter går

pa att tiiigripa direkt tvång mot medborgarna.

Här kan ti11 en början hänvisas ti11 att iagrådet i sitt yttrande över försiaget tiii rättegångsbaik (prop. 1942:5 s. 161) påpekade att försiaget berörde poiisens verksamhet endast såvitt den avsåg efterforskning rörande begångna brott men att poiisen också hade en annan viktig

uppgift, nämiigen att vara verksam ti11 förekommande av

brott. Det fick eniigt iagrådet inte förbises att även

för sådan förebyggande verksamhet poiisen kunde ha behov

av tvångsmedei som inte kunde ti11gripas utan stöd av 1ag. Det var eniigt iagrådet önskvärt att frågan om en

iagstiftning i ämnet upptogs ti11 behandling i samband

med det fortsatta arbetet på processreformen.

Är 1945 iades också fram ett försiag ti11 viss omarbetning av de om s.k. för b1.a. regier iaga befogenhet poiismän att bruka våid som numera är upptagna i 24 kap.

2 § brottsbaiken (BrB). Lagrådet framhöii i sitt yttrande över det försiaget (prop. 1945:67 s. 59) att bestämmei-

serna inte omfattade a11a fa11 då tjänstemän för fu11görande av sin uppgift hade rätt att använda fysiska

maktmedei. Det sku11e eniigt iagrådet ha varit önskvärt

att dessa hade upptagits ti11 regiering.

När motsvarande frågor senare behandiades av straffrätts-

kommittén (SOU 1953:14 s. 401) framhöii denna att det

hade varit önskvärt att hela den betydeisefuiia frågan om

tjänstemäns rätt att använda vå1d kunde regieras i iag. Om en sådan alimän reglering, som närmast ti11hörde för-

vaitningsrätten, kunde åstadkommas, sku11e tiil bestäm-

me1serna i speciaiförfattningarna kunna knytas ett a11mänt stadgande i brottsbaiken. Kommittén nödgades emeiiertid avstå från att ge bestämmeiserna en mera a11män innebörd än de redan hade. Kommittén övervägde därefter möjiigheterna att ge stadgandet en större aiimängiitighet

i fråga om poiismännens befogenheter att använda våid. En

sådan mera a11män regiering skuiie eniigt kommittén vara

önskvärd. Också denna fråga hörde emeiiertid, påpekades

det, tili förvaitningsrätten. Vidare krävde en sådan 1agstiftning omfattande utredning. Den dittiiisvarande ramen för bestämmeiserna om iaga befogenhet behöiis därför i försiaget.

42 Behovet av en polislag

Med anledning av kommitténs uttalanden framhöll chefen

för justitiedepartementet i med

propositionen förslag till brottsbalk (prop. 1962:10 del B s.

330-331) att

frågan om ämbets- och tjänstemäns att utöva

befogenhet våld vid verkställande av tjänsteåt ärder över spände ett vidlyftigt och komplicerat rättsomrade, som det dittills inte hade varit möjligt att reglera systematiskt och

fullständigt. Det var en kännbar olä enhet att stora de-

lar av detta betydelsefulla rättsomrade alltjämt måste regleras av de vanliga nödvärnsreglerna eller

på sedvane-

rättslig väg, men i det rådande läget torde enligt departementschefen enda möjligheten vara att i brottsbalken införa en bestämmelse med den relativt snäva ram som kommittén hade föreslagit (dvs. 24 2 § BrB). kap.

Behovet av en lagreglering av polisens tvångsrätt vid

fullgörande av den förebyggande verksamheten har vitsordats också av andra utredningar än straffrättskommittên, se exempelvis betänkandena (SOU 1942:54) ang. polismans rätt att bruka våld (s. 41) och (SOU Polisen och 1947:45) allmänheten (s. 110).

För systematiseringen och tolkningen av de nuvarande be-

stämmelserna om polisens befogenheter har jur. doktorn Erik Sjöholms arbeten haft mycket stor betydelse.1 I sin bok När och hur får

polisen ingripa? (Stockholm 1978

2 u s. 58) konstaterar Sjöholm att det är oklart vilka befogenheter som tillkommer polisen vid fullgörandet av dess uppgifter för den allmänna och säkerordningens

hetens upprätthållande. En fullständig, systematisk författningsmässig kodifiering av polisens tvångsbefo-

genheter skulle vara värdefull inte bara för den enskilda polismannen utan också från allmän

rättssäkerhetssyn-

punkt. Sjöholm anser emellertid att en sådan av reglering olika skäl knappast är möjlig att åstadkomma. Det främsta hindret är enligt Sjöholm polisuppgifternas olikartade

och mångskiftande karaktär samt de som de

förändringar av polisen skyddade intressena är underkastade till av följd

samhällets fortgående utveckling.

4.2 1975 års

polisutredning

Polisutredningen konstaterar bl.a. att det i olika sam-

manhang har förts fram önskemål om att för befogenheterna

polisen skall regleras fastare. Frågan har, framhåller

utredningen, fått särskild aktualitet genom reglerna i den nya regeringsformen (RF).

Den reform av polisväsendet som nu förestår föranleder

åtskilliga ändringar i gällande bestämmelser. Polisutred-

ningen finner det från flera önskvärt att i synpunkter

1 Beträffande äldre litteratur området kan

på här även

hänvisas till Gustaf Petrên, Om

offentligrättslig använd-

ning av våld mot person, Lund 1949.

Behovet av en polislag

samband med en sådan ändrad reglering de viktigaste bestämmelserna om polisverksamheten förs samman till en särskild lag, en polislag. Redan den stora allmänna betydelse som denna verksamhet har för medborgarna talar sålunda för att de grundläggande bestämmelserna om polisorganen och om styrningen i övrigt av polisverksamheten bör komma till uttryck i en författning som beslutas av riksdagen. Härtill kommer att flera av de ingreppsbefogenheter för polisen som i nuvarande läge anses följa av polisinstruktionen skall ha form av lag enligt regeringsformens normgivningsprinciper, låt vara att instruktionen i dessa delar har behållit sin giltighet till följd av

övergångsbestämmelserna till regeringsformen. En lagreglering är också nödvändig beträffande vissa andra frågor,

såsom exempelvis när det gäller den redan nu föreliggande skyldigheten för landstings- och primärkommuner att utse

ledamöter i polisstyrelsernal.

Utredningen förordar därför att gällande polisinstruktion ersätts av dels en polislag, dels en av regeringen beslutad författning (polisförordnin eller polisinstruktion). Till den senare bör föras s dana bestämmelser om polisverksamheten som inte behöver ha lags valör.

I detta liksom i andra sammanhang har begrän-

utredningen

sat sina överväganden till att gälla principfragor. Ut-

redningen har uppehållit sig vid dessa förhållandevis utförligt men har inte lagt fram något förslag till författningstext utan utgått från att det lagtekniska ar-

betet bör bedrivas av polisberedningen.

4.3 Remissyttrandena

Utredningens förslag om en särskild polislag har hälsats med stor tillfredsställelse. Behovet av en sådan lag har

kraftigt understrukits bl.a. av riksåklagaren (RÅ) och

rikspolisstyrelsen liksom av praktiskt taget samtliga

länsstyrelser och polisstyrelser. Någon polisstyrelse anser dock svårigheterna att utforma en sådan lag så sto-

ra att den finner det mera realistiskt att komplettera redan befintligt lagstöd.

Även allmänna överväganden om vad po-

polisutredningens

lislagen bör innehalla och dess uttalanden om polisens och - som senare skall redovisas uppgifter befogenheter närmare - har med enstaka vunnit undantag anslutning

bland remissinstanserna. Många framhåller att utredningens genomgång utgör en värdefull och uttömmande redovisning av de rättsliga problem som föreligger på området.

1 Denna fråga har numera lagreglerats genom en ändring i

lagen (1972:509) om vad som avses med polismyndighet m.m. (SFS 1981:1109).

44 Behovet av en polislag

Enligt riksrevisionsverket synes den föreslagna regleringen innebära en utökad rätt för polisen att i

ingripa

olika situationer. Ett genomförande bör i så fall enligt

verket föregås av en ingående utredning och en brett

upplagd diskussion.

4.4 Beredningen

Genom riksdagens beslut med av anledning prop. 1980/81:13 har slagits fast att de grundläggande reglerna om polisens uppgifter, och organisation befogenheter bör föras samman till en särskild anser lag. Beredningen det uppenbart att stora fördelar står att vinna en sådan genom ordning.

Polisens uppgifter och dess ämnen organisation utgör som enligt de i regeringsformen fastslagna för principerna normgivning inte nödvändigtvis behöver regleras genom

lagstiftning. Att den före polisväsendets förstatligande rundläggande författningen på polisområdet -

lagen

?1925:170) om polisväsendet i riket - hade lags karaktär

berodde huvudsakligen på att innehöll författningen ålig-

ganden för kommunerna. Beredningen ansluter emellersig tid till uppfattningen att den centrala och för medborgarna betydelsefulla plats som polisverksamheten intar i rättssamhället det motiverat att gör grundläggande bestämmelser om polisens uppgifter och liksom organ styrningen i övrigt av dess verksamhet kommer till uttryck i en som är

författning beslutad av riksdagen.

När det gäller polisens befogenheter redan av den

framgår föregående redogörelsen att det ibland kan råda en viss

osäkerhet om vilka ingrepp polisen får när den fullgöra

gör uppgifter som inte hör till

utredningsverksamhetens område. Onskvärdheten av en fastare av reglering rättsom-

rådet har, som framgått, framhållits i

tidigare lagstift-

ningssammanhang. Starka sakskäl kan också åberopas för en

närmare Rättssäkerheten

kodifiering. kräver ju att in-

grepp mot medborgarna sker likformigt och i fall som är

klart förutsebara. Med den s.k.

legalitetsprincip som av

ålder har ansetts gälla inom straffrätten är bäst fören-

ligt att inte bara påföljderna för ett begånget brott

utan också de ingrepp som behöver i brottsförhindgöras rande syfte i all möjlig i utsträckning preciseras lag.

Men det är inte bara från som rättsskyddssynpunkt den skrivna rätten är överlägsen. Denna kan också ibland vara

ägnad att främja polisens effektivitet. Tvekan om vilka

ingrepp som är tillåtna kan sålunda hämma i polisen dess verksamhet. Från polisens är det också en synpunkt fördel att i efterhand kunna hänvisa till klart för ett

lagstöd

företaget ingrepp och undgå misstankar - fran

allmänhet och - för rättsliga organ maktmissbruk eller annan orik-

tig myndighetsutövning.

Till det nu anförda kommer, som närmare

polisutredningen

Behovet av en poiisiag 45

har utveckiat, att den nya regeringsformen från forme11 synpunkt gör en iagregiering nödvändig i vissa hänseenden. Eniigt regeringsformen tiilförsäkras nämligen medborgarna gentemot det aiimänna en rad grund1äggande fri- och rättigheter. Varje medborgare är exempeivis en-

1igt 2 kap. 6 § RF gentemot det a11männa skyddad mot på-

tvingat kroppsiigt ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan, och eniigt 8 § samma kapitei gä11er motsvarande skydd mot frihetsberövande. De fiesta av dessa grundiäggande fri- och rättigheter kan visser1igen begränsas, men detta kan - frånsett vissa - ske endast undantagsfail genom iag beslutad av riksdagen (2 kap. 12 §).

På poiisens område förekommer otviveiaktigt en dei ingripanden som med fog uppfattas som tjânstepiikter för de enskiida oiismännen, trots att de utan att kunna

stödjas på nagon uttryckiig Iagbestämmeise begränsar vis-

sa av de grundiäggande fri- och Det har

rättigheterna.

tidigare varit vaniigt att beskriva sadana ingripanden

som sedvanerättsiigt grundadel.

De aktue11a regierna i regeringsformen vilar emeiiertid

på principerna att sedvanerätt, sakens natur e11er s.k. aiimänna rättsgrundsatser inte får åberopas ti11 stöd för

att inskränka de grundiäggande fri- och rättigheter som har tiiiförsäkrats medborgarna (se b1.a. prop. 1975:8 s. 59 och prop. 1979/80:2 dei A s. 52). Sedvanerätten har givetvis fortfarande betydeise som rättskäiia för p01i-

sens hand1ande, men man kan inte iängre åberopa den som

stöd för ingripanden som innebär att de grund1agsfästa fri- och rättigheterna begränsas. Grundiagsmotiven ger dock vid handen att man för ett rättighetsingrepp kan godta ett indirekt iagstöd, dvs. ett stöd som toikningsvis kan utiäsas ur en 1agbestämme1se (jfr Statsvetenskap- 1ig tidskrift 1976 s. 43). Härigenom får man forme11t stöd för åtminstone det stora f1erta1et poiisingripanden som i dag anses ti11åtna. Vidare bör med hänsyn ti11 re-

geringsformens övergångsbestämmeiser 2 § poiisinstruktionen kunna åberopas ti11 stöd för en de1 ingripanden

som annars sku11e kräva Iagstöd.

Kiart är emeiiertid att det rådande rättstiiiståndet på

området inte svarar mot syftet med regeringsformens iagkrav i det hänseende som är aktue11t nu. Beredningen har sett det som en viktig uppgift att utforma sina försiag

på ett sådant sätt att de brister från forme11 synpunkt

som i eniighet härmed före1igger en1igt nuvarande ordning biir undanröjda. Avsikten är därvid principieiit sett inte att poiisens befogenheter ska11 utvidgas utan att rättsiäget ska11 kiariäggas.

1 Jfr härtiii och tiii det föijande SvJT 1981 s. 554-558 med referenser. Betr. annan uppfattning, se SVJT 1980 s. 666-669.

46 Behovet av en po1is1ag

I det föijande utveckiar beredningen närmare sina syn-

punkter på vad en p01is1ag Iämpiigen bör innehå11a be-

träffande poiisens uppgifter (avsnitt 5), poiisens organisation (avsnitt 6) och poiisens befogenheter (avsnitt 7).

5 POLISENS UPPGIFTER

5.1 Nuvarande ordning i huvuddrag

Som nämndes förut (avsnitt 2) finns bestämmeiser om po- 1isens uppgifter i 2 § poiisinstruktionen. I paragrafens första stycke anges uppgifterna med orden poiisen ska11

upprätthåiia aiimän ordning och säkerhet (den s.k. ge-

neraikiausuien). I ett andra stycke av paragrafen erinras om att po1isen dessutom ska11 fu11göra den verksamhet som

ankommer på poiisen en1igt särskiida bestämmeiser.

Generaiklausuien specificeras på så sätt, att det som särskiida åiigganden för poiisen föreskrivs att den

ska11

förebygga brott samt hindra att den aiimänna ordningen

och säkerheten störs genom brott e11er på annat sätt,

brott, som hör under a11mänt åtai, samt vidta de

uppdaga

åtgärder som behövs, när den a11männa ordningen och säkerheten har kränkts på annat sätt än genom brott,

i iämna aiimänheten skydd, upplysningar och annan övrigt hjälp.

3 § poiisinstruktionen ingår det i poiisens upp-

Eniigt

gifter att samarbeta med åkiagarmyndigheter samt andra

och viikas verksamhet berör myndigheter organisationer

poiisverksamheten. Särskiit åiigger det poiisen att fort-

iöpande samarbeta med myndigheterna inom socia1tjänsten och att snarast underrätta dessa om förhåiianden som bör

föranieda någon åtgärd av dem.

Med utgångspunkt i de grundiäggande föreskrifterna i 2 §

poiisinstruktionen har man i den poiisrättsiiga iitteraturen brukat taia om tre huvudformer för poiisens verksamhet: den preventiva, den repressiva och den hjäipande verksamheten. Ett annat sätt att deia in de oiika po1is-

aktiviteterna tar sin utgångspunkt i sjäiva funktionerna

och används b1.a. i poiisväsendets verksamhetspianering. Där indeias arbetsuppgiferna i huvudgrupperna

brottsförebyggande verksamhet

(a11män övervakning och trafikövervakningsverksamhet övervakning)

utredningsverksamhet

serviceverksamhet.

varje huvudgrupp är arbetsuppgifterna indeiade i olika undergrupper.

48 Polisens uppgifter

Tyngdpunkten ligger sedan gammalt på övervakning och brottsutredning. Dessa båda uppgifter är utgångspunkten

för indelningen i ordnings- och kriminalpolis. Efter polisens förstatligande har den förebyggande verksamheten fått en alltmer framträdande plats. Under begreppet serviceverksamhet ryms såväl hjälpande verksamhet som

handläggningen av s.k. polismyndighetsärenden, dvs. Å

som inom ramen för allmän förvaltning har lagts 1 uppgifter ” särskilda bestämmelser. Det skall redan

på polisen enligt här understrykas att gränsen mellan de olika åtgärds-

grupperna av naturliga skäl inte är skarp.

Den brottsförebyggande verksamheten omfattar skolunderoch kontaktverksamhet. Skolun-

visnTn§°§åñt_Tnf5FñåtTon

bedrivs i grundskolan och består f.n. av dervisningen trafikundervisning samt undervisning i lag och rätt. I de polisdistrikt där särskilda rotlar för brottsförebyggande verksamhet finns inrättade ankommer huvuddelen av denna

verksamhet på dem. Här avses den brottsförebyggande verk-

samheten i egentlig mening, dvs. sådan verksamhet som riktar sig till personer som inte är föremål för rätts-

väsendets åtgärder på grund av brott. I vid mening kan ju

taget all polisverksamhet sägas fylla ett praktiskt brottsförebyggande syfte.

Till övervakningsverksamheten hänförs inte bara allmän 1 övervakning och trafikovervakning utan även de arbets- ; i uppgifter som brukar rubriceras som allmän och socialpolisiär spaning.

Den allmänna övervakningen är organiserad som stations-

tjänst, områdesövervakning, utryckningsverksamhet, 1

speciell övervakning och objektbevakning. l

Arbetet inom stationstjänsten består, förutom av arbetsledning, av receptionstjänst, förbindelsetjänst ocn arrestantbevakning.

Områdesövervakning utförs företrädesvis genom patrulle-

ring till fots och med bil. I en del polisdistrikt bedrivs även sjöpolisverksamhet och i de tre största

distrikten finns polisrytteri. l

För utryckningsverksamhet hålls polispersonal och mate-

riel avdelade i den som fordras för att poli-

omfattning

sen snabbt skall kunna vara pa plats för ett ingripande när det behövs.

Till speciell övervakning hänförs övervakning och av efterlevnaden av naturvårds-, jakt- och tillsyn fiskelagstiftning samt och tillsyn av

gränsövervakning

skydds- och kontrollomraden.

Objektbevakning innebär bevakning vid offentliga tillställningar, demonstrationer och andra allmänna sammankomster, bevakningsskydd för ambassader, konsulat och främmande länders officiella representanter, bevakning i

Polisens uppgifter

samband med statsbesök, bevakning av värdetransporter

m.m. Till objektbevakning hänförs också kommunikationsövervakning samt bevakning av och kontroll på flygplats.

Trafikövervakningen innefattar preventiv och repressiv verksamhet, men även upplysande och hjälpande verksamhet

ingår som en väsentlig del i arbetet. Den trafik-

dagliga övervakningen bedrivs främst genom bil- eller motorcykelpatrullering men även med hjälp av såsom specialutrustning

traffipax, radarhastighetsmätare, fordonsvågar och heli-

kopter. Särskilda arbetsuppgifter inom verksamhetsområ-

det är beteendeövervakning, hastighetskontroll, fordons-

kontroll med s.k. flygande inspektion, trafikdirigering samt övervakning av tung trafik. Vid vissa tillfällen anordnas särskilda trafikkontroller, där i första hand fordonsförares nykterhet och behörighet kontrolleras.

Polisens arbetsuppgifter inom ramen för allmän och socialpolisiär spaning har till stor del en brottsförebyggande inriktning och består bl.a. i att man övar en viss tillsyn över platser där personer med kriminellt eller

asocialt beteende brukar uppehålla sig och att man i

förekommande fall söker efter personer som skall gripas eller omhändertas. I den socialpolisisära sker spaningen

viss samtjänstgöring med företrädare för sociala

myndigheter.

Utredningsverksamheten omfattar ett flertal olika arbetsuppgifter. Förutom upptagning av brottsanmälan utgörs de av brottsspaning, kriminalteknisk och brottsundersökning utredning. Brottsutredningen sker i nära kontakt med åklagare eller annan

förundersökningsledare.

Till brukar inte bara den

sgrviceverksamheten hänföras

s.k. polismyndighetsverksamheten och och polisens hjälpräddningsverksamhet utan även polisens allmänna serviceoch upplysningsverksamhet. Polismyndighetsverksamheten omfattar ett stort antal olika arbetsu pgifter inom området för allmän Bl.a. bistar

förvaltning. polisen andra

myndigheter med av olika och svarar för

handräckning slag en del åtgärder enligt socialvårds- och sjukvårdslagstift-

ningen. Den hjälp- och räddningsverksamhet som polisen medverkar i omfattar bl.a. samt fjällräddning, sjöräddning ambulans- och räddningsflyg. Den allmänna service- och upplysningsverksamheten rymmer arbetsuppgifter av mycket skiftande karaktär och har en ganska stor omfattning. De kan bestå i t.ex. av olika till

rådgivning slag enskilda

personer eller första hjälpen vid sjukdoms- och olycksfall. Andra exempel är när polisen åt till-

upplåter logi

fälligt hemlösa eller tar hand om barn som inte hittar hem eller vet vart de skall ta vägen.

För en närmare redovisning av de olika polisaktiviteterna hänvisas till SOU 1979:6 s. 49-81.

50 Poiisens uppgifter

5.2 Poiisutredningen

Poiisutredningen konstaterar tiil en början att det gene-

re11t håiina uttrycket att upprätthåiia alimän ordning

och säkerhet har använts i oiika poiisförfattningar 1 aiitsedan 1700-taiet för att ange och kortfattat beskriva poiisens uppgifter. Motsvarande sätt att avgränsa poiisens verksamhetsfäit är brukiigt också i andra länder.

pekar på samhäiisförändringar som inte har

Utredningen

kunnat undgå att påverka poiisens arbetsuppgifter och som har haft tiii föijd att synen på poiisens ro11 i samhället

har förskjutits. Dit hör omfiyttningen av människor me11an o1ika regioner, ändrade produktionssätt och nya boendeformer. Brottsiigheten har också deivis ändrat karaktär. Narkotikakriminaiiteten iiksom annan organiserad och ekonomisk brottsiighet är ett a11var1igt probiem idag. mot oiika former av terroristverksamhet är också Skyddet ett av dessa former av

nytt ins1ag. Bekämpandet

brottsiighet medför svara och i viss utsträckning nya uppgifter för poiisen. Utredningen berör i sammanhanget den avgränsningen me11an uppgiften att betydeisefuiia

iandets inre säkerhet, som ankommer på poiisvä-

trygga sendet, och försvarsmaktens uppgift att svara för skydd mot angrepp och kränkningar utifrån.

Utredningen utveckiar utföriigt sin syn på poiisens nuva-

rande ro11 i samhäiiet. Enii t utredningen har poiisverksamheten som sitt yttersta ma1 att garantera medborgarna att motverka oiika former av brottsiighet trygghet genom och sociaia störningar samt att e medborgarna stöd och i beträngda lägen. Denna maisättning är poiisen inter skydd ensam om utan den deias i aiit större utsträckning med

många andra samhäiisorgan, viikas verksamhet kompietterar

varandra i o1ika hänseenden.

Det är eniigt utredningen ett uttryck för en föråidrad syn att se som en särskiid symboi för

på poiisroiien poiisen

samhäiismakten. Utredningen viii i stäiiet se poiisen som en av iänkarna i samhäiiets samiade insatser för att skapa förutsättningar för social trygghet och samhäiisgemenskap för Poiisen är för att kunna fuiigöra sina medborgarna. beroende av ett samspei med och ett stöd av uppgifter andra samhäiisorgan.

Poiisverksamheten får eme11ertid sin särskiida prägei av

att det ankommer på poiisen att aktivt ingripa mot ord-

ningsstörningar och att bekämpa brott. Poiisen har befogenhet att i sista hand ti11gripa våld för att genomföra en Poiisen har såiunda två skiida, i viss mån

tjänsteåtgärd.

ro11er i samhäiiet - den och den motsatsfyiida hjäipande Denna dubbe1ro11 innebär att förväntningar och repressiva. krav av vitt skiida s1ag och från o1ika håii kan stäiias

på den enskiide poiismannen och medföra en roiikonfiikt.

Polisens uppgifter 51

Särskilda svårigheter kan enligt utredningen uppstå vid

samverkan med andra samhällsorgan. Trots att de övergrip-

ande målsättningarna för verksamheten ofta sammanfaller

och behovet av samarbete är stort har arbetsuppgifterna

delvis olika inriktning. Utredningen pekar särskilt på de

problem som kan förekomma i polisens samarbete med socialtjänsten, kriminalvården och olika kommunala organ.

Mot denna bakgrund ställer polisutredningen frågan om

rollkonflikten och samverkansproblemen kan angripas genom en avgränsning och precisering av polisens roll i samhället och polisens ansvarsområde. Enligt utredningen är det dock knappast möjligt att ange det konkreta innehållet i

fråga om polisens huvuduppgifter annat än i allmänna orda-

lag. Det är också tveksamt om det skulle vara lämpligt att skapa en detaljreglering, eftersom en sådan kan försvåra en fortlöpande anpassning av verksamheten till förändringar i samhället.

Såvitt gäller själva lagregleringen förordar utredningen

att polisens huvuduppgift alltjämt bör anges vara att

upprätthålla allmän ordning och säkerhet,

att det i den nya polislagen uttryckligen bör slås fast

ätt upprätthållandet av allmän ordning och säkerhet sker

som ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa, trygghet och välfärd i övrigt för medborgarna,

att polisens hjälpande funktioner inte på samma sätt som nU_bör vara kopplade till uppgiften att upprätthålla all-

män ordning och säkerhet utan beskrivas som en självständig uppgift,

samt att det i den nya polislagen tas in en föreskrift om

polisens samarbete med andra myndigheter som i huvudsak motsvarar 3 § polisinstruktionen.

5.3 Remissyttrandena

Remissinstanserna har i allmänhet anslutit sig till utredningens uttalanden. Från flera håll efterlyser man dock en precisering av polisens roll i samhället. En närmare formulering av polisens roll och ansvarsområde skulle enligt remissinstanserna kunna minska den omtalade rollkonflikten, motverka obefogad kritik och underlätta samarbetet mellan polisen och andra samhällsorgan, främst social-

tjänsten. Från andra håll understryks svårigheterna att

utstaka gränser för polisens ansvarsområde.

Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län hör till dem som starkast kritiserar utredningen på denna punkt. Enligt länsstyrelsen bör man i första hand utreda rättsläget för

polisverksamheten och med utgångspunkt från en polislag

systematisera och anpassa lagstiftning och reglering för att åstadkomma en bättre samordning av de olika samhälls-

i 52 Polisens uppgifter sou 1932:53

insatserna. I viss motsats härtill har

socialstyrelsen

framhållit att inte

samverkansproblem h5F_VT§at_§T§_kUnna

lösas i praktiken att

genom olika myndigheters ansvarsom-

råden avgränsas fran varandra. Aven flera kommuner framhåller att det skulle vara olyckligt med en

detaljregle-

ring av polisens ansvarsområde.

De kritiker som menar att utredningen har försummat att precisera polisens roll i samhället har mera sällan lämnat egna bidrag till den efterlysta preciseringen. Den allmänna uppfattningen synes vara att endast preciseringen kan ske i allmänna ordalag. Svenska anslupolisförbundet ter sig till utredningens uppfattning att polisverksamheten är ett av det moderna samhällets medel för att främja rättvisa, trygghet och välfärd för medborgarna.

Några få remissinstanser tar upp frågan om polisens arbetsuppgifter bör indelas eller betonas på ett annat sätt

än f.n. Länsstyrelsen i Kronobergs län menar att den brottsförebyggande Verksamheten bör vara ett övergripande mål för alla polisuppgifter och därför inte bör jämställas med de övriga uppgifterna. Enligt i Stockpolisstyrelsen holm finns det inte anledning att frängå den som indelning gors i 2 § polisinstruktionen i preventiv, repressiv och hjälpande verksamhet, men vissa förskjutningar kan bli nödvändiga mellan de olika verksamhetsformerna.

Polisstyrelsen i Göteborg har för sin del svårt att se nå§5n_mot-

§3t§§täTTFTñ§ñETlan den hjälpande och den repressiva

funktionen. Enligt denna polisstyrelses mening är polisens olika verksamhetsområden i stor utstäckning sammanhängande. Detta är emellertid enligt polisstyrelsen inte i

sig något negativt eller konfliktskapande. Svenska

polisförbundet pekar på riskerna med en 0rgan1saföFisk

TUHEtT5n§TnHETning och förespråkar ett synsätt enligt

vilket de olika komponenterna i verksamheten betraktas som en totalresurs.

Flera remissinstanser har invändningar mot

uppfattningen

att det skulle vara föråldrat att se polisen som företrädare för samhällsmakten och betonar att polisens preventiva och repressiva roll inte får undanskymmas till förmån för polisens allmänt sociala funktion. Men det finns även remissinstanser som anser att den hjälpande funktionen alltför ofta har kommit i skymundan i den allmänna debatten. Behovet av samverkan mellan polisen och andra samhällsorgan betonas starkt från flera håll.

För en närmare redovisning av remissyttrandena i denna del hänvisas till prop. 1980/81 13 s. 169-176.

5.4 1981 års principbeslut

I prop. 1980/81:13 uttalar dåvarande chefen för justitiedepartementet till en början sin anslutning till utred-

ningens beskrivning av hur förändringarna i samhället på olika sätt berör och påverkar polisens och ar-

uppgifter

Polisens uppgifter

betsförhållanden. Även om dessa förändringar på ett djupgående sätt har påverkat polisens konkreta arbetsuppgifter och föranlett förändringar i fråga om organisation och in-

riktning, har de emellertid enligt departementschefen

inte på något avgörande sätt förändrat den allmänna målsättningen för polisverksamheten.

Enligt vad som framhålls i propositionen måste det ses som en fördel att den yttre och ramen

kring polisverksamheten har författningsmässiga kunnat beh lla sin giltighet

även efter den dynamiska förändring av samhällsbilden som har inträtt sedan polisverksamheten fick sin första egent-

liga författningsreglering. Att begreppet allmän ordning

och säkerhet, som teoretiskt sett har visat sig vara så

svårdefinierat, ändå inte i praktiken upplevs som tvety-

digt eller svårt att tolka torde sammanhänga med den grundläggande förankring som detta begrep har i allmänhe-

någon

tens rättsmedvetande. Det kan inte råda tvekan om att det även i fortsättningen bör vara huvudupp-

golisens

- som i inte bör ankomma annat sam-

gift princip p något

- att allmän och

hällsorgan upprätthålla ordning säkerhet

i landet. I enlighet med vad har anfört

polisutredningen

(jfr även JuU 1979/80:24 s.8) bör i den nya lagen polisverksamhetens roll, som ett led i det allmännas samlade insatser för social trygghet och samhällsgemenskap betonas. Det är enligt departementschefen viktigt att man i likhet med polisutredningen slår fast att denna huvuduppgift utgör ett led i samhällets verksamhet för att främja rättvisa, trygghet och välfärd.

Även om tyngdpunkten i polisens verksamhet också i fram-

tiden måste ligga på övervaknings- och utredningsverksam-

heten samt brottsförebyggande uppgifter, är det enligt vad som uttalas i propositionen nödvändigt att betona även polisens roll som serviceorgan för allmänheten. I dag beskrivs den hjälpande funktionen endast som ett led i

polisens uppgift att upprätthålla allmän ordning och

säkerhet. Som polisutredningen har konstaterat stämmer

detta inte överens med en modern syn på polisens arbete.

Det utgör inte heller en riktig beskrivning av polisens

arbete på fältet, där polisen mycket ofta bistår allmänheten utan att hjälpen har någon direkt anknytning till uppgiften at upprätthålla den allmänna ordningen och

säkerheten. De hjälpande funktionerna bör i en ny central

författning på polisväsendets område beskrivas som en

självständig polisuppgift.

Departementschefen understryker emellertid att det inte

finns någon principiell skillnad mellan polisens hjälpande

funktion och de övriga, centrala polisfunktionerna. Såväl i det enskilda fallet som i ett vidare perspektiv syftar all polisverksamhet ytterst till medborgarnas skydd och hjälp. Departementschefen yttrar sig i detta liksom i

andra sammanhang till förmån för en helhetssyn på polisens

verksamhet.

54 Polisens uppgifter

Att lagstiftningsvägen på ett uttömmande och slutgiltigt

sätt reglera polisens uppgifter är enligt propositionen varken möjligt eller önskvärt. För att detta skulle vara till värde för den enskilde polismannen skulle man få göra en detaljbeskrivning, som sannolikt ändå inte skulle bli uttömmande och som dessutom snabbt skulle bli föråldrad. vill man undvika detta, hamnar man å andra sidan i en så allmänt hållen beskrivning att den blir av föga värde i det praktiska arbetet. Det torde inte heller vara

ligt att utforma en rollbeskrivning för polisens del mög- p

ett sådant sätt att den blir till verklig ledning vid be-

dömningen av frågan om en viss samhällsu pgift bör läggas på polisväsendet eller inte. Det är ocksa lämpligare att

med generalklausulen som bakgrund från fall till fall och efter principiella och praktiska överväganden avgöra om en

viss samhällsuppgift bör handhas av polisen eller av något

annat samhällsorgan än att söka härleda polisens uppgifter och gränsdragningen i förhållande till andra samhällsorgan ur en allmänt hållen rollbeskrivning.

Enli t departementschefen finns det alltså inte skäl att

på något avgörande sätt avvika från nuvarande ordning när

det gäller metoden för att ange polisens uppgifter. Polisinstruktionens generalklausul, som har internationella motsvarigheter och inhemsk hävd, har visat sig fylla just syftet att ge en allmän ram för polisens uppgifter som tillåter en fortlöpande anpassning av polisverksamheten till förändrade förutsättningar och nya krav. Det närmare innehållet i polisens uppgifter måste även i framtiden fortlöpande regleras genom lagstiftning och andra föreskrifter i olika ämnen.

De uttalanden som sålunda har gjorts i propositionen har lämnats utan erinran i riksdagens principbeslut.

5.5 Beredningen

Genom riksdagens principbeslut har översiktligt lagts fas

på vad sätt polisens uppgifter bör beskrivas i den nya

polislagen. Beredningen kan därför för del begränsa

sig till vissa uttalanden i särskilda fr egen gor.

Till en början bör då framhållas att polisens uppgifter

inte är ord med ett preciserat innehåll utan ett begrepp som används med olika innebörd i olika sammanhang. Ibland avses de konkreta arbetsuppgifterna, ibland olika huvudgrupper i vilka arbetsuppgifterna är indelade. Det förekommer också att orden används med huvudsaklig syftning p? de olika formerna för verksamhet polisens preventiv, repressiv och hjälpande verksamhet. Med polisens uppgifte avses ibland även hela olisverksamheten och dess inrikt-

ning eller själva ändamålet med polisverksamheten. Syno-

nymt med begreppet i dessa vidare meningar har man i den aktuella debatten i ökande utsträckning brukat tala om polisens roller eller roll i samhället.

Polisens uppgifter

Fram till förstatligandet den 1 januari 1965 fanns det

inte några andra bestämmelser på området än en definition

av vad som skulle förstås med polisverksamhet (1 § 2 mom. lagen /1925:170/ om polisväsendet i riket). Enligt defini-

tionen utgjorde bl.a. upprätthållande av allmän ordning

och säkerhet samt verkställande av spaning och annan un-

dersökning angående brott polisverksamhet. När polisen förstatligades fördes inte någon principdiskussion vare

sig om polisens arbetsuppgifter, om polisverksamhetens innehåll eller om verksamhetens ändamål eftersom för-

statligandet inte ansågs ge anledning till några föränd-

ringar i dessa avseenden. I stället för den tidigare definitionen av polisverksamhet angavs i polisinstruktionen

skyldigheten att upprätthålla allmän ordning och säkerhet

som polisens huvuduppgift.

De förändringar som har ägt rum inom samhället i stort har

inte bara på olika sätt berört och påverkat polisens ar-

betsförhållanden utan också medfört att ändamålet med polisverksamheten numera inte alltid ter sig lika självklart

som förr. De konflikter i fråga om yrkesrollen som polisutredningen har pekat på bl.a. när det gäller att förena

de hjälpande och de repressiva uppgifterna är ofta en realitet för den enskilde polismannen i dag. Sådana spän-

ningar i fråga om ändamålet med arbetet belyses också i

den av svenska polisförbundet utgivna skriften Polis 80

(Göteborg 1980), där förbundet har sammanställt olika synpunkter på polismannens roll och arbetssituation i den

närmaste framtiden.

Man kan mot den bakgrunden hysa förståelse för de remissinstanser som i yttranden över polisutredningens betänk-

ande velat ha en långtgående i lag av

av polisens arbetsuppgifter. Tanken detaljreglering pa en s dan reglering

har emellertid avvisats i riksdagens principbeslut och den

erbjuder inte heller enligt beredningens mening någon

framkomlig väg. När det gäller de konkreta arbetsuppgifterna torde de redan av en så kort beskrivning av polis-

arbetet som den nyss redovisade (5.1) framgå, hur olikartade och mångskiftande dessa uppgifter är. En beskriv-

ning av dem måste bli synnerligen detaljrik, om beskrivningen skall kunna vara till värde för myndigheterna inom polisväsendet eller den enskilde polismannen i det vardagliga arbetet. Som har uttalats i princippropositionen skulle beskrivningen ändå inte kunna göras uttömmande, eftersom polisens arbetsuppgifter fortlöpande ändras i takt med att samhällslivet utvecklas och förändras. En detaljreglering i lag skulle också försvåra en kontinuerlig anpassning av polisarbetet till ändrade förutsättningar och krav.

Man måste enligt beredningens mening acceptera att lagstiftning inte är ett medel som är ägnat att uttömmande belysa och lösa de rollkonflikter som i olika hänseenden

uppstår för polismannen i dagens samhälle. Beredningen

bedömer det därför som mycket väsentligt att debatten i

dessa frågor fortlöpande hålls levande inom kåren. En

56 Polisens uppgifter

metod att göra detta representeras av den nyss nämnda skriften Polis 80, en annan av de symposier och andra

sammankomster rörande polisetik och liknande frågor som

från tid till annan äger rum. Ytterligare ett forum för

diskussion av dessa spörsmål erbjuder naturligtvis po-

lisutbildningen, som beredningen kommer att behandla i senare sammanhang.

Om sålunda polisens uppgifter i den nya polislagen bör beskrivas huvudsakligen i samma termer som hittills, kan

det finnas skäl att överväga en något annorlunda struktur på beskrivningen. Enligt beredningens mening vinner

regleringen i klarhet, om man skiljer mellan å ena sidan polisverksamhetens ändamål och å den andra de uppgifter

som faller på polisen för att målet skall uppnås.

Betydelsen härav skall naturligtvis inte överdrivas, men

om de grundläggande bestämmelserna avfattas på ett sådant sätt skulle den helhetssyn på polisens funktioner som har

eftersträvats i riksdagens principbeslut komma till bättre uttryck än f.n. Beredningen förordar med hänsyn härtill att den nya polislagen inleds med en bestämmelse under rubriken Polisverksamhetens ändamål. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som har förordats av polisutredningen och bestämts genom riksdagens principbeslut bör där anges att polisens arbete, som ett led i samhällets. verksamhet för att främja rättvisa och trygghet, syftar

\ till att allmän ordning och säkerhet skall upprätthållas,

till att lagarnas efterlevnad skall tryggas samt till att allmänheten i övrigt skall tillförsäkras skydd och annan hjälp.

När det sedan gäller att i lagen beskriva arbetsuppgift-

erna finns det inte anledning att på något avgörande sätt gå ifrån vad som f.n. föreskrivs i 2 § polisinstruktionen.

Vissa justeringar bör dock göras. Om man i enlighet med vad nyss har förordat behandlar polisverksam-

beredningen

hetens ändamal i en särskild bestämmelse, kan det te sig

naturligt att beskriva uppgifterna på ett sätt som bättre

överensstämmer med den verksamhetsplanering som tillämpas inom Till denna - liksom till vissa

polisväsendet. fråga

- återkommer i

övriga detaljspörsmål beredningen special-

motiveringen.

Som nämndes tidigare ingår det enligt 3 S polisinstruk-

tionen i polisens uppgifter att samarbeta med åklagarmyn-

digheter och andra myndigheter och organisationer vilkas

verksamhet berör polisverksamheten. Särskilt åligger det

polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och att snarast underrätta dessa om för-

hållanden som bör föranleda åtgärd av dem.

Enligt polisutredningen är polisens samarbete med andra organ av så grundläggande betydelse att en föreskrift därom har en given plats i polislagen. Att samarbetet med

åklagarmyndigheterna bör nämnas särskilt anser utredningen

ligga i sakens natur. Enligt utredningen kan det visserligen sägas att polisen i överensstämmelse med den grund-

Polisens uppgifter 57

läggande principen om samarbete bör vara skyldig att hålla kontakt inte bara med myndigheterna inom socialtjänsten utan också med andra myndigheter i den mån polisen får

kännedom om förhållande som bör föranleda åtgärd från myndighetens sida. Underrättelseskyldigheten gentemot de

socialvårdande organen är enligt utredningens uppfattning dock av sådan grundläggande betydelse att den liksom nu bör framhållas särskilt.

I anslutning till att utredningen behandlar polisens uppgiftsskyldighet gentemot socialtjänstens fram-

myndigheter

håller utredningen också att det är av vikt fran allmän synpunkt inte bara att polisen samverkar med dessa myndigheter utan också att de organen etablerar samarbete med polisen. Hur angelägen denna sida av saken än är, kan den dock enligt utredningens mening inte lämpligen regleras i en polislag.

Beredningen vill för egen del anmärka att de allmänna bestämmelser som tidigare fanns om samarbete myndigheter emellan - bestämmelsen i 1809 års (47 om regeringsform §) att myndigheterna skulle räcka varandra handen och den generella samverkansbestämmelsen i 4 § allmänna verksstad- - numera har Detta torde till en del ha skett gan slopats. mot bakgrund av att det enligt sedvanerättsliga principer har setts som en självklarhet som inte behöver särskilt omnämnas att myndigheterna skall samarbeta (jfr prop. 1973:90 s. 396). Samma synsätt får antas ha legat till grund för att vissa speciella samverkansbestämmelser har mönstrats ut ur en del äldre författningar. Mot denna bakgrund skulle det naturligtvis formellt sett i och för

sig kunna hävdas att någon bestämmelse om samverkan mellan

polisen och andra myndigheter inte behövs.

Beredningen delar emellertid polisutredningens

uppfatt-

ning att samarbetet med andra myndigheter just pa

polisområdet är av så central betydelse att lagen bör

innehålla en uttrycklig föreskrift om detta. I linje med vad utredningen har uttalat får det till en början anses att den särställning polisväsendet som bl.a.

gentemot

rättegångsbalken ger aklagarmyndigheterna motiverar att

de myndigheterna nämns särskilt i polislagen. Beredningen vill i sammanhanget erinra om att riksdagen i sitt beslut med anledning av prop. 1980/81:13 särskilt underströk

betydelsen av att åklagarväsendets synpunkter beaktas både i fråga om den mera långsiktiga planläggningen av

resursanvändningen inom polisväsendet och när det gäller

uppkommande frågor om mera tillfälli a omdisponeringar.

Beredningen återkommer till dessa fr gor i samband med förslag till regeringsförfattningar.

Vad gäller samarbetet med socialtjänstens myndigheter vill beredningen särskilt hänvisa till att det under förarbetena till socialtjänstreformen har fästs stor vikt vid den nuvarande föreskriften om samarbete i 3 § polisinstruktionen (se t.ex. SOU 1977:40 s. 653). Denna har också betydelse inte bara som en allmän rekommen-

58 Polisens uppgifter

dation utan även så till vida att sekretessen i förekommande fall bryts gentemot socialtjänstens myndigheter.

Om man alltså - med viss avvikelse från vad som numera är - i tar in en särskild bestämmelse om i vanligt polislagen polisens skyldighet att samarbeta med andra myndigheter,

anser beredningen det svårt att förbigå frågan om andra

samhällsorgans skyldighet att samverka med polisen. Beredningen delar visserligen polisutredningens uppfattning att

någon mera specificerad skyldighet för andra organ att

exempelvis lämna uppgifter och annan information till polisen inte har sin plats i en polislag. En sådan bestäm-

melse skulle också föranleda tolkningssvårigheter med

hänsyn till sekretesslagstiftningen. Men en allmän regel om att andra samhällsorgan skall lämna polisen stöd i dess arbete skulle enligt beredningens mening väl fylla sin plats i lagen som ett uttryck för att polisens verk-

samhet för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet är

en angelägenhet som berör samhället i stort. Den skulle också stå i samklang med den princip om att polisen har rätt till stöd från det samhälle den tjänar som har kommit till uttryck i den i avsnitt 3 nämnda deklarationen från

Europarådets parlamentariska församling. Beredningen

förordar att även en föreskrift av nyss angivet slag tas in i polislagen.

POLISENS ORGANISATION

Gällande ordning i huvuddrag

Under regeringen finns polisorgan på lokal, regional och

central nivå.

Grundläggande för den lokala polisorganisationen är indelningen av landet i4T18 polisdistrikt. Polisdistriktet utgör verksamhetsområde för den lokala polisstyrelsen. I varje polisdistrikt finns en polischef som har tjänstebenämningen polismästare.

I åtskilliga - äldre sådana -

författningar vanligen

förekommer termen polismyndighet. Ett exempel erbjuder rättegångsbalken. Enligt 1972 års lag om vad som avses med polismyndighet m.m. är polismyndighet liktydigt med polisstyrelsen, om något annat inte följer av lag

eller annan författning.

Polisstyrelsen består enligt nyssnämnda lag av polischefen och det ytterligare antal särskilt utsedda ledamöter - minst sex och åtta - som högst länsstyrelsen bestämmer. De ledamöter som utses särskilt väljer inom sig ordförande och vice ordförande. Kungörelsen (1974:224) om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m. äger tillämpning i samtliga polisdistrikt.

Annan ledamot av polisstyrelse än polischefen väljs av landstinget. I Göteborgs och Malmö polisdistrikt väljs dock sådan ledamot av landstinget och kommunfullmäktige i Göteborgs resp. Malmö kommun. I Visby polisdistrikt väljs ledamöterna av kommunfullmäktige i Gotlands kommun. Mandatperioden är tre år.

