Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975 ekonomisk ersättning : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Steriliseringsfrågan i Sverige 1935 - 1975 Ekonomisk ersättning

Delbetänkande av 1997 års steriliseringsutredning SOU 1999: 2

Rexic

Öcö SOU

lm

H

Statens offentliga utredningar P13}W 2 1 999 : ‘~£l Socialdepartementet

Steriliseringsfrågan

1935 - 1975

i

Sverige

Ekonomisk ersättning

Delbetänkande 1997 års steriliseringsutredning

av Stockholm 1999 -

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post: order@faktainfo.se

Svara remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

Omslagsbild: Claes Eklundh, Malmö Smärta, 1990 Olja på duk, 175x238 cm

ISBN 91-76-10120-7 Elanders Gotab, Stockholm 1999 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Socialdepartementet

Vid regeringssammanträde den 4 september 1997 beslutade regeringen att tillkalla en särskild utredare för att allsidigt belysa de politiska beslutsfattamas, myndigheternas, forskarsamhällets och den medicinska professionens ställningstagande och vad gäller tillkomsten och

ansvar

tillämpningen av den steriliseringslagstiftning i kraft i Sverige

som var från 1930-talet fram till dess att nuvarande steriliseringslagen trädde i kraft år 1976. utredarens uppdrag ingår också att göra kartläggning

en av hur omfattande verksamheten och vilka indikationer sterilise-

var ringama utfördes. Utredaren skall även överväga principerna för

en gottgörelse av samhället till dem steriliserades mot sin vilja eller

som

någon annans initiativ.

Regeringen utnämnde samma dag f.d. universitetskansler Carl- Gustaf Andrén särskild utredare.

att vara

Att som sakkunniga medverka i den särskilda utredarens arbete förordnades samma dag professor Bertil Bengtsson, regeringsrå-

numera det Susanne Billum, professor Gunnar Broberg, professor Karin Johannisson, professor Kerstin Hagenfeldt och professor emeritus Claes- Göran Westrin. Billum entledigades sakkunnig från och med den 1

som november 1998.

Att som experter biträda den särskilde utredaren förordnades från den 1 december 1997 fi1.kand Mattias Tydén och från den 1 februari 1998 bitr. överläkaren Monika Bukowska Jacobsson.

Som sekreterare den särskilda utredaren förordnades från den 15 oktober 1997 rådmannen Leif Persson.

Som biträde till Mattias Tydén respektive Monika Bukowska Jacobsson förordnades från den 1 december 1997 fi1.kand Urban Lundberg respektive från den l februari 1998 sjuksköterska Tobias Edbom. Den senare förordnades från den 1 september 1998 biträdande sek-

som reterare i utredningen.

Utredningen har antagit namnet 1997 års steriliseringsutredning S

1997:14.

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975, Ekonomisk ersättning.

Utredningen fortsätter nu arbetet med att avsluta den historiska analysen och kartläggningsuppdraget. Detta arbete beräknas vara slutfört

1999. under sommaren

Lund i januari 1999

Carl-Gustaf Andrén

/Leif Persson

Sammanfattning 9

Sammanfattning

Utredningens uppdrag

Utredningens uppdrag kan delas upp i tre delar.

Utredningen skall för det första göra en historisk belysning för att skapa klarhet om vilka överväganden låg till grund för utfonn-

som ningen av 1934 och 1941 års steriliseringslagar. I det uppdraget ingår att belysa den tillämpning lagarna fick och att redovisa och analysera den debatt som kan ha förts i riksdag, i de politiska partierna, av forskarsamhället eller annat sätt under de år lagarna var i kraft fram till dess de slutligen upphävdes. Det är också enligt direktiven angeläget att allsidigt belysa de politiska beslutsfattamas, myndigheternas, forskarsarnhällets och den medicinska professionens ställningstaganden och ansvar. Här ingår även att sätta in lagamas tillkomst, deras tillämpning och skälen till att de slutligen upphävdes i sitt historiska

sammanhang och belysa förhållandena i Sverige i ett internationellt perspektiv.

Utredningen skall för det andra kartläggning hur många

göra en av personer som steriliserades med stöd av lagarna under de olika indikationema, vilka de var och hur deras liv påverkades. Däri ingår att redovisa hur många steriliseringar utfördes efter ansökan någon

som av annan. Utredningen skall också göra kartläggning eventuella för-

en av ändringar i tillämpningen lagstiftningen under den tid den i kraft

av var och de bakomliggande orsakerna till det.

Utredningen skall för det tredje lägga fram förslag ersättning till

om dem som blivit steriliserade mot sin vilja eller på någon annans initiativ, om vilka principer som skall gälla för en sådan ersättning och

om hur handläggningen och besluten i ersättningsärendena skall organiseras. Utredningen skall kostnadsberäkna sina förslag. I utredningens uppdrag ingår inte att fatta beslut i enskilda ärenden.

Utredningens uppdrag i sin helhet skall avslutat senast den l

vara juli 1999. Förslaget om ersättning till de drabbade och därtill hörande frågor skall enligt direktiven redovisas med förtur. Det

sker genom detta betänkande.

10 Sammanfattning SOU 199912

Bakgrund och syfte med utredningens uppdrag i ersättningsfrågan

I utredningens direktiv anges regeringens grundläggande skäl för uppdraget. Där sägs bl.a. följande. Fram till år 1976 steriliserades ett stort antal människor i vårt land med stöd av då gällande steriliseringslagstiftning. Lagamas utforrnning och hur de kom att tillämpas i praktiken präglades bl.a. av ett rashygieniskt synsätt och en tro folkrening som var förhärskande bland många beslutsfattare, forskare och läkare under första hälften av 1900-talet i Sverige, liksom i andra länder. Många av dem som steriliserades blev offer för detta synsätt. Sedan länge är detta något som det svenska samhället starkt tar avstånd från. --- Det är angeläget att de som under denna tid blivit steriliserade mot sin vilja eller på någon annans initiativ får en gottgörelse trots att det inte finns någon formell skyldighet för staten att betala ersättning. Förslag skall läggas fram om ersättning till de drabbade, om vilka principer som skall gälla för en sådan ersättning och om hur handläggning och beslut i ersättningsärendena skall organiseras.

Som utredningen ser det är tanken med en ekonomisk ersättning eller gottgörelse att den skall vara ett försök till upprättelse från statens sida för de åtgärder och beslut i det förflutna drabbat enskilda och

som som vi idag med direktivens ord starkt tar avstånd från.

- -

Mot bakgrund av direktiven har utredningen inte sett det sin

som uppgift att närmare överväga skäl som kan finnas för eller emot införande av en ersättning av nu aktuellt slag och inte heller i vad mån det är befogat att i detta hänseende särbehandla steriliserade framför andra grupper av skadade t.ex. lobotomerade.

Utredningens uppdrag att göra en kartläggning och historisk be-

en lysning kan främst sägas vara avsett som ett underlag för en diskussion om samhällets attityder och statens agerande under de år den aktuella steriliseringlagstiftningen var i kraft liksom om våra värderingar idag. Vad gäller uppdraget att föreslå en ersättning till steriliserade är detta en mer konkret uppgift: att ange hur, och med vilket belopp, staten skall kompensera skador och lidande grund de beslut och åtgär-

av der i det förflutna gentemot de steriliserade som idag anser felaktiga. Utredningens förslag i sin helhet kan kanske också ett visst underlag

ge för en debatt kring andra, steriliseringsfrågan närliggande, ämnen främst ur ett moralñlosoñskt perspektiv. Ur ett sådant perspektiv hade det varit lämpligare att de olika delarna i utredningens uppdrag hade kunnat slutföras och publiceras vid samma tillfälle.

Utredningen har samtidigt stor förståelse för regeringens önskemål om att ersättningsfrågan skulle behandlas med förtur. De som kan komma i fråga för ersättning har med få undantag hög ålder och det är

Sammanfattning 11

därför angeläget att de får del av en ekonomisk ersättning snarast möjligt.

Detta betänkande har därför fått en förhållandevis juridisk-teknisk utfomming. Det handlar inte de politiska, etiska och historiska

om aspekter som utredningen också fått i uppdrag att behandla. De historiska avsnitten i detta betänkande bygger uteslutande tidigare publicerad forskning såvitt annat inte uttryckligen Många läsare kanske

anges. reagerar på att betänkandet till stor del saknar sådana analyser ut-

som redningen nyss nämnde samt slutsatser och värderingar kring steriliseringslagstiftningens tillämpning i ett vidare perspektiv.

Utredningen är väl medveten om detta och vill därför poängtera att i slutbetänkandet kommer att presenteras forskningsresultat och analyser, såväl svenska som internationella, som förhoppningsvis ett

mer djupgående sätt kan belysa den svenska steriliseringspolitiken och att det då grundval det materialet går att dra erfarenhet det för-

av av flutna inför framtiden.

Steriliseringslagstiftningen och dess tillämpning

1934 års steriliseringslag

Utredningen redovisar i betänkandet mycket kortfattat bakgrunden till tillkomsten av 1934 och 1941 års steriliseringslagar. Vad gäller den juridiska, politiska och vetenskapliga diskussion låg till grund för lag-

som stiftningen men även samhällsdebatten i övrigt kring frågan hänvisar utredningen till de utredningar föregick lagregleringen, till tidigare

som forskning om dessa frågor samt till utredningens slutbetänkande.

1934 års steriliseringslag lag den 18 maj 1934 sterilisering vissa

om av sinnessjuka, sinnesslöa eller andra lida rubbad själsverksamhet

som av hade som framgår av lagens rubrik begränsad tillämplighet. Lagen omfattade enbart personer saknade förmåga att lärrma samtycke till sterili-

som sering vissa s.k. rättsinkapabla. Lagen med andra 0rd förutsättning-

- gav arna för att kunna sterilisera de ansågs sakna insikt i eller

personer som inte förstod steriliseringsingreppets innebörd. För undvika missför-

att stånd använder utredningen de termer och begrepp förekommer i de

som samtida texterna. Det gäller t.ex. ett begrepp "sinnesslö" idag

som som saknar vetenskaplig mening och har starkt nedsättande klang.

en

Ingen som steriliserades enligt 1934 års lag hade således själv ansökt om eller lämnat samtycke till steriliseringen.

Lagen reglerade inte frågan sterilisering den enskildes begä-

om egen ran eller efter samtycke; varken när det gällde sterilisering friska indi-

av vider eller av sinnesslöa eller andra sjuka förstod ingreppets innebörd.

som

12 Sammanfattning

Lagstiftarens ståndpunkt vid denna tid att sterilisering av sådana indi-

var vider deras begäran eller med deras samtycke var tillåten utan

egen särskilt lagstöd. Det gäller till att börja med sterilisering av medicinskterapeutiska skäl som ansågs tillåten i samma utsträckning som andra medicinska ingrepp. I övrigt ansågs sterilisering tillåten om den företogs med samtycke den steriliserades samt om det förelåg bärande skäl av

av som med samtidens uttryck eugenisk, social, humanitär eller kriminalpolitisk

natur. Däremot ansågs det nödvändigt med lagstiftning för att det skulle

tillåtet att sterilisera inte hade förmåga att lämna såvara en person som dant samtycke. Detta var en orsak till lagregleringen. sterilisering med användande fysiskt tvång var överhuvudtaget inte tillåten. Redan när

av riksdagen antog 1934 års lag hemställde den om en utredning under vilka förhållanden frivillig sterilisering av rättskapabla personer måtte kunna företagas. Uppdraget lämnades till den sittande befolkningskommissionen vars förslag lämnades år 1936 och som sedan i huvudsak lades till grund för 1941 års lag.

1941 års steriliseringslag

I 1941 års steriliseringslag reglerades i princip alla steriliseringar som inte var i rent medicinsk-terapeutiskt syfte dvs även de fall när den enskilde själv önskade sterilisering. Utgångspunkten var att sterilisering inte fick ske utan tillstånd av medicinalstyrelsen. Huvudregeln i lagen var att sterilisering endast fick ske efter att den enskilde själv ansökt om sterilisering eller, om ansökan gjordes av någon annan, skriftligen samtyckt till den. Lagen byggde således enligt förarbetena i princip

frivillighet.

Sterilisering kunde ske flera grunder s.k. indikationer eugenisk,

- social eller medicinsk. Den eugeniska även benämnd rashygienisk innebar att sterilisering kunde ske om det kunde antas att en person kom att genom arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet, svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag. Den sociala indikationen innebar att sterilisering kunde ske om någon för framtiden var uppenbart olämplig att handha vårdnaden om barn grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten eller grund av asocialt levnadssätt. Den medicinska indikationen innebar att om en kvinna led av sjukdom, kroppsfel eller svaghet kunde hon steriliseras för att förebygga ett havandeskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. De eugeniska och sociala indikationema var tillämpliga på både män och kvinnor medan den medicinska som framgår endast var tillämplig kvinnor.

Om någon på grund av rubbad själsverksamhet saknade förmåga att lämna giltigt samtycke fick han eller hon trots det enligt 2 § steriliseras

de förutsättningar uppställdes i l § var uppfyllda. Liksom vad om som gällde 1934 års lag fick enligt förarbetena till 1941 års lag fysiskt tvång inte användas. Däremot fanns inget uttalat förbud mot verbal övertalning eller påtryckning. I medicinalstyrelsens anvisningar uppmuntrades tvärtom sådan påverkan, särskilt från anstaltspersonals sida.

Frivilliga steriliseringar

Under de år 1934 och 1941 års steriliseringslagar var i kraft dvs. 1935 till 1975 steriliserades cirka 63.000 personer i Sverige.

Enligt utredningens uppfattning genomfördes många av dessa steriliseringar genuint frivilligt. Viktiga s.k. efterundersökningar som genomfördes i slutet 1950-talet och början av 1960-talet visar bl.a. detta. Enligt dessa undersökningar, utförda några år efter ingreppet, var närmare 80 procent patienterna fullt tillfreds med steriliseringen och

av ångrade den inte. De negativa reaktionerna gällde främst kvinnor som i samband med ingreppet varit föremål för tvång eller mycket stark påverkan eller tidigare inte hade några bam. Överhuvudtaget tyder

som materialet att särskilt de sista decennierna 1941 års lag gällde

som ett stort antal dem ansökt om eller samtyckt till sterilisering

av som gjort det helt frivilligt. Några säkra uttalanden om detta kan dock inte göras på detta stadium av utredningen.

Att många lät sterilisera sig helt frivilligt med tillämpning av 1941 års steriliseringslag i vart fall under de sista 10 till 15 åren den var tilllämplig utredningen också stöds det förhållandet att många

anser av människor låtit sterilisera sig sedan den nuvarande lagstiftningen började tillämpas. Som belysning kan nämnas att från mitten av 1950-talet till och med 1975 steriliserades i genomsnitt mellan l.500-1.800 personer om året, nästan alla kvinnor medicinsk indikation. När nuvarande steriliseringslag började tillämpas steriliserades under de första tio åren närmare 8.000 människor varje år, cirka en fjärdedel män.

varav Från och med 1976 har fram till och med 1996 har 166.000 människor steriliserats i Sverige, 40.000 män. Detta skall jämföras med de

varav cirka 63.000 steriliseringar som genomfördes med stöd av den tidigare lagstiftningen under åren 1935-1975, varav över 90 procent var kvinnor.

Den nuvarande lagstiftningen började tillämpas 1976 bygger

som helt på frivillighet och tillstånd från någon myndighet krävs som huvudregel inte. En förutsättning för att få bli steriliserad är att man är över 25 år. En annan förutsättning är att man noggrant informerats om ingreppets innebörd och följder samt, i förekommande fall, om andra möjligheter att förebygga havandeskap. Om man är mellan 18 och 25 år krävs däremot socialstyrelsens tillstånd.

14 Sammanfattning

Steriliseringar som inte frivilliga

var

Trots att således 1941 års lag i princip byggde frivillighet har utredningen kunnat konstatera att Steriliseringar i många fall i realiteten gjordes mot den enskildes vilja. Nedan exempel steriliseringar

ges där det, trots att den enskilde själv undertecknat ansökan eller samtyckt till åtgärden, kan ifrågasättas om de varit frivilliga. 1 I flera fall ställdes sterilisering uttryckligt villkor för ut-

som skrivning från anstalter och institutioner, även för att erhålla för-

men måner under anstaltsvistelsen. Detta förfarande kritiserades kraftigt

av JO i hans ämbetsberättelse så tidigt 1947.

som 2 Lagstiftningen gällde även underåriga och omyndiga. Vad gäller myndighetsåldem var den 21 år fram till år 1969. Under åren 1969 till 1973 var den 20 år. Sedan år 1974 är myndighetsåldem 18 år. I förarbetena till 1941 års lag angavs att det inte behövligt att fastställa

var en åldersgräns under vilken sterilisering måtte ske. Istället tog departementschefen för givet "att prövande myndighet även utan sådan föreskrift tog nödig hänsyn till den ifrågavarande ålder". En

personens garanti för missbruk låg enligt departementschefen för övrigt

däri "att underårig som regel inte fick steriliseras med mindre den hade vård-

som naden om honom beretts tillfälle yttra sig". Något krav vård-

att en nadshavare skulle samtycka till åtgärden ställdes dock inte. Dessutom var enligt medicinalstyrelsens anvisningar den avsågs med ansö-

som kan alltid behörig att underteckna den själv oberoende ålder och

av rättskapacitet.

Många av dem som steriliserades medan de vistades anstalt eller institution dessutom underåriga eller omyndiga. Av forskningsre-

var sultat framgår att sterilisering i flera fall genomfördes trots avstyrkan från vårdnadshavare. 3 En förhållandevis vanlig grund för sterilisering, i vart fall fram till 1950-talet, var att en person läkare rubricerades sinnesslö.

av som Om så var fallet kunde sterilisering göras såväl eugenisk social

som indikation förutsättningarna i övrigt uppfyllda. Sinnesslöbe-

om var greppet var samtidigt ett diffust begrepp som användes också för att beteckna andra problem social karaktär och ofta tycks ha

av som använts på ett slentrianmässigt sätt och på mycket begränsat och tveksamt underlag. 4 Genom särskild bestämmelse i 1938 års abortlag kopplades

en

denna ihop med steriliseringslagstiftningen. I bestämmelsen

angavs att avbrytande havandeskap eugenisk indikation inte fick ske med

av mindre jämväl sterilisering företogs kvinnan. I praktiken förekom

Sammanfattning 15

det att sterilisering ställdes som villkor för abort även i andra situationer. 5 Enligt bestämmelser i 1920 års giftennålsbalk var det förbjudet för den led epilepsi och sinnessjukdom eller var sinnesslö att

som av ingå äktenskap. Dispens kunde meddelas i vissa fall. Ett villkor för att få tillstånd att ingå äktenskap kunde vara sterilisering. Bestämmelserna

äktenskapsförbud upphörde för epileptiker år 1969 och för sinom nesslöa och psykiskt sjuka år 1973. 6 Sterilisering ställdes ibland även villkor för att erhålla vissa

som statliga bidrag. Således förekom i vart fall under 1940-talet att mödrahjälp, ett behovsprövat bidrag som föregick barnbidraget, i vissa fall beviljades endast under förutsättning att kvinnan också steriliserade sig.

Utredningens slutsatser och förslag

Inledning

Utredningen har i uppdrag att föreslå en ersättning till dem som steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ. Som framgått av tidigare avsnitt byggde 1941 års steriliseringslag formellt sett frivillighet och att den enskilde själv ansökte om eller skriftligen samtyckte till steriliseringen. Av den kartläggning utredningen genomför framgår att över 90 procent ansökningarna sterilisering också

av om undertecknats den enskilde. Det stora flertalet dem som hittills

av av begärt ersättning har också angett att de själva något sätt undertecknat ansökan om sterilisering. Detta förhållande gör att man inte utan vidare utifrån undertecknandet av ansökan om sterilisering kan avgöra om den enskilde steriliserats mot sin vilja.

Steriliserade med tillämpning av 1934 års lag m.m.

Vad gäller dem steriliserades med tillämpning av 1934 års lag för-

som håller det sig annorlunda. Skälet till att de steriliserades med tillämpning av den lagen var att de inte bedömdes ha insikt i vad ett samtycke eller sterilisering innebar och således inte kunde samtycka till steri-

en liseringen. Det gäller även dem som steriliserades med tillämpning av motsvarande bestämmelse 2 § i 1941 års lag. Samtliga dessa steriliseringar genomfördes definitionsmässigt utan samtycke efter ansökan av någon annan, nästan uteslutande myndighetspersoner vid olika anstalter. Man kan enligt utredningens mening inte tala om någon form av frivillighet i dessa fall.

Samtliga som steriliserades med stöd av 1934 års lag eller 2 § i 1941 års lag bör därför vara berättigade till ersättning från statens sida.

Andra ersättningsfall

I huvuddelen av de fall utredningen studerat har emellertid den enskilde själv ansökt eller samtyckt till åtgärden. Det är tidigare antytts

som utredningens uppfattning att bland dessa ansökningar finns många

som trots detta steriliserats mot sin vilja.

Enligt utredningens mening föreligger generellt vissa svårigheter att ur arkivmaterialet få fram uppgifter stöder den enskildes påstående

som om att han eller hon steriliserats mot sin vilja. Utredningen har därför diskuterat om det är möjligt att ta fram ett antal typsituationer eller kriterier där det måste mycket sannolikt att sterilisering skett

anses som mot den enskildes vilja eller där den enskilde inte haft möjlighet att påverka ett beslut om sterilisering trots ansökan eller samtycke;

egen typsituationer existens oftast framgår underlagsmaterialet. Utred-

vars av ningen har ovan nämnt exempel sådana situationer.

Utredningen föreslår att alla som steriliserats med tillämpning

av 1941 års lag enligt följande fyra rubriker också skall berättigade

vara till ersättning.

Utredningen är medveten om att det i enstaka fall kan ha förekommit sterilisering starka medicinska skäl under någon dessa rubriker

av och att åtgärden därför skulle ha kunnat försvarlig. Utredningen

vara har dock valt att inte göra något undantag för sådan situation i dessa

en fall för att underlätta handläggningen och möjligheterna för de steriliserade att få ersättning.

Underåriga och omyndiga

Enligt utredningens mening har de steriliserats före uppnådd

som myndighetsålder eller då de omyndiga skäl än underårighet

var av annat generellt sett haft begränsade möjligheter att inse alla konsekvenser

av steriliseringsåtgärden. Personen har under alla förhållanden haft sämre möjligheter att påverka sin situation myndig

än en person.

Intagna på institutioner och anstalter steriliserats under vistelsen

som där eller i samband med utskrivning från anstalten

Som utredningen tidigare konstaterat myndigheter under

uppsatte 1940-talet och i början 1950-talet i utsträckning

av stor sterilisering

som villkor såväl för utskrivning från anstalter för erhålla olika

som att förmåner under anstaltsvistelsen. De institutioner det gäller i första

är

Sammanfattning 17

hand statliga, landstingsägda, kommunala och privata s.k. sinnesslöanstalter arbetshem, vårdhem, skolhem, särskolor, extematskolor, specialsjukhus m. fl. men också ungdomsvårdsskolor, alkoholistanstalter, anstalter för epileptiker samt mentalsjukhus och fängelser.

Det torde kunna uteslutas eller tillhöra de yttersta undantagen att någon frivilligt ansökte om sterilisering eller frivilligt steriliserade sig under vistelse på sådana anstalter. Istället talar allt för att sådan an-

en sökan har varit påverkad av förhoppningar eller löften om förmåner som permission, frigång, arbete utanför anstalten eller utskrivning eller av hot om att utskrivning skulle ske senare; med andra ord har den

egna ansökan gjorts eller samtycket skett i en tvångsliknande situation.

Sterilisering sedan de rubricerats sinnessjuka, sin-

av personer som nesslöa eller epileptiker intagna på anstalt

utan att vara

En förhållandevis vanlig grund för sterilisering i vart fall fram till 1950-talet var, som tidigare nämnts, att läkare rubricera-

en person av des som sinnesslö. Om så var fallet kunde sterilisering göras såväl eugenisk som social indikation om förutsättningarna i övrigt

var uppfyllda. Motsvarande gällde dem som diagnostiserades sinnessjuka

som eller epileptiker.

Enligt utredningens uppfattning har många de människor det

av nu gäller haft begränsade möjligheter att till fullo inse konsekvenserna

av steriliseringsåtgärden. Mycket talar också för att steriliseringen i många fall ställdes som ett alternativ till olika former omhändertagande

av t.ex. risk för intagning på anstalt eller omhändertagande bam.

en av Den enskildes möjligheter att påverka steriliseringsbeslutet har,

generellt sett, varit mycket små.

Sterilisering uttryckligt villkor för annat myndighetsbeslut

som

Som tidigare nämnts har utredningen kunnat konstatera att sterilisering ställdes som uttryckligt villkor för olika fonner myndighetsbeslut,

av t.ex. för att få gifta sig, för att få abort eller för att få visst statligt bidrag.

Ett sådant uttryckligt myndighetskrav är enligt utredningens uppfattning en sådan tvångsliknande situation bör föranleda rätt till

som ersättning.

I samtliga de fall utredningen hittills beskrivit bör det möjligt

vara för den enskilde att kunna visa att han eller hon blivit steriliserad i de angivna situationema.

18 Sammanfattning SOU 199912

Annan otillbörlig påverkan eller försumlighet av myndighet

Även mycket stor del dem steriliserats sin vilja eller

om en av som mot

någon annans initiativ kommer att kunna få ersättning enligt de tidigare rubricerade fallen är en kompensation motiverad också i flera andra fall där den enskilde påverkats av myndigheter att ansöka om sterilisering ett sätt som med dagens synsätt får anses otillbörligt.

Det gäller till att börja med de fall där en person steriliserats grund av asocialt levnadssätt. I många sådana fall kan man förutsätta att steriliseringen skett efter olika påtryckningar från myndigheters sida t.ex. hot om omhändertagande av barn som alternativ till sterilisering. Utredningen tänker också situationer när kvinnor lät sterilisera sig efter övertalning i samband med abort utan att eugenisk indikation förelåg. Sådan övertalning kan också ha förekommit i nära samband med förlossning.

Dessa Övertalningar kan visserligen ha varit av olika karaktär. Frågan om sterilisering kom ibland upp i en allmän diskussion mellan kuratorer, läkare och den enskilde ett alternativ för att lösa ett i första

som hand socialt problem. Även det är inte självklart sådana diskus-

om att sioner med förslag och rekommendation sterilisering från myndig-

om hetspersoners eller andras sida utan vidare kan betraktas otill-

som en börlig övertalning eller påverkan ter sig sådan diskussion ofta

en främmande för oss.

Utredningen anser det angeläget att de kvinnor i samband med

som ett abortingrepp eller vid en förlossning varit föremål för tvång eller stark påverkan och då gått med sterilisering också skall få möjlighet till ersättning. Samtidigt utredningen att det inte är möjligt att

anser ge ersättning till alla som t.ex. steriliserats i samband med abort eftersom det utan tvivel i dessa sammanhang också förekommit många frivilliga steriliseringar. Under åren 1944 till 1964 steriliserades enligt medicinalstyrelsens egna uppgifter cirka 4.000 kvinnor i enlighet med abort-

lagens villkorsparagraf.

Istället får den enskilde i de situationer det kan fråga

nu vara om, t.ex. sterilisering grund av asocialt levnadssätt, i samband med abort eller förlossning, lägga fram någon omständighet tyder att han

som eller hon utsatts för påverkan myndigheter att med sterilisering

av

eller med juridiskt uttryckssätt göra antagligt att han eller hon - - samtyckt till sterilisering under otillbörlig påverkan eller på grund för-

av sumlighet av myndighet. Juridiskt sett är detta ett mycket be-

en svagt viskrav. Påverkan från myndigheten bör ha inneburit någon form

av otillbörlighet t.ex. påtryckning eller missledande information. Det kan också ha varit så att myndigheten varit försumlig t.ex. att

genom underlåta att undersöka otillbörlig påverkan från någon

annan t.ex. en-

Sammanfattning 19

skilda läkare eller anhöriga och att underlåta att ge den enskilde behövligt stöd i en svår situation. Om den enskilde kan göra detta antagligt skall han eller hon vara är berättigad till ersättning.

Utredningen vill samtidigt understryka att en bedömning idag i mycket stor utsträckning måste utgå från den enskildes egna uppgifter och upplevelser av t.ex. bemötande från myndighetspersoners sida. Att finna klara belägg för omotiverade påtryckningar i myndigheters material torde många gånger ställa sig svårt. Den steriliserades egna upplevelser måste med andra 0rd ges ett betydande tolkningsföreträde. Den myndighet som skall handlägga ersättningsfrågan bör således i tveksamma fall där underlagsmaterialet är sparsamt och/eller svårtolkat hellre ge ersättning än avslå en begäran.

I flera fall har sterilisering genomförts i samband med abort utan att medicinalstyrelsens tillstånd inhämtats. Enligt 5 § i 1941 års steriliseringslag fanns lagligt utrymme för sterilisering utan sådant tillstånd om läkaren vid en abort medicinsk indikation konstaterade att sjukdom eller kroppsfel vid nytt havandeskap skulle medföra allvarlig fara för kvinnans liv och hälsa. En sådan sterilisering kan också ha varit genomförd med stöd av s.k. tvåläkarintyg enligt 3 § andra stycket i lagen. Enligt den bestämmelsen gavs möjlighet att sterilisera en kvinna efter samtycke om det förelåg medicinsk indikation för sterilisering grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel genom att två läkare, den

varav ene den som utförde ingreppet, intygade att förutsättningarna

var uppfyllda. Även i dessa situationer kan den enskilde ha för sådana

utsatts påtryckningar att steriliseringen inte varit frivillig varför ersättning naturligtvis kan bli aktuell enligt de bedömningsgrunder utred-

som ningen nyss angett.

Tidigare av regeringen handlagda ersättningskrav

Regeringen har tidigare under åren 1983 till 1996 i 17 fall billig-

av hetsskäl beviljat ersättning till steriliserade med i huvuddelen fallen

av 50.000 kr i dagens penningvärde.

I dessa fall har regeringen konstaterat att formella fel begåtts i handläggning. Den ersättning som då beviljades var lägre än den utredningen nu förslår. Enligt utredningens uppfattning bör de tidigare

som erhållit ersättning inte undantas från det föreslagna ersättningsbe-

nu loppet. Vad som tidigare betalats ut bör dock avräknas från ersättningen. Härigenom undviker man att de skadelidande varit mindre ak-

som tiva tidigare för att få ersättning missgynnas.

Regeringen har avslagit begäran om ersättning i 21 fall. Det är enligt utredningen självklart att dessa bör prövas nytt den myndighet ut-

av redningen föreslår skall handlägga ersättningsärendena.

20 Sammanfattning

Steriliseringar utan tillämpning av 1934 års lag eller genomförda före år 1935

Utredningen har kunnat konstatera att det såväl före år 1935 under

som åren 1935 till 1941 förekom steriliseringar utan lagstöd. Dessa ingrepps laglighet diskuterades under 1920 och 1930-talet. Några rättsliga ingripanden mot läkare som steriliserade personer deras begäran eller med deras samtycke gjordes dock inte. Det förekommer också före år 1935 steriliseringar psykiskt sjuka som var intagna anstalt, dokumenterade såväl i tidigare utredningar och forskarrapporter som i artiklar i Läkartidningen.

Även utredningens uppdrag enligt direktiven formellt gäller

om sett tillämpningen 1934 och 1941 års steriliseringslagar och ersättnings-

av frågan gäller personer steriliserade enligt dessa lagar är det enligt vår uppfattning inte rimligt att de som steriliserades mot sin vilja eller annans initiativ före år 1935 eller utanför tillämpningsområdet för 1934 års lag skulle förvägras ersättning av detta formella skäl. Redan det förhållandet att man vid den tiden ansåg sådana steriliseringar otillåtna eller tveksamma, att lagreglering diskuterades och genomfördes, talar för att ersättning bör beviljas även i de fallen.

Utredningen anser således att ersättningsförslaget med de förutsätt-

ningar som utredningen tidigare angett även skall gälla personer ste-

riliserade före 1935 eller som steriliserats under åren 1935 till 1941 utan tillämpning av 1934 års lag.

Schablonersättning eller individuellt prövad ersättning

Det är svårt att sätta sig in i och bedöma enskilda människors lidande och gradera detta lidande beroende omständigheterna i det enskilda fallet. Av nödvändighet blir en sådan bedömning mycket subjektiv. Visserligen görs sådana bedömningar då och då domstolar och

av myndigheter i olika ersättningsfall. Men samtidigt gäller det händelser

som inträffade för kanske över femtio år sedan. Bedönmingen blir då mycket beroende av den enskildes förmåga att i dag uttrycka sina känslor och upplevelser och vad som antecknats i ansökningshandlingar och journaler. Det finns därför risk för de steriliserats kom-

en stor att som mer känna sig orättvist behandlade om en myndighet i dag skall göra en individuell bedömning av deras lidande. Man kan heller inte bortse från att ett förslag om schablonersättning betydligt skulle underlätta handläggningen av ersättningsfrågoma så att ersättning kan betalas ut snabbare. Detta talar, enligt utredningens uppfattning, med styrka mot

en individualiserad ersättning och för schablonersättning. Utredningen

en

Sammanfattning 21

har inte funnit några andra skäl att differentiera ersättning t.ex. beroende ålder eller kön.

Sammanfattningsvis anser utredningen att det belopp som skall utgå bör vara ett schablonbelopp, lika för alla.

Ersättningens storlek

Redan det förhållandet att staten erkänner att utfommingen av 1934 och 1941 års steriliseringslagar och deras tillämpning i praktiken präglades ett synsätt som idag tar avstånd från är givetvis ägnat att ge

av

upprättelse till dem drabbades lagstiftningen. Detta förhålen som av lande kan dock endast till viss del lindra det lidande som många människor utsatts för. Det är därför naturligt att de som steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ också får en ekonomisk gottgörelse

sådan ersättning aldrig till fullo kan ersätta den enskildes även om en lidande. Ersättningen får därför framför allt en symbolisk funktion.

Samtidigt har utredningen funnit det naturligt att knyta en sådan ersättning till de ersättningssystem som i dag tillämpas i vårt land avseende försäkringsersättningar och skadestånd. En ersättning byggd dessa utgångspunkter och i den storleksordningen överensstämmer också med den praxis som finns i andra nordiska länder.

Att betala ersättningar i den storleksordning som förekommer i nordamerikanska skadeståndsmål är däremot främmande för skandinavisk rättstradition. De skadeståndsbeloppen grundar sig andra rättsliga principer och helt andra ekonomiska utgångspunkter.

Utredningens slutsats är att den ersättning som de tvångssteriliserade bör erhålla i vart fall skall motsvara vad en person som i dag drabbas av sterilitet genom brott eller olyckshändelse erhåller i invaliditetsersättning inom ramen för den skadeståndsrättsliga ersättningen för lyte och men. Denna ersättning uppgår idag till cirka 110.000 kr.

Utredningen har kunnat konstatera att tillämpningen av lagstiftningen i flera fall gått utöver gränsen för vad som rymdes inom lagamas ramar. Som tidigare redovisats har JO anmärkt förfarandet vad gäller sterilisering som villkor för utskrivning från anstalter m.m. så tidigt som 1947. JO konstaterade då att denna praxis inte hade stöd i lagtexten och inte syntes ha haft stöd ens i lagstiftningens förarbeten.

Även det inte exakt går avgöra hur många steriliseringar

om att som skett i direkt strid med lagstiftningen kan utredningen i vart fall konstatera att tillämpningen i flera fall stått i strid med såväl lagtext som förarbeten. Myndigheter och enskilda myndighetspersoner har också genom bl.a. påtryckning, övertalning och andra former av indirekt tvång fått den enskilde att skriva ansökan eller att samtycka till

- en

22 Sammanfattning

sterilisering. I sådana ärenden synes förfarandet, även om det inte stred mot lagstiftningen och synes haft visst stöd i medicinalstyrelsens anvisningar, i vart fall ha brustit i den hänsyn och försiktighet borde

som ha präglat det, såsom JO då uttryckte det.

Även hanteringen steriliseringsärenden inte stod i direkt strid

om av med lagstiftningen har många av steriliseringsbesluten fattats grunder som klart strider mot den rättsuppfattning angående individens rättigheter som har idag. I detta sammanhang kan nämnas att redan i direktiven till den utredning som år 1972 fick i uppgift att över 1941

se års steriliseringslag regeringen att den gällande lagen base-

angav var rad andra värderingar och förhållanden än dem som rådde år 1972. Regeringen angav då också att tillämpningen förändrats vilket bl.a. innebar att de eugeniska och sociala indikationema fortlöpande avtagit och att deras praktiska betydelse numer år 1972, utr. anm. måste betecknas som tämligen marginell. Regeringen tillade att betydelse för

av denna utveckling har säkerligen varit ökad medvetenhet värdet

en om av att upprätthålla och stärka respekten och skyddet för den enskildes integritet och i takt därmed stegrad motvilja hos myndigheter och

en enskilda att ta initiativ till eller annat sätt medverka till beslut

om ingrepp i hög grad rör individens och familjeförhållanden.

som person

Utredningen anser att vad som nu sagts utgör tillräckliga skäl för att staten utöver en invaliditetsersättning även bör utge ett belopp kan

som sägas motsvara en ersättning för det lidande eller kränkning den

som enskilde utsatts för. Det beloppet bör till sin storlek i vart fall jämföras med en "normal" kränkningsersättning i brottmål för våldtäkt dvs. 50.000 kr men bör sättas något högre. Utredningen vill i detta

sammanhang dock understryka att det av allt att döma inte finns laglig grund för att i dag utkräva något rättsligt någon enskild eller

ansvar av person staten som skulle ge rätt till sådan ersättning.

Sammantaget föreslår utredningen ersättning till och

att en var en som steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ skall utgå med 175.000 kr. I detta sammanhang bör också nämnas att beloppet enligt allmänna principer är skattefritt.

Som utredningen tidigare nämnt skall de tidigare fått ersättning

som av regeringen eller fått avslag sådan begäran nytt få sin sak

en prövad. I de fall ersättning tidigare beviljats har denna varit lägre än vad utredningen nu föreslår. För att undvika att de skadelidande

som varit mindre aktiva tidigare för att få ersättning missgynnas föreslår

utredningen att vad som tidigare beviljats i ersättning skall räknas

av det nu föreslagna beloppet. Någon uppräkning dessa tidigare utbe-

av talda belopp till dagens penningvärde bör dock inte ske.

Många av dem som skrivit till regeringen eller utredningen i anledning av debatten och steriliseringama har i sina brev inte uttryckligen

angett något ersättningsbelopp. Av dem som gjort detta uppgår beloppet i huvudsak till mellan 50.000 kr och 200.000 kr. Några enstaka personer har begärt högre ersättning, i något fall upp till ett par miljoner kr.

Utredningen är medveten om att inte ens en ersättning i den storleksordning utredningen föreslår av alla kommer att uppfattas

som nu som en rimlig kompensation för den kränkning och det lidande som många utsatts för. Men vid en avvägning mellan det enskilda lidandet och de ersättningsprinciper tillämpas i bl.a. skadeståndsfall i såväl

som Sverige som andra nordiska länder hoppas och tror utredningen att det föreslagna ersättningsbeloppet generellt sett ter sig acceptabelt.

- -

Det är samtidigt viktigt att nämna att i många av de brev som kommit utredningen till del, brevskrivama framför allt uttrycker en önskan om upprättelse och krav en ursäkt från statens sida. Enligt utredningens uppfattning är det nu föreslagna beloppet så högt att det visar på viljan att gottgöra dem som drabbats.

Särskilt om kastreringslagen 1944:133

Sedan den alltjämt gällande kastreringslagen började tillämpas år 1944 har cirka 400 personer kastrerats huvuddelen under åren 1944 till

- 1975. Sedan cirka 20 år tillämpas lagen uteslutande

personer som önskar byta kön.

Utredningen vill i detta sammanhang framföra att utredningen delar tidigare framförda uppfattningar att kastreringslagen inte längre fyller någon funktion utan bör upphävas.

Utredningen vill också uppmärksamma regeringen att arkivmaterial utredningen studerat tyder på att kastreringar ibland genomförts som ett alternativ till sterilisering nästan uteslutande män som varit tvångsintagna vissa anstalter. Kastrering har ställts som villkor för att de skulle få bli utskrivna från anstalten.

1944 års ännu gällande kastreringslag företer således flera likheter med den sedan 1976 avskaffade steriliseringslagen. Påtryckningar och indirekt tvång tycks ha förekommit som liknar tillämpningen i vissa fall av steriliseringslagen. Detta motiverar att överväganden görs om kastrerade skulle kunna komma ifråga för någon form av ekonomisk ersättning motsvarande den som utredningen nu föreslår för de steriliserade.

24 Sammanfattning

Organisationsfrågor

Handläggande organisation

Utredningen har i uppdrag att lägga fram förslag hur handläggning-

om en och beslut i ersättningsärendena skall organiseras. Vad utredningen vet idag kommer i vart fall 200 ansökningar ersättning att prövas.

om Hur många som ytterligare kommer att begära ersättning är mycket svårt att uppskatta. En indikation hur många ytterligare kommer

som att begära ersättning får man när detta betänkande presenterats. Under alla förhållanden kommer ersättningsfrågan att kräva organisation

en som under i vart fall ett till två år kan handlägga dessa ärenden.

Handläggningen av ärendena måste såväl snabb och effektiv

vara som rättssäker. Det krävs därför en organisation med erfarenhet och

av kunskap om såväl juridiska som medicinska frågor. Organisationen måste ha personal med kompetens i dessa frågor. Den måste ha erfarenhet av att göra medicinska bedömningar äldre, ofta handskrivet

ur joumalmaterial. Den bör även ha kunskap ersättningsfrågor. Inom

om organisationen måste också finnas erfarenhet rättssäkerhetsfrågor

av och förvaltningsrättsliga frågor samt sekretessfrågor.

Enligt utredningens uppfattning är det inte meningsfullt att bygga upp en ny, särskild organisation med eget kansli för den begränsade tid ersättningsfrågan skall hanteras och med det- med all reservation för-

hållandevis begränsade antal prövningar kommer ske. Organi-

som att sationsfrågoma bör istället lösas inom för existerade verk-

ramen en samhet.

Med hänsyn till antalet ärenden och de krav domstolsprövning som den lagstiftning utredningen föreslår måste förutsätta, kan de

organ som vanligen handlägger ersättningskrav mot staten inte utnyttjas. Det gäller Justitiekanslern och regeringskansliet. Ett alternativ

är en organisation nära knuten till Socialstyrelsen. En viktig och kanske

avgörande invändning mot att låta Socialstyrelsen hantera ersättningsfrågorna är att denna myndighet i princip är densamma gång be-

som en slutade om de steriliseringar som nu är föremål för utredning och

ersättning. Många av dem som skrivit till regeringen och utredningen har uttryckt stor misstänksamhet mot de myndigheter och myndighetspersoner som en gång beslutade om sterilisering. För dessa människor skulle det kunna framstå stötande det "samma" myndighet

som om var som idag skulle besluta om ersättning och i vissa fall än i begrän-

- om sad omfattning göra skälighets- och trovärdighetsbedömning deras

- av påståenden om sterilisering.

Sammanfattning 25

Med hänsyn till dessa omständigheter anser utredningen att den lämpligaste lösningen är att en mer fristående, erfaren, organisation tar hand om den praktiska hanteringen av ersättningsfrågan.

Utredningen förslår att den organisation som handlägger den offentliga och stora delar av den privata sjukvårdens patientskadeärenden utnyttjas för att sköta den praktiska handläggningen av ansökningarna om ersättning vid sterilisering. Organisationen Patientskadereglering AB

- PSR skapades i samband med att patientskadeersättningen blev lag-

reglerad genom patientskadelagen. Organisationen handlägger årligen cirka 7.000 ärenden. Den har även handlagt utbetalning särskild

av ersättning från staten och landstingsförbundet till HIV-smittades anhöriga under år 1997 224 ersättningar.

Beslutande nämnd

Genom lagregleringen blir ersättningen till de steriliserade civil rät-

en tighet enligt Europakonventionens regler. Då ställs krav domstol-

en sprövning. Av den anledningen bör alla beslut ersättning fattas

om av en särskild närrmd, uppbyggd sådant sätt att kraven domstolsprövning uppfylls.

Utredningen föreslår att nämndens ordförande och vice ordförande skall vara lagfama och ha erfarenhet domarvärv. I nämnden bör ingå

av en representant för det allmänna genom en parlamentariker för att

ge offentlig insyn. Dessutom bör där ingå medicinskt och socialpsykiatriskt sakkunniga. De tjänstemän inom PSR handlägger och

som föredrar ärendena inför nämnden bör också förordnade där.

vara

Offentlighet och sekretess

De ärenden nämnden skall hantera är i flertalet fall känslig

som av personlig karaktär. Det rör enskilda människors personliga förhållanden angivna i journaler och andra liknande handlingar, ofta upprättade

under deras vistelser på anstalter eller institutioner, där deras psykiska, sexuella och sociala situation beskrivs ett utlämnande och ofta nedsättande sätt.

Många av dem som varit i kontakt med såväl regeringskansliet

som utredningen har klart deklarerat att förutsättning för att de skall skri-

en va och ansöka om ersättning är att varken deras eller vad de ut-

namn satts för kommer till någon utomståendes kännedom. De vill med andra ord inte att det skall bli känt att de steriliserats.

Med hänsyn härtill föreslår utredningen omfattande sekretess

att en skall gälla i ersättningsärendena.

26 Sammanfattning

Utredningen föreslår att en ny regel införs i sekretesslagen, överensstämmande med dem som gäller inom hälso- och sjukvård och socialtjänst. Sekretess skall som huvudregel gälla, dvs. med omvänt skaderekvisit, och i högst sjuttio år. Om nämndens beslut skulle vara offentliga skulle enskilda personers namn avslöjas och vid bifallsbeslut skulle det bli känt att steriliserad och sin vilja. Även

personen var mot nämndens beslut bör därför vara sekretessbelagda. Likaså bör,

samma sätt som inom hälso- och sjukvård och socialtjänst, den s.k. meddelarfriheten inte omfatta uppgifter rörande enskildas hälsotillstånd eller personliga förhållanden i dessa ersättningsärenden.

Andra handläggningsfrågor

Utredningen föreslår att ansökan om ersättning skall personlig.

vara Det måste med andra ord stå helt klart att den enskilde verkligen vill att frågan ansökan ersättning för sterilisering mot hans eller

om en om hennes vilja skall prövas. Givetvis bör det möjligt att begära

vara ersättning genom ombud eller, då det gäller mycket sjuka personer, genom god man eller förvaltare.

De ärenden som regeringen tidigare åren fattat beslut i bör

genom prövas nytt utan att enskilda skall behöva ta något nytt initiativ till det.

Utredningen kommer att till nämnden överlämna samtliga de ansökningar om ersättning kommit till utredningen eller utredning-

som som en fått överlämnat till sig från regeringen.

För att få överblick de administrativa kostnaderna skall den föreslagna lagen endast tillämpas ansökningar kommit inom två

som år från det lagen börjar gälla. Skulle antalet ärenden kommer

som vara stort vid slutet av denna tidsperiod är det möjligt att förlänga lagens tillämpningstid. Det är alternativt möjligt för regeringen att även sedan lagen upphävts bevilja ersättning ex gratia för senare ansökningar utifrån de kriterier utredningen angett i lagförslaget.

Ett särskilt ansökningsformulär bör upprättas där alla väsentliga uppgifter skall föras för att det skall enklare att ta fram äldre

vara joumalmaterial Det innefattar även uppgift efternamn vid det

m.m. om tillfälle ansökan om sterilisering skedde, när och åtgärden vidtogs

var samt andra uppgifter om den enskildes personliga förhållanden då

som kan ge stöd för ersättning.

Den som begär ersättning kan själv begära äldre arkivmaterial. Den handläggande organisationen bör också behjälplig med det.

var Överhuvudtaget bör nämnden ha en långtgående service- och undersökningsskyldighet i syfte att hjälpa enskilda sökande.

Sammanfattning 27

Den ersättning utredningen föreslår är avsedd att vara en personlig upprättelse för den enskilde. Det medför att anhöriga inte skall kunna ansöka om ersättning för den som redan avlidit. Om någon avlider innan nämnden fattat beslut i ärendet skall inte heller ersättning utgå med hänsyn till ersättningens personliga karaktär.

Kostnadsberäkning

Utredningen föreslår att den är berättigad till ersättning enligt de

som kriterier utredningen satt upp i lagförslaget skall få en ersättning med 175.000 kronor.

Utredningen har för närvarande cirka 200 ärenden som med säkerhet kommer att prövas. Av dessa uppskattar utredningen att huvuddelen också efter kompletteringar underlagsmaterial kommer att kunna

av beviljas ersättning. Det innebär en kostnad för ersättningar cirka 35 miljoner kronor.

Hur många som därutöver kommer att begära ersättning är mycket svårt att nu uppskatta. Men redan under våren 1999 efter att utredningens förslag offentliggjorts och regering och riksdag behandlat frågan kommer det på ett säkrare sätt möjligt att uppskatta hur många

vara som totalt kommer att begära ersättning. Utredningen föreslår därför att det i tilläggsbudgeten våren 1999 avsätts tillräckliga medel för att med marginal täcka ersättningen till dem som redan nu ansökt att

men man sedan avvaktar utvecklingen under våren och innan ytterli-

sommaren gare medel avsätts.

Kostnaderna för den administrativa hanteringen ersättningsfrågan

av dvs. PSR:s handläggningskostnader och kostnader för nämnden bör kunna stanna knappt en och en halv miljon kronor.

När kan träda i kraft

lagstiftningen

Det är självfallet mycket angeläget att de som steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ får ersättning så fort möjligt. Med

som hänsyn till att utredningen föreslår en särskild lag om ersättning gör

regeringskansliets och riksdagens beslutsprocesser att lagen tidsskäl

av inte kan träda i kraft tidigare än den 1 juli 1999. Den nämnd utredningen föreslår skall besluta om ersättning kan därför inte börja arbeta före detta datum. Däremot bör det möjligt för PSR att redan tidigare

vara under våren 1999 förbereda de ärenden redan kommit in till utred-

som ningen. Utredningen kommer under hand att alla sätt hjälpa till med

28 Sammanfattning

dessa förberedelser så att ersättningsfrågan kan lösas snabbt efter riksdagens beslut.

Generella kommittédirektiv

Det ingår i utredningens uppdrag att ta ställning till vissa kommittédirektiv som gäller alla utredningar. Det gäller prövning av offentliga åtaganden, regionalpolitiska konsekvenser, jämställdhetspolitiska konsekvenser samt effekterna för det brottsförebyggande arbetet.

Enligt direktivet om prövning av offentliga åtaganden skall utredningen förutsättningslöst pröva om det offentliga åtagande som utredningen är satt att utreda bör vara en offentlig angelägenhet samt om så är fallet och förslaget innebär kostnadsökningar föreslå en finansiering.

Om utredningen skulle följa direktivet om offentliga åtaganden skulle konkreta förslag till effektiviseringar, omprioriteringar eller besparingar inom samma politikerområde lämnas motsvarande de kostnader som ersättningen till de steriliserade skulle innebära, dvs. inom socialdepanementets område och då främst inom hälso- och sjukvården och det medicinsk-etiska området.

Enligt utredningens uppfattning är det varken rimligt att utredningen nu eller regering och riksdag senare när det slutliga beslutet tas föreslår besparingar inom t.ex. hälso- och sjukvården för att finansiera gott-

en görelse till dem som steriliserats mot sin vilja. Det skulle vara stötande att på sådant sätt ställa de steriliserade mot andra utsatta grupper eller verksamheter. Utredningen avstår därför från att föreslå någon konkret finansiering utan föreslår istället att kostnaderna får tas från ett generellt ekonomiskt utrymme. Om ett sådant ekonomiskt utrymme saknas får besparingar göras generellt i budgeten.

Utredningen ser inga direkta regionalpolitiska konsekvenser av utredningens förslag. Inte heller har de i generella termer några effek-

- ter det brottsförebyggande arbetet.

Det är tydligt att steriliseringsfrågan som sådan är en i stora delar könsrelaterad fråga. Över 90 de steriliserade kvinnor.

procent av var Vad gäller jämställdhetspolitiska konsekvenser innebär utredningens ersättningsförslag belopp ges till alla, oberoende av kön. Ut-

att samma redningen kommer i den historiska analysen bl.a. ta upp de könsrelaterade aspekterna steriliseringspolitiken. Utredningens slutbetänkande beräknas vara klart under sommaren 1999. I det kommer även utredningens kartläggning att presenteras.

Summary 29

Summary

The terms of reference

The assignment can be divided into three parts.

Firstly, the investigator shall clarify the history of the deliberations underlying the fomiulation of the 1934 and 1941 Sterilization Acts. This part involves elucidating how the Acts implemented and presenting

were and analysing the debate which may have been conducted Riksdagen the parliament, within the political parties, by the research community or otherwise during the years in which the Acts were in force and until they were finally repealed. Another prime concern has been to shed comprehensive light on the standpoints and responsibilities of the political decision-makers, public authorities, the research community and the medical profession. This also includes placing how the Acts into

came existence, their implementation and the for their ultimate repeal

reasons their historical context and illuminating conditions Sweden

an international perspective.

Secondly, the investigator to show how sterilised

many persons were under the Acts and with reference to the various indications, which those persons were and how their lives were affected. This includes giving

an account of the number of sterilizations which performed following

were application by a third party. The investigator also to indicate

any changes occurring in the implementation of the Acts while they in

were force and the underlying causes of such changes.

Thirdly, the investigator to put forward proposals concerning compensation for those who sterilised against their will

persons were own or at the initiative of a third party, with regard to the principles to apply to such compensation and concerning the in which handling

manner procedure and decisions in compensation questions to be organised.

are The investigator shall cost the proposals put forward. The remit does not include the making of decisions individual

cases.

The investigator shall present a final report not later than July 1st, 1999. The proposals regarding compensation for the affected and

persons

30 Summary

concerning related questions shall, in keeping with the terms of reference, have priority of presentation. That present report deals with this part.

Background and purpose of the terms of reference in the matter of compensation

The terms of reference for the investigation set out the Govemment’s basic reasons for the remit. They state partly as follows. Up until 1976, a large number of people were sterilized Sweden under the authority of the sterilizations laws in force at the time. The formulation of those laws and the manner of their practical application were partly characterised by a racial hygiene perspective and a belief eugenics which were prevalent among many policy-makers, researchers and physicians during the first half of the 20th century in Sweden, as in other countries. Many of the people who were sterilised fell victim to this belief, since long firmly rejected by the Swedish society. ---—-It of great importance that the persons who at that time were sterilised against their own will or on the initiative of a third party should receive compensation, even though the State under no formal obligation to compensation. Proposals should

pay be put forward with regard to compensation for the persons affected and the principles to apply to such compensation and the way in which handling procedures and decision-making in matters of compensation

are to be organised.

the view of the investigator that the financial compensation or remedy intended as an attempt by the State to make good the measures and decisions which have affected individual in the past and

persons which today, to paraphrase the terms of reference, are firmly rejected.

Based on the terms of reference the investigator has not part

seen as a of the mandate to include closer consideration of possible for

any reasons or against introducing compensation of the kind contemplated, of

now or the justifiability of special treatment in this respect for sterilised

persons rather than other groups of injured parties, such as lobotomy patients.

The task of presenting a survey and a historical account above all

can be said to have the of providing supportive documentation for

purposes a discussion concerning the values of the Society and State actions during the years when the Sterilization Acts in force including discussion

were a about our values today. The charge of proposing compensation for sterilised persons presents a more concrete task, namely that of indicating the manner and amount of compensation to be paid by the State for injuries and suffering caused in the past to sterilised result of

persons as a decisions and measures which today consider The

we wrong. investigator’s proposals, taken whole, perhaps also furnish

as a can some basis for debate concerning other subjects closely related to the

a

Summary 31

sterilization issue, above all in the perspective of moral philosophy. From that perspective would have been appropriate the various parts more of the report could have been completed and published simultaneously. At the same time, the investigator fully appreciates the Govemment’s wish for priority to be given to the compensation question. With few exceptions, the persons who be eligible for compensation of may are now advanced age, which makes essential that financial compensation any should be extended to them possible. as soon as This report, consequently, framed relatively juridical and technical terms. does not address the political, ethical and historical aspects which the investigator has also been asked to consider. The historical sections of this report are based exclusively previously published research, on except where otherwise indicated. Many readers perhaps find remarkable may that analyses of the kind mentioned above, well conclusions and as as value judgements concerning the implementation of the Sterilization Acts in a broader perspective, to great extent lacking the are a present report. The investigator well of this and want to stress that the final aware report will contain research findings and analyses, both the Swedish on and the international situation, which, hoped, will shed deeper light on Swedish sterilization policy, that, the basis of that material, the so on past will be made to yield experience of value for the future. up

The Sterilization Acts a11d their

implementation

The 1934 Sterilization Act

In this report the investigator describes, briefly, the background the very to passing of the 1934 and 1941 Sterilization Acts. Concerning the legal, political and scientific discussion underlying the legislation, and also the general public debate on the matter, the investigator refers the official to government reports preceding the legislation, to earlier research these on

subjects and to the investigator’s forthcoming final

report. The 1934 Sterilization Act the Act May 18" 1934 sterilization

of on of

certain mentally ill, mentally retarded otherwise mentally incapacitated or persons had, as the title implies, limited of application. only a range applied solely to certain legally incompetent who - - persons were incapable of giving consent sterilization. In other words, the to Act made possible to sterilise who considered have insight into persons were to no or understanding of the meaning of sterilization. In order to avoid misunderstandings the investigator uses the terms and concepts appearing in the contemporary text, sinnessl6 mentally retarded och e.g.

32 Summary

feebleminded which today has no scientific meaning and has a strong negative value.

Thus nobody sterilised under the 1934 Act had personally applied for 0r consented to sterilization.

The Act did not deal with sterilization at the request of or with the consent of the individual concerned, either as with regard to sterilization of healthy individuals or mentally retarded or other persons who understood the implications of the operation. The standpoint adopted by the legislature at this time was that sterilization of such individuals at their own request or by their own consent was permissible without specific legal authority. This applies, initially, to sterilization on medico— therapeutic grounds, which was considered permissible to the same extent as other medical treatment. Otherwise sterilization was considered permissible performed with the consent of the individual concerned and

justified by what at the time were described as good causes of a eugenic, social, humanitarian or penal nature. On the other hand, legislation was considered necessary order for sterilization to be permissible the case of a person who was incapable of giving such consent. This was one reason for the legislation. Sterilization using physical coercion not

was permitted at all.

An inquiry into the conditions on which voluntary sterilization of legally competent persons could be performed was already requested at the passing of the 1934 Act. The remit was entrusted to the previously appointed Population Commission, whose recommendations, presented in 1936, formed the principal basis of the 1941 Act.

The 1941 Sterilization Act

The 1941 Sterilization Act governed, in principle, all sterilization procedure not having a purely medico-therapeutic purpose, i.e. including sterilization at the request of the person concerned. The basic principle adopted was that sterilization could not be performed without permission from the National Board of Health. The principal rule of the Act that

was sterilization could only take place after the individual concerned had applied for or, the application was made by somebody else, had consented to in writing. Thus, according to the preparatory works, the Act was based on the principle of voluntary consent.

Sterilization was possible on several grounds indications, viz.

eugenic, social or medical. The eugenic indication also race-hygiene implied that sterilization could take place if there to that

reason assume a person will transfer hereditary characteristic such mental illness

as or mental retardation, other severe illnesses or severe defects to their children. The social indication meant that sterilization could take place

Summary 33

a person by reason of mental illness, mental retardation other mental

or impairment or because of antisocial of life c1early

an way was unsuitable to have custody of children in the future. The medical indication meant that a woman suffering from illness, physical defect or weakness could be sterilised in order to prevent a pregnancy that would seriously endanger her life her health. The eugenic and social

or indication applicable to both and while the medical

was men women, indication, as has already been made clear, only applied to

women.

Under Section a person who, by reason of mental disorder", was incapable of giving valid consent could nevertheless be sterilised the conditions laid down Section 1 satisfied. As stated the 1934

were Act, the preparatory works of the 1941 Act excluded the of physical

use coercion. On the other hand there declared restriction of verbal

was no persuasion or pressure. Influence of this kind, especially from the institutional staff, was on the contrary encouraged in the directions issued by the National Board of Health.

Voluntary sterilizations

About 63 000 persons were sterilised Sweden while the 1934 and 1941 Sterilization Acts were in force, i.e. between 1935 and 1975.

To the best of the investigator’s understanding, of these

many sterilizations genuinely voluntary. This shown important post-

were examinations and follow studies performed at the end of the 1950s

up and the beginning of the 1960s. According to those studies performed 5-10 years after the operation, nearly 80 per cent of the patients perfectly

were satisfied with their sterilization and did not regret The negative reactions mainly occurred among who connection with the

women operation had been subjected to coercion strong persuasion

or very or among women who had no children. On the whole, the material indicates that particularly the 1960’s and 1970s most of the sterilizations based on consent seem to have been genuinely voluntary; however, no certain statements on this matter can be made at this stage of the investigation.

The fact that many underwent perfectly voluntary sterilization

persons under the 1941 Sterilization Act, at least during the last l0 15

or years when was force, is, in the investigator’s view, supported by the fact that many people opted for sterilization when the present legislation began to be applied. Between the rnid-1950s and 1975, for example,

an average of between 1,500 and 1,800 sterilised annually, nearly all of

persons were them women and for medical During the first of the

reasons. ten years present Sterilization Act, nearly 8,000 25 % of them

persons, men, were sterilised annually. Between 1976 and 1996, total of 166,000

a persons were sterilised Sweden, 40,000 of them This be compared

men. can

34 Summary

with the 63,000 or so sterilizations performed under the earlier legislation between 1935 and 1975, more than 90 per cent of them on women.

The present legislation, which came into force in 1976, based entirely on voluntary consent and does not as a rule require the sanction of any public authority. The one prerequisite for sterilization that the person concerned must be over 25 years old and that the individual must have been carefully informed of the implications and consequences of the operation and, where relevant, of other possibilities of avoid pregnancy. Sterilization of persons between the ages of 18 and 25, on the other hand,

subject to permission being granted the National Board of Health and Welfare.

Non-voluntary sterilizations

Although the 1941 Act principle was based on voluntary consent, the investigator has been able to establish that many sterilizations in reality were performed against the will of the individual. Here follows are examples of sterilizations which were performed after the individual concerned having signed the application or consented to but where can be questioned they were fact voluntary. l In several cases, sterilization was made a strict condition for discharge from penal and other institutions, but also for the award of benefits during institutional residence. That procedure was strongly criticised the annual report of the Parliamentary Commission for the Judiciary and the Civil Administration Riksdagens ombudsman as early as 1947. 2 The legislation also applied to minors and to legally incompetent persons. The majority age was 21 until 1969. Between 1969 and 1973 was 20. Since 1974 has been 18. The "preparatory work of the 1941 Act stated that was not necessary to define a minimum age limit for sterilization. Instead the Minister took for granted that, even without such a provision, an examining authority should take the necessary consideration with regard to the age of the person question. The Minister also recognized a guarantee against abusers the fact that a minor as a rule could not be sterilised unless the having custody of

person him had been given the opportunity of a hearing. Sterilization, however, was not made subject to a custodian’s consent. Moreover, according to the directions issued by the National Board of Health, the whom

person a request for sterilization was applicable to was always authorized to sign personally, regardless of age and legal capacity.

Moreover, many of the persons who were sterilised while in penal or other institutions were minors legal incapacitated. Research findings

or

Summary 35

have shown that several sterilizations were performed against custodians’ wishes. 3 One relatively common ground for sterilization, at least until the 1950s, was a person being classed by a physician as mentally retarded. In that case, sterilization could be performed on both eugenic and social grounds, subject to other prerequisites being satisfied. Mental retardation, at the same time, was a diffuse term, which also was applied to other problems of a social character and often appears to have been used in

a routine manner and on the basis of limited and dubious

very documentation. 4 Through a special provision of the 1938 Abortion Act, the latter

was interlinked with the Sterilization Act. The provision laid down that a pregnancy could not be terminated on eugenic grounds without the

woman being sterilised at the same time. In practice, there where of

cases sterilization being made a precondition for abortion other situations

as well. 5 Under provisions of the 1920 Marriage Code, who suffered

persons from epilepsy and mental illness who mentally retarded

or were were disqualified from marrying. Exemptions could be granted certain

cases. Sterilization could be a prerequisite for permission to The

marry. provisions concerning disqualification from marriage repealed for

were epileptics 1969 and for the mentally retarded and mentally ill 1973. 6 Sometimes sterilization also made condition for the receipt of

was a certain national benefits. Thus during the 1940s at least, maternity assistance, a needs-tested allowance preceding child allowance,

was certain cases granted only the woman would to sterilization.

agree

The investigator’s conclusions and proposals

Introduction

The investigator has been instructed compensation for those

to propose who were sterilised against their will or at the initiative of third party. As

a previous sections of this report have shown, the 1941 Sterilization Act was, fonnally speaking, based on voluntary consent and the individual

on concerned applying for consenting writing to sterilization. S0 far the

or investigator’s inquiry shows that 90 % of applications for

over sterilization were actually signed by the individual concerned. The great majority of the persons who have hitherto requested compensation have also stated that, another, they signed application for

one way or an sterilization. Thus one cannot automatically infer, from the signature

on

36 Summary

the sterilization application, whether an individual person was sterilised against his or her will.

Persons sterilised under the 1934 Act etc.

In the case of persons sterilised under the 1934 Act, a different situation applies. The reason why they were sterilised under that Act was that they where considered to have no insight into the implications of consent or of the implications of sterilization and, accordingly, were incapable of consenting to sterilization. The same applies to those who were sterilised under the corresponding provision Section 2 of the 1941 Act. All those sterilizations were performed, by definition, without consent, after application had been made by a third party, i.e. almost exclusively persons in position of authority at various institutions. In the investigator’s opinion

impossible to speak of any form of voluntary consent these cases.

All persons sterilised under the 1934 Act or under Section 2 of the 1941 Act ought therefore to be entitled to compensation from the State.

Other compensation cases

In most of the cases studied by the investigator, however, the individual personally applied for or consented to the measure being taken. As has already been indicated, the investigator’s opinion that these applications included many persons who were nonetheless sterilised against their own will.

In the investigator’s opinion, there are on the whole certain difficulties involved in retrieving from archive material particulars supporting the individual person’s claim that he or she was sterilised against his/her will. The investigator therefore has discussed the possibility of defining a number of typical situations or criteria where must be deemed highly probable that sterilization took place against the will of the individual or when the individual was in no position to influence a decision concerning sterilization, in spite of having personally applied for or consented to the procedure typical situations, the existence of which, more often than not,

was apparent from the documentation. Examples of such situations have already been quoted.

The investigator proposes that all persons sterilised under the 1941 Act and under the four headings given below should also be entitled to compensation.

The investigator aware that in there have been strong

some cases may medical reasons for sterilization under one of these headings and that the measure can thus have been justifiable. Even the investigator has

so, chosen not to make any exception for such a situation in these cases, so as

Summary 37

to facilitate handling procedure and opportunities for sterilised persons to obtain compensation.

Minors and legallv incompetent persons

In the investigator’s opinion, persons who were sterilised before reaching majority or while they were legally incompetent for some reason other than that of being under age had limited possibilities to understand the full consequences of sterilization. At all events, they had less opportunity of influencing their situation than a person who was of age and under no legally competent.

Inmates of penal and other institutions sterilised during their residence there or in connection with discharge

As has already been noted, during the 1940s and the early 19505 the authorities to a great extent made sterilization prerequisite both for

a discharge from institutions and for the receipt of various benefits during institutional residence. The institutions concemed mainly comprise national, county council, municipal and private institutions for mentally retarded occupational homes, nursing homes, educational homes, special schools for the mentally retarded, day schools, special hospitals etc., but also institutions for juveniles, residential treatment centres for alcoholics, institutions for epileptics, mental hospitals and prisons.

seems safe to assume that voluntary applications for consent to

or sterilization during residence institutions of these kinds highly

were exceptional. Most of the applications of this kind indicate

that they were induced by hopes or promises of such benefits furlough, probation,

as work outside the institution, discharge, by threats of discharge being

or postponed; in other words, the individual person’s application made

was or consent given a quasi-coercive situation.

Sterilization of persons characterized mentally ill, mentally retarded

as or epileptic without being admitted to an institution

One relatively common ground for sterilization at least until the 1950s, was, as mentioned previously, for a person to be classified by physician

a as mentally retarded. Sterilization could then be performed both

on eugenic and social grounds, subject to the other prerequisites being satisfied. The same applied to diagnosed mentally ill

persons as or as an epileptic.

In the investigator’s opinion, many of these had limited

persons possibilities of fully understand the of sterilization. Data

consequences

38 Summary

indicates that sterilization many cases was presented as an alternative to various forms of custodial care, such as the risk of admission to an institution the placing of children public care. The individual

or person’s possibilities of influencing the sterilization decision were, as a general rule, very significant.

Sterilization as an express condition for other official decisions

As mentioned previously, the investigator has been able to establish that sterilization was made a strict precondition for official decisions of various kinds, such as permission to marry, permission to obtain an abortion or the award of certain national financial benefits.

In the investigator’s view, an express stipulation of this kind amounts to a quasi-coercive situation, which should entitle the person concerned to receive compensation.

In the cases hitherto described by the investigator, should be possible for the individual to show that he or she was sterilised in the situations referred to.

Other undue influence or omission by a public authority

Even though a very large proportion of the persons sterilised against their will or on the initiative of a third party will be able to obtain compensation with reference to the case categories already presented, compensation also justified several other cases where the individual was induced by public authorities to apply for sterilization in which, with the

a way present way of looking upon things, must be considered improper.

This applies, firstly, to situations when a person was sterilised on grounds of antisocial living. In many such cases can be assumed that sterilization took place after pressure in various ways had been exerted by public authorities, e.g. through the threat of taking charge of the persons children as an alternative to sterilization. The investigator also has mind situations where women underwent sterilization after persuasion in connection with an abortion, and without any eugenic indications. Persuasion of this kind may also have occurred close conjunction with childbirth.

true, that these acts of persuasion may have differed in-character. Sometimes the question of sterilization made the subject of general

was a discussion between social workers, physicians and the individual

as an option for solving what was primarily a social problem. Even not automatically true that discussions of this kind, with public officials suggesting and recommending sterilization, should be automatically

Summary 39

regarded as undue persuasion or influence, discussion in these terms often seems alien to our present way of thinking.

The investigator considers vitally important that women who, connection with abortion or childbirth, were subjected to coercion or strong persuasion and then consented to be sterilised should also have the possibility of receiving compensation. At the same time, the investigator does not consider possible for compensation to be paid to all persons who, for example, were sterilised in connection with an abortion, because there no doubt that there were also many voluntary sterilizations in these connections. Between 1944 and 1964, according to figures from the National Board of Health, some 4,000 sterilised under the

women were conditional clause of the Abortion Act.

Instead, the individual must, with reference to the situations

person which may be involved, such as sterilization on account of antisocial living or in connection with abortion or childbirth, add circumstance

some suggesting that he or she was subjected to influence by public authority to consent to sterilization or, in legal terms, make probable that he she

or consented to sterilization while under undue influence result of

or as a omission in the part of a public authority. Legally speaking, this

a very slight evidential requirement. Official influence should have implied

some form of undue influence, such as pressure/persuasion misleading

or infomiation. The public authority also have been guilty of negligence,

can e.g. by neglecting to investigate whether undue influence had been exerted by some other party, such as an individual physician next—of-kin, and by

or neglecting to provide the individual with support in

person necessary a difficult situation. the individual make probable, he she shall be

can or entitled to compensation.

Along the same line the investigator wishes to emphasize that

an assessment today must to a very great extent be based the individual

on person’s own statements and experiences, of treatment at the hands of

e.g. persons in authority. will probably often be difficult to obtain clear evidence of unjustified from official records. Considerable

pressure priority must be given to the the sterilised individual has interpreted

way the conduct of the authorities. Accordingly, doubtful where the

cases supportive documentation and/or difficult to interpret, the

sparse authority, which to handle the matter of compensation, ought rather to award compensation than refuse request.

a

In several cases, sterilization performed conjunction with

was abortion and without permission being obtained from the National Board of Health. Section 5 of the 1941 Sterilization Act made for

room sterilization without such permission in connection with abortion, the physician established, medical grounds, that illness physical defects

on or would seriously endanger the woman’s life and health the event of

a

40 Summary SOU 199912

new pregnancy. Sterilization of this kind could also have been performed by authority of a Certificate issued by two physicians, and provided in Section 32 of the same Act. That provision made possible for a woman to be sterilised by her own consent a medical indication for sterilization existed by reason of physical illness defect, and two

or physicians, one of them being the physician who performed the operation, certified that the requisites were met. Also in these situations too, the individual may have been subjected to such pressure that the sterilization was not voluntary, and so the question of compensation of

may course arise on the grounds, which the investigator has already indicated.

Compensation claims previously handled by the Government

Between 1983 and 1996, the Government has awarded compensation previously, on compassionate grounds, to 17 sterilised In most of

persons. these cases the compensation award amounted to SEK 50,000 in currentprice terms.

In these cases the Government had established that there had been errors the handling procedure. The compensation then awarded

was lower than the investigator proposing. In the investigator’s opinion,

now the persons who previously received compensation should not be excluded from the amount of compensation proposed. A deduction should be

now made, however, for previous payment. In this injured parties who

any way, have previously been less active claiming compensation will not be disfavoured.

The Government has rejected 21 compensation claims. In the investigator’s opinion self-evident that the authority which the investigator proposes should handle compensation claims should reconsider

these cases.

Sterilization not performed under the 1934 Act performed before

or 1935

The investigator has found that, both before 1935 and between 1935 and 1941, sterilizations were performed without legal authority. The legality of these operations was discussed during the 1920s and 1930s, but legal

no action was taken against physicians who sterilised individual by

persons their request or with their consent. There also instances before 1935

were of mental patients admitted to institutions being sterilised; these

cases have been documented both previous investigations and research reports and articles published the journal Läkartidningen.

Although, formerly Speaking, the present remit

concerns implementation of the 1934 and 1941 Sterilization Acts and the issue of

Summary 41

compensation applied to sterilised under those Acts, persons unreasonable in the investigators opinion that sterilised against persons their will or on the initiative of third party before 1935 outside the a or scope of the 1934 Act should be refused compensation these formal on grounds. The very fact that such sterilizations could be considered unpermissible or dubious, and that statutory provisions discussed and were introduced, for the award of compensation also these argues cases. Thus the investigator considers that the proposals concerning compensation on the conditions which the investigator has already indicated must also apply to persons sterilised before 1935 sterilised - or between 1935 and 1941 without reference to the 1934 Act.

