Samerna - ett ursprungsfolk i Sverige frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr 169 : betänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Samerna

-

ett

ursprungsfolk

i

Sverige

Frågan om Sveriges anslutning

till lLO:s konvention nr 169

Betänkande av

Utredningen

lLO:s konvention nr 169 om

Statens offentliga utredningar

Jordbruksdepartementet

Samerna —

ett

ursprungsfolk

i

Sverige

Frågan om Sveriges anslutning

till ILO:s konvention nr 169

Betänkande ILO:s konvention 169

av Qtredningen om nr

Stockholm 1999

SOU ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt.

och Ds som För remissutsändningar SOU och Ds ingår i 1999 års nummerserie svarar

av som Fakta Info Direkt på uppdrag Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

av

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post 0rder@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varfor. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-7610-934-8

g Stockholm 1999 ISSN O375-250X

Till statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet

Regeringen beslutade den 11 september 1997 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att utreda frågan Sverige kan ratiñcera ILO:s

om

konvention 169 ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande

nr om länder och vilka åtgärder i sådant fall är nödvändiga för att Sverige

som skall kunna efterleva bestämmelserna.

Till särskild utredare förordnades fr.o.m. den l december 1997 f.d. landshövdingen Sven Heurgren.

Som sekreterare i utredningen förordnades från och med samma dag direktören Bror Tronbacke, samt anställdes från och med den 7 januari 1998 departementssekreteraren Göran Tembo på halvtid och från och med den 26 januari 1998 hovrättsassessom Marie B. Hagsgård.

Som experter förordnades fr.o.m. den 11 februari 1998 juristen Lars Anders Baer, departementssekreteraren Monica Dillner-Thorsson, hovrättsassessom Mikael Gulliksson, departementsrådet Anders Holmgren, kammarrättsassessom Carin Jahn, agronomen Solveig Larsson, kanslichefen Lars-Nila Lasko, departementssekreteraren Marie Mild, kanslirådet Ann Marie Pennegård, departementsrådet Bertil Roth samt jägmästaren Jan Sandström. Marie Mild entledigades från och med den 6 april 1998. Från och med samma dag förordnades departementssekreteraren Ulla-Karin Kinell till expert i utredningen. Till i utredningen förordnades från och med den 18 maj 1998

experter f.d. justitierådet Bertil Bengtsson och från och med den 1 juni 1998 hovrättsassessom Marinette Andersson.

Utredningen har arbetet under namnet Utredningen om ILOkonvention nr 169 Jo 1997:4.

Härmed överlämnar utredningen sitt betänkande Samerna- ett ursprungsfolk i Sverige. Frågan Sveriges anslutning till ILO:s

om konvention nr 169.

Till betänkandet har fogats två särskilda yttranden. Jag har därmed slutfört mitt uppdrag.

Västerås i mars 1999

Sven Heurgren

/Marie Blomquist Hagsgård Göran Tembo Bror Tronbacke

Innehåll

Sammanfattning

Uppdraget

Mitt uppdrag har varit att ta ställning till Sverige kan ratiñcera, dvs. om ansluta sig till, ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och vilka nr åtgärder i så fall krävs för att Sverige skall kunna efterleva som bestämmelserna i konventionen kommittédirektiv 1997: 103.

ILO och dess konvention 169

nr

ILO står för International Labour Organization. Det är ett av FN:s s.k. fackorgan med uppgift att bevaka frågor arbetsvillkor, om diskriminering Inom för denna uppgift har ILO sedan m.m. ramen många år bevakat ursprungsfolkens arbets- och levnadsvillkor. ILO utarbetar bl.a. konventioner. Konvention nr 169 innehåller ett antal bestämmelser och åtaganden till skydd för ursprungsfolken. i de länder anslutit sig till konventionen skall se till

Regeringarna som

ursprungsfolkens rättigheter skyddas och att deras integritet att Regeringarna skall samråda med folken åtgärder som

respekteras. om

angår-dem och skapa förutsättningar för att de så långt som möjligt själva skall kunna bestämma över sin utveckling. Ett grundläggande krav enligt konventionen är att ursprungsfolken till

fullo skall åtnjuta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

Men de ansluter sig skall inte bara vidta åtgärder mot stater som även utforma särskilda insatser främjar de

diskriminering, utan som

berörda folkens sociala och ekonomiska rättigheter och som skyddar deras andliga och kulturella värden. Detta innebär bl.a. att åtgärder skall vidtas för att skydda deras mark, kultur och miljö. l I konventionen betonas särskilt markens betydelse för ursprungsl folken. Därför finns i konventionen bestämmelser skall säkra deras som till sådan mark de under lång tid har innehaft eller brukat. rätt som

Konventionen trädde i kraft år 1991 och hittills har 14 länder anslutit sig, däribland Norge och Danmark. Det största hindret för svensk

en ratiñcering har tidigare ansetts vara att Sverige inte uppfyller konventionens krav på markrättigheter.

Samema ett ursprungsfolk i Sverige

- Ursprungsfolk definieras som folk som härstammar från folkgrupper som bodde i landet vid tiden för fastställandet av nuvarande statsgränser och helt eller delvis har behållit sina sociala,

som ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Avgörande är inte att dessa folk historiskt sett bott i ett visst område längre tid än andra. Det är av större betydelse att deras sociala och kulturella situation är

speciell.

Samema är ett ursprungsfolk i Sverige. Samema själva identifierar sig ursprungsfolk och samisk befolkning levde i det som är

som en nu norra Sverige innan landet fick sina statsgränser. Riksdagen har också bekräftat Samernas ställning som ursprungsfolk.

i Den samiska befolkningen i Sverige uppskattas till ungefär 17 000 5 personer och denna befolkning är mindre än 2 500 personer

av renskötande samer och medlemmar i en sameby.

Konflikter inom renskötselområdet

Det geografiska område där konventionens regler om markrättigheter kan bli aktuella är renskötselområdet, dvs. fjällvärlden och stora delar

Norrland. Inom renskötselområdet har samerna på grundval av av urminnes hävd renskötselrätt, bruksrätt som bl.a. innefattar rätt till

en renbete-och rätt till jakt och fiske. Det är bara de renskötande samerna som får utöva denna rättighet.

Renskötselområdet delas i året-runt-marker och vinterbetesmarker. Samernas rättigheter är starkast inom året-runt-markema, dvs. i Norrlands inland. Vinterbetesmarkerna är sydligare och gränserna är i vissa fall oklara. Totalt omfattar renskötselområdet ungefär tredjedel i

en

av Sveriges yta.

Det finns intressekonflikter inom renskötselområdet. Samernas rätt att t.ex. nyttja mark för renbete, jakt och fiske gäller inom hela området och i många fall alltså på mark som andra äger och brukar. Ägarforhållandena i fjällvärlden är delvis omstridda. Bara i några få fall har det blivit rättsligt prövat har t.ex. äganderätt till

om samerna delar av renskötselområdet.

Sammanfattning 15

Det är viktigt att poängtera att de intressekollisioner som uppstått mellan och framför allt markägare är följden av en rad

samer omständigheter ingen parterna kan lastas för. Upprinnelsen till

som av konflikterna ligger långt tillbaka i tiden. Under historiens förlopp- från mitten 1700-talet och långt in på 1900-talet har staten aktivt

av uppmuntrat nybyggare och andra till uppodling av områden som

tidigare under lång tid brukat för renskötsel, jakt och samerna ensamma fiske. Det har lett till konkurrens marken och därav följande

om konflikter.

Regelsystemen för såväl rennäringen som jakten och fisket har växt fram successivt. Dessa regler har blivit oklart utformade, vilket enligt min åsikt bidragit till de konflikter finns idag. Som exempel kan

som nämnas reglerna jakt- och ñskerätt och regleringen av

om samemas vinterbetesmarkemas omfattning.

Vad krävs för att Sverige skall kunna ansluta sig till

konventionen

Jag har grundligt studerat konventionen och noga analyserat vad bestämmelserna skulle innebära för svensk del. Jag anser att Sverige redan i dag uppfyller konventionens krav i de allra flesta avseenden. Den stora stötestenen är reglerna rättigheter till mark. Jag

om samemas har gjort bedömning vilka åtgärder måste vidtas och vilka

en av som regler måste ändras för att Sverige skall nå upp till kraven.

som

Samernas äganderätt och besittningsrätt till mark

Konventionen ställer krav att staterna skall erkänna ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till mark som de traditionellt innehar. Med traditionellt innehav menas mark som ursprungsfolken under lång tid i stort sett varit att bruka, dvs. haft det

ensamma om dominerande inflytandet över.

När det gäller mark enligt denna definition kan anses

som samerna inneha har kommit fram till det i första hand måste röra sig

jag att om sådana delar året-runt-markerna varit i statlig ägo in i våra

av som dagar. Gränserna för dessa markområden är dock delvis oklara och

måste fastläggas.

Även konventionen använder uttrycket äganderätt och

om besittningsrätt står det klart att det inte nödvändigtvis måste vara fråga

formell äganderätt till marken. Konventionen förutsätter emellertid om

markrättighetema når till viss miniminivå. Enligt min att upp en

bedömning motsvarar denna miniminivâ en starkt skyddad rätt till nyttjande och besittning av marken.

De markrättigheter har idag når inte till denna

som samerna upp miniminivâ, eftersom de måste tåla ett betydande intrång i renskötselrätten. För att Sverige skall uppfylla minimikraven måste samerna få ett starkare skydd mot sådana inskränkningar. Renskötselrätten måste få ett skydd som motsvarar vad som gäller för andra bruksrätter till mark. För att ett sådant skydd skall bli effektivt bör

få möjlighet att i förväg yttra sig över åtgärder som kan samerna innebära mer än ringa intrång i renskötselrätten och en rätt att få sådana åtgärder prövade av en opartisk instans med kunskaper om renskötseln och dess behov av mark. Om åtgärder vidtas som innebär skada för renskötselrätten skall samerna ha rätt till ersättning. Samerna måste också få samma möjlighet som andra att mot betalning upplåta sin jaktoch fiskerätt.

Samernas rätt att nyttja mark

Konventionen ställer också krav att staterna skall erkänna ursprungsfolkens nyttjanderätt till sådan mark som de av tradition, dvs. sedan lång tid, har brukat tillsammans med andra.

Mark samerna traditionellt nyttjat tillsammans med andra är

som sådana områden de brukat för renskötsel, jakt och fiske. Det rör

som sig enligt min bedömning främst mark inom renskötselområdets

om vinterbetesmarker, dvs. de mer kustnära områdena där också andra nyttjat marken for t.ex. skogsbruk och jordbruk. Eftersom gränserna för vinterbetesmarkema är oklara och omtvistade måste de först fastläggas om staten skall kunna erkänna samemas nyttjanderätt inom dessa områden.

Samernas möjlighet att även fortsättningsvis bedriva renskötsel är starkt beroende av tillgången till vinterbetesmark och att det finns ett skydd för nyttjanderätten till dessa områden. Om Sverige skall uppfylla konventionens krav måste möjligheten till fortsatt renskötsel säkras. Jag bedömer det därför som nödvändigt att stärka skyddet mot inskränkningar i renskötselrätten också inom dessa delar av renskötsel-

1 området. Detta bör ske möjlighet att yttra sig i

genom att samerna ges över planerade markanvändningsåtgärder som kan antas leda till mer än ringa intrång i renskötselrätten inom dessa områden. Om åtgärder vidtas innebär skada för renskötselrätten skall ha rätt till ’

som samerna

ersättning.

Konventionens krav innebär också att regeringen skall se till att har tillräckligt med mark för att kunna fortsätta bedriva samerna renskötsel i alla de områden där renskötsel bedrivs i dag.

Samernas rätt till domstolsprövning sina anspråk på mark av

Konventionen förutsätter att ursprungsfolken skall ha en reell möjlighet att få sina anspråk på mark rättsligt prövade. Rättegångar anspråk på mark är ofta förknippade som rör samemas med rättegångskostnader. Det har visat sig att samerna i praktiken stora har små möjligheter att få sina anspråk mark prövade domstol av eftersom de inte har ekonomiska möjligheter att betala rättegångskostnadema. För att Sverige skall uppfylla konventionens krav i detta avseende har jag bedömt det nödvändigt att parterna i mål som rör som

principiellt viktiga frågor markanspråk måste få

om samemas möjligheter till ersättning för sina rättegångskostnader från staten.

Samernas rätt till inflytande över naturtillgångarna

Konventionen ställer också krav på att ursprungsfolken skall ha möjlighet till inflytande över användningen, förvaltningen och bevarandet naturtillgångar när sådana åtgärder angår dem. av För att Sverige skall uppfylla detta krav måste enligt min mening inflytande över renskötselområdets naturtillgångar stärkas. samemas Flera åtgärder måste till. Samema måste få rätt att yttra sig över planerad markanvändning inom renskötselområdet när denna kan till skada för renskötseln. vara

Även det övergripande skyddet mot exploatering av

mer renskötselområdet bör stärkas. Detta kan ske genom att miljöbalkens hushållning med mark och vatten ändras så att Sametinget får

regler om

sig innan områden riksintresse för rennäringen fastställs rätt att yttra av inom renskötselområdet och innan exploatering sådan mark med av betydelse för renskötselrätten tillåts. När det gäller mark inom den del renskötselområdet som av traditionellt kan inneha bör denna få ett heltäckande samerna anses mer skydd exploatering. Detta kan ske att dessa områden mot genom skyddas riksintressanta i sin helhet på grund samiska som av kulturvärden. För att öka inflytande över användningen av natursamemas tillgångar i dessa skyddade områden bör Sametinget också ges rätt att sig bl.a. innan exploatering eller ingrepp enligt reglerna i yttra

18 Sammanfattning

miljöbalken tillåts. Sametinget skall i dessa områden inte bara bevaka rennäringens behov av mark utan också bl.a. att samiska kulturvärden inom områdena skyddas.

Konventionen ställer särskilda krav samråd med samerna innan undersökning eller exploatering enligt minerallagen och torvlagen beviljas. För att dessa krav skall kunna uppfyllas måste gällande regler ändras så att samerna får rätt till sådant samråd och att hänsyn kan tas till samemas intresse av marken.

Hälso- och sjukvård utifrån Samernas behov

Konventionen innehåller bestämmelser om att hälso- och sjukvården lokalt skall organiseras och administreras i samarbete med ursprungsfolken, utifrån deras särskilda behov och med respekt för deras traditionella metoder för vård För att Sverige helt skall

m.m. kunna uppfylla dessa förpliktelser anser jag att den lokala hälso- och sjukvården, i de delar landet där flest samer bor, bör planeras i

av samråd med Sametinget.

Tillämpningen av konventionen

Konventionen täcker också rad andra områden än de här nämnda.

en Enligt konventionen skall alla åtgärder som rör ursprungsfolken planeras, verkställas och utvärderas i samarbete med dem.

För att olika frågor skall kunna samordnas på det sätt som konventionen förutsätter krävs enligt min uppfattning att en särskild enhet inrättas inom Regeringskansliet med ansvar för samefrågor. I enhetens uppgifter bör ingå att inhämta synpunkter från samerna och att samordna åtgärder på området.

Norges tillämpning av konventionen

Norge det första land som anslöt sig till konventionen. Det har

var ingått i mitt uppdrag att beakta hur den norska regeringen tolkat konventionen med hänsyn till bestämmelserna samemas rätt till

om mark. Den norska regeringen gjorde i samband med ratiñceringen bedömningen att den bruksrätt då hade till mark i Norge

som samerna uppfyllde konventionens krav. Samerettsutvalget, en av norska regeringen tillsatt utredning, har gjort en helt annan bedömning

senare och frågan tycks ännu inte slutligt avgjord iNorge.

Skälen för och emot svensk anslutning en

Under utredningens gång har det framkommit skäl både för och emot en svensk anslutning. Det finns flera skäl för en anslutning. Regeringen har uttryckt önskan att kunna ratificera en konvention som är en om angelägen för ursprungsfolken. Sverige har en lång tradition av att sig för och eftersatta och anslutit sig till alla engagera svaga grupper centrala konventioner till skydd för minoritetsgrupper m.m. Internationellt sett har respekten för ursprungsfolkens traditionella levnadssätt blivit större under senare år. Det framstår som självklart att bör få möjlighet till vidareutveckling inom ramen för sin egen samerna kultur. Samema själva förordar svensk ratificering och har med en skärpa påtalat det orättfärdiga i att de inte kan förfoga över sina egna

jakt- och fiskerättigheter. Argumenten svensk anslutning har sin grund framför allt i mot en den konfliktfyllda situation råder när det gäller användningen av som mark inom stora delar renskötselområdet. av Jag har under arbetets gång haft kontakter med såväl markägare som med kommunala företrädare inom renskötselområdet och de statliga myndigheter berörs frågorna. En klar majoritet dessa har som av av de mycket tveksamma till svensk anslutning till angett att är en konventionen det kommer att innebära att markrättigheter om samemas stärks. De att praktiska lösningar kan nås på lokal nivå genom menar förhandlingar mellan dem och samerna.

Svensk fem års sikt

anslutning på

Som framgått har jag analyserat vad konventionens krav innebär och ställning till vilka åtgärder måste vidtas för att en svensk tagit som anslutning skall bli möjlig. Jag har också beaktat de norska erfarenheterna praktiskt tillämpa konventionen. Jag har slutligen vägt av att synpunkter från markägare och andra berörda. samman samer, Min bedömning blir sammanfattningsvis att Sverige kan ansluta sig till ILO:s konvention 169, att detta inte bör ske förrän ett antal nr men åtgärder rör rätt till mark har blivit genomförda. Jag som samemas räknar med att det är tar cirka fem år. Jag har här dragit en process som riktlinjerna för hur svensk anslutning kan gå till väga. upp en

För det första måste den mark har rättigheter till enligt 0 som samerna konventionen identifieras. Det gäller dels mark samerna i som konventionens mening traditionellt innehar och dels mark som de traditionellt har rätt till att nyttja tillsammans med andra brukare. Jag

anser att en gränsdragningskommission bör tillsättas som får till uppgift att klara ut dessa frågor.

För det andra måste omfattningen av samemas jakt- och ñskerätt inom den mark som de traditionellt innehar klarläggas.

När dessa frågor klarats ut kan andra åtgärder vidtas som är nödvändiga för att samemas rättigheter skall nå upp till den nivå som konventionen kräver. Det är framför allt fråga om följande åtgärder.

Samema bör få ett stärkt skydd mot inskränkningar i renskötselrätten. Inom mark som samerna traditionellt innehar bör de få rätt att upplåta sin jakt- och ñskerätt till andra mot betalning. Sametinget bör få rätt att yttra sig innan områden av riksintresse för rennäringen bestäms och innan exploatering av sådan mark tillåts. Det bör också finnas ett tydligt skydd mot exploatering av sådan mark i

miljöbalkens hushållningsbestämmelser och en rätt för Sametinget

att yttra sig innan exploatering tillåts.

Inom mark samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra

som krävs också ett ökat skydd mot inskränkningar i renskötselrätten. Sametinget bör få rätt att yttra sig innan områden av riksintresse för rennäringen bestäms och innan exploatering av sådan mark tillåts.

Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att samerna har tillräckligt med mark för att kunna fortsätta bedriva rennäring. Samema kan förlora del marker de i dag utnyttjar för renskötsel, bl.a. till

en som följd av de rättsprocesser som pågår i dag.

Det bör finnas möjlighet till ersättning från staten för rättegångskostnader i principiellt viktiga mål rörande samemas markrättigheter. Som det är i dag finns det en risk för att samerna av ekonomiska skäl inte kan få sina anspråk på mark rättsligt prövade

och klarlagda.

Ytterligare åtgärd anser jag vara angelägen för att förbereda en

en svensk anslutning till konventionen. En nationell informations-

kampanj ursprungsfolk och om den samiska

om samerna som kulturen bör genomföras. Information behövs också som klargör vad en svensk anslutning skulle innebära för berörda parter.

Sammanfattning 21

Samtliga dessa åtgärder jag nödvändiga för att Sverige skall ser som kunna ansluta sig till konventionen. Enligt min bedömning kommer åtgärderna tvekan också att leda till minskade konflikter mellan utan och markägama och skapa förutsättningar för samarbete. Min samerna rekommendation är därför att det bör tas under övervägande om inte åtgärderna är att så angelägna att de bör genomföras oavsett anse som ratiñcering kommer till stånd eller inte. om en

Självklart är det också mycket viktigt att vidta åtgärder för att uppnå

samförståndslösningar och skapa dialog mellan och andra en samerna markanvändare inom renskötselomrâdet. ILO:s konvention innehåller emellertid inga instrument för hur konflikter mellan ursprungsfolken och andra skall lösas. Konventionen syftar till att säkra grupper

ursprungsfolkens ställning.

Det naturligtvis så att även måste vara beredda att ta är samerna hänsyn till andra driver näring inom renskötselomrâdet. Det har som dock inte i mitt uppdrag att väga intressen mot andras ingått samemas och fram förslag underlättar samförståndslösningar mellan

lägga som

Mitt uppdrag har varit inriktat på att undersöka vad som krävs parterna. Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen. för att

Den regeringen tillsatta rennäringspolitiska kommittén har ett

av vidare uppdrag när det gäller rennäringens förhållande till andra areella näringar. I deras direktiv att de skall lämna förslag till anges bestämmelser för minimera konflikterna mellan rennäringen och att andra markanvändare inom renskötselomrâdet. Rennäringspolitiska kommittén bör därför kunna föreslå åtgärder som underlättar

samförståndslösningar.

Kostnadsaspekter

åtgärder nödvändiga för att Sverige skall kunna ansluta sig De som är till konventionen innebär vissa kostnader.

första fas det gränsdragningskommissionen samt utred-

I en gäller en

ning hur omfattande rätt till jakt och fiske om samemas stärkt skydd mot inskränkningar i renskötselrätten för Nya regler om ett med sig ökade kostnader för administration, både för markägama, och myndigheterna. Man får också räkna med vissa ökade samerna kostnader för markägare och andra brukare av mark genom att större hänsyn måste tas till renskötselrätten. På sikt kommer de nämnda insatserna emellertid att innebära lägre

kostnader del områden. Gränsdragningskommissionens arbete

på en kommer troligen leda till att det blir färre rättsprocesser och därmed att

mindre kostnader för tvister vinterbetesmarkernas gränser. Även

om övriga åtgärder minskar konflikterna mellan och andra

som samer markanvändare kommer att få till följd att kostnaderna sjunker för både staten, samerna och markägama.

I ett inledande skede uppstår helt klart nettokostnader för det åtgärdspaket som angivits. Dessa kostnader bör finansieras genom att

ytterligare medel tillförs same- och rennäringspolitiken. Enbart en

omfördelning av resurser skulle medföra en risk för att andra åtgärder som i dag vidtas inom ramen för denna politik urholkas. Detta skulle i sin tur kunna få till följd att Sverige inte kan uppfylla alla åtaganden enligt konventionen.

Summary

The Assignment

My assignment to consider whether Sweden can ratify, that was accede to, the ILO Convention No. 169 Indigenous and Tribal on Peoples in Independent Countries, and in that case what measures would be required to enable Sweden to comply with the provisions contained the Convention Terms of Reference 1997:103.

ILO and Convention No. 169

ILO stands for International Labour Organization. one of the UNs specialised agencies enjoined with the task of monitoring issues working conditions, discrimination, etc. Within the

pertaining to

framework of this brief, the ILO has monitored the living conditions of indigenous peoples for many years. ILO drafts inter alia conventions. Convention No. 169 contains a number of provisions and undertakings designed to protect indigenous and tribal The Govemments in the countries that have acceded

peoples.

the-Convention must that the rights of the indigenous peoples to ensure protected and that their integrity respected. The Governments are should consult with the peoples with regard to measures that affect them, and conditions that will enable them to determine their create development as far as possible. own A fundamental principle of the Convention that the indigenous shall enjoy the full of human rights and fundamental

peoples measure

freedoms without hindrance discrimination. But in addition to taking or discrimination, the states that accede to the measures to counteract Convention also author special which promote the must measures social and economic rights of the peoples concerned and protect their and cultural values. This inter alia that steps must be

spiritual means

taken to protect their land, culture and environment.

24 Summary

The Convention places special emphasis on the importance of land for indigenous and tribal peoples. Therefore, the Convention contains provisions intended to safeguard their right to certain tracts of land which they have owned otherwise used for long time.

or a

The Convention entered into force in 1991, and far 14 countries

so have acceded to including Norway and Denmark. The greatest obstacle to ratification by Sweden was previously considered to be the fact that Sweden does not fulfil the conditions set down by the Convention with regard to land rights.

The Sami an indigenous people in Sweden

— Indigenous peoples are defined as people who are descended from the populations which inhabited the country at the time when the present state boundaries were established and who have wholly or partially retained their own social, economic, cultural and political institutions. The decisive factor not that these people historically speaking have inhabited certain for longer period than else. What

a area a anyone more significant that their social and cultural situation special.

The Sami are an indigenous people in Sweden. The Sami themselves identify themselves indigenous people, and Sami

as an a population lived what now northern Sweden before the country acquired its present state boundaries. The Riksdag Swedish parliament has also confirmed the Sami peoples status as

an

indigenous people.

The Sami population Sweden estimated to amount to approximately 17,000 persons and of this group, fewer than 2,500 persons are engaged in reindeer breeding and are members of a Sami

village.

Conflicts in the reindeer breeding area

The geographical area which the provisions of the Convention

on land rights would apply the reindeer breeding that the

area, mountains and large parts of Norrland. Within the reindeer breeding area the Sami have an ancient prescriptive right to practice reindeer

husbandry, a usufructary right which includes the right to reindeer

pasture, hunting and fishing. Only the Sami who practice reindeer

breeding are permitted to exercise these rights.

The reindeer breeding area divided into year-round pasture lands and winter pasture lands. The Sami peoples rights are stronger the

Summary 25

year-round pasture lands, that to in the interior of Norrland. The

say winter pasture lands lie further to the south, and in certain cases the boundaries not clearly defined. In total, the reindeer breeding area

are

approximately one-third of Swedens surface area. covers

There conflicts of interest within the reindeer breeding area. The

are Sami right, for example, land for reindeer herding, hunting and

to use fishing applies to the entire and thus, many cases to land owned

area and used by other people. Ownership in the mountain regions in part

controversial issue. Sami ownership rights to parts of the reindeer a breeding have only been examined by the courts in a few cases.

area

important to emphasise that the conflicts of interest that have arisen between the Sami and primarily landowners are the result of a series of circumstances for which neither party can be blamed. The root of the conflicts be traced back long Over the years from

can a way. — the mid-18th century and late into the 20th century the state has

— actively encouraged settlers and others to cultivate areas which the Sami had previously had exclusive of for reindeer breeding,

use hunting and fishing. This led to competition for land and subsequently

conflicts.

The regulations governing reindeer husbandry, hunting and fishing have evolved gradually. These rules have not been clearly defined, something which mind, has contributed to the conflicts which

to my exist today. The rules Sami hunting and fishing rights and the

on regulation of the size of the winter pasture lands serve as examples.

What required to enable Sweden to accede to the

Convention

I have made thorough study of the Convention and a careful analysis

a of the implications for Sweden. In view, Sweden already fulfils the

my requirements set out the Convention in most respects. The main stumbling block the rules concerning Sami land rights. I have made

assessment of what must be taken and what rules amended an measures

that Sweden satisfies the conditions stipulated in the Convention. so

Sami ownership and possession rights

The Convention requires states to recognise the "rights of ownership and possession" of the peoples concerned the land which they

over "traditionally occupy". "Traditionally occupy" denotes land which the

26 Summary

indigenous people have traditionally had access to for their subsistence and traditional activities, that had predominant influence on.

With regard to land which the Sami according to this definition may be considered to occupy, I have come to the conclusion that this must primarily apply to the parts of the year-round pastures which the state has owned in modern times. However, the boundaries of these areas are unclear and must be established.

Although the Convention uses the expression "rights of ownership and possession" clear that this does not necessarily involve formal title to the land. However, the Convention does assume that the land rights reach certain minimum level. In estimation, this minimum

a my level corresponds to right of use and possession of the land with strong protection under the law.

The Sami land rights which apply today do not reach that minimum level since the Sami are forced to tolerate considerable encroachments on their reindeer breeding rights. If Sweden to fulfil the minimum requirements the Sami must be more strongly protected against such encroachment. The reindeer breeding rights must be protected the same way as other land-user rights. T0 ensure that such protection effective the Sami should be given opportunity to submit their views

an in advance measures that might constitute more than a minor

on encroachment on reindeer breeding rights. They should also be entitled to have such measures examined by an impartial body with knowledge of reindeer breeding and the land required for that purpose. If measures are taken that have an adverse effect on reindeer breeding rights the Sami should be entitled to compensation. The Sami must also be given the possibility as other groups to transmit their hunting and

same fishing rights outside their own community exchange for payment.

The Sami right to use land

The Convention also requires states to recognise the indigenous peoples right land which they have traditionally used together

to use with others, that for a long period.

Lands which the Sami have traditionally used together with others

the used for reindeer breeding, hunting and fishing. In my are areas estimation, this primarily refers to land in the winter pasture area, that

the close to the coast where other groups have also used the

areas land for,e.g., silviculture and agriculture. Since the boundaries of the winter pasture lands poorly defined and the subject of disputes,

are must first be decided the state would be able to recognise the Sami peoples right to use lands in these areas.

Summary 27

The Samis peoples prospects of continuing with reindeer breeding

highly dependent access to winter pasture lands and whether their

on right to this land safeguarded. If Sweden to fulfil the

use requirements contained in the Convention imperative to safeguard opportunities for continued reindeer breeding. Thus, in my estimation,

will be to strengthen protection against infringements of

necessary reindeer breeding rights these parts of the reindeer pasture area as well. This should be effected by giving the Sami the opportunity to comment plans for land use which might be expected to lead to

on more than a slight encroachment on reindeer breeding rights in the area. If taken which have a detrimental effect on that right the

measures are Sami should be entitled to compensation.

The conditions of the Convention also mean that the Government must that the Sami have sufficient land to enable them to

ensure continue reindeer breeding in all the areas where reindeer breeding

practised today.

The right of the Sami to examination of land claims by a court of law

The Convention that the indigenous peoples will have a real

assumes opportunity to have their land claims examined in ajudicial process.

Proceedings which Sami claims to land often involve heavy

concern legal has been shown that the Sami in practice have only

expenses.

opportunity to have their land claims examined in the courts meagre since they do not have the financial to pay the legal costs. In

resources

view, Sweden to fulfil the conditions of the Convention this my respect, the parties involved in concerning important questions of

cases principle with respect to the Sami land claims, must be able to receive compensation from the state for legal expenses.

The right of the Sami to influence the of natural resources

use

The Convention also stipulates that the indigenous peoples should be given the opportunity to exert influence the use, management and

on conservation of natural resources when such measures affect them.

In view, Sweden to satisfy this condition, the influence of

my the Samis the natural to be found in the reindeer breeding

on resources

must be strengthened. A number of measures are called for. areas

The Sami must have the right to submit comments on plans for land

in the reindeer breeding when such plans might have a use area detrimental effect on breeding.

28 Summary

The general protection from exploitation of the reindeer breeding area should be strengthened. This could be done by amending the rules

land and water management in the Environmental Code so that the on Sami Parliament Sametinget entitled to submit its views before

of national interest for reindeer husbandry in the reindeer areas breeding determined and before exploitation of land which

area are important in terms of reindeer breeding rights permitted.

Fuller protection from exploitation should be conferred upon those parts of the reindeer breeding area which the Sami can traditionally be considered to This could be achieved by defining these areas

occupy.

regions of national interest and protecting them part of Sami as as culture.

In order to increase the influence of the Sami the of natural

on use

these protected the Sami Parliament should also be resources areas given the right to comment inter alia before exploitation or measures according to the provisions of the Enviromnental Code are permitted. In these the Sami Parliament should not only monitor the need for

areas land for reindeer breeding but also check that inter alia the Sami culture

protected in these areas.

The Convention places special demands on consultation with the Sami before studies exploitation under the Minerals Act and the Peat

or Act permitted. To fulfil these demands the current regulations will

are have to be amended that the Sami are given the right to such

so consultation and Sami land interests can be taken into account.

Health and medical based the needs of the Sami

care on

The Convention contains provisions which state that health and medical

should be organised and administered locally on the basis of the care special needs of the indigenous community and with respect for its traditional methods of preventive care and healing practices etc. In my opinion, Sweden to be able to comply fully with these undertakings, local health and medical services in those parts of

care the country where the majority of the Sami live, should be planned in consultation with the Sami Parliament.

77:e implementation of the Convention

The Convention also number of other apart from the

covers a areas

mentioned here. According to the Convention all measures which ones

Summary 29

affect indigenous peoples should be planned, carried out and evaluated in cooperation with them.

In order to coordinate different matters in the way stipulated in the Convention will in my view, be necessary to set up a special department at the Government Offices with responsibility for Sami issues. The departments tasks should include collecting the viewpoints of the Sami people and coordinating measures this field.

Implementation of the Convention in Norway

Norway the first country to accede to the Convention. My

was assignment included considering how the Norwegian Government has interpreted the Convention with regard to the provisions concerning Sami rights to land. In conjunction with ratification, the Norwegian Governments assessment that the Sami usufructuary right to land

was

Norway which applied at the time satisfied the conditions of the Convention. Later, the Samerettsutvalget, commission of inquiry

a appointed by the Norwegian Government, came to a different conclusion, and the issue does to have been finally resolved

not appear in Norway.

Arguments for and against Swedish accession

During the of this inquiry arguments both for and against

course Swedish accession have emerged. There are several reasons for accession. The Government has expressed desire to be able to ratify

a the Convention which matter of some importance for the

a indigenous people. Sweden has long tradition of commitment to

a weak,-disadvantaged and has acceded to all the key conventions

groups which seek to protect minority etc. In international terms

groups, respect for the traditional of life of the indigenous peoples of the

ways world has in recent clear that the Sami should be

grown years. given the opportunity to develop within the framework of their own culture. The Sami themselves recommend ratification by Sweden and have commented in highly unfavourable tenns the injustice of a system in which they do not have full control their hunting and

over own fishing rights.

The arguments against Swedish accession are founded primarily on the contentious situation which prevails with regard to the use of land in large sections of the reindeer breeding area.

30 Summary

In the of work I have been in contact with both course my landowners and representatives of local communities within the reindeer breeding well representatives of the competent area as as government authorities. A clear majority of these people stated that they extremely dubious about Swedens accession to the are Convention this that the Sami land rights are strengthened. In means their view, practical solutions be found at the local level via can negotiations between them and the Sami people.

Swedish accession in five time

years‘

As stated earlier, I have analysed the implications of the conditions of the Convention and taken position the measures that must be taken a on to make Swedish accession possible. I also studied the Norwegian experiences of practical implementation of the Convention. Finally, I weighed the views of the Sami, landowners and other parties up concerned. In assessment that Sweden can accede to the ILO summary, my Convention No. 169, but that this should not take place until a number of steps relating to the Sami right to land have been effected. According to reckoning this will take approximately five years. I have my process drawn the guidelines for how a Swedish accession might proceed. up

Firstly, the land to which the Sami have rights under the Convention 0 must be identified. This applies both to land which the Sami occupy p traditionally and to land which they traditionally are entitled to use boundary commission should i

together with others. In my opinion, a

with the task of addressing these issues. be set up

Secondly, the of the Sami hunting and fishing rights on the 0 scope land which they traditionally must be clarified. occupy

When these matters have been dealt with, other measures can be taken which essential the Sami peoples rights to reach the level are are stipulated in the Convention. This primarily involves the following

measures.

Protection against restrictions the Sami reindeer breeding rights 0 on should be strengthened. On lands which traditionally occupied are by the Sami they should be granted the right to transmit their hunting and fishing rights to others in exchange for payment. The Sami Parliament should be empowered to submit its views before

Summary 31

of national interest for reindeer breeding are defined and areas before exploitation of such land pennitted. Explicit protection against exploitation of such land should be incorporated into the

management provisions of the Environmental Code along resource with provision giving the Sami Parliament the right to state its

a views before exploitation permitted.

On land which the Sami traditionally use parallel with other groups increased protection against restrictions on reindeer breeding rights

needed. The Sami Parliament should have the right to state its opinions before of national interest for reindeer breeding are

areas defined and before exploitation of such land permitted.