De ledamöter som utses genom val bör enligt polisinstruktionen väljas så att kommunal erfarenhet blir företrädd och så att ledamöterna företräder olika delar av polis-

distriktet. Om det begärs av tillräckligt många väljande,

skall valet ske proportionellt enligt lagen (1955:138) om proportionellt valsätt vid val inom landsting, kommunfullmäktige m.m.

Polisstyrelsen skall enligt polisinstruktionen noga följa förhållandena inom polisdistriktet samt verka för ett förtroendefullt förhållande mellan polisen och allmän-

heten. Det åligger polisstyrelsen särskilt att vaka över

att lagar och andra författningar rörande allmän ordning och säkerhet efterlevs, planlägga och leda

polisens

arbete och sörja för att åtgärder vidtas för att före-

bygga brott samt verka för god rekrytering av tjänstemän till polisväsendet.

Polisstyrelsen kan fatta beslut på två sätt, antingen i

plenum eller genom tjänsteman. I plenumärenden är styrel-

Polisehs organisation

sen beslutsför när ordföranden eller vice ordföranden, och minst tre andra ledamöter är närvarande.

polischefen

Arende i vilket polisstyrelsen har att besluta men som inte skall avgöras i plenum av eller avgörs polischefen efter - annan inom delegation tjänsteman polisdistriktet.

Ärende avgörs i plenum, när det angår viktigare frågor om

organisation och arbetsordning, förslag till anslagsfram-

ställning och andra frågor av större ekonomisk betydelse, frågor om tillsättande av tjänst i lönegrad lägst F 7 eller högre eller viktigare frågor om information rörande polisverksamheten i allmänhet. Detsamma gäller frågor om

skiljande från tjänst eller uppdrag, disciplinansvar, avstängning eller läkarundersökning samt slutligen andra

frågor som polischefen hänskjuter till plenum.

Enligt polisinstruktionen får emellertid ärende som sagts nyss inte avgöras i plenum, om det innebär att polisledning utövas. I sådana fall skall ärendet avgöras av polischefen ensam. Polischefen får inte heller hänskjuta ärende till plenum i annat fall än om det rör administrationen för polisväsendet eller allmänna riktlinjer för polisens verksamhet. Dessa bestämmelser (49 § tredje stycket och 50 § polisinstruktionen) är en följd av principen i 39 § polisinstruktionen att det är polischefen ensam som utövar polisledningen inom polisdistriktet.

Med stöd av förordningen (1975:986) om handläggning av vissa polischefsuppgifter (den s.k. delegationsförordningen) kan beslutsfunktionen i polischefsärenden som

inte angår ledningen av polisverksamheten eller polis-

väsendets administration även delegeras till andra

tjänstemän inom polisen än polischefens ställföre-

trädare. Aven i sådant fall meddelas beslutet i polisstyrelsens namn.

Denna möjlighet till delegation går tillbaka på en be-

stämmelse (2 §) i lagen om vad som avses med polismyndighet m.m. I denna lag finns dock intaget ett förbud för regeringen eller annan myndighet som meddelar närmare föreskrifter om polisstyrelser att tillägga annan än

högre polisbefäl befogenhet att besluta i fråga om frihetsberövande på polisstyrelsens vägnar. I överensstäm-

melse härmed innebär föreskrifterna i delegationsförordningen att sådana beslut får anförtros endast åt personal som är polischefsutbildad.

Den regionala polisorganisationen följer länsindelning-

en. Lansstyrelsen ar hogsfa polismyndighet i länet. Den har i denna egenskap ansvaret för och ledningen av polisverksamheten inom sitt län.

Länsstyrelsens uppgifter i aktuellt hänseende lades i sina huvuddrag fast i samband med att polisväsendet förstatligades och anges i polisinstruktionen. Länsstyrel-

Polisens organisation

sen skall övervaka att allmän ordning och säkerhet upp-

rätthålls i länet och att nödvändiga åtgärder vidtas när

den allmänna ordningen och säkerheten hotas eller störs. För att kunna fullgöra denna har uppgift länsstyrelsen fått befogenhet att meddela föreskrifter om användningen av polismännen i länets polisdistrikt samt att i vissa situationer helt eller delvis överta av ledningen polisen liksom att besluta om polisförstärkning inom länet och tillkalla förstärkning från annat län.

Vid polisväsendets förstatligande förutsattes det att länsstyrelsen skulle leda polisverksamhet så snart denna

ankom på flera distrikt inom länet (prop. 1964:100 s. 67-

69 och 108-110). I överensstämmelse härmed utövar enligt

polisinstruktionen länsstyrelsen chefsskapet i fråga om de polismän som ingår i länstrafikgrupp. Denna står

grupp alltså till länsstyrelsens förfogande, vilket även kommer till uttryck i regleringsbrevet för polisväsendet. Motsvarande föreskrifter finns inte för de övriga enheter som utövar regional polisverksamhet (narkotikarotlarna och de s.k. ekorotlarna).

Länsstyrelsen skall ägna uppmärksamhet åt polisväsendets organisation, se till att verksamheten bedrivs rationellt och effektivt samt verka för ett gott förhållande mellan

polisen och allmänheten. En gång om året skall länssty-

relsen inspektera polisdistrikten i länen.

Länsstyrelsen har också ålagts bl.a. att ta den befatt-

ning med och av som rekrytering fortbildning polismän rikspolisstyrelsen föreskriver och att svara för polisväsendets administration enligt de föreskrifter som

med-5

delas därom. Rikspolisstyrelsen svarar dock för en mycket stor del av administrationen av den lokala polisorganisationen.

Länsstyrelsen fastställer vidare arbetsordning för polisdistrikten, handlägger vissa ärenden om tjänstetillsättningar i distrikten och bestämmer i en del andra personaladministrativa ärenden.

Länsstyrelsen är besvärsmyndighet när talan förs mot polisstyrelses beslut. Ärenden om disciplinär bestraffning av tjänsteman inom den lokala polisorganisationen handläggs av länsstyrelsen. I Stockholms, Göteborgs och Malmö polisdistrikt ankommer dock

uppgiften på polis-

styrelsen.

I alla län utom Gotlands län finns en som länspolischef är tjänsteman i länsstyrelsen och chef för länspolischefens expedition, vilken är en arbetsenhet inom länsstyrelsen. Vid fem länsstyrelser finns också en biträdande länspolischef.

Länspolischefen svarar som föredragande eller beslutsfattare för alla ärenden som enligt polisinstruktionen

ankommer på länsstyrelsen. Han ansvarar på samma sätt

62 Polisens organisation

för ärenden som enligt annan författning ankommer på

honom eller som enligt fastställd diarieplan skall

handläggas på länspolischefens expedition.

Länspolischefen beslutar i allmänhet ensam i ärende som

skall handläggas på hans expedition och som inte skall

avgöras av styrelsen för länsstyrelsen. Hans självständiga ställning har ytterligare kommit till uttryck bl.a.

på de sättet att ärenden som rör polisens verksamhets-

former liksom vissa särskilt uppräknade ärenden får hänskjutas till styrelsen endast om de rör allmänna riktlinjer eller anvisningar för polisens verksamhet. De ärenden som särskilt har angetts är sådana som avses i 23, 24 och 32-34 §§ polisinstruktionen, dvs. beslut om polisförstärkning, föreskrifter om polisstyrkornas användning, Övertagande i vissa fall av ledningen för distriktens polisstyrkor, rekrytering och fortbildning av polismän samt chefsskapet för länstrafikgruppen.

De ärenden som vad som har sagts nyss inte får enligt hänskjutas till länsstyrelsens styrelse skall dock i vissa fall avgöras av landshövdingen. Så är fallet när

det är fråga om allvarlig ordningsstörande händelse eller

annan händelse som kräver extraordinär polisverksamhet eller fordrar särskilda överväganden rörande användningen av eller när omständigheterna i annat fall polisstyrkorna

det. också annat ärende som handläggs på länspåkallar

polischefens expedition skall avgöras av landshövdingen,

när det är av särskild vikt.

För fall då länsstyrelsen genom länspolischefen övertar - som i

ledningen av en enskild förundersökning något

är - blir enligt särskild praktiken mycket ovanligt

föreskrift i rättegångsbalken (7 kap. 9 S första stycket) bestämmelserna i balken om polismyndighet tillämpliga på

länspolischefen. Länspolischefen blir sålunda jämställd med en lokal polismyndighet vad gäller befogenheten att

vidta tvångsåtgärder och skyldigheten att lämna biträde

åt under i brottmål. En

åklagarmyndighet förundersökning

motsvarande föreskrift finns i utlänningslagen (1980:376, 100 §).

Stockholms, och Malmö polisdistrikt är i huvud- Göteborgs

sak undantagna från länspolischefernas verksamhetsområde.

Polischeferna i dessa distrikt har i stället samma ställsom länspolischef i operativt hänseende. ning

Enligt instruktionen (1965:674) för rikspolisstyrelsen

utövar styrelsen som central förvaltñiñgsmyndigñet ñogsta

inseendet över polisväsendet. Denna uppgift skall styrelsen fullgöra genom att

1. hålla sig underrättad om genom inspektioner polisväsendets tillstånd och behov,

2. allmänna råd och anvisningar verka för plangenom mässighet, samordning, enhetlighet och rationalisering inom polisväsendet, samt

Polisens organisation

i den utsträckning som anges i instruktionen eller i särskilda bestämmelser meddela föreskrifter för lägre

polismyndigheter och leda polisverksamheten.

Rikspolisstyrelsen sörjer också för polisväsendets ekonomiska administration genom att upprätta och till regeringen inge förslag till anslagsframställningar hos riksdagen. På styrelsen ankommer även personaladministrativt arbete i stor utsträckning. Styrelsen ansvarar vidare för

anskaffning och förvaltning av polisväsendets materiel.

Den bestämmer om polisens utrustning, fastställer vaktområden, vaktdistrikt och stationeringsorter samt verkar för utveckling av förbindelsetjänster.

I fråga om polisverksamheten ägnar särskild

styrelsen uppmärksamhet åt förhållandet polis-allmänhet, trafikövervakningen, bevakningstjänsten, den socialpolisiära

verksamheten, beredskapsplaneringen och den brottsföre-

byggande verksamheten.

Styrelsen är nationell byrå för Interpol.

Vid styrelsen förs centrala polisregister och centralt passregister.

Rikspolisstyrelsen svarar också för extern och intern informationsverksamhet.

Styrelsen bedriver polisutbildning vid polishögskolan

samt leder och övervakar och övrig utbildningsverksamhet rekryteringsverksamhet.

På en del områden har styrelsen tillerkänts befogenhet att meddela föreskrifter om hur polisverksamheten skall bedrivas och att leda denna verksamhet. Det gäller trafikövervakning som berör två eller flera län och som kräver samordning och samverkan, sjöpolisverksamhet och verksamhet med luftfartyg, bevaknings- och säkerhetsarbetet i samband med statsbesök och vid andra motsvarande händelser samt riksomfattande vid vissa allspaning varliga brottstyper. För sistnämnda ändamål står den s.k. rikskriminalen till rikspolisstyrelsens förfogande. Rikskriminalen består av tjänstemän hos polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt.

Rikspolisstyrelsen meddelar också föreskrifter och all-

männa råd rörande utlänningskontrollen och samordnar polisens åtgärder mot illegal invandring.

Dessutom leder styrelsen genom sin säkerhetsavdelning den särskilda polisverksamhet som syftar till att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet. Rikspolisstyrelsen är därtill chefsmyndighet för statens kriminaltekniska. laboratorium.

64 Poiisens organisation

I samband med utveckiingen av rättsväsendets informa-

tionssystem (RI) har rikspoiisstyreisen åiagts betydande

upp ifter. Det gä11er i främsta rummet de i RI-projektet ende för brottmåisförfarandet i vid mening ing systemen

hos poiis, åkiagare och de aiimänna domstoiarna

(BROTTSRI).

1eds av en särskiid styreise. Den Rikspo1isstyre1sen består av rikspoiischefen, som är ordförande, överdirektören, som är vice ordförande, samt sex andra, av regeringen utsedda 1edamöter. F.n. är dessa riksdags1edamöter från de fyra största poiitiska partierna. Arbetet inom

styre1sen ges på detta sätt en pariamentarisk förankring. Dessutom ingår två personairepresentanter i styreisen i

med kungöreisen om personaiföreträdare i statiig eniighet myndighets styreise m.m.

Chef för rikspoiisstyreisen är rikspoiischefen. Överdirektören är hans stäiiföreträdare.

6.2 1981 års principbes1ut

Genom riksdagens beslut år 1981 om po1isens uppgifter, utbiidning och organisation har principerna iagts fast

för en ingripande organisationsförändring inom po1is-

väsendet. Att sörja för genomförandet av denna omorganisation är beredningens huvuduppgift. Den huvudsakiiga

innebörden av 1981 års principbesiut framgår av bered-

som är ti11 detta betänkande som ningens direktiv, fogade bi1aga.

har ännu inte s1utfört sina överväganden i Beredningen

Omorganisationen påverkar dock endast

organisationsde1en. i mindre utsträckning innehå11et i de bestämmeiser om poiisväsendet som bör ha va1ören av 1ag. Beredningen

därför här ti11 att redogöra för några

begränsar sig i principbesiutet av särskiit intresse för huvudpunkter utformningen av en ny poiisiag.

I fråga om den iokaia po1isorganisationen innebär 1981 års riksdagsbesTuf b1.a. att genomgripande förändringar

ska11 göras när det gä11er metoderna för resursfördeiá Det förutsätts att regeringen iiksom nu skaii ningen. bestämma om indeiningen i po1isdistrikt och om antaiet för vart och ett av distrikten. I poiismanstjänster ska11 eme11ertid den fördeining av personaien som övrigt fast centralt i huvudsak begränsas ti11 att det för Iäggs varje distrikt faststä11s en basorganisation. En väsentiig uppgift för poiisberedningen är i eniighet härmed att

med de utgångspunkter som anges i propositionen och riks-

dagens besiut upprätta försiag ti11 organisationspianer för 1änen och po1isdistrikten. Beredningen har upprättat i särskiida - en för varje iän sådana förslag promemorior - som efter remissbehandiing nu övervägs av beredningen för siutiigt stä11ningstagande.

Polisens organisation

Av grundläggande betydelse för den nya organisationen blir den ökade beslutsbehörighet för den lokala polisstyrelsen som riksdagen har beslutat om s.

(prop. 1980/81:13 57-62). Polisstyrelsen i plenum förutsätts kunna besluta i alla viktigare frågor rörande verksamheten i distrikten

utom när det gäller ett ärende om polisledning i särskilt fall. Avsikten har varit att skapa ett starkt förtroendemannainflytande i synnerhet när det gäller resursfördelningen mellan olika verksamhetsgrenar samt andra beslut som rör den allmänna utformningen av polisdistriktets policy.

Riksdagen har också på en del andra punkter lagt fast

nya principer som får betydelse för författningsregleringen beträffande polisstyrelserna. Det gäller främst en delvis ändrad metod för val av ledamöter s.

(prop. 1980/81:13

65-66) och en utökning av antalet ledamöter (s. 66). Polisstyrelsernas förtroendeledamöter skall i fortsättningen väljas direkt av kommunfullmäktige i de polisdistrikt som omfattar en enda kommun. I flerkommunsdistrikten

skall det alltjämt ankomma på landstingskommunerna att

utse polisstyrelseledamöter, i de fall landstingsfria

kommuner ingår i distriktet tillsammans med kommun-

resp. fullmäktige. Att landstingskommunerna härvid liksom hittills skall samråda med kommunerna har uttryckligen förutsatts. Landstingen bör eftersträva en sammansättning som i görlig mån tillgodoser skilda önskemål om represen-

tativitet, bl.a. att varje kommun som ingår i ett

- polisdistrikt om möjligt får representation i polisstyrelsen. För att underlätta att det sistnämnda önskemålet blir tillgodosett skall enligt riksdagens beslut maximiantalet förtroendevalda ledamöter i en polisstyrelse höjas från åtta till tio.

Som har framgått finns f.n. en polisstyrelse i varje polisdistrikt. Vid remissbehandlingen av betänkandet

Polisen väckte i Stockholms polisdistrikt

polisstyrelsen

(majoriteten) tanken pa att för Stockholms del komplettera det medborgarinflytande som utövas av polisstyrelsen med lokala nämnder som skulle kunna samverka med polisledningen i de olika vaktdistrikten. I prop. 1980/81:13 (s. 67) har uttalats att polisberedningen bör överväga om det finns ett behov av ett sådant system inom distriktet samt i så fall pröva de principiella och praktiska aspekterna. Detta uttalande har godtagits av riksdagen. Enligt sina direktiv bör beredningen i denna del samråda med kommunaldemokratiska kommittén.

Av betydelse för är också att

författningsregleringen

principbeslutet innebär att ett nytt polismyndighetsbe-

grepp skall införas (prop. 1980/81:13 s. 68).

Enligt riksdagsbeslutet skall man som benämning för det lokala

polisorganet övergå från polisstyrelse till polismyndighet. Endast ett beslut som meddelats av polissty-

relsen i plenum kommer sålunda att anges såsom fattat av polisstyrelsen. .

Polisens organisation

Även när det gäller den regionala polisverksamheten för-

utsätts i riksdagsbeslutet att en basorganisation§kall fastställas centralt. Beslut angående de närmare rikt-

linjerna för de regionala enheternas verksamhet och

dimensioneringen av enheterna har förutsatts ankomma på

länsstyrelsernas styrelse med länspolischefen som ansvarig handläggare. Beredningen har i de förut nämnda

länspromemoriorna gjort en genomgång av resurserna för

denna verksamhet i samtliga län och redovisat förslag till organisationsplaner även i denna del.

Också i fråga om de i egentlig mening operativa lednings-

funktionerna för den regionala verksamheten medför riksdagsbeslutet betydelsefulla förändringar. Avsikten är att länsstyrelsen liksom nu skall kunna överta för

ledningen

de regionala enheternas arbete när särskilda förhallanden

påkallar det. För det löpande arbetet bör enheterna emel-

lertid enligt riksdagsbeslutet kunna vara organisatoriskt inordnade i de polisdistrikt där de är stationerade och stå under omedelbar ledning av polischefen i distriktet. Länsstyrelsen och länspolischefen utövar då en indirekt ledning (se prop. 1980/81:13 s. 93-95).

I propositionen påpekas att en sådan ordning för ledning-

en av de regionala enheterna är naturlig i de fall där regional verksamhet utövas av en enda enhet inom ett län.

Den bör också utan kunna i fråga om

svårighet genomföras

sådana enheter som är avsedda för spaning mot och utredning av narkotikabrott och kvalificerad ekonomisk krimi-

nalitet. På trafikområdet, där det f.n. i åtskilliga fall

finns flera enheter med regionala uppgifter verksammma inom samma län, krävs emellertid vissa särskilda överväganden. I propositionen har förutsatts att dessa och

vissa andra organisatoriska frågor som gäller polisens

arbete på trafikområdet skall utredas i ett sammanhang

genom polisberedningens försorg.

En utgångspunkt för beredningens arbete är vidare att åt-

minstone de länstrafikgrupper och lokala trafiksektioner inom ett län som har samma stationering sammanförs och ställs under enhetlig ledning. Det har förutsatts att beredningen därvid i första hand bör pröva en lösning som innebär att den dagliga operativa ledningen ankommer

på polischefen i det distrikt där enheten är stationerad

eller, i den mån det även i fortsättningen visar sig nödvändigt med flera enheter för ändamålet inom samma län, att ett samordningsansvar för dessa ledningsfunktioner

läggs på en av de berörda lokala polischeferna.

Angående de närmare överväganden som beredningen har

gjort i de här senast nämnda hänseendena får beredningen hänvisa till promemorian (Ds Ju 1982:4) Beslutsstrukturen inom polisväsendet.

Medborgarinflytandet på regional nivå skall enligt riksdagens beslut ankomma på länsstyrelsens styrelse. En utgångspunkt är därvid att, i likhet med vad som nyss har

Polisens organisation

angetts i fråga om de lokala polisstyrelserna, som frågor

gäller polisledning i det enskilda fallet inte skall kunna hänskjutas till den regionala

förtroendemannasty-

relsen. Däremot har förutsätts ett starkt medborgarinfly-

tande i frågor om bl.a. resursfördelning,

rekrytering, utbildning samt allmän inriktning av verksamhet som berör flera distrikt. Bl.a. är avsikten att länsstyrelsens styrelsen skall bestämma i vilken utsträckning personal skall avdelas för regional verksamhet utöver den basorganisation för ändamålet som har lagts fast centralt.

Enligt riksdagens beslut skall länspolischefen i flertalet län fortfarande vara tjänsteman i länsstyrelsen. För Stockholms och Göteborgs och Bohus län förutsätts dock en särlösning enligt vilken länspolischefen förenar sin befattning med tjänsten som polischef i residensortens polisdistrikt och länet utgör ett enda regionalt verksamhetsområde. Detta ger enligt riksdagsbeslutet gynnsamma förutsättningar för en samordning av vissa gemensamma funktioner. Riksdagsbeslutet

bygger på förutsättningen

att länspolischefen i dessa län utövar direkt ledning över de enheter som är avdelade för verksamhet i regional den mån de är organisatoriskt inordnade i residensortsdistriktet.

I -

fråga om övriga län bortsett från Gotlands och Jämt-

lands - innebär som har riksdagsbeslutet nyss angetts att länspolischefen fortfarande skall vara tjänsteman i länsstyrelsen. Hans ställning inom

länsstyrelseorganisationen

förstärks, och det har förutsätts att han i fortsättningen får sin verksamhet i mera än f.n. inutpräglad grad

riktad på planering, samordning och tillsyn.

Vad som har sagts nu har inte på Gotlands tillämpning

län, som omfattar endast ett polisdistrikt och som saknar

länspolischef. I fråga om Gotlands län har större några förändringar inte ansetts vara påkallade. Beträffande

Jämtlands län, det enda län som f.n. omfattar enbart två polisdistrikt, skall enligt riksdagens beslut beredningens överväganden rörande den regionala polisverksamheten ske förutsättningslöst. Beredningen har i den promemoria som uppgjorts för Jämtlands län förordat att man även för det länet väljer en ordning som innebär att tjänsterna som länspolischef och som polismästare i residensortsdistriktet förenas till en befattning.

I riksdagens beslut har understrukits rikspolisstyrelsens betydelse för uppbyggnaden av det moderna och Effektiva polisväsende som vi har i dag liksom den betydelsefulla roll för landets polisväsende som styrelsen kommer att få även i fortsättningen. I har emellerriksdagsbeslutet tid förutsätts att rikspolisstyrelsen blir föremål för en

organisatorisk översyn av polisberedningen med sikte på

ett minskat personalbehov enligt de riktlinjer närma-

som

re har angetts i polisutredningens betänkande. Oversynen har dock förutsatts ske med beaktande av att det även i

fortsättningen behövs resurser för att samlat bedöma polisverksamheten och verka för samordning och effektivi-

68 Polisens organisation

tet liksom för att möta de särskilda krav som ställs på

det centrala förvaltningsorganet exempelvis när det gäller bekämpandet av den organiserade och den ekonomiska brottsligheten. I denna del har beredningen redovisat sina överväganden i en särskild promemoria.

6.3 Beredningen

Som beredningen har anmärkt i avsnitt 2 utgör polisens

organisation inte något ämne som enligt gällande princi-

per behöver regleras i lag. Bestämmelser om statliga myndigheters organisation brukar ju meddelas av regeringen och kompletteras av arbetsordning (eller motsvarande) som fastställs av myndigheten själv eller överordnad myndighet. Det är enligt de principer för normgivningen som har

lagts fast i regeringsformen endast på en punkt som en

lagreglering är nödvändig beträffande polisens organisation, nämligen när det gäller uppgiften för landstingsoch primärkommuner att välja ledamöter i polisstyrel-

serna. Detta innebär på en gång ett åliggande och en

befogenhet för kommunerna och föreskrifter härom måste meddelas i lag (8 kap. 5 S RF).

Genom 1981 års principbeslut har emellertid lagts fast

att grundläggande regler om polisorganisationen skall tas

in i den nya polislagen. Som beredningen förut har konstaterat kan detta anses vara sakligt motiverat med hänsyn till den centrala och för medborgarna betydelsefulla som intar i rättssamhället. Regeplats polisverksamheten ringsformens bestämmelser om normgivning erbjuder inte

något hinder mot en sådan ordning; i 8 kap. 14 § RF anges

uttryckligen att behörighet för regeringen att besluta föreskrifter i ett visst ämne inte utgör hinder för riksdagen att genom lag meddela föreskrifter i samma ämne.

Beredningen finner det med dessa förutsättningar natur-

ligt att den nya polislagen återspeglar de tre nivåerna

inom polisväsendet, dessas organisatoriska förhållande till varandra och de allmänna principerna för deras verksamhet. I de delarna innebär inte 1981 års principbeslut

några avgörande förändringar. Beredningen anser sig där-

för kunna lägga fram ett förslag till hur bestämmelser i I polislagen bör vara utformade i aktuellt hänseende fastän den ännu inte har slutfört sina överväganden i de olika

organisationsfrågorna. Flertalet av de praktiskt betydel-

sefulla nyheterna i organisationen kommer att avspegla sig i de regeringsförfattningar som också måste utarbetas. Förslag till sådana författningar avser beredningen att lägga fram i senare sammanhang.

Med de angivna utgångspunkterna anser beredningen att de

organisatoriska bestämmelserna i polislagen bör begränsas -

till att avse följande frågor.

Polisens organisation

Beträffande den lokala organisationen bör att länen anges är indelade i polisdistrikt, att det i varje polisdistrikt finns en polismyndighet och att denna har distriktet som sitt verksamhetsområde. Att det i med vad enlighet som förutsätts i principbeslutet i ett polisdistrikt kan finnas enheter med regional behörighet är ett förhållande av sådan principiell betydelse att det också bör anges särskilt. I lagen bör vidare slås fast att det för ledningen av polismyndigheten finns en polisstyrelse, hur denna är sammansatt och hur ledamöterna väljs.

Beredningen har ålagts att samråda med kommunaldemokra-

tiska kommittén i frågan om det i Stockholms

polisdistrikt finns behov av att komplettera polisstyrelsen med lokala nämnder, som skulle kunna samverka med polisledningen i de olika vaktdistriken, samt att i så fall pröva de principiella och praktiska aspekterna av en sådan ordning. Klart är att ett system med lokala nämnder

på

polisväsendets område knappast är tänkbart innan ställning har tagits till om kommunallagen (1977:179) bör med-

ge att det på det kommunala området skall kunna finnas

lokala nämnder med förvaltande eller verkställande uppgifter. Enligt vad beredningen har inhämtat från kommunaldemokratiska kommittên skall kommittén, innan ställ-

ning tas i den aktuella frågan, utvärdera den försöks-

verksamhet som numera bedrivs med stöd av den provisoriska lagen (1979:408, omtryckt 1979:1167) om vissa lokala organ i kommunerna. Enligt bör

beredningens mening

därför även frågan om lokala nämnder pa polisväsendets område ställas på framtiden.

Ytterligare ett förhållande av grundläggande betydelse för polisorganisationen synes böra komma till i uttryck polislagen, nämligen att polispersonalen i princip är tjänstemän i den lokala organisationen. Detta även gäller om de står till annat såsom polisorgans förfogande, fallet är exempelvis beträffande rikskriminalen. Vissa undantag finns dock från denna princip: flertalet länspolischefer avses även i fortsättningen vara tjänstemän vid länsstyrelserna och viss polispersonal är anställd

hos rikspolisstyrelsen, bl.a inom dess säkerhetsavdel-

ning. I lagen bör lämpligen anges att polismännen är tjänstemän hos polismyndigheterna i den mån annat inte föreskrivs av regeringen.

I fråga om den regionala polisorganisationen bör i

lagen anges att länsstyrelsen är länets högsta polisorgan och att den i denna egenskap ansvarar för polisverksamheten i länet. Denna allmänna av beskrivning länsstyrelsens roll i den nya organisationen bör givetvis preciseras, varvid en naturlig blir att de

utgångspunkt uttryck för

länsstyrelsens ställning inom polisväsendet som kan sägas innebära en begränsning i de lokala myndigheternas självständighet anges särskilt.

Med denna anser

utgångspunkt beredningen att följande

ledningsfunktioner för länsstyrelsen bör anges i lagen:

70 Poiisens organisation

tiiisynsfunktionen, - att avdeia personal för regionai befogenheten poiisverksamhet, - att meddeia-direktiv för den regionaia befogenheten poiisverksamheten och, vid behov, för annan poiisverksamhet inom iänet, - att besiuta om inom befogenheten poiisförstärkning p iänet samt att begära sådan förstärkning från annat 1än,; - att ta över iedningen av poiispersonaien i befogenheten iänet när särskiida förhåiianden föranieder det e11er

kravet på en enhetiig iedning annars är särskiit fram-

trädande.

Eniigt riksdagens principbesiut skal] befattningen som iänspoiischef i Stockhoims och Göteborgs och Bohus iän förenas med chefskapet för poiisdistriktet i residensorten, och beredningen har som nyss redovisats förutsatt en motsvarande ordning för Jämtiands iän. Detta biir visseriigen en nyhet i organisationen av principie11 betydeise, men beredningen anser att den regiering som här biir erforderiig inte iämpiigen bör tas in i poiis- 1agen utan i Iänsstyreiseinstruktionen. Beredningen vi11 understryka att, även om det a11tså eniigt vaniiga

principer formeiit bör faiia på regeringen att författ-

ningsmässigt peka ut de 1än där den nya regionaia organisationen ska11 gäiia, det sjä1vfa11et inte är möjiigt för regeringen att utan principbesiut från

riksdagens sida frångå denna i de län där den införts

e11er utvidga den ti11 att avse andra 1än.

I poiisiagen bör beträffande rikspoiisstyrelsen före-

skrivas att styreisen är central förvaitningsmyndighet W

“ för poiisväsendet. Att rikspoiisstyreisens uppgifter är

av inspekterande, rådgivande och samordnande karaktär

och att styreisen a11tså i princip inte har operativa befogenheter är av så grundiäggande betydeise att det bör komma tiii uttryck i iagen. Lämpiigen bör där anges att styreisen får ieda poiisverksamhet och meddeia föreskrifter om sådan verksamhet endast i de särskiida hänseenden som regeringen bestämmer, såsom exempeivis beträffande den särskiida poiisverksamhet som syftar ti11 att hindra och uppdaga brott mot rikets säkerhet.

Tiii vissa särskiida frågor återkommer beredningen i

speciaimotiveringen.

7 POLISENS BEFOGENHETER

7.1 Kort översikt av gällande rätt

Bestämmelser som närmare reglerar de tvångsmedel som står

polisen till buds för den primära uppgiften att upprätthålla allmän ordning och säkerhet finns i olika lagar och författningar. Vidare anses vissa allmänna principer gäl-

la i fråga om all utövning av polisiär tvångsmakt. Dessa principer återspeglas också delvis i de bestämmelser som finns på området. Man brukar tala om de s.k. behovs- och

proportionalitetsprinciperna.

Behovsprincipen innebär att ett polisingripande får ske bara när det är nödvändigt för att avvärja den fara eller störning som föreligger i det aktuella fallet. Enligt skall arten och varaktigheten

proportionalitetsprincipen

av ingripandet sta i rimlig proportion till det mål som

man avser att uppnå. Principerna har kommit till uttryck

bl.a. i 16 § polisinstruktionen. Det föreskrivs där att

en polisman inte får använda strängare medel än förhåll-

andena kräver för att verkställa en tjänsteåtgärd utan i

första hand bör söka vinna rättelse genom upplysningar och anmaningar. För en närmare redovisning av vad behovsoch proportionalitetsprinciperna anses innebära hänvisas till SDU 1979:6 s. 294-295.

Polisens befogenheter i den brottsutredande verksamheten är som förut har nämnts reglerade i 23-28 kap. RB. Kapitlen innehåller regler om s.k. personella och reella

tvångsmedel. De personella tvångsmedel som kommer i fråga

för polisens del är gripande, medtagande resp. hämtning till förhör samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning.

Förutsättningarna för dessa tvångsmedel är noggrant pre-

ciserade i rättegångsbalken. Detsamma gäller de reella tvångsmedlen, som kan bestå bl.a. i beslag, husrannsakan

och avspärrning av brottsplats.

När det gäller befogenheterna inom den brottsförebyggande verksamheten samt övervaknings- och serviceverksamheten är polisen som förut har angetts hänvisad till stöd i en rad olika författningar eller i vissa fall till sedvanerättsliga principer som har ett mera indirekt författningsstöd.

Av grundläggande betydelse för polisens ingreppsrätt är dessutom de allmänna bestämmelserna i 2 § polisinstruktionen. Där anges att polisen skall hindra att den all-

männa ordningen och säkerheten störs genom brott eller på annat sätt samt vidta de åtgärder som behövs när den allmänna ordningen och säkerheten har kränkts på annat sätt

än genom brott.

Dessa bestämmelser innefattar inte bara en beskrivning av polisens uppgifter utan innebär också att polisen är skyldig att se till att allmän ordning och säkerhet upp-

Polisens befogenheter

rätthålls. Bestämmelserna får därmed även anses inrymma ett bemyndigande för polisen att vidta vissa sådana åtgärder som behövs för att tillgodose det intresse som har nämnts nyss. Som beredningen förut har framhållit (avsnitt 4) torde de aktuella bestämmelserna i viss ut-

sträckning övergångsvis kunna åberopas till stöd för

ingripanden som annars skulle kräva lagstöd enligt regeringsformen. I 2 § polisinstruktionen anges

emellertid inte närmare vilka åtgärder som polisen får

vidta. I den nuvarande polisutbildningen understryks också att bestämmelsen måste tolkas med försiktighet och endast undantagsvis får tas till intäkt för mera konkreta

ingreppsbefogenheter, eftersom dessa bör framgå av

uttryckliga författningsbestämmelser.

Rättsligt sett har en begränsning av den ingreppsrätt som

kan grundas på 2 § polisinstruktionen ansetts följa redan

av den konstitutionella karaktären hos bestämmelsen. Den har beslutats av Kungl. Maj:t ensam med stöd av den normgivningsbefogenhet som enligt 1809 års regeringsform var förknippad med Konungens styrande makt. Enligt konstitu-

tionell praxis ansågs Kungl. Majzt inte äga föreskriva mera djupgående ingrepp i medborgarnas frihet. Sådana in-

krävde samfälld lagstiftning (jfr Sjöholm, a. a. s.

grepp 88 .

En annan utgångspunkt vid tolkningen har ansetts vara att polisens på 2 § polisinstruktionen grundade ingreppsrätt

upphör att gälla eller inskränks när en särskild bestämmelse berör ett som formellt omfattas av 2 skyddsintresse § polisinstruktionen. Detta har ansetts följa av allmänna principer för lagtolkning (jfr JO 1975/76 s. 81 och JuU 1975/76:37 s. 37-38).

Till de författningar som direkt reglerar polisens befo-

genheter med sikte på övervakningsverksamheten hör lagen

(1973:558) om tillfälligt omhänderta ande (LTO). Till

LTO, som tillkom på förslag av 1973 rs brottskommission,

har överförts de bestämmelser om tillfälliga omhändertaganden som tidigare fanns i polisinstruktionen. De upp-

gifter som har lagts på polisen enligt lagen (1976:511)

om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) kan sägas innebära både övervakande och hjälpande polisverksamhet. Beredningen återkommer till dessa författningar.

Som exempel på andra befogenheter som närmast är att hän-

föra till polisens övervakande verksamhet kan nämnas reglerna i 19 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) och 10 § lagen (1956:618) om allmänna sammankomster. Dessa bestämmelser ger polismyndighet befogenhet att i vissa särskilda fall upplösa en offentlig tillställning eller

en allmän sammankomst. Denna befogenhet kan överlåtas på

polisbefäl eller i undantagsfall annan polisman som har beordrats att närvara vid tillställningen eller sammankomsten. Ett exempel från ett mera speciellt område er-

bjuder lagen (1970:926) om särskild kontroll på flyg-

plats. Stöd finns där för vissa kontroll- och

Polisens befogenheter

visitationsåtgärder i syfte att förekomma brott som utgör

allvarlig fara för flygsäkerheten.

Vad angår trafikövervakningen finns i

fordonskungörelsen (1972:595) särskilda bestämmelser om befogenhet för polisman att utföra flygande inspektion och meddela kör-

förbud samt att vidta vissa andra åtgärder. Lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov ger möjlighet att

företa sådana prov i vissa situationer, bl.a. vid trafikkontroll som har beordrats i förväg. Enligt körkortslagen (1977:477) kan polismyndighet vid svårare trafikbrott besluta att ta hand om körkort.

När det gäller polisens serviceverksamhet bör nämnas reglerna i lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och utlänningslagen (1980:376), lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen (1981:1243) om vård av missbrukare i vissa fall. Dessa lagar ger polisstyrelse bl.a. att befogenhet besluta om omhändertagande i vissa särskilt an ivna situationer. Omhändertagandet sker därvid inte pa grund av brott utan som en förberedelse för ett utomstraffrättsligt ingripande från samhällets sida. I de fall då polisstyrelsen sålunda enligt särskild föreskrift har befog-

enhet att besluta att ta hand om någon, får enligt 1 S

LTO den enskilde polismannen verkställa omhändertagandet

i avvaktan på beslut av polisstyrelsen. Som villkor för sådan åtgärd gäller att dels bedöms föförutsättningar religga för omhändertagande, dels dröjsmål med åtgärden

skulle innebära fara för den eller annans omhändertagnes liv eller hälsa eller fara i annat hänseende.

Såväl de lagar som har nämnts nu som andra författ-

många ningar, t.ex. brottsbalken, rättegångsbalken, civilför-

svarslagen (1960:74) och smittskyddslagen (1968:231), innehåller också bestämmelser om att polisen skall lämna handräckning åt myndigheter bl.a. med att hämta personer för olika ändamål. Ofta torde det härvid vara underförstått att polisen får bereda sig tillträde till lokal där

den sökte uppehåller sig. Flera beförvaltningsrättsliga

stämmelser innehåller föreskrifter om att polisen har rätt till tillträde till olika lokaler för kontroll.

Exempel på andra former av handräckning utgör polisens

skyldighet att biträda vid exekutiv åtgärd enligt

utsökningsförordningen (1981:981), att omhänderta djur

enligt lagen (1944:219) om djurskydd och att i vissa fall

biträda med åtgärder enligt lagen (1965:719) om säkerhet på fartyg för att hindra att fartyg avgår.

Det allmänna lagstödet för polisens befogenhet att i vis-

sa fall använda våld finns i 24 kap. 2 § BrB.

I samband med att beredningen i det följande går igenom de olika frågor som enligt beredningens mening bör

regleras i en polislag kommer en närmare redogörelse för gällande rätt att lämnas.

74 Polisens befogenheter

7.2 Nordisk rätt

Av de nordiska länderna är det f.n. bara ett, nämligen Finland, som har en mera systematisk reglering av

polisens Regleringen återfinns i den finska

befogenheter.

polislagen fran år 1966. I den finns ett kapitel (2 kap.), som behandlar polisens befogenheter. Lagen är

tillämplig både på polisens handlande inom det

straffprocessuella fältet och beträffande övrig polisverksamhet.

Som en allmän princip slås först fast att polisen inte får ingripa i medborgarnas rättigheter i större

utsträckning än som behövs för att upprätthålla allmän

ordning och säkerhet eller för att fullgöra I första hand skall polisen därvid

tjänsteuppdrag.

använda rad, uppmaningar och befallningar (12 §).

I de följande paragraferna ges sedan närmare regler för

olika situationer, varav här skall nämnas några av de

viktigaste. Envar är t.ex. skyldig att tala om för polisen vem han är. Den som vägrar detta eller som lämnar sådan uppgift om sin identitet som kan antas vara falsk

får gripas för förhör (13 §). Av 15 § framgår att, om förhör av någon är nödvändigt för att en uppgift som hör

till polisens verksamhetsområde skall kunna fullgöras,

den som skall höras är skyldig att inställa sig på

kallelse. Hörsammar han inte kallelsen utan att uppge godtagbart skäl, kan han hämtas.

En särskild paragraf, 16 §, reglerar polisens befogenhet att stanna motorfordon och andra trafikmedel. När det

krävs för att upprätthålla allmän ordning och säkerhet 1 eller förhållandena annars påkallar det, har polisen

vidare rätt att spärra av visst område och lämna endast vissa personer och fordon tillträde (17 §).

Bestämmelserna i 18-20 §§ ger polisen rätt att ingripa mot personer som stör den allmänna ordningen på olika

sätt. I 18 § regleras polisens befogenhet att skingra en p folksamling, som orsakar oordning eller hinder i ;

trafiken, och att för förhör gripa den som inte åtlyder l

polisens uppmaning att avlägsna sig från platsen. Enligt 19 § äger en polisman rätt att från platsen avlägsna eller gripa och tillfälligt hålla i förvar den som äventyrar allmän ordning eller säkerhet genom att föra

oljud eller på annat sätt. Polisen har också rätt att gripa och tillfälligt hålla i förvar den, av vars

hotelser eller övriga uppträdande den slutsatsen kan dragas, att denne sannolikt kommer att göra sig skyldig till brott. Vidare har en polisman befogenhet att, vid behov med maktmedel, avlägsna den som uppträder berusad

på allmän plats, vid allmän sammankomst eller annan

offentlig tillställning. Om det behövs, får den berusade gripas och tas i förvar för tillnyktring. Mot den som är berusad t.ex. i en privatbostad kan polisen också ingripa

Polisens befogenheter

i vissa situationer (20 §). Även i andra fall har polisen befogenhet att under vissa förutsättningar avlägsna enskilda från bostäder och andra privata områden (21 §).

Av 19 § framgår slutligen också att polisen får ta omhand

en person även för att skydda denne för en omedelbar fara för hans eget liv eller hälsa.

I Norge finns bestämmelser om polisens befogenheter i den bröttsutredande verksamheten i straffeprosessloven. Sålunda finns t.ex. regler om husrannsakan m.m. i lagens 18 kapitel och om frihetsberövande av misstänkta personer

(Paagripelse og Faengsling) i 19 kap.

Norge har också en polislag, politiloven från år 1936. Den behandlar i huvudsak endast

organisationsfrågor.

Undantaget utgörs av lagens inledande paragraf, som lyder:

Staten sorger for det politi som trenges for å opprettholde den offentlige orden, forfolge lovbrudd og utfore de andre oppgaver, som etter lov eller

sedvane påhviler politiet.

Paragrafen, som alltså primärt reglerar polisens uppgifter, anses också kunna utgöra rättsligt stöd för vissa ingrepp gentemot medborgarna som har stöd i vedertagen sedvana. Man talar om att polisen i paragrafen har givits en generalfullmakt. Hur polisen skall handla inom ramen för denna generalfullmakt bestäms dock i betydande utsträckning av regler i olika specialförfattningar och i

polisinstruktionen samt av etiska regler om god poli-

tiskikk.

Här kan särskilt nämnas att det i straffeprosessloven genom en ändring år 1971 har införts en ny paragraf, § 250 a, som reglerar olika fall då en polisman är befogad att föra med sig en person till polisstationen. Detta gäller

- den som allmän stör allmän eller

på plats ordning

trafiken, - den som inte en från att lyder uppmaning polisen avlägsna sig från offentlig plats, när omständigheterna ger skälig grund befara att den allmänna ordningen eller trafiken skall störas, - den som att ålder och adress när vägrar uppge namn, polisen begär uppgift om det eller som ger upplysningar härom, vars riktighet skäligen kan betvivlas, - den som anträffas eller vid en där ett brott

på plats antas ha begåtts omedelbart före.

Ingen får enligt dessa bestämmelser berövas friheten längre än nödvändigt, och frihetsberövandet får aldrig vara längre än fyra timmar.

Befogenhet för polisen att ta hand om akut berusade

personer följer av losgjengerloven (20 S).

76 Poiisens befogenheter

Nyiigen har en utredning, po1itiro11eutva1get, rekom-

menderat att frågan om att införa en materie11 po1is-

iag, dvs. en 1ag som regierar poiisens befogenheter och sätter kiarare gränser för dess kompetens, närmare övervägs (NOU 1981:35 s. 84).

I Danmark regieras poiisens befogenheter i den brottsutF5dande verksamheten av retspiejeioven. Här finns a11tså bestämmeiser om frihetsberövanden, husrannsakan, undersökning av person etc.

I retspiejeioven finns också ett kapitei, som aiimänt hand1ar om poiisen (11 kap.), främst om dess organisation. Kapitiets iniedande paragraf (§ 108) iyder:

Poiitiets er at oprethoide sikkerhed, fred og

opgave

orden, at pase overho1de1sen af 1ove og vedtaegter samt at foretage det fornodne ti] forhindring af forbrydeiser og ti] efterforskning og forfoigning af sådanne.

Stk 2. Med justitsministerens samtykke kan der

pålaegges poiitiet andre opgaver.

De befogenheter poiisen har utanför straffprocessen, när den fuiigör de uppgifter som föijer av den citerade paragrafen e11er av tradition, vi1ar i stor utsträckning

på sedvanerättsiig grund. Det antas a11mänt att po1isen kan använda omdeibart tvång, när den ingriper mot gärningar e11er underiåteiser, som innebär en viss grad

av fara för den a11männa ordningen och säkerheten, e11er g när särskiida skä1 annars kräver det i samband med att verkstäiier oiika för

poiisen tjänsteåtgärder. Avgörande 1

om vå1d får användas anses - med i straffe- 1

utgångspunkt

iovens bestämmeise om nödvärn (S 13) - vara om det vid en konkret bedömning av den föreliggande situationen kan

anses nödvändigt och att a11tså bruk av andra tvångsmedei

inte kan antas 1eda ti11 det önskade resuitatet. En annan förutsättning är att det intresse som ska11 skyddas har en sådan vikt att det över huvud taget framstår som rimiigt att använda våld för att skydda det.

Om sky1dighet att uppge sitt namn för poiisen finns en uttryckiig bestämmeise i retspiejeioven (S 750).

7.3 Vissa pågående utredningar

vi11 här nämna två utredningar som behandiar

Beredningen

ämnesomraden av viss betydeise för de frågor som

behand1as i det föijande.

Polisens 77 befogenheter

LTO/LOB-utredningen (Ju 1978:03) har som uppgift att göra

en utvardering av LTO och LOB. I den mån

utvärderingen ger vid handen att det vid den praktiska tillämpningen har uppkommit problem som kan avhjälpas

lagstiftnings-

vägen, bör utredningen enligt sina direktiv också de ange olika möjligheter som finns att ändra den aktuella lagstiftningen i angivet syfte.