Standard or individual compensation

difficult to penetrate and the suffering of individual assess persons and to grade that suffering with regard to the circumstances of the individual case. Any such assessment bound to be highly subjective. true that assessments of this kind made from time to time courts are of law and public authorities various compensation but here, the cases, concern events, which may have occurred perhaps more than 50 years ago. This makes the assessment highly dependent the ability of the on individual today to express his her feelings and experiences and or on what facts are recorded application and medical records. papers Consequently there a great risk that the who sterilised feel persons were that they have been unfairly treated a public authority today to carry out an individual assessment of their suffering. Nor disregard the can one fact that a proposal favour of standard compensation would greatly facilitate the handling of compensation issues, thereby making possible for compensation to be paid more rapidly. This, the investigator’s view, a strong argument against individualised compensation and favour of standard compensation. The investigator has not found other any reasons for differentiating compensation, according to e.g. age or sex. conclusion, the investigator of the opinion that the amount to be paid should be a standard rate, the for everybody. same

The amount of compensation

The very fact of the State acknowledging that the wording of the 1934 and 1941 Sterilization Acts and their practical implementation were characterised a view which today reject of calculated we course to vindicate the persons who affected by the legislation. This, however, are

42 Summary

only partly alleviate the suffering to which many people were can exposed, therefore natural that those who were sterilised against their will on the initiative of a third party should also receive economic

or recompense, even though this can never entirely offset the individual person’s suffering. Compensation, therefore, will above all serve a symbolic purpose.

At the same time, the investigator has found natural to link up such compensation to the compensatory systems applied in Sweden today with regard to insurance compensation and damages. Compensation based on these principles and paid on this scale also in keeping with the practice existing other Nordic countries.

The payment of compensation the scale occurring in North American

on action of damages is, on the other hand, alien to the Scandinavian legal tradition. Those amounts of damages are based on other legal principles

quite different economic premises. and on

The investigator concludes that the compensation which coercively sterilised persons ought to receive shall at all events correspond to what a person today suffering sterility as a result of a crime or accident receives in the form of disability compensation within the scope of civil law damages for disfigurement and disability. This compensation today amounts to approximately SEK 110.000.

The investigator has found that the authorities have several instances been exceeded their powers when applying the law. As has already been shown, the procedure whereby sterilization was made a condition for discharge from penal and other institutions was already criticised by the Parliamentary Ombudsman in 1947. On that occasion the Ombudsman noted that the practice had no support in the statutory text and did not appear even to have been supported the preparatory works.

Although impossible to tell exactly how many sterilizations were performed in conflict with the legislation, the investigator can at any rate observe that implementation was several cases at variance with both the statutory text and the preparatory works. Public authorities and individual persons authority induced the individual also, for example,

through pressure, persuasion and other forms of indirect coercion to sign

an application for or a form of consent to sterilization. In such cases the procedure, even was not at variance with the legislation and appears to have had some support from directions by the National Board of Health, seems at any rate to have lacked the consideration and caution by which should have been characterised, as the Parliamentary Ombudsman expressed the matter at the time.

Even the handling of sterilization cases was not directly conflict with the legislation, many of the sterilization decisions were made on grounds clearly contrary to the present-day legal view concerning the

Summary 43

rights of the individual. In this connection can be mentioned that the Government already stated, in the terms of reference for the Commission appointed in 1972 to review the 1941 Sterilization Act, that the Act then force was based on different values and social conditions from those prevailing 1972. On that occasion the Government also indicated that the practice had changed, such a way for example that the eugenic and social indication had steadily declined and that their practical significance must now, 1972, be considered fairly marginal. The Government added that this development had no doubt been very much due to a growth of awareness concerning the value of sustaining and strengthening respect and safeguards for the privacy of the individual and with a correspondingly growing reluctance on the part of public authorities and individual persons to initiate or otherwise be party to

a decisions of measures greatly affecting the and family

person circumstances of the individual.

The investigator thinks that what has been said constitutes

now sufficient reason for the State paying, and above disability

over compensation, an amount corresponding to compensation for the suffering or humiliation to which the individual subjected. The amount

person was of that payment should at rate be comparable to normal

any compensation in criminal proceedings for the violation entailed

by rape, i.e. SEK 50.000, but ought to be set somewhat higher. In this connection, however, the investigator wishes to emphasize that there

are today no legal foundations to impose individual the

on any person or on State any legal liability that would confer entitlement to such compensation.

In conclusion, the investigator proposes that a compensatory payment of SEK 175.000 should be made to each individual who sterilised

was against his or her will or on the initiative of third party. In this

a connection should also be mentioned that, keeping with general principles, the compensatory payment tax-free.

As has already been mentioned, those who have previously

persons obtained compensation from the Government whose requests for

or compensation have been refused should have their reconsidered. In

cases cases where compensation has been awarded previously, has been lower than the amount, which the investigator To avoid

now proposes. a situation where injured parties who have been less active previously in claiming compensation disfavoured, the investigator that

are proposes compensation awarded previously be deducted from the amount which now proposed. On the other hand, the payments made previously should not be written up to the present-day level of prices.

Many of the persons who have written to the Government the

or investigator on account of the debate on sterilization have not expressly

44 Summary

indicated compensatory amount in their letters. Those who have done

any

have for the most part requested amounts of between SEK 50,000 and so 200,000. One or two persons have requested more, in the occasional instance up to about MSEK

The investigator realises that not even compensation on the scale now proposed will be universally regarded as reasonable recompense for the humiliation and suffering to which many people have been subjected. The investigator hopes and believes, however, that in striking a balance between individual suffering and the principles of compensation applied, for example, in tort cases or legal claims for damages both in Sweden and in other Nordic countries, the amount of compensation proposed will, on the whole, be found acceptable.

At the same time important to mention that many of the people writing to the investigator have above all expressed a desire for vindication and for an apology from the State. The amount now proposed is, in the investigators opinion, high enough to manifest the intention of indemnifying the victims.

Remarks concerning the Castration Act 1944:133

Since the Castration Act, which still force, began to be applied in 1944, some 400 persons have been castrated, most of them between 1944 and 1970. For about 20 years now the Act has been applied exclusively to persons wishing to change their sex.

In this connection the investigator wishes to endorse views expressed previously, to the effect that the Castration Act no longer serves any purpose and should be repealed.

The investigator also wishes to draw the Govemment’s attention to the fact that research material studied by the investigator suggests that castration have sometimes been performed as an alternative to sterilization, almost exclusively on men coercively admitted to certain institutions. Castration has been made a condition of their discharge from the institution.

The Castration Act of 1944, still in force, shows in other words similarities to the Sterilization Act of 1941, abolished in 1975. Pressure and coercion seems to have occurred similar to the application to the Sterilization Act in some cases. This motivates deliberations persons castrated could be eligible for some form of financial compensation corresponding to that which the investigator now propose for sterilised persons.

Summary 45

Organisational questions

Handling organisation

The investigator’s task to put forward a proposal concerning the way in which handling and decision of compensation cases will be organized. To the best of the investigator’s knowledge at present, 200 applications for compensation will at any rate come to be considered. very hard to estimate how persons will request compensation. Some

many more indication of the number of additional persons who will be requesting compensation will be obtained after this report has been presented. The compensation question will at any rate require an organisation capable of handling the matters for at least one or two years.

The handling of cases must be both rapid and efficient as well as legally correct. This calls for an organisation with experience and knowledge of both legal and medical matters. Persons who are competent to deal with these questions must staff the organisation. The staff must have had previous experience of making medical assessments from earlier, often hand—written records. should also have knowledge of compensatory questions. The organisation must also include expertise concerning legal safeguards and matters of administrative law, as well as confidentiality aspects.

In the investigator’s opinion, there no point in building up a new, specialised organisation with its own secretariat for the limited period during which the matter of compensation to be handled and as far as

known today with regard to the relatively limited number of assessments

involved. Organisational matters ought instead to be provided for within the framework of an existing activity.

In view of the number of cases and the requirements of legal process which are bound to be entailed by the legislation which the investigator proposes, use cannot be made of the bodies normally dealing with compensation claims against the State, namely the Office of the Chancellor of Justice and the Government Offices. One alternative an organisation closely affiliated to the National Board of Health and Welfare. One important, perhaps decisive, objection to let the National Board of Health and Welfare deal with compensation issues that this authority, in principle, the one which originally decided on the sterilizations which are now a subject of investigation and compensation. Many of the persons writing to the Government and the investigator have expressed great distrust of the authorities and persons in authority who once decided matters of sterilization. These persons could find repugnant the same authority today were to decide matters of

46 Summary SOU 199922

compensation and in certain cases albeit to a limited extent assess the

- fairness and credibility of their allegations concerning sterilization.

In view of these circumstances, the investigator feels that the most suitable solution a more autonomous, experienced organisation to take charge of the practical handling of the matter of compensation.

The investigator proposes that the organisation which handles patient injury cases in public medical care and in a great deal of private medical care as well should be entrusted with the practical handling of applications for compensation with reference to sterilization. That organisation

- Patientskadereglering AB PSR was set up when compensation for

patients’ injuries came under statutory regulation through the Patient Injuries Act. The organisation handles about 7,000 cases annually. also handles special compensatory payments by the State and the Federation of County Councils to the next-of-kin of persons infected by HIV during 1997 224 awards of compensation.

Decision—making board

The statutory provision will make compensation for sterilised persons a civil right under the rules of the European Convention. This necessitates adjudication by a court of law. For this all compensation decisions

reason, should be made by a special board constructed such to meet

a way as the requirements

of due legal process.

The investigator proposes that the chairman and vice-chairman of the board be qualified lawyers with judicial experience. A parliamentarian should represent the public interest the board, to confer public

on so as insight. In addition, the board should include medical and sociopsychiatric expertise. The PSR officers handling and reporting

on cases before the board should also be appointed members of the board.

as

Publicity and confidentiality

The majority of the to be dealt with by the board of sensitive,

cases are a personal nature. They concern the personal circumstances of individual persons as shown in medical records and other, similar documents, often compiled while the persons concerned inmates of penal other

were or institutions and describing their mental, sexual and social situation

in a revealing, often degrading

manner.

Many of those who have been in touch with both the Government Offices and the investigator have clearly stated that they will only write and apply for compensation neither their names nor what they have been subjected to comes to the knowledge of outside party. In other words,

any they do not want to be made known that they have been sterilised.

Summary 47

Accordingly, the investigator proposes that comprehensive secrecy be applied to matters of compensation.

The investigator proposes the addition of a new clause to the Secrecy Act, resembling the articles already applying to health services and medical and to social services. Secrecy to be the main rule, i.e. with

care a reversed damage requirement, and for not more then 70 years. the board’s decisions were to be public, the names of individual persons would be revealed and, the event of applications being granted, would become known that the persons in question had been sterilised and against their own will. The board’s decisions, therefore, should also be confidential. Similarly, just as in the case of health services, medical care and social services, the so-called liberty information should not include particulars concerning the health status or personal circumstances of individual persons in these compensation cases.

Other aspects of handling procedure

The investigator proposes that applications for compensation be personal. In other words, must be perfectly clear that the individual really wants the question of an application for compensation for sterilization against his or her will to be considered. should of course be possible to request compensation through an authorised agent or, the case of persons who are very ill, other representative.

Cases, which the Government has decided previously over the years, should be re-opened without individual persons needing to take any new initiatives to this end.

The investigator will transfer to the board all the compensation applications which have been received by the investigator or which have been forwarded by the Government.

In order for the administrative overheads to be surveyable, the proposed legislation will only be applied to applications received within two years of the new legislation entering into force. In the event of there being

a large number of incoming cases at the end of this period, the validity of the law can be extended. Alternatively, even after the proposed Act has been repealed, will be possible for the Government to make ex gratia awards of compensation response to later applications, on the basis of the criteria indicated by the investigator the draft legislation.

A special application form should be compiled in which all essential particulars are to be entered, so as to simplify the retrieval of earlier medical records etc. This also includes particulars of surnames at the time of sterilization was applied for, when and where the taken

measure was and other particulars which relate to the personal circumstances of the individual at the time and which can provide basis for compensation.

a

48 Summary

The person requesting compensation directly request earlier may material in the archives. Assistance should also be rendered by the handling organisation. The board should all respects have extensive an duty of service and investigation for the of helping individual purpose applicants. The compensation, which the investigator intended proposes, as a personal vindication for the individual. This that next-of-kin shall means not be able to apply for compensation for a person who longer alive. no Nor, in view of its personal nature, shall compensation be payable the event of a person dying before his or her case has been decided by the board.

Calculation of costs

The investigator proposes that entitled to compensation by the persons criteria, which the investigator has defined in the draft legislation, receive a compensatory payment of SEK 175.000. The investigator has at present 200 which certain to be some cases, are examined. Of these the investigator estimates that the greater part will be awarded compensation after additions have been made to the supportive documentation. This implies compensatory payments totalling approximately MSEK 35 very difficult at present to estimate the number of other persons who will request compensation, but will be possible already in the spring of 1999, after the investigator’s report have been made public and the Government and Riksdag have discussed the matter, at which time a more reliable estimate can be made of the total number of who persons will be requesting compensation. The investigator therefore the proposes allocation, in the supplementary budget for the spring of 1999, of sufficient moneys to cover, with good margin, compensatory payments a to persons who have already applied. Developments during the spring and summer can then be awaited before further allocated. moneys are The cost of the administrative processing of the question of compensation, i.e. PSR’s handling costs and of the board, expenses ought not to exceed approximately MSEK 1,5.

When can the legislation come into force

of course highly essential that who sterilised against persons were their own will at the initiative of third party should receive or a compensation quickly possible. In view of the investigator proposing as as

Summary 49

a special enactment on compensation, the time needed for the decisionmaking processes of the Government Offices and Riksdagen means that the new legislation cannot come into force before July lst 1999. The board proposed by the investigator for deciding compensation claims cannot therefore begin working before that date. On the other hand should be possible for PSR already the spring of 1999 to begin processing cases which have already been received by the investigator. The investigator will during this time do everything possible to assist with these preparations, so that the question of compensation can be resolved quickly after Riksdagen has taken a decision.

General terms of reference

The investigator’s remit includes taking a stand on certain terms of reference applying to all Government Commissions with regard to the assessment of public commitments, implications for regional policy, implications for equality of opportunity and effects on crime prevention.

The Directive on assessment of public commitments requires the investigator to examine, without prior assumptions, whether the public commitment which the investigator appointed to investigate should be

a public concern and, that the and the proposals entail additional

case expenditure, to propose means of financing them.

the investigator were to comply with the Directive on public commitments, concrete proposals concerning efficiency improvements, revisions of priority or measures of economy in the same policy field should be made so as to offset the expenditure entailed by compensatory payments to the sterilised persons, i.e. within the domain of the Ministry of Health and Social Welfare and above all in the context of health care, medical services and medico—ethics.

In the investigator’s view not reasonable for the investigator at this time or for the Government and Riksdag later when the final decision

on,

taken, to propose measures of economy, e.g. in health services and medical care, to finance compensation to the who sterilised

persons were against their own will. A juxtaposition of sterilised with other

persons disadvantaged groups or activities this way would be repugnant. The investigator therefore refrains from proposing concrete funding

any expedient and instead proposes that the expenditure be covered out of

a general funding source. Failing funding of this kind, of

a source measures economy will have to be applied to the budget generally.

The investigator does not perceive direct regional of

any consequences the investigator’s proposals, nor in general terms do those proposals have any implications for the work of crime prevention.

50 Summary

clear that the sterilization question as such very much a genderrelated issue. More than 90 % of the persons sterilised were women. With regard to implications for equality of opportunity, the :nvestigator’s proposals the matter of compensation mean everyone, regardless of sex, shall receive the same amount. In the historical analysis the investigator will among other things be considering the gender-related aspects of sterilization policy. The final report expected to be ready mid-1999. That report will also include the investigator’s survey of the whole situation of sterilizations performed Sweden between 1934 and 1975.

F iirfattningsférslag 51

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ersättning till steriliserade i vissa fall

Härigenom föreskrivs följande.

1 §

Ersättning enligt denna lag kan utgå grund av sterilisering som företagits

med tillämpning av lagen 1934:171 om sterilisering av vissa sin-

nessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet,

med tillämpning av lagen 1941:282 sterilisering,

om

före år 1942 utan tillämpning under första punkten nämnda lag.

av Närmare villkor för ersättning anges i 2

2§

Den som steriliserats enligt 1 § är berättigad till ersättning han eller

om hon

varken undertecknat ansökan om sterilisering eller skriftligen

sam-

tyckt till steriliseringsåtgärden,

vid tidpunkten för ansökan sterilisering eller då sterilisering

om genomfördes var omyndig eller underårig,

vid tidpunkten för ansökan sterilisering eller då sterilisering

om genomfördes var intagen anstalt, vårdhem eller liknande institution, 4. steriliserats grund att han eller hon rubricerad sinnes-

av var som sjuk, sinnesslö eller epileptiker,

enligt uttryckligt myndighetskrav steriliserats för att få dispens att ingå äktenskap, för att få genomgå abort eller för att få mödrahj älp eller annat statligt eller kommunalt bidrag, eller

får antas ha samtyckt till steriliseringen grund otillbörlig på-

av verkan eller annan försumlighet av myndighet.

52 Fiirfattnirzgyérslag

3§

Staten utger ersättning till den som är berättigad enligt 2§ med etthundrasjuttiofemtusen 175.000 kr. Från detta belopp avräknas ersättning som staten tidigare kan ha utgett grund av steriliseringen. Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas.

4§

Ansökan om ersättning kan endast göras av den steriliserade personligen eller, om han eller hon är förhindrad på grund av sjukdom eller svaghet, av ställföreträdare eller ombud med uttryckligt uppdrag att ansöka om ersättningen.

5§

Ansökan om ersättning prövas av en särskild nämnd. Ordföranden och vice ordföranden i nämnden skall eller ha varit ordinarie domare.

vara Regeringen utser nämnden och förordnar om dess sammansättning och arbetsformer.

6§

Den som ansöker om ersättning har rätt att företräda inför nämnden och lämna muntliga uppgifter i ärendet.

7 §

Beslut enligt denna lag kan inte överklagas.

Denna lag träder i kraft den 1juli 1999. Den tillämpas ansökningar om ersättning som kommit in till den i 5§ angivna nämnden från ikraftträdandet till utgången av juni månad 2001.

2 till

Förslag Lag om ändring i sekretesslagen 1980: 100

Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen 1980:100 dels att det i lagen skall införas paragraf, 7 kap. 39 av följande en ny lydelse dels att 16 kap. l § skall ha följande lydelse.

7 kap 39 §

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Sekretess gäller i verksamhet enligt lagen 1999:xx om ersättning till steriliserade i vissa fall för uppgift om enskilds per-

sonliga förhållanden, om det

inte står klart att uppgiften kan rojas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.

16 kap. 1 §

Nuvarande lydelse

Att friheten enligt l kap l § tryckfrihetsförordningen --- i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer

av

Föreslagen lydelse Att friheten enligt 1 kap l § tryckfrihetsförordningen --- i övrigt är begränsad, är de där tystnadsplikten följer av

Denna lag träder i kraft den 1juli 1999

Inledning 55

I

Bakgrund

1 Inledning

1.1 Utredningens uppdrag

Enligt regeringens direktiv till utredningen vilka bifogas detta betänkande som bilaga 1 kan vårt uppdrag delas i tre delar.

Utredningen skall för det första göra en historisk belysning för att skapa klarhet vilka överväganden som låg till grund för utfomi-

om ningen av 1934 och 1941 års steriliseringslagar. I det uppdraget ingår att belysa den tillämpning lagarna fick och att redovisa och analysera den debatt som kan ha förts i riksdag, i de politiska partierna, av forskarsamhället eller annat sätt under de år lagarna var i kraft fram till dess de slutligen upphävdes. Det har också varit angeläget att allsidigt belysa de politiska beslutsfattamas, myndigheternas, forskarsamhällets och den medicinska professionens ställningstaganden och ansvar. Här ingår även att sätta in lagamas tillkomst, deras tillämpning och skälen till att de slutligen upphävdes i sitt historiska sammanhang och belysa förhållandena i Sverige i ett internationellt perspektiv.

Utredningen skall för det andra kartläggning av hur många

göra en personer som steriliserades med stöd av lagarna under de olika indikationema, vilka de var och hur deras liv påverkades. Däri ingår att redovisa hur många steriliseringar som utfördes efter ansökan av någon annan. Utredningen skall också göra en kartläggning av eventuella förändringar i tillämpningen av lagstiftningen under den tid den var i kraft och de bakomliggande orsakerna till dessa.

Utredningen skall dessutom för det tredje lägga fram förslag om ersättning till dem som blivit steriliserade mot sin vilja eller någon

.56 Inledning sou 1999:2

annans initiativ, om vilka principer skall gälla för sådan ersättsom en ning och om hur handläggningen och beslut i ersättningsärendena skall organiseras. Utredningen skall kostnadsberäkna sina förslag. I utredningens uppdrag ingår inte att fatta beslut i enskilda ärenden. Utredningens uppdrag i sin helhet skall avslutat senast den 1 vara juli 1999. Förslaget om ersättning till de drabbade och därtill hörande frågor skall redovisas med förtur. Som nyss nämnts anförs uttryckligen i utredningens direktiv att utredningen skall lägga fram ett förslag till gottgörelse, ekonomisk en ersättning, till dem som steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ. I detta betänkande redovisar utredningen denna del av uppdraget. Tanken med en ekonomisk ersättning eller gottgörelse är utredsom ningen ser det att den skall vara ett försök till upprättelse från statens sida för de åtgärder och beslut i det förflutna drabbat enskilda och som som idag med direktivens ord starkt tar avstånd från. Mot bak- - grund av direktiven har utredningen inte sett det sin uppgift att som närmare överväga skäl som kan finnas för eller emot införande av en ersättning av nu aktuellt slag och inte heller i vad mån det är befogat att i detta hänseende särbehandla steriliserade framför andra grupper av skadade t.ex. lobotomerade. Utredningens uppdrag att göra kartläggning och historisk been en lysning kan främst sägas avsett ett underlag för diskussion vara som en om samhällets attityder och statens agerande under de år den aktuella steriliseringlagstiftningen var i kraft. Vad gäller uppdraget att föreslå en ersättning till steriliserade är detta konkret uppgift: att en mer ange hur, och med vilket belopp, staten skall kompensera skador och lidande på grund av beslut och åtgärder i det förflutna idag felaksom anser tiga. Förslagen i denna del kan kanske också ett visst underlag för ge en debatt kring andra, steriliseringsfrågan närliggande, ämnen främst ur ett moralfilosofiskt perspektiv. Ur ett sådant perspektiv hade det varit lämpligare att de olika delarna i utredningens uppdrag hade kunnat slutföras och publiceras vid tillfälle. samma Utredningen har samtidigt stor förståelse för regeringens önskemål om att ersättningsfrågan skulle behandlas med förtur. De kan som komma i fråga för ersättning har med få undantag hög ålder och det är därför angeläget att de får del ekonomisk ersättning möjav en snarast ligt. Detta betänkande har därför fått förhållandevis juridisk-teknisk en utfomming. Det handlar inte de politiska, etiska och historiska om aspekter som utredningen också fått i uppdrag behandla. De historiska att avsnitten bygger uteslutande tidigare publicerad forskning såvitt annat inte uttryckligen anges. Många läsare kanske att betänreagerar

Inledning 57

kandet till stor del saknar sådana analyser utredningen nämn-

som nyss de samt viktiga slutsatser och värderingar kring steriliseringslagstiftningens tillämpning i ett vidare perspektiv.

Utredningen är väl medveten om detta och vill därför poängtera att utredningen i slutbetänkandet kommer att presentera forskningsresultat och analyser, såväl svenska som internationella, förhoppningsvis

som

ett mer djupgående sätt kan belysa den svenska steriliseringspolitiken och att det då på grundval det materialet går att dra erfarenhet

av av det förflutna inför framtiden.

1.2 Arbetets

uppläggning

Utredningen hade sitt första sammanträde den 20 oktober 1997. Som nyss nämnts kan utredningens uppdrag delas in i tre delar. För att ersättningsfrågan skulle kunna lösas har det varit nödvändigt att ha tillgång till ett förhållandevis omfattande statistiskt underlag. Utredningen gör därför en genomgång kartläggning de ansökningar ste-

- en - av om rilisering finns bevarande i Riksarkivet och i Socialstyrelsens

som arkiv. Utredningen har gett bitr. överläkare Monika Bukowska Jacobsson med biträde av bl.a. sjuksköterska Tobias Edbom i uppdrag

att genomföra denna kartläggning. Professor P-A Rydelius, Barn- och

ungdomspsykiatriska enheten vid Astrid Lindgrens barnsjukhus, har varit utredningen behjälplig med råd i denna del även ställt personal till

men utredningens förfogande för bl.a. arkivgenomgångar och den statistiska bearbetningen. Utredningen har också fått hjälp bl.a. docent Jan O.

av Jonsson, Institutet för social forskning vid Stockholms universitet,

att lösa flera statistiska problem. Omfattningen detta arbete framgår

av av avsnitt 7.

Parallellt med kartläggningen har utredningen gett i uppdrag fil.kand Mattias Tydén med biträde fil.kand Urban Lundberg att gö-

av ra en självständig historisk undersökning och analys steriliseringsla-

av gamas tillämpning med utgångspunkt från utredningens uppdrag enligt direktiven. Tydén kommer att i anslutning till utredningens slutbetänkande fristående publicera sina resultat och slutsatser. Dessa kommer att vara ett underlag för utredningens analys i slutbetänkandet.

Utredningen har härutöver haft kontakter med flera svenska forskare som studerat och alltjämt forskar kring frågor med anknytning till

steriliseringspolitiken. Bland andra har fi1.dr. Maija Runcis dispute-

som rade i juni 1998 med avhandlingen Steriliseringar i folkhemmet mycket generöst delat med sig av sina kunskaper och erfarenheter, inte minst vad gäller det omfattande källmaterialet.

58 Inledning

Utredningen har tillsammans med Institutionen för Idé och lärdomshistoria vid Uppsala universitet genomfört ett seminarium med svenska forskare, främst odisputerade, som för närvarande arbetar med frågor som direkt eller indirekt berör steriliseringsfrågan. Resultat av detta seminarium kommer att publiceras under 1999.

För att sätta in steriliseringsfrågan och frågan om ekonomisk ersättning i ett moralfilosofiskt perspektiv har utredningen tillsammans med nyss nämnda institution genomfört ett seminarium med forskare som har särskild kunskap om etiska, filosofiska och teologiska frågor. Slutsatsema från det seminariet har påverkat utredningens förslag i ersättningsfrågan.

För att få ett internationellt perspektiv på den svenska steriliseringspolitiken har utredningen bl.a. deltagit i ett internationellt seminarium "Eugencis and the Modern State" anordnat SCASSS the Swedish

av Collegium for Advanced Study the Social Sciences. Flera av de internationella forskare som deltog i seminariet har accepterat att på utredningens uppdrag självständigt studera och analysera den svenska steriliseringspolitiken ur sina respektive länders perspektiv. En bok med deras bidrag kommer att publiceras av utredningen under 1999.

Utredningen har nära kontakter med de forskare som på Svenska Kyrkans respektive Svenska Läkaresällskapets uppdrag studerar dessa institutioners förhållande till steriliseringspolitiken. Förhoppningsvis kommer deras analyser och slutsatser att publiceras under våren 1999 och kommer då också att kunna vara ett underlag för utredningens slutsatser.

Utredningen gör under arbetet med den historiska belysningen en omfattande genomgång av offentligt tryck, arkivmaterial och litteratur som behandlar eller har anknytning till steriliseringsfrågan. Detta material kommer utredningen i huvudsak att presentera när utredningens slutsatser överlämnas till regeringen 1999. I det betänkande

sommaren som nu föreligger har utredningen utnyttjat del detta material,

en av främst förarbeten till steriliseringslagstiftningen och resultat forsk-

av ning på området. Utredningen har valt att i betänkandet i den löpande texten ange material eller litteratur varit särskilt relevant.

som

1.3 Betänkandets

disposition

I direktiven redovisas kortfattat hur lagstiftning och rättspraxis

avseende skadestånd var utformad under den tid 1934 och 1941 års steriliseringslagar var ikraft, dvs. under åren 1935 till 1975. För att kunnata ställning till ersättningsfrågoma har utredningen funnit det lämpligt att något mer ingående än vad i direktiven redovisa sterilise-

som anges

Inledning 59

ringslagstiftningen och utvecklingen inom skadeståndsrätten under denna tid och då särskilt det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning. Det gör utredningen i avsnitt 2 och Ytterligare analyser av lagstiftningen och dess tillämpning räknar utredningen med att kunna presentera i slutbetänkandet.

Enligt utredningen är det också av intresse att för jämförelsens skull redovisa hur praxis i dag ser ut när det gäller storleken och beräkningen av ersättning enligt skadeståndslagen. Av särskilt intresse i det

sammanhanget är Trafikskadenänmdens och Brottsoffennyndighetens praxis. Denna praxis redovisar utredningen i avsnitt 4.

Utöver den skadeståndsrättsliga praxisen bör enligt utredningen nämnas hur statens praxis hittills sett ut när det gäller ersättning bil-

av lighetsskäl till personer steriliserats även i andra närliggande

som men fall. Detta gör utredningen i avsnitt Utredningen gör också några internationella jämförelser vad gäller sådan ersättning i avsnitt

Utredningen har också fått i uppdrag att göra historisk belysning

en samt en kartläggning av hur många som steriliserades ansökan

av någon annan samt i övrigt kartlägga den närmare omfattningen

av steriliseringslagamas tillämpning. De delarna uppdraget skall slut-

av vara förda senast under sommaren 1999. Hur kartläggningsarbetet utförs och vilka resultaten hittills är framgår avsnitt

av

Utredningens överväganden och förslag i ersättningsfrågan, innefattande organisationsfrågor, kostnadsberäkning och ikraftträdande redovisas i avsnitten 8 till 11. Därefter följer i avsnitt 12 kort diskussion

en kring vissa generella kommittédirektiv utredningen

som också haft att följa.

Betänkandets huvudtext avslutas i avsnitt 13 med författnings-

en kommentar där utredningen några lagtekniska kommentarer till lag-

ger förslagen.

I bilagor till betänkandet finns utredningens direktiv, lagtexterna till 1934 och 1941 års steriliseringslagar samt Kungl. Majzts kungörelser och medicinalstyrelsens anvisningar till lagstiftningen.

1934 och 1941 års steriliseringslagar 61

m. m.

2 1934 och 1941 års

steriliseringslagar

m.m.

2.1 Inledning

För att underlätta läsningen utredningens och argumente-

av resonemang ring i ersättningsfrågan har utredningen ansett det nödvändigt kort

att redovisa lagstiftningens tillkomsthistoria och huvuddragen i lagstiftningen. Det sker i följande avsnitt. I bilaga till betänkandet finns också lagtex-

en tema till 1934 och 1941 års steriliseringslagar, vissa kungörelser

samt medicinalstyrelsens anvisningar till lagarna.

Utöver steriliseringslagama påverkade även andra lagar den praktiska hanteringen steriliseringama. Det gäller bl.a. abort- och äktenskapslag-

av stiftningen. Utredningen redovisar i detta avsnitt kortfattat även den lag-

stiftningen.

2.2 1934 års

steriliseringslag

2.2.1 Bakgrund

Steriliseringsfrågan kom första gången under statsmaktemas prövning genom en motion I:38 vid 1922 års riksdag av socialdemokraten och psykiatrikem Alfred Petrén undertecknad flera riksdagsman. Där

men av förespråkades att utredning måtte tillsättas för undersöka under vilka

en att förhållanden sterilisering sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka,

av eventuellt sedlighetsförbrytare, kunde äga Andra lagutskottet hem-

rum. ställde i ett utlåtande 24 sådan utredning tillsattes och riksdagen

nr att en biföll hemställan. Regeringen infordrade till börja med utredning

att en av medicinalstyrelsen år 1924 avlämnade sådan. År 1927 tillsatte

som en

62 1934 och 1941 års steriliseringslagar m.m

regeringen därefter ett antal sakkunniga under ledning av häradshövdingen Gustaf Lindstedt med uppgift att verkställa utredning och utarbeta förslag angående medgivande till sterilisering i vissa fall av sinnesslöa, sinnessjuka och fallandesjuka. Dessa avslutade sitt arbete 1929 genom ett betänkande med förslag till steriliseringslag SOU 1929:14. Förslaget ledde inte omedelbart till lagstiftning.

Vid 1933 års riksdag kom steriliseringsfrågan till ny prövning genom en ny motion av Alfred Petrén 188. Han angav bl.a. att steriliseringsfrågan hade intimt samband med abortfrågan varför utarbetandet av ett förslag till steriliseringslag skulle göras i samband med den då pågående utredningen i abortfrågan. Andra lagutskottet yttrade samma år nr 12 att det inte kunde ansluta sig till uppfattningen att utredningen av en legalisering av abort och sterilisering behövde bedrivas i ett sammanhang och att det förelåg skäl till antagande att, om frågorna skulle sammanföras, detta skulle ha till följd dröjsmål med steriliseringsfrågans lösning. Utskottet ansåg också med utskottets egna ord att "mot 1927 års utrednings lagförslag särskilt kunde erinras bl.a., att den rashygieniska ärftlighetsteoretiska principen

- i allt för hög grad fått undantränga de sociala och humanitära synpunkterna, att samtycke till steriliseringsåtgärden under insikt om dess innebörd för alla fall gjorts till villkor för vidtagande av förfarandet samt att, så som lagförslaget avfattats, en legalisering av steriliseringsåtgärder under de förutsättningar, som däri angivits, motsättningsvis skulle komma att medföra en krirninalisering av andra än de få fall, som gingo under lagförslagets regler". Av den anledningen hemställde utskottet om en ny utredning om sterilisering vilket riksdagen biföll. Professom i Straffrätt Ragnar Bergendal tillsattes samma år som enmansutredare. Han lade fram ett nytt förslag till steriliseringslag SOU 1933:22. Detta förslag kom att ligga till grund för regeringens proposition 1934 nr 103 med förslag till steriliseringslag. Förslaget antogs av riksdagen år.

samma

2.2.2 Utformning

1934 års steriliseringslag lag den 18 maj 1934 sterilisering vissa

om av sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet, SFS 1934:171 hade som framgår lagens rubrik begränsad tillämplig-

av het. Lagen omfattade enbart personer som saknade förmåga att lämna samtycke till sterilisering de rättsinkapabla. Lagen gav med andra ord

förutsättningarna för att kunna sterilisera de saknade insikt i

personer som eller inte förstod steriliseringsingreppets innebörd. Lagen reglerade inte frågan om sterilisering den enskildes egen begäran eller efter samtycke, varken när det gällde sterilisering friska individer eller sinnesslöa

av av

1934 och 1941 års steriliseringslagar 63 m.m

eller andra sjuka som förstod ingreppets innebörd. Lagstiftarens ståndpunkt vid denna tid att sterilisering sådana individer deras var av egen begäran eller med deras samtycke tillåten utan särskilt lagstöd. Det var gällde till att börja med sterilisering medicinsk-terapeutiska skäl av som ansågs tillåten i utsträckning andra medicinska ingrepp. I övsamma som rigt ansågs sterilisering tillåten den företogs med samtycke den om av som steriliseras samt om det förelåg bärande skäl med samtidens uttryck av - eugenisk, social, humanitär eller kriminalpolitisk natur.

Däremot ansågs det nödvändigt med lagstiftning för att det skulle vara tillåtet att sterilisera inte hade förmåga att lämna sådant en person som samtycke. Även lagens tillämpningsområde om var begränsat till de rättsinkapabla som med skäl kunde antagas lida sinnessjukdom, sinnesslöav het eller annan rubbning själsverksamheten dessa begrepp och av var vaga kunde tolkas extensivt. Det gäller även förutsättning för lagens en annan tillämpning, nämligen att personen för framtiden stånd att handhavar ur va vårdnaden sina bam. Särskilt vagheten i begreppet sinnesslö diskuom teras av fil.dr. Maija Runcis i hennes avhandling Steriliseringar i folkhemmet, 1998, s. 96, 133-136 och 232-238. - I l § angavs således de grundläggande förutsättningarna för att någon skulle kunna steriliseras utan samtycke. Detta kunde ske under förutsättning att personen led sinnessjukdom, sinnesslöhet eller rubbning av annan av själsverksamheten och för framtiden stånd handha vårdnaden var ur att om sina barn eller kom att genom arvsanlag avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet. Dessutom skulle han eller hon grund av sin rubbade själsverksamhet varaktigt sakna förmåga lämna giltigt att samtycke till åtgärden. Här angavs också att lagen inte tillämplig sterilisering medivar av cinska skäl. En sterilisering sådana skäl ansågs kunna genomföras utan särskilt lagstöd även saknade förmåga lämna samtycke. personer som Enligt 2 § krävdes medicinalstyrelsens tillstånd för få genomföra att en sterilisering enligt lagens bestämmelser. Ett sådant tillstånd förutsatte att vissa andra personer erhållit tillfälle att yttra sig. Det gällde maken till den

som var gift, vårdnadshavaren till den underårig, förmyndaren till som var den som var omyndigförklarad läkare eller föreståndare till den samt som var intagen allmän anstalt.

I 3 § fanns ett undantag från kravet medicinalstyrelsens tillstånd. Under förutsättning att sinnesslö kunde sterilisering verken person var ställas på denne utan tillstånd från medicinalstyrelsen två legitimerade om läkare efter samråd funnit skäl till sterilisering enligt 1 § och det förelåg skriftligt samtycke från den eller de skulle sig enligt 2 som yttra Enligt 4 § skulle sterilisering verkställas legitimerad läkare och av en endast ske ingrepp sådant slag i allmänhet skada till hälsan genom av att

64 1 93 4 och 1941 års steriliseringslagar

m.m

inte förenad med ingreppet. Om det gällde ett ingrepp en sinnesslö

var enligt 3 § skulle detta verkställas lasarett eller sjukstuga eller annan anstalt fått tillstånd medicinalstyrelsen att företa sterilisering.

som av

I lagtexten angavs inget om huruvida det var tillåtet att använda fysiskt tvång eller för att genomföra sterilisering. I propositionen till lagen

en prop. 1934: 103 angav departementschefen i den allmänna motiveringen s. 24 att han "var av den åsikten att en lagbestämmelse angående sterilisering icke för närvarande bör upptaga bestämmelser angående tvångssterilisering i egentlig mening". Enligt propositionen stod den sakkunniges professor Bergendal ståndpunkt i överensstämmelse med uttalanden av andra lagutskottet vid såväl 1922 som 1933 års riksdag och har vunnit så gott som enhällig anslutning i de inkomna yttrandena.

Vidare angav departementschefen i specialmotiveringen s. 28 när det gällde verkställighet av sterilisering med propositionens ord att "frånvaron av en särskild tvångsbestämmelse enligt hans mening icke torde komma att innebära något egentligt hinder för lagens tillämpning eftersom de personer det var fråga om genom samtal, avpassade efter deras fattningsförmåga kunde förbereda dem det enkla operativa ingreppet. De personer i den icke rättskapables omgivning, vilka leda hans dagliga liv och därunder i regel förmå vinna hans förtroende, kunna säkerligen olika sätt underlätta steriliseringens verkställande. I flertalet fall kunde härigenom den motsträvighet kunna övervinna som möjligen från början finns eller som det eljest Överraskande i situationen skulle kunna frambringa." Han tillade dock att "det med hänsyn till steriliseringens personliga natur synes riktigast att sterilisering icke kommer till utförande i fall då, trots sådan påverkan jag talat, vederbörandes motsträvighet icke

varom kunna övervinnas; i dylika fall torde skyddsåtgärder av annat slag böra tillgripas."

I medicinalstyrelsens anvisningar till lagen 1939 nr 84, se bilaga diskuterades frågan om en person, beträffande vilken tillstånd till ingreppet författningsenligt inhämtats, är skyldig att underkasta sig detsamma. Medicinalstyrelsen sade därvid att även den i lag reglerade steriliseringen i princip är frivillig och att "ett eventuellt motstånd endast får övervinnas genom övertalning och dylik påverkan" vilket uttalande medicinalstyrelsen ansåg bekräftas av ett utslag av Regeringsrätten år 1936, vari en bamavårdsnämnds besvär över länsstyrelses beslut att vägra handräckning lämnats utan avseende.

I 5 § fanns regler om sekretess som innebar att de som å tjänstens vägnar tagit befattning med steriliseringen eller med ärende i anledning av den inte måtte oträngt läge" yppa något om vad som förekommit.

Den som fick överklaga ett beslut av medicinalstyrelsen skulle enligt 6§ göra det inom tjugo dagar. Någon bestämmelse om vem som fick

1934 och 1941 års steriliseringslagar 65

m.m

överklaga medicinalstyrelsens beslut och i vilken situation, dvs. om det gällde beviljat tillstånd eller ogillad begäran tillstånd till sterilisering,

om fanns inte angivet i lagtexten. Lagrådet uttalade i samband med rådets yttrande över lagförslaget det inte fanns angivet någon regel

att om om överklagande kunde medicinalstyrelsens beslut i vanlig ordning överklagas till Kung. Majzt. Lagrådet vidare att rätt att överklaga ett beslut

angav om tillstånd till sterilisering inte tillkom annan än den mot vilken åtgärden påkallats samt dennes målsman och make. Lagrådet ansåg att rätten att överklaga borde regleras genom bestämmelser i lagen.

I propositionen angavs som svar på lagrådets påpekande att rätt till överklagande förelåg men att någon bestämmelse inte nödvändig efter-

var som det, om en sådan bestämmelse saknades, förelåg en generell rätt att överklaga såväl ett beviljat tillstånd som ett avslag ansökan ste-

en om rilisering se prop 1934 nr 103 s. 44-45.

I 7 och 8 §§ fanns straff- och åtalsbestämmelser mot den bröt mot

som lagens regler.

Slutligen fanns i 9 § ett förordnande för Konungen att meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen lagen.

av

Detta förordnande utnyttjades Kungl. Majzt särskild kun-

av genom en görelse 1934 521, bilaga i vilken det fanns tillämpningsföre-

nr se skrifter till lagen. I kungörelsen angavs bl.a. vilka hade rätt att ansöka

som om sterilisering. Det gällde förutom den som avsågs med ansökan, vårdnadshavare, förmyndare, anstaltsläkare eller föreståndare, fattigvårdsstyrelse och bamavårdsnärrmd.

Där angavs också att ett tillstånd till sterilisering gällde ett år samt att den läkare som verkställt sterilisering inom månad skulle sända in

en en berättelse därom till medicinalstyrelsen särskilt formulär samt, ste-

om riliseringen vidtagits utan medicinalstyrelsens tillstånd, samtliga handlingari ärendet.

Genom en särskild kungörelse 1934 522 förordnade Kungl. Majzt

nr också att den legitimerade läkare verkställt sterilisering till-

som en utan lämpning av 1934 års steriliseringslag med andra ord sterilisering

- en någon som var rättskapabel och själv begärt det eller samtyckt till

som åtgärden formellt sett inom månad efter åtgärdens vidtagande skulle

- en sända in en berättelse därom till medicinalstyrelsen särskilt fonnulär.

Utöver dessa kungörelser fanns, nämnts, särskilda råd och anvis-

som ningar rörande tillämpningen steriliseringslagen utfärdade medici-

av av nalstyrelsen. De tillkom år 1939 och berörde också 1938 års

lag om avbrytande av havandeskap Meddelande från medicinalstyrelsen 1939

nr 84.

I dessa anvisningar redovisade medicinalstyrelsen ingående hur

mer lagen, enligt styrelsens mening, skulle tillämpas. Anvisningama bifogas

66 1934 och 1941 års steriliseringslagar m.m

detta betänkande som bilaga 6 och kommer mer ingående att kommenteras i utredningens slutbetänkande.

2.3 1941 års

steriliseringslag

Redan när riksdagen antog 1934 års lag hemställde den om en utredning under vilka förhållanden frivillig sterilisering av rättskapabla

personer måtte kunna företagas. Kungl. Majzt uppdrog i november 1936 den sittande befolkningskommissionen att verkställa en sådan utredning. Kommissionens betänkande angående sterilisering SOU 1936:46 lades sedan i huvudsak till grund för 1941 års lagstiftning. I den följande texten redovisar utredningen i ett sammanhang kommissionens och propositionens uttalanden.

Den nya steriliseringslagen år 1941 SFS 1941:282 reglerade i princip alla steriliseringar som inte var medicinska dvs. även dem genomför-

som des efter den enskildes egen begäran eller samtycke.

I lagen angavs inledningsvis i 1 § under vilka förutsättningar sterilisering överhuvudtaget fick genomföras. Till skillnad från vad gällde

som under den tid 1934 års lag i kraft steriliseringar utanför lagens

var var nu ram inte längre tillåtna. Undantaget rent medicinsk-terapeutiska sterili-

var seringar. Sådana steriliseringar, vidtagna för att bota sjukdomar i könsorganen eller där sterilisering blev följd ett sådant ingrepp alltjämt

en av var tillåtna utanför lagens I lagen reglerades dessutom vissa medicinska

ram. steriliseringar kvinnor den medicinska indikationen till vilka vi strax återkommer. Med sterilisering enligt lagen avsågs inte kastrering. Sådan kom att regleras särskild lag, 1944 års lag kastrering

genom en om se nedan avsnitt 2.7.

Huvudregeln i lagen var att sterilisering endast fick ske efter att den enskilde själv ansökt sterilisering eller, ansökan gjordes någon

om om av annan, skriftligen samtyckt till åtgärden. Lagen byggde således enligt förarbetena i princip på frivillighet. Endast någon grund rubbad

om av själsverksamhet saknade förmåga att lämna giltigt samtycke fick han enligt 2 § steriliseras ändå om de förutsättningar uppställdes i 1 §

som var uppfyllda. Till skillnad från 1934 års lag krävdes i 1941 års lag inte att rubbningen av själsverksarnheten skulle varaktig. Den eugeniska indika-

vara tionen kom att omfatta också demsom arvsanlag befarades överföra

genom svårartad sjukdom eller svårt lyte. Den sociala indikationen utvidgades till att även omfatta asocialt levnadssätt. Vidare förutsattes inte att den

som skulle steriliseras var ur stånd att vårda sitt barn utan att han eller hon

var uppenbart olämplig. Till detta kom den medicinska indikationen

nya som endast var tillämplig kvinnor.

1934 och 1941 års steriliseringslagar m.m 67

Vad gäller frågan om tvång angavs i propositionen prop 1941:13 s. 14 i redovisningen av remissvaren att "endast i ett par yttranden har ifrågasatts jämkning av gällande rätts 1934 års lag princip, att tvång må användas för att förmå någon att underkasta sig sterilisering". I propositionen angavs sedan s. 24 att "det synes i stort sett råda enighet att den

om nya lagstiftningen bör bygga frivillighetens grund". Med andra 0rd skulle tidigare uttalanden i denna fråga alltjämt gälla.

I medicinalstyrelsens anvisningar till lagen 1942 nr 88 angavs bl.a., förutom citat av ovannämnda propositionsuttalande, att "om en person, som anses böra steriliseras, förhand tillfrågas om sin inställning och vägrar samtycka, skulle således ingen hänsyn tagas därtill utan handlingar iordningställas och insändas. Om han, sedan beslut om sterilisering fattats, bestämt vägrar underkasta sig åtgärden, får operationen dock utföras under anlitande av fysiskt våld. Vetskapen att ett beslut fattats

om av medicinalstyrelsen, synes ofta medföra, att en tidigare ovillig under-

person kastar sig åtgärden. Den lämpligaste behandlingen dylika patienter tor-

av de i regel vara den, att det betraktas tämligen självfallet att ett beslut

som av medicinalstyrelsen skall verkställas, ehuru en person givetvis direkt förfrågan får undanhållas upplysning om att fysiskt tvång kommer att användas."

Enligt 1 § i 1941 års lag fanns det således tre förutsättningar för att tilllåta sterilisering efter samtycke.

För det första var det tillåtet att sterilisera någon det med skäl kunde

om antas att han eller hon genom arvsanlag avkomlingar kunde komma att överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag den eugeniska indikationen.

För det andra kunde någon steriliseras om han eller hon grund

av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller rubbning själsverksamheten

annan av eller grund av asocialt levnadssätt för framtiden uppenbart olämplig

var att handha vårdnaden barn den sociala indikationen.

om

Slutligen kunde en kvinna steriliseras om det grund sjukdom,

av kroppsfel eller svaghet var påkallat för att förebygga havandeskap

som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa den medicinska indikationen.

Sterilisering enligt 1941 års lag krävde liksom enligt 1934 års lag tillstånd av medicinalstyrelsen från och med 1968 Socialstyrelsen. Lika-

av så var en förutsättning för tillstånd enligt 3 § att vissa beretts

personer tillfälle yttra sig; för underårig vårdnadshavare, för omyndig förmyndare, för den som var gift make samt för den intagen allmän anstalt

som var läkare och föreståndare.

Tillstånd av medicinalstyrelsen krävdes dock inte sterilisering efter

om samtycke företogs enligt den medicinska indikationen grundad kropps-

68 1934 och 1941 års steriliseringslagar m.m

lig sjukdom eller kroppsfel efter att två läkare i ett skriftlig utlåtande angett grunden för åtgärden och förklarat att förutsättningarna för den var

för handen s.k. tvåläkarintyg.

Dessutom var det enligt 5 § möjligt för läkare att, utan inhämtande av tillstånd från medicinalstyrelsen eller genom tvåläkarintyg, efter samtycke sterilisera en kvinna i samband med avbrytande havandeskap det

av om fanns grundad anledning anta att sjukdom eller kroppsfel som föranledde ingreppet vid nytt havandeskap skulle medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa den s.k. nödsfallsbestämmelsen. Sådan sterilisering fick också genomföras utan samtycke kvinnan, grund rubbad själs-

om av verksamhet, saknade förmåga lämna samtycke, under förutsättning att läkaren, om det kunde ske utan menligt dröjsmål, inhämtade samtycke från anhörig.

Liksom enligt 1934 års lag fanns bestämmelser sekretess i 6 § samt

om straffbestämmelser i 8

Till skillnad från 1934 års lag kunde enligt 1941 års

lag 7 § endast medicinalstyrelsens beslut att inte meddela tillstånd till sterilisering överklagas. I övrigt fick inte medicinalstyrelsens beslut överklagas, vilket bl.a. innebar att ett bifall till en ansökan inte längre kunde överklagas.

På samma sätt i 1934 års lag fanns bestämmelse rätt för

som en om Konungen att meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen av lagen. Kungl. Majzt förordnade också i en kungörelse 1941 387

nr om

vissa tillämpningsföreskrifter till lagen, bilaga

se

I kungörelsen angavs de kunde ansöka tillstånd till sterilisering,

som om nämligen den som avsågs med ansökan, för underårig vårdnadshavaren, för omyndigförklarad förmyndaren, för den åtnjöt fattigvård eller

som vars make eller minderåriga barn åtnjöt sådan vård fattigvårdsstyrelsen

samt för den som var föremål för åtgärd enligt bamavårdslagen eller barn

vars var föremål för sådan åtgärd barnavårdsnämnden. Dessa

personer var samma som angetts i 1934 års lag.

I 1941 års lag vidgades dessutom kretsen dem kunde få ansöka

av som om tillstånd till sterilisering till att även för den behandlades vid

avse: som en av det allmänna anordnad öppen läkarmottagning för behandlingen

ansvarige läkaren, för den intagen lasarett eller därmed jäm-

som var förligt sjukhus, sjukstuga eller sinnessjukhus lasarettsläkaren, sjuk-

stuguläkaren, sjukvårdsanstaltens läkare eller motsvarande läkare samt för den som var intagen allmän anstalt anstaltens läkare eller före-

annan ståndare.

Härutöver kunde ansökan göras ett flertal andra läkare nämligen

av förste eller extra provinsialläkare, stads- eller stadsdistriktsläkare, köping-

eller municipalläkare samt hjälpverksamhetsläkare vid sinnessjukhus och

andra jämförliga läkare.

1934 och 1941 års steriliseringslagar m.m 69

Dessutom behövdes inte särskild ansökan om sterilisering om medicinalstyrelsen enligt lagen 1938:318 om avbrytande av havandeskap meddelat tillstånd till abort under villkor att sterilisering också företogs.

Enligt 2 § i kungörelsen var en läkare som hade rätt att göra ansökan om sterilisering också skyldig att verkställa undersökning och ansöka ste-

om rilisering framställning av statlig eller kommunal myndighet eller om han i sin verksamhet erhöll kännedom om fall där sterilisering syntes påkallad från allmän synpunkt.

Ansökan om sterilisering skulle vara egenhändigt undertecknad av sökanden och om ansökan avsåg annan än sökanden skulle ett skriftlig samtycke bifogas av den som skulle steriliseras, där det kunde ske. Dessutom skulle, samma sätt som i 1934 års lag, vissa yttra sig över

personer ansökan om det kunde ske nämligen i förekommande fall vårdnadshavare, förmyndare, make och anstaltsläkare och föreståndare allmän anstalt. I 4 § underströks vikten av samtycke av den åtgärden avsåg och yttrande från vissa närstående. Om ansökan inte innehöll dessa uppgifter skulle medicinalstyrelsen inhämta dem.

Liksom tidigare gällde tillståndet till sterilisering under ett år. Den läkare som verkställt ingreppet var också skyldig att inom månad insända

en en berättelse därom till medicinalstyrelsen och om det gällde en sterilisering efter tvåläkarintyg eller i samband med abort enligt 5 § i lagen nödfallssterilisering även samtliga handlingar i ärendet.

1941 års lag och kungörelsen kompletterades också anvisningar från

av Medicinalstyrelsen Meddelanden från Medicinalstyrelsen 1942 88 och

nr 1947 nr 93. Dessa omfattade liksom de till 1934 års lag både steriliseringslagen och abortlagen. De var dock utförligare och detaljerade än

mer tidigare. Utredningen återkommer som tidigare nämnts i slutbetänkandet till dessa anvisningar. De bifogas som bilaga 7 och 8 till detta betänkande.

2.4 1975 års

steriliseringslag

1941 års steriliseringslagstiftning diskuterades vid flera tillfällen i riksdagen under 1960-talet och i början av 1970-talet. En närmare redovisning av den diskussionen kommer utredningen att göra i slutbetänkandet. Här bör dock nämnas att riksdagen år 1970 i skrivelse till regeringen anhöll

en om en översyn av lagstiftningen. Regeringen tillsatte år 1972 sådan

en utredning som i betänkandet Fri sterilisering SOU 1975:25 föreslog att lagstiftningen ändrades. Utredningens förslag lades till grund för

den nu gällande steriliseringslagen som trädde i kraft den 1januari 1976.

Den nuvarande lagstiftningen bygger helt frivillighet och något tillstånd från någon myndighet krävs huvudregel inte. En förutsättning

som

70 1934 och 1941 års steriliseringslagar

m.m

för att få bli steriliserad är är över 25 år. Om är mellan 18 och

att man man 25 år krävs däremot socialstyrelsens tillstånd. Sådant tillstånd kan lärrmas l om det föreligger avsevärd risk för att arvsanlag som kan medföra allvarlig psykisk störning, svårartad kroppslig sjukdom eller svårt lyte

av annat slag överförs till avkomma genetisk indikation, 2 i fråga om kvinna om havandeskap till följd av sjukdom, kroppsfel eller svaghet skulle medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa medicinsk indikation eller 3 i samband med fastställelse enligt 1 § lagen 1972:119 om fastställande av könstillhörighet i vissa fall, om förutsättningar i övrigt föreligger för sådan fastställelse.

En förutsättning för rätt till sterilisering är vidare att den som begär det noggrant har informerats om ingreppets innebörd och följder samt, i förekommande fall, om andra möjligheter att förebygga havandeskap.

2.5 1938:318 om av

Lagen avbrytande havandeskap

Enligt 1864 års strafflag 14 kap 26-28 §§ det straffbart med fosterför-

var drivning. Bestämmelserna ändrades och straffskaloma lindrades vid flera tillfällen men straffbarheten för såväl kvinnan som "abortören" bibehölls och överfördes i brottsbalken när den trädde i kraft år 1965. Straffbestämmelsema enligt brottsbalken upphörde först i anslutning till att den

nu gällande abortlagen trädde i kraft år 1975.

Legal fosterfördrivning eller abort reglerades först 1938 års lag

genom om avbrytande av havandeskap. Genom lagens 1 § legaliserades avbrytande av havandeskapet i tre fall; l när grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa medicinsk abortindikation; 2 när kvinnan under vissa omständigheter enligt strafflagen utsatts för brott vilket resulterat i ett havandeskap humanitär abortindikation samt 3 när med skäl kunde antas att kvinnan eller det väntade barnets fader genom arvsanlag skulle komma att avkomlingar överföra sinnessjukdom, sinnesslöhet eller svår kroppslig sjukdom eugenisk abortindikation. Havandeskapet fick dock inte avbrytas efter tjugonde veckan utom vid fall sjukdom eller kropps-

av fel hos kvinnan.

Genom en särskild bestämmelse i 2 § sista stycket kopplades lagen ihop med steriliseringslagstiftningen. I bestämmelsen angavs att havandeskap enligt l § 3 den eugeniska abortindikationen inte fick avbrytas med

- mindre jämväl sterilisering företogs kvinnan. Undantag härifrån gällde om kvinnan saknade förmåga lämna giltigt samtycke eller åtgärden

av

-SOU 1999:2 1934 och 1941 års steriliseringslagar m.m 71

särskilda skäl befanns olämplig. Undantaget slopades år 1941 i samband med att 1941 års steriliseringslag infördes.

Genom ändring år 1946 infördes även begreppet "svårt lyte" som skäl för avbrytande havandeskapet enligt denna punkt 3 då också änd-

av som rats till punkt En ny punkt 2 infördes i vilken avbrytande av havandeskapet också kunde ske när med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt det kunde antas, att hennes kroppsliga eller själsliga krafter allvarligt nedsattes barnets tillkomst och vården

genom om barnet Socialmedicinsk abortindikation.

Denna reglering var sedan i princip oförändrad fram till den nu gällande abortlagen tillkom år 1975.

Utredningen återkommer i slutsatserna angående ersättningsfrågan senare i detta betänkande till frågor med anknytning till kopplingen mellan steriliserings- och abortlagstiftningen.

Utredningen kommer också i sitt slutbetänkande mer utförligt att resonera kring kopplingen mellan steriliserings- och abortlagstiftningen samt i samband därmed redovisa statistiskt material från utredningens kartläggning med anknytning till abortlagstiftningen.

2.6 Äktenskapsförbudet för med

personer

ärftliga sjukdomar m.m.

Förbud mot att ingå äktenskap om man led av vissa sjukdomar har funnits i svensk lagstiftning sedan århundraden. Redan i 1686 års kyrkolag

angavs att trolovning skulle upphävas om ena parten var behäftad med smittosamma och obotliga sjukdomar t.ex. fallandesot, vettlösa och raseri. Genom kungligt brev den 25 november 1757 att äktenskap inte

av angavs skulle tillåtas parten led sådan fallandesot epilepsi fanns i

om ena av som släkten, däremot inte vid fallandesot uppstått andra skäl. Bestäm-

som av melsen stod alltså i analogi med senare tiders rashygieniska synsätt Denna bestämmelse kvarstod i princip till år 1917 då 1915 års lag äk-

genom om tenskaps ingående och upplösning angavs att den som var sinnessjuk eller sinnesslö eller led av fallandesot vilken härrörde övervägande inre

av orsaker inte fick ingå äktenskap. Bestämmelsen överfördes år 1920 till giftermålsbalken. Kungen kunde meddela dispens från äktenskapsförbudet vid fallandesot. Härutöver var även den som led psykisk sjukdom

av som berövade honom eller henne den rättsliga handlingsförmågan också förhindrad ingå äktenskap.

m.m

Dispensmöjligheten utvidgades år 1945 till att omfatta även lindrigt utvecklingsstörda och psykiskt sjuka, dispens ofta kopplades till

en som sterilisering.

Regleringen med äktenskapsförbud för olika sjukdomar diskuterades vid flera tillfällen under 1950- och 1960-talen. Bestämmelserna äkten-

om skapsförbudet överfördes till 1920 års giftermålsbalk och upphörde för epileptiker år 1969 samt för sinnesslöa och psykiskt sjuka år 1973.

Utredningen diskuterar i avsnitt 8.2.3 bl.a. frågan sterilisering

om som villkor för dispens från äktenskapsförbudet.

2.7 Lagen 1944: 133 om kastrering

Skälet för införandet av en särskild lag kastrering i första hand

om var krirninalpolitiskt, för att åtgärda kroniska sedlighetsförbrytare och

samhällsfarliga yttringar, såsom den som homosexualiteten då ansågs medföra. Lagen avser främst att hindra återfall i sexualbrott och är alltjämt i kraft.

I lagens 1 § första stycket att någon med skäl kan antas kom-

anges om ma att grund av sin könsdrift begå brott som medför allvarlig fara eller skada för annan, får han kastreras enligt lagen, såvitt han samtycker därtill den kriminalpolitiska indikationen. Detsamma gäller enligt andra stycket om någon grund könsdriftens abnorma riktning eller styrka åsamkas

av svårt själsligt lidande eller annan allvarlig olägenhet den humanitära indikationen.

En förutsättning för kastrering är vidare att den det gäller har fyllt 23 år. Om synnerliga skäl föreligger kan kastrering ske tidigare. Kastrering kräver som huvudregel tillstånd av socialstyrelsen. Sådant tillstånd behövs inte för den som är över 23 år kastreringen grundas 1 § andra

om stycket den humanitära indikationen och två läkare skriftligen med angivande av grunden heder och samvete har förklarat att förutsättningarna för åtgärden föreligger. Detta gäller dock inte den är intagen kri-

som minalvårdsanstalt, häkte eller hem i lagen 1988:870 vård

som avses om av missbrukare i vissa fall eller är intagna vårdinrättningar med

som stöd av lagen 1991:1128 psykiatrisk tvångsvård eller lagen

om 1991:1129 om rättspsykiatrisk vård. Med andra ord krävs alltid socialstyrelsens tillstånd för sterilisering intagna på dessa institutio-

av personer ner eller enligt dessa lagar.

Enligt 2 § kan kastrering ske även utan den enskildes samtycke den-

om ne på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke.

m.m

Enligt socialstyrelsens statistik över inkomna rapporter utförda

om kastreringar kastrerades under åren 1944-1970 knappt 400 personer i landet, nästan uteslutande män 6 kvinnor. Därefter har lagen använts för könsbyte.

Frågan om lagens upphävande har tagits socialstyrelsen i

upp av en promemoria år 1989, främst den grund att lagen ansågs obsolet dvs. föråldrad. Förslaget behandlades i propositionen 1992/93:197 där också flera remissinstansers yttrande återfinns. Regeringen att delade

angav man den allmänna uppfattningen att lagen tedde sig föråldrad. Flera remissinstanser ansåg dock att konsekvenserna ett upphävande måste utredas

av närmare. Regeringen avsåg därför att återkomma i bl.a. denna fråga.

Det har kommit till utredningens kännedom att det inom socialdepartementet under år 1996 har utarbetats ett förslag till upphävande kaste-

av ringslagen främst den grund att lagen är föråldrad och inte längre fyller någon funktion. Något sådant lagförslag har dock ännu inte lagts fram.

Samtidigt kan nämnas att lagen så sent som fr.o.m. den 1 december 1997 ändrats genom SFS 1996:1625 så sätt att 9 § tillkom vari

en ny anges att ett offentlig biträde skall förordnas om det i mål eller ärende

om kastrering saknas giltigt samtycke till åtgärden. Regeln infördes i samband med att liknande bestämmelser infördes i flera lagar då den rättshjälp-

nya slagen trädde i kraft se 1996/97:9. Utredningen återkommer i

prop. avsnitt 8.4 till kasteringslagen.

Allmänna rättsliga principer 75

3 Allmänna för

rättsliga principer ersättning vid skada

3.1 Inledning

Utredningen har enligt direktiven bl.a. i uppgift att föreslå ekonomisk

en ersättning till dem som steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ trots att det inte finns någon formell skyldighet för staten att betala ersättning. I direktiven har regeringen kortfattat redovisat

de nuvarande principerna för ersättning för skada. Där konstateras att de

personer som steriliserades med stöd av 1934 och 1941 års steriliseringslagar inte kan erhålla ersättning med tillämpning nuvarande skadeståndslag

av 1972:207 om de steriliserades innan den lagen trädde i kraft den 1 juli 1972. I direktiven anges vidare att äldre lag inte torde ha gett någon rätt till ersättning och under alla förhållanden är en sådan rätt utesluten med hänsyn till allmänna preskriptionsbestämmelser. I direktiven konstateras också att för personer som steriliserats efter juni 1972 skall skadeståndslagen tillämpas eventuella ersättningskrav, att rätt till ersättning förut-

en sätter fel eller försummelse samt att en eventuell ersättning även för dessa fall i regel är preskriberad.

Enligt utredningens mening är det lämpligt att något ingående än

mer vad som anges i direktiven redovisa hur lagstiftning och rättspraxis

avseende skadestånd var utformad under den tid 1934 och 1941 års sterili-

som seringslagar var i kraft dvs. fram till och med år 1975. Det gäller särskilt rättstillämpningen avseende det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning. Avsikten med denna redovisning är således att något nämnare undersöka vilka legala möjligheter till ersättning de drabbats

som av steriliseringslagama eventuellt hade under den tid lagarna i kraft och

var om direktivens slutsatser kan anses korrekta. Redovisningen är också

avsedd att vara en bakgrund till den diskussion förs i avsnitt 8 ut-

som om fommingen och storleken den ekonomiska gottgörelse utredningen

av som skall föreslå till dem steriliserats mot sin vilja eller någon

som annans initiativ enligt 1934 eller 1941 års steriliseringslagar.

76 Allmänna rättsliga principer

I de följande avsnitten redovisar utredningen först innehållet

i nuvarande skadeståndslag i aktuellt avseende och därefter något de rättsregler

om och den praxis som gällde före 1juli 1972.

Förarbetena till 1972 års skadeståndslag redovisas i proposition 1972:5. Till grund för propositionen låg vad gäller det allmännas skadeståndsansvar främst betänkandet Skadestånd i offentlig verksamhet SOU 1958:43 av Kommittén angående det allmännas skadeståndsansvar. Det betänkandet innehåller redovisning såväl den begränsade lagstiftning

en av som fanns före 1972 som en utförlig genomgång rättspraxis utförd

av av kommitténs sekreterare, sedermera justitierådet Erland Conradi. Frågan om det allmännas skadeståndsansvar har i doktrinen utförligt behandlats av Bertil Bengtsson i Skadestånd vid myndighetsutövning I 1976 och H 1978 samt i Det allmännas enligt skadeståndslagen 2:a uppl.

ansvar 1996. Frågan har också behandlats bland andra Jan Hellner i Skade-

av ståndsrätt 5:e uppl, 1995.

1972 års skadeståndslag har efter 1975 genomgått förändringar vid flera tillfällen. Äldre lagstiftning och praxis har redovisats i de förarbete-

även

År 1989 genomfördes således na. vissa lagändringar som gällde det allmännas skadeståndsansvar. De byggde departementspromemorian Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen Ds 1989:12 förslag sedan

vars kom till uttryck i propositionen 1989/90:42. Därefter har frågan det

om allmännas skadeståndsansvar ånyo varit föremål för utredning, senast i

nu betänkandet Det allmännas skadeståndsansvar SOU 1993:55. Vissa

av betänkandets förslag låg till grund för regler ersättning vid frihets-

nya om berövande, se prop. 1997/98:105. Frågan har även behandlats EU-

ur ett rättsligt perspektiv i betänkandet SOU 1997:194 Utredningen det

av om allmännas skadeståndsansvar vid överträdelse EG-rätten.

av

Hänvisning till litteratur angående skadeståndsersättningens omfattning

och storlek finns även i betänkandena HIV-smittade Ersättning för ideell skada SOU 1991:3-4, Ersättning för kränkning brott SOU

genom 1992:84, Ersättning för ideell skada vid personskada SOU 1995:33, samtliga av Kommittén om ideell skada.

Den följande redovisningen bygger främst genomgång

en av nu angiven litteratur. Den är intresserad fördjupade studier i

som av mer ämnet hänvisas till nämnda verk med där gjorda hänvisningar till övrig litteratur, se särskilt Bengtsson 1976 8-16.

s.

Allmänna rättsliga principer 77

3.2 1972 års

skadeståndslag

3.2.1 Culparegeln

Utgångspunkten i 1972 års skadeståndslag är enligt 2 kap. 1 § att var och en som uppsåtligen dvs. med avsikt eller av oaktsamhet vållar personeller sakskada skall ersätta skadan. Denna regel benämns ofta culparegeln. Som gemensamt begrepp används i skadeståndslagen ordet vållande. Vad gäller ren förrnögenhetsskada, dvs. en ekonomisk skada som uppkommit utan samband med att någon lider person- eller sakskada, är utgångspunkten enligt skadeståndslagen 2 kap. 4 § att sådan skada ersätts endast om den vållats genom brott.

Enligt 5 kap. 1 § omfattar skadeståndet till den som tillfogas personskada förutom ersättning för sjukvårdskostnader och andra kostnader, inkomstförluster, ersättning för sveda och värk samt lyte och men. Begreppet personskada omfattar enligt l kap. 3 § även det lidande som någon tillfogas genom vissa brott. Brottsoffermyndigheten tidigare Brottsskadenämnden har benärrmt denna ersättning för lidande kränkningsersättning för att skilja den från det psykiska lidande som ersätts inom ramen för ersättning för lyte och men i 5 kap 1 Utredningen kommer i ett senare avsnitt att närmare redogöra för utformningen av olika ersättningskategorier och särskilt skadeståndets storlek som det utvecklats i praxis.

3.2.2 Strikt

ansvar

I vissa situationer finns i särskild lagstiftning och har utvecklats i praxis ett s.k. strikt ansvar för vissa skador. Ibland används också begreppet objektivt ansvar. Det innebär att någon ansvarar för skadan även om den inte orsakats avsiktligt eller genom fel eller försummelse. Det gäller framför allt skador i samband med vissa särskilt riskfyllda verksamheter. Exempel på detta är lagstiftning rörande kommunikation såsom jämvägstrafik och luftfart samt avseende andra särskilt farliga verksamheter som elanläggningar, oljetransporter till sjöss och kämkraftsanläggningar. Dessutom gäller ett strikt ansvar bl.a. enligt datalagen 1973:289 och lagen 1974:515 ersättning för frihetsin-

om skränkningar.

78 Allmänna rättsliga principer

3.2.3 Principalansvar

Om en arbetstagare vållar en skada i tjänsten genom fel eller försummelse är han eller hon enligt 4 kap 1 § ansvarig för den endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till omständigheterna. Istället är huvudregeln att arbetsgivaren ansvarar för skador vållade av arbetstagaren det s.k. principalansvaret.

Arbetsgivarens ansvar för skador vållade av arbetstagaren i tjänsten regleras i 3 kap. skadeståndslagen. Arbetsgivaren är som huvudregel skyldig att ersätta sak- och personskador som en anställd vållar genom fel eller försummelse i tjänsten samt förmögenhetsskador anställd i tjänsten

som en vållar brott.

genom

Såväl bestämmelsen i 4 kap l § som principalansvaret infördes i lagstiftning genom 1972 års skadeståndslag.

Vad gäller det allmännas skadeståndsansvar vid myndighetsutövning regleras det i 3 kap. 2 Där anges att stat och kommun är skyldiga ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för fullgö-

vars rande stat eller kommun Denna bestämmelse är således kom-

svarar. en plettering till det mer allmänna principalansvaret enligt 3 kap l § och är på så sätt omfattande att det gäller förmögenhetsskador även

mer rena om skadan inte orsakats genom ett brott. Enligt förarbetena till skadeståndslagen prop. 1972:5 s. 325, 497 gäller stats och kommuns ersättningsskyldighet också oberoende det går att utreda vilken enskild tjänsteman

av om som svarar för felet; vad som behöver utredas är att det förekommit ett fel eller en försummelse som vållat skada.

I detta sammanhang kan det lämpligt att nämna att skadestånds-

vara ansvaret inom den offentliga hälso- och sjukvården bygger på i princip samma regler. Sjukvårdshuvudmän och vårdgivare således

svarar genom principalansvaret för en personskada anställd åsamkar patient.

som en en Skadan måste dock i enlighet med culparegeln ha uppkommit

genom uppsåtligt eller oaktsamt handlande från den anställde. Något strikt eller objektivt ansvar har inte införts i lag eller utvecklats i praxis hälso- och sjukvårdsområdet, heller andra särskilda regler t.ex. omvänd bevis-

om börda. Istället infördes från år 1975 särskild patientförsälcring vilken i

en praktiken trätt i skadeståndslagstiftningens ställe. Den byggde ett till viss del objektiviserat ansvar. För att försäkringen skulle gälla fanns krav

att skadan skulle anmälas inom viss tid, i princip inom tio år från det att den skadeorsakande åtgärden vidtogs. Med hänsyn härtill och till att försäkringen trädde i kraft endast ett år innan 1941 års steriliseringslag

upphörde att gälla torde den ha mycket ringa intresse i ersättningssammanhang för de steriliseringar som genomfördes sedan försäkringen trätt i

Allmänna rättsliga principer 79

kraft. Väntade och åsyftade skador av denna typ faller dessutom utanför patientförsälcringen. Patientförsäkringens ersättningsregler har i huvudsak införts i en särskild patientskadelag 1996:799 som trädde i kraft den l januari 1997.

3.2.4 Förbud att föra skadeståndstalan mot de

högsta statsorganen

Enligt 3 kap 7 § skadeståndslagen får talan om skadeståndsersättning enligt 3 kap. 2 § inte föras i anledning av beslut av bl.a. riksdagen eller regeringen om inte beslutet upphävts eller ändrats. Detta förbud innebär enligt regeringens uttalanden i utredningens direktiv att talan inte får föras på grund innehållet i lag. Så torde också ha varit fallet före år 1972. av en De riksdags- och regeringsbeslut som utredningen behandlar meddelades betydligt tidigare; det gäller främst författningsregleringama kring 1934 och 1941 års steriliseringslagar. Det kan dock ha sitt intresse att redovisa hur dessa frågor skulle kunna bedömas idag. I det följande finns därför en något utförligare beskrivning av dessa bestämmelser.