Measures should be taken to ensure that the Sami have sufficient 0 land to enable them to continue with reindeer breeding. The Sami

lose lands which they today for reindeer husbandry may some use inter alia result of legal proceedings currently under way.

as a

should be possible to receive compensation from the state for 0 legal costs incurred in connection with important cases of principle involving Sami lamd rights. The situation today means that there a risk that the Sam.i cannot have their claims to land examined and clarified in the colurts owing to lack of funds.

There which I consider to be important in 0 one moire measure preparation for Siwedish accession to the Convention. A national information campaign about the Sami an indigenous people and

as about the Sami culture should be launched. Information clarifiying the implications of Swedish accession for all parties concerned also needed.

I regard all of these to be to enable Sweden to

measures necessary accede to the Convention. In estimation, these measures will

my certainly reduce conflicts between the Sami and landowners and create better conditions for cooperation. Therefore, I recommend that officials should carefully consider whether these measures might be regarded as important that they should be effected regardless of whether or not so Sweden ratifies the Convention. Naturally also important to take steps to find mutually

very agreeable solutions and create dialogue between the Sami and other

a land the reindeer breeding However, the ILO Convention

users area. contains instruments indicating how conflicts between indigenous

no

32 Summary

peoples and other groups should be solved. The Convention aims to

safeguard the position of the indigenous peoples.

Naturally, the Sami must also be prepared to consider others who

economic activities in the reindeer breeding area. However, pursue

not part of assignment to weigh the interest of the Sami people was my against those of other and put forward proposals for mutually

groups agreeable solutions. My assignment directed towards examining

was the to enable Sweden to accede to the Convention.

measures necessary

The committee appointed by the Government to study policies for reindeer breeding has further assignment pertaining to the

a relationship of reindeer breeding to other economic activities which require land. Its terms of reference state that the committee to submit proposals for provisions designed to minimise conflicts between reindeer breeding and other land the reindeer breeding area.

users The committee should therefore be able to propose measures that will facilitate mutually agreeable solutions.

Costs

The that must be undertaken to enable Sweden to accede to

measures the Convention entail certain costs.

In the first phase this would involve the boundary commission and a commission of inquiry to look into the scope of Sami hunting and

fishing rights.

New rules providing strengthened protection against restrictions on the reindeer breeding rights will also entail administrative costs,

more for the landowners, the Sami and the authorities. There will also be certain increases in costs for landowners and other land users since greater consideration will have to be taken to the reindeer breeding rights.‘

However, in the long term the suggested mean lower costs

measures in certain The work of the boundary commission will most

areas. probably lead to fewer legal and hence lower costs for

processes disputes about the boundaries of the winter grazing lands. Other

that reduce the conflicts between the Sami and other measures landowners will lead to lower costs for both the state, the Sami and the landowners.

Obviously, in the initial phase net costs will arise in connection with the package of suggested here. These costs should be

measures financed by the allocation of additional funds to policies relating to the Sami and reindeer breeding. If simply redistributed there

resources are

risk that other being effected today in the framework of

a measures

Summary 33

this policy would be undermined. In turn, this could result in a situation where Sweden would not be in position to fulfil all undertakings

a according to the Convention.

2 19-0388Samerna

SUU 1999:25 35

Öoahkkáigeassu

Doaibma

Mu doaibma lea leamaå ahte váldit sealwi galgá Ruotta

go dohkkehit, searvat ILO—konven§uvdnii 169, eamiálbmogiid bina

nr makkár doaibmabidjosat lea dárbbaälaööat jus Ruotta galgá sáhttit Öuovvut njuolggadusaid konvenåuvnnas Lévdegottidirektiivvat 19972103.

ILO su konvenvenåuvdna 169

nr

ILO mearkkaäa International Labour Organization. Lea okta

n.g ON:a fágaorgánain doaimmain ahte gozihit gaåaldagaid bargoeavttuid vealaheami bin-a j.n.a. Dán doaimma ráma siskkobealde lea ILO mágga jagi geahööan bearrái eamiálbmogiid eallindilálaävuodaid.

ILO ráhkada 0.m.d. konvenäuvnnaid. Konvenåuvdna 169

nr siskkilda moadde njuolggadusa öatnaseamit suodjalussan earniálbmogiidda. Ráddehusat riikkain geat leat

searvan konvenåuvdnii galget geahééat bearrái ahte eamiálbmogiid vuoigatvuodat suodjaluvvojit ahte dain integritehta respekterejuvvo. Ráddehusat galget ovttasráddádallat álbmogiiguin doaibmabidjosiid hárrái mat gusketdaidda ráhkadit eavttuid

nu ahte álbmogat guhkás lea vejo1a§ galget sáhttit ieåa mearridit

nu go ovdáneamis birra.

Vuoddogáibádus konvenäuvnna mielde lea ahte eamiálbmogat dievvasit galget návddaäit o1mmo§vuoigatvuodala§ vudolaé friddjavuoda. Muhto stáhtat mat server eai galgga du§§e doaibmat vealaheami vuoste muhto maiddái hábmet sierra doaibmabidjosiid mat ovddidit guoskeva§ álbmogiid sosiálalaä ekonomalaå vuoigatvuodaid mat suodjalet sin vuoi1313a1a§ kultuvrralaé árvvuid. Dát siskkilda ahte doaibmabidjosat galget dahkkojuvvot

e.e. suodjalit daid álbmogiid eatnamiid, kultuvrra birrasa.

Konven§uvnnas deattuhuvvo earenoamáiit eatnama mearkkaåumi eamiálbmogiidda. Danin gávdno konvenåuvnnas juolggadusat mat

n galget nannet sin vuoigatvuoda dakkár eatnamiidda maid sii leat guhkes áiggi hálddaåan dehe geavahan.

36 Coa/zkkázgeâss sou 1999:25

Konvenåuvdna bodii fápmui jagis 1991 dán rádjái leat sullii 14 rijkka searvan konven§uvdnii, Norga Danmárku. Stuorimus

e.e. hehttehus ruotelaå dohkkeheapmái lea leamaå oaidnu ahte Ruotta

deavdde konven§uvnna gáibádusaid eananvuoigatvuodaide.

Sámit Ruotas

- eamiálbmogat

Defini§uvdna eamiálbmogis lea álbmot geain máttut bohtet álbmotjoavkkuin mat leat oxrun riikkas ovdal dálá stáhtarájit meaxriduvvojedje mat ollasit dehe oasalaééat leat seailluhan ieåaset sosiálalaä, ekonomalaä, kultuvrralaä politihkalaä instituåuvnnaid. leat meanideaddji ahte dát álbmogat leat historjjzilaééat orrun vissa

guovllus guhkibut eará. Stuofit mearkka§upmi lea ahte sin

go sosiálalaé kultuvrralaä dilli lea earenoamáä.

Sámit lea eamiálbmogat Ruotas. Sámit identiferejit ieåaset eamialbmogin sámi álbmogat elle n.g. davvi Ruotas ovdal go riika oaöéui ieias stáhtarájiid. Riikabeaivi lea maiddái nannen sámjid dilálaåvuoda eamiálbmogin.

Rehkenastojuwo ahte sámi álbmot Ruotas leat sulli 17 000 olbmo dain lea unnit go 2 500 olbmo boazosámit miellahttut öearuin.

Soahpanmeahttunvuodat boazodoaloguovllus

Geográfalaå guovlu gos k0nven§uvnna eananvuoigatvuodat sáhttet åaddat áigeguovdilat- lea boazodoaloguovlu, dat mearkkaåa duottar stuora oasit Norrlánddas. Boazodoaloguovllus sámiin lea njuolggus, agibeaivve, vuoduin, jodihit boazodoalu, geavahamiekti mii e.e. siskkilda njuolggus boazoguohtumii njuolggus bivdui guolásteapmái. Leat du§§e boazosámit geat oåiot geavahit dán vuoigatvuoda.

Boazodoaloguovlu juhkojuvvo birra j agiideatnamiidda

délveeatnamiidda. Sárniid vuoigatvuohta lea nannoseamos binajagiideatnamiin, dat mearkkaåa Norrlándda siseatnamis. Dálveguohtuneatnamat leat oarjjibut muhtin muddui eahpeöielgasat. Ollislaööat siskkilda boazodoaloguovlu sullii goalmmátoasi Ruota areálas.

Gávdnojit bero§tumisoahpanmeahttunvuodat boazodoaloguovllus.

Sárniid vuoigatvuohta o.m.d geavahit eatnama boazoguohtumii, bivdui

guolásteapmái lea gustojeaddji olles guovllus mággii maiddái eatnamiin mat nuppit oamastit geavahit. Muhtin oassi oamastandilálaävuodain duottarguovlluin leat nákkáhallama vuolde.

sou 1999:25 Öoalzkkáigeäsw 37

Duåäe moadde áäüäünlea geahééaluvvon rievttis jus sámiin lea 0.m.d. oamastanxiekti muhtin osiide boazodoaloguovllus. Lea deatalaå deattuhit ahte bero§tumisoahpahmeahttunvuodat mat leat eallan gaskal sámiid eananoamasteddjiid leat bohtosat muhtin dáhpáhusain goappat bealli lea sivalaå daidda.

Soahpanmeahttunvuodat álget dolin historjjá mielde l700-1ogus

guhkas sisa l900-10hkui lea stáhta aktiivvalaööat movttidahttan

oddaorruid earáid álgit geavahit eatnamiid mat ovdal leat duääe geavahuvvon sámiin boazodolloi, bivdui guolásteapmái. Dát mielddisbuvttii konkureanssa eatnamiid birra öuovvovaå soahpanmeahttunvuodat.

Njuolggadussystema sihke boazodolloi, bivdui guolásteapmái lea

åaddan dadi mielde. Dát njuolggadusat leat eahpeöielgasit hábmejuvvon leat, mu oainnu mielde, mielddisbuktan otna soahpanmeahttunvuodaid. Ovdamearkan sáhttá namuhit njuolggadusaid sámiid bivdu- guolástanvuoigatvuodaid birra regleren dálveeatnamiid sturrodagas.

Mii gáibiduvvo Ruotta sáhttit searvat

jus galgá

konVen§uVdnii

Mon lean éiekgalit guorahallan konvenåuvnna dárkilit analyseren maid njuolggadusat siskkildit Ruttii. Mu oaivil lea ahte Ruotta otne juo deavda konven§uvnna gáibádusaid eanemus osiin. Stuorimus váttisvuohta lea njuolggadusat sámiid vuoigatvuodaid birra eatnamiidda. Mon lean dahkan veardideami doaibmabidjosiin maid ferte dahkat makkár juolggadusaid ferte rievdadit jus Ruotta galgá

n ollet gáibádusaide.

5a’m1}a’ oama.s1an- ja lzzi/ddasanVz1o1"gatVuo/zta eatnamzidda

Konven§uvdna gáibida ahte stáhtat galget dohkkehit eamiálbmogiid "oamastan- hálddaäanvuoigatvuodaid" eatnamiidda maid sii "árbevirolaööat hálddaäit". Årbevirolaå hálddaäeapmi mearkkaåa eatnamat maid eamiélbmogat guhka leat okto geavahan, sii lea leamaé oktoréddejeaddjit dain eatnamiin.

G0 guoska eatnamiidda maid sámit dán deñniäuvnna jelgii leat hálddaé an lea mu boadus ahte vuosttaåettiin dat fertejit leahkit dakkár oasit birrajagiideatnamiin mat leat 1eama§ stéhtala§ oamit gitta min beivviide. Daid eatnanguovlluid rájit leat goitge muhtin muddui eahpeéielgasat daid ferte éielggadit mearridit.

Vaikko konvenåuvdna geavaha doahpaga "oamastangeavahanvuoigatvuoda" dat lea éielggas ahte dérbba§ leahkit gaialdat formé1ala§ oamastanvuoigavuoda bina eatnamiidda. Konvenäuvdna eaktuda goitge ahte eananvuoigatvuodat ollejit vissa vuolimus dássái. Mu veardideami jelgii vástida dát vuolimus dássi garrasit suodjaluwon vuoigatvuohta eatnama geavaheapmái. Otna eananvuoigatvuodat mat sámiin leat olle dán vuolimus dássái danin go dat fertejit gierdat mearkkaäan sisabáhkkema

boazodoalovuoigatvuhtii. Jus Ruotta galgá deavdit unnimusráji

fertejit sámit oaüut nannosit suodjalusa dakkár gáriåidemiid Vuoste. Boazodoalovuoigatvuohta ferte oaüut suodjalusa mii vástida dan mii

lea gustojeaddji eará geavahanvuoigatvuodaide eatnamiidda. Jus

dakkár suodjalus galgá §addat beaktil galgga§e sámit oaiåut vejolaåvuoda ovdagihtii buktit oeallcámuåaid daid doaimmaid hárrái mat sáhttet siskkildit eanet sisabáhkken boazodoalovuoigatvuodas

go

njulgosa oaiiut dakkár doaimmaid geahöéaluvvon bealihis instanssas mas lea diehtu boazodoalu birra dan dárbu eatnamiidda.

Jus dahkkojuvvjit doaibmabidjosat mat siskkildit vahágiid

boazodoalovuoigatvuhtii galget sámiin leat njuolggus buhtadussii. Sámit fertejit maiddái oaiiut seammá vejo1a§vuoda dego earát ahte ruda ovddas láigut olggus ieias bivdu- guolástanvuoigatvuoda.

Sámáä Vuozgatvuo/zta Vabft eatnama

gear

Konvenéuvdna bidjá maiddái gáibádusa dasa ahte stáhtat galget dohkkehit earniálbmogiid geavahamievtti eatnamiidda mat sii árbevieru mielde, dat mearkkaéa guhkes áiggi, leat geavahan ovttas earéiguin.

Eatnamat maid sámit érbevirolaééat leat geavahan ovttas earáigujn leat dakkár guovllut maid sii leat geavahan boazodolloi, bivdui guolásteapmái. Mu Veardideami mielde dat leat vuosttaåettiin boazodoaloguovllu délveguohtuneatnamiid siskkobealde, dat mearkkaéa mearalahka guovllut maiddái eará leat geavahan

gos eatnamiid o.m.d. meahccedolloi eanandolloi. G0 dát rájit détlveguohtuneatnamjidda leat eahpeéielgasat sierramielalaééat, de lea dárbu daid mearridit álggus jus stáhta galgá sáhttit dohkkehit sámiid geavahanvuoigatvuoda dain guovlluin.

Sámiid vejo1a§vuohta ahte ain ovddosguvlui jodihit boazodoalu lea garrasit sorjjavaé ahte gávdno dálveguohtuneatnamat ahte gávdno suodjalus geavahanvuoigatvuhtii dain guovlluin. Jus Ruotta galgá deavdit konvenåuvnna gáibádusaid ferte vejolaävuohta jotkojuvvon boazodolloi nannejuvvot. Danin mon veardidan ahte lea dárbbaälas nannet suodjalusa gáriiidemiid vuoste boazodoalovuoigatvuodas

dain guovlluin. Jus dahkkojuvvjit doaibmabidjosat mat siskkildit vahágiid boazodoalovuoigatvuhtii galget sámiin leat njuolggus buhtadussii. Konven§uvnna gáibádus siskkilda maiddái ahte ráddehus galgá bearréigeahééat ahte sámiin lea galli ollu eanan joatkjt boazodoaluin visot guovlluin gos otne jodihuvvo boazodoallu.

Sa‘m1}2z’ Vuozgatvuolzta duopmostuo/agealzééaleapmafi cat11311-

ga’1ba’dusa112

Konven§uvdna eaktuda ahte eamiálbmogiin galgá leahkit duodala§ vejo1a§vuohta oaiiut ieiaset eatnangáibádusaid rievttelaééat geahééaluwon.

Riektegeavvamat mat gusket sámiid eatnangáibádusaide leat dávjá

Öadnon stuora riektegeawangoluide. Lea öájehuvvon ahte sámiin praktihkalaööat leat unna vejo1a§vuodat oaiiut ieiaset eatnangáibádusaid geahééaluvvon duopmostuoluin danin go dain eai leat ekonomalaä vejo1a§vuodat máksit rievtte-geavahangoluid. Jus Ruotta galgá deavdit konvenäuvnna gáibádusaid dán ᧧is mon lean veardidan dérbbaélaiian ahte oassebealit, e’1§§iin mat gusket prinsihpa1a§ deata1a§ gaialdagaide sámiid eanangáibádusaid birra, fertejit oaiåut vejo1a§vuoda buhtadusaide stáhtas ñevttegeavvangoluid ovddas.

Sa’m1}a’ Va’1./clrubanVuozgatvzzolzta /uonddoreszzrssazkie

Konven§uvdna bidjé maiddái gáibádusa ahte eamiálbmogiin galgá leahkit vejo1a§vuohta váikkuhit geavaheami, hálddaäeami scailluheami luonddoresurssain go leat dakkár doaimmat mat gusket daidda.

Jus deavdit dán gáibádusab ferte, oainnu rnielde,

Ruotta galgá mu

sámiid v21ikkuhanvejo1a§Vuohta boazodoaloguovllu luonddo— resurssaide nannejuwot. Mágga doaibmabidjosat leat dárbbaälaöéat.

Sámit fettejit oaüut njulgusa buktit cealkámuäaid plánejuvvon eatnangeavahemiid hárrái boazodoaloguovllus go dat sáhttá buktit vahágüd boazodolloi.

Maiddái ollis1a§ suodjalus ávkkástallama vuoste boazodoaloguovllus berrelii nannejuvvot. Lea vejola§ dan dahkat jus birasossodat léhkagirjjis, mii siskkilda njuolggadusaid eatnama öázi hálddaåeami birra, fievdaduvvo nu ahte Sámedikkis lea njuolggus buktit cealkámuäa ovdal go guovllut main lea ñikkalaä bero§tupmi boazodolloi mearziduvvojit boazodoaloguovllu siskkobealde ovdal go ávkkástallan dakkár eatnamiin mearkkaåumiin boazodoalovuoig atvuhtii lohpiduvvo.

dan oasis boazodoaloguovllus maid sámlt

G0 guoska eatnarniidda hálddaäan berrelii dat eatnamat oaüut eapet árbevirolaéöat leat ávkkástallama vuoste. Lea vejolaé dan

ollis1a§ suodjalusa dahkatJug

ollislaööat suodjaluvvojit riikkalaå bero§tupm1n sann

dát guovllut kulturárvvuiguin vuoddun.

lasihit sámiid váikkuhanvuoimmi

Jus galgá 1uondfio1resur§sa1’d.

berrelii Sámed1gg1 ma1dda1

geavaheami hárrái suodjaluwon guovlluin

ceallcámuåaid ovdal ávkkástallan oaiåut njulgosa buktit go e.e. qehe mielde, lohpiduvvo. Sámedlggl sisabáhkken, biraslága njuolggadusaid

dain guovlluin du§§e bearréigeahééat boazqdoalu galgá

maiddái bearráigeahööat ahte sámxhkulturarvvut eatnandárbbu muhto

guovlluin suod j aluwo jit.

Konvenäuvdna bidjá earenoamáä gáibádusaid ovttasráddádallamiidda sámiiguin ovdal guorahallan dehe ávkkástallan minerálalága lavdnjelága mielde miedihuvvo. Vai dát lágat galget devdojuvvot fertejit gusto jeadd juolggadusat rievda—duWot nu ahte n sámit oåiot vuoigatvuoda dakkár ráddádallamiidda ahte "doahttalus váldojuwo sámiid beroåtupmái eatnamiidda.

DearVVa§Vuo11ta- ja buoficcefuolalzus sámiid da’rbbz11a mielde

Konvenéuvdna siskkilda njuolggadusaid mat dadjet ahte dearvva§vuohta— buohccefuolahus báikkálaööat galget

organiserejuvvot h211dda§uvvot eamiélbmogiid sierra dárbbuid

mielde doahttalusain sin árbevirolaä vugiide fuolahussii. Jus Ruotta ollasit galgá deavdit daid geatnegasvuodaid lea oaivil ahte mu báikkálaä dearvva§vu0da- buohccefuolahusa dain osiin riikkas gos sámit orrut berrelii plánejuwot ovttasráddádallamiin eanemus SámedJk kün.

K 011Ver1sz1Vana gca Va/zeapmi

Konven§uvdna gokéa maiddái muhtin eará guovlluid go dát mat leat namahuvvon. Konvenäuvnna mielde galget visot doaimmat mat

gusket eamiálbmogiidda plánejuvvot, öadahuvvot veardiduwot

ovttas eamiálbmogiiguin.

Jus galgá sáhttit buohtastit sierralágán áåäüd dan vuogi mielde maid konvenéuvdna eaktuda gáibiduwo, oainnu mielde, ahte sierra mu ossodat ásahuvvo siskkobealde ráddehusa öállingotti mas lea ovddasvástádus sámeáååiide. Ossodaga doaimmaide berrelii gullot ahte viezzat oainnuid sámiid beales ahte buohtastit doaibmabidjosiid

guovllus.

Coalzk/rézgeassu 41

Norgga geavaheami konven§uVnnas

Norga leai vuosttas riika mii searvvai konvenéuvdnii. Mu doibmjj lea gullon ahte bearréigeahééat got norgga ráddehus lea dulkon konVen§uvnna doahttalusain njuolggadusaide sámiid vuoigatvuoda birra eatnamiidda. Dohkkeheami oktavuodas dagai norgga ráddehus veardideami ahte dat geavahanriekti eatnamiidda Norggas mii sámiin leai dalle devddii konvenäuvnna gáibádusaid. Sámiid

Vuoigatvuodaguorahallan, ráddehusas namahuvvon

norgga guorahallan, lea maggil dahkan ollat earálágán veardjdeami ᧧i leat vel loahpalaööat meaniduvvon Norggas.

Ruotelaä searvan, miel-

Vuosteággat

Guorahallama áiggis lea boahtan sihke miel- vuosteággat ruote1a§ searvamii. Gávdnojit mágga ákkat searvamii. Ráddehusas lea sávaldat ahte sáhttit dohkkehit konvenåuvnna mii lea deatalaå eamiálbmogiidda. Ruotas lea guhkes árbevierru veahkehit geahnohis

vajálduvvon joavkkujd lea Sean/an visot guovddáälas

konven§uvnnaide mat suodjalit unnitlogojoavkkuid.

Gaskariikkalaééat lea doahttalus eamialbmogiid árbevirolaä eallinvugiide lassánan magemus jagiid. Lea diehtte1a§ ahte sámit galget oaiiut vejolaévuoda ovddidit ieias kultuvrra. Sárnit ieia maiddái bealustit ruotela§ dohkkeheami leat oalle garrasit cuiggudan ahte lea eahpevuoiggalaé ahte sii eai beasa héldda§it

ieiaset bivdu— guolastanvuoigatvuodaid.

Vuoddu ákkaide mat mannet vuoste ruotelaä lea

searvama vuosttazettiin soahpanmeahttunvuohta eatnama geavaheami birra stuora osiin boazodoaloguovllus.

Mus lea leama§ oktavuohta eananoamasteddjiiguin gielddala§ ovddasteddjiiguin boazodoaloguovllus guoskevaé stáhtalaå eiseválddiiguin. Öielga eanetlohku dain leat dadjan ahte sii eahpidit ruotela§ searvamii konvenéuvdnii jus dat mearkka§a ahte sámiid eananvuoigatvuodat nannejuvvojit. Sii oaivvildit ahte lea vejola§ ollet praktihkala§ éovdosiid béikkéla§ dásis äiehtadallamiid bokte gaskal daid sámiid.

Ruotelaå searvan vihtta

jagi áigodagas

Dego lea boahtan ovdan mon lean anayseren maid konVen§uvnna gáibádusat siskkildit mon lean geahööan makkár doaibmabidjosiid ferte dahkat jus ruotelas searvan galgá leahkit vejola§. Mon lean

42 C03/zkkézgeassu

maiddái bearréigeahééannorgga vasáhusaid ahte praktihkalaééat geavahit konven§uvnna. Mon lean loahpalaééat bid jan éoahkkái buot oainnuid sámiin, eananoamasteaddjiin eará guoskevaééain. Mu veardideapmi loahpalaééat lea ahte Ruotta sáhttá searvat ILO konvenéuvdnii nr 169, muhto ahte dat berrelii dahkko-juvvot ovdal go muhtin doaibmabidjosat mat gusket sámiid vuoigatvuhtii eatnarniidda leat éadahuwon. Mon rehkenastan

ahte dat lea prosessa mii váldá sullii vihtta jagi. Mon lean dás geassan háltelinjjaid got ruote1a§ searvan sáhttá dahkkojuvvot.

I Vuosttaiettiin ferte dat eanan masa Sámiin lea vuoigatvuohta, konvenåuvnna mielde, identifierejuvvot. Dat guoská sihke eatnamiid maid sámit, konvenåuvnna mielde, árbevirolaééat hálddaäit maid eatnamat maid samit arbevirolaééat geavahit ovttas earáiguin. Mu oaidnu lea ahte rádjegeassankommiäuvnna galgá nammaduvvot mii galgá Öielggadit daid áåäiid.

- Nubbi ᧧i lea ahte ferte öielggadit sturrodaga sámiid bivduguolástanvuoigatvuodas maid sii árbevirolaéöat hálddaäit.

G0 dát áääit leat Öielggaduvvon, de lea áigi dahkat ieZá doaibmabidjosiid mat leat dárbbaélaööat nu ahte sámiid vuoigatvuodat ollejit dan rádjái maid konvenåuvdna gáibida. Vuosttaiettiin dat lea gaialdat Öuovvovaä doaibmabidjosiid birra.

I Sámit ga1gga§e oaiiut nannejuvvon suodjalusa gariiidemiid vuoste boazodoalovuoigatvuodas. Sámiin galggaäivööe leahkit njuolggus láigut olggus mávssu ovddas ieåaset bivduguolástanvuoigatvuodaid eatnamiin maid sii árbevirolaéöat hálddaåit. Sámediggi berrelii oaiiut njulgosa buktit cealkémuéa ovdal go guovllut main lea riikka1a§ beroétupmi boazodolloi rnearriduvvojit ovdal go ávkkástallan dakkár eatnamiin lohpiduwo. Berrelii maiddái gávdnot öielga suodjalusa ávkkástallama vuoste dakkár eatnamiin biraslága fuolahusnjuolggadusain njuolggus Sámediggái buktit cealkámuäa ovdal go ávkkástallan lohpiduvvo.

I Siskkobealde daid eatnamiid maid sámit érbevirolaééat geavahit earáiguin gáibiduvvo maiddái lassánan suodjalusa gáriåidenxiid vuoste boazodoalovuoigatvuodas. Sámediggi galggaåii oaüut njulgusa buktit cealkámuäa ovdal go guovllut main lea riikkala§ beroétupmi boazodolloi mearriduvvojit ovdal go ávkkástallan dakkár eatnamiin lohpiduvvo.

Lbâ/z/r/a/geassu 43

Doaibmabidjosat berrelii dahkkojuvvot dan dihte ahte sihkarastit

ahte sámiin lea galli ollu joatkit boazodoaluin. Sámit sáhttet

eanan

massit muhtin eatnamiid maid sii otne geavahit boazodolloi,

e.e.

dego bohtosat rievtteproseassain mat leat jodus otne.

Berrelii gávdnot vejo1a§vuohta buhtadussii stáhtas rievttegeavvangoluid ovddas prinsihpalaé deatala§ ᧧iin mat gusket

sámiid eananvuoigatvuodaide. Nugo otne lea gávdno riska ahte

sámit ekonomalaé sivas eai sáhtte oaååut ieåaset

eanangáibádusaid rievttelaééat geahééaluwon éielggaduvvon.

E

- Gávdno vel okta doaibmabidju maid deatala§ lea

mon anan go

valmmastallame ruotela§ searvama konvenéuvdnii. Na§uvnnala§

f

diehtojuohkinkémpanja sámiid bina eamiálbmogin

sámekultuvrra birra galggaåivéée éadahuvvot. Darbba§las lea

maid diehtojuohkin mii éilge maid ruotela§ siskkilda

searvan guoskeva§ oassebeliide.

Mu oaidnu lea al1te visot dát doaibmabijut leat dárbbaälaöéat dahkat jus Ruotta galgá sáhttit searvat konvenäuvdnii. Mu veardideami mielde bohtet dát doaimmat roahkka mielddisbuktit ahte soahpanmeahttunvuodat gaskal sámiid eananeaiggadiid unnot doaimmat mielddisbuktet maiddái eavttuid ovttas- bargui. Danin lea mu neavva ahte berrelii vihkedallat jus dát doaibmabijut leat

nu deatalaööat ahte daid galggaäü Öadahit bero§keahtta jus dohkkeheapmi dahkkojuvvo vai

Diehttelaé lea hirbmat deatalaé geahééalit gávdnat gaskavuodaipmérduséovdosiid oaüut mátkái ságastallama gaskal sámüd eará eanangeavaheddjüd boazodoaloguovllus. ILOkonven§uvdna siskkil goitge maggelágán bagadallama .got soahpanmeahttunvuodat eamiálbmogiid eará joavkkuid gakkas galget Öovdojuvvot. Konvenéuvnna ulbmil lea ahte nannet eamiálbmogiid dili.

Lea djedusge ahte maiddái Sámit fertejit leahkit válbmasat váldit

nu doahttalusa earáide geat jodihit ealáhusa boazodoalo-guovllus. Mu bargu leat goitge leamaä ahte vihkket sámiid beroätumiid eará bero§tumiid vuoste buktit evttohusaid mat geahpidit gaskavuodaipmérduséovdosiid oassebeliid gaskkas. Mu bargu lea leamaé ahte guorahallat mii gáibiduwo jus Ruotta galgá sáhttit searvat konvenäuvdnii.

Boazoea121husp01itihkala§ lávdegotti, man ráddehus lea nammadan, bargu lea ahte bearráigeahööat boazoealáhusa eará areálalaä ealáhusaid ektui. Direktiivvas dadjo ahte sii galget buktit evttohusaid

44 LOäHK/ä/guäøbu

njuolggadusgidémat galget unnidit soahpanmeahttunvuodaid gaskal boazodoalu eará eanangeavaheddjiid boazodoaloguovllus. Danin berrelii boazoea12’1huspo1itihka1a§ lávdegoddi evttohit doaibmabidjosiid mat geahpidit gaskavuodaipmárduséovdosiid.

Goasttádusáåäebealli

Doaibmabi jut mat leat dárbbaälaööat jus Ruotta galgá sáhttit searvat mearkkaåit muhtin goluid.

Vuosttaiettiin lea rédjegeassinkommi§uvdna maiddái guorahallan man viiddis sámiid vuoigatvuohta bivdui guolásteapmái lea.

Odda njuolggadusat nannejuwon suodjalusa bina gáriiidemiid vuoste boazodoalovuoigatvuodas mielddisbuktet lassánan goluid hálddahussii, sihke eananeaiggádiidda, sámiide eiseválddiide. Fexte maiddái rehkenastit ahte veaháå lassánan golut §addet

eananeaiggédiidda eará eanangeavaheddjiiide danin go sii fertejit

öájehit stuorit doahttalusa boazodoalovuoigatvuhtii.

Åiggi mielde bohtet dát namahuwon doaibmabijut goitge mearkka§it ahte golut unnot muhtin guovlluin. Rédjegeassankommi§uvnna bargu boahtá doaiwumis mielddisbuktit ahte rievtteproseassat unnot maiddái golut riidduide délveguohtuneatnamiid rájiid oktavuodas.

Máiddái eará doaibmabijut mat unnidit soahpanmeahttun-vuodaid

gaskal sámiid eará eanangeavaheddjiid bohtet mielddisbuktit ahte golut unnot sihke, stáhtai, sámiide eananeaiggádiidda. Ålgovidis lea diehttelaööat nettogolut doaibmabidjoprogrémmii mii lea namahuwon. Dát golut berrelii ruhtaduvvot dainna lágiin ahte lassi ruhta juolluduvvo sámi- boazoealéhuspolitihkii. Du§§e oddasitjuohkin resurssain mielddisbuvttalii riska ahte eará doaibmabidjosat maid otne dahkkojuwojit dán politihka ráma siskkobealde gohpojuvvojit. Dát sáhtalii mielddisbuktit ahte Ruotta sáhtte deavdit konvenäuvnna gáibádusaid vaikko lea dohkkehan konvenäuvnna.

1 Inledning

1 1 Upp draget

. Mitt uppdrag har varit att ta ställning till Sverige kan ratiñcera, dvs. om ansluta sig till, ILO:s konvention 169 ursprungsfolk och stamfolk nr om i länder och vilka lagstiftningsåtgärder eller andra

självstyrande

åtgärder krävs för att Sverige skall kunna efterleva bestämmelsersom i konventionen na I direktiven framhåller regeringen att det är önskvärt att kunna tillträda konvention Sverige har varit med att utarbeta och en som om fyller viktig funktion för skyddet ursprungsfolkens fri- och som en av rättigheter. Av direktiven framgår också att förhållandena i Norge bör studeras, eftersom Norge är ett de länder anslutit sig till av som konventionen.

1.2 ILO konvention nr 169

och dess

ILO, står för International Labour Organization, är ett av Förenta som Nationemas s.k. fackorgan med sekretariat i Geneve. ILO har till bevaka frågor arbetsvillkor, diskriminering m.m. Inte

uppgift att om

har ILO sedan lång tid bevakat ursprungsfolkens arbete och minst livsvillkor. ILO har fyra huvudorgan. Dessa är internationella arbetskonferensen, styrelsen, internationella arbetsbyrån samt expertkommittén. Arbetskonferensen sammanträder varje år med representanfrån regeringama, arbetsgivarna och arbetstagarna i varje medlemster land. ILO utarbetar bl.a. internationella avtal, konventioner, som anger en minimistandard på olika områden. En stat som väljer att ratificera en konvention är folkrättsligt förpliktad att uppfylla de åtaganden som konventionen innebär.

‘ Kommittédirektiv 1997: 103.

ILO är ett särskilt samarbetsavtal knutet till Förenta

genom Nationema FN. ILO:s konventioner kan därför sägas ha samma ställning FN:s konventioner. Sverige är liksom flertalet andra

som länder medlem i ILO och har deltagit i arbetet med att utforma konvention nr 169.

Konvention 169 innehåller ett antal bestämmelser om åtaganden

nr inom olika områden. Regeringama i de länder som ratificerat konventionen skall till att ursprungsfolks rättigheter skyddas och att deras

se integritet respekteras. Bland annat innebär detta att särskilda åtgärder skall vidtas for att skydda deras institutioner, egendom, mark, kultur och miljö. Det finns också bestämmelser rör arbete, utbildning och

som social välfärd. Regeringama skall samråda med folken om åtgärder som angår dem och så långt möjligt bör de själva får bestämma över sin

som utveckling. De skall inte behöva flytta från de områden som de av tradition lever

Konventionen trädde i kraft år 1991 och hittills har 14 länder

anslutit sig.

ILO-konventionen är utformad för att täcka skilda länders rättsförhållanden. Detta är ett skäl till att bestämmelserna i ILO-konventionen, liksom bestämmelser i många andra internationella konventioner, är vagt formulerade och allmänt hållna. En annan orsak kan vara att utformningen vissa bestämmelser är ett resultat av en kompromiss. I

av sin tur kan detta utrymme för olika tolkningar av bestämmelsemas

ge innebörd. Sådana tolkningsdiskussioner har förekommit angående bl.a. ILO-konventionens artikel 14 om markrättigheter.

När det gäller tillämpningen av konventionen i de stater som ratificerar den förs dialog mellan ILO och respektive stat angående

en tillämpningen konventionens bestämmelser i staten. Detta sker

av

att varje stat som ratificerar konventionen periodiskt avlägger genom rapporter till ILO hur tillämpar konventionen. Rapporterna

om man granskas ILO:s expertkommitté lämnar kommentarer till

av som rapporterna och kan begära kompletterande information från staten

som angående tillämpningen. Expertkommittén består av erfarna jurister med sakkunskap inom olika områden. Om en stat trots den dialog som förs mellan staten och ILO skulle anses bryta mot sina åtaganden enligt konventionen kan medlemsstat under vissa förutsättningar väcka

en talan mot stat inför den internationella domstolen i Haag

en annan artikel 29 i ILO:s konstitution. En stat är skyldig att rätta sig efter domstolens utslag. Den internationella domstolen har ännu inte avkunnat någon dom angående tillämpningen av konvention nr 169.