Tvångsmedelskommittên (Ju 1978:06) har som huvuduppgift

att gora en oversyn av vid

tvångsmedelsregleringen

förundersökningen i brottmål. Bland de frågor som

kommittén särskilt skall uppmärksamma förtjänar här nämnas problem rörande s.k. dvs. överskottsinformation,

det spörsmål som uppkommer om den som

myndighet genomför

ett tvångsmedel kommer i kontakt med om att den

uppgifter misstänkte eller annan har gjort sig till eller skyldig

planerar brott som inte har något samband med det för-

hållande som har föranlett ingripandet. En framtida reglering av denna problematik torde få även i betydelse

fråga om de tvångsbefogenheter som beredningen behandlar. Kommittén har lagt fram delbetänkandet (Ds Ju 1981:22)

Hemlig avlyssning m.m., som dock inte har lett till lagstiftning.

Beredningen gör i det följande inga egna överväganden

rörande frågor som behandlas av de båda nämnda utred-

ningarna.

7.4 Allmänna

utgångspunkter för en ny reglering

7.4.1 Polisutredningen

Polisutredningen konstaterar att, om man i huvudsak transformerar den nuvarande generalklausulen i 2 § polisinstruktionen till lag, så bortfaller den viktiga inskränkning av dess räckvidd som nu anses följa av att instruktionen inte har lags valör. Det är därför nödvändigt

att en annan hållpunkt för tolkningen anvisas.

Det är då enligt utredningen naturligt att från de

utgå

grundläggande fri- och rättigheter som tillkommer medborgarna enligt 2 kap. RF. Utredningen har den uppfattningen att en efter regeringsformens ikraftträdande tillkommen lagbestämmelse, som för ett allmänt angivet syfte

medger en myndighet att vidta de åtgärder som behövs

e.d., inte kan få uppfattas som ett självständigt stöd för ingrepp i medborgarnas grundlagsskyddade fri- och

rättighetssfär. Motsatt ståndpunkt skulle nämligen i

realiteten innebära att lagstiftaren överlämnade åt myndigheterna att dra gränsen kring rättighetsskyddet.

Det är också enligt utredningen tydligt att syftet med

kravet på lagstöd för intrång i rättigheterna sätter en

gräns för vilka rättighetsinskränkande befogenheter som kan få härledas ur ett lagbud. För det första av följer legalitetsprincipen att regler om

rättighetsbegränsningar

78 Po1isens befogenheter

ska11 vara så klara och tyd1iga att rena missbruk motver-

kas och risken för att praxis kommer på avvägar före-

byggs. För det andra bör en föres1agen rättighetsbegränsning Iigga i så pass öppen dag, att riksdagsiedamöter,

massmedia och aiimänhet utan a11tför stor svårighet kan i

den under I annat i

uppmärksamma 1agstiftningspr0ceduren.

fa11 saknas incitament ti11 den diskussion inom och utom | har setts som ett huvudmotiv \ riksdagen som i grundiagen i för kravet godkännande av rät-

på fo1krepresentationens tighetsinskränkningar och därmed för kravet på just iag-

form.

Av de skäl som har anförts nu är det en utgångspunkt för utredningen att en ny genera1k1ausu1 beträffande po1isens inte bör få åberopas som sjä1vständigt stöd för

uppgifter ett från sida i de grundiäggande friingrepp po1isens och rättigheter som tiiikommer medborgarna en1igt rege- Befogenheten att göra ingrepp av sådant s1ag ringsformen. måste kunna häriedas ur en särski1d föreskrift. Utred-

har a11tså utformat sina principförsiag med den

ningen

utgångspunkten.

är också - vad den

En utgångspunkt för utredningen eniigt

i annat - att de bestämmeiser i rätteanför sammanhang som särskiida befogenheter inte

gångsba1ken ger polisen

bör fiyttas över ti11 en ny po1is1ag. Gripande, medtag-

ande ti11 förhör och 1iknande tvångsmedei under brottsut-

bör a11tså eniigt utredningen fortfarande reg1eredning

ras i rättegångsbalken.

7.4.2 Remissyttrandena

Det stora fiertaiet remissinstanser ansiuter sig ti11 ut- 1 e11er lämnar det utan erinran i vad det redningsförs1aget

innebär att en ny genera1k1ausu1 beträffande po1isens inte bör få åberopas som sjäivständigt stöd för

uppgifter i de medborger1iga fri- och rättigheterna. begränsningar

En dei remissinstanser är dock kritiska gentemot utred- SACO/SR vits-

ningens ståndpunkt. Centraiorganisationen

ordar att av po11sens ingreppsratt t111 stor regieringen de] är ingripanden har fått

ofuiiständig. Många poiisiära

oskrivna rättskäiior, såsom praxis i form av

grundas på

sedvana, J0:s utta1anden och främst generaivedertagen k1ausu1en i Avsaknaden av 2 § poiisinstruktionen. regieav de för poiisen

ring viktigaste ingreppsbefogenheterna

är organisationen oti11fredsstä11ande från aiimän en1igt Den enski1de medborgaren känner rättssäkerhetssynpunkt. inte ti11 vi1ka ingripanden han är skyidig att poiisiära underkasta sig. Detta kan vara ägnat att motverka ett förtroendefuiit förhå11ande me11an aiimänhet och po1is. Som anmärkt råder det också stor osäkerhet utredningen

hos om hur Iångt befogenheterna sträcker sig när

po1isen de enbart 2 § Sedan den

grundas på poiisinstruktionen.

trätt i kraft, har det blivit än mer nya regeringsformen

tveksamt huruvida på genera1k1ausu1en sedvanerätts1igt

? Polisens 79

befogenheter

grundade ingripanden kan anses vara riktiga.

Organisationen redovisar emellertid viss tveksamhet inför

utredningens uppfattning att en beträffan-

generalklausul

de polisens uppgifter inte bör fa åberopas i

polislagen

som ett självständigt stöd för från sida

ingrepp polisens i de grundläggande fri- och som tillkommer rättigheter medborgarna enligt regeringsformen. Skulle utredningen vinna stöd i denna uppfattning kommer det att bli mycket svårt för lagstiftaren att förutse alla

ingreppsbefogen-

heter som polisen behöver för att sina

genomföra mång-

skiftande och föränderliga uppgifter för den allmänna ordningens och säkerhetens

upprätthållande.

Även polisstyrelsen i Vilhelmina polisdistrikt ställer sig tveksam 1 detta hanseende. Risk foreligger enligt polisstyrelsen att en ny reglering inte kommer att täcka alla situationer då polismannen för att lösa en tjänste-

åtgärd behöver ha rätt att ingripa med Polisen har tvång.

vid utövandet av sina befogenheter enligt generalklausulen visat stor återhållsamhet.

Någon anledning till

antagande att så inte skulle ske fortsättningsvis föreligger inte. Givetvis vore det en fördel även för polisen om rätten till i

tvångsanvändning varje situation fanns

reglerad i lag. I ett så och komplicerat föränderligt samhälle som det vi lever i synes det dock vara i det närmaste omöjligt att åstadkomma en sådan reglering. Liknande uttalanden görs av bl.a. i polisstyrelserna

Arvidsjaurs, Haparandas, Storumans, Tierps, TroITFättans

och

Umeä_gglisdistrikt.

Polisutredningens ståndpunkt att de bestämmelser i rättegångsbalken som ger polisen särskilda befogenheter även i

fortsättningen bör höra hemma i balken har godtagits av alla remissinstanser som har in

gått på frågan. Till dem

som särskilt understryker den aktuella vikt synpunktens

hör RÅ, överåklagaren i Göteborgs åklagardistrikt

samt länsstyrelserna i och Skaraborgs, Uppsala Alvsborgs län.

7.4.3 Beredningen

Beredningen ansluter sig liksom det stora flertalet re-

missinstanser till polisutredningens ståndpunkt att en

generalklausul i en ny polislag inte kan få som

åberopas

en självständig grund för som medingripanden begränsar borgarnas fri- och rättigheter I enligt regeringsformen. andra hänseenden bör en allmän bestämmelse om polisens

uppgifter även i fortsättningen kunna tjäna som allmän

rättsgrund inte bara för polisens skyldigheter utan också för dess befogenheter: det gäller exempelvis polisens rätt att meddela tillsägelser och som erinringar eller, man ibland brukar säga, dess befallningsrätt. Men det

på

område där medborgarna skyddas av bestämmelserna om

grundläggande fri- och rättigheter skulle det som polisutredningen har konstaterat inte stå i överensstämmelse

80 Polisens befogenheter

med regeringsformen att överlåta åt polisen själv och ytterst den enskilde polismannen att bestämma gränserna för rättighetsskyddet. Det måste vara en uppgift för statsmakterna att fastställa dessa genom lagstiftning.

Det anförda innebär att de inledande paragrafer i den nya

polislagen som beredningen i det föregående har förordat inte i sig avses grunda någon befogenhet som innebär att

en grundläggande fri- eller rättighet inskränks. Detta bör lämpligen markeras särskilt i den nya lagen (se avsnitt 7.5.4).

En följd av den angivna blir att stöd i

utgångspunkten

måste tillskapas för sadana ingrepp i de medborgerlag liga rättigheterna som man anser bör utgöra tjänsteplikter för även i fortsättningen men som i dag inte polisen

kan grundas på någon annan författningsbestämmelse än 2 §

polisinstruktionen med den giltighet som författningsrum-

met f.n. har enligt övergångsbestämmelserna till rege- Att å andra sidan en långt driven detaljreg-

ringsformen. detta område varken är önskvärd eller ens möj-

lering på

lig ligger i sakens natur. För att polisens möjligheter att fullgöra sitt arbete i överenstämmelse med svenska rättstraditioner skall garanteras även i situationer som

inte är möjliga att förutse är det ofrånkomligt att

bestämmelser i detta ämne till en del måste vara allmänt hållna och i rätt betydande utsträckning lämna utrymme för avvägningar hänförliga till föreliggande situationer.

Med denna utgångspunkt synes de farhågor som från några

håll har uttalats vid remissbehandlingen i anslutning

till polisutredningens allmänna utgångspunkter vara

överdrivna.

Beredningen ansluter sig till uppfattningen att de bestämmelser om vissa befogenheter för polisen som f.n. finns i inte bör flyttas över till en ny

rättegångsbalken

polislag.

I det följande kommer beredningen att närmare gå in på de

olika som gör sig gällande vid ut-

lagstiftningsproblem

formningen av en ny polislag till den del denna berör polisens befogenheter. Beredningen följer därvid den som har använts i polisutredningens bedisposition tänkande (avsnitt 7.14) och behandlar sålunda i skilda

avsnitt behovs- och proportionalitetsprincipen samt be-

fogenheten att bruka våld, att utföra kroppsvisitation och husrannsakan m.m. och att göra frihetsberövanden lik-

som vissa tvångsåtgärder med syfte att förebygga allvar-

lig brottslighet. Avslutningsvis tar beredningen upp

vissa frågor rörande polisens spaningsmetoder.

7.5 Behovs- och proportionalitetsprinciperna

7.5.1 Gällande rätt

Som redan nämnts innebär att polisin-

behovsprincipgn

Poiisens befogenheter

gripande får ske endast då det är nödvändigt för den föreiiggande farans e11er störningens avvärjande e11er undanröjande. Proportionalitetsprincipen tar sikte

på det intrång som ett po1isingr1pande kan medföra på ett

motstående intresse och innebär att den skada och de oiägenheter i övrigt som föijer av ingreppet inte får stå i missförhåiiande tili dess syfte.

För en närmare redogöreise för de båda principernas innebörd hänvisas ti11 framstäliningen i SOU 1979:6 (s. 294-295), ti11 vi1ken beredningen ansiuter sigl.

Behovsprincipen återspegias i åtski11iga författningsfö-

reskrifter som berör poiisens verksamhet. Som exempei kan nämnas 4 § LTO, 2 § LOB och 1 § 1agen (1976:371) om behandiingen av häktade och anhå11na m.f1. I 16 S första stycket poiisinstruktionen har principen genere11t s1agits fast för poiisverksamheten. Där föreskrivs nämiigen

att en polisman för att verkstäiia en tjänsteåtgärd inte

får använda strängare mede1 än förhåiiandena kräver och att han i första hand bör söka vinna rätteise genom uppiysningar och anmaningar.

Denna föreskrift i po1isinstruktionen är åtminstone ti11 en de] ett uttryck också för proportionaiitetsprincipen. Ett ännu k1arare uttryck för samma princip finns i 24 kap. 2 § BrB. I första stycket första meningen av denna paragraf föreskrivs att en poiisman, som ska11 verkstä11a

en tjänsteåtgärd och som möts e11er angrips av våid får bruka det vå1d för åtgärdens genomförande som med hänsyn

ti11 omständigheterna kan anses försvariigt. Andra exem-

pei på författningsföreskrifter som återspeg1ar propor-

tiona1itetsprincipen kan hämtas från de kungöreiser som

regierar po1isens befogenhet att i tjänsten använda

skjutvapen och spikmatta (SFS 1967:419 och 1969:84).

7.5.2 Poiisutredningen

Utredningen framhå11er iniedningsvis att de båda aktue11a principerna även i fortsättningen bör vara grund1äggande för a11 poiisverksamhet och att de i eniighet härmed bör s1ås fast i den nya polisiagen.

Utredningen erinrar om att 16 § poiisinstruktionen, som

går ti11baka på äidre förebiider, beskriver principerna

negativt: po1isen förbjuds att använda strängare medei än förhå11andena kräver. Med hänsyn ti11 det ansvar för a11-

mänhetens skydd som har Iagts på po1isen ter det sig na-

turiigt att i en modern poiisiag utforma en bestämmeise i ämnet positivt, t.ex. så att poiisen, för att verkstäi-

1a en tjänsteåtgärd, får använda de medei som är försvariiga med hänsyn ti11 åtgärdens syfte och övriga omstän-

1 Se även Sjöhoim a.a. s. 89-98.

82 Poiisens befogenheter

digheter. Från psykoiogisk synpunkt sku11e en sådan utformning eniigt utredningen ha sitt värde som ett uttryck

för iagstiftarens förtroende för po1isen, något som inte är oväsentiigt med hänsyn tiii dagens många gånger svåra

arbetssituation för poiisen. Samtidigt sku11e bestämmeisen markera att aiimänheten kan räkna med det stöd från samhäiiets sida som det innebär att poiisen handiar ak-

tivt när det påkailas av omständigheterna. Dessutom skui-

1e proportionaiitetsprincipen komma ti11 tydiigare uttryck än vad som nu är förhåiiandet.

7.5.3 Remissyttrandena

Samtiiga remissinstanser tilistyrker eller lämnar utan erinran försiaget att behovs- och proportionaiitetsprinciperna bör komma ti11 uttryck i den nya iagen.

Även utredningens försiag att principerna i den nya Tagen ska11 uttryckas positivt har iämnats utan erinran av praktiskt taget a11a remissinstanser. I tiiistyrkande riktning utta1ar sig b1.a. 1änsstyre1sen i Uppsaia 1än, . po1isstyre1serna i Stockhoims, Tierps och Uppsaia

poiisdistrikt samt4§venska po1isforbundet._F3TT§§tyre1sen

T§5rlang§_HTstrikt uppTyser att man biand fjanstemannen

i H1§tr1ktêt_åF_f5F en positiv skrivning, medan man biand de förtroendevaida befarar att en ändring från en nega-

tiv tiii en positiv skrivning kan uppfattas på sådant

sätt att poiisen ges friare händer och att en sådan reaktion kan b1i en belastning för poiisen.

7.5.4 Beredningen

Beredningen instämmer i uppfattningen att behovs- och proportionaiitetsprinciperna bör iagfästas i den nya po- 1is1agen. Huruvida principerna beskrivs positivt e11er

negativt synes sakiigt sett inte ha någon avgörande bety-

deise; beredningen kan eme11ertid ansiuta sig ti11 de

skäi som av poiisutredningen har åberopats ti11 stöd för

ett positivt uttryckssätt och förordar en sådan iösning beträffande en grundiäggande bestämme1se i ämnet i den nya iagen.

Poiisutredningens försiag går ut på att en bestämmeise av

detta siag ska11 innehåiia att poiisen för att verkstäiia

en tjänsteåtgärd ska11 få använda de medel som är försvariiga med hänsyn ti11 åtgärdens syfte och övriga

omständigheter. Ti11 förekommande av missförstånd bör eniigt beredningens mening en föreskrift av denna inne-

börd komp1etteras på ett sätt som anger det i och för

sig sjä1vk1ara förhåiiandet att poiisen vid fuiigörandet av sina tjänsteuppgifter måste iaktta vad som föreskrivs i iagar och andra författningar. Vidare ser beredningen det som en fördei om det i den nya bestämmeisen även markeras den betydeise som i eniighet med vad som förut har konstaterats regeringsformens bestämmeiser om grundiäggande fri- och rättigheter har i sammanhanget.

Polisens befogenheter

Med dessa utgångspunkter kan bestämmelsen lämpligen utformas på det sättet att en polisman som har att verk-

ställa en tjänsteuppgift skall, med iakttagande av de grundläggande fri- och rättigheter som tillförsäkras medborgarna genom regeringsformen samt av vad som före-

skrivs i lag eller annan författnin , ingripa på ett sätt

åtgärdens

som är försvarligt med hänsyn till syfte och övriga omständigheter. Så avfattad kommer bestämmelsen, i förening med den inledande paragrafen i polislagen, att få innebörden av en allmän fullmakt åt polisen att vidta

de åtgärder som är försvarliga för att fullgöra sina uppgifter i den mån fråga inte är om någon begränsning av en grundläggande fri- eller rättighet eller om en åtgärd

som är särskilt reglerad i polislagen eller annan lagstiftning.

Formuleras bestämmelsen på det sätt som har förordats nu,

innebär detta också att man lagfäster proportionalitetsprincipen. Som förut har anmärkts kommer behovsprincipen f.n. till uttryck genom 16 § polisinstruktionen, där det bl.a. föreskrivs att en polisman inte får använda strängare medel än förhållandena kräver och att våld får till-

gripas bara när tjänsteuppgiften inte kan lösas på något

annat sätt. Tillgrips våld skall den lindrigaste form som kan leda till det avsedda resultatet användas, och våldet får inte brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt. Beredningen har svårt att se annat än att behovs-

principen, uttryckt på ett sådant sätt, inryms i proportionalitetsprincipen. En åtgärd kan aldrig vara försvar-

lig, om syftet med den kan nås med lindrigare medel, och inte heller kan användandet av våld vara försvarligt, om det används i större omfattning än som är oundgängligen nödvändigt.

Noga räknat skulle alltså behovsprincipen inte behöva något annat stöd i lag än genom den grundläggande bestämmelse som har föreslagits nyss. Som beredningen ser det kan det emellertid ändå finnas anledning att uttryckligen erinra om de grundsatser som f.n. finns uttryckta i 16 § polisinstruktionen. Dessa gör sig gällande inte bara när är om att använda våld - ett som bered-

fråga spörsmål

behandlar särskilt i nästa avsnitt - utan även beningen

träffande andra typer av tvångsåtgärder, exempelvis fri-

hetsberövanden. Beredningen förordar med beaktande härav att den nyss föreslagna bestämmelsen kompletteras av en

föreskrift där det uttryckligen sägs att, om tvång måste

användas, detta får ske endast i den form och i den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet

skall uppnås.

7.6 Befogenheten att bruka våld

7.6.1 Gällande rätt

I 2 kap. 5 § RF föreskrivs att varje medborgare är skyd-

dad mot kroppsstraff och tortyr samt mot medicinsk påver-

84 Polisens befogenheter

kan i syfte att framtvinga eller hindra yttranden. Dessa rättigheter är absoluta, dvs. de får inte begränsas. Enligt 6 S första meningen är varje medborgare vidare gen-

temot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp även i andra fall. Skyddet mot påtvingat kroppsligt

ingrepp får begränsas genom lag under de förutsättningar som i allmänhet för i de = gäller inskränkningar grundlagsskyddade % rättigheterna.

Med uttrycket kroppsligt ingrepp avses enligt förarbe-

tena till den aktuella bestämmelsen främst våld mot människokroppen. Dessutom inbegrips läkarunderökning, smärre ingrepp som vaccinering och blodprovstagning samt kroppsbesiktning (prop. 1975/762209 s. 147). Det har gjorts

gällande att begreppet kroppsligt ingrepp bör tolkas

mera inskränkt än vad förarbetena ger vid handen och från

språklig synpunkt inte ger täckning för annat våld mot

människokroppen än sådant som har formen av kirurgiska ingripanden och liknande. Beredningen anser sig emeller-

tid ha att utgå från den innebörd som har tillagts be-

greppet enligt de av riksdagen godtagna förarbetena (jfr SvJT 1981 s. 131 och 462 med hänvisningar).

Med den innebörd av regeringsformens skydd mot påtvingat

kroppsligt ingrepp som alltså enligt beredningens mening är den riktiga står det till en början klart att skyddet omfattar sådana handlingar vilka är straffbara som misshandel enligt brottsbalken, dvs. att tillfoga annan person kroppsskada, sjukdom eller smärta eller att försätta honom i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Förarbetena till regeringsformen ger närmast vid handen att

även varje annan våldsanvändning som riktas mot person är ett integritetsintrång enligt regeringsformen. Grundlag-

beredningen har också uttryckligen framhållit att reglerna om polismans användande av våld måste få form av lag (prop. 1973:90 s. 242).

Som personellt våld kan man beteckna varje omedelbar in-

verkan på person genom kroppsligt våld eller genom hjälpmedel. Den som rycker i, knuffar eller håller fast någon

annan utövar alltså våld. I sammanhanget förtjänar erinras om att grundlagen ger skydd bara mot sådant

kroppsligt ingrepp som är påtvunget. Som sådant torde

inte kunna anses att t.ex. en polisman lyfter upp och för

vård för bort en som på grund av sjukdom eller

person

påverkan är ur stand att ta hand om sig själv och som

förhåller sig passiv.

Det allmänna lagstödet för polisens befogenhet att använda våld finns i 24 kap. 2 § BrB. Om en polisman som

skall verkställa en tjänsteåtgärd möts eller angrips med våld eller hot om våld, får han enligt första stycket för att genomföra åtgärden bruka det våld som med hänsyn till

omständigheterna kan anses försvarligt. Samma befogenhettillkommer enligt detta stycke även viss personal tillhörande försvarsmakten, civilförsvaret och tullverkets

kustbevakning. Andra stycket behandlar våldsbefogenheten

Polisens befogenheter 85

i samband med laga frihetsberövande, rymning och vissa liknande situationer. Det gäller även för annan personal än polispersonal, t.ex. inom kriminalvården. Enligt det nya tredje stycket, som trädde i kraft den 1 januari 1981 (prop. 1979/80:122, JuU 44, rskr 391), har en polisman uttryckligen tillagts rätt att bruka försvarligt våld även när han möts av motstånd vid genomförandet av vissa

andra uppräknade tjänsteåtgärder. Denna rätt tillkommer

sålunda en polisman som möts av motstånd när han med laga

rätt skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst om-

råde eller utrymme eller när han skall verkställa kroppsvisitation, kroppsbesiktning, husrannsakan eller beslag eller annat sådant omhändertagande av egendom. Befogenheten enligt tredje stycket gäller även för vissa andra personalkategorier, t.ex. ordningsvakter. I aragrafens fjärde stycke slutligen föreskrivs att när nagon enligt

paragrafen har rätt att använda våld, envar som kommer

honom till hjälp har samma rätt.

De allmänna bestämmelserna om nödvärn i 24 kap. 1 § BrB och om nöd i 4 § samma kapitel är givetvis tillämpliga

också på polismän. I nödvärn handlar t.ex. den som försöker avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt på eller Rätt att handla 1

angrepp person egendoml-

nödvärn finns också i vissa andra situationer, som när det gäller att betvinga en person som hindrar att egendom

återtas på bar gärning eller att hindra annan att olovli-

gen tränga in i ett rum eller hus. Den som använder våld

i nödvärn går fri från ansvar, om inte handlingen med

hänsyn till angreppets beskaffenhet och det angripnas betydelse är uppenbart oförsvarlig. Fri från ansvar skall också den vara som för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak handlar i nöd. En förutsättning är vidare att gärningen med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt måste anses försvarlig.

De befogenheter att använda våld som anses tillkomma polisen är inte uttömmande reglerade i 24 kap. BrB. Vid brottsbalkens tillkomst hänvisades uttryckligen (prop. 1962:10 del B s. 331) till att stora delar av detta

rättsområde liksom tidigare måste regleras på sedvane-

rättslig väg. Som förut har framhållits godtar emellertid inte - i ens -

regeringsformen princip ej övergångsvis

sedvana som stöd för begränsning av de grundläggande frioch rättigheterna. .

1 I praxis (Svea hovrätts, avd. 12, dom den 8 maj 1980 DB 77) har antagits att en polisman, som förföljer en person som skall omhändertas och därvid blir angripen av denne, har rätt att använda våld i nödvärn oavsett om polismannen skulle ha kunnat undkomma angreppet genom att avbryta förföljandet.

86 Polisens befogenheter

I polisinstruktionen finns som förut har redovisats en

bestämmelse om våldsanvändning i 16 § andra stycket. En-

ligt denna får våld tillgripas endast när tjänsteuppgif-

ten inte kan lösas på annat sätt. Om våld tillgrips,

skall den lindrigaste form som kan leda till det avsedda resultatet användas. Våld får inte brukas längre än som är oundgängligen nödvändigt. å

Den nu återgivna bestämmelsen i polisinstruktionen torde enligt den förhärskande meningen knappast kunna åberopas

som direkt rättsgrund för att våld över huvud taget skall få anlitas för att lösa en viss uppgift. Bestämmelsen ger i första hand uttryck för behovsprincipen vid våldsanvändning. Indirekt ger den dock stöd för bruk av våld ge-

nom att den uppenbarligen utgår från att polisen i all-

mänhet är befogad att som sista utväg tillgripa våld för att genomföra sina tjänsteuppgifter.

I nuvarande läge torde emellertid generalklausulen i 2 §

polisinstruktionen få anses utgöra sjäva rättsgrunden för den befogenhet att i sista hand använda våld som otvivelaktigt anses tillkomma polisen vid sidan av vad som följer av reglerna i 24 kap. BrB.

vad som hittills har sagts har främst gällt våld mot person. Bestämmelserna i 24 kap. BrB tar emellertid sikte

även på våld mot egendom, något som inte sällan är ofrån-

komligt i polisens arbete. När man skall ta ställning till vad som är tillåtet enligt behovs- och proportionamåste man beakta att våld mot person litetsprinciperna, alltid är allvarligare än våld mot egendom. Det bör också anmärkas att skyddet för våld mot egendom inte har grund-

lagsfästs på samma sätt som när det gäller våld mot per-

son.

I vissa fall är det ofrånkomligt att polisen använder

särskilda hjälpmedel i situationer då personellt våld måste som en yttersta utväg. Till de mest in-

gripande tillgrigas av s dana hjälpmedel hör skjutvapen och tårgas.

För att säkerställa att dessa hjälpmedel används med utomordentlig restriktivitet har särskilda föreskrifter

meddelats, i fråga om skjutvapen av regeringen i kungör-

elsen (1969:84) om användande av skjutvapen i polistjäns-

ten och beträffande tårgas i föreskrifter av rikspolis-

(FAP 104:3). Föreskrifter finns också om andra

såyrelsen s dana hjälpmedel, t.ex. om användande av hund i polis-

tjänsten (FAP 214:1). Som exempel på föreskrifter som tar sikte närmast på våld mot egendom kan nämnas kungörelsen

(1967:419) med bestämmelser om användning av spikmatta i polistjänsten.

7.6.2 Polisutredningen

Som har framgått tidigare utgår polisutredningen från att

polisen efter tillkomsten av en ny polislag inte utan av en särskild föreskrift får begränsa de grundlägg- _ stöd

Polisens befogenheter 87

ande fri- och rättigheterna. Befogenheten att bruka våld

i andra fall än som avses i 24 kap. BrB kan då enligt utredningen inte som f.n. härledas ur en generalklausul.

Utredningen framhåller att det är uppenbart att polisen också i fortsättningen måste ha ett visst utrymme att

bruka fysiskt tvång mot person även vid sidan av vad som

följer av brottsbalkens regler. En lagreglering i detta hänseende är alltså nödvändig. Denna kan enligt utred-

ningen ske på olika sätt, antingen genom en komplette-

ring av 24 kap. 2 § BrB eller genom att en bestämmelse tas in i den nya polislagen.

Utredningen påpekar att en självklar förutsättning för

att våld skall få användas av en polisman måste vara att

det ingår som ett nödvändigt led i en tjänsteuppgift som det åligger honom att full öra. I annat fall bör givet-

vis våld alltid vara otillatet. Utredningen erinrar om att det av proportionalitetsprincipen följer att tjänsteuppgift av vad slag som helst inte kan få berättiga till

våldsanvändning ens i sista hand. Polisen bör t.ex. en-

ligt utredningen inte få använda våld för att genomföra

en delgivning. I princip måste det vara fråga om en åtgärd som i och för sig får genomföras tvångsvis.

Utredningen berör också de föreskrifter om särskilda

hjälpmedel såsom skjutvapen och tårgas m.m. som finns

f.n. Att föreskrifter av detta slag är nödvändiga även i fortsättningen ligger enligt utredningen i öppen dag. När det föreskrifternas form erinrar utredningen om gäller

att grundlagberedningen synes ha utgått från att i varje

fall föreskrifter om användande av vapen i polistjänsten skulle meddelas genom lag med hänsyn till principen att

begränsningar i medborgarnas skydd mot påtvingat kropps-

ligt ingrepp förutsätter lagform (se prop. 1973:90 s. 242). Om befogenheten att i vissa fall bruka våld som en sistahandsutväg lagfästs, är enligt polisutredningen en sådan ordning dock inte nödvändig. Föreskrifter av hithörande slag bör i så fall kunna meddelas i form av verkställighetsföreskrifter. En konsekvens blir då att rege- - eller den som efter medringen myndighet delegation delar föreskrifterna - får tillåta av aldrig användning särskilt hjälpmedel i vidare mån än vad som medges i de grundläggande bestämmelserna i lagen. Här liksom i andra sammanhang måste enligt utredningen vidare finnas ett utrymme för att centralt meddela anvisningar till ledning för den enskilde polismannen.

7.6.3 Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har utredningens uttalanden i allt väsentligt lämnats utan erinran. Polisstyrelsen i Borlänge polisdistrikt har understrukit att man vid reg-

leringen av våldsanvändning bör se till att täc-

ka de fall d golisens polisen måste ingripa för att med våld

hindra att någon utsätter sig för fara eller riskerar sä-

Polisens befogenheter

kerheten för sig själv eller annan utan att begå brott. Överklagaren i Stockholm har framhållit att man bör för-

söka reglera användningen av våld inte endast mot person utan även mot sak. Polisstyrelsen i Falu polisdistrikt kan inte ansluta sig till utredningens stånd unkt att en delgivning aldrig skulle få genomföras med v ld. Polisl styrelsen kan för sin del tänka sig att en tillämpning av l i behovs- och skulle kunna l

proåortionalitetsprinciperna

1 l medge en viss v ldsanvändning även i en sådan situation.

När det gäller frågan om var den rättsliga regleringen av

bör - i den särskilda

polisens våldsanvändning placeras

eller i brottsbalken (24 2 §) - råder polislagen kap.

olika uppfattningar bland remissinstanserna. Några, såsom

t.ex. länsstyrelsen i Uppsala län, menar att det är lämpligt att Tåta vad som hittills har reglerats i brottsbalken fortfarande ha sin plats där. Andra instanser, exempelvis polisstyrelsen i Simrishamns polisdistrikt, anser att de svårigheter som 1 dag rader for sâval den enskilde som offentliga institutioner att få en sammanfattande bild av lagstiftningen inom polisverksamhetens område talar för att samtliga bestämmelser tas upp i en särskild polislag. Länsstyrelsen i Stockholms län är av den uppfattningen att positiva regler för poTismännens befog-

enhet att bruka våld för att genomföra tjänsteåtgärder

bör ha sin plats i polislagen medan brottsbalken bör fö-

reskriva ansvarsfrihet för våldsanvändning av aktuellt

slag.

7.6.4 Beredningen

I anslutning till regeringsformens och brottsbalkens begreppsbildning har det varit vanligt att tala om en befogenhet eller en rätt för polisen att använda våld i vissa fall. Från juridisk synpunkt är terminologin korrekt, och beredningen avser inte att avvika från denna. De valda uttryckssätten kan emellertid leda tanken fel. är förmån - den är ett

Våldsbefogenheten ingen uttryck för en skyldighet som samhället har ålagt polisen och som

den enskilde polismannen, oberoende av egen uppfattning, måste fullgöra lika väl som andra tjänsteplikter i vissa situationer.

Allmän enighet råder om att bestämmelserna i 24 kap. BrB inte uttömmande reglerar de befogenheter att använda våld

som anses tillkomma polisen. Någon avsikt att fullständigt reglera denna fråga fanns som förut har angetts inte

vid brottsbalkens tillkomst, och inte heller när de kompletteringar som nyligen gjordes i 24 kap. 2 § kom till

förelåg en sådan ambition (jfr prop. 1979/802122 s. 77).

I det rättsläge som råder efter tillkomsten av den nya regeringsformen, vilken underkänner sedvana som rättsgrund för inskränkningar i de grundläggande fri- och rättigheterna, torde som polisutredningen har konstaterat

generalklausulen om polisens uppgifter i 2 § polisin-

struktionen få anses utgöra det rättsliga stödet för den befogenhet att i sista hand använda våld som sålunda an-

Polisens befogenheter

ses tillkomma polisen vid sidan av vad som följer av reglerna i 24 kap. BrB och vad som tolkningsvis kan härledas ur andra bestämmelser. Denna befogenhet är givetvis, lik-

som alla polisens befogenheter att tillgripa tvångsmedel,

underkastad begränsningar genom kravet att behovs- och proportionalitetsprinciperna måste iakttas.

Beredningen har tidigare (avsnitt 7.4.3) anslutit sig till polisutredningens uppfattning att en ny eneralklau-

sul beträffande polisens uppgifter inte bör f åberopas

som självständigt stöd för ingrepp från polisens sida i de grundläggande fri- och rättigheterna. Detta gäller naturligtvis i särskilt hög grad den betydelsefulla frågan om polisens befogenhet att som sistahandsutväg bruka våld mot person. I den utsträckning som denna befogenhet behövs för att polisen skall kunna fullgöra sina uppgifter bör den därför i sin helhet ges uttryckligt stöd i samband med tillkomsten av en ny polislag. Vad beträffar våld mot egendom är en lagreglering inte lika ofrånkomlig, men från praktisk synpunkt är det uppenbart att en enhetlig reglering har avgörande fördelar. Beredningen förordar en sådan lösning.

När det gäller de allmänna utgångspunkterna för en reglering av polisens våldsbefogenheter kan beredningen an-

sluta sig till vad har anfört. En grund-

läggande förutsättning polisutredningen för att v ld skall få användas av

en polisman måste sålunda som polisutredningen har fram-

hållit vara att det ingår som ett nödvändigt led i en tjänsteuppgift som det åligger honom att fullgöra. Vidare

medför behovsprincipen att våld får användas bara när andra medel är otillräckliga och proportionalitetsprincipen att inte vilken tjänsteuppgift som helst kan få

motivera våldsanvändning.

Regleringen av polisens befogenhet att använda våld kan

tänkas utformad på olika sätt. En möjlighet är att i lag

söka ge en och detaljerad beskrivning av de

fullständig

situationer då våld far användas. Fördelen med ett sådant regelsystem skulle vara att det inte ger utrymme för tve-

kan om när fysiskt tvång får brukas; våld skulle vara

tillåtet i de uppräknade situationerna men inte annars. Ju mer preciserad man försöker göra en sådan reglering, desto större blir å andra sidan risken att den i praktiken visar sig ofullständig och att polisen i vissa oförutsedda situationer kommer att stå utan lagstöd för ingripanden som av allmänheten såväl som av polisen själv uppfattas som oavvisliga tjänsteplikter. Denna risk blir större allt eftersom förändringar sker i det samhälle, i vilket polisen har att utföra sitt arbete. Med en sådan

utgångspunkt skulle regleringen också bli komplicerad och sannolikt ställa den enskilde polismannen på fältet inför

stora när det att överblicka

svårigheter

gäller regelsystemet och halla detta i minnet. Slutligen bör anmärkas att man hur detaljerad regleringen än skulle bli inte kommer ifrån att det i praktiken ändå blir den enskilde polismannens omdöme och erfarenhet som i stor utsträckning blir avgörande.

90 Polisens befogenheter

Befogenheten att använda våld skulle å andra sidan kunna regleras förhållandevis enkelt genom en generell fullmakt åt polisen att som en sistahandsutväg bruka det våld som

är försvarligt när en inte kan lösas på

tjänsteuppgift

annat sätt. Innebörden skulle da vara att våld får brukas endast vid klart behov och att proportionalitet måste råda mellan mål och medel. Med en allmänt hållen regel av detta slag skulle garantier finnas för att polisen inte

saknar i praktiskt uppkommande situa-

ingreppsbefogenhet

tioner. Nagon anledning att befara att en sådan regel skulle leda till att våld brukades i onödig eller annars olämplig utsträckning finns enligt beredningens mening knappast. Ä andra sidan skulle regeln i så fall inte i sig själv e mycken ledning, utan den skulle få sitt reella innehall genom uttalanden i motiv och läroböcker m.m. liksom genom praxis och sedvana. Det kan enli t be-

redningens mening på goda grunder hävdas att man da inte

skulle tillgodose det intresse som ligger till grund för

regeringsformens krav på att begränsningar i de grundläg-

gande fri- och rättigheterna skall ha form av skriven lag.

Beredningen har stannat för en lösning som kan sägas innebära en kompromiss mellan de båda skisserade metoderna. Enligt beredningens mening bör man i lag ge en beskrivning av ett antal vanliga typfall då en befogenhet att använda våld bör tillkomma polisen under förutsättning att andra medel är otillräckliga och att i det enskilda fallet rimliga proportioner föreligger mellan medel och mål. Denna bör sedan kompletteras genom en mera reglering allmänt formulerad bestämmelse varigenom polisen tilläggs en befogenhet att i klara undantagssituationer, som lig-

ger vid sidan av typfallen, tillgripa direkt tvång för

att genomdriva en tjänsteuppgift.

Den av beredningen förordade metoden kan ses som ett sätt

att bygga vidare på de nuvarande bestämmelserna i 24 kap.

2 § BrB. Det är också tydligt att de befogenheter att bruka våld som f.n. tilläggs polisen genom detta lagrum bör utgöra stommen i en ny reglering av polisens våldsan- Reglerna i första stycket (polismannen möts elvändning.

ler angrips med våld eller hot om våld när en tjänsteåtgärd skall genomföras) och andra stycket (s.k. laga befo-

har hävd inom polisverksamheten och är alltjämt

genhet)

av central betydelse.

Behovet av regleringen i paragrafens tredje stycke (po-

lismannen möts av motstånd när han med laga rätt skall

avvisa eller avlägsna någon eller verkställa kroppsvisi-

tation, kroppsbesiktning, husrannsakan eller beslag eller

annat omhändertagande av egendom) får enligt beredningen

anses ha klart dokumenterats i det nyligen behandlade lagstiftningsärende då stycket tillades (se prop. 1979/80:122 s. 74-77, 152-153 och 157 och JuU 1979/80:44

s. 22-24). Beredningen vill särskilt peka på att lagrådet

i detta ärende framhöll att rätten att genomföra tjänste-

Polisens befogenheter

åtgärder av aktuellt slag torde vara så fullständigt reg-

lerad i lag att man inte behöver tveka att lagstifta om

användande av våld vid dessa åt ärder på den grunden att

la stiftningens tillämpningsomrade skulle vara oklart. Fran justitieutskottets sida redovisades visserligen viss tvekan som hänförde sig till den risk för tolknings- och

tillämpningssvårigheter som kunde uppkomma när det fanns

flera bestämmelser som delvis reglerade samma ämne; ut-

skottet tänkte därvid uppenbarligen på 2 § polisinstruk-

tionen. Denna anledning till tveksamhet kommer emellertid att falla bort, om - som har förordat - en beredningen

generalklausul angående polisens uppgifter inte längre kan åberopas som rättsgrund för ingripanden från polisens sida med fysiskt tvång.

En annan huvudbeståndsdel i regleringen av polisens rätt

att använda sig av fysiskt tvång måste uppenbarligen vara

att tillförsäkra polisen befogenhet att ingripa mot

straffbelagda handlingar, i första hand pågående sådana.

Aven i situationer av detta slag skall naturligtvis våld brukas endast som en sistahandsutväg. Befogenheten bör emellertid här inte göras beroende av om polismannen möts av våld eller hot om våld. En polisman måste exempelvis ha befogenhet att, om så behövs handgripligen, avstyra

ett gatuslagsmål, och detta även om polismannen själv

inte möts av våld eller hot därom.

I det hänseende som nu är aktuellt följer vissa befogenheter av nödvärnsbestämmelserna i 24 kap. 1 § BrB. Den bestämmelsen som förut nämnts att - likmedger polismän som andra - utan risk för vid-

medborgare straffpåföljd tar åtgärder för att avvärja ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person eller egendom, betvinga den som hindrar att egendom återtas på bar gärning samt i vissa fall hindra någon från olaga intrång eller avlägsna

den som gjort sig skyldig härtill. En förutsättning är att de åt ärder som vidtas inte är uppenbart oförsvarliga. En fraga som ibland ställs är om nödvärnsbestämmelserna är tillämpliga även när polismannen fullgör ett tjänsteuppdrag och om han sålunda är bevarad vid sin rätt till nödvärn om han t.ex. blir angripen med våld vid förföljande av en person som skall gripas. I rättspraxis

har frågan besvarats jakande.

Nödvärnsbestämmelserna bör emellertid av flera skäl kompletteras genom en särskild bestämmelse i polislagen med

sikte på intresset av att straffbara handlingar avstyrs.

Polisen har en generell skyldighet att söka avvärja brott även i andra fall än sådana som avses med nödvärnsbestämmelserna. Det är dessutom en uppenbar fördel om po-

lisens tjänsteplikter så långt möjligt får stöd i positi-

va bestämmelser och inte behöver härledas ur straffrihetsreglerna. Beredningen förordar med hänsyn härtill att det i polislagen tas in en bestämmelse som ger polisen befogenhet att, i den mån det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att avvärja en

straffbelagd handling. Regeln bör ta sikte inte bara på

92 Polisens befogenheter

påbörjade utan också på omedelbart överhängande brotts-

liga handlingar. Polisen bör exempelvis kunna hindra en berusad person som står i begrepp att köra bil från att göra sig skyldig till trafiknykterhetsbrott.

Det är emellertid angeläget att framhålla att befogenhe-

ten att avvärja brottsliga handlingar med fysiskt tvång när andra medel är otillräckliga inte blir obegränsad genom en sådan regel. Det fysiska tvånget måste som

nämnts vara försvarligt med hänsyn till omständigheterna

(proportionalitetsprintipen). Främst blir det här fråga

om enstaka gärningar som består i positivt handlande, företrädesvis allvarliga brott. Även brott som består i

straffbar underlåtelse kan dock någon gång motivera fysiskt tvång. Ett ingalunda opraktiskt exempel erbjuder det fallet att någon obehörigen kvarstannar i kontor, fabrik, annan byggnad eller fartyg, på upplagsplats eller på annat dylikt ställe, som det heter i straffbestäm-

melsen om olaga intrång (4 kap. 6 § andra stycket BrB)1.

Brottet kan ju då sägas bestå i en underlåtelse att på

tillsägelse lämna lokalen, men att polismannen här i

sista hand skall kunna ingripa med tvång är uppenbart.

Det bör emellertid understrykas att bestämmelsen inte är avsedd att kunna användas som självständig rättsgrund för

att med direkt tvång avbryta exempelvis näringsverksamhet

som bedrivs utan tillstånd i de fall detta är straffbart och inte heller för att verkställa förvaltningsbeslut med

sådant tvång, även om efterlevnaden skulle vara straff-

sanktionerad. Det bör också anmärkas att bestämmelsen som

sådan inte är avsedd att kunna åberopas till stöd för en begränsning av någon annan grundläggande fri- eller rättighet än skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp,

exempelvis skyddet mot husrannsakan.

Om sålunda ett polisingripande med våld långt ifrån all-

tid bör vara tillåtet mot straffbelagda handlingar, finns å andra sidan viktiga intressen tillhörande polisens ansvarsområde som inte är skyddade genom kriminalisering men där gällande rätt ändå i viss utsträckning medger att de - som en - bruk av tillgodoses sistahandsutväg genom fysiskt våld från polisens sida. En grupp av sådana fall Å är nödsituationer. De allmänna reglerna om nöd i 24 kap. 1

4 § BrB torde f.n. få åberopas som stöd för vissa polis- 1 ingripanden, t.ex. att hindra någon från att komma till

skada vid explosion eller annan katastrof eller betvinga

en person som står i begrepp att begå självmord.

Eftersom det här är frå a om tjänsteplikter för polisen,

förordar beredningen fran de utgångspunkter som förut har

angetts att en bestämmelse som sakligt sett väsentligen

motsvarar den om nöd får ingå i regleringen av polisens

att använda våld. Bestämmelsen - efter befogenhet synes

1 Beträffande de speciella överväganden som kan aktua-

liseras om ingripande skulle påkallas i samband med olov-

lig arbetskonflikt, se beslut av JK 1981-04-27 (Dnr 1505-80-22 och 2551-80-21).

Polisens befogenheter

mönster av 11 § brandlagen (1974:80) - i kunna princip

avfattas så att den tar sikte på situationer när är fråga

om att avvärja fara för liv, hälsa eller eller egendom för skada i miljön. Såvitt fara för bör gäller egendom

lämpligen på samma sätt som i 24 4 S BrB

kap. uttryck-

ligen anges att det skall vara fråga om värdefull

sådan. Aven skada i miljön i detta böra synes sammanhang kvalificeras: det bör anges att skall vara om en

fråga

omfattande skada.

Här kan erinras om att en 25 polisstyrelse enligt § brandlagen har befogenhet att vidta de som

åtgärder be-

hövs för att genomföra de beslut som den som utövar befälet vid räddningstjänst har fattat vid fara för

något av

de nämnda intressena. Uppenbart är att våld fysiskt mycket sällan, särskilt vid fara som inte riktar mot sig person, erfordras i situationer av detta slag.