Bestämmelsen i 3 kap 7 § skadeståndslagen är lagtekniskt en processuell regel vilket innebär att domstol skall avvisa och således inte i sak pröva en skadeståndstalan mot riksdag eller regering eller dess enskilda ledamöter grundar sig att de skulle skadeståndssom vara ansvariga för beslut om lag eller förordning som inneburit skada för den enskilde angående förarbeten se SOU 1958:43 s. 44f, prop 1972:5 s. 336ff och 541 ff. Bakgrunden till bestämmelsen är att det ansågs konstitutionellt olämpligt att kunna väcka skadeståndstalan mot de högsta statsorganen och att det var naturligt att möjligheterna för domstol att pröva riktigheten av ett riksdagsbeslut skall vara i hög grad inskränkt. I förarbetena till 3 kap 7 § skadeståndslagen ansåg man istället att det konstitutionella ansvaret för eventuellt felaktiga beslut i huvudsak borde utdömas politiskt. Det ansågs också kunna rubba statsmakternas auktoritet om en sådan skadeståndstalan kunde föras mot dem. Bestämmelsen i 3 kap. 7 § skadeståndslagen har mycket sällan tillämpats och under det senaste decenniet har flera regleringar tillkommit som påverkar bestämmelsen. En väg varigenom en lagstiftnings grundlagsenlighet i viss utsträckning kan prövas är regeln i 11 kap 14 § regeringsfonnen om domstolars lagprövningsrätt, dvs. domstolarnas skyldighet att inte tillämpa en föreskrift om den i något väsentligt avseende står i strid

80 Allmänna rättsliga principer

med en bestämmelse i grundlag eller överordnad författning. annan Denna skyldighet är betydligt begränsad vad gäller föreskrifter beslutade av riksdag eller regering det s.k. uppenbarhetsrekvisigenom tet. Det innebär att domstolen vad gäller dessa statsorgans beslut får underlåta att tillämpa föreskriften endast felet är uppenbart. Lagom prövningsrätten författningsreglerades år 1979 ang förarbeten se SOU 1978:34 s.103ff, prop l978/79:-l95 39ff fanns dessförs men innan som en oskriven konstitutionell rättsgrundsats, i litteraturen rikligt diskuterad och politiskt kontroversiell, jfr Kamov 20 not s. 302. Vad gäller av regeringen fattade förvaltningsbeslut dvs. beslut i förvaltningsärenden, har bestämmelsen i 3 kap 7 § minskat i betydelse genom lagen 1988:205 om rättsprövning vissa förvaltningsbeav slut. Genom den lagen kan den enskilde få till stånd domstolsen prövning i regeringsrätten av sådana regeringsbesluts laglighet. Ett upphävande och ändring regeringsbeslutet torde medföra rätt av en till att föra skadeståndstalan. en Inkorporeringen av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema i svensk rätt genom lag 1994:12-19 kan också komma att innebära att domstolarnas lagprövning får större betydelse. Det är nämligen inte uteslutet att en skadeståndstalan att lag eller förordning strider om en mot svenska konventionsåtaganden och därigenom medfört skada för den enskilde i större utsträckning kommer att upptas till sakprövning av domstolar och inte avvisas de formella skälen i 3 kap 7 Visav serligen gäller uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap 14 § regeringsfonnen alltjämt vid sådan prövning, Konventionen är inte heller ingenom korporeringen att jämställa med grundlag. Men enligt förarbetena en skall vanliga lagtolkningsprinciper tillämpas se 1993/94:1 17 prop. s. 36ff. Härutöver har Högsta domstolen i sitt remissyttrande över lagförslaget se Ds 1993:90 204 framhållit att konvention s. en om mänskliga rättigheter, även om den i den inhemska laghierarkin inte har högre rang än vanlig lag, ändå bör grund sin speciella kaav raktär ges en särskild vikt i fall konflikt med inhemska lagbestämav melser jfr även 2 kap 23 § regeringsfonnen vari att lag eller anges en annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtagande enligt konventionen och se SOU 1993:40 och 1993/94:1-17 53f . prop. s. Vad slutligen gäller regleringen inom EU föreligger skyldighet en för de enskilda medlemsstaterna att följa EG-rätten t.ex. att ingenom föra vissa regler eller utforma dem på visst sätt. En underlåtenhet att lagstifta eller felaktig utformning de nationella reglerna kan inen av nebära att skada uppkommer för den enskilde. Enligt EG-rätten finns

Allmänna rättsliga principer 81

rätt att föra skadeståndstalan i sådana fall; en talan som kan riktas en direkt nationell lagstiftare. En sådan skadeståndstalan mot staten som och -rätt grundar sig gemenskapsrätten och inte den svenska skadeståndslagens regler. Därigenom blir formellt inte heller - sett bestämmelsen i 3 kap 7 § tillämplig i detta fall och en svensk domstol skall vid en prövning av talan således bortse från bestämmelsen. De angivna omständigheterna är bl.a. skäl till att förslag nu nu lagts fram bestämmelsens upphävande se SOU 1997:194 s. 130 om och 145ff.

3.2.5 Preskription

Vad angår preskription talan ersättning enligt skadeståndslagen av om gäller i princip de vanliga preskriptionsreglema i preskriptionslagen 1981:130. Enligt huvudregeln i 2 § 1 st. preskriptionslagen preskriberas en fordran tio år efter dess tillkomst om inte preskriptionen avbrutits dessförinnan. Vid utomobligatoriska skadeståndsanspråk, dvs. anspråk på skadestånd inte grundar sig ett avtal alltså bl.a. grund av myndigsom hetsutövning räknas tiden från den skadegörande handlingen. - Enligt 3 § preskriptionslagen preskriberas en fordran grund av brott inte före utgången av tiden för åtalspreskription om inte frågan om ansvar för brottet avgjorts tidigare. För att en skadeståndsfordran grund av brott skall preskriberas än den allmänna preskriptionen tio år senare krävs att svåraste straffet är över åtta års fängelse. Det gäller t.ex. grov misshandel där högsta straffet är tio års fängelse och åtalspreskriptionen femton år. Misshandel som inte är grov kan ge högst två års fängelse och

åtalspreskriptionen är fem år.

Preskriptionsavbrott kan enligt 5 § preskriptionslagen ske i huvudsak tre sätt; genom att gäldenären utfäster eller erlägger betalning eller erkänner fordringen; genom att gäldenären får ett skriftligt krav eller erinran från borgenären eller genom att borgenären väcker talan mot gäldenären. I sådana fall gäller huvudregel att preskriptionstid löper från dagen som ny för avbrottet. Preskriptionslagen tillkom l juli 1981. Enligt Övergångsbestämmelsema gäller de nya preskriptionsreglema även fordringar som kommit till före ikraftträdandet. Äldre regler preskriptionsavbrott gälom ler dock alltjämt men den nuvarande lagens preskriptionstider skall gälla även på äldre preskriptionsavbrott. En förutsättning för tillämpning av dessa preskriptionsregler är dock att part i en rättegång gör invändning om preskription. Görs inte detta skall domstol talan i sak. Utredningpröva en en diskuterar denna fråga närmare i avsnitt 8.3.2.

82 Allmänna rättsliga principer

3.2.6 Slutsatser

Av vad nu sagts kan till att börja med konstateras att 1972 års skadeståndslag i princip är tillämplig alla steriliseringar genomförts från som och med den l juli 1972 om förutsättningarna för skadeståndsersättning i övrigt är uppfyllda. Det innebär skadeståndsersättning skulle kunna att en utgå skada uppkommit brott eller fel eller försumom en genom genom melse vid behandlingen av en steriliseringsansökan såväl vid olika myndigheter som vid det operativa ingreppet. Något strikt för skador ansvar som uppkommer vid en sådan åtgärd förelåg dock inte vid den tiden inom hälso- och sjukvården. Om handhavandet själva ansökan gjorts i enligav

het med steriliseringslagens och förordningens bestämmelser

och de anvisningar som gällde samt operationen gjorts ett riktigt sätt torde däremot inte finnas någon laglig rätt till skadeståndsersättning för åtgärden som sådan eller för skador i anledning av den. Om fel eller försummelse begåtts i samband med steriliseringsåtgärd en skall enligt huvudregeln ett krav skadeståndsersättning väckas inom tio år från det att den skadegörande handlingen vidtogs. Som utredningen konstaterat ovan torde en sådan ersättning preskriberad i dag. I något vara enstaka undantagsfall kan preskriptionsavbrott ha skett i fall har det ett framförts ett påstående till utredningen preskriptionsavbrott har om att skett men även i ett sådant fall torde preskription ånyo inträtt.

Sammanfattningsvis är det utredningens uppfattning rätt till

att en ersättning idag enligt 1972 års skadeståndslag torde saknas för dem som steriliserades enligt 1941 års steriliseringslag under åren 1972 till och med 1975.

3.3 Skadeståndsansvaret före 1972 års

skadeståndslag

Före tillkomst av 1972 års skadeståndslag allmänna lagregler angående var skadeståndsansvar fåtaliga. I rättstillämpningen användes från mitten av 1800-talet framför allt den tidigare nämnda culpaprincipen. Denna princip fastställdes först i lag vad gällde brottsliga gärningar 1864 års genom strafflag. Under början 1900-talet utvecklades och preciserades culpaav

regeln främst domstolspraxis och tillämpades analogt det

genom även när inte var fråga brottsliga handlingar. Det

om skadeståndsrättsliga ansvaret

vidgades också införande det tidigare nämnda principalansvaret. genom av Denna utveckling omfattade i första hand utomobligatoriska förhållanden dvs. där Skadeståndsansvaret inte grundar sig ett avtalsförhållande.

Allmänna rättsliga principer 83

Vad gällde det allmännas skadeståndsansvar saknades före skadeståndslagen generell lagstiftning. Det fanns dock fram till år 1972 några lagar reglerade speciella fall. Exempel härpå är 1899 års lag om ersom sättning i vissa fall för skada förorsakats av ämbets- och tjänstemän som m.fl. och 1945 års lag ersättning i vissa fall oskyldigt häktade eller om dömda. I inomobligatoriska förhållanden, dvs. avtalsförhållanden, svarade det allmänna villkor som privata rättssubjekt. samma Det allmänna svarade också samma sätt som privata rättssubjekt inområden där statlig eller kommunal verksamhet kunde jämställas med om privat verksamhet dvs. där det inte var fråga om någon myndighetsutövning. Som huvudregel ansvarade man för vållande av anställd, i vart fall i arbetsledande ställning, i utomobligatoriska förhållanden en form av principalansvar. Det gällde näringsdrivande verksamheter och vid fastighetsägande. Motsvarande principer gällde där verksamheten hade privaträttsliga inslag, där verksamheten ändå främst drevs i offentlig regi t.ex. hälsomen och sjukvård, väghållning och inom hanmväsendet. I allmänhet medförde det avtalsliknande förhållandet ett ansvar för anställdas vållande jfr NJA 1925 s.103 och 1932 s. 572. Även inom militärväsendet tillämpades principalansvar samma men även ett strikt för vissa verksamheter farliga militärövningar. ansvar Härutöver svarade staten liksom privata rättssubjekt enligt en rad speciallagar inom verksamheter som likaväl kunde drivas i privat regi t.ex. rörande jämvägstrafik, biltrafik och sjöfart. I dessa fall innebar lagregleringen ofta ett strikt ansvar eller ett culpaansvar med omvänd bevisbörda. Ett område där det ansågs helt klart att det allmänna inte hade något skadeståndsansvar var för rena förmögenhetsskador orsakade av myndighetsutövning. Den skadelidande fick istället vända sig mot den skadevållande befattningshavaren själv. Rena förmögenhetsskadortorde dock inte vara aktuella i steriliseringssammanhang. Mellan dessa ytterpunkter person- och sakskada utan samband med myndighetsutövning respektive ren förmögenhetsskada vållad vid myndighetsutövning fanns situationer där ansvarsprincipema var omstridda. - En sådan situation när eller sakskada uppkommit vid mynvar persondighetsutövning, antingen genom sådant faktiskt handlande eller genom ett myndighetsbeslut. Tydliga domstolsavgöranden från högsta instans där en talan angående person- eller sakskada genom faktiskt handlande ogillats saknades även om man ofta i litteraturen ville sträcka det allmännas ansvarsfrihet ända hit trots att fysisk skada hade inträffat. Däremot fanns en rad fall där skadeståndstalan bifallits skada haft nära samband med när en

84 Allmänna rättsliga principer

myndighetsutövning se närmare härom bl.a. Bengtsson 1976 13. s. Rättsläget har således inte varit så klart ibland påståtts. som I 1958 års förslag angående det allmännas skadeståndsansvar SOU 1958:43 utgick utredarna från att stat och kommun enligt gällande rätt inte var ansvariga för någon skada vållad i offentlig verksamhet, typ av om inte verksamheten att jämställa med enskild. Även i allmänt var ett par hållna uttalanden JO och dåvarande MO framträdde denna

av uppfattning.

I diskussionen i samband med förslaget hävdades dock gick att ansvaret längre.

I propositionen till 1972 års skadeståndslag uttryckte sig departe-

mentschefen visserligen försiktigt ansåg sig ändå med fog kunna fråmen ga sig om inte de allmänna utomobligatoriska skadeståndsreglema hade en vidsträcktare tillämpning inom den offentliga verksamheten följde än som av tesen om "jämställdhet " med enskild verksamhet. Han anförde vidare att det veterligen inte fanns några vägledande domstolsavgöranden som kunde tas till intäkt för att de allmänna skadeståndsreglema intergi-

tetskränkningamas område inte var tillämpliga också inom delar den av offentliga verksamheten där offentlig makt eller myndighet utövades. Det låg enligt departementschefen närmare till hands tendens att se en att behandla de offentligrättsliga subjekten de

samma sätt som privaträttsliga

i fråga om skadeståndsansvaret på integritetskränkningamas område åtminstone såvitt gällde och sakskada vållats person- som genom ingripande med fysiska medel mot eller egendom prop. 1972:5 308f. person s. I rättsfallen NJA 1971 560 dock Högsta domstolens majoritet s. synes ha utgått från huvudregel. Vid tiden en annan för Högsta domstolens avgörande var lagförslaget till 1972 års skadeståndslag för dom-

tillgängligt

stolen. Justitierådet Conradi tillhörde majoriteten och som svarat för rättsfallsöversikten i 1958 års utredning yttrade bl.a. den

att principiella

utgångspunkten var ansvarsfrihet för det allmänna men att man genom analogier från privaträtten i särskilda fall kunde

åläggas skadeståndsskyl-

dighet också i närmast offentligrättsliga förhållanden; i det aktuella fallet var det inte möjligt men där förelåg ändå skäl utvidga det allmännas att

ansvar till just det fallet av offentligrättslig myndighetsutövning fråga

om statens ansvar för polismans opåkallade misshandel enskild vid tjänsav teutövning. Justitierådet Höglund anknöt däremot i sin, vad gäller motiveringen, skiljaktiga mening till den

mer uppfattning om ett längre gående

ansvar för och sakskador sedan kom till person- som uttryck i departementschefens uttalanden i propositionen till 1972 års

skadeståndslag och i

litteraturen.

Allmänna rättsliga principer 85

Slutsatser

Utredningen slutsats är att det inte kan uteslutas att det såvitt avser ste-

riliseringsärendena funnits utrymme för ett skadeståndsansvar för det

allmänna avseende personskador i anledning av felaktiga myndighetsbeslut eller faktiskt handlande föranlett av sådana beslut även före

genom tillkomsten 1972 års skadeståndslag.

av

En steriliseringsåtgärd bör enligt dåvarande lagstiftning ha kunnat betraktas kombination myndighetsutövning och faktiskt handlan-

som en av de. Själva övertalningen till samtycke, ansökan sterilisering om den

om gjordes någon myndighetsperson och tillståndsbeslutet torde kunna ha

av betraktats myndighetsutövning. Vad gäller den faktiskt genomförda

som steriliseringsåtgärden är det mer tveksamt men eftersom den genomfördes

direkt följd ett myndighetsbeslut bör den kunna anses som fösom en av retagen i varje fall vid myndighetsutövning enligt 3 kap skadeståndslagen. En sådan åtgärd skulle eventuellt också kunna grunda ett skadestånds-

trots sambandet med myndighetsutövning redan före år 1972. ansvar Rättstillämpningen tyder det. Man kan här jämföra med åtgärder vid beslut sluten psykiatrisk vård se Bengtsson, 1976, s. 159ö och andra

om tvångsintagningar eller frågan abort se 161y, resonemanget där

om a.a. s. utgår dock från 1974 års abonlag. Av samma skäl som angetts tidigare angående lagstiftningen efter år 1972 och i än högre grad torde dock en

- eventuell skadeståndsrätt enligt äldre rätt vara preskriberad i dag.

Ekonomisk ersättning vid skada. 87

4 Ekonomisk vid skada

ersättning

I förra avsnittet redovisade utredningen vilka rättsliga principer för skadestånd gällde under den tid 1934 och 1941 års steriliseringslagar var i som kraft. Som där tillkom gällande skadeståndslag år 1972. Enligt angavs nu den omfattar skadestånd vid personskada förutom sjukvårdskostnader och andra kostnader, inkomstförluster, ersättning för sveda och värk samt lyte och Härtill kommer vid vissa allvarliga brott även en särskild ersättmen. ning för de lidande någon tillfogas genom brottet vanligen benämnd -

kränkningsersättning.

Ersättning för sjukvårdskostnader och andra kostnader samt inkomstförlust utgår med de faktiska, styrkta kostnaderna avseende förfluten tid medan framtida kostnader uppskattas skönsmässigt. Ersättning för sådana kostnader täcks den allmänna försäkringen ersätts inte. Ersättningsom av med andra ord merkostnader. Vad däremot gäller ersättning för en avser sveda och värk samt lyte och bygger ersättningen i huvudsak på schamen bloner och tabellverk, främst Trafikskadenämndens s.k. hjälptabeller och försäkringsbranschens tabellverk, I ersättningen för lyte och men ingår ersättning för invaliditet. Dessa bestäms efter medicinska invaliditetstabeller. Tabellverket "Grunder för gradering kvarstående men efter skaav dor medicinsk invaliditet" för försäkringsbranschen och är gemensam fastställdes Försäkringsbolagens Personskadekommitté år 1981 och har av sedan justeras regelbundet. Denna praxis med ersättningstabeller är således av stor betydelse för skadeståndsersättningens storlek i de flesta fall. Tabellerna används ofta "riksnonn" vid domstolsprövning av skadestånd för personskada. som en Högsta domstolen har i flera avgöranden godtagit dessa standardiserade utgångspunkt för uppskattningen av framtida skadeföljder av normer som ideell natur se bl.a. NJA 1969 s.469, 1972 s. 81, 1979 s. 129, 1982 s. 793 och 1992 642. Tabeller liknande eller överensstämmande med Trafiks. skadenänmdens har senare fastställts för de kollektiva försäkringssystem arbetslivets samt hälso- och sjukvårdens område som bygger på skadeståndsrättslig grund dvs. trygghetsförsäluingen vid arbetsskada, patientförsäkringen och läkemedelsförsäkringen. Enligt dessa tabeller betraktas fullständig sterilitet motsvara 30 procent invaliditet. Det gäller kvinnor och män intill 50 år. Kvinnor som blir sterila när de är 50 år eller däröver erhåller ingen ersättning. Vad gäller män i

88 Ekonomisk ersättning vid skada

åldern 50-65 år invaliditetsgraden till 15 vid anges procent 50 år 34.500 kr och vid 65 år 22.400 kr och i högre ålder till 5 7.000 kr. Härprocent till kan komma viss olägenhetsersättning. Beloppet sådant sänks som dessutom som synes något med stigande ålder inom angivna åldersramar. Som exempel ersättningens storlek kan nämnas enligt de att senaste tabellerna 1997 ersätts 30 procentig invaliditet hos 16 25 åring med en - 110.000 kr. För under 16 år är beloppet höjt med tio personer procent. Ersättningen minskar sedan något med stigande ålder, vid 30 år 105.000 kr, vid 35 år 100.000 kr och vid 40 år 94.000 kr. För en 49-åring är ersättningen 84.100 kr, oberoende av kön.

Sedan den 1januari 1997 gäller särskild patientskadelag 1996:799. en Dessförinnan gällde från 1975 frivillig patientskadeförsäkring en som hanterades ett konsortium några försäkringsbolag. Ersättningens av av storlek bedömdes i huvudsak enligt trafikskadenämndens praxis med vissa undantag under de förutsättningar försäkringen i övrigt ställde för som upp ersättningsgill skada. Patientskadelagen bygger vad gäller ersättningsnivåema som huvudregel de skadeståndsrättsliga reglerna såvitt som avser t.ex. lyte och men och däribland medicinsk invaliditet i sin det tur när gäller ersättningsbeloppens storlek bygger de tidigare nämnda schablo-

nema och tabellverken. Sedan 1997 handhas patientskadeersättningen

avseende landstingen av företaget PSR AB PSR Personskadereglering AB

ett av landstingsförbundet helägt försäkringsbolag Skandia och Folksam -

delägt bolag.

Ersättning vid personskada enligt 5 kap 1 § skadeståndslagen omfattar

som nu redovisats förutom sjukvårdskostnader och andra utgifter samt inkomstförlust till följd skadan även det allmänt benämns av som ideell skada dvs. svedda och värk, lyte och men samt olägenheter i övrigt. Utanför begreppet personskada faller den s.k.

kränkningsersättningen

enligt 1 kap 3 § skadeståndslagen kan då som utges det är fråga om ett lidande som någon tillfogar vissa uppräknade annan genom brott. Kränkningsersättning omfattas inte trafikskadenänmdens praxis. Istället av utformas denna ersättningspraxis domstolarna i brottmål av samt av

Brottsoffermyndigheten. Brottskadeersättning bestäms enligt skadeståndsrättsliga principer ofta genom domstolsavgörande. Brottsoffermyndigheten är inte bunden

av ett domstolsavgörande men bestämmer i flertalet fall till

ersättning samma belopp som domstolen. Samtidigt avgör brottsoffermyndigheten

ett förhållandevis stort antal fall och högsta domstolen har också i något fall hänvisat till myndighetens praxis vad gäller ersättningsnivån

för kränkning

se NJA 1997 s. 315 kränkningsersättning vid mordförsök - 100.000 kr.

Ekonomisk ersättning vid skada. 89

I personskadefall använder Brottsoffermyndigheten, liksom domstolarna, Trafikskadenämndens hjälptabeller vid bestämmande av ersättning för sveda och värk, lyte och men och olägenheter i övrigt.

Vad gäller kränkningsersättningen har Brottsoffermyndigheten fastställt belopp för olika brottstyper. De högsta beloppen utgår av naturliga skäl vid särskilt allvarlig brottslighet. Således är normal ersättning vid våldtäkt 50.000 kr. För grova sexuella övergrepp mot barn utgår normalt 100.000 kr. Här har Högsta domstolens avgörande NJA 1992 s. 446 och 1997

s. 514 tjänat som vägledning. Det högsta belopp getts ut för ett sexual-

som brott mot barn är 200.000 kr. Även vid andra allvarliga brott har betydande belopp utgått. Även här är högsta beloppet hittills 200.000 kr. Högsta domstolen har i ett fall NJA 1995 s. 119 slagit fast att uppsåtligen överföra HIV:smitta till annan genom oskyddat samlag är grov misshandel. Brottsoffermyndigheten har i två sådana fall tillerkänt kvinnor ersättning med 150.000 kr vilket överensstämde med vad hovrätten utdömde i båda fallen.

Ersättning från staten av humanitära skäl 91

5 från staten av

Ersättning

humanitära skäl

1 Steriliserade

Som framgår av direktiven s. 4 har regeringen sedan 1983 fram till 1996 gett ersättning av humanitära skäl även benämnt av billighetsskäl, av nåd eller ex gratia i några fall 17, inte 16 som anges i direktiven. Ersättningen har uppgått till mellan 40.000 kr och 60.000 kr. Med undantag be-

av loppet 60.000 kr motsvarar utbetalda belopp 50.000 kr i dagens penningvärde. Regeringens praxis har varit att ersättning getts ut i de fall där formella fel har kunnat konstaterats i handläggningen enligt då gällande lagstiftning. Av det skälet har regeringen under perioden 1983 till 1997 samtidigt avslagit begäran om ersättning i 21 fall. Utredningen har erhållit kopior av samtliga regeringsbeslut samt de rernissyttranden från Socialstyrelsen som regeringen inhämtade under beredningen av ärendena. Utredningen tar i avsnitt 8.2.6 upp frågan hur samtliga dessa fall skall hante-

om ras i fortsättningen.

5.2 HIV-smittade

Ett annat exempel sådan ersättning från statens sida är ersättningen till dem som smittats med HIV genom att de i samband med vård inom den allmänna hälso- och sjukvården erhållit blod eller andra former blod-

av produkter som varit HIV-kontaminerad.

Cirka 200 personer smittades direkt eller indirekt på detta sätt. Dessa HIV-smittade, idag ett 70-tal, har vid flera tillfällen erhållit ersättning med för svenska förhållanden höga belopp, sammantaget över 750.ÖOOkr

var med vissa individuella variationer. Härtill kommer livräntor. Ersättning har utgått ur såväl patient- som läkemedelsförsäkringama.

92 Ersättning från humanitära skäl

staten av

Också staten har vid ett par tillfällen av nåd betalat ut ersättning till samtliga drabbade, sammanlagt 260.000 kr. De beloppen ingår

i det nyss angivna totalbeloppet.

I april 1997 träffades dessutom en överenskommelse mellan staten, Landstingsförbundet och Personskadereglering AB PSR utbetalning

om av ersättning till nära anhöriga till dem som smittats av HIV åtgär-

genom der inom hälso- och sjukvården. För detta ändamål ställdes 20 miljoner kr till förfogande av vilket högst 100 000 kr skulle utbetalas till nära anhöriga till varje enskild HIV-smittad. Utbetalning skedde efter ansökning till

en PSR som också fick i uppdrag att informera möjligheten att ansöka

om om ersättning, utreda om de som ansöker om ersättning har rått till sådan samt betala ut ersättningen. En särskild närrmd tillsattes till vilken enskilda kunde begära omprövning om de inte ville godta PSR:s beslut i ersättnings ärendena.

Arbetet med information och utbetalning ersättning är avslutad.

av nu Enligt PSR:s slutrapport i juni 1998 betalades sammanlagt ut drygt 14,5 miljoner kr till 224 anhöriga. I nio fall ha meddelat avslag. Närrmden

man har behandlat två ärenden och kan komma att få hantera ytterligare några fall. Resterande medel har betalats tillbaka till Socialdepartementet och Landstingsförbundet.

Några internationella jämförelser. 93

6 internationella

Några jämförelser

6.1 Inledning

I detta avsnitt redovisar utredningen hur några länder hanterat frågan

om ersättning till personer som steriliserats mot sin vilja. Det gäller såväl när steriliseringama skett med särskilt lagstöd som i andra sammanhang. Här redovisar utredningen också några exempel hur ersättning diskuterats i närliggande situationer. Det gäller Norge, Danmark och Kanada.

Utredningen kan i detta sammanhang också nämna att utredningen utöver redovisningen om förhållandena i nyss nämnda länder tagit del

av en undersökning om steriliseringar i Frankrike, daterad i 1998 ut-

mars som förts av den franska motsvarigheten till svenska Socialstyrelsen Inspection Générale des Affaires Sociales, IGAS.

Utredningen har också tagit del visst material angående sterilise-

av ringspolitiken i Japan.

Slutligen har utredningen nyligen erhållit material bl.a. från tyska finansministeriet angående steriliseringspolitik och ersättning till steriliserade i Tyskland. Utredningen har tidsskäl inte haft möjlighet att i detalj

av redovisa det tyska materialet i detta betänkande. Helt kort kan dock nämnas att i Tyskland, ersättning vid flera tillfällen under 1980- och 1990talen har betalats ut till personer som steriliserats i tvångsliknande situationer under åren 1933-1945. Ersättning har under åren 1980 till 1993 utgått som engångsbelopp 5.000 DM i 12.833 fall och även månatliga

som belopp 100-120 DM per månad i 8.628 fall.

När det gäller senast nämnda länder Frankrike, Japan och Tyskland samt frågan om internationella jämförelser med särskild inriktning steriliseringslagstiftningen i ett historiskt perspektiv återkommer utredningen till detta i slutbetänkandet.

94 Några internationella jämförelser

6.2 Norge

6.2. 1 Steriliserade

Det norska Sosial- og helsedepartementet tog hösten 1994 initiativ till ett forskningsprojekt om sterilisering av s.k. tattare under perioden 1934- 1977. Projektet skall redovisa de faktiska förhållandena angående sterilisering av tattare kommer också att information tvångssterilise-

men ge om ring av andra vilket ger underlag för om det finns behov av att närmare utreda situationen

för andra grupper.

I detta sammanhang kan nämnas att när det gäller svenska förhållanden har tattarfrågan diskuterats bl.a. i Broberg/Tydéns bok Oönskade i folkhemmet s. 144-160. Utredningen kommer att belysa frågan ytterligare i slutbetänkandet. Det gäller också frågan eventuella steriliseringar

om av andra befolkningsgrupper som zigenare och samer.

Enligt uppgift från det norska sosial- og helsedepartementet är det osäkert hur många tattare som blev steriliserade mot sin vilja, under hur

egen lång tid sådan praxis pågick och vilken grund de blev steriliserade.

en För det första skall projektet ta upp motiven bakom 1920- och 30-talets krav om sterilisering av tattare, hur motiven tog form och hur länge de upprätthölls. Därefter skall man undersöka hur de omsattes i praktiken. Målet skall vara att fastslå hur många tattare blev steriliserade efter

som lagens olika paragrafer och hur man motiverade steriliseringama under skilda tider. Vidare skall projektet diskutera i vilken utsträckning tattare blev utsatta för en annan praxis än andra

personer.

Projektet skall vara färdigt i december 1998. Norska Sosial- helsede-

og partementet skall återkomma till saken när rapporten från forskningsprojektet föreligger och kommer i det sammanhanget också att bedöma frågan om eventuell ersättning till de personer som orättfärdigt blivit steriliserade.

6.2.2 Lobotomerade

År 1991 tillsattes i Norge särskild utredning

en under ledning av höjsterettsdommer Ketil Lund för att kartlägga och värdera bruket lobotomi i

av Norge med särskild vikt lagt praxisen Gaustad Sjukhus. Utredningen skulle kartlägga de faktiska förhållandena och omfattningen bruket

av av lobotomi i Norge under perioden 1941-1990 såsom antalet utförda lobotomier och dödstalen. Utredningen skulle också värdera materialet och

Några internationella jämförelser. 95

bedöma huruvida det utifrån såväl den tiden vår tid fråga god

som var om medicinsk praxis. Detta skulle även göras ur ett hälsorättsligt perspektiv. Internationella jämförelser skulle göras. Utredningen skulle inte bedöma om det begåtts straffbara handlingar enskilda

av personer.

Utredningen lämnade sitt betänkande i juni 1992 NOU 1992:25. Slutsatsema var kortfattat följande s. 9-10.

Utredningen kritiserade främst det förhållandet att utvecklingen med lobotomioperationer fortsatte och omfånget steg utan att det togs tillräcklig hänsyn till den dödsrisk som patienterna utsattes för. Man ställde sig också undrande till att hälsomyndighetema inte reagerade den höga dödligheten. Man konstaterade att de starka reaktionerna idag mot lobotornin först och främst beror att tvångsvården filosofiska, sociala

reser och moraliska frågor av en annan kontroversiell karaktär än den somatiska vården. Dessa frågor ställs enligt utredningen sin spets när det gäller psykokirurgi. Utredningen konstaterade även att antalet opererade patienter i Norge var högt i förhållande till folkmängden och långt högre än i England och i USA och åtskilligt högre än i Sverige. Tillsammans med Danmark syntes Norge ha intagit en särställning när det gällde bruket

av lobotomi som behandlingsmetod.

Flera omständigheter gör enligt utredningen att det idag inte är lätt att förstå att lobotomi blev utvecklat till standardbehandling blev

en som utövad under tvång och efterhand fick en betydande omfattning. Förklaringen kan bara sökas i att situationen då annorlunda. De psykiatriska pati-

var enternas situation var präglad av en desperat brist effektiva behandlingsmetoder vilket medförde att metoder blev lanserade och

som som verkade verkningsfulla hade goda utsikter att få stor anslutning och okritiskt brukas. Utredningen hänvisade också till att patienterna

som var sammanförda i överfyllda avdelningar syntes sakna utsikt till bättring samt att tidens hållning auktoritär. Utredningen konstaterade att bruket

var av lobotomi varierade från land till land och från sjukhus till sjukhus. Tongivande personer hade stort inflytande särskilt i små homogena samhällen som det norska. Utredningen avslutade med att peka att den viktigaste garantin mot en utveckling till olycklig praxis i lobotornifallet är att

som systemet tillförs tillräckliga resurser och står under ständig övervakning genom samhällskritik och ett regelverk säkrar rättssäkerheten. Samti-

som digt är det viktigt att systemet tillåter egenkontroll i form intern kritik.

av

Utredningen föreslog inte att någon ekonomisk ersättning skulle till

ges drabbade. Utredningen konstaterade endast att billighetsersättning hade getts ut i tre fall då behandlingen enligt helhetsbedörrming medfört att

en patienten kommit särdeles olyckligt ut från behandlingssituationen. En minoritet i utredningen ville föreslå ersättning under hänvisning till att lobotomi efteråt har blivit värderad ett tragiskt felgrepp.

som

96 Några internationella jämförelser

På grundval av utredningens förslag tillsattes en arbetsgrupp som föreslog riktlinjer för behandling av billighetsersättning för lobotomerade. Kriterierna för ersättning varierade efter under vilken av tre tidsperioder ingreppet hade företagits. I alla tre tidsperiodema föreslogs tre alternativa kriterier: Ovanliga diagnoser eller indikationer, kort behandlingstid eller bristande behandlingsförsök samt ung ålder.

Sedan såväl det norska justisdepartementet som det norska stortinget ansett att lobotomi var en så speciell behandlingsmetod att en generell ersättning borde erbjudas, tillsattes en interdepartemental arbetsgrupp för att utreda en sådan generell ersättning till lobotomerade.

Det norska stortinget beslutade därefter i juni 1996 att de som efter andra världskriget utsattes för lobotomi skulle få en engångsersättning på 100.000 NOK som skulle vara skattefri. Cirka 500 personer då fortfa-

var rande i livet. Då lobotomi förr ansågs ett medicinskt försvarbart in-

vara grepp ansågs den norska staten inte ha något juridiskt ansvar. Stortinget upprepade dock att lobotomiingreppet var en så speciell behandlingsmetod att ersättning generella grunder borde erbjudas alla. Lobotomi ansågs föra till irreversibla behandlingsresultat och utfördes under

personer tvångsvård och med stor risk för följdskador och många döda.

6.2.3 Utredning ersättning till strålskadade vid

om

det norska Radiumhospitalet

Den norska helse- og sosialdepartementet tillsatte i juni 1997 utredning

en angående strålskadade vid Radiumhospitalet. Utredningen skulle på grundval av allmänna ersättningsregler inklusive ansvarsgrunder och

orsakssamband, värdera om staten är ersättningsskyldig för förluster

som den enskilde patienten har haft som en följd av biverkningar efter strålskadebehandling mot bröstcancer med ett nytt behandlingsmönster av visst innehåll vid Radiumhospitalet under perioden 1975-1986 behandlingsmönster 4.3 Gy 10, Gy Gray, målenhet för stråldoser,

x vilket innebar 10 stråldoser och på 4.3 Gy eller till-

att man gav var en sammans 43 Gy. 1.496 personer behandlades med detta behandlingsmönster under åren 1975- 1986.

Utredningen skulle vidare undersöka i vilken utsträckning enskilda patienter har krav ersättning och beräkna den ekonomiska förlusten och eventuell menersättning. Om det under utredningens arbete uppkom fråga om en ersättning från statskassan billighetsskäl skulle utredningen ut-

av tala sig om detta samt värdera eventuell Standardiserad billighetsersättning.

Några internationella jämförelser. 97

Utredningen avslutade sitt arbete i april 1998 och överlämnade då ett förslag angående ersättningsfrågan, orsakssammanhang, preskription samt om billighetsersättning.

Utredningen konstaterade att det utifrån den tidens medicinska kunskap inte var oförsvarligt av Radiumhospitalet att börja behandlingen år 1975. Med hänsyn till bl.a. kunskaper som efterhand framkom i internationell medicinsk litteratur, avvecklingen av behandlingen vid andra sjukhus i Norden ansåg utredningen att behandlingen skulle varit avvecklad vid Radiumhospitalet senast 1983. Utredningen konstaterade att det var oaktsamt av sjukhuset ett sådant sätt att det grundar rätt till ersättning under perioden 1983-l986. Utredningen föreslog med hänsyn till nödvändiga säkerhetsmarginaler att ersättning enligt den norska skadeståndslagens regler skall erbjudas till alla som blev behandlade från och med 1982 och att någon invändning om preskription inte skall göras från statens sida. Ersättningen skall omfatta ekonomisk förlust inklusive framtida förluster samt ersättning för men.

Någon grund för ett objektivt strikt ersättningsansvar för staten fann inte utredningen men föreslog en ersättning av billighetsskäl även för patienter under perioden 1975-1981. Vid fastställande av den ersättningen föreslog utredningen att man skall utgå från ersättningen för men enligt

skadeståndslagens regler. Utredningen föreslog att billighetsersättningen

beräknas samma skadeståndsrättsliga grunder för dem skulle

som som ges ersättning under perioden 1982-1986. Ersättningen skulle, beroende av ålder och skadeomfattning, mellan 50.000 och 250.000 NOK. Det

ge avsåg de kvinnor som hade registrerade biverkningar med medicinsk in-

en validitet mellan 15 och 54 procent. Utredningen diskuterade även

en ersättning lika för alla men stannade för en individuell ersättning utifrån främst medicinsk invaliditet i det enskilda fallet eftersom skadorna varierade så mycket.

Utredningens förslag behandlas alltjämt inom det norska regeringskansliet.

98 Några internationella jämförelser

6.3 Danmark

6.3. l

Inledning

Såvitt utredningen känner till har frågan ersättning till tvångssterilise-

om rade inte varit föremål för någon offentlig utredning i Danmark. Däremot förekommer forskning området. Utredningen återkommer i slutbetänkandet till redovisning sådan forskning.

av

6.3.2 Danska dom 20 1989

Höjesterets september

Danska Höjesteret motsvarar Högsta domstolen i Sverige har i fall år

ett 1989 behandlat frågan om ersättning till steriliserats inom

en person som hälso- och sjukvården i Danmark.

Saken gällde då 21-årig kvinna år 1977 genomgick kej-

en som en sarsnittsoperation. Under operationen uppstod blödningskomplikationer, varför överläkaren genomförde ett steriliseringsingrepp skära

genom att av patientens äggledare då han ansåg att patienten inte borde bli gravid under några år. Steriliseringsingreppet företogs utan patientens samtycke och kunde utan risk ha undvarits. Överläkaren befanns ha handlat rättsstridigt

genom att genomföra steriliseringen. Patienten ansågs ha varit utsatt för

en sådan kränkning att hon berättigad till ersättning. Överläkaren och

var amtskommunen landstinget förklarades skyldiga solidariskt betala

att patienten en gottgörelse med 100.000 DKR.

6.4 Kanada Alberta

- provinsen

6.4. 1 inlednin

g

Utredningen har kunnat konstatera att under åren 1928 till 1972 det i

provinsen Alberta i Kanada existerade steriliseringslagstiftning

en som flera punkter motsvarade den svenska. Enligt vad utredningen känner till reglerade lagstiftningen The Sexual Sterilization Act sterilisering

av personer som skrevs ut från sinnessjukhus och byggde eugenisk grund se Caulfield, T. och Robertson G., Eugenic Policies in Alberta:- From the Systematic to the systemic, Alberta Law Review 1996 Vol XXXV, No 1

Några internationella jämförelser. 99

s. 59-79. Samtycke krävdes som huvudregel, antingen av den som skulle bl: steriliserad eller av anhöriga, förmyndare etc., om den enskilde saknade rättskapacitet eller förmåga att lämna ett giltigt samtycke. Det krävdes deck inte något samtycke av mentalt störda personer mentally defective persons. En särskild nämnd beslutade om tillstånd till sterilisering "The Eugenic Board". Nämnden handlade under de år lagen i kraft 4.725 var ärenden om sterilisering varav 2.822 genomfördes. Många av dessa fall va" barn som inte nått puberteten. Lagstiftningen var påverkad av den eugeniska rörelsen och lagstiftningen i USA. Utredningen har tagit del av ett rättsfall från en domstol i provinsen Alberta vilket kortfattat redovisas i följande avsnitt. Med anledning av avgörandet lade Albertas provinsregering under år 1998 fram ett lagförslag angående ekonomisk ersättning till steriliserade i provinsen som dock efter kraftiga protester återtogs. Efter det rättsliga avgörandet har Albertas provinsregering träffat ekonomisk överenskommelse med 540 steriliserade. Lagförslaget och något om dessa överenskommelser redovisas också kortfattat i följande avsnitt.

6.4.2 Rättsfallet Muir Alberta

v. 1996

Fallet avser en kvinna född år 1944 blev steriliserad år 1959. Hon som sattes år 1955 i en särskild skola för mentalt efterblivna the Provincial Training School for Mental Defectives at Red Deer vilken hon lämnade först vid 21 års ålder år 1965. Hon blev, enligt domstolen, felaktigt diagnosticerad som debil moron med höggradig mental defekt, varför intagningen på skolan enligt domstolen felaktig. Grunden för sterilisering var var fara för att hon skulle föra den mentala stömingen vidare samt oförmåga till intelligent föräldraskap. Även grunden för steriliseringen var erligt domstolen felaktig. Domstolen förklarade i sammanfattning domen bl.a. följande i fri av översättning.

1 År 1959 steriliserade provinsen felaktigt fröken Muir genom kirurgiskt ingrepp och erkänner nu sin skyldighet att betala ersättning till henne. Emellertid har provinsen överlämnat till domstolen att bestämma hur mycket provinsen skall betala. Steriliseringen irrevervar sibel; fröken Muir uppgifter stöds av oberoende bevis och leder till slutsatsen att de fysiska och psykiska skadorna katastrofala för var fröken Muir. Dessa skador har förföljt fröken Muir sedan hon blev medveten om vad som hade hänt med henne, ända fram till dess hon till fullo förstod konsekvenserna ingreppet. Hennes lidande kvarav

100 Några internationella jämförelser

står även idag och kommer att så göra långt i framtiden. Domstolen förpliktar provinsen att betala maximal ersättning enligt lagen för sveda och värk pain and suffering grund av steriliseringen; 250.280 CAD från september 1985 då talan väcktes i målet. 2 Skadorna orsakade av steriliseringen försvåras av den närliggande och felaktiga stigmatiseringen av fröken Muir som debil, en höggradigt mental defekt. Detta stigmata har hela tiden förödmjukat/fömedrat fröken Muir, i hennes relation till familj och vänner och till arbetsgivare och har märkt henne ända sedan hon togs skolan nämnd ovan den 12 juli 1955 vid tio års ålder. På grund den-

av na förödmjukande kategorisering och behandling skall provinsen betala henne 125.000 CAD i skadestånd med försvårande omständigheter aggravated damages. 3 Omständighetema kring fröken Muirs sterilisering var så godtyckliga/egenmäktiga och gjordes i en atmosfär så lite respekte-

som rade fröken Muirs mänskliga värdighet att samhällets och domstolens anständighetskänsla är kränkt. Om det inte fanns några andra omständigheter skulle domstolen har förpliktat provinsen att betala full

ersättning i straffskadestånd punitive damages till fröken Muir; inte för att kompensera henne för de skador hon åsamkats,

som men mer som ett straff mot provinsen med 250.000 CAD. Emellertid finns det i detta fall två skäl varför sådan ersättning inte krävs. För det första har ett stort belopp utdömts i skadestånd för försvårande omständigheter. För det andra har provinsen frivilligt avstått från vad skulle ha

som varit ett fullständigt svaromål mot fröken Muirs stämning: Fröken Muir påbörjade inte sin tidigt Hade provinsen använt

process nog. denna invändning som kallas talepreskription limitations of action

defence hade det satt stopp för fröken Muirs talan. Effekten

- av detta val att avstå från detta försvar är än att jämställa med

mer en ursäkt det innebär ett verkligt försök att ställa saker tillrätta. Som

- en ledande princip; myndighetsursäkter och initiativ detta slag för att

av gottgöra historiska felaktigheter skall uppmuntras: att straffa

regeringar för deras historiska uppförande skulle ha den motsatta effekten. 4 Fröken Muir intogs skolan den 12 juli 1955 vid tio års ålder. Hon lärrmade skolan, utan att ha blivit utskriven/frigiven, och mot skoladministrationens råd, när hon var närmare 21 år gammal, i

mars 1965. Domstolen finner att fröken Muir oriktigt instängd under

var detta årtionde. Denna typ inspärrning fröken Muir blev ett of-

av som fer för resulterade i flera förödmjukelser travesties

på hennes unga person: frihetsberövande, förlorat gott rykte, avsaknad livsnöjen,

av avsaknad av normala utvecklingserfarenheter, brist civila rättigheter, förödmjukelse och skarn/vanära; sveda och värk; avsaknad

av

Några internationella jämförelser. 101

kontakter med familj och vänner, offer för institutionsdisciplin. Dom-

stolen tillerkänner henne 250.000 CAD för de skador som är för-

bundna med inspärrningen,

5 Fröken Muirs talan innefattar även krav skadestånd för för-

svårande omständigheter aggravated damages med 125.000 CAD i

anslutning till inspärrningen--- Dessa försvårande omständigheter har redan tagits med i beräkningen när skadestånd för försvårande

omständigheter i samband med steriliseringen döms ut. Inget skade-

stånd för försvårande omständigheter vid inspärrningen bifalls efter-

som det skulle innebära en dubblering av den tidigare bifallna ersätt-

ning.

6 Fröken Muir krävde också ersättning för att regeringen, under

den tid hon var intagen skolan, misslyckades att ge henne den ut-

bildning och träning som hon i annat fall skulle ha fått. Eftersom hon

hade möjlighet att erhålla viss utbildning mer än "grade 5 educa-

tion har hon enligt domstolen inte lyckats att visa att hon har fått

eller kommer att få, sämre förutsättningar till arbete ett resultat

som

av provinsens åtgärder mot henne, än hon skulle haft om hon hade

förblivit utanför institutionen. Av den anledningen kan inte denna

punkt bifallas.

I anledning av bl.a. ovan refererade rättsfall utarbetade Albertas provinsregering ett förslag till särskild lagstiftning om ersättning vid steriliseringar och intemeringar genom offentliga institutioner. Institutional Confinement and Sexual Sterilizeration Compensation Act. Förslaget innebar bl.a. en begränsning av ersättningsanspråket till 150.000 CAD för steriliseringar som genomförts med stöd av vissa äldre lagar, däribland The Sexual Sterilization Act. Enligt uppgift har förslaget dragits tillbaka då det mötte alltför stort folkligt motstånd.

Närmare 800 steriliserade har väckt talan eller avser att väcka talan mot provinsregeringen för att de blivit steriliserade mot sin vilja. Av dessa har Albertas provinsregering under år 1998 hittills träffat överenskommelse med 540 steriliserade om en ekonomisk ersättning. Den innebär att och

var en erhåller 75.000 CAD i ersättning och ytterligare 25.000 CAD efter tre år om de då inte längre bor sjukhus eller någon institution. Större delen av dem som begärt ersättning steriliserades den institution fröken

som Muir levde på, numera benänmd the Red Deers Michener Centre. Cirka 250 fall återstår alltjämt att reglera.

102 Några internationella jämförelser

6.5 Vissa internationella konventioner m.m.

6.5. l Inledning

Under den tid 1934 och 1941 års steriliseringslagar var tillämpliga, dvs. fram till och med 1975, anslöt sig Sverige till flera internationella instrument som tillkommit för att skydda mänskliga rättigheter. Det gäller t.ex. FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna 1948 FNdeklarationen med därtill knutna konventioner och den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema 1950 Europakonventionen. Utredningen det

anser lämpligt att här kortfattat redovisa dessa och andra konventioner som kan ha varit tillämpliga den svenska steriliseringslagstiftningen under den angivna tiden.

Den följande redovisningen av FN-deklarationen och FN-konventioner samt Europakonventionen har främst hämtats från Hans Danelius, Mänskliga rättigheter, Nordstedts Juridik, 1993. En särskild genomgång

av artiklarna i främst FN-deklarationen och Europakonventionen med särskild inriktning på sterilisering har utredningens uppdrag gjorts adjunge-

av rade professorn Gudmundur Alfredsson Raoul Wallenberg Institute of Human Rights and Humanitarian Law i Lund. Redovisningen i avsnitt 6.5.4 bygger delvis den genomgången.

6.5.2 FN:s universella deklaration de

om mänskliga rättigheterna

Deklarationen antogs den 10 december 1948 och innehåller 30 artiklar. I dessa räknas de grundläggande fri- och rättigheter upp. Tanken att

var deklarationen skulle följas av en bindande konvention dessa rättigheter

om samt särskilda verkställighetsbestämmelser. Själva deklarationen är nämligen inte juridiskt bindande för staterna. Under 1950-talet arbetade FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna med tvål sådana konventioner, en om medborgerliga och politiska rättigheter och en om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Båda antogs den 16 december 1966 och trädde i kraft 1976. Europakonventionen förebild vid utarbetandet

var en av FN-konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna.

En förutsättning för att FN-konventionema skall effektiva är att

vara staternas efterlevnad av dem kan kontrolleras. För konventionen de

om medborgerliga och politiska rättigheterna har ett särskilt organ upprättats,

Några internationella jämförelser. 103

kommittén för de mänskliga rättigheterna Human Rights Committee. Kommittén började sin verksamhet 1977.

Konventionen innehåller inte några bestämmelser om den enskilda klagorätten. Istället har ett fakultativt protokoll utarbetats med sådana bestämmelser. Genom att tillträda protokollet medger en stat att enskilda personers klagomål över att denna stat kränkt deras genom konventionen garanterade fri- och rättigheter prövas av kommittén. Sverige tillträdde protokollet 1976. Behörig att väcka talan hos kommittén är enligt huvudregeln den som påstår sig själv ha blivit utsatt för en kränkning av någon av de i konventionen garanterade rättigheterna. En kränkning som ägt rum innan konventionen trädde i kraft för en stat kan inte prövas om kränkningen inte alltjämt pågick därefter. Alla tillgängliga nationella rättsmedel måste vara uttömda innan talan får väckas.

En fråga som är under prövning av annat mellanstatligt organ t.ex. Europakommissionen för de mänskliga rättigheterna får inte Flertalet

tas upp. Europarådsstater, däribland Sverige, har dessutom i samband med ratificeringen av det fakultativa protokollet reserverat sig så sätt att de inte godtar kommitténs behörighet att pröva klagomål som tidigare varit föremål för prövning av annat mellanstatligt organ t.ex. Europakommissionen och Europadomstolen.

Kommitténs prövning utmynnar visserligen inte i något bindande beslut utan i synpunkter views men har dock stor tyngd som moraliskt förpliktande. I dessa kan kommittén för konstaterade kränkningar föreslå åtgärder såsom särskild lagstiftning men även förslag om att betala skadestånd.

Utöver nämnda bestämmelser finns andra FN-deklarationer eller konventioner av intresse i sammanhanget.

År 1971 tillkom FN:s deklaration rättigheter för mentalt handikap-

om pade/psykiskt utvecklingsstörda och år 1975 FN:s deklaration om rättigheter för handikappade. Ett annat exempel är FN:s generalförsamlings resolution den 17 december 1991 46/ 119 "Principles for protection

om of persons with mental illness and the improvement of mental health care". I principle 11 12 anges "Sterilization shall be carried out

never as a treatment for mental illness".

En FN-deklaration om avskaffande av diskriminering av kvinnor kom till stånd år 1967. Ovannämnda deklarationer är inte juridiskt bindande för staterna.

Det finns en FN-konvention avskaffande alla former rasdis-

om av av kriminering från 1965 och FN-konvention avskaffande all slags

en om av diskriminering av kvinnor från 1979. I detta sammanhang skall också nämnas FN:s deklaration om tortyr och omänsklig eller för-

annan grym, nedrande behandling eller bestraffning åtföljts FN-konvention i

som av en samma ämne vilken trädde i kraft 1987. En särskild deklaration barnets

om

l

104 Några internationella jämförelser

rättigheter antogs 1959 och följdes 1989 konvention för Sveri-

av en som ges del började gälla i september 1990 Barnkonventionen. I den konventionen finns förpliktelser för barnet erforderligt skydd.

staterna att ge

De nämnda konventionema tillkom som synes efter år 1975 då 1941 års steriliseringslag upphävdes.

6.5.3 Den europeiska konventionen de

angående

mänskliga rättigheterna och de grund-

läggande friheterna

Europakonventionen utarbetades inom Europarådet och undertecknades den 4 november 1950. Av de rättigheter omfattas FN-deklarationen

som av återfinns i Europakonventionen de medborgerliga och politiska rättigheterna, däremot inte de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Konventionen har kompletterats med elva tilläggsprotokoll fyra in-

varav nehåller nya materiella rättigheter. Europakonventionen ratificerades

av Sverige den 4 februari 1952 och trädde i kraft den 3 september 1953.

Konventionens efterlevnad har åren kontrollerats två

genom av organ, den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna Europakommissionen och den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Europadomstolen. Från och med november

1998 ersattes Europakommissionen och Europadomstolen

med ett gemensamt organ - en ny Europadomstol. Den skall heltid avgöra mål enligt Europakonventionen. Reglerna den Europadomstolen finns i tilläggspro-

om nya ett nytt tokoll till Europakonventionen nr 11. Protokollet har införlivats med svensk rätt från samma tidpunkt.

Europakonventionen är sedan den 1 januari 1995 särskild lag

genom en 1994:1219 inkorporerad i svensk rätt. Dessförinnan den inte direkt

var tillämplig svensk lag även Högsta domstolen och Regeringsrätten

om genom åren i allt högre utsträckning tagit hänsyn till Europakonventionens krav och Europadomstolens avgöranden.

Inför Europakommissionen anhängiggjordes två typer mål, mellan-

av statliga och enskilda. I denna text berörs endast de enskilda målen. Endast de stater som genom särskild förklaring godkänt Europakommissionens behörighet att ta emot enskildas klagomål är bundna reglerna, däribland

av Sverige. Samma gäller för den Europadomstolens behörighet. En

nu nya förutsättning för prövning är att de inhemska rättsmedlen uttömts. Dessutom skall ett mål anhängiggöras inom månader efter att slutligt beslut

sex meddelats i det nationella rättssystemet. Ett ärende gäller förhållan-

som den som inträffat före det Europakonventionen blivit förpliktande för

en stat kan inte prövas.

Europadomstolen har möjlighet att utdöma skadestånd skälig gottgörelse, art 50 till förfördelad part. Det förutsätter att ett beslut eller åtgärd av en rättslig myndighet eller annan myndighet helt eller delvis står i strid mot konventionens förpliktelser och den inhemska rätten medger att gottgörelse inte alls eller endast till viss del lämnas för beslutets eller åtgärdens verkningar. Ersättningen kan innefatta gottgörelse för såväl ekonomisk som ideell skada som för rättegångskostnader. Ersättning för ideell skada kan jämfört med vad som gäller enligt svensk skadeståndsrätt utdömas med mycket höga belopp jfr Kamov 1998/99 s 67 not 79 med hänvisningar till rättsfall.

I litteraturen finns mer generella redovisningar och diskussioner om ersättning, se bl.a. hos Theo van Boven, Study on the Right to Restitution, Compensation and Rehabilitation for Victims of Gross Violations of Human Rights UN document E/CN.4/—sub.2/1993/8, jfr FN—kommissionen om mänskliga rättigheter dokument E/CN.4/19-97/-104 samt P. Dijk

van och G.J.H van Hoof Theory and Practice of the European Convention

on Human Rights, Deventer; Kluwer, tredje uppl, 1998.

6.5.4 och

Mänskliga rättigheter sterilisering

I detta avsnitt har utredningen gjort provisorisk lista regler

en om mänskliga rättigheter det internationella planet skulle kunna

som vara tillämpliga den tidigare steriliseringslagstiftningen i Sverige och den administrativa praxis som utvecklades kring steriliseringarna. Genomgången är översiktlig och närmast avsedd att identifiera vilka regler

som kan vara relevanta. I det följande har ämnesområdena tagits alfabe-

upp tiskt. För varje ämne bör läsaren ha i åtanke tidsaspekten dvs. när internationella bestämmelser ratificierades och när de trädde i kraft interna-

som tionell förpliktelse i allmänhet och för Sverige i synnerhet. Reglerna kan ha existerat redan tidigare internationell sedvänja eller allmänna prin-

som ciper.

Det är också viktigt att påpeka att innebörden i och tolkningen Euro-

av pakonventionens artiklar, vilka är de bestämmelser torde ha störst

som betydelse i detta sammanhang, sker genom Europadomstolens praxis. Med andra ord kan man inte med säkerhet säga att nationell lagreglering

en eller praxis strider mot eller har stridit mot Europakonventionen innan Europadomstolen konstaterat detta. Litteraturen kring Europakonventionen och Europadomstolens domar har med åren också blivit riklig, bl.a.

se Hans Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis En kommentar

till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, Norstedts Juridik, 1997.

106 Några internationella jämförelser

En tolkning utan uttryckligt stöd i en dom från Europadomstolen kan bli särskilt svår att göra när det gäller lagstiftning eller administrativ praxis som ligger långt tillbaks i tiden och speciellt när det gäller regleringar som existerade såväl före som efter konventionens tillkomst.

I detta sammanhang bör också upprepas att ett anhängiggörande av ett mål till Europakommissionen skulle ha skett inom sex månader från att de nationella rättsmedlen uttömts dvs. sedan ett slutligt beslut meddelats

enligt nationell rätt. Det talar mot att ett påstående idag om att det under åren 1953 1975 förekommit brott mot Europakonventionen vid beslut eller

åtgärder med tillämpning av 1941 års steriliseringslag skulle kunna tas

nu upp till prövning. Ett alternativ skulle vara att åtgärden eller beslutet skulle betraktas som en bestående eller fortlöpande kränkning mot den enskilde vilket i så fall skulle kunna innebära att talerätten inte förlo-

var rad. Huruvida genomförande steriliseringsåtgärd med stöd dåva-

av en av rande steriliseringslagstiftning av Europadomstolen skulle betraktas

som en sådan bestående eller fortlöpande kränkning i Europakonventionens mening är oklart.

Exempel regler om mänskliga rättigheter som kan ha haft betydelse vid sterilisering

med stöd 1934 och 1941 års

av steriliserings-

lagar

Barnets rättigheter:

Om en steriliserad faller under åldersgränsen 18 år för FNzs deklaration 1959 om barns rättigheter och 1989 års barnkonvention kan barnets rätt såsom respekten för barnets bästa och välbefinnande ha blivit åsidosatt.

Effektiva rättsmedel:

Regleras bl.a. i artikel 2 i FN-konventionen medborgerliga och politis-

om ka rättigheter och i art 13 i Europakonventionen. Enligt dessa har

envar rätt till verksam hjälp från landets myndigheter mot handlingar krän-

som ker de grundläggande rättigheter tillkommer honom eller henne enligt

som lag och författning.

Några internationella jämförelser. 107

Erkännande som person i lagens mening:

Denna fråga regleras i artikel 6 i FN-deklarationen och artikel 16 i FNkonventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Enligt dessa har envar rätt att överallt erkännas som en person i lagens mening. Det inkluderar rätten till lagskydd i olika bemärkelser.

Familj, privatliv och rykte:

Frågor rörande familjen regleras i flera bestämmelser såsom artikel 12 och 16 i FN-deklarationen, artikel 10 i FN-konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 17 och 23 i FN-konventionen om civila och politiska rättigheter och artikel 8 och 12 i Europakonventionen. Godtyckliga och utornrättsliga inblandningar eller intrång i dessa rättigheter är konventionsstiidiga. För intrång i rättigheterna krävs lagstöd. Rätten att bilda familj skall vara lika för alla. Om någon av dessa rättigheter begränsas eller förnekas måste ett eller flera verkningsfulla rättsmedel finnas och respekteras.

Folkmord:

1948 års konvention förebyggande och bestraffning brottet folk-

om av mord artikel H d. kan vara relevant om steriliseringslagstiftningen avsågs att användas för att utrota etniska och helhet eller delar

rasgmpper som av. Det gäller t.ex. om lagstiftningen användes i detta syfte mot romer zigenare eller samer. Man kan här angående tidigare regleringar göra jämförelser med Nürnberg- och Tokyorättegångama.

Frihet och säkerhet till person:

Dessa regler finns i bl.a i artikel 3 i FN-deklarationen, artikel 9 och 10 i FN-konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 5 i Europakonventionen. Den fysiska säkerheten och integriteten för personer och grupper är ett exempel; dessutom, sterilisering sked-

om av person de för att han eller hon skulle bli frigiven, är inte endast dessa regler inblandade utan kan också reglerna om förbudet mot godtycklighet och förbudet mot grym, omänsklig och förnedrande behandling bli tillämpliga, jfr

t.ex. artikel 3 i Europakonventionen.

108 Några internationella jämförelser

Förfölj else:

Artikel 14 i FN-deklarationen reglerar rätten att söka och erhålla skydd från förföljelse numer ofta angående flyktingar. Idag skulle kunna

man argumentera för att en officiell steriliseringspolitik som används mot olika sociala, etniska eller kulturella grupper i samhället skulle kunna jämställas med sådan förföljelse. Paralleller skulle kunna dras med den nuvarande debatten om kvinnlig omskärelse.

Handikappades/Utvecklingsstördas rättigheter:

Det är ingen tvekan om att utvecklingsstörda omfattas av samma rättigheter och icke-diskriminerande bestämmelser i huvuddelen av de intemationella reglerna, inklusive alla mänskliga rättigheter, även när de inte ut-

tryckligen nämner utvecklingsstörning som en grund när diskriminering är

förbjuden. Härutöver finns några bestämmelser som uttryckligen tar upp utvecklingsstördas rättigheter, och som täcker både fysiska och mentala handikapp. Det gäller 1971 års FN-deklaration om rättigheter för mentalt handikappade/psykiskt utvecklingsstörda personer Declaration of the Rights of Mentally Retared Persons och 1975 års FN-deklaration om rättigheter för handikappade personer Declaration of the Rights of Disabled Persons. Ett annat exempel är den tidigare nämnda resolutionen FN:s

av generalförsamling den 17 december 1991 46/119 om "Principles for protection of persons with mental illness and the improvement of mental health care". I principle 11 12 anges "Sterilization shall never be carried out as a treatment for mental illness".

Angående litteratur se Leandro Despouy, Argentina, Special Rapporteur of Sub-Commission on Prevention of Discrimination and Protection of Minorities, Study on Human Rights and Disabled Persons, UN Human Rights Study Series No New York 1993 E.92.-XIV.4.

Ickediskriminering:

Förbudet mot diskriminering är en grundläggande regel bland de mänskliga rättigheterna, se t.ex. 1 och 55 artikeln i FN-stadgan, artikel 2 och 7 i FN-deklarationen, artikel 2 i FN-konventionen om mänskliga rättigheter, artikel 14 i Europakonventionen. Det gäller även konventionema

om rasdiskrirninering och diskriminering av kvinnor. Enligt dessa är diskriminering förbjuden p.g.a. ras, hudfärg, kön, etniskt födelse, religion

ursprung, eller sociala skäl. Steriliseringslagstiftningen kan ha använts ett sätt som brutit mot någon av dessa icke-diskriminerande regler.

Kvinnors rättigheter:

FN:s konvention avskaffande all slags diskriminering av kvinnor är om av från 1979. Om steriliseringslagstiftningen frekvent användes kvinmer än på män kan även de tidigare nänmda reglerna om mänskliga rättignor heter rörande likabehandling, ickediskriminering antingen som en individuell rättighet eller diskriminering av rätten att erhålla vissa rättigsom en heter och lika skydd under lagen ha blivit åsidosatt.

Lika rättigheter:

Enligt artikel l i FN-deklarationen de mänskliga rättigheterna från om 1948 är vi alla födda fria och lika i värde och rättigheter. Genom andra artiklar t.ex. artikel 7 i FN-deklarationen och artikel 26 i FN-konventionen medborgerliga och politiska rättigheter och motsvarande regler i Euom ropakonventionen gäller likhet inför lagen och samma skydd av lagen. Dessa bestämmelser har betydelse också för frågan om sterilisering jfr även handikappades/utvecklingsstördas rättigheter, kvinnors rättigheter och minoritetsrättigheter.

Medicinetik:

1982 års FN principer för medicinsk etik för hälso- och sjukvårdspersonal etc. kan nämnas i detta sammanhang. En sammanställning av etiska regler för läkare och hälso- och sjukvårdspersonal kommer att publiceras annan av Raoul Wallenberginstitutet under hösten 1999.

Minoritetsrättigheter:

Om steriliseringslagstiftningen frekvent eller oproportionerligt användes mot minoritetsgrupper kan olika regler mänskliga rättigheter ha åsidoom satts t.ex. rörande folkmord, värde och likhet, lika behandling under lagaricke-diskriminerande både vad gäller individer och grupper. na,

Omänsklig eller förnedrande behandling:

Flera regler pekar ut omänsklig eller förnedrande behandling. Det gäller artikel 5 i FN-deklarationen, artikel 7 i FN-konventionen om medborgerlioch politiska rättigheter och artikel 3 i Europakonventionen. Till vissa ga

l 10 Några internationella jämförelser

delar definieras begreppen i 1975 års FN-deklaration och 1984 års konvention mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behand-

annan grym, ling eller bestraffning. De nämnda bestämmelserna gäller under

personer frihetsberövande, sjukhus eller någon annanstans, även denna vis-

om telse skett under en mycket kort period, skyddet kan utsträckas

men utanför frihetsberövandet. Enligt rättsfall får ingen utan sin fria vilja utsättas för medicinsk eller vetenskapliga experiment. Europadomstolen

har angett att grova förödmjukelser och den mänskliga värdigheten kan

angrepp medföra förnedrande behandling. Begreppen har använts extensivt i internationella sammanhang.

Närmare om utredningens kartläggning. 111

7 Närmare om

utredningens kartläggning

1 Inledning

Enligt direktiven skall utredningen förutom att göra historisk belysning en och lämna ett förslag till ekonomisk ersättning också göra en kartläggning av hur omfattande steriliseringsverksamheten och vilka indikationer stevar riliseringama utfördes. I direktiven har kartläggningsuppdraget uttryckts följande sätt.

uppdraget ingår också att göra kartläggning av hur många persoen steriliserades med stöd lagarna under de olika indikationerner som av vilka de var och hur deras liv påverkades. Antalet steriliseringar na, utfördes efter ansökan någon än den person som sterilisesom av annan rades skall också redovisas. Av intresse är också att en kartläggning görs eventuella förändringar i tillämpningen av lagstiftningen under av den tid den i kraft och de bakomliggande orsakerna till det." var

Enligt utredningens mening är det angeläget att även jämföra resultaten av en sådan kartläggning med hur det var i andra länder. Utredningen avser därför möjligt återkomma med sådana jämförelser i slutbetänkandet. att om Som utredningen angett i avsnitt 2 omfattade 1934 års steriliseringslag enbart bedömdes sakna förmåga att lämna samtycke till sterilipersoner som sering de rättsinkapabla. Lagen med andra ord förutsättningarna för att - gav kunna sterilisera personer som saknade insikt i eller inte förstod steriliseringsbegreppets innebörd. Lagen reglerade inte frågan om sterilisering den enskildes egen begäran eller efter dennes samtycke, vare sig när det gällde sterilisering av friska individer eller av sinnesslöa eller andra sjuka som förstod ingreppets innebörd. Genom 1941 års steriliseringslag reglerades i princip alla steriliseringar inte var medicinska dvs. även de som genomfördes efter den enskildes som begäran eller samtycke. I 1941 års lag angavs de tre grunder eller indiegen

112 Närmare utredningens kartläggning om

kationer som skulle gälla för lagens tillämpning eugenisk, social och medicinsk. Tillstånd för sterilisering krävdes huvudregel medicinalstysom av relsen. I bilagor till detta betänkande finns 1934 och 1941 års steriliseringslagar bilaga 2 och 3, kungörelser till lagarna bilaga 4 och 5 samt medicinalstyrelsens råd och anvisningar rörande tillämpningen steriliseav ringslagarna och 1938 års abortlagbilaga 6 till 8.

7.2 Några metodologiska överväganden

För att kunna besvara direktivens frågeställningar vad gäller kartläggningen har utredningen valt följande tillvägagångssätt.

1 En aktgenomgång av steriliseringsansökningar, protokoll, steriliseringsberättelser etc. arkiverade Riksarkivet och Socialstyrelsen 2 En genomgång relevant medicinsk litteratur från 1930-talet fram till av 1970-talet, särskilt vetenskapliga avhandlingar i rasbiologi, psykiatri/bampsykiatri, neurologi, socialmedicin etc. för att bedöma hur dessa avhandlingar stödjer/tar avstånd från den ursprungliga rasbiologiska inställ-

ningen till sterilisering.

3 Studier tillgängligt forskningsmaterial avseende eller liknande av samma material samt kontakter med forskare området. 4 Studier av de brev kommit utredningen tillhanda från som personer som steriliserats och nu begär ersättning samt intervjuer med några dessa av personer. 5 Intervjuer med verksamma under den berörda tiden läkare, personer institutionspersonal, kuratorer och andra aktörer.

Utredningens slutsatser grundval nämnda undersökningar kommer av att redovisas i utredningens slutbetänkande till sommaren 1999. Utredningen vill dock redan helt kort redovisa hur aktgenomgången genomförs nu och hur den statistiska bearbetningen olika akter är upplagd. av Själva aktgenomgången är kvantitativ till sin karaktär, vilket innebär en begränsning i förståelse av tillämpningsprocessen. Aktmaterialet avspeglar dessutom i huvudsak intygsgivarens perspektiv i med den "sökande". mötet Hänsyn kommer att tas till detta i tolkningen det kvantitativa av resultatet. Med sökande menar utredningen den skall steriliseras. Utredningen har som här satt sökande inom citationstecken för markera det inte alltid att att är den som steriliseringen avser som är den är aktiv angående sterilisering. som

Närmare utredningens kartläggning. 113

om

7.3 Urvalsförfarande m.m.

Utredningen har valt att göra ett samplingsförfarande stickprovsundersökning ansökningsakter från perioden 1935-1975.

av

På Riksarkivet och Socialstyrelsen finns cirka 70.000 ansökningsakter från tiden 1935 till 1975 bevarade "Ansökan om sterilisering". Av dessa innehåller cirka 7.000 avslagsbeslut. Omkring 63.000 steriliseringar genomfördes enligt en eller flera av de tidigare nämnda indikationema. Utredningens urval består av 2.200 akter omfattande samtliga 15:e födda. Valet av 15:e födda beror att det är möjligt att statistiskt jämföra dessa personer med data för hela svenska befolkningen, insamlade av Statistiska Centralbyran.

Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att utredningen i maj 1998 fått Datainspektionens tillstånd att föra ett s.k. personregister i syfte att samanställa uppgifter för att kartlägga tillämpningen av svensk steriliseringspolitik under åren 1935-1975. För att utredningen skall få tillgång till relevant material har dessutom Regeringen i beslut i januari 1998 med stöd av 14 kap 8 § sekretesslagen förordnat att sekretess till skydd för enskilds personliga förhållanden inte skall gälla gentemot utredningen i samband med insamlande av uppgifter i bl.a. ansökningshandlingar hos dåvarande medicinalstyrelsen. För att sekretesskydda de uppgifter utredningen samlar detta sätt har Regeringen också genom ändring i 3 § sekretessförordningen från den 1 mars 1998 förordnat att angående de undersökningar

som nu nämnts, sekretess skall gälla hos utredningen för de uppgifter

som avser enskilds personliga förhållanden och kan hänföras till den enskilde.

som

Pilotstudie

För att bedöma aktemas innehåll och möjlighet att få fram relevanta data har utredningen gjort en pilotundersökning. Från de 15:e föddas akter valdes slumpmässigt ut 97 stycken. Med utgångspunkt från fomiuläret "Ansökan om sterilisering" arbetades fram ett protokoll som testades pilotmaterialet. De 97 aktema granskades avseende "den sökandes" kön, ålder, vistelse

institution tidigare och vid tiden för ansökan, barn, civilstånd,

egna graviditet och eventuell abortansökan, ärftlighet avseende somatisk eller

psykisk sjukdom, asocialitet, begåvning mätt med intelligenstest, socialgmppstillhörighet, "sökandens" psykiska/somatiska hälsa samt förekomsten

egen av eventuell egen underskrift ansökan. Det visade sig möjligt att använda dessa variabler, även om ansökningsaktemas kvalitet i fråga uppgifts-

om mängden varierar starkt. Med hjälp av resultat från pilotundersökningen

114 Närmare om utredningens kartläggning

kalibrerades ett inmatningsformulär, möjligt att använda för statistisk bearbetning.

Aktinnehållet

Ansökningsaktema består av standardiserade formulär, ett för 1934 års lag, ett för 1941 års lag reviderad version sistnämnda från 1960.

samt en av Samtliga ansökningsakter innehåller två till tre bilagor: intyg I och H under 1934 års lag samt bilaga H och IH under 1941 års lag. Bilaga I omfattar själva ansökan. Bilaga H utgjordes främst uppgifter lärrmade anför-

av av vanter eller andra. Bilaga HI utgjordes ett läkarintyg. Bilagor rörande

av social utredning och läkarintyg förnyades i samband med 1960 års revision.

I lagstiftningen angavs vilka fick utfärda bilagor/intyg i sterilise-

som ringsansökningama. Läkarintyg bilaga IH fanns alltid med. Intyg i bilaga H utfärdades ofta av myndighetsrepresentanter barnavårdsman eller

som representant för fattigvården, senare socialvården. Ibland utfärdades det make

av eller föräldrar.

Initiativet till steriliseringsansökan kunde tas ett lokalt myndighetsplan såsom av bamavårdsnämndens eller fattigvårdsnämndens ordförande, folkskolans rektor, provinsialläkare eller föreståndare institutioner. Utredningen har i avsnitt 2 redovisat vilka utöver den enskilde själv kunde

som ansöka om sterilisering. Under decennier kunde initiativet till ansö-

senare kan tas av den enskilde själv i samråd med t.ex. kurator vid sexualrådgiv-

ningsbyrå eller öppenvårdsmottagning.

annan

Beslut om sterilisering togs medicinalstyrelsen, från och med 1968

av av socialstyrelsen. Beslutet verkställdes operation centrallasa-

genom en ett rett och utfördes av läkare kirurg eller gynekolog. Dessa läkare hade ofta inte deltagit i ansöknings- eller beslutsprocessen. Operatören dock ålagd

var att redovisa ingeppet ett standardiserat formulär "Steriliseringsberättelse"

till medicinalstyrelsen/Socialstyrelsen.

Aktema ger inblick i "de sökandes" verklighet. Deras tidigare liv

sammanfattas avseende sociala förhållanden, sjukhistoria, mental utveckling, sjukdomar i släkten, gynekologisk och eventuellt obstetrisk I

anamnes. somliga akter finns omfattande och detaljrik information, medan andra akter är kortfattade.

Aktema fokuserar aktuella psykiska vid tiden för

personemas status ansökan. Här tas bl.a. ställning till intellektuella egenskaper, inklusive

omdömesförrnågan, uttryckt bl.a. genom sexuell hållning, förmåga att sköta hem och bam samt eventuellt arbete eller form social anpassning.

annan av Ofta bifogas ett protokoll från intelligensmätningstest.

Närmare om utredningens kartläggning. 115

Aktemas karaktär ändras under de fyra decennier 1934 och 1941 års steriliseringslagar i kraft. Det gäller språkbruk, omdöme om människor, hur

var

argumenterar för sterilisering, vad man angav för indikationer. Det man finns också klara skillnader i vilka det var som "sökte" sterilisering

personer och vilka som utfärdade formulären i början och mot slutet av tillämpningstiden.

1934 och 1941 års steriliseringslagar tillämpades under 40 år, 1935-1975. 1934 års lag tillämpades under åren 1935 till 1941 och 1941 års lag 1942 till 1975. Intyg som skrevs och vilka steriliseringsbesluten grundades ändrades vid tre tillfällen och gällde under åren 1935-1941, 1942-1959 respektive 1960-1975. Tillämpningen tycks också ha förändrats över tid, vilket också bl.a. kan avspegla förändringar i t.ex. abortlagstiftningen och dess tillämpning. Med denna utgångspunkt har utredningen funnit det rimligt att analy-

materialet i tre perioder. Enligt resultaten från pilotstudien tycks det ha sera varit en viss överlappning i bedömningarna efter ändringar i lagstiftningen och i intygens fonnuleringar. Intygen tycks dock vara principiellt likartade under hela perioden. Utredningen har valt att undersöka materialet i tre lika långa perioder omfattande 13 år och 4 månader avseende tiden januari 1935

april 1948 period 1, maj 1948 augusti 1961 period och september - - 1961 december 1975 period 3.