Det är inte möjligt att sig mot någon eller några delar av

reservera ILO-konvention 169. Danmark, som är en av de stater som

nr ratificerat konventionen har dock fogat särskild förklaring till sin

en

1999:25 Inledning 47 SOU

ratiñkation. Där den danska regeringen och det grönländska anger Hjemmestyret de att den reglering äganderätten till mark att anser av Grönland, innebär att Hjemmestyret har full bestämmanderätt över som marken, med bestämmelsen i artikel 14 i konventioöverensstämmer

nen. Om stat ratificerar ILO-konvention nr 169 är staten bunden av en konventionen i minst tio år.

1.3 Ursprungsfolk och stamfolk

I konventionens artikel 1 att stamfolk är folk vilkas sociala, a anges kulturella och ekonomiska förhållanden skiljer dem från majoriteten av befolkningen i det land där de bor. Utmärkande är också att deras villkor helt eller delvis regleras sedvänjor och traditioner eller av egna lagar. Ursprungsfolk definieras i artikel l b folk

genom speciella som

härstammar från folkgrupper bodde i landet eller det som som geografiska område landet tillhörde vid tiden för erövring eller som kolonisation eller fastställandet nuvarande statsgränser. Ytterligare av förutsättning är att de helt eller delvis har behållit sina sociala, en ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Avgörande är inte att dessa folkgrupper historiskt sett bott i ett visst område längre tid än andra. Det större betydelse att deras sociala situation är speciell. är av Ett de grundläggande kriterierna för att konventionen skall av tillämpas de folk berörs själva identifierar sig som är att som ursprungsfolk eller stamfolk. I fortsättningen används främst begreppet ursprungsfolk, ibland också begreppet urbefolkning. Innebörden här är dock densamma. Några stamfolk finns inte i Sverige.

1.4 ursprungsfolk i ett

Synen på internationellt perspektiv

Under lång tid har ursprungsfolkens traditionella levnadssätt varit hotade och deras resursbaser har exploaterats. De senaste årtiondena har dock dessa folk fått allt starkare stöd internationellt och de folkrättsliga insatserna på området går kraftigt framåt. Flera insatser har skett i FN regi. Först och främst kan nämnas att :s FN har förklarat perioden 1995-2005 för urbefolkningarnas internationella årtionde. uttalande har FN:s generalsekreterare framhållit att I ett urbefolkningsfrågor ägnats ökad uppmärksamhet inom FN. Samtien

digt, menade generalsekreteraren, finns flera brister inom FN-systemet i fråga samordning, uppföljning beslut och General-

om av program. sekreteraren påpekade vidare att det i många fall saknas procedurer för

tillvarata urbefolkningamas synpunkter och bereda dem möjlighet att

delta i beslutsprocessema i frågor direkt berör dem att som

I flera FN:s deklarationer och konventioner ges ursprungsfolken

av ett direkt eller indirekt skydd att dessa dokument och uttalanden

genom rör mänskliga rättigheter och ställer krav lika behandling av människor oavsett etnisk tillhörighet Ursprungsfolken tillhör i de

mm. allra flesta fall också etnisk minoritet.

en

ILO:s konvention 169 hävisar till flera grundläggande FN-

nr dokument. Inledningsvis erinras bestämmelserna i FN:s allmänna

om deklaration de mänskliga rättigheterna från år 1948. Vidare

om hänvisas till FN:s två internationella konventioner från år 1966, konventionen ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt

om

och rättigheter. Även andra

konventionen om medborgerliga politiska

internationella instrument syftar till att förhindra diskriminering

som åberopas.

FN:s konvention medborgerliga och politiska rättigheter har

om exempelvis kulturvämsbestämmelse som innebär att de som tillhör

en etniska minoriteter inte skall berövas rätten att tillsammans med andra medlemmar utöva sin kultur. Denna bestämmelse har

av gruppen egen tolkats så att staten i vissa fall är skyldig att positivt särbehandla minoriteter t.ex. SOU 1989:41, s.120. Det kan därför hävdas att en

se

stat med etnisk minoritet inte uppfyller sina förpliktelser om särskilt

en minoritetsskydd med enbart likabehandling av medborgarna.

FN:s konvention mot rasdiskriminering från år 1965 syftar till att förhindra att människor diskrimineras grund eller etnisk

av ras bakgrund. Konventionen behandlar områden som civila, politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.

Under 1970- och 1980-talen bedrevs ett aktivt arbete inom FN för att kartlägga diskrimineringen ursprungsfolken och på olika sätt ge

av dessa folkgrupper bättre skydd.

Sedan början 1980-talet pågår arbete med att utarbeta en FN-

av deklaration urbefolkningars rättigheter. Utkastet till deklarationen

om innehåller bl.a. generell bestämmelse om att urbefolkningar har rätt

en att behålla och vidareutveckla såväl den materiella som den andliga anknytning till land- och vattenområden m.m. som de av tradition har ägt eller brukat eller på annat sätt rått över. I utkastet anges bl.a. att staterna skall skapa sådana förutsättningar för minoritetema att det blir

möjligt för dem att uttrycka sin särprägel, bl.a. i fråga om kultur, språk,

2FN:s generalsekreterares dokument A/51/493.

Inledning 49

traditioner Detta innebär också att urbefolkningamas egna regler, m.m.. sedvanor skall erkännas och respekteras. m.m. På de flesta punkter stämmer utkastet till FN-deklaration väl överens med ILO:s konvention 169, i några avseenden går deklarationen nr längre och innehåller bl.a. ett förbud mot militärt ingripande snarare gentemot urbefolkningama. Även FN-deklarationen ännu så länge bara är ett utkast och inte om har någon rättslig status är den ändock ett uttryck för den intemationella har växt fram under år när det gäller urbesamsyn som senare folkningamas ställning. På tiden har diskussionerna inom FN:s arbetsgrupp för en senaste urbefolkningsdeklaration också omfattat inrättandet av ett permanent forum för urbefolkningamas rättigheter. Ett sådant forum skulle ingå i och för expertis området. Uppgifterna skulle FN-systemet svara främst rådgivande natur och innebära vägledning till stater och vara av FN-organ i alla frågor relevans för urbefolkningar, inklusive av

utvecklingsprojekt.

Ytterligare några internationella dokument ger stöd och skydd som åt ursprungsfolk och etniska minoriteter och samtliga kommit till som under det senaste årtiondet bör nämnas. för säkerhet och samarbete i Europa OSSE har i

Organisationen

det s.k. Köpenhamnsdokumentet från år 1990 bestämmelse om att en de skall vidta sådana åtgärder att minoriteters

deltagande staterna

etniska, kulturella, språkliga och religiösa identitet kan skyddas.

Världsbanken och de regionala utvecklingsbankema har under

år utvecklingsprojekt bedrivits i områden där senare medgivit att som ursprungsfolk bor kan ha varit till stor skada för dessa folk eftersom det full hänsyn till deras landrättigheter. År 1991 utfärdade

sällan tagits

Världsbanken därför ett direktiv innebär att utvecklingsplaner som som ursprungsfolk skall utarbetas i särskild ordning och genomföras rör folken i fråga själva samtycker. bara om Agenda 21 är namnet på det handlingsprogram som blev resultatet FN:s konferens miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. av om Det innehåller ett särskilt kapitel stärkt inflytande för ursprungsom folk. Betydelsen ursprungsfolkens värderingar, traditionella kunskaav och metoder för resurshantering bör erkännas, heter det bl.a.. per områden bör skyddas från verksamhet som inte är

Ursprungsfolkens

eller dessa folk betraktar socialt eller kulturellt

miljöanpassad som som

olämpliga. har så sent år 1995 antagit konvention om

Europarådet som en

skydd för etniska minoriteter. I konventionen sägs bl.a. att de stater ansluter sig är skyldiga att vidta de mått och steg som krävs för att som

50 Inledning

de som tillhör minoriteter skall kunna bevara och utveckla sin kultur, sitt språk, sin religion och sina traditioner och sitt kulturarv.

Den statliga Minoritetsspråkskommittén har i sitt betänkande Steg mot minoritetspolitik SOU 1997:193 föreslagit att Sverige skall

en ansluta sig till denna konvention och erkänna bl.a. samerna som en nationell minoritet.

Sett i ett historiskt perspektiv har synen på ursprungsfolken förändrats i olika faser. Långt på 1900-talet bemöttes ursprungsfolken med förrnyndarattityd och nedvärderades som infödingar

en och som tillhörande exotiska kulturer. Därefter vidtog ett skede av integrations- och assimileringssträvanden och åtgärder sattes in till skydd mot diskriminering. Under senare år har synsättet övergått till ett värdesättande av ursprungsfolkens kulturella särart med självförvaltning och särbehandling som viktiga instrument i politiken.

1.5 Konventionens bakgrund och syfte

1.5.1 Från till självbestämmande

integration

ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk och stamfolk föregicks av konvention 107 från år 1957 om skydd och integration av infödda

nr och andra i stammar levande folkgrupper. De båda konventionerna är de enda nu gällande internationella avtal som värnar speciellt om ursprungsfolks och stamfolks rättigheter, även om dessa folks situation också uppmärksammats i flera andra sammanhang.

En uttalad målsättning med konvention nr 107 var att motverka

diskriminering och att integrera ursprungsfolken med majoritetsbe-

folkningen. Besluten om integration skulle fattas av regeringama i de stater som anslöt sig till konventionen. Någon medverkan från ursprungsfolken själva förutsattes inte.

Konventionen präglades av en viss formyndarattityd, bl.a. genom att tala de aktuella folken less advanced. Konventionens

om som bestämmelser integration och assimilation förutsatte att folken efter

om hand skulle försvinna som egna etniska och kulturella grupper i och med att de möjligheter och rättigheter som alla andra

gavs samma invånare i landet. Konventionen skulle ge urbefolkningama skydd under denna omvandlings- och modemiseringsfas.

Även konvention 107 inte längre är föremål för

om nr ny ratifieering så är konventionen alltjämt bindande för de länder som är anslutna men ännu inte ratificerat konvention nr 169. Sverige hör dock inte till de länder som anslutit sig till konvention nr 107.

Inledning 51

1980-talen gick utvecklingen mot ett växande Under 1970- och

Ursprungsfolken själva krävde i allt motstånd mot integrationslinjen.

och möjlighet att utvecklas större utsträckning ett värn av egenarten en

utifrån sina egna förutsättningar.

Redan ingressen till konvention 169 framgår att tyngdpunkten av nr tidigare konventionen. ILO påminner om den är annan än i den en utveckling ägt inom folkrätten när det gäller synen på som rum och stamfolk och att de förändrade förhållandena gjort

ursprungsfolk

internationella området. det lämpligt att anta nya normer vidare att ett huvudsyftena med konventionen I ingressen anges av tidigare inriktningen mot intergration och

är att undanröja den erkänna ursprungsfolkens strävanden att själva få

assimilation och att sina institutioner och sin ekonomiska utöva kontroll över egna egen skall ha rätt bevara sin identitet folkgrupp, sitt utveckling. De att som De skall ha rätt att vidmakthålla och utveckla sin språk och sin religion. kultur utifrån sina premisser och att myndigheterna har livsstil och egna

skyldighet att aktivt stödja detta arbete. en den konventionen inriktad på att ursprungsfolken

Om tidigare var

assimileras med den övriga befolkningen i landet och att skulle skulle fatta alla beslut rörde dessa folk så är alltså den regeringarna som inriktad på deras livsstil skall bevaras och att de konventionen att nya skall med och fatta beslut i frågor som rör dem. Att själva vara kultur och livsstil skall bevaras innebär dock inte att

ursprungsfolkens

möjligheten till förändring och förnyelse. Det är de skall fråntas skall välja de vill förändra sin livsstil emellertid folken själva som om utsträckning och vilket sätt detta skall ske. De skall och i vilken besluta de vill integreras med den övriga befolkningen också själva om

eller inte.

I ingressen till ILO:s konvention nr 169 poängteras att ursprungs-

bidrar till hela mänsklighetens kulturella folken på ett speciellt sätt sociala och ekologiska harmonin samt till internationellt mångfald, den

samarbete och förståelse. dock ursprungsfolken i många delar världen ILO konstaterar att av åtnjuta sina grundläggande mänskliga rättigheter i samma inte kan den övriga befolkningen i de stater där de bor och att utsträckning som

deras värderingar, sedvänjor ofta har förringats. m.m. framhålls vidare att arbetet med konvention nr 169 I ingressen uttalat stöd från FN och FN-organen UNESCO och bedrivits med ett de internationella organisationerna WHO och Inter FAO samt American Institute och avsikten är att detta samarbete skall fortsätta. att

Det är i detta sammanhang också värt att notera att representanter

för ursprungsfolk och stamfolk har från internationella organisationer

medverkat i arbetet med konventionen.

1.5.2 Särskilda åtgärder

En utgångspunkt för ILO:s konvention 169 är mänskliga

nr att samma rättigheter förutsätts tillkomma alla medborgare också skall

som komma ursprungsfolken till del. För att uppnå reell jämlikhet för

eftersatta exempelvis ursprungsfolk, bamarbetare och

grupper som kvinnor i t.ex. tredje världen kan emellertid krävas inte bara regler mot diskriminering utan även positiv särbehandling special measures.

en

Till skillnad från den tidigare konventionen området innehåller därför den konventionen bestämmelser den innebörden att de

nya av anslutna länderna också skall för särskilda insatser på en rad

svara områden. Dessa åtgärder, skall utformas i samverkan med de

som berörda folken, skall syfta till att främja folkens sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter och till deras sedvänjor, traditioner

anpassas och institutioner. Utöver de mänskliga rättigheter tillkommer alla

som medborgare tillerkänner ILO-konventionen därför ursprungsfolken vissa rättigheter bara gäller dem. Dessa rättigheter innefattar bl.a.

som kollektiva ägande- och besittningsrättigheter till mark, rätten att behålla sitt eget språk och sina institutioner och rätten att under givna

egna omständigheter lösa interna konflikter i enlighet med sin sedvanerätt.

Denna särbehandling ursprungsfolken behövs för att de som

av tillhör dessa folk skall kunna uppnå jämlikhet med majoritetsbefolkningen. De speciella rättigheterna för ursprungsfolken skall inte ses

medborgare, erkännande i som diskriminerande mot övriga utan som ett av ursprungsfolkens särart och särskilda behov.

1 Samerna

1.6.1 Ett ursprungsfolk i Sverige

Mot bakgrund ILO:s definition ursprungsfolk är det tveklöst så

av av att i Sverige omfattas konvention nr 169. Samema själva

samerna av identifierar sig ursprungsfolk och samisk befolkning levde i det

som en

är Sverige innan landet fick sina statsgränser. Riksdagen som nu norra har också bekräftat samemas ställning som ursprungsfolk år 1977. Riksdagen uttalade då att samerna i egenskap av ursprunglig befolkning i Sverige särställning.

intar en

Same är först och främst den som själv identifierar sig som sådan. Därutöver brukar några objektiva förutsättningar anges, varav den språkliga anknytningen är de viktigaste. Vissa rättigheter som

en av tillkommer den samiska befolkningen är dock förknippade med

medlemskap i sameby. En sameby är dels ett visst geografiskt

en

Inledning 53

område, dels förening efter registrering kan bli juridisk person en som och därefter företräda medlemmarna. befolkningen i Sverige uppgår till ungefär 17 000 Den samiska denna befolkning är mindre än 2 500 personer rensköpersoner och av medlemmar i sameby. Totalt finns ett 50-tal tande samer och en använda mark enligt bestämmelserna i rennäringssamebyar. Rätten att uteslutande de renskötande samerna. Exempel lagen tillkommer nästan rennäringslagen är rätt till renbete, rätt att uppföra

på rättigheter enligt

virke samt rätt till flyttningsväg. En viss rätt vissa byggnader, rätt att ta och fiske hör också till rättigheterna enligt rennäringslagen.

till jakt

1.6.2 Samekulturens uppkomst

befolkningen har uppstått i Sverige är inte helt Hur den samiska knappast någon forskare hävdar nu längre att samerna klarlagt, men färdigutvecklad kultur. Den historiska invandrat till Sverige med en samekulturen uppstod någon gång under det forskningen tyder att tideräknings början sammansmältförsta årtusendet efter vår genom en då existerande f°angst- och jordbrukarkulturer på ning flera redan av sedan fortsatt att leva och verka inom dessa Nordkalotten. Samerna har delar Sverige, Finland, Norge och Ryssland områden som i dag är av kan fastställas för den första kontakten Ingen bestämd tidpunkt skandinaver. I själva verket samexisterade troligen mellan samer och förfäder under tusentals år under och skandinavemas samerna ömsesidigt kulturellt och genetiskt utbyte först på de platser i dag betecknas Frågan om vem som var som renbetesområdet dock mindre intressant. Det är, som tidigare som är funnits inom detta område och där nämnts, helt klart att samerna och utvecklat sin kultur under så lång tid att de är att bedrivit sin näring

betrakta som ursprungsfolk.

1.6.3 Samhällets samerna tiderna

syn på genom

och den statsmakt växte fram under Relationema mellan samerna som växlande historia bakom sig. Under lång tid tidig medeltid har en varken särskilt främmande eller exotiska. betraktades samerna som

3 Lundmark, Så länge vi har marker. Samerna och staten under sex- Lennart hundra år, Rabén Prisma, Falun 1998. och samhällsförändring: studier i samisk historia Roger Kvist, Rennomadism Umeå universitet 1987, samt andra uppsatser och artiklar. 1695-1860,

54 Inledning

Samema var inte mer främmande än t.ex. de finska svedjeböndema i det vid den tiden mångkulturella och flerspråkiga svenska välde

som växte fram från 1500-talet och framåt.

Under 1700-talet utvecklades en medveten strävan från statsmakternas sida att kolonisera lappmarkema att uppmuntra nybyggare

genom att bedriva jordbruk på lämpliga områden. Under en period fanns också politiska strävanden att dela upp markerna mellan samerna och nybyggarna genom samutnyttjande den s.k. parallellteorin och lappmarksplakaten. I huvudsak gick detta ut på att nybyggarna fick utnyttja ängsmarkema inom renbetesområdet for jordbruksändamål, marker som man inte ansåg att samerna behövde för sin renskötsel.

Kolonisationen lappmarkema tog fart mot slutet 1700-talet

av av och redan i början 1800-talet var nybyggarna på många ställen fler

av än samerna.

Under 1860-talet började samerna att betraktas som en främmande folkgrupp som hade invandrat till Sverige. Uppfattningen påverkades av då moderna rasidéer som var på stark vetenskaplig frammarsch i Europa och klart påverkad av kolonialismen. Under denna tid utformades en samepolitik som innebar att bofasta samer skulle assimileras i det svenska samhället och att nomadiserande samer skulle ägna sig uteslutande renskötsel.

1 Intressekonflikter

Det geografiska område där konventionens regler om mark kan bli aktuella är i första hand det s.k. renskötselområdet, dvs. fjällvärlden och stora delar Norrland. lnom detta område har de renskötande

av samerna rätt att bruka marken för renskötsel, oavsett om de äger marken eller inte.

Renskötselområdet delas i året-runt-marker och vinterbetesmarker. Samernas rättigheter är starkast inom året-runt-markerna. Vinterbetesmarkema är sydligare och kustnära områden där rätten

mer att bruka mark är delad med andra. Hela renskötselområdet motsvarar ungefär en tredjedel av Sveriges yta. De yttre gränserna för Vinterbetesmarkerna är inte helt fastlagda.

Det är inte klarlagt om samerna har eller har haft inte bara dispositionsrätt utan även äganderätt till en del marker inom renskötselområdet. Frågan har prövats rättsligt vid bara några få tillfällen. En sådan rättsprocess var det s.k. skattefjällsmålet NJA 1981 s.1 som gällde några områden i Jämtland. Målet avgjordes av Högsta Domstolen som fann att samerna inte kunde anses ha äganderätt utan bara bruksrätt till de berörda områdena. Högsta Domstolen förklarade

Inledning 55

inte kunde uteslutas att kunde ha haft en starkare dock att det samerna urrninnes hävd grundad rätt till sina skatteland längre norrut, och på fråga prövades inte i målet det gällde endast marker i men denna Jämtland. renskötselrätt skyddas rennäringslagen och ges Samernas genom

också visst skydd miljöbalkens hushållningsbestämmelser.

ett genom

rennäringslagen ett skydd innebär samma

Samtidigt som ger samerna tåla inskränkningar i sina bruksrätter och de

lagstiftning att de måste

ersättning upplåta bruksrätter till andra. tillåts inte heller att själva mot detta rätten till jakt och fiske. Inskränkningar i

Exempelvis gäller

renskötselrätten kan också ske särskild lagstiftning, genom annan

miljöbalken, plan- och bygglagen, väglagen och expropriaexempelvis

tionslagen. intressekonflikter inom renskötselområdet.

Det finns betydande

Även har anspråk på marken. Det gäller först och främst andra grupper enskilda sådana och skogsbolag, alltså har markägare, både t.ex. som till markområden brukar för renskötsel m.m. I äganderätt som samerna odlingsgränsen, är stor del marken

fjällvärlden, ovanför en av

kronomark. Intressekonflikter kan också uppkomma med andra näringar som markområden för gruvdrift, turism Staten och vill utnyttja t.ex. m.m. kommunerna kan också stå for motstridiga intressen gentemot rennäringen att mark tas i anspråk för anläggning av t.ex. vägar. genom konvention 169 syftar till att ursprungsfolken ett skydd. ILO:s nr ge varit undersöka vilka åtgärder måste till för att Mitt uppdrag har att som Sverige skall kunna uppfylla konventionens krav på olika områden. Det min väga olika intressen mot varandra har således inte varit uppgift att och utforma förslag till lösningar på olika typer av konflikter. Den nu kommittén har emellertid ett vidare

sittande rennäringspolitiska

det rennäringens förhållande till andra areella verk-

uppdrag när gäller

I deras direktiv att bestämmelser behövs for att samheter. anges konflikterna mellan rennäringen och andra markanvändare i minimera renskötselområdet. Enligt min uppfattning finns därmed förutsättningar rennäringspolitiska kommittén skall kunna utforma åtgärder som för att till samförståndslösningar mellan berörda parter. Jag kan leda återkommer till denna fråga bl.a. i kapitel 7 och 17.

1.8 Tidigare svenska ställningstaganden

kan ratificera konvention 169 har varit uppe till Frågan om Sverige nr flertal tillfällen. Det största hindret för svensk

prövning vid ett en Sverige inte uppfyller forpliktelsema i

anslutning har ansetts vara att

konventionens artikel 14 om markrättigheter. Enligt denna artikel skall staten erkänna ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt ownership ana possession till den mark som de av tradition innehar traditionally occupy. Åtgärder skall också vidtas för att skydda deras rätt att bruka mark use lands som de inte ensamma förfogar över utan delar med andra. Staten skall vidare till att identifiera de områden

se

där rättigheterna skall skyddas.

Genom en skrivelse till riksdagen år 1990 anförde regeringen att Sverige inte då borde tillträda konventionen med tanke på bestämmelserna i artikel 14 om markrättigheter skr. 1990/91:101. Vid behandlingen i riksdagen gjordes inte något tillkännagivande med anledning av skrivelsen bet. l991/92:UU/, rskr. 1991/92:3 5. Konventionen behandlades därefter i proposition 1992/93:32 om samema och samisk kultur m.m. Regeringen gjorde samma bedömning som tidigare. Man konstaterade att svenska rättsförhållanden inte stämde överens med bestämmelserna i artikel 14. Frågan har därefter varit uppe till behandling i riksdagen vid upprepade tillfällen, senast år 1994/95. Riksdagen uttalade då med anledning av ett betänkande från konstitutionsutskottet bet. 1994/95:KU 37, rskr. 1994/95:244.att frågan om en svensk ratiñcering kunde komma i ett annat läge det

om som sägs i konventionen om äganderätt och besittningsrätt vid den praktiska tillämpningen i allt väsentlig skulle innebära samma sak som en starkt skyddad bruksrätt. Riksdagen hänvisade i detta avseende också till Norges tillämpning av konventionen.

2 Arbetets uppläggning och

genomförande

Mitt har varit att ta ställning till Sverige kan ratificera, dvs.

uppdrag om

sig till ILO:s konvention 169 ursprungsfolk och stamfolk ansluta nr om i självstyrande länder och vilka lagstiftningsåtgärder eller andra krävs för Sverige skall kunna efterleva konventionen.

åtgärder som att

I direktiven har det angivits att konventionens regler om ursprungsfolks rätt till mark tidigare bedömts det främsta hindret mot en vara svensk ratificering ILO-konvention 169. Jag har därför lagt av nr särskild vikt vid genomgång dessa bestämmelser i konventionen. en av Norge har lagstiftning liknar den finns i Sverige när det en som som gäller rätt till mark. Norge har ratiñcerat konventionen. Den samemas svenska regeringen har följt den norska tillämpningen av konventiobestämmelser ursprungsfolks rätt till mark och ILO:s expertnens om kommittés kommentarer till denna. I direktiven att jag inom anges för mitt uppdrag skall beakta den norska tillämpningen av ramen

konventionen samt Samerettsutvalgets betänkanden Naturgrunnlaget

för samisk kultur NOU 1997:4 och Urfolks landrettigheter etter folkerett utlendsk rett bakgrundsmateriale for Samerettsutvalget og - NOU 1997:5. Samerettsutvalget arbetar sedan år 1981 norska regeringens med utreda rättsliga ställning när det gäller rätten uppdrag att samemas till, och bruket land och vatten jfr NOU 1984:18.

disponeringen av

Samerettsutvalget har hittills avgivit två betänkanden, NOU 1984: 16, Om rettsstillningning och NOU 1997:4, Naturgmnnlaget for samenes samisk kultur. Samerettsutvalget är leds sorenskriver Tor Falch och av består 16 övriga medlemmar är utsedda på grundval av sin av som särskilda insikt i samiska förhållanden eller med god insikt bl.a. i

historiska och tingsrättsliga spörsmål.

Samerettsutvalget har efter bemyndigande från den norska regeringen tillsatt Samerettsutvalget folkerettsgruppe som Samerettsutvalgets uppdrag utarbetat betänkandet Urfolks landfolkerett utlendsk rett bakgrundsmateriale for

rettigheter etter og -

Samerettsutvalget NOU 1997:5. Ett huvudsyfte med folkeretts-

58 Arbetets uppläggning och genomförande

arbete har varit att utreda den folkrättsliga utvecklingen efter gruppens år 1984 innefattande bl.a. ILO-konvention nr 169.

I folkerettsgruppen har följande ingått: direktör, cand. Jur.

personer Asbjöm Eide ordförande, Professor cand.jur. M.C. S.J.D, Gudmundur Alfredsson, Professor dr. Juris Jens Edvin A. Skogshöy

, Kontorsjef, Cand. Mag., Sven-Roald Nystö och Forsker, Cand. Philol. Steinar Pedersen. De två sistnämnda är också medlemmar i Samerettsutvalget. Sekreterare har varit Samerettsutvalgets huvudsekreterare

r Rådgiver cand.jur. Jon Gauslaa. i

i

I mitt arbete har jag, med beaktande den norska tillämpningen av

av konventionen, gått igenom konventionens bestämmelser och gjort en bedömning svensk lagstiftning och andra åtgärder motsvarar

av om konventionens krav. Särskilt intresse har jag därvid ägnat de bestämmelser i konventionen berör ursprungsfolkens rätt till mark,

som artiklarna 13-19. g

I de fall jag har bedömt att svenska åtgärder inte uppfyller konventionens krav har jag angett vilka ytterligare åtgärder jag anser

, krävs för att Sverige skall kunna uppfylla konventionens förpliktelser. y

Jag vill särskilt understryka att det inte legat inom för mitt

ramen uppdrag att i detalj hur dessa åtgärder skall utformas. Min uppgift

ange har varit att vilken typ åtgärder som krävs och vilken nivå

ange av sådana åtgärder måste nå upp till för att uppfylla konventionens krav. Den praktiska utformningen av åtgärderna får följaktligen, om Sverige ansluter sig till konventionen, göras i annan ordning.

I enlighet med direktiven har jag under arbetets gång haft kontakter med myndigheter och organisationer som kommer att beröras av konventionens tillämpning. Mot bakgrund av vad som framkommit vid dessa kontakter har jag inom ramen för mitt uppdrag också gjort en bedömning hur den kan leda till en ratificering av

av process som konventionen bör gå till.

2.1 av ILO-konvention nr 169

Tolkningen

En mina huvuduppgifier har varit att tolka innebörden av

av bestämmelserna i ILO-konvention nr 169. Jag har i detta arbete använt mig inofficiell översättning till svenska av konventionstexten

av en samt den officiella texten på engelska, bilaga 2 och den officiella texten på franska, bilaga

En svårighet när det gäller att göra tolkningen och bedömningen av vilka krav konventionen ställer på lagstiftning och andra åtgärder i de stater ansluter sig till konventionen, är att det inte alltid är helt

som klart vilken innebörd konventionens bestämmelser har. Särskilt gäller

detta konventionens bestämmelser rörande ursprungsfolkens rätt till mark.

Ett skäl till att innebörden bestämmelserna är oklar är att de är

av allmänt hållna och vagt formulerade. Detta har i sin tur att göra med att konventionen är utformad för att täcka in rad olika rättsförhållanden

en

råder i de länder ansluter sig till konventionen och att vissa som som bestämmelser är resultatet kompromiss mellan stater med skilda

av en

ståndpunkter.

Till ledning för tolkningen konventionsbestämmelsema finns

av protokoll från de diskussioner fördes i samband med att

som konventionen utformades och uttalanden angående tolkningen av innebörden olika bestämmelser i konventionen som görs av ILO:s

av expertkommitté i samband med att de länder som anslutit sig till konventionen lämnar rapporter till expertkommittén rörande den nationella tillämpningen konventionen. Det bör noteras att de

av uttalanden tolkningen konventioner görs i samband med att

om av som dessa utformas, de s.k. förarbetena, inte alls har samma tyngd som förarbetena till svensk nationell lagstiftning anses ha. För att markera detta kommer jag inte att använda mig uttrycket konventionens

av förarbeten utan referera till de diskussioner som ägde rum under utarbetandet av konventionen.

Den tolkning jag gör i det följande utgår på vanligt sätt från en textanalys konventionens ordalydelse. Därutöver har uttalanden från

av ILO beaktats, dels uttalanden från diskussionerna i samband med utarbetandet konventionstexten, framför allt protokoll från

av konferensdiskussionen fördes i samband med att konventions-

som texten fastställdes ILO:s International Labour Conference, 75th Session, 1988, och International Labour Conference, 76th Session, 1989 och uttalanden från ILO:s expertkommitté rörande Norges nationella tillämpning av konventionen.

Inom ILO har guide till ILO-konvention 169 tagits fram av,

en nr Policies for Development Branch och Equality and Human Rights Coordination Branch; A guide to ILO Convention nr 169 on Indegenous and Tribal Peoples, prepared by Manuela Tomei and Lee Swepston i fortsättningen kallad ILO-guiden. Innehållet i denna guide har beaktats ett flera tolkningsdata vid min tolkning av

som av konventionen.

Jag redogör också i flera fall för den norska regeringens tillämpning

konventionen och för den tolkning som Samerettsutvalgets folkeav rettsgruppe gjort konventionens bestämmelser.

av

Det finns inte någon slutgiltig tolkning innebörden de olika

av av bestämmelserna i ILO-konvention 169. Inget mål angående

nr tolkningen denna konventions bestämmelser har avgjorts av den

av

60 Arbetets uppläggning och genomförande

internationella domstolen i Haag. De tolkningar finns och som jag

som här gör är följaktligen bedömningar byggda på det material som är

tillgängligt i dag.

2.2 Bedömningen av om svenska

bestämmelser motsvarar konventionens

krav

l För att Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen krävs att svensk lagstiftning och åtgärder i övrigt exempelvis beslut om finansiellt stöd till vissa verksamheter har ett sådant innehåll att de motsvarar konventionens krav. I annat fall kan Sverige inte uppfylla

den folkrättsliga förpliktelse följer att Sverige ratificerar i

som av konventionen.

Bedömningen svensk lagstiftning och svenska åtgärder i

av om övrigt motsvarar konventionens krav försvåras av att konventionens bestämmelser är formulerade så att de skall kunna omfatta alla de olika rättsliga regleringar finns ursprungsfolks rättigheter i olika

som av länder. Det är därför inte alltid helt enkelt att avgöra om en svensk reglering ett visst rättsförhållande motsvarar konventionens krav.

av

Det finns bestämmelse i konventionen som tar sikte på denna

en bedömning. Det är bestämmelsen i artikel 34 i konventionen som anger

och de åtgärder skall vidtas för att i att arten omfattningen av som ge

konventionen skall bestämmas flexibelt sätt med i verkan ett hänsyn till varje lands speciella förhållanden. i

Bestämmelsen har kommenterats i ILO-guiden 26. Där anges inledningsvis att syftet med bestämmelsen inte är att regeringama skall kunna tillämpa konventionen de vill. Syftet är i stället att kunna ta

som hänsyn till att förhållandena i olika länder varierat, bl.a. när det gäller hur långt samhällsutvecklingen kommit. I länder med väl utbyggt utbildningssystem och rättssystem kan högre krav ställas på ursprungsfolkens rättigheter än i länder där dessa inte är så utvecklade att de någon del befolkningen särskilt omfattande rättigheter.

ger av Hänsyn skall också kunna tas till olika kulturer, bl.a. vilken tradition

funnits när det gäller att utforma de rättigheter som ursprungsfolk

som

har exempelvis avtal i de anglosaxiska länderna.

genom

Artikel 34 kan enligt min mening tolkas så, att det är möjligt att ta hänsyn till den tradition finns i Sverige när det gäller att reglera

som samemas rättsliga förhållanden.

När det gäller min bedömning av om svenska bestämmelser motsvarar konventionens krav har min ambition varit att noggrant

Arbetets uppläggning och genomförande 61

de uppfyller konventionens krav. Skälet till detta är att jag

granska om

långt velat förebygga att kritik skall kunna riktas mot Sverige

så möjligt

efter ratiñcering för att gällande lagstiftning inte uppfyller kraven. en Min utgångspunkt har varit att miniminivån på de åtgärder ange Sverige måste vidta för att kunna uppfylla konventionens krav. Detta innebär det inte är möjligt att vidta mindre ingripande åtgärder om att Sverige skall kunna ratificera konventionen.

2.3 Bedömningen av vilka åtgärder som

krävs för att uppfylla konventionens

krav

I de fall jag gjort bedömningen att gällande svensk lagstiftning och i övrigt inte uppfyller konventionens krav har det legat i mitt

åtgärder

vilka ytterligare åtgärder är nödvändiga för att uppdrag att ange som uppfylla dessa krav. I dessa bedömningar har jag i enlighet med direktiven tagit hänsyn till Norges ställningstaganden. Så kommer att framgå i det följande som har den norska regeringen och Samerettsutvalgets folkerettsgruppe kommit till olika slutsatser vilka åtgärder krävs för att uppfylla om som konventionen när det gäller ursprungsfolkens rätt till mark. Jag har i min bedömning vilka åtgärder krävs när det gäller av som rätt till mark strävat efter att vilken miniminivå som samemas ange sådana åtgärder måste nå till för att uppfylla konventionens krav. upp Jag har däremot inte i detalj angett hur de åtgärder jag anser måste vidtas praktiskt skall utformas. Detta ligger som jag ser det inte inom ramen för mitt uppdrag.

2.4 Generella direktiv

För samtliga kommittéer och särskilda utredare gäller vissa generella direktiv, redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, att att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23, att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 och att redovisa konsekvenser

för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Mitt uppdrag torde endast beröras av direktiven om regionalpolitiska konsekvenser och offentliga åtaganden Som framgår kapitel 16 och 17 måste vissa åtgärder vidtas för att av konventionens krav. Dessa åtgärder kan påverka såväl ren-

uppfylla

näringen skogs- och jordbruket och markanvändning inom som annan

62 Arbetets uppläggning och genomförande

renskötselområdet. För rennäringen torde åtgärderna ha en positiv effekt medan de för skogs- och jordbruket och annan markanvändning kan komma att innebära vissa begränsningar. Om dessa ändringar kommer att få märkbara regionalpolitiska konsekvenser är dock svårt att bedöma.