En grupp av fall där en polisman inte sällan måste vara

berättigad att använda personellt våld, även om han inte

möts eller angrips med våld eller hot om är när

våld, han biträder någon annan myndighet vid av hand-

fullgörande

räcknings- och verkställighetsuppgifter olika

enligt spe-

cialförfattningar. När det gäller handräckningsuppgifter

som innebär omhändertagande eller annat frihetsberövande, följer detta direkt av 24 kap. 2 § BrB. Men även i vissa andra fall är det uppenbarligen förutsatt att våld som en

sistahandsutväg skall få brukas av polisen när den enligt uttrycklig bestämmelse i en biträder

specialförfattning

en med

förvaltningsmyndighet vissa tvångsåtgärder. När

det exempelvis i 3 kap. 3 § före-

utsökningsförordningen skrivs att kronofogdemyndigheten får biträde av en

begära polismyndighet för av en exekutiv

verkställighet åtgärd,

har det sålunda förutsatts att får bruka polisen fysiskt

tvång vid i den förrättningen utsträckning det är

medgivet enligt 2 kap. 17 § utsökningsbalken (jfr prop. 1980/81:8 s. 252). Även i andra fall kan en befogenhet

att använda fysiskt tvång härledas ur den bestämmelse som ålägger polisen att lämna biträde åt en annan myndighet.

Så är uppenbarligen förhållandet när är om att

fråga

verkställa avspärrning eller liknande eller att bereda företrädare för en annan myndighet tillträde till

byggnader, områden eller utrymmen av olika slag, jfr exempelvis 72 § väglagen ( 1971:948) och 26 §

livsmedelslagen (1971:511).

I den nya polislagen bör tas in en bestämmelse uttrycklig

med sikte på handräckningsåtgärder av detta Bestäm-

slag. melsen bör givetvis ta sikte även de

på situationer då en författning har ålagt polisen att - och alltså inte

själv som biträde åt annan - bereda tillträde myndighet sig till byggnad, område eller t.ex. i kontrollutrymme, syfte. Som exempel kan nämnas polismyndighetens tillsyn enligt 4 § lagen (198122) om handel med skrot och begagnade varor och förordningarna (1981 402 och 403) i samma ämne. En bestämmelse av aktuellt bör den avfattslag ges att en - i den mån det ningen polisman med hänsyn till

Polisens befogenheter

är - får bruka våld, när han omständigheterna försvarligt med stöd av lag eller annan författning har att bereda

sig tillträde till, avspärra eller tillstänga byggnad,

område eller utrymme, biträda någon i myndighetsutövning med en sådan eller liknande åtgärd eller biträda vid

exekutiv enligt vad som är föreskrivet därom. förrättning I överensstämmelse med vad som anges i 2 kap. 17 § tredje andra meningen utsökningsbalken bör uttryckligen stycket att våld mot i de fall som avses nu får bruanges person kas bara om polismannen möter motstånd.

De bestämmelser som har förordats nu täcker enligt bereddet stora flertalet praktiska fall då ningens uppfattning rätt och bör föreligga för en polisman att skyldighet

bruka våld för att en tjänsteåtgärd. Det bör än

genomföra en att måste läsas med behovs-

gång understrykas reglerna

och i minnet. Bestämmelserna

proportionalitetsprinciperna

bör avfattas så att detta uttryckligen markeras.

Som redan har förutskickats anser beredningen emellertid att en reglering av de förhållandevis väl avgränsade typfall som har redovisats nu bör kompletteras genom en me-

ra allmänt hållen bestämmelse med sikte på undantagssituationer. Vad som här åsyftas är fall som inte har

nämnts i det men där en att använda

föregående befogenhet våld får anses följa av 2 § polisinstruktionen med den

giltighet som författningsrummet har enligt regeringsfor-

mens övergångsbestämmelser. Det kan i detta sammanhang

vara om vitt skilda situationer. En fall av-

fråga grupp

ser intresset att fun erande kommunikatio-

upprätthålla

dvs. framkomligheten p vägar, i hamnar eller ner, trygga eller andra liknande platser. I en annan

på flygplatser

av fall gäller det skyddet av människors personliga typ säkerhet, t.ex. vid ett statsbesök eller en allmän sam-

mankomst.

Även om det i de allra flesta fall är möjligt att härleda erforderliga befogenheter ur de nyss förordade reglerna liksom ur de regler som beredningen i övrigt föreslår,

skulle det vara tillrådligt att avstå från att

knappast härutöver en befogenhet att i uppenbara fall ge polisen

använda fysiskt tvång för att up rätthålla allmän ordning

eller allmän säkerhet när andra atgärder inte är tillkan inte förutse alla situationer räckliga. Lagstiftaren och måste ofta fatta sina beslut omedelbart polismännen och utan till eller dess förarbeten. Att

tillgång lagen

en sådan bestämmelse med nödvändighet måste bli rätt

allmänt hållen synes inte innebära någon avgörande om den avfattas så att det klart framgår att

olägenhet, den bara får utnyttjas i rena undantagsfall. Beredningen förordar med härtill en särskild bestämmelse hänvisning om att, vid sidan av de typfallen, ett

uppräknade

mått av våld far brukas om det är fråga om en

försvarligt som är för den allmänna ordningens eller

åtgärd nödvändig

det är att den

säkerhetens upEFäTfñåTTande och ______" uppenbart

inte kan genomföras utan våld.

Polisens 95 befogenheter

När det gäller den lagtekniska placeringen av de benya stämmelserna står två möjligheter öppna: antingen kan 24 kap. 2 § BrB kompletteras eller också kan tas in reglerna i polislagen. I denna del anser - i likhet beredningen med bl.a. straffrättskommittên (SOU 1953:14 s. 403) - att reglerna om polisens

våldsanvändningsrätt systematiskt

sett närmast får anses höra till förvaltningsrätten och inte till bestämmelserna om straffrätt. Härtill kommer att den nya polislagen skulle te om den sig ofullständig, inte inbegrep de grundläggande om polisens rätt reglerna att bruka våld. Beredningen har därför stannat för att föreslå att de nu diskuterade reglerna i huvudsak placeras i polislagen. Till denna bör då också föras de bestämmelser i 24 kap. 2 § BrB som tar direkt sikte

på

polismän eller personal med vissa polisiära befogenheter, t.ex. ordningsvakter (första och tredje samt styckena andra stycket andra meningen). Däremot tar om reglerna

laga befogenhet för fall då någon som är berövad friheten

söker rymma, göra motvärn m.m. (andra stycket första me-

ningen) sikte även på annan personal än som har

angetts

nu, såsom exempelvis kriminalvårdstjänstemän samt

personal vid sjukhus för sluten psykiatrisk vård och vissa hem som avses i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. I denna del bör regleringen stå kvar i lämpligen

brottsbalken, fastän den givetvis är även på tillämplig

polismän.

I enlighet med det sagda förordar att i beredningen polislagen förs in en bestämmelse om att en polisman, när andra medel är otillräckliga får i den mån det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt använda våld för att

genomföra en tjänsteåtgärd i följande sex av

grupper fall:

1. polismannen möts eller angrips med våld eller hot om

våld,

2. någon som skall häktas, anhållas eller annars berövas

friheten söker undkomma eller polismannen eljest möts av motstånd när han med laga rätt skall verkställa ett fri-

hetsberövande,

3. fråga är om att avvärja en eller

straffbelagd handling en fara för liv, hälsa eller värdefull eller för egendom omfattande skada i miljön,

4. polismannen skall med stöd av lag eller annan för-

fattning avvisa eller avlägsna någon från ett visst

område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid

kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd, beslag eller annat omhändertagande av egendom eller sådan husrannsakan som avses i rättegångsbalken,

5. polismannen har att med stöd av eller annan förlag fattning annars bereda sig tillträde till, avspärra eller

tillstänga byggnad, område eller utrymme, biträda någon

i myndighetsutövning med en sådan eller liknande

åtgärd

96 Poiisens befogenheter

e11er biträda vid exekutiv förrättning en1igt vad som är

föreskrivet därom,

6. är i annat fail nödvändig för den a11männa

åtgärden eller säkerhetens upprätthåiiande och det är

ordningens att den inte kan genomföras utan våid. uppenbart

De nuvarande bestämmeiserna i 24 kap. 2 § andra stycket första och tredje BrB föresiås stå kvar i meningarna och där bi1da ett nytt första stycke. I samma paragrafen i iikhet med vad som nu anges i dess fjärde Iagrum bör, föreskrivas att var och en som hjäiper den, som stycke,

har rätt att bruka vå1d, också har samma rätt.

Beredningen vi11 i detta avsnitt s1ut1igen ansiuta sig tiii uttaianden om de föreskrifter om poiisutredningens

särskiida hjä1pmede1 såsom skjutvapen och tårgas m.m. som

finns f.n. Det är också eniigt beredningens mening uppenbart att föreskrifter av detta siag behövs även i fort- Dessa föreskrifter bör, när befogenheten att sättningen. i vissa fa11 bruka vå1d iagfästs, kunna meddeias i form av En föijd härav b1ir som verkstä11ighetsföreskrifter. att - e11er den myn-

polisutredningen påpekar regeringen

meddeiar föreskrifterna dighet som efter deiegation aidrig får ti11åta användning av ett särskiit hjäipmedei

i vidare mån än vad som medges i de grundiäggande bestäm-

meiserna i iag. Att det vid sidan av verkstäiiighetsföreskrifterna även kan behövas centra1t meddeiade a11männa råd ti11 för den enskiide po1ismannen står iedning k1art.

Det bör i detta sammanhang ytteriigare erinras att reg- 1erna i nuvarande 24 2 § andra stycket endast i kap.

extrema fal] har ansetts kunna ge stöd för tvångsmedioch iiknande något som naturligtvis i cinering åtgärder,

så fa11 förutsätter medverkan av medicinaipersonal (se s. 28-30). Beredningen ansiuter sig ti11 prop. 1980/81:1 denna och vi11 understryka att det här rör uppfattning om arbetsmetoder som från både etisk och praktisk sig är utomordentiigt vansk1iga. I den mån de över synpukt huvud skaii förekomma i poiisverksamheten, måste taget

detta förutsätta att exceptioneiia förhåiianden före- .

Att meddeia särskiida författningsföreskrifter i \ iigger. ämnet sku11e beredningens mening vara mindre eniigt väibetänkt.

7.7 Kroppsvisitation

7.7.1 Gä11ande rätt

2 kap. 6 § RF är varje medborgare skyddad mot på-

Eniigt kroppsiigt ingrepp samt mot kroppsvisitation, tvingat

husrannsakan och iiknande intrång. Skyddet kan begränsas

genom 1ag (2 kap. 12 §).

Beträffande vid utredning av brott finns kroppsvisitation

Polisens befogenheter

regler i 28 kap. RB. I detta sammanhang finns inte anled-

ning att gå in på den regleringen.

Vad angår sådan visitation som behövs från och

ordnings-

säkerhetssynpunkt när någon har berövats friheten av po-

lisen (s.k. skyddsvisitation) finns bestämmelser i lagen om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (häkteslagen). Enligt 2 § häkteslagen skall häktad, om det inte är uppenbart obehövligt, senast vid ankomsten till förvaringslokalen visiteras för eftersökande av föremål som han inte får inneha. Denna bestämmelse gäller liksom i - inte bara häktade och anhäkteslagen övrigt

hållna. Den avser i princip alla fall då någon tas in i

häkte eller tas i förvar i polisarrest (18 §).

Med stöd av häkteslagens bestämmelser visiteras den som har omhändertagits av polisen och som skall förvaras i polisarrest, t.ex. enligt LOB. För att ordningen och

säkerheten på förvaringsplatsen skall säkerställas och

för att den omhändertagne inte skall skada sig själv eller annan måste i allmänhet slips, livrem, hängslen, tändstickor, cigarretter och liknande föremål tas ifrån honom. Den omhändertagne får emellertid inte underkastas

mera omfattande inskränkningar i sin frihet än som påkal-

las av ändamålet med frihetsberövandet samt ordning och säkerhet.

Häkteslagens bestämmelse föreskriver som nämnts att visitationen skall utföras senast vid ankomsten till förva-

ringslokalen. I de fall då någon har omhändertagits av

polisen äger fullständig skyddsvisitation i regel rum

omedelbart sedan den omhändertagne har förts in på polis-

stationen. Redan i samband med själva omhändertagandet utför emellertid polismannen rutinmässigt en förberedande visitation av säkerhetsskäl. En sådan visitation - s.k.provisorisk - till att undersöka skyddsvisitation syftar

om den omhändertagne bär på sig skjutvapen, verktyg eller

annat föremål med vilket han kan skada sig själv, polismannen eller annan. Visitationen sker genom att polis-

mannen systematiskt känner i eller utanpå fickor eller

kläder. Aven i andra fall, exempelvis vid transporter av häktade, kan sådana visitationer behöva jfr 2 § göras, tredje stycket häkteslagen.

Inte minst från personalskyddssynpunkt är det emellertid ofta nödvändigt för polisen att i anslutning till ett frihetsberövande kunna företa provisorisk skyddsvisitation även när den som omhändertas inte skall föras till arrest eller häkte. Häkteslagens bestämmelser är då inte tillämpliga. Det gäller här bl.a. personer som det enligt

olika specialförfattningar åligger polisen att hämta

eller återhämta. Befogenheten att skyddsvisitera i sådana fall har ansetts följa av rätten att göra det frihetsbe-

rövande som verkställighets- eller handräckningsåtgärden

innebär, i förening med det allmänna bemyndigande som innefattas i generalklausulen i 2 § polisinstruktionen.

98 Polisens befogenheter

Det har vidare ansetts följa av 2 § polisinstruktionen att en polisman kan företa provisorisk visitation för att

fastställa en omhändertagens identitet, t.ex. enom att

granska en legitimationshandling som han bär pa sig. Aven en sådan visitation är inte sällan nödvändig när t.ex. en psykiskt sjuk skall omhändertas för att föras till sjukhus. Ett annat exempel erbjuder det fallet att den som omhändertagits enligt LOB skall föras till sjukhus för vård eller till sin bostad. Polismannen är nämligen i detta fall skyldig att avge rapport till sin förman pl.a. för att underrättelse om omhändertagandet skall kunna sändas till körkortsmyndigheten.

7.7.2 Polisutredningen

Polisutredningen erinrar om att dess förslag att en gene-

ralklausul i en ny polislag inte skall kunna åberopas som

stöd för ett ingrepp som begränsar grundläggande fri- och rättigheter enligt RF förutsätter att befogenheten till provisorisk visitation i nu angivna fall lagfästs. En bestämmelse i ämnet synes enligt utredningen i nära ansluttill 2 § häkteslagen kunna få det innehållet att en ning polisman, som med laga rätt griper eller annars omhänder-

tar någon, i anslutning till frihetsberövandet får utföra

sådan ytlig kroppsvisitation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl för eftersökande av vapen eller annat farligt föremål eller som behövs för att den omhändertagnes identitet skall kunna fastställas.

Förslaget har i sak lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Svenska polisförbundet har framhållit att det från är av största betydelse att personalskyddssynpunkt provisorisk skyddsvisitation får företas även i fall när en person inte skall föras till arrest omhändertagen eller häkte, t.ex. vid omhändertagande av en psykiskt sjuk person som skall återföras till ett sjukhus. Enligt förbundet bör bestämmelserna i 2 § häkteslagen få ett sådant innehåll att polismännen även vid dessa tillfällen får befogenhet att utföra en ytlig kroppsvisitation av säkerhetsskäl eller för att fastställa den omhänder-

tagnes identitet. l

l l

7.7.3 Beredningen

Beredningen ansluter sig liksom remissinstanserna till

ståndpunkt. Att det behövs en bestäm-

polisutredningens melse som ger uttryckligt stöd för en polismans befogenhet att företa provisorisk skyddsvisitation i samtliga

fall då någon med stöd av lag har berövats friheten av

synes fullt klart. Beredningen anser vidare att polisen samma skäl, främst hänsynen till arbetarskyddssynpunkter, talar för att en sådan befogenhet bör gälla även för fall då polisingripandet begränsas till att avlägsna någon från en viss plats, även om naturligtvis skyddsvisi-

tation långt ifrån alltid behöver göras i dessa situatio-

ner.

Polisens befogenheter

Beredningen vill också erinra om att de polisiära befo-

genheterna att omhänderta eller avlägsna någon ibland

utövas också av andra personalkategorier, t.ex. ordningsvakter. Beredningen anser att även dessa grupper bör ha möjlighet att vid behov företa en provisorisk skyddsvisitation i samband med ett omhändertagande eller avlägsnande.

Enligt beredningens mening skulle det vara mindre lämpligt att i enlighet med polisförbundets förslag ta in en allmän bestämmelse av aktuellt slag i häkteslagen. Man

skulle då gå utöver tillämpningsområdet för denna lag, som f.n. är begränsat till fall då någon tas in i häkte

(i vissa fall kriminalvårdsanstalt) eller polisarrest.

Beredningen förordar i stället att en föreskrift i ämnet tas in i den nya polislagen. I överensstämmelse med vad polisutredningen har anfört torde bestämmelsen få praktisk betydelse bl.a. vid ingripanden enligt 35 § lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, där

polisen åläggs att lämna handräckning bl.a. för att in-

ställa eller återföra en psykiskt sjuk person till sjukhus. Andra exempel erbjuder fall då polisen lämnar biträde enligt lagen med vissa bestämmelser om vård av unga, liksom enligt lagen om vård av missbrukare i vissa

fall. Att någon skall hämtas till huvudförhandling i

brottmål med stöd av 46 kap. 15 § RB är ett annat

praktiskt exempel, liksom att någon tas om hand enligt

LOB. Men bestämmelsen bör i och för sig bli tillämplig även när den omhändertagne skall förvaras i häkte eller polisarrest. Den kommer då att för dessa fall innebära ett förtydligande av häkteslagens reglering.

Den kroppsvisitation som det här är fråga om skall som förut har framgått som regel begränsas till en summarisk

undersökning av den kläder i syfte att

omhändertagnes

kontrollera att han inte bär pa sig vapen eller några

andra farliga föremål med vilka han kan skada sig själv

eller sin omgivning. Om några sådana farliga föremål

anträffas skall de naturligtvis tas om hand. En erinran om detta bör göras i bestämmelsen. Om den omhändertagne

tas in i exempelvis polisarrest eller häkte eller på

sjukhus, skall även föremålen avlämnas där. De kommer då att med stöd av den författning som är aktuell att förvaras för hans räkning tills frihetsberövandet har upphört, se exempelvis 4 a § förordningen (1976:376) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Upphör fri-

hetsberövandet utan att någon sådan intagning äger rum,

skall föremålen återlämnas i samband med frigivningen. Vad som har sagts nu gäller givetvis under förutsättning att de inte skall tas i beslag, vilket ju ofta kan förutsättas vara fallet (jfr departementspromemorian Ds Ju 1982:5 Förverkande av knivar m.m. till förebyggande av

våldsbrott). Någon uttrycklig bestämmelse i polislagen om

förfarandet med föremål av aktuellt slag som tagits om hand synes inte erforderlig.

100 Polisens befogenheter

I den mån den provisoriska visitationen tar sikte att

på

få den omhändertagnes identitet fastställd, kan den få e delvis annan karaktär, och en sådan visitation bör få

utföras endast av polismän. Det kan då bli fråga om att

granska exempelvis körkort eller annan legitimation som den omhändertagne för med sig. Det är dock att märka att

en låst portfölj eller resväska eller ett på annat sätt

slutet förvaringsmedel (exempelvis ett med tejp eller snöre väl tillslutet paket) inte får öppnas annat än när

förutsättningar finns för husrannsakan. Frågan om

ingrepp som har till sitt primära syfte att få identiteten hos en viss person fastställd behandlas i avsnitt 7.9.

Självklart är att även en sådan ytlig kroppsvisitation

som det här är fråga om alltid skall göras med tillbörlig hänsyn till den omhändertagnes kön och på ett sådant sätt att åtgärden inte väcker onödig uppmärksamhet. En erinran

om detta har gjorts i rikspolisstyrelsens tillämpningsföreskrifter till häkteslagen (RPSFS 1979:4, FAP 102-1).

Någon bestämmelse i lagen härom behövs inte.

Medan kroppsvisitation alltså innebär en undersökning av

någons kläder eller vad han annars har på sig avses med

begreppet kroppsbesiktning en undersökning av själva kroppen. Regler om i vilka fall kroppsbesiktning får utföras av polisen och om beslutsordningen därvidlag finns i 28 kap. RB samt i 2 a § häkteslagen. Beredningen har inte funnit skäl att föreslå

någon ytterligare reglering

om kroppsbesiktning. Nyligen har genom ändringar i lagstiftningen om straff för varusmuggling tulltjänstemän tillagts en befogenhet att under vissa förutsättningar företa s.k. ytliga kroppsbesiktningar i samband

med tullkontroll. Något behov av utökade befogenheter i detta hänseende för polisverksamhetens del finns emellerJ

tid inte.

I enlighet med det anförda föreslår beredningen att det i den nya polislagen införs en bestämmelse av det innehållet att en polisman, som med laga rätt griper eller an-

nars omhändertar eller avlägsnar någon, i anslutning

här-i

till får kroppsvisitera denne i den utsträckning som är § nödvändig av säkerhetsskäl för att vapen eller andra farliga föremål skall kunna tas om hand eller för att identiteten hos den mot vilken ingripandet sker skall

kunna fastställas. Av bestämmelsen bör vidare framgå att

befogenheten att företa provisorisk skyddsvisitation även tillkommer sådan vaktpost eller annan som avses i förslaget till bestämmelse om rätt att i vissa fall bruka våld.

Till vissa särskilda frågor om kroppsvisitation återkom-

mer beredningen i avsnitt 7.10.

Polisens befogenheter

7.8 Husrannsakan och liknande åtgärder

7.8.1 Gällande rätt

Som har nämnts i avsnitt 7.7.1 ger bestämmelsen i 2 kap. 6 § andra stycket RF medborgarna skydd även mot husrann-

sakan och liknande intrång, i den mån annat inte

stadgas i lag. Enligt förarbetena till regeringsformen

(prop.

1973:90 s. 246) förstås med husrannsakan i grundlagens mening varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe, oavsett syftet med undersökningen. Genom att bestämmelsen även omfattar

liknande intrång bereder den emellertid skydd även mot intrång som inte sker i undersökningssyfte (prop.

1975/76 209 s. 147).

Befogenheten för polisen att företa husrannsakan i sin brottsspanande och brottsutredande verksamhet regleras i 28 kap. RB. Där skiljs mellan husrannsakan som syftar till eftersökande av föremål och sådan som avser person. Som förutsättning i förstnämnda fall gäller att man kan misstänka att det har förövats ett brott som kan medföra fängelse. Vad som får eftersökas är föremål som kan tas i beslag eller är av betydelse vid utredning om brott. Ätgärden får vidtas i hus, rum eller slutet förvarings-

ställe. Hos någon annan än den som är misstänkt kan hus-

rannsakan företas, om brottet förövats hos honom, om den misstänkte gripits där eller om det föreligger mycket

starka skäl att anta att åtgärden skall leda till det åsyftade resultatet. Samtycke av misstänkt till husrannsakan medför i och för sig inte att åtgärden får vidtas;

det enda undantaget från denna regel är om den misstänkte själv begär att undersökningen skall göras (1 §).

Husrannsakan för eftersökande av någon som skall gripas,

anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller inställelse vid rätten får ske hos honom men också hos någon annan, om det finns mycket starka skäl som talar för att den eftersökte finns där (2 §).

Även i andra fall får emellertid husrannsakan ske för ett sådant ändamål som har angetts nyss (3 §). De ställen det

då skall vara fråga om är lägenheter som är tillgängliga

för allmänheten eller brukar tillhåll för - som utgöra det heter i - lösdrivare eller paragrafen förbrytare eller där sådana saker som eftersöks brukar uppköpas eller mottas. Denna bestämmelse bildar bl.a. det rättsliga stödet för den särskilda form av husrannsakan som brukar kallas razzia och som utmärks av att den riktar

sig mot ett obestämt antal personer som uppehåller sig i

en viss lokal, t.ex. en spelklubb eller knarkarkvart.

För eftersökande av ett föremål eller en får person

undersökning företas även på annat ställe än hus, rum

eller slutet förvaringsställe (10 §).

102 Polisens befogenheter

Om det behövs får rum eller förvaringsställe öppnas med våld. Husrannsakan får inte utan särskilt skäl företas mellan kl. 21 och 06 (6 §).

Husrannsakan och sådan undersökning som avses i 10 § beslutas i allmänhet av förundersökningsledare eller Om det att leta efter nå on som skall (

åklagare. gäller

gripas etc. eller om det är fara i dröjsmal, kan polisman

företa husrannsakan utan något sådant beslut. En polisman

kan besluta om sådan som avses

vidare själv undersökning

i 10 §. Aven allmän domstol kan förordna om husrannsakan.

1 princip skall domstol besluta, när åtgärden antas bli

omfattande eller medföra mycket stor olägenhet för den, hos vilken undersökningen skall företas.

Rättegångsbalkens bestämmelser om husrannsakan är till-

lämpliga också i utlämningsärenden, enligt hänvisningar i 16 § lagen (1957:668) om utlämning för brott och 12 § lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge.

Vissa speciella bestämmelser om husrannsakan finns också i 18 § lagen (1960:418) om straff för varusmuggling, 2 §

lagen (1975:295) om användning av vissa tvångsmedel på

begäran av främmande stat och 14 § valutalagen (1939:350).

I praktiken är det inte ovanligt att polisen måste göra

intrång i slutet utrymme även i andra fall än sådana som

avses med de nu redovisade bestämmelserna om husrannsa-

kan. Ofta kan polisen därvid åberopa nödrätt enligt 24

kap. 4 § BrB. Polisen anses sålunda kunna tränga in i bostadshus för att ingripa mot en fara som hotar ett antal människors liv eller hälsa, såsom vid naturkatastrofer, eldsvådor och explosioner. också när en omedelbar fara hotar en enda människas liv, hälsa eller säkerhet kan polisen i vissa fall i förebyggande syfte bereda sig tillträde till privat lokal. Rätt att tränga in i bostad anses i enlighet härmed tillkomma polisen även när syftet är att hindra ett befarat självmord.

När det gäller polisens specialreglerade upp ifter är det otvivelaktigt ibland förutsatt att polisen far tränga in i bostad eller annan enskild lokal för att genomföra uppgiften. Sålunda torde bestämmelser om omhändertagande av personer ofta underförstå att polisen, om det är nödvändigt, med våld får bereda sig tillträde till lokal där den sökte vistas. Detsamma torde åtminstone till en del gälla för fall då det av en lagbestämmelse följer att viss egendom skall omhändertas av polisen.

Åtskilliga förvaltningsrättsliga bestämmelser innebär att,

- ibland - har rätt till tillmyndighet polismyndighet träde till olika lokaler exempelvis för att genomföra en

exekutiv åtgärd eller för kontroll av en viss verksamhet.

Om det i en bestämmelse anges att en myndighet för sådant ändamål får anlita handräckning eller biträde av polisen,

Polisens befogenheter 103

torde det ha avsetts att polisen även får regelmässigt bereda tillträde till slutet ut-

tvångsvis myndigheten för att genomföra åtgärden eller bereda annan myn-

rymme dighet möjlighet att genomföra den. Ett exempel erbjuder 25 (1962:91) där det föreskrivs att den § brandstadgan som har att utöva tillsyn enligt brandlagstiftningen kan av polisstyrelsen, om tillträde utan begära handräckning skäl när skall ske av byggnad

godtagbart vägras tillsyn

och lägenhet samt u plag eller na on annan anläggning. Denna bestämmelse maste förstås sa att en polisman, efter

beslut, får tvångsvis bereda den till-

polisstyrelsens tillträde till lokalen eller anläggningen synsberättigade i Motsvarande måste, för att ta ett annat

fråga. tolkning

av 15 § lagen om djurskydd, där det föreexempel, göras skrivs att ledamöter av hälsovårdsnämnd, länsveterinär m.fl. har rätt att besiktiga bl.a. förvaringsrum och att skall meddela erforderlig handräckning för

polismyndighet

ändamålet.

7.8.2 Polisutredningen

konstaterar till en början att det i den Polisutredningen litteraturen ibland har gjorts gällande

polisrättsliga

att att företa razzia borde bli förepolisens befogenhet mål för en särskild Enligt vad utredningen har reglering. inhämtat torde det emellertid inte i praktiken förekomma

att företar razzia i andra fall än när bestämmelpolisen serna i (jfr särskilt 28 kap. 3 S)

rättegångsbalken husrannsakan, och det anses inte heller på polis-

medger

föreligga något praktiskt behov av kompletterande

håll reg er.

Såvitt till husrannsakan i gäller polisens befogenhet brottsutredande har utredningen emellertid aktuasyfte

liserat en annan fråga där rättsläget anses vara oklart.

Det polisens befogenhet att genomföra s.k. gäller

husrannsakan, något som enligt 28 kap. 2 § RB

personell får företas i syfte att söka efter den som skall gripas, anhållas eller häktas eller hämtas till förhör eller till

inställelse vid domstol. Tvekan har yppats om bestämmelsen kan anses stöd för personell husrannsakan i utgöra

syfte att genomföra kroppsbesiktning. Utredningen påpekar att vad saken i praktiken gäller är frågan om poli-

sen under förföljande av en person som är misstänkt för får t.ex. forcera dörren till en lägenhet dit rattfylleri den misstänkte har tagit sin tillflykt. Sådana ingripanden förekommer i det polisarbetet, varvid praktiska

och 2 § har åberopats som stöd. praxis polisinstruktionen

om av ett sådant ingrepp är emel-

Frågan tillåtligheten

lertid diskutabel redan enligt gällande rätt (jfr SOU H 1967:59 s. 303 där förfarandet har ansetts otillåtet). An

mer tveksam blir med utgångspunkt att frågan utredningens en i en ny polislag inte bör grunda någon generalklausul

för att utan särskilt stöd begränsa de

befogenhet polisen

fri- och rättigheterna. I samband med utargrundläggande betandet av en ny polislag bör därför enligt utredningen

104 Polisens befogenheter

undersökas möjligheterna att komplettera 28 2 § RB i kap. syfte att undanröja tvekan om det befogade i av ingrepp det slag som nu har berörts. Detta kunna ske t.ex. synes

enom att kroppsbesiktning nämns bland de

uttryckligen atgärder som grundar rätt till husrannsakan enligt lagrummet.

När i

det gäller ingripanden i nödsituationer konstaterar

utredningen att det även i fortsättningen uppenbarligen i

är nödvändigt att i en

inte obetydlig utsträckning falla

tillbaka på de allmänna reglerna om nödrätt i brottsbal-

A ken. Det är emellertid rent allmänt sett inte helt tillfredsställande att för en polisiär befogenhet behöva hämta stöd i bestämmelser som reglerar avsvarsfrihet

på

grund av nöd. Härtill kommer att det ibland har diskuterats i vad mån nödrättsbestämmelserna är i

tillämpliga

vissa situationer som är särskilt förekommande i vanligt det praktiska polisarbetet.

Vad utredningen här syftar på är i första hand sådana lägenhetsundersökningar som företas i fall där den som bor eller uppehåller sig i lägenheten misstänks ha av-

lidit eller annars vara oförmögen att få kontakt med om-

världen. Sådana situationer förekommer i dagligen polis-

arbetet. Därvid kan rättegångsbalkens.bestämmelser om

husrannsakan vid misstanke om brott vara men

tillämpliga,

detta är ingalunda alltid förhållandet. Ett närliggande fall är när polisen efterspanar en person som har anmälts vara försvunnen utan att misstanke om brott

föreligger.

Polisen kan då vara tvungen att undersöka andra lokaler än den försvunnes egen bostad, t.ex. källavindskontor, re, anhörigas eller vänners bostäder, bilar m.m. Frekvensen av sådana undersökningar är stor. periodvis ganska

Oftast är det fråga om fall där barn har 4

rapporterats vara försvunna.

l

Fastän bestämmelserna om nödrätt torde medföra ansvars-

frihet i de fall som här avses skulle det utredenligt ningens mening vara en fördel att i en polislag ta in en bestämmelse som uttryckligen tar sikte sådana

på vanliga

situationer. En bestämmelse i ämnet bör en ge polisman befogenhet att bereda sig tillträde till hus, rum eller

annat slutet utrymme, om någon där kan antas ha avlidit

eller vara medvetslös eller annars vara att oförmögen tillkalla hjälp. Lämpligen bör en sådan som

åtgärd har

sagts nu få vidtas även när det är oundgängligen nödvändigt för efterspaning av försvunnen. Här liksom eljest i polisverksamheten bör den allmänna principen gälla om att ett ingripande får företas endast det

på sätt som med hänsyn till åtgärdens syfte och

övriga omständigheter är försvarligt.

Vad sedan beträffar polisens specialreglerade uppgifter torde det enligt utredningen inte behöva regelmässigt

föreli ga anledning till tvekan i huruvida frågan polisen

tvångsvis

får bereda sig tillträde till viss lokal vid

fullgörandet av sina specialreglerade uppgifter. Frågan

Polisens 105 befogenheter

måste bedömas på grundval av en tolkning av den bestäm-

melse som är aktuell. Enligt vad

utredningen påpekar ger

också förarbetena till regeringsformen vid handen att man avsett att ett lagstöd som tolkningsvis kan härledas ur en viss bestämmelse är

acceptabelt. Grundlagberedningen påpekade sålunda (se prop. 1973:90 s. 243) att om

regler

användande av exekutivt tvång i viss hade

omfattning utvecklats i praxis utan formellt som av lagstöd tolkning

exekutionsrättsliga lagbestämmelserl- Kravet På 139form för rättighetsbegränsning innebär

enligt beredningen inte att sådan praxis behöver kodifieras

genom lag. Någon

erinran mot detta uttalande gjordes inte vare i sig propositionen eller vid riksdagsbehandlin en. Man torde därför, för att ta ett exempel, kunna från att utg polisen vid hämtning av barn enligt 21 kap. 3 §

föräldrabalken har befogenhet att även med tvång

tränga in i en bostad, fastän nämnda lagrum i föräldrabalken

tiger på denna punkt (jfr i SOU grundlagberedningen

1972:15 s. 347).

7.8.3 Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har uttalanden

utredningens godtagits av flertalet instanser som har berört de här ak-

tuella frågorna. Polisstyrelsen i Jakobsbergs

polisdistrikt har dock gett uttryck för att

uppfattningen

uttryckligt lagstöd bör införas för atminstone de

viktigare typfallen av sådana ingrepp som innebär att polisen bereder sig tillträde till bostäder och andra lokaler. Som exempel nämner vissa razzior

där bestämmelserena i rätteg golisstyrelsen ngsbalken om husrannsakan

inte är tillämpliga och vissa

handräckningsärenden.

Liknande uttalanden har gjorts av polisstyrelserna i Falu och Göteborgs polisdistrikt samt i länsstyrelsen

lärmlands lan.

7.8.4 Beredningen

När det gäller sådan husrannsakan som sker i brottsut-

redande syfte har polisutredningen endast en

föreslagit ändring i 28 kap. 2 § RB av den innebörden att även

kroppsbesiktning anges bland de åtgärder som grundar be-

fogenhet till husrannsakan enligt lagrummet. Beredningen ansluter sig i denna del till polisutrednin ens ståndpunkt och förordar att ändringen utformas s att den tar

sikte även på kroppsvisitation.

Även när det gäller den typ av ingrepp som företas i nödliknande situationer anser beredningen att polisutred-

ningens ståndpunkt är befogad. Beredningen föreslår allt-

så att det i polislagen tas in en bestämmelse om att en polisman får bereda sig tillträde till ett hus, rum eller

1 Numera finns uttryckliga bestämmelser om se detta, 2 kap. 17 S utsökningsbalken.

106 Polisens befogenheter

annat utrymme, om det finns anledning anta att någon som uppehåller sig där är medvetslös eller annars oförmögen att tillkalla hjälp. En åtgärd som har angetts nu bör

också få vidtas när det är nödvändigt för efterspaning av

någon som är försvunnen, om denne kan antas behöva hjälp. Här avses sålunda inte det fallet att någon brottsmiss-

tänkt har avvikit, utan uttrycket avser att täcka situationer då - oftast ett barn eller en äldre - å

någon person

har kommit bort och till följd härav eftersöks genom polisens försorg.

I praktiken förekommer det inte sällan att polisen vid forskning efter försvunna personer måste tillfälligt omhänderta fotografier eller annat identifikationsmaterial för att en efterlysning skall kunna utfärdas. För

sådana åtgärder torde regelmässigt samtycke från den försvunnes sida kunna presumeras. Något särskilt lagstöd

för detta ändamål synes knappast behövas.

Som framgår av vad polisutredningen har anfört kan det

inte anses att polisens befogenheter utvidgas genom en bestämmelse av det här slaget. Bestämmelsen tillgodoser emellertid intresset av att vad som är polisiära tjänste-

plikter så långt möjligt beskrivs genom positiva regler,

så att man inte blir hänvisad till att hämta stöd för de

aktuella åtgärderna enbart i bestämmelser

brottsbalkens

om straffrihet på grund av nöd 0.1. Aven i fortsättningen? blir det dock som polisutredningen har påpekat nödvändigtj

*

att i vissa situationer falla tillbaka på den allmänna

nödrättsbestämmelsen, eftersom en ny regel i polislagen självfallet inte kan utformas så att den täcker alla i p praktiken tänkbara fall. Det synes exempelvis inte

finnasl

anledning att i lagtexten uttryckligen nämna den speciel-^

la situationen att någon kan befaras försöka begå själv-

mord; beredningen vill emellertid i sammanhanget anmärka * att det enligt dess är uppenbart att polisen även

mening

i fortsättningen bör ha bade sk ldighet och befogenhet

att ingripa för att förhindra s dant.

Av störst praktisk vikt av de frågor som polisutredningen har behandlat i detta avsnitt är otvivelaktigt spörsmålet

i vad mån en polisman får bereda sig tillträde till en

bostad eller någon annan lokal för att fullgöra en spe- 1

cialreglerad uppgift. De uppgifter som här i främsta rum-l met kommer i åtanke är sådana som avser omhändertagande av personer eller föremål.

Bestämmelser av praktisk betydelse i speciallagstiftningen om skyldighet för polisen att omhänderta personer finns som beredningen förut har berört i lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall, utlänningslagen, la en med vissa bestämmelser om vård av unga

och lagen om vard av missbrukare i vissa fall (motsvarig-

het till bestämmelserna om omhändertagande i sistnämnda båda författnin ar fanns i den förut gällande barnavårds-

och nykterhetsvardslagstiftningen). Att polisen, när den

är skyldig att verkställa ett omhändertagande enligt

Polisens befogenheter

någon av dessa författningar, bör kunna bereda sig till-

träde till exempelvis vederbörandes bostad synes höjt över varje tvivel, eftersom uppgifterna annars i praktiken skulle vara omöjliga att utföra. Och detsamma måste gälla övriga lagreglerade fall av omhändertaganden, såsom exempelvis enligt 28 kap. 11 § BrB eller 21 kap. 3 § föräldrabalken.

Bestämmelser i speciallagstiftningen om omhändertagande av föremål genom polisens försorg är förhållandevis ovanliga och i de fall de förekommer avser de i allmänhet situationer som ligger nära beslag. Exempelvis kan enligt 32 § vapenlagen (1973:1176) ett skjutvapen omhändertas, om risk för missbruk föreligger. Skälen för att polisen i

sådana fall skall kunna bereda sig tillträde till någons

bostad eller annan lokal är uppenbarligen lika starka som

när fråga är om att söka efter något föremål som är un-

derkastat beslag, i vilket fall husrannsakan ju i prin-

cip får ske rättegångsbalken. Vad som här åsyftas

enligt

är endast fall da det åligger polisen att tvångsvis verk-

ställa själva omhändertagandet och alltså inte situationer då den aktuella bestämmelsen är formulerad så att den

enskilde åläggs att överlämna viss egendom till polisen eller någon annan myndighet.

Beredningen instämmer med de remissinstanser som har förordat en uttrycklig lagreglering av polisens befogenheter

i de situationer som åsyftas här. Lämpligen bör denna utformas på ett sådant sätt att den i sak nära ansluter till vad som i rättegångsbalken föreskrivs om husrann-

sakan i de motsvarande situationer som avses där. Dessa regler torde ofta i praktiken hittills ha tillämpats analogt i förekommande fall.

Som förut har redovisats är huvudprincipen i rättegångs-

balken att husrannsakan får företas hos den misstänkte eller eftersökte, dvs. i hans bostad eller i hus, rum eller slutet utrymme som tillhör eller disponeras av

honom, medan husrannsakan hos någon annan förutsätter

synnerliga skäl. En bestämmelse i den nya polislagen för

de fall som här har diskuterats synes med dessa utgångs-

punkter lämpligen böra innehålla att en polisman, för att söka efter en person som enligt lag skall omhändertas, får bereda sig tillträde till hans bostad eller annat hus, rum eller utrymme som tillhör eller disponeras av honom. Finns det synnerliga skäl att anta att den efter-

sökte uppehåller sig hos någon annan, bör polismannen få

bereda sig tillträde även dit. På motsvarande sätt bör polismannen få bereda sig tillträde till en bostad eller

någon annan lokal för att söka efter ett föremål som po-

enligt lag eller annan författning skall ta om

lisen and.

Beträffande husrannsakan enligt rättegånsbalken gäller

att en enskild polisman endast i speciella fall, såsom då

fara är i dröjsmål, får företa åtgärden utan föregående beslut av undersökningsledaren, åklagaren eller domstolen

108 Polisens befogenheter

(28 kap. 4 och 5 §§ RB). Att i den nu aktuella bestämmel-

sen ge utrymme för beslut av åklagare eller domstol

synes

inte ändamålsenligt, men det bör föreskrivas att åtgärden endast om fara är i dröjsmål får företas av en polisman utan föregående beslut av polismyndigheten. Det förut-

sätts då att polismyndigheten i överensstämmelse med vad som gäller för likartade fall är beslutsför endast med rättsbildad befattningshavare. Lämpligen bör vidare i överensstämmelse med vad som föreskrivs i 28 kap. 6 § RB

uttryckligen anges att en åtgärd av aktuellt slag endast

om det finns särskilda skäl får företas mellan kl. 21.00 och kl. 06.00.

Genom en bestämmelse av det innehåll som har angetts nu

erhåller man som framgått en reglering som i praktiken

motsvarar vad som gäller om husrannsakan enligt 28 kap. 1 och 2 §§ RB. Som förut har nämnts finns emellertid ytter-j ligare en bestämmelse i kapitlet - 3 § - som husmedger

rannsakan dels i en lägenhet som är tillgänglig för all-

mänheten- varmed enligt förarbetena förstås exempelvis butiker, restauranger, kaféer samt teater- och biograflokaler - dels i en som

lägenhet plägar tillhåll

utgöra

för lösdrivare eller förbrytare eller där sadant gods, som eftersökes, plägar uppköpas eller mottagas som pant. Det är framför allt denna bestämmelse som utgör stöd för vad som brukar kallas razzia.

Även när det gäller de fall som skall regleras i polislagen bör polisen kunna bereda sig tillträde till en lokal som är tillgänglig för allmänheten. En bestämmelse bör alltså meddelas även om detta. Däremot kan det senare ledet av bestämmelsen i 28 kap. 3 § RB inte rimligen få

någon motsvarighet för de situationer som är aktuella

här.

Beredningen förordar att en bestämmelse med det innehåll som har angetts nu tas in i polislagen. Förutsättningen för att den skall kunna tillämpas bör vara att det är en bestämd - låt vara inte känd till person nödvändigtvis namnet - eller ett bestämt föremål som efpolisen söker ter. Den bör alltså inte anses ge stöd för att polisen bereder sig tillträde till bostäder eller andra lokaler för att mera allmänt leta efter efterlysta personer.

Det finns anledning att här understryka betydelsen av

proportionalitetsprincipen, som enligt vad beredningen

förut har framhållit bör gälla för all polisverksamhet. Den skada och de olägenheter i övrigt som följer av ett ingrepp får inte stå i missförhållande till dess syfte. Det är sålunda uppenbart att särskilt starka skäl måste föreligga för att polisen skall få bereda sig tillträde till exempelvis en lokal som är avsedd för allmänna sammankomster. Och vad särskilt gäller omhändertagande av står det klart att helt speciella situationer

m ste egendom föreligga för att polisen skall anses befogad att

bereda sig tillträde till någons bostad för att omhänder-

ta exempelvis ett pass (jfr 18 § passlagen, 1978:302),

Polisens befogenheter

detta inte minst med hänsyn till att det i flertalet fall

kan förutsättas att åtgärden inte leder till avsett re-

sultat. I ännu högre grad gäller detta beträffande omhändertagande av körkort (23 § körkortslagen, 1977:477), som visserligen formellt faller under den bestämmelnya sen men där ju det normala förfarandet innebär att körkortshavaren efter anmaning skall överlämna körkortet (50

§ körkortsförordningen, 1977:722).

Polisutredningen har avslutningsvis tagit fall då en upp bestämmelse i en att

specialförfattning ålägger polisen

lämna biträde eller åt annan

handräckning någon myndighet

för att den skall få tillträde till en lokal eller motsvarande för exempelvis inspektion eller annan kontroll.

De bestämmelser som det här är såvitt gäller beredningen har kunnat finna och som också har ut-

polisutredningen talat genomgående så formulerade att det får anses framgå

med tillräcklig tydlighet i vilka fall

polisen tvångsvis

får bereda den andra myndigheten tillträde till en lokal

eller motsvarande. Exempel erbjuder de förut redovisade bestämmelserna i brandstadgan och lagen om Nådjurskydd. gon allmän bestämmelse i polislagen med sikte dessa

på

situationer behövs alltså inte. är Angeläget naturligtvis att bestämmelser av det här även i framtida slaget lag-

stiftning får en sådan utformning att det med full

tyd-

lighet framgår vilka skyldigheter och befogenheter polisen

avses erhålla.

Avslutningsvis vill en som har

beredningen peka på fråga

generell räckvidd men som får anses ha särskild betydelse

när fråga är om husrannsakan och liknande Anåtgärder. vändning av ett tvångsmedel - t.ex. den förordade

nyss befogenheten att i vissa fall bereda tillträde till sig bostad - kan ibland

någons tänkas medföra att polisen kom-

mer i kontakt med som i och för har oliuppgifter sig siärt intresse men som saknar samband med det förhallande som har föranlett ingripandet. En bereder polisman sig

exempelvis med tvång tillträde till en bostad

utlännings för att genomföra ett förvarstagande enligt utlänningslagstiftningen och finner där föremål som visar att den hos

vilken åtgärden företas (eller någon annan) en

planerar

brottslig handling. Frågan hur man skall förfara i sådana

fall är inte närmare i lag, och viss osäkerhet

reglerad

råder därför om i vad man får till

uppgifterna läggas

grund för spaning och andra Det ankommer

atgärder. på

tvångsmedelskommittên att i enlighet med sina direktiv ut-

reda denna fråga. Beredningen har inhämtat att kommittén

avser att föreslå en generell i som

lagstiftning ämnet

även tar hänsyn till ingripanden av det som avses bli slag reglerade genom polislagen.