-

Ansökningshandlingama för perioden 1935-1946 finns arkiverade Riksarkivet, rättspsykiatriska nämndens arkiv. För perioden 1947 1975 är

aktema arkiverade Socialstyrelsens arkiv, socialpsykiatriska nämndens arkiv.

Några preliminära resultat

Efter att gått igenom en fjärdedel av det statistiska urvalet av ansökningsakter årgångarna 1947, 1949, 1950, 1951, 1953, 1960, 1967, 1973 och 1975 kan konstateras att nära 95 procent 94,4 av steriliseringsansökningama är undertecknade av den steriliseringen avsåg. Majoriteten av "sökandena" var kvinnor 89,3 procent. Cirka 12 procent bodde institution när ansökan gjordes 4,5 procent sinnesslöanstalt, 3,6 procent sinnessjukhus/psykiatrisk klinik, 1,6 procent skyddshem/fängelse, 0,2 procent epileptikeranstalt.

I 97 procent av fallen har den undersökande läkaren tillstyrkt ansökan. Ansökan tillstyrktes ofta med angivande av flera indikationer, exempelvis eugenisk+social, social+medicinsk, eugenisk+medicinsk, men även alla tre indikationema. 155,2 procent av fallen har ansökan tillstyrkts enbart medicinsk indikation, i 2 procent enbart social indikation. och 2,8 procent av fallen har ansökan tillstyrkts enbart eugenisk indikation. Den medicinska

116 Närmare om utredningens kartläggning

dikationen är från 1950-talet och framåt helt dominerande. Den förekommer

något sätt i 76 procent de hittills genomgångna aktema medan den

av sociala förekommer i 30 procent och den eugeniska i 26

procent.

I det hittills genomgångna materialet saknas ännu de tidiga årgångama, 1935-1946, varför även de här mycket preliminära och begränsade undersökningsresultaten bör betraktas med försiktighet. Arbetet med aktema pågår och beräknas vara klart under våren 1999. Då kommer förhoppningsvis

ytterligare viktiga frågor att kunna besvaras t.ex. hur många är i livet

som av de steriliserade, hur många som steriliserades medan de omyndiga eller

var underåriga, hur många steriliserats efter att ha diagnostiserats sin-

som som nessjuka, sinnesslöa eller epileptiker, antalet steriliserades i

personer som samband med abort och i hur många fall sterilisering inte verkställdes.

som Sådana resultat samt tolkningar av resultaten kommer utredningen

att presentera i slutbetänkandet.

Utredningen överväger att komplettera det statistiska materialet med

ett liknande urval av abortansökningar. Orsaken till detta är bl.a. inte

att ett obetydligt antal steriliseringar genomfördes i samband med abort vilket fått till följd att mer utförligt bakgrundsmaterial angående den enskilde istället finns i abortakten.

Utredningens överväganden och förslag

Principer för ersättning l 17

8 för

Principer ersättning

l Inledning

Enligt direktiven till utredningen skall de mot sin vilja eller någon som initiativ blivit steriliserade få en gottgörelse i form av ekonomisk annans ersättning. Denna ekonomiska ersättning vill vara det konkreta synliga beviset personlig upprättelse i vidare mening. Många av de drabbade har en upplevt det hände djup kränkning sin personliga integritet. som som en av Upprättelse omfattar också mer än den ekonomiska ersättningen. Den ger också uttryck ett avståndstagande och ett beklagande. I direktiven har detta bl.a. kommit till uttryck i formuleringen att det synsätt som steriliseringslagstiftningen präglades av är något som det svenska samhället sedan länge starkt tar avstånd från. Genom ett sådant erkännande och genom ett beslut att lärrma ekonomisk gottgörelse kommer regering och riksdag klart uttryck för viljan att söka ge upprättelse de drabbade. ge Som utredningen konstaterat i avsnitt 3 torde de som drabbats av steriliseringarna sakna laglig rätt till skadeståndsersättning från statens sida i dag även ett ingripande eller en åtgärd genomfördes i strid med den tidigare om steriliseringslagstiftningen. Grunden för detta är som utredningen angav i avsnitt 3 sammanfattningsvis följande. Om steriliseringen utförts i enlighet med lagstiftningen saknas med all sannolikhet rättslig grund för ett ersättningsanspråk. Om steriliseringen utfördes i strid med steriliseringslagstiftningen t.ex. att samtycke inte inhämtats där så krävdes personen i fråga led inte genom av rubbad själsverksamhet i lagens mening är det inte helt uteslutet att ersättningsrätt funnits i något fall enligt då gällande skadeståndsrätt. En eventuell rätt till skadestånd dessa grunder är emellertid med all sannolikhet preskriberad idag; allt under förutsättning att staten i en eventuell skadeståndsprocess gör preskriptionsinvändning. Utredningen återkommer i avsnitt 8.2.5 bl.a. till denna fråga. Den ersättning som utredningen nu har i uppdrag att föreslå är således inte beroende något rättsligt regelverk i och för sig. När det gäller frågan av om vilka principer som skall gälla för ersättning har utredningen dock valt

118 Principer för ersättning

att göra vissa jämförelser med hur liknande ersättningsfrågor behandlats i andra sammanhang som underlag till utredningens förslag. Det är i detta syfte som utredningen i tidigare avsnitt redovisat olika ersättningsprinciper t.ex. ersättning som tidigare getts ut av svenska staten till steriliserade av humanitära skäl ibland benänmt billighetsskäl, nåd eller av ex gratia men även till andra Det är också syftet med jämförelsema grupper. med ersättningar utgivna i några andra länder i sådana fall eller liknande

situationer samt de ersättningsbelopp kan komma ifråga då någon

som er-

hållit försäkringsersättning/skadestånd personskada medfört steri-

pga som litet. Även jämförelsema med vad kan

som utgå i s.k. kränkningsersättning i

vårt land vid vissa brottsliga handlingar har haft betydelse i detta sammanhang. Innan frågan om ersättningens storlek diskuteras vill utredningen dock först ta upp frågan om vilka bör ersättning och hur bevisfrågor i som anslutning därtill bör lösas. För att undvika missförstånd använder utredningen de och begrepp tenner som förekommer i de samtida texterna. Det gäller t.ex. ett begrepp som "sinnesslö" som idag saknar vetenskaplig mening och har starkt nedsäten tande klang.

8.2 Vilka bör få

ersättning

8.2.1 Allmänna

överväganden

En utgångspunkt för diskussionen vilka bör komma om som ifråga för ersättning är självfallet utredningens direktiv där det utredningen anges att skall föreslå en ersättning till dem steriliserats sin vilja eller som mot på någon annans initiativ. Utredningen har tagit del brev från drygt 150 skrivit och av personer som begärt ersättning i anledning av att de steriliserats. I breven har dessa i huvuddelen av fallen angett att de steriliserats sin vilja de skriftlimot trots att gen själva ansökte om eller samtyckte till steriliseringsåtgärden. En viktig fråga som utredningen därför har haft att besvara är i vilken utsträckning det är möjligt att tillgängligt material steriliseur avgöra om en ring genomförts med någon form tvång och således den enskildes av mot vilja trots att han eller hon själv gjort ansökan eller samtyckt till steriliseringsåtgärden. I detta syfte har utredningen hos Riksarkivet och i Socialstyrelsens arkiv tagit fram och gått igenom flertalet ansökningshandlingar angående sterilisering avseende de personer i brev hittills begärt ersättning. Utredningen som

Principer för ersättning 119

har försökt skapa sig en bild av hur ansökningarna var utformade och om det ur dem går att utläsa något om den enskildes inställning till sterilisering och i vilken mån olika former av övertalning eller påtryckningar förekommit.

Hänitöver har utredningen för statistisk bearbetning plockat ut 2.200 ansökningshandlingar från perioden 1935-1975. Utredningen har tidigare i avsnitt 7 redovisat vissa resultat från denna kartläggning. En fullständig redovisning av den statistiska bearbetningen kommer att ske i utredningens slutbetänkande. Som utredningen konstaterat i avsnitt 7 har över 90 procent av ansökningarna undertecknats av den enskilde själv eller har han eller hon skriftligen samtyckt till sterilisering.

Det kan i detta sammanhang vara lämpligt att upprepa att det totala antalet ansökningar om sterilisering under nämnda period cirka 70.000 och att

var av dessa inrapporterades 62.888 steriliseringar genomförda. Det bör

som understrykas att siffran 62.888 även innefattar många steriliseringar som måste betraktas som frivilliga dvs. där den enskilde själv tagit initiativ till ansökan utan några otillbörliga påtryckningar från myndigheter eller

myndighetspersoner. Hur många dessa kan ha varit återkommer utredningen också till i slutbetänkandet.

Efter att den nuvarande steriliseringslagen trätt i kraft år 1976 ökade

enligt Socialstyrelsens statistik antalet årliga steriliseringar mycket kraftigt, från drygt 2.000 under åren 1947-1952 och 1.500-1.800 under åren 1953- 1975 1941 års lagstiftning till drygt 7.700 år under åren 1976-1985.

per Även därefter har i genomsnitt 8.000 året låtit sterili-

uppemot personer om sera sig. Från och med år 1976 till och med 1996 har totalt 166.000

personer steriliserat sig varav 40.000 är män.

Att ett så stort antal steriliseringar genomförts efter år 1975 orsak till

är en att utredningen anser att det även före denna tidpunkt förekom ett förhållandevis stort antal frivilliga steriliseringar och redan så tidigt i slutet

som av 1950-talet och början l960-talet.

av

Den sistnämnda slutsatsen stöds de s.k. efterundersökningar do-

av som centen i psykiatri Martin Ekblad genomförde vid denna tid The Prognosis after Sterilization on Social Psychiatric Grounds, 1961, och Social Psyhiatric Prognosis after Sterilization of Women without Children, 1963. Ekblads första undersökning gällde samtliga de 273 kvinnor som under 1951 gjorde ansökan om tillstånd till sterilisering och bosatta i Stockholm. Av

som var dessa uteslöts 25 kvinnor därför att de inte utnyttjade tillståndet till sterilisering och 21 som hade flyttat från Stockholm samt en då hon var psykiskt sjuk och en som vägrade låta intervjua sig. Övriga 225 intervjuades

personligen av Ekblad. Denna efterundersökning skedde 5 till 6 år efter operationen. Iden andra undersökningen tog Ekblad fram samtliga kvinnor utan barn som steriliserats under åren 1950-1955 och bosatta i Stockholm. Dessa

var var 60 stycken och de intervjuades personligen Ekblad 5 till 11 år efter

av operationen.

120 Principer för ersättning

Liknande undersökning genomfördes docent Lennart Kaij och Ann

av Malmqvist Prognosis after Sterilization combination with Parturition, A followup Studie of 179 Women, Acta Psychiat. scand. 1965.

Dessa undersökningar utgör viktiga vetenskapliga arbeten vad gäller frågan om steriliseringsingreppets betydelse från psykologisk och psykiatrisk synpunkt. Enligt dem var närmare 80 procent av patienterna fullt tillfredställda med steriliseringen. De negativa reaktionerna gällde främst kvinnor som i samband med ingreppet varit föremål för tvång eller mycket stark påverkan eller som tidigare inte hade några barn se även bl.a. Läkartidningen 57: 13 1960 och 60:21 1963 samt SOU 1974:25 66D.

s.

Det är för närvarande utredningens uppfattning att ytterst få steriliseringar genomfördes utanför lagstiftningens regelsystem under åren 1941 till 1975. Denna slutsats grundar utredningen dels att ingreppet förhållandevis

var komplicerat, särskilt kvinnor, dels att det straffbart för läkare att

var utan tillstånd sterilisera någon framför allt det allmänna förhållandet

men att det inte ha synes funnits något starkt behov av att sterilisera någon utanför lagamas eftersom ansökningarna beviljades i så utsträckning.

ramar stor Man bör dock uppmärksamma att det i olika sammanhang framfördes kritik mot att den medicinska indikationen som den kom att tillämpas sociala

omständigheter också borde vara tillämplig män; således ett "behov"

som inte täcktes av lagstiftningen. Utredningen har dock inte funnit något

som talar för att denna kritik föranledde steriliseringar utanför lagens

ramar.

När det gäller steriliseringar under åren 1935 till 1941 förhåller det sig annorlunda. Som redovisats i avsnitt 2.2.2 gällde 1934 års steriliseringslag endast steriliseringar av en begränsad de led rubbad själs-

grupp; som av verksamhet och för framtiden stånd att handha vårdnaden sina

var ur om barn eller kunde genom arvsanlag till avkomlingar överföra sinnessjukdomar eller sinnesslöhet samtidigt de grund rubbad själsverksamhet

som av varaktigt var ur stånd att lämna samtycke till steriliseringsåtgärden. De

som steriliserades enligt denna lagstiftning under åren 1935 till 1941 uppgår till 1.338 varav 744 steriliserades utan medicinalstyrelsens tillstånd efter

men samråd av två läkare och sedan de rubricerats sinnesslöa 3 § i 1934 års

som lag.

Under denna tid och även före år 1935 förekom steriliseringar utanför

- lagens ram och utan något uttryckligt lagstöd. Av tillgänglig statistik från dåvarande Medicinalstyrelsen framgår att 1.615 steriliserades

personer utan tillämpning av 1934 års lag under åren 1935 till 1941. Vid den tiden förelåg inget uttryckligt lagförbud mot att sterilisera någon även det fram-

om som går av utredningens redovisning i avsnitt 2.2.2 fanns delade meningar

om steriliseringar utan lagstöd tillåten eller Det förekom således under

var 1920- och det tidiga 1930-talet att psykiskt sjuka, utvecklingsstörda, epileptiker och sedlighetsförbrytare steriliserades. Huruvida detta i realiteten

var frivilliga steriliseringar återkommer utredningen till i avsnitt 8.2.7. Den for-

Principer för ersättning 121

mella utgångspunkten för genomförande av dessa steriliseringar var dock att det skedde egen begäran eller efter att samtycke inhämtades från den enskilde. Problematiken kring huruvida allvarligt psykiskt sjuka hade insikt om innebörden sterilisering och ett avgivet samtycke utgjorde ett skäl till att

av man år 1927 tillsatte en utredning för en eventuell lagreglering av dessa fall och sedan tillkomsten av 1934 års lag.

Lagstiftarens ståndpunkt vid denna tid var att sterilisering av rättskapabla individer deras egen begäran eller med deras samtycke var tillåten utan särskilt lagstöd. Det gäller till att börja med sterilisering av medicinskterapeutiska skäl som ansågs tillåten i samma utsträckning som andra medicinska ingrepp. I övrigt ansågs sterilisering tillåten om den företogs med samtycke av den som steriliseras samt om det förelåg bärande skäl av med

samtidens uttryck eugenisk även benämnd rashygienisk, social, humanitär

eller kriminalpolitisk natur.

Utredningen har hittills inte funnit belägg för att steriliseringar mer än möjligen i något enstaka fall skulle ha genomförts sedan en ansökan avslagits. Det förekom istället att den enskilde själv eller någon annan återkom med en förnyad ansökan. Frågor i anslutning till dessa problem kommer dock att behandlas utförligare i utredningens slutbetänkande när den historiska belysningen och kartläggningen redovisas.

8.2.2 Steriliseringar utan ansökan eller

egen

skriftligt samtycke

Enligt såväl 1934 som 1941 års steriliseringslag var som nyss nämnts utrymmet för att bevilja en sterilisering utan att den enskilde själv ansökte om den eller samtyckte till åtgärden begränsat. Det begränsat till den situa-

var tion att den enskilde saknade rättskapacitet; han eller hon hade inte förmåga att förstå vad samtycke eller åtgärden innebar och kunde således inte

samtycka till den. Då kunde sterilisering ändå genomföras lagens kriterier i

om övrigt var uppfyllda. Samtidigt bör poängteras att begrepp som "sinnesslö" och "rubbad själsverksamhet" var vaga och kunde tolkas extensivt. Det gällde även det sociala begreppet "ur stånd att handha vårdnaden om bam".

Utredningen kan konstatera att de fall där en sterilisering genomförts utan att någon form av skriftligt godkännande den enskilde funnits, dvs.

av egen underskrift eller samtycke, är jämförelsevis få. Vad gäller steriliseringar enligt 1934 års lag åren 1935-1941 förutsattes som nyss nämnts för lagens tillämpning att den enskilde saknade rättskapacitet och inte kunde ge samtycke. Samtliga steriliseringar enligt den lagen gjordes därför definitionsmässigt utan samtycke. Steriliseringar utan egen ansökan eller samtycke efter år 1941 är däremot mer sällsynta; enligt den statistik utredningen tagit fram mindre än 10 procent av samtliga ansökningar.

122 Principer för ersättning

Utifrån direktivens uttalanden om att ersättning skall ges till dem

som steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ utgör steriliseringar utan skriftligt samtycke från ersättningssynpunkt enligt utredningens sätt att se det inget problem. Alla steriliseringar som genomförts utan att de grundar sig en ansökan undertecknad den enskilde själv eller med ett samtycke

av från den enskilde bör enligt utredningens mening medföra rätt till ersättning. Sådana steriliseringar får genomförda mot den enskildes vilja,

anses vara även i de fall den enskilde enligt den tidens uppfattning saknade förmåga att lämna samtycke och staten istället genom lagstiftning reglerat och angett kraven för att bedöma lämpligheten sterilisering. De ansökningar

av en som inte är undertecknade av den enskilde torde dessutom ha skett initiativ

av någon annan vilket också redan enligt utredningens direktiv bör ersätt-

vara ningsgrundande. Med hänsyn härtill är samtliga steriliserats enligt 1934

som års lag ersättningsberättigade samt de som steriliserades med stöd 2§ i

av 1941 års lag se 2 § 1 i utredningens lagförslag.

p

En annan sak är om en person begär ersättning under påstående att

om han eller hon inte skrivit ansökan sterilisering och denna trots efter-

om forskningar inte går att återfinna. Ett sådant fall får behandlas enligt utredningens lagförslag 2§ p Vad generellt gäller frågan brister i under-

om lagsmaterialet diskuterar utredningen

detta senare.

8.2.3 Övriga ersättningssituationer

Inledning

I huvuddelen av de fall utredningen studerat har den enskilde själv ansökt eller samtyckt till åtgärden. Det tidigare betonats utredningens

är som uppfattning att bland dessa ansökningar finns många trots detta steriliserats

som mot sin vilja. Det är således inte möjligt att avgöra rätt till ersättning

om föreligger endast utifrån den omständigheten att ansökan inte något sätt är godkänd av den enskilde själv.

Frågan är då hur skall kunna avgöra sterilisering ytligt

man om en som sett är gjord efter den enskildes ansökan eller samtycke ändå är genomförd mot dennes vilja, Denna fråga är intimt sammankopplad med frågan

om vilka beviskrav som skall ställas för att ersättning skall kunna utgå och frågan hur mycket underlagsmaterial finns bevarat och hur det är utfonnat.

som

Till att börja med är det utredningens uppfattning att den enskilde måste visa att han eller hon blivit steriliserad. Det kan i första hand ske

genom operationsberättelsema som förvaras i medicinalstyrelsens arkiv,

men om sådana saknas t.ex. genom läkarintyg. Detta torde i de flesta fall för-

vara hållandevis enkelt för den enskilde. För den händelse den enskilde själv har svårt att göra sådana efterforskningar föreslår utredningen i avsnitt

9.2.6 att

Principer för ersättning 123

den nämnd som skall handlägga ersättningsfrågan skall hjälpa enskilda med att få fram sådant material.

Vad sedan gäller frågan om vilka krav som skall ställas den enskilde för att styrka att han eller hon blivit steriliserad mot sin vilja eller initiativ av någon annan kan följande sägas.

Sterilisering fick som huvudregel utföras först efter tillstånd av dåvarande medicinalstyrelsen. I vissa fall behövdes inte sådant tillstånd. Det gällde vissa s.k. nödfallssteriliseringar i samband med abort enligt 5 § i 1941 års lag samt med stöd av s.k. tvåläkarintyg enligt 3 § 2 stycket samma lag. I de fallen skulle opererande läkare i efterhand anmäla till medicinalstyrelsen att operationen utförts samt bifoga samtliga handlingar i ärendet. Till dessa fall återkommer vi.

När enligt huvudregeln ansökan om sterilisering gjordes till medicinalstyrelsen skulle ett fastställt formulär bifogas dels uppgifter om släktförhållanden, levnadsförhållanden, sjukdomar etc. dels ett läkarintyg där läkaren angav om den enskilde led av eventuella sjukdomar m.m samt resultatet av genomförd kroppslig och psykisk undersökning. Därtill skulle läkaren ange om ansökan kunde tillstyrkas och i så fall grunderna härför med någon eller några de indikationer lagen ställde eugenisk, social eller medi-

av som upp cinsk.

Dessa ansökningshandlingar med intyg mycket olika omfattning. I

är av många fall är de knapphändiga och innehåller begränsat med infomiation. Det gäller framför allt från mitten av 1950-talet. Det kan därför ibland vara svårt för den enskilde att få fram uppgifter som stöder hans eller hennes påstående att steriliseringen skett med tvång ansökan eller samtycke.

trots egen

Typsituationer

Utredningen har med hänsyn vad angetts diskuterat det är möj-

som nu om ligt att ta fram ett antal typsituationer där det måste mycket

anses som sannolikt att sterilisering skett mot den enskildes vilja eller där den enskilde inte haft möjlighet att påverka ett beslut sterilisering trots ansökan eller

om egen samtycke; typsituationer existens oftast framgår underlagsmaterialet.

vars av

Professor Gunnar Broberg och fil.kand. Mattias Tydén har år 1991 i boken Oönskade i folkhemmet s. 141-143 angett några sådana situationer i anslutning till att de gjorde gällande att olika former direkt eller indirekt

av tvång användes mot såväl rättskapabla rättsinkapabla i samband med

som steriliseringama.

De anger således att sterilisering ställdes villkor för utskrivning från

som olika anstalter och institutioner t.ex. sinnesslöanstalter och särskolor, att kvinnor tvingades acceptera sterilisering för att få abort eugenisk indika-

124 Principer för ersättning

tion och att epileptiker, psykiskt sjuka och lättare utvecklingsstörda tvingades acceptera sterilisering för att få rätt att ingå äktenskap.

Vad gäller flera av dessa situationer konstaterar också fil.dr. Maija Runcis i sin avhandling Steriliseringar i folkhemmet, 1998 s. 285 att de individer som själva ansökte om ingrepp vanligtvis utsattes för olika påtryckningar i samband med utskrivning från uppfostñngsanstalter och sjukhus. Även kvinnor som undertecknade ansökan utsattes för det mesta för olika former av social utpressning i fråga om omhändertagande av barn eller genom förlust av ekonomiska bidrag om de inte skrev ansökan.

Utredningen kan genom sina undersökningar bekräfta att det i många fall förekommit att den enskilde ställts inför sådana tvångsliknande val såväl vid utskrivningar från anstalter etc. som i samband med förlossningar, vid aborter och vid ansökan om tillstånd att ingå äktenskap. Utredningen har även funnit exempel andra tvångsliknande situationer. Enligt pågående forskningsarbete som utredningen tagit del tycks sterilisering ingått ett

av som mer eller mindre "normalt" inslag och del av behandlingen vissa uppfostringsanstalter och att sterilisering dessutom ställdes som villkor inte enbart i samband med utskrivning utan även för att erhålla vissa förmåner inom

anstalten såsom frigång, arbete utanför anstalten

m.m.

Utredningen har genom egna undersökningar kunnat konstatera att det i vart fall fram till början av 1950-talet förekom att sterilisering i vissa fall ställdes som krav för att erhålla s.k. mödrahjälp; ett behovsprövat bidrag som gavs till kvinnor med barn från år 1938 fram till år 1963. Bidraget administrerades av särskilda mödrahjälpsnämnder. I tidiga instruktioner för dessa nämnder angavs dessutom att sterilisering kunde ställas som ett krav för att erhålla bidraget.

Det kan heller inte uteslutas att en sterilisering sattes villkor även för

som andra statliga eller kommunala bidrag.

Det har härutöver gjorts gällande i brev utredningen tagit del att

som av steriliseringar genomfördes i samband med förlossningar med kejsarsnitt där kvinnan fick ta ställning till åtgärden just i anslutning till operationen.

Utredningen har vidare i många fall kunnat konstatera att steriliseringarna beslutades och genomfördes såväl omyndiga

som personer som var underåriga, dvs. fram till år 1969 under 21 år, och i en del fall så

unga personer som 13-14 åringar. I dessa fall har ansökan i det flesta fall undertecknats av förmyndare eller vårdnadshavare. Det förekommer fall där undertecknande eller samtycke från vårdnadshavare eller förmyndare saknas och där deras yttrande inte inhämtats vilket var ett krav enligt lagstiftningen. De fall som regeringen tidigare nåd gett ersättning är bl.a. sådana där inte

av ens de formella kraven enligt då gällande lagstiftning uppfyllda.

var

Utredningen slutsats utifrån såväl dessa egna undersökningar som tidigare och pågående forskning är således att många de människor formellt

av som

l för

Principer ersättning 125

sett själva ansökt om sterilisering eller samtyckt till den i realiteten steriliserades mot sin vilja.

Utredningen har redan i föregående avsnitt konstaterat att de som steriliserats utan att de undertecknat ansökan om sterilisering eller skriftligen samtyckt till den bör vara berättigade till ersättning. Det gäller samtliga som steriliserades med tillämpning av 1934 års steriliseringslag och de som steriliserades med tillämpning av 2 § i 1941 års steriliseringslag.

Vad gäller dem som steriliserats efter ansökan eller skriftligt

egen samtycke föreslår utredningen med utgångspunkt från vad sagts och de

som nu bevissvårigheter som generellt föreligger för den enskilde att de

personer som kan visa att de steriliserats i anslutning till vissa typsituationer är berättigade till ersättning. Situationema är sådana där det direkt eller indirekt framgår att myndigheter har påverkat den enskilde att själv ansöka eller

om samtycka till sterilisering ett sätt som i en del fall inte varit i överens-

ens stämmelse med dåtidens lagstiftning och i vart fall i våra ögon inte varit försvarligt. Man kan misstänka att det varit olika former tvång bestående i

av övertalningar, påtryckningar eller missledande information lett till att

som den enskilde gått med åtgärden. Det kan också situationer där den

vara enskilde grund av bristande mognad eller intellektuell kapacitet eller

genom fysisk inlåsning eller kombinationer dessa förhållanden haft små

av möjligheter att påverka sin situation och där myndigheter inte tagit tillräcklig hänsyn till dessa förhållanden.

De typsituationer utredningen nu diskuterar är följande.

Omyndiga och underåriga -

Intagna anstalter, sinnesslöhem, skolhem och andra institutioner -

Rubricerad som sinnesslö, sinnessjuk eller epileptiker -

Sterilisering som uttryckligt villkor för annat myndighetsbeslut -

Tanken med dessa typsituationer är att den enskilde kan visa någon

om att av dem var förhanden när ansökan sterilisering skedde är det tillräckligt

om för att ersättning skall kunna utgå. Härigenom undviker i så

man stor utsträckning som möjligt att den myndighet skall handlägga ersättnings-

som frågorna måste göra subjektiva bedömningar angående karaktären

och omfattningen av eventuella tvång, övertalningar eller oacceptabla påverkningar från företrädare för myndigheter jfr 2 § 2 till 5 i utredningens lagförslag..

p

Det kan i enstaka fall ha förekommit att kommer att

personer, som nu begära ersättning, i realiteten steriliserat sig frivilligt eller starka medi-

av cinska skäl enligt någon dessa punkter. Utredningen har därför övervägt

av att införa ett undantag för den situationen att det klart framgår under-

av lagsmaterialet att steriliseringen är frivillig eller att det förelegat starka

medicinska skäl för en sterilisering. Eftersom syftet med dessa punkter är

att undvika skälighetsbedömningar har utredningen dock avstått från någon

126 Principer för ersättning SOU 199912

sådan undantagsregel i dessa fall. Utredningen är medveten om att ersättning i något enstaka fall enligt de punkterna kan komma att ges till en person som frivilligt låtit sterilisera sig eller där det förelegat sådana starka medicinska skäl. Utredningen anser att det är en liten kostnad för att bespara huvuddelen av dem som steriliserats mot sin vilja obehaget att åter tvingas argumentera för sin sak.

Som tidigare nämnts behövdes inte ansökan sterilisering i vissa

en om fall. Det gällde nödfallssteriliseringar i samband med abort och steriliseringar med stöd av tvåläkarintyg. Om sterilisering genomförts med stöd de

av bestämmelserna och den enskilde kan visa att detta skett i anslutning till typsituationema l-2 ovan 2 § 2 och 3 punkten i utredningens lagförslag bör ersättning också utgå.

Sterilisering efter otillbörlig påverkan eller försumlighet myndighet

av

Det går enligt utredningens mening inte helt att undvika bedömningar och avvägningar i situationer inte faller under de nämnda rubrikerna

som nyss men där det ändå förekommit övertalning som inte är försvarlig. Dessa situationer har utredningen valt att sätta under särskild punkt jfr 2 § 6

upp en punkten i utredningens lagförslag.

Under den punkten faller också den situationen att en person begär ersättning någon av de tidigare nämnda grunderna där han eller hon inte

men lyckats visa att förutsättningarna för någon dem är uppfyllda. I sådana fall

av kan det ändå av materialet framgå att det skett otillbörliga påtryckningar från myndigheter eller att dessa annat sätt varit försumliga.

Steriliseringar genomförda på initiativ någon

av annan

Utöver de fall där sterilisering genomförts mot någons vilja skall ersättning enligt direktiven också när sterilisering genomförts initiativ

ges av någon annan. Det kan vårdnadshavare eller förmyndare, läkare

vara vara eller anstalts- och institutionsföreståndare. Dessutom hade olika nämnder som bamvårdsnänmder och fattigvårdsstyrelser också initiativrätt till

att ansöka. Det är utredningens uppfattning att dessa fall kommer att omfattas av de rubriker utredningen angett Eftersom det inte kan uteslutas att

ovan. även genuint frivilliga steriliseringar kan ha skett efter ansökan t.ex. läka-

av re eller kurator kan dessa fall inte få enhetlig behandling under särskild

en rubrik.

Principer för ersättning 127

Underåriga och omyndiga 2 § 2 p

Enligt lagstiftningen krävdes som huvudregel egen ansökan eller samtycke till sterilisering från den enskilde. Det gällde även underåriga och omyndiga. I förarbetena till 1941 års lag prop. 1941:13 s. 24n angavs "Att såsom i vissa yttranden föreslagits fastställa åldersgräns, under vilken sterilisering

en

må ske eller samtycke till sterilisering i allt fall anses giltigt, torde icke vara behövligt. Det kan tagas för givet, att prövande myndighet även utan sådan föreskrift tager nödig hänsyn till den ifrågavarande ålder.

personens En garanti för missbruk ligger för övrigt däri, att underårig i regel må steriliseras med mindre den som har vårdnaden om honom beretts tillfälle yttra s1g."

Vad gäller myndighetsåldem var den 21 år fram till 1969. Under åren 1969 till 1973 var den 20 år. Sedan år 1974 är myndighetsåldem 18 år.

Vad gäller underåriga och omyndiga inhämtades oftast men inte alltid föräldrars eller förmyndares samtycke. I 3 § 1941 års steriliseringslag angavs vilka krav som ställdes för ett tillstånd till sterilisering i dessa fall följande sätt. "Sådant tillstånd må icke lämnas för någon, med mindre tillfälle att yttra sig, där så kan ske, beretts, om han är underårig den som har vårdnaden om honom, om han är omyndigförklarad hans förmyndare, om han är gift hans make samt om han är intagen å allmän anstalt dennas läkare och föreståndare."

Av lagtexten framgår att samtycke av vårdnadshavare i och för sig inte var en absolut nödvändighet för bifall till en ansökan. Däremot skulle vårdnadshavaren alltid beredas tillfälle att yttra sig.

Enligt medicinalstyrelsens anvisningar från 1947 nr 93 angavs samtidigt att det inte var nödvändigt med ett medgivande från vårdnadshavaren. I

anvisningarna angavs följande se bilaga 8 279. "Medicinalstyrelsen är där-

s. för vid sin prövning inte bunden eventuell avstyrkan från anhörig,

av en en utr.anm. Initiativet till sterilisering behöver sålunda icke stoppas, därför att en make eller en fader vägrat sitt samtycke till åtgärden hos hustru respektive underårigt bam."

Det förekom att den underårige eller omyndige själv skrev ansökan eller samtyckte till sterilisering. Enligt medicinalstyrelsens anvisningar

var den som avses med ansökan alltid behörig att själv göra ansökan oberoende av såväl ålder som rättskapacitet varför detta förfarande också såväl

av praktiska som psykologiska skäl i första hand borde komma i fråga. Det skulle därigenom aldrig kunna uppstå tvekan behörigheten bilaga 8

om se s. 276.

I detta sammanhang kan det vara lämpligt att jämföra med den i dag gällande steriliseringslagen från år 1975 där sterilisering huvudregel endast

som kan beviljas den är över 25 år trots att myndighetsåldem sedan år 1974

som är 18 år. Om är mellan 18 och 25 år krävs Socialstyrelsens tillstånd.

man

128 Principer för ersättning

Sådant tillstånd beviljas endast i vissa speciella undantagsfall, avsnitt 2.4.

se Som skäl för att införa åldersgränsen 25 år angavs i förarbetena att ett ställningstagande från den enskilde till sterilisering förutsätter inte bara intel-

en lektuell utan även emotionell och sexuell mognad. Sådan mognad utvecklas först i 20-25 års åldern och i vissa fall prop 1975: l 8 s. 57f.

ännu senare

Med dessa uttalanden som bakgrund är det enligt utredningens uppfattning naturligt att vid en diskussion om huruvida en sterilisering skett frivilligt eller genom tvång eller tvångsliknande påverkan från myndigheter, sätta en gräns vid myndighetsåldem. Om en person steriliserats före uppnådd myndighetsålder har han eller hon haft begränsade möjligheter att inse alla konsekvenser av åtgärden. Personen har under alla förhållanden generellt sett haft sämre möjligheter att påverka sin situation än en myndig person. Detsamma gäller dem som var omyndigförklarade.

Ien del fall av detta slag har initiativet till åtgärden kommit från föräldrar eller andra vårdnadshavare eller i vart fall har dessa aktivt understött

att en sterilisering skulle ske. Myndigheternas roll i sammanhanget behöver då inte ha varit lika framträdande. Emellertid är det i regel svårt att så långt efteråt klargöra vad som egentligen förekommit inom den steriliserades familj i sammanhanget, och enligt utredningens mening kan man utgå från att i de allra flesta fall av denna kategori myndigheterna varit så pass aktiva att det med dagens synsätt motiverar ersättning. Eftersom sterilisering krävde

en tillstånd av myndighet var det ändå tillståndsgivande myndighets uppgift och ansvar att avgöra om sterilisering skulle utföras. Myndigheten kan också ha varit försumlig genom att underlåta att undersöka de enskilda förhållandena.

Utredningen föreslår därför att alla personer steriliserats med stöd

som av l94l års steriliseringslag och där ansökan sterilisering gjorts medan de

om var omyndiga eller underåriga är berättigade till ersättning.

Som nyss nämnts kan det inte uteslutas att vissa omyndiga eller underåriga steriliserades med tillämpning någon de två undantagsbestämmelser

av av som fanns i lagstiftningen där medicinalstyrelsens tillstånd inte behövdes. Utredningen tänker då sterilisering med tillämpning 1938 års abortlags

av s.k. nödfallsparagraf samt steriliseringar med stöd s.k. tvåläkarintyg. Om

av dessa bestämmelser tillämpats för att sterilisera omyndig eller underårig

en bör likväl dessa berättigade till ersättning skäl

personer vara samma som nyss angetts. En sådan ersättningsregel är enkel att administrera. Härigenom kommer också huvuddelen de steriliserats någon

av personer som annans initiativ att fångas En stor andel dem steriliserats medan de varit

upp. av som intagna anstalter och institutioner dessutom underåriga varför de

var kommer att omfattas redan av denna ersättningsregel. För dem äldre

som var kan istället nästa punkt komma i fråga.

Principer ersättning 129

Intagna på institutioner och anstalter som steriliserats under vistelsen där eller i samband med utskrivning från anstalten 2 § 3

p

Som utredningen tidigare konstaterat uppsatte myndigheter under 1940-talet och i början 1950-talet sterilisering villkor för såväl utskrivning från

av som anstalter som för att erhålla olika förmåner under anstaltsvistelsen. De institutioner det gäller är i första hand statliga, landstingsägda, kommunala och privata s.k. sinnesslöanstalter arbetshem, vårdhem, skolhem, särskolor, extematskolor, specialsjukhus m. fl. men också ungdomsvårdsskolor, alkoholistanstalter, anstalter för epileptiker samt mentalsjukhus och fängelser.

Redan år 1947 påpekade JO se JO:s ämbetsberättelse 1947 189-214

s. att myndigheterna i stor utsträckning satte upp sterilisering som villkor för utskrivning eller permission från olika anstalter och institutioner.

Det var enligt JO tveksamt om förfarandet kunde anses stå i överensstämmelse med steriliseringslagens grundsatser om frivillighet i samtycket och enligt JO:s mening stred det mot den strävan efter hänsynsfullhet och försiktighet, med vilken rätten till sterilisering bör vara förbunden. JO konstaterade också att denna praxis inte hade stöd i lagtexten och inte syntes ha haft stöd i lag-

ens stiftningens förarbeten. De av JO undersökta ärendena föranledde honom att efterlysa en utredning och förtydliganden av lagens verkliga mening

men även en utredning av förutsättningarna för tvångsintagning och utskrivning från anstalt. JO:s uttalanden ledde inte till någon lagändring, möjligen till en restriktivare praxis utredningen hittills inte funnit några direkta

även om belägg för detta.

Möjligen har en cirkulärskrivelse från medicinalstyrelsen år 1948

samband med JO:s uttalanden. Skrivelsen vänder sig till föreståndare och läkare vid vårdanstalter för bildbara sinnesslöa. Där medicinalstyrelsen bl.a.

anger följande. "Medicinalstyrelsen får härmed förekommen anledning erinra om vikten av ett omsorgsfullt ställningstagande till förekommande steriliseringsärenden och möjligast grannlaga upplysningar i dessa ting till föräldrar och anhöriga. --- Det skall erinras att många fall sinnesslöhet icke är

om av ärftliga. --- Det har enligt erfarenheter i medicinalstyrelsen icke sällan förekommit, att i unga år såsom sinnesslöa steriliserade personer efter några år uppnått en avsevärt högre eller normal intelligensålder, och ådagalagt god

en social anpassning. Möjligheten av eftermognad måste därför i många fall, och detta gäller även när viss men helt avgörande eugenisk indikation föreligger, allvarligt övervägas.--- Vad som här sagts --- får icke fattas så att en minskning av antalet steriliseringar av faktiskt sinnesslöa är önskvärd. --- Det skall i detta sammanhang även erinras om betydelsen av att vid utskrivning eller försöksutskrivning från anstalt av sinnesslö, oavsett om steriliseringsfrågan är aktuell eller såväl vederbörande själv hans

som anhöriga eller de, som eljest är hans närmaste, upplysas om de rättsliga kon-

130 Principer för ersättning

sekvensema särskilt beträffande äktenskapslagstiftningen, som det psykiska defekttillståndet i det enskilda fallet kan medföra."

Medicinalstyrelsen uttalade dessutom redan 1946 i ett yttrande till Kungl. Skolöverstyrelsen när det gällde sterilisering som villkor för utskrivning från skolhem av en person som var över 21 år att man inte kunde vägra en utskrivning från skolhemmet enbart den grunden att personen vägrade

undergå sterilisering.

Med hänsyn till vad som nu sagts är det enligt utredningen naturligt att föreslå att en person är berättigad till ersättning om det kan visas att ansökan om sterilisering gjorts i samband med utskrivning från institutionen även om han eller hon själv skrivit ansökan eller samtyckt till åtgärden.

Utredningen anser dock att kretsen av personer som bör ha rätt till ersättning skall göras vidare än så. Den bör omfatta även dem steriliserats

som under den tid han eller hon var inskriven anstalten dvs. även om steriliseringen inte skedde i samband med utskrivning. Enligt utredningens mening torde det kunna uteslutas eller i vart fall tillhöra de yttersta undantagsfallen att någon genuint frivilligt ansökte om sterilisering under en anstaltsvistelse. Detta stöder utredningen såväl egna undersökningar som andra forskares arbeten. Det mesta talar således för att en sådan ansökan har varit påverkad av förhoppningar eller löften om förmåner som permission, frigång, arbete utanför anstalten eller utskrivning eller hot att utskrivning skulle

av om skjutas upp; med andra ord har den ansökan gjorts eller samtycket skett

egna i en tvångsliknande situation. Av den anledningen anser utredningen att ersättning skall utgå redan om det framgår att den enskilde skrivit ansö-

en kan om sterilisering eller samtyckt till åtgärden under anstaltsvistelsen. Avgörande för ersättning enligt denna punkt är när ansökan undertecknades. Att steriliseringsoperationen eventuellt vidtogs senare skall sakna betydelse. Om den enskilde skrivits ut och var frigiven innan ansökan skrevs kan någon ersättning inte erhållas enligt denna punkt. I de fall ansökan

inte var nödvändig är det i överensstämmelse med vad som sades under förra punkten tillräckligt att den enskilde visar att sterilisering genomfördes under

anstaltsvistelsen.

Även denna ersättningsregel bör bli förhållandevis enkel adrninist-

att rera. Det torde inte heller uppstå några stora problem för den enskilde att visa sterilisering eller ansökan därom skett under anstaltsvis-

att en telsen.

Principer för ersättning 131

Sterilisering av personer sedan de rubricerats som sinnessjuka, sinnesslöa eller epileptiker utan att vara intagna på anstalt 2 § 4

p

En viktig och förhållandevis vanlig grund för sterilisering i vart fall fram till 1950-talet var att en person av läkare rubricerades som sinnesslö. Om så var fallet kunde sterilisering göras såväl eugenisk som social indikation om förutsättningarna i övrigt var uppfyllda. I det läkarintyg som skulle bifogas ansökan skulle läkaren ange grunderna för varför ansökan skulle tillstyrkas, se bilaga

Skälen till att ersättning bör utgå till dessa personer är delvis samma som angetts under första rubriken. De personer det är fråga om är i första hand de som i läkarundersökningar angavs vara sinnesslöa. I denna grupp ingick bl.a. de som idag skulle kallas utvecklingsstörda, men av allt att döma även många som enligt vår tids kriterier inte skulle definieras som utvecklingsstörda.

För vår tid ter sig denna grund för sterilisering paradoxal. På grund

av främst sinnesslöheten skulle den enskilde inte möjlighet att skaffa bam. Samtidigt ansågs personen trots "sinnesslöheten" vara fullt kapabel att inse konsekvenserna av en sterilisering och han eller hon skulle själv ansöka eller samtycka till den.

Frågan om den enskilde rent intellektuellt kunde anses förstå vad sterilisering innebar var en central fråga i den tidens diskussion om lagstiftningens utformning. Det gällde såväl i bedörrmingen sinnesslöa, psykiskt sjuka

av som barn och ungdomar. Eftersom lagstiftningen som huvudregel byggde principen om frivillighet och samtycke det avgörande att den enskilde

var förstod vad steriliseringen innebar och därför kunde lämna ett juridiskt bindande samtycke. I utredningar och förarbeten diskuterades utförligt vid vilken intelligensålder samtycket kunde giltigt. 12 år ansågs grän-

anses vara sen. Genom mer eller mindre utförliga intelligenstester avgjordes sedan

om sinnesslöa och psykiskt sjuka översteg denna ålder intellektuellt. Var så fallet kunde de lämna ett giltigt samtycke och steriliseringen kunde genomföras "frivilligt".

Enligt utredningens uppfattning har många de människor det gäller

av nu haft begränsade möjligheter att till fullo inse konsekvenserna sterilise-

av ringsåtgärden. Mycket talar också för att steriliseringen i många fall ställdes som ett alternativ till olika former av omhändertagande t.ex. risk för intagning på en anstalt eller omhändertagande bam. Den enskildes möjligheter

av att påverka steriliseringsbeslutet har varit mycket små.

Dessutom var sinnesslöbegreppet ett diffust begrepp användes också

som för att fånga in andra problem social karaktär och ofta tycks ha

av som använts på ett slentrianmässigt sätt och ibland mycket begränsat och tveksamt underlag. Fil.dr. Maija Runcis har i sin avhandling Steriliseringar i

132 Principer för ersättning

Folkhemmet, 1998, diskuterat sinnesslöbegreppets innebörd se b1.a. s. 133- 136 och 232-238.

Utredningen föreslår sammanfattningsvis att om det av handlingarna framgår att ansökan tillstyrkts b1.a. det skälet att angetts vara

av personen sinnesslö det är tillräckligt för att ersättning skall beviljas. Många av dem som steriliserats denna grund torde dessutom ha blivit det innan de fyllt 21 år. De kommer då berättigade till ersättning redan enligt utred-

att vara ningens förslag ovan 2 § 2 p.

Även denna ersättningsregel är enkel att administrera. Att en person föreslogs bli steriliserad b1.a. grund av att han eller hon angavs vara sinnesslö framgår av ansökningshandlingama; särskilt det obligatoriska läkarintyget.

I detta sammanhang vill utredningen även ta upp frågan om sterilisering av sinnessjuka. Såvitt utredningen känner till skedde sterilisering av sinnessjuka i de flesta fall anstalter eller sinnesjukhus

där dessa personer var intagna. De kommer då att omfattas av utredningens lagförslag ovan 2 § 3 p. För den händelse någon steriliserats den grund att han eller hon diagnostiserats som sinnessjuk utan att samtidigt ha varit intagen anstalt eller sjukhus föreslår utredningen att även sådan skall omfattas

en person av ersättning enligt denna punkt. Motsvarande bör gälla epileptiker.

Sterilisering som uttryckligt villkor för annat myndighetsbeslut 2§

5 p

Sterilisering som villkor för giftermål

Enligt giftemiålsbalken utgjorde sinnesslöhet, sinnessjukdom och ärftlig epilepsi skäll för äktenskapshinder. Epileptiker kunde ansöka dispens

om från äktenskapshindret ända sedan l920-talet. Från år 1945 ändrades giftermålsbalken så att även sinnesslöa och psykiskt sjuka kunde dispens. Som regel uppställdes som villkor för dispens att sterilisering genomfördes. Tilllämpningen av lagstiftningen förändrades dock under början 1950-talet

av då epileptiker i allt större utsträckning fick dispens utan krav sterilisering. Äktenskapsförbudet för epileptiker upphörde formellt år 1968 och för sinnesslöa och psykiskt sjuka år 1973.

Ett uttryckligt myndighetskrav sterilisering för att få ingå äktenskap är en sådan tvångsliknande situation som enligt utredningens mening bör föranleda rätt till ersättning. Regeln torde vara möjlig att administrera och det bör heller inte vara alltför stora problem för den enskilde att visa att ett sådant villkor uppställts. Det kan framgå av ansökningshandlingarna men fr.a. av Kunglig Maj:ts eller Medicinalstyrelsens tillståndsbevis för äktenskap dispensbeslut.

Principer för ersättning 133

Sterilisering som villkor för mödrahjälp eller annat statligt eller kommunalt bidrag

Som tidigare nämnts förekom det i vart fall fram till början av 1950-talet att sterilisering ställdes som krav för att erhålla s.k. mödrahjälp: ett behovsprövat bidrag från 1938 fram till år 1963 som gavs till kvinnor med bam. Bidraget administrerades av särskilda mödrahjälpsnämnder. I tidiga instruktioner för dessa nänmder angavs att sterilisering kunde ställas som ett krav för att erhålla bidraget.

Utredningen har funnit ärenden där sterilisering uttryckligen ställdes som villkor för mödrahjälp. Sådana ärenden har överklagats av den enskilde ända till Kungl. Majzt utan framgång.

Även dessa fall är exempel en situation där den enskilde ställts inför ett tvångsliknande val varför ersättning bör utgå.

Administrativt kan dessa fall utgöra ett problem. Nämndernas material är utspritt länsvis och har i vissa fall också gallrats. I Stockholm sparades vart femte år 1940, -45, -50 osv. Utredningen återkommer senare till frågan

om brister i underlagsmaterialet.

Sterilisering som villkor för abort

Utredningen har kunnat konstatera att sterilisering villkor för

sattes som abort enligt 1938 års abortlag eugenisk indikation förelåg. Det dess-

om var utom inte ovanligt att sterilisering genomfördes i samband med abort utan att denna indikation förelåg. Enligt forskares genomgång statistiken sterilise-

av rades under åren 1951-1955 fjärde kvinna i samband med abort. Under

var åren 1941 till 1964 steriliserades enligt medicinalstyrelsens uppgifter

egna cirka 4.000 kvinnor i enlighet med abonlagens villkorsparagraf. Bestämmelsen upphävdes 1974.

Om det av ansökningshandlingar avseende sterilisering eller abort eller annat sätt framgår att sterilisering uttryckligen uppsatts ett villkor för

som abort dvs. aborten omfattades villkorsparagrafen är detta enligt utred-

av ningens mening tillräckligt för att ersättning skall utgå till den sterilise-

som rats. Vad därefter gäller det förhållandevis stora antal ärenden där sterilisering genomfördes i anslutning till abort utan att detta ställdes något

som uttryckligt krav tar utredningen dessa under nästa rubrik.

upp

Man skulle kunna invända mot den här föreslagna lösningen, att t.ex. mycket starka medicinska skäl för sterilisering kan ha förelegat i de dis-

nu kuterade typfallen där enligt utredningens mening ersättning skall utgå

utan någon prövning av myndighetens handlande i samband med ingreppet. Man kan t.ex. tänka sig sterilisering framstått nödvändig hänsyn till

att en som av kvinnans liv och hälsa i samband med abort företagits omyndig,

som en

134 Principer för ersättning SOUI 1999:2

en sinnesslö eller en intagen anstalt. Många gånger måste det dock bli besvärligt att i efterhand konstatera om verkligen det förelegat en så trängande medicinsk nödvändighet som kan anses motivera ingrepp en kvinna i denna situation. Även i något fall ersättning skulle utgå trots att i själva

om verket steriliseringen varit motiverad även med nuvarande värderingar, får detta anses som en mindre olägenhet än att komplicera bedömningen detta vis. Som utredningen angett är det avgörande syftet med typsituationema att undvika skälighetsbedömningar i det enskilda fallet och att de som omfattas av dessa typiskt sett befunnit sig i en utsatt position där sådana bedömningar kan undvikas. Följden blir också att ersättning snabbare kan betalas ut.

Sterilisering efter otillbörlig påverkan eller försumlighet av myndighet 2 § 6 p

Även mycket del dem steriliserats sin vilja eller

om en stor av som mot någon annans initiativ kommer att kunna få ersättning enligt de beskrivna

nu punkterna är en kompensation motiverad också i flera andra fall där den enskilde kan ha påverkats myndigheter att ansöka sterilisering ett

av om sätt som med dagens synsätt får anses otillbörligt. Myndigheten kan också ha varit försumlig ett i våra ögon klandervärt sätt exempelvis att

genom underlåta den enskilde det stöd i sådan situation idag skulle

att ge en som anses naturligt.

Sterilisering på grund av asocialt levnadssätt

En grund för sterilisering att den enskilde för framtiden uppenbart

var var olämplig att handhava vårdnaden om barn grund av asocialt levnadssätt. Det är utredningens uppfattning att i många fall där sterilisering skett på denna grund och där ansökan är gjord av den enskilde själv eller den enskilde samtyckt till steriliseringen i realiteten varit steriliseringar där den enskilde ställts inför någon form tvångsval. Det kan gälla fall där myndigheter

av ställt sterilisering mot ett tvångsomhändertagande av den enskilde själv eller hans eller hennes bam. Det kan också vara fråga om erhållande av eller indragning av ett ekonomiskt bistånd något slag från statens eller kommu-

av nens sida. Utredningen anser det angeläget och rimligt att ersättning skall kunna ges också i sådana fall.

Principer för ersättning 135

Sterilisering i samband med abort

Det har förekommit att kvinnor övertalades att sterilisera sig i samband med abort utan att eugenisk indikation förelåg. De efterundersökningar som gjordes i slutet 1950-talet och början av l960-talet visar visserligen att många steriliserade kvinnor var nöjda med resultatet men att det fanns de som upplevde steriliseringen som en kränkning. Det gällde främst kvinnor som i samband med ingreppet varit föremål för tvång eller mycket stark påverkan eller som tidigare inte hade några barn. Utredningen anser det också angeläget att de kvinnor som detta sätt i samband med abort av olika skäl känt sig utsatta och påtvingade sterilisering också får möjlighet till ersättning.

en Samtidigt är det enligt utredningens uppfattning inte möjligt att ge ersättning till alla som steriliserades i samband med abort då det utan tvivel i det sammanhanget förekommit många fall av frivilliga steriliseringar. Under åren 1944 till 1964 steriliserades närmare 4.000 kvinnor i enlighet med abortlagens villkorsparagraf.

Slerilisering i samband med förlossning mm.

Det har framförts uppgifter till utredningen att det förekom fall där läkare i samband med förlossningar genom kejsarsnitt steriliserat kvinnor utan att i förväg ha diskuterat frågan eller tagit upp den omedelbart i anslutning till förlossningen utan att medicinalstyrelsens tillstånd var inhämtat. En sådan sterilisering kan ha varit genomförd med stöd av s.k. tvåläkarintyg enligt 3 § andra stycket i lagen. Enligt den bestämmelsen gavs möjlighet att sterilisera en kvinna efter samtycke om det förelåg medicinsk indikation för sterilisering grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel genom att två läkare, varav den ene den som företog ingreppet, intygade att förutsättningarna var uppfyllda. I de fallen har medicinalstyrelsens tillstånd inte behövt inhämtas.

Villkor för ersättning i dessa fall

De övertalningar som kan ha skett från myndighetspersoners eller andras sida kan ha varit av olika karaktär. Frågan om sterilisering kan ha kommit upp i en allmän diskussion mellan kuratorer, läkare och den enskilde som ett alternativ för att lösa ett i första hand socialt problem. Även det inte är

om självklart att sådana diskussioner med förslag och rekommendation om steriisering från myndighetspersoner eller andras sida utan vidare kan betraktas som en otillbörlig övertalning eller påverkan ter sig sådan diskussion

en ofta främmande för oss.

Utredningen föreslår därför att den enskilde i situationer de

som nu nämnda sterilisering grund av asocialt levnadssätt, i samband med abort

-

i 136 Principer för

ersättning

eller förlossning bör lägga fram någon omständighet som tyder att han

eller hon utsatts för påverkan av myndigheter att med sterilisering

eller med juridiskt uttryckssätt göra antagligt att han eller hon samtyckt till

sterilisering under otillbörlig påverkan av en myndighet trots att han eller hon inte önskat det. Juridiskt sett är detta ett mycket svagt beviskrav. Påverkan från myndigheten bör ha inneburit någon form av otillbörlighet t.ex. påtryckning eller missledande infonnation. Om den enskilde kan göra detta antagligt skall huvudregeln vara att hon är berättigad till ersättning. Det finns även andra fall där sådan påverkan kan ha förekommit.

I flera fall har sterilisering genomförts i samband med abort utan att medicinalstyrelsens tillstånd inhämtats. Som nämnts tidigare fanns enligt 5 § i 1941 års steriliseringslag lagligt utrymme för sterilisering utan medicinalstyrelsens tillstånd om läkaren vid en abort medicinsk indikation konstaterade att sjukdom eller kroppsfel vid nytt havandeskap skulle medföra allvarlig fara för kvinnans liv och hälsa. Även i dessa situationer kan den enskilde ha utsatts för sådana påtryckningar att steriliseringen inte varit frivillig.

Utredningen har kunnat konstatera att särskilt abortutredningama generellt sett är något utförligare och redovisar diskussioner mellan personal och den enskilde. Även utredningen således i dessa fall förespråkar

om att ett visst beviskrav läggs den enskilde torde det möjligt för den enskilde

vara att lägga fram så mycket material i ärendet att hon kan göra antagligt att hon utsatts för påverkan av myndigheten ett sådant sätt att ersättning kan utgå. Utredningen återkommer strax till betydelsen brister i underlagsmateria-

av let.

Utredningen föreslår också att ersättning skall kunna utgå inte endast då myndigheten utövat otillbörlig påtryckning den enskilde utan också när myndigheten varit försumlig. Det kan fall där den enskilde påverkats

vara inte direkt av myndighet andra såsom anhöriga t.ex.

en men av personer, föräldrar eller make/maka, även hälso- och sjukvårdspersonal och andra

men myndighetsliknande personer. Om det framgår underlagsmaterialet att

av sådan påverkan förekommit och den beslutande myndigheten känt till detta men myndigheten underlåtit att självständigt bedöma att ansökan frivillig

var trots påverkan, bör ersättning kunna betalas ut.

Det kan ha förekommit fall där sterilisering även enligt våra värderingar varit försvarlig men där den enskilde uppfattat situationen att han eller

som hon utsatts för en otillbörlig påverkan från myndighet eller t.ex. sjukvårdspersonal. Det kan ha förelegat mycket starka medicinska skäl för sterilise-

en ring som den enskilde inte uppfattat eller förstått. I sådana situationer kan det ha varit försvarligt att genomföra steriliseringen. Eftersom det för att ersättning skall kunna ges skall fråga någon form otillbörlig på-

vara om av verkan eller försumlighet från myndighets sida kan det här bli fråga

om en känslig bedömning och avvägning mellan vad den enskilde i dag och

uppger

Principer för ersättning 137

vad finns antecknat i ansöknings- och joumalhandlingar eller annat

som tillgängligt material.

Utredningen vill därför understryka att en bedömning idag i mycket stor utsträckning måste utgå från den enskildes egna uppgifter och upplevelser av t.ex. bemötande från myndighetspersoners sida. Att finna klara belägg för omotiverade påtryckningar i myndigheters material torde många gånger ställa sig svårt. Den steriliserades egna upplevelser måste med andra ord ges ett betydande tolkningsföreträde. Dessutom är kravet bevisning angående påtryckningar eller försumlighet satt mycket lågt. Den myndighet som skall handlägga ersättningsfrågan bör således i tveksamma fall där underlagsmaterialet är sparsamt och/eller svårtolkat hellre ersättning än avslå begä-

ge en

Den handläggande myndigheten bör heller inte eget initiativ genomran. föra mer betydande forskning efter joumalmaterial som särskilt kan ge stöd för att steriliseringen genomförts grund av t.ex. mycket starka medicinska skäl. Den bör istället kunna nöja sig med ett underlag för bedömningen som innefattar sådant joumalmaterial som normalt förekommer.

Utredningen vill här också upprepa att huvuddelen av dem som steriliserats mot sin vilja kommer att falla under de tidigare diskuterade typsituationema där någon värdering av steriliseringssituationen inte behöver göras.

8.2.4 Brister i underlagsmaterialet m.m.

Efter de genomgångar utredningen gjort av ansökningshandlingar om sterilisering och annat material hos Riksarkivet och i Socialstyrelsens arkiv är det som nyss angetts utredningens bedömning att ett mycket stort antal av de ansökningar om ersättning som utredningen hittills erhållit kommer att omfattas av ersättningspunktema l till 5 i utredningens lagförslag 2 § pp 1-5. I de flesta fall är det förhållandevis lätt att konstatera om angivna krav för att ersättning skall erhållas är uppfyllda. Någon skälighetsbedörrming blir heller inte nödvändig i de fallen.

Cirka tio procent av de hittills inkomna ersättningsansökningama avser sterilisering i samband med abort. Även vad gäller abortfallen är det utredningens uppfattning att det i de flesta fall är möjligt att genom ansökningshandlingar om sterilisering och abort samt journaler få tillräckligt underlag för att kunna bevilja ersättning dvs. att den enskilde kan göra antagligt att egen ansökan eller samtycke tillkommit grund av myndighetspåverkan eller försumlighet.

Utredningen kan dock konstatera att arkivmaterialet inte alltid är fullständigt. En del ansökningshandlingar har inte gått att återfinna och i andra fall är underlagsmaterialet mycket bristfälligt. Detta är också ett skäl till att beviskraven den enskilde inte skall sättas högt.

138 Principer för ersättning

Om den enskilde kan visa att han eller hon blivit steriliserad och gör gällande att det skett enligt någon av de grunder utredningen angett ovan men där ansökningshandlingar och annat material inte går att återfinna är det utredningens uppfattning att en sådan begäran ersättning ändå bör kunna

om bifallas trots att det finns mycket begränsat med information. Det kan inte läggas den enskilde till last att myndigheterna har brister i arkivhantering eller redan gallrat ut väsentliga handlingar. Den enskildes berättelse

egna och upplevelser av steriliseringen har därför stor betydelse. I det

sammanhanget kan det inte uteslutas att även andra uppgifter t.ex. om den enskildes allmänna situation från myndigheter eller personer kan komma att få betydelse som stöd för den enskildes påståenden, genom skriftliga handlingar, intyg eller muntliga uppgifter.

En annan situation som kan uppkomma är att en person begär ersättning enligt en av de punkter angett ovan men det visar sig att underlagsmaterialet inte ger stöd för hans eller hennes påstående däremot för någon

men av de andra punkterna. I ett sådant fall skall det vara möjligt för den handläggande nämnden att istället, eventuellt efter skriftväxling med den enskilde, lägga dessa uppgifter till stöd för ett positivt ersättningsbeslut.

8.2.5 Alternativ till

utredningens ersättningsförslag

Utredningen har under sitt arbete även diskuterat andra alternativ till hur ersättning till de steriliserade skall kunna regleras utöver det förslag

som nu presenterats. I detta avsnitt kommenterar utredningen några sådana altemativ.

Skadeståndstalan

I utredningens direktiv anges att skadeståndsersättning grund fel

av eller försummelser med anledning tillämpningen 1934 och 1941 års

av av steriliseringslagar är utesluten med hänsyn till allmänna preskriptionsregler.

Som utredningen bl.a. konstaterat i avsnitt 3.2.5 torde det i och för sig vara riktigt att eventuella ersättningskrav från steriliserats

personer som enligt dessa lagar omfattas av angivna preskriptionsregler, normalt tioårig preskription. Det bör dock noteras att förutsättning för att domstol skall prö-

en va frågan om preskription i en eventuell tvistemålsrättegång ersättning

om

grund av fel eller försummelser från myndigheters eller myndighetspersoners sida är att staten gör invändning att preskription föreligger. Görs

om inte en sådan invändning kan frågan skadeståndsersättning prövas

om materiellt.

SOU l999z2 Principer för ersättning 139

Som framgår utredningens redovisning i avsnitt 6.4.2 konstaterade den av kanadensiska domstol utdömde skadestånd till en steriliserad kvinna att som vissa krav "allmänt skadestånd" inte skulle bifallas med hänsyn till att provinsregeringen i Alberta hade avstått från att göra preskriptionsinvändning; invändning skulle fått till följd att frågan om ersättning överen som huvudtaget inte skulle kunnat prövas. Vidare har utredningen i avsnitt 6.2.3 redovisat hur den norska utredningen ersättning till vissa strålskadade om föreslagit skall betala ersättning enligt allmänna skadeståndsrättsatt statens liga principer även i de fall kraven är preskriberade och att den norska staten således inte gör gällande någon preskriptionsinvändning. I utredningens fall har regeringen redan i direktiven angett att utredningen skall lägga fram ett förslag ersättning till de drabbade även om preskripom tion för skadeståndskrav föreligger. Denna inställning ligger principiellt nära det nyss nämnda norska förslaget. Ett alternativ till att tillsätta utredning som denna med uppdrag att föen reslå ersättning hade kunnat att från statens sida vid eventuella rättsen vara liga skadeståndskrav avstå från preskriptionsinvändning och låta saken pröi domstol. Härigenom skulle varje kunna föra en individuell talan vas person med krav ersättning för de skador han eller hon ansett sig ha lidit. Det kan inte uteslutas att ersättningen då i några fall skulle kunna bli större än vad utredningen föreslår. Nackdelarna med ett sådant förfarande är emellertid betydande och som utredningen det uppenbara. Till att börja med finns en stor osäkerhet om ser det föreligger någon skadeståndskyldighet överhuvudtaget för staten i många fall. Svårighetema för enskilda att uppfylla skadeståndslagens bepersoner viskrav är dessutom stora. Det skulle förmodligen kräva kostsam juridisk hjälp som den enskilde riskerade att betala själv vid en rättslig förlust. En skulle dessutom kunna bli långdragen, även om den stannade i en process instans. Dessa omständigheter gör att den lösning som nu erbjuds genom utredningens ersättningsförslag ter sig både snabbare och säkrare än domstolsprocesser med oförutsägbar utgång.

Ersättning till alla steriliserade

Det skulle vidare kunna ifrågasättas om det är lämpligt eller möjligt att göra materiell prövning begäran om ersättning även utifrån de fören av en slag utredningen tidigare lämnat. Man skulle kunna påstå att risken är stor att många blivit steriliserade mot sin vilja inte kommer att personer som kunna få ersättning grund brister i underlagsmaterialet. Det skulle av gälla såväl i de typsituationer utredningen tidigare diskuterat där den en- skilde skall visa att sterilisering skett och att en typsituation föreligger som i de fall där den enskilde skall visa att sterilisering skett och sedan göra an-

140 Principer för ersättning SOU 199912

tagligt att han eller hon samtyckt till sterilisering under otillbörlig påverkan eller efter försumlighet av myndighet. Som framgått av det tidigare resonemanget är det utredningens uppfattning att underlagsmaterialet inte har så stora brister de beviskrav att som utredningen nu föreslagit skall läggas den enskilde, i realiteten blir omöjliga att uppfylla. Man skulle också kunna göra gällande, förutom att bristerna i underlagsmaterialet skulle vara alltför stora, att de steriliserade redan lidit så mycket, att varje ytterligare prövning deras påståenden och trovärdighet skulle av vara kränkande. Ett sådant resonemang skulle, utredningen det, som ser kunna leda till att det skulle nödvändigt låta alla påstår de vara att som att steriliserats mot sin vilja eller någon initiativ erhålla ersättning. annans Det tillgängliga materialet tyder samtidigt särskilt under de sista att decennierna 1941 års lag gällde antal, kanske de flesta de som ett stort av som ansökte om eller samtyckte till sterilisering gjort detta helt frivilligt

se

bl.a. undersökningar redovisade i avsnitt 8.2.1. Först med den kartläggning som utredningen låter genomföra kan dock med större säkerhet man ange detta. Slutsatsen av ett sådant skulle emellertid kunna resonemang vara att ett inte obetydligt antal i realiteten inte steriliserats eller gjort det personer som av rent medicinska skäl eller genuint frivilligt också skulle kunna ansöka om och få ersättning under förutsättning att det inte skulle ske någon prövning av deras uppgifter. Om ersättningen skulle ett sådant urskillningslöst förlorar ges sätt, ersättningen karaktären upprättelse till enskilda av en personer som utsatts för en kränkning från myndigheters sida. Om man att sådan konsekvens inte acceptabel anser en är skulle ett alternativ vara att göra undantag från rätten till ersättning i vissa fall. Ett altemativ som kan tänkas är att den enskilde skulle visa han eller hon blivit att steriliserad därefter endast behöva intyga det skett men att mot hans eller hennes vilja. Om sådana beviskrav och intyg skulle ha någon reell innebörd skulle det ändå krävas prövning i det enskilda fallet vilket en skulle innebära

svåra skälighets- eller trovärdighetsbedörrmingar från

den handläggande myndighetens sida vilket inte gör handläggningen enklare. Även det skulle kunna innebära ett ifrågasättande den enskildes uppgifter. av Utredningens förslag skall samtidigt i ljuset från ses av andra ersättningar statens sida till enskilda personer. Det gäller t.ex. ersättning enligt brottsskadelagen en ersättning staten tagit sig betala till - som att personer som utsatts för brott, där andra möjligheter till ersättning saknas grund t.ex. av att gärningsmannen inte kan betala skadestånd. Ofta är det här fråga om brott där offret utsatts för mycket allvarliga kränkningar och lidande. För att ersättning skall betalas enligt brottsskadelagen skall det i princip vara styrkt att ett brott är begånget. Om gärningsmannen är okänd skall det vara övervä-

Principer för ersättning 141

gande: sannolikt att skadorna orsakats genom brott. För att ersättning skall utgå lför personskador skall brottsoffret också styrka omfattningen av skadomat. Om utredningens föreslagna ersättningsregler till de steriliseman ser rade det perspektivet är beviskraven för de steriliserade betydligt mildare. Vad skall styrkas är främst vissa objektiva förhållanden, att sterilisering som skett och att vissa yttre, iakttagbara typsituationer förelegat. Dessutom skall ersättning kunna även dessa typsituationer inte föreligger men där ges om den enskilde kan göra antagligt att steriliseringen skett efter otillbörlig påverkan eller försumlighet av myndighet ett mycket lågt beviskrav. - Härtill skall läggas att många av dem som hittills skrivit till utredningen själva beskrivit vilket sätt de kränkts samt bifogat kopior av ansöknoga ningshandlingar eller beslut sterilisering. En del har också bifogat jourom nalutdrag eller lämnat uppgifter om att deras påståenden kan intygas av andnamngivna Med andra ord är det för många av de steriliserade ra, personer. både angeläget och naturligt, inte kränkande, att lägga fram uppgifter som visar att de utsatts för ett övergrepp. Utredningen därför sammanfattningsvis att det får anses både rimligt anser och skäligt att vissa beviskrav ställs den som skall få ersättning för en sterilisering gjord mot den enskildes vilja. De av utredningen föreslagna kraven att visa att sterilisering skett, att visa att en av de av utredningen angivna typsituationema förelegat alternativt att göra antagligt att man utsatts för otillbörlig påverkan eller försumlighet av en myndighet är dessutom enligt utredningens mening inte svåra att uppfylla med de anvisningar som utredningen gett för hur bedömningen skall ske.

8.2.6 Tidigare regeringen

av handlagda

ersättningskrav

Regeringen har tidigare under åren 1983 till 1996 i 17 fall av billighetsskäl beviljat ersättning till steriliserade. Beloppen varierar i huvudsak mellan 40.000 kr år 1983 och 50.000 kr. De utbetalda ersättningama motsvarar 50.000 kr i dagens penningvärde. I ett fall har 60.000 kr år 1992 betalats ut på grund särskilda omständigheter. Personen steriliserades vid 15 års av ålder. I dessa fall har regeringen konstaterat att formella fel begåtts i handläggning. Den ersättning då beviljades lägre än den utredningen nu försom var slår. Enligt utredningens uppfattning bör de som tidigare erhållit ersättning inte undantas från det nu föreslagna ersättningsbeloppet. Vad som tidigare betalats ut bör dock avräknas från ersättningen. Härigenom undviker man att de skadelidande som varit mindre aktiva tidigare för att ersättning missgynnas. Utredningen anser inte att det finns tillräckliga skäl att omräkna de belopp som skall avräknas till dagens penningvärde.

142 Principer för ersättning

Regeringen har som tidigare angetts avslagit begäran ersättning i 21 om fall. Det är enligt utredningen självklart att dessa bör prövas nytt av den myndighet utredningen föreslår skall handlägga ersättningsärendena.

8.2.7 Steriliseringar utan 1934 års

tillämpning av lag eller genomförda före år 1935

Utredningen har tagit del av enstaka brev från enskilda gör gällande att som de steriliserats mot sin vilja före år 1935 trots att de formellt samtyckt till åtgärden. Det förekommer också fall där påstår sig ha steriliserats personer mot sin vilja under åren 1935 till 1941 utan att 1934 års steriliseringslag tillämpats. Som utredningen redovisat i avsnitt 2.2 förekom steriliseringar såväl före år 1935 som under åren 1935 till 1941 utanför lagens tillämpningsområde. Som utredningen tidigare också angett har dessa ingrepps laglighet diskuterats. Några rättsliga ingripanden mot läkare steriliserade som personer deras begäran eller med deras samtycke gjordes dock inte. Det förekommer också före år 1935 steriliseringar psykiskt sjuka intagna som var anstalt dokumenterade såväl i artiklar i Läkartidningen tidigare utredningsom ar och forskarrapporter. Av den diskussion som föregick 1934 års lag framgår att i stort sett man var ense om att det inte var tillåtet att sterilisera en rättskapabel mot person hans eller hennes vilja. Det rådde däremot delade meningar det tillåom var tet att sterilisera någon egen begäran eller med samtycke utan uttryckligt lagstöd. Stor tveksamhet rådde dessutom det tillåtet att utan sådant om var lagstöd sterilisera personer grund sinnessjukdom saknade förmåsom av ga lämna samtycke. Det sistnämnda också ett skäl till 1934 års lag var att tillskapades. Enligt utredningens mening, och i den delen har utredningen stöd tidiav gare forskning se bl.a. Broberg/Tydén i Oönskade ifolkhemmet, 1991, 69 s. med fotnoter har det även före år 1935 förekommit steriliseringar där den enskilde gått med dessa efter att ha ställts i tvångsliknande situationer eller utsatts för otillbörliga påtryckningar. Några de ansökningar av om ersättning utredningen tagit del av tyder också detta. Likaså torde det ha genomförts steriliseringar sinnessjuka anstalter och sjukhus av trots att något samtycke inte kunde inhämtas. Även utredningens uppdrag enligt direktiven om formellt sett gäller tilllämpningen 1934 och 1941 års steriliseringslagar och ersättningsfrågan av gäller personer steriliserade enligt dessa lagar är det enligt utredningens uppfattning inte rimligt att de steriliserades sin vilja eller som mot annans initiativ före år 1935 eller utanför tillämpningsområdet för 1934 års lag skulle förvägras ersättning detta formella skäl. Redan det förhållandet av att

i Principer för ersättning 143 sou 1999:2

vid den tiden ansåg sådana steriliseringar otillåtna eller tveksamma, att man lagreglering diskuterades och genomfördes, talar för att ersättning bör beviljas även i de fallen. l Utredningen således att ersättningsförslaget med de förutsättning anser utredningen tidigare angett även skall gälla personer steriliserade före som - 1935 eller steriliserats under åren 1935 till l94l utan tillämpning av som 1934 års lag. Det innebär med andra 0rd att om någon steriliserats enligt någon de typsituationer anges i 2 § p l-5 har han eller hon rätt till av som ersättning, likaså om kraven enligt p 6 är uppfyllda. Det är med all sannolikhet ytterst få fall som blir aktuella.

8.3 Ersättningens storlek

8.3.1 Inledning

Utredningen har inte diskuterat frågan om vilka som skall omfattas av ersättning i skadeståndsrättsliga termer eftersom det är tveksamt om det vid den tiden fanns och i vart fall i dag inte torde finnas någon skadeståndsrättslig skyldighet för det allmänna att betala ersättning i dessa fall ens när man kan konstatera fel eller försummelse från myndigheters sida. Utredningen har trots det valt att i den följande diskussionen om ersättningens storlek bl.a göra jämförelser med dagens skadeståndsrättsliga ersättningsbelopp. Son nyss nämnts kan utredningen till att börja med konstatera att staten under åren 1983 till 1996 i 17 fall gett ersättning av billighetsskäl till personer som blivit steriliserade med stöd av de aktuella steriliseringslagama. Regeringen har i 21 fall avslagit begäran om ersättning. I de fall ersättning har getts har regeringen, efter att ha inhämtat yttrande från Socialstyrelsen, korstaterat att steriliseringsoperationema ett eller annat sätt skett i strid mo: den då gällande lagstiftningen t.ex. att samtycke inte inhämtats eller vårdnadshavare inte beretts tillfälle yttra sig. Ersättningen har i huvuddelen av Fallen bestämts till 50.000 kr i dagens penningvärde. I ett fall har ersätt- , E ningen uppgått till 60.000 kr, bl.a. beroende att den personen sterilisera- E desvid mycket unga år 15 år. i Vad gäller ersättning staten billighetsskäl gett ut till dem som av som E smtlats HI V-kontaminerade blodprodukter har denna, som framgår av av avsnitt 5.2, uppgått till 100.000 kr år 1991 och 160.000 kr år 1995. År 1997 träffades härutöver en överenskommelse mellan regeringen och landstingsfönundet som innebar att nära anhöriga till en HIV-smittad kunde erhålla ersittning med ett belopp begränsat till 100.000 kr per smittad.