En anslutning till ILO-konvention 169 innebär att staten blir

nr folkrättsligt bunden och därmed skyldig att vidta nationella åtgärder för att uppfylla konventionens krav. I vilken utsträckning en anslutning skulle påverka statens åtaganden måste dock som jag föreslagit, utredas närmare.

2.5 Arbetets bedrivande

Arbetet i utredningen har skett sedvanliga sammanträden med

genom utredningens experter.

En sekreterarna och experterna har besökt ILO:s sekretariat

av en av i Geneve för diskussioner om syftet och tolkningen av ILO-konvention nr 169.

Jag har tillsammans med sekretariatet besökt Norge och där diskuterat den norska tillämpningen och tolkningen av konventionen

med norska regeringstjänstemän.

Jag har också haft ett antal hearings för att informera om mitt uppdrag och inhämta synpunkter på eventuell ratificering. Jag har

en sålunda haft tre hearings med företrädare för markägare, en i Stockholm, i Umeå och i Östersund. Jag har haft tre hearings med

en en företrädare för Sametinget och svenska riksförbund SSR.

samers Företrädare för skogsbolag har också haft tillfälle att lämna synpunkter vid hearing i Stockholm. Slutligen har jag haft hearing med

en en företrädare för kommunstyrelsema i kommuner belägna inom renskötselområdet.

Jag har haft kontakter och sammanträffat med representanter för berörda myndigheter, rennäringsenhetema vid länsstyrelserna i Jämtland, Västerbotten och Norrbotten samt representanter för Skogsstyrelsen och dess Centrala samrådsgrupp Rennäring

- Skogsbruk. Jag har också haft kontakter med företrädare för rennäringspolitiska kommittén.

Arbetets uppläggning och genomförande 63

2.6 Den fortsatta framställningen

Den fortsatta framställningen följer i stort konventionens disposition.

Konventionen är indelad i en ingress och i tre huvuddelar.

I ingressen det övergripande syftet med konventionen. Den

anges har stor betydelse för tolkningen av konventionen i övrigt. Del I innehåller allmänna principer. Där finns bl.a. definitioner av vad som

med ursprungsfolk och stamfolk samt bestämmelser som avses förbjuder diskriminering av sådana folk och bestämmelser som innebär att dessa folk skall inflytande över frågor som berör dem, artiklarna

ges 1-7.

I delen del artiklarna 8-12, finns regler om hur hänsyn

senare av skall tas till ursprungsfolkens och stamfolkens kultur och sedvänjor vid tillämpning nationella lagar, bl.a. vid tillämpning av straffrättsliga

av bestämmelser.

Del innehåller materiella bestämmelser inom en rad sakområden såsom ursprungsfolks och stamfolks rätt till mark och naturtillgångar,

sysselsättnings- och anställningsvillkor, yrkesutbildning, hantverk och

landsbygdsindustri, social trygghet och hälso- och sjukvård, utbildning och kommunikation samt kontakter och samarbete över gränserna.

Del III innehåller allmänna och administrativa frågor. Administrativa frågor behandlas också i viss män i del I och i konventionen.

I det följande behandlar jag i olika avsnitt som omfattar olika artiklar först artiklamas innebörd. Därefter redogör jag för de svenska bestämmelser reglerar de förhållanden behandlas i

som som konventionens artiklar. I samband med detta gör jag en bedömning av

de svenska bestämmelserna uppfyller konventionens krav. Slutligen om

jag i de fall jag anser att det är nödvändigt, vilka ytterligare anger åtgärder som krävs för att uppfylla konventionens krav.

3 Andra länder

Konvention nr 169 har hittills ratiñcerats 14 länder. Bland de

av nordiska länderna har Danmark och Norge anslutit sig, medan frågan fortfarande utreds i Finland. Övriga länder anslutit sig till

som konventionen är framför allt länder i Sydamerika och Mellanamerika.

3.1 Norden

I Norge och Finland finns liksom i Sverige samisk urbefolkning

en inom det nationella territoriet. I både Norge och Finland finns också problemet med att avgöra var gränserna går för renbetesmarkerna och i vilken utsträckning samerna kan hävda äganderätt till vissa områden. För danskt vidkommande är inuitema eskimåema på Grönland ursprungsfolk. Grönland åtnjuter ett långtgående självstyre, de

men särskilda rättigheterna är inte knutna till inuitema utan gäller hela den bofasta befolkningen.

3.1.1 Samernas rätt till land och vatten i

Norge

Inledning

I Norge anses samerna vara ett eget folk, en ursprungsbefolkning. Av de samiska näringama betraktas rennäringen central för den

som samiska kulturen. Rennäringen regleras i reindriftslagen den 9 juni

av 1978 nr. 49. Övriga väsentliga nationella instrument i förhållande till samerna är grundlagens 110 § om samiska rättigheter samt samelagen från den 12juni 1987 nr. 56.

I norsk rätt finns både begreppen äganderätt och bruksrätt till fast egendom. Med bruksrätt menas att någon, som inte är ägare, har rätt till ett visst slag av brukande. Brukandet kan variera i karaktär och omfattning. Som regel görs en skillnad mellan de allmärma totala bruksrättema och de speciella partiella. Ett kännetecken för de allmänna bruksrättema är att det är bruksrättsinnehavaren har

som

3 19-0388Samema

länder 66 Andra

egendomen i sin besittning och utövar det huvudsakliga brukandet, som exempelvis att driva jordbruk. Bruksrättsinnehavaren övertar genom den faktiska besittningen egendomen och brukar den samma sätt av De partiella bruksrättema en rätt att bruka som en ägare. ger i begränsad omfattning. Det kan rätt till väg eller

egendomen vara en

betesrätt for djur, rätt till jakt eller ñske. Det är ägaren av egendomen har den faktiska besittningen. Partiella bruksrätter går även under som benämningen positiva servitut. historiska utvecklingen i de samiska områdena har medfört att Den det utvecklats två typer bruksområden de fast bosatta samemas av och de renskötande bruksområden. De renskötande samemas samemas bruksområden, i Finnmark, sträcker sig från kust till inland medan t.ex. bruksområdena för de bofasta regel avser de närmast samerna som

fastlands- och sjöområdena i bosättningsområdet. De beliggande

livnärde sig tidigare huvudsakligen på jordbruk och bofasta samerna

fiske.

Bruksrättens innebörd

bruksrätt regleras i reindriftslagen. Man beräknar att 40 % av Samernas landets knutet till denna bruksrätt. Renbetesrättens uppkomst yta är emellertid inte på lag utan på sedvana, vilken är betydligt äldre grundas den första reindriftslagen. Det är således inte lagen som konstituerar än renbetesrätten. Däremot lagen definition innehållet i denna ger en av och styrning utövandet rätten. Rätten till rätt samt en reglering av av renbete inom renbetesområdet är bruksrätt omfattar en som vistas inom sådana områden samt rätt att färdas och slå läger 0 rätt att rätt till bete 0 nödvändiga stängsel och liknande behövs för 0 rätt att sätta upp som renskötseln rätt till ved och bränsle

rätt att jaga och fiska. från Lappkodicillen från år 1751 och senare tiders

Lagstiftning rennäringslagstiftning är således att betrakta som regleringslagstiftning.

Det faktum renbetesrätten vilar sedvana har stor praktisk att landets eftersom deras rätt inte endast är beroende

betydelse för samer

och politiska vilja. Inskränkningar i

majoritetssamhällets lagstiftning

av sådan allvarlig karaktär att den hotar existensen av den denna rätt, av samiska kulturen, kan således utlösa skadeståndsskyldighet från statens kan också sägas i strid med Norges folkrättsliga sida. De vara 1l0 § i den norska grundlagen som behandlar

förpliktelser samt rätt ursprungsbefolkning. Samernas rättigheter anges

samemas som

Andra länder 67

generellt i 9 § reindriftslagen och är närmare definierade i dess tredje kapitel. Av 9 § framgår att renskötselrätten är bruksrätt gäller

en som oavsett vem som är ägare till den mark där rätten utövas. Rätten gäller således även på privatägd mark. Renskötsel kan bedrivas både innanför och utanför renskötselomrâdet, jämför 3 och 5 §§, huvudsakligen

men äger den rum innanför dessa områden. För varje fylke län finns det fastställt administrativa geografiska gränser för renskötseln. Denna gränsbestämning ägde rum redan under slutet av 1800-talet ett

som resultat av dåtidens konflikter mellan rennäring och

annan

näringsutövning, främst fårskötsel. Gränsdragningen ett led i

var

regleringen av rennäringens skadeståndsskyldighet. Gränserna för

vinterbetesmarken i södra delarna Norge har dock varit föremål för

av tvister. I övrigt är betesrättens geografiska utsträckning oomtvistad.

I 3 § reindriftslagen behandlas vem som har rätt att utöva renskötsel. Detta är förbehållet personer av samisk härkomst. Vidare krävs att

man bedrev renskötsel som huvudnäring vid lagens ikraftträdande eller att en av föräldrarna eller farföräldrama då hade renskötsel

som huvudnäring. Det avgörande kriteriet för att få bedriva renskötsel är

således familjeankytningen. Det tidigare kravet på norskt medborgar-

skap har bortfallit för att bringa lagstiftningen i överensstämmelse med samiska traditioner och svensk lagstiftning, inte har krav på

som medborgarskap. I 3 § krävs nu endast att man är bosatt i Norge. Rätt till renskötsel gäller även för ingifta, efterlevande makar och även i Vissa fall då äktenskapet upphört andra skäl. Rättsubjekten i 3 § har de

av rättigheter som framgår av 9 § dvs. rätt att använda mark och vatten för sina renar samt de rättigheter som följer av övriga bestämmelser i tredje kapitlet, varav 14 § om rätt till jakt och fiske är den mest omfattande.

Rätten till bete för renen gäller enligt 11 § fjället och i

annan utmark. När det gäller vad som ska betraktas utmark och inmark

som hänvisar Rendriftsadministrationen, kan ett direktorat

som anses som underJordbruksdepartementet, till 1 § i friluftslagen 28 juni 1957 nr. 16. Till utmark räknas obrukad mark inte inmark. Som

som anses som inmark avses framför allt brukad mark, ängar, kulturbetesområde, skogsplanteringar samt liknande områden.

Den förhärskande uppfattningen var länge att betesrätten enligt reindriftslagen gällde inom hela renbetesomådet med ett fåtal begränsningar. I den så kallade Korssjödomen i Rt. 1988 s. 1217 kom emellertid en enig Högsta Domstol till ett annat resultat. Målet gällde utsträckningen av betesrätten på privat mark inom vinterbetesområdet i två distrikt i Sör-Tröndelag. Samerna hävdade att betesgränsen sammanföll med distriktsgränsen. Detta avvisades av markägama. Norges högsta instans ansåg emellertid att betesrätten endast gick så långt som det kunde visas genom sedvana eller långvarigt brukande.

68 Andra länder

Som resultat Korssjödomen gjordes år 1996 en ändring i ett av reindriftslagen efter anmodan stortinget. Stortinget ansåg att av osäkerheten renskötselrättens geografiska utsträckning i sig själv om konfliktskapande, olycklig för berörda parter, för näringsutveckling var och förvaltning och i strid mot Norges folkrättsliga förpliktelser. Ändringen i reindriftslagen trädde i kraft den l juli 1996. För att lösa frågan renskötselrättens geografiska utsträckning, även inom om omtvistade områden, ändrades 2§ på så sätt att lagen nu ger en presumtion för renskötande rättigheter och plikter gäller att samers innanför de gällande gränserna för det samiska renbetesområdet. nu Man gjorde det samtidigt möjligt för staten, ändring i 31 genom en att expropriera rätt till renskötsel inom renbetesområdet där det av domstolarna fastställts att renskötselrätt inte gäller. Norge hävdar att

dessa ändringar förstärkte skyddet för rennäringen, jämlikt artikel 14

ILO-konventionen. , Lagändringen i 2§ innebär att bevisbördan läggs markägaren har bevisa att egendomen inte är behäftad med renbetesrätt. som att Detta gäller inom hela det norska renbetesområdet. Vid eventuell en tvist är det till ägaren att bevisa att det föreligger speciella upp omständigheter påvisar att betesrätten bortfallit eller inte existerat. som Lagändringen ansågs inte strida mot norsk grundlag avseende ; i

inskränkningama i näringsfriheten eller äganderätten.

Vid tidpunkt företogs även ändring av 15 § för att göra i samma en klart vilka slag brukande markägare kan företa utan att komma i av en konflikt med renbetesrätten. Paragrafen innehåller ett förbud mot nyttjande mark på ett sätt är till väsentlig skada för rennäringen. av som dock detta förbud inte skall till hinder för ordinärt jord- Det sägs att var

eller skogsbruk eller annat nyttjande utmark för jordbruksändamål.

av Det bl.a. jakt och fiske och näringsutövning. Med senare avser annan ordinärt vad normalt brukande från tid till annan. avses som anses vara Också ordinärt brukande kan komma i konflikt med renskötseln om ett nyttjandet får osedvanlig omfattning. Det i detta avseende skapar som de största konflikterna inom renbetesområdet är anläggandet av hytter, skidspår och turistanläggningar. Senast tre veckor innan en verksamhet kan till väsentlig skada inleds gäller, enligt 15 § som vara andra stycket, absolut skyldighet för markägare att förvama en

distriktsmyndigheten. Myndigheten har sedan en generell plikt, jämlikt

bl.a. förvaltningslagens regler, att höra Om oenighet råder samerna. mellan ingreppets omfattning och eventuella skadebringparterna om ande effekter på rennäringen kan förbud igångsättande meddelas om tills överenskommelse nåtts eller jordskiftesrätten har behandlat saken. Om igångsätts trots att jordskiftesrätten funnit att det är till

projektet

Andra länder 69

väsentlig skada, kan projektet komma att stoppas av de ordinära domstolarna som också har att hantera eventuella skadeståndskrav.

Den generella principen i Norge synes vara att renskötselns rättigheter, varav betesrätten är den viktigaste, är avgränsad till områden där det sedan gammalt bedrivits renskötsel. Renskötseln på statlig mark står härvidlag inte i någon särställning. Reindrifislagen saknar bestämmelser för särskilt viktiga betesområden. Renägama har således inga speciella rättigheter till sådana områden förutom den allmänna betesrätten. Enligt 10 § reindriftslagen f°ar dock inte flyttleder hindras. Detta kan jämföras med 32§ i den svenska rennäringslagen som innehåller begränsningar för upplåtelse av nyttjanderätt på statens mark ovan odlingsgränsen. Det skall dock poängteras att enligt markförsäljningslagens 2§ kan myndigheten i Finnmark inte sälja områden som anses nödvändiga för renbete.

Jakt och fiske

Rendriftslagens 14 § reglerar de renskötande samemas särskilda rätt till jakt och fiske. Denna rätt kan endast utövas i förbindelse med ett lagligt bedrivande av renskötsel i renbetesområdet inom det renbetesdistrikt där renskötsel för närvarande bedrivs. Renägama tillhör endast ett bestämt distrikt vid varje tidpunkt i driftscykeln. Det är endast inom detta område som vederbörande har rätt att bedriva jakt och fiske. Om en renägare flyttar in i sommarbetesområdet tidigare än vad som föreskrivs, får inte jakt och fiske bedrivas här med stöd av 14

Beträffande innehåll och omfattning av jakt- och fiskerätten föreskrivs att samma villkor gäller för renskötande samer som för de personer som är fast bosatta i kommunen. Det betyder att även samerna omfattas av begränsningar vad gäller användandet av redskap och jaktoch fisketider.

Det framgår inte direkt av 14 § om jakt och fiske är begränsat till husbehov. Av reindriftslagen 13 § framgår emellertid att rätten till ved och virke är begränsat till husbehov. Eftersom motsvarande begränsning inte finns i 14§ talar detta för att rätten till jakt och fiske går längre än för eget bruk, men detta synes fortfarande vara en öppen fråga i Norge.

Enligt sista stycket i 14§ är samemas jakt- och fiskerätt helt avgiftsfri.

Beträffande det omfattande laxñsket i de stora laxälvama samt i Finnmark har norska staten överfört dessa rättigheter till lokalbefolkningen. Det är således tveksamt om renskötande samer har rätt till

70 Andra länder

laxfiske i dessa vattendrag jämlikt 14 Däremot har de samma rättigheter lokalbefolkningen till fiske i älvarna. som Renskötande jakträtt är begränsad till småviltjakt. Det följer samers att högviltjakt är förbehållet markägaren jämlikt kapitel 7 viltlagen av 29 maj 1981 nr. 38.

Gränsdragn ing

Den identifiering områden ska företas i enlighet med artikel 14 av som andra punkten ILO-konventionen har Norge, som tidigare angivits, genomfört redan på 1880-talet. År 1992 företogs dessutom, inom för samerättsutvalget, utredning som korn fram till att det ramen en fanns områden den karaktär omtalas i artikel 14 första punkten, av som dvs. där den samiska befolkningen har varit ensamma och helt dominerande med hänsyn till bosättning och näringsutövning. Dessa områden benämns kategori 1 områden och har antingen brukats av renskötande eller bofasta De områden omtalas i artikel 14 samer. som . punkten l andra meningen benämns kategori 2-områden och gäller v områden med blandad samisk och norsk bosättning där man utövat näringar, huvudsakligen jordbruk och fiske, men också samma renskötsel. Norges Höjeste Rett avkunnade den 24 oktober 1997 dom i det så kallade Aursundensmålet. Tvisten gällde rätten till renbete i ett avgränsat område Aursunden i Sör-Tröndelags län. Markägarnorr om hävdade att det inte fanns renskötselrätt på deras mark. Högsta na Domstolen markägama rätt och det fastslogs att det inte fanns gav någon rätt till renbete hävd. Som en följd härav är samerna genom förhindrade att fortsättningsvis nyttja området för renskötsel. Detta var

det första Høyesterett-avgörandet sedan Korssjöfjellmålet och det första.Høyesterett-avgörandet sedan lagändringen i reindriftlagens 2 §

avseende presumtion renskötselrätt och omvänd bevisbörda. om Presumtionsregeln verkar inte få avsedd effekt och som en konsekvens domen väntar sig ansökan expropriering av rätt till av man nu en om renbete. Regeringen att expropriering är sista utvägen och att man anser först ska pröva att finna lösning avtal med markägama. Sett en genom från näringens synvinkel Norge emellertid att det är principiellt menar oacceptabelt att näringen skall bära kostnaderna för avtal om renbete. Staten förutsätts gå part i avtalslösning och täcka kostnaderna som en för upplåtelse renbete. Avtalen skall långsiktiga och förutsätta av vara rätt till förnyelse från statens sida. en Samerättsutvalget beräknas få i uppdrag att göra en total genomgång reindriftslagen och den geografiska utsträckningen. Det signaleras av

Andra länder 71

en klar vilja från myndigheternas sida att säkra den sydsamiska rennäringens framtid.

Medlingsrâd i renbetesområdet

Stortinget har gett regeringen i uppdrag att utforma riktlinjer för ett konfliktlösningråd som ska ha som uppgift att finna lösningar när oenighet uppstår om mark- och resursutnyttjande i anslutning till renskötseln. Sådana riktlinjer fastställdes av Jordbruksdepartementet den 4 september 1997. Framtida konflikter förutsätts behandlas inom ett sådant råd innan rättsliga åtgärder eventuellt vidtas.

Rådet skall bestå av sju medlemmar med landshövdingen i det aktuella länet som ordförande. Parterna i konflikten utser vardera två representanter. Medlingsrådet skall dessutom bestå av två personer med fackkunskaper. Dessa personer utses av ordföranden. Parterna kan gemensamt eller för sig vända sig till landshövdingen med en

var begäran lösa frågan medlingsrådet. Även landshövdingen

om att genom kan ta ett sådant initiativ.

Landshövdingen skall klarlägga parternas ståndpunkter i ett förberedande möte med partsrepresentantema. Om det framstår som uppenbart att ytterligare diskussioner inte kommer att leda till något konkret resultat kan processen avslutas genom att parternas ståndpunkter protokollförs och att protokollet därefter undertecknas av parterna. Därefter skickas protokollet till Jordbruksdepartementet. Om en part inte vill delta i ett förberedande möte skall landshövdingen

meddela detta till Jordbruksdepartementet.

Den direkta hanteringen i medlingsrådet sker genom partsmöten utan ombud. Det görs inga officiella referat vid mötena, som äger rum bakom stängda dörrar. Medlingsrådet avger därefter en rekommendation om hur konflikten skall lösas. Om inte enighet uppnås skall rådet

rekommendation den vidare hanteringen av ärendet. ge en om

Rådets rekommendation förutsätter enighet. Därefter skickas rekommendationen till parterna för synpunkter. Landshövdingen går igenom svaren och beslutar om en eventuell uppföljning. En slutrapport skickas till Jordbruksdepartementet som i sin tur orienterar Stortinget om rådets verksamhet. Kostnaderna för rådets verksamhet täcks av staten. Parterna erhåller dock ingen gottgörelse för sitt deltagande i

medlingsrådet.

72 Andra länder

Utmarkskommissionen i Nordland och Troms

Utmarkskommissionen är specialdomstol som inrättades genom lag

en den 7 juni 1985 51. Kommissionen har enligt 2 § denna lag rätt att

nr. fastställa

staten är ägare till mark eller 0 om

gränser mellan statlig mark och annan mark, 0

bruksrätt föreligger på statlig mark och vem som har bruksrätt. 0 om

Utmarkskommissionen parallell till Högfjällskommissionen

är en

inrättades 1908 och verkade fram till 1954. Dess mandat var att som klarlägga rättsförhållandena mellan staten och privata intressen i Högfjällsomådena. Utmarkskommissionen är inte explicit upptagen av samiska rättigheter, det arbete utförs har betydelse både för

men som renskötande och för fast bosatta när det gäller rätten till

samer samer och förvaltningen av utmark.

Slutsatser och Norges ratificering

Vid jämförelse mellan norsk och svensk rätt kan konstateras att det

en norska grundlagsskyddet för starkare i Norge vid ratifice-

samer var ringstillfället att den svenska bruksrätten är något starkare vad

men gäller rätten till jakt och fiske. I Sverige har samerna en rätt till jakt och fiske går utöver eget bruk. Jakträtten avser dessutom även högvilt

som och inte endast småvilt. Rätten till fiske har i Norge begränsats genom att lokalbefolkningen, på bekostnad, fått större rätt att fiska.

samemas Detta gäller framför allt laxñsket i älvarna. Norge har ratificerat ILOkonvention 169 med hänvisning till gällande norsk rätt. Samtidigt

nr pågår ett arbete inom Samerettsutvalget rörande samemas rätt till land och vatten. I de kapitel berör artiklarna 14 och 15 redogör jag för

som den norska rapporteringen rörande tillämpningen av dessa artiklar samt samerettsutvalgets förslag till regler. Efter ratificeringen har man

nya genomfört ändringar i reindriftslagen trädde i kraft år 1996 och

som

gäller omvänd bevisbörda samt möjlighet för staten att expropriera som mark för renskötsel.

Andra länder 73

Gronselovvcinbeiloområda. Baazodoalloguovlluradii. Boundnryo roindurpasluringregion.‘ Grenselotroinbeilodlslvikl. Boazodonllo-orohaguMail. Boundlryo nlndurpnslurlngdistrict Områdehvordethovsker omtvil reuslomoldenef Guovlugasvuolgalwoll u Iul tilgujuvvon. Aronwhoretherightsanmlconlirrywd.

reinbetesområdet Nationålatlas Norge, Bild Det norska ur for

hovedtema 16, kartblad 16.2.21

74 Andra länder

3.1.2 Finsk gällande rätt om samemas rätt till mark

Det stora flertalet finska samer bor i det samiska bosättningsområdet i den nordligaste delen Lapplands län. Området blev klart avgränsat

av år 1973 förordningen 824/73 representation för samerna.

genom om Jordbrukare inte är samisk härkomst äger ca 10 % av marken

som av inom det samiska bosättningsområdet. Övrig mark och vatten anses tillhöra den finska staten.

Jakt- och fiskerätten tillhör markägaren, dock inte rätten till mineralförekomster anses tillhöra staten. Den som på egen eller

som ; statlig mark har funnit malmförekomst har i enlighet med gruvlagen 503/65 rätt att få koncession för att utnyttja förekomsten. Då Finland år 5 1995 blev medlem i EU fick utländska gruvbolag över 100 koncessio-

inom samiskt bosättningsområde. Några renskötande samer klagade ner och menade att det stred mot artikel 27 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter bl.a. säger att i de stater där det finns

som etniska, religiösa och språkliga minoriteter skall personer som tillhör sådana minoriteter inte förnekas rätten att utöva sin kultur. Högsta Förvaltningsdomstolen upphävde samtliga koncessioner genom dom den 15 maj 1996 och hänvisade ärendet till Handels- och Industridepartementet. Domen kom att påverka praxis på så sätt att eventuella skadliga konsekvenser för den samiska rennäringen numera ska utredas tillsammans med finska Sametinget innan tillstånd ges.

Fisket i det samiska bosättningsområdet regleras i två lagar, dels i lag 286/82 gäller Sodankylä kommun dels äldre lag från 1951

som en beträffande Enontekis, Enare och Utsjoki kommuner. Frågan om

rätt till fiske är emellertid olöst fråga. Huvudregeln i dag samemas en är att fiskerätten tillhör den äger vattnet. I de tre nordligaste

som kommunerna kan lokalbefolkningen dock avgiftsfritt fiska i statens älvar och insjöar jämlikt ovanstående lagar. Riksdagens grundlagskommitté har vid flera tillfällen uttalat att samemas rätt till fiske framför allt i de tre nordliga kommunerna behöver ett starkare rättsligt skydd än vad är fallet, GrUU7/ 1978 rd och GrUU30/ 1993 rd.

som nu Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att samla alla bestämmelser

fiske i enda lagstiftning för hela landet. Detta har ännu skett. om en

Inte heller rätt till jakt har lösts i Finland. Frågan är under

samemas utredning. Enligt jaktlagen, 615/93, tillkommer jakträtten markägaren. Lokalbefolkningen har emellertid jakträtt statlig mark i kommuner

tillhör Lapplands län. Samerna har således samma rätt till jakt som som lokalbefolkningen.

Andra länder 75

Renskötselrätten regleras i rennäringslagen 848/90 från år 1990. Renskötselområdet omfattar nästan hela Lapplands län och den nordligaste delen Uleåborgs län. Renskötselområdet är indelat i

av renbetesområden. Enligt 3§ kan renskötsel bedrivas inom området oberoende äganderätt eller bruksrätt till marken. Vem som helst som

av är EU-medborgare och är fast bosatt inom renskötselområdet kan

som bedriva renskötsel jämlikt 4 Renskötselrätten är således inte en exklusiv samisk rättighet i Finland. Enligt 6 § bildar renägama inom ett renbetsområde ett beteslag, vilket är juridisk person med av

en

länsstyrelsen fastlagda geografiska gränser.

Renskötselrätten innefattar rätt att äga ren samt en betesrätt. Med

en myndighets tillstånd harman också rätt att bygga renskillningsgärden

statlig mark, 39 samt rätt att ta ved och virke för eget bruk i

statligt ägd skog utan tillståndsgivning, 40 Någon rätt till jakt och

fiske finns inte.

Statens mark i de nordligaste delarna av renskötselområdet är speciellt avsatt för renskötsel. Inom detta område kan marken

Samernas inte användas på ett sätt kan medföra väsentlig olägenhet för

som renskötseln, 2 Å andra sidan kan Lantbruks- och Skogsdepartementet

vidta begränsningar i renbetet inom naturskyddsområden för att bevara

skogen, 2 § lagen 196/22 om skyddsvärd skog.

I den finska rennäringslagen finns inga speciella bestämmelser om den samiska renskötseln. Detta beror på att frågan om samemas rättigheter till land och vatten har varit under utredning i Finland under många år. Den finska gundlagskommittén menade i sitt betänkande GrUU 3/1990 rd att vetenskaplig forskning, har frambragt intressanta synpunkter talar för att har äganderätt till marken. Det

som samerna konstateras vidare att lagstiftning inte har förändrat vare sig

senare

äganderätt eller den månghundraåriga bruksrätten. Inrikessamemas departementet hade år 1993 för avsikt att tillsätta en kommitté som skulle utreda rätt till land och vatten, men avstod efter

samemas påstötning från Sametinget. Uppdraget har i stället getts till tinget som fortfarande arbetar med frågan.

Den finska regeringen fick år 1995 i uppdrag av riksdagen att undanröja hindren för ratificering av ILO-konvention nr 169.

en Arbetsmarknads- och Justitiedepartementet utredde gemensamt frågan och överlämnade sin utredning till riksdagens grundlagskommitté den 17 april 1996. I sitt departementen eniga med

gemensamma svar var

Sametinget att hinder för ratificering föreligger på grund av

om

otillräckliga rättigheter till land, vatten och naturresurser i samemas finsk lagstiftning. Departementen konstaterade att Sametinget år 1993 hade fått i uppdrag att utreda rätt till land och vatten. Enligt

samemas

departementens uppfattning borde regeringen ställa medel till

76 Andra länder

utredningsarbetets förfogande så att Finland så snart som möjligt kan ratificera konventionen.

Efter kontakt med Finland har det framkommit att Sametingets uppdrag ännu inte givit något resultat. Det pågår emellertid samtal mellan Justitieministeriet och den finska Skogsstyrelsen angående markanvändning som berör Samernas renskötsel.

3.1.3 Dansk gällande rätt om inuiternas rätt till

mark på Grönland

Genom lag nr 577 den 29 november 1978 om Grönlands Hjemmestyre

öppnades möjligheten att överlämna lagstifningskompetensen och

administrationen inom en lång rad rättsområden till Hjemmestyret. Så

efterföljande avtal mellan den danska regeringen har också skett genom

och Hjemmestyret. Fiske, jakt, landskapsplanering, kulturpolitik, handel och miljöskydd

är exempel på funktioner ligger under Hjemmestyrets kontroll.

som Genom Lag 335 1991 om mineraler på Gönland har man etablerat ett

nr system med kontroll och förvaltning mellan det danska

gemensam

Energidepartementet och de grönländska myndigheterna. Tillstånd för

prospektering mineraler kräver avtal mellan det grönländska

av landstyret och den danska regeringen, 3 Det har upprättats ett gemensamt råd har till uppgift att följa utvecklingen inom

som

mineralutvinningsområdet. Enligt huvudregeln ska intäkter från

utnyttjandet naturresurser delas lika mellan den danska staten och

av Hjemmestyret, 22 Den bofasta befolkningen kan emellertid bryta mineraler utan tillstånd, 32

Äganderätten till mark på Grönland hanteras på ett speciellt sätt i enlighet med mångåriga traditioner. De olika rättsliga och faktiska befogenheter tillsammans konstituerar äganderätt är delade mellan

som staten, Grönlands Hjemmestyre och den enskilde grönländaren. Utgångspunkten är att staten har äganderätt till Grönland. Den dagliga bestämmanderätten över marken är emellertid i händerna på Hjemmestyret bl.a. har rätt att besluta om tilldelning av bruksrätt.

som Grönländare får sig tilldelad bruksrätt har rätt att uppföra

som en byggnader på den tilldelade marken. Byggnaderna kan sedan pantsättas och med Hjemmestyrets tillåtelse överlåtas tillsammans med den aktuella bruksrätten.

Dessa rättigheter gäller för alla är bosatta på Grönland, både

som infödda och inflyttade. Den effektiva kontrollen är emellertid hos inuiterna eftersom de utgör 85-90 procent av befolkningen. Det faktum att ingen enskild grönländare kan erhålla fullständig äganderätt till

Andra länder 77

mark på Grönland går mycket långt tillbaka i tiden. Det är ett traditionsbestämt rättsförhållande med långa historiska rötter som man värnar Både den danska regeringen och det grönländska Hjemmeom. denna bakgrund den uppfattningen att rättsläget är i styret är mot av överensstämmelse med artikel 14. Detta framgår den förklaring som av Danmark i samband med ratificeringen konventionen. Det avgett av faktum Hjemmestyret har bestämmanderätt över marken tillgodoser att enligt Danmark fullt de hänsyn ligger bakom artikel 14, ut som nämligen urbefolkningens beslutanderätt över de områden som de att traditionellt besitter ska respekteras. ILO-konvention 169 ratificerades Danmark den 18 januari nr av 1996.

3.2 länder

Övriga

De tolv utomnordiska länder ratificerat konvention nr 169 är som som framgått främst länder i Sydamerika och Mellanamerika. Det är Bolivia, Colombia, Costa Rica, Ecuador, Guatemala, Honduras, Mexico, Paraguay och Peru, samtliga med indianer och mestiser som ursprungsfolk. I Stilla Havsregionen har två länder anslutit sig. Det är Fidjiöama där ursprungsfolket melanesier utgör stor del av en befolkningen Filippinerna med liten grupp negriter som samt en Nederländerna är det enda europeiska land utanför

ursprungsfolk.

Norden anslutit sig till konventionen. För Nederländerna torde det som i första hand policyfråga i kontakterna med omvärlden. Det vara en nederländska territorium där det eventuellt finns urbefolkning är den autonoma delen Nederländska Antillerna. Flera länder med relativt urbefolkningar har ännu inte stora grupper tillträtt konventionen, däribland Australien, Nya Zealand, USA och Canada. I del länder har andra typer åtgärder vidtagits på det en av nationella planet för stärka ursprungsfolkens ställning. I vissa fall att har för ursprungsfolken även uttalat sig kritiskt mot representanter ILO-konventionen med motiveringen att den inte ger folken ett

tillräckligt långtgående självbestämmande.

Australien 1,5 procent befolkningen eller 265 000 I är ca av ca aboriginer eller öbor från Torres Strait. När Australien en personer blev brittisk koloni infördes liksom i andra kolonier common law, gång den brittiska sedvanerätten, vilket innebar att all möjlighet till rätt grundad urminnes hävd fråntogs urfolken. Först genom rättsliga

på

år har det konstaterats att urbefolkningama kan

avgöranden på senare på landrättigheter. Individuell äganderätt till mark göra anspråk

förekommer inte i aboriginemas tradition, folkgruppen kan äga men

78 Andra länder

mark. Särskilda lagar har antagits som återger urbefolkningama viss rätt till landområden bl.a. Aboriginal Land Right Act från år 1976 och lagen Native title från år 1993. I delar nationen Nothem

om av Territory, New South Wales, Tasmania och Queensland finns representativa organ för de aktuella folken.

På Nya Zeeland är förhållandet att 9,5 procent av befolkningen eller ca 370 000 människor definierar sig själva som maorier. Grunden för urbefolkningamas landrättigheter ligger i det s.k. Waitangitraktaten från år 1846 mellan maorierna och staten partnerskap och

om ömsesidig

respekt m.m.

Även på Nya Zeeland infördes law när området

common koloniserades av britterna med följden att urbefolkningen inte kunde hävda urminnes rätt till landområden. När landet blev självständigt fick staten suveräniteten över de aktuella landområdena. Maorierna har genom särskild lagstiftning och traktat tillförsäkrats s. självägarland

med självförvaltning.

I Canada finns tre större grupper av urbefolkningar, indianer, inuiter och mestiser. Totalt uppgår urbefolkningama till l miljon

ca personer eller 4 procent landets befolkning. Även i Canada bortföll

ca av möjligheten till urminnes hävd i och med att brittisk common law infördes då landet först koloniserades. Sedan år 1982 finns i Canada en grundlagsbestämmelse säger att urbefolkningarnas etablerade

som rättigheter skall upprätthållas och respekteras. Urbefolkningama har genom domstolsutslag eller traktat givits självbestämmande inom olika

~ områden. Det finns olika former av landrättigheter inom dessa områden, såväl äganderätt som bruksrätt.