110 Poiisens befogenheter

7.9 Befogenheten att göra frihetsberövanden

7.9.1 Gä11ande rätt

Ti11 de grundiäggande fri- och rättigheterna eniigt regeringsformen hör också röreisefriheten. Röreise-

friheten beskrivs i 2 kap. 6 § RF på det sättet att varje

medborgare gentemot det aiimänna är skyddad mot frihetsberövande och även i övrigt tiiiförsäkrad frihet att förfiytta sig inom riket och att 1ämna detta.

Av förarbetena ti11 regeringsformen (prop. 1973:90 s.

241-242) framgår att trafikföreskrifter och iiknande bestämmeiser inte anses innebära någon inskränkning av

röre1sefriheten i regeringsformens mening. Detsamma gä11er en avspärrning av en brottspiats o.d. Enbart en

uppmaning ti11 någon att Iämna en viss p1ats torde inte kunna anses som ett intrång i röreisefriheten. Tvångs-

omhändertaganden är däremot att hänföra tiil mässiga frihetsberövanden och fa11er därmed under grundiagens skyddsbestämmeiser. Som frihetsberövanden kan eme11ertid inte betraktas ett fysiskt betvingande som har he1t kort varaktighet. Att den som har övermannats förflyttas en kortare sträcka, t.ex. ut ur en 1oka1 där han har stört torde inte förändra bedömningen. I sistnämnda ordningen,

fa11 eme11ertid ett påtvingat kroppsiigt in-

föreiigger Om poiisen för den som är medvets1ös e11er annars grepp. underiåter att motstånd ti11 hans hem e11er ti11 göra inte he11er frihetsbe- 1

sjukhus e.d., föreiigger något

rövande i grundiagens mening.

Poiisen har föreskrifter i f1era o1ika författeniigt att verkstäila frihetsberövanden. Ti11 ningar befogenhet

de praktiskt mest betyde1sefu11a hör rättegångsbaikens

bestämme1ser och ti11 förhör samt 1 om gripande medtagande * bestämmeiserna i LTO och LOB. Dessutom har p01isen sky1dighet att verkstä11a frihetsberövanden en1igt fiera o1ika såsom 1agen om beredande av

speciaiförfattningar,

s1uten psykiatrisk vård i vissa fa11, ut1ännings1agen, Iagen med särski1da bestämmeiser om vård av unga, 1agen om vård av missbrukare i vissa faii, civi1försvars1agen och smittskyddsiagen. Även vissa frihetsberövanden

eniigti

brottsbaiken ankommer på po1isen (se 38 kap. 12 §).

En form av som inte säiian har diskuterats poiisarbete från synpunkt är s.k. poiisiering. Med po1isierättsiig brukar man mena att poiisen tar med en person tiil ring e11er annan piats för att kiargöra hans poiisstationen identitet.

Ti11 en början bör konstateras att det fastän uttryck1iga

författningsföreskrifter saknas torde vara en vedertagen

att en poiisman, om det är nödvändigt för att uppfattning

en skal] kunna fuiigöras, får ti11fråga en

tjänsteuppgift som anträffas i poiisverksamheten om hans namn och person

hemvist (jfr Sjöho1m a.a. s. 225) En sådan förfrågan gör inte i och för sig intrång i någon grundiagsskyddad fri-

e11er rättighet.

Poiisens befogenheter

Betydligt mera tveksam är i vissa fa11 frågan i vad mån

en poiisman, när det behövs för att hans tjänsteuppgift

ska11 kunna fuiigöras, får ta med sig någon ti11 po1is-

stationen för att få dennes identitet faststäiid, t.ex. med stöd av registeruppgifter, uppiysningar från personer som känner vederbörande e11er helt enkeit genom granskning av medförda iegitimationshandiingar, brev, visitkort e.d.

Såvitt angår ingripanden i direkt straffprocessueiit syfte följer av 24 kap. 2, 5 och 7 §§ RB att den som på sanno-

lika skäi misstänks för brott kan, oberoende av brottets beskaffenhet, gripas av poiisman, om han är okänd och undandrar sig att uppge namn och hemvist e11er om aniedning förekommer att hans uppgift därom är osann.

Av intresse är här även 8 S utiänningsiagen, där det föreskrivs att en utiänning som vistas i riket är sky1dig att instäiia sig hos poiismyndighet och iämna uppgift om sin visteise i riket 1iksom att uppvisa pass för po1ismyndighet e11er polisman. Det förtjänar i sammanhanget att anmärkas att det i den numera upphävda barnavårds- Tagen (1960:97) fanns uttryck1iga föreskrifter om befogenhet för poiisen att företa identitetskontro11 i vissa fa11 (33 §).

7.9.2 Poiisutredningen

Utredningen anser det sjä1vfa11et att

rättegångsbaikens

bestämmeiser om gripande och medtagande ti11 förhör inte bör fiyttas över ti11 en ny po1is1ag. Inte he11er finns det eniigt utredningen an1edning att i po1is1agen ta in de bestämmeiser i specia1författningar som f.n. grundar befogenhet för poiisen att göra frihetsberövanden.

Både sakiiga och systematiska skä1 ta1ar dock eniigt utredningen för att en ny po1is1ag bör omfatta även det rättsområde som nu regieras genom LTO. Utredningen förordar därför att LTO i det sammanhanget upphävs som en särskiid iag. Det sakiiga innehå11et i LTO bör ses över i samband med att den nya po1is1agen utarbetas i den mån

detta inte redan hunnit ske på grundvai av det arbete som

LTO/LOB-utredningen bedrivit. Poiisutredningen finner det

särskiit angeiäget att man söker iösa de svårigheter, som

nu synes föreiigga vid tiiiämpningen av LTO, genom att förutsättningarna för omhändertaganden av det s1ag som

regieras i 3 § preciseras så 1ångt som möjiigt i den nya

poiisiagen.

I detta hänseende erinrar utredningen om att LTO inte

regierar några andra former av poiisingripanden än regeirätta omhändertaganden. Mindre ingripande åtgärder

mot ordningsstörare har så1unda iämnats utanför iagstiftningen. Ett exempei erbjuder den inte ovaniiga form av poiisingripande som består i att den som stör ordningen heit enkeit förs bort från den piats där han

112 Polisens befogenheter

befinner sig, s.k. avlä snande. I det praktiska polis-

arbetet har därför Tblanå diskuterats frågan om rätts-

grunden för ingripanden av detta slag, varvid det har

satts i fråga om åtgärden bör ses som ett påbörjat

ingripande enligt LTO eller som ett utflöde av polisens allmänna befogenheter enligt polisinstruktionen. Utredningen finner det önskvärt att denna tvekan undanröjs. De bestämmelser som skall ersätta LTO bör sålunda ge ut-

tryckligt stöd även för mindre ingripande åtgärder när

den allmänna ordningen störs, under förutsättning att

sådana åtgärder bedöms som nödvändiga och tillräckliga.

Därmed når man också den fördelen att polismannen görs

ytterligare uppmärksam på att ett omhändertagande inte får vidtas annat än som en sista utväg. Vad angår LOB bör enligt utredningen beaktas att frågan om den lämpligaste formen för regleringen av samhällets åtgärder beträffande? den som anträffas berusad på allmän plats ingående disku-3

terades vid riksdagsbehandlingen (JuU 1975/76:37 s. 18- 21, rskr 1975/762351). Justitieutskottet, vars betänkande

följdes av riksdagen, uttalade att målsättningen bakom

den nya lagen borde vara att skapa en helt ny ordning för

dessa samhällsåtgärder. Mot den bakgrunden var det enligt

utskottet motiverat att redan från början ställa upp säri skilda regler för omhändertagande av berusade personer, regler som lätt skulle kunna anpassas till framtida mera 2 adekvata vårdformer. Detta talade för att de reglerna I borde upptas i en särskild la . Utredningen anser sig

inte ha att å in om detta 1

anledning pa spörsmålet ställ-i

frångås.

ningstagande bör I den delen bör avvaktas i resultatet av LTO/LOB-utredningens arbete. Å l Utredningen är av den uppfattningen att befogenheten för en polisman att, om det är nödvändigt för att en tjänste-

uppgift skall kunna fullgöras, tillfråga en person som

anträffas i polisverksamheten om hans namn och hemvist inte heller i fortsättningen behöver vara lagfäst.

Polisierin förekommer enligt vad utredningen framhåller inte som nagot självständigt institut i den svenska polisverksamheten. Utredningen erinrar om att föreskrifter . om polisiering inte sällan återfinns i utländsk

polislag-J

stiftning. Så t.ex. föreskriver 13 § i den finska polis-

lagen utan någon begränsning att envar är skyldig att på

i anfordran meddela polisen de uppgifter som är nödvändiga för utredning av hans identitet samt att polisman har rätt att för förhör gripa person som är okänd och vägrar att lämna upplysningar eller lämnar sådan uppgift om sin identitet som kan antas vara falsk. I exempelvis engelsk rätt är polisens befogenhet i dessa hänseenden avsevärt mera begränsad.

De fall då avsaknaden av regler om åtgärder för identi-

tetskontroll har upplevts som besvärande i det praktiska polisarbetet har enligt utredningen framför allt samband med polisens verksamhet vid spaning efter personer som har gjort sig skyldiga till mycket grova brott eller som är efterlysta p.g.a. rymning från anstalt eller liknande.

Polisens befogenheter 113

Har t.ex. polisen i anslutning till ett nyligen förövat

grovt brott fått fram ett signalement på gärningsmannen, måste polisen ofta kontrollera personer som anträffas på

järnvägsstationer eller flygplatser eller i motorfordon. Därvid kan tvekan råda om hur polisen bör handla, om någon vägrar att up ge sitt namn eller eljest lämna uppgift om sin vistelse pa platsen eller anledning finns att anta att hans uppgifter är osanna. Det har gjorts gällande att, om t.ex. personens klädsel och utseende i ett sådant fall stämmer överens med signalementet, polisen bör vara berättigad att ta med honom till polisstationen för att få identiteten fastställd även i fall där förutsättningar

för gripande eller annan åtgärd enligt rättegångsbalken

inte föreligger. Motsvarande har hävdats för fall där polisen anträffar en person som med skäl kan misstänkas

vara identisk med någon som är efterlyst, t.ex. på grund

av rymning från kriminalvårdsanstalt eller anstalt för

sluten psykiatrisk vård, och vederbörande vägrar att

uppge sitt namn eller lämnar en uppgift som med skäl kan misstänkas vara falsk.

Det torde enligt utredningen före den nya regeringsformens ikraftträdande ha varit en allmän uppfattning att polisen i fall som dessa haft en sedvanerättsligt grundad befogenhet att göra ett kortvarigt frihetsberövande för identitetskontroll. Som förut har konstaterats godkänner

emellertid grundlagen inte sedvana som stöd för åtgärd

från det allmännas sida som begränsar medborgerliga frioch rättigheter. I den mån polisen i nuvarande läge skall anses vara att företa sådana - vilka befogad ingripanden förekommer och väl också är i oundgängliga praktiken torde polisen vara hänvisad till att hämta stöd för åtgärden från 2 § polisinstruktionen.

Utredningen anser det angeläget atttden oklarhet undanröjs

som idag råder beträffande polisens befogenhet att medta en person för identitetskontroll. En bestämmelse härom bör därför föras in i den nya polisla en. Därvid anser

utredningen är det uteslutet att gå sa långt som den

finska polislagen, som ger polisen en i princip obegränsad rätt att omhänderta den som vägrar att lämna uppgift om sin identitet eller lämnar en uppgift därom som kan antas vara falsk. Befogenheten bör enligt utredningen begränsas till att avse fall där identifieringen ut ör ett så framträdande samhällsintresse att det inte r der

någon tvekan om att åtgärden är sakligt motiverad. Be-

stämmelsen bör också ange den tid under vilken ett omhändertagande för identifiering längst skall få bestå.

7.9.3 Remissyttrandena

De uttalanden som polisutredningen i denna del har gjort

rörande avgränsningen av tillämpningsområdet för en ny

polislag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Detta gäller också förslaget att den nya lagen skall omfatta det rättsområde som nu

114 Polisens befogenheter

täcks av LTO. Uppsala kommun pekar på att LTO knappast har blivit tilT_HEn*ñytta for socialmyndigheterna som

att vid omhänder-

avsågs, nämligen polismyndigheter

i vissa fall skulle göra s.k. social utredning tagandet för vidare befordran till socialförvaltningen. Så har skett i få fall och det finns därför enligt Uppsala kommun ingen anledning att ha denna särskilda lag kvar, utan den kommande polislagen torde kunna omfatta det rättsområde som nu regleras genom LTO.

Flera remissinstanser - bl.a. Svenska polisförbundet samt polisstyrelserna i Katrineholms och Kristianstads

- anser det et att f?å§åH5ñ_EVTägs-

polisdistrikt angelä i den lagen pa det sätt som utred-

nandEFê§TEFås nya

ningen har föreslagit.

Även polisutredningens förslag i fråga om omhändertagande

Ät- « för identifiering har fått ett positivt mottagande. remissinstanser - bl.a. i Värmskilliga länsstyrelsen

lands län samt polisstyrelserna i DandêFyH§TGöfEHöF§s,

Katrineholms, Kristianstads och

Huddinge, Jakobsbergs, Nyköpings polisdisfrikt -”har särskilt understrükit

Vikten av att detta forslag genomförs. Även polissty-

relsen i Falu polisdistrikt finner det mycket_tTTTT?eds-

stallande att bestammelser om polisiering införs. Poliskan dock inte förstå varför det skulle vara styrelsen Å

uteslutet att gå så långt som den finska polislagen j medger i denna fråga. Inte heller delar polisstyrelsen

att en bestämd tid under vilket ett utredningens mening för identifiering längst skall få bestå omhändertagande bör slås fast utan anser att omhändertagandet skall få bestå så länge det är nödvändigt för att identifieringen

skall äga rum. Stora svårigheter torde enligt polis-

att t.ex. nattetid verkställa idenstyrelsen föreligga

tifieringen på en bestämd tid.

7.9.4 Beredningen

har inhämtat att LTO/LOB-utredningen har Beredningen en av de som f.n. finns intagna i gjort översyn regler LTO och avser att föreslå ingripande ändringar i dessa

med sikte att de efter denna omarbetning skall tas in! på

i den nya polislagen. Även i LOB avser LTO/LOB-utredningen att föreslå betydelsefulla förändringar, men tanken än här att lagen skall behållas som särskild lag.

anser sig i detta läge inte böra gå in på det

Beredningen innehållet i LTO utan förutsätter att dess och sakliga LTO/LOB-utredningens förslag blir föremål för en gemensam B

remissbehandling med sikte på en samordning före ett

begränsar sig därför till att genomförande. Beredningen uttrycka sin anslutning till uppfattningen att bestämmelser som svarar mot dem som nu finns i LTO arbetas in-i efter eventuella justeringar med anledning av polislagen LTO/LOB-utredningens kommande förslag. Huruvida LOB i så fall bör finnas kvar som en särskild lag är beroende

A Poiisens befogenheter

b1.a. av - förutom de skäi som

poiisutredningen pekat på

- om man tiii av även

omhändertaganden på grund berusning

i fortsättningen skaii knyta vissa rättsverkningar, t.ex. registreringar eniigt körkortsia stiftningen. Inte heiier

tiii sistnämnda fråga - som också den avses bii behandiad

i betänkande - anser LTO/LOB-utredningens sig beredningen ha aniedning att ta stä11ning.

I det iäge vari den aktueiia frågan såiunda befinner sig

upptar beredningen i sitt lagförsiag inga bestämmeiser, som svarar mot de nuvarande regierna i LTO och LOB. Beredningen vi11 alitså särskiit anmärka att den inte har tagit stäiining till de som ungefär samtidigt med

försiag

detta betänkande iäggs fram fran LTO/LOB-utredningens sida.

Beredningen avstår av samma skäl från att iägga fram nå-

got försiag ti11 hur frågan om aviägsnande bör iösas. Aven den frågan torde nämiigen bii beroende av ett

stäiiningstagande ti11 den principiösning som LTO/LOButredningen f.n. överväger.

Såvitt gä11er omhändertagande för identifiering (po1isiering) framgår av det förut anförda att uttryckiiga be-

stämmeiser i Tag härom i stort sett saknas. Samtidigt står det som poiisutredningen har framhåiiit kiart att en befogenhet för poiisen att i vissa fail verkstä11a sådana omhändertaganden före regeringsformens ikraftträdande har ansetts föija av sedvanerätt.

Den uppfattningen har framförts att poiisen fortfarande kan hämta stöd för sådana uppgifter i sedvanerätten (jfr Sjöhoim i SvJT 1980 s. 668). Som beredningen förut har framhåiiit godkänner emeiiertid regeringsformen inte

sedvana som rättsiigt stöd för åtgärder som begränsar

de grundiäggande fri- och rättigheterna, ti11 viika röreisefriheten hör.

Detta behöver emeiiertid inte betyda att omhändertaganden av aktueiit siag skal] anses otiiiåtna eniigt gäiiande rätt. Det kan nämiigen i eniighet med vad poiisutredningen har framhåiiit hävdas att ingripandena kan stödjas

på 2 § poiisinstruktionen med den giitighet som författningsrummet har eniigt övergångsbestämmeiserna ti11 rege-

ringsformen. En före regeringsformen rådande sedvana utgör naturiigtvis ett starkt argument ti11 förmån för en sådan toikning. Det vi11 också synas som om den aiimänna uppfattningen är att ingripanden av aktueiit s1ag fortfarande är korrekta i vissa fa11 (jfr t.ex. JO 1979/80 s. 97). Kiart är emeiiertid att en uttryckiig bestämmeise om sådana omhändertaganden bör föras in i den nya poiisia-

gen, så att rättsiäget på området kiariäggs. I sak anser

- iiksom och remissinstansberedningen poiisutredningen erna - att dessa i vissa fa11 är ingripanden oundgängiiga i praktiken.

116 Polisens befogenheter

Rörande de allmänna förutsättningarna för polisiering kan beredningen helt ansluta sig till vad polisutredningen har anfört. Detta innebär att beredningen, till skillnad från en remissinstans, inte anser sig kunna förorda en bestämmelse som i likhet med 13 § i den finska polislagen ger möjlighet för en polisman att omhänderta var och en

som vägrar att på polismannens anmodan lämna upplysningar om sin identitet. En så långtgående bestämmelse skulle,

enligt beredningens mening, sakna stöd i svenska rätts-

traditioner på området. .

Som närmare har utvecklats av polisutredningen (jfr även SVJT 1980 s. 668) kan aktualiseras vid poli-

polisiering

sens spaningsverksamhet i fall da bestämmelserna om de straffprocessuella frihetsberövandena inte är tillämpliga. Andra typfall gäller efterspanande av

polisens

personer som har avvikit fran kriminalvårds-, sjukvårdseller andra vårdanstalter liksom genomförandet av liknande handräcknings- och verkställighetsuppgifter som det

åligger polisen att utföra åt olika myndigheter, såsom då

personer skall hämtas till anstalter eller inställas för läkarundersökning. Regelmässigt är här situationen i praktiken den att den sökte är efterlyst i publikationen Polisunderrättelser. Där får nämligen enligt 3 § första stycket efterlysningskungörelsen (1969:293) efterlysning ske av den som skall omhändertas vid anträffandet.

En allmän förutsättning för polisiering i sådana typfall å 4 bör enligt beredningens mening till en början vara att att anmodan av en lämna

någon vägrar på polisman

uppgift om sin identitet elTer att anledning forekommer att ñans uppgift därom är osann. Detta bör emellertid som förut har anforts inte vara tillräckligt. En förutsättning bör också vara att det finns anledning att anta att

personen är identisk med någon som är efterlyst och skall

omhändertasvid anträffandet. Sadan anledñing kan natur- Tigtvis vara överensstammelse med signalement, men detta synes inte generellt kunna krävas. omständigheterna i det särskilda fallet kan mycket väl vara sådana att polis-

mannen på fältet, utan att ha kännedom om någon aktuell

efterlysning, får anledning anta att en person som vägrar att uppge sitt namn har avvikit från exempelvis ett sjukhus för sluten psykiatrisk vård. Bestämmelsen bör då medge att denne förs till polisstationen där identitetskon-

troll och genomgång av aktuella efterlysningar kan ske.

Om bestämmelsen i enlighet med vad som nyss har förordats

utformas så att den tar sikte på fall där någon är efter-

och skall omhändertas vid anträffandet - en formulelyst som även används i 7 § 4 ring exempelvis passlagen

kommer den till en början att få tillämpning på fall där

en för brott misstänkt person har avvikit och anhåll-

Polisens befogenheter

ningsskäl förekommerl. Andra fall är när fråga är om

handräckning enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (35 §), lagen (1967:940)

angående omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda (54

§), lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m. (10 §), lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (18 §) eller lagen om vård av missbrukare i vissa fall

(26 §). Detsamma gäller när någon i annat fall är efter-

lyst för att tas i förvar, t.ex. enligt eller utlänningseller brottsbalken (jfr 38 kap.

utlämningslagstiftningen 12 § BrB .

Man måste emellertid också räkna med att fall kan upp-

komma då någon kan antas vara efterspanad av skäl av det

slag som nyss utan att formell

har angetts efterlysning

har hunnit ske. Aven i sådana situationer måste polisiering rimligen kunna äga rum. Slutli en kan omständighe-

terna någon gång vara sådana att fr om har

gan polisen

skyldighet att gripa någon enligt rättegångsbalken som

misstänkt för brott inte kan avgöras utan kontroll av identiteten. Exempelvis har JO ansett att för medtagande

identifiering måste kunna äga rum enligt gällande rätt,

om osäkerhet råder huruvida den som bar an-

på gärning träffas efter att ha begått ett brott är

straffmyndig eller inte (JO 1979/80 s. 94-97).

Med dessa utgångs unkter förordar att bestäm-

beredningen melsen utformas pa det sättet att en polisman får ta med en okänd person för om han

identifiering, vägrar att på

polismannens anmodan lämna uppgift om sin identitet eller anledning förekommer att hans uppgift därom är osann samt anledning finns till antagande att han är efterspanad eller efterlyst och skall omhändertas vid anträffandet eller annars enligt lag skulle berövas friheten, om hans identitet var känd. .

Från något håll har kritik framförts mot

polisutredningens förslag att det i lagen bör den tid under vilanges ken ett omhändertagande för skall få

identifiering längst

bestå. Enligt beredningens skulle det i och

uppfattning

för sig vara tänkbart att avstå från att uttryckligen

reglera denna fråga utan att därför komma i konflikt med

grundlagens regler om rörelsefrihet. Som skäl för att en

tidsbegränsning skulle vara nödvändig i fall av denna typ

har i tidigare sammanhang brukat att en

åberopas medborg-

are som har blivit berövad friheten av annan

någon myn-

dighet än domstol enligt 2 kap. 9 § andra RF har stycket rätt att få saken prövad av domstol utan oskäligt dröjs-

mål, om inte omhändertagandet uttryckligen till

begränsas

1 Jfr 24 kap. 6 § RB. Enligt rikspolisstyrelsens föreskrifter förutsätts för av känd

efterlysning person enligt detta lagrum att anhållnings- eller häktnings-

beslut har meddelats (FAP 444-2).

118 Polisens befogenheter SOU 1982 63

en så kort tid att domstolsprövning i praktiken inte kan rum (jfr SOU 1975:75 s. 441). Det har från denna ut-

äga g ngspunkt hävdats att varje regel i lag om frihetsbe-

rövande som inte är tidsbegränsat på angivet sätt måste

kombineras med uttryckliga bestämmelser om överprövning

av domstol, något som givetvis skulle te främmande i

sig

det sammanhang som är aktuellt nu. Denna fraga får emellertid anses ha kommit i ett annat läge efter 1979 års grundlagsändringar, eftersom det numera redan i rege- 1 ringsformen finns bestämmelser som möjlighet till Å

ger

domstolsprövning även för fall då nagra regler härom inte? har tagits in i vanlig lag (jfr prop. 1978/792195 s. 59). Fr.o.m. den 1 januari 1980 gäller nämligen utryckligen att, om prövning av frihetsberövandet inte har uppdragits

åt en särskild myndighet, denna skall ankomma på allmän

domstol (2 kap. 9 § tredje stycket RF).

Trots att det alltså numera redan genom gällande grundlagsbestämmelser är sörjt för att en domstolsprövning kan komma till stånd av andra än helt kortvariga omhändertaganden för identifiering, anser beredningen att det är svårt att undvara en bestämd tidsfrist. En sådan finns ju vid andra tillfälliga omhändertaganden, och denna ordning får anses bäst förenlig både med grunderna för den aktuella bestämmelsen i regeringsformen och det allmänna rättssäkerhetsintresset. Inte heller ett omhändertagande g

av det slag det här gäller bör lämpligen få vara tidsobe-g

stämt. §

anser att den aktuella 3 Beredningen omhändertagandetiden till att omfatta sex tim- 1 i princip bör begränsas högst mar. Denna tid bör regelmässigt vara tillräcklig för

att de åtgärder skall hinna vidtas som över huvud taget

är möjliga när det gäller att genomföra en identifiering

mot någons vilja. Att det i vissa fall kan bli så att

identifieringen missl ckas eller inte hinns med under den? l

aktuella fristen är n got som man enligt beredningens

mening måste acceptera vid en avvägning av de motstående intressen som här gör sig gällande. I de allra flesta fall kommer naturligtvis omhändertagandetiden att bli mycket kortare än sex timmar; sannolikt blir det i

praktiken fråga om en eller högst två timmar i normala

fall. l

Man kan emellertid inte bortse från att praktiska fall

också kan uppkomma där någon identifiering inte har visat

sig möjlig att genomföra under sextimmarsfristen men identifieringen från allmän synpunkt är utomordentligt

angelägen. Det kan t.ex. gälla ett mordfall, där någon

som till synes överensstämmer med ett signalement anträffas i närheten av gärningsplatsen men vägrar att röja sitt namn. Har omhändertagandet skett nattetid kan t.ex. fingeravtrycksundersökning inte hinnas med under sextim-

marsfristen. Det ligger nära till hands att med sikte på

sådana eller likartade fall införa en regel som i analogi med vad som gäller enligt 23 kap. 9 § första stycket RB innebär att, om det är av synnerlig vikt att identifie-

Polisens befogenheter

verkställs, den omhändertagne får hållas kvar ringen under sex timmar utöver normaltiden. Beredningen föreslår en sådan lösning.

I lagen bör vidare uttryckligen anges att identifiering skall ske skyndsamt. Givetvis skall den omhändertagne inte friges, om det finns skäl till gripande eller

omhändertagande på annan grund. Detta bör markeras i

I denna bör också anges att den omhändertagne lagtexten. inte får underkastas annan inskränkning i sin frihet än

som påkallas av ändamålet med omhändertagandet, ordningen på förvaringsplatsen eller allmän säkerhet (jfr 1 §

häkteslagen och 9 § LTO).

Beredningen har inte funnit skäl att i detta sammanhang

ta upp frågan om en utvidgning i fråga om polisens rätt

att ta fingeravtryck till andra fall än då brott kan misstänkas.

7.10 Tvångsåtgärder i syfte att förebygga allvarlig

brottslighet m.m.

7.10.1 Gällande rätt

I uppgiften att upprätthålla allmän ordning och säkerhet

en skyldighet för polisen att förebygga brott och ligger att lämna allmänheten skydd och hjälp. Det är i enlighet härmed polisen som har huvudansvaret för att skydda all-

mänheten och vidta förebyggande åtgärder om fara förelig-

att ett brott kommer att förövas som hotar liv eller ger hälsa eller kan leda till omfattande förstörelse av egendom, såsom exempelvis vid hot om sabotage eller allmän-

farlig ödeläggelse. I speciella fall kan tvångsåtgärder

behöva vidtas för sådant ändamål.

Frågan vilka befogenheter som tillkommer polisen vid dess

verksamhet i detta förebyggande och skyddande syfte är emellertid i väsentliga delar oreglerad. uttryckliga fö-

reskrifter finns endast på två särskilda områden, näm-

ligen när det gäller polisens verksamhet till förekommande av brott som utgör allvarlig fara för säkerheten vid luftfart eller brott i samband med domstolsförhandlingar. Bestämmelser härom finns i lagen (1970:926) om

särskild kontroll på flygplats och lagen (1981:1064) om

säkerhetskontroll vid domstolsförhandlingar.

7.10.2 Polisutredningen

Utredningen uppehåller sig utförligt vid de frågor som det här gäller. Ett exempel på de svårigheter som polisen

ställs inför detta område erbjuder, enligt vad utred-

på ningen framhåller, den inte ovanliga situationen att ett anonymt meddelande lämnas om att en bomb har placerats på

viss plats. Sådana meddelanden visar sig i allmänhet vara oriktiga men kan givetvis inte nonchaleras av polisen,

120 Polisens befogenheter

som måste ingripa så snart någon grad av sannolikhet fö-

religger att meddelandet är allvarligt menat. Därvid kan det bli nödvändigt för polisen att vidta avspärrnings-

och utrymningsåtgärder liksom att bereda sig tillträde

till slutet utrymme för att söka efter den uppgivna

bomben. Ibland blir åtgärderna muycket ingripande från

allmänhetens synpunkt. Hundratals människor måste kanske avlägsnas, affärer stängas, trafiken omregleras, offentinställas osv.

i

liga tillställning J

Vad angår det rättsliga stödet för tvångsåtgärderna i ettg

sådant fall, synes man enligt utredningen i det praktiska? polisarbetet i avsaknad av uttryckliga föreskrifter oftast ha ansett bombhotet utgöra grund för att inleda förundersökning. Stöd för ingripanden av det slag som har nämnts har då bedömts kunna hämtas ur rätte-

nåss g ngsbalkens bestämmelser om tvångsmedel vid utred-

ning om brott. Såvitt gäller avspärrnings- och utrym-

ningsåtgärder har man i enlighet härmed stött sig på 27

kap. 15 S RB. För säkerställande av utredning om brott får enligt detta lagrum byggnad eller rum tillstängas, tillträde till visst område förbjudas, förbud meddelas

mot flyttande av visst föremål eller annan sådan åtgärd vidtagas. I fråga om husrannsakan har åberopats

huvudregeln i 28 kap. 1 § RB, där det föreskrivs att husrannsakan får företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för eftersökande av föremål som är underkastat beslag eller eljest till utrönande av omständighet som kan ha betydelse för utredning om brottet.

Den har emellertid - utredinvändningen gjorts enligt med - att

ningens mening fog rättegångsbalkens regel-

system inte är anpassat till de situationer som det här gäller. När polisen vid exempelvis ett bombhot tvingas

vidta avspärrnings- och utrymningsåtgärder är syftet intei

- åtminstone inte sett - att säkerställa utredprimärt

ning om brottet. Åtgärderna vidtas för att skydda allmän-

heten mot fara, och detta oavsett om de får betydelse för utredningen eller inte.

Mera naturlig är då en annan uppfattning som också har

brukat föras fram från polishåll, nämligen att tvångsåtgärderna kan grundas på 2 § polisinstruktionen i förening

med den allmänna nödrättsbestämmelsen i 24 kap. 4 S BrB. Enligt sistnämnda bestämmelse skall den som för att avvärja fara för liv eller hälsa, rädda värdefull egendom eller av annan sådan orsak handlar i nöd vara fri från straffansvar, om gärningen med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt måste anses försvarlig. För att gärningen skall

vara försvarlig krävs i allmänhet att den skall vara på-

kallad av ett intresse av betydligt större vikt än det som uppoffras samt att den behövs för att tillgodose förstnämnda intresse. Att en restriktiv tillämpning är avsedd, särskilt när endast ekonomiska värden är hotade, följer av kravet att handlingen skall ha företagits i nöd.

Polisens befogenheter

Det är enligt utredningen uppenbart att stränga förutsättningar måste gälla för tillämpningen av en bestämmelse som innebär att handlingar som normalt föranleder straffansvar kan företas av var och en. För polisen, som

av samhället har ålagts ett ansvar för allmänhetens skydd, utgör emellertid de tvångsåtgärder som i vissa

speciella fall måste vidtas i brottsförebyggande syfte en

tjänsteplikt. De kan sålunda sägas typiskt sett ingå i

själva polisverksamheten. Utredningen anser att det från dessa synpunkter inte är tillfredsställande att som stöd för en polisiär befogenhet behöva hänvisa till bestäm-

melser som medger frihet från straff på grund av nöd.

Utredningen erinrar i detta sammanhang om den reglering av räddningstjänstens befogenheter som numera finns i 11 § brandlagen (1974:80). Det föreskrivs där att den som

utövar befälet vid räddningstjänst får, om fara för liv,

hälsa eller egendom eller för skada i miljön inte lämp-

ligen kan avvärjas på annat sätt, företa sådant ingrepp i

annans rätt som måste anses försvarligt med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt. Denna bestämmelse har ansetts motiverad med hänsyn till önskemålet att medge räddnings-

tjänsten befogenhet att ingripa i annans rätt i något

vidare mån än vad som följer av den allmänna nödrätts-

bestämmelsen (prop. 1973:185 s. 164). Detta har skett

dels genom att det i brandlagens bestämmelse föreskrivs positivt att sådant ingrepp är tillåtet och således inte bara att det är straffritt, dels genom att det inte uttryckligen krävs att ingreppet skall göras i nöd.

Utredningen anser starka skäl tala för att man även för polisens del lagfäster de befogenheter som är nödvändiga för att avvärja fara för liv eller hälsa eller omfattande förstörelse av egendom. I det praktiska polisarbetet har det otvivelaktigt upplevts som besvärande att regler om

vilka tvångsåtgärder som får företas i sådant förebyggan-

de syfte praktiskt taget helt saknas.

Den situation som uppstår i samband med ett bombhot är, enligt vad utredningen framhåller, endast ett exempel på

situationer där det av särskilda skäl bedöms föreligga risk att brott som innebär fara för liv, hälsa eller

egendom kommer att förövas på viss plats eller mot viss person. Som andra exempel nämner utredningen åtgärder

till skydd för främmande statschefer, utländska sändebud och allmänna sammankomster liksom ingripanden vid hot om

sabotage och liknande. Därvid kan aktualiseras tvångsåt-

gärder som avspärrningar, husrannsakan, inpasseringskontroll och avlägsnanden liksom skyddsvisitation för eftersökande av vapen eller annat farligt föremål.

Av de här berörda tvångsåtgärderna är alla inte till sin

karaktär sådana att de faller under regeringsformens

lagkrav. Utrymningsåtgärder och avlägsnanden som innebär

bara förflyttning en kortare sträcka torde inte kunna

122 Polisens befogenheter

anses utgöra frihetsberövande eller annat intrång i

rörelsefriheten i regeringsformens mening. Detsamma gäller en avspärrning som inte avser större område eller är av mera varaktig natur (jfr prop. 1973:90 s. 241). Husrannsakan liksom kroppsvisitation tillhör å andra sidan de ingrepp som i princip förutsätter stöd i lag. Utredningen anser det emellertid vara en fördel att de nu aktuella befogenheterna såvitt möjligt regleras i ett sammanhang.

En utgångspunkt måste vara att ingripanden från polisens

sida i förebyggande eller skyddande syfte skall följa samma principer som dem som gäller för polisverksamheten i allmänhet. De grundläggande förutsättningarna om minsta möjliga ingrepp och om proportionalitet bör alltså gälla även i detta sammanhang. Ett ingripande måste till sin beskaffenhet, styrka, omfattning och varaktighet stå i rimligt förhållande till den fara som hotar eller före-

ligger. Detta gäller tvångsingripanden mot person såväl

som mot egendom. För att avvärja en allvarlig fara mot

människors liv eller hälsa måste mera långtgående ingrepp

än annars anses vara tillåtna. Vid bedömningen om ett ingrepp kan anses rimligt bör även ekonomiska

eventuella

konsekvenser för enskild beaktas. Aven från denna syn-

punkt kan mera långtgående ingrepp anses vara motiverade,

om intresset gäller att skydda människors liv eller hälsa. 1

Det är enligt utredningen uppenbart att en reglering av 3 polisens befo enheter i dessa hänseenden inte kommer att , kunna göras sa utförlig att behovet för polisen att

kunnag

hänvisa till den allmänna nödrättsbestämmelsen helt faller bort. Inte heller bör lämpligen i en polislag ges allmänna bestämmelser om ingrepp i annans rätt vid katastrofsituationer av det slag som finns i 11 S brandlagen. Regleringen bör begränsas till att avse ingrepp som typiskt sett faller inom ramen för polisens tjänsteplikt. l

Det ligger med denna utgångspunkt nära till hands att be-

gränsa regleringen till fall där det till följd av särskilda skäl kan anses föreligga risk att brott, som innebär allvarlig fara för liv eller hälsa eller för omfatt- p

ande förstörelse av egendom, kommer att förövas på viss

plats. Ytterligare en förutsättning som bör ställas upp Å är att polisingripandet skall ha till syfte att förebyggal

brottet eller bereda skydd mot detta. Åtgärder som vidtas

av utredningsskäl bör inte regleras av polislagen utan i

rättegångsbalken. Ingripanden som under nyss angivna för-

utsättningar bör vara tillåtna direkt enligt polislagen är t.ex. visitation i syfte att söka efter bomb, vapen eller annat farligt föremål samt sådana avspärrnings- och

utrymningsåtgärder som anges i 27 kap. 15 § RB.

7.10.3 Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen har utredningens förslag hälsats med stor tillfredsställelse. Praktiskt taget alla remiss-

Poiisens befogenheter

instanser som går in på de aktueiia frågorna ansiuter sig

uttryckiigen ti11 de principer som utredningen har föreslagit. Tiil de instanser som särskiit framhå11er angeiägenheten av att en regiering kommer tili stånd i en1ighet med försiag hör i

utredningens länsstyreisen

i

Uppsaia län samt poiisstyreiserna Enköpings:_Tierps

och Ornskoldsviks poiisdistrikt.

7.10.4 Beredningen

Även beredningen ansiuter sig tiil poiisutredningens

ståndpunkt såväi när det gä11er behovet av som beträf-

fande principerna för utformningen av en aiimän bestäm-

me1se om vissa tvångsåtgärder i förebyggande syfte. Be-

redningen vi11 understryka att det här iika iite som i

det föregående är fråga om att utvidga poiisens befogen-

heter. En bestämmeise av aktue11t slag behövs emeiiertid otviveiaktigt i en modern poiisiag, deis för att kiariägga rättsläget och deis för att i eniighet med vad poiisutredningen har framhåiiit tiligodose intresset av att

vad som är tjänstepiikter för poiismännen så iångt möjiigt ska11 stödjas på positiva bestämmeiser.

Beredningen anser 1iksom poiisutredningen att en aiimän förutsättning för ingripanden av här aktue11t siag bör vara att det ti11 föijd av särskiida skäi kan anses föreiigga risk för att brott som innebär a11var1ig fara för iiv e11er häisa e11er för omfattande förstöreise av egen-

dom kommer att förövas på viss piats. Krav på kvaiifice-

rad risk synes inte kunna uppstäiias. Detta inses iätt om

man tänker på situationen vid bombhot, där ju erfaren-

hetsmässigt situationen snarast är den att hotet kan presumeras vara faiskt. Ett annat exempei erbjuder det

faiiet att fara hotar en utiändsk statschef på besök i

Sverige. Situationen är a11tså här typiskt sett en annan än i de fail då en1igt vad utredningen förut har förordat poiisen ska11 vara befogad att tiiigripa våid mot person e11er egendom för att avvärja en straffbeiagd handiing e11er en fara för 1iv, häisa e11er egendom. I sistnämnda

fail förutsätts gärningen vara pågående eiier överhängande medan det i de fail som diskuteras nu är fråga om

att förebygga en risk.

Kiart är emeiiertid att åtgärder av den ingripande natur

som här diskuteras inte bör få vidtas i mera a11mänt förebyggande syfte utan a11tid måste förutsätta att man

verkiigen kan peka på att det på grund av särskiida om-

ständigheter föreiigger en viss risk. De synpunkter i

fråga om proportionaiitetsprincipens betydeise i samman-

hanget som poiisutredningen närmare har utveckiat är vidare enligt beredningens uppfattning av den största betydeise.

I eniighet med vad som från något hå11 har framförts vid

remissbehandiingen kunde det diskuteras att iåta de aiimänna förutsättningarna omfatta även bränder och andra

124 Polisens befogenheter

katastrofer av det slag som avses i 11 § brandlagen. Här

rör man sig emellertid på ett område där polisen visser-

ligen ofta har viktiga uppgifter men som

regelmässigt

ändå inte faller under dess huvudansvar. Till detta kommer att 25 § brandlagen redan f.n. ger polisen befogenhet att vidta de ingrepp i annans rätt under katastrafförhållanden som avses i 11 §, sedan den som utövar befälet vid räddningstjänsten har beslutat härom. Beredningen instämmer med hänsyn härtill i polisutredningens slutsats att regleringen i polislagen bör begränsas till att avse ingrepp som mera omedelbart sett faller inom ramen för polisens tjänsteplikt. Den formulering av de allmänna förutsättningarna som nyss har förordats fram-

står med denna utgångspunkt som adekvat. Beredningen er-

inrar emellertid om att den i det har före-

föregående

slagit att en polisman skall ha att - i den befogenhet mån det är - använda våld för att försvarligt avvärja fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön.

När det gäller frågan vilka åtgärder som en polisman

skall få vidta när risk för allvarligt brott av aktuellt slag föreligger bör uppenbarligen till en början en sådan vara att bereda sig tillträde till hus, rum eller annat

utrymme för att söka efter sprängmedel, vapen eller något annat farligt föremål. Det gäller här en åtgärd som i grundlagens mening utgör husrannsakan. Andra åtgärder som?

bör kunna förekomma är i enlighet med vad

polisutredning-Q

en har anfört sådana som i i avses 27 kap. 15 § RB, dvs. att stänga till en byggnad eller ett rum, att förbjuda tillträde till ett visst område eller utrymme, att meddela förbud mot att visst föremål flyttas o.d. Till dessa exempel bör enligt beredningens mening med hänsyn

till frågans praktiska vikt läggas ännu ett, nämligen att meddela förbud mot avgång eller annan trafik med visst

kommunikationsmedel. I fall då exempelvis risk för ett

bombattentat på ett kommunikationsmedel föreligger bör

nämligen det yttersta ansvaret för bedömningen av om

avgång eller annan trafik skall tillåtas rimligen vila på

polisen, låt vara att sådana situationer i praktiken naturligtvis normalt löses i samförstånd.

Det bör i detta sammanhang anmärkas att överträdelser av förbud som polisen enligt beredningens förslag skall kunna meddela blir straffbara enligt 17 kap. 13 § BrB.

Enligt utredningens förslag skulle även visitation i syfte att söka efter sprängmedel, vapen eller annat farligt

föremål vara en tillåten åtgärd i situationer av den typ

som avses nu. Beredningen ansluter sig till denna stånd-

punkt men anser samtidigt att en åtgärd av detta slag utgör ett så långtgående ingre p i den enskildes integritet att risken för ett brott i s fall måste vara på något

sätt särskilt kvalificerad. Enligt beredningens mening måste allvarlig brottsrisk föreligga för att en polisman skall få kroppsvisitera de personer som

uppehåller sig på

den plats som omfattas av risken. Exempel erbjuder fall

Polisens befogenheter

då polisen har fått kännedom om att attentat mot planeras en viss person, t.ex. en utländsk

regeringsledamot på

besök i landet.

Generellt för de här avsedda åtgärderna att de i

gäller princip inte bör få beslutas av den enskilde polismannen

utan föregående prövning av dvs.

polismyndigheten, polischefen eller den till vilken hans befogenheter har dele-

gerats. Endast om fara är i dröjsmål bör den enskilde polismannen på fältet kunna vidta åtgärder av detta slag utan föregående beslut av polismyndigheten.

Beredningen vill slutligen liksom polisutredningen framhålla att den här föreslagna bestämmelsen inte kommer att innebära att behovet i polisverksamheten av att för vissa oundgängliga ingrepp kunna hämta stöd i brottsbalkens allmänna nödrättsbestämmelse helt faller bort. Inte heller kommer bestämmelsen att kunna beslutsfunkreglera tionerna i extraordinära situationer såsom då det vid risk för omfattande terroraktioner om att

uppkommer fråga exempelvis avbryta industrianläggningars drift e.d. Här

är normalt situationen den att ledningen övertas av länsstyrelsen som då - ytterst genom landshövdingen förfogar över de befogenheter som behövs enligt polislagen, brandlagen (12 §) och andra aktuella

författningar.

7.11 Vissa frågor rörande polisens

spaningsmetoder

7.11.1 Inledning

Polisens spaningsmetoder har endast översiktligt berörts

i 1975 års polisutrednings betänkande. har inte Frågan

tagits upp vare sig i samband med riksdagens principbeslut om polisen år 1981 eller i beredningens direktiv.

Hithörande frågor har emellertid på senare tid fått en

betydande aktualitet framför allt som ett resultat av det utvecklingsarbete som sedan år 1978 har bedrivits inom rikspolisstyrelsen när det gäller metoder m.m. vid spaning mot ekonomisk brottslighet och narkotikabrottsgrov

lighet. Det är här till en del fråga om vad som brukar

betecknas som okonventionella spaningsmetoder. En ny

polislag bör ta sikte även på denna av

gren polisverkverksamheten. Berednin en finner det därför naturligt att

här utveckla sin syn pa frågorna i den mån dessa bör återspeglas i polislagen. Först skall emellertid några

allmänna begrepp beröras och en redogörelse lämnas för

frågornas tidigare behandling. Den särskilda polisverk-

samheten för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet lämnas utanför den fortsatta framställningen.

7.11.2 Gällande ordning m.m.

När det gäller kriminalpolisens verksamhet har man anledning att skilja mellan å ena sidan sådan verksamhet

126 Polisens befogenheter

som inte hör ti11 förundersökningen i ett brottmåi och å den andra verksamhet som utgör förundersökning. Den förra verksamheten är i huvudsak oregierad, medan förundersökning är regierad i 23 kap. RB.

Det skede som ligger före förundersökningen kännetecknas av att konkret om att ett bestämt brott

någon uppgift hari

inte Poiisens verksamhet går ut på begåtts föreiigger.

att skaffa fram underiag för en sådan misstanke. A11männa(

om kriminaiitet kan finnas redan på detta

antaganden stadium, dock utan att vara ti11räck1igt starka för att { * ska11 kunna iniedas. Det kan också vara förundersökning

så att man har kännedom om att ett brott hå11er på att

Men eniigt 23 kap. 1 § RB krävs för förunderpianeras. att det finns aniedning att anta att ett brott sökning som hör under a11mänt åta1 har förövats.