144 Principer för ersättning

lNorge har den norska regeringen i juni 1996 ett engångsbelopp som gett 100.000 norska kronor till och de lobotomerats melvar en av personer som lan åren 1941 och 1974. Det gäller cirka 500 fortfarande är i personer som livet. Det norska helse- og sosialdepartementet tillsatte i juni 1997 utredning en angående strålskadade vid Radiumhospitalet under perioden 1975-1986. Utredningen avslutade sitt arbete i april 1998 och överlämnade då förslag ett angående ersättningsfrågan, orsaksammanhang, preskription billigsamt om hetsersättning. Någon grund för ett objektivt strikt ersättningsansvar för staten fann inte utredningen föreslog ersättning billighetsskäl till men en av patienterna. Ersättningen skulle, beroende ålder och skadeomfattning, av ge mellan 50.000 och 250.000 norska kronor. Det avsåg de kvinnor hade som registrerade biverkningar med en medicinsk invaliditet mellan 15 och 54 procent. Utredningen diskuterade även ersättning lika för alla en men stannade för en individuell ersättning utifrån främst medicinsk invaliditet i det enskilda fallet eftersom skadorna varierade så mycket. Den norska utredningens förslag behandlas alltjämt inom det norska regeringskansliet. I Danmark har danska Höjesteret i dom i september 1989 tillerkänt en en 21-årig kvinna ersättning med 100.000 danska kronor för hon år 1977 att blivit steriliserad utan att ha lämnat samtycke till det i samband med en operation med kejsarsnitt. Utredningen kan vidare vid internationell utblick konstatera i Kaen att nada, har regeringen i provinsen Alberta i rättegång i januari 1996 fören pliktats utge ersättning med sammanlagt cirka 750.000 kanadensiska dollar till blivit steriliserad felaktiga grunder. I det utdömda been person som loppet ingick även ersättning för felaktig behandling och intagning institution. Skadeståndsersättningen för själva steriliseringen uppgick till 375.000 kanadensiska dollar. I provinsen Alberta har därefter under år 1998 träffats överenskommelse mellan provinsregeringen och 540 personer som steriliserats under liknande förhållanden ekonomisk ersättning. De har om var och en erhållit 75.000 kanadensiska dollar och får ytterligare 25.000 kanadensiska dollar om de tre år inte längre bor institution eller sjukom hus. Härutöver väntar alltjämt cirka 250 fall prövning. En något mer fyllig redovisning dessa internationella utblickar finns i av avsnitt Utredningen har vidare studerat praxis i Sverige angående skadeståndsrättslig ersättning vid personskada. Av särskilt intresse är den ersättning som betalas vid fullständig sterilitet. Som redovisats i avsnitt 3 och 4 bygger

de skadeståndsrättsliga ersättningsprincipema trafiksskadenämndens

praxis. Enligt den motsvarar fullständig sterilitet 30 invaliditet vilket procent enligt närrmdens tabellverk år 1997 ekonomisk ersättning med cirka gav en

110.000 kr för en 16 25 åring i invaliditetsersättning inom för

- ramen ersättningen för lyte och För den är 15 år eller beloppet men. som yngre är

Principer för ersättning 145

förhöjt med tio Ersättningen minskar sedan något med stigande procent. ålder, vid 30 år 105.000 kr, vid 35 år 100.000 kr och vid 40 år 94.000 kr. För kvinnor över 50 år utgår ingen ersättning medan ersättningen för män i åldern 50-65 uppgår till drygt 34.000 kr motsvarande 15 procent invaliditet för därefter minska till drygt 7.000 kr motsvarande 5 procent invaliditet över att 65 år. Utredningen har också undersökt ersättning till brottsofler för s. kränkning enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen. Som framgått av avsnitt 4 ges kränkningsersättning vid vissa brott. De högsta belopp som tillerkänns grova någon ligger cirka 200.000 kr. Vid våldtäkt ges i "normalfallet" en ersättning cirka 50.000 kr.

8.3.2 Schablonersättning eller individuellt prövad

ersättning

En ersättning till steriliserade kan beräknas individuellt eller utgöra ett schablonbelopp lika för alla. För individuella belopp talar att det lidande enskilda personer genomgått på grund sterilisering kan ha varit mycket olika. Som ett fiktivt exempel av med inslag från studerade fall kan nämnas kvinna i 18-20 års ålder

men en

utan barn 1950 blev gravid och begärde att abort. Som förutsättning som för abort har myndigheter och läkare uttryckligen angett att hon måste samtycka till sterilisering eugeniska skäl för att abort. Hon samtycker under något hon uppfattar som tvångsliknande former. Mot detta fall kan som ställas kvinna i 35-års åldern med tre egna barn som likaledes 1950en talet begärde abort sociala problem hennes make var gravt alkoholip.g.a. serad och hon hade mycket begränsade inkomster. Efter övertalning och påtryckningar från olika myndighetspersoner vilka är dokumenterade samtycker hon till sterilisering utan att det i och för sig ställs upp som ett formellt krav. Hon upplevde påtryckningarna som ett tvång och ångrade sig och säger i efterhand att hon önskade fler bam. För utomstående betraktare kan de två kvinnornas lidande synas skilja en sig betydligt. Den första kvinnan berövas genom ingreppet möjlighet att överhuvudtaget få barn. Hon har tvingats ta ett beslut om sterilisering trots att hon ännu inte myndig. Mycket talar för att hon grund av sin ringa var ålder påverkas psykiskt av steriliseringen under lång tid av sitt liv. Kränkningen mot hennes integritet och liv kan därför synas mer djupgående och allvarlig än för den andra kvinnan. Hon har redan flera barn och befann sig i en socialt svår situation där en sterilisering vid en första anblick kan ha framstått som den minst dåliga lösningen. Kränkningen av hennes integritet kan synas mindre allvarlig. .

146 Principer för ersättning

Det är svårt att sätta sig i och bedöma dessa enskilda människors lidande och gradera detta lidande beroende på omständigheterna i det enskilda

fallet. Av nödvändighet blir sådan bedömning mycket subjektiv. Visserlien gen görs sådana bedömningar då och då av domstolar och myndigheter i olika ersättningsfall. Men samtidigt gäller det händelser inträffade nu som för kanske över femtio år sedan. Bedömningen blir då mycket beroende av den enskildes förmåga att i dag uttrycka sina känslor och upplevelser och vad som antecknats i ansökningshandlingar och journaler. Det finns därför en stor risk för att de steriliserats kommer känna sig orättvist behandlasom de om en myndighet i dag skall göra individuell bedömning deras lien av dande. Detta talar, enligt utredningens uppfattning, med styrka indimot en vidualiserad ersättning och för schablonersättning. en Enligt utredningens mening bör det således lättare för den enskilde vara att acceptera ett schabloniserat belopp. Man kan heller inte bortse från att ett sådant förslag betydligt skulle underlätta handläggningen ersättningsfråav gorna så att ersättning kan betalas ut snabbare. Som nämnts tidigare är storleken dagens invaliditetsersättning för av sterilitet i någon mån beroende vid vilken ålder den enskilde steriliserades. av Det finns också skillnader i belopp mellan män och kvinnor. Invaliditeten i

procent är kopplad till fertiliteten att beloppsstorleken är kopplad till genom ålder; ersättningen är som högst vid år och minskar därefter något med unga stigande ålder. Kvinnor över 50 erhåller ingen ersättning och mäns möjlighet till ersättning halveras efter 50 år och begränsas ytterligare efter 65 år.

Utredningen har övervägt att sätt gäller den skadeståndssamma som rättsliga invaliditetsersättningen koppla storleken ersättningen till åldern av vid ingreppet. Det skulle medföra viss åldersdifferentiering ersättningen av en. Men även med en sådan differentiering med hänsyn till ålder vid steriliseringen kan det uppkomma gränsfall då det kan uppfattas orättvist som att lägre ersättning utgår. Härtill skall läggas att de steriliserades sin som mot vilja generellt sett var unga i åldern 15-25 år när åtgärden vidtogs. Huvuddelen av dem steriliserades skulle således i alla fall, som även med en individuell ersättning med hänsyn till ålder, erhålla i belopp. stort sett samma Utredningen har därför inte funnit anledning differentiera ersättning beatt roende ålder. Det saknas också skäl differentiera ersättningen att med hänsyn till kön.

Sammanfattningsvis anser utredningen således att det skall

belopp. som

utgå bör vara ett schablonbelopp, lika för alla.

8.3.3 storlek

Ersättningens

Som redovisats inledningsvis i avsnitt 8.3.1 har ersättning i liknande sammanhang betalats ut med olika belopp. När det gäller frågan ersättningom

Principer för ersättning 147

storlek till dem steriliserats mot sin vilja eller någon annans iniens som tiativ framtill 1975 gör utredningen följande bedömning.

Redan det förhållandet att staten erkänner att utformningen av 1934 och 1941 års steriliseringslagar och deras tillämpning i praktiken präglades av ett synsätt som idag tar starkt avstånd från är givetvis ägnat att ge en upprättelse till dem drabbades av lagstiftningen. Detta förhållande kan dock

som endast till viss del lindra det lidande som många människor utsatts för. Det är därför naturligt att de steriliserats mot sin vilja eller någon annans

som initiativ också får ekonomisk gottgörelse sådan ersättning

en även om en aldrig till fullo kan ersätta den enskildes lidande. Ersättningen får därför framför allt en symbolisk funktion.

Samtidigt har utredningen funnit det naturligt att knyta sådan ersätt-

en ning till de ersättningssystem som i dag tillämpas i vårt land avseende försäkringersättningar och skadestånd. En ersättning byggd dessa utgångspunkter och i den storleksordningen överensstämmer också med den praxis som finns i andra nordiska länder.

Att betala ersättningar i den storleksordning som förekommer i nordamerikanska skadeståndsmål är däremot främmande för skandinavisk rättstradition. De skadeståndsbeloppen grundar sig andra rättsliga principer och helt andra ekonomiska utgångspunkter.

Utredningens slutsats är att den ersättning som de tvångssteriliserade bör erhålla i vart fall skall motsvara vad en person som i dag drabbas av sterilitet genom brott eller olyckshändelse erhåller i invaliditetsersättning inom ramen för den skadeståndsrättsliga ersättningen för lyte och men. Som tidigare angetts uppgår denna ersättning idag till cirka l 10.000 kr.

I skadeståndsrättslig praxis tillkommer ofta, utöver invaliditetsersättning, ersättning för främst förlorad arbetsinkomst. I de fall det nu är fråga om har det inte varit möjligt att så här långt efteråt närmare uppskatta om och i så fall i vilken mån en sterilisering påverkat den drabbades möjligheter i arbetslivet. Det är dock utredningens uppfattning att en sterilisering generellt

-

inte något väsentligt sätt påverkat enskildas möjligheter i arbetslivet. sett - Med hänsyn härtill och till utredningens ställningstagande om ett schablonbelopp lika för alla anser utredningen att något ytterligare belopp som skulle kunna anses motsvara förlust av arbetsinkomster inte skall utgå.

Utredningen har däremot kunnat konstatera att tillämpningen av lagstiftningen i flera fall gått utöver gränsen för vad som rymdes inom lagamas ramar. Som tidigare redovisats har JO anmärkt förfarandet vad gäller sterilisering som villkor för utskrivning från anstalter m.m. så tidigt som 1947. JO konstaterade då att praxisen inte hade stöd i lagtexten och inte syntes ha haft stöd ens i lagstiftningens förarbeten.

Även det inte exakt går avgöra hur många steriliseringar skett

om att som i direkt strid med lagstiftningen kan utredningen i vart fall konstatera att tillämpningen i flera fall stått i strid med såväl lagtext som förarbeten. Myn-

148 Principer för ersättning

digheter och enskilda myndighetspersoner har också bl.a. påtryckgenom ning, övertalning och andra former indirekt tvång fått den enskilde av att skriva en ansökan eller ett samtycke till sterilisering. I sådana ärenden

synes förfarandet även om det inte stred mot lagstiftningen och haft synes visst stöd i medicinalstyrelsens anvisningar, i vart fall ha brustit i den hänsyn

och försiktighet borde ha präglat det, såsom JO då uttryckte det. som Även hanteringen steriliseringsärenden inte stod i direkt om av strid med lagstiftningen har många av steriliseringsbesluten fattats grunder som klart strider mot den rättsuppfattning angående individens rättigheter som har idag. I detta sammanhang kan nämnas att regeringen redan i direktiven

till den utredning som år 1972 fick i uppgift att över 1941 års sterilisese ringslag angav att den gällande lagen baserad andra värderingar och var förhållanden än dem rådde 1972. Regeringen då också tillsom angav att lämpningen förändrats vilket bl.a. innebar att de eugeniska och sociala indi-

kationema fortlöpande avtagit och att deras praktiska betydelse år numer 1972, utr. anm. måste betecknas tämligen marginell. Regeringen tillade som att av betydelse för denna utveckling har säkerligen varit ökad medvetenen het om värdet av att upprätthålla och stärka respekten och skyddet för den

enskildes integritet och en i takt därmed stegrad motvilja hos myndigheter

och enskilda att ta initiativ till eller annat sätt medverka till beslut om ingrepp som i hög grad rör individens och familjeförhållanden. person Utredningen att vad utgör tillräckliga skäl för anser som nu sagts att staten utöver en invaliditetsersättning även bör utge ett belopp kan sägas som motsvara en ersättning för det lidande eller kränkning den enskilde som utsatts för. Det beloppet bör till sin storlek i fall jämföras med vart en "normal" kränkningsersättning i brottmål för våldtäkt dvs. 50.000 kr bör sättas men något högre. Utredningen vill i detta sammanhang dock understryka det att av allt att döma inte finns laglig grund för i dag utkräva något rättsligt att ansvar av någon enskild person eller staten skulle rätt till sådan som ge ersättning.

Sammantaget föreslår utredningen ersättning till och att en var en som steriliserats mot sin vilja eller någon initiativ skall utgå med annans 175.000 kr. I detta sammanhang bör också nämnas beloppet enligt allatt männa principer är skattefritt. Många av dem skrivit till regeringen eller utredningen i anledning som av debatten och steriliseringama något har i sina brev inte uttryckligen angett ersättningsbelopp. Av dem gjort detta uppgår beloppet i huvudsak som till mellan 50.000 kr och 200.000 kr. Några enstaka personer har begärt högre ersättning, i något fall upp till ett miljoner kr. par Utredningen är medveten att inte ersättning i den storleksordom ens en ning som utredningen föreslår alla kommer uppfattas nu av att som en rimlig kompensation för den kränkning och det lidande många som utsatts för. Men vid en avvägning mellan det enskilda lidandet och de ersättningspiinciper

Principer för ersättning I49

tillämpas i bl.a. skadeståndsfall i såväl Sverige som andra nordiska länsom der hoppas och tror utredningen att det föreslagna ersättningsbeloppet ge- nerellt sett ter sig acceptabelt. - Det är samtidigt viktigt att nämna att i många av de brev som kommit utredningen till del, brevskrivama framför allt uttrycker en önskan om upprättelse och krav ursäkt från statens sida. Enligt utredningens uppfatten ning är det föreslagna beloppet så högt att det visar viljan att gottgöra nu dem som drabbats. Många har det ingrepp de blev utsatta för också upplevt sig som genom åsidosatta och förlorat mycket mänsklig gemenskap. Deras människovärde har kränkts. De har berövats både rätten att bestämma över och besluta om sitt eget liv och rätten till ett skyddat område kring den egna personen. I en del fall har detta lett till ett socialt främlingsskap. Det är därför angeläget att det kommer att finnas möjlighet för de drabbade att personlig hjälp. De kommer att arbeta med ersättningsfrågoma måste ha beredskap för insom satser detta slag det måste också finnas tillgång till erfarna kuratorer av men eller andra verksamma inom vården. Sådana insatser kan också ge uttryck den empati som behövs för att hjälpa till att bygga upp en förnyad mänsklig och social gemenskap. I detta syfte kan det också vara lämpligt att uppmuntra dem som har begärt ersättning att skriva och utförligt berätta om sina liv, sina erfarenheter och sina känslor kring steriliseringama. Detta kan vara ett sätt att bearbeta de svåra upplevelserna i det förflutna som genom de nu aktualiserade ersättningsfrågoma åter gör sig påminda. Detta kan även vara ett led i upplysningsarbetet och diskussion kring frågor om människovärdet. en

8.4 Särskilt om 1944: 133

kastreringslagen

Som utredningen redovisat i avsnitt 2.7 har sedan kastreringslagen började tillämpas år 1944 under åren 1944 till 1975 cirka 400 personer kastrerats, så gott uteslutande män. Sedan cirka 20 år tillämpas lagen personer som som önskar byta kön. Utredningen vill i detta sammanhang framföra att utredningen delar tidiframförda uppfattningar att kastreringslagen inte längre fyller någon gare funktion utan bör upphävas. Utredningen kan i det sammanhanget inte undvika att peka att det i kastreringslagens 2 § alltjämt finns bestämmelse om möjlighet att kastreen ra en person utan samtycke om denne grund av rubbad själsverksarnhet saknar förmåga att lämna samtycke, dvs. samma typ av "tvångs"bestämmelse som fanns i 1934 och 1941 års steriliseringslagar. Vad gäller dem kastrerades under de år lagen tillämpades i sin ursom sprungliga lydelse dvs. innan frågan om könsbyte var aktuell är det utred-

150 Principer för ersättning

ningens erfarenhet att endast ytterst få några är i livet idag. Det beror

om ens främst de medicinska problem under många år oundviklig

som var en följd av kastreringen och ledde till tidig död hos de kastrerade.

som en

Utredningen vill ändå uppmärksamma regeringen arkivmaterial

att utredningen studerat tyder att kastreringar ibland genomförts al-

som ett ternativ till sterilisering nästan uteslutande varit tvångsintagna

män som

vissa anstalter. Kastrering har ställts villkor för att de skulle bli

som utskrivna från anstalten.

1944 års ännu gällande kastreringslag företer således flera likheter med den sedan 1976 avskaffade steriliseringslagen. Påtryckningar och indirekt tvång tycks ha förekommit liknar tillämpningen i vissa fall sterili-

som av seringslagen. Detta motiverar att överväganden görs kastrerade skulle

om kunna komma ifråga för någon form ekonomisk ersättning motsvarande

av den som utredningen nu föreslår för de steriliserade.

Organisationsfrâgor 151

9 Organisationsfrågor

9.1 Utgångspunkter

Utredningen har i uppdrag att lägga fram förslag om hur handläggningen och beslut i ersättningsärendena skall organiseras. Ett avgörande underlag för bedömningen av organisations- och handläggningsfrågoma är en uppskattning hur många ärenden om ersättning som kommer att bli föremål för

av prövning.

Det har för närvarande till utredningen kommit cirka 150 ansökningar om ersättning, varav fyra tidigare erhållit ersättning av regeringen och en avslag ersättningskrav. Härutöver har regeringen tidigare ersatt ytterligare 13 samt avslagit begäran ersättning från 20 personer. Härtill har

personer om utredningen haft telefonkontakt med ett 20-tal personer som inte vill skriva till utredningen grund av rädsla att deras situation blir offentlig. De skall återkomma när handläggningen av ersättningsfrågan omfattas av en betryggande sekretess. Totalt föreligger således i dagsläget uppemot 200 ärenden som med all säkerhet skall bedömas.

Utredningen har i avsnitt 7 redovisat hur kartläggningen är upplagd. Där finns också några preliminära resultat. Utredningen har ännu inte bearbetat det statistiska materialet i den utsträckning att det med någon större säkerhet går att ange t.ex. hur många av de steriliserade som alltjämt är i livet eller hur många som steriliserats enligt bl.a. de typsituationer utredningen satt upp som villkor för ersättning.

Hur många som kommer att begära ersättning av dem som enligt utredningens kriterier har steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ är därför mycket svårt för att inte säga nästintill omöjligt att uppskatta nu.

- -

Den aktuella debatten om steriliseringama startade i slutet av augusti 1997. Under de första månaderna därefter kom cirka 70 brev till regeringskansliet och under våren 1998 ett trettiotal brev. Sedan utredningens arbete uppmärksammats särskilt i media i augusti 1998 erhöll regeringskansliet ytterligare ett 30-tal brev. Utredningen har sedan arbetet påbörjades i slutet av oktober 1997 fått cirka 40 brev.

En indikation hur många ytterligare som kommer att begära ersättning får utredningen när detta betänkande presenteras. Utredningen räknar

152 Organisationsfrågor

med att i slutbetänkandet som beräknas komma under 1999 sommaren kunna lämna exakta uppgifter detta och utfallet bearbetmer om om av ningen av det statistiska materialet. Dessa uppgifter har stor betydelse för hur stora de totala kostnaderna blir för ersättningama, närmare härom se avsnitt 10.

9.2 Handläggande organisation

Inledning

Utredningens ledstjäma har varit att de drabbats steriliseringar skall som av kunna få ersättning snarast möjligt och ett rättssäkert sätt utifrån de kriterier som utredningen angett grund för ersättning. som Att ersättning kan beslutas snabbt är särskilt angeläget eftersom mycken et stor del av dem som kan vara berättigade till ersättning har hög ålder. Generellt sett lever flertalet också under knappa ekonomiska förhållanden. Om de skall få möjlighet att kunna tillgodogöra sig det ekonomiska bidrag som ersättningen kan innebära bör den också betalas ut snarast. Redan när regeringen beslutade att tillsätta utredning och förutom en skickade ersättning väcktes förhoppningar hos många. Presentationen av utredningens förslag kommer att medföra att förhoppningama ökar och att det väcks berättigade krav snabb handläggning. Såväl regeringen som utredningen har till alla dem som skrivit brev redovisat tidsplanen för utredningsarbetet. Förhoppningar och krav måste mötas med ett enkelt och tydligt regelsystem och en väl förberedd och effektiv organisation. Som utredningen tidigare angett är storleken den ersättning skall av som betalas ut och grunderna för när den skall beviljas inte beroende något av existerande regelsystem i och för sig. Enligt utredningens direktiv förär en utsättning för ersättning dock att någon steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ dvs i princip tvångsvis. Utredningen har samtidigt

kunnat konstatera att det inte utan vidare går ansökningshandlingarna att ur om sterilisering utläsa steriliseringen skett frivilligt eller med tvång. om Med den utgångspunkten behövs tydliga regler för vad med som menas "tvång" och vad skall krävas den enskilde i bevishänseende för som av att ersättning skall beviljas. Utredningens förhoppning är de kriterier eller att typsituationer som finns i lagförslaget är tillräckligt enkla och tydliga för att fånga upp huvuddelen ersättningsfallen och därigenom handläggav göra ningen enkel och snabb med ett positivt resultat för den enskilde. Eftersom

det gäller ingrepp som skedde för många år sedan kommer det tidigare som nämnts inte att kunna undvikas att enskilda påstår de steripersoner som att

Organisationsfiégor 153

liserats tvångsvis kommer att ha svårt att visa detta grund av brister i det skriftliga materialet. Utredningen har därför ansett det nödvändigt att begränsa beviskravet och även införa regler som ger utrymme för skälighetsbedömningar. Dessa bedömningar rymmer såväl juridiska som medicinska överväganden.

9.2.2 Vilken organisation

För att handläggningen ärendena skall bli såväl snabb och effektiv som av rättssäker krävs organisation med erfarenhet och kunskap om såväl en av juridiska medicinska frågor. Organisationen måste därför ha personal som med kompetens i dessa frågor. Den måste ha erfarenhet av att göra medicinska bedömningar ur äldre, ofta handskrivet joumalmaterial. Den bör även ha kunskap ersättningsfrågor. Inom organisationen måste också finnas om erfarenhet rättssäkerhetsfrågor och förvaltningsrättsliga frågor samt sekav retessfrågor. Enligt utredningens uppfattning är det inte meningsfullt att bygga upp en ny, särskild organisation med eget kansli för den begränsade tid ersättningsfrågan skall hanteras och med det med all reservation förhållandevis be- - gränsade antal prövningar som förmodligen kommer att ske. Organisationsfrågorna bör istället lösas inom ramen för en existerade verksamhet. När enskilda personer riktar krav ersättning mot staten handläggs sådana ärenden vanligtvis av Justitiekanslem. Som utredningen tidigare redovisat har frågan ersättning till steriliserade av billighetsskäl också handom lagts direkt av regeringskansliet socialdepartementet. I de fallen har beslut om ersättning tagits efter att regeringen remitterat ärendena till Socialstyrelsen för yttrande. Att i de nu aktuella fallen låta regeringen direkt besluta om ersättning efter utredning inom regeringskansliet eller efter inhämtande av yttranden från andra myndigheter är en lösning som utredningen anser inte vara lämplig. Redan antalet ärenden, f.n. närmare 200 stycken, talar mot detta. Härtill kommer att utredningens lagförslag leder till att någon form av domstolsprövning kommer att vara nödvändig. En sådan prövning kan inte ske inom regeringskansliet. Av samma skäl är inte heller Justitiekanslern en lämplig lösning. Utredningen anser därför att en mer fristående organisation bör ta hand om handläggningen ersättningsfrågoma. av Vad gäller patientskador finns sedan många år en organisation för handläggning av ersättningsfrågor. Som utredningen kortfattat redovisat i avsnitt 3 ersattes dessa skador fram till år 1997 genom en särskild frivillig patientförsäkring som administrerades av ett konsortium försäkringsbolag. Geav nom införandet av patientskadelagen lagreglerades rätten till och ornfattningen av patientskadeersättningen. I lagen anges också att en vårdgivare är

154 Organisationsfiégor SOU 199922

skyldig att ha en försäkring som uppfyller de krav lagen Hur som anger. ersättningsfrågoma rent praktiskt skall hanteras är däremot till respektiupp ve vårdgivare och dess försäkringsbolag. Landstingen och de landstingsfria kommunerna bildade år 1995 ett eget försäkringsbolag tillsammans med som

några andra försäkringsbolag skapade PSR Personskadereglering AB

som numer handlägger deras ersättningsärenden enligt patientskadelagen. Antalet ärenden där uppgår årligen till närmare 7.000. PSR har efterträtt den organisation som det tidigare nämnda försäkringskonsortiet hade under de drygt 20 år som den frivilliga patientförsäkringen gällde.

I patientskadelagen att de försäkringsbolag erbjuder pati-

anges som en entskadeförsäkring tillsammans skall ingå i patientförsäkringsförening en vars uppgift bl.a. är att upprätthålla och bekosta patientskadenämnd. en Nämndens uppgift är att yttra sig i ersättningsfall. En sådan patientskadenärrmd fanns även under den tid enbart den frivilliga patientförsäkringen gällde. Nämnden består idag sju ledamöter handlägger cirka 700 av som ärenden om året. Flera skäl talar för att låta PSR handlägga ersättningsfrågor rörande sterilisering. Bolaget har erfaren kontorsorganisation och handlägga en vana att ersättningsärenden denna typ. Omfattningen ersättning för patientskaav av dor regleras dessutom genom lagstiftning. Inom organisationen finns såväl juridisk medicinsk expertis. Det finns även nämnd med sådan som en kunskap som står under offentlig insyn regeringen nämndens genom att utser ledamöter och skall godkänna nämndens arbetsordning. Beslut ersättning om i dessa fall fattas dock PSR med rätt för den enskilde inhämta av att närmdens yttrande. Någon särskild rätt att överklaga ett ersättningsbeslut utöver att begära yttrande nämnden saknas. Däremot kan drabbad patient av en stämma vårdgivare vid domstol och kräva ersättning enligt patientskadela-

gen. PSR har enligt uppgifter från Socialdepartementet med framgång handlagt regeringens och landstingsförbundets uppdrag fördela 20 miljoner kronor att till anhöriga till HIV-smittade även avsnitt 5.2. I anledning se av det uppdraget inrättades också särskild nämnd hos vilken anhöriga en kunde begära omprövning av PSR:s ersättningsbeslut. Ett alternativ till PSR är att låta ersättningen till de steriliserade hanteras i en särskild organisation med viss anknytning till Socialstyrelsens verksamhet. Det torde således möjligt att upprätta sådan organisation vara en som beslutar om ersättningen med ett fristående kansli, knutet till Socialstyrelsen. Fördelen med sådan lösning är verksamheten blir

en att offentligrättslig in-

om ramen för en befintlig statlig myndighet vilket inte vidare blir fallet utan om PSR sköter handläggningen. Frågor offentlighet och sekretess är om lättare att lösa. Inom Socialstyrelsen finns kunskap och vana att ta fram och hantera sådana handlingar behövs underlag för bestämmande som som av ersättning t.ex. journaler hos sjukhus, anstalter och andra institutioner. En

Organisationsfrågor 155

del av detta material bl.a. ansökningshandlingar rörande sterilisering och abort finns dessutom redan hos Socialstyrelsen. Övrigt material finns i huvudsak arkiverat hos olika sjukvårdshuvudmän/landsting.

En viktig och kanske avgörande invändning mot att låta Socialstyrelsen hantera ersättningsfrågoma är att denna myndighet i princip är densamma

gång beslutade om de steriliseringar som nu är föremål för utredning som en och ersättning. Många dem som skrivit till regeringen och utredningen

av har uttryckt stor misstänksamhet mot de myndigheter och myndighetsperso-

gång beslutade om sterilisering. För dessa människor skulle det ner som en kunna framstå som stötande om det var "samma" myndighet som idag skulle besluta om ersättning och i vissa fall om än i begränsad omfattning göra

- skälighets- och trovärdighetsbedömning av deras påståenden om sterilisering.

Med hänsyn till dessa omständigheter anser utredningen att den lämpligaste lösningen är att en mer fristående, erfaren, organisation tar hand om den praktiska hanteringen av ersättningsfrågan. PSR uppfyller mer än väl dessa krav.

Utredningen har haft underhandskontakter med PSR. Bolaget har förklarat sig villigt att ta sig uppdraget att praktiskt handlägga ersättningsfrågan. Av allt att döma blir det nyligen med framgång

samma personer som hanterat ersättningen till HIV-smittades anhöriga som tar hand om ersättningama till de steriliserade.

Självfallet måste staten träffa ekonomisk uppgörelse med organisatio-

en nen för att denna skall kunna fullgöra uppdraget att handlägga ersättningsfrågorna till de steriliserade. Det kan dessutom bli nödvändigt att anställa eller anlita särskild arkivpersonal för att hantera sökandet efter ansökningshandlingar om sterilisering och abort eller andra handlingar. Det är utredningens erfarenhet att sådana handlingar emellanåt varit svåra att återfinna såväl i Riksarkivet som i Socialstyrelsens arkiv och det är inte säkert att man inom dessa myndigheter har personella att snabbt hantera efterfrå-

resurser gan ett större antal handlingar. Det kan också komma att krävas särskilda eftersökningar i andra arkiv för att finna sådana handlingar som kan ge stöd

den enskildes ersättningskrav.

I detta sammanhang bör uppmärksammas att Socialstyrelsen flyttar till

lokaler under år 1999. Även styrelsens omfattande arkivmaterial nya omfattas sikt av denna flyttning. Det gäller alla abort- och steriliseringshandlingar samt handlingar rörande dåvarande medicinalstyrelsens verksamhet. Även detta arkivmaterial inte flyttas redan kan det finnas

om nu anledning att kontakta Socialstyrelsen och uppmärksamma styrelsen att det är angeläget att nämnda arkivmaterial är lättillgängligt redan före sommaren år 1999 då ersättningsfrågoma troligen rent praktiskt kan börja hanteras. Även frågan tillgång till arkivpersonal bör i det

om tas upp sammanhanget. Den organisation som skall ta hand handäggningen

om av er-

156 Organisationsfiégor

sättningsärendena bör snarast möjlighet att sätta sig i arkivmaterialet så att den praktiska hanteringen kan påbörjas snabbt.

9.2.3 Vem skall besluta ersättning

om

När det gäller beslut om ersättning gör utredningen följande bedömning.

Om, som utredningen föreslår, en särskild lag skall reglera ersättningen till steriliserade, kommer hanteringen och besluten ersättning att bli

om en fråga om s.k. civila rättigheter enligt Europakonventionen artikel Enligt denna artikel skall var och en vid prövning av hans civila rättigheter vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättas enligt lag.

Det blir med andra ord nödvändigt att besluten om ersättning fattas sådant sätt och sådan myndighet att konventionens krav tillgodoses.

av en När det gäller begreppet domstol omfattar det även nämnder som uppfyller kraven oavhängighet och opartiskhet samt är upprättade enligt lag. Så har t.ex. i Sverige den tidigare brottsskadenämnden accepterats sådan

som en domstol se målet Gustafson Sweden 113/ 1995/619/709 Europadomsto-

v. lens dom ljuli 1997.

Som nyss angetts förespråkar utredningen att den praktiska handläggningen av ersättningsfrågoma skall skötas av PSR. För att kraven domstolsprövning skall vara uppfyllt är det nödvändigt att beslut ersättning fattas

om av ett offentligt domstolsliknande Utredningen föreslår att särskild

organ. en nämnd med domstolsliknande sammansättning skapas med uppgift att besluta i ersättningsärendena. PSR:s uppdrag blir att rent praktiskt ta emot och förbereda ärendena samt föredra dessa inför nämnden. Det torde bli nödvändigt att låta PSR:s tjänstemän förordnas föredragande i nämnden för att

som uppfylla kraven domstolsorganisation. Hanteringen ärenden sker då

av genom ett offentligrättsligt organ även om det är lokaliserat i anslutning till PSR:s kontor.

Med hänsyn härtill bör nämnden stationerad i Stockholm, med

vara samma adress som PSR.

Utredningens förslag är så utformade att utrymmet för skälighetsbedömningar skall vara så begränsat möjligt. Sådana bedömningar skall endast

som behöva göras i de ärenden kommer att omfattas 2 § 6 i utredning-

som av p ens lagförslag. Den enskilde skall i de fallen göra antagligt att steriliseringen gjorts mot hans eller hennes vilja. Bedömningen detta krav är uppfyllt

av om utförs av nämnden. Här måste tidigare angetts krävas särskild juridisk

som och medicinsk expertis. Genom att utredningen föreslår att ersättningen

utformas som ett schablonbelopp lika för alla undviker däremot att behö-

man va göra individuella prövningar och värderingar skadomas omfattning i

av det enskilda fallet.

Organisationsfiégor 157 .

För att handläggningen skall ske ett rättssäken sätt bör nämnden därför ha såväl juridisk medicinsk expertis. Ordföranden och vice ordföranden

som bör vara eller ha varit ordinarie domare för den juridiska sakkunskapens skull och för att nämnden skall uppfylla Europakonventionens kraven domstolsorganisation. De bör även ha erfarenhet av hantering av ersättningsfrågor grundade skadestånd, försäkring och/eller patientskador.

Härutöver bör finnas en ledamot med medicinsk erfarenhet och en med social-psykiatrisk kompetens. Dessa bör också ha kunskap och vana att bedöma utlåtanden i äldre journaler och liknande material samt bedömningar av ersättningskrav i sådana sammanhang.

Utredningen föreslår i nästa avsnitt att hanteringen av ersättningsärendena skall vara sekretessbelagd med hänsyn till de sökandes privatliv och personliga integritet. För att upprätthålla en offentlig insyn i verksamheten bör även en representant för det allmänna delta i avgörandena. Utredningen föreslår därför parlamentariker skall delta i nämndens beslut.

att en

Samtliga ledamöter bör ha personliga ersättare och nämnden bör vara beslutför med fyra ledamöter.

Utredningen har övervägt att låta ordföranden och vice ordföranden

ensam efter delegation från regeringen avgöra ärenden enklare slag inte

av som är av principiell karaktär. Det gäller främst de ärenden som skall avgöras med tillämpning av 2§ punkterna l till 5 i utredningens lagförslag dvs. ärenden där avgörandet endast är beroende yttre, någorlunda lätt iakttagbara omständigheter. Det skulle däremot inte i något

fall gälla ärenden som skall avgöras med stöd av 2§ punkt 6 då dessa rymmer skälighetsbedömningar. Sådana bör nämnden i sin

helhet besluta om.

Eftersom utredningen nedan föreslår att nämnden skall enda instans

vara som beslutar om ersättning är det dock tveksamt om några ärenden skall avgöras av endast ordförande eller vice ordförande. Om antalet ärenden blir mycket stort skulle det från snabbhets- och effektivitetssynpunkt kunna vara en fördel med en sådan delegationsmöjlighet. I så fall bör denna dock börja utnyttjas först efter att konstaterat att arbetsbördan för nämnden blivit

man stor och sedan nämnden i sin helhet avgjort ett större antal ärenden med tilllämpning även av 2 § punkterna l till

Utredningen avstår dock från att föreslå sådan delegationsmöjlighet.

en Istället bör nämnden särskilt uppmärksam eventuella fördröjningar i

vara hanteringen ersättningsärendena. Om sådana inträffar bör nämnden

av snarast underrätta regeringen härom. Regeringen bör då nödvändig resursför-

ge stärkning.

Om ett ärende är av särskilt komplicerad natur bör det möjligt för

vara nämnden att inhämta yttrande från utomstående expertis. Sådana yttranden skall givetvis kommuniceras med den sökande.

Det material som den sökande vill lämna kan mycket olika ka-

vara av raktär och bör även kunna omfatta muntliga uppgifter. Det bör därför finnas

158 Organisationsfiégor

möjlighet för sökanden att företräda för nämnden och lägga fram sådana uppgifter samt låta andra muntligen lämna uppgifter. En rätt att företräda för nämnden och lämna muntliga uppgifter torde dessutom vara nödvändig för att uppfylla nämndens funktion som domstol.

9.2.4 Möjlighet att överklaga

Med den utfomming nämnden nu föreslås få med särskild sakkunskap, offentlig insyn genom en parlamentarisk ledamot och rätt till att företräda inför nämnden och muntligen lämna uppgifter minskar behovet av att nämndens avgöranden även skall kunna överklagas. Mot sådan överklaganderätt talar också effektivitets- och kostnadsskäl. Dessutom utgör ett avslag från nämndens sida inget hinder för den enskilde att ånyo ansöka om ersättning och i samband därmed ange nya omständigheter för sina krav. En sådan framställning skall således prövas av nämnden nytt. Det bör också möjligt för

vara nämnden att själv ompröva ett ärende om man konstaterar att man tidigare felaktigt avslagit ett ersättningskrav eller upptäcker andra uppenbara felaktigheter.

Man kan i detta sammanhang inte heller bortse från att grunden för den nu föreslagna regleringen av ersättning till vissa steriliserade utgörs ett fri-

av villigt åtagande från statens sida. Utan detta åtagande skulle med all säkerhet få, om ens några, enskilda krav ersättning kunnat bifallas, särskilt med hänsyn till de skadeståndsrättsliga beviskraven och preskriptionsreglema. Ur det perspektivet kan det inte oskäligt att begränsa prövningen

anses av ersättning till en instans. Ett avslag från nämndens sida hindrar inte heller den enskilde från att väcka talan vid domstol och kräva ersättning skadeståndsrättslig grund även om en sådan talan, enligt utredningens mening, är mycket svår att vinna.

9.2.5 Offentlighet och sekretess

De ärenden som den nu föreslagna nämnden skall hantera är i flertalet fall

av känslig personlig karaktär. Det rör enskilda människors personliga förhållanden angivna i journaler och andra liknande handlingar, ofta upprättade under deras vistelser anstalter eller institutioner, där deras psykiska,

sexuella och sociala situation beskrivs ett utlämnande och ofta nedsättande sätt.

Många av dem som varit i kontakt med såväl regeringskansliet utred-

som ningen har klart deklarerat att förutsättning för att de skall skriva och

en ansöka om ersättning är att varken deras eller vad de utsatts för kom-

namn

Organisationsfiégor 159

mer till någon utomståendes kännedom. De vill med andra ord inte att det skall bli känt att de steriliserats. Dessa vädjanden föranleder utredningen att föreslå att hanteringen av ersättningsfrågoma genomförs med största möjliga sekretess till skydd för de ersättningssökandes personliga förhållanden. Till att börja med bör handläggningen i den tidigare föreslagna nämnden sekretessbeläggas genom att en ny paragraf införs i 7 kapitlet sekretesslagen 1980:100. Enligt den paragrafen skall, som framgår av utredningens lagförslag i den delen, sekretess råda i verksamhet enligt lag 1999:x om ersättning till steriliserade i vissa fall för uppgift om enskildas personliga förhållanden. Sekretess bör vara huvudregel. Med andra 0rd bör sekretessbestämmelsen ha ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att uppgiften som huvudregel är sekretessbelagd om det inte står klart att den kan röjas. Denna form av sekretess är den gängse när det gäller sekretess för uppgifter om enskildas personliga förhållanden inom hälso- och sjukvården samt socialtjänsten. Utredningen ser det som naturligt att samma sekretesskrav skall gälla vid handläggningen om ersättning grund av sterilisering. En sådan sekretessbestämmelse kommer även att omfatta nämndens sammanträden och eventuella muntliga uppgifter som lämnas där. Vidare föreslår utredningen av samma skäl att sekretessen vad gäller allmänna handlingar skall gälla i sjuttio år. Även detta överensstämmer med sekretessen inom nyss angivna områden. Förslaget innebär dessutom att beslut om ersättning skall sekretessvara belagda motsvarande sätt dvs. att även för nämndens beslut, såväl avslags- som bifallsbeslut, skall gälla ett omvänt skaderekvisit samt sjuttioårig handlingssekretess. Skälet för detta utredningen inledningsvis är som angav att flera av de steriliserade inte vill att deras namn skall bli känt för utomstående. Om inte beslutet om ersättning sekretessbeläggs kommer sökandens nanm att bli offentliga. Ett beslut med bifall till en begäran ersättning om kommer således utan sådan sekretessbestämmelse att avslöja att den en enskilde är steriliserad mot sin vilja eller någon initiativ. Vid annans en avvägning mellan behovet av offentlighet och insyn i handläggning och ersättningsbeslut och kravet skydd för den enskildes integritet är det enligt utredningens mening uppenbart att den enskildes krav i dessa fall väger tyngre. Dessutom utgör utredningens förslag om sammansättning av nämnden med parlamentariskt inslag ett sätt att tillgodose behovet av insyn från det allmännas sida. En bestämmelse med det innehåll angetts bör införas som nu som en ny 39 § i 7 kapitlet sekretesslagen. Inom offentlig verksamhet gäller i stor utsträckning s.k. meddelarfrihet som även omfattar sekretessbelagda uppgifter. Meddelarfriheten innebär att en offentlig tjänsteman i och för sig har tystnadsplikt angående frågor som som omfattas av sekretessen ändå straffritt kan lämna ut sådana sekretess-

160 Organisatiomjfidgor

belagda uppgifter för publicering eller framställning i tryckta skrifter eller andra i grundlag skyddade medier. Bestämmelser om detta finns i Tryckfrihetsförordningen TF och i Yttrandefrihetsgrundlagen YGL. I vissa fall finns det begränsningar i denna meddelarfrihet som innebär att sådant utlärrmande av uppgifter ändå utgör ett brott mot tystnadsplikten om det sker uppsåtligt. De fall det gäller finns bl.a. uppräknade i 16 kapitlet 1 § sekretesslagen. Det gäller bl.a. inom hälso- och sjukvård uppgift om enskilds hälsotillstånd eller personliga förhållanden. Detsamma gäller i annan medicinsk verksamhet om t.ex. abort, sterilisering och kastrering. Det gäller även inom socialtjänsten och omfattar beslut om t.ex. ekonomiskt bistånd av olika slag jfr 7 kap 1 och 4 §§ sekretesslagen jämfört med 16 kap 1 § samma lag samt 7 kap. 3 § 1 st. 3 TFoch 5 kap. 3 § 1 st. 3 YGL.

Frågor om ersättning till steriliserade berör som utredningen tidigare angett den enskildes personliga förhållanden ett sätt som är fullt jämförbart med frågor inom såväl hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Samma regler om brytande av meddelarfriheten bör därför gälla för handläggningen och beslut om ersättning till steriliserade som inom dessa områden.

En bestämmelse som begränsar meddelarfriheten nu angivet sätt bör därför införas genom att den föreslagna paragrafen i 7 kapitlet 39 § räknas upp i listan i 16 kap 1 § sekretesslagen över bestämmelser där TF:s och YGL:s regler om meddelarfrihet inte gäller.

9.2.6 Övriga

handläggningsfrågor

Vem skall initiera frågan om ersättning

Utredningen har diskuterat om en begäran ersättning förutsätter ansö-

om en kan från en enskild eller om den nämnd skall handlägga ersättningsä-

som rendena själv kan initiera en utredning om ersättning.

Enligt utredningens mening bör initiativet till begäran ersättning

en om komma från den enskilde själv. Det bör inte den handläggande organi-

vara sationens eller statens uppgift att söka eventuellt drabbade. Det kan

upp nämligen inte uteslutas att en del av de människor steriliserats inte vill

som beröra detta idag eller till och med förträngt händelsen. Det kan också vara så att enskilda inte har berättat om steriliseringen för anhöriga eller andra i sin närmaste omgivning. Ett initiativ från statens sida brev från

t.ex. genom en myndighet skulle därför kunna kränka den enskildes integritet.

Regeringen har tidigare behandlat 38 ärenden där begärt ersätt-

personer ning av regeringen för att de steriliserats. Av dessa har regeringen,

som angavs ovan, gett ersättning i 17 fall och avslagit begäran i 21 fall. De

som tidigare erhållit ersättning bör kunna komma ifråga för sådan grundval

av utredningens förslag. Det gäller givetvis även dem ansökningar tidigare

vars

Organisationsfidgor 161

avslagits av regeringen. De bör om möjligt underrättas den handläggande

av organisationen om att den kommer att pröva deras begäran ånyo utifrån de kriterier som nu föreslås. De bör i samband därmed också beredas tillfälle komplettera sina tidigare ansökningar.

Informationsfrågor

Självfallet måste utredningens förslag och regeringens eller riksdagens beslut i frågan få så omfattande publicitet att det når ut till dem drabbats.

som Ett särskilt ansökningsfonnulär bör också utformas där relevanta och viktiga uppgifter kan fyllas i så att den handläggande organisationen har möjlighet att fram nödvändigt underlagsmaterial.

Vad gäller de personer som redan skrivit till regeringen eller socialministem och vars brev överlämnats till utredningen har regeringen förutsatt att dessa brev automatiskt lämnas vidare av utredningen till handläggande

myndighet och att de berörda inte själva aktivt behöver ansöka ånyo. Så kommer också att bli fallet. Utredningen kommer dessutom att skriftligen underrätta dem som skrivit till regeringen eller utredningen och begärt ersättning

om utredningens förslag i detta betänkande. Utredningen kommer också vi-

att darebefordra alla brev till den organisation skall handlägga ersättnings-

som

frågan.

Utredningen utgår från att förslagen kommer att få stort genomslag i

media när de presenteras. Det är också utredningens avsikt uppmärksamma

att olika media förslagen för att nå ut till så många möjligt. Det gäller

som särskilt landsortspressen och tidningar eller tidskrifter särskilt vänder

som sig till särskilda grupper t.ex. utvecklingsstörda.

Det kan dock komma att bli nödvändigt att när riksdagen slutligen tagit ställning till utredningens förslag göra ytterligare infomiationsinsatser. Den organisation som får i uppdrag att hantera ersättningsfrågoma bör också få i uppdrag att genomföra nödvändiga inforrnationskampanjer. Sådana kan riktas till exempelvis personal inom äldrevården, till patientombudsmän och förtroendenänmdema inom hälso- och sjukvården. Olika former

av annonsering i press eller kanske än effektivare apotek kan också

- - vara en väg att nå de personer, nästan uteslutande äldre, kan komma ifråga för ersätt-

som ning. Alla sådan informationsinsatser bör dock, med hänsyn till risken för

integritetskränkningar, vara generellt inriktade.

Skall ansökan vara personlig

Utredningen har övervägt någon såsom nära anhörig, skall kunna

om annan, ansöka den drabbades vägnar. Utredningen har haft kontakt med anhöriga

162 Organisationsfldgor

som diskuterat ersättningsfrågan utan att det stått helt klart om den enskilde själv vill driva frågan. Även i de ärenden regeringen överlämnat till

som utredningen förekommer fall där personer skrivit och begär ersättning för nära anhöriga som steriliserats. Utredningen har också kontaktats av hälsooch sjukvårdspersonal till vilka patienter i förtroende vänt sig och berättat om steriliseringar.

Enligt utredningens uppfattning skall ansökan vara personlig. Givetvis kan någon företräda den enskilde som ombud med fullmakt. Om den enskilde av hälsoskäl inte själv är kapabel skriva under en ansökan eller fullmakt bör till en ansökan som undertecknats av annan fogas en utredning t.ex. läkarintyg om den drabbades hälsotillstånd och orsaken till att han eller hon inte själv kan föra sin talan. En ansökan kan då t.ex. ske genom god man eller förvaltare. Det måste i sådana fall dock stå klart att den enskilde verkligen önskar att frågan om ersättning prövas.

När skall ansökan senast ske

När staten och Landstingsförbundet i april 1997 träffade överenskommelse om att ge anhöriga till HIV-smittade särskild ersättning med högst 100.000 kr beslutades att en ansökan om sådan ersättning skulle ges till PSR Personskadereglering AB senast den 31 december 1997.

En sådan "preskriptionstid" för ersättning har utredningen också övervägt. Det finns skäl som talar för en sådan lösning. Eftersom utredningen tidigare föreslagit att en särskild nämnd skapas för att handlägga ersättningsärendena är det lämpligt att man har överblick över under hur lång tid den skall verka och hur stora de administrativa kostnaderna blir.

Samtidigt bör en eventuell preskriptionstid inte sättas så kort att det finns risk för att någon inte hinner söka ersättning. Utredningen föreslår därför att lagen skall tillämpas ansökningar om ersättning som kommit nämnden till del inom två år från det att lagstiftningen kan träda i kraft, förhoppningsvis den l juli 1999. Ersättning skulle då begäras senast den siste juni 2001.

Skulle det visa sig att mot slutet tidsperioden alltjämt kommer flera

av nya ansökningar är det som ett alternativ istället möjligt att förlänga lagens tillämpningstid.

Även sedan lagen upphävts har regeringen givetvis möjlighet efter

att utredning bevilja ersättning humanitära skäl även till den begär

av som ersättning senare enligt de grunder och med det belopp kommer att fast-

som ställas utifrån utredningens förslag.

Organisationsfiégor 163

Vad skall en ansökan innehålla

Utredningen föreslår att ett särskilt ansökningsfonnulär upprättas de

som som begär ersättning kan beställa. I fomiuläret skall föras sådana uppgifter som är nödvändiga för att handläggande organisation skall kunna efterforska och finna relevanta handlingar i olika myndighetsarkiv. Det gäller naturligtvis personuppgifter som namn, adress och personnummer m.m. Särskilt viktigt att ange är sökandens efternamn vid den tidpunkt ansökan

om sterilisering skedde, likaså en så noggrann tidsangivelse möjligt när

som ansökan om sterilisering gjordes och när operationen genomfördes. Registren avseende ansökan om sterilisering fördes nämligen årsvis efternamn och inte födelsedatum. Härutöver fördes registren också utifrån vem som ansökte om åtgärden. Det var t.ex. vanligt att läkaren en anstalt eller klinik stod för ansökan medan den enskilde skriftligen samtyckte till den. Det är därför väsentligt att sådana uppgifter i förekommande fall om möjligt finns med.

De kriterier eller typsituationer som utredningen bl.a. satt upp som förutsättning för att ersättning skall beviljas gör att fylliga redovisningar den

av sökandes livssituation vid tiden för steriliseringen betydligt kan underlätta handläggningen. Utredningen är samtidigt väl medveten att många

om personer idag har svårt att minnas exakt vilket år steriliseringen skedde och i vilken situation. Det medför samtidigt att det i vissa fall kommer att krävas efterforskningar även i arkiven för olika anstalter, sjukhus och institutioner.

En del av de personer hittills sökt ersättning har själva hämtat så-

som dana handlingar. Självklart underlättar och förkortar detta hanteringen och kan snabba beslut i det enskilda fallet. Många de sökande saknar

av emellertid av olika skäl möjlighet och kunskap att själva göra sådana efterforskningar.

Utredningen föreslår därför att den handläggande myndigheten skall

vara behjälplig med att begära sådana handlingar från myndigheter och arkiv. För detta krävs att den enskilde i ansökan tillstånd till myndigheten att

ger hämta materialet. Även detta tillstånd bör finnas med ansökningsblanketten.

Överhuvudtaget bör den handläggande organisationen långtgående

ha en service- och undersökningsskyldighet i syfte att hjälpa enskilda sökande.

Skall ersättningen personlig

vara Man kan inte utesluta att en del av dem som steriliserats och som lever i dag kommer att ha avlidit när riksdag eller regering tar det slutliga beslutet grundval av utredningens förslag. Eftersom ersättningen skall utgöra för-

ett sök till personlig upprättelse från samhällets sida mot den enskilde bör,

en-

164 Organisationsfrågor

ligt utredningens mening, ersättning endast utgå till dem som ännu är i livet och själv kan begära ersättning.

Kommittén ideell skada diskuterade frågor med nära anknytning här-

om till i sitt slutbetänkande SOU 1995:33. Det gällde frågan om rätten till ersättning för ideell skada vid personskada och för kränkning genom brott. Kommittén hade principiellt samma uppfattning som utredningen nyss angett och motiverade detta med att ersättningsregel låter rätten till

en som ersättning över till arvingama även om den skadelidande inte ens framställt något krav ersättning innan han eller hon avled skulle utgöra ett alltför stort avsteg från de principer tillämpas för närvarande i vårt land

som a.a. s. 377.

Ett gränsfall som utredningen i anslutning härtill vill uppmärksamma är när en person begär ersättning till handläggande myndighet men avlider innan ersättningen utbetalats. Frågan är då om ersättning bör utgå med hänsyn till ersättningens karaktär av personlig upprättelse. Kommittén om ideell skada har även tagit upp denna fråga och föreslog a.a. s. 3760 att rätten till skadestånd för ideell skada vid personskada och för kränkning genom brott vid den avlidnes död skall över till arvingama om krav sådan ersättning framställts dessförinnan. Kommittén hade flera skäl för detta ställningstagande.

För utredningens del kan å ena sidan konstateras att det kan te sig stötande om den som söker ersättning hinner avlida grund av att behandlingen

ärendet skäl inte beror den enskilde drar tiden. Å andra av av som ut sidan är det fömiodligen mindre vanligt att arvingama är barn till den avlidne. Det blir med all sannolikhet mer avlägsna släktingar som kommer att erhålla ersättningen i dessa fall. Det är ett skäl för att inte anknyta utredningens förslag till det förslag som Kommittén om ideell skada lagt fram.

Frågan har också betydelse för de ärenden som regeringen överlämnat till utredningen och där regeringen förutsatt att dessa direkt kommer att lämnas vidare till den myndighet som skall pröva ersättningsfrågoma. Skall ersättning kunna utgå även i den situationen att en av dessa personer avlider innan utredningen är avslutad eller innan dess ärendet behandlats

Enligt utredningens uppfattning bör ersättningens karaktär av personlig upprättelse väga tyngst i dessa sammanhang. För att ersättning skall kunna utgå bör den drabbade därför vara i livet när beslut om ersättning meddelas. Avlider han eller hon dessförinnan skall utredningen om ersättning läggas ned. Avlider personen efter att ersättningsbeslutet meddelats men innan den betalats ut skall ersättningen betalas ut till dödsboet.

SOU 199912 Kostnadsberäkning 165

Kostnadsberäkning

I utredningens direktiv anges att det förslag läggs fram skall kost-

som vara nadsberäknat.

Utredningen kan konstatera att kostnaderna för den ersättning skall

som betalas till dem som steriliserats kan delas i två delar; dels kostnaderna för administrationen och dels det totala belopp kan komma att betalas ut till

som de steriliserade.

Sammanlagd ersättning kan komma att utbetalas

som Vad gäller det totala ersättningsbeloppet är det beroende av två faktorer; det belopp som skall betalas ut och det antal individer som skall erhålla detta belopp.

Vad gäller antalet individer har utredningen diskuterat detta i avsnitt 9.1. Som utredningen angett där kommer i vart fall ansökningar från cirka 200 personer att bedömas. Utredningens nuvarande uppfattning är att det stora flertalet av dessa kommer att berättigade till ersättning. Med utredning-

vara ens förslag till ersättningsbelopp skulle det medföra att kostnaderna i denna del i vart fall skulle uppgå till 35 miljoner kronor.

Att därefter uppskatta hur många ytterligare som kommer att begära

ersättning är som utredningen konstaterade i avsnitt 9.1 mycket vanskligt. Det är utredningens förhoppning att under våren 1999 efter att detta betän-

man kande presenterats ett säkrare sätt kan uppskatta hur många totalt

som kommer att begära ersättning och därigenom bättre kan beräkna totalkostnaden för själva ersättningen. Utredningen föreslår därför att det i tilläggsbudgeten våren 1999 avsätts tillräckliga medel för att med marginal täcka ersättningen till dem som redan nu ansökt att sedan avvaktar utveckling-

men man en under våren och innan ytterligare medel avsätts.

sommaren

Administrativa kostnader

Dessa kostnader omfattar kostnaderna för den särskilda nämnden skall

som besluta i ersättningsärendena inklusive kostnaderna för den handläggande personalen inom PSR.

166 Kostnadsberäkning

Med utgångspunkt från de siffror utredningen presenterat ovan angående antalet personer som kan komma att begära ersättning har PSR uppskattat sina kostnader för den handläggande personalen samt för de informationsåtgärder som kan bli nödvändiga. Mycket talar för att den handläggande personalen får förordnas föredragande i nämnden och avlönas via denna.

som Kostnaderna för PSR blir då främst för ersättningspersonal samt övriga administrativa kostnader för den praktiska hanteringen av inkommande ärenden. PSR har gjort en mycket preliminär bedömning av vad deras kostnader kan bli för att handlägga ersättningsfrågoma. Deras kostnader bör kunna stanna under en miljon kronor.

Hur ersättningen till PSR rent praktiskt skall lösas får överlämnas till regeringen att avgöra. Likaså hur PSR skall ersättas för eventuellt arbete innan lagstiftningen trätt i kraft, dvs sådant förberedande arbete under våren 1999 som utredningen anser angeläget.

Till dessa kostnader kommer arvodena till nämndens ledamöter.

I andra nämnder liknande den som utredningen nu föreslår regleras ersättningen till ledamöterna i en särskild förordning förordningen 1992:1299

om ersättning för uppdrag i statliga styrelser, nämnder och råd m.m. I den delas styrelser och nämnder in i olika kategorier och placeringen är avgörande för ersättningen till ledamöterna. Utredningen föreslår att nämnden för ersättning till vissa steriliserade placeras i kategori B. Där är sedan tidigare t.ex. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd och Socialstyrelsen placerad.

Ersättning till ordförande och vice ordförande beslutas direkt regering-

av en. Angående arvodering till dessa kan jämföra med arvoderingen inom

man Trafikskadenämnden och Patientskadenämnden.

Utredningen har tidigare föreslagit att den nämnd som skall handlägga ersättning till de steriliserade skall ha en ordförande, en vice ordförande,

en parlamentarisk ledamot samt två experter medicinsk och social-

varav en en psykiatrisk expert. Den parlamentariska ledamoten och den medicinska och social-psykiatriska expertisen bör har ersättare.

Bedömningama i de enskilda ärendena kommer främst att gälla två situationer; för det första är steriliserad och för det andra de

om en person om av utredningen angivna typsituationema förelegat alternativt huruvida det utifrån en persons uppgifter är antagligt att han eller hon steriliserats mot sin vilja t.ex. grund av asocialt levnadssätt, i samband med abort eller förlossning. Generellt kan man säga att de medicinska bedörrmingama kommer att vara något enklare att göra än vid patientskadeärenden och ha en annan inriktning tolkning av äldre, ibland ofullständigt joumalmaterial. Några

individuella bedömningar enskilda lidande blir inte nödvändiga

av personers med hänsyn till utredningens förslag om ett schablonbelopp. De juridiska bedörrmingama utifrån utredningens lagförslag kommer dock att i vissa fall innehålla en del känsliga avvägningar trovärdigheten hos enskildas

- uppgifter mot joumalmaterialets uppgifter.

Kostnadsberäkning 167

Till skillnad från andra jämförbara nämnder är avsikten att denna nämnd skall verka under begränsad tid, förhoppningsvis endast två år. Nämnden kommer från början att ha cirka 200 ärenden för avgörande i vilka beslut skall kunna fattas senast under hösten 1999. Utredningen uppskattar att nämnden kommer att ha i vart fall tio sammanträden. Vid varje sammanträde kan i genomsnitt mellan 20 och 30 ärenden avgöras.

Det skulle innebära nämnden har 5 sammanträden under år 1999

att om skulle kostnaderna för arvoderingen under det budgetåret uppgå till mellan 300.000 och 400.000 kr.

Om lagförslaget genomförs och lagen börjar gälla från den 1juli 1999 är det angeläget att budgetmedel snarast sätts av för de administrativa kostnaderna och utbetalningar av ersättning.

Utredningen föreslår vidare att tjänstemän PSR redan under våren 1999 under riksdagsbehandlingen av lagförslaget sätter sig in i de ärenden

utredningen redan har och, i den mån utredningen inte redan gjort det, som hämtar in kompletterande handlingar från Riksarkivet och Socialstyrelsens arkiv. För att detta skall vara möjligt måste tillstånd inhämtas från berörda personer. Man bör därför förbereda ansökningsfomiulär och kontakta dem som hittills begärt ersättning för att få sådant tillstånd samt eventuella kompletterande uppgifter.

Med sådan framförhållning bör det vara möjligt att avgöra ett stort

en antal av de ansökningar som redan nu har lärrmats till utredningen omedelban efter sommaren 1999.

Med hänsyn till att många av dem som kan vara berättigade till ersättning har hög ålder är det särskilt angeläget att hanteringen ersättningsfrågan

av sker snabbt. Nämnden bör därför vara särskilt uppmärksam eventuella fördröjningar i hantering grund av oväntade svårigheter t.ex. fler ärenden än beräknat. Om förseningar uppkommer bör nämnden snarast underrätta regeringen och begära extra ekonomiska resurser för att trygga en snabb handläggning.

Ikraftträdande m.m. 169

11 Ikraftträdande m.m.

Flertalet dem kan komma ifråga för ersättning har som tidigare

av som angetts hög ålder. Det är därför angeläget att den av utredningen föreslagna lagen träder i kraft Även regeringskansliet skulle besluta att

snarast. om om utredningens förslag skall remissbehandlas och föreläggas lagrådet för yttrande bör ett riksdagsbeslut i ärendet kunna fattas under våren 1999. Med hänsyn till beslutsprocessen i riksdagen torde dock en lag om ersättning till steriliserade inte kunna träda i kraft tidigare än den l juli 1999.

Redan dessförinnan bör, som utredningen angav i föregående avsnitt, den organisation som skall handlägga ersättningsfrågoma kunna förbereda ärendena så att nämndens praktiska arbete kan påbörja omedelbart då lagen träder i kraft. De ansökningar som utredningen erhållit direkt eller som regeringen överlämnat till utredningen kommer, som regeringen och utredningen lovat till dem som skrivit, av utredningen att lånas ut till PSR för vidare handläggning. Utredningens tanke är således att dessa ärenden, om möjligt, skall förberedas redan innan lagen träder i kraft.

Som utredningen tidigare föreslagit skall ersättning sökas inom två år från det lagen träder i kraft. Detta har utredningen i lagförslaget låtit komma till uttryck genom att i ikraftträdandebestämmelsen ange att lagen skall tillämpas ansökningar om ersättning som kommit till nämnden senast vid utgången juni månad 2001. Härigenom får bättre överblick av de

av man en totala kostnaderna för handläggningen av ersättningsfrågoma.

Om det visar sig att det alltjämt under första halvåret 200l kommer ett större antal ersättningsanspråk gör denna lagkonstruktion det möjligt att ett enkelt sätt förlänga lagens tillämpningstid ytterligare.

Nämndens arbete avslutas givetvis först när beslut fattats i samtliga ärenden som kommit före detta datum.

Generella kommittédirektiv 171

12 Generella kommittédirektiv

12.1 Inledning

Enligt utredningens direktiv gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare prövning av offentliga åtaganden dir

om 1994:23, angående jämställdhetspolitiska konsekvenser dir 1994:124, regionalpolitiska konsekvenser dir 1992:50 samt konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir 1996:49.

I detta avsnitt redovisar utredningen sina ställningstaganden till de angivna direktiven.

12.2 De olika direktiven

Prövningen av oflentliga åtaganden dir 1994:23

Utredningen skall enligt detta direktiv förutsättningslöst pröva om det offentliga åtagande som utredningen är satta att utreda bör vara en offentlig angelägenhet och i så fall vilka stymiedel som skall tillämpas för att uppnå målen för detta åtagande. Vad gäller genuint kollektiva nyttigheter kan prövningen av det offentliga åtagandet göras översiktligt eller slopas helt.

Vad gäller frågan om ekonomisk ersättning till dem som steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ före år 1976 har utredningen konstaterat att det inte föreligger någon skadeståndsrättslig eller annan lagreglerad skyldighet för staten att erlägga ersättning. Utredningens uppdrag och förslag bygger istället regeringens uttalanden att utredningen skall föreslå en gottgörelse, en ersättning, till de steriliserade, trots att sådan lagreglerad skyldighet idag saknas.

Ett huvudsyfte med den dåvarande steriliseringslagstiftning var att uppnå vissa samhälleliga mål. En förutsättning för att steriliseringama kunde genomföras var bl.a. att dåvarande medicinalstyrelsen gav tillstånd till dem utifrån de kriterier lagarna angav. Enligt 1941 års lag var huvudregeln att en sterilisering inte fick genomföras utan sådant tillstånd. Lagstiftningen byggde dessutom en människosyn som är oss främmande idag. Detta har ut-

172 Generella kommittédirektiv

gjort främsta skälet till att utredningen skall föreslå gottgörelse till dem en som steriliserats. En sådan ersättning får därför betraktas offentlig som en angelägenhet som staten knappast kan hänvisa till någon att betala. annan Om privata organisationer eller grupper i samhället vill ta sig någon form av ansvar, i detta sammanhang ekonomiskt, för sitt eget agerande kring den förda steriliseringspolitiken är det något som ligger utanför utredningens ramar att avgöra. Det får ankomma varje eller organisation. Utredgrupp ningen kommer däremot i slutbetänkandet att belysa olika aktörers agerande och uttalanden med anknytning till steriliseringspolitiken. Enligt direktivet om prövning av offentliga åtaganden skall varje kommitté också visa hur förslag som innebär utgiftsökningar skall finansieras. I regeringens direktiv till oss anges särskilt att utredningen skall kostnadsberäkna förslaget. Som framgår av utredningens slutsatser i avsnitt 10 beräknar utredningen att de administrativa kostnaderna skall uppgå till omkring 1,5 miljoner kronor. Det totala ersättningsbeloppet tror utredningen kommer att hamna i vart fall 35 miljoner kronor. Om utredningen skulle följa det generella direktivet skulle utredningen här lämna konkreta förslag till effektiviseringar, omprioriteringar eller besparingar inom samma politikerområde motsvarande de kostnader som ersättningen till de steriliserade skulle innebära, dvs. inom socialdepartementets område och då främst inom hälso- och sjukvården och det medicinsketiska området. Enligt utredningens uppfattning är det varken rimligt att utredningen nu eller regering och riksdag när det slutliga beslutet tas föreslår bespasenare ringar inom t.ex. hälso- och sjukvården för att finansiera gottgörelse till en dem som steriliserats mot sin vilja. Det skulle stötande att sådant sätt vara ställa de steriliserade mot andra eller verksamheter. utsatta grupper Den kostnad som ersättningama innebär för staten, även den stannar om 35 miljoner kronor jämte administrativa kostnader, bör istället beslutas utan någon preciserad besparing från annat håll. Kostnaden får istället tas från ett generellt ekonomiskt utrymme eller sådant saknas får eventuella om besparingar läggas ut generellt. I sammanhanget kan inte bortse från att man den totala kostnaden med all sannolikhet kommer att vara mycket ringa ur ett nationellt budgetperspektiv.

Regionalpolitiska konsekvenser dir 1992:50

Detta direktiv innebär att utredningen skall belysa regionalpolitiska konsekvenser av utredningens förslag. Utredningen skall särskilt beakta hur förslagen påverkar sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet samt hur planerade förändringar taxor, avgifter, skatter och bidrag av

Generella kommittédirektiv 173

påverkar de ekonomiska förutsättningarna för kommuner, näringsliv och privatpersoner i olika delar landet. Vid förslag till större omorganisatioav eller bildande myndigheter eller motsvarande skall redovisas ner av nya överväganden decentralisering och lokalisering utanför Stockholm. om Utredningens förslag till lagreglering ekonomisk ersättning till dem av en steriliserats mot sin vilja eller någon annans initiativ kommer inte att som påverka de ekonomiska förutsättningarna för kommuner eller näringsliv. Även ersättning kan komma att bli ett betydelsefullt ekonomiskt bidrag om för den enskilde finns inget talar för att ersättningen skulle ha någon som regionalpolitisk betydelse. Utredningens förslag torde således i ersättningsdelen regionalpolitiskt neutrala och inte heller av den omfattningen att vara de något sätt påverkar de ekonomiska förutsättningarna i olika delar av landet. Vad gäller utredningens förslag om att skapa en särskild nämnd har utredningen utgått från att den skall ha sitt säte i Stockholm. Anledningen till detta är att utredningen föreslår att nämndens praktiska handläggning skall ske Personskadereglering AB PSR driver sin verksamhet i genom som lokaler vid Skanstull i Stockholm. Skälen till varför PSR skall ta hand om den praktiska hanteringen har utredningen främst redovisat i avsnitt 9.2.2. Utredningens förhoppning är att genom PSR:s medverkan kan behovet av handläggande personal för hanteringen av ersättningsärendena begränsas avsevärt. Till detta kommer att i nämnden skall ingå en parlamentarisk ledamot. Denna är stationerad i Stockholm. Att de arkiv som förvarar ansökningshandlingarna om sterilisering och abort även finns i Stockholm Riksarkivet och Socialstyrelsens arkiv har viss betydelse i sammanhanget. En placering nämnden till någon ort utanför Stockholm skulle ett icke av försvarbart sätt fördyra verksamheten. Det skulle dessutom endast tillfälligt skapa ett fåtal nya arbetstillfällen.

Jämställdhetspolitiska konsekvenser dir 1994: 124

Enligt detta direktiv skall förslag som utredningen lägger fram föregås av en analys och innehålla redovisning av hur förslagen kan förväntas påverka, en direkt eller indirekt, kvinnors respektive mäns villkor och därmed förutsättningarna för jämställdhet mellan könen. Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras. Det är tydligt att steriliseringsfrågan sådan är i stora delar könsresom en laterad fråga. Över de steriliserade kvinnor. Vad gäller 90 procent av var jämställdhetspolitiska konsekvenser innebär utredningens ersättningsförslag att samma belopp ges till alla, oberoende av kön. Utredningen kommer i den

174 Generella kommittédirektiv SOU l999z2

historiska analysen bl.a. ta upp de könsrelaterade aspekterna steriliseringspolitiken. Detta kommer att ske i utredningens slutbetänkande vid halvårsskiftet 1999.

Det brottsförebyggande arbetet 1996349

Detta direktiv anger att alla förslag läggs fram kommittéer eller utre-

som av dare skall föregås analys och innehålla redovisning effekterna

av en en av för brottsligheten och för det brottsförebyggande arbetet. Om kommittén eller utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras

ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär. skall detta anges och särskilt motiveras.

Huvuddelen av dem som utredningen föreslår skall kunna ersättning steriliserades med uttryckligt lagstöd, i enlighet med lagstiftningen och dess intentioner. Enligt utredningens mening kan därför förslagen i detta betänkande om ersättning till steiiliserade inte ha några konsekvenser för

anses brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet.

Utredningens uppdrag i sin helhet kan emellertid, analys hur

genom en av steriliseringspolitiken beslutades och utformades under åren 1935 till 1975, ge ett underlag för en diskussion om liknande frågor i vår tid. Många

egen av de åtgärder som vidtogs mot enskilda i samband med sterilise-

personer ringarna skulle således idag olagliga. Det gäller alltifrån sterilisering

vara som uttalat villkor för utskrivning från anstalter till sterilisering efter

mer diffusa påtryckningar och övertalningar. Ur ett sådant perspektiv kan utredningens slutsatser i slutbetänkandet till måhända ha brottsföre-

sommaren en byggande effekt.

F örfattningskommentarer 175

13 Författningskommentarer

13.1 Förslag till Lag om ersättning till

steriliserade i vissa fall

Genom denna lag rätt för vissa personer som steriliserats att begära och

ges erhålla ekonomisk ersättning av staten. I lagen regleras under vilken tidsperiod sterilisering skall ha skett för att vara ersättningsgrundande l §,

en under vilka förutsättning steriliseringen i övrigt skall ha skett för att ersättning skall beviljas 2 §, hur stort ersättningsbeloppet är 3 §, vem som skall göra ansökan 4 §, vem som skall handlägga ersättningsfrågoma 5 §, möjligheter att lämna muntliga uppgifter 6 § samt fråga om överklagande 7 §~

1 §

I denna paragraf anges vad lagen reglerar dvs. rätten till ersättning för vissa personer som steriliserats med tillämpning av 1934 och 1941 års steriliseringslagar. Utöver dem steriliserats enligt dessa lagar anges i paragrafen

som att även vissa andra personer som steriliserats har rätt till ersättning under de förutsättningar som lagen i övrigt ställer upp. Det gäller personer som steriliserades före 1935 dvs. innan 1934 års steriliseringslag trädde i kraft samt personer som steriliserades under åren 1935-1941 utanför tillämpningen av 1934 års lag. Utredningen har i avsnitt 8.2.7 närmare redovisat skälen för varför även dessa personer skall ha rätt till ersättning. Vad gäller dem som steriliserats enligt 1934 och 1941 års lagar medverkade myndighet definitionsmässigt alltid. För att sterilisering skulle kunna genomföras med tilllämpning av lagarna krävdes således som huvudregel dåvarande medicinalstyrelsens eller nuvarande socialstyrelsens tillstånd. I vissa undantagsfall kunde sterilisering genomföras ändå, vid s.k. nödfallssteriliseringar i samband med abort 7 § abortlagen 1938:318 jämfört med 5 § 1941 års steriliseringslag samt genom s.k. tvåläkarintyg 3 § andra stycket 1941 års steriliseringslag. I de fallen får beslutande läkare betraktas som myndighetsperson.