I USA är indianerna urbefolkning. Den amerikanska hållningen när det gäller urbefolkningen har gått igenom flera stadier, från krav på 5

i assimilering till acceptans för självstyre och äganderätt till i landområden. Det finns ett stort antal reservat som har tillkommit framför allt traktater mellan indianerna och staten.

genom

4 Konventionens och allmänna

syfte

artiklarna 1-7 bestämmelser,

bedömning: Jag bedömer att Sverige uppfyller kraven i artiklarna Min 1-5. När det gäller artiklarna 6 och 7 jag att ytterligare åtgärder anser i utökad lagfäst rätt till samråd i frågor krävs syfte att ge samerna en berör deras rätt till mark och vatten i de områden som de som traditionellt innehar eller nyttjar. återkommer till vilka åtgärder krävs i de avsnitt som Jag som behandlar artiklarna 14 och 15.

1 Inledning

inledningen har redogjort för bakgrunden till och syftet med ILO-

I jag

169. Syftet framgår framför allt ingressen till konvention nr av konventionen. Av ingressen framgår också vilka andra internationella dokument har beaktats vid utformningen konventionen och som som av skall beaktas vid tolkningen ILO-konvention nr 169. av Innehållet i ingressen har stor betydelse för tolkningen av övriga bestämmelser i konventionen. Detsamma gäller bestämmelserna i del allmänna Särskild betydelse har, enligt ILO-guiden artikel 6

principer.

och 7 för tolkningen övriga bestämmelser i konventionen. av materiella bestämmelserna i konventionen skall tolkas och De bakgrund vad sägs i ingressen och dessa bestämtillämpas mot av som melser. En omständighet är viktig för förståelsen av konventionens som bestämmelser konventionen kräver att regeringarna i samarbete är att vidtar särskilda åtgärder, s.k. positiv särbehand-

med ursprungsfolken,

ling, med syfte bevara ursprungsfolkens livsstil, kultur och identitet. att bl.a. de allmänna bestämmelserna i artikel 4 och 5 i Detta framgår av konventionen. I ILO-guiden förklaras kravet på särskilda positiva åtgärder till stöd for ursprungsfolkens sociala, kulturella och

affirmative action

80 Konventionens syfie och allmänna bestämmelser

ekonomiska rättigheter med att konventionen är en ytterligare utveckling av ILO:s engagemang för särskilt eftersatta grupper. Jämlikhet kan enligt ILO:s synsätt kräva särbehandling special treatment

av eftersatta exempelvis ursprungsfolk, kvinnor eller

grupper som bamarbetare. Särskilda positiva åtgärder innefattar åtgärder för att komma till rätta med tidigare diskriminering. Det är mot denna bakgrund bestämmelserna i ILO-konvention nr 169 skall ses.

Utöver bestämmelser med krav på att de mänskliga rättigheter som tillkommer alla medborgare också skall tillkomma ursprungsfolken innehåller ILO-konvention 169 särskilda bestämmelser

nr som ger ursprungsfolken rättigheter som bara gäller dessa folk.

Dessa rättigheter innefattar: kollektiva ägande- och besittningsrättigheter till mark, rätten att behålla sitt eget språk och sina institutioner, rätten att under givna omständigheter lösa interna konflikter i enlighet med sin sedvanerätt etc.

Erkännandet av speciella rättigheter skall enligt ILO-guiden inte anses som diskriminerande mot medborgare som inte tillhör ursprungsfolken utan snarare som ett erkännande av ursprungsfolkens speciella särart, behov och strävanden.

En annan fråga som är viktig för förståelsen av konventionen är synen ursprungsfolks rätt till självbestämmande. Denna fråga diskuterades i samband med konventionens tillkomst. Det konstaterades att frågan om dessa folks självbestämmande och frågan om hur mycket kontroll dessa folk skall ha i beslutandeprocessen inte låg inom ILO:s mandat att avgöra.

Bestämmelserna i ILO-konvention nr 169 angavs syfta till att skapa tillvägagångssätt procedures snarare än faktiska rättigheter substantive rights. I stället för att staterna som tidigare varit fallet, fattat beslut i frågor som rörde urbefolkningama utan att de själva fick påverka besluten, ville de förhandlande parterna genom ILOkonvention nr 169 tillforsäkra ursprungsfolken en rätt till inflytande genom samråd i frågor som berör dem se International Labour Conference, 75th Session, 1988, Provisional Record, punkt 6.

Konventionens syfte och allmänna bestämmelser 81

4.2 Artikel Grupper som konventionen

skall tillämpas på

Artikel 1

Denna konvention äger tillämpning på

a stamfolk i självstyrande länder, vilkas sociala, kulturella och ekonomiska förhållanden skiljer dem från andra grupper av den nationella gemenskapen och vilkas ställning helt eller delvis regleras

deras sedvänjor eller traditioner eller genom särskild genom egna

lagstiftning; b folk i självstyrande länder, vilka betraktas som ursprungsfolk på

grund att de härstammar från folkgrupper som bodde i landet eller i

av ett geografiskt område som landet tillhör, vid tiden för erövring eller kolonisation eller fastställande nuvarande statsgränser och vilka,

av oavsett rättslig ställning, har behållit en del eller alla sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner.

2 Identifiering sig själv som ursprungsfolk eller stamfolk skall anses

av

ett grundläggande kriterium för att fastställa de grupper på vilka som bestämmelserna i denna konvention äger tillämpning.

4.2.1 Innebörden artikeln

av

I artikel l vilka folk konventionen äger tillämpning på. I punkt l

anges

rad objektiva kriterier för att avgöra vilka grupper som anges en omfattas konventionens bestämmelser och i punkt 2 anges ett

av subjektivt kriterium för att avgränsa konventionens tillämpning.

Vikten att själv identifierar sig som urspnmgsfolk, det

av gruppen subjektiva kriteriet, betonas i konventionstexten. Självidentiñkation,

detta brukar benämnas, i artikel 1 vara ett grundläggande som anges kriterium för att fastställa vilka omfattas av konventionens

grupper som tillämpning. Detta betonades också under utarbetandet av konventio-

nen.

Enligt ILO-guiden skall definitionen i artikel ses som en ram. Varje stat ansluter sig till konventionen får inom den ram som

som definitionen och i samråd med de som berörs i detalj bestämma

ger vilka skall omfattas konventionens tillämpning ILO-

grupper som av

guiden s. 7.

82 Konventionens syfie och allmänna bestämmelser

I artikel 1 punkt 3 finns bestämmelse som anknyter till en

diskussionen ursprungsfolks självbestämmande. Där anges att

om termen folk peoples i konventionen inte skall ha de implikationer normalt tilläggs denna tenn i folkrätten. Det betyder att som ursprungsfolk enligt denna konvention inte har rätt att kräva full självständighet, dvs. en egen stat.

4.2.2 Svenska förhållanden och svenska

bestämmelser

Riksdagen har år 1977 uttalat att samerna i egenskap av ursprunglig I befolkning i Sverige intar särställning prop. 1976/77:80, bet. en 1976/77:KrU43 rskr. 1976/77:289. Genom detta uttalande är det s. klarlagt att ett ursprungsfolk i Sverige. samerna anses som I svensk lagstiftning finns olika definitioner av vem som anses vara Den omfattas definitionen i lagstiftningen omfattas också same. som av

av lagens tillämpning.

Den viktigaste definitionen är den anges i sametingslagen som 1992: 1433. Den enligt sametingslagens definition är att anse som som får delta i val till folkvalda politiska organ, Sametinget. same samemas I sametingslagen 1:2 att med same avses i denna lag den som anges han har eller har haft samiska 3 sig vara same och gör sannolikt att anser språk i hemmet eller gör sannolikt att någon av hans föräldrar eller som far- eller morföräldrar haft samiska språk i hemmet, eller har en som förälder är eller har varit upptagen i röstlängd till Sametinget. som I rennäringslagen 1971:437 finns en annan definition av vem som Där att den är samisk härkomst same anses som same. anges som av får utnyttja mark och vatten till underhåll för sig och sina renar. Lagens tillämpning begränsas emellertid ytterligare att det stora flertalet genom bestämmelser i rennäringslagen berör renskötselrätten, endast som gäller för de är medlemmar i sameby l §. samer som

4.2.3 Min bedömning

I artikel l vilka ILO-konvention nr 169 skall anges grupper som tillämpas på. Jämför de kriteriter ställs i artikel 1 som en man som upp förutsättning för att skall omfattas bestämmelserna i en grupp av konventionen kan det konstateras att samerna i Sverige uppfyller samtliga uppställda kriterier. Samema bodde inom ungefär geografiska område som i dag samma när nationsgränserna mellan Norge, Sverige, Finland och Ryssland

Konventionens syfie och allmänna bestämmelser 83

fastställdes och har genom tiderna behållit flera av sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner. Som ett exempel på detta kan nämnas renskötseln, jakten och fisket som varit försörjningskällor och utgjort basen för den samiska kulturen under mycket lång tid och fortfarande är både ekonomiskt och kulturellt viktiga för det samiska folket. Ett annat viktigt exempel är det samiska språket har bevarats av samerna. Samerna uppfyller följaktligen de som objektiva kriterier som finns angivna i artikel 1 b. Till detta kommer att riksdagen det nämnda uttalandet har bekräftat att genom ovan är ett ursprungsfolk i Sverige. samerna Samerna själva identifierar sig som ursprungsfolk varför också konventionens krav på självidentifikation i artikel l punkt 2 är uppfyllt. Om Sverige ansluter sig till konventionen skall således konventionens bestämmelser tillämpas på det samiska folket i Sverige i enlighet med definitionen ett ursprungsfolk i artikel 1 i konvenav tionen. Enligt konventionen får varje ansluter sig till konventionen, stat som inom konventionens och i samarbete med dem som berörs, i detalj ram, bestämma vilka skall omfattas av konventionens tillämpgrupper som ning. Definitionen som skall anses som same isametingslagen av vem innehåller flera de kriterier artikel 1 i konventionen innehåller. av som Liksom konventionen innehåller definitionen iSametingslagen både ett subjektivt och ett objektivt element; att man själv anser sig vara same och att har koppling till det samiska språket eller en koppling man en till Samernas politiska institution, sametinget. Även således definitionen isametingslagen ligger nära definitioom ursprungsfolk i konventionen är det inte självklart att sametingsnen av lagens definition skall avgörande för den närmare bestämmningen vara vilken personkrets skall omfattas en svensk tillämpning av av som av konventionen. Definitionen i sametingslagen har i första hand tillkommit för att avgöra vilka skall ha rösträtt till sametinget. Det kan tänkas att som även andra hänsyn bör tas när det avgörs vilken personkrets skall som omfattas bestämmelserna i ILO-konvention nr 169. av Det kan därför lämpligt att Sverige i samband med en eventuell vara raificering konventionen i samråd med Sametinget och samiska av organisationer överväger det behövs någon ytterligare definition av om vilken personkrets i enlighet med de kriterier konventionens som som artikel l skall omfattas tillämpning av konventionens anger av en bestämmelser i Sverige. Jag bedömer dock att den definition som redan i dag finns i Sametingslagen uppfyller konventionens krav och kan användas vid

84 Konventionens syfte och allmänna bestämmelser

tillämpningen av konventionens bestämmelser med undantag for de bestämmelser som gäller ursprungsfolks rätt till mark.

När det gäller konventionens bestämmelser om rätt till mark och de svenska bestämmelser i rennäringslagen som reglerar vilka samer som har rätt att utöva renskötselrätten återkommer jag till detta i det avsnitt som behandlar artikel 14.

4.3 Artikel Program for att skydda

ursprungsfolkens rättigheter och

för deras

garantera respekt integritet

Artikel 2

j

Regeringarna skall ha ansvaret för att, under medverkan av berörda folk, utveckla samordnade och systematiska program i syfte att skydda dessa folks rättigheter och garantera respekt för deras integritet.

Dessa skall innefatta åtgärder för att

program

säkerställa att medlemmar dessa folk på jämlika villkor

a av åtnjuter de rättigheter och möjligheter som enligt den nationella lagstiftningen tillkommer andra medlemmar befolkningen;

av

b främja det fulla förverkligandet av dessa folks sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter med hänsyn till deras sociala och kulturella identitet, deras sedvänjor och traditioner samt institutioner;

c bistå medlemmar av berörda folk med att undanröja socioekonomiska klyftor kan finnas mellan medlemmar av den

som nationella gemenskapen, på ett sätt som är förenligt med deras strävanden och levnadssätt. g

4.3.1 Innebörden av artikeln

Av artikel 2 framgår det att konventionen ställer krav regeringama att vidta särskilda åtgärder for att främja ursprungsfolkens sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, artikel 2 punkt l och punkt 2 b.

Det är följaktligen inte tillräckligt med att vidta åtgärder för att undanröja diskriminering av medlemmar av ursprungsbefolkningen, punkt 2 a.

De positivt stödjande åtgärderna skall vidtas i samarbete med ursprungsfolken själva vilket framgår av artikel 2 punkt 1 och artikel 2 punkt 2 c.

Konventionens syfie och allmänna bestämmelser 85

4.3.2 Svenskabestämmelser

I Sverige har enligt nationell lagstiftning en med övriga samerna svenskar likställd position när det gäller ovanstående möjligheter. Samema har dessutom enligt 1 kap. 2§ fjärde stycket regeringsformen RF ett skydd i egenskap etnisk minoritet. Enligt denna av bestämmelse bör etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv främjas. Paragrafen skall emellertid ses som ett målsättningsstadgande absolut rättighet. snarare än som en Riksdagen har vid upprepade tillfällen uttalat att samerna i Sverige är etnisk minoritet i egenskap ursprungsfolk intar en särskild en som av ställning. Denna innebär att staten vid uppbyggnaden av samhällets syn stöd till samekulturen skall utrymme även för andra bedömningar än ge de kan göras beträffande övriga minoritetsgrupper i det svenska som samhället. Samema åtnjuter speciellt stöd för sin kultur och därmed sammanhängande institutioner. Det också statligt stöd till traditionell ges samisk näringsverksamhet såsom rennäring och sameslöjd. Stöd ges även till sameskolor, samisk högre utbildning och forskning. Sametingslagen 1992:1433 innehåller regler om val till Sametinget, tingets uppgifter och mandat. En Sametingets huvudsakliga av uppgifter är att medverka i samhällsplaneringen och se till så att samiska behov beaktas. Jag återkommer med en utförligare beskrivning Sametinget under artikel av

4.3.3 Min bedömning

Mot bakgrund riksdagens upprepade uttalanden om samerna som ett av ursprungsfolk, inrättandet Sametinget och det speciella stöd som av och den samiska kulturen åtnjuter jag att Sverige samerna anser uppfyller kraven i artikel

86 Konventionens syfte och allmänna bestämmelser

4.4 Artikel Förbud mot av

diskriminering ursprungsfolk

Artikel 3

Ursprungvolk och stamfolk skall till falla åtnjuta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utan hinder eller diskriminering. Konventionens bestämmelser skall utan diskriminering tillämpas på såväl manliga som kvinnliga medlemmar av dessa folk.

iI

Ingen form våld eller tvång får användas strider mot de

av som berörda folkens mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, innefattande rättigheter enligt denna konvention.

l

4.4.1 Innebörden artikeln

av

Av ingressen och artikel 3 punkt 1 framgår att ursprungsfolk till

av fullo skall åtnjuta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utan hinder eller diskriminering. Av artikel 3 punkt 2 framgår att ingen form

;n

: av våld eller tvång får användas i strid mot ursprungsfolkens mänskliga rättigheter. Användande av våld i enlighet med gällande lag exempelvis

när det gäller verkställighet av gällande lagstiftning är dock inte

förbjudet enligt denna bestämmelse.

4.4.2 Svenska bestämmelser

2 kap. RF reglerar grundläggande fri- och rättigheter för svenska medborgare. Enligt 2 kap. 15 § RF får lag eller annan föreskrift inte innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn 2 till ras, hudfärg eller etniskt ursprung tillhör en minoritet. Enligt 2 kap. ‘ 16 § RF får lag eller annan föreskrift inte innebära att någon medborgare missgynnas på grund av sitt kön, om inte föreskriften utgör ett led i strävanden att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor eller avser värnplikt eller motsvarande tjänsteplikt.

Skydd mot våld och tvång regleras i 2 kap. 4-8 RF. Vissa av dessa rättigheter är inte absoluta, det vill säga de kan begränsas

om andra viktiga intressen kräver det, t.ex. straff för brott, kroppsvisitation och påtvingande kroppsliga ingrepp, men dessa begränsningar gäller i förhållande till alla medborgare.

Sverige har anslutit sig till de flesta konventioner om mänskliga rättigheter bl.a. FN:s konvention om medborgerliga och politiska

Konventionens syfte och allmänna bestämmelser 87

rättigheter och den Europeiska konventionen skydd för de om mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema. Andra konventioner förbjuder bl.a. diskriminering på etnisk grund. Det i Sverige väl utvecklade ombudsmannainstitutet syftar, förutom till motverka diskriminering vissa grupper såsom kvinnor, annat, att av barn, handikappade samt etniska och religiösa grupper. Diskrimineringsombudsmannen har t.ex. ett även för den samiska ansvar befolkningen, speciellt vad diskriminering i arbetslivet. Jag avser återkommer med närmare redogörelse i kap. beträffande en diskriminering i arbetslivet.

4.4.3 Min bedömning

Grundlagens bestämmelser fri- och rättigheter gäller alla medborgaom Tillsammans med bl.a. Europeiska konventionen re oavsett ursprung. för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna

om skydd

och FN:s konvention medborgerliga och politiska rättigheter utgör om fullgott skydd för bl.a. mänskliga rättigheter. Kravet de ett samernas enligt artikel 3 i konventionen f°ar därmed enligt min mening anses

uppfyllt.

4.5 Artikel för ursprungsfolkens Skydd

individer, institutioner, egendom, arbete

och miljö

Artikel 4

Särskilda åtgärder skall vidtas då så befinnes lämpligt för att skydda de berörda individer, institutioner, egendom, arbete, kultur och

folkens

miljö.

Sådana särskilda åtgärder får inte stå i strid med de berörda folkens

fritt uttryckta önskningar.

Åtnjutandet diskriminering de allmänna medborgerliga utan av får något sätt inskränkas sådana särskilda

rättigheterna, inte på genom åtgärder.

l

88 Konventionens syfte och allmänna bestämmelser

4.5.1 Innebörden artikeln

av

Av artikel liksom artikel 2 och framgår att det utöver åtgärder

av mot diskriminering av ursprungsfolk krävs särskilda positiva åtgärder för att stödja och skydda ursprungsfolkens rättigheter. Innehållet i artikel 4 anknyter också till vad sägs i ingressen att

som om urspungsfolkens strävanden att få utöva kontroll över sina

egna institutioner, sin livsstil och sin ekonomiska utveckling skall

egen egen erkärmas.

En viktig del bestämmelsen kommenterades i samband med

av som den diskussion som fördes vid konventionens tillkomst är bestämmelsen i punkt Bestämmelsen innebär att åtgärder för att skydda de berörda folkens individer, institutioner, egendom, arbete, kultur och miljö inte f°ar vidtas i strid mot ursprungsfolkens vilja, utan skall utformas i samråd med dem.

Bakgrunden till bestämmelsen är att det förekommit att stater

vidtagit åtgärder som berört ursprungsfolken i strid mot ursprungs-

folkens vilja, med motiveringen att åtgärderna syftat till att skydda ursprungsfolken Intemationel Labour Conference, 76th Session, 1989, Provisional Record punkt 55 och 56.

4.5.2 Svenska bestämmelser

När det gäller bestämmelsen i artikel 4 om att lämpliga åtgärder skall vidtas för att skydda ursprungsfolkens egendom och arbete finns bestämmelser i rennäringslagen 1971:473 som reglerar sarnemas renskötselrätt.

Renskötselrätten beskrivs i l § rennäringslagen som en rätt för vissa personer av samisk härkomst att begagna mark och vatten till underhåll för sig och sina I rätten ingår bl.a. renbete, jakt, fiske och visst

renar. skogsfång. Renskötseln får bedrivas på såväl statlig som kommunal som på privat mark. Rätten tillkommer personer av samisk härkomst som kan åberopa att någon av deras föräldrar, farföräldrar eller morföräldrar haft renskötsel som stadigvarande yrke. Sådan

person benämns i lagen renskötselberättigad.

Om det finns särskilda skäl kan länsstyrelsen enligt 1 § andra stycket utvidga kretsen av dessa renskötselberättigade personer. Också den som gifter sig med en renskötselberättigad förvärvar

person renskötselrätten. Uppdelningen i samer med och samer utan renskötselrätt tillkom genom 1928 års renbeteslag.

Renskötselrätten som sådan medför emellertid ingen given rätt att bedriva renskötsel. Av 6 § rennäringslagen följer att det för renskötseln

Konventionens syfte och allmänna bestämmelser 89

finns samebyar och att i princip all den mark inom vilken renskötseln f°ar bedrivas är uppdelad mellan dessa byar. Enligt 15 § får samebyns

betesområde användas för renbete samebyn för medlemmarnas av behov. Jakt och fiske f°ar enligt 25 § endast utövas av den gemensamma är medlem i sameby. Denna begränsning är betingad av som näringsmässiga skäl och har funnits sedan den första renbeteslagen år

1886. Genom bestämmelsen i RF 2 kap. 20 § har renskötselrätten även ett

grundlagsskydd.

Samhället stödjer också rennäringen ekonomiskt. Speciellt stöd

utgår för att främja rennäringen och de arbetar med eller som har som för avsikt att ägna sig åt renskötsel. För att förbättra renägamas

ekonomi lämnas prisstöd vid slakt Prisstödet innebär också att av ren. renköttet f°ar för konsumenterna acceptabel prisnivå, vilket förbättrar en avsättningsmöjlighetema. Det sammanlagda stödet till rennäringen

uppgår till 61,7 miljoner kronor. När det gäller den del bestämmelsen i artikel 4 föreskriver av som särskilda åtgärder för att skydda ursprungsfolkens institutioner så uppfylls detta åtagande framför allt inrättandet av Sametinget. genom Sametinget samisk institution med bl.a. den uppgiften att verka är en samisk kultur, jämför 2:1 Sametingslagen 1992: 1433. för en En uppgift Sametinget har inom ramen för arbetet med att som arbeta för samisk kultur är enligt sametingslagen skyldighet att leda en det samiska språkarbetet. För detta ändamål har Sametinget ett språkråd bestående ledamöter. Språkrådet arbetar med normerings- och av sex språkvårdsfrågor, utveckling samisk terminologi inom samiska av dialekter, språkvårdsarbete med Sametingen i Norge och gemensamt Finland samt vuxenutbildning. Minoritetsspråkskommittén har dessutom i sitt betänkande SOU

1997:192 minoritetspolitik, föreslagit att bl.a. samiska

Steg mot en skall erkännas ett minoritetsspråk i Sverige. När det gäller förslag som till regler till skydd och stöd för samiska föreslår utredningen att nya dessa huvudsakligen skall begränsas till de fyra nordligaste fjäll-

kommunema Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplog. För dessa kommuner lämnas förslag till lagstiftning som innebär att enskilda ny

får använda sitt eget språk hos förvaltningsmyndigheter och

rätt att domstolar oberoende kunskaper i svenska. Förslag till regionalt av tillämpad lagstiftning omfattar också rätt att i viss utsträckning bli en bemött samiska inom förskoleverksamhet och äldreomsorg. Samernas kultur och institutioner åtnjuter betydande finansiellt stöd l miljoner kronor, från samhället. Detta stöd samisk kultur l0,5 utbildning 33,7 miljoner kronor, Sametinget l3,4 miljoner kronor-

90 Konventionens syfte och allmänna bestämmelser

avser bl.a. att skydda och utveckla den samiska kulturen och de samiska institutionerna siffrorna avser budgetåret 1998.

Det speciella samiska EU-program inom Mål-6 området som Sverige har tagit initiativ till har också detta syfte. Mål-6 programmet löper under perioden 1995-1999. Det omfattar 130 miljoner kronor totalt, varav Sverige genom jordbruksfonden och sociala fonden står for hälften. Ca 1/3 avser åtgärder for utveckling av samisk kultur och omkring 2/3 avser åtgärder för utveckling av rennäringen.

Regeringen har också nyligen beslutat att lämna forslag till Europeiska kommissionen om att införa stöd för att bevara de naturoch kulturvärden är ett resultat av traditionell renskötsel.

som Satsningen sker inom ramen för det svenska miljöprogrammet för jordbruket och uppgår till 7,3 miljoner kronor.

4.5.3 Min bedömning

Mot bakgrund av det skydd som gäller för renskötselrätten både i 9 grundlag och i rennäringslagen, inrättandet av Sametinget samt det stöd å

som utgår till den samiska kulturen och till de samiska institutionerna ~

gör jag bedömningen att Sverige uppfyller kraven i artikel

4.6 Artikel sociala, i

Ursprungsfolkens ~ kulturella, religiösa och andliga Värden

l

i

och bruk

Artikel 5

Vid tillämpningen bestämmelserna i denna konvention skall i

av

a dessa folks sociala, kulturella, religiösa och andliga värden och 1 bruk erkännas och skyddas och vederbörlig hänsyn tas till arten av de problem som möter dem både som grupper och som individer;

b integriteten för dessa folks värden, bruk och institutioner respekteras;

c åtgärder vidtas under medverkan av och i samarbete med de berörda folken, som syftar till att mildra de svårigheter som uppstår för dessa folk, när de levnads- och arbetsvillkor.

möter nya

Konventionens syfte och allmänna bestämmelser 91

4.6.1 Innebörden artikeln av

Liksom artikel 2 och 4 ställer artikel 5 krav på särskilda åtgärder för ursprungsfolken för att deras sociala, kulturella, religiösa och andliga värden skall kunna skyddas och respekteras. Bestämmelsen i artikel 5 är tillämpningsföreskrift som skall en beaktas vid tillämpningen övriga bestämmelser i konventionen. av

4.6.2 Svenska bestämmelser

Utgångspunkten för skydd etnisk minoritet och samemas som urbefolkning tidigare nämnts främst regeln i 1 kap. 2 § fjärde är som stycket RF. Även den religiösa friheten är grundlagsfäst i 2 kap. l § punkt Samema har också ett folkrättsligt skydd för sin kultur och sitt språk Sveriges anslutning till FN:s konvention om m.m. genom medborgerliga och politiska rättigheter. I artikel 27 i denna konvention skydd för etniska, religiösa och språkliga minoriteters rättigheter att ges ha ett eget kulturliv, att utöva sin religion och att använda sitt eget

språk.

Sarnerättsutredningen har i sitt betänkande SOU 1989:41 konstaterat att denna artikel ett starkare skydd än vad som direkt framgår av ger ordalydelsen. Det folkrättsliga skyddet enligt artikel 27 får enligt samerättsutredningen innebära ett erkännande av att samerna som anses etnisk minoritet har behov att särskilda åtgärder vidtas från av samhällets sida så att samekulturen och det samiska språket kan fortleva och utvecklas samt att tillgången till mark och vatten de samiska näringarna tryggas. För att skydda samiska värden i sameskolorna och i den ges integrerade samiska undervisningen utbildning i och på samiska samt undervisning den samiska kulturen. För detta ändamål utgår om speciellt stöd till sameskolorna och Sameskolstyrelsen. Jag återkommer till undervisningen i kapitel 13.

4.6.3 Min bedömning

Artikeln är att betrakta tillämpningsföreskrift. Mot bakgrund av

som en de åtgärder finns i dag till skydd och stöd for samisk kultur och som samiska näringar, värden och bruk och jag redogjort för under som artikel 4 och jag att Sverige uppfyller konventionens krav i ovan, anser artikel

92 Konventionens syfte och allmänna bestämmelser

4.7 Artikel Samråd med

ursprungsfolken och utveckling av ursprungsfolkens

institutioner

egna

Artikel 6

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention skall regeringarna

a samråda med berörda folk genom lämpliga förfaranden och särskilt genom deras representativa institutioner, närhelst lagstiftningseller administrativa åtgärder direkt kan påverka dem övervägs;

som

b skapa möjligheter genom vilka dessa folk fiitt kan delta, åtminstone i utsträckning andra grupper befolkningen

samma som av och på alla nivåer av beslutsfattandet, i valda institutioner och administrativa och andra organ ansvariga för åtgärder och program som berör dem;

c skapa möjligheter för en utveckling till fullo av dessa folks egna institutioner och initiativ och, där så är lämpligt, tillhandahålla de resurser som är nödvändiga för detta ändamål.

Samråd enligt denna konvention skall ske förtroendefullt och i en efter omständigheterna lämplig form i syfte att uppnå överenskommelse eller samtycke till föreslagna åtgärder.

4.7.1 Innebörden artikeln

av

I artiklarna 6 och 7 i konventionen finns viktiga bestämmelser för att säkra att ursprungsfolken får möjlighet att utöva inflytande över frågor som rör deras arbete, utveckling, utbildning, hälsa m.m. I ILO-guiden s. 8 anges att innehållet i dessa artiklar är centralt för hur konventionen i övrigt skall tillämpas.

I artikel 6 finns bestämmelser i syfte att ursprungsfolken skall ges möjlighet att delta och utöva inflytande innan beslut som berör dem fattas. Möjlighet till samråd skall finnas på alla nivåer, såväl administrativa och politiska, där beslut i frågor som berör ursprungsfolken tas.

Regeringamas skyldighet enligt artikel 6 är att skapa förutsättningar för att ursprungsfolken skall kunna delta och påverka beslutsfattandet i frågor som berör dem.

Regeringarna har också en skyldighet att samråda med ursprungsfolket lämpliga förfaranden och deras egna organ

genom

Konventionens syfie och allmänna bestämmelser 93

närhelst administrativa åtgärder eller lagstiftning som direkt kan beröra dem övervägs. Det finns också bestämmelse i artikel 6 punkt 3 hur dessa en om samråd skall utformas. Den är central för hur artikelns krav på samråd i frågor berör ursprungsfolken skall förstås. Där anges att samråd som enligt konventionen skall ske förtroendefullt och i lämplig form i en syfte uppnå överenskommelse eller samtycke till föreslagna att

åtgärder.

I ILO-guiden s.8 att samråd med ursprungsfolk utöver vad anges i artikel 6 alltid måste ske, dvs. är obligatoriskt, som anges före utforskning eller exploatering mineral och/eller andra av naturtillgångar inom ursprungsfolkens mark, artikel 15, det kan bli nödvändigt att flytta ursprungsfolk från mark som de när traditionellt bebor, artikel 16, innan utformar och verkställer yrkesutbildningsprogram för - man dem, artikel 22.

4.7.2 Svenska bestämmelser

Sametinget inrättades år 1993 ett riksdagsbeslut. Sametinget är genom institution för samiskt självstyre, skall inte verka i stället för en men riksdag eller kommunfullmäktige. Samema har följaktligen samma andra svenska medborgare att delta i riksdags- och

möjligheter som

kommunalval. Sametinget är ett folkvalt också statlig förvaltningsorgan men en myndighet. I myndigheten ligger självstyret, vilket framgår av sametingslagen 1992:1433, 2 kap. l Enligt denna paragraf består Sametingets uppgifter verka för levande samisk kultur och därvid ta av att en initiativ till verksamheter och föreslå åtgärder främjar denna som kultur. Till Sametingets uppgifter hör särskilt att besluta fördelning statens bidrag och medel ur om av av Samefonden till samisk kultur och samiska organisationer samt av andra medel ställs till samemas förfogande, som den styrelse för sameskolan i 8 kap. 6 § skollagen utse som avses 1985:1100, leda det samiska språkarbetet, medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov däribland rennäringens intressen vid utnyttjande mark och beaktas, av vatten samt informera samiska förhållanden. om

94 Konventionens syfte och allmänna bestämmelser

För statliga myndigheter gäller att regeringen har rätt att ge direktiv för verksamheten och att myndigheten i princip har att verkställa regeringens politik. I grundidén med Sametinget, att samerna i ett särskilt organ skall få sköta vissa egna angelägenheter, ligger inte bara att Sametinget skall sköta en del uppgifter som innebär myndighetsutövning. Den innebär också att Sametinget skall ha en förhållandevis självständig ställning gentemot staten och dess övriga organ.

Sametinget har genom sin organisation och sitt ändamål särskild

en ställning bland de statliga myndigheterna. Detta innebär att regeringen skall iaktta återhållsamhet när det gäller att utöva sin direktivrätt gentemot Sametinget.

En parlamentarisk kommitté, Rennäringspolitiska kommittén dir 1997:102, arbetar för närvarande med att se över stödet till rennäringen och samisk kultur samt rennäringsadministrationen och

rennäringslagstiftningen. En utgångspunkt enligt direktiven är att

modernisera hela systemet och överväga alltmer kan

om ansvar

överlåtas från regionala myndigheter till Sametinget.

Det är Samernas egna önskemål som skall vara vägledande om utredningen lägger fram förslag till ändrad lagstiftning.

Enligt länsstyrelsemas instruktion SFS 1997:1258, 27 och 28 skall en delegation för rennäringsfrågor finnas inom var och en av länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Delegationen skall bestå av sju ledamöter, varav tre skall vara rennäringsutövare. Länsstyrelsen har enligt instruktionen uppgifter inom bl.a. rennäringen i länet, fisket och fjällförvaltningen.

När det gäller regeringsbeslut inkl. sådana som innefattar förordningar och förslag till lagar och hur samråd sker med samerna kan nämnas beredningskravet enligt 7 kap. 2§ RF. Enligt denna bestämmelse skall vid beredningen av regeringsärenden behövliga upplysningar och yttranden inhämtas från berörda myndigheter, däribland Sametinget. I den omfattning som behövs skall sammanslutningar och enskilda beredas tillfälle att yttra sig.

Vidare kan nämnas bestämmelsen i förvaltningslagen 1986:223 7 Enligt denna bestämmelse gäller en officialprincip som innebär att när det gäller ärenden där en enskild är part har myndigheten ett ansvar för att ärendet blir så utrett som det behövs. Med enskilda menas här och på andra ställen i lagen inte bara enskilda individer utan också

företag, organisationer och andra privaträttsliga subjekt. Eftersom

Sametinget både är en statlig myndighet och ett folkvalt organ blir 7 § tillämplig i ärenden där Sametinget är part.

Konventionens syfte och allmänna bestämmelser 95

4.7.3 bedömning

Genom tillkomsten Sametinget har fått ett eget folkvalt av samerna med möjlighet att påverka frågor som berör dem. Sametinget organ skall bl.a. höras när lagstiftnings- eller administrativa åtgärder som

direkt berör samerna övervägs. Länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län har huvudansvar för rennäringen i länen. Genom sina representanter i ett Länsstyrelsens rennäringsdelegation har de renägande samerna insyn och inflytande i den verksamhet som berör dem. Mot denna bakgrund gör jag bedömningen att det inte föreligger någon direkt bristande överensstämmelse mellan svensk lagstiftning och konventionen i denna del. Det finns dock anledning att överväga om samerna i större utsträckning än vad är fallet i dag skall tillerkännas lagfast rätt som en till samråd i frågor som rör dem. återkommer till detta i de avsnitt berör artikel 14 och 15 i Jag som konventionen.

4.8 Artikel Rätt for ursprungsfolken att besluta om sina egna prioriteringar. för miljön Skydd

Artikel 7

Berörda skall ha rätt att besluta sina prioriteringar vad folk om egna utvecklingsprocessen i den mån denna påverkar deras liv, tro,

gäller

och andliga välfärd samt den mark de bebor eller på institutioner som och utöva kontroll, så långt det är möjligt, annat sätt nyttjar rätt att ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Dessutom över sin egen skall de medverka vid utarbetandet, genomförandet och utvärderingen

nationella och regionala utvecklingsplaner och direkt

av -program som kan påverka dem.

Förbättring de berörda folkens levnads- och arbetsförhållanden av deras hälso- och utbildningsnivå skall, med deras medverkan och av och samarbete, prioritet i planer för den allmänna ekonomiska ges utvecklingen inom de områden de bebor. Särskilda projekt för som utveckling ifrågavarande områden skall även utformas på sådant av sätt att sådan förbättring främjas.

96 Konventionens syfie och allmänna bestämmelser

Regeringarna skall säkerställa att, närhelst det är lämpligt, studier genomförs i samarbete med berörda folk för att uppskatta planerade

utvecklingsåtgärders sociala, andliga, kulturella och miljömässiga

följder för dem. Resultatet av dessa studier skall

anses som grundläggande kriterier för genomförandet av sådana åtgärder.

Regeringarna skall, i samarbete med berörda folk vidta åtgärder för att skydda och bevara miljön i de områden de bebor.

som

4.8.1 Innebörden artikeln

av Artikel 7 i konventionen är den andra av de bestämmelser som anges vara central för tolkningen av övriga bestämmelser i konventionen ILO-guiden s. 8.