Man kan emeiiertid, om man så vi11, ibiand ta1a om ett stadium som före den egentiiga spaningen. Det är iigger

då fråga om sådan verksamhet som inte i främsta rummet är inriktad på frågan om förundersökning ska11 iniedas e11er ej. Verksamheten går i stäiiet ut på att insamia,

bearbeta och anaiysera informationer som kan ha betydeise i ett framtida e11er utredningsarbete. I promespaningsmorian (Ds Ju 1979:15) Översyn av utredningsförfarandet i brottmå1 benämns verksamheten förspaning, medan den den som rikspo1isstyre1sen har brukat en1igt termino1ogi använda i o1ika sammanhang benämns underrätte1seförfa-

rande.

inieds som nämnts så snart det Sjäiva förundersökningen

finns anta att ett brott har begåtts. En för-

an1edning I det första i

undersökning far ofta bedrivas i två steg.

det att faststäiia om ett brott har begåtts och om

gä11er

det finns skä1 tiil misstanke mot någon viss person (jfr

23 1 och 2 §§ RB). Detta steg har ofta ka11ats kap. spaningsstadium. I det andra steget förundersökningens det att samia in bevismateriai så att det kan gä11er om det finns ti11räck1iga skä1 för åtai mot k1ar1äggas, den misstänkte (23 kap. 2 § RB).

Redan innan en förundersökning har hunnit iniedas, får

emeiiertid håiia förhör och vidta andra åtgärder

poiisen

i att utreda brottet, om åtgärden inte kan upp-

syfte skjutas utan oiägenhet (23 kap. 3 § fjärde stycket RB). Det kan då iiksom under en förundersöknings iniedande

skede b1i fråga om provisoriska frihetsberövanden, spårsäkring, förhör m.m. En

besiag, anmäiningsupptagning, mer e11er mindre fuiiständig utredning kan såiedes bii resuitatet. De begränsningar i tiden som gä11er för

rätt att medta och kvarhåiia någon för förhör

poiisens

medför ibiand att det biir nödvändigt att göra ganska omfattande förhör redan på detta tidiga stadium. Aven

rättssäkerhetsintressen kan motivera att utredning görs i så nära till brottet som möjiigt medan bevisans1utning

är reiativt färsk och opåverkad. Det är ett känt

ningen förhåiiande att det ofta är svårt att i efterhand få fram

Poiisens befogenheter

t.ex. vittnen och teknisk bevisning och att vittnens minnesbiider av händeiseförioppet snabbt försämras.

En förundersökning in1eds av poiismyndigheten e11er

åkiagaren. Om den har inietts av poiismyndigheten och

saken inte är av enke1 beskaffenhet, ska11 iedningen

övertas av åkiagaren så snart någon kan skäiigen misstänkas för brottet. Äkiagaren skaii också i andra

fa11 ta över ledningen, när det är åkaiiat av särskiida skä1. Sistnämnda bedömning görs av akiagaren. Detta

innebär att åkiagaren efter eget omdöme har rätt att ta

över iedningen av a11a förundersökningar som 1eds av

poiisen oavsett på viiket stadium de befinner sig.

Frågan om viika brott som typiskt sett ska11 anses vara

av enke1 beskaffenhet har besvarats genom särskiida anvisningar som har utarbetats av rikspoiisstyreisen och

RÅ gemensamt. Exempei på brott som normait anses vara av

enkei beskaffenhet är ofredande, stöid, snatteri, våidsamt motstånd, åverkan och brott mot trafikbrottsiagen

(se bi1.1 ti11 RÄFS 1979:1). Huvudregein är försedd med betydande undantag. Aven om det är fråga om brott av enke1 beskaffenhet ska11 såiedes åkiagaren ibiand inträda

som förundersökningsiedare. Detta gä11er b1.a. i fier-

taiet fa11 då fråga uppstår om användande av tvångsmedei och det ankommer på undersökningsiedare att eniigt 24-28

kap. RB besiuta därom.

När förundersökningen fortskridit så iångt att någon viss

person skäiigen kan misstänkas för brottet, ändrar under-

sökningen i fiera hänseenden karaktär. Bevisfrågorna träder i förgrunden på ett annat sätt än tidigare. Det

gäiier att nu få fram sådan bevisning att domstoien kan

få ett tiiiräckiigt underiag för ett avgörande av frågan

om den misstänkte är sky1dig ti11 brottet. Även bevisning som ta1ar ti11 den misstänktes förde1 ska11 dras fram (23 kap. 4 § RB). Bevisiäget kompiiceras ofta som föijd av att händeiseförioppet framstår i en annan dager än tidigare. Vidare aktua1iseras att

integritetsfrågorna genom

användandet av 01ika siags tvångsmedei maste övervägas

kontinueriigt.

Av vad som har sagts nu framgår att det finns tre skeden

som är av intresse: skedet före samt förundersökningen denna undersöknings första och dess andra stadium. En person kan b1i föremåi för po1isens uppmärksamhet under a11a dessa o1ika typer av verksamhet. Han kan b1i kontroiierad i samband med a11mänt informationsinsamiande e11er spaning med föijd att vissa misstankar mot honom uppkommer, än starkare misstankar kan riktas mot honom under förundersökningens första stadium, och han kan vara skäiigen misstänkt för brottet under förundersökningens

andra stadium för att sedan bii på sannoiika skä1

misstänkt för brottet och därmed få gripas, anhåilas och häktas samt kanske siutiigen få så övertygande skäi mot sig att fog finns för åtal. Sjä1vfa11et är det inte

a11tid som proceduren utveckias på detta sätt.

128 Polisens befogenheter

Den del av polisundersökningen som föregår den egentliga

förundersökningen är som förut har framhållits i allt väsentligt oreglerad. Vissa allmänna principer gäller dock enligt bl.a. regeringsformen. Som exempel kan här nämnas den förut berörda regeln i 2 kap. 6 S RF, som bl.a. skyddar medborgarna mot undersökning av brev eller annan förtrolig försändelse och mot hemlig avlyssning eller upptagning av telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande. Detta skydd får emellertid begränsas genom lag (2 kap. 12 §).

Här bör också särskilt nämnas den s.k. legalitetsprincipen, som är grundläggande för all polisverksamhet. I 2 § polisinstruktionen stadgas att polisen skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet och att det Härvid

åligger polisen särskilt bl.a. att uppdaga brott som hör l under allmänt åtal. Av lagtexten framgår att det är frågat

om en handlingsplikt för polisen. Enligt

legalitetsprin-

cipen är myndigheten pliktig att handla, da de i författningarna angivna förutsättningarna är uppfyllda. Denna grundsats gäller i princip inom straffrätten och

även i fråga om polisens ingripande mot begångna brott

(se Sjöholm a.a. s. 101). Bestämmelsen i 12 § första stycket polisinstruktionen om att en polisman som får kännedom om allmänt åtalsbrott, skall rapportera detta till vederbörande förman så snart det kan ske, är ett för denna är dock 5 uttryck princip. Rapportskyldigheten inte ovillkorlig: polismannen får enligt 12 § andra g i vissa i stycket instruktionen meddela rapporteftergift bagatellfall.

Det kan i detta sammanhang också finnas anledning att erinra om en annan allmän princip, som har kommit till uttryck i polisinstruktionen, nämligen regeln i 7 § om

att en polisman skall uppträda på ett sätt som inger

förtroende och aktning. Bestämmelsen har bl.a. ansetts innebära att polismannen i spaningssammanhang lika lite som vid handläggning av andra ärenden får tillgripa metoder som kan anses tvivelaktiga eller direkt oförenliga med det som uppdraget gäller (se bl.a. JO 1977/78 s. 101 och 1979/80 s. 359). Bl.a. måste naturligtvis

brottets art och svårhetsgrad beaktas.

Klart är ju slutligen att föreskrift i lag eller annan författning är bindande för polisen både när den be-

driver spaningsverksamhet och när fråga är om annat

polisarbete. Beredningen återkommer till detta i det följande.

Polisens befogenheter under förundersökning har i princip blivit uttömmande reglerade T_23-28 kåp. RB och därtill

anslutande författningar. Särskilt under vad som i det

föregående har betecknats som förundersökningens första skede kan emellertid ibland samma frågor komma upp som

under den spaning som bedrivs innan förundersökningen har börjat.

Poiisens befogenheter 129

Beredningen har i det föregående redogjort för f1erta1et av polisens tvångsbefogenheter under förundersökning. Här

bör eme11ertid särski1t nämnas den a11männa bestämme1sen i 23 kap. 12 § RB som förbjuder att det under förhör, i syfte att framka11a erkännande e11er utta1ande i viss riktning, används medvetet oriktiga up gifter, Iöften

förmåner,

e11er förespegiingar om särskiida hot, tvång, uttröttning e11er andra oti11bör1iga åtgärder. Detta

innebär eniigt förarbetena b1.a. att förhörs1edaren inte i nu angivna syfte får 1ämna osanna uppgifter om sakför-

hå11anden som har framkommit vid förhör med någon annan

person eiier om bevisning för den förhörde. Förhörsieda-

ren får inte he11er använda s.k. snärjande frågor. Vid förhör får så1edes inte användas frågemetoder, som åsido-

sätter ti11bör1ig hänsyn ti11 den misstänktes intressen.

Vidare ska11 frågor, som genom sin avfattning är ägnade att viiseieda om frågans rätta innebörd, anses oti11bör-

liga. Däremot får förhörsiedaren för den förhörde framhå11a besvärande omständigheter som förekommit mot honom e11er motsäge1ser i hans egna uppgifter e.d.

Den nu berörda bestämmeisen tar inte uttryckiigen sikte

på oriktiga e11er vi1se1edande uppgifter som iämnas i

annat syfte än som nyss har angivits. Ib1and kan detta kanske ske för att dö1ja po1isens operationsmetoder e11er

a11männa spaningsiäge. Någon gång kan det kanske också

behövas för att skydda person e11er egendom. Det kan kanske även behövas för att inte sprida kännedom om tekniska e11er personelia bevakningssystem och bevak- V ningsrutiner.

Bestämmeiserna i 23 kap. 12 § RB gä11er forme11t enbart förhör sedan förundersökning in1etts. Normerna torde

emeiiertid i huvudsak även böra vara väg1edande vid inhämtande av munt1iga uppgifter under det föregående

po1isundersökningsstadiet.

7.11.3 S. k. okonventione11a spaningsmetoder

I det fö1jande ska11 en kortfattad redovisning 1ämnas för vissa spaningsmetoder som under senare tid har varit föremå1 för särski1d uppmärksamhet. I stor utsträckning är uppgifterna hämtade från de båda av rikspo1isstyre1sen (C - 429 - 2295/78)

utgivna rapporterna Några

och - 420 -

synpunkter på spaningsmetoder (C 6886/79)

Narkotikaspaning och underrätte1seförfarande, som senare ska11 behand1as närmare.

Provokation. Med uttrycket provokation menar man i detta sammånhang att po1isen i sitt brottsbekämpande arbete använder sig av metoden att iocka e11er utmana någon ti11

en handiing e11er ett utta1ande, som kan vara besvärande

e11er på annat sätt negativt för denne e11er annan i

dennes närhet (släkting, kompanjon etc.). Den person mot

viiken åtgärden riktas är oftast en för brott misstänkt

130 Poiisens befogenheter

person, men det kan också vara fråga om någon annan som antas ha kunskaper om något av betydeise för poiisens

arbete, exempeivis ett vittne till en aktue11 gärning.

Metoden används för att man ska11 få bevisning om piane- \

rad eiier begången brottsiighet. Ibiand kan provokationenâ

även syfta ti11 att ett pianerat brott ska11 fuiibordas under sådana förhåiianden att bevisning om detta kan

säkras. Ett kiassiskt exempei på åtgärder av sistnämnda

siag, som emeiiertid ingaiunda har föriorat sin aktuaii-

tet, erbjuder det fa11et att någon som av en okänd person är utsatt för penningutpressning under hot om våidsåtgär-

der e11er andra iagstridiga repressaiier vänder sig ti11 poiisen med begäran om hjäip. Poiisen kan då tänkas medverka ti11 att ett kuvert som innehåiier pengar e11er

ser ut att göra det piaceras på en viss p1ats som

överenskommits med utpressaren. När kuvertet hämtas, iakttas detta av poiisen, som antingen då omedeibart ingriper e11er också föijer efter den som hämtat kuvertet ti11 den person som kan misstänkas ha varit iedare för den iagstridiga aktionen.

Frågan om tiiiåtiigheten av provokativa metoder har be-

handiats i ett fiertai rättsfaii och uttaianden av JO, se b1.a. JO 1930 s. 119, 1931 s. 11, 1932 s. 8, 1953 s. 131, 1954 s. 8, 1973 s. 91, 1977/78 s. 101 och där anmärkta rättsfa11 samt NJA 1951 s. 11, 111 och 1960 s. 522.

Genomgående är att provokativa åtgärder har ansetts få

tiiigripas endast i grova brottmåi e11er när synneriiga

skä1 i övrigt har gjort detta motiverat. Åtgärder av

detta s1ag måste handhas med största restriktivitet och urski11ning och först efter besiut av rättsbiidat p01isbefäi. Hänsyn måste tas ti11 såväi brottets svårhet och

misstankens styrka som åtgärdens art och det intrång för enski1d som kan vara förenat därmed. Provokativa åtgärder

måste vidare vara med ti11 - förutom försvariiga hänsyn eventue11a av - det resuitat i

skadeverkningar åtgärden bevishänseende som kan vinnas genom denna. Åtgärder som har inneburit att någon har provocerats att begå ett brott som han annars inte sku11e ha begått har aidrig

accepterats.

Infiitratign. Med begreppet infiitration har i detta

brukat avses att en - e11er

såmmånhañg poiisman

eventueiit en bu1van för - tar tjänst hos

poiisen någon e11er på annat sätt söker ta sig in i dennes verksamhet i

syfte att erhåiia uppiysningar för uppdagande av brott.

Några författningsbestämmeiser som tar sikte på verksam-

het av det här siaget finns inte utöver de aiimänna regler och principer som har redovisats ovan under 7.11.2. Det kan emeiiertid ytteriigare nämnas att JO i ett ärende

(1975/76 s. 132) har påpekat att en infiitration i po1i-

tiska e11er andra sammansiutningar som inte är oiagiigaa11tid framstår som en kränkning av den föreningsfrihet som är tiiiförsäkrad svenska medborgare.

Poiisens befogenheter 131

Agentverksamhet, fria spanare. I diskussionen kring tänkbara okonventioneiia spaningsmetoder har man med agentverksamhet menat en po1isverksamhet som bedrivs med poiismän viika utåt sett saknar ai] anknytning tiil poiisen. De saknar t.ex. tjänsterum hos po1isen och arbetar under en täckmantei av ett eiier annat siag. Fria spanare är ett begrepp som har getts en iiknande innebörd. Det förekommer exempeivis utomiands att poiismän

under faisk identitet för iång tid piaceras på den iiie-

gaia narkotikamarknaden för att de ska11 skaffa a1imänna informationer om narkotikasituationen i ett visst område och vidarebefordra dessa ti11 poiisen.

Detta begrepp innebär att man från po1i-

Desinformatign.

sens siHa_E1and exempeivis personer som misstänks för narkotikabrottsiighet för ut antingen he1t faisk informa-

tion e11er också information som bygger på riktiga fakta

men där väsentiiga omständigheter e11er värderingar med-

vetet har getts ett felaktigt innehå11. Åtgärder av detta

sku11e - har det - kunna ti11 att siag sagts syfta skapa oro e11er motsättningar me11an narkotikabrottsiin arna e11er provocera fram ett oförsiktigt handiande fr n en bestämd misstänkt persons sida.

Hemiig aviyssning och TV-övervakning. Frågan om regier

beträffande dessa - som har en helt annan spaningsmetoder karaktär än de förut nämnda - behandias f.n. av

tvångs-

medeiskommittên. Ett deibetänkande från kommittén (Ds Ju 1981:22) Hemiig aviyssning m.m. med försiag ti11 provi-

soriska iösningar på området har inte 1ett ti11

iagstiftning, men kommittén avser att återkomma ti11 ämnet i sitt siutbetänkande. Beredningen tar inte upp

hithörande frågor.

En annan verksamhet som beredningen inte he11er närmare

kommenterar i det föijande är den som i det föregående har benämnts underrätteiseförfarande. Som framgått är det här fråga om en verksamhet som tidsmässigt 1igger före

vad som kan betecknas som spaning i egentiig mening. Verksamheten sådan som den f.n. pianeras vid riksp01is- StyPeTSen1 är inte av vad man brukar ka11a operativ

karaktär utan går ut på att insamia, bearbeta och utvär-

dera informationer som i sin tur kan ligga ti11 grund för

spanings- och utredningsinsatser. I fråga om denna verk-

samhet - som har behandlat närmare i beredningen promemorian Ds Ju 1982:13 - vi11 här endast heit beredningen a11mänt uttaia att den inte minst av resursskäi torde få förbehåiias för insatser mot den a11var1igaste brottsiigheten, främst då narkotikakriminaiiteten samt den organiserade och den ekonomiska brottsiigheten, samt att det givetvis är av vikt att den bedrivs i sådana former att inte viktiga integritetsintressen träds för när.

1 Jfr de inom rikspoiisstyreisen utarbetade rapporterna Spanorg I och II.

132 Poiisens befogenheter

7.11.4 Spanek- och Spanarkrapporterna

Som förut har berörts bedrivs i rikspoiisstyreisens regi sedan våren 1978 ett utveckiingsarbete vad gä11er metoderna för poiisens bekämpning av den grövre brottsligheten. Syftet har främst angetts vara att söka vitaiisera

och effektivisera de poiisiära metoderna i vid bemärkeiseå

avseende den brottsuppdagande verksamheten. i

Som ett 1ed i detta arbete ti11ka11ades inom rikspoiisstyreisen i aprii 1978 en arbetsgrupp (Spanek) med uppgift att utarbeta försiag ti11 metoder vid spaning mot grov ekonomisk brottsiighet. Gruppen aviämnade i maj 1979

den förut nämnda rapporten Några synpunkter på spanings-

metoder (i det föijande kaiiad Spanek-rapporten). Därefter ti11ka11ades inom rikspoiisstyreisen i oktober 1979 en annan arbetsgrupp (Spanark) som fick motsvarande

uppgift i fråga om narkotikabrottsiighet. Rapporten

Narkotikaspaning och underrätteiseförfarande (härefter benämnd Spanark-rapporten) aviämnades i juni 1980 av denna arbetsgrupp. S1ut1igen bör nämnas att ytteriigare en inom styreisen ti11ka11ad projektgrupp under år 1981

har aviämnat rapporterna Spanorg I (spaningsfunktionen) och Spanorg II (spaningsorganisationen).

I rapporterna uttaias att de metoder för spaning som

fordras när fråga är om ekonomisk brotts1ighet och grov

narkotikabrottsiighet förmodiigen måste b1i av annan art och inriktning än de spaningsmetoder som används mot brottslighet i aiimänhet. Det bedöms som väsentiigt att

poiisen på dessa områden prövar nya vägar. Mot denna bakgrund har en genomgång från b1.a. juridiska, praktiska

och etiska synpunkter gjorts av tänkbara spaningsmetoder 3 av intresse i detta Vissa ur 9 sammanhang. huvudpunkter

rapporterna i denna de1 skaii återges i det föijande. Rapporterna innehåiier också åtski11iga andra synpunkter

och uppsiag, som beredningen inte i detta sammanhang har

aniedning att gå närmare in på.

I rapporterna konstateras att poiisen under vissa förutsättningar har rätt att använda provokativa spanings-

metoder. Särskiit utföriigt diskutEFE§_dEññå_fråga såvittj

gäiier bekämpandet av den grova narkotikabrottsiigheten. j I denna dei anser Spanark-gruppen att den svenska narko- 1 tikapoiisen bör anses ha rätt att köpa narkotika. Poiisen*

skuiie därigenom kunna köpa in sig_på_marknaden för att

kunna ingripa mot de större narkotikabrottsiingarna.

När det gäiler utbjudande av narkotika understryker

Spanark-gruppen_mEt5dEn§rätts1iga och etiska vanskiig-

heter. Om en poiisman sätts in som föregiven kurir i en 1 transportkedja för att han skaii överiämna ett narkotikaparti tiii en bestäiiare torde eniigt gruppen juridiskt

och etiskt försvar finnas för metoden. Övriga fal] av

metoden är känsiigare och arbetsgruppen tar därför inte stäiining tiii dessas användning; endast i ytterst säilsynta fail anser gruppen att det finns juridiskt och

Poiisens befogenheter 133

etiskt fog för metoden. Arbetsgruppen har dock överiämnat probiemet ti11 en intern och extern debatt.

Beträffande i att

infiitration understryks rapporterna

poiisen bör avsta fFåH_ått använda spaningsmetoder av

detta s1ag i fa11 då tvekan råder om deras tiliåtiighet

och k1ar risk föreiigger för integritetskränkning. Av

Spanark-gruppens rapport framgår emeiiertid att gruppen

räknar med ett rätt betydande utrymme för infiltrativa

åtgärder vid spaning mot grov narkotikabrottsiighet. In-

fiitrativ spaningsverksamhet skapar eniigt gruppen he1t andra förutsättningar än konventioneiia spaningsmetoder att nå och avsiöja framför allt de personer som befinner sig i toppen av narkotikaiigorna e11er verkar som finansiärer e11er andra typer av bakmän samt att komma innanför den skyddsmur som toppfigurerna omger sig med och som inte kan penetreras med de konventioneiia metoderna. Då det gäiier att använda enskiida, icke krimine11t beiastade personer som infiitratörer bör förutsättningen dock vara den att infiitratören begränsar sitt agerande ti11 att vara ett öga och öra för po1isen. Endast i undantagsfaii bör en sådan infiitratör ti11åtas att övertaia den krimine11e ti11 viss handiing. När det däremot gä11er krimineila personer som erbjuder sina tjänster för infiitrativ spaningsverksamhet bör inga hinder finnas för aktiv infiitration, uttalar gruppen.

Eftersom poiisagentverksamhet mera är att se som en orga-

nisatorisk och arbet§Tedningsmässig fråga, finns det en-

iigt Spanek-gruppen inget egentiigt hinder för en sådan poiisiär verksamhetsform. Den a11männa principen för den svenska poiisens övervaknings- och utredningsarbete är visseriigen att det ska11 ske öppet i största möjiiga utsträckning. Beträffande spaningsverksamheten 1igger det dock i sakens natur att sådan verksamhet sker doit. Detta innebär eniigt gruppen att poiisen i princip sku11e kunna bruka en sådan sjä1vständig poiisstyrka som poiisagenter i kampen mot den ekonomiska brottsiigheten. I nära ansiutning härti11 anser Spanark-gruppen att det är en

prioriteringsfråga om svensk polis skall använda fria spanare.De ekonomiska och praktiska aspekterna böFEñ1i t grüspêñ närmare penetreras av rikspoiisstyreisen i samrad

med andra poiisorgan.

Spanark-gruppen förordar vidare att narkotikapoiisen använder sig av desinformation i de syften som har angetts förut, docFñ§H varsamhet så att po1isens ailmänna trovärdighet inte undermineras.

Här bör också nämnas att Spanark-gruppen diskuterar vissa andra insiag i spaningsverksamheten av intresse i sammanhanget, däribiand användandet av informatörer. I den de-

ien konstaterar gruppen att svensk poTT§ redan i dag an-

vänder s.k. tjaiiare för att få uppiysningar av värde för brotts uppkiarande. Dock torde det i dag vara så att

man oftast passivt väntar på att informatörer ska11 kon-

takta polisen. Det är enligt arbetsgruppen viktigt att

134 Polisens befogenheter

narkotikapolisen i framtiden aktivt värvar informatörer och söker bygga upp kedjor av personer, som har goda insikter i den illegala narkotikahanteringen och kan tänka sig att föra dessa informationer vidare till polisen. Arbetsgruppen anser det inte oskäligt att en informatör erhåller ekonomisk gottgörelse för sina

informationer. Ersättningen skall dock alltid utgå i

efterhand när värdet och verkan av informationen kan bedömas. Informatören bör också få ersättning för de utlägg som han har haft för att skaffa informationen.

Ytterligare en fråga som Spanark-gruppen behandlar bör

med hänsyn till dess principiella betydelse, redovisas särskilt, nämligen vad som i rapporten kallas kontrollerade leveranser. Härmed menar gruppen att polis och tullmyndighet i samråd beslutar att låta en narkotikakurir utan ingripande passera gränskontrollen (s.k. genomsläpp) med ett parti narkotika och fortsätta färden i Sverige under dold polisövervakning. Avsikten är att kuriren skall föra polisen till mottagaren, som ju ofta är huvudmannen. I flertalet främmande länder är

detta enligt vad som upplyses en accepterad metod, men på

en del håll utomlands är förfaranden av detta slag uttryckligen förbjudna.

Spanark-gruppen anser att det för svensk del inte finns

några hinder mot den aktuella metoden. Polisen (tullen)

får visserligen inte underlåta helt och hållet att ingripa mot en person som man misstänker inneha narkotika men har rätt till tillfällig passivitet om det av spaningsskäl skulle vara motiverat att avvakta med ingripandet mot en kurir, exempelvis för att kunna gripa även

huvudmannen. Legalitetsprincipen kräver dock i så fall

att den fortsatta färden och överlämnandet sker under ständig uppsikt av polisen eller tullen.

Slutligen bör nämnas att Spanark-gruppen pekar på att det

i vissa länder finns legala möjligheter att gottgöra kriminella personer för att de samarbetar med polisen. Det

kan vara fråga om att en person som begått en brottslig

handling antingen helt slipper straff för denna eller straffas endast för ett ringare brott, om han lämnar informationer till polisen av avgörande betydelse för uppklarande av brott. Ibland krävs det att personen uppträ-

der som vittne i rättegång. Spanark-gruppen anser det nödvändigt att samhället får vidgade möjligheter att gottgöra en brottsling, som lämnar polisen informatio-

ner som är avgörande för ingripande mot vissa narkotika-

brottslingar. Gruppen föreslog att frågan om kronvittnen och dessas rättsliga behandling skulle bli foremål

ra? offentlig utredning.

7.11.5 Regeringsbeslut 1981

Med anledning av Spanark-rapporten hemställde rikspolisstyrelsen i en skrivelse den 5 december 1980 om vissa

Polisens befogenheter 135

åtgärder med syfte att effektivisera polisens bekämpning

av narkotikabrottsligheten. Skrivelsen redovisades i vissa delar i samband med utfärdandet av de tilläggsdi-

rektiv till tvångsmedelskommittên den 26 februari 1981 (Dir. 1981:10) som låg till grund för kommitténs förut

nämnda betänkande Hemlig avlyssning m.m.

I rikspolisstyrelsens skrivelse uttalas allmänt att polisen redan i dag kan använda sig av de metoder som

Spanark-gruppen har redovisat. Så sker också, enligt vad

styrelsen uppger, i mer komplicerade ärenden där de traditionella metoderna har visat sig inte vara tillräckliga för att nå resultet i det brottsbekämpande arbetet. Bl.a. uttalade styrelsen att köp av narkotika är en fullt tillåten spaningsmetod.

I fråga om den av Spanark-gruppen aktualiserade frågan om

den s.k. kronvittnesmetoden sade sig rikspolisstyrelsen i sin skrivelse ha förståelse för att det i vissa speciella

fall kan vara erforderligt att kunna tillmötesgå vissa

önskemål från en kriminell persons sida för att denne skall samarbeta med polisen. Inte minst gäller detta personer som har erfarenhet av sådana system utomlands.

Dessa gottgörelsefall torde inte bli av någon betydande

omfattning. Styrelsen var emellertid av den uppfattningen att bestämmelserna i 20 kap. 7 S första stycket 3 RB

redan i dag ger riksåklagaren möjlighet att besluta om åtalsunderlåtelse i kronvittnesfall. Någon särskild utredning av frågan var alltså enligt rikspolisstyrelsen inte påkallad.

Regeringen beslöt den 26 februari 1981 att rikspolisstyrelsens skrivelse i de nu redovisade delarna inte skulle

föranleda någon annan åtgärd än att ett exemplar av en

inom justitiedepartementet upprättad promemoria skulle översändas till styrelsen för kännedom.

I den nämnda promemorian lämnas under rubriken

Provokativa åtgärder en kortfattad redogörelse för de

allmänna principer för spaningsmetoder som ovan har redovisats i avsnitt 7.11.2. Därefter anförs bl.a.

Frågan i vad mån provokativa åtgärder under spaning

eller förundersökning är tillåtna har berörts i en del rättsfall och uttalanden av riksdagens ombudsmän (se bl.a. rättsfallen NJA 1951 s. 111 och 1953:591 samt J0:s ämbetsberättelse 1973 s. 91 och 1977/78 s. 126). Av vad som har uttalats i dessa sammanhang torde den slutsatsen kunna dras att vissa

åtgärder av aktuellt slag under begränsade förut-

sättningar kan anses vara tillåtna.

Klart synes dock, som även Spanark-gruppen har utta-

lat, vara att provokativa åtgärder får tillgripas

bara i grova brottmål eller när synnerliga skäl annars gör det motiverat. Hänsyn måste dessutom tas

till såväl misstankens styrka som åtgärdens art och

136 Polisens befogenheter

det intrång eller den skada för en enskild som den

kan innebära liksom till de resultat i bevishänseende som står att vinna. Det bör särskilt anmärkas att det i rättspraxis inte har ansetts*tillåtet att

provocera någon att begå ett brott som han sannolikt

annars inte skulle ha l

begått.

l

Att användandet av undersökningsmetoder av nu aktu- l

ellt slag kräver ett mycket noggrant övervägande och i

ställer stora krav på omdömet hos den som har att

träffa avgörande i saken är självklart och har ,

framhållits i många sammanhang. Det synes inte kunna komma i fråga att en sådan åtgärd företas utan att tillstånd från åklagare eller polischefsutbildad

polisman föreligger (jfr JO 1973 s. 91).

Frågan om det skall anses tillåtet för en polisman

att köpa narkotika i syfte att få fram bevisning

rörande planerad, pågående eller begången narkotika-

brottslighet synes vara att bedöma enligt de allmänna grunder som nyss har angetts. Klart är att det föreligger ett mycket starkt samhällsintresse att beivra den grova narkotikabrottsligheten. Med hän-

syn härtill torde man våga säga att köp av narkotika

här som i flera andra stater under vissa omständigheter är att anse som en tillåten spaningsmetod.

Genomgående måste nog krävas att spaningen eller förundersökningen gäller narkotikabrott som kan

antas vara rovt och att stora fördelar från bevis-

synpunkt står att vinna genom metoden liksom att det

står helt klart att försäljaren skulle ha sålt

narkotikan till någon annan, om han inte hade sålt

den till polisen. Att man, som också Spanark-gruppen

har framhållit, måste ställa stränga krav på dokumentation av beslut och åtgärder samt redovisning av

medel är självklart.

Däremot synes det vara att gå för långt att att

säga det skulle anses vara en försvarlig spaningsmetod att utbjuda narkotika till försäljning från polisens sida. Medan situationen om polisen köper narkotika i normalfallet är den att säljaren redan före transaktionen har gjort sig skyldig till narkotikabrott genom innehav, skulle det om en polisman säljer narkotika som regel uppkomma ett sådant brott omedel-

bart genom polisens åtgärd. Bl.a. med hänsyn här-

till kan förfarandet rimligen inte anses tillåtet annat än i sådana exceptionella fall som närmast kan jämställas med de situationer som bestämmelsen i

24 kap 4 § BrB tar sikte på.

I promemorian uttalas avslutningsvis att behov av

något lagstiftning på området inte f.n. kan anses föreligga.

Polisens befogenheter

Såvitt gäller frågan om kronvittnesmetoden sägs det i

promemorian att uttalandet i rikspolisstyrelsens skrivelse om tillämpningen av 20 kap. 7 § första stycket 3 RB inte har stöd vare sig i förarbetena till lagrummet

eller i hittills tillämpad praxis, något som inte f.ö.

heller gjorts gällande från styrelsens sida. Aven om bestämmelsen till sin art utgör en generalklausul, måste enligt promemorian utrymmet för att tillämpa den i fall som är likartade dem som avses i styrelsens skrivelse anses vara mycket litet. I promemorian erinras i detta hänseende om att bestämmelsen inte är tillämplig, om det

inte av särskilda skäl är uppenbart att påföljd inte

behövs för att den misstänkte skall avhållas från vidare brottslighet. Enligt promemorian synes kronvittnesmetoden över huvud taget sakna stöd i svensk rättstradition.

Innehållet i promemorian har såvitt angår frågan om provokativa åtgärder översiktligt redovisats i 1982 års budgetproposition (prop. 1981/82:10O bil. 5 s. 22-30).

7.11.6 Uttalande av riksdagen 1982

Riksdagens justitieutskott har med anledning av de berörda uttalandena i 1982 års budgetproposition och en

“motion i ämnet behandlat frågan om polisens spanings-

metoder. I sitt betänkande (JuU 1981/82:38) uttalar utskottet bl.a. att den allvarliga narkotikabrottsligheten och annan grövre brottslighet numera i vissa fall torde bedrivas i sådana former att dessa brottstyper intar en viss särställning från brottsbekämpningssynpunkt. Mot den bakgrunden anser utskottet att det arbete

på att utveckla spaningsmetoderna mot kriminalitet av

aktuellt slag som har bedrivits har ett värde.

Utskottet framhåller också att det samtidigt torde stå

klart att det här i vissa hänseeenden har varit fråga om

polisiära arbetsmetoder som från allmänna synpunkter inbjuder till diskussion. Det gäller enligt utskottet ett

område, där några absolut fasta rättsregler inte finns och enligt sakens natur svårligen kan ställas upp. Å

andra sidan måste framhållas att den omständigheten att ett särskilt slags spaningsmetoder inte är uttryckligen förbjudna enligt svensk lagstiftning aldrig i si kan utgöra tillräckliga skäl för att utan vidare utga från att de också bör bli tillämpade här i landet. Vad saken

enligt utskottet gäller är ytterst en fråga om inrikt-

ningen av polisens arbete där intresset av effektivitet samt rättssäkerhets- och integritetskraven bryter sig mot

varandra. Det gäller alltså här avvägningsspörsmål av

delvis grannlaga natur som är en angelägenhet inte enbart för polisen själv utan i första hand för statsmakterna

och de medborgarstyrelser som är verksamma på olika

nivaer.

Den slutsats utskottet kommer till efter det anförda är

att frågan om polisens spaningsmetoder och om vilka

138 Polisens befogenheter

regler som kan behövas på området är ett ämne som bör bli

föremål för närmare överväganden. Utskottet anser, att

frågan bör ägnas uppmärksamhet i polisberedningens

arbete.

Riksdagen har anslutit sig till vad justitieutskottet har uttalat.

7.11.7 Beredningen

Med utgångspunkt i de uttalanden som justitieutskottet

har gjort vill beredningen inledningsvis framhålla att -användandet av olika spaningsmetoder alltid måste avvägas mot dels de allmänna rättssäkerhets- och integritetskrav som gör sig gällande i vårt samhälle, dels den aktuella

brottslighetens art och svårhetsgrad. Det finns anledning

att understryka att de särskilda spaningsmetoder som har behandlats i Spanek- och Spanarkrapporterna endast har

avsetts ta sikte på sådan grov brottslighet som känne-

tecknas av att den sällan kommer till de brottsbeivrande myndigheternas kännedom genom anmälningar och över huvud taget ofta bedrivs i det fördolda. Här måste ofta en mera offensiv arbetsmetod från polisens sida förutsättas.

Det är givetvis ett utomordentligt framträdande samhällsintresse att den grövre brottsligheten bekämpas effektivt. Med hänsyn till de former i vilka allvarlig narkotikabrottslighet och ekonomisk brottslighet numera ofta bedrivs intar dessa - vid sidan av verksamhet brottstyper riktad mot rikets säkerhet - en viss särotvivelaktigt ställning från de nyss angivna synpunkterna. Detta gäller också en del särskilda former av annan grov organiserad brottslighet. Beredningen hyser mot denna bakgrund stor i

förståelse för att arbete på att utveckla spaningsmeto-

derna mot kriminalitet av aktuellt slag har bedrivits under senare tid. Motsvarande arbete har bedrivits även utomlands, bl.a. i våra nordiska grannländer.

Den dolda spaningen har ägnats ett mycket obetydligt utrymme i gällande lagstiftning och dess förarbeten. I den allmänna debatten har förekommit att metoden som sådan

har ifrågasätts. Från allmänna integritetssynpunkter kan

man naturligtvis hysa förståelse för detta.

JO har en gång (1971 s. 55) yttrat.

Skulle dold polisövervakning förekomma mera allmänt

på offentliga platser, skulle detta säkerligen av

- även bland

många medborgare det stora flertal som

är - som ett och kunna laglydiga upplevas obehag hos dem skapa en olustig känsla av att ständigt vara

övervakade, när de vistas på gator och torg. Kan

polisen genom öppen övervakning effektivt fullgöra sin att förebygga brott och i

uppgift övrigt upp-

rätthalla allmän ordning och säkerhet, är därför denna form av övervakning att föredra. Huruvida det

Polisens befogenheter

är möjligt för polisen att fullgöra sin uppgift effektivt genom öppen är

övervakning emellertid

- - - delvis en om Ar

fråga personalresurser.

personalresurserna otillräckliga, kan polisen tvingas tillgripa dold övervakning. Det är med hänsyn till det sagda givetvis angeläget att polisen har tillräckligt med personal.

Det kan synas lätt att instämma i dessa uttalanden. Men

man måste samtidigt komma ihåg att dessa knappast kan ges

giltighet för annan gren av polisverksamheten än själva övervakningen. I spaningens natur måste ligga att den till del sker dolt - annars saknar verksamheten betydande mening. Lika klart är att spaningen är en nödvändig metod för att vissa former av grov brottslighet skall kunna bekämpas med tillräcklig effektivitet. Detta har varit känt så länge modern polisverksamhet har bedrivits och fick en särskild markering när spaningsrotlarna inrättades år 1971.

Men man kan kanske hävda att det är en sak om polisen i samband med spaning uppträder dolt och en annan om den använder metoder som kan sägas i en eller annan mening vara direkt vilseledande. Som beredningen förut har redovisat innehåller 23 kap. 12 § RB förbud mot att under förhör vid förundersökning använda bl.a. medvetet

oriktiga uppgifter eller andra åtgärder. Att

otillbörligå

denna Bestämmelse formellt är tillämplig endast på förhör under förundersökning har förut konstaterats. Den frågan

förtjänar emellertid att ställas om inte lagrummet kan anses ge uttryck för en princip som bör tillämpas analogt

på stadiet innan förundersökningen har börjat och även på andra åtgärder än förhör.

Att metoder som är otillbörliga bör få användas aldrig vare av eller av andra - är sig polisen myndigheter ju

till en början klart. Men så långt ger parallellen ingen ledning. Ställer man åter frågan om oriktiga uppgifter

eller ett vilseledande beteende i sig alltid skall anses

representera en otillbörlig metod, torde någon tvekan

inte kunna råda om att svaret måste bli nekande. Om - för att till ett förut anknyta angivet exempel polisen skulle placera ett kuvert som ser ut att innehålla pengar

på en plats som överenskommits med en utpressare i syfte att avslöja denne, måste ju åtgärden sägas vara i hög grad vilseledande från den brottsliges utgångspunkter.

Men att sådana metoder skulle vara otillbörliga torde

ingen på allvar vilja hävda. Beredningen kommer för sin del till slutsatsen att någon analog giltighet av

lagrummet i här avsett hänseende inte gärna kan föreligga.

Beredningen vill emellertid peka på några andra naturliga hållpunkter för bedömningen av om en viss spaningsmetod

skall anses tillåten eller ej som enligt beredningens mening förtjänar att betonas mer än som skett i den hit-

tillsvarande diskussionen på området.

140 Polisens befogenheter

För det första: polisen bör aldrig få begå en krimina-

liserad handling for att kunna efterforska eller avslöja ett brott. Denna - som framhällits även i princip - är inte så som man

Spanekrapporten självklar kanske

skulle kunna tro. I vissa främmande länder finns regler 1 av den innebörden att mindre allvarliga lagstridiga

handlingar från polisens sida kan vara tillåtna, om de står i till intresset av att komma åt l l rimlig proportion

ett mycket grovt brott. Någon sådan regel bör dock enligti beredningens mening inte gälla för den svenska polisen: 1

här bör en gräns dras.

Det bör emellertid framhållas att ett utrymme för vissa eljest otillåtna handlingar föreligger enligt den allmänna bestämmelsen om nödhandlingar i 24 kap. 4 § BrB. I vissa allvarliga fall kan denna bestämmelse otvivelaktigt ge polisen befogenhet att åsidosätta ordningsförseelser

av olika slag, under förutsättning att fråga är om avvär-

jande av en fara för liv, hälsa, värdefull egendom eller andra viktiga allmänna intressen. Vill man i övrigt ge polisen befogenhet att i särskilt fall överträda gränserna för det område som annars är straffbelagt, bör emellertid detta förutsätta en uttrycklig regel med sikte

på ett speciellt typfall. Sådana regler har beredningen

förut föreslagit för en del situationer som ligger vid sidan av de nu diskuterade. Här kan också - för att ta ett annat - hänvisas till 123 och 156 exempel 68, §§ vägtrafikkungörelsen (1972:603), som ger bl.a. förare av polisfordon befogenhet att i vissa fall avvika från eljest gällande regler om fordonshastighet och parkering.

För det andra: polisen bör aldrig få provocera eller

eljest förmå någon att inleda en brottslig aktivitet.

Detta är, om man så vill, en annan sida av samma sak som -har nämnts - brottsanstiftan liksom annan medverkan nyss är ju i sig en straffbar gärning. Att man från polisens

sida i speciella fall förmår den som redan har påbörjat en brottsaktivitet att röja sig eller på annat sätt provocerar fram bevisning kan beroende på omständigheterna vara försvarligt liksom att man vidtar åtgärder för

att ett planerat brott skall fullbordas under sådana förhållanden att bevisning om detta kan säkras. Men det *

bör aldrig få förekomma att polisen provocerar någon att

begå ett brott som han annars inte skulle ha begått.

För att se efter vilken praktisk betydelse dessa princi-

per får kan det vara av intresse att applicera dem på

exempelvis de i justitiedepartementets promemoria disku-

terade frågorna i vad mån det skall anses vara tillåtna

arbetsmetoder att en polisman köper eller säljer narkotika i syfte att avslöja grov narkotikabrottslighet.

Vad gäller köp av narkotika kan det konstateras att själva köpet normalt inte utgör vare sig brott eller

Polisens befogenheter

brottsanstiftanl. Endast om en köpare har gjort mer än vad som fordras för att över huvud

försäljningen taget

skall komma till stånd kan rättsligt sett medverkan till brott föreligga. Ett sådant fall kan vara om aktivt

någon

söker upp en försäljare och förmår denne att anskaffa ett parti för försäljning som han inte redan innehar. Att köpa narkotika under sådana former bör också givetvis vara en otillåten metod för polisen. Naturligtvis gäller här - som framhållits i ytterligare justitiedepartementets - att en så

promemoria extraordinär åtgärd som att köpa narkotika inte kan vara försvarlig i annat fall än

om spaningen eller narkotika-

förundersökningen gäller

brott som kan antas vara grovt och att stora fördelar från bevissynpunkt står att vinna metoden liksom genom att det står helt klart att försäljaren skulle ha sålt

narkotikan till någon annan, om han inte hade sålt den

till polisen. Detta behöver inte i och för hindra att sig metoden används gentemot försäljare i förhållandevis underordnad ställning inom en Men målsättorganisation. ningen måste vara att avslöja grov verksamhet. brottslig

Tanken på att det skulle kunna vara en

försvarlig spaningsmetod att utbjuda narkotika till från försäljning polisens sida har avvisats i

justitiedepartementets promemoria. Som skäl har åberopats att, medan situationen

om en polisman köper narkotika i normalfallet är den att

säljaren redan före transaktionen har gjort sig skyldig till narkotikabrott genom innehav, det om en polisman säljer narkotika som regel skulle uppkomma ett sådant brott omedelbart genom polisens Den anförda

åtgärd.

synpunkten är givetvis beaktansvärd, men vill beredningen

gå ett steg längre och slå fast att den aktuella arbetsmetoden är otänkbar redan på den grunden att saluhållande

och överlåtelse av narkotika har Som också straffbelagts. har skett i promemorian måste här ett förbehåll för göras sådana nödsituationer som avses i 24 4 § BrB. kap.

En tredje utgångspunkt vid bedömningen av vilka

spaningsmetoder som kan anses tillåtna bör enligt beredningens mening vara att polisen aldrig av spaningsskäl får underlåta att vidta föreskrivna åtgärder mot brott eller en

TöF5F6tt misstänkt person. När en polisman får kännedom om ett brott skall han - om inte annat av följer reglerna

1 Här föreligger vad som brukar beteckstraffrättsligt nas som concursus necessarius. En blir i stället köpare lagförd för innehav av narkotika, men straffansvar för sådant brott är givetvis uteslutet för samma

polisen på

sätt som om polisen innehar beslagtagen narkotika. Jfr

Strahl, Allmän straffrätt i vad angår brotten s. 286 f,

Thornstedt, Om företagaransvar 3 u. s. 88 f, BRÅ PM

(1982:2) Narkotikabrott s. 107 och prop. 1968:7 s. 120.

142 Polisens befogenheter

- anmäla detta till sin förman så om rapporteftergift snart det kan ske. Och finns det anledning anta att ett brott har förövats, skall förundersökning inledas, när annat ej har föreskrivits. Dessa regler bör aldrig få åsidosättas även om syftet är att komma åt mycket grov

och åtgärderna bör dokumenteras enligt de

brottslighet, bestämmelser som gäller härom. En annan sak är att

förhör och sådana åtgärder ibland måste

gripande, uppskjutas av sådana skäl (s.k. interimistisk passivitet). Ett exempel erbjuder vad som förut har betecknats som kontrollerade leveranser, där man avvaktar med för att huvudmannen och övriga medlemmar av ingripandet en brottslig organisation skall kunna avslöjas. Det kan ibland även finnas anledning att dröja med ingripande

i fråga om visst brott i syfte att inte störa spaning

mot samma person i anledning av misstanke om annat grövre

brott. Men i dessa fall måste så långt möjligt säkerstäl-

las att ingripandet kan ske vid senare tillfälle. En annan ordning skulle innebära ett åsidosättande av legalitetsprincipen.