176 F örfattningskommentarer

Lagtexten nämner inte steriliserats under den tid 1941

personer som som års lag gällde utan att denna lag tillämpades. Man får att så snart

anse, myndigheter medverkat till en sterilisering under denna tid den fallit under lagens bestämmelser, även om inte bestämmelserna följts. Om inte steriliseringen alls skett under sådan medverkan, uppkommer inte ersättningsskyldighet för staten enligt den föreslagna lagen.

Vad angår steriliserats efter 1975, är det tänkbart något

personer som att fel begåtts medverkande myndighet, trots att nuvarande lagstiftning i

av en alla fall förutsätter egen begäran åtgärden se 2 § steriliseringslag,

om 1975:580, t.ex. när inte vederbörlig information skett ingreppets inne-

om börd och följder jfr 5 § lag. Om den steriliserade kräver ersätt-

samma ning/skadestånd i sådana fall, bli inte den föreslagna lagstiftningen utan

nu skadeståndslagen tillämplig.

2§

I paragrafen anges punktvis villkoren för att ersättning skall beviljas. Utredningen har i avsnitt 8.2 redovisat skälen för de respektive punkterna.

Som huvudregel skall ersättning beviljas vissa omständigheter

om yttre eller kriterier är uppfyllda. Det gäller den sökande steriliserats

om utan att själv undertecknat eller skriftligen samtyckt till steriliseringen p 1, han

om eller hon var omyndig eller underårig när ansökan lämnades till medicinalstyrelsen eller när steriliseringen genomfördes p 2, han eller hon

om var intagen någon anstalt eller institution när ansökan lärrmades till medicinalstyrelsen/socialstyrelsen eller steriliseringen genomfördes p 3,

om en person steriliserats grund att han eller hon rubricerades sinnes-

av som sjuk, sinnesslö eller epileptiker p 4 eller sterilisering ställts

om som ett uttryckligt myndighetskrav för att erhålla förmån eller tillstånd p 5.

annan

Ansökan om sterilisering skulle fram till 1967 göras hos medicinalstyrelsen, därefter hos socialstyrelsen.

Punkt 1 omfattar samtliga steriliserats enligt 1934 års lag de

som samt som steriliserats med stöd av 2 § i 1941 års lag.

Exempel uttryckligt myndighetskrav enligt 5 är när sterilisering ställ-

p des som villkor för s.k. statlig mödrahjälp, ett behovsprövat bidrag från år 1938 fram till 1963 som gavs till kvinnor med bam.

I bestämmelsen finns även punkt p 6 enligt vilken den sterilise-

en som rats efter en otillbörlig påverkan eller försumlighet från myndighets sida också har rätt till ersättning. Som framhållits i allmänmotiveringen

avsnitt

8.2.3 kan frågan om myndighets påverkan framför allt bli aktuell vid

antas steriliseringar där grunden asocialt levnadssätt, steriliseringar i samband

var med abort där sterilisering inte ställdes uttryckligt myndighetskrav och

som steriliseringar i samband med förlossningar. Om exempelvis sterilisering

en framstått som medicinskt nödvändig inför förlossning behöver det inte

en

F örfattningskommentarer 177

alltid ha varit otillbörligt att läkaren velat få kvinnans samtycke till ingreppet, även också i sådan situation måste väga kvinnans utsatta

om man en läge, särskilt situationen dagens perspektiv med våra krav

om man ser ur infonnerat samtycke. I de flesta fall måste påtryckningar från myndighetens sida anses oacceptabla med dagens synsätt, även när det gällt vuxna och intellektuellt kapabla personer.

Också i andra fall är det tänkbart att övertalningar förekommit. Ibland kan dessa övertalningar eller påtryckningar ha kommit från enskilda personer som anhöriga, föräldrar till myndiga bam t.ex. förståndshandikappade eller från make, från hälso- och sjukvårdspersonal eller personal inom socialvården eller andra myndighetsliknande personer. Om tillståndsgivande myndighet eller intygsskrivande läkare kan antas ha haft kännedom sådana på-

om tryckningar mot den enskilde men varit passiv och inte tagit reda den enskildes uppfattning kan det komma att betraktas som en sådan för-

egen sumlighet att ersättning skall kunna betalas ut.

För att ersättning skall beviljas räcker det att krav enligt en av de angivna punkterna är uppfyllt.

3§

I denna bestämmelsen anges att den som uppfyller kraven enligt l och 2 §§ är berättigad till ersättning av staten med 175.000 kr. Denna ersättning är enligt allmänna skatterättsliga principer skattefri. Ersättningen skall utbetalas snarast efter att beslut om ersättning fattats. Den är personlig och kan inte överlåtas.

4§

Här anges som huvudregel att ansökan skall göras den steriliserade

en av personligen men att det är möjligt att ansöka genom ombud eller ställföreträdare om den enskilde grund sjukdom eller svaghet är förhindrad att

av själv skriva ansökan.

5§

I paragrafen anges att en särskild nämnd skall handlägga och besluta i

ersättningsfrågoma efter att ansökan skett till nämnden. Utredningen har i avsnitt 9.2.3 redovisat hur nämnden skall sammansatt och i avsnitt 9.2

vara hur administrativa frågor i övrigt bör handläggas.

6§

Enligt bestämmelsen har den söker ersättning rätt att företräda inför

som nämnden och lämna muntliga uppgifter.

7§

Enligt denna bestämmelse får nämndens beslut inte överklagas. Utredningen har i avsnitt 9.2.4 närmare redovisat skälen för detta.

Övergångsbestämmelser

m.m.

Lagen skall träda i kraft l juli 1999.

Några Övergångsbestämmelser för ikraftträdandet inte nödvändiga,

är se avsnitt ll.

Lagen skall endast tillämpas ansökningar kommer från

som och med den l juli 1999 till och med den siste juni 2001. Nämndens arbete avslutas först sedan beslut fattats i samtliga ärenden kommit under

som denna tidsperiod.

F brfattningskommentarer 179

13.2 till ändringar i Sekretesslagen Förslag

1980: 100

7kap39§ Denna bestämmelse är Utredningen har i avsnitt 9.2.5 närmare angett

ny. skälen för dess införande. 16 kap 1 §3 I bestämmelsen har angetts att även 7 kap 39 § omfattas av undantaget från meddelaxfriheten. Utredningen har i nyss nämnda avsnitt också angett skälen för den ändringen.

Särskilda yttranden 181

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av sakkunnige Bertil Bengtsson

Jag ansluter mig till utredningens förslag men vill gärna tillägga följande.

Förslaget går mycket långt till förmån för vissa steriliserade personer. Det är inget att säga att ersättning utgår också vid steriliseringar som varit

om korrekta enligt då gällande lag och ofta lär ha beslutats av myndigheter i bästa välmening; det är naturlig konsekvens av att utredningen tar avstånd

en från då rådande värderingar. Mera tveksamt ur ett juridiskt perspektiv är att ersättning kommer att utgå även vid steriliseringar som varit medicinskt motiverade och ibland också nödvändiga t.0.m. med dagens synsätt, t.ex. nödfallsingrepp i samband med abort eller förlossningar se 2 § 1-4 lagförslaget; jfr 6 däremot medger undantag vid sådana ingrepp. Det är svårt

p., som att se att sådan operation, som avsett att hjälpa kvinnan i en kanske livshotande situation, skulle utgöra en kränkning som motiverade upprättelse och gottgörelse från statens sida. På liknande sätt kan man från skadeståndsrättslig synpunkt sätta i fråga, om samma ersättning bör utgå oavsett den steriliserades ålder; framstår det som rimligt för den som tvångssteriliserats som l8-åring att hon inte får mer ersättning än kvinnor som efter ett antal bamafödslar övertalats att steriliseras i 40-årsåldem jfr 8.3.3 i betiinkandet Också det mycket lindriga beviskrav som rekommenderas i betänkandet 8.2.3 innebär ett avsteg från vad är vanligt i juridiska sammanhang.

som

Jag kan emellertid hålla med om att det nu gäller en speciell undantagssituation, där man kan ha anledning att bortse från juridiska brister och inkonsekvenser; deras praktiska betydelse blir nog inte så stor. Starka humanitära skäl talar för att de drabbade många vid hög ålder skall kunna

- få ersättning snabbt och med så få juridiska komplikationer som möjligt. Vad jag vill betona är bara att utredningens resonemang inte gärna kan åberopas statsmakterna skulle överväga ersättning till andra kategorier

om som på ena eller andra sättet blivit illa behandlade av myndigheterna i det förflutna. Då krävs både större konsekvens i lagstiftningen och bättre garantier för att ersättning utgår till personer som verkligen lidit skada genom myndigheternas handlande.

l82 Särskilda yttranden

Särskilt yttrande Mattias

av experten Tydén

Det är angeläget att de som steriliserats mot sin vilja snarast upprättelges se och att frågan om ersättning inte fördröjs. Jag vill den anledningen av inte motsätta mig utredningens förslag har förutsättning i praktiken som att fungera som en snabb lösning ersättningsfrågan. Med kännedom av om aktmaterialet, i detta fall främst de steriliseringsansökningar förvaras som i medicinalstyrelsens arkiv, vill jag ändå peka vissa problem gäller som själva den konstruktion som valts. Jag befarar, för det första, att det kan uppstå gränsfall där frågan om tvång eller frivillighet förelegat blir svår att besvara utifrån de bevarade

ansökningshandlingarna som ofta är svårtolkade. Det kan också finnas fall, särskilt bland efterkrigstidens medicinska steriliseringar, där handlingarna ger sken av fullständig frivillighet, där den steriliserade själv upplevt men att ingreppet utförts efter påtryckningar aktmaterialet är skrivet läkare - av och andra myndighetspersoner och speglar deras uppfattning, inte patientens. I några fall kommer ansökningshandlingarna över huvud inte taget att återfinnas och den steriliserade måste söka styrka sina uppgifter med an-

stalts- eller sjukhushandlingar.

Detta kommer sannolikt att ha liten betydelse beträffande tvångssteriliseringar utförda under 1930- 1940- och l950-talen vilka ofta skett i någon av de typsituationer utredningen identifierar. Jag delar därför utredningens uppfattning att många de ersättningsfall skulle komma ifråga blir av som okomplicerade. Det bevarade aktmaterialet kommer då visa, den att att steriliserade har rätt till ersättning enligt de kriterier utredningen har ställt upp. Men sedan mitten av 1950-talet har typsituationema sällan varit mera för handen, t.ex. beträffande de kvinnor som steriliserades medicinsk indikation. Dessa kvinnor kommer därför hänvisade till lagförslaatt vara gets 2 § 6 enligt vilken de själva skall göra antagligt de steriliserats att mot sin vilja. Även utredningen betonar den söker ersättning om att som skall ges ett betydande tolkningsföreträde, och att beviskravet juridiskt sett är mycket svagt, återstår det principiella problemet hur handläggande myndighet skall hantera svårtolkade gränsfall. Så länge inte alla som säger sig ha steriliserats mot sin vilja rätt till ges ersättning en modell utredningen olika skäl avvisar kap. 8.2.5. - som av måste det rimligen finnas tydlig gräns bortom vilken den enskildes en tolkningsföreträde inte gäller och där något slags bevis för steriliseatt ringen skett utan samtycke i stället måste framläggas. Någon sådan gräns, en precisering av beviskraven, har inte uppställts. Jag också menar att en sådan gräns är mycket svår, för att inte säga omöjlig, fastställa. Det att finns en glidande skala från tvång till frivillighet, och i gränslandet kan endast den enskildes subjektiva upplevelse tvång avgöra frågan. av

Särskilda yttranden 183

Ett grundläggande problem är att steriliseringslagstiftningen som sådan, dess förarbeten och dess tillämpningsföreskrifter, avsiktligt skapade grådär tvång och frivillighet glidit in i varandra, bl.a. så sätt att överzoner talning gjordes till etablerad princip. Inte minst mot denna bakgrund en kan det svårt att i enskilda fall rekonstruera omständigheterna kring vara steriliseringar skett så länge 1934 och 1941 års steriliseringslagar var som i kraft. Enligt min mening borde i högre grad beakta de praktiska svåman righeter kan uppstå ersättningsfrågan knyts till vad som eventuellt som om går att utläsa tvång och frivillighet i de bevarade handlingarna. om Dessa praktiska svårigheter har, för det andra, också en etisk dimension. Jag ställer mig tvekande till det beviskrav som åläggs dem som söker ersättning, särskilt i de fall vid sidan typsituationema som omfattas av av lagförslagets 2 § 6 Förvisso har många självmant hört av sig till utredningen för att beskriva omständigheterna kring deras sterilisering. Utredningen påpekar att det finns ett egenvärde, för den enskilde liksom för vår historiska förståelse steriliseringspolitiken, i att dessa röster kommer av till tals. Det är viktigt att de tvångssteriliserats får vittna om de översom de utsatts för. Vidare kan de typfall utredningen beskriver betraktas grepp ett officiellt erkännande att det förekommit tvångssteriliseringar i som av Sverige och precisering av hur dessa övergrepp gick till och vilka som en drabbades dem. Jag delar denna uppfattning. Alla steriliseringar som av utfördes före 1976 dessutom inte tvångssteriliseringar; även detta bör var betonas för att inte relativisera det lidande som de tvångssteriliserade har utsatts för. Men ett erkännande denna historiska förståelse av steriliseringsfråav behöver inte innebära att dagens fråga om ekonomisk ersättning gan kopplas till typfallen eller till de steriliserades egna berättelser. Det kan alltså diskuteras i vilken utsträckning det skall fordras av dem som nu söker ersättning att de skall belägga och i viss mening vittna om vad de en gång har utsatts för. En sådan ordning kan uppfattas som en upprepad kränkning, särskilt om de steriliserade nu konfronteras med ett för dem nedsättande aktmaterial. Ur denna aspekt hade det varit en fördel om beviskravet kunnat begränsas till att gälla den steriliserande operationen som sådan. Av angivna skäl praktiska och etiska finner jag det alltså problema- - tiskt att frågan ersättning kopplas till vad som idag går att utläsa ur om aktmaterialet tvång och frivillighet. I olyckliga fall riskerar ord att stå om mot ord. Utredningen har sökt lösa detta problem med ett regelverk som, med juridiska mått mätt, konstruerats generöst för dem som söker ersättning. Som jag ser det kvarstår emellertid en spänning mellan å ena sidan utredningens ambition den sökande tolkningsföreträde, att vid tveatt ge kan hellre bifalla än avslå ansökan, och å andra sidan de beviskrav som en trots allt ställs den enskilde.

,:.,,"f

sou 1999:2 Bilaga 185

Kommittédirektiv

Steriliseringar Dir. 1997: 100

Beslut vid regeringssammanträde: 1997-09-04

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall tillkallas för att allsidigt belysa de politiska beslutsfattamas, myndigheternas, forskarsamhällets och den medicinska professionens ställningstaganden och ansvar vad gäller tillkomsten och tilllämpningen av den steriliseringslagstiftning som var i kraft i Sverige under 1930-, 1940-, 1950-, 1960- och 1970-talen, fram till dess att den nuvarande steriliseringslagen trädde i kraft år 1976. Lagstiftningens utformning och praktiska tillämpning präglades bl.a. av ett rashygieniskt synsätt som var förhärskande bland många beslutsfattare, forskare och läkare i Sverige liksom i andra länder. Lagama, deras tillämpning och skälen till att de slutligen upphävdes skall sättas i sitt historiska sammanhang och förhållandena i Sverige belysas i ett internationellt perspektiv. Många av dem som steriliserades blev offer för det synsätt som präglade lagstiftningen och tillämpningen av den. Det är angeläget att en kartläggning görs om hur omfattande verksamheten var och vilka indikationer steriliseringama utfördes. Det är angeläget att de som steriliserades mot sin vilja eller någon annans initiativ får en gottgörelse av samhället. Den särskilde utredaren skall överväga principerna för en sådan gottgörelse. Ett förslag till ersättning skall läggas fram och kostnadsberäknas.

186 Bilaga 1

Förslaget till ersättning och hithörande frågor skall redovisas med förtur. Uppdraget i sin helhet skall slutfört senast den 1juli 1999. vara

Bakgrund

1934, 1941 och 1975 års steriliseringslagar

I denna bakgrundsbeskrivning används de begrepp vid som var gängse tiden för de aktuella lagarna, även de idag är föråldrade. om Efter utredningar under 1920- och l930-talen beslutade 1933 års riksdag om 1934 års steriliseringslag 1934:171. Lagen reglerade endast steriliseringar av dem som grund rubbad själsverksamhet saknade förav måga att lämna giltigt samtycke till ingreppet. Det begränsade tillämpningsområdet lagen ansågs medföra "vissa av olägenheter" och anledningen till lagen efter utredning och förslag var att från regeringen i proposition 1941:13 1941 års steriliseringslag ersattes av 1941:282. Den nya lagen medgav sterilisering någon om av de i lagen angivna indikationema uppfyllda. var För sterilisering krävdes att den enskilde samtyckt till ingreppet. Undantag fick fortfarande göras i de fall den enskilde grund av rubbad själsverksamhet saknade förmåga lämna giltigt samtycke. att Medicinalstyrelsens tillstånd förutsättning för sterilisering. Unvar en dantag från kravet tillstånd fick endast göras vid vissa nödsituationer då fara för liv eller hälsa förelåg. Tillståndet varade ett år och ingreppet skulle till Medicinalrapporteras styrelsen. De tre indikationer nämndes i lagen som var Eugenisk indikation någon med skäl kunde - om antas genom arvsanlag komma att avkomlingar överföra sinnesjukdom eller sinnesslöhet eller svårartad sjukdom eller svårt lyte slag. av annat Social indikation där någon bedömdes grund sinnessjukdom, - av sinnesslöhet eller rubbning själsverksamhet eller annan av grund av asocialt levnadssätt för framtiden uppenbart olämplig vara att handha vårdnaden av bam. Medicinsk indikation när det grund sjukdom, kroppsfel - av eller svaghet hos kvinna är påkallat att hon steriliseras för förebygga havanatt deskap som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. I tillämpningsföreskrifter till lagen KK 1941:387 reglerades vem som ägde rätt att ansöka tillstånd för underårig eller omyndigförklarad om och t.ex. då någon var föremål för åtgärd från samhällets sida.

Bilaga 187

Utöver lag och kungörelse gällde också råd och anvisningar om tilllämpningen utfärdade av Medicinalstyrelsen. Frågan om en översyn av 1941 års lag behandlades av riksdagen vid flera tillfällen under 1950-, 1960- och 1970-talen. Diskussioner fördes i massmedia och krav ställdes fri sterilisering skulle införas bl.a. i att en familjeplanerande syfte. I betänkandet Fri sterilisering SOU 1974:25 föreslogs en steriliseringslag som byggde ett nytt synsätt. Den bärande principen var att det skulle överlämnas till den enskilde att besluta sterilisering. Den lagen beslutades av 1975 års riksdag och om nya trädde i kraft den l januari 1976. 1975 års steriliseringslag 1975: 580 är fortfarande i kraft.

Principer för ersättning vid skada

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen 1972:207 skall staten eller kommun ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten eller kommunen svarar. Ansvaret gäller såväl när staten eller kommunen gjort sig skyldig till fel eller försummelse utan att det går att utreda vilken tjänsteman eller vilka tjänstemän som svarat för felet eller försummelsen som när en enskild tjänsteman gjort fel eller varit försumlig. Enligt 3 kap. 7 § skadeståndslagen får talan om ersättning enligt 2 § inte föras med anledning av beslut av bl.a. riksdagen eller regeringen om inte beslutet upphävts eller ändrats. Detta förbud innebär bl.a. att talan inte får föras grund av innehållet i en lag. skadeståndslagen trädde i kraft den l juli 1972. Före den tidpunkten fanns det inte någon generell lagreglering det allmännas skadeståndsav ansvar. De personer som steriliserats med stöd av den aktuella lagstiftningen före den l juli 1972 kan inte, med tillämpning skadeståndslagen, av erhålla ersättning av staten. Äldre lag torde inte ha gett någon rätt till ersättning. Under alla förhållanden är en sådan rätt utesluten med hänsyn till allmänna preskriptionsbestämmelser. För personer som steriliserats efter juni 1972 skall skadeståndslagen tillämpas på eventuella ersättningskrav. Rätt till ersättning förutsätter fel eller försummelse. En eventuell ersättning är även för dessa fall i regel preskriberad. Det är alltså sällsynt att den som steriliserats har något rättsligt befogat anspråk på skadestånd.

188 Bilaga 1

Vid sidan av det lagreglerade området har regeringen möjlighet att betala ersättning ex gratia. Denna möjlighet har regeringen utnyttjat endast undantagsvis och bara när mycket speciella omständigheter förelegat.

Regeringens praxis

Sedan början av 1980-talet har Socialdepartementet fått in 38 ansökningar från personer steriliserats med stöd i första hand 1941 års lagstiftsom av ning. Regeringen har i 16 fall utgett ersättning gratia. Ersättningen har ex uppskattats med utgångspunkt i skadeståndsrättslig praxis för denna typ av skador och utgått till den enskilde med ca 50 000 kr i nuvarande penningvärde. Regeringen har utgett ersättning endast i de fall formella fel har begåtts. Oftast handlar det om att samtycke saknats till ingreppet enligt föreskrifterna i lagen.

Uppdraget

Fram till år 1976 steriliserades ett stort antal i vårt land med stöd personer av då gällande steriliseringslagstiftning. Lagamas utformning och hur de kom att tillämpas i praktiken präglades bl.a. ett rashygieniskt synsätt av och en tro folkrening som var förhärskande bland många beslutsfattare, forskare och läkare under första hälften 1900-talet i Sverige liksom i av andra länder. Många av dem steriliserades blev offer för detta synsätt. som Sedan länge är detta något det svenska samhället starkt tar avstånd som från.

Historisk belysning

I uppdraget ingår att skapa klarhet vilka överväganden låg till om som grund för utformningen av 1934 och 1941 års steriliseringslagar. Det är viktigt att den tillämpning lagarna fick belyses och att den som debatt som kan ha förts i riksdag, i de politiska partierna, forskarsamav hället eller annat sätt under de år lagarna i kraft fram till dess de var slutligen upphävdes redovisas och analyseras. Det är således angeläget att de politiska beslutsfattamas, myndigheternas, forskarsamhällets och den medicinska professionens ställningstaganden och ansvar blir allsidigt belysta. Lagamas tillkomst, deras tillämpning och skälen till att de slutligen upphävdes skall sättas i sitt historiska sammanhang och förhållandena i Sverige belysas i ett internationellt perspektiv.

Bilaga 1 189 .

Kartläggning.

I uppdraget ingår också att göra en kartläggning av hur många personer steriliserades med stöd lagarna under de olika indikationema, vilka som av de och hur deras liv påverkades. Antalet steriliseringar som utfördes var efter ansökan någon än den steriliserades skall också av annan person som redovisas. Av intresse är också att en kartläggning görs om eventuella förändringar i tillämpningen lagstiftningen under den tid den var i kraft av och de bakomliggande orsakerna till det.

Ersättning till dem som drabbats

Det är angeläget att de som under denna tid blivit steriliserade mot sin vilja eller någon annans initiativ får en gottgörelse, trots att det inte finns någon formell skyldighet för staten att betala ersättning. Förslag skall läggas fram om ersättning till de drabbade, om vilka principer som skall gälla för en sådan ersättning och om hur handläggning och beslut i ersättningsärendena skall organiseras.

Former för utredningens bedrivande l I En särsk:ld utredare skall tillkallas för att genomföra utredningsuppdraget. l Till utredarens hjälp skall utses sakkunniga med bl.a. juridisk, socialmedil cinsk och idéhistorisk kompetens. l Det slår utredaren fritt att, om han finner det påkallat, lägga fram de ytterligare förslag som kartläggningen och övervägandena under utred-

i

ningen kan föranleda. Utredaren har också möjlighet att i sitt arbete överväga och redovisa andra aspekter med anledning uppdraget än dem som av uttryckligen nämns i direktiven. Utredaren skall om han så finner lämpligt inhämta synpunkter från - företrädare för olika samhällsintressen. För utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare om prövning av offentliga åtaganden dir 1994:23. Utredaren skall också redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir.

l

1994:124 regionpolitiska konsekvenser dir. 1992:50 samt konsekvenser

l

för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. Utrediingen skall bedrivas skyndsamt. Förslaget om ersättning till de drabbade och därtill hörande frågor skall redovisas med förtur. Det förslag som läggs fram skall vara kostnadsberäknat. Utrediingen skall vara avslutad senast den l juli 1999.

1999:2 Bilaga 2 191

Nr 171.

Lag

om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida

av rubbad själsverksamhet;

given Stockholms slott den 18 maj 1934.

Vi GUSTAF, med Guds nåde. Sveriges, Götes och Vendes Konung, göra, veterligt: att Vi, med riksdagen, funnit gott förordna som följer:

Kan med skäl antagas att någon som lider av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller annan rubbning av själsverksamheten är den grund för framtiden ur stånd att handhava vårdnaden sina barn eller kommer

om att genom arvsanlag avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet, må utan hans samtycke sterilisering enligt denna lag å honom företagas, där han grund av sin rubbade själsverksamhet varaktigt saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden.

Å sterilisering grund av medicinska skäl äger lagen icke tillämpning.

2 § Sterilisering må, med undantag för det i 3 § avsedda fall, företagas allenast efter tillstånd medicinalstyrelsen.

av

Sådant tillstånd må lämnas utan att, den skola

om som avses steriliseras är gift hans make, om han är underårig den har vårdnaden

som om honom, om han är omyndigförklarad förmyndaren, han är

samt om intagen å allmän anstalt dennas läkare. och föreståndare, där så kan ske, erhållit tillfälle att yttra sig.

3§ Hava beträffande sinnesslö två legitimerade läkare efter samråd funnit skäl till sterilisering jämlikt 1 § föreligga, må utan tillstånd medici-

av nalstyrelsen sterilisering verkställas, där skriftligt samtycke föreligga från den eller dem som enligt 2 § andra stycket skola erhålla tillfälle att yttra sig.

Riksdagens skrivelse 1934:228.

192 Bilaga 2

4§ Sterilisering skall verkställas av legitimerad läkare och må endast ske genom ingrepp av sådant slag att i allmänhet skada till hälsan är därmed förenad.

Sterilisering å sinnesslö, som företagas utan att därtill inhämtats tillstånd av medicinalstyrelsen, skall verkställas å lasarett eller sjukstuga eller ock å annan anstalt, beträffande vilken medicinalstyrelsen medgivit att sterilisering må där företagas.

5§ Läkare eller annan, som å tjänstens vägnar eller eljest, tagit befattning med sterilisering eller med ärende angående sådan åtgärd, må i oträngt mål yppa något av vad därvid förekommit.

6§ Över medicinalstyrelsens beslut i ärende angående sterilisering må besvär anföras hos Konungen före klockan tolv å tjugonde dagen från den då beslutet meddelades.

7 Överträder eller åsidosätter någon vad i denna lag stadgas och är förseelsen eljest med straff belagd, dömes till dagsböter.

8 § Förseelse mot vad i 5 § stadgas må åtalas av allmän åklagare, där den

av målsägande angives till åtal.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan. Saknas tillgång till bötemas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

1999:2 Bilaga 2 193

% Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser angående tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1januari 1935.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttemiera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit.

Stockholms slott den 18 maj 1934.

GUSTAF

L.S. Justitiedepartementet. K. SCHLYTER.

Nr 168-171, 3/4 ark. Stockholm. 1934.. Kungl. Boktryckeriet, A. Norstedt Söner.

Bilaga 3 195

SVENSK FÖRFATTNINGSSAMLING.

194 1

Utkom från trycket Nr 282 och 283.

den 28 maj 1941

Nr 282.

Lag

om sterilisering;

given Stockholms slott den 23 maj 1941.

Vi GUSTAF, med Guds nåde, Sveriges, Götes och Vendes Konung, göra veterligt: att Vi, med riksdagenz, funnit gott förordna följer:

som

Kan någon med skäl antagas komma, att genom arvsanlag på, avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat slag, må han steriliseras enligt denna lag, såvida han samtyckt därtill.

Samma lag vare, där någon prövas grund sinnessjukdom, sin-

av nesslöhet eller rubbning själsverksamheten eller ock grund

annan av av asocialt levnadssätt vara för framtiden uppenbart olämplig handhava

att vårdnaden bam.

om

Är grund sjukdom,

av kroppsfel eller svaghet hos kvinna påkallat att hon steriliseras för att förebygga havandeskap skulle medföra allvar-

som lig fara för hennes liv eller hälsa, må, ock med hennes samtycke sterilisering enligt denna lag företagas å henne.

Med sterilisering förstås i denna lag icke kastrering. heller äger lagen tillämpning å sådant ingrepp i könsorganen beskaffenhet medföra,

av att sterilitet, som grund av sjukdom i dessa är påkallat terapeutis-

organ av ka skäl.

2 Saknar någon, som enligt denna lag må steriliseras, på, grund, rubbad

av själsverksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke till sådan åtgärd, må han steriliseras ändå att han samtyckt därtill.

2 Riksdagens skrivelse 1941:180

196 Bilaga 3

3 Sterilisering må, där nedan annorlunda stadgas, företagas allenast efter tillstånd av medicinalstyrelsen. Sådant tillstånd må icke. lämnas för någon, med mindre tillfälle att yttra sig, där så kan ske, beretts, om han är underårig den som har vårdnaden om honom, om han är omyndigförklarad hans förmyndare, om han är gift hans make samt om han är intagen å allmän anstalt dennas läkare och föreståndare.

Å den i stånd lämna giltigt samtycke må dock, hinder

som är att utan av vad i första stycket sägs, på, grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel sterilisering enligt l § tredje stycket företagas, därest den läkare som utför ingreppet samt annan läkare i den tjänsteställning Konungen föreskriver, i skriftligt utlåtande, med angivande grunden för åtgärden förklarat för-

av utsättningarna för densamma, vara för handen.

4 Sterilisering, av kvinna, skall utföras å lasarett därmed jämförlig allmän anstalt eller sjukstuga, av där anställd läkare. Utan hinder härav må, medicinalstyrelsen, där styrelsen så prövar erforderligt, medgiva viss läkare att utföra sådan åtgärd anstalt som nyss är sagt eller 5 annan anstalt.

Sterilisering av man skall utföras av legitimerad läkare.

5 Finnes vid avbrytande av havandeskap enligt 7 § lagen den 17 juni 1938 om sådant ingrepp grundad anledning till antagande, att sjukdom eller kroppsfel som föranleder ingreppet kommer att vid nytt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa, må den läkare, utför

som ingreppet, samtidigt, 5 kvinnan företaga sterilisering utan hinder av vad

ovan i 3 och 4 §§ sägs. Saknar kvinnan grund av rubbad själsverksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke, skall läkaren, om så kan ske utan menligt dröjsmål, inhämta samtycke av anhörig till henne.

6§ Läkare eller annan, som å tjänstens vägnar eller eljest tagit befattning med sterilisering eller med ärende angående sådan åtgärd, må i oträngt mål yppa något av vad därvid förekommit.

7§ Över medicinalstyrelsens beslut, varigenom tillstånd till sterilisering

vägrats, må besvär anföras hos Konungen före klockan tolv å tjugonde dagen från den då beslutet meddelades.

I övrigt må, medicinalstyrelsens beslut enligt denna lag överklagas.

Bilaga3 197

I

8 . j Den verkställer sterilisering i strid med denna, lag eller bättre

som mot vetande till myndighet eller läkare avgiver falsk utsaga i ärende angående sterilisering eller överträder vad i 6 § stadgas, dömes där förseelsen eljest är belagd med strängare straff, till dagsböter eller fängelse i högst ett ar.

9 Förseelse mot vad i 6 § stadgas må åtalas av allmän åklagare, där den av målsägande angives till åtal.

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

lO§ Konungen äger meddela erforderliga, bestämmelser angående tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den 1juli 1941, då lagen den 18 maj 1934 om sterilisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra, som lida av rubbad själsverksamhet upphör att gälla.

Det alla som vederbör hava, sig hörsamligen, att efterrätta.. Till yttermera visso hava. Vi detta med hand underskrivit och med Vårt kungl.

egen sigill bekräfta låtit.

Stockholms slott den 23 maj 1941.

GUSTAF.

L.S. Justitiedepartementet. K. G. WESTMAN.

Bilaga 4 199

SVENSK FÖRFA I I NINGSSAMLING.

1934 Utkom från trycket r 521-524. den 9 november 1934

Nr52l.

KUNGL. MAJ:TS KUNGÖRELSE med tillämpningsföreskrifter till lagen den 18 maj 1934 nr 171 steri-

om

lisering av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra lida rubbad

som av

själsverksamhet;

given Stockholms slott den 2 november 1934.

Kungl. Maj:t har, med stöd 9 § lagen den 18 maj 1934 sterilisering

av om av vissa sinnessjuka, sinnesslöa eller andra som lida rubbad själsverk-

av samhet, nedan kallad steriliseringslagen, funnit gott förordna följer:

som

Ansökning hos medicinalstyrelsen om tillstånd till sterilisering enligt steriliseringslagen må göras:

av den som avses med ansökningen; för underårig av den som har vårdnaden honom;

om för omyndigförklarad förmyndaren;

av för den som är intagen å allmän anstalt, anstaltens läkare eller före-

av

ståndare;

för den som åtnjuter fattigvård och den make eller minderåriga

vars barn åtnjuter sådan vård, fattigvårdsstyrelsen;

av

för den som är föremål för åtgärd enligt bamavårdslagen och den

vars minderåriga barn är föremål för sådan åtgärd, bamavårdsnämnden.

av

Ansökningen skall göras skriftligen enligt fastställt formulär

och vara av sökanden egenhändigt undertecknad.

2§ Vid ansökning enligt 1 § skola fogas åldersbetyg för den med

som avses ansökningen samt intyg hans anförvanter, make eller andra rörande de

av omständigheter som äro av betydelse för sakens bedömande ävensom intyg av legitimerad läkare angående verkställd undersökning.

Intygen skola avfattade enligt fastställda formulär.

vara

200 Bilaga 4

3§ Har ansökning om tillstånd till sterilisering rätteligen skett, skall medicinalstyrelsen så snart ske kan pröva, om sterilisering må äga rum.

Föreligger icke från dem, som enligt 2 § andra stycket steriliseringslagen böra erhålla tillfälle att yttra sig, skriftligt uttalande i ärendet, skall medicinalstyrelsen, där så kan ske, lämna dem tillfälle att avgiva yttrande över ansökningen.

Erfordras eljest för prövningen ytterligare upplysningar och kan det felande lämpligen genom medicinalstyrelsens försorg anskaffas, skall styrelsen förelägga sökanden viss tid att dämied inkomma.

4§ Vid meddelande av tillstånd till sterilisering äger medicinalstyrelsen lämna särskilda föreskrifter angående ingreppets verkställande.

5§. Tillstånd till sterilisering vare förfallet, där åtgärden verkställts inom ett år från det beslutet vunnit laga kraft.

6§ Beträffande framställning hos legitimerad läkare om prövning som avses i 3 § steriliseringslagen skall vad ovan i 1 § stadgas äga motsvarande tilllämpning.

Vid framställningen skall fogas åldersbetyg rörande den som avses med framställningen.

7§ Innan sterilisering företagas efter prövning jämlikt 3 § steriliseringslagen, skola de läkare som verkställt prövningen utfärda förklaring enligt fastställt formulär, att de på grunder angivas i förklaringen funnit skäl till

som sterilisering jämlikt l § steriliseringslagen föreligga.

Sterilisering må med stöd sådan förklaring verkställas sedan ett år

av förflutit från den dag då handlingen är dagtecknad.

8 Sedan sterilisering verkställts, skall läkaren inom månad insända be-

en rättelse därom till medicinalstyrelsen enligt fastställt formulär. Har sterilisering företagits utan att därtill inhämtats tillstånd Medicinalstyrelsen,

av skola tillika insändas samtliga handlingar i ärendet.

I denna kungörelse omförmälda formulär fastställas medicinalstyrelsen.

av

Bilaga 4 201

Har den som verkställt sterilisering överträtt eller åsidosatt bestämmelse i denna kungörelse eller med stöd därav meddelad föreskrift, och är förseelsen eljest med straff belagd, dömes till dagsböter.

Böter som ådömas enligt denna kungörelse tillfalla kronan. Saknas tillgång till bötemas gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.

Denna kungörelse träder i kraft den l januari 1935.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att efterrätta. Till yttermera visso hava Vi detta med egen hand underskrivit och med Vårt kungl. sigill bekräfta låtit.

Stockholms slott den 2 november 1934.

GUSTAF.

L. s.

Justitiedepartementet. K. SCHLYTER

SVENSK FÖRFATTNINGSSAMLING,

1941 Utkom från trycket Nr 387-389. den 16juni 1941.

Nr 387.

KUNGL. MAJ :TS Kungörelse, med tillämpningsföreskrifter till lagen den 23 maj 1941 nr 282 om sterilisering;

given Stockholms slott den 13juni 1941.

Kungl. Maj:t har med stöd av lO § lagen den 23 maj 1941 om sterilisering, funnit gott förordna som följer:

Ansökan hos medicinalstyrelsen om tillstånd till sterilisering må göras av den som avses med ansökningen; för underårig av den som har vårdnaden om honom; för omyndigförklarad av förrnyndaren; för den åtnjuter fattigvård eller vars make eller minderåriga barn som åtnjuter fattigvårdsstyrelsen; sådan vård, av 5. för den är föremål för åtgärd enligt bamavårdslagen eller vars som barn är föremål för sådan åtgärd, av bamavårdsnämnden. för den som behandlas vid en av det allmänna anordnad öppen läkar mottagning, av den för behandlingen ansvarige läkaren; för den är intagen å lasarett eller därmed jämförliga sjukhus, å som sjukstuga eller å sinnessjukhus, av lasarettsläkaren, sjukstuguläkaren, sjukvårdsläkaren eller motsvarande läkare; samt för den som intagen å annan allmän anstalt än som under avses, av anstaltens läkare eller föreståndare. Ansökan må ock göras av förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare, stadsdistriktsläkare, köpingsläkare, municipalläkare samt hjälpverksamhetsläkare vid sinnessjukhus ävensom av läkare, som innehar tjänsteställning jämförlig med de nu nämndas. Särskild ansökan om sterilisering erfordras icke, då medicinalstyrelsen jämlikt 2 § tredje stycket lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av havan-

204 Bilaga 5

deskap meddelat tillstånd till sådan åtgärd under villkor att å kvinnan jämväl företages sterilisering.

2§ Läkare, som enligt i l § äger göra ansökan sterilisering, är pliktig att

om på framställning av statlig eller kommunal myndighet, så ock eljest då han i sin verksamhet erhåller kännedom fall i vilket sterilisering på-

om synes kallad från allmän synpunkt, verkställa eller underordnad läkare

genom låta verkställa erforderlig undersökning samt, därest omständigheterna därtill föranleda, sörja för att ansökan sterilisering göres hos medici-

om nalstyrelsen.

3§ Ansökan hos medicinalstyrelsen om sterilisering skall göras skriftligen och vara egenhändigt undertecknad sökanden.

av

Avser ansökningen annan än sökanden, bör, där det kan ske, bifogas skriftligt samtycke honom till sterilisering.

av

Vid ansökan om sterilisering skall, så kan ske, fogas yttrande röran-

om de ansökningen, därest den som avses därmed är underårig den har

av som vårdnaden honom, han är omyndigförklarad hans förmyndare,

om om av om han är gift av hans make samt han är intagen å allmän anstalt

om av dennas läkare och föreståndare.

Vid ansökan skola vidare fogas åldersbetyg för den med

som avses ansökningen samt intyg hans anförvanter, make eller andra rörande de

av omständigheter som äro betydelse för sakens bedömande ävensom in-

av tyg av legitimerad läkare angående verkställd undersökning.

Handlingar enligt denna paragraf böra vara avfattade enligt fastställda fomiulär.

4§ Har ansökan om tillstånd till sterilisering rätteligen skett, skall medicinalstyrelsen så snart ske kan pröva, sterilisering må äga

om rum.

Avser ansökningen annan än sökanden och föreligger icke samtycke

av honom, skall medicinalstyrelsen, sterilisering må hans

om äga rum utan samtycke, bereda honom tillfälle att meddela, huruvida han samtycker till

åtgärden.

Föreligger icke från dem, enligt 3 § första stycket lagen sterili-

som om sering böra erhålla tillfälle att yttra sig, skriftligt uttalande i ärendet, skall medicinalstyrelsen, där så kan ske, lämna dem tillfälle att avgiva yttrande över ansökningen.

Erfordras eljest för prövningen ytterligare upplysningar och kan det felande lämpligen anskaffas medicinalstyrelsens försorg, skall

genom styrelsen förelägga sökanden viss tid att inkomma därmed.

Bilaga 5 205

Vid meddelande tillstånd till sterilisering äger medicinalstyrelsen lämav särskilda föreskrifter angående ingreppets verkställande. na Tillstånd till sterilisering förfallet, där åtgärden verkställts inom vare ett år från det beslutet meddelats.

6§ Behörighet avgiva sådant utlåtande angående sterilisering grund av att kroppslig sjukdom eller kroppsfel, förmäles i 3 § andra stycket lavarom sterilisering, tillkommer, förutom såsom i nämnda lagrum stadgas gen om den läkare utför ingreppet, förste provinsialläkare, provinsialläkare, som extra provinsialläkare, stadsläkare, stadsdistriktsläkare, köpingsläkare, municipalläkare, lasaretts- och sjukstuguläkare, sjukvårdsläkare och hjälpverksamhetsläkare vid sinnessjukhus samt läkare som innehar tjänsteställning jämförlig med de nämndas. Utlåtandet avfattat enligt fastställt formulär. Sterilisering må skall vara med stöd sådant utlåtande verkställas, sedan ett år förflutit från den av dag då handlingen är dagtecknad.

7 Sedan sterilisering med stöd lagen sterilisering verkställts, skall den av om läkare utfört ingreppet inom månad insända berättelse därom till som en medicinalstyrelsen enligt fastställt formulär. Har sterilisering företagits jämlikt 3 § andra stycket eller 5 § lagen om sterilisering, skola tillika samtliga handlingar i ärendet insändas.

8§ I denna kungörelse omförmälda formulär fastställas medicinalstyrelsen. av

9§ I-Iar läkare brutit mot föreskrift meddelats med stöd av 5 § eller åsidosom satt vad i 7 § stadgas, dömes till dagsböter, vilka tillfalla kronan.

Denna kungörelse träder i kraft den l juli 1941. Genom kungörelse upphävas kungörelsen den 2 november 1934 nr 521 med tillämpningsföreskrifter till lagen den 18 maj 1934 nr 171 om sterilisering vissa sinnessjuka sinnesslöa eller andra som lida av rubbad av själsverksamhet samt kungörelsen den 2 november 1934 nr 522 angående berättelse i vissa fall om verkställd sterilisering. dock att beträffande sterilisering ägt före den 1 juli 1941 alltjämt skall gälla vad i som rum

206 Bilaga 5

nämnda kungörelsen finnes stadgat skyldighet att till medicinalstyrel-

om sen insända berättelse och handlingar rörande steriliseringen ävensom

om ansvar för åsidosättande sådan skyldighet och för överträdelse före-

av av skrift som medicinalstyrelsen lämnat angående steriliseringens verkställande.

Det alla som vederbör hava sig hörsamligen att eftersätta. Till

yttemiera visso hava Vi detta med hand underskrivit och med Vårt kungl.

egen sigill bekräfta låtit.

Stockholms slott den l3juni 1941.

GUSTAF.

L.S.

Justitiedepartementet. K.G. WESTMAN.

i V i l Bilaga 6 207 i

FRÅN KUNGL. MEDICINALSTYRELSEN

MEDDELANDEN

Nr 84 1939

Råd och

anvisningar

rörande steriliserings-

tillämpning av

och abortlagarna.

A. B. NORDISKA BOKHANDELN

I DISTRIBUTION

Bilaga 6 209

Råd och rörande tillämpning sterilise-

anvisningar av ringslagen.

Lagen den 18 maj 1934 sterilisering av vissa sinnessjuka, sin-

om nesslöa eller andra som lida av rubbad själsverksamhet.

Ehuru steriliseringslag är att emotse under de närmaste åren,

en ny har medicinalstyrelsen likväl i avvaktan härpå funnit skäl meddela vissa råd och upplysningar rörande tillämpningen av nu gällande steriliseringslag.

Med sterilisering förstår man ett sådant medicinskt ingrepp, varige-

berövas förmågan att fortplanta sig. Detta ingrepp kan nom en person utföras principiellt två olika sätt, antingen som kastrering eller som sterilisering i inskränkt bemärkelse. Kastrering innebär antingen ett operativa avlägsnande av könskörtlama eller också förstöring av den könscellproducerande vävnaden genom röntgen- eller radiumbestrålning. Sterilisering i inskränkt bemärkelse innebär endast att ett stycke av de könscellförande kanalerna operativa avlägsnas, varigenom könscellema förhindras att nå sin bestämmelseort. Kastrering medför utom upphävd fortplantningsförmåga även en del andra rubbningar i organismen, vilka sammanhänga med bortfallet av könskörtlamas insöndringsfunktioner. Sterilisering i inskränkt bemärkelse medför däremot inga andra direkta bortfallssymtom än att fortplantningsförmågan upphäves. Såväl könsdriften potensen i vad den avser driftens till-

som fredsställelse bli sålunda bibehållna.

Sterilisering i inskränkt bemärkelse, vilket man i allmänhet avser, då det är fråga om sterilisering, är hos mannen ett mycket litet operativa ingrepp och i allmänhet fullständigt riskfri. Hos kvinnan är den grund av äggledamas läge inuti bukhålan ett större ingrepp och därför förenad med en viss, än jämförelsevis ringa risk.

om

Gällande steriliseringslag antogs av riksdagen den 8 maj 1934 och trädde i kraft den 1januari 1935.

Dess första paragraf, som angiver de betingelser under vilka sterilisering må lyder:

äga rum,

Kan med skäl antagas, att någon som lider av sinnesgukdom, sinnesslöhet eller rubbning själsverksamheten är på den grund

annan av för framtiden stånd att handhava vårdnaden sina barn eller

ur om

210 Bilaga 6

kommer att arvsanlag på avkomlingar överföra sinnessjukdom genom eller sinnesslöhet, må utan hans samtycke sterilisering enligt denna lag

å honom företagas, där han på grund sin rubbade själsverksamhet av varaktigt saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden. Å sterilisering på grund medicinska skäl av äger lagen icke tillämpning Som synes avser lagen endast sådana grund sin personer, som av rubbade själsverksamhet varaktigt sakna förmåga lämna giltigt att samtycke till åtgärden, eller med andra ord de varaktigt rättsinkapabla. En person som lider övergående eller periodiskt förlöpande av en psykisk sjukdom är alltså icke rättsinkapabel i steriliseringslagens mening.

Detta i motsats till vad fallet är i abortlagen. Denna sistnämnda lag, vilken omfattar såväl rättskapabla som rättsinkapabla, gör i detta avseende ingen skillnad mellan varaktig och

övergående rättsinkapacitet.

Av steriliseringslagen framgår icke, när grund de en person av nämnda psykiska rubbningama skall rättsinkapabel. I motianses vara ven angives, att förutsättningarna härför skola bedömas enligt de i allmänhet gällande rättsgrundsatsema. Den viktigaste dessa rättsgrundav satser är givetvis den, att den rubbade själsverksamheten måste antagas öva inflytande den givna rättshandlingen samtycke till steriliseringsåtgärden, för att rättsinkapacitet skall föreligga. Detta inneanses bär med andra ord, att sinnessjuk under vissa omständigheter en person kan lämna giltigt samtycke, v. s. är rättskapabel, sätt samma som en sinnessjuk person under vissa omständigheter, kan i stånd vara att upprätta ett giltigt testamente. Prövas i steriliseringslaen person vara gens mening rättskapabel, är han alltså, eventuell förhandenvaro trots av rubbad själsverksamhet, utesluten från lagens tillämpningsområde. Lagen lämnar sålunda frågan sterilisering rättskapabla om av oreglerad. Emellertid anses det enligt gällande rätt tillåtet verkställa att sterilisering av rättskapabel under förutsättning, dels han person att samtyckt därtill dels att bärande skäl medicinsk, kriminalpolitisk, humaav nitär, social eller eugenisk natur tala för åtgärdens vidtagande. Frågan om rättsinkapaciteten bör bedömas enligt följande överväganden.

Gäller det en sinnessjuk eller lider rubbning en som av annan av själsverksamheten, varmed i allmänhet psykisk avses abnomiitet psykopati, är första frågan har att göra sig den: Har vederböranman de rent förståndsmässigt klar insikt vad saken gäller Har han en om icke denna insikt eller kan han icke bibringas densamma, är inkapaci-

teten uppenbar. Förefinnes å andra sidan sådan insikt, kan en man emellertid icke utan vidare draga den slutsatsen, vederbörande att är rättskapabel. Nästa fråga blir då: Förefinnes i den sjukes vilje- eller

Bilaga 6 211

känsloliv sådana rubbningar, att de kunna antagas inverka hans avgörande i den ifrågavarande angelägenheten Vad beträffar rubbningar i viljelivet så kunna dessa hos vissa former sinnessjukdom vara så av uttalade, de uppenbarligen medföra rättsinkapacitet. Äro viljerubbatt ningarna mindre uttalade, såsom hos del viljesvaga och lättledda en psykiskt abnomia, kan avgörandet, huruvida de skola anses hava något inflytande på rättskapaciteten, vanskligt nog. Beträffande rubbvara ningar i känslolivet så ha dessa minst lika stort inflytande rättskapaciteten rubbningama i viljelivet inte rent av större. Sålunda som om finnes det en hel grupp av psykiska sjukdomstillstånd, som utgöras av primära rubbningar i känslolivet, nämligen de manico-depressiva psykosema. Det är alldeles uppenbart, att en av melankoli lidande person i känslan sin mindervärdighet även om han rent förståndsmässigt fatav tar sakens innebörd kan intaga helt annan ståndpunkt än vad han - en skulle ha gjort i friskt tillstånd. I anslutning till det valda exemplet må emellertid erinras om att här det förhållandet kan inträffa, att vederbörande visserligen enligt ordets egentliga mening är rättsinkapabel men icke är det i steriliseringslagens mening, eftersom melankoli är en övergående psykisk rubbning och lagen förutsätter varaktig inkapacitet. I ett sådant fall måste avgörandet uppskjutas till dess personen tillfrisknat eller till dess han kan ha återvunnit sin rättskapacitet. anses Bedömandet av rättsinkapaciteten hos sinnesslöa sker givetvis efter samma principer som beträffande sinnessjuka och psykiskt abnonna, ehuru avgörandet i de flesta fall mindre svårt i fråga dessa. Är är än om den psykiska efterblivenheten så höggradig att utvecklingen stannat vid 12-års ålderns eller därunder, utgår man i allmänhet ifrån att vederbörande är rättsinkapabel. Intill denna utvecklingsålder är förmågan att rent förståndsmässigt fatta vad saken verkligen gäller mycket begränsad. Här må för övrigt anmärkas, att en verklig insikt om steriliseringens konsekvenser för individ och samhälle innebär vida mer än det enkla fattandet, att ingreppet medför oförmåga att avla bam. Ånyo må emellertid framhållas, att med rättsinkapacitet i steriliseringslagens mening varaktig sådan. Då det är fråga underåriga har man avses en om att räkna med möjligheten av en eftermognad och taga hänsyn härtill vid bedömandet inkapaciteten. Beträffande de fall vars intellektuella av utveckling ligger över 12-års ålderns är bedömningen svårare. Det räcker då icke att enbart eller huvudsakligen taga hänsyn till den intellektuella nivån utan även till eventuella rubbningar inom känslo- och viljelivet. Bedömningen måste med andra ord ske enligt samma överväganden som beträffande de sinnessjuka och psykiskt abnorrna. Har vid handläggning av ett steriliseringsärende kommit till det man resultatet, att vederbörande är rättsinkapabel, blir nästa uppgift att pröva, huruvida endera av de förutsättningar, som föreskrivas för att till-

212 Bilaga 6

stånd till ingreppet må lämnas, förefinnes, eller med andra 0rd pröv-

ning av steriliseringsindikationerna. I lagtexten angives första stesom riliseringsgrund den omständigheten, då det med skäl kan antagas, att personen i fråga grund sin rubbade själsverksamhet är för framtiav den ofömiögen att handhava vårdnaden sina barn, d. den sociom v. s. ala indikationen. Den andra steriliseringsindikationen är den eugeniska,

eller med lagtextens ord: sterilisering må företagas, då det med skäl kan

antagas, att personen i fråga kommer att genom arvsanlag avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet.

Några andra indikationer än sociala och eugeniska innefattas, som synes, icke i lagen. En tredje indikationer, nämligen de medigrupp cinska beröres emellertid i första paragrafens sista stycke, där det heter: Å sterilisering grund av medicinska skäl äger lagen icke tillämpning. Angående skälen till att denna steriliseringsgrund icke blivit i lag reglerad lämnas följande förklaring i motiven till lagen: Frågan om den utsträckning i vilken sterilisering medicinska skäl av av en person, som är inkapabel att lämna giltigt samtycke är tillåtlig specialutgör ett fall av den mera omfattande frågan i vad män kirurgisk operation i en terapeutiskt syfte å inkapabel är rättsenlig. Då det en person senare spörsmålet liksom överhuvud taget frågan samtyckets betydelse - om för tillåtligheten av ett kirurgiskt ingrepp i gällande lag lämnats oreglerat, utan att någon olägenhet därav försports, någon reglering synes av

det nu ifrågavarande spörsmålet heller erforderligt

En viktig fråga varom lagen icke lämnar något direkt besked är den, huruvida en person, beträffande vilken tillstånd till ingreppet författningsenligt inhämtats, är skyldig att underkasta sig detsamma. Vid lagens tillblivelse framhölls emellertid uttryckligen, den i lag att även reglerade steriliseringen i princip är frivillig och eventuellt att ett motstånd endast får övervinnas övertalning och dylik påverkan. genom Detta bekräftas för övrigt i ett Regeringsrättens utslag år 1936, vari en bamavårdsnärrmds besvär över länsstyrelses beslut handräckatt vägra ning lärrmats utan avseende.

Lagens 2:a och 3:e paragrafer innehålla stadganden angående vilka

som äga meddela tillstånd till ingreppet. Denna befogenhet tillkommer i första hand medicinalstyrelsen, vilken äger rätt meddela sådant tillstånd beträffande samtliga ifrågavarande kategorier, såväl sinv. s. nessjuka sinnesslöa och dem lida rubbning som som av annan av själsverksamheten. Beträffande sinnesslöa får sterilisering utföras även utan medicinalstyrelsens tillstånd, därest två legitimerade läkare efter samråd funnit skäl därtill föreligga. Förutsättningen för ingreppet må att utföras efter samråd av tvenne läkare är emellertid, de att personer, som skola haft tillfälle att yttra sig, innan medicinalstyrelsen steriavgör ett liseringsärende, hava lämnat skriftligt samtycke. Dessa personer äro

Bilaga 6 213

enligt stadgandet i lagens 2:a paragraf: 1 beträffande gift person andra maken, 2 beträffande underårig den, har vårdnaden om honom, 3 som beträffande omyndig förmyndaren och 4 beträffande den, som är intaå allmän anstalt, dennas läkare och föreståndare. gen Beträffande ansökningsförfarandet stadgas i en särskild kungörelse vilken jämte lagen i transumerade delar är intagen i de fastställda ansökningsblankettema innehåller föreskrifter angående vilka personer, äro behöriga att göra ansökan om tillstånd till sterilisering, vilka som handllingar, skola bifogas ansökan Behöriga att göra ansökan som m. m. äro: l den som avses med ansökningen, 2 beträffande underårig den, som har vårdnaden om honom, 3 beträffande omyndigförklarad förmyndaren, 4 beträffande den, är intagen å allmän anstalt, dennas läkare som eller föreståndare, 5 beträffande den, åtnjuter fattigvård eller vars make eller som minderåriga barn åtnjuta sådan vård, fattigvårdsstyrelsen och 6 beträffande den, är föremål för åtgärd enligt bamavårdslasom och den, minderåriga bam äro föremål för sådan åtgärd, bargen, vars navårdsnämnden. Det kan måhända förefalla anmärkningsvärt, att en rättsinkapabel medgives rätt att själv göra ansökan. Som synes är det likväl person tillåtet, och därtill är detta alternativ upptaget i första rummet bland de olika behörighetskategoriema. Det har nämligen en icke ringa psykologisk betydelse, att personen i fråga själv får underteckna ansökan. Detta förfaringssätt bör i första hand komma till användning även av den anledningen, att det aldrig kan uppstå någon tvekan om behörigheten. Anmärkas må i detta sammanhang, att make icke i egenskap av sådan är behörig att göra ansökan sterilisering andra maken, såvitt han om av icke är lagligen förordnad förmyndare. heller är någondera av föräldrarna till ett barn, uppnått myndig ålder, behörig att göra ansösom kan, såvitt vederbörande icke är laglig förmyndare. I detta sammanhang må framhållas önskvärdheten av att yttranden från de skola beredas tillfälle att yttra sig innan medicipersoner, som nalstyrelsen avgör ett steriliseringsärende, insändas samtidigt med de föreskrivna ansökningshandlingarna. Detta till undvikande av onödigt dröjsmål med ärendets avgörande. Mest praktiskt är, att de personer, här kunna komma ifråga, avgiva intyg I eller göra ansökan, för det som fall att de härtill äro behöriga. Hava vederbörande sålunda avgivit intyg I eller gjort ansökan, de därmed också hava författningsenligt yttanses rat sig i ärendet. Väljes icke detta förfaringssätt, bör yttrandet eller yttrandena ingivas som särskild bilaga.

214 Bilaga 6

Beträffande verkställigheten operationen stadgas följande i laav gens 4:e paragraf: Sterilisering skall verkställas legitimerad läkare och må endast av ske genom ingrepp sådant slag att i allmänhet skada till hälsan av är därmed förenad. Sterilisering å sinnesslö, företagas därtill som utan att inhämtats tillstånd medicinalstyrelsen, skall verkställas å lasarett av eller sjukstuga eller ock å anstalt, beträffande vilken medicinalannan styrelsen medgivit att sterilisering må där företagas Bestämmelsen att sterilisering endast må ske ingrepp sågenom av dant slag, att i allmänhet skada till hälsan är därmed förenad, innebär framför allt att kastrering är utesluten steriliseringsoperation. som En viktig bestämmelse, återfinnes i den ovannämnda kungörelsom sen, är den, att tillstånd till sterilisering är förfallet, där åtgärden verkställts inom ett år efter det beslutet vunnit laga kraft. Enahanda är stadgat beträffande sterilisering, får verkställas efter samråd som av tvenne läkare. I senare fallet räknas förfallotiden från den dag, då de båda läkarnas lagenliga förklaring i ärendet dagtecknats. På grund av misstag, som förelupit, må erinras att berättelse om om verkställd sterilisering av person, därtill lämnat giltigt samtycke, som avser rättskapabel. Därjämte må också erinras att, då berättelse om om verkställd sterilisering enligt lag ingives, samtliga handlingar i ärendet skola bifogas, då steriliseringen företagits medicinalstyrelsens tillutan stånd.

Bilaga 6 215 -

Råd och rörande tillämpning av abortlagen. anvisningar

Lagen den 17 juni 1938 avbrytande av havandeskap. om

Den väsentligaste anledningen till att avbrytande av havandeskap abortframkallning ansetts böra bli föremål för särskild lagstiftning synes ha varit den under de decennierna allt kraftigare stegringen av de senare kriminella abortema. Man utgick därvid uppenbarligen ifrån det antaganden åsyftade minskningen åtminstone delvis skulle kunna uppnås, det, att läkare medgåves rätt att i större omfattning än tidigare avbryta havanom deskap.- Det har emellertid framhållits såsom ofrånkomlig nödvändigen vid lagstiftning detta ömtåliga område gränsen mellan det tillåthet, att och det otillåtna droges så fast och tydlig, att den vid den praktiska tillna lämpningen icke till oberäknelig skada helt eller delvis utplånades under inverkan de krafter, här verksamma för en allt större obunav som vore denhet. Den 1934 tillsatta abortkommitténs förslag, som innebar ganska vittgående medgivanden i fråga rätten att avbryta havandeskap, blev under om den fortsatta utredningen och bearbetningen rätt avsevärt beskuret just i detta hänseende. Det sålunda bearbetade förslaget framlades sedan i proposition till 1938 års riksdag, som med vissa ändringar antog detsamma. Lagen trädde i kraft den l januari 1939. I dess första § angivas de särskilda förutsättningar, under vilka avbrytande havandeskap är lagligen tillåtet. Dessa förutsättningar av indikationer äro principiellt tre olika slag, nämligen: medicinska, huav manitära eller etiska och eugeniska rasförbättrande. Om de medicinska indikationema heter det i lagen, att havandeskap må avbrytas, när på grund sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan av barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Som omfattar bestämmelsen icke blott rent medicinska indikationer synes sjukdom och kroppsfel utan även blandat medicinskt-sociala svaghet hos kvinnan, varmed utsläpade mödrar och liknande fall. Vid avses lagförslagets framläggande har uttryckligen framhållits, att rent sociala indikationer ekonomisk nöd, social vanära och dylikt däremot icke utgöra lagliga skäl till abonframkallning. Humanitära indikationer föreligga, när kvinnan hävdats under förhållande varomförmäles i 15 kap. 12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap. 8 a eller 9 så ock då hävdandet ägt rum under omständigheter som omfärmälas i 18 kap. 6 § strafllagen samt inneburit ett grovt åsidosättande kvinnans handlingsfrihet. De här avsedda brottsliga handlingarna av äro dels våldtäkt eller annat rättsstridigt tvång dels vissa slag av sedlig-

216 Bilaga 6 SOU l999:2

hetsbrott. Härvid är emellertid att märka, att enligt 2 § första stycket vissa

av de angivna brotten skola, där så kunnat ske, hava åtalats eller angivits

till åtal för att kunna utgöra grund till avbrytande havandeskap. Hit av höra sålunda brott mot samtliga de 15 kap. strafflagen anförda §§ ur samt brott mot §§ 6 och 8 i 18 kap. strafflagen. Därjämte stadgas i 2 § andra a stycket, att avbrytande av havandeskap grund kvinna vid hävdanav att det fyllt l5 år, må, där den har vårdnaden henne samtyckt till som om åtgärden, icke äga utan att särskilda omständigheter tala därför. rum Eugeniska indikationer för avbrytande havandeskap föreligga, av när med skäl kan antagas att kvinnan eller det väntade barnets fader genom arvsanlag kommer alt på avkomlingar överföra sinnessjukdom, sinnesslö-

her eller svår kroppslig sjukdom. Till denna bestämmelse har emellertid i 2 § tredje stycket fogats det viktiga villkoret, att havandeskap må avbrytas grund av nyssnämnda arvsanlag hos kvinnan med mindre jämväl

sterilisering å henne företagas, utan så är" sådan åtgärd till följd att av att kvinnan saknar förmåga att därtill lämna giltigt samtycke kan äga rum eller den särskilda skäl finnes olämplig. Innebörden denna av av bestämmelse är icke utan vidare klar. Enligt ordalagen, bokstavligt tolkade, skulle

sterilisering sålunda icke kunna föreskrivas villkor för abortframkallsom ning hos någon rättsinkapabel kvinna d. kvinna saknar förmåga v. s. som att lämna giltigt samtycke till åtgärden. Detta är emellertid icke meningen

vilket tydligt framgår motiven till lagen, där det heter, sterilisering av att uppställts som villkor under förutsättning att den Lagligen kan äga rum. Är det sålunda fråga varaktigt rättsinkapabel kvinna, kan sterilisering om uppställas som villkor. Tillståndet till detta ingrepp måste emellertid meddelas under de former, som steriliseringslagen föreskriver. Är det fråga om sinnessjuk eller rubbning själsverksamheten lidande kvinna, av annan av skall tillståndet meddelas medicinalstyrelsen § 2 steriliseringslagen. av Är det däremot fråga sinnesslö kvinna, kan tillståndet meddelas om antingen av medicinalstyrelsen eller, efter samråd, två legitimerade av läkare § 3 steriliseringslagen. Föreligger sålunda beträffande varaktigt rättsinkapabel kvinna anledning sterilisering skall antaga, att föreskrivas som villkor för abortframkallningen, är det lämpligast för undvikande av onödig omgång att till medicinalstyrelsen samtidigt insända

se nedan ve-

derbörliga ansökningshandlingar tillstånd till sterilisering. om De som undantagas från regeln sterilisering villkor för

om som abortframkallning

det gäller alltjämt abortframkallning grund arvsanlag hos kvinnan av äro sålunda dels de fall, där kvinnan allenast tillfälligt är rättsinkapabel, dels de fall, där kvinnans hälsotillstånd är sådant skäl tala abortatt mot operationens utökning med sterilisering, dels ock de fall, där en en sterilisering är onödig t.ex. därför kvinnan befinner sig att nära klimakteriet eller därför att hon kommer att intemeras.. Har tillstånd meddelats till abortframkallning hos rättskapabel kvinna under villkor

av sterilisering,

Bilaga 6 217

har hon att välja mellan antingen abortframkallning jämte sterilisering eller att avstå från aborten, såvitt sterilisering av skäl som nyss sagts icke befmnes olämplig. Första paragrafen sista stycket innehåller den viktiga bestämmelsen, att avbrytande havandeskap på grund än sjukdom eller kroppsfel av annan kos kvinnan må företagas efter havandeskapets tjugonde vecka. Detta gäller alltså såväl vid de blandat medicinskt-sociala svaghet hos kvinnan vid de humanitära och eugeniska indikationema. Det är därför av vikt som att i de ifrågakommande fallen tillstånd till ingreppet inhämtas i så god tid, att operationen hinner utföras inom den i lagen föreskrivna tiden. Då det icke låter sig göra att exakt bestämma dagen för befruktningens inträde, räknar man i praktiken med att ett nomialt havandeskap varar 280 dagar 40 veckor räknat från den sista regleringens första dag. För beräkning den tid, inom vilken abortframkallning i nu avsedda fall får äga rum, av utgår alltså sätt från sista regleringens första dag och räkman samma 140 dagar 20 veckor framåt. Av lätt insedda skäl är det emellertid nar ofta icke möjligt att erhålla exakt utgångspunkt för denna beräkning. en Det blir då i tveksamma fall operatören, grund av sin undersökning som kvinnan har att avgöra, huruvida ingreppet kan äga rum inom den i lag av föreskrivna tiden. Med hänsyn till det allmännas intresse av att särskilt sinnesslöa kvinnor icke få tillfälle att fortplanta sig synes det lämpligt, att de ålderdomshem och andra inrättningar, där de grund av blandning av könen och relativt stor rörelsefrihet riskera att bli i rådda med bam, bleve föremål för särskild tillsyn i detta avseende. Lämpligen kunde detta ske genom förandet av särskilda menstruationslistor. Härigenom skulle man kunna förebygga, att ett hos en sinnesslö kvinna inträtt havandeskap kunna komma att överskrida den för abortframkallning lagstadgade gränsen. Enligt 3 § må utan kvinnans begäran havandeskapet avbrytas allenast där kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden. Detta innebär enligt vad som uttryckligen stadgas i 1 § tillämpningskungörelsen den 9 september 1938 att i fråga om rättskapabel kvinna endast kvinnan själv är behörig att göra framställning hos läkare samt ansökan hos Medicinalstyrelsen om tillstånd till avbrytande av havandeskapet. I fråga om rättsinkapabel kvinna stadgas i 2 § av nämnda tillämpningskungörelse, att utom kvinnan själv även vissa andra personer under särskilda förhållanden äro behöriga att göra ansökan om tillstånd till ingreppet. Dessa personer äro: för underårig kvinna den som har vårdnaden om henne, för omyndigförklarad kvinna förmyndaren och för kvinna, som är intagen å allmän anstalt, anstaltens läkare eller föreståndare. Att märka är sålunda, att kvinnan själv, vare sig hon är rättskapabel eller rättsinkapabel, alltid är behörig att göra ansökan. Att märka är också, att varken bamavårdsnänmd eller fattigvårdsstyrelse äga befogen-

218 Bilaga 6

het att göra ansökan avbrytande havandeskap hos rättsinkapabel om av kvinna. Detta i motsats till vad som är förhållandet i fråga ansökan om om tillstånd till sterilisering. Beträffande rätten att meddela tillstånd till avbrytande havandeskap av stadgas i 4 att sådan rätt tillkommer dels den läkare utför ingreppet som jämte annan läkare i den tjänsteställning Konungen föreskrivet dels medicinalstyrelsen. Under de nämnda läkarnas prövning falla såväl de medicinska som de humanitära indikationema, såvitt det är fråga rättskapaom bel kvinna. Till medicinalstyrelsens prövning skola, bortsett från vilken indikation det är fråga hänskjutas alla de fall, där kvinnan är rättsinom, kapabel, samt alla fall eugenisk indikation. I fråga rättsinkapaciteav om ten må framhållas, att abortlagen icke såsom steriliseringslagen avser allenast de varaktigt rättsinkapabla utan även de tillfälligt rättsinkapabla. Beträffande rättsinkapaciteten äga naturligtvis i huvudsak samma resonemang tillämpning här som i fråga om steriliseringslagen. Det må, emellertid även här framhållas, att det vid bedömningen är fråga om att taxera den mentala rubbningens eventuella inflytande den givna rättshandlingen, v. s. samtycke till den ifrågasätta åtgärden. Utan ett närmare ingående på detaljer för övrigt må här framhållas betydelsen den psykiska av depressionens inflytande mänskligt handlande och tänkande. Det är sålunda uppenbart, att kvinna i uttalat depressionstillstånd en ett som regel är benägen att felbedöma sin situation och hon denna anledning icke att av kan anses rättskapabel. Frågan abortframkallning hos kvinna, om en som lider av ett uttalat psykiskt depressionstillstånd, skall alltså enligt lagen hänskjutas till medicinalstyrelsen. I 5 § första stycket föreskrives, att innan prövning sker, huruvida havandeskap må avbrytas, tillfälle till yttrande, när skäl därtill bör beäro, redas det väntade barnets fader kvinnan under samt, om är tjugoett år, den som har vårdnaden henne, hon är omyndigförklarad, förmynom om daren, hon är gift hennes och hon intagen å allmän om man, om är anstalt dennas läkare och föreståndare. Huruvida de nämnda personerna skola höras, är sålunda omdömesfråga. I praktiken denna bestämmelse en synes tillämpas så, att då intet betydelse för frågans avgörande kan av vara att vinna genom vederbörandes hörande detta underlåtes. I den sistnämnda paragrafens andra stycke stadgas därjämte, i övrigt, där fråga att är om kvinna, kan lämna giltigt samtycke till avbrytande

som av havandeskapet,

yttrande må inhämtas utan kvinnans medgivande. Denna bestämmelse har särskild betydelse vid utfärdandet intyg enligt de

av av medicinalsty-

relsen fastställda formulären A och B. Äro intygsgivarna andra personer än de som i 5 § första stycket, måste vederbörande förvissa sig avses om kvinnans samtycke, de icke skola göra sig skyldiga till brott om mot den sekretess, som lagen förutsätter.

l . sou 1999:2 Bilaga 6 219

Enligt bestämmelserna i 6 § skall avbrytande havandeskap utföras å av lasarett, därmed jämförlig anstalt eller sjukstuga av där anställd läkare. Medicinalstyrelsen kan dock, där så prövas erforderligt, medgiva viss läkare att utföra ingreppet å sådan eller annan anstalt. Från bestämmelserna i 4 och 6 §§ göres i 7 § ett viktigt undantag. Det heter där: Kan, då fråga är avbrytande havandeskap grund av sjukdom om av eller kroppsfel hos kvinnan, prövning av förutsättningarna för ingreppets företagande i den ordning 4 § angiver, eller utförande ingreppet å anav stalt i 6 § sägs, icke utan våda äga rum med hänsyn till dröjsmål varom eller olägenhet därigenom skulle uppstå, må havandeskapet av annan som legitimerad läkare avbrytas utan iakttagande av nämnda stadganden. En legitimerad läkare är alltså berättigad att i nödfall, vare sig det gäller rättskapabel eller rättsinkapabel kvinna, rent medicinsk indikation verkställa avbrytande havandeskap utan det prövningsförfarande, som stadav i 4 eller iakttagande bestämmelserna i 6 Det lär emellertid vara gas av uppenbart, att undantagsbestämmelsen icke får utgöra ett kryphål, genom vilket man anser sig kunna slingra sig ifrån det mera omständliga prövningsförfarandet. De självklara fallen behöva här icke diskuteras. Gränsfallen bli alltid omdömesfråga. Ett uppenbart åsidosättande av stadganen dets innebörd däremot medföra straffansvar enligt 12 § andra stycksynes et. Det kan icke förnekas, att abortlagen ställer ganska stora krav den enskilde läkarens kunnighet, omdöme och lojalitet. På förutsättningen att läkarkåren fyller dessa krav är lagen emellertid först och främst baserad. Självfallet är, att, då det är fråga om så intima angelägenheter som havandeskap och abortfrarnkallning, sekretessen bör vara särskilt tillgodosedd. Härtill tar lagen också vederbörlig hänsyn. Utöver det ovannämnda stadgandet i 5 § finnes ett särskilt stadgande i 8 där det heter: Ej må den som prövat förutsättningarna för avbrytande av havandeskap eller verkställt sådan åtgärd, eller den som biträtt vid utredningen eller verkställandet i oträngt mål yppa något av vad därvid förekommit Därjämte äro myndighets beslut i ärenden rörande tillämpning av abortlagen tillförsäkrade sekretess i enlighet med lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar. Frågan huruvida rättsinkapabel kvinna, hos vilken medicinalstyrelsen medgivit avbrytande av havandeskap, är skyldig att underkasta sig ingreppet avhandlas icke i lagen. Det framgår emellertid av motiven, att även här samma rättsregler anses böra gälla som i fråga om sterilisering, v. s. att ingreppet i princip är frivilligt. Eventuellt motstånd får alltså övervinnas endast genom övertalning och dylik påverkan. Abortkommittén har därjämte anfört: Bedömandet av huru bör förfaras då den inkapabla kvinnan

220 Bilaga 6

motsätter sig operationens utförande måste uppenbarligen ankomma den verkställande läkaren.

Med anledning av misstag som förelupit må slutligen erinras om att det av medicinalstyrelsen den 28 juni 1935 fastställda formuläret till berättelse om verkställt avbrytande av havandeskap upphörde att gälla den l januari 1939 och att nu gällande formulär fastställdes den 9 november 1938.

Upplysningsvis kan nämnas, att tryckta blanketter till de av medicinalstyrelsen fastställda formulären kunna erhållas genom allmänna bok- och pappershandeln.

SOU 1999:02 Bilaga 7 221 Utdrag ur MEDDELANDEN FRÅN KUNGL. MEDICINALSTYRELSEN

Nr 88 1943

Råd och anvisningar

rörande

tillämpning 1941 års steriliseringslag

av

och abortlagen.

A. B. NORDISKA BOKHANDELN I DISTRIBUTION

Bilaga 7 223

Råd och rörande 1941 års

anvisningar tillämpning av steriliseringslag.

Lagen den 23 maj 1941 om sterilisering.

Sedan lagen den 23 maj 1941 sterilisering den l juli samma år

om trädde i kraft, äro de råd och anvisningar rörande tillämpning av 1934 års steriliseringslag, medicinalstyrelsen 1939 utgav, i stor utsträckning icke längre giltiga. Efter det en tids erfarenhet av tillämpningen av 1941 års lag vunnits, har styrelsen ansett sig böra lämna råd och an-

nu visningar rörande denna tillämpning.