Artikel 7 syftar till att ge ursprungsbefolkningar rätt att så långt

som möjligt själva utöva kontroll över sitt folks ekonomiska, sociala och

kulturella utveckling.

De skall själva ha rätt att besluta om sina prioriteringar vad gäller utvecklingsprocessen i den mån denna påverkar deras liv, tro, institutioner och andliga välfärd samt den mark de innehar eller annat sätt nyttjar.

I artikeln föreskrivs att ursprungsbefolkningama skall delta vid utarbetandet, genomförandet och utvärderingen nationella och

av regionala utvecklingsplaner och program som direkt kan påverka dem. Det anges också att förbättringar av de berörda folkens levnads- och arbetsförhållanden och av deras hälso- och utbildningsnivå med deras medverkan skall ges prioritet i planer för den allmänna ekonomiska utvecklingen inom de områden som de bebor.

Det har poängterats, både under utarbetandet av ILO-konvention

nr 169 Intemationel Labour Conference, 76th Session, 1989, Provisional Record p. 74. och i ILO—guiden s. 8 att bestämmelserna i artiklarna 6 inte syftar till att ge ursprungsfolken rätt till vetoi frågor som berör dem och som omfattas av dessa artiklar. Syftet är i stället att

ge ursprungsfolken rätt till samråd där ursprungsfolken har en rätt att framföra sina synpunkter och en rätt att påverka utformningen av åtgärder som planeras och beslut som skall fattas ILO-guiden s.9.

Punkt 4 i artikel 7 ställer krav på regeringama att vidta åtgärder för att skydda och bevara miljön i de områden som ursprungsfolken bebor. Detta kan jämföras med bestämmelsen i artikel 15 punkt l som föreskriver att ursprungsfolken har rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av naturtillgångar i de områden

som

Konventionens syfte och allmänna bestämmelser 97

ursprungsfolken traditionellt innehar eller nyttjar se vidare nedan angående innebörden av detta i kapitel 8.

4.8.2 Svenska bestämmelser

En anledningarna till att Sametinget inrättades var behovet av ett

av särskilt organ som kan medverka i samhällsplaneringen och se till att samiska intressen beaktas. Sametinget kan utnyttjas som rådgivande organ i en rad frågor som berör samerna. Statliga och kommunala myndigheter samråder med tinget i frågor som berör samiska intressen. Sametinget är också remissinstans och avger yttranden i ärenden av olika slag. Sametinget tar också egna initiativ och väcker frågor.

Samerna har också representanter i vissa statliga myndigheter och

beslutar i för viktiga frågor som rör mark och organ som samerna vatten i renskötselområdet. Jag återkommer till detta under kapitel 7 om samemas rätt till mark.

Enligt punkten 2 i artikel 7 skall prioritet ges till urfolkens levnadsoch arbetsförhållanden och deras hälso- och utbildningsnivå i planer för den ekonomiska utvecklingen inom de områden som de bebor.

På uppdrag bl.a. Länsarbetsnämnden har man kartlagt syssel-

av sättningssituationen inom rennäringen i Norrbottens län. Målet är att finna långsiktiga lösningar för att stärka rennäringen. Detta är också ett

uppdragen för den rennäringspolitiska kommittén, dir. 1997: 102. av se

På Sametingets uppdrag utreds också förutsättningarna för en högre utbildning i doudji sameslöjd och speciell samisk teaterutbildning.

en Förutsättningarna för en samisk teater har nyligen utretts av Sametinget och överlämnats till Kulturdepartementet för beslut.

Det finns speciella sameskolor som omfattar årskurserna l-6, som jag återkommer till i avsnitt 11, som skall tillgodose en samisk inriktning på undervisningen. Det finns också samisk integrerad undervisning i kommunala grundskolor samt särskilda åtaganden vad gäller utbildning i samiska språket vid Umeå universitet och i grundskolärarutbildningen i samiska vid Luleå tekniska universitet. Det har även etablerats förskolor med samisk inriktning.

Som tidigare redogjorts för finns ett omfattande stöd till främjande av rennäringen och de samer som är verksamma inom denna näring.

Enligt punkterna tre och fyra skall det säkerställas att det närhelst det är lämpligt studier genomförs i samarbete med berörda folk för att uppskatta planerade utvecklingsåtgärders sociala, andliga, kulturella 1 och miljömässiga följder för dem. Resultatet skall sedan ligga till grund för genomförandet av åtgärderna. Åtgärder skall också vidtas för att skydda och bevara miljön i de områden som de bebor.

4 19-0388Samerna

98 Konventionens syfie och allmänna bestämmelser

Det finns i dag ett utvecklat samrådsförfarande mellan skogsbruk och rennäring vilket framgår 20 § skogsvårdslagen 1979:429. Det av tas även fram utvecklings- och markanvändningsplaner för att förbättra förutsättningarna för samråd. Detta kan ett exempel ses som samarbete med för att bedöma planerade åtgärders följder för samerna dem. Hänsyn till rennäringens intressen inom skogsbruket har kommit till uttryck dels i föreskrifter, dels i allmänna råd utfärdade av

Skogsstyrelsen. För närmare redogörelse av innebörden skogsvårds-

en

i

lagen hänvisar jag till min redogörelse i kapitel j De flesta kommuner inom renskötselområdet har särskilda rutiner i för samråd rörande markanvändningen med den samiska befolkningen. Formema för kontakterna varierar dock mellan olika kommuner. Kommunerna har i detta hänseende enligt kommunallagen stor frihet att själva bestämma sina arbetsformer. Många kommuner har numera regelbundna sammankomster med samebyar och sameföreningar. Rennäringslagen kompletterades år 1996 med ett miljömål, 65 Detta innebär att samebyamas betesuttag, renantal och hjordsammansättning skall anpassad till betesmarkernas långsiktiga produkvara tionsförmåga och bevarandet den biologiska mångfalden. Ett uppav fyllande detta miljömål viktig fråga för såväl rennäringens av är en framtid för den biologiska mångfalden. Därigenom bidrar detta som miljömål också till att stärka verksamhet är av central betydelse en som för att långsiktigt säkra den samiska kulturen. I miljöbalkens kapitel 3 och 4 finns regler hushållning med om naturresurser. Där omnämns rennäringen som ett bland flera nationella intressen. Andra nationella intressen är bl.a. jordbruk och skogsbruk. De områden är betydelse för dessa intressen skall så långt som som av

möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt försvåra för

som näringamas bedrivande. Det finns också en särskild skyddsbestämmelse, innebär ett särskilt starkt skydd mot exploatering för de som obrutna fjällomrâdena. Jag återkommer med närmare redogörelse en för miljöbalkens bestämmelser i denna del i kapitel

4.8.3 Min bedömning

Mot bakgrund framför allt Sametingets ställning som besluts-, av

utrednings- och rådgivande jag att de grundläggande

organ anser kraven i artikel 7 möjlighet för att påverka sin egen om samerna

utveckling kan uppfyllda. Jag är dock medveten om den svårighet

anses finns inbyggd i Sametingets dubbla roll statlig myndighet och som som folkvalt samiskt och de politiska problem som tinget för organ närvarande brottas med. Detta innebär naturligtvis en försvagning av

Konventionens syfie och allmänna bestämmelser 99

Sametingets ställning och möjlighet till påverkan av samhällsutveck-

lingen.

Reglerna i bl.a. miljöbalken innebär ett skydd för den miljö i områden som samerna bebor och f°ar anses uppfylla kraven i enlighet med vad artikeln föreskriver.

Jag gör dock den bedömningen att det krävs ytterligare åtgärder i vissa avseenden för att samerna genom Sametinget och annan samisk representation i myndigheter och andra organ skall få en ökad reell möjlighet att påverka åtgärder och beslut som rör dem. Det gäller framför allt användningen av mark och vatten i de områden som de traditionellt innehar eller nyttjar.

Jag återkommer till de åtgärder jag anser krävs i dessa avseenden i de kapitel som behandlar bestämmelserna angående mark, artikel 14 och 15.

5 Allmänna för

principer rättsordningen och

artikel 8-12

rättstillämpningen,

Min bedömning: Jag bedömer att Sverige uppfyller kraven i artiklarna 8-12 med gällande svenska bestämmelser.

l Inledning

I artiklarna 8 till och med 12 finns bestämmelser som rör den nationella. rättsordningen och rättstillämpningen i de stater som ratificerat konventionen.

Bestämmelserna innehåller krav på att hänsyn skall tas till ursprungsfolkens sedvänjor och sedvanerätt, både i samband med rättstillämpningen i allmänhet och vid tillämpningen och utformningen

den nationella straffrätten. Bestämmelser finns också om att det i de av stater anslutit sig till konventionen skall finnas ett skydd mot

som

kränkning ursprungsfolkens rättigheter samt skydd mot att

av

medlemmar av ursprungsfolken åläggs tvångsarbete.

I ILO-guiden 12 en bakgrund till de bestämmelser som rör

ges Straffrätt. Där att ursprungsfolk ofta döms för brott utan att de

anges förstår varför. Orsaken kan enligt ILO-guiden vara att personer från ursprungsfolket och domaren inte förstår varandra, antingen på grund

att de inte talar språk eller på grund av att de har olika av samma uppfattning vad är brottsligt till följd att den nationella

om som av lagstiftningen och ursprungsfolkets sedvanerätt inte stämmer överens. Regeringama förväntas ta hänsyn till sedvanerätten och ursprungsfolks sociala, ekonomiska och kulturella särdrag vid tillämpningen av nationella lagar och förordningar och vid utdömande av straff.

Rörande tvångsarbete framgår det av ILO-guiden att ursprungsfolken ofta hamnar i den situationen att de arbetar under tvång till följd

att de förlorat rätten till sin mark och naturresurser och inte har av

102 Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen

något alternativt sätt att försörja sig på. Bestämmelserna i konventionen

att förhindra olika former tvångsarbete och straffarbete. avser av

5.2 Artikel och sedvanerätt

Sedvänjor

Artikel 8

Vid tillämpningen nationella lagar och föreskrifter på berörda folk

av skall vederbörlig hänsyn tas till deras sedvänjor och sedvanerätt.

Dessa folk skall ha rätt att behålla sina egna sedvänjor och institutioner, där dessa inte är oförenliga med grundläggande rättigheter enligt det nationella rättssystemet och med internationellt

erkända mänskliga rättigheter. Förfaranden skall fastställas vid behov

för att läsa konflikter kan uppstå vid tillämpningen av denna

som princip.

Tillämpningen punkterna 1 och 2 i denna artikel skall inte hindra

av medlemmar dessa folk från att utöva de rättigheter tillerkänns

av som alla medborgare och åta sig motsvarande skyldigheter.

5.2.1 Innebörden artikeln

av

Av artikel 8 punkt 1 framgår att hänsyn skall tas till ursprungsfolkens

sedvänjor och sedvanerätt vid tillämpningen all nationell lagstiftning

av

när tillämpningen berör ursprungsfolken.

Bestämmelsen i artikel 8 innebär dock inte att ursprungsfolkens sedvänjor och sedvanerätt skall företräde framför nationell i

ges lagstiftning. Detta framgår att ett förslag med denna innebörd

av förkastades i samband med de diskussioner som föregick konventionen

Labour Conference Provisional Record, Seventy-ñfth

International

Session, Geneva, 1988 Punkt 17.

Norges tillämpning

Av den rapportering som Norge gjort angående tillämpningen av

artikeln framgår att samiska sedvänjor och sedvanerätt kan påverka rättstillämpningen till följd den allmänna princip i norsk rättstillämp-

av ning innebär att lokala sedvänjor kan beaktas vid tillämpningen av

som

lagregel lagregeln är oklar eller utrymme för fler möjliga en om ger tolkningar. Samisk lokal sedvänja kan i enlighet med denna princip, beaktas i rättstillämpningen om en lagregel är oklar eller ger utrymme för mer än en tolkning.

Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen 103

Som ett exempel på hur principen har tillämpats i Norge kan nämnas att lokala samiska sedvänjor har beaktats av Høyesterett som grund för samemas rätt att nyttja mark och vatten. En förutsättning för att tillmäta den samiska sedvänjan betydelse som grund för sådana rättigheter är bl.a. att bruket av marken pågått oavbrutet och under lång tid. Ett annat exempel som nämns är att Høyesterett i Norge i två mål angående åtal mot för olaga fiske påpekat att samisk rätt att fiska enligt

samer långvarig och oavbruten sedvänja måste beaktas i dessa mål.

ILO:s expertkommitté har kommenterat Norges rapportering

rörande artikel 8 med att ange att man med intresse noterat det norska sametingets påpekande att samiska sedvänjor bara beaktas i rättstillämpningen då lagstiftningen är oklar. Expertkommittén har begärt information det nyligen uppstått konflikter mellan norsk lag

om och samiska sedvänjor eller samisk sedvanerätt. Kommittén önskar också information vilka åtgärder som i enlighet med

om bestämmelserna i konventionen vidtagits för att ta hänsyn till samisk sedvanerätt i sådana situationer.

Det kan i detta sammanhang nämnas att det i Norge pågår en utredning om samiska sedvanor och rättsuppfattningar. Denna utredning bedrivs i form ett särskilt projekt, igångsatt av

av Justitiedepartementet och Sametinget i Norge NOU 1997:4 s. 55.

Min analys

Av Norges rapportering rörande artikelns tillämpning framgår att enligt norsk uppfattning hänsyn kan tas till samiska sedvänjor och sedvanerätt vid all lagtillämpning, bara om lagregeln är oklar eller ger

men utrymme för flera möjliga tolkningar.

Av ILO:s expertkommittés kommentarer kan den slutsatsen dras att det är tveksamt kravet i artikel 8 uppfylls genom att bara beakta

om ursprungsfolkens sedvanerätt då nationell lagstiftning är oklar.

Expertkommitténs uttalande får enligt min mening tolkas så att regeln i artikel 8 skall ses som en generell lagtolkningsregel. Det är därför inte tillräckligt att ta hänsyn till ursprungsfolkens sedvänjor och sedvanerätt, endast när lagstiftningen är oklar.

Hur långt hänsynen till ursprungsfolks sedvänjor eller sedvanerätt skall sträcka sig vid lagtillämpningen är svårt att säga. Bestämmelsen i artikel 8 innebär dock inte att ursprungsfolkens sedvänjor och sedvanerätt skall företräde framför nationell lagstiftning. Detta

ges framgår de diskussioner som föregick konventionen.

av

Jag att rimlig tolkning av innebörden av artikel 8 är att

anser en vederbörlig hänsyn i vart fall skall tas till ursprungsfolkens sedvänjor

104 Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen

och sedvanerätt i rättstillämpningen i samtliga situationer där lagstiftningen lämnar utrymme för tillämpning av allmänna rättsprinciper.

5.2.2 Svenska bestämmelser

När det gäller renskötselrätten, som är reglerad i rennäringslagen,

framgår det l § att denna rätt grundar sig på urminnes hävd. Att

av urminnes hävd ha förelegat i detta fall beror på att man fäst

anses avgörande vikt vid det samiska gamla bruket av mark och vatten, vilket utgör grunden för den i lagen reglerade renskötselrätten och avgör rättens närmare innehåll. På detta sätt kan samemas lagliga rättigheter sägas ytterst vara grundad på deras sedvänjor.

Det finns ingen regel i svensk lagstiftning som uttryckligen anger att

samisk sedvänja eller sedvanerätt skall beaktas vid tillämpningen av svensk lag.

Enligt svensk rätt betraktas emellertid sedvänjor eller sedvanerätt

flera rättskällor. Detta gäller också för samiska sedvänjor som en av eller sedvanerätt. I vad mån sedvänjor eller sedvanerätt kan beaktas framgår närmare berörd speciallagstiftning eller rättspraxis.

av

Sedvänjor kan också beaktas vid tillämpningen av skrivna lagregler i den mån lagstiftningen lämnar utrymme för tillämpning av allmänna rättsprinciper, exempelvis om den skrivna lagen är oklar, eller ger utrymme för flera tolkningar.

5.2.3 Min bedömning

Samisk sedvänja har legat till grund för de regler som finns i rennäringslagen rätt att bruka mark och vatten. När det

om samemas gäller tillämpningen övrig lagstiftning kan samiska sedvänjor och

av sedvanerätt beaktas i motsvarande mån som gäller för sedvanerätt i allmänhet.

Som redan nämnts finns dock ingen uttrycklig regel som anger att samiska sedvänjor eller sedvanerätt skall beaktas så snart en lag tillämpas på samer.

Om Sverige ansluter sig till ILO-konvention 169 blir det dock

nr tydligare att samisk sedvänja och sedvanerätt skall beaktas i motsvarande mån sedvanerätt skall beaktas enligt allmänna

som rättsprinciper.

Detta följer den allmänna princip säger att svensk lag såvitt

av som möjligt bör tolkas så att den överensstämmer med Sveriges åtaganden

Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen 105

enligt de konventioner Sverige anslutit sig till se exempelvis NJA som 1992:363 och 513. Jag gör därför bedömningen att Sverige med gällande rätt kommer att uppfylla kravet enligt artikel 8 vid en eventuell svensk anslutning till konventionen.

5.3 Artikel 9 och 10. Hänsyn till

sedvänjor och särdrag

ursprungsfolks

vid utdömande av straff

Artikel 9

I den mån det är förenligt med det nationella rättssystemet och internationellt erkända mänskliga rättigheter skall de metoder som traditionellt tillämpas berörda folk för beivrande av brott, som av

begåtts deras medlemmar, respekteras.

av Dessa sedvänjor i fråga bestraflhing skall beaktas av

folks om

myndigheter och domstolar handlägger sådana ärenden mål.

som och

Artikel I 0

När medlemmar dessa folk ådöms i allmän lagstiftning stadgat av strafl skall hänsyn tas till deras ekonomiska, sociala och kulturella

särdrag. Företräde skall andra strayâinetoder än féngelsestrafl

ges

5.3.1 Innebörden av artiklarna

Artikel 9 innebär att hänsyn möjligt skall tas till ursprungsfolkens om sedvänjor när det gäller bestraffning. Enligt artikel 10 punkt 1 skall hänsyn tas till berörda folks ekonomiska, kulturella och sociala särdrag när medlemmar av dessa folk döms till straff. I artikel 10 punkt 2 anges att företräde skall ges åt andra straffmetoder än fängelsestraff.

Norges tillämpning

Av den norska rapporteringen avseende tillämpningen av artikel 9 och 10 framgår att det enligt norsk gällande rätt inte finns någon egentlig

106 Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen

möjlighet att i brottmål ta hänsyn till den tilltalades etniska bakgrund vid bedömningen av skuldfrågan. Däremot finns vissa möjligheter att ta hänsyn till den tilltalades sociala och kulturella bakgrund vid val av påföljd. Vidare det att någon samisk sedvänja, så vitt känt,

uppges aldrig åberopats i ett brottmål vid norsk domstol. IHøyesteretts praxis uppges det inte heller förekomma något fall där hänsyn tagits till samisk bakgrund förmildrande omständighet.

som en

ILO:s expertkommitté har i sina kommentarer till Norges rapportering inte ifrågasatt den norska tillämpningen av artikel 9 och 10.

Min analys

Av konventionstextens lydelse i artikel 9 och ILO:s expertkommittés kommentarer till Norges tillämpning av artikeln drar jag slutsatsen att särskilda metoder för bestraffning byggda på sedvanerätt bara behöver beaktas dessa omständigheter åberopas i mål där någon medlem av

om ursprungsfolket är instämd.

När det gäller kravet i artikel 10 att hänsyn skall tas till

om ursprungsfolks ekonomiska, sociala och kulturella särdrag vid

bakgrund den norska i ådömande av straff, anser jag mot av tillämpningen artikeln, att det räcker med att man enligt nationell

av lagstiftning kan ta sådana hänsyn vid bestämmande av påföljd för brott.

5.3.2 Motsvarande svenska bestämmelser

I svensk rätt gäller principen proportionalitet och förutsägbarhet.

om Det innebär bl.a. att det skall råda rimlig proportion mellan brottet

en och straffet och att lika fall skall behandlas lika.

Enligt 29 kap. 1 § brottsbalken BrB skall straff, med beaktande av intresset enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen for

av en den tillämpliga straffskalan efter brottets och den samlade brottslighetens straffvärde. Vid bedömningen av straffvärdet skall särskilt beaktas den skada, kränkning eller fara som gämingen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde insett om detta samt de avsikter eller motiv han haft.

som

Det finns inte några bestämmelser innebär att samiska metoder

som för beivrande brott skall beaktas av domstolen när straff bestäms.

av

Bestämmelsen i första punkten i artikel 10 som berör ådömande av straff motsvaras närmast de regler finns 29 kap BrB rörande

av som

Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen 107

straffrnätning. Den andra punkten i artikel 10 motsvaras närmast av de regler finns i 30 kap. BrB val av påföljd för brott. som om I 29 kap. BrB anges förmildrande och försvårande omständigheter skall beaktas vid bedömningen av straffvärdet samt omständigsom heter utöver straffvärdet ska beaktas vid straffmätningen. som I 29 kap. 5 § första stycket punkt 8 BrB att rätten i skälig anges omfattning kan beakta omständighet, tidigare angivits i annan än som paragrafen, påkallar att den tilltalande får ett lägre straff än brottets som straffvärde motiverar. Hovrätten för Västra Sverige har i RH 1990:125 uttalat att den tilltalades kulturella bakgrund en sådan omständighet som synes vara kan beaktas enligt 29 kap. 5 § punkt 8 BrB. Med detta synsätt bör också kulturella bakgrund i särskilda en sames fall kunna beaktas vid straffmätningen. Ett exempel på detta skulle kunna vara att en renskötande same gör sig skyldig till jaktbrott att döda rovdjur utan tillstånd. genom Renskötseln är del den samiska kulturen och ett led i en av som renskötseln har jagat rovdjur. Detta skulle kunna beaktas vid samer straffmätningen omständighet påkallar att den tilltalade får som en som ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar 29:5 punkt 8 BrB. När det gäller val påföljd för brott skall rätten enligt 30 kap. 4 § av BrB fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse. Detta gäller generellt vid val av påföljd, således även för gjort sig skyldiga till brott. samer som De omständigheter kan tala för lindrigare påföljd är i första som en hand sådana är hänförliga till den tilltalades person. I 30 kap. 4 § som de omständigheter i 29 kap. 5 § skall beaktas som anges att som anges

skäl för val av lindrigare påföljd än fängelse.

Detta innebär att sådana hänsyn skall beaktas vid straffmätsom ningen, inbegripet omständigheter omfattas punkten också som av skall beaktas skäl för att välja en lindrigare påföljd än fängelse. som Likaväl kulturella bakgrund i särskilda fall kan beaktas som en sames vid straffmätningen bör följaktligen den kulturella bakgrunden också i särskilda fall kunna beaktas skäl för en lindrigare påföljd än som fängelse.

5.3.3 Min bedömning

Det finns inget tyder på i Sverige i dag har några som att samerna

speciella sedvänjor för beivrande brott eller bestraffning. Artikel 9

av

saknar därmed betydelse för svensk straffrättskipning.

108 Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen

Genom bestämmelsen i 29:5 punkt 8 BrB ges utrymme för att beakta den tilltalades kulturella bakgrund såväl vid straffmätningen som vid val av påföljd. Därutöver finns en generell regel som anger att domstolen vid val påföljd skall fästa särskit avseende vid

av

omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse.

Jag därför att både kravet i artikel 10 punkt 1 och punkt 2 är

anser

uppfyllda.

5.4 Artikel 11. Förbud mot tvångsarbete

m.m.

Artikel 11

Det skall i lag förbjudet och straflbart att ålägga medlemmar av

vara

berörda folk obligatoriska personliga tjänster i någon form, vare sig

avlönade eller aavlönade, utom i de fall som föreskrivs i lag för

medborgare.

5.4.1 Innebörden artikeln

av

Norges tillämpning

Norges rapportering rörande tillämpningen av artikel ll innehåller ett påpekande att norsk nationell lagstiftning inte innehåller någon

om

bestämmelse ålägger att fullgöra några förpliktelser utöver

som samer sådana finns föreskrivna för samtliga norska medborgare. Enligt

som norsk lag straffas den tvingar att utföra tjänster sig.

som annan

Mn analys

Den norska rapporteringen har inte kommenterats av ILO:s

expertkommitté, vilket får tolkas att expertkommittén godtagit den

som norska tillämpningen av artikeln.

5.4.2 Motsvarande svenska bestämmelser

I 4 kap. BrB finns straffbestämmelser för gärningar som innefattar frihetsberövande och tvång, t.ex. tvång att utföra en tjänst. Skyddet mot frihetsberövande och tvång gäller generellt för samtliga medborgare, inklusive samer.

Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen 109

5.4.3 Min bedömning

Skyddet mot frihetsberövande och tvång, t.ex. tvång att utföra en tjänst, gäller alla i Sverige, även Kravet enligt artikel 11 i samer. konventionen är därmed uppfyllt.

5.5 Artikel 12. Skydd mot kränkning av

l ursprungsfolkens rättigheter

t Artikel 12

Berörda skall åtnjuta skydd mot kränkning sina rättigheter och

folk av

skall kunna vidta lagliga åtgärder, antingen individuellt eller genom sina representativa för att effektivt skydda dessa rättigheter. organ, Åtgärder skall vidtas i syfte att säkerställa att medlemmar av dessa folk kan förstå och göra sig förstådda i rättsliga förfaranden, om nödvändigt tolk eller på annat eflektivt sätt. genom

5.5.1 Innebörden av artikeln

Bestämmelsen i artikel 12 ställer krav skydd mot kränkningar av ursprungsfolkens rättigheter och krav på att det skall finnas möjlighet vidta lagliga åtgärder för att effektivt skydda

för ursprungsfolken att

I de diskussioner fördes i samband med

sina rättigheter. som

utarbetandet konventionen påpekades att bestämmelsen syftade till av ursprungsfolkens skydd för mänskliga rättigheter som att ge samma den övriga befolkningen. Bestämmelsen innehåller också ett krav på att åtgärder skall vidtas skall kunna förstå och göra sig förstådda i

för att ursprungsfolken

förfaranden. Det framgår bestämmelsen att detta i första

rättsliga av

hand syftar på åtgärder för att kunna göra sig förstådd även om man talar språk det används i domstol eller andra rättsliga ett annat än som instanser.

Norges tillämpning

Av den norska rapporteringen tillämpningen artikel 12 framgår om av j i det är möjligt för att, inom ramen för de allmänna reglerna att samer rättshjälp, få sådan hjälp och fri rättegång i mål rör för samiska om som

l 10 Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen

intressen principiellt viktiga frågor. Rättshjälp har också tillerkänts samerna vid ett flertal tillfällen i sådana mål.

I rapporteringen nämns också möjligheten för lokalbefolkningen i Finnmark att inom ramen för ett särskilt projekt få gratis rättshjälp. Detta kan samer dra nytta av eftersom den majoriteten befolkningen

av i Finnmark är samer.

Vidare rapporteras att samerna kan föra talan vid allmän domstol på samma sätt som andra norska medborgare. Om någon inte behärskar norska skall tolk anlitas. I det administrativa området för det samiska språket i Norge innefattande sex kommuner i Nordnorge med stor samisk befolkning har samerna alltid rätt att använda det samiska språket i rättegång.

I kommentarerna från ILO:s expertkommitté angående tillämpningen av artikel 12 har kommittén noterat den möjlighet till gratis rättshjälp som parter i civilmål kan få och möjlighet till fri juridisk

rådgivning i de geografiska områden som huvudsakligen bebos av

samer. Expertkommittén har begärt information om de mål som samer fört vid domstol rörande frågor av principiellt intresse. Kommittén önskar upplysningar om huruvida dessa mål rört frågor som täcks

av ILO-konvention l69:s tillämpning och information om hur dessa mål

nr avgjorts.

Samerettsutvalgets folkerettsgruppe i Norge har uttalat sig angående tolkningen av artikel 12. Folkerettsgruppen anser att artikel 12 bör tolkas så att den ställer krav på staterna att ursprungsfolk skall kunna väcka talan inför nationella domstolar för att få prövat om det föreligger brott mot de rättigheter de har enligt ILO-konvention nr 169 se NOU 1975:5 s. 49. En sådan möjlighet att väcka talan vid norsk domstol angående de rättigheter som ILO-konvention nr 169 innefattar finns redan genom att principen om att nationell rätt antas överensstämma med Norges folkrättsliga åtaganden tillämpas i Norge. Detta innebär att norsk lag redan genom ratiñceringen får tolkas så att det är möjligt för samerna att väcka talan om sina rättigheter enligt ILO-konvention nr 169 vid norsk domstol. För att göra denna möjlighet för samerna att väcka talan ännu tydligare föreslår dock folkerettsgruppen att det i framtida norsk lagstiftning, skall införas lagregel

en som uttryckligen föreskriver att frågan om huruvida norsk rätt tillfredsställer ILO-konventionens krav skall nationella

kunna prövas av domstolar.

Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen 1 l 1

Min analys

För konventionens krav i artikel 12 första meningen skall anses att uppfyllt krävs att det finns bestämmelser som ger ursprungsfolken rätt

vidta lagliga åtgärder för att effektivt skydda sina rättigheter. En

att möjlighet att väcka talan vid domstol rörande kränkningar av sådana rättigheter får uppfylla konventionens krav. anses När det gäller kravet i andra meningen i artikel 12 åtgärder i syfte säkerställa att medlemmar ursprungsfolket kan göra sig förstådda att av i rättsliga förfaranden, så innebär detta i första hand ett krav på tolk under rättegången då medlem ursprungsfolket inte behärskar det en av språk används i domstolen. Jag däremot inte att som anser bestämmelsen också ställer krav särskilda möjligheter till rättshjälp i mål eller i ärenden rör ursprungsfolkens rättigheter. som Bestämmelsen i artikel 14 punkt 3 syftar till att inrätta lämpliga som rättsliga förfaranden för ursprungsfolken rätt att få sina anspråk att ge på mark rättsligt prövade, innefattar dock enligt min bedömning ett sådant krav. Jag hänvisar till kapitel 7 för närmare redogörelse för en detta.

5.5.2 Motsvarande svenska bestämmelser

Samema åtnjuter skydd andra när det gäller de

samma som fri- och rättigheterna enligt 2 kap. RF och enligt

grundläggande

Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema. Om ansluter sig till ILO-konventionen förutsätts i enlighet

Sverige

med fokrättsliga förpliktelser att de rättigheter ILO-konventionen som också svensk nationell lagstiftning, ger samerna, ges samerna genom antingen redan gällande svensk lagstiftning eller genom ny genom

svensk lagstiftning.

Samema kan föra talan vid svensk domstol rörande kränkningar av sina rättigheter andra kan. samma sätt som När det möjligheten att göra sig förstådd i domstol finns

gäller i förvaltningsprocesslagen 1971:291 och regler rättegångsbalken,

rätt till tolk. Dessa regler innebär att tolk skall

förvaltningslagen om

anlitas det behövs. Detta innebär att den som inte förstår eller kan om tala svenska har rätt till tolk. Någon ovillkorlig rätt till tolk, oberoende vilka kunskaper har i svenska, finns däremot inte. av man Minoritetsspråkskommittén har i sitt betänkande SOU 1997:192 föreslagit sådan ovillkorlig rätt till tolk, oberoende kunskaper i att en av

112 Allmänna principer för rättsordningen och rättstillämpningen

svenska, skall införas för samer i fyra kommuner i Norrbotten där många samer bor.

När det gäller möjligheten att få rättshjälp för att kunna förstå och göra sig förstådd i rättsliga förfaranden gäller samma regler för samer som för den övriga befolkningen. Detta innebär att fysiska personer kan

beviljas rättshjälp i undantagsfall också dödsbon men däremot inte

sammanslutningar av personer som exempelvis samebyar.

5.5.3 Min bedömning

Samema har samma skydd för sina rättigheter enligt svensk lag som andra och samma möjlighet att föra talan vid domstol angående kränkning av dessa rättigheter.

Jag bedömer att detta är tillräckligt för att Sverige inte skall anses bryta mot kravet i artikel 12, att ursprungsfolk skall kunna vidta lagliga åtgärder för att effektivt skydda sina rättigheter enligt konventionen.

Kravet i artikel 12 andra meningen är uppfyllt genom gällande svensk lagstiftning om rätt till tolk vid behov i rättsliga förfaranden.

Om Minoritetsspråkskommitténs förslag genomförs kommer

samer t.o.m. i vissa delar i landet ha en ovillkorlig rätt att använda sitt eget språk i domstol, oavsett i vilken grad de behärskar svenska. Om förslaget genomförs kommer det att leda till att kravet i artikel 12 andra meningen uppfylls i än högre grad eftersom det ger samerna rätt att i rättsliga förfaranden använda det språk de anser sig behärska bäst.

Allmänt om mark

ursprungsfolks

Min bedömning: Den svenska regleringen vilka samer som har rätt

av att utöva renskötselrätten strider inte mot konventionen. Om samerna skulle begära ändring dessa regler bör detta dock övervägas i

en av enlighet med vad konventionen anger om att varje stat inom ramen för den definition ursprungsfolk i artikel l och i samråd med

som ges av ursprungsfolket, närmare får bestämma vilken grupp personer som konventionens bestämmelser skall tillämpas på.

Artikel 13 är främst att betrakta tillämpningsföreskrift med

som en den innebörden att den betydelse som marken inom renskötselområdet har för kultur och andliga värden skall beaktas vid

samemas tillämpningen bestämmelser rör renskötselrätt. Jag

av som samemas bedömer att redan gällande regler gör att detta kommer att beaktas vid

svensk ratificering konventionen. En uttrycklig lagregel med en av ny den innebörden skulle dock leda till ett ännu tydligare uppfyllande av konventionens krav.

l Inledning

I del i konventionen finns de bestämmelser som berör mark som ursprungsfolk traditionellt bebor eller traditionellt nyttjar.

I artikel 13 allmänna anvisningar för hur bestämmelserna om

ges mark skall tillämpas. I artikel 14 behandlas ursprungsfolkens rättigheter till mark. Artikel 15 behandlar ursprungsfolkens rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet naturtillgångar inom de

av områden där de har markrättigheter.

Artikel 16 behandlar förflyttning ursprungsfolk från mark som de

av bebor, artikel 17 berör överflyttning ursprungsfolks markrättigheter,

av artikel 18 behandlar obehörigt intrång på eller nyttjande av ursprungsfolkens mark och artikel 19 behandlar tillhandahållande av ytterligare

mark for ursprungsfolken.

Innan jag redogör för konventionens bestämmelser om ursprungsfolks mark måste frågan vilken personkrets enligt konventio-

om som

omfattas dessa bestämmelser beröras. nen av

114 Allmänt om ursprungsfollcs mark

I den tidigare konventionen ursprungsfolk, ILO-konvention nr

om 107, var det uttryckligen preciserat att ursprungsfolkens äganderätt till mark, antingen kunde organiseras som en kollektiv äganderätt eller som individuell äganderätt för medlemmar av ursprungsfolket the right of ownership, collective or individual, of the members of the populations concerned. I ILO-konvention nr 169 som berör äganderätt och besittningsrätt till mark ströks denna hänvisning eftersom inte

man längre ansåg den nödvändig. ILO-konvention nr 169 ger därför ingen direkt ledning om vilken personkrets som avses när konventionen talar

de berörda folkens rätt till mark i del i konventionen. Man kan om dock anta att äganderätt till mark enligt artikel 14, liksom tidigare, kan organiseras antingen som en kollektiv eller som en individuell äganderätt till mark.

Antingen det är fråga om kollektiv eller individuell äganderätt måste dock frågan vilken personer som omfattas av

om grupp av konventionens bestämmelser om mark besvaras. Denna fråga har jag berört i anslutning till bestämmelsen i artikel 1 i konventionen.

ovan Där definition av vilka grupper som skall anses som

ges en ursprungsfolk. Varje ansluter sig till konventionen har dock

stat som

1 rätt att, inom for den definition ursprungsfolk och i

ramen som ges av samråd med ursprungsfolket, närmare bestämma vilken grupp personer

konventionens bestämmelser skall tillämpas på. som

I Sverige gäller att den bruksrätt till mark och vatten som samer har enligt svensk lag tillkommer den samiska befolkningen på grund av urminnes hävd rennäringslagen 1 § . För att få utöva bruksrätten krävs dock medlemsskap i sameby. Detta innebär att rätten att bruka mark och vatten i praktiken är begränsad till de samer som är medlemmar i sameby. Det rör sig 2 500 renskötande samer av en

om ca total samisk befolkning om ca 17 000 personer.