Slutligen vill beredningen understryka vad som har framhållits i det tidigare utredningsarbetet om att beslut om sådana spanings- eller förundersökningsmetoder som

avses här alltid bör fattas av åklagare eller olisman i

liksom att_§tFanga krav pa _§EEmen-

polischefsbefattning måste upprätthållas.

tatjgn

Men de principer som har redovisats nu ger inte tillräckför att man skall kunna bedöma om en särskild lig ledning skall anses godtagbar eller inte. Här som spaningsmetod vid andra former av måste alltid dess-

polisingripanden 4

utom en allmän bedömning göras av om metoden är försvar- j

lig med hänsyn till åtgärdens syfte och övriga omstänöig-1

Heter. Därvid måste en avvägning göras mellan å ena sidan

ö§F§kada och det intrång som metoden medför eller ris-

kerar att medföra och å den andra brottets grovhet och de fördelar från bevissynpunkt som står att vinna. Att denna bedömning kräver noggrant övervägande och ställer

stora krav på omdömet hos den som har att träffa av-

görandet är som förut har framhållits uppenbart.

När det är fråga om metoder som till sin art är så käns-

liga som de som förut har diskuterats, låter sig enligt beredningens mening bedömningen knappast göras med mindre än att den relateras till ett brott av en viss typ. Så kan vara fallet om det gäller att få vissa, låt vara

kanske vaga misstankar bekräftade eller att nysta upp

något som på goda grunder misstänks vara en organisation

för brottslig verksamhet liksom om spaningen är inriktad

brott som erfarenhetsmässigt begås i vissa särskilda på

Det kan då att med beaktande av i

miljöer. gå omständig-

heterna bedöma om situationen är sådan att okonventionel-* la spaningsmetoder är försvarliga.

I och Spanark-rapporterna har emellertid också Spanek-

diskuterats metoder som inte på det sätt som har förut-

Poiisens befogenheter

satts nu är inriktade på att avsiöja särskiida brott. Det

har t.ex. diskuterats i vad mån s.k. desinformation bör kunna ske i syfte att skapa oro biand narkotikabrottsiingar i a11mänhet e11er skapa e11er förstärka redan existerande motsättningar me11an o1ika typer av narkotikabrottsiingar. Sjäivfaiiet har härmed avsetts att

desinformationen sku11e bidra ti11 brottsbekämpningen på

området. Vad som sku11e stå att vinna med denna metod är vä1 de1s en a11mänt brottsförebyggande effekt, de1s en ökad benägenhet hos i brottsiigheten inbiandade personer att sjäivmant 1ämna information tili po1isen.

Men bedrivs verksamheten i sådana former är den en1igt beredningens mening inte i ti11räck1ig grad objektan-

knuten för att det ska11 gå att bedöma om det är om fråga

en försvariig metod e11er ej. Vissa former av desinfor-

mation inriktade på specifika fa11 måste nog accepteras, men en systematiskt bedriven verksamhet på området i

a11männa syften av den art som har nämnts nyss utgör eniigt beredningens mening i varje fa11 under nuvarande

förhå11anden inte någon godtagbar arbetsmetod för den

svenska poiisen. Att s.k. fria spanare används det

på

sättet att civiikiädda po1ismän spanar mot brotts1ighet

på restauranger, vissa särskiida a11männa piatser e11er

andra miijöer där brottsiighet av ett specie11t s1ag misstänks e11er erfarenhetsmässigt brukar förövas är väl både godtagbart och i nuvarande 1äge nödvändigt. Men att - som diskuteras i - Spanark-rapporten poiismän under

fa1sk identitet under iång tid sku11e piaceras på

exempeivis narkotikamarknaden, inte med uppgift att uppdaga brott utan för att fortiöpande skaffa ailmänna informationer om förhåiiandena och vidarebefordra dessa ti11 den öppna p01isen kan eniigt beredningens mening knappast accepteras. Motsvarande aspekter kan an1äggas

på de andra spaningsmetoder som har diskuterats i det föregående. Beredningen vi11 här a11mänt framhåiia att

stor försiktighet givetvis måste iakttas när det gä11er spaningsmetoder som kan medföra risk att poiisens trovärdighet äventyras och att rykten kommer i omiopp som sätter poiismän i samband med krimine11a intressen.

Det är eniigt beredningens mening utifrån dessa a11männa

aspekter som man har att bedöma frågan om ti11åt1igheten

av de okonventioneiia spaningsmetoderna. Beredningen har förut föresiagit en regei i den nya po1is1agen av innehåli att en poiisman, med av de

iakttagande grundiäggande

fri- och rättigheter som tiliförsäkras medborgarna genom regeringsformen samt av vad som föreskrivs i 1ag e11er

annan författning, ska11 vidta de åtgärder för att verk-

stä11a en tjänsteuppgift som är försvar1iga med hänsyn

ti11 åtgärdens syfte och övriga omständigheter. I en

sådan rege1 inryms även de principer som beredningen i

det föregående har stä11t sig bakom när det gä11er spaningsmetoderna, och någon ytteriigare regiering i iag

är som beredningen ser det varken nödvändig e11er Vissa förskrifter - b1.a. om besiutsnivåer - 1ämp1ig. måste emeiiertid meddeias i annan form än 1ag. Ti11 den

frågan återkommer beredningen i senare sammanhang.

8 SPECIALMOTIVERING

8.1 Förslaget till polislag

1 §

Paragrafen har behandlats i den allmänna motiveringen under 5.5.

1 - liksom i i - används I paragrafen övrigt polislagen ut-; polisen som ett kollektivt begrepp för att betecktrycket na såväl själva polisväsendet och dess olika myndigheter som de hos polisen anställda tjänstemännen.

En skillnad i förhållande till den nuvarande regleringen 1 2 § polisinstruktionen är att den grundläggande bestämmel-

sen om polisens upprätthållande av den allmänna ordningen

och säkerheten har tagits in under rubriken polisverksamhetens ändamål. Vidare har i linje med riksdagens principbeslut att polisarbetet utgör ett led uttryckligen angetts i samhällets verksamhet för att främja rättvisa och trygghet för medborgarna.

2 S - att

Huvuduppgiften enligt polisinstruktionen upp-

och säkerhet - anses f.n. innerätthålla allmän ordning fatta alla former av den egentliga polisverksamheten, således även kriminalpolisens arbete. Då det kan te sig l

främmande för språkbruk att inbegripa t.ex.* något vanligt

rörande kvalificerad ekonomisk brottslighet utredningar under begreppet allmän ordning och säkerhet har beredningen uttryckligen angett även tryggande av

lagarnas

efterlevnad som ett av polisverksamhetens ändamal. Utfår ej uppfattas alltför bokstavligt:

trycket lagarna det är ju inte alla som det ankommer på lagöverträdelser

att ingripa mot eller utreda. är

polisen Huvudsakligen

det här fråga om brott som faller under allmänt atal, något som också anges i Z §.

en avvikelse från nuvarande reglering som även Ytterligare den principbeslut är att den 4

grundar sig på riksdagens

beskrivs inte som ett led i hjälpande polisverksamheten att allmän ordning och säkerhet

uppgiften upprätthålla

utan som ett självständigt syfte för polisverksamheten.

2 §

som har behandlats under 5.5 i den allmänna Paragrafen, motiveringen, motsvarar i huvudsak 2 § polisinstruktionen.

I ingressen har markerats att den därpå följande uppräk-

inte är fullständig. Det finns uppgif-

niñ§Eñ“EV_Uppgifter

ter som av alder tillkommer polisväsendet men som inte utkan inordnas i de särskilt angivna kategoriertryckligen na.

Specialmotivering

I de fem punkterna har den nuvarande uppdelningen i preventiv och repressiv verksamhet övergetts till förmån för en funktionell beskrivning som är avsedd att i stora drag överensstämma med polisväsendets verksamhetsplanering. Beredningen vill emellertid understryka vad polisutredningen har anfört (bl.a. SOU 1979:6 s. 139) om de olägenheter som i det praktiska arbetet kan vållas av en alltför snäv bundenhet till verksamhetsindelningen. Gränsen mellan de olika av aktiviteter är ingalunda skarp. Här

grupperna

som eljest maste eftersträvas en helhetssyn på polisväsen-

dets uppgifter.

Punkten 1. I ett vidare perspektiv låter det sig sägas

att §EmtTiga polisuppgifter eller i varje fall större delen därav har ett brottsförebyggande syfte. Här åsyftas

emellertid den brottsförebyggande verksamheten i egentlig mening, dvs. sådan verksamhet som är riktad till personer

vilka inte är föremål för rättsväsendets åtgärder på grund

av brott. Det gäller sålunda bl.a. den skolundervisning och den ungdomsverksamhet i övrigt som polisen bedriver liksom den brottsförebyggande informationen och kontaktverksamheten, som bl.a. syftar till att e information till allmänheten om brottsrisker och om atgärder som kan vidtas för att öka det egna skyddet mot brott.

En skillnad i förhållande till den nuvarande bestämmelsen i 2 § polisinstruktionen är att det uttryckligen har angetts att polisen har till uppgift att förebygga även andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten än brott. Att en sådan sk ldighet åvilar polisen, kanske i

synnerhet på trafikomradet, är ju klart, och det bör då

också uttryckligen sägas ut i författningen. Som exempel

på förebyggande åtgärder som mera omedelbart tar sikte på

den allmänna säkerheten kan nämnas den säkerhetsskydds-

verksamhet som ankommer på rikspolisstyrelsens säkerhets-

avdelning.

Det bör framhållas att de brottsförebyggande åtgärderna i vid mening i första hand ankommer på myndigheter utanför

området för polisen och rättsväsendet, såsom skolväsendet samt social- och arbetsmarknadsmyndigheter. Brottsföre-

byggande rådet har en samordningsuppgift på området.

Här åsyftas polisens Punkten_g. övervakningsverksamhet Tållmän övervakning och trafikövervakning). Beredningen anser inte att det finns skäl att, som ifrågasatts av

riksrevisionsverket vid remissbehandlingen av polisutredningens betänkande, nämna trafikövervakningen särskilt. Den utgör ett led i övervakningen av den allmänna ordningen och säkerheten.

Punkten 3. Punkten avser polisens utredningsverksamhet. Den torde inte kräva närmare kommentarer.

Punkten 4. Här avses polisens hjälpande verksamhet, som utgör en del av vad som brukar kallas dess serviceverksamhet. För att man skall nå en precisering i förhållande

146 Speciaimotivering

tiii vad som ankommer andra - t.ex. sociai-

på myndigheter

och - har att

tjänsten sjukvården angetts poiisens skyi-

dighet att biträda aiimänheten med skydd,

uppiysningar

och annan hjäip gäiier fail när sådant bistand iämpiigen kan iämnas av poiisen. I första hand avses då situationer

när det inte ankommer på något annat samhäiisorgan att

iämna hjäipen. I akuta situationer måste givetvis poiisen

ibiand ingripa även när biståndet i princip ankommer på

ett annat organ. Det kan exempelvis gäiia att föra en \ medvetsiös eiier svårt skadad person tiil sjukhus, fastän 1 i och för hade kunnat 7

ambuianstransport sig påkaiias.

Någon fast gräns för poiisens hjäipande verksamhet kan och

bör eniigt beredningens mening inte iämpiigen faststäiias. Detta är inte heiier avsikten med den aktue11a bestämmeisen.

Även här avses i första hand poiisens service-

gunkten_§.

verksamhet. Punkten överensstämmer med nuvarande föreskrift i 2 § poiisinstruktionen.

3 §

Första stycket överensstämmer med 3 § poiisinstruktionen

öEhäFäV§êtfatt tiiiämpas på samma sätt som detta. Be-

redningen är medveten om att särskiit föreskriften om skyidighet att iämna underrätteiser ti11 myndigheterna

inom sociaitjänsten kan ge upphov tiii toikningssvårig-

heter, innan en fast praxis vad gäiier tiiiiämpningen av den nya sociaitjänstiagstiftningen har hunnit utbiida sig. Med hänsyn tiii den iagstiftningens karaktär av ramiag torde i viss utsträckning tiiiämpningen komma att bii beroende av de riktiinjer som man 1oka1t kan komma överens om me11an poiisen och socialnämnden.

Biand de o1ika praktiska frågor som bestämmeisen aktuaii- 1

i

serar förtjänar här särskiit att beröras spörsmåiet i vad

mån poiisen skaii underrätta sociainämnden om omhändertag-

anden eniigt LOB. Någon motsvarighet tiii den tidigare

obiigatoriska föreskriften härom i 10 § 1a en om nykterhetsvård - viiken även andra faii da använt

gäiide någon

ti11 skada för e11er annan aikohoidrycker uppenbar sig Å har inte tagits in i den nya sociaitjänstiagen. Härvid hari hänvisats tiii den nuvarande genereiia föreskriften i 3 § Ä poiisinstruktionen och tiii att det med hänsyn ti11 den ideoiogi som iigger ti11 grund för sociaitjänstreformen b1ir mindre konsekvent att ha kvar en anmäiningsskyidighet

som anknyter endast ti11 ett symtom på hjäipbehov (se

b1.a. SOU 1977:40 s. 653). Beredningen känner ti11 att

det, när detta skrivs, pågår överiäggningar meiian riks- 5

poiisstyreisen och sociaistyreisen om hur 3 § poiisin- 3 struktionen bör tiiiämpas i berört hänseende och att i f

spörsmåiet också kommer att beiysas av LTO/LOB-utred-

ningen. Eftersom det här gäiier snarare en tiliämpning

av sociaitjänstiagen än en poiisfråga avstår beredningen i detta iäge från att aniägga några egna synpunkter på det aktueiia spörsmåiet.

Specialmotivering

Den generella uppgiftsskyldigheten gentemot socialtjänstens myndigheter medför i och för sig att uppgifter skall lämnas dit utan hinder av eventuell sekretess, jfr 14 kap. 1 § första stycket andra meningen och 3 § första stycket sekretesslagen (1980:100). I fall då det kan antas att

syftet med beslutade åtgärder motverkas eller den framtida

verksamheten skadas om uppgift lämnas (jfr 5 kap. 1 § sekretesslagen) måste dock förutsättas att uppgiften lämnas först när sådan risk inte längre föreligger.

Det förtjänar i detta sammanhang nämnas att det i lagen om vård av missbrukare i vissa fall (30 S) har skrivits in en allmän skyldighet för statliga och kommunala myndigheter som i sin verksamhet kommer i kontakt med missbrukare att göra anmälan till länsstyrelsen, om de får kännedom om

att någon kan antas vara i behov av vård enligt la en.

Fram till den 1 januari 1984 skall enligt en övergangsbestämmelse till lagen motsvarande uppgifter dock i stället lämnas till socialnämnden. Med hänsyn till den generella underrättelseplikt gentemot socialnämnden som

har ålagts polisen blir det först fr.o.m. år 1984 som den berörda föreskriften får någon mera uttalad praktisk

betydelse.

I andra stycket sägs att andra samhällsorgan skall lämna

po|1sen§tödT"dess arbete. Beredningen är väl medveten om

att man inte åstadkommer detta enbart genom att ta in en bestämmelse härom i en författning, men stycket skall ses

som en rekommendation angående den framtida inriktningen i

aktuellt hänseende. Som sådan torde det inte sakna värde.

4 §

I att länen är inde-

j§rstg_§tycket anges inledningsvis

lade i polisdistrikt och att det i varje distrikt finns en polismyndighet med uppgift att svara för polisverksamheten inom distriktet. Avsikten är att liksom nu bestämmelser om distriktsindelningen skall tas in i en av regeringen beslutad författning. Detta kan ske med stöd av regeringens allmänna befogenhet att meddela verkställighetsföreskrifter och behöver inte anges särskilt. Självfallet måste en mera omfattande ändring av distriktsindelningen bli föremål för principbeslut av riksdagen.

Vidare har förutsätts att regeringen skall meddela föreskrifter om i vilka fall polisstyrelsen skall besluta i

frågor som ankommer på polismyndigheten och i vilka fall beslutet skall fattas av polischefen eller någon annan tjänsteman. Någon motsvarighet har inte föreslagits till

den nuvarande föreskriften i 1 § andra stycket polismyndighetslagen om att befogenhet att besluta om frihetsberövande får tilläggas endast högre polisbefäl. Detta kan tillses av regeringen utan särskild bestämmelse därom i polislagen.

I stycket anges vidare att regeringen eller myndighet som

148 Speciaimotivering

regeringen utser bestämmer i vad mån en poiismyndighet skaii bedriva verksamhet utanför sitt distrikt. Här

åsyf-

tas i första hand enheter med regionaia uppgifter, såsom de nuvarande narkotikarotiarna och ekonomiska rotiarna iiksom de trafikenheter med regionaia uppgifter som förutsatts i beredningens promemoria (Ds Ju 1982:4) Besiutsstrukturen inom poiisväsendet och de iänspromemorior som beredningen har pubiicerat. Befogenheten att bestämma vi1ka enheter som har regionaia uppgifter bör ) eniigt beredningens mening i aiimänhet inte

de1egerasfrån)

regeringen. F.n. förekommer på sjö oiisverksamhetens om- i

råde en viss regiona1 verksamhet pa grundva) av bestäm- : meiser som rikspoiisstyreisen har meddeiat med stöd av sin instruktion, men beredningen har i promemorian (Ds Ju 1982:10) Rikspoiisstyreisens framtida uppgifter och organisation (s. 93-96) förutsatt att det i fortsättningen

skal] ankomma på regeringen att meddeia besiut i aktueiit

hänseende. Däremot torde rikspoiisstyreisen även i

fortsättningen komma att få befogenheter med avseende på

fiygverksamheten inom poiisväsendet. Beredningen vi)1 vidare hänvisa ti11 att den i promemorian (Ds Ju 1982 6) Poiisorganisationen i Stockhoims 1än har förutsatt en viss samordning av utryckningsverksamheten i Storstock-

hoimsområdet. Även en sådan verksamhet kan stödjas på den

aktueiia bestämmeisen.

Sjäivfaiiet ger bestämmelsen dessutom stöd åt en i administrativ ordning meddeiad föreskrift motsvarande 10 § andra stycket poiisinstruktionen, där det föreskrivs att en poiisman får utsträcka sin verksamhet utanför distrik-

tet för att gripa den som har begått brott. Bestämmeisen tar däremot inte sikte på s.k. poiisförstärkning, som

nämns i 6 § tredje stycket. Kännetecknande för poiisförstärkning är nämiigen att den personai som avdeias ti11 förstärkning understäiis poiisiedningen i det mottagande distriktet. )

I andra stycket anges som huvudprincip att poiismännen är

tjåñ§têmåñ_F5§p01ismyndigheterna. Regeringen avses dock

kunna föreskriva avvikeiser från principen såsom exempeivis beträffande iänspoiischefen samt säkerhetspoiisen och viss annan personai hos rikspoiisstyreisen. I stycket ) tiiiäggs siutiigen regeringen rätt att bestämma vad som avses med poiisman. En sådan definition finns f.n. i 4 § poiisinstruktionen, formeiit med giitighet endast inom

ramen för instruktionens tiiiämpningsområde. 1 än ny in-

struktion bör iämpiigen en definition ges med genereii giitighet. Begreppet poiisman har nämligen betydeise även vid tiiiämpningen av fiera andra författningar, t.ex.

rättegångsbaiken.

5 §

° Första och andra styckena motsvarar 1 § andra och tredje

styckena 1a§eñ5mVäd§6ñ avses med poiismyndighet m.m. i

deras iydeise fr.o.m. den 1 januari 1983, dock med två

avvikeiser som båda grundar sig på 1981 års princip-

besiut.

Specialmotivering

För det första skall i de ca 30 enkommundistrikten kommunfullmäktige i stället för landstinget välja polisstyrelsens ledamöter. För det andra har maximiantalet för polisstyrelsens ledamöter höjts från åtta till tio.

Tredje stycket motsvarar i huvudsak 76 § andra stycket

föF§t5ñEñ1ngen polisinstruktionen. I förhållande till

sistnämnda författningsrum har i förtydligande syfte uttryckligen angetts att om möjligt alla kommuner i distriktet skall vara representerade i polisstyrelsen. Så torde i själva verket regelmässigt kunna bli fallet sedan

maximiantalet ledamöter höjts på nyss angivet sätt. Man

måste dock räkna med att det undantagsvis kan förekomma

att någon mindre kommun blir utan egen ledamot, exempelvis för att någon annan lösning i praktiken inte visar

sig möjlig, om kravet å politisk proportionalitet skall tillgodoses. Som 1975 ars polisutredning har uttalat (SOU 1979:6 s. 186) bör kommunens intresse av att bli företrädd i så fall tillgodoses genom en suppleantplats.

fjärde stycket syftar till att ge uttryckligt stöd för en tTTTämpn1ng inom polisväsendet av kungörelsen (1974:224)

om personalföreträdare i statlig myndighets styrelse m.m.

6 §

I slås fast att är det

första_§tygket länsstyrelsen högs-

taBöTTsorgan§ti länet. Uttrycket högsta polisorgan

har i förtydligande syfte valts i stället för avsiktligt

högsta polismyndighet som f.n. anges i 30 § polisin-

struktionen med hänsyn till att den lokala enheten enligt

förslaget i fortsättningen skall kallas polismyndighet.

I stycket anges vidare att länsstyrelsen ansvarar för och

utövar tillsyn över polisverksamheten i länet. Angående

länsstyrelsens tillsynsfunktioner hänvisas till prop.

1980/81:13 s. 93-100 samt beredningens promemoria (Ds Ju

1982:4) Beslutsstrukturen inom polisväsendet (särsk. s. 104).

Enligt 1981 års principbeslut skall även för den regionala polisorganisationen en basorganisation fastställas

centralt. Det har förutsatts ankomma på länsstyrelsens

styrelse med länspolischefen som ansvarig handläggare att besluta om de närmare riktlinjerna för de regionala enheternas arbete och dimensioneringen av dessa enheter. I överensstämmelse härmed anges i andra stycket att, i den mån särskilda föreskrifter intE_h5Fñ§HdETåts av

regeringen, det ankommer på länsstyrelsen att bestämma i

vilken utsträckning polispersonal skall ställas till förfogande för verksamhet som bedrivs gemensamt för flera polisdistrikt samt att meddela direktiv för sådan

verksamhet. I första hand tar stycket alltså sikte på

fall där särskilda enheter har avdelats för regional verksamhet. Men stycket ger också stöd för annan särskild

150 Specialmotivering

verksamhet över distriktsgränserna, exempelvis den förut nämnda samordning av utryckningsverksamheten i Storstockholmsområdet. Andra exempel erbjuder tillfällig regional verksamhet exempelvis i form av en samlad

satsning på narkotikabekämpningen inom länet eller på

övervakningen av fisket i ett vattendrag som berör flera polisdistrikt.

Länsstyrelsen måste givetvis ha möjlighet att meddela direktiv även för annan polisverksamhet än sådan som har regional inriktning. Här ankommer det visserligen i förs-i

ta hand på den lokala polisstyrelsen att förverkliga

statsmakternas intentioner och att därutöver göra de prioriteringar som behövs med hänsyn till lokala förhållanden. Men situationer kan tänkas uppkomma då verksam-

heten i ett eller annat avseende bedrivs på ett felaktigt sätt eller på ett sätt som inte överensstämmer med de riktlinjer som statsmakterna har lagt fast. Någon gång

kan också regionalpolitiska hänsynstaganden av överordnad karaktär tänkas motivera att länsstyrelsen ändrar en

lokal polisstyrelses beslut på det område som avses nu.

Med hänsyn härtill har angetts att länsstyrelsen vid behov får meddela direktiv även för annan polisverksamhet inom länet än sådan som har regional karaktär. Med uttrycket vid behov har beredningen velat markera att det - till skillnad från vad som om den regionala gäller - inte avses ankomma

polisverksamheten på länsstyrelsen

att fortlöpande meddela direktiv om sådan polisverksamhet som primärt faller inom den lokala styrelsens kompetens-

område. Vid sidan av vad som sålunda avses gälla i fråga

om direktiv kan naturligtvis länsstyrelsen i skilda sammanhang meddela rekommendationer.

i

har uttalat 1979:6 s.

4 Som 1975 års polisutredning (SOU

235) är det angeläget att länsstyrelsen endast genom be- i

slut av sin förtroendemannastyrelse meddelar allmänna föreskrifter om sådan verksamhetsplanering som det i

första hand ankommer på polisstyrelse att besluta om. Be-

redningen avser att vid utarbetandet av verkställighetsföreskrifter föreslå en särskild regel härom. l Uttrycketmeddela direktiv har avsiktligt valts för att 1 inte bara generella föreskrifter utan också instruktioner;

som tar sikte på särskilda fall skall täckas in. Visser- I

i ligen är det främst allmänna riktlinjer som det bör an-

komma på länsstyrelsen att meddela, men i en del fall

måste den naturligtvis också ha möjlighet att meddela mera konkreta organisatoriska direktiv. Ett praktiskt

exempel på fall som inte sällan kommer upp i det löpande

arbetet erbjuder den situationen att det gäller att av- \

göra om en omfattande utredning angående skattebrottslig-i

het skall handläggas av den ekonomiska roteln eller i deta distrikt där ärendet sett hör hemma. Ett

geografiskt

sådant avgörande är sa sammankopplat med frågor rörande

exempelvis polisförstärkning att det ter sig naturligt att det vid behov kan meddelas av länsstyrelsen. Ofta är

det f.ö. där som frågan först kommer upp, t.ex. inom

Specialmotivering 151

ramen för det fasta samarbete med andra myndigheter som

regionalt förekommer på området eller genom direkt hänvändelse till länspolischefen från länsåklagarens

sida.

Tredje stycket behandlar länsstyrelsens befattning med

§åHåñE6T1sveFksamhet som brukar hänföras till det opera-

tiva arbetet. I denna del innebär förslaget till en början att länsstyrelsen liksom nu kan besluta om polisförstärkning och begära sådan från ett annat län. Uttrycket polisförstärkning inbegriper både tillfälliga arrangemang

och sådan planerad förstärkning som f.n. hänförs unden

beteckningen stödjande verksamhet1- Befogenhete att meddela beslut om polisförstärkning är viktig inte bara från praktisk arbetssynpunkt utan också för att den ger länsstyrelsen och länspolischefen en naturlig plattform för en ledande ställning i samband med att olika samord-

nade aktioner planeras inom länet t.ex. på narkotika-

området.

Det bör särskilt anmärkas att någon motsvarighet inte har

föreslagits till den nuvarande föreskriften i polisinstruktionen (24 § andra stycket) om att rikspolisstyrel-

sen skall avgöra frågor om polisförstärkning, när för-

stärkning fordras med större polisstyrkor eller för längre tid. Detta innebär bl.a. att möjlighet kommer att finnas för berörda länsstyrelser att komma överens om fortlöpande samarbete mellan två som grän-

polisdistrikt

sar till varandra men som skiljs at av länsgräns. Samarbete kan t.ex. bestå i att gemensamma tjänstgöringslistor upprättas för övervakning (jfr SOU 1979:6 s. 231). Klart är dock att rikspolisstyrelsens avgörande även i fortsättningen kommer att fordras bl.a. för den händelse de berörda länsstyrelserna inte skulle kunna enas i en

fråga angående polisförstärkning. Som beredningen har

uttalat i promemorian (Ds Ju 1982:10) Rikspolisstyrelsens framtida uppgifter och organisation (s. 91) bör rikspolisstyrelsens befogenhet att besluta om polisförstärkning begränsas till dessa fall. Bestämmelsen härom kan med stöd av 7 § meddelas i administrativ ordning. Denna ordning hindrar givetvis inte att rikspolisstyrelsen även i fortsättningen har ett visst samordningsansvar i

fråga om interregionala förstärkningsrörelser.

I stycket anges också att länsstyrelsen liksom nu kan helt eller delvis ta över ledningen av polispersonalen i

länet när särskilda förhållanden påkallar det eller kravet på enhetlig ledning annars är särskilt framträdande.

Denna befogenhet torde lika lite som f.n. böra utnyttjas annat än undantagsvis. För det fall länsstyrelsen genom länspolischefen med stöd av denna befogenhet tar över

1 Med stödjande verksamhet avses den skyldighet som har

ålagts vissa större polisdistrikt att, när det behövs,

ställa kvalificerad personal till förfogande för tekniska undersökningar eller för utredning av svårare brott hos mindre distrikt i regionen.

152 Specialmotivering

ledningen av en förundersökning gäller f.n. enligt 7 kap. 9 S första stycket RB att länspolischefen likställs med polismyndighet. Motsvarande gäller enligt 100 § utlänningslagen för ärenden som avses i den lagen. De berörda föreskrifterna synes inte adekvat utformade: det bör vara länsstyrelsen som sådan och inte länspolischefen som enskild tjänsteman inom denna som skall likställas med polismyndighet. Den ordning som har angetts nu bör f.ö. gälla även om länspolischefen i annat fall skulle 4 överta ledningen av en verksamhet som författningsenligt 1 skall bedrivas av en eller om landshöv- l polismyndighet dingen skulle utöva ledningsfunktionen. Lämpligen bör därför föreskrivas att vad som i lag eller annan författning föreskrivs om polismyndighet i tillämpliga delar skall gälla även länsstyrelsen, när denna leder polisverksamhet. Därmed kan de nyssnämnda bestämmelserna i

rättegångsbalken och utlänningslagen upphävas.

Slutligen bör anmärkas att den organisationsform som enligt riksdagens beslut skall tillämpas i Stockholms och Göteborgs och Bohus län innebär att vissa uppgifter som

ankommer på länsstyrelsen på dennas vägnar kan handläggas

av chefen för polismyndigheten i Stockholms resp. Göteborgs polisdistrikt. Detsamma gäller f.ö. polischefen i Malmö polisdistrikt såvitt gäller verksamheten inom detta distrikt, som även i fortsättningen avses vara undantagetl

från länspolischefens verksamhetsområde, liksom polis- l

chefen i Visby polisdistrikt, eftersom det i Gotlands länl saknas länspolischef. Beredningen vill vidare erinra om y att den har till uppdrag att förutsättningslöst undersökal den regionala organisationen i Jämtlands län. I prome- l morian (Ds Ju 1982:8) Polisorganisationen i Jämtlands läni har beredningen föreslagit att befattningen som länspolischef förenas med chefskapet över Östersunds polisdistrikt.

Konstruktionen med en tjänsteman utanför länsstyrelseorganisationen som har behörighet att i viss omfattning

besluta på länsstyrelsens vägnar har motsvarighet även utanför polisområdet. Här kan bl.a. hänvisas till de reg-

ler som enligt 34 § länsstyrelseinstruktionen (1971:460) gäller för vägdirektör. Beredningen har ansett att en l 4 särskild föreskrift i detta ämne kan undvaras i polislagen.

En särskild fråga blir om beslut som efter omorganisatio-

nen meddelas av länspolischefen i exempelvis Stockholms län lämpligen bör betecknas som meddelade av länsstyrelse: eller av länspolischefen. Formellt sett blir förhållandeti D att besluten meddelas av länsstyrelsen med länspolischefen som ansvarig handläggare, vilket skulle tala för i att båda begreppen anges i skriftliga beslut av olika 3 * slag.

7 §

I anges till en början att rikspolissty-

första stycket

Specialmotivering

relsen är central för

förvaltningsmyndighet polisväsendet

samt att styrelsen genom allmänna råd verkar för den planmässighet, samordning och rationalisering av polisens arbete som behövs. Allmänna råd avses styrelsen kunna

meddela över hela polisområdet, även om naturligtvis försiktighet måste iakttas när fråga är om polisverksamhet

som de lokala och regionala medborgarstyrelserna i första hand har att besluta om (jfr SOU 1979:6 s. 232-235).

För rikspolisstyrelsens ställning är att grundläggande styrelsen ej leder polisverksamhet och inte heller får meddela föreskrifter för polisverksamheten i andra hänseenden är regeringen förordnar. Rörande de fall då rikspolisstyrelsen f.n. har tillagts befogenhet att leda polisverksamhet och meddela föreskrifter hänvisas till den allmänna motiveringen. Denna föreslås komma princip

till uttryck på det sättet att det i andra stycket

anges

att regeringen kan uppdra åt styrelsen_5ttT_§äF§kilda

hänseenden leda polisverksamhet och meddela föreskrifter för sådan verksamhet.

I överensstämmelse med vad som nyss har beföreslagits

träffande länsstyrelsen torde även i fråga om

rikspolisstyrelsen i klarhetens intresse en bestämmelse erfordras om att, när styrelsen leder polisverksamhet, vad som i lag eller annan föreskrivs författning om polismyndighet även skall gälla rikspolisstyrelsen. En sådan föreskrift har enligt förslaget tagits in i andra andra stycket meningen.

Föreskriften får sin största betydelse för den verksamhet som styrelsen bedriver genom sin säkerhetsavdelning. Att styrelsen inom ramen för denna verksamhet bör kunna vidta

vissa interimistiska tvångsåtgärder och lämna biträde åt vederbörande åklagarmyndighet torde vara ostridigt. Detsamma gäller även i viss utsträckning i fråga om den

verksamhet som bedrivs av rikskriminalen. sistnämnda

fråga har beredningen ingående behandlat i promemorian

Ds Ju 1982:13.

Såvitt gäller annan polisverksamhet som rikspolisstyrelsen leder - och säkerhetsarbeexempelvis bevakningstet vid statsbesök - får den nu diskuterade föreskriften

ingen praktisk betydelse annat än möjligen någon gång för omedelbara åtgärder som inte tål uppskov.

8 §

Första meningen ger uttryck för proportionalitetsprincipen, som liksom hittills avses gälla för all utövning av

polisiära tvångsbefogenheter, däribland sådana åtgärder

som avses i de följande 9-14 §§. På skäl som har angetts

i den allmänna motiveringen har bestämmelsen formulerats

positivt: polisen tilläggs befogenheten och skyldigheten

att ingripa på det sätt som med hänsyn till omständigheterna är försvarligt för att vidta en tjänsteåtgärd.

154 Specialmotivering

Som närmare har utvecklats i den allmänna motiveringen

får ingripanden som begränsar någon av de grundläggande

fri- och rätti heterna enligt regeringsformen företas endast i den m n stöd härför kan hämtas i eller lag - annan Vidare måste

övergångsvis författning. givetvis

polisen följa de övriga föreskrifter om ingripanden av olika slag som har meddelats i lagar och andra författ-

ningar, exempelvis rättegångsbalken. Paragrafen har

avfattats så att nu angivna förhållanden särskilt markeras.

Tredje meningen ger uttryck för behovsprincipen, som även

den är grundläggande för all utövning av polisiär tvångs-

makt. En uttrycklig erinran om denna princip har ansetts vara av värde, även om det som förut har konstaterats kan sägas att den omfattas av porportionalitetsprincipen. Beträffande våld mot person eller egendom ges särskilda regler i 9 §. Att våld inte får användas i vidare mån än som följer av den paragrafen eller annars har särskilt

föreskrivits (exempelvis i 24 kap. 2 § BrB) har uttryckligen angetts. Som ett exempel på sådant tvång som regle-

ras direkt av 8 S tredje meningen kan nämnas en varning

från en polismans sida att våld (enligt 9 §) kan komma

till användning, om den varnade inte frivilli t medverkar till att polismannen kan fullgöra den tjänsteatgärd som

åligger honom.

I övrigt får beredningen hänvisa till avsnitt 7.5. och 7.11. Som där har skall - i

påpekats paragrafen förening

med den allmänna reglering av polisens uppgifter som ges i 1 § - ses som ett allmänt för att bemyndigande polisen

vidta de åtgärder som är försvarliga för att fullgöra dess uppgifter så länge det inte är fråga om att begränsa en grundlagsskyddad rättighet eller att vidta någon åtgärd som är specialreglerad. 1

9 §

Första stycket

I ingressen till paragrafen erinras på nytt om de grundläggande Behovs- och proportionalitetsprinciperna. Dessa

följer i och för sig redan av 8 §, men med hänsyn till

deras centrala betydelse just vid våldsanvändning har en

i uttrycklig erinran ansetts motiverad i förevarande paragraf. Principerna innebär att våld får användas endast när det behövs, dvs. när andra medel är för

otillräckliga

att utföra den tjänsteuppgift det är fråga om och valds-

användning kan väntas leda till det avsedda resultatet. Vidare får våld över huvud taget inte tillgripas om den l aktuella tjänsteuppgiften inte har en sådan betydelse att§ * det framstår som rimligt att den genomförs med fysiskt

tvång. I det fall åter då så är förhållandet måste under

hela händelseförloppet beaktas att aldrig mera våld används än som är rimligt i förhållande till vad som kan

uppnås därigenom. Proportionalitetsprincipen har i lag-

texten uttryckts så att våld får brukas i den mån det

Specialmotivering

med hänsyn till omständigheterna är försvarligt.

Paragrafen tar sikte både på våld mot person och på våld mot egendom men får naturligtvis sin största betydelse i fråga om våld mot person. Vad särskilt gäller innebörden

av uttrycket våld mot egendom bör framhållas att detta inte är avsett att omfatta varje fysisk befattning med

föremål eller lösa saker. I princip fordras att fråga är om en åtgärd som är ägnad att åstadkomma åverkan eller annars sker med våldsamma medel. Att exempelvis flytta en

felparkerad cykel som utgör hinder i trafik är en polisman befogad till redan enligt 8 §.

I fråga om arten av det våld som är tillåtet följer av

behovs- och proportionalitetsgrundsatserna att onödig kraftutveckling skall undvikas. Där det är tillräckligt att föra eller fösa undan den som vägrar polisen tillträde vid en husrannsakan, är det t.ex. otillåtet att använda s.k. smärtsamt grepp eller utdela slag. Slag mot

ömtåliga delar av kroppen får som regel anses otillåtna,

liksom naturligtvis sparkar, struptag, grepp i håret och liknande. Om en polisman kan avvärja ett angrepp eller bryta ett motstånd genom bruk av egna kroppskrafter får i princip hjälpmedel, t.ex. batong, inte användas. Beredningen förutsätter att verkställighetsföreskrifter och allmänna råd även i fortsättningen meddelas centralt till ledning för den enskilde polismannen, i särskilt viktiga fall, såsom när det gäller användningen av skjutvapen, av regeringen och annars av rikspolisstyrelsen (jfr exempelvis den nuvarande instruktionsboken Polisiär repp- och

bat0ngteknik). Avslutningsvis förtjänar framh llas att vad här har sa ts om våldsanvändning inte har samma

giltighet i fr ga om nödvärnssituationer, då enligt 24 kap. 1 § BrB det våld får användas som inte framstår som uppenbart oförsvarligt. I princip gäller emellertid här

att större krav får ställas på en polisman än på en

enskild medborgare när det gäller att avgöra vad som skall anses uppenbart oförsvarligt. Den praktiska skillnaden torde därför inte bli särdeles stor.

Punkten 1. Punkten, som motsvarar 24 kap. 2 § första stycket första meningen BrB i gällande lydelse, innebär att våld i den mån det är försvarligt får användas för

att en tjänsteåtgärd skall kunna genomföras, om polis-

mannen möts eller angrips med våld eller hot om våld.

Något krav på att tjänsteåtgärden skall vara av viss

beskaffenhet har inte ställts upp, och det är därför i

och för sig tänkbart att våldsanvändning i undantagsfall

kan vara tillåten även när det gäller exempelvis fullgörandet av ett delgivningsuppdrag (jfr Falu polisstyrelses yttrande, avsnitt 7.6.3).

I diskussionen kring hithörande frågor har ibland gjorts gällande att orden angrips med våld skulle kunna utgå

ur lagtexten. Skälet skulle vara att polismannen, om han

angrips med våld, har rätt till nödvärn och alltså redan på denna grund har befogenhet att bruka våld (se avsnitt

156 Specialmotivering

7.6.1 och 7.6.4). Rättsläget torde emellertid här inte

vara fullt klarlagt med avseende på alla tänkbara situa-

tioner som kan komma upp. Beredningen har därför valt at behålla den avfattning som bestämmelsen f.n. har enligt 24 kap. 2 § BrB.

Punkten 2. Punkten, som motsvarar 24 kap. 2 § andra

§tyEkEt_ändra meningen BrB i gällande lydelse, reglerar våldsanvändningen vid laga frihetsberövande. För att

våld

skall få användas förutsätts i regel att den som skall tas om hand försöker undkomma eller att polismannen an-

nars möts av motstånd, när han skall verkställa åtgärden. Med att någon gör motstånd avses inte bara motstånd

med våld - i sådana fall följer polismannens befogenhet redan av 1 - utan även s.k. punkten passivt motstånd, bestående exempelvis i att den som skall omhändertas spjärnar emot eller genom sin kroppstyngd omöjliggör för polismannen att verkställa omhändertagandet.

Befogenheten att använda våld gäller inte enbart när motståndet bjuds av den som skall omhändertas utan också om det är en tredje person som hindrar omhändertagandet (jfr 24 kap. 2 § andra stycket sista meningen BrB i gällande lydelse).

Punkten 3. Punkten, som saknar direkt motsvarighet i

gallande rätt, behandlar befogenheten att bruka våld för att genomföra en tjänsteåtgärd som går ut på att avvärja

en straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i

miljön. Det förutsätts att fråga är om en pågående eller i

överhängande gärning eller fara. Att våld mot person i ett sådant fall får brukas endast om polismannen möts av

motstånd framgår av tredje stycket.

Som har framhållits i den allmänna l motiveringen (avsnitt 7.6.4) får proportionalitetsgrundsatsen stor betydelse vid avgörandet om det är befogat att ingripa med direkt

tvång för att avvärja en straffbelagd handling. Där har

angetts vissa allmänna synpunkter till vilka här kan

hänvisas. Som exempel på fall av praktisk betydelse där l

i

det kan tänkas inte sällan vara motiverat att tillgripa ett visst mått av våld utifrån principen om proportionalitet mellan mål och medel kan nämnas flertalet av brotten i 16 kap. BrB mot allmän ordning. Det bör anmärkas att punkten inte utesluter att en polisman enligt brottsbalkens regel om nödvärn (24 kap. 1 §) kan

ha en längre gående befogenhet att använda våld i en

situation där även den bestämmelsen är tillämplig.

Tillämpningen av vid

Proportionalitetsgrundsatsen

ingripanden då fraga är om att avvärja fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i - dvs. situationer av nödkaraktär - torde som miljön har uttalats i avsnitt 7.6.4 innebära att fysiskt våld endast sällan blir aktuellt vid fara som inte riktar sig mot person.

Specialmotivering

Punkten 4. Punkten, som behandlar att bruka befogenheten

VåTH_v1å vissa tvångsåtgärder, motsvarar med några

kompletteringar som anges i det följande 24 kap. 2 § tredje stycket BrB i gällande lydelse. Som av

framgår

tredje stycket i förevarande paragraf får våld mot person brukas endast om polismannen möts av motstånd.

När det i punkten i anslutning till kroppsbesiktning

talas om annan liknande åtgärd avses exempelvis åtgär-

der enligt 28 kap.14 § RB, dvs. av och tagande fotografi

fingeravtryck samt blodundersökning enligt

lagen (1958:642) om m.m. vid av

blodundersökning utredning faderskap. En åtgärd av det slag som nämnts sist kan

polismannen i förekommande fall inte sägas verkställa; han har att biträda vid (se undersökningen prop. 1982/83:8 särsk. s. 16). Punkten har gjorts tillämplig

även på fall av den typen.

Såvitt gäller husrannsakan reglerar denna endast punkt sådan husrannsakan som avses i det

rättegångsbalken;

torde bara vara sådan husrannsakan som omfattas av 24 kap. 2 § BrB i dess gällande lydelse (jfr prop. 1981/82:60 s. 9).Hit hör även husrannsakan vissa enligt

andra lagar, där rättegångsbalkens om husrannsakan

regler skall tillämpas, t.ex. lagen (1975:1360) om

tvångsåtgär-

der i spaningssyfte i vissa innehålfall.Följande punkt ler bestämmelser om husrannsakan

(enligt regeringsformens terminologi; jfr avsnitt 7.8.1) och liknande intrång utanför brottmålsprocessen. Uppdelningen av dessa

regler i skilda punkter har med till att det i betydelse hänsyn andra stycket hänvisas till punkt 4 men inte till punkt 5.

Eugkten 5, som saknar direkt motsvari het i

gällande

rätt:_tåF sikte på vissa andra tvångsatgärder än dem som

har nämnts i punkt 4. Till en böran det fallet regleras att polisen i en har t.ex. i

författning alagts att,

kontrollsyfte, bereda sig tillträde till en byggnad eller ett område eller utrymme. Här avses alltså fall som lig-

ger vid sidan av rättegångsbalkens om husrann-

regler sakan, se t.ex. 12-14 §§ föreliggande förslag och lagen om handel med skrot och begagnade varor. av- Regleringen ser också situationer då polisen skall eller avspärra tillstänga byggnad, område eller utrymme, jfr exempelvis 14 § nedan samt 27 kap. 15 § RB.

Men punkten avser också fall då i polismannen författning

har ålagts att biträda någon i med en

myndighetsutövning

sådan eller liknande åtgärd. Här hänvisas till vad som

har anförts i den allmänna Som

motiveringen. exempel på liknande åtgärd kan nämnas att träd måste fällas för att bereda fri sikt intill ett vägområde 53 §

enligt väglagen (1971:948).

Slutligen avser punkten fall då polisen biträder vid exekutiv förrättning enligt vad som är föreskrivet därom,

158 Speciaimotivering

se utsökningsförordningen (1981:981). Befogenheten att bruka vå1d är i detta fa11 begränsad av föreskrifterna i 2 kap. 17 § andra och tredje styckena utsökningsbaiken.

Punkten är liksom de två närmast föregående begränsad tiil sin räckvidd av tredje stycket, varav framgår att en

förutsättning för poiisens rätt att använda våid mot per-1 i

son är att poiisen när tjänsteåtgärden ska11 genomföras

möts av motstånd.

Det i punkten 6 använda uttrycket a11män ordning e11er säkerhet täfker i princip a11 poiisverksamhet utom den rent hjäipande verksamheten och sådan verksamhet som ut-

handräckning e11er annan speciairegierad verksamhet.

gör

Regieringen i denna punkt är avsedd för k1ara undantagsfa11. Detta har markerats genom att det i iagtexten har att ett visst mått av våid får brukas angetts

endast om det är fråga om en åtgärd som är nödvändig för den a11männa ordningens e11er säkerhetens upprat ñåliande och det dessutom är enbart att åtgärden inte kan

up genomföras utan vå1d. e B37 anmärkas att punkten 1ika

1itet som punkter ger under1ag för ingrepp i någon

övriga

annan grund1agsskyddad rättighet än skyddet mot påtvingat

kroppsiigt angrepp. Exempe1vis grundar den inte i sig

någon befogenhet att göra husrannsakan.