Steriliseringens innebörd.

Med sterilisering i vidsträcktaste mening förstås varje medicinskt ingrepp, varigenom berövas förmågan att fortplanta sig.

en person Detta kan som bekant ske genom kastrering, som innebär antingen ett operativt avlägsnande av könskörtlama eller också förstöring av den könscellproducerande vävnaden genom röntgen eller radiumbestrålning och som utom upphävd fortplantningsförmåga medför även fysiska och psykiska rubbningar i organismen, vilka sammanhänga med bortfallet av könskörtlamas utsöndringsfunktioner. Med sterilisering menas emellertid numera allmänt icke kastrering utan ett annat ingrepp, som endast hindrar könscellerna att nå sin bestämmelseort sterilisering i inskränkt bemärkelse. I den svenska steriliseringslagen förklaras uttryckligen, att med sterilisering förstås i denna lag icke kastrering. Ingreppet utföres vanligen genom att ett stycke av de könscellförande kanalerna operativa avlägsnas, varigenom könscellerna förhindras att nå sin bestämmelseort Ej operativa metoder användas i Sverige för sterilisering i steriliseringslagens mening. Sterilisering i denna inskränkta bemärkelse medför i motsats till kastrering inga andra direkta bortfallssymtom än att fortplantningsförmågan upphäves. Såväl könsdriften som potensen och alla fysiska och psykiska förnimmelser i samband därmed bli sålunda bibehållna.

Sterilisering är hos mannen ett mycket lindrigt operativa ingrepp och praktiskt taget fullständigt riskfri. I-Ios kvinnan är operationen grund av äggledamas läge uti bukhålan ett större ingrepp och därför förenad med en viss, om än i allmänhet såvida kroppslig sjukdom eller svaghet gör varje operation riskabel obetydlig risk.

Nu gällande steriliseringslag antogs av riksdagen den 26 april 1941, utfärdades en 23 maj och trädde i kraft den 1juli år.

samma

224 Bilaga 7

Rättsinkapacitet.

I olikhet med 1934 års steriliseringslag, omfattade endast

som varaktigt rättsinkapabla, omfattar 1941 års steriliseringslag såväl rättskapabla som rättsinkapabla. beträffande rättskapabel person kan sterilisering icke äga rum utan vederbörandes samtycke. Rättsinkapabel

person må steriliseras, även han icke samtyckt därtill. Någon skillnad

om mellan varaktig och tillfällig rättsinkapacitet göres icke i lagen, detta

av den anledningen. att det kan ytterst vanskligt att bestämt förutsäga,

vara huruvida förefintlig rättsinkapacitet är varaktig eller icke. Vid propositionens framläggande utgick depanementschefen emellertid ifrån att Medicinalstyrelsen, vilken prövningen huruvida sterilisering må äga rum eller icke i flertalet fall ankommer se härom nedanl, icke

mera komme att giva tillstånd till sterilisering någon, själv kunde

av som bedöma innebörden av ingreppet, om gott hopp funnes, att han skulle tillfriskna. Detta gäller givetvis i främsta rummet sådana fall då

om en person icke själv önskar sterilisering eller då hans önskan därom kan antagas var påverkad möjligen övergående själslig rubbning. En

av en stor lättnad är det numera, att det i de många fall, då en person själv

ansökt om sterilisering eller lämnat medgivande därtill, i allmänhet icke behöver avgöras, om han är rättsinkapabel eller Frågan rättska-

om pacitet vid sterilisering, förut ofta beredde svårigheter för medici-

som nalstyrelsens prövning och var en stötesten för läkares prövning ste-

av rilisering i annan ordning, har även i annat avseende kommit i ett

nu betydligt bättre läge, enär flertalet fallen bli underkastade enhetlig

av och sakkunnig prövning.

Ehuru frågan om rättsinkapacitet sålunda icke har avgörande

samma betydelse som vid tillämpningen 1934 års steriliseringslag, har den

av likväl alltjämt stor betydelse dels i sådana fall, där sterilisering

av en person sökes utan hans samtycke, dels i vissa fall få avgöras

som av tvenne läkare, Det synes därför erforderligt att ingå denna fråga. Av lagen framgår icke, när i lagens mening skall rätt-

en person anses vara sinkapabel, v. s. grund av rubbad själsverksamhet sakna förmåga att lämna giltigt samtycke till sterilisering. I motiven till 1934 års steriliseringslag angives, att förutsättningarna härför skola bedömas enligt de i allmänhet gällande rättsgrundsatserna. Den viktigaste dessa

av rättsgrundsatser är givetvis den, att den rubbade själsverksamheten måste antagas öva inflytande den givna rättshandlingen samtycke till steriliseringsâtgärden, för att rättsinkapacitet skall föreligga.

anses Detta innebär med andra ord, att en sinnessjuk under vissa

person omständigheter kan lämna giltigt samtycke, på sätt sinnes-

samma som en sjuk person under vissa omständigheter kan i stånd att upprätta

vara ett giltigt testamente.

Bilaga 7 225

Fråga rättsinkapaciteten bör bedömas enligt följande överväganom den. Gäller det en sinnessjuk eller en person, som lider av annan rubbning av själsverksamheten, varmed merendels avses psykopati, är första frågan har att göra sig denna: Har vederbörande rent förståndsman mässigt klar insikt vad saken gäller Sådan insikt förefinnas icke en om enbart därigenom att han förstår, att han efter sterilisering kan få barn; det måste även krävas, att han har en viss uppfattning både om åtgärdens betydelse för honom själv och samhället och om motiven för densamma. Har han icke denna insikt eller kan han icke bibringas densamma, är inkapaciteten uppenbar. Förefinnes å andra sidan en sådan insikt, kan man emellertid icke utan vidare draga den slutsatsen, att vederbörande är rättskapabel. Nästa fråga blir då: Förefinnes i den sjukes vilje- eller känsloliv sådana rubbningar, att de kunna antagas inverka hans avgörande i den ifrågavarande angelägenheten Vad beträffar rubbningar i viljelivet, så kunna dessa hos vissa former av sinnessjukdom vara så uttalade, att de uppenbarligen medföra rättsinkapacitet. Äro viljerubbningama mindre uttalade, såsom hos del viljesvaga och en lättledda psykiskt abnorma, kan avgörandet, huruvida de skola anses hava något inflytande rättskapaciteten, vara vanskligt nog. Beträffande rubbningar i känslolivet ha dessa minst lika stort inflytande rättskapaciteten som rubbningama i viljelivet om inte rent av större. Sålunda finnes det en hel grupp av psykiska sjukdomstillstånd, som utgöras av primära rubbningar i känslolivet, nämligen de maniskdepressiva psykosema. Det är alldeles uppenbart att en av melankoli lidande person i känslan av sin mindervärdighet även om han rent förstånds- mässigt fattar sakens innebörd kan intaga en helt .ståndpunkt än - annan vad han skulle ha gjort i friskt tillstånd. Bedömandet av rättsinkapaciteten hos sinnesslöa sker givetvis efter samma principer som beträffande sinnessjuka och övriga psykiskt abnorma, ehuru avgörandet i de flesta fall är mindre svårt än i fråga om dessa. Är den psykiska efterblivenheten så höggradig utvecklingen att stannat vid 12-års ålderns eller därunder, utgår. i allmänhet ifrån man att vederbörande är rättsinkapabel. En förutsättning är givetvis, att en så grundlig och sakkunnig undersökning verkställts, att utvecklingsåldem, kan bedömas med tillräcklig säkerhet. Intill denna utvecklingsålder är förmågan att rent förståndsmässigt fatta vad saken verkligen gäller mycket begränsad. Här må ännu en gång betonas, att en verklig insikt om steriliseringens konsekvenser för individ och samhälle innebär vida mer än det enkla fattandet, att ingreppet medför oförmåga att avla barn. Beträffande de fall, vilkas intellektuella utveckling ligger över 12-års ålderns är bedömningen svårare. Det räcker då icke att enbart eller huvudsakligen taga hänsyn till den intellektuella nivån utan

226 Bilaga 7 SOJ 1999:2

även till eventuella rubbningar inom känslo- och viljelivet. Bedöm.ningen måste med andra 0rd ske enligt samma överväganden som beträffande de sinnessjuka och psykiskt abnorma.

På förekommen anledning må här framhållas, att medicinalstyrelsen med sitt uttalande, att de psykiskt efterblivna, som stannat vid en uvecklingsålder 12 år eller därunder, äro att anse som rättsinkapablt,

av icke tagit ställning till frågan, vilka som äro att anse som sinnesslöai steriliseringslagens mening och än mindre i allmänhet. I detta sammarhang må anmärkas, att begreppet sinnesslöhet i klinisk, social och jurdisk mening icke betecknar samma grad av psykisk utvecklingshänning, Att här närmare ingå detta spörsmål skulle emellertid föra för långt.

Intelligensprövning och övrig undersökning av psykiskt efterblivna

För bedömande av graden av psykisk efterblivenhet och därigenon för fastställande av rättsinkapacitet är intelligensprövning ett praktiskt viktigt hjälpmedel. I formuläret till bilaga III läkarintyg till ansökan om sterilisering säges uttryckligen, att om nedsättning av intelligensen föreligger, systematisk bestämning av intelligensåldem skall verkställas och protokoll över undersökningen bifogas. De i Sverige oftast anvilda metodema äro Termans metod, Point seale-metoden och Wåhlérs nya metod. I nyssnärrmda formulär föreskrives, att om någon av de bada sistnämnda metoderna givit ett resultat av 12 år eller däröver, kortroll med Termans eller därmed jämförlig metod erfordras. Denna föreskrift har visat sig behövlig av det skälet att Point seale och Wåhléis metod i allmänhet lämna ett tillräckligt pålitligt resultat vid mer eller mindre djup sinnesslöhet men vid lindrigare efterblivenhet ofta ge en så säker bedömningsgrund som måste krävas, när det gäller så al-

en varlig åtgärd ett beslut sterilisering. Även i vissa fall med

som om en uppmätt intelligensålder av 10-12 år kan, om de av någon anledning synas vara fullt klara, kontroll med Tennans metod vara av stort värde

Intelligensmätningens betydelse får emellertid överskattas. Son redan framhållits vid diskussionen av rättsinkapacitet, måste hänsyn tzgas till känslo- och viljelivets yttringar även i många fall av intellektiell efterblivenhet. Härtill kommer, att även den omsorgsfullaste intellgensmätning kan ge ett något missvisande resultat eller i varje fall

en ensidig bild av den intellektuella utvecklingen. Läkarens allmänna u1dersökning av patientens psykiska funktioner kan ge upplysningar w minst lika stort värde som intelligensprövningen, särskilt i fall av mindre höggradig efterblivenhet och vid blandformer av efterblivenhet odi psykopati. En sådan undersökning bör därför alltid verkställas och de:s

Bilaga 7 227

resultat i korthet meddelas fall av djup undermålighet kunna naturligtvis vara så enkla att någon undersökning i egentlig mening är behövlig. En naken uppgift om intelligensålder är, även om fallet är sådant att steriliseringens berättigande för den intygsgivande läkaren ter sig som självklart, sällan fullt övertygande och bör förekomma. Vid bedömande såväl av rättsinkapacitet som av särskilt de sociala skälen för en föreslagen sterilisering bör över huvud hänsyn tagas icke blott till den genom intelligensmätning erhållna intelligensåldem utan till den undersöktes förmåga att reda sig i livet och fylla de sociala krav som ställas honom. I fall, som ur psykiatrisk synpunkt äro svårbedömda, är det önskvärt, att den intygsgivande läkaren, då han icke är psykiatriskt skolad, samrådet med psykiater, exempelvis vederbörande hjälpverksarnhetsläen kare.

Indikationerna.

Beträffande indikationema gäller, att all sterilisering nu är i lag reglerad. Undantagna äro endast sådana fall, där ingrepp i könsorganen, som kommer att medföra sterilitet, företagas av terapeutiska skäl grund av sjukdom i dessa organ eller utgöres kastrering. Sterilisering av i lagens mening är alltså sådant ingrepp i könsorganen, där steriliteten är ändamålet med ingreppet och icke så att säga biprodukt. Beträfen fande kastrering kommer detta ingrepp möjligen framdeles att bli föremål för särskild lagstiftning. indikationema för sterilisering enligt 1941 års lag kunna uppdelas i följande huvudgrupper: eugenisk, social och medicinsk indikation. Eugenisk indikation föreligger, då någon med skäl kan antagas komma att genom arvsanlag avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte annat av slag. I jämförelse med 1934 års lag innebär detta en utvidgning indiav kationen. Sålunda utgör bl. a. risk för nedärvning svår kroppslig av sjukdom laglig grund för sterilisering. Som exempel kunna nämnas blödaresjuka, ärftlig blindhet och ärftlig dövstumhet. Social indikation. föreligger, då någon grund sinnessjukdom, av sinnesslöhet eller annan rubbning själsverksamheten eller ock av grund av asocialt levnadssätt prövas för framtiden uppenbart vara olämplig att handhava vårdnaden om bam. Denna indikation är sålunda dels medicinskt, dels sociologiskt betingad. Upptagandet asocialt av levnadssätt är en vidgning av den sociala indikationen i jämförelse med 1934 års lag. I princip är denna vidgning knappast djupgående av mera an, emedan asocialt levnadssätt det slag här oftast av som avses sammanhänger med själslig rubbning, men den har ringa praktisk been

228 Bilaga 7

tydelse, sådan rubbning behöver direkt påvisas. Det är dock för

nu fallens bedömande och dessutom för materialets bearbetning önskvärt, att upplysningar meddelas, som tillåta slutsatser rörande förefintlighet av sinnesslöhet, sinnessjukdom eller psykopati. Det bör även möj-

om ligt av utredningen framgå, huruvida asocialiteten kan väsentli-

anses

bero ärftliga anlag eller rniljöbetingad. Även i ett gen vara annat avseende har den sociala indikationen vidgats. l 1934 års lag förutsattes vid social indikation, att den led sinnessjukdom, sinnesslöhet

som av eller annan rubbning av själsverksamheten skulle antagas den

vara grund för framtiden ur stånd att handhava vårdnaden sina bam. I

om 1941 års lag förutsättes, att någon nämnda anledning

av sinnessjukdom etc. eller ock grund asocialt levnadssätt prövas

av vara för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden

om bam. Uttrycket uppenbart olämplig medger sålunda vidare vid

en ram tillämpningen än uttrycket ur stånd.

Medicinsk indikation föreligger, då det grund sjukdom,

av kroppsfel eller svaghet hos kvinna är påkallat, att hon steriliseras för att förebygga havandeskap, skulle medföra allvarlig fora för hennes

som liv eller hälsa. Denna indikation ansluter sig nära till bestämmelserna om abort medicinsk indikation i 1938 års lag avbrytande ha-

om av vandeskap. Liksom motsvarande bestämmelse i abortlagen omfattar ifrågavarande bestämmelse i steriliseringslagen icke blott medi-

rent cinska indikationer sjukdom och kroppsfel utan även blandat medicinskt-sociala svaghet, varmed även här utsläpade mödrar

avses och liknande fall.

Beträffande behövliga utredningar i fall med social, medicinsk och blandad indikation hänvisas i övrigt till de anvisningar givas

som baksidan av formuläret till läkarintyg bilaga III. Den eugeniska indikationen skall nedan belysas något närmare.

Eugeniska skäl för sterilisering.

När eugeniska skäl för sterilisering finnas, framför allt när ansö-

en kan om sterilisering enbart eller i väsentlig grad motiveras med sådana skäl, är det betydelsefullt, att ansökningshandlingarna innehålla alla upplysningar som krävas för fallets bedömande. Anvisningar för den erforderliga utredningen finnas baksidan formuläret till läkarin-

av tyg bilaga III. Det är vikt att dessa anvisningar genomläsas och

av följas eller att i varje fall tillräcklig utredning lämnas. En anteckning

en om sinnessjukdom hos någon eller några den undersöktes släktingar

av har ex. ofta ett mycket begränsat värde; närmare uppgifter kunna

om meddelas, vilket naturligtvis sällan är omöjligt, ha de betydelse.

stor Det må även erinras därom att uppgifter friska medlemmar

om av

Bilaga 7 229

släkten antal friska barn, antal friska syskon till sjuka personer 0. s. v. värdefulla och kunna nödvändiga. Även uppgifter värdeäro vara om fulla egenskaper i släkt böra meddelas. en I del fall sinnesslöhet m., där det är uppenbart, att starka en av m. skäl för sterilisering finnas och att de sociala skälen ensamma äro tillräckliga, äro dylika uppgifter hereditet icke lika nödvändiga för om ärendenas avgörande. De uppgifter, utan svårighet kunna erhållas, som böra dock alltid meddelas. De ha, stort värde både för bedömandet av de enskilda fallen och för bearbetningen av materialet. Det är givetvis önskvärt att i möjligaste mån kunna avgöra, i vilken utsträckning defekter föranleda sterilisering äro ärftliga. som Det är önskvärt att den intygsgivande läkaren själv kan bilda sig en uppfattning bärkraften eugeniska skäl för sterilisering, åtminstoom av i alltför svårbedömda fall. Han kan då icke blott tillstyrka eller ne avstyrka ansökan, utan han kan också å ena sidan avstyra uppenbaren ligen alltför svagt grundade ansökningar, å andra sidan stimulera till befogade och önskvärda ansökningar. Att här lämna någon handledning skulle föra för långt, några enkla principiella synpunkter och påmen pekanden kunna vara sin plats. Eugeniska skäl för ofruktbarhet äro sällan absoluta, v. s. det förhåller sig ytterligt sällan så bam samtliga måste väntas att en persons bli sjuka eller defekta. Över huvud är det praktiskt taget aldrig möjligt att bestämt förutsäga barnens beskaffenhet i de enskilda fallen. I allmänhet förefinnas arvsrisk. Vid enkelt dominant ärftlighetsgång och en i vissa fall könsbunden nedärvning är denna stor. Vid recessiv och av komplicerad nedärvning är risken för barnen mindre men starkt mera växlande; vid släktgiften är den eller mindre kraftigt ökad. Arvsmer riskens storlek kan vanligen angivas i det enskilda fallet. Stor betydelse har den ett stort material beräknade genomsnittliga insjukur ningssannolikheten; kan, när den är känd, ställa en empirisk arvsman Vid ärftlig sinnesslöhet är insjukningssannolikheten för prognos. ex. barnen ungefär 30 %; vid schizofren sinnessjukdom anses den enligt forskningar 16 %. Härvidlag finnas starka eugeniska skäl för nyare vara sterilisering. Vid sällsynta recessiva sjukdomar får man tillsvidare nöja sig med mera teoretiska beräkningar. Vid ärftlig dövstumhet kan ex. insjukningsrisken för barnen antagas ligga under 1.5 %; vid den vanligaste formen den ärftliga blindhet som vanligen kallas retinitis pigav mentosa kan den uppskattas till 0.7 % eller mindre. I sådana fäll finnas bestämda eugeniska skäl för sterilisering vid släktgiften; annars äro skälen starka. Vid mycket sällsynta recessiva defekter är arvsrisken vid förbindelser utom släkten ännu mycket mindre eller så gott som obefintlig.

230 Bilaga 7

Insjukningsrisken för barnbarn och syskonbam är mycket mindre än för bam. Om en person, själv är fullt frisk, tillhör släkt med

som en ärftlig belastning, om hans föräldrar eller något eller några

ex. en av av hans syskon är sinnessjuk, är risken för hans barn i allmänhet undantag könsbundet arv, ex. blödarsjuka obetydlig. Detta gäller naturligtvis ej, då person redan har fött ett sjukt barn och därigenom visat sig vara en åtminstone i förbindelse med bestämd

en annan person farlig anlagsbärare.

Hänsyn måste tagas icke blott till insjukningssannolikheten utan också till sjukdomens svårhetsgrad. När sjukdomen är relativt lindrig, bör en större arvsrisk krävas än när den är svår, då även mindre nedärvningsrisk kan anses tillfyllest.

I många fall äro nedärvningssättet och arvsriskens storlek icke närmare kända, eller det är ovisst i vilken grad en sjukdom beror ärftliga och yttre faktorer. Av till enhetlig ärftlig sjukdom kan

en synes det också finnas former med olika ärftlighetsgång eller med olika starkt beroende av yttre inflytelser. Att stundom sjukdomssymtom kan

samma vara en yttring såväl av ärftliga anlag yttre faktorer behöver

som av knappast påpekas. Dessa förhållanden visa vikten grundlig släk-

av en tutredning, som kan vara nödvändig för att bedöma de eugeniska skälens styrka.

Det bör slutligen betonas att utsikterna sterilisering

att genom mera avsevärt minska ärftliga sjukdomars och defekters förekomst i befolkningen med ett viktigt, nedan nämnt undantag i allmänhet äro mycket begränsade. De eugeniska skälen för sterilisering förlora i betydelse härigenom, det är ur både enskild och allmän synpunkt befogat och önskvärt att i varje enskilt fall förhindra tillkomsten avkomma

av en med ärftliga sjukdomar, framför allt sjuka och undermåliga barn.

av

Sinnesslöheten intar i detta avseende särställning. På grund

en av dess vanlighet, dess tidiga manifestation, ärftlighetens stora betydelse och andra omständigheter finnas här utsikter, att ett förhindrande

av fortplantning skall medföra betydelsefull minskning frekvensen

en av redan ett par generationer. En förutsättning härför är att alla eller åtminstone det stora flertalet effektivt intemerade sinnesslöa, steriliseras och att detta sker innan de fött några bam. Vikten härav är så mycket mera uppenbar de sociala skälen äro lika starka de

som som eugeniska.

Det är alltså utan minsta tvekan ifråga de sinnesslöa steri-

om som lisering har sin ojämförligt största betydelse. Den i tillämpningsföreskrifterna till steriliseringslagen stadgade skyldigheten för vissa tjänsteläkare att vidtaga åtgärder för sterilisering härom närmare

se

nedan har främst till syfte att åstadkomma ökad sterilisering sin-

en av nesslöa. Det skall här kraftigt understrykas att det, för sterilisering-

att

Bilaga 7 231

slagen skall få åsyftad verkan, är synnerligen angelägenhet att denna föreskrift uppmärksammas och tillämpas i största möjliga utsträckning. Lika betydelsefullt är, att statliga och kommunala anstalter och myndigheter, särskilt fattigvårdsstyrelser och bamavårdsnämnden, som genom sin verksamhet äga kännedom om fall i vilka sterilisering är önskvärd eller bör övervägas, i tillräcklig omfattning göra ansökan om sterilisering sinnesslöa vartill bl. a. fattigvårdsstyrelser och bama-

av vårdsnämnder under vissa förutsättningar äro berättigade eller föran-

stalta att dylik ansökan blir gjord eller göra sådan framställning om

om läkarundersökning som i nyssnämnda. stadgande omtalas. Dessa möjligheter böra givetvis utnyttjas även i fråga om sinnessjuka, ehuru

allmänna effekt sterilisering här kan väntas, och icke samma av minst vissa svåra psykopater, om vilka sistnämnda mycket av det som sagts om sinnesslöa sannolikt gäller, ehuru ingenting bestämt kan sägas om effekten av sterilisering kommande släktled.

Tillstånd till sterilisering.

Behörighet att meddela tillstånd till sterilisering tillkommer med två undantag allenast medicinalstyrelsen. Sterilisering utan tillstånd av medicinalstyrelsen är medgiven: 1 grund av kroppslig sjukdom eller kroppsdel hos rättskapabel kvinna, 2 grund av sjukdom eller kroppsdel hos kvinna vid samtidigt avbrytande av havandeskap enligt abortlagens s. nödfallsparagraf. I det förra fallet stadgar lagen, att steriliseringen får företagas, därest den läkare som utför ingreppet samt annan läkare i den tjänsteställning Konungen föreskrivet i skriftligt utlåtande med angivande av grunden för åtgärden förklarat förutsättningen för densamma vara för handen. Att märka är att den sjukdom som åberopas måste kroppslig. I det senare fallit stadgas

vara steriliseringslagens 5 §, att om det vid avbrytande av havandeskap enligt 7 § abortlagen den s. nödfallsparagrafen finnes grundad anledning till antagande att sjukdom eller kroppsfel som föranleder ingreppet kommer att vid nytt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa, den läkare utför ingreppet samtidigt må

som företaga sterilisering av kvinnan utan hinder av eljest föreskrivet prövningsförfarande och utan hinder av bestämmelsen om var och av vem ingreppet skall utföras. Saknar kvinnan grund av rubbad själsverksamhet förmåga att lämna giltigt samtycke, skall läkaren emellertid, om så kan ske utan menligt dröjsmål, inhämta samtycke av anhörig till henne. Det bör uppmärksammas, att sådan sterilisering i samband med abort, utan vare sig medicinalstyrelsens tillstånd eller prövning av två läkare vid kroppslig sjukdom etc., se ovan, får företagas endast när aborten verkställes enligt nödfallsparagrafen, däremot när havande-

232 Bilaga 7

skapet avbrytes efter prövning av två läkare. Det har i några fall före-

kommit, att sådan sterilisering verkställts i samband icke med abort utan med partus. Mot detta förfarande kan, såvida i övrigt de ovan angivna förutsättningarna äro för handen allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa vid nytt havandeskap, i sak knappast någon anmärkning riktas.

Medicinalstyrelsens beslut att meddela tillstånd till sterilisering kan icke överklagas. Däremot kan besvär anföras hos Konungen över ett medicinalstyrelsens beslut, varigenom tillstånd till sterilisering vägrats. Besvärstiden är tjugo dagar, räknat från den dag, då beslutet meddelades.

I tillämpningskungörelsen stadgas, att tillstånd till sterilisering är förfallet, om åtgärden icke verkställts inom ett år från den dag, då beslutet meddelats d. s. då skrivelsen beslutet expedierats. Beträf-

v. om fande sterilisering, skall verkställas med stöd utlåtande två

som av av läkare se ovan, må ingreppet icke verkställas, sedan ett år förflutit från den dag, då handlingen är dagtecknad.

Ansökningsförfarandet.

Beträffande ansökningsförfarandet stadgas i särskild kungörelse,

en vilken jämte lagen i transumerade delar är intagen i de fastställda

ansökningsformulären. Den innehåller föreskrifter angående vilka

personer, som äro behöriga att göra ansökan, vilka handlingar, skola bi-

som fogas densamma m. m.

Behörigheten att göra ansökan har avsevärt utvidgats. Den tillkommer numera följande kategorier:

den som avses med ansökningen;

för underårig den har vårdnaden honom;

som om

för omyndigförklarad förmyndaren;

4. För den, som åtnjuter fattigvård eller make eller minderåriga

vars barn åtnjuta sådan vård, fattigvårdsstyrelsen;

för den, som är föremål för åtgärd enligt bamavårdslagen eller vars barn äro föremål för sådan åtgärd, bamavårdsnämnden;

för den, som behandlas vid det allmänna anordnad öppen

en av läkarmottagning, av den för behandlingen ansvarige läkaren;

för den, som är intagen å lasarett eller därmed jämförliga sjukhus, å sjukstuga eller å sinnessjukhus, lasarettsläkaren, sjukstugelä-

av karen, sjukvårdsläkaren eller motsvarande läkare samt

för den, som är intagen å allmän anstalt än under

annan som avses, av anstaltens läkare eller föreståndare.

Behörighet att göra ansökan tillkommer dessutom vissa tjänsteläkare förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra provinsialläkare,

Bilaga 7 233

stadsläkare, stadsdistriktsläkare, köpingsläkare, municipalläkare samt hjälpverksamhetsläkare vid sinnessjukhus ävensom läkare, som innehar tjänsteställning jämförlig med de nu nämndas.

Att initiativrätten sålunda avsevärt vidgats kommer sannolikt att få rätt stor betydelse för steriliseringsfrekvensen bland sinnesslöa, psykopater och asociala.

Beträffande behörigheten att göra ansökan vill styrelsen framhålla, att den med saken avsedde alltid oberoende av rättskapacitet är behörig. Nämnda förfaringssätt bör i första hand komma ifråga, detta av såväl praktiska som psykologiska skäl. I detta sammanhang må även anmärkas, att varken läkare eller föreståndare för enskild anstalt i denna sin egenskap är behörig att göra ansökan. Däremot är som ovan nämnts tjänsteläkare provinsialläkare, stadsläkare m. fl. i enlighet med bestämmelserna i l § tillämpningskungörelsen den 13 juni 1941 behörig att göra ansökan.

Vikten av fullständiga ansökningshandlingar. Fel som böra undvikas.

Sedan 1941 års steriliseringslag trädde i kraft, har antalet ansökningar hos Medicinalstyrelsen om tillstånd till sterilisering avsevärt ökat. Det har därvid ofta förekommit, att ansökningshandlingarna inkommit i ofullständigt skick. Detta har medfört dels ökad tidsutdräkt av ärendenas behandling, dels extra kostnader för statsverket. Medicinalstyrelsen vill därför framhålla angelägenheten av att ansökningshandlingama såvitt möjligt insändas i fullständigt skick.

Vad som ofta förbises är, att yttrande från den som har vårdnaden om underårig skall, om så kan ske, fogas vid ansökan. Det är härvid att märka, att, även om underårig person är intagen å anstalt, hans föräldrar icke därigenom frånträtt den vårdnad, enligt Ingen barn i

som om äktenskap tillkommer dem. Detsamma gäller moder till underårig som fötts utom äktenskap och, i händelse av hemskillnad eller skilsmässa, den av föräldrarna, som av domstol tillerkänts vårdnaden om underårig. Har den med ansökan avsedde av domstol förordnad förmyndare, skall yttrande jämväl från denne fogas vid ansökan. Är den med

som avses ansökan intagen å allmän anstalt, erfordras yttrande anstaltens

även av läkare och föreståndare.

Beträffande underårig, om vilken båda föräldrarna hava vårdnaden, är det önskvärt att båda yttra sig. Under alla förhållanden är fadern den som skall beredas tillfälle att yttra sig. Endast vid förfall för fadern kan modem träda i hans ställe. Sådant förfall får föreligga, veder-

anses om börande exempelvis vistas okänd ort, är stadd långväga resa ut-

234 Bilaga 7

omlands eller av annan anledning är hindrad avge yttrande. Förfallet bör styrkas av trovärdig person.

Ett vanligt förbiseende, då ansökningshandlingar insändas, är att åldersbetyg icke bifogas. Sådant är emellertid obligatoriskt och måste, då det saknas efterskrivas, vilket sålunda medför tidsutdräkt av ärendets behandling. Likaså förbises emellanåt, att beträffande gift andra

person maken alltid, när så ske kan, skall yttra sig i ärendet. Däremot får

ena maken icke göra ansökan om sterilisering av den andra.

Då tveksamhet synes råda vad med allmän anstalt,

om som menas får styrelsen meddela, att med sådan endast statlig eller kommu-

avses nal anstalt samt erkända alkoholistanstalter, I detta sammanhang må även anmärkas, att såväl allmänna sjukvårdsinrättningar alla de

som anstalter, vilka kunna betecknas som fattigvårdsanstalter måste anses som allmänna anstalter i lagens mening.

I anslutning till vad ovan sagts om rättsinkapacitet, där bl. a. påpekats, att det numera ofta behöver avgöras sådan föreligger eller

om ej, kan här framhållas, att det i sådana fall, där tveksamhet härutinnan kan tänkas, är betydelsefullt att vederbörande, såvida han själv

ansökt om sterilisering, öm möjligt lämnar skriftligt medgivande därtill. Detta sker härför avsedd plats ansökningen.

En ur praktisk synpunkt synnerligen viktig bestämmelse är den, att särskild ansökan om sterilisering icke erfordras, då medicinalstyrelsen enligt 2 § tredje stycket lagen om avbrytande havandeskap,

av v. s.

grund av arvsanlag hos kvinnan, meddelat tillstånd till sådan åtgärd under villkor att å kvinnan jämväl företages sterilisering.

För vinnande av större överskådlighet sammanställas nedan de viktigaste av de fel som stundom visat sig vidlåda ansökningshandlingarna:

Yttrande av den som har vårdnaden om underårig oftast föräldrar, närmast, där så är möjligt, fader saknas. Skall finnas även när underårig är intagen å anstalt.

Yttrande av förmyndare saknas. Yttrande av gift persons make saknas. Yttrande av anstaltsläkare och anstaltsföreståndare saknas.

Åldersbety-gsaknas.

Ansökan gjord av make ej behörig. Ansökan gjord av föreståndare för enskild anstalt ej behörig. Det må i detta sammanhang framhållas, att ansökningsförfarandet

ingalunda är så komplicerat ovanstående framställning möjligen

som ger intryck och att formalitetema icke kunna sägas över hövan

av vara betungande. De nyss nämnda yttrandena avgivas samtliga bilaga ofta behöves naturligtvis blott ett eller två dem eller intet alls. Att

av t.ex. föräldrar till underårig och make skola yttra sig över förslag till

en

Bilaga 7 235

så allvarlig åtgärd sterilisering, kan icke mer än riktigt. som anses vara Utom själva ansökningen, nämnda bilaga I och läkarintyget nyss bilaga III, nödvändighet är självklar, fordras åldersbetyg, som är vars oundgängligt för ett tillräckligt betryggande styrkande av identiteten. och bilaga anförvanter, make eller andra, rörande de som avges av omständigheter, betydelse för sakens bedömande. Denna som äro av bilaga har visat sig sällan innehålla uppgifter av stor betydelse för ärendenas bedömande. Det är icke heller än billigt, att nära anförmer eller make beredas tillfälle att framlägga sin uppfattning om den vanter till sterilisering föreslagna; formuläret med sina rubriker och enkla fråbehövlig ledning härför. Kretsen dem som kunna avge intygor ger av har emellertid för att i möjligaste mån underlätta ansökningsförfaget randet gjorts så vid gärna är tänkbart eller andra; denna bilaga som kan undertecknas helst, överhuvud vet något om den av vem som som till sterilisering föreslagna. Vad slutligen läkarintyget beträffar, kan möjligen böra framhållas, att detta i svåra och tveksamma fall naturligtvis kräver ett avsevärt arbete. I de enkla fall, som utgöra det övervägande flertalet, behöver varken undersökningen eller avfattandet av intyget bereda någon svårighet eller mycket tidskrävande. Erfavara renheten har visat, att i sådana fall korta och koncisa men genom viktisakuppgifter övertygande intyg fullt tillräcklig grund för falga ge en lens bedömande.

Verkställande av sterilisering.

Sterilisering kvinna skall utföras å lasarett, därmed jämförlig av allmän anstalt eller sjukstuga där anställd läkare. Medicinalstyrelsen av kan dock, där den så prövar erforderligt, medgiva viss Läkare att utföra sterilisering å angiven anstalt eller å annan anstalt. ovan Beträffande verkställandet sterilisering hos man föreskrives enav dast, att den skall utföras av legitimerad läkare. Sterilisering enligt 1934 års lag i princip frivillig. Detta är förvar hållandet även beträffande sterilisering enligt den nya lagen. Vid propositionens framläggande anförde departementschefen bl. a., att det i stort sett syntes råda enighet att den lagstiftningen borde bygga om nya frivillighetens grund. Mot denna principiella frivillighet strider icke det förhållandet, att i lagens mening rättsinkapabla personer, v. s. sådana kunna sakna förmåga att lämna giltigt samtycke till åtsom anses gärden, få steriliseras utan sitt samtycke. Om en sådan person, som anses böra steriliseras, förhand tillfrågas om sin inställning och vägrar att samtycka, skall således ingen hänsyn tagas härtill utan handlingar iordningställas och insändas. Om han, sedan beslut om sterilisering fattats, bestämt vägrar att underkasta sig åtgärden, får operationen dock

236 Bilaga 7

utföras under anlitande fysiskt våld. Vetskapen att beslut av om ett fattats av Medicinalstyrelsen, ofta medföra, att tidigare ovillig synes en person underkastar sig åtgärden. Den lämpligaste behandlingen dyav lika patienter torde i regel den, att det betraktas tämligen vara som självfallet att ett beslut Medicinalstyrelsen skall verkställas, ehuru av en person naturligtvis direkt förfrågan får undanhållas upplysning om att fysiskt tvång kommer att användas.

I en motion yrkades, att lagförslaget måtte kompletteras med been stämmelse om handräckningsförfarande. Rörande denna motion anförde första lagutskottet i sitt utlåtande: Det kan här endast fråga vara om sådana grund rubbad själsverksamhet sakna förmåpersoner som av ga att lämna giltigt samtycke till steriliseringsåtgärden, enär lagen i övrigt fordrar att vederbörande lämnar sitt samtycke. De lipersoner som da av sådan mera utpräglad själslig rubbning, att den medför rättsinkapacitet i fråga ett dylikt samtycke och skulle motivera handräckom ett ningsförfarande för steriliserings verkställande, torde emellertid oftast

redan vara intagna å anstalt eller i vart fall kunna med stöd gällande av lagstiftning intagas å anstalt, och beträffande å anstalt intagen person torde anlitande av polismyndighet för medverkan till verkställighet av ett beslut om sterilisering icke ifrågakomma. Utskottet finner därför ifrågavarande motion icke böra föranleda något tillägg till lagtexten. Riksdagen följde utskottet.

Berättelse om verkställd sterilisering.

Läkare, som med stöd lagen verkställt sterilisering, enligt 7 § av är tillämpningskungörelsen, skyldig att inom månad insända berättelse en därom till Medicinalstyrelsen enligt fastställt formulär. Har sterilise-

ring företagits jämlikt 3 § andra stycket på grund kroppslig sjukav dom eller kroppsfel hos rättskapabel kvinna efter utlåtande av tvenne läkare eller 5 § vid samtidigt avbrytande havandeskap enligt 7 § av abortlagen den s. nödfallsparagrafen lagen sterilisering, skola om tillika samtliga handlingar i ärendet insändas. I detta sammanhang må framhållas angelägenheten vederbörande läkare vid avfattandet av att icke blott av utlåtanden utan även berättelser iakttaga sådan av omsorg, att onödiga skrivelser för komplettering så vitt möjligt undvikas.

Skyldighet för vissa läkare att verka för sterilisering.

En betydelsefull nyhet i tillämpningskungörelsen stadgandet är om skyldighet för läkare, äger göra ansökan sterilisering, som att om att på framställning av myndighet eller då han eljest erhåller kännedom om fall, där sterilisering påkallad från allmän synpunkt, verkställa synes

Bilaga 7 237 -

eller låta verkställa erforderlig undersökning samt, därest omständigheterna därtill föranleda, sörja för att ansökan om sterilisering göres hos Medicinalstyrelsen. Det angelägna i att denna föreskrift tillämpas har betonats i samband med diskussionen av de sinnesslöa, vilkas

ovan sterilisering steriliseringslagens viktigaste syftemål.

kan sägas vara

238 Bilaga 7

Råd och rörande

anvisningar tillämpning av abortlagen.

Lagen den 17 juni 1938 om avbrytande havandeskap. av

På grund av den ändring 2 § tredje stycket abortlagen, trädde i av som kraft den l juli 1941, har medicinalstyrelsen ansett det erforderligt i att reviderad form åter utgiva de råd och anvisningar rörande tillämpning av lagen, som utgåvos 1939.

Den väsentligaste anledningen till att avbrytande havandeskap av abortframkallning ansetts böra bli föremål för särskild lagstiftning synes ha varit den under de decennierna allt kraftigare stegringen de senare av kriminella abortema. Mall utgick därvid uppenbarligen ifrån det antagandet, att den åsyftade minskningen åtminstone delvis skulle kunna uppnås, om läkare medgåves rätt att i större omfattning än tidigare avbryta havandeskap. Det har emellertid framhållits såsom ofrånkomlig nödvändigen het, att vid lagstiftning detta ömtåliga område gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna droges så fast och tydlig, att den vid den praktiska tilllämpningen icke till oberäknelig skada helt eller delvis utplånades under inverkan de krafter, här verksamma för allt obunav som vore en större denhet. Den 1934 tillsatta abortkommitténs förslag, innebar ganska vittgåsom ende medgivanden i fråga rätten att avbryta havandeskap, blev under om den fortsatta utredningen och bearbetningen rätt avsevärt beskuret just i detta hänseende. Det sålunda bearbetade förslaget framlades sedan i proposition till 1938 års riksdag, med vissa ändringar detsamma. som antog Lagen trädde i kraft den l januari 1939.

Ifrågavarande lagrum lydde ursprungligen: Havandeskap må avbrytas grund av arvsanlag hos kvinnan i l förmäles, varom med mindre jämväl sterilisering å henne företages, utan så är sådan åtgärd till följd kvinnan att av att saknar förmåga att därtill lämna giltigt samtycke kan äga eller den särskilda skäl rum av finnes olämplig. Nuvarande lydelse: Havandeskap må avbrytas grund arvsanlag hos av kvinnan. varom i 1 § förmäles, med mindre jämväl sterilisering å henne företagas, utan så är att sådan åtgärd särskilda skäl finnes olämplig. av Härjämte må anmärkts. att lO, 12 och 13 §§ lagändring den 12 juni 1942 genom i samband med ändring av strafflagen fått något lydelse. Dessa sisten annan nämnda ändringar trädde i kraft den 1januari 1943.

i Bilaga 7 239 i ll

Indikationer.

I lagens första paragraf angivas de särskilda förutsättningar, under vilka avbrytande av havandeskap är lagligen tillåtet. Dessa förutsättningar indikationer äro principiellt tre olika slag, nämligen medicinska, hu-

av manitära eller etiska och eugeniska arvshygieniska.

Om de medicinska indikationerna heter det i lagen, att havandeskap må avbrytas, när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Som synes omfattar bestämmelsen icke blott rent medicinska indikationer sjukdom och kroppsfel utan även blandat medicinskt-sociala svaghet hos kvinnan, varmed avses utsläpade mödrar och liknande fall. Vid lagförslagets framläggande har uttryckligen framhållits, att rent sociala indikationer ekonomisk nöd, social vanära och dylikt däremot icke utgöra lagliga skäl till abortframkallning.

Humanitära indikationer föreligga, när kvinnan hävdats under förhållande varomförmäles 15 kap. 12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap. 2

8 a eller 9 så ock då hävdandet ägt rum under omständigheter som omförmäles i 18 kap. 46 § strafflagen samt inneburit ett grovt åsidosättande av kvinnans handlingsfrihet. De här avsedda brottsliga handlingarna äro dels våldtäkt eller annat rättsstridigt tvång dels vissa slag av sedlighetsbrott Härvid är emellertid att märka, att enligt 2 § första stycket vissa av de angivna brotten skola, där så kunnat ske, hava åtalats eller angivits till åtal för att kunna utgöra grund till avbrytande av havandeskap. Hit höra sålunda brott mot samtliga de ur 15 kap. strafflagen anförda §§ samt brott mot §§ 6 och 8 a i 18 kap. strafflagen. Därjämte stadgas i 2 § andra stycket, att avbrytande av havandeskap grund av att kvinna vid hävdandet fyllt 15 år, där den som har vårdnaden om henne samtyckt till åtgärden, icke må äga rum utan att särskilda omständigheter tala därför.

Eugeniska indikationer för avbrytande av havandeskap föreligga, när med skäl antagas att kvinnan eller det väntade barnets fader genom arvsanlag kommer att på avkomlingar överföra sinnessjukdom, sinnesslöhet eller svår kroppslig sjukdom. Till denna bestämmelse har emellertid i 2 § tredje stycket fogats det viktiga villkoret, att havandeskap må avbrytas grund av nyssnämnda arvsanlag hos kvinnan med mindre jämväl sterilisering å henne företagas, utan så är att sådan åtgärd av särskilda skäl finnes olämplig. De undantagas från regeln ni sterilisering villkor för

som som abortframkallning äro dels de fall, där kvinnans hälsotillstånd är sådant att skäl tala mot abonoperationens utökning med en sterilisering, dels de fall, där en sterilisering är onödig ex. därför att kvinnan befinner sig nära klimakteriet eller därför att hon kommer att intemeras. Har tillstånd meddelats till abortframkallning under villkor av sterilisering, har kvinnan att välja mellan antingen abortframkallning jämte sterilisering eller att

240 Bilaga 7

avstå från aborten, vida sterilisering skäl sagts icke befinnes

av som nyss olämplig.

Mellan abortlagen och steriliseringslagen finnas två väsentliga olikhe-

Å sidan saknar steriliseringslagen naturliga skäl motsvarighet ter. ena av till abortlagens humanitära indikation. Ä andra sidan saknas steriliseringslagens sociala indikation lämplighet att vårda barn i abortlagen. Däremot överensstämma båda lagarna i medicinska och i den eugeniska indikationen. Beträffande den sistnärrmda kan därför här hänvisas till Råd och anvisningar rörande tillämpning av 1941 års steriliseringslag, där några synpunkter de eugeniska skälen för ofruktbarhet framläggas.

Tidsbegränsning för havandeskapets avbrytande.

Första paragrafen sista stycket innehåller den viktiga bestämmelsen, att avbrytande havandeskap på grund än sjukdom eller kroppsfel hos

annan kvinnan må företagas efter havandeskapets tjugonde vecka. Detta gäller alltså såväl vid de blandat medicinskt-sociala svaghet hos kvinnan som vid de humanitära och eugeniska indikationema. Det är därför vikt

av att i de ifrågakommande fallen tillstånd tillgreppet inhämtas i så god tid, att operationen hinner utföras inom den i lagen skrivna tiden. Då det icke låter sig göra att exakt bestämma dagen för befruktningens inträde, räknar man i praktiken med att ett normalt havandeskap dagar 40 veckor

varar räknat från den sista regleringens första dag. För beräkning den tid,

av inom vilken abortframkallning i avsedda fall får äga år alltså

nu rum, man på samma sätt från sista regleringens första dag och räknar 140 dagar

20 veckor framåt. Av lätt insedda skäl är det emellertid ofta icke möjligt erhålla en exakt utgångspunkt för denna beräkning. Det blir då i tveksamma operatören, som grund av sin undersökning kvinnan har att

av avgöra, hur ingreppet kan äga i Inom den i lag föreskrivna tiden. Med

rum hänsyn till det allmännas intresse av att särskilt sinnesslöa kvinnor icke få tillfälle att fortplanta sig det lämpligt, att de ålderdomshem och

synes andra inrättningar, där de grund blandning könen och relativt

av av stor rörelsefrihet riskera att bli rådda med barn, bleve föremål för särskild tillsyn i detta avseende. Lämpligen kunde detta ske förandet sär-

genom av skilda menstruationslistor. Härigenom skulle kunna förebygga,

man att ett hos en sinnesslö kvinna inträtt havandeskap kunde komma överskrida

att den för abortframkallning lagstadgade gränsen. Lämpligast är givetvis

att havandeskap förebyggas genom i tid verkställd sterilisering och att även

dylika anstalter intagna sinnesslöa män steriliseras.

Bilaga 7 241

Behörighet att göra ansökan.

Enligt 3 § må utan kvinnans begäran havandeskapet avbrytas allenast där kvinnan på grund av rubbad själsverksamhet saknar förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden. Detta innebär enligt vad som uttryckligen stadgas i l § tillämpningskungörelsen den 9 september 1938 att i fråga om rättskapabel kvinna endast kvinnan själv är behörig att göra framställning hos läkare samt ansökan hos medicinalstyrelsen om tillstånd till avbrytande av havandeskapet. I fråga om rättsinkapabel kvinna stadgas i 2 § av nämnda tillämpningskungörelse, att utom kvinnan själv även vissa andra personer under särskilda förhållanden äro behöriga att göra ansökan om tillstånd till ingreppet. Dessa personer äro: för underårig kvinna den som har vårdnaden om henne, för omyndigförklarad kvinna förmyndaren och för kvinna, som är intagen å allmän anstalt, anstaltens läkare eller föreståndare. Att märka är sålunda, att kvinnan själv, vare sig hon är rättskapabel eller rättsinkapabel, alltid är behörig att göra ansökan. Att märka är också, att varken bamavårdsnämnd eller fattigvårdsstyrelse äga befogenhet att göra ansökan om avbrytande av havandeskap hos rättsinkapabel kvinna. Detta i motsats till vad som är förhållandet i fråga ansökan

om om tillstånd till sterilisering.

Tillstånd till avbrytande havandeskap.

av

Beträffande rätten att meddela tillstånd till avbrytande havandeskap

av stadgas i 4 att sådan rätt tillkommer dels den läkare utför ingreppet

som jämte annan läkare i den tjänsteställning Konungen föreskrivet, dels medicinalstyrelsen. Under de nämnda läkarnas prövning falla såväl de medicinska som de humanitära indikationema, såvitt det är fråga rättskapa-

om bel kvinna. Till medicinalstyrelsens prövning skola, bortsett från vilken indikation det är fråga hänskjutas alla de fall, där kvinnan är rättsin-

om, kapabel, samt alla fall med eugenisk indikation.

Rättsinkapacitet.

Beträffande rättsinkapaciteten äga naturligtvis i princip

samma resonemang tillämpning här som i fråga om steriliseringslagen. Det må emellertid även här framhållas, att det vid bedömningen är fråga att taxera den

om mentala rubbningens eventuella inflytande den givna rättshandlingen, d. v. s. samtycke till den ifrågasatta åtgärden. Utan ett närmare ingående

detaljer för övrigt må här framhållas betydelsen den psykiska dep-

av ressionens inflytande mänskligt handlande och tänkande. Det är sålunda uppenbart, att en kvinna i ett uttalat depressionstillstånd som regel är benägen att felbedöma sin situation och att hon denna anledning icke

av

242 Bilaga 7

kan anses rättskapabel, även hon förstår ingreppets konsekvenser och om kan resonera klart härom. En viktig synpunkt är härvidlag, kvinna, att en som genom en ovälkommen grossess kommit i en enligt hennes mening förtvivlad situation, och grund sin djupa, ofta med suicidalrisk förav enade depression erhållit abort, sedermera kan komma att förebrå sig, att hon framfött barnet. Risken härför eller i varje fall för svårare psykiska skadeverkningar måste avsevärt mindre, beslutet fattats medivara om av cinalstyrelsen och hon sålunda i viss mån befriats från Fråeget ansvar. gan om abortfiamkallning hos en kvinna, som lider ett uttalat psykiskt av depressionstillstånd, bör alltså hänskjutas till medicinalstyrelsen.

Yttranden angående ifrågasatt avbrytande havandeskap av m. m.

I 5 § första stycket föreskrives, att innan prövning sker, huruvida havandeskap må avbrytas, tillfälle till yttrande, när skäl därtill äro, bör beredas det väntade barnets fader samt, kvinnan är under tjugoett år, den om som har vårdnaden henne, hon är omyndigförklarad, förmyndaren, om om om hon är gift hennes och hon är intagen å allmän anstalt dennas man, om läkare och föreståndare. Huruvida de nämnda personerna skola höras är sålunda en omdömesfråga. I praktiken denna bestämmelse tillämpas synes så, att då intet betydelse för frågans avgörande kan vinna av vara att genom vederbörandes hörande detta underlåtes. I den sistnämnda paragrafens andra stycke stadgas därjämte, att i övrigt, där fråga kvinna, är om som kan lämna giltigt samtycke till avbrytande havandeskapet, yttrande av må inhämtas utan kvinnans medgivande. Denna bestämmelse har särskild betydelse vid utfärdandet intyg enligt de medicinalstyrelsen av av fastställda formulären till intygen A och B. Äro intygsgivama andra personer än de som avses i 5 § första stycket, måste vederbörande förvissa sig om kvinnans samtycke, de icke skola göra sig skyldiga till brott om mot den sekretess, lagen förutsätter. som

Verkställighet.

Enligt bestämmelserna i 6 § skall avbrytande havandeskap utföras å av lasarett, därmed jämförlig anstalt eller sjukstuga där anställd läkare. av Medicinalstyrelsen kan dock, där så prövas erforderligt, medgiva viss läkare att utföra ingreppet å sådan eller anstalt. annan

Nödfall.

Från bestämmelserna i 4 och 6 §§ göres i 7 § viktigt undantag. ett Det heter där: Kan, då fråga är avbrytande havandeskap grund om av av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan, prövning förutsättningarna för av

Bilaga 7 243

ingreppets företagande i den ordning 4 § angiver, eller utförande av ingreppet å anstalt i 6 § sägs, icke utan våda äga rum med hänsyn till

varom dröjsmål eller olägenhet därigenom skulle uppstå, må havande-

annan som skapet legitimerad läkare avbrytas utan iakttagande av nämnda stad-

av ganden. En legitimerad läkare är alltså berättigad att i nödfall, vare sig det gäller rättskapabel eller rättsinkapabel kvinna, rent medicinsk indikation verkställa avbrytande av havandeskap utan det prövningsförfarande,

stadgas i 4 eller iakttagande av bestämmelserna i 6 Det lär som emellertid uppenbart, att undantagsbestämmelsen icke får utgöra ett

vara kryphål, vilket man anser sig kunna slingra sig ifrån det mera om-

genom ständliga prövningsförfarandet. De självklara fallen behöva här icke diskuteras. Gränsfallen bli alltid omdömesfråga. Ett uppenbart åsidosät-

en tande stadgandets innebörd synes däremot medföra straffansvar enligt

av 12 § andra stycket.

Sekretess.

Självfallet är, att, då det är fråga om så intima angelägenheter som havandeskap och abortframkallning, sekretessen bör vara särskilt tillgodosedd. Härtill tar lagen också vederbörlig hänsyn. Utöver det ovannämnda stadgandet i 5 § finnes ett särskilt stadgande i 8 där det heter: Ej må den

prövat förutsättningarna för avbrytande av havandeskap eller verksom ställt sådan åtgärd, biträtt vid utredningen eller verkställan-

eller den som det i oträngt mål något av vad därvid förekommits Därjämte äro

yppa myndighets beslut i ärenden rörande tillämpning av abortlagen tillförsäkrade sekretess i enlighet med lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Skyldighet för kvinna att underkasta sig avbrytande av havandeskap

Frågan huruvida rättsinkapabel kvinna, hos vilken medicinalstyrelsen medgivit avbrytande av havandeskap, är skyldig att underkasta sig ingreppet avhandlas icke i lagen. Det framgår emellertid av motiven, att även här samma rättsregler anses böra gälla som i fråga om sterilisering, v. s. att ingreppet i princip är frivilligt. Eventuellt motstånd får alltså övervinnas endast genom övertalning och dylik påverkan. Abortkomrnittén har därjämte anfört: Bedömandet av huru bör förfaras då den inkapabla kvinnan motsätter sig operationens utförande måste uppenbarligen ankomma

den verkställande läkaren

244 Bilaga 7

Berättelse om verkställt avbrytande av havandeskap.

Beträffande skyldigheten för läkare att till medicinalstyrelsen insända berättelse om verkställt avbrytande av havandeskap finnas analoga bestämmelser med dem rörande berättelse om sterilisering. Här må blott anmärkas, att vid samtidigt avbrytande av havandeskap och sterilisering skilda berättelser härom skola insändas.

Det kan icke förnekas, att abortlagen ställer ganska stora krav den enskilde läkarens kunnighet, omdöme och lojalitet. På förutsättningen att läkarkåren fyller dessa krav är lagen emellertid först och främst baserad.

Bilaga 7 249

Den med ansökan avseddes levnadsförhållanden och föregående hälsotillstånd:

a Under första barnaåren Vårdnad i föräldrahemmet eller annorstädes Tidig eller sen utveckling Lidit av engelska sjukan eller kramper. Skolundervisning - Vilken art av skola Antal genomgångna klasser Avgång enligt § 48 folkskolestadgan Konfirmation - Vid vilken ålder Betyg Om konfirmerad, anledningen därtill Yrkesutbildning Värnpliktstjänst Vapenför. Om fullgjord, anledningen därtill Sysselsättning som vuxen - Giftermål När, Äktenskapliga förhållandenTilltal för brottslig handling Begåvning Särskilda anlag - Egenheter i lynne eller levnadsvanor Allvarligare sjukdomar Skador, särskilt å huvudet, missbruk av alkohol eller andra gifter Andra omständigheter som kunna tänkas hava bidragit till uppkomsten av sjuklig rubbning, där sådan föreligger

b Beträffande kvinna angives antalet fullgångna och förtidiga barnsbörder eller missfall jämte tidpunkterna för desamma.

5 Har den med ansökan avsedde varit intagen å sjukhus eller annan allmän eller enskild anstalt

Lasarett, sanatorium, sinnessjukhus, sinnesslöanstalt, epileptikeranstalt, vårdhem av ena eller andra slaget, tvångsarbetsanstalt, arbetshem, tvångsuppfostringsanstalt, skyddshem, barnhem. I så fall när och var

4. Lider den med ansökan avsedde för närvarande av sjukdom eller annan sjuklig rubbning

I så fall skall här lämnas en kort beskrivning av sjukdomen eller rubbningen med angivande av dess första tecken och tiden då de förmärktes samt därefter framträdande yttringar.

250 Bilaga 7

5. Är den med ansökan avsedde för framtiden uppenbart

olämplig att handhava vårdnaden om barn

Är i övrigt något känt, kan betydelse

som anses vara av för sakens bedömande

Obs Envar av intygets undertecknare bör vid namnet angiva det förhållande fader.

make, granne 0.s.v., i vilket han står till den med ansökan avsedde.

252 Bilaga 7

b Utveckling. Syntes denna i början vara normal Vid vilken ålder iakttogos avvikelser Angiv särskilt om avvikelsen märkts i fråga om: begåvning, böjelser, lynne, vanor, sexualitet. Beträffande kvinna fäst särskild uppmärksamhet vid menstruation, havandeskap. Finnes i förhistorien

- Kroppslig trauma, som träffat huvudet När Medvetslöshet Följdsymtom Svårare kraftnedsättning Umbäranden, nattvak etc.. Svårare psykisk påfrestning Missbruk av alkohol eller andra gifter Betydelsefull kroppslig sjukdom eller kroppsfel, sinnessjukdom eller annan själslig rubbning Kort beskrivning av det sjukliga tillståndets första tecken och förlopp.

4. När och var företags undersökningen

5. Nuvarande tillstånd.

a Kroppsundersökning. Kroppslig sjukdom, kroppsfel eller svaghet, som åberopas såsom skäl för sterilisering eller eljest är av betydelse. Allmän typ asthenisk, pyknisk, atletisk eller blandtyp. Näringstillstånd. För kvinna anges, om graviditet föreligger och hur långt framskridet havandeskapet i så fall är tidpunkt för senaste menstruationen. b Psykisk undersökning. När sterilisering sökes av andra skäl än kroppslig sjukdom, kroppsfel eller kroppslig svaghet eller arvsrisk för kroppslig sjukdom eller kroppsfel, lämnas en kortfattad skildring av personens allmänna uppträdande och stämningsläge, uppmärksamhet, uppfattningsförmåga, inpräglingsförmåga och övriga minnesfunktioner samt omdömesförmåga. Vidare angives, huruvida sinnesvillor, tankevillor eller tvångsfenomen kunnat konstateras. Om nedsättning av intelligensen föreligger, skall systematisk bestämning av intelligensåldern

254 Bilaga 7

Anvisningar för formulärets ifyllande.

Hereditet. Vid eugenisk indikation och dessutom i många fall av socialindikation och av medicinsk indikation Psykisk sjukdom är det av vikt att utredning verkställes angående den ifrågavarande personens hereditära förhållandena Till ledning härvid må följande anvisningar tjäna. Uppgift ev. å särskild bilaga å fall inom släkten i uppstigande led och sidled med angivande av släktskapen av sjukdom eller abnormitet, som antages utgöra eugenisk indikation för sterilisering eller stärka indikation av annat slag: sinnessjukdom, sinnesslöhet, epilepsi, ärftlig kroppslig sjukdom eller abnormitet blödaresjuka, ärftliga blindhet med angivande av sjukdomens art och svårhetsgrad. ärftlig dövstumhet o. s. v..

Vid sinnesjukdom angives diagnos eller åtminstone sjukdomens typ har vård å sinnessjukhus. anlitats, bör om möjligt uppgift lämnas om den vårdades namn och sjukhuset samt den ungefärliga tidpunkten för intagningen. Vid sinnesslöhet bör åtminstone en allmän upplysning efterblivenhetens grad tydlig imbecillitet

om eller mindre höggradig sinnesslöhet meddelas har anstaltsvård förekommit, bör detta angivas. Vid epilepsi bör om möjligt angivas huruvida genuin epilepsi

s. konstaterats eller kan förutsättas. Lindrigare psykisk efterblivenhet, psykopati om möjligt med närmare uppgifter, särskilt när den med ansökan avsedde är sinnessjuk eller psykopat, Påfallande egenheter i karaktär eller lynne, självmord, kriminalitet, asocialitet, kronisk alkoholism och narkomani bör även nämnas.

Särskilt när yttre orsak är möjlig, såsom vid epilepsi, och när sjukdom med

en oklar ärftlighetsgång och arvsrisk föreligger, äro uppgifter friska med-

även om lemmar av släkten nödvändiga. En släkttavla upptagande far- eller och morföråldrar och såvitt möjligt dessas samtliga avkomlingar är ofta lämplig. Upplysningar om värdefulla egenskaper såsom påfallande begåvning eller duglighet böra alltid meddelas. Även när sterilisering sökes grund medicinska eller sociala skäl

av Olämplighet att vårda barn, böra åtminstone kortfattade uppgifter hereditet

om lämnas. I fall av asocialitet äro uppgifter om psykisk abnormitet, asocialitet och kriminalitet i släkten betydelsefulla. Social utredning. Vid social indikation, v. s. då vederbörande grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller rubbning av själsverksamheten eller ock grund av asocialt levnadssätt kan anses vara för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om barn, är den sociala utredningen särskilt viktig. Är indikationen huvudsakligen betingad av asocialt levnadssätt, bör om möjligt av utredningen framgå, huruvida asocialiteten kan anses väsentligen bero ärftliga anlag eller vara miljöbetingad. Medicinsk utredning. Vid medicinsk indikation måste det sjukdomstillstånd, kroppsfel eller svaghetstillstånd som åberopas ägnas en för fallets bedömande tillräcklig beskrivning. Är indikationen uteslutande eller övervägande medicinsk,

v. s.

Bilaga 7 255

finnas varken eugeniska eller sociala skäl betydelse, bör huvudvikten givetvis

av läggas den rent medicinska utredningen. Blandad indikation. Det må påpekas, att vid blandad indikation uppgifter alltid böra lämnas de olika skäl, vart för sig eller sammantagna kunna utgöra grund

om som för ingreppet. Så böra vid psykisk sjukdom, som av undersökaren anses utgöra tillräcklig medicinsk indikation. uppgifter lämnas även om hereditet och social anpassningsförmåga, särskilt förmåga att vårda barn. Omvänt böra, när tillräcklig eugenisk eller social indikation anses föreligga, uppgifter lämnas även om eventuellt förhandenvarande medicinska skäl. Rättskapacitet. Om den undersökte icke själv gjort ansökan eller lämnat sitt samtycke till operationen, måste den psykiska undersökningen framgår, huruvida han är

av rättskapabel d. i stånd att lämna giltigt samtycke eller icke. Rättsinkapacitet

v. s. får föreligga, rubbningar i persons förstånds-, känslo- eller viljeliv

anses om en kunna utöva inflytande rättshandlingen, v. s. samtycke till sterilise-

antagas ringsåtgärden.

Bilaga 7 257

l Se 6 § K. kung. den 13 juni 1941 med tillämpningsföreskrifter till lagen den 23 maj 1941 om sterilisering Transumt å blankettens sista sida.

Med. Styr. Form. nr 146. Fatst. 27/6 1941. b Kvinnans levnadsförhållanden och föregående hälsotillstånd. Första barnaåren Skolgång. Vilken art av skola Antal

genomgångna klasser Avgång enl. § 48 folkskolestadgan Konfirmation Betyg Sysselsättning som vuxen Gif-

termål När Äktenskapliga förhållanden Kriminalitet

- -

Begåvning Egenheter i lynne, böjelser eller levnadsva- nor Missbruk av alkohol eller andra gifter -Allvarligare

sjukdomar Längre tids sjukhus- eller anstaltsvård När

- Var Anledningen c Menstruation d Havandeskap Antalet fullgångna och förtidiga börder eller missfalljämte tiden för desamma e Nuvarande kroppslig sjukdom eller kroppsfel. Kort beskrivning av tillståndet med angivande av sjukdomens eller kroppsfelets inträde och viktigare yttringar.

Nuvarande tillstånd.

När och var företogs undersökningen

a Psykisk undersökning: Härunder lämnas en kortfattad skildring av kvinnans allmänna uppträdande och stämningsläge, uppmärksamhet, uppfattningsförmåga, inpräglingsförmåga och övriga minnesfunktioner samt omdömesförmåga. Vidare angives, huruvida sinnesvillor, tankevillor eller tvångsfenomen kunnat konstateras. Föreligger psykisk undermålighet, skall undersökning av den intellektuella utrustningen verkställas och protokoll över undersökningen bifogas. b/ Hava psykiska rubbningar eller avvikelser konstaterats, angives huruvida kvinnan likväl är att anse som rättskapabel samt de skäl, varpå denna slutsats grundats. c Kroppsundersökniizg: Kroppskonstitutionens allmänna typ asthenisk, pyknisk, atletisk eller blandtyp och näringstillståndet. Det sjukdomstillstånd eller kroppsfel, som anses utgöra förutsättningen för sterilisering. ägnas en mera utförlig beskrivning.

Bilaga 7 259

Bevis om samtycke till sterilisering

Undertecknad, vilken lider av sådan sjukdom sådant kroppsfel som enligt omstående utlåtande utgör laglig grund för sterilisering, förklarar härmed att jag av fri vilja underkastar mig sådant ingrepp.

Adress:

Egenhändiga namnteckningen bevittna:

l Det icke tillämpliga överstrykes.

Transumt av Kungl. kungörelsen den 13 juni 1941 med tillämpningsföreskrifter till lagen den 23 maj 1941 om sterilisering.

6 Behörighet att avgiva sådant utlåtande angående sterilisering grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel, varom förmäles i 3 § andra stycket lagen om sterilisering, tillkommer, förutom såsom i nämnda lagrum stadgas den läkare som utför ingreppet, förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare, stadsdistriktsläkare, köpingsläkare, municipalläkare, lasaretts- och sjukstugeläkare, sjukvårdsläkare och hjälpverksamhetsläkare vid sinnessjukhus samt läkare som innehar tjänsteställning jämförlig med de nämndas.

Utlåtandet skall vara avfattat enligt fastställt formulär. sterilisering må med stöd av sådant utlåtande verkställas, sedan ett förflutit

från den dagdå handlingen är dagtecknad.

Bilaga 8 263

Utdrag ur

MEDDELANDEN FRÅN KUNGL. MEDICINALSTYRELSEN

Nr 93 1947

Råd och anvisningar

rörande

tillämpning 1941 års

av steriliseringslag

och abortlagen.

till läkare och övriga medverkande

Reviderad upplaga

Obs Denna upplaga innehåller avsevärt än föregående och bemer träffande abortlagen i anslutning till vidtagna ändringar i lagstiftningen delvis andra anvisningar. Medicinalstyrelsen får därför hemställa, att till undvikande av misstag exemplar av tidigare upplagor måtte undanläggas eller makuleras. De upplysningar, som förekomma, betingas av att boken även är avsedd som uppslagsbok. Den relativa utförligheten är liksom utförligheten i givna lagbestämmelser betingad ämnets stora vikt. av

A. B. NORDISKA BOKHANDELN I DISTRIBUTION

L. .m~... ;...,.:...;g;

a ,w m .

Bilaga 8 265

Betydelsen sterilisering och abort för samhället och av den enskilde.

Sterilisering har i vissa avseenden mycket stor samhällelig betydelen Detta gäller särskilt ur arvshygienisk synpunkt, i synnerhet som stese. rilisering sinnesslöa i tillräcklig omfattning kommer att medföra en av minskning sinnesslöhetens frekvens i befolkningen. Den steriliseav ring, företagas sociala skäl, samhällets synpunkt också som av är ur mycket väsentlig, då därigenom förhindras tillkomsten av barn, som skulle komma att uppväxa under mycket ogynnsamma förhållanden. Rent objektivt sammanfalla naturligtvis samhällets och den enskildes intressen i flertalet fall sterilisering såväl arvshygieniska som soav ciala grunder, då steriliseringen i hög grad är ägnad att förebygga socialt elände. Sterilisering kvinna medicinska grunder har givetvis av sin största betydelse för kvinnan själv, ehuru det även ur samhällets synpunkt är väsentligt, att hennes liv eller hälsa sparas genom förhindrandet havandeskap, skulle äventyra dessa. av som Abort arvshygieniska skäl har samhällets synpunkt lika stor av ur betydelse som sterilisering samma grund, då den endast utgör en uppskjuten sterilisering och författningsenligt skall kombineras med sådan, då ingreppet verkställes. I fråga om abort av rent medicinska skäl gäller detsamma som nyss sagts om sterilisering samma grunder. I det stora antal fall abort, utföres grund av nedav som numera satt krafttillstånd hos kvinnan och där kraftnedsättningen i stor utsträckning beror sociala missförhållanden, har ingreppet sin största betydelse för den enskilde. Aborten är här att betrakta som en nödfallsutväg. Det är också att hoppas, att den kuratorsverksamhet i abonförebyggande syfte, är under utveckling, avsevärt skall kunna som nu begränsa antalet aborter den senast angivna grunden. De legala aborter, som utföras grund av att havandeskapet tillkommit genom lagbrott, äro så få, att de knappast ha någon betydelse för samhällets vidkommande. I den mån de legala abortema begränsa de kriminella abortöremas skadliga verksamhet ha de självfallet en mycket stor betydelse ur det allmännas synpunkt.

266 Bilaga 8

Råd och rörande 1941 års

anvisningar tillämpning av

steriliseringslag.

Lagen den 23 maj 1941 om sterilisering.

Med hänsyn till de erfarenheter, som numera föreligga rörande tillämpningen av gällande steriliseringslag har medicinalstyrelsen ansett det erforderligt att i bearbetad form åter utgiva de råd och anvisningar rörande lagens tillämpning, som utgåvos 1943.

Steriliseringens innebörd.

Med sterilisering i vidsträcktaste mening förstås varje medicinskt ingrepp, varigenom en person berövas förmågan att fortplanta sig. Detta kan som bekant ske kastrering, innebär antingen

genom som ett operativa avlägsnande könskörtlarna eller förstöring den könscellpro-

av av ducerande vävnaden genom röntgen- eller radiumbestrålning och

som utom upphävd fortplantningsförmåga oftast medför även fysiska och psykiska förändringar sammanhängande med bortfallet könskörtlar-

av nas insöndringsfunktioner. Kastrering är reglerad i särskild lag

numera lagen den 24 1944 kastrering. Med sterilisering

mars om menas emellertid numera allmänt icke kastrering utan ett annat ingrepp,

som endast hindrar könscellema att nå sin bestämmelseort sterilisering i inskränkt bemärkelse. I gällande steriliseringslag förklaras uttryckligen, att med sterilisering förstås i denna lag, icke kastrering

Ingreppet utföres vanligen att ett stycke de könscellföran-

genom av de kanalerna operativa avlägsnas. Icke operativa metoder användas i Sverige för sterilisering i lagens mening. Sterilisering i denna inskränkta bemärkelse medför i motsats till kastrering inga andra direkta bortfallssymtom än att fortplantningsförmågan upphäves. Såväl könsdriften förmågan till könsumgänge och alla fysiska och psykiska

som förnimmelser i samband därmed bli sålunda bibehållna.

Sterilisering är ett mycket lindrigt operativa ingrepp och

av mannen praktiskt taget fullständigt riskfri. Hos kvinnan är operationen grund av äggledarnas läge inuti bukhålan ett större ingrepp och därför förenad med en viss risk. Denna är i allmänhet obetydlig, såvida kroppslig sjukdom eller svaghet gör varje operation riskabel.

Nu gällande steriliseringslag riksdagen den 26 april 1941,

antogs av utfärdades den 23 maj och trädde i kraft den l juli år.

samma

Bilaga 8 267

Rättsinkapacitet.

I olikhet med 1934 års steriliseringslag, omfattade endast varaktigt som rättsinkapabla, omfattar gällande lag såväl rättsinkapabla som rättsnu kapabla Beträffande rättskapabel kan sterilisering icke äga rum person vederbörandes samtycke. Rättsinkapabel person må steriliseras, utan han icke samtyckt därtill. Någon skillnad mellan varaktig och även om tillfällig rättsinkapacitet göres icke i lagen, detta av den anledningen, det kan ytterst vanskligt att bestämt förutsäga, huruvida föreatt vara fintlig rättsinkapacitet är varaktig eller icke. Då förslaget till lagen framlades, utgick emellertid departementschefen ifrån att medicinalstyrelsen, vilken prövningen, huruvida sterilisering må äga rum eller icke, i flertalet fall ankommer se härom mera nedanl, icke komme att giva tillstånd till sterilisering någon, själv kunde bedöma inav som nebörden ingreppet, gott hopp funnes, att han skulle tillfriskna. av om Detta gäller givetvis i främsta rummet om sådana fall, då en person icke själv önskar sterilisering eller då hans önskan därom kan antagas påverkad möjligen övergående själslig rubbning. En stor vara av en fördel är det, det i de många fall, då själv ansökt om steriatt en person lisering eller lämnat samtycke därtill, i allmänhet icke behöver avgöras, han är rättskapabel eller icke. Frågan rättskapacitet vid steriliseom om ring, tidigare ofta beredde svårigheter vid medicinalstyrelsens som prövning och stötesten vid läkares prövning av sterilisering i anvar en ordning, befinner sig även i annat avseende numera i ett betydligt nan bättre läge, enär flertalet fallen bli underkastade enhetlig och sakav kunnig prövning. Ehuru frågan rättskapacitet sålunda icke längre är av så avgöranom de betydelse vid tillämpningen av steriliseringslagen, är den likväl alltjämt synnerligen viktig, dels i sådana fall, där sterilisering av en sökes hans samtycke, dels i vissa fall, få avgöras av person utan som tvenne läkare. Det därför erforderligt att i korthet ingå denna synes fråga. Av lagen framgår icke, när person i lagens mening skall anses en rättsinkapabel och därmed på grund rubbad själsverksamhet vara av sakna förmåga att lämna giltigt samtycke till sterilisering. I motiven till 1934 års steriliseringslag angives, att förutsättningarna härför skola bedömas enligt de i allmänhet gällande rättsgrundsatsema. Rättskapacivid samtycke till sterilisering skall alltså bedömas enligt samma teten

3 Medicinalstyrelsen bortser här från den teoretiska skillnaden mellan rättskapacitet och rättslig handlingsförmåga. Då det här och i fortsättningen talas om rättskapacitet eller rättsinkapacitet rättslig handlingsförmåga respektive avses sådan. frånvaro av

268 Bilaga 8

principer som vid andra rättshandlingar civil karaktär, exempelvis av ingående avtal. För att rättslig handlingsförmåga skall föreligav anses ga vid en rättshandling, skola följande villkor uppfyllda: Vederbövara rande skall ha insikt om handlingens innebörd och konsekvenser. Handlingens motivering skall opåverkad den rubbade själsverkvara av samheten. Frågan rättskapacitet vid sterilisering bör bedömas enligt följanom de överväganden. Gäller det en sinnessjuk eller lider rubbning en person, som av annan av själsverksamheten, varmed merendels psykopati, är första fråavses gan man har att göra sig denna: Har vederbörande förståndsmäsrent sigt en klar insikt om vad saken gäller Sådan insikt förefinnas icke enbart därigenom att han förstår, att han efter sterilisering icke kan få barn; det måste även krävas, att han har viss uppfattning både en om åtgärdens betydelse för honom själv och samhället och motiven om för densamma. Har han icke denna insikt eller kan han icke bibringas den, är inkapaciteten uppenbar. Förefinnes å andra sidan sådan insikt, en kan man icke utan vidare draga den slutsatsen, vederbörande att är rättskapabel. Nästa fråga blir då: Förefinnas i den sjukes vilje- eller känsloliv sådana rubbningar, att de kunna inverka hans antagas avgörande i den ifrågavarande angelägenheten Vad beträffar rubbningar i viljelivet, så kunna dessa vid vissa former sinnessjukdom så av vara uttalade, att de uppenbarligen medföra rättsinkapacitet. Äro

viljerubbning-

arna mindre uttalade, såsom hos del viljesvaga och lättledda en psykiskt abnorma, kan avgörandet, huruvida de skola ha något inanses flytande rättskapaciteten, vanskligt Beträffande rubbningvara nog. ar i känslolivet ha dessa minst lika inflytande rättskapaciteten stort som rubbningama i viljelivet, inte större. Sålunda finns det om rent av en hel grupp av psykiska sjukdomstillstånd, primära som utgöras av rubbningar i känslolivet, nämligen de manisk-depressiva psykosema. Det är alldeles uppenbart, att melankoli lidande i känslan en av person av sitt mindervärde även han förståndsmässigt fattar - om rent sakens innebörd kan intaga helt ståndpunkt vad han skulle - en annan än ha gjort i friskt tillstånd.