Enligt min bedömning strider inte denna begränsning av vilka som får utöva rätt till mark mot konventionens krav eftersom varje

samemas stat ansluter sig till konventionen, inom ramen for den definition

som

ursprungsfolk i artikel 1 och i samråd med ursprungsfolket,

som ges av . närmare f°ar bestämma vilken konventionens

grupp personer som bestämmelser skall tillämpas på.

Man kan också hänvisa till artikel 34 som anger att de åtgärder som skall vidtas på det nationella planet skall bestämmas på ett flexibelt sätt med hänsyn till varje lands speciella förhållanden. Detta gör enligt min bedömning att den avgränsning tillämpningen av samemas mark-

av rättigheter finns i rennäringslagen inte kan anses stå i strid med

som konventionens krav.

Om i Sverige skulle vilja utöka kretsen av innehavare av

samerna markrättigheter, exempelvis att ändra reglerna om villkor för

genom

Allmänt om ursprungsfolks mark 115

medlemsskap i sameby, bör dock detta övervägas i enlighet med vad att frågan vilka grupper som konventionen skall som anges om om tillämpas på skall avgöras staten i samråd med ursprungsfolket i av ljuset av konventionens definition.

6.2 Artikel 13. Markens för

betydelse ursprungsfolken

Artikel 13

Vid tillämpningen bestämmelserna i denna del av konventionen av skall regeringarna respektera den speciella betydelse som de berörda folkens förhållande till mark eller områden, eller båda i tillämpliga fall, de bebor eller nyttjar på annat sätt, har för deras kultur och som andliga värden och särskilt de kollektiva aspekterna detta av förhållande.

Användningen uttrycket "mark" i artiklarna 15 och 16 skall av innefatta begreppet områden, vilket täcker den totala miljön i de områden berörda folk bebor eller nyttjar på annat sätt. som

6.2.1 Innebörden av artikeln

I artikel 13 punkt 1 betonas markens betydelse för ursprungsfolkens kultur och andliga värden. I ILO-guiden 15 att syftet med bestämmelserna om anges ursprungsfolks rätt till mark är att ursprungsfolken en stabil bas för ge ekonomiska, sociala och kulturella företag undertakings och för överlevnad. Bestämmelserna syftar däremot inte till att skapa en stat inom Detta framgår också ingressen, där målet med staten. av konventionen att ge ursprungsfolken möjlighet att utöva anges vara kontroll över bl.a. sina institutioner, sin egen livsstil och egna ekonomiska utveckling inom för de stater där de bor. ramen Artikel 13 punkt 2 innehåller definition hur uttrycket mark en av skall förstås vid tillämpningen artikel 15 och 16. Jag återkommer till av denna definition i min redogörelse hur artikel 15 skall tolkas. av

116 Allmänt om ursprungsfolks mark

Min analys

Innehållet i artikel 13 skall beaktas vid tillämpningen av övriga artiklar som berör mark. Detta innebär att bl.a. artikel 14 som berör

ursprungsfolkens rättigheter till mark och artikel 15 som berör urspmngsfolks rättigheter till naturtillgångar på deras mark skall läsas tillsammans med artikel 13. Ett av syftena med bestämmelserna i artikel 14 och 15 är således att ursprungsfolkens rättigheter till sin mark och naturtillgångar skall erkännas så att ursprungsfolken med dessa rättigheter som bas har en möjlighet att försörja sig och bevara sin livsstil och kultur.

6.2.2 Svenska bestämmelser

Det finns ingen motsvarande svensk bestämmelse som anger att marken inom renskötselomrâdet och samemas rätt till denna är viktig för deras möjlighet att bevara sin kultur och livsstil och sina andliga värden.

Däremot finns uttalanden, bl.a. i prop. 1976/77:80, i förarbetena till RF 1:2 fjärde stycket och NRL NRL har numera upphört och dess regler har influtit i 3 och 4 kap. miljöbalken, som betonar vikten av att bevara rennäringen som en bas för samisk kultur. Rennäringen är i sin tur knuten till samemas rätt till mark inom renskötselområdet.

6.2.3 Min

bedömning

Bestämmelsen i artikel 13 i konventionen är att betrakta som en tillämpningsföreskrift skall beaktas vid tillämpningen av övriga

som bestämmelser i konventionen som rör mark.

Bestämmelsen innebär därmed enligt min bedömning inte ett direkt krav på att motsvarande bestämmelse som den i artikel 13 skall finnas i de ratificerar konventionen.

stater som

Det viktiga torde vara att de nationella bestämmelser som närmast motsvarar konventionens krav utformas och tillämpas med beaktande av bestämmelsen i artikel 13 i konventionen. Om Sverige ratificerar konventionen innebär detta att domstolar och andra myndigheter vid tolkningen av svensk lagstiftning skall beakta innehållet i konventionen. Redan på grund av detta förhållande skall innehållet i artikel 13 följktligen beaktas vid tillämpningen av de bestämmelser som rör samemas rätt till mark.

Allmänt om ursprungsfolks mark 117

De uttalanden redan i dag finns rörande rennäringens betydelse

som för den samiska kulturens fortlevnad bidrar också till att bestämmelsen i artikel 13 kan uppfyllas.

Svensk lagstiftning skulle dock ännu tydligare motsvara bestämmel-

i artikel 13 det infördes en uttrycklig lagregel med den innesen om börden att markens betydelse för kultur, livsstil och möjlighet

samernas att försörja sig skall beaktas vid tillämpning av de lagregler som berör markanvändningen inom renskötselområdet.

Jag bedömer dock att Sverige redan med gällande bestämmelser och med tillämpning svenska bestämmelser i enlighet med vad som

en av

i artikel 13 uppfyller konventionens krav. anges

7 Ursprungsfolkens markrättigheter,

artikel 14

1 Inledning

Artikel behandlar ursprungsfolks markrättigheter innehåller tre 14, som

punkter. I punkt l vilken typ rättigheter som ursprungsfolk har

anges av till mark. I punkt 2 att den mark ursprungsfolk har rättigheter anges som till skall identifieras och punkt 3 att det skall finnas lämpliga anges rättsliga förfaranden för att ta ställning till ursprungsfolkens anspråk på mark. Det har förts omfattande diskussioner hur artikel 14 skall tolkas. om Det är också denna bestämmelse har ansetts utgöra det som huvudsakliga hindret för Sverige att ratificera konventionen. I den följande framställningen kommer jag därför att relativt utförligt redogöra för de olika tolkningar gjorts bestämmelsen i som av artikel 14. Det gäller kommentarer i samband med den diskussion som fördes under utarbetandet konventionen. Det gäller också de olika av tolkningar gjorts i Norge, dels i samband med Norges ratificering som konventionen, dels i Norges rapport till lLO:s expertkommitté av rörande tillämpningen konventionen. Jag redogör också för ILO:s av expertkommittés kommentarer till Norges rapport. I vissa delar redogör jag även för den tolkning artikel 14 Samerettsutvalgets av som folkerettsgruppe har gjort NOU 1997:5. Efter redogörelsen för olika tolkningar innebörden av artikel 14 av gör jag min bedömning hur artikeln bör tolkas. av Därefter redogör jag för de svenska bestämmelser som berör rätt till mark och gör bedömning av om dessa är samemas en tillräckliga för att uppfylla konventionens krav. I de fall jag anser att gällande svenska bestämmelser inte helt uppfyller konventionens krav jag vilka ändringar behövs för att nå till konventionens anger som upp krav.

l

120 Ursprungsfolkens markrättigheter

7.2 Artikel 14 rätt

punkt Ursprungsfolks

till mark

Artikel 14

De berörda folkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor skall erkännas. Därutöver skall åtgärder vidtas i lämpliga fall för att skydda de berörda folkens rätt att nyttja mark som inte uteslutande bebos dem, till vilken de traditionellt hafi‘

av men tillträde för sin utkomst och traditionella verksamhet. Särskild uppmärksamhet skall fästas vid nomadfolkens och de kringflyttande jordbrukarnas situation i detta hänseende.

Enligt den officiella översättningen har således traditionally occupy översatts med traditionellt bebor. Denna översättning kan ifrågasättas. Så som jag närmare redogör för nedan anser jag att en bättre översättning är traditionellt innehar. Jag kommer därför att använda mig av denna översättning i fortsättningen.

Bestämmelsen i artikel 14 punkt 1 innefattar skydd för två huvudgrupper av rättigheter till mark. I första meningen behandlas ursprungsfolks äganderätt och besittningsrätt till mark som de traditionellt innehar rights of ownership and possession och i andra meningen behandlas ursprungsfolks rätt att nyttja mark right to use lands som de traditionellt nyttjar tillsammans med andra.

Båda grupperna av rättigheter avser ursprungsfolkens traditionella användning marken. Det är således denna traditionella användning

av som skall erkännas enligt artikel 14 punkt

Att ursprungsfolkens rättigheter skall erkännas shall be recognized visar att det är inte fråga om att tillskapa några nya rättigheter till mark för ursprungsfolken utan om att erkänna de

rättigheter till mark ursprungsfolket har till följd sitt

som av traditionella innehav eller bruk av marken jfr ILO-guiden s. 19.

Nedan redogör jag först för innebörden av rättigheterna äganderätt och besittningsrätt till mark som ursprungsfolk traditionellt innehar. Därefter redogör jag för innebörden av att ursprungsfolken traditionellt innehar mark och innebörden att ursprungsfolken traditionellt nyttjar

av mark tillsammans med andra. Sist redogör jag för innebörden av att åtgärder skall vidtas i lämpliga fall för att skydda ursprungsfolkens rätt att nyttja mark som de traditionellt nyttjar tillsammans med andra.

Ursprtmg.9‘olkens markrättigheter 121

7.2.1 Innebörden begreppet äganderätt och av

besittningsrätt

Min tolkning: Kravet att äganderätt och besittningsrätt till mark skall erkännas för mark som ursprungsfolket traditionellt innehar har jag tolkat så att olika rättigheter kan erkännas för mark som ursprungsfolk traditionellt innehar beroende på ursprungsfolkets traditionella bruk och innehav marken och den rättsliga traditionen i av olika stater. Kravet på att äganderätt och besittningsrätt skall erkännas innebär dock att det finns miniminivå för de rättigheter som regeringarna en måste erkänna för att uppfylla konventionen. Denna miniminivå är en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande av mark som ursprungsfolken traditionellt innehar. En starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande mark innefattar av enligt min uppfattning rätt till skydd för markrättighetema gentemot en andra nyttjare mark och en viss rätt att förfoga över av samma

markrättigheterna.

Innebörden begreppet äganderätt och besittningsrätt var föremål för av omfattande diskussion i samband med konventionens tillkomst. Det en framgår inte klart de diskussioner fördes vilken innebörd av som begreppet äganderätt och besittningsrätt avsågs få. Detta beror dels på att den slutliga formuleringen är resultatet av en kompromiss mellan arbetsgivare, arbetstagare och staterna deltog i utforrnandet av som bestämmelsen. Dels beror det på att begreppet avser att täcka vitt skilda situationer och rättsliga regleringar ursprungsfolks markrättigheter i av olika länder. Innebörden begreppet har diskuterats i samband med av konventionens tillkomst och därefter i ILO-guiden och av ILO:s expertkommitté i samband med Norges rapportering till expertkommittén angående tillämpningen artikel 14. Även Samerettsutvalgets av folkerettsgruppe har tolkat innebörden NOU 1997:5. I samband med utarbetandet bestämmelsen i artikel 14 i av konvention 169 gjordes jämförelser mellan innebörden av begreppet nr äganderätt och besittningsrätt och det begrepp som använts i den I konvention föregick konvention 169, nämligen konvention nr som nr 107.

122 Ursprungsfolkens markrättigheter

Enligt ILO-konvention nr 107 skulle anslutna stater erkänna ursprungsfolks äganderätt right of ownership till de områden som de traditionellt bebodde. Det konstaterades att den expertkommitté som kontrollerat efterföljden av ILO-konvention nr 107 vid flera tillfällen hade tolkat begreppet äganderätt på det sättet att en starkt skyddad besittningsrätt firm, permanent and assured possession inte bröt mot kravet på äganderätt i konvention nr 107. Expertkommittén ansåg visserligen inte att besittningsrätt och äganderätt var helt jämförbara men att en starkt skyddad besittningsrätt till mark the firm assuranceof possession inte bröt mot konventionens krav på äganderätt.

I ILO-konvention nr 169 har bestämmelsen om ursprungsfolks rätt till mark ändrats så att det i stället för enbart äganderätt nu är dessa folks äganderätt och besittningsrätt till mark som skall erkännas. Den engelska grundtexten lyder "rights of ownership and possession. Det rör sig således rättigheter i pluralform. Skälet till detta är enligt

om ILO-guiden s. 18 att man har velat täcka in de många olika situationer

ursprungsfolk och stamfolk i olika länder kan befinna sig i och som

kan medföra att de inte kan utöva full äganderätt till mark. Ett som exempel nämns är när ursprungsfolkens mark har inrättats som

som reservat. Formell äganderätt till mark är därför enligt ILO-guiden inte alltid nödvändig för att uppfylla konventionens krav.

I ILO-guiden tolkas också uttalanden under utarbetandet av konvention nr 169 så att besittningsrätt och nyttjanderätt till mark under vissa omständigheter är tillräckligt för att uppfylla konventionens krav på äganderätt och besittningsrätt. Förutsättningen är att dessa rättigheter tillförsäkras ett så starkt skydd att de kommer att bestå. Det är dock enligt ILO-guiden klart att begreppet äganderätt och besittningsrätt inte

är avsett att frånta dessa folk möjligheten till så långtgående rättigheter

till mark som möjligt 18.

Att ursprungsfolkens markrättigheter skall erkännas shall be recognized betyder enligt ILO-guiden att regeringama är skyldiga att erkänna att urspnmgsfolken har rättigheter till marken när de traditionellt har innehaft marken. Innebörden av dessa rättigheter och var geografiskt dessa rättigheter gäller kan behöva definieras närmare

det är klart att rättigheterna redan existerar och därmed skall men erkännas ILO-guiden s. 19.

Av de diskussioner fördes i samband med utarbetandet av

som konventionen framgår att det är inte möjligt att tolka begreppet äganderätt och besittningsrätt så att enbart nyttjanderätt till mark skulle

tillräcklig för att uppfylla konventionens krav äganderätt och vara besittningsrätt. Detta framgår av ett förslag om att likställa nyttjanderätt med äganderätt i konventionstexten förkastades. Det fanns också förslag att föreskriva att ursprungsfolkens äganderätt eller

om

Ursprungsfolkens markrättigheter 123

besittningsrätt skulle erkännas i stället för att äganderätt och besittningsrätt skulle erkännas se International Labour Conference, Provisional Record, 76th session, 1989 punkt 145. Även detta förslag förkastades. Skälet till att dessa förslag inte accepterades var att de

ansågs försvaga de rättigheter till mark som ursprungsfolk redan hade

enligt ILO-konvention nr 107.

ILO:s expertkommitté har kommenterat innehållet i artikel 14 punkt l i samband med Norges rapportering av tillämpningen av ILOkonvention nr 169. I sina kommentarer noterar ILO:s expertkommitté att norska staten äger den största delen av samemas traditionella mark och att samerna har bruksrätt till denna mark. Expertkommittén noterar också att det finns rättsliga avgöranden där samers hävdvunna nyttjanderätt till mark slås fast.

Vidare konstateras att den norska regeringen insett behovet av en allomfattande analys det samiska folkets rättsliga ställning och

av

tillsatt en samerättsutredning Samerettsutvalget. Utredningens uppgift

är att bedöma nuvarande rättsliga ställning när det gäller rätt

samemas till och nyttjande land och vatten samt att föreslå konkreta

av rekommendationer till nödvändiga förändringar. Slutligen begär expertkommittén att den norska regeringen skall hålla kommittén informerad samerättsutredningens arbete.

om

I ILO:s expertkommittés kommentarer år 1995 till Norges

senare tillämpning ILO-konvention 169 noteras att samerättsutred-

av nr ningens rättsgrupp ej att förväxla med samerettsutvalgets folkeretts-

min anmärkning i huvudsak kommit till samma slutsats som grupp, Justitiedepartementet gjorde i samband med Norges ratiñcering av konventionen, nämligen att starkt skyddad bruksrätt måste anses

en tillräcklig för att uppfylla kraven enligt artikel 14 i konventionen.

Expertkommittén noterar dock att Sametinget i Norge inte delar den norska regeringens uppfattning när det gäller tolkningen av artikel 14, eftersom Sametinget inte permanent bruksrätt uppfyller

anser att en kravet i artikeln. Expertkommittén konstaterar att den norska regeringen ännu inte tagit ställning till samerättsutredningens förslag och att något slutligt avgörande rörande innehållet i norsk rätt därmed inte har träffats när det gäller samemas rätt till berörda markområden.

ILO:s expertkommitté uttalar sin mening att konventionen nr

som 169 inte kräver att staten skall tillerkänna ursprungsfolk formell äganderätt till mark de traditionellt innehar traditionally occupy

som även erkännande äganderätt alltid uppfyller konventionens krav.

om av Expertkommittén avslutar sin kommentar i denna del med att uttala att

med intresse emotser det slutliga avgörandet av denna fråga i man Norge.

124 Ursprungsfolkens markrättigheter

Samerettsutvalgets folkerettsgruppe NOU 1997:5 har efter den norska regeringens redovisade rapportering gjort sin tolkning av

ovan begreppet äganderätt och bruksrätt. Denna tolkning avviker från den norska regeringens ståndpunkt.

Samerettsutvalgets folkerettsgruppe anser att kravet på att

ursprungsfolks äganderätt och besittningsrätt skall erkännas innebär att folken skall tillerkännas en rätt till faktiskt utnyttjande av mark som i allt väsentligt motsvarar de rättigheter ägare har och rätt att svara för

en den faktiska förvaltningen av marken. Den formella äganderätten behöver däremot enligt folkerettsgruppen inte tillkomma ursprungsfolket. Man talar att ILO-konvention nr 169 artikel 14 bygger på ett

om fimktionellt och inte ett formellt äganderättsbegrepp. Sarnerettsutvalgets folkerettsgruppe anser inte att det enligt konventionen krävs att ursprungsfolket är ensamt utnyttjandet eller den faktiska

om förvaltningen av den mark de har äganderätt och bruksrätt till. Det är

tillräckligt att ursprungsfolket har det avgörande inflytandet över förvaltningen sådan mark.

av

Samerettsutvalgets förslag NOU 1997:4 som bygger på folkerettsgruppens betänkande om att tillerkänna befolkningen i Indre Finnmark där är i majoritet rätten att svara för den faktiska

samerna förvaltningen marken remissbehandlas för närvarande.

av

Min analys

Artikel 14 att anslutna stater skall erkänna ursprungsfolkens

anger äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt innehar traditionally occupy. sammanställer man de uttalanden som har gjorts angående tolkningen artikel 14, nämligen att anslutna stater skall

av erkänna ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till den mark

de traditionellt innehar traditionally occupy, kan man som inledningsvis konstatera att det inte finns någon entydig tolkning av innebörden de rättigheter som måste tillerkännas ursprungsfolken

av för att uppfylla kravet i artikel 14 punkt

Av konventionstextens ordalydelse och de uttalanden som gjorts är det emellertid klart att kravet på äganderätt och besittningsrätt inte innebär ett absolut krav på att ursprungsfolk måste tillerkännas formell äganderätt till mark de traditionellt innehar. Det finns flera typer

som

rättigheter rights of ownership and possession som kan uppfylla av kravet enligt artikel 14 punkt 1 första meningen.

ILO:s expertkommitté har bekräftat detta genom att ange att erkännande formell äganderätt alltid uppfyller kravet i artikel 14

av men inte är nödvändig för att uppfylla kravet.

Ursprungsfolkens markrättigheter 125

Frågan vilka rättigheter som krävs för att uppfylla kravet på om äganderätt och besittningsrätt har kommenterats i ILO-guiden. Här att utgångspunkten för bedömningen av vilka rättigheter som anges skall erkännas är de olika förhållanden som råder i olika länder- bl.a. det traditionella bruket och innehavet av marken och den rättsliga traditionen i olika länder. Av de diskussioner fördes under utarbetandet av konventionen som framgår det att det finns miniminivå för vilka rättigheter som måste en erkännas för att uppfylla konventionens krav på äganderätt och besittningsrätt till mark ursprungsfolken traditionellt innehar. som En erkänd nyttjanderätt till mark är inte tillräcklig for att uppfylla det kravet. Som jag redan nämnt anger konventionstexten att äganderätt och besittningsrätt skall erkännas. Under utarbetandet av konventionen förkastades förslag att konventionen bara skulle innehålla krav på om att äganderätt eller besittningsrätt skulle erkännas och förslag om att jämställa äganderätt med nyttjanderätt, med motiveringen att det inte ursprungsfolken tillräckligt starka rättigheter. gav Mycket talar för att erkännande av en starkt skyddad besittningsrätt till mark är tillräcklig för att uppfylla konventionens krav på äganderätt och besittningsrätt till mark. Redan ILO-konvention nr 107 tolkades så att starkt skyddad besittningsrätt firm, permanent and assured en possession inte bröt mot kravet på äganderätt i den konventionen. Det finns också stöd för sådan tolkning i ILO-guiden där det en att besittningsrätt och nyttjanderätt till mark under vissa anges omständigheter är tillräckligt för att uppfylla konventionens krav erkännande äganderätt och besittningsrätt till mark. Förutsättningen av att dessa rättigheter tillförsäkras ett så starkt skydd att de anges vara kommer att bestå. Det finns därför enligt min mening goda skäl for att anse att en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande av mark är tillräcklig för att nåupp till den miniminivå krävs för att uppfylla kravet på att som äganderätt och besittningsrätt till mark ursprungsfolk traditionellt som innehar traditionally occupy skall erkännas. För att rätten till mark skall kunna nå till kravet på en starkt upp skyddad rätt till besittning och nyttjande bör enligt min mening ursprungsfolket utöver rätten att nyttja marken också ha en rätt till skydd för sina markrättigheter gentemot andra nyttjare av samma mark och viss rätt att förfoga över sina markrättigheter. en Vilket konkret innehåll skall sådan starkt skyddad rätt till en besittning och nyttjande mark ha för att uppfylla konventionens krav av på äganderätt och besittningsrätt till mark som ursprungsfolken traditionellt innehar I ILO-guiden hänvisas som jag ovan har angett till den allmänna utgångspunkten att detta skall avgöras mot bakgrund av

126 Ursprungsfolkens markrättigheter

det traditionella bruket och innehavet av marken och den rättsliga traditionen i olika länder.

Det konkreta innehållet i de rättigheter som skall tillerkännas ursprungsfolket skall med detta synsätt fastställas mot bakgrund av ursprungsfolkets traditionella bruk och innehav av marken och den rättsliga traditionen i respektive stat. Om bruket och innehavet av marken växlat inom en och samma stat kan det bli fråga om att erkänna olika rättigheter till mark inom olika områden i samma stat. De

rättigheter skall erkännas för mark som ursprungsfolket

som traditionellt innehar f°ar dock inte vara mindre omfattande än att de uppfyller den miniminivå konventionens krav på erkännande

som av äganderätt och besittningsrätt till mark innebär, dvs. en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande av mark.

I Norge har den närmare innebörden av kravet på äganderätt och besittningsrätt diskuterats i samband med ratiñceringen och inom ramen för Samerettsutvalgets arbete.

I samband med ratificeringen hänvisade Norge till den bruksrätt

har enligt norsk lag. Det är dock vanskligt att på grundval av ä samerna de uttalanden som ILO:s expertkommitté har gjort angående Norges tillämpning konventionen, dra några säkra slutsatser om huruvida

av den norska bruksrätten så som den ser ut i dag är tillräcklig för att uppfylla kravet på äganderätt och besittningsrätt i konventionen.

Expertkommittén har i sina kommentarer markerat att något slutligt avgörande rörande innehållet i norsk rätt när det gäller samemas rätt till berörda markområden inte har träffats och att man med intresse emotser det slutliga avgörandet av frågan i Norge.

Samerettsutvalgets folkerettsgruppe har gjort en annan tolkning av ‘

konventionen än den norska regeringen och angett att den norska bruksrätten enligt deras mening inte uppfyller konventionens krav på äganderätt och besittningsrätt. Som sin mening har folkerettsgruppen anförtatt äganderätt och besittningsrätt innebär krav på funktionell

en äganderätt för och rätt till faktisk förvaltning av områden som

samerna de traditionellt innehar.

Det finns inte något auktoritativt uttalande om vilket konkret innehåll rättigheter till mark i Norge skall ha för att uppfylla

samemas konventionens krav på äganderätt och besittningsrätt. Även det

om fanns ett sådant, är det viktigt att understryka att detta inte skulle innebära att kunde avgöra vilket konkret innehåll samemas

man rättigheter till mark i Sverige skall ha för motsvara konventionens krav på äganderätt och besittning.

Skälet till detta är att förhållandena i Norge och Sverige inte är identiska, varken när det gäller det traditionella bruket av marken eller den rättsliga regleringen av detta bruk.

Ursprungsfolkens markrättigheter 127

Jag får därför återkomma till tolkningen av vilka konkreta krav konventionen kan anses ställa erkännandet av markrättigheter för samerna i Sverige i det avsnitt som behandlar frågan om gällande svensk lagstiftning motsvarar konventionens krav på äganderätt och besittningsrätt ursprungsfolken traditionellt innehar.

till mark som

7.2.2 Innebörden att ursprungsfolket traditionellt

av

innehar mark och av att de traditionellt nyttjar

mark tillsammans med andra

Min bedömning: Att ursprungsfolket traditionellt innehar ett markområde innebär ett krav att folket skall ha manifesterat sin kontroll över marken, exempelvis genom att bruka den. Bruket av marken skall ha varit ensamt eller i vart fall det i förhållande till andra dominerande bruket marken. Innehavet eller bruket av marken måste ha fortsatt in

av i våra dagar.

Att ursprungsfolket traditionellt nyttjar mark tillsammans med andra innebär ett krav på att folket under lång tid skall ha brukat marken. Bruket behöver inte ha varit lika intensivt eller ostört av andra som krävs för att ursprungsfolk skall anses inneha marken.

En förutsättning för att ursprungsfolks äganderätt och besittningsrätt till mark skall erkännas är att de traditionellt innehar traditionally occupy markområdet.

Som jag redan antytt kan det ifrågasättas om den officiella översättningen den engelska konventionstextens uttryck occupy till det

av svenska bebor är den bästa. Det juridiska engelska uttrycket occupy innebär att ha kontroll över ett område eller att ha ett område i fysisk besittning. Om det rör sig mark tidigare inte tillhört

om som någon, krävs det för att förvärva äganderätt till området, att den som har anspråk på marken kan visa dominerande kontroll över marken i

en förhållande till andra brukare. Var brukaren bor har inte någon avgörande betydelse i detta sammanhang.

Uttrycket bebor därför enligt min uppfattning inte en hel-

ger täckande beskrivning engelskans occupy. En översättning som

av bättre speglar innebörden det krav kontroll över marken som

av occupy innefattar är det svenska innehar. Ett innehav av marken kan manifesteras bosättning kan också manifesteras på

genom men annat sätt, exempelvis annat tillräckligt intensivt och av andra

genom ostört brukande marken. Det är således kontrollen av marken som är

av det viktiga för någon skall anses inneha den.

om

128 Ursprungsfolkens markrättigheter

Jag kommer därför att använda mig av begreppet inneha som en översättning det engelska occupy”. Förutsättningen för att

av ursprungsfolkets äganderätt och besittningsrätt till marken skall erkännas är följaktligen med denna översättning, att ursprungsfolket traditionellt innehar marken.

Vad krävs för att ursprungsfolken skall anses traditionellt

som inneha ett område eller traditionellt nyttja ett område tillsammans med andra är inte närmare kommenterat i samband med att konventionen utarbetades eller senare av ILO:s expertkommitté.

Läser första och andra meningen i artikel 14 punkt 1

man tillsammans framgår det dock att om ursprungsfolken traditionellt ensamma innehaft marken så skall äganderätt och besittningsrätt till denna mark tillerkännas dem. Om de däremot har delat innehavet av marken med andra, är det ursprungsfolkens traditionella rätt att nyttja marken skall skydd enligt konventionen.

som ges

Av detta kan utläsas att ursprungsfolkens bruk av marken måste ha varit ensamt eller i vart fall dominerande i förhållande till andras bruk

marken för att äganderätt och besittningsrätt skall anses ha av uppkommit. Detta stämmer också väl överens med innebörden av det engelska uttrycket occupy som innebär att den som hävdar äganderätt till viss mark måste kunna visa en i förhållande till andra dominerande kontroll över marken.

Om ursprungsfolkets bruk marken pågått under lång tid men inte

av varit lika intensivt eller ostört i förhållande till andra så har ursprungsfolken rätt att nyttja marken i enlighet med sitt traditionella

en bruk av den.

Artikel 14 punkt 1 ställer krav att ursprungsfolken fortfarande innehar marken. Verbet, 0ccupy, innehar, används i presens vilket visar att en förutsättning för att ursprungsfolk skall tillerkännas äganderätt och besittningsrätt till mark är att det måste finnas en viss förbindelse med det traditionella innehavet av mark och det innehav av marken som gäller i dag.

I ILO-guiden s. 18 kommenteras detta så att ursprungsfolkens innehav marken inte får för avlägset i tiden. En viss period av

av vara avbrutet innehav kan accepteras men ursprungsfolkets innehav av marken får inte ligga för långt tillbaka i tiden. När det gäller sättet att manifestera innehavet behöver detta enligt ILO-guiden inte vara det traditionella bruket marken eftersom detta skulle kunna tvinga

av ursprungsfolken att hålla fast vid sin traditionella livsstil i stället för att utvecklas som de själva anser lämpligt.

Ursprung.y’olkens markréittigheter 129

Norges tillämpning

I samband med ratiñceringen av konventionen angavs i Norge att samerna troligen inte hade brukat mark i Norge på ett sådant sätt att de kunde anses inneha marken med äganderätt och besittningsrätt. Om man trots detta skulle finna att det fanns sådan mark så ansåg att

man den bruksrätt som tillkommer samerna enligt gällande norsk rätt, är tillräcklig för att uppfylla konventionens krav att äganderätt och besittningsrätt till mark skall erkännas.

Samerettsutvalgets folkerettsgruppe har gjort sin tolkning av begreppet occupy. De anser att den bästa översättningen av begreppet är att äganderätt och besittningsrätt skall erkännas för de områden som ursprungsfolket har rådet over. För att ett ursprungsfolk skall anses ha rådet over ett markområde är det enligt folkerettsgruppen tillräckligt att de har haft en någorlunda permanent bosättning i området och om de inte har varit ensamma om att bruka området så skall det bruk som de utövat ha varit dominerande i förhållande till det bruk som andra har utövat NOU 1997:5 s. 52.

Mot bakgrund av den tolkning av artikel 14 punkt 1 som Samerettsutvalgets folkerettsgrupp har gjort har de ansett att det sätt på vilket den samiska befolkningen, i Indre Finnmark väsentligen bestående av Kautokeino och Karasjoks kommuner samt övre delen av Tana kommun har brukat detta område, är sådant att den samiska befolkningen kan åberopa äganderätt och besittningsrätt till området enligt artikel 14 punkt 1 första meningen. Samerettsutvalgets folkerettsgruppe har angett att det kan finnas andra områden där Samernas bruk av marken har varit sådant att det föreligger äganderätt och besittningsrätt också till dessa.

Samerettsutvalgets folkerettsgruppe har angett att de anser att om

innehav eller bruk mark upphört först under 1900-talet kan samemas av detta innehav ligga till grund för krav på äganderätt och besittningsrätt respektive nyttjanderätt till marken. Ett skäl till den bedömningen är enligt Samerettsutvalgets folkerettsgruppe att samemas traditionella bruk av marken ändrats mycket under l900-talet. En sådan ändring av den traditionella markanvändningen är förutsedd och accepterad i konventionen. Om Samernas traditionella bruk av marken har upphört så under 1900-talet bör detta därför inte kunna leda till att

sent som samerna förlorar markrättigheter.

5 19-0388samerna

Min analys

Det är ursprungsfolkets traditionella bruk marken som grundar de

av rättigheter skall erkännas enligt artikel 14. Ju intensivare och mer

som ostört andra ursprungsfolkets bruk av marken har varit, desto

av starkare är de rättigheter till mark skall erkännas.

som

Kravet på att ursprungsfolket skall anses traditionellt inneha ett markområde innebär enligt min uppfattning ett krav på att ursprungsfolket skall ha manifesterat sin kontroll över marken på något sätt, exempelvis att bruka marken. Inte bara jordbruk utan också

genom annat nyttjande marken kommer då ifråga, t.ex. renbete. Bruket av

av marken skall ha varit ensamt eller i vart fall det i förhållande till andra dominerande bruket marken. Innehavet eller bruket av marken måste

av ha fortsatt in i våra dagar för att kunna grunda äganderätt och besittningsrätt till marken enligt konventionen.

Att ursprungsfolket traditionellt nyttjar mark tillsammans med andra innebär ett krav på att ursprungsfolket under lång tid skall ha brukat marken. Bruket behöver dock inte ha varit så intensivt eller ostört av andra krävs för att ursprungsfolk skall anses inneha marken.

som

7.2.3 Innebörden att skall vidtas i

av åtgärder för att skydda ursprungsfolkens lämpliga fall

rätt att nyttja mark

Min bedömning: Innebörden att åtgärder i lämpliga fall skall vidtas

av för att skydda ursprungsfolkens rätt att nyttja mark som de traditionellt nyttjar tillsammans med andra är främst att ursprungsfolkens rätt att nyttja sådan mark skall erkännas.

Åtgärder skall också vidtas för att skydda ursprungsfolkens rätt att utöva sina traditionella verksamheter såsom jakt, fiske, fångst m.m. om det behövs för bevarandet ursprungsfolkens kultur och deras möj-

av lighet till ekonomiska självständighet och utveckling.

I andra meningen i artikel 14 punkt l föreskrivs beträffande områden

ursprungsfolk traditionellt nyttjar tillsammans med andra, att som åtgärder i lämpliga fall skall vidtas för att skydda ursprungsfolkens rätt att nyttja mark de traditionellt haft tillträde till för sin utkomst och

som traditionella verksamhet.

Här är det alltså fråga rätt att nyttja mark som

om en ursprungsfolken traditionellt har brukat som också har brukats av

men andra. Ursprungsfolkets bruk marken har inte varit så dominerande

av

att de kan inneha marken med äganderätt och besittningsrätt.

anses Deras traditionella bruk av marken gör dock att de har en rätt att nyttja marken motsvarar deras traditionella bruk av denna.

som

Exakt vilka nyttjanderätter eller bruksrätter det är fråga om anges inte. I ILO-guiden s. 19 nämns exempel, rätt till bete, jakt och

som olika slag av insamlande. Enligt ILO-guiden kan innebörden av ursprungsfolkens traditionella nyttjanderätt till mark liksom vilket geografiskt område sådana rättigheter omfattar behöva klarläggas. I områden där ursprungsfolken har dessa rättigheter skall de erkännas. Konventionens bestämmelser syftar till att värna om att ursprungsfolken inte förlorar sina rättigheter när mark exploateras.

I ILO-guiden anges att artikel 14 punkt l andra meningen skall läsas tillsammans med bestämmelsen i artikel 23 i konventionen, som ställer krav på erkännande ursprungsfolkens traditionella verksamheter

av inkluderande jakt och insamlande såsom viktiga faktorer for bevarandet

deras kultur och för deras ekonomiska självständighet och av utveckling. Åtgärder till skydd för ursprungsfolkens rätt att nyttja marken skall vidtas när det är lämpligt, för att säkerställa att ursprungsfolkens traditionella verksamheter stärks och främjas.

Alin analys

Innebörden bestämmelsen att åtgärder skall vidtas i lämpliga fall

av om för att skydda ursprungsfolkens rätt att nyttja mark de traditionellt

som nyttjar tillsammans med andra är först och främst att ursprungsfolkens rätt att nyttja sådan mark skall erkännas.

Nyttjandet sådan mark hänger ihop med ursprungsfolkens

av traditionella verksamheter såsom jakt, fiske och f°angst. Dessa verksamheter utgör ofta grunden för ursprungsfolkens kultur och deras möjlighet till ekonomisk självständighet och utveckling. Konventionens krav på att åtgärder till skydd för dessa rättigheter skall vidtas i lämpliga fall bör tolkas så att åtgärder skall vidtas om det behövs för att bevara ursprungsfolkens kultur eller det är nödvändigt för att

om

bevara deras ekonomiska självständighet och möjlighet till utveckling.

7.2.4 Svenska bestämmelser

Enligt gällande svensk rätt är samemas rätt till mark en bruksrätt av särskilt slag, grundad på urminnes hävd, den s.k. renskötselrätten. Detta har slagits fast Högsta domstolen i det s.k. skattefjällsmålet NJA

av

1981 l. Renskötselrätten regleras i rennäringslagen 1971:437 och

s.

rennäringsförordningen 1993 84.

I viss lagstiftning finns också bestämmelser som rör

annan renskötselrätten. Bland dessa kan nämnas miljöbalken, skogsvårdslagen 1979:429 och skogsvårdsförordningen 1993:1096, minerallagen 1991:45, lagen 1985:620 om vissa torvfyndigheter torvlagen och väglagen 1971:948.

Renskötselrätten innebär rätt för att bruka mark och vatten

en samer för sig och sina inom det s.k. renskötselområdet. Samernas

renar bruksrätt gäller oavsett äger marken eller och oavsett

om samerna om marken ägs av staten eller är privatägd.

Renskötselområdet omfattar fjällvärlden och stora delar av Norrland. Hela renskötselområdet motsvarar ungefär en tredjedel av Sveriges yta. Renskötselområdet delas in i året-runt-marker och vinterbetesmarker. Samernas rättigheter är starkast inom året-runtmarkerna. Vinterbetesmarkema är sydligare och kustnära områden

mer där rätt att bruka marken traditionellt bara gällt vissa delar av

samemas året.

Samernas bruksrätt har i egenskap av särskild rätt till fastighet ett indirekt grundlagsskydd genom bestämmelserna i 2 kap. 18 § RF. Renskötselrätten har också ett visst skydd genom grundlagsbestämmelsen i 1 kap. 2 § fjärde stycket i regeringsformen. Där anges att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjlighet att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. I förarbetena till bestämmelsen att skyddet för kultur också omfattar ett skydd

anges för renskötsel ett centralt inslag i traditionella

samemas som samemas levnadssätt prop. l975/76:209 s. 138.

Bruksrätten har också visst skydd genom de folkrättsliga åtaganden

Sverige har gjort anslutning till internationella som genom konventioner.

Skattefidllsmdlet NJA 1981 s. 1

Domen i det s.k. skattetjällsmålet NJA 1981 s. l var i många avseenden viktig för att klargöra rätt till mark. I målet

samemas prövade Högsta domstolen, HD, bland annat frågan om samemas anspråk på bättre rätt framför staten till vissa fjällmarker i norra Jämtland.

HD slog i domen fast att inom det geografiska område som

samerna, målet gällde, har stark, på urminnes hävd grundad bruksrätt, vilken

en framför allt innebär rätt till renbete, jakt, fiske och skogsfång till husbehov. Bruksrätten innefattar också enligt HD s. 244 ff. i

Ursprung.g"0lkens markrdttigheter 133

skattefjällsdomen viss rätt till slåtter och annat bete än renbete samt möjligen en rätt att ta grus och sten till husbehov, däremot inte en rätt till mineral, jordägarandel i gruva eller vattenkraft.

Bruksrätten ansågs av HD vara preciserad och uttömmande reglerad i lagstiftningen om samemas rättsförhållanden rennäringslagen av år 1971.

För en bruksrätt till mark av det slag som tillkom samerna gällde enligt HD att den på samma sätt som äganderätten är skyddad mot tvångsförfoganden utan ersättning, 2:18 RF. Den omständigheten att rätten är reglerad i lag innebär enligt domen inte att denna skulle sakna sådant skydd. Rättigheten kan upphävas genom lagstiftning, men så länge den utövas kan den inte fråntas innehavama, vare sig i lag eller

annan fonn, utan ersättning enligt 2 kap. 18 § RF se skattefjällsdomen

s. 248. HD berörde alltså bara skyddet enligt paragrafens nuvarande andra stycke; det första stycket tillkom senare, år 1994.

HD ansåg inte att samerna hade äganderätt till de markområden som skattefjällsmålet gällde dvs. vissa områden i nordliga Jämtland.

Av domskälen kan det utläsas att HD ansåg att samerna i och för sig redan på grund av sin användning av fjällen har haft möjlighet att i äldre tid förvärva äganderätt till mark eller snarare en rätt jämförlig med dåtida skattebönders s.k. skattemarmarätt. Skattemarmarätten omvandlades senare till äganderätt för skatteböndema. Detta kan jämföras med den traditionella tidigare uppfattningen att nomader inte kan förvärva äganderätt till den mark de brukar, eftersom de inte ansetts ha haft besittning till marken. Förutsättningarna för att skattemannarätt skulle föreligga var enligt HD att bruket av fjällen varit intensivt, stadigvarande och väsentligen ostört av närboende samt att någorlunda fasta gränser hade hävdats för området se skattefjällsdomen s. 190 f..

HD undvek uttryckligen att ta ställning till rättsläget i andra geografiska områden än de berördes av talan i målet se

som skattefjällsdomen s. 227. Av domskälen framgår att HD ansåg att förhållandena på olika platser inom renskötselomrâdet skiftat när det gällde bruk marken och att varje geografiskt område måste

samemas av bedömas för sig med hänsyn till de förhållanden som gällt just där.

Enligt HD fanns i nordligare områden än de som var föremål för talan i målet, starkare bevisning för att samerna hade betraktats som likställda med skattebönder åtminstone i vissa avseenden se s. 201 i skattefjällsdomen. Möjligheten fanns därför att man fick bedöma förhållandena t.ex. i Tome och Kemi lappmarker på armat sätt än i Jämtland. Men det låg utanför processen och materialet var enligt HD alltför begränsat för att tillåta några säkra slutsatser om dessa områden.

134 Ursprungsfolkens markrättigheter

Rennäringslagen och rennäringsförordningen

Av l § rennäringslagen framgår att den som är av samisk härkomst

får använda mark och vatten till underhåll för sig och sina renar

same

i enlighet med bestämmelserna i lagen. Denna rätt att använda mark och vatten benämns i lagen renskötselrätt. I lagen anges att rätten tillkommer den samiska befolkningen och att den är grundad på unninnes hävd.

En förutsättning för att få utöva renskötselrätten enligt lagen är att

är medlem i sameby. En sameby är dels ett geografiskt område ifr man 6 §, dels föreningsliknande ekonomisk och administrativ samman-

en

slutning genom registrering blir en juridisk person.

som

I rennäringslagen finns det angivet inom vilka geografiska områden

renskötselrätten får utövas, det s.k. renskötselområdet. som

Renskötselrätten får dels utövas hela året inom vissa områden benämnda året-runt-marker och dels under tiden den l oktober-den 30 april inom vissa områden benämnda vinterbetesmarker, 3 I övrigt görs här ingen skillnad mellan olika delar av landet. Renskötselrätten gäller inom dessa områden oavsett vem som är ägare till marken, dvs. oavsett marken är statlig, kommunal eller privat.

om

Inom vissa områden i Norrbottens län f°ar som har tillstånd

same koncession bedriva renskötsel utanför de områden som beskrivs i 3 Sådan koncession innefattar rätt att driva renskötsel även med skötesrenar ägs än den same som bedriver koncessions-

som av annan renskötsel.

Det geografiska område där koncessionsrenskötsel får bedrivas och de kan äga skötesrenar som omfattas av koncessions-

personer som renskötseln anges närmare i 85

Gränserna för renskötselomrâdet är inte helt klara. Särskilt gäller detta vinterbetesmarkernas utsträckning öster och söder, som aldrig närmare preciserats och är omtvistad inom vissa delar av området. I tvistiga fall förutsätts att frågan vinterbetesmarkernas omfattning

om dvs. i vilka områden renskötsel ålder bedrivits under vissa tider

som av

året får avgöras domstol på grundval av sådan bevisning som av av enligt allmän lag krävs för styrkande urminnes hävd.

av

Renskötselomrâdet är indelat i byområden, ett för varje sameby. Indelning byområden länsstyrelsen, 6-7 rennäringslagen.

av görs av Länsstyrelsen skall höra samebyn innan indelningen fastställs och enligt motiven lösa dessa frågor i samförstånd prop. 1971:51 s. 160.

Ursprungsfolkens marlwättigheter 135

o;O$..O'c r

r :§54: ‘fi""" Gräns för renbetesfjäll/ I°‘~' o"" 2 — — " odlingsgräns W- NW Lappmarksgräns /\ Vinterbetesmarker Åretruntmarker

mm

Område för koncessions- -0 renskötsel

Bild 2 Renskötselområdet i Sverige. lantbruksstyrelsens och planverks rapport 44 del 1978. Efter statens

136 Ursprungsfolkens markrättigheter

Rättigheter ingår irenskötselrätten

som I rennäringslagens inledning beskrivs renskötselrätten sammanfattningsvis rätt för samer att använda mark och vatten till

som en underhåll för sig och sina renar.

I 15-25 närmare vilka rättigheter renskötselrätten

anges innefattar, nämligen rätten till renbete, rätten att uppföra vissa anläggningar och byggnader som behövs för renskötseln, rätten att ta virke skogsfång, rätten till flyttningsväg och rätten att jaga och fiska. I anslutning till att innehållet i de i renskötselrätten ingående rättigheterna beskrivs, också de inskränkningar som finns i dessa

anges rättigheter.

a Rätt till renbete

Den för renskötselrätten centrala kollektiva rättigheten är rätten till renbete inom samebyns del renskötselområdet, 15 § första stycket. l

av betesrätten ingår i princip allt som renarna kan föda sig av såsom gräs, örter, lav, och lavbevuxna träd.

svamp

Rätten till renbete är inskränkt på det sättet att länsstyrelsen har rätt att bestämma det högsta antal renar som får hållas på bete inom byns betesområde, 15 § andra stycket. Om det behövs för att bevara renbetet eller främja renskötseln, kan länsstyrelsen förordna om

annars inskränkning i betesrätten, l5§ tredje stycket. Länsstyrelsens beslut innebär avvägning mellan samebyns intressen och hänsyn till bl.a.

en andra näringar i övrigt bedrivs i området och hänsyn till

som naturvärden.

Vid renskötselns utövande skall hänsyn enligt rennäringslagen tas till andra intressen. Renama skall bl.a. hindras från att komma utanför samebyns betesområde eller vålla skada eller olägenhet. Vid

annars flyttning skall skada också undvikas, 65

av renama

b Rätt att inom renskötselområdet uppföra vissa anläggningar och byggnader för renskötseln

Enligt rennäringslagen har sameby rätt att inom renskötselområdet uppföra vissa anläggningar och byggnader som behövs för renskötseln, 16 Rätten att uppföra sådana anläggningar och byggnader är inskränkt bestämmelser att sådana anläggningar och

genom om byggnader i vissa, närmare angivna fall bara får förläggas den plats inom områden anvisas markägaren staten eller annan.

som av

c Rätt att ta virke

I renskötselrätten ingår rätt för sameby i vissa fall för medlem av en sameby att ta virke i viss omfattning. Rätten att ta virke omfattar rätt att avverka skog för att uppföra anläggningar eller byggnader som behövs för renskötseln och rätt att för eget behov ta bränsle och slöjdvirke. Medlem i sameby har också rätt att ta virke till uppförande

eller ombyggnad av familjebostad, 17-22 §§.

Rätten att ta slöjdvirke gäller i viss utsträckning även för samer som inte tillhör någon sameby. Denna rätt gäller för samer som är bosatta i Västerbottens och Norrbottens län och som i inte oväsentlig utsträckning ägnar sig sameslöjd. Dessa får ta slöjdvirke för samer eget behov efter tillstånd från länsstyrelsen. Rätten att uppföra anläggningar och byggnader och rätten att ta virke är på olika sätt inskränkt mark som inte ägs av staten se vidare 16, 17, 20 och 21 §§.

d Rätt till flyttningsväg

Av 23 och 24 rennäringslagen framgår att sameby har rätt till flyttningsvägar inom för renskötselrätten. I händelse av tvist ramen bestäms flyttningsvägarnas sträckning länsstyrelsen. av

Rätt att jaga och fiska

e

Medlem i sameby har enligt rennäringslagens bestämmelser rätt att jaga och fiska under vissa förutsättningar. Rätt till jakt och fiske ingår en del av renskötselrätten. Rätten som att jaga och fiska gäller på utmark inom de delar av byns betesområde hör till renbetestjällen eller lappmarkerna, när renskötsel är tillåten som där, 25 § första stycket. Innebörden begreppet utmark har inte av ansetts fullt klar Rennäringssakkunnigas betänkande SOU 1968: 16

se

193. Rennäringssakkunniga föreslog att rennäringslagen skulle s. förtydligas att att rätt till jakt och fiske inte gäller genom ange samernas på inägor. Att rätt att jaga och fiska gäller för medlem i samemas sameby både på statlig, kommunal och privatägd mark är dock klart se 1992/93:32 s.132. Den är inte begränsad till jakt och fiske för prop. husbehov utan gäller även för jakt och fiske till försäljning. För medlemmar i andra samebyar gäller att de enligt 25 § andra stycket har rätt att jaga och fiska till husbehov på samebys betesområde om annan de befinner sig där med anledning renskötsel. av

13 8 Ursprungsfolkens markrättigheter

Sameby eller medlem i sameby kan med ett undantag inte upplåta sin rätt till jakt och fiske till 31 Undantaget gäller den som har

annan, varit medlem i samebyn. Sådan tidigare medlem kan av samebyn ges rätt att utan avgift till sitt husbehov jaga eller fiska på byns område enligt 25

Rätten att jaga och fiska inom samebys betesområde är inskränkt på det sättet att fastighetsägaren har jakt- och fiskerätt inom samma geografiska område. Fastighetsägarens jakträtt framgår av 10 § jaktlagen 1987:259, och fiskerätten av 9 § fiskelagen 1993:787.

För både fastighetsägares och jakt- och fiskerätt gäller

samers allmänna bestämmelser i jakt- och fiskelagen hur och när jakt och

om fiske får bedrivas tider för olika typer jakt, vapen och fångstredskap

av m.m..

På kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen f°ar enligt 32 § rennäringslagen rätt till jakt och fiske bara upplåtas om det kan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln t.ex. där renskiljning eller slakt pågår under hösten samt vid känsliga avsnitt av flyttleder och det kan ske utan besvärande intrång i rätt till jakt och fiske enligt

samemas 25 Upplåtelse hela fisket i visst vatten får ske endast om samebyn

av

medger det.

Prövningen upplåtelse jakt och fiskerätt på statens mark görs

av av

enligt länsstyrelsen 2 § rennäringsförordningen. Avgift skall

32 § av

inte särskilda skäl föreligger tas ut för sådana upplåtelser. om

Avgiften för jakt på sådan mark avses i 32 § rennäringslagen,

som tillfaller Samefonden och den sameby berörs av upplåtelsen, 34 §

som första stycket.

Inskränkningar i renskötselrätten

Utöver de inskränkningar jag redogjort för i anslutning till de olika

som rättigheter renskötselrätten innefattar finns det bestämmelser i

som rennäringslagen tillåter inskränkningar i renskötselrätten av mer

som

övergripande natur.

Dessa rör regler innebär att markanvändning och upplåtelser av

som nyttjanderätter medför olägenheter för renskötseln är tillåtna, 30,

som 32, 33 och 34 §§.

När det gäller markanvändning inom renskötselns året-runt-marker så f°ar den äger eller brukar mark där inte vidta åtgärder som

som medför avsevärd olägenhet för renskötseln, 30 § rennäringslagen. Detta innebär att faktiska åtgärder rubbar förutsättningarna för fortsatt

som renskötsel förbjuds även åtgärderna inte anses som ändrad

om

markanvändning. Åtgärder som innebär viss men inte avsevärd olägenhet är tillåtna men kan medföra ersättningsskyldighet.

I förarbetena att markägaren eller den som brukar marken får

anges avgöra från fall till fall vilka åtgärder som är till väsentlig olägenhet för renskötseln. Exempelvis införande av nya metoder i

anses skogsavverkningen inte medföra avsevärd olägenhet för renskötseln. När det gäller användning mark för skogsbruk skall dock utöver vad

av

föreskrivs i 30 § rennäringslagen också viss hänsyn tas till som

rennäringen enligt skogsvârdslagen 1979:429, se nedan.

Rennäringslagen innehåller inte några sanktionsbestämmelser knutna till förbudsregeln i 30 § rennäringslagen. Om inte markägaren/ brukaren självmant iakttar förbudet mot åtgärder som skadar renskötseln inom året-runt-markema, måste följaktligen den berörda samebyn vända sig till domstol för att få saken prövad.

Inom renskötselområdets vinterbetesmarker finns inget skydd för renskötselrätten mot markanvändning medför olägenheter för

som renskötseln. Bestämmelsen i 30 § rennäringslagen gäller inte där.

För kronomark ovanför odlingsgränsen som står under statens

omedelbara disposition och på renbetesijällen gäller utöver vad som sagts att staten bara far upplåta nyttjanderätt om upplåtelsen kan

ovan ske utan avsevärd olägenhet för renskötseln, 32

Upplåtelser inte tillgodogörande av naturtillgångar eller

som avser skogsavverkning skall regel ske mot avgift som fördelas mellan

som Samefonden och den sameby som berörs, 34 § 1 st.

Om upplåtelsen tillgodogörande naturtillgångar, skall

avser av staten utge ersättning för den skada eller olägenhet för renskötseln som upplåtelsen medför, 34 § andra stycket. Enligt förarbetena till denna bestämmelse bör ersättningen till samerna motsvara den avgift som staten

får i avgift för nyttjanderättsupplåtelsen. Kan samerna visa att de lidit

större förlust upplåtelsen bör de emellertid även kunna få denna

genom ersatt prop. 1971:51.

Renskötselrättens upphörande

Regeringen kan förordna att renskötselrätten kan upphävas inom

om visst markområde, 26 Förutsättningen för detta är att markområdet behövs för ändamål i 2 kap. expropriationslagen 1972:719.

som avses Upphävandet kan begränsas till att avse viss tid eller vissa i

renskötselrätten ingående befogenheter. Regeringen kan också i

samband med ett förordnande att renskötselrätten skall upphävas

om föreskriva åtgärder för att motverka skada eller olägenhet för

om renskötseln.

140 Ursprungsfolkens markréittigheter

Medför upphävande renskötselrätten skada eller olägenhet for

av renskötseln eller för sådan rätt till jakt och fiske som avses i 25 § utgår ersättning för denna skada.

Övrig lagstiftning berör renskötselrätten

som Renskötselrätten kan upphävas eller inskränkas genom att mark eller vatten används eller exploateras enligt bestämmelser i särskild lagstiftning, bl.a. skogsvårdslagen, minerallagen, torvlagen, plan- och bygglagen samt väglagen. Prövningen av om sådan användning marken inom renskötselområdet skall få äga rum, görs i enlighet med bestämmelserna i respektive lag, myndighet eller domstol.

av

Renskötselrätten betraktas vid dessa lagars tillämpning som en särskild rätt till fastighet. I exempelvis minerallagen och lagen om vissa torvfyndigheter nämns renskötselrätten bland de exempel som där ges på särskild rätt till fastighet som skall beaktas vid lagamas tillämpning.

I den mån lagarnas tillämpning leder till att renskötselrätten inskränks eller helt upphör för visst markområde, skall ersättning utgå motsvarande skadan av intrånget. I rättspraxis tillämpas i dessa fall en fördelning ersättningen enligt 28 § andra stycket rennäringslagen

av så sätt att berörd sameby och Samefonden erhåller ersättning med hälften vardera.

Som ett led i prövningen åtgärder som kan leda till att

av renskötselrätten upphör eller inskränks måste myndigheter och domstolar i många fall göra bedömningar av om mark eller vattenanvändningen kan äga med hänsyn till de skyddsregler som

rum finns i miljöbalkens regler om hushållning med mark och vatten. Dessa regler innebär bl.a. att mark och vatten skall användas så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas miljöbalken l kap. l § andra stycket punkt 4 denna bestämmelse fanns tidigare i lagen l987:12 om hushållning med naturresurser. Ett de hänsyn som skall tas vid användningen av

av mark och vatten är att mark- och vattenområden som har betydelse för rennäringen skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra

rennäringen.

Nedan redogör jag för de regler i miljöbalken har betydelse för

som skyddet för renskötselrätten vid annan markanvändning. Jag redogör också ingående för de hänsyn skall tas till renskötseln enligt

mer som skogsvårdslagen. Skälet till detta är att det sätt varpå skogsbruket bedrivs har stor betydelse för möjligheten att utnyttja renskötselrätten.

När det gäller användningen av mark inom renskötselområdet enligt övrig lagstiftning hänvisar jag till redogörelsen i SOU 1989:41

Samerätt och Sameting,s. 215-241 redogörelsen gäller förhållandena

före år 1990.

Aliljöbalken

Skyddet för rennäringen och andra intressen som skyddas enligt miljöbalken, aktualiseras när prövning av frågor enligt 7 kap. en -

tillståndsprövning sådan verksamhet är tillståndspliktig enligt

av som

11 och 12 kap. och regeringens tillåtlighetsprövning enligt 17 kap.

-

blir aktuell 1 kap. 2 § miljöbalken.

Detta innebär att rennäringens behov mark och vatten skall av beaktas när överväger att inrätta mark- eller vattenområden som man nationalpark, naturreservat, kulturreservat, naturminne, biotopsskyddsområde och djur- och växtskyddsområde m.m. 7 kap.. Rennäringens behov skall också beaktas den myndighet miljödomstol eller av länsstyrelse, i vissa fall kommunal nämnd tillstånd till som ger miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap., Vattenverksamhet enligt 11 kap. och till täkter berg, sten, sand, lera, jord, torv eller andra av grus, jordarter, jordbruk och verksamhet enligt 12 kap. annan I samband med att regeringen prövar tillåtligheten verksamheter av

såsom industrianläggningar, vattenregleringar, större vägar, järnvägar

och flygplatser i enlighet med bestämmelserna i 17 kap. miljöbalken skall hänsyn till rennäringens behov av mark och vatten också tas. Detsamma gäller prövning frågor enligt vad som är föreskrivet i av luftfartslagen 1957:297, lagen 1966:314 kontinentalsockeln, om väglagen 1971:948, lagen 1978:160 vissa rörledningar, lagen om 1983:293 inrättande, utvidgning och avlysning allmän farled om av och allmän hamn, lagen 1985:620 vissa torvfyndigheter, plan- och om

bygglagen l987:10, minerallagen l991:45, lagen 1992:1140 om Sveriges ekonomiska lagen 1995:1649 om byggande av järnväg

zon, och ellagen 1997:857. Rennäringens behov mark skall beaktas i enlighet med av bestämmelsen i 3 kap, 5 § miljöbalken. Enligt denna bestämmelse skall mark- och vattenområden har betydelse för rennäringen så långt som möjligt skyddas mot åtgärder kan påtagligt försvåra näringarnas som bedrivande. Områden riksintresse för rennäringen skall som är av

skyddas mot sådana åtgärder.

I förarbetena till 2 kap. 5 § NRL prop.1985/86:3 s. 57 som bestämmelsen i 3 kap. 5 § miljöbalken bygger på, kommenteras skyddet för rennäringen med att rennäringen är förutsättning för den en samiska kulturen. Där erinras också att riksdagen i olika om

sammanhang har uttalat att den samiska kulturens fortlevnad måste

garanteras.

Dessa uttalanden innebär enligt förarbetena att det måste finnas grundläggande förutsättningar för rennäringen inom i princip varje sameby, nämligen säker tillgång till sådana områden inom både året-

en runt-markema och vinterbetesmarkema har avgörande betydelse

som för möjligheterna att bedriva renskötsel. Det kan gälla bl.a.

flyttningsleder, särskilt sådana avsnitt där på grund av terränghinder

alternativa framkomstvägar saknas. Det kan också gälla viktiga m.m. kalvningsland och områden med särskilt goda betesförhållanden. De viktigaste delarna renskötselmarkema bör därför enligt förarbetena

av till lagen ett starkt skydd mot exploatering. Därvid är det av största

ges betydelse att beakta de funktionella samband som måste finnas mellan olika delområden för att renskötsel skall vara möjlig och samekulturens fortbestånd därigenom skall kunna garanteras.

Enligt förarbetena får vidare, sådana områden som har avgörande betydelse för möjligheten att varaktigt bedriva renskötsel i en viss sameby riksintresse. Sådana områden skall skyddas mot

anses vara av åtgärder kan påtagligt försvåra näringens bedrivande. Härigenom

som kan staten ingripa i den kommunala planläggningen denna skulle

om leda till att rennäringens bedrivande påtagligt försvåras.

Det är dock inte bara skyddet för rennäringen som skall beaktas

enligt 3 kap. och 4 kap. miljöbalken.

Andra riksintressen skyddas enligt 3 kap. är områden av

som riksintressen för yrkesfisket, naturvärden, kulturmiljövården och det rörliga friluftslivet, områden innehåller fyndigheter av ämnen eller

som material är riksintresse, mark- och vattenområden som är

som av

särskilt lämpliga för industriell produktion, energiproduktion, energi-

distribution, kommunikationer, Vattenförsörjning eller avfallshantering samt områden är riksintresse för totalförsvaret. Om ett område

som av är riksintresse för fler oförenliga ändamål skall en avvägning göras

av

vilket ändamål på lämpligaste sätt främjar en långsiktig av som hushållning med mark och vatten. Försvarsintresset skall dock alltid

ges företräde.

I 4 kap. miljöbalken finns uppräkning av mark- och vatten-

en områden med hänsyn till de natur- och kulturvärden som finns i

som områdena i sin helhet vara av riksintresse. Exploateringsföretag

anses och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast på de villkor finns angivna och det kan ske på ett sätt som inte

som om påtagligt skadar områdenas natur- och kulturvärden.

I 4 kap. 5 § miljöbalken skyddas de 13 s.k. obrutna fjällområdena

mot åtgärder kan förändra områdenas karaktär. Dessa områden

som omfattar såväl året-runt-marker vinterbetesmarker. I 4 kap. 6 §

som

Ursprungsfolkens markrättigheter 143

miljöbalken räknas dessutom ett antal vattenområden upp där vattenföretag i princip inte får utföras. Flertalet av vattenområdena är helt eller delvis belägna inom renskötselområdet. Genom bestämmelserna särskilt skydd för dessa områden får vissa delar av om renskötselområdet ett särskilt starkt indirekt skydd utöver det direkta skydd för mark intresse för rennäringen i 3 kap. 5 § som ges av miljöbalken. De särskilda skyddsreglema för de områden som räknas upp i 4 kap. hindrar dock inte att utveckling befintliga tätorter eller det lokala av näringslivet kan äga eller att utförande av anläggningar för rum totalförsvaret kan få ske i dessa områden. Finns det särskilda skäl får anläggningar för utvinning fyndigheter ämnen eller material av av av riksintresse också inom områdena. äga rum När det gäller tillämpningen bestämmelserna 3 och 4 kap. av miljöbalken finns det föreskrifter i förordningen 1998:896, om hushållning med mark- och vattenområden. Där bl.a. att Statens jordbruksverk efter samråd med anges Boverket, andra berörda centrala förvaltningsmyndigheter och berörda länsstyrelser skall lämna uppgifter till länsstyrelserna om områden som Statens jorbruksverk bedömer riksintresse för rennäringen. vara av Länsstyrelserna skall ta de initiativ behövs för att skyddet enligt som 3 och 4 kap. miljöbalken skall beaktas i arbetet med miljökonsekvensbeskrivningar och i tidiga skeden planerings- och beslutsav Länsstyrelsen skall särskilt verka för att riksintressen tas processerna. till vid prövning mål och ärenden enligt de lagar och vara av bestämmelser i miljöbalken l kap. 2 Av plan- och som anges bygglagen framgår att länsstyrelsen skall verka för att riksintressen tas

till även vid kommunala planer enligt den lagen. Länsstyrelsens

vara arbete skall grunda sig på underlag från de centrala förvaltningsmyndighetema områden som är av riksintressen, om om sådant finns, eller i annat fall på det underlag som länsstyrelsen be-

dömer lämpligt. Expropriationslagen är inte anknuten till miljöbalken. I prop. 1985/86:3 att de ändamål för vilka expropriation kan ske som anges regel kräver att tillstånd söks enligt någon av de lagar som är anknutna

till NRL miljöbalken. Tillståndsprövningen i expropriations-

numera

ärendet inrymmer allmän prövning lämpligheten av och en av

möjligheten till att genomföra expropriationsändarnålet, vilket gör det

naturligt NRL:s miljöbalkens regler vägs in i prövningen.

att numera

De markanvändningsförändringar expropriationen leder till

som kommer i detalj prövas enligt de lagar som reglerar själva att mera verksamheten.

144 Ursprungyblkens markrdttigheter

Skogsvårdslagen 1979:429

Även skogsvårdslagen innehåller bestämmelser att viss hänsyn skall

om tas till rennäringen. Vid skötsel av skog skall utöver den hänsyn som följer enligt 30 § rennäringslagen i fråga om hyggens storlek och utläggning, beståndsläggning, kvarlämnande av trädsamlingar och skogsbilvägars sträckning den anpassning ske som uppenbart påkallas med hänsyn till rennäringen. Vid planläggning och genomförande av sådana åtgärder skall det eftersträvas att berörd sameby har tillgång till sammanhängande betesområden och till den vegetation som behövs inom områden för samling, flyttning och rastning av renama, 31 Kravet gäller för hela renskötselområdet.

Skogsstyrelsen utövar tillsyn över att denna bestämmelse följs och kan meddela föreläggande eller förbud om det behövs för att bestämmelsen eller föreskrift meddelats med stöd av lagen skall

som efterlevas. Den bryter mot sådant föreläggande eller förbud kan

som dömas till böter eller fängelse, 33, 35, 38 skogsvårdslagen.

För svårföryngrad skog eller skyddsskog gäller att avverkning inte får ske utan Skogsvårdsstyrelsens tillstånd. Sökanden skall redovisa vad han att göra för att tillgodose rennäringens intressen. Denna

avser bestämmelse gäller inte bara fjällnära skog utan hela det område som avgränsats svårföryngrad skog och skyddsskog. Det motsvarar i

som stort sett hela området för renskötselns året-runt-marker, l 6

Inom renskötselns året-runt-marker får tillstånd till avverkning inte meddelas avverkningen medför sådant väsentligt bortfall av renbete

om att möjligheterna att hålla tillåtet renantal påverkas eller omöjliggör sedvanlig samling och flyttning av renhjord.

När tillstånd skall Skogsvårdsstyrelsen besluta om vilka hänsyn

ges

skall tas till rennäringens intressen t.ex. i fråga om hyggets storlek som och förläggning samt tillåten avverkningsform, 21 Sådana villkor får dock inte avse annat än vad som uppenbart påkallas med hänsyn till renskötselrätten.

Innan avverkning sker inom året-runt-marker skall berörd sameby beredas tillfälle till samråd, 20

Ursprungsfolkens markrättigheter 145

7.2.5 Minbedömning

Min bedömning: I Sverige finns i konventionens mening både mark traditionellt innehar och mark som samerna traditionellt som samerna nyttjar tillsammans med andra. Mark inom renskötselområdets året-runt-marker som in i våra dagar varit i statlig ägo kan i vart fall anses vara mark som samerna traditionellt innehar. Mark inom renskötselområdets vinterbetesmarker kan i vart fall mark traditionellt nyttjar tillsammans med anses som som samerna andra. Det kan också gälla mark inom året-runt-markema som länge

varit i privat ägo.

En gränsdragningskommission bör tillsättas for att på grundval av

traditionella bruk marken, fastställa vilka områden som sarnemas av traditionellt innehar respektive vilka områden som samerna samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra. Den svenska renskötselrätten uppfyller inte med dagens regler konventionens krav på erkännande äganderätt och besittningsrätt till av mark. För renskötselrätten skall kunna nå till konventionens att upp minimikrav starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande av - en mark traditionellt innehar- krävs förändringar. Skyddet som samerna inskränkningar i renskötselrätten måste stärkas så att det motsvarar mot det skydd andra bruksrätter till mark har. Vidare måste samerna få som åtminstone viss rätt att förfoga över sina markrättigheter. en egna Samernas nyttjanderätt till mark de traditionellt nyttjar som tillsammans med andra måste säkras genom att gränserna för dessa områden fastställs. Även i övrigt bör skyddet för samemas nyttjanderätt till sådan mark stärkas för skall kunna fortsätta att bedriva att samerna sin traditionella verksamhet renskötsel. Ett stärkt skydd bör renskötselrätten i dessa områden motge svarande skydd inskränkningar andra bruksrätter till mark har. mot som

Den första fråga måste besvaras för att kunna bedöma om svensk som lagstiftning överensstämmer med konventionens krav i artikel 14 punkt är det i Sverige finns mark traditionellt innehar eller om som samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra. Som jag tidigare har angett det traditionella bruk marken är grunden för om de är samemas av som rättigheter till mark konventionen talar om skall erkännas. som Om det finns mark traditionellt innehar måste en rätt som samerna för till mark i sådana områden erkärmas som motsvarar samerna konventionens krav på äganderätt och besittningsrätt. Som jag tidigare angett jag att miniminivå for att uppfylla kravet äganderätt anser en

l46 Ursprungsfolkens markrättigheter

och besittningsrätt är att erkänna att ursprungsfolket har starkt

en skyddad rätt att besitta och nyttja mark.

För mark som samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra kräver konventionen att rätt att nyttja marken erkänns och att

samemas åtgärder i lämpliga fall vidtas för att skydda deras rätt.

I det följande börjar jag med att göra en bedömning av om det i Sverige finns mark som samerna i konventionens mening traditionellt innehar eller traditionellt nyttjar tillsammans med andra. Därefter gör jag en bedömning av om svensk lagstiftning uppfyller konventionens krav erkännande av markrättigheter i betydelsen en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande av den mark som samerna traditionellt innehar respektive ett erkännande och skydd av samemas rätt att nyttja mark som de traditionellt nyttjar tillsammans med andra.

Finns det i Sverige mark samerna traditionellt innehar eller

som traditionellt nyttjar tillsammans med andra

Jag har tidigare gjort bedömningen att mark som ursprungsfolken traditionellt innehar traditionally occupy är mark som ursprungsfolken har manifesterat sin kontroll över, exempelvis genom att deras bruk av marken varit det dominerande. En ytterligare förutsättning för att de skall anses traditionellt inneha marken är att innehavet av marken måste ha fortsatt in i våra dagar.

Om ursprungsfolket inte ensamma innehar marken men traditionellt nyttjar den tillsammans med andra, skall samemas rätt att nyttja sådan mark erkännas.

Konventionens bestämmelser om markrättigheter för ursprungsfolken innebär således att omfattningen av de rättigheter som skall erkännas är beroende av ursprungsfolkens traditionella bruk av marken. Ju intensivare bruket marken varit, desto starkare rättigheter skall

av erkännas.

Även för mark ursprungsfolken traditionellt innehar kan olika

som rättigheter till marken erkännas beroende det traditionella bruket av sådan mark. Detta markeras genom att flera typer av rättigheter beskrivna som äganderätt och besittningsrätt kan erkännas.

Det kan innebära krav på att formell äganderätt till mark som ursprungsfolken traditionellt innehar skall erkännas, men det kan också innebära att det är tillräckligt att erkänna en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande för sådan mark.

När det gäller den rättsliga grunden för samemas rättigheter till

mark i Sverige klargjordes det av HD:s dom i skattefjällsmålet att

denna också vilar på det traditionella bruket av marken. Arten och