Andra stycket

I stycket anges att de befogenheter att använda vå1d som eniigt första stycket ti11k0mmer po1ismän ti11 en dei

gä11er även för annan personai. Det är här genomgående fråga om som i större e11er mindre utsträckning personai

fu11gör uppgifter av poiisiär natur vi1ka i princip även \

fa11er under poiisens verksamhetsområde, något som moti- J

verar att bestämmeiser i ämnet medde1as i po1is1agen. Att;

“ även viss som fu11gör andra uppgifter har befopersonai vå1d i särski1da situationer - t.ex. genhet att använda

krimina1vårdspersona1 vid rymning e11er rymningsförsök

och vid e11er strid - föijer av 24 kap. 2 krigsmän myteri och 3 §§ BrB.

att bestämmeiserna i

I stycket anges ti11 en början förs-Å 4

ta 1-4 gä11er även sådan vaktpost e11er annan stycket krigsman eiier civiiförsvarspersonai under civiiförsvars-4 som för bevakning e11er för att beredskap tjänstgör

upprätthålia ordning. Denna föreskrift återgår på 24 kap.

2 S BrB i Av detta iagrum föijer att de gä11ande 1yde1se. funktionärer som det här har samma befogenhet som

gäiier

en att använda vaid för att genomföra en poiisman om funktionären i det särskiida fa11et

tjänsteåtgärd,

möts av va1d e11er hot om vå1d 1iksom när fråga är om

frihetsberövande. Genom den nya bestämmeisen biir 1aga dessutom befogenheten att använda våid i de situationer

som avses i 9 § första stycket 3 och 4 iagfäst, något somi

med hänsyn ti11 den aktuelia personalens arbetsuppgifter

rimiigt. Det finns däremot från denna utgångspunkt

synes

Specialmotivering

ingen anledning att låta hänvisningen omfatta även de befogenheter som avses i första stycket 5 och 6.

Det i 24 kap. 2 § första stycket andra meningen förekommande uttrycket ”fullgör polisuppgift har 1 för-

slaget fått utgå, eftersom det kan vara att för-

ägnat anleda missförstånd. Ursprungligen tog detta uttryck

sikte på de uppgifter som kunde åläggas militär

personal enligt 1915 års förordning ang. användande av militär

personal till upprätthållande av allmän samt för

ordning eldsläckning och andra dylika ändamål (jfr SOU 1953:14 s. 402-406). Denna förordning har emellertid numera ersatts av kungörelsen (1969:85) om militär räddningstjänst, som inte avser polisuppgifter i egentlig mening

utan hjälpåtgärder. Uppgifter som gäller

ordningshållning

ankommer emellertid fortfarande på viss militär personal, exempelvis enligt 36 § militära rättegångslagen

(1948:472) och 1916 års alltjämt gällande kungörelse ang. vad militär personal i vissa fall har att iakttaga vid

upprätthållande av allmän ordning m.m. En personalkate-

gori som fullgör direkta polisuppgifter är militärpolimen denna - som har fått viss sen, grundläggande polisutbildning och i vilken även krigsplacerade polismän - är att anse

ingår som polispersonal och har i princip

fullständiga polisiära befogenheter inom ramen för sin

uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet inom försvarsmakten, se förordningen (1980:123) med

reglemente för militärpolisen. Beträffande militärpolisen sågäller lunda i tillämpliga delar samtliga bestämmelser i 8-14 §§ och inte endast befogenheten att använda våld i vissa fall.

Såvitt gäller civilförsvarets personal skall enligt nuvarande planering polisuppgifter vid civilförsvarsberedskap fullgöras av ordnings- och bevakningsenheterna inom civilförsvaret. Enligt principbeslut av riksdagen (prop. 1979/802100 bil. 7 s. 290-316, FU 1979/80:13, rskr 1979/80:316) skall emellertid denna organisation upphöra, vilket bl. a. innebär att polisen tillförs s.k. beredskapspoliser och övertar de polis-

uppgifter som nu ankommer på civilförsvaret. I samband

med att den nya organisationen träder i tillämpning kan hänvisningen i stycket till civilförsvarspersonal

utgå.

Bestämmelserna i andra stycket andra meningen motsvarar 24 kap. 2 § tredje stycket BrB utom till den del stycket

tar sikte på polismän. Bestämmelserna

reglerar befogenheterna för en rad olika personalkategorier såsom ordningsvakter, skyddsvakter, jakt- och fisketillsynsmän, befattningshavare vid domänverket, vid tullverkets kusteller gränsbevakning och lantbruksnämnds rennäringsenhet samt stiftsjägmästare och dennes biträden liksom vissa tjänstemän vid flygplatser, allt i den mån det behövs för

särskilt angivna åtgärder av polisiär natur som perso-

nalen äger vidta enligt olika författningsrum. Här kan hänvisas till prop. 1979/80:122 (s. 75-76), där en när-

160 Speciaimotivering

mare redogöreise ges för viika tjänsteåtgärder det här kan vara fråga om iiksom för tiiiämpiiga iagrum. Andra

meningen i andra stycket har avfattats så att den tar

sikte även på sådana frihetsberövanden som varje med-

borgare äger verkstäiia eniigt 24 kap. 7 § andra

stycket RB, t.ex. att gripa den som har begått brott, varå kan föija fängeisestraff, och som påträffas å bar gärning e11er fiyende fot. Att även denna fråga regieras

i poiisiagen synes befogat med hänsyn tiii att den

enskiide i här avsedda fa11 kan sägas med iaga rätt påta

sig en poiisuppgift.

Tredje stycket

Innebörden av uttrycket möts av motstånd har kommenterats ovan under första stycket punkt 2. Aven passivt motstånd omfattas av bestämmeisen.

Fjärde stycket

Stycket innehåiier endast en erinran om de ytteriigare bestämmeiser om användande av våld som finns i 24 kap. BrB.

10 §

Bestämmeisen, som regierar omhändertagande för identi- j fiering e11er s.k. poiisiering, behandias i avsnitt 7.9. 3 Som där närmare har utveckiats är en förutsättning för T sådant omhändertagande att okänd person som anträffas av

en poiisman vägrar att på anmodan av denne iämna uppgift

om sin identitet e11er aniedning förekommer att hans uppgift därom är osann och att det finns aniedning att anta antingen att han är efterspanad eiier efteriyst och skaii omhändertas vid anträffandet e11er att han annars en1igt 1ag ska11 berövas friheten. Med identitet avses namn och hemvist samt - i fail där detta är av - åider betydeise ; och nationaiitet.

De identifieringsåtgärder som står poiisen tiil buds

under den korta tid som ett omhändertagande får bestå är i aiimänhet förhör med den omhändertagne, registersiagning biand efteriysningar m.m., uppiysningar från uppgivna referenspersoner iiksom naturiigtvis granskning av medförda iegitimationshandiingar, brev, visitkort m.m. (jfr 11 §). I vissa fa11 kan fotografering e11er tagande p av fingeravtryck bii aktueiit, se 28 kap. 14 § RB och i kungöreisen (1947:950) om tagande av fingeravtryck m.m. 1 *Tid för kontroii av fotografier e11er fingeravtryck mot 1 centraia register föreiigger emeiiertid uppenbariigen Den i andra tidsfristen sex Ä inte aiitid. stycket angivna timmar är en maximitid för normaia faii; endast när identifieringen är av synneriig vikt får den överskridas, varvid frihetsberövandet får vara högst t01v timmar. § i Sjäivfaiiet får en person som utan att ha kunnat identi-

Speciaimotivering

fieras siäpps vid tidsfristens utgång inte därefter omedeibart omhändertas på nytt för fortsatta identifierings-

försök. Att uttryckiigen ange detta (jfr 23 kap. 9 § andra stycket RB) får anses överfiödigt.

Vad särskiit gä11er ti11ämpningen av den nu aktue11a bestämmeisen inom ramen för den s.k. inre ut1änningskontroiien finns det an1edning understryka den a11männa

principen om att denna kontro11 a11tid ska11 göras på ett sådant sätt att den innebär minsta möjiiga intrång i ut-

iänningens frihet och integritet samt så att de oiä enheter som föijer av kontro11en inte står i missförhaiiande ti11 dess ändamåi. Givetvis får inte poiisiering

förekomma enbart på den grunden att med ti11 någon hänsyn hudfärg, språk, namn e11er beteende kan antas vara utiän-

ning. Inte he11er är det tiiiräckiigt att en ut1änning ej

på begäran kan visa upp sitt pass, men i förening med

andra omständigheter kan i ett sådant fal] förutsättningarna ibland vara uppfyiida (jfr 8 § utiänningsiagen). Här kan hänvisas tiil rikspoiisstyrelsens föreskrifter i ämnet (CM5/81).

I paragrafen har angetts att den inte får omhändertagne

underkastas någon annan inskränkning i sin frihet än som påka11as av ändamå1et med omhändertagandet, ordningen på

förvaringspiatsen e11er a11män säkerhet. Den omhändertagne bör som en föijd härav inte få förvaras i p01isarrest annat än i rena undantagsfaii.

11 §

Paragrafen innehåiier vissa regier om po1isens befogenhet att göra kroppsvisitation utanför det område som reg1eras

i rättegångsbaiken, se avsnitt 7.7._Befogenheten

gä11er de1s möjiigheten att av säkerhetsskäi söka efter vapen e11er andra fariiga föremåi som ska11 tas om hand (s.k. skyddsvisitation), de1s möjligheten att kroppsvisitera den som ska11 omhändertas e11er av1ägsnas för att k1ariägga dennes identitet. Befogenheten att göra skyddsvisitation tiiikommer också vissa andra kategorier (se 9 § andra stycket och speciaimotiveringen ti11 detta stycke), a11t under förutsättning att vederbörande med 1aga rätt omhändertar e11er aviägsnar annan.

12 §

Denna paragraf och den föijande behand1ar vissa befogenheter för poiisen att bereda sig ti11träde ti11 annans hus, rum e11er utrymme vid sidan av vad som rätteen1igt

gångsbaiken gä11er om husrannsakan, se avsnitt 7.8.

13 §

Eniigt första meningen i denna paragraf får en poiisman bereda sig ti11träde ti11 ett hus, rum e11er annat ut-

rymme, om det finns aniedning anta att någon som

uppehå11er sig där är medvetsiös e11er annars oförmögen att

Speciaimotivering

ti11ka11a hjäip. Detsamma gä11er givetvis om det finns

skä1 att anta att någon som har aviidit finns där.

Paragrafens andra mening föreskriver att poiisen även får bereda sig ti11träde ti11 hus, rum e11er annat utrymme

när det är nödvändigt för efterspaning av någon som är

försvunnen, om denne kan antas behöva hjäip.

14 §

Bestämmelserna, som regierar poiisens befogenheter att

vidta oiika tvångsåtgärder i syfte att förebygga

a11var1ig brottsiighet m.m., behandias i avsnitt 7.10.

Av 9 § första 3 framgår att poiisen i de situa-

stycket tioner som avses i 14 § även i viss utsträckning har rätt att bruka våid.

Övergångsbestämmeiserna

Punkten 1. Avsikten är att poiisreformen ska11 träda i k?äftHêñ 1 juli 1984. De bestämmeiser som nu finns i (1972:509) om vad som avses med poiismyndighet m.m. iagen biir överfiödiga i och med ikraftträdandet av poiisiagen. 1972 års 1ag bör aiitså då upphöra att gä11a.

Efter ti11komsten av 1972 års 1ag har myndigheterna i de 1oka1a benämnts po1isstyre1ser. Denna poiisdistrikten term förekommer i ett stort antai författningar. Efter ikraftträdande biir beteckningen i stä11et po1is1agens (jfr prop. 1980/81:13 s. 68-69). Den poiismyndighet som föresiås i andra meningen av

övergångsbestämmeise

denna punkt innebär att äidre bestämmeiser om p01isi ska11 gäiia poiismyndighet. I styreise fortsättningen ti11 andra ändringar i författningar där ansiutning förekommer i den mening som avses här bör

poiisstyreise

termen ersättas av ,

1ämp1igen polismyndighet.

Punkten 2. för iedamöter och suppieanter i*

Mandatperioden

avses iiksom tidigare sammanfaiia med E5TT§§t§Fe1serna

den som för iedamöter av kommunfuiimäktige m.f1. Ii gä11er därför att de bestämmeiserna om va1 i punkten anges nya ska11 först vid vai som

fråga om poiisstyreiser tiliämpas avser tid efter utgången av år 1985.

8.2 Försiaget ti11 iag om ändring i

rättegångsbaiken

7 kap. 9 §

hänvisar ti11 vad som har anförts vid 6 § å Beredningen tredje stycket p01is1agen (avsnitt 8.1).

28 kap. 2 §

Beträffande den ändring som föresiås i denna paragraf

Specia1motivering 163

hänvisas tiil vad som har anförts i avsnitt 7.8.2 och 7.8.4.

8.3 Försiaget ti11 Iag om ändring i brottsbaiken

24 kap. 2 §

Nuvarande första och tredje styckena motsvaras av 9 §

första stycket 1 och 4 samt andra stycket po1is1agen och

bör därför utgå ur brottsbaiksbestämmeisen.

I ett nytt andra stycke har tagits in en erinran om

poiisiagens bestämmeiser angående vå1dsanvändning.

Nuvarande - - har fjärde en1igt försiaget tredje stycket ändrats redaktione11t.

24 kap. 3 §

Ändringen i andra stycket är en fö1jd av att nuvarande

2 § fjärde stycket kommer att betecknas som tredje stycket.

8.4 Förs1aget ti11 lag om ändring i ut1ännings1agen (1980:376)

Beredningen hänvisar ti11 vad som har anförts vid 6 S tredje stycket po1is1agen (avsnitt 8.1).

BILAGA Beredningens direktiv

Genomförandet av beslutade reformer beträffande polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m.

Dir. 1981:27

Beslut vid regeringssammanträde 1981«04-23.

Departementschefen, statsrådet Winberg. anför. Riksdagen har nyligen fattat ett principbeslut om allmänna riktlinjer för en reform av polisväsendet. Riksdagens beslut grundas på prop. 1980/8113 om polisens uppgifter, utbildning och organisation m. m. (JuU 1980/81224, rskr 1980/812210). Till grund för propositionen har i sin tur legat 1975 års polisutrednings betänkande (SOU 1979:6) Polisen. I enlighet med propositionen har i riksdagsbeslutet förutsätts att det praktiska genomförandet av reformen skall anförtros åt en till justitiedepartementet knuten polisberedning med parlamentarisk förankring. På polisberedningen skall. förutom en rad organisatoriska frågor. även ankomma att utforma förslag till en särskild polislag. i vilken de grundläggande reglerna om polisens uppgifter, organisation och befogenheter förs samman. En beredning med uppdrag att fullgöra de arbetsuppgifter som nyss har nämnts bör nu tillkallas. Beredningen bör ha ställningen av kommitté. Beredningens arbete bör bedrivas med riksdagens beslut som utgångspunkt. Propositionen och justitieutskottets betänkande kommer alltså att kunna tjäna som direktiv för arbetet. Med hänsyn till uppdragets omfattning finner jag det dock motiverat att här översiktligt redogöra för några huvudfrågor. l fråga om den lokala polisorgarzisationen innebär riksdagsbeslutet bl. a. att genomgripande förändringar skall göras när det gäller metoderna för resursfördelningen. Det förutsätts att regeringen liksom nu skall bestämma om antalet polismanstjänster för vart och ett av de 118 polisdistrikten i landet. I övrigt skall emellertid den fördelning av personalen som läggs fast centralt i huvudsak begränsas till att det för varje distrikt fastställs en basorganisation. Basorganisationen har förutsätts ange vilka enheter som skall finnas i distriktet liksom vissa befälstjänster och administrativa tjänster. I övrigt skall indelningen av personalen ankomma på den lokala polisstyrelsen. förutsatt att det inte är fråga om regional polisverksamhet.

sou 1982:63 Bilaga 165

En väsentlig uppgift för polisberedningen blir att med de utgångspunkter som anges i propositionen och riksdagens beslut upprätta förslag till organisationsplaner för polisdistrikten. Organisationsplanerna bör ange basorganisationen och de tjänster inom denna som skall fastställas genom centrala beslut liksom de personalresurser som de lokala polisorganen skall kunna självständigt förfoga över. En uppgift för beredningen, till vilken jag strax återkommer, blir också att ange hur permanenta enheter för regional polisverksamhet skall inpassas i polisdistrikten. I sitt organisationsarbete bör beredningen även ägna uppmärksamhet åt frågan om man i övrigt genom organisatoriska och andra åtgärder kan åstadkomma att polisdistriktens samlade resurser utnyttjas mera effektivt än vad som nu är möjligt. Exempel på frågor som i denna del bör undersökas närmare har lämnats i propositionen, bl. a. i avsnittet om utredningsverksamheten (s. 29-34). En viktig fråga är om man med utgångspunkt i den helhetssyn på polisväsendet som har lagts fast genom riksdagsbeslutet kan nå effektivitetsvinster genom en ökad samverkan mellan ordnings- och kriminalavdelningarna. I anslutning till sitt arbete med den lokala polisorganisationen bör beredningen också föreslå en metod för att ge polisdistrikten ökad självständighet beträffande utrustning och andra liknande administrativa frågor. De ekonomiska ramarna måste givetvis här fastställas genom centrala beslut. Av grundläggande betydelse vid utformningen av den nya organisationen blir den ökade beslutsbehörighet för den lokala polisstyrelsen som riksdagen har beslutat om (prop. 1980/8143 s. 57-62). Polisstyrelsen i plenum förutsätts kunna besluta i alla viktigare frågor rörande verksamheten i distrikten utom när det gäller ett ärende om polisledning i särskilt fall. Denna princip blir en utgångspunkt för beredningen vid utformningen av författningsförslag på området. Jag vill erinra om att riksdagen också på en del andra punkter har lagt fast nya principer som får betydelse för författningsregleringen beträffande polisstyrelserna. Det gäller främst en delvis ändrad metod för val av ledamöter 1980/81:13 (prop. s. 65-66), en utökning av antalet ledamöter (s. 66) och ett nytt polismyndighetsbegrepp (s. 68). F. n. finns en polisstyrelse i varje polisdistrikt. Vid remissbehandlingen av betänkandet Polisen har polisstyrelsen i Stockholms polisdistrikt (majoriteten) väckt tanken på att för Stockholms del komplettera det medborgarinflytande som utövas av polisstyrelsen med lokala nämnder som skulle kunna samverka med polisledningen i de olika vaktdistrikten. I enlighet med vad som har förutsatts i prop. 1980/81:13 (s. 67) bör beredningen överväga om det finns ett behov av ett sådant system inom distriktet samt i så fall pröva de principiella och praktiska aspekterna. I denna del bör beredningen samråda med kommunaldemokratiska kommittén (Kn 1977:07).

166 Bilaga sou _1982:63

Även när det den regionala polisorganisationen förutsätts i gäller att en basorganisation skall fastställas centralt. Beslut riksdagsbeslutet angående de närmare riktlinjerna för de regionala enheternas verksamhet och dimensioneringen av enheterna har förutsatts ankomma på länsstyrelsernas styrelse med länspolischefen som ansvarig handläggare. Beredningen bör lägga fram förslag till utformning av basorganisationen för regional verksamhet. Redan härav följer att beredningen måste göra en genomgång av resurserna för denna verksamhet i samtliga län och redovisa förslag till organisationsplaner i denna del. Också i fråga om de i egentlig mening operativa ledningsfunktionerna för den regionala verksamheten medför riksdagsbeslutet betydelsefulla förändringar. Avsikten är att länsstyrelsen liksom nu skall kunna överta ledningen för de regionala enheternas arbete när särskilda förhållanden påkallar det. För det löpande arbetet bör enheterna emellertid enligt riksdagsbeslutet kunna vara organisatoriskt inordnade i de polisdistrikt där de är stationerade och stå under omedelbar ledning av polischefen i distriktet. Länsstyrelsen utövar då en indirekt 1980/81:13 s. och länspolischefen ledning (se prop. 93-95). I propositionen påpekas att en sådan ordning för ledningen av de regionala enheterna är naturlig i de fall där regional verksamhet utövas av en enda enhet inom ett län. Den bör också utan svårighet kunna genomföras i fråga om sådana enheter som är avsedda för spaning mot och utredning av narkotikabrott och kvalificerad ekonomisk kriminalitet. På trafikområdet, där det f. n. i åtskilliga fall finns flera enheter med regionala uppgifter verksamma inom samma län, krävs emellertid vissa särskilda överväganden. i I propositionen har förutsatts att de organisatoriska frågor som gäller i polisens arbete på trafikområdet skall utredas i ett sammanhang genom försorg. Förutom ledningsfrågorna bör trafikenheternas polisberedningens

uppgifter och organisation undersökas, däribland frågan om och i så fall i l

enheterna i vilken utsträckning bör överta vissa av de utredningsuppgifter beträffande trafikbrottslighet som f. n. ankommer på kriminalavdelningarna Det har förutsatts att sammanhållna regionala (prop. s. 94-95 och 109-110). enheter även i fortsättningen måste finnas för sådan trafikövervakning som kräver specialutrustning. i

i

En utgångspunkt för beredningens arbete bör vidare vara att åtminstone de länstrafikgrupper och lokala trafiksektioner inom ett län som har samma

l

sammanförs och ställs under enhetlig ledning. Härigenom kan l stationering nämligen betydande rationaliseringsvinster uppnås. Av vad jag förut har anfört följer att beredningen därvid i första hand bör pröva en lösning som innebär att den dagliga operativa ledningen ankommer på polischefen i det distrikt där enheten är stationerad eller. i den mån det även i fortsättningen

Bilaga 167

visar sig nödvändigt med flera enheter för ändamålet inom samma län, att ett samordningsansvar för dessa ledningsfunktioner läggs på en av de berörda lokala polischeferna. Slås de nuvarande regionala och lokala enheterna samman i den utsträckning som har förutsatts nyss bör beredningen vidare pröva i vad mån någon särskild reglering behövs för att lägga fast i vilken utsträckning de nya enheterna skall ägna sig åt sådant trafikarbete som kan sägas vara av lokal natur. Medborgarinflytandet på regional nivå skall enligt riksdagens beslut ankomma på länsstyrelsens styrelse. En utgångspunkt är därvid att i likhet med vad som nyss har angetts i fråga om de lokala polisstyrelserna frågor som gäller polisledning i det enskilda fallet inte skall kunna hänskjutas till den regionala förtroendemannastyrelsen. Däremot har förutsätts ett starkt medborgarinflytande i frågor om bl. a. resursfördelning, rekrytering, utbildning samt allmän inriktning av verksamhet som berör flera distrikt. Den regionala styrelsen har som jag förut har angett även förutsätts få rätt att efter samråd med den lokala polisorganisationen bestämma i vilken utsträckning som resurser skall avdelas för regional verksamhet. I sitt författningsarbete har beredningen anledning att särskilt uppmärksamma ansvarsfördelningen dels mellan de lokala och regionala organen, dels mellan de senare inbördes, dvs. länsstyrelsens styrelse, landshövdingen och länspolischefen. Enligt riksdagens beslut skall länspolischefen i flertalet län fortfarande vara tjänsteman i länsstyrelsen. För Stockholms och Göteborgs och Bohus län förutsätts dock en särlösning enligt vilken länspolischefen förenar sin befattning med tjänsten som polischefi residensortens polisdistrikt och länet utgör ett enda regionalt verksamhetsområde. Detta ger gynnsamma förutsättningar för en samordning av vissa gemensamma funktioner. Särskilt bör beredningen se till att möjligheterna att samordna utryckningsverksamheten inom den sammanhängande bebyggelsen tas till vara utan att därför självständigheten för de berörda kransdistrikten äventyras. Riksdagsbeslutet bygger på förutsättningen att länspolischefen i dessa län utövar direkt ledning över de enheter som är avdelade för regional verksamhet i den mån de är organisatoriskt inordnade i residensortsdistriktet. Organisationen för regional verksamhet i Stockholms och Göteborgs och Bohus län bör sålunda ses över med den utgångspunkten. För Stockholms län kan exempelvis frågan uppkomma om resurserna för den regionala trafikverksamheten kan inordnas i en enhet inom länet. Motsvarande fråga kan uppkomma i fråga om narkotikabekämpningen, där också förhållandet till rikskriminalen förtjänar uppmärksamhet. Den nya organisationen i Stockholms och Göteborgs och Bohus län kommer att innebära att länspolischefens expedition avvecklas där. Beredningen bör utforma ett förslag till hur de polisadministrativa frågor och de

168 Bilaga SOU

1982:63

polismyndighetsärenden som f. n. faller på expeditionen skall handläggas i fortsättningen. I den mån ärendena skall handläggas inom länsstyrelsen bör även anges vilken enhet som skall ha beredningsansvaret. Polisberedningen bör här kunna utgå från den genomgång som har redovisats i betänkandet Polisen (s. 218-219 och 380-394). En utgångspunkt är att någon ny enhet vid länsstyrelserna inte skall inrättas. Beredningen bör belysa frågan om någon särskild anordning bör vidtas för att tillgodose det behov som kan finnas hos länsstyrelserna av polisiär expertis. Viktigt är att de frågor som har angetts nu får en lösning som innebär att jävs- och intressekonfliktsituationer inte behöver uppkomma. [propositionen har förutsätts att det i Stockholms polisdistrikt kommer att behövas en tjänst som biträdande polischef för det löpande arbetet i distriktet. Förhållandet mellan polischefens och souschefens befogenheter kräver särskild uppmärksamhet. I fråga om övriga län - bortsett från Gotlands och Jämtlands vilka jag strax skall beröra närmare - innebär riksdagsbeslutet som nyss har angetts att länspolischefen fortfarande skall vara tjänsteman i länsstyrelsen. Hans ställning inom länsstyrelseorganisationen förstärks, och det har förutsätts att han i fortsättningen får sin verksamhet i mera utpräglad grad än f. n. inriktad på planering, samordning och tillsyn. En uppgift som sannolikt kommer att fortsätta att växa i betydelse är samverkan över länsgränserna. Andra funktioner som länspolischefen i fortsättningen har avsetts ägna ökad uppmärksamhet är beredskapsplaneringen och säkerhetstjänsten. Polisberedningen bör belysa länspolischefens ställning och arbetsuppgifter i den nya organisationen, varvid en utgångspunkt bör vara att den förutsätta decentraliseringen av funktioner till det lokala planet medför att de resurser som avdelas till länspolischefens expedition kan begränsas. Frågan om den s. k. stödjande verksamheten bör finnas kvar i nuvarande utformning bör undersökas. När det gäller den egentliga polisverksamheten bör beredningen också särskilt belysa frågan om särlösningar i ett eller annat hänseende bör vidtas i fråga om Malmöhus län. Vad som har sagts nu har inte tillämpning på Gotlands län, som omfattar endast ett polisdistrikt och som saknar länspolischef. I fråga om Gotlands län torde några större förändringar inte f. n. vara påkallade. Justitieutskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande också sagt sig hysa en betydande tveksamhet inför frågan om en organisation av den regionala polisverksamheten enligt de linjer jag nyss skisserade för det stora flertalet län kan tillämpas på Jämtlands län, det enda län som f. n. omfattar enbart två polisdistrikt. Enligt riksdagens beslut bör beredningens överväganden rörande den regionala polisverksamheten i Jämtlands län ske förutsättningslöst. En möjlig lösning som beredningen därvid bör undersöka är om en principorganisation av samma slag som den som har valts för Stockholms-

-

Bilaga 169

och Göteborgsregionen kan genomföras även i Jämtlands län. Organisationsfrågorna torde i så fall bli mera lättlösta än för storstadslänen, men samtidigt medför givetvis skillnaden i strukturen hos Jämtlands län och storstadslänen att en del speciella överväganden kan behöva göras. Den nuvarande organisationen i Gotlands län torde i vissa hänseenden kunna tjäna till ledning, om man väljer en principorganisation av detta slag. I propositionen förutsätts att rikspolisstyrelsen blir föremål för en organisatorisk översyn av polisberedningen med sikte på ett minskat personalbehov enligt de riktlinjer som närmare har angetts i polisutredningens betänkande. Denna uppgift är angelägen och bör av beredningen behandlas med förtur, låt vara att den slutliga redovisningen inte torde kunna ske förrän i samband med slutförandet av uppdraget i övriga delar.

Översynen bör även omfatta rikskriminalen. Självfallet bör, som har uttalats

i prop. 1980/8113, översynen ske med beaktande av att det även i fortsättningen behövs resurser för att samlat bedöma polisverksamheten och verka för samordning och effektivitet liksom för att möta de särskilda krav som ställs på det centrala förvaltningsorganet exempelvis när det gäller bekämpandet av den organiserade och den ekonomiska brottsligheten. Personalminskningen är bl. a. avhängig av att arbetsuppgifter enligt vad som har förutsätts i riksdagens beslut kan decentraliseras från rikspolisstyrelsen till regional och lokal nivå. I detta hänseende blir en särskilt viktig uppgift för beredningen att redovisa möjligheterna att på längre eller kortare sikt decentralisera arbetsuppgifter i anslutning till utveckling av nya eller väsentligt ändrade ADB-system. Beredningen bör därvid uppmärksamma frågan i vad mån polisdistriktens inflytande över ADB-användningen kan öka. Vidare bör belysas frågan hur systemstruktur samt organisation för utveckling och drift bör utformas. Polisberedningen bör emellertid vara oförhindrad att pröva om även andra arbetsuppgifter än de som har angetts särskilt i prop. 1980/81:13 kan flyttas ned eller om viss verksamhet kan minska i omfattning. Bland de övriga frågor som beredningen bör studera under sitt arbete vill jag särskilt nämna organisationen av projektarbeten inom rikspolisstyrelsen samt frågan om hur föreskrifter, allmänna råd och informationsmaterial för polisdistrikten bör utformas. Vid remissbehandlingen av betänkandet Polisen har rikspolisstyrelsen framhållit att det skulle innebära en förstärkning av styrelsen att inrätta en särskild vid denna. lagenhet I enlighet med vad som har angetts i prop. 1980/81 : 13 (s. 114) bör emellertid beredningen i första hand se efter om inte övervägande skäl talar för att den juridiskt utbildade personalen även i fortsättningen bör vara inordnad i de enheter hos styrelsen som har behov av särskild juridisk kompetens. När det gäller den administrativa verksamheten har beredningen att ta

17a Bilaga

ställning till hur funktioner för analys och planering av polisverksamheten bör vara organiserade på lokal, regional och central nivå (prop. 1980/81 : 13 s. 108-109). Även i övrigt bör beredningen se efter hur de lokala och regionala polisstyrelserna skall kunna få ett fullgott underlag för beslut i frågor som ankommer på dem. Som ett led i detta arbete bör beredningen studera hur beslutsprocessen skall utformas inom de lokala och regionala instanserna i polisväsendet när det gäller verksamhetens inriktning, resursplanering, ekonomi och administration. De befogenheter som i detta hänseende skall tillkomma rikspolisstyrelsen bör preciseras. Beredningen bör även studera frågan hur anslagsframställningar från de skall utformas och behandlas på olika lokala och regionala organisationerna

nivåer i pollsväsendet. Jag vill i anslutning härtill erinra om att det i

riksdagens beslut har förutsätts att statsmakternas prioritering och inriktning av polisverksamheten vid behov skall kunna ske i fastare former än hittills. Beredningen bör belysa även den frågan. Såvitt gäller prioriteringen inom polisverksamheten på lokal och regional nivå bör beredningen också särskilt överväga frågan om ändamålsenliga rutiner för samråd med åklagarväsendet (jfr JuU 1980/81124 s. 16). Beredningen bör lägga fram förslag till hur lönekassorna skall organiseras och i övrigt fungera i den nya organisationen. Som har förutsatts i prop. 1980/81:13 (s. 116) bör polisberedningen få till uppgift att belysa organisationen av rekryteringsarbetet på regional och lokal nivå. Genom riksdagens beslut har lagts fast principerna för en ändrad l i utbildning inom polisväsendet (prop. 1980/81:13 s. 124-129). Den nya l utbildningsgången skall enligt beslutet ha följande utformning: - En inledande grundkurs vid polishögskolan, grundkurs I. Ökad tonvikt läggs därvid på studier i sociologi, kriminalvård, psykiatri, ungdomsledning och samhällskunskap. För att utrymme skall skapas härför förutsätts en viss omdisponering av nuvarande moment i grundkursen. - En period av alterneringstjänstgöring. Tiden för denna tjänstgöring minskas från nuvarande två till ett och ett halvt år. Under denna tid skall polisaspiranten normalt fullgöra praktik även vid annat samhällsorgan än polisen, t. ex. socialvården, skolan, frivården eller sjukvården.

- En påbyggnadskurs vid polishögskolan omedelbart efter alterneringsti- i

dens slut, grundkurs II. I denna kurs skall ingå bl. a. kontakter med andra

samhällsorgan, arbetsledning samt studier av metoder för att mäta effekterna av polisens arbete. Avsikten är att denna kurs skall få en mera traditionellt högskolemässig prägel. Den innebär att den nuvarande assistentkursen och i nya ordningen inspektörskurs I utgår ur utbildningsgången. Behovet av vidareutbildning l skall i stället tillgodoses genom funktionsinriktade specialkurser samt : l l

sou 1982:63 .Bilaga 171

reguljär vidareutbildning för de polismän som har erhållit tjänster inom basorganisationen. I 1975 års polisutrednings förslag beträffande polisutbildningen angavs också att denna redan under grundutbildningen borde samordnas med den allmänna högskolan. Detta föreslogs ske dels genom att delar av undervisningen förläggs till universitet, dels genom att polisutbildningen får tillgodoräknas på vissa linjer vid den allmänna högskolan. Enligt utredningen borde också förutsättningarna för att samordna antagningsförfarandet vid polishögskolan och den allmänna högskolan undersökas. På förslag av utredningen har regeringen genom beslut den 28 juni 1979 uppdragit åt rikspolisstyrelsen samt universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) att undersöka förutsättningarna för en samordning av angivet slag mellan polis- och högskoleutbildningen. I enlighet med vad som förutsattes i polisutredningens betänkande (SOU 1979:6 s. 311) synes arbetet på att utarbeta kursplaner m. m. i överensstämmelse med riksdagsbeslutet i utbildningsfrågorna kunna bedrivas av rikspolisstyrelsen i huvudsak fristående från polisberedningens arbete. Principiella frågor måste dock behandlas av beredningen. Till dessa frågor hör resultatet av den utredning som styrelsen f. n. bedriver i samråd med UHÄ (jfr JuU 1980/81213 s. 17-19). Hit hör också frågan om möjligheten att decentralisera delar av den utbildning som nu bedrivs centralt, i synnerhet när det gäller de funktionsinriktade specialkurserna. Hur alterneringstiden skall fördelas mellan ordnings- och kriminalavdelningen är en annan sådan viktig fråga. Slutligen måste det ankomma på beredningen att föreslå hur den praktiktjänstgöring hos myndigheter och organ utanför polisväsendet som har förutsattsi riksdagsbeslutet skall utformas. Här kan viss försöksverksamhet komma att bli nödvändig. 1 fråga om utbildningen gäller generellt att de samlade kostnaderna inte får överstiga nuvarande ramar för polisutbildningen. Vad jag har anfört nu om hur det fortsatta utredningsarbetet på utbildningsområdet bör bedrivas har giltighet också i fråga om den översyn av polischefsutbildningen som har förutsatts i propositionen och riksdagsbeslutet. I enlighet med vad justitieutskottet har uttalat bör beredningen närmare överväga möjligheterna att ytterligare förbättra förutsättningarna för polismän att gå över till polischefskarriären. Någon ändringi fråga om det nuvarande kravet på juris kandidatexamen resp. juristexamen är emellertid inte aktuell. När det så gäller reformens kostnadssida vill jag först rent allmänt framhålla att riksdagens beslut ger utrymme för olika ambitionsnivåer vid genomförandet av den beslutade reformen. Det statsfinansiella läget medger inte att alla de olika önskemål som här kan göra sig gällande blir tillgodosedda. Generellt bör för beredningens arbete gälla att de organisa-

172 Bilaga SOU 1982: 63

toriska och övriga förändringar som aktualiseras skall begränsas till vad som med nödvändighet fordras för genomförandet av den reform som riksdagen har beslutat om. Beredningen bör utgå från den resurstilldelning för polisväsendet som kommer att gälla för budgetåret 1982/83. Jag vill i det sammanhanget erinra om de direktiv (Dir. 1980:20) som på föredragning av chefen för budgetdepartementet den 13 mars 1980 har meddelats samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer. Man måste här också hålla i minnet att det f. n. pågår ett systematiskt arbete på att se över olika statliga myndigheters verksamhet i syfte att nå fram till de besparingar som behövs i nuvarande statsfinansiella läge. På vissa områden av samhällsverksamheten är stora besparingar möjliga, medan man på andra områden måste gå fram med större försiktighet. För samtliga statliga myndigheter har emellertid fastställts ett huvudalternativ för beräkning av resurstilldelningen som innebär att resp. anslag, efter pris- och löneomräkning, skall minskas med 2 % per år som ett schablonmässigt uttryck för rationaliseringsmöjligheterna inom den statliga förvaltningen. Jag vill också påpeka att jag i annat sammanhang kommer att låta belysa konsekvenserna av en väsentligt lägre resurstilldelning än den som huvudalternativet innebär. Jag vill understryka att jag härmed dock inte tagit ställning till i vilken utsträckning ytterligare besparingar över huvud taget bör genomföras på polisområdet. I riksdagens beslut har, som jag inledningsvis berörde, lagts fast att de grundläggande reglerna om polisens uppgifter, organisation och befogenheter bör föras samman i en polislag. Det bör ankomma på polisberedningen att lägga fram förslag till utformning av en sådan lag. De överväganden som 1975 års polisutredning har redovisat i sitt betänkande och som har vunnit bred anslutning under remissbehandlingen bör tjäna som riktlinjer vid författningsarbetet. I enlighet med vad som har anförts av utredningen och i propositionen (jfr även JuU 1979/80:24) bör i den nya lagen polisverksamhetens roll som ett led i samhällets samlade insatser för social trygghet och samhällsgemenskap betonas. Beredningen bör även arbeta ut förslag till de övriga författningar som behövs för reformens genomförande. Det är omfattande uppgifter som enligt vad jag nu har redovisat bör anförtros åt den nya polisberedningen. Riktlinjerna för arbetet och lösningarna i sak såvitt angår principiella frågor har emellertid lagts fast av riksdagen. Härtill kommer att ett omfattande förberedelsearbete för genomförandet av den reform som nu förestår sedan en tid tillbaka har pågått inom rikspolisstyrelsen. Det material som därvid har arbetats fram bör ingå i underlaget för beredningen, som också bör ha möjlighet att uppdra åt styrelsen att genomföra särskilda utredningar på vissa punkter. Jag räknar därför med att det skall vara möjligt för beredningen att redovisa sina förslag i sådan tid att ett genomförande skall bli möjligt med verkan fr. o. m.

Bilaga

budgetåret 1984/85. Med hänsyn till de aktuella frågornas mångfald bör beredningen lämpligen organiseras på det sättet att arbetet leds av en styrgrupp med parlamentarisk förankring medan olika undergrupper för de skilda huvudfrågorna under expertmedverkan tar fram beslutsunderlag. Beredningen bör vid arbetets påbörjande och under arbetets gång lämna information till de berörda huvudorganisationerna liksom i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor. Organisationerna bör också beredas tillfälle att framföra Dessutom synpunkter. bör beredningen se till att de berörda arbetstagarna på lämpligt sätt informeras om arbetet. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för justitiedepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att behandla frågor om genomförandet av beslutade reformer angående polisens uppgifter, organisation och utbildning m. m., att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta andra huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Justitiedepartementet)

Statens offentliga utredningar 1982

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Jordbruksdepartementet Videoreklamfrågan. [6] Sockernäringen. [6] Ett effektivare vite. [21] Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. [22] Rättegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Hästavel och hästanvändning. [51] Processen i tingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. [25] 2. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B, Motlv m. m. [26] Handelsdepartementet Stöld i butik. [39] Fakta för konsumenter. [38] Ägarlägenheter. [40] Pantbrev. [57] Våldtäkt och andra sexuella övergrepp. [61] Arbetsmarknadsdepartementet Polislag. [63] Förvärvsarbete och föräldraskap. [18] Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön. 1, Information om arbetsmiljörisker. [30]2. Information om arbets- Försvarsdepartementet miiiörisker. Bilaga 1. Värdering av risker i arbetsmiljön. [31] 3. Försvarsmaktens personalkategorier. [48] Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö-informa- Militär själavård. [59] tion-påverkan, behov och utbud. [32]4. Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. [33] lnvandringspolitiken. [49] Socialdepartementet MBL i utveckling. [60] Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på Iäkararbetskraft. [11] Bostadsdepartementet Enklare föräldraförsäkring. [36] Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. [9] Utbildning för hälso- och sJukvård vid katastrofer och i krig. Sanering efter industrinedläggningar. [10] [42] Fritidsboende. [23] Språk- och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn iförako- Byggprisutredningen. 1. Prisutveckling inom bostadsbyggandet Ieåldern. [43] _ och dass orsaker. Del 1.[34]2. Prisutveckling inom bostadsbyg- Nytt bilstöd till handikappade. [44] gandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. [35] Handlingsprogram i handikappfrågor. [46] Bostadsbidragen. [58] Reviderad tandvårdstaxa. [50]

Industridepartementet_ Ekonomidepartementet 1. internationella företag i svensk Direktinvesteringskommittén. Utredningen angående översyn av den statliga fondförvaltning- industri. [15]2. Svensk industri i utlandet. [27] an. 1.Statlig fondförvaltning m. m. [12]2.Avveckling av statliga fonder. [62] Tillväxt eller stagnation. [14] Utredningen om löntagarna och kapitaltlllväxten. 1.Löntagarna Kommundepartementet och kapitaltillväxten S. [28]2. Löntagarna och kapitaltillväxten 10. De förtroendevalda i kommuner och landstingskommuner. [5] [47] Kommunalföretaget. [13] Kommunerna och näringslivet. [20] Kreditpolitiska utredningen. 1.En effektivare kreditpolitik. [52]2. Kreditpolitiken. Fakta, teorier och erfarenheter. [53] Vidgad länsdemokrati. [24] Kommunal planering i förändring. [37] Överklagande av kommunala beslut. [41] Kommunal förvaltning och medbeståmmanderätt. [56] Budgetdepartementet Realbeskattningsutredningen. l. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga 1-3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4-6. [3] Energiskattekornmittén. 1.Skatt på energi. [16]2.Skatt på energi. Bilagor. [17] Skattetilläggsutredningen. 1.Översyn av det skatteadministrativa sanktionssyste ,ret 2. [54]2. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet. Bilaga. [55]

Utbildningsdepartementet Talböcker-utgivning och spridning. [7] Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19] KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. [29] Ortnamns värde och vård. [45]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningar as numme giska förteckningen.

1983-01 -23

Statens offentliga 1982 utredningar

Kronologisk förteckning

. Realbeskattning.B. 55. Översyn av det skattøadministrativalanktionssystemet. , Realbeskattning.Bilaga1-3. B. Bilaga.B. . Realbeskattning.Bilaga#6. B. 66. Kommunalförvaltningoch medbutâmmundcrätt.Kn. . Tandvårdenunder80-talet.S. 57. Pantbrev.Ju. Deförtroendevaldai kommuneroch landstingskommuner, 58. Bestadsbidraqcn.Bo. Kn. 59. Militär sjülovlrd, F6. . Sockernâringen.Jo. 60. MBLi utveckling.A. . Talböckenutgivningoch spridning.U. 61. Våldtäktoch andrasexuellaövergrepp Ju. . Videoreklamfrågan.Ju. 82. Avvecklingav stntlløafonder. E. Ny plan och bygglag,Remissammanställning. Bo. 63. Polislag.Ju. . Saneringefter industrinedläggningar.80. Denlångsiktigatillgången och efterfråganpå läkararbetskraft.S. . Statligfondförvaltningm. m. E. . Kommunalföretaget.Kn. . Tillväxt eller stagnation.E. . Internationellaföretagi svenskindustri.I. . Skattpå energi.B. . Skattpå energi.Bilagor.B. . Förvärvsarbeteoch föräldraskap.A. . Handikappadeeleveri det allmännaskolväsendet.U. . Kommunernaoch näringslivet.Kn. . Ett effektivarevite. Ju. . Svenskamatörboxningoch skadeverkningarna.Jo. . Fritidsboende.Bo. . VidgadIänsdemokfati.Kn. . Översynavrättegångsbalken1.Processenitingsrätt.DelA. Lagtextoch sammanfattning.Ju. 26, Översynav rättegångsbalken1.Processenitingsrätt.DelB. Motiv m. m. Ju. 27. Svenskindustri i utlandet.I 28. Löntagarnaoch kapitaltillväxten9. E. 29. KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna.U. 30. informationom arbetsmiljörisker.A. 31. information om arbetsmiljörisker.Bilaga 1. Värdering av riskeri arbetsmiljön.A. 32. Information om arbetsmiliörisker.Bilaga 2. Arbetsmiljöinformation-påverkan.behov och utbud.A. 33. informationom arbetsmiljörisker.Sammandrag.A. 34. Prisutvecklinginom bostadsbyggandetoch dess orsaker. Del 1.Bo. 35. Prisutvecklinginom bostadsbyggandetoch dass orsaker. Del 2. Bilagor, Bo. 36. Enklareföräldraförsäkring.S. 37. Kommunalplaneringi förändring.Kn. 38. Faktaför konsumenter.H. 39. Stöld i butik. Ju. 40. Ägarlägenheter.Ju. 41. Överklagandeav kommunalabeslut.Kn. 42. Utbildningför hälso- ochsjukvårdvid katastroferochi krig. S . Språk och kulturstöd för invandrar-och minoritetsbarni förskoleåldern.S. . Nytt bilstöd till handikappade.S. 45. Ortnamnsvärde och vård. U. . Handlingsprogrami handikappfrågor.S. 47. Löntagarnaoch kapitaltillväxten10.E. . Försvarsmaktenspersunalkategorier.Fö. 49. lnvandringspolitiken.A. 50. Revideradtandvårdstaxa.S. . Hästaveloch hästanvändning.Jo. 52. Eneffektivarekreditpolitik.E. 53. lfreditpolitiken.Fakta,teorier och erfarenheter.E. . Oversynav det skatteadministrativasanktionssystemet 2. B.

ISBN 91 ›38-07317-X |SSN 037S-250X