Bedömandet rättsinkapaciteten hos sinnesslöa sker givetvis av efter samma principer som beträffande sinnessjuka och övriga psykiskt abnomia, ehuru avgörandet i de flesta fall är mindre svårt i fråga än om dessa. Är den psykiska efterblivenheten så uttalad, att den sinnesslöe intellektuellt motsvara 12-årings nivå eller därunder, anses en utgår man i allmänhet ifrån att vederbörande är rättsinkapabel. En förutsättning är givetvis, att så grundlig och sakkunnig

en undersökning verk-

ställts, att intelligensnivån kan bedömas med tillräcklig säkerhet. Under denna intelligensnivå är förmågan att rent förståndsmässigt fatta, vad

1999:2 Bilaga 8 269 SOU

saken gäller, mycket begränsad. Här må ännu en gång betonas, att en verklig insikt steriliseringens konsekvenser för individ och samom hälle innebär vida än det enkla fattandet, att ingreppet medför mer oförmåga avla bam. Beträffande de fall, vilkas intellektuella nivå att ligger 12-årsåldems är bedömningen svårare. Det räcker då icke över enbart eller huvudsakligen beakta den intellektuella utvecklingen, att hänsyn måste till eventuella rubbningar inom känsloutan även tagas och viljelivet. Bedömningen måste med andra 0rd ske enligt samma överväganden beträffande de sinnessjuka och psykiskt abnorrna. som Det må här framhållas, att medicinalstyrelsen med sitt uttalande, att de psykiskt efterblivna, stannat vid en intellektuell utvecklingsnivå som motsvarande lZ-årsåldems eller därunder, äro rättsinkaatt anse som pabla, icke tagit ställning till frågan, vilka äro att anse som sinsom nesslöa i steriliseringslagens mening och än mindre i allmänhet.

Indikationerna

Beträffande indikationema gäller, att nästan all sterilisering nu är i lag reglerad. Undantagna äro endast sådana fall, där ingrepp i könsorganen, kommer att medföra sterilitet, företages terapeutiska skäl som av grund sjukdom i dessa samt kastrering, som är reglerad i särav organ, skild lag ovanl. Sterilisering i lagens mening är alltså ett sådant in-

se

i könsorganen, där steriliteten är ändamålet med ingreppet och grepp icke så att säga biprodukt. Indikationerna för sterilisering enligt nu en gällande lag kunna eugenisk, social och medicinsk natur. vara av Eugenisk indikation föreligger, då någon med skäl kan antagas komma att genom arvsanslag avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt lyte av annat

slag. Social indikation föreligger, då någon grund av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller rubbning själsverksamheten eller ock annan av grund asocialt levnadssätt prövas vara för framtiden uppenbart av olämplig att handhava vårdnaden om bam. Medicinsk indikation föreligger, då det grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinna är påkallat, att hon steriliseras för att förebygga havandeskap, skulle medföra allvarlig fara för hennes som liv eller hälsa.

Eugenisk indikation

Steriliseringslagen omfattar alla de fall, då sterilisering av eugeniska skäl kan böra ifrågakomma, sålunda blott sinnessjukdom och anses

270 Bilaga 8

sinnesslöhet utan även svår kroppslig sjukdom eller svårt lyte, exempelvis blödarsjuka, ärftlig blindhet och ärftlig dövstumhet. Det är önskvärt, att den intygsgivande läkaren själv kan bilda sig en uppfattning om bärkraften eugeniska skäl för sterilisering, åtrninstoav ne i allt för svårbedömda fall. Han kan då icke blott tillstyrka eller avstyrka en ansökan, utan han kan också å sidan uppenbarena avstyra ligen alltför svagt grundade ansökningar, å andra sidan stimulera till befogade och önskvärda ansökningar. Att här lämna ingående en handledning skulle föra för långt, några enkla principiella men synpunkter och påpekanden kunna sin plats. vara Eugeniska skäl för ofruktbarhet äro sällan absoluta, det förv. s. håller sig ytterligt sällan så, att barn samtliga måste en persons väntas bli sjuka eller defekta. Över huvud det praktiskt är taget aldrig möjligt att bestämt förutsäga barnens beskaffenhet i de enskilda fallen. I all-

mänhet förefinnas en arvsrisk. Vid enkel dominant ärftlighetsgång och i vissa fall av könsbunden nedärvning är denna Vid recessiv och stor. mera komplicerad nedärvning är risken för barnen mindre starkt men växlande; vid släktgiften är den eller mindre kraftigt ökad. Arvsmer riskens storlek kan vanligen preciseras i det enskilda fallet. Stor be-

tydelse har den ett stort material beräknade genomsnittliga insjukur ningssannolikheten; kan, när den är känd, ställa empirisk man en arvsprognos. Vid ärftlig sinnesslöhet hos föräldrarna är insjuken av ex. ningssannolikheten för barnen ungefär 30 %; vid schizofren sinnes-

sjukdom anses den enligt forskningar 16 %. Härvidlag finnyare vara nas starka eugeniska skäl för sterilisering. Vid sällsynta recessiva sjukdomar får tillsvidare nöja sig med teoretiska man mera beräkningar. Vid ärftlig dövstumhet hos den föräldrarna kan insjukena av ex. ningsrisken för barnen antagas ligga under 1,5 %; vid den vanligaste formen av den ärftliga blindhet, vanligen kallas retinitis pigmentosom sa, kan den uppskattas till 0,7 % eller mindre. I sådana fall finnas bestämda eugeniska skäl för sterilisering vid släktgiften; skäannars äro len starka. Vid mycket sällsynta recessiva defekter arvsrisken vid är förbindelser utom släkten ännu mycket mindre eller så gott som obefintlig. Insjukningsrisken för barnbarn och syskonbam mycket är mindre än för bam.

Om en person, själv är fullt frisk, tillhör släkt med ärftlig som en belastning, om t.ex. en av hans föräldrar eller något eller några hans av syskon är sinnessjuk, är risken för hans barn i allmänhet obetydlig Detta gäller vid könsbundet t.ex. blödaresjuka, heller då arv, en person redan har fött ett sjukt barn och därigenom visat sig åtvara en, minstone i förbindelse med bestämd farlig en annan person, anlagsbärare.

Bilaga 8 271

Det gamla begreppet hereditär belastning är överhuvud föråldrat och medger vanligen inga bestämda slutsatser. För utredningen är det dock viktigt, att uppgifter om alla kända fall i släkten lämnas. Hänsyn måste tagas icke blott till insjukningssannolikheten utan också till sjukdomens svårhetsgrad. När sjukdomen är relativt lindrig, bör en större arvsrisk krävas än när den är svår, då även mindre nedärvningsrisk kan anses tillfyllest. I många fall äro nedärvningssättet och arvsriskens storlek icke närkända, eller det är ovisst, i vilken grad en sjukdom beror ärftlimare ga och yttre faktorer. Av en till synes enhetlig ärftlig sjukdom kan det också finnas former med olika ärftlighetsgång eller med olika starkt beroende av yttre inflytelser. Att stundom samma sjukdomssymtom kan vara en yttring såväl av ärftliga anlag som av yttre faktorer, behöver knappast påpekas. Dessa förhållanden viga vikten av en grundlig släktutredning, som kan vara nödvändig för att bedöma de eugeniska skälens styrka. Det bör slutligen betonas, att utsikterna att genom sterilisering mera avsevärt minska ärftliga sjukdomars och defekters förekomst i befolkningen med ett viktigt, nedan nämnt undantag i allmänhet äro mycket begränsade. De eugeniska skälen förlora i betydelse härigenom, det är ur både enskild och allmän synpunkt befogat och önskvärt att i varje enskilt fall förhindra tillkomsten av en avkomma med ärftliga sjukdomar, framför allt av sjuka och undermåliga bam. Sinnesslöheten intar i detta avseende en särställning. På grund av dess vänlighet, dess tidiga manifestation, ärftlighetens stora betydelse och andra omständigheter finnas här utsikter, att ett förhindrande av fortplantning skall medföra en betydelsefull minskning redan ett par generationer. En förutsättning härför är, att alla eller åtminstone det stora flertalet effektivt intemerade sinnesslöa steriliseras och att detta sker, innan de fått några bam. Vikten härav är så mycket mera uppenbar som de sociala skälen äro lika starka som de eugeniska. Det är alltså utan minsta tvekan ifråga om de sinnesslöa sterisom lisering har sin ojämförligt största betydelse. Den i tillämpningsföreskrifterna till steriliseringslagen stadgade skyldigheten för vissa tjänsteläkare att vidtaga åtgärder för sterilisering se härom närmare nedan har främst till syfte att åstadkomma en ökad sterilisering av sinnesslöa. Det skall här kraftigt understrykas, att det, för att steriliseringslagen skall få åsyftad verkan, är synnerligen angeläget, att denna föreskrift uppmärksammas och tillämpas i största möjliga utsträckning. Lika betydelsefullt är, att statliga och kommunala anstalter och myndigheter, särskilt fattigvårdsstyrelser och bamavårdsnärrmden, som genom sin verksamhet äga kännedom om fall, i vilka sterilisering är önskvärd eller bör övervägas, i tillräcklig omfattning göra ansökan om

272 Bilaga 8

sterilisering av sinnesslöa vartill bland annat fattigvårdsstyrelser och

bamavårdsnämnder under vissa förutsättningar äro berättigade eller

föranstalta om att dylik ansökan blir gjord eller göra sådan framställning om läkarundersökning, som i nyssnämnda stadgande omtalas. Dessa möjligheter böra givetvis utnyttjas även i fråga om sinnessjuka, ehuru samma allmänna effekt av sterilisering här kan väntas, och icke minst i fråga vissa svåra psykopater, vilka sistnämnda

om om mycket av det, som sagts om sinnesslöa, sannolikt gäller, ehuru ingenting mera bestämt kan sägas om effekten av sterilisering kommande släktled.

Social indikation.

Denna indikation föreligger, som redan närrmts, då någon grund

av sinnessjukdom, sinnesslöhet eller rubbning själsverksamheten

annan av eller ock grund av asocialt levnadssätt prövas för framtiden

vara uppenbart olämplig att handhava vårdnaden om bam. Oförmågan att handhava vårdnaden kan sålunda hava medicinsk eller sociologisk grund. Att asocialt levnadssätt upptagits fristående förutsättning,

som innebär en vidgning av den sociala indikationen ijämförelse med den äldre lagen. I princip är denna vidgning knappast djupgående

av mera art emedan asocialt levnadssätt av det slag, här oftast

som avses, sammanhänger med själslig rubbning, vidgningen har ringa

men en praktisk betydelse, sådan rubbning behöver direkt påvisas. Det

nu är dock för fallens bedömande och dessutom för materialets bearbetning önskvärt att upplysningar meddelas, tillåta slutsatser rörande

som förefintlighet av sinnesslöhet, sinnessjukdom eller psykopati. Det bör även om möjligt av utredningen framgå, huruvida asocialiteten kan

anses väsentligen bero ärftliga anlag eller miljöbetingad.

vara

Då den sociala indikationen utgöres varaktig olämplighet att

av handhava vårdnaden om barn och begreppet vårdnad mycket ofta missförståtts, är det nödvändigt att litet närmare beröra detta. Vanligast är, att vårdnad identifieras med vård och då särskilt vård späda bam.

av Det har sålunda förekommit, att sinnesslö kvinna, tillfredsställande

som kunnat amma och tvätta barnkläder, ansetts lämplig att handhava vårdnaden om bam. Vårdnad barn är emellertid ett juridiskt vid-

om mera sträckt begrepp och utgör sammanfattningen de rättsliga skyldighe-

av ter och befogenheter, som stadgats i och för barns vård och fostran. Jämte rätten och skyldigheten att sörja för barnets materiella och andliga behov innebär vårdnaden jämväl viss rätt att bestämma över barnets personliga angelägenheter. Barnet är föremål för vårdnad, intill dess det fyllt 21 år eller ingått äktenskap. Beträffande barn i äktenskap tillkommer vårdnaden båda föräldrarna i förening, därest icke domstol vid

Bilaga 273

hemskillnad eller skilsmässa eller annan anledning förordnat, att en-

av dera föräldrarna skall ha vårdnaden. Bör ingendera av föräldrarna ha

av vårdnaden, överflyttas denna särskilt förordnad förmyndare. Dör en

föräldrarna, tillkommer vårdnaden den andra. Äro båda döda, har av förmyndaren vårdnaden. Beträffande barn utom äktenskap har modern vårdnaden, såvitt icke domstol förordnat fadern eller särskilt förordnad förmyndare att ha den. Dör modern, skall vårdnaden överflyttas fadern eller särskilt förordnad förmyndare. Det må framhållas, att vårdnaden ingalunda alltid utövas den, hos vilken barnet vistas. heller

av överflyttas vårdnaden bamavårdsnämnd grund av någon dess åtgärd beträffande barnet. Härom anföra ärvdabalkssakkunniga i sitt 1946 avgivna förslag till föräldrabalk bland annat: Enligt gällande rätt medför den omständigheten att barnet erhåller vård och fostran hos an-

än den lagbestämda vårdnadshavaren icke någon förändring beträfnan fande den rättsliga vårdnaden. Detsamma är förhållandet, då enligt be-

bamavårdsnämnd barnet skilts från föräldrahemmet eller då det slut av intagits i straff- eller tvångsuppfostringsanstalt. Har särskilt beslut om vårdnadens överflyttning icke meddelats, återfår alltså vårdnadshava-

den fulla vårdnaden i den mån de de faktiska förhållandena beren av tingade inskränkningama däri bortfalla.

Medicinsk indikation.

Sådan indikation föreligger nämnts, då det grund av sjukdom,

som kroppsfel eller svaghet hos kvinna är påkallat, att hon steriliseras för att förebygga havandeskap, som skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Denna indikation ansluter sig till bestämmelserna om abort på medicinsk indikation enligt l § första stycket l i nu gällande abortlag. Liksom motsvarande bestämmelse i abortlagen omfattar ifrågavarande bestämmelse i steriliseringslagen icke blott rent medicinska indikationer sjukdom och kroppsfel utan även blandad medicinsktsocial svaghet, varmed avses även utsläpade mödrar och liknande fall. Det torde emellertid böra framhållas, att skälen åtminstone beträffande sjukdom och svaghet oftast måste vara starkare vid sterilisering än vid abort, detta särskilt i fråga om yngre kvinnor. Sålunda kan det väl inträffa, att en sjukdom under ett pågående havandeskap utgör en allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa men att den vid ett havandeskap längre fram i tiden icke behöver innebära någon allvarlig risk. Detsamma gäller naturligtvis även beträffande svaghet.

På grund av missförstånd, som yppat sig, må här särskilt framhållas, att den medicinska indikationen endast avser kvinnor. En man kan sålunda icke lagligen steriliseras av medicinska skäl, såvitt det icke. rör

274 Bilaga 8

sig om terapeutiskt ingrepp i könsorganen på grund sjukdom i dessa,

av vilket ingrepp icke är i lag reglerat men givetvis tillåtet.

Framhållas må också, att lagen icke medger sterilisering

av ena maken i stället för den andra, om det är hos denne senare indikationen föreligger.

Behörighet att lämna tillstånd till sterilisering m. m.

Sådan behörighet tillkommer med två undantag endast medicinalstyrelsen. Sterilisering utan tillstånd medicinalstyrelsen är medgiven:

av l på grund av kroppslig sjukdom eller kroppsdel hos rättskapabel kvinna, 2 på grund av sjukdom eller kroppsdel hos kvinna rättskapabel eller icke vid samtidigt avbrytande havandeskap enligt abortlagens

av s. nödfallsparagraf.

Idet förra fallet stadgar lagen, att steriliseringen får företagas, därest den läkare, som utför ingreppet, samt läkare i den tjänsteställ-

annan ning, Konungen föreskrivet se härom 6 § tillämpningskungörelsen till steriliseringslagen, i skriftligt utlåtande med angivande grunden för

av åtgärden förklarat förutsättningarna för densamma vara för handen. Att märka är, att den sjukdom, som åberopas, måste vara kroppslig och att kvinnan måste vara rättskapabel. Observeras må också, att tvenne läkare icke äro behöriga att lämna tillstånd till sterilisering på grund

av svaghet hos kvinnan. I sådant fall skall tillståndet inhämtas hos medicinalstyrelsen och ansökan därom göras i härför föreskriven ordning. Är det sålunda fråga fall, då såväl abort sterilisering böra

om som anses företagas grund av svaghet, kan tillstånd till aborten meddelas

antingen av tvenne läkare eller av medicinalstyrelsen under det att tillstånd till steriliseringen endast kan meddelas medicinalstyrelsen.

av Hänskjutas båda frågorna till medicinalstyrelsen, skola fullständiga

ansökningshandlingar beträffande vartdera ingreppet insändas till styrel-

sen.

Beträffande s. nödfall stadgas i steriliseringslagens 5 att det

om vid avbrytande, av havandeskap enligt 7 § abortlagen den s.k. nödfallsparagrafen finnes grundad anledning till antagande, att sjukdom eller kroppsfel, som föranleder ingreppet, kommer att vid nytt havandeskap medföra allvarlig fara för kvinnans

liv eller hälsa, den läkare, som utför ingreppet, samtidigt må företaga sterilisering kvinnan utan

av hinder av eljest föreskrivet prövningsförfarande och utan hinder be-

av stämmelsen om var och av vem ingreppet skall utföras. Saknar kvinnan

grund av rubbad själsverksamhet förmåga att Jämna giltigt

samtycke, skall läkaren emellertid, så kan ske utan menligt dröjsmål,

om inhämta samtycke anhörig till henne. Det bör uppmärksammas,

av att

Bilaga8 275

sådan sterilisering i samband med abort, utan vare sig medicinalstyrelsens tillstånd eller prövning två läkare vid kroppslig sjukdom etc.,

av se ovanl, får företagas endast, när aborten verkställes enligt nödfallsparagrafen, däremot när havandeskapet avbrytes efter prövning av två läkare. Det har i en del fall förekommit, att sådan sterilisering

verkställts icke i samband med abort utan i samband med partus. Mot detta förfarande kan, såvida i övrigt de ovan angivna förutsättningarna allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa vid nytt havandeskap äro för handen, i sak knappast någon anmärkning riktas.

Medicinalstyrelsens beslut att meddela tillstånd till sterilisering kan icke överklagas. Däremot kunna besvär anföras hos Konungen över ett medicinalstyrelsens beslut, varigenom tillstånd till sterilisering vägrats. Besvärstiden är tjugo dagar, räknat från den dag, då beslutet meddelades.

I tillämpningskungörelsen stadgas, att tillstånd till sterilisering är förfallet, om åtgärden icke verkställts inom ett år från den dag, då beslutet meddelats d. s. då skrivelsen beslutet expedierats. Anses

v. om ingreppet böra utföras, efter det tillståndets giltighetstid förflutit, måste nytt tillstånd inhämtas och för ändamålet nya fullständiga ansökningshandlingar insändas till medicinalstyrelsen. Beträffande sterilisering, som skall verkställas med stöd av utlåtande av två läkare se ovan, må ingreppet icke verkställas, sedan ett år förflutit från den dag, då handlingen är dagtecknad.

Behörighet att hos medicinalstyrelsen göra ansökan om sterilisering.

Enligt l § tillämpningskungörelsen äro följande behöriga att hos medicinalstyrelsen göra ansökan om tillstånd till sterilisering:

den som avses med ansökningen; för underårig den har vårdnaden honom;

som om för omyndigförklarad fönnyndaren; för den, som åtnjuter fattigvård eller vars make eller minderåriga barn åtnjuta sådan vård, fattigvårdsstyrelsen; för den, som är föremål för åtgärd enligt bamavårdslagen eller

vars barn äro föremål för sådan åtgärd, bamavårdsnämnden; för den, som behandlas vid en av det allmänna anordnad öppen läkarmottagning, av den för behandlingen ansvarige läkaren; för den som är intagen å lasarett eller därmed jämförliga sjukhus, å sjukstuga eller å sinnessjukhus, av lasarettsläkaren, sjukstuguläkaren, sjukvårdsläkaren eller motsvarande läkare;

för den, som är intagen å annan allmän anstalt än som under 7 avses,

av anstaltens läkare eller föreståndare;

276 Bilaga 8

vissa tjänsteläkare, nämligen: förste provinsialläkare, provinsialläkare, extra provinsialläkare, stadsläkare, stadsdistriktsläkare, köpingsläkare, municipalläkare samt hjälpverksamhetsläkare vid sinnessjukhus ävensom läkare, innehar tjänsteställning jämförlig

som med de nu nämndas.

Härtill må följande korta kommentarer göras:

Ad Det bör beaktas, att den med ansökningen alltid är

som avses behörig att själv göra sådan, detta oberoende såväl ålder rätt-

av som skapacitet. Detta förfaringssätt bör också både praktiska och psyko-

av logiska skäl komma i fråga i första hand. Göres ansökan sålunda den

av som avses med densamma, kan det aldrig uppstå tvekan behörig-

om heten.

Ad Om någon skall göra ansökan i egenskap vårdnadshavare,

av måste det naturligtvis tillses, att vederbörande verkligen är den lagbestämde vårdnadshavaren. Till undvikande upprepning hänvisas här

av till vad som anförts vårdnad under rubriken social indikation

om sid. 6. Är det fråga barn i äktenskap båda

om och föräldrarna ha vårdnaden, böra de båda göra ansökningen. Kan detta praktiska skäl

av

ske, är fadern den som skall göra ansökningen, då denne icke blott i förening med modern har vårdnaden utan jämväl är barnets legale förmyndare. Till förekommande misstag, sällan inträffat, må

av som framhållas, att fader till barn, fyllt 21 år, icke är behörig alt

som göra ansökan om sterilisering barnet, såvitt han icke domstol förord-

av av nats till dess förmyndare.

Ad Bestämmelsen förmyndare för den, fyllt 21 år. För-

avser som myndare för underårig är också behörig att göra ansökan sterilise-

om ring av myndlingen då i egenskap vårdnadshavare.

men av

Ad Som uttryckligen säges i bestämmelsen är fattigvårdsstyrelsens behörighet begränsad till sådan åtnjuter fattigvård eller

person, som vars make eller minderåriga barn åtnjuta sådan vård. Då fattigvårdsstyrelse gör ansökan, bör det sålunda styrkas eller klart framgå hand-

av lingama, att den för behörigheten givna förutsättningen föreligger. Det har nämligen förekommit, att fattigvårdsstyrelse gjort ansökan

om sterilisering utan att vara behörig.

Ad Även bamavårdsnämnds behörighet

är begränsad till vissa fall, nämligen sådana äro föremål för åtgärd enligt bama-

personer, som vårdslagen eller barn äro föremål för sådan åtgärd. På

vars sätt som nyss sagts beträffande fattigvårdsstyrelse bör bamavårdsnänmds behörighet styrkas, då den gör ansökan. Även i fråga bamavårdsnämnds

om behörighet ha misstag förekommit.

Bilaga 8 277

Ad 7. För att här stadgad behörighet skall föreligga, förutsättes givetvis, att den avses med ansökningen är intagen sjukvårdsinsom rättningen, då ansökningen inkommer till medicinalstyrelsen. Ad På grund de upprepade misstag, som förekommit, må här av framhållas, att bestämmelsen dem, äro intagna å allmän anavser som stalt, statlig eller kommunal. Läkare eller föreståndare vid env. s. skilda anstalter ex. enskilda sinnesslöanstalter och enskilda vårdhem äro sålunda icke behöriga att i denna sin egenskap göra ansökan. Ad Det må här endast anmärkas, att behörigheten konstitueras av den tjänst vederbörande innehar eller uppehåller. En innehavare av tjänst är sålunda icke behörig. Enär det upprepade gånger förekommit, att en man gjort ansökan om tillstånd till sterilisering sin hustru, må här understrykas, att endera av maken icke är behörig att göra ansökan sterilisering andra om av maken, såvitt den som gör ansökningen icke av domstol förordnats till förmyndare för den andre. En ur praktisk synpunkt synnerligen viktig bestämmelse är den, att särskild ansökan om sterilisering icke erfordras, då medicinalstyrelsen enligt 2 § tredje stycket lagen om avbrytande av havandeskap, v. s. på grund av arvsanlag hos kvinnan, meddelat tillstånd till sådan åtgärd under villkor att å kvinnan jämväl företagas sterilisering. Är indikationen för abort sålunda uteslutande eller övervägande eugenisk, är det tillfyllest med enbart fullständiga abortansökningshandlingar. Om det icke är fullt klart, att tillräcklig eugenisk indikation finnes, men sterilisering under alla omständigheter förefaller önskvärd, bör särskild ansökan därom göras. Däremot är det oriktigt emellanåt föreatt, som kommit, insända endast ansökningshandlingar om sterilisering, då kvinnan är havande och jämväl abort avses. Gör man sådant sätt, måste fullständiga aborthandlingar sedan införskaffas. Den tidsutdräkt, detta medför, kan äventyra abortingreppet, om havandeskapet befinner sig i närheten av den för ingreppet lagstadgade gränsen.

Ansökningsförfarandet.

Antalet ansökningar hos medicinalstyrelsen om tillstånd till sterilisering har år efter år ökat och betydande. Som av vad redan är numera anförts framgår ha ansökningshandlingarna ofta inkommit i ofullständigt skick. Detta har medfört dels ökad tidsutdräkt av ärendenas behandling, dels extra kostnader för statsverket. Medicinalstyrelsen vill därför framhålla angelägenheten av att ansökningshandlingarna insändas ifullständigt skick. Vid ansökning om sterilisering äro följande handlingar obligatoriska:

278 Bilaga 8

ansökan åldersbetyg för den med ansökningen, som avses yttrande av de personer, enligt 3 § steriliseringslagen skola besom redas tillfälle att yttra sig rörande ansökningen Bil.

4. intyg av anförvanter, make eller andra rörande de omständigheter, som äro av betydelse för sakens bedömande, Bil. II samt 5. intyg av legitimerad läkare angående verkställd undersökning Bil. III.

Enligt Kungl. Maj:ts föreskrift böra dessa handlingar avfattade vara enligt fastställda formulär. Dessa formulär fastställdes medicinalstyav relsen den 27/6 1941. Kungörelsen härom jämte formulären är intagen som bilaga i denna publikation. Tryckta blanketter finnas tillgängliga

genom bokhandeln. De tryckas hos Hasse W. Tullbergs Blankettförlag, Esselte, Stockholm, och Landskommunemas Blankett- Bokförlag, Stockholm.

Ansökan.

Ehuru ansökningsformuläret är så uppställt, att felaktigheter icke skulle behöva förekomma, inträffar det likväl icke så sällan bortsett -- från att den sökande icke är behörig att ansökningen är behäftad med sådana brister, att den icke har rättslig relevans. Det är därför angeläget, de att läkare och socialfunktionärer, biträda den sökande allmänheten, som även lämna handledning beträffande ansökningsblankettens ifyllande. Enligt föreskrift skall ansökan den sökande egenhändigt vara av undertecknad. Ansökan kan sålunda icke göras fullmakt. Den genom egenhändiga underskriften bör givetvis vittnen styrkt. Vidare vara av bör adressuppgiften vara riktig och den adress, under vilken avse styrelsens beslut kan nå sökanden. Det har och till inträffat, skrivelav att ser återkommit såsom obeställbara grund felaktiga eller ofullav

ständiga adressuppgifter.

- Om ansökningen än sökanden, bör, avser annan där det kan ske, skriftligt samtycke honom till sterilisering bifogas. av På ansökningsblanketten finnes härför avsedd plats. Ett sådant samtycke har i liken het med behörigheten för honom själv att göra ansökan intet göra att med vare sig ålder eller rättskapacitet. Det har emellertid stor psykologisk betydelse, att vederbörande får tillfälle lämna att sitt samtycke. I anslutning till vad förut sagts rättskapacitet, där bland påpeom annat kats, att det ofta behöver avgöras, sådan föreligger numera om eller ej, må här framhållas, att det i sådana fall, där tveksamhet härutinnan

kan tänkas, är betydelsefullt, att vederbörande såvida han själv - ansökt om sterilisering lämnar skriftligt samtycke därtill. Å - andra sidan

Bilaga 8 279

skall givetvis ansökan sterilisering en rättsinkapabel person icke om av underlåtas det skälet, att han vägrat lämna samtycke. av Slutligen uppmaning, avser samtliga ansökningshandlingar: en som Då namnteckning är svårtolkad eller oläslig, skriv namnet med blockeller maskinskrift under namnteckningen

Åldersbetyg.

Det är ett vanligt förbiseende, att åldersbetyg icke bifogas, då ansökningshandlingar insändas. Betyget är emellertid som redan framhållits obligatoriskt och måste, då det saknas, efterskrivas, vilket sålunda medför tidsutdräkt av ärendets behandling.

Yttranden Bil. 1

I 3 § steriliseringslagen föreskrives, att tillstånd till sterilisering icke må lämnas för någon, med mindre tillfälle att yttra sig, där så kan ske, beretts, han är underårig den som har vårdnaden om honom, om om han är omyndigförklarad hans förmyndare, om han är gift hans make han är intagen å allmän anstalt dennas läkare och föreståndare. samt om Föreskriften yttranden är sålunda kategorisk och kan icke ge anledom ning till någon tvekan. Saknas det ena eller andra av de föreskrivna yttrandena, måste uppgift föreligga om anledningen härtill. Har vederbörande, skall beredas tillfälle att inkomma med yttrande, icke fått som detta tillfälle måste det i efterhand beredas honom, vilket alltid medför tidsutdräkt. Har någon av dem, som enligt bestämmelsen skola yttra sig, gjort ansökan eller avgivit bil. eller bil. III till densamma, är särskilt yttrande av denne dock icke erforderligt. Det synes vara en vida spridd missuppfattning, att de, som skola beredas tillfälle att yttra sig, skola lämna sitt medgivande till ingreppet. Detta är alls icke fallet. Vad som uttryckligen stadgas är blott, att de skola beredas tillfälle att yttra sig. Medicinalstyrelsen är därför vid sin prövning icke bunden av en eventuell avstyrkan. Initiativ till sterilisering behöver sålunda icke stoppas, därför att en make eller en fader vägrat sitt samtycke till åtgärden hos hustru respektive underårigt bam. Då det gäller yttrande den, har vårdnaden om underårig, är av som det givetvis även här den lagbestämde vårdnadshavaren, som avses. För avgörande av frågan, vem som i ett givet fall har vårdnaden, hänvisas till det under rubriken social indikation ,sid. 6 anförda om vårdnad och vårdnadshavare. Beträffande underårig, om vilken båda föräldrarna ha vårdnaden, böra båda yttra sig. Under alla förhållanden skall fadern beredas tillfälle att yttra sig. Endast vid förfall för fadern kan modern träda i hans ställe. Sådant förfall får anses föreligga, om vederbörande

280 Bilaga 8

exempelvis vistas okänd ort, är stadd långväga utomlands resa eller av annan jämförbar anledning är hindrad yttrande. avge Förfallet bör styrkas av trovärdig person. Beträffande yttrande av förmyndare de fall, då myndlingen är avses av domstol förklarad omyndig efter fyllda 21‘ år. Förmyndare för underårig skall givetvis också yttra sig då i sin egenskap vårdmen av nadshavare. I fråga om yttrande make må här särskilt framhållas, att jämväl av hemskild make, där så kan ske, skall beredas tillfälle att yttra sig, detta enär makarna i lagens mening alltjämt äro gifta och hemskillnaden när som helst kan återgå. Den omständigheten, att den, med som avses ansökningen, icke vill, att andra maken skall få kännedom saken, är om icke giltigt skäl för underlåtelse att bereda denne tillfälle till yttrande. Yttrande av läkare och föreståndare vid allmän anstalt saknas ofta, då handlingarna inkomma till medicinalstyrelsen, detta ehuru de äro lika oeftergivliga som övriga yttranden. Då tveksamhet råda synes om vad som menas med allmän anstalt får styrelsen meddela, att med sådan i detta sammanhang avses endast statlig eller kommunal anstalt samt erkända alkoholistanstalter. I detta sammanhang må särskilt framhållas, att såväl allmänna sjukvårdsinrättningar alla de anstalter, vilka som kunna betecknas som fattigvárdsanstalter, måste allmänna anses som anstalter i lagens mening.

Intyg av anförvanter, make eller andra Bil. ll.

Det inträffar tyvärr icke så sällan, att uppgifterna i bil. äro alltför knappa, detta särskilt om den avgivits mindre skrivkunniga intygsgiav Önskvärt är därför, kuratorer och andra socialfunktionärer vare. att biträda vid avfattandet av detta intyg. Särskilt må understrykas vikten av att namn, födelsedata, uppgift civilstånd äro korrekta. Vidare är om etc. det för den formella granskningen handlingarna i medicinalstyrelsen av synnerligen viktigt, att i förekommande fall fullständiga å make, namn lagbestämd vårdnadshavare och förmyndare lämnas den härför avsedda platsen i formuläret. Detsamma gäller uppgift anstalt, när om vederbörande är intagen sådan. Dessa uppgifter saknas mycket ofta. Uppgifterna om den avseddes släktförhållanden äro också synnerligen viktiga som komplement till vad läkaren härutinnan skall meddela i sitt intyg Bil. III. Detsamma kan sägas uppgifterna under övriga om rubriker i formuläret. Beträffande frågan, huruvida den med ansökan avsedde är för framtiden uppenbart olämplig att handhava vårdnaden

4 Underårig, för vilken särskild förmyndare förordnas, är omyndig grund av sin ålder och icke genom rättens beslut.

Bilaga 8 281

barn, bör uppmärksammas vad anförts under rubriken social om som indikation.

Läkarintyget Bil. III’.

Denna bilaga är otvivelaktigt den för realprövningen av ansökningen viktigaste handlingen och i de allra flesta fall avgörande. Det är därför vikt, att tillräcklig utredning lämnas. Formuläret jämte anvisningav en däri torde tillräckligt för att en sådan skall kunna förebringas. arna vara Då det emellertid åtminstone anvisningarna formuläsynes som om rets 4:e sida ofta icke beaktades, får styrelsen framhålla angelägenheten att intygsgivama följa dessa anvisningar. En anteckning under ruav briken hereditet sinnessjukdom hos någon eller några av den om ex. undersöktes släktingar har ofta ett mycket begränsat värde; om närmare uppgifter lämnas, där så är möjligt, kunna de ha stor betydelse. Det må även erinras därom, att uppgifter om friska medlemmar av släkten antal friska barn, antal friska syskon till sjuka personer o. s. v. äro värdefulla och kunna nödvändiga. Även uppgifter värdefulla vara om egenskaper i en släkt böra meddelas. I en del fall av sinnesslöhet m. m., där det är uppenbart, att starka skäl för sterilisering finnas och att de sociala skälen ensamma äro tillräckliga, äro dylika uppgifter om hereditet icke lika nödvändiga för ärendenas avgörande. De uppgifter, utan svårighet kunna erhållas, som böra dock alltid meddelas. De ha stort värde både för bedömandet av de enskilda fallen och för bearbetningen av materialet. Det är givetvis önskvärt att i möjligaste mån kunna avgöra, i vilken utsträckning defekter, som föranleda sterilisering, äro ärftliga. Härutöver må följande meddelas angående intelligensprövning och övrig undersökning av psykiskt efterblivna. För bedömande av graden av psykisk efterblivenhet och därigenom för fastställande av rättsinkapacitet är intelligensprövning ett praktiskt viktigt hjälpmedel. I formuläret till bilaga III säges uttryckligen, att, om nedsättning av intelligensen föreligger, systematisk bestämning av intelligensåldem skall verkställas och protokoll över undersökningen bifogas. De i Sverige oftast använda metoderna äro Termans metod, Point seale-metoden och Wåhléns metod. I formuläret föreskrives, att om någon de båda sistnämnda metoderna givit ett resultat 12 år eller av av däröver, kontroll med Termans eller därmed jämförlig metod erfordras.

5 Anm. Det må framhållas, intygsgivaren skall legitimerad läkare. att vara Medicine kandidat, som har förordnande som extra läkare eller vikarie, är icke behörig att utfärda intygel.

282 Bilaga 8

Denna föreskrift har visat sig behövlig det skälet, att Point scale och av Wåhléns metod i allmänhet lämna ett tillräckligt pålitligt resultat vid mer eller mindre djup sinnesslöhet vid lindrigare efterblivenhet men ofta ge en så säker bedömningsgrund, måste krävas, när det som gäller en så allvarlig åtgärd ett beslut sterilisering. Även i vissa som om fall med en uppmätt intelligensålder 10-12 år kan, de någon av om av anledning synas vara fullt klara, kontroll med Tennans metod vara av stort värde. Intelligensmätningens betydelse får emellertid överskattas. Som redan framhållits vid diskussionen rättsinkapacitet, måste hänsyn taav gas till känslo- och viljelivets yttringar även i många fall intellektuav ell efterblivenhet. Härtill kommer, att även den omsorgsfullaste intelligensmätning kan ge ett något missvisande resultat eller i varje fall en ensidig bild av den intellektuella utvecklingen. Läkarens allmänna undersökning av patientens psykiska funktioner kan upplysningar ge av minst lika stort värde som intelligensprövningen, särskilt i fall mindav re höggradig efterblivenhet och vid blandformer efterblivenhet och av psykopati. En sådan undersökning bör därför alltid verkställas och dess resultat i korthet meddelas fall av djup undermålighet kunna naturligtvis vara så enkla, att någon undersökning i egentlig mening är behövlig. En naken uppgift om intelligensålder är, även fallet är såom dant, att steriliseringens berättigande för den intygsgivande läkaren ter sig som självklart, sällan fullt övertygande för den, skall bedöma som fallet efter studium handlingarna, och bör därför förekomma. av Vid bedömande såväl av rättsinkapacitet särskilt de sociala som av skälen för en föreslagen sterilisering bör över huvud hänsyn icke tagas blott till den intelligensmätning erhållna intelligensåldem genom utan också till den undersöktes förmåga att reda sig i livet och fylla de sociala krav, som ställas honom. I fall, som ur psykiatrisk synpunkt äro svårbedömda, är det önskvärt, att den intygsgivande läkaren, då han icke är psykiatriskt skolad, samråder med en psykiater, exempelvis vederbörande hjälpverksamhetsläkare.

Avslutningsvis må under denna huvudrubrik framhållas, ansökatt ningsförfarandet ingalunda är så komplicerat, ovanstående framsom ställning möjligen ger intryck och att formalitetema icke kunna säav, gas vara över hövan betungande. I den mån de, skola yttra sig i som ärendet, icke redan gjort det att göra ansökan eller avgiva bil. H genom eller III, avgivas samtliga yttranden bilaga ofta erfordras blott ett eller två av dem eller intet alls. Att föräldrar till underårig och ex. make skola yttra sig över förslag till så allvarlig åtgärd steriliseen som

Bilaga 8 283

ring, kan icke anses vara mer än riktigt. Utom själva ansökningen, nyss nämnda bil. I och läkarintyget bilaga III, vars nödvändighet är självklar, fordras åldersbetyg, som är oundgängligt för ett tillräckligt betryggande styrkande av identiteten, och bilaga anför- II, som avges av vanter, make eller andra, rörande de omständigheter, som äro av betydelse för sakens bedömande. Denna bilaga har visat sig sällan innehålla uppgifter av stor betydelse för ärendenas bedömande. Det är icke heller mer än billigt, att nära anförvanter eller make beredas tillfälle att framlägga sin uppfattning om den till sterilisering föreslagna; formuläret med sina rubriker och enkla frågor ger behövlig ledning härför. kretsen av dem, som kunna avge intyget, har emellertid för att i möjligaste mån underlätta ansökningsförfarandet gjorts så vid som gärna är tänkbart eller andra; denna bilaga kan undertecknas av vilken trovärdig person som helst, som över huvud vet något om, den till sterilisering föreslagne. Vad slutligen läkarintyget beträffar, kan möjligen böra framhållas, att detta i svåra och tveksamma fall naturligtvis kräver avsevärt arbete. I de enkla fall, som utgöra det övervägande flertalet, behöver varken undersökningen eller avfattandet av intyget bereda någon svårighet eller vara mycket tidskrävande. Erfarenheten har visat, att i sådana fall korta och koncisa viktiga sakuppgifter men genom övertygande intyg ge en fullt tillräcklig grund för fallens bedömande.

Verkställande av sterilisering

Sterilisering av kvinna skall utföras å lasarett, därmed jämförlig allmän anstalt eller sjukstuga av där anställd läkare. Medicinalstyrelsen kan dock, där den så prövar erforderligt, medgiva viss läkare att utföra sterilisering å nyss angiven anstalt eller å annan anstalt. Beträffande verkställandet av sterilisering föreskrives endast, av man att den skall utföras av legitimerad läkare. Alltsedan sterilisering i vårt land blev i lag reglerad, har den i princip varit frivillig. Då propositionen till nu gällande lag framlades, anförde departementschefen bland annat, att det i stort sett syntes råda enighet om att den lagstiftningen borde bygga frivillighetens nya grund. Mot denna principiella frivillighet strider icke det förhållandet, att i lagens mening rättsinkapabla personer, v. s. sådana som kunna anses sakna förmåga att lämna giltigt samtycke till åtgärden, få steriliseras utan sitt samtycke. Om er: sådan böra steriliseperson, som anses ras, förhand tillfrågas sin inställning och vägrar att samtycka, om skall således ingen hänsyn tagas härtill utan handlingar iordningställas och insändas. Om han, sedan tillstånd till sterilisering lärrmats, bestämt vägrar att underkasta sig åtgärden, får operationen dock utföras under anlitande av fysiskt tvång. Vetskapen att ett beslut fattats om av

284 Bilaga 8

medicinalstyrelsen synes ofta medföra, att tidigare ovillig

en person underkastar sig ingreppet. Den lämpligaste behandlingen av dylika patienter torde i regel vara den, att det betraktas som tämligen självfallet, att, när medicinalstyrelsen lämnat tillstånd till ingreppet, detta iskall verkställas, ehuru en person naturligtvis icke direkt förfrågan får undanhållas upplysning om att fysiskt tvång icke kommer att användas.

I en motion vid 1941 års riksdag yrkades, att lagförslaget måtte kompletteras med en bestämmelse om handräckningsförfarande. Rörande denna motion anförde första lagutskottet i sitt utlåtande: Det kan här endast vara fråga sådana grund rubbad

om personer som av själsverksamhet sakna förmåga att lämna giltigt samtycke till steriliseringsåtgärden, enär lagen i övrigt fordrar att vederbörande lämnar sitt samtycke. De personer, som lida sådan utpräglad själslig rubb-

av mera ning, att den medför rättsinkapacitet i fråga ett dylikt samtycke och

om skulle motivera ett handräckningsförfarande för steriliserings verkställande, torde emellertid oftast redan intagna å anstalt eller i vart fall

vara kunna med stöd av gällande lagstiftning intagas å anstalt, och beträffande å anstalt intagen torde anlitande polismyndighet för

person av medverkan till verkställighet ett beslut sterilisering icke ifråga-

av om komma. Utskottet finner därför ifrågavarande motion icke böra föranleda något tillägg till lagtexten. Riksdagen följde utskottet.

I tvenne motioner vid 1943 års riksdag yrkades införande tvångs-

av åtgärden i någon form dock icke tvång i detta ords så säga

att kroppsliga mening för att framtvinga för det allmänna nyttig och

en nödvändig sterilisering, även där den enskilde på grund bristande in-

av sikt och bristande god vilja vägrade sin frivilliga samverkan. Första lagutskottet hemställde, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd, och riksdagen avslog dem.

Sekretess

Ärenden angående sterilisering underkastade

äro särskilda sekretessbestämmelser. Härom föreskrives i lagens 6 Läkare eller å

annan, som tjänstens vägnar eller eljest tagit befattning med sterilisering eller med ärende angående sådan åtgärd, må i oträngt mål något vad

yppa av därvid förekommit Därjämte äro myndighets beslut i ärenden rörande sterilisering tillförsäkrade sekretess i enlighet med lagen inskränk-

om ningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar.

Berättelse om verkställd sterilisering

m. m.

Läkare, som med stöd av lagen verkställt sterilisering är enligt 7 § tillämpningskungörelsen skyldig att inom en månad insända berättelse

Bilaga 8 285

därom till medicinalstyrelsen enligt fastställt formulär. Har ingreppet företagits jämlikt 3 § andra stycket steriliseringslagen på grund av kroppslig sjukdom eller kroppsfel hos rättskapabel kvinna efter utlåtande två läkare eller enligt 5 § samma lag vid samtidigt avbrytan-

av de av havandeskap enligt 7 § abortlagen den s. nödfallsparagrafen, skola tillika samtliga handlingar i ärendet insändas. Angående behörighet att avgiva sådant utlåtande, avses i 3 § andra stycket i lagen,

som stadgas i 6 § första stycket tillämpningskungörelsen. Utlåtandet skall vara avfattat enligt fastställt formulär. Det må här anmärkas, att det beträffande tjänsteläkaren är tjänsten och det med densamma förenade ansvaret, som konstituerar behörigheten. En tjänsteinnehavare är sålunda icke behörig. På förekommen anledning må även understrykas, att läkare i underläkares ställning aldrig är behörig.

Här må också framhållas angelägenheten av att vederbörande läkare vid avfattandet icke blott av utlåtanden utan även berättelser iakttaga

av sådan omsorg, att onödiga skrivelser för komplettering såvitt möjligt undvikas.

Skyldighet för vissa läkare att verka för sterilisering

Ett betydelsefullt stadgande i tillämpningskungörelsen är det om skyldighet för läkare, som äger att göra ansökan om sterilisering, att framställning av myndighet eller då han eljest erhåller kännedom

om fall, där sterilisering påkallad från allmän synpunkt, verkställa

synes eller låta verkställa erforderlig undersökning samt därest omständigheterna därtill föranleda, sörja för att ansökan sterilisering göres hos

om medicinalstyrelsen. Det angelägna i att denna föreskrift tillämpas har ovan betonats i samband med diskussionen de sinnesslöa, vilkas.

av sterilisering kan steriliseringslagens viktigaste syftemål.

sägas vara

286 Bilaga 8

Råd och rörande

anvisningar tillämpning av abortlagen.

Lagen den 17 juni 1938 om avbrytande av havandeskap med däri

genom lagar den 23 maj 1941, den 12 juni 1942 och den 17 maj 1946 vidtagna ändringar.

Med hänsyn till den genom lag den 17 maj 1946 vidtagna senaste ändringen av abortlagen har medicinalstyrelsen ansett det erforderligt att i reviderad form åter utgiva de råd och anvisningar rörande tillämpning lagen,

av som senast utgåvos 1943.

Den väsentligaste anledningen till att avbrytande havandeskap

av abortframkallning ansetts böra bli föremål för särskild lagstiftning ha

synes varit den alltmer stegrade frekvensen av de kriminella abortema. Man utgick därvid uppenbarligen från det antagandet, att den åsyftade minskningen åtminstone delvis skulle kunna uppnås, läkare medgåves rätt i större

om att omfattning än tidigare avbryta havandeskap. Det har emellertid framhållits såsom ofrånkomlig nödvändighet, vid lagstiftning detta ömtåliga

en att område gränsen mellan det tillåtna och det otillåtna droges så fast och tydlig, att den vid den praktiska tillämpningen icke till oberäknelig skada helt eller delvis utplånades under inverkan de krafter, här verksamma för

av som vore en allt större obundenhet.

Den 1934 tillsatta abortkommitténs förslag, innebar ganska vittgåen-

som de medgivanden i fråga rätten avbryta havandeskap, blev under den

om att fortsatta utredningen och bearbetningen rätt avsevärt beskuret just i detta hänseende. Den ursprungliga lagen antogs 1938 och trädde i kraft den 1 januari ;1939. Genom den senaste lagändringen den 17 maj 1946 har rätten till avbrytande av havandeskap i någon mån vidgats.

Indikationerna.

I lagens första paragraf angivas de särskilda förutsättningar,

under vilka av-

brytande av havandeskap är lagligen tillåtet. Dessa förutsättningar indikationer kunna schematiskt uppdelas i fyra eller fem olika slag: medicinsk och medicinskt social, Socialmedicinsk, humanitär eller etisk och eugenisk.

Bilaga 8 287

Medicinsk indikation och medicinskt social.

Om denna indikation föreskrives i l § första stycket l av lagen, att havandeskapet får avbrytas, när på grund av sjukdom, kroppsfel eller svaghet hos kvinnan barnets tillkomst skulle medföra allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Som omfattar bestämmelsen icke blott rent medicinska

synes indikationer sjukdom och kroppsfel utan även medicinskt-sociala svaghet hos kvinnan, varmed utsläpade mödrar och liknande fall. Beträf-

avses fande särskilt de psykiska sjukdomstillstånd, som kunna utgöra skäl för abon, må framhållas, att det är sjukdomstillståndet som sådant, som är avgörande, och icke de många skiftande orsaker, kunna framkalla sjukdo-

som men.

Social-medicinsk indikation.

Beträffande denna indikation, tillkom genom lagändring den 17 maj

som 1946, heter det, att havandeskap får avbrytas, när med hänsyn till kvinnans levnadsförhållanden och omständigheterna i övrigt kan antagas, att hennes kroppsliga eller själsliga krafter skulle allvarligt nedsättas genom barnets tillkomst och vården om barnet. Det har av lagstiftama understrukits, att abort av renodlat sociala skäl alltjämt icke är tillåten. Vid den nya indikatio-

för korthets skull kan benämnas förutsedd svaghet, förutsättes ner, som emellertid icke, att sjukdom, kroppsfel eller svaghet förefinnas hos kvinnan vid tiden för ingreppet. Bestämmelsen innebär också, att hänsyn får tagas allenast till den kraftnedsättning, som skulle följa av barnets tillkomst, utan även till de påfrestningar, som kunna uppkomma genom vården av barnet. Lagrummet tar sålunda närmast sikte en mera långsam nedslitning av kvinnans krafter.

Humanitär indikation.

Sådan indikation föreligger, när kvinnan hävdats under förhållande,

varom förmäles i 15 kap. 12, 13, 15 eller 15 a § eller 18 kap. 8 a eller 9 så ock då hävdandet ägt rum under omständigheter, som omförmälas i 18 kap. 6 § strafllagen samt inneburit ett grovt åsidosättande av kvinnans handlingsfrihet. De här avsedda brottsliga handlingarna äro dels våldtäkt eller annat rättsstridigt tvång, dels vissa slag av sedlighetsbrott. Härvid är emellertid att märka, att enligt 2 § första stycket vissa av de angivna brotten skola, där så kunnat ske, hava åtalats eller angivits till åtal för att kunna utgöra grund till avbrytande av havandeskap. Hit höra sålunda brott mot samtliga ur 15 kap. strafflagen anförda §§ samt brott mot 6 och 8 a § i 18 kap. strafflagen. Bestämmelsen har givetvis tillkommit som garanti för att ingreppet icke skall grundas falska uppgifter. Därjämte föreskrives i 2 §

288 Bilaga 8

andra stycket abortlagen, att avbrytande havandeskap grund att

av av kvinnan vid hävdandet fyllt 15 år, där den har vårdnaden henne

som om samtyckt till åtgärden, icke må äga rum utan att särskilda omständigheter tala därför.

I detta sammanhang må anmärkas: Ilar en kvinna under ett havandeskap, som tillkommit genom våldtäkt, vilken kunnat bevisas, råkat i psykisk sjukdom och om sjukdomen i och för sig utgör tillräckligt skäl för abort, är indikationen medicinsk. Frågan om våldtäkt eller icke saknar i sådant fall relevans.

Eugenisk indikation.

Denna indikation föreligger, när med skäl kan antagas att kvinnan eller det väntade barnets fader genom arvsanlag kommer att på avkomlingar överföra sinnessjukdom eller sinnesslöhet eller ock svårartad sjukdom eller svårt Iyte av annat slag. Detta lagrum är även formellt i full överens-

numera stämmelse, med motsvarande lagrum i steriliseringslagen. Till bestämmelsen är i 2 § tredje stycket fogat det viktiga villkoret, att havandeskap må

avbrytas grund av nyssnämnda arvsanlag hos kvinnan med mindre jämväl sterilisering å henne företagas, utan så är att sådan åtgärd särskilda skäl

av finnes olämplig. De, som undantagas från regeln sterilisering villkor

om som för abonframkallning, äro dels de fall, där kvinnans hälsotillstånd är sådant, alt skäl tala mot abortoperationens utökning med sterilisering, dels de

en fall, där en sterilisering är onödig därför att kvinnan befinner sig nära

ex. klimakteriet eller därför att hon kommer att varaktigt intagas å anstalt. När tillstånd meddelats till abort under villkor sterilisering, har kvinnan att

av välja mellan abort jämte sterilisering eller att avstå från aborten, såvida icke

grund av kvinnans hälsotillstånd sterilisering bör underlåtas, då aborten skall verkställas.

Beträffande den eugeniska indikationen må för övrigt hänvisas till sid. där några synpunkter de eugeniska skälen för ofruktbarhet framläggas.

Mellan abortlagen och steriliseringslagen finnas väsentliga olik-

ett par heter. Å

ena sidan saknar steriliseringslagen dels av naturliga skäl mot-

- svarighet till abortlagens humanitära indikation, dels också motsvarighet till abortlagens social-medicinska indikation. Å andra sidan saknas i abort-

nya, lagen steriliseringslagens sociala indikation olämplighet att ha vårdnaden om bam. I fråga om den medicinska indikationen enligt 1 § första stycket l abortlagen och den eugeniska indikationen överensstämma däremot de båda lagarna.

Bilaga8 289

Tidsbegränsning för havandeskapets avbrytande.

I första paragrafens sista stycke föreskrives: Avbrytande av havandeskap på grund än sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan må företagas efter annan havandeskapets tjugonde vecka. Medicinalstyrelsen må dock, när synnerliga skäl äro därtill, medgiva ingreppets utförande jämväl därefter intill utgångtjugofjärde veckan. Den sista punkten tillkom lagändring den en av genom 17 maj 1946. Första lagutskottet underströk emellertid i sitt utlåtande, att abort där tidsbegränsning är föreskriven regelmässigt skall äga rum före utgången tjugonde veckan och att medgivande till abort efter utgången av av sagda tid skall få lämnas endast synnerliga skäl tala därför. Föreskriften om gäller alltså såväl vid den medicinskt-sociala svaghet och socialmedicinska förutsedd svaghet indikationen som vid den humanitära och eugeniska. Det är därför vikt, att i förekommande fall tillstånd till ingrepav pet inhämtas i så god tid, att operationen hinner utföras inom den föreskrivregelmässiga tiden. Då det icke låter sig göra ett exakt bestämma dagen na, för befruktningens inträde, räknar man i praktiken med att ett normalt havandeskap 280 dagar 40 veckor räknat från den senaste regleringvarar ens‘ första dag. För beräkning den tid, inom vilken abortframkallning i nu av avsedda fall regelmässigt får företagas, utgår alltså samma sätt från man senaste regleringens första dag och räknar 140 dagar 20 veckor framåt. Av lätt insedda skäl är det emellertid ofta icke möjligt att erhålla en exakt utgångspunkt för denna beräkning. Det blir då i tveksamma fall operatören, grund sin undersökning av kvinnan har att avgöra, huruvida insom av greppet kan företagas inom den i lagen föreskrivna tiden. Med hänsyn till det allmännas intresse av att särskilt sinnesslöa kvinnor icke få tillfälle att fortplanta sig synes det lämpligt, att de ålderdomshem och andra inrättningar, där de grund blandning av könen och relativt av stor rörelsefrihet riskera att bli rådda med barn, bleve föremål för särskild tillsyn i detta avseende. Lämpligen kunde detta ske genom förandet av särskilda menstruationslistor. Här igenom skulle man kunna förebygga, att ett hos en sinnesslö kvinna inträtt havandeskap kunde komma att överskrida den för abortframkallning lagstadgade gränsen. Lämpligast är givetvis, att havandeskap förebyggas i tid verkställd sterilisering och att även genom dylika anstalter intagna sinnesslöa män steriliseras.

6 Här normala regleringen. De mindre och oftast oregelbundna blödavses senaste ningar, som ibland förekomma även väntad regleringstid under havandeskap, - äro icke menstruationer utan s. havandeskapsblödningar, vilka icke kunna tagas till utgångspunkt vid beräkning av havandeskapets längd.

290 Bilaga 8

Behörighet att lämna tillstånd till avbrytande havandeskap.

av

Sådan behörighet tillkommer: 1 tvenne läkare i lagen angivna grunder men på eugenisk indikation eller ifall då kvinnan är rättsinkapabel eller vid nödfall.

s. 2 medicinalstyrelsen samtliga i lagen angivna grunder utom nöd-

s.

fall, 3 en läkare operatören vid s. nödfall 7 §.

Betraflande eugenisk indikation och rättsinkapabel kvinna utom vid

s. nödfall är sålunda endast medicinalstyrelsen behörig att lämna tillstånd I anslutning härtill må följande framhållas. När medicinska

skäl för abort men dessutom eugeniska skäl å kvinnans sida finnas. dvs i allmänhet, när hon är sinnesslö, sinnessjuk eller svår psykopat eller lider av annan ärftlig defekt eller sjukdom, bör ärendet underställas medicinalstyrelsen, för att denna skall få tillfälle att pröva, huruvida enligt 2 § tredje stycket i lagen sterilisering skall ställas som villkor för havandeskapets avbrytande. Det har i del

en fall förekommit, att abort verkställts av två läkare medicinsk indikation, ehuru även sådana eugeniska skäl funnits, att sterilisering skulle ha

satts som villkor, om ärendet underställas medicinalstyrelsen. Detta är ett felaktigt förfarande, står i uppenbar strid mot lagens anda och motivering.

som

Rättsinkapacitet.

Beträffande rättsinkapaciteten äga naturligtvis i princip

samma resonemang tillämpning här som i fråga om samtycke till sterilisering. Det må emellertid även här framhållas, att det vid bedömningen är fråga att taxera den

om mentala rubbningens eventuella inflytande den givna rättshandlingen, v. s. samtycke till den ifrågasätta åtgärden. Utan ett närmare ingående detaljer för övrigt må här framhållas betydelsen den psykiska depressio-

av nens inflytande mänskligt handlande och tänkande. Det är sålunda

uppenbart, att en kvinna i ett uttalat depressionstillstånd regel är benägen

som att felbedöma sin situation och att hon denna anledning icke kan

av anses rättskapabel, även om hon förstår ingreppets konsekvenser och kan

resonera klart därom. En viktig synpunkt är hän/idlag, kvinna,

att en som genom en ovälkommen grossess kommit i enligt hennes mening förtvivlad situation

en och grund av sin djupa, ofta med suicidalrisk förenade depression erhållit abort, sedermera kan komma att förebrå sig, att hon framfött barnet. Risken härför eller i varje fall för svårare psykiska skadeverkningar

måste vara avsevärt mindre, om beslutet fattats medicinalstyrelsen och hon sålunda i

av viss mån befriats från Frågan abortfiamkallning hos

eget ansvar. om en kvinna, lider ett uttalat psykiskt depressionstillstånd, bör alltså

som av hänskjutas till medicinalstyrelsen.

Bilaga 291

Behörighet att göra ansökan.

a Betraflande rättskapabel kvinna är endast kvinnan själv behörig att hos läkare göra framställning samt ansökning hos Medicinalstyrelsen om tillstånd till avbrytande av havandeskap. b Beträffande rättsinkapabel kvinna äro följande behöriga att hos medicinalstyrelsen göra ansökan om tillstånd till ingreppet:

kvinnan själv, för underårig kvinna den som har vårdnaden om henne, för omyndigförklarad kvinna förmyndaren samt

4. för kvinna, som är intagen å allmän anstalt, anstaltens läkare eller före-

ståndare.

Det må alltså understrykas, att kvinnan själv alltid är behörig att göra ansökan oberoende av rättskapacitet och ålder. Om kvinnan själv alltså gör ansökan, kan det aldrig bli någon tvekan om behörigheten.

Beträffande vårdnadshavare avses här liksom vid ansökan om sterilisering den lagbestämde vårdnadshavaren. Till undvikande av upprepning hänvisas därför till vad som anförts sid. Det må understrykas, att vårdnadshavares behörighet endast hänför sig till rättsinkapabel kvinna och att underårighet i och för sig icke medför rättsinkapacitet.

Fönnyndares behörighet hänför sig till rättsinkapabel kvinna, som fyllt 21 år och av domstol förklarats omyndig. Förrnyndare för underårig, rättsinkapabel kvinna är också behörig att göra ansökan då i sin egenskap

men av vårdnadshavare.

Beträffande behörighet för anstaltsläkare och anstaltsföreståndare att göra ansökan om tillstånd till abort hos rättsinkapabel kvinna må här endast

understrykas, att den endast dessa befattningshavare vid allmän anstalt.

avser Beträffande frågan, vilka anstalter äro att allmänna, hänvisas

som anse som till vad som anförts sid. 11.

På grund av de upprepade misstag som begåtts må följande här frarnhållas: Fattigvårdsstyrelse eller barnavårdsnämnd är icke under några omständig-

heter behörig att göra ansökan om tillstånd till avbrytande havandeskap.

av

Make är icke behörig att göra ansökan tillstånd till abort hos sin hust-

om ru, såvitt han icke domstol förordnats till hennes förmyndare och hon

av samtidigt är rättsinkapabel.

Fader till sinnesslö dotter, fyllt 21 år, är icke behörig att göraansökan

som om tillstånd till abort hos dottern, såvitt han icke domstol förordnats till

av hennes förmyndare och hon samtidigt är rättsinkapabel.

Dylika misstag undvikas lättast, om kvinnan själv får göra ansökan, vilket väl i de flesta fall torde kunna ske.

292 Bilaga 8

Ansökningsförfarandet.

Efter den senaste lagändringen har antalet ansökningar hos Medicinalstyrelsen om tillstånd till avbrytande av havandeskap högst avsevärt ökat. Det är därför synnerligen angeläget, att handlingarna insändas i fullständigt skick. Den tid, som erfordras för komplettering, kan eljest i många fall äventyra ingreppets utförande Inom lagstadgad tid. Enligt Kungl. Maj.tsfEreskrifl äro följande handlingar utom yttranden och intyg B alltid obligatoriska:

ansökan,

åldersbetyg för kvinnan,

yttranden de jämlikt 5 § i lagen böra beredas tillfälle att

av personer, som yttra sig, när skäl därtill äro,

intygA rörande kvinnan, intyg B rörande det väntade barnets fader samt intyg C rörande kvinnan och det väntade barnets fader. Ansökningen och intygen skola avfattade enligt fastställda formulär.

vara

Nu gällande formulär äro fastställda den "14/6, 1946. Kungörelsen härom jämte forrnulären är intagen bilaga till denna publikation. Tryckta blan-

som ketter finnas tillgängliga bokhandeln. De tryckas hos Hasse W. Tull-

genom bergs Blankettförlag, Esselte, Stockholm, och Landskommunemas Blankett-

bokförlag, Stockholm.

Det må här särskilt framhållas, att, då en kvinna samtidigt önskar både abort och sterilisering och framställning härom göres hos medicinalstyrelsen, det är ofrånkomligt, att fullständiga handlingar betrajfande båda ingreppen ingivas i alla fall, utom när abortansökan göres eugenisk indika-

tion hos kvinnan, då enbart fullständiga abortansökningshandlingar äro till-

fyllest, enär styrelsen under förutsättning bifall till ansökningen då för-

av fattningsenligt föreskriver sterilisering som villkor för abortingreppet. Jfr dock ovan s. 9.

Ansökan.

Även beträffande denna ansökan

är det angeläget, att de sökande, där så erfordras, få handledning läkare eller socialfunktionärer vid formulärets

av ifyllande. Det bör framförallt tillses, att ansökan göres därtill behörig och

av att det fastställda formuläret användes. Ansökningen skall sökanden

vara av egenhändigt underskriven. Den kan sålunda icke fullmakt. Det

göras genom är också angeläget, att sökandens adress är riktig och fullständig.

Här avses den adress, under vilken styrelsens beslut kan nå sökanden. En ofullständig eller oriktig adress kan medföra, att skrivelsen medicinalstyrelsens beslut

om återkommer obeställbar och den tidsutdräkt, uppspårandet adres-

som att av säten vållar, omöjliggör ingreppets utförande inom i lag föreskriven tid.

SOU l999z2 Bilaga8 293

Yttranden.

De som enligt lagens föreskrift 5 § böra beredas tillfälle att yttra sig, när skäl därtill föreligga, äro följande: det väntade barnets fader samt, om kvinnan är under 21 år, den som har vårdnaden om henne, om hon är omyndigförklarad, fönnyndaren, om hon är gift, hennes make och, om hon är intagen å allmän anstalt, dennas läkare och föreståndare. Som av lagen framgår äro yttrandena icke obligatoriska. När yttranden skola inhämtas, är alltså en bedömningsfråga. Det må framhållas, att det liksom beträffande yttranden i steriliseringsärenden icke är fråga om samtycke. Har någon av dem, som böra beredas tillfälle att yttra sig, avgivit intyg A eller intyg C, erfordras icke särskilt yttrande av denne.

I 5 paragrafens andra stycke föreskrives vidare, att i övrigt, där fråga är om kvinna, som kan lämna giltigt samtycke till avbrytande av havandeskapet, yttrande må infordras utan kvinnans medgivande. Denna bestämmel-

har särskild betydelse vid utfärdandet intygen A och B. Äro intygsgise av vama andra personer än de, som avses i 5 § första stycket, måste vederbörande förvissa sig om kvinnans samtycke till handlingens utfärdande, om de icke skola göra sig skyldiga till brott mot den sekretess, som lagen föreskriver. Givetvis förutsättes kvinnans medverkan i detta avseende, då de föreskrivna handlingarna ofta eljest icke skulle kunna förebringas och ansökningen sålunda kunna prövas.

Beträffande yttrande av det väntade barnets fader kan sådant i vissa fall vara synnerligen viktigt. Det förekommer nämligen icke så sällan, att ett depressionstillstånd hos en kvinna, som blivit havande utom äktenskap, till stor del beror bamafadems ändrade inställning till henne och hans vägran att genom äktenskap legitimera barnet. I sådant fall är det tänkbart, att bamafadem, om han beredes tillfälle att yttra sig, kan bli benägen att till-

mera mötesgå kvinnans önskningar och aborten därigenom förebyggas.

Huruvida vårdnadshavare eller fönnyndare i ett givet fall böra beredas tillfälle att yttra sig, får avgöras omständigheterna i fallet.

av

Beträffande make bör han såvitt möjligt alltid beredas tillfälle att yttra sig, där det väntade barnet är legitimt och kvinnan icke, exempelvis grund av konflikt med honom, skulle vållas svårigheter därigenom att han beredes tillfälle till yttrande. Det frånsett speciella undantagsfall föga tilltalan-

är - de, att gift kvinna låter avbryta sitt havandeskap utan makens vetskap. Lämpligen kan han yttra sig genom att avgiva intyg A.

Yttrande av läkare vid allmän anstalt, där den abortsökande kvinnan är intagen, har intresse, då intyget C utfärdats läkare än anstaltsläka-

av annan ren. Det kan då vara värdefullt att höra dennes mening saken.

om

När föreståndare vid allmän anstalt bör beredas tillfälle till yttrande, får avgöras med hänsyn till omständigheterna i fallet. Det må här blott anmär-

294 Bilaga 8

kas, att läkare och föreståndare vid allmän sjukvårdsanstalt i regel är samma person.

Intyg A.

Detta intyg innehåller ofta alltför knappa uppgifter. Det är därför önskvärt, att de sökande i möjligaste mån få hjälp kuratorer och andra socialfunkav tionärer vid intygets avfattande. Särskilt viktigt är detta, då ansökan abom ort göres Socialmedicinsk indikation. De uppgifter, skola läggas till som grund för bedömningen, måste objektivt styrkta. Ett väl avfattat intyg vara A utgör ett värdefullt komplement till uppgifterna i intyget C.

Intyg B.

Detta intyg är erforderligt endast i fall, då ansökan göres grund av arvsrisk från det väntade barnets fader. Det utgör motsvarighet till intyg A en men kan icke ersätta detta. De uppgifter hereditet och levnadsförhållanom den, som skola lämnas i intyget äro synnerligen viktiga för frågans prövning och böra därför avgivas med stor omsorg. Intyget skall enligt föreskriften i formuläret avgivas lämplig Givetvis kan denne även av person. vara läkare. Resultatet av den verkställda läkarundersökningen skall av mannen emellertid redovisas i intyget C.

Intyg C läkarintyg. 7

Ifrågavarande intyg, både kvinnan och det väntade barnets fader, som avser är otvivelaktigt den för prövningen viktigaste handlingen. Det är därför angeläget, att såväl de hereditära och anamnestiska uppgifterna som redovisningen av undersökningens resultat under rubriken status praesens bli så fullständiga möjligt. Rubriker och anvisningar i formuläret torde som vara tillräckliga för ändamålet. Beträffande intelligensundersökning och övrig undersökning de psykiska funktionerna må i tillämpliga delar hänav visas till vad härom anförts under rubriken läkarintyget 12. Det som s. framgår av fonnuläret bör likväl understrykas, då ansökan abort men att, om göres grund av arvsrisk hos det väntade barnets fader, jämväl han skall underkastas personlig undersökning och resultatet därav särskilt redovisas därför avsedd plats.

7 Anm. Det må framhållas, att intygsgivaren skall vara legitimerad läkare. Medicine kandidat, som har förordnande extra läkare eller vikarie, är icke behörig som att utfärda intyget.

1999:2 Bilaga 8 295 SOU

På grund förbiseende, då och då förekommit, må erinras om vikten av som uppgift senaste menstruationens första dag alltid lämnas. av att om

Verkställighet.

bestämmelserna i 6 § lagen skall avbrytande havandeskap utföras å Enligt av lasarett, därmed jämförlig allmän anstalt eller sjukstuga av där anställd läka- Medicinalstyrelsen kan dock, där styrelsen så prövar erforderligt, medgire. viss läkare att utföra ingreppet anstalt, som nyss sagts eller annan va anstalt.

Nödfall.

Från bestämmelserna i 4 och 6 §§ göres i 7 § ett viktigt undantag. Det heter där: Kan då fråga är avbrytande havandeskap grund av sjukdom om av eller kroppsfel hos kvinnan, prövning förutsättningarna för ingreppets av företagande i den ordning 4 § angiver, eller utförande ingreppet å anstalt av i 6 § sägs icke utan våda äga med hänsyn till dröjsmål eller anvarom rum olägenhet därigenom skulle uppstå, må havandeskapet av legitimenan som rad läkare avbrytas iakttagande nämnda stadganden. En legitimerad utan av läkare är alltså berättigad att i nödfall, sig det gäller rättskapabel eller vare rättsinkapabel kvinna, rent medicinsk indikation verkställa avbrytande av havandeskap utan det prövningsförfarande, stadgas i 4 eller iakttasom gande bestämmelserna i 6 Det torde emellertid vara uppenbart, att unav dantagsbestämmelsen icke får utgöra ett kryphål, genom vilket man anser sig kunna slingra sig ifrån det omständliga prövningsförfarandet. De självmera klara fallen behöva här icke diskuteras. Gränsfallen bli alltid en omdömesfråga. Ett uppenbart åsidosättande stadgandets innebörd synes däremot av medföra straffansvar enligt 12 § andra stycket.

Skyldighet för kvinna att underkasta sig avbrytande av havandeskap.

Frågan huruvida rättsinkapabel kvinna, hos vilken medicinalstyrelsen medgivit avbrytande havandeskap, är skyldig att underkasta sig ingreppet av avhandlas icke i lagen. Det framgår emellertid av motiven, att även här rättsregler böra gälla som i fråga om sterilisering, v. s. att samma anses ingreppet i princip är frivilligt. Eventuellt motstånd får alltså övervinnas övertalning och dylik påverkan. Abortkommittén har därjämte endast genom anfört: Bedömandet huru bör förfaras, då den inkapabla kvinnan motav sätter sig operationens utförande måste uppenbarligen ankomma den verkställande läkaren.

296 Bilaga 8

Sekretess.

Självfallet är, att då det är fråga så intima angelägenheter om som havandeskap och aboitframkallning, sekretessen bör särskilt tillgodosedd. vara Härtill tar lagen också vederbörlig hänsyn. Utöver det ovannämnda stadgandet i 5 § finnes ett särskilt stadgande i 8 där det heter: Ej må den som prövat förutsättningarna för avbrytande havandeskap eller verkställt sådan åtav gärd, eller den som biträtt vid utredningen eller verkställandet, i oträngt mål yppa något av vad därvid förekommit. Därjämte äro myndighets beslut i ärenden rörande tillämpning abortlagen tillförsäkrade sekretess i enlighet av med lagen om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna

handlingar.

Berättelse verkställt avbrytande

om av havandeskap m. m.

Enligt 6 § tillämpningskungörelsen skall läkare, avbrutit

som havandeskap,

inom en månad insända berättelse därom till

medicinalstyrelsen enligt fast-

ställt fonnulär. Har åtgärden företagits därtill inhämtats utan att tillstånd av medicinalstyrelsen, skola tillika insändas samtliga handlingar i ärendet. Detta avser alltså de fall, då ingreppet verkställts efter utlåtande av -två läkare eller grund nödfall. Det två läkare utlåtandet av av avgivna skall vara avfattat enligt fastställt formulär. Det må även här framhållas, det beträfatt fande tjänsteläkaren är tjänsten och det med densamma förenade ansvaret, som konstituerar behörigheten. En tjänsteinnehavare är alltså icke behörig. Läkare i underläkares ställning är icke heller behörig. Slutligen må anmärkas, vid samtidigt avbrytande

att av havandeskap och

sterilisering skilda berättelser härom jämte till dessa hörande respektive handlingar skola insändas.

KUNGL BIBL

1999 -OZ~O 3

STOCKHOLM

1999 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nyaförmånsrättsregler+Bilaga.Ju. SteriliseringsfråganiSverige1935-1975. Ekonomiskersättning.

fakta info direkt

Tel 08-587 671 oo. Fax 08-587 671 71. Box 6450. 11382 Stockholm. order@faktainfo.se www.faktainfo.se ISBN 91-76-10120-7 ISSN O375-25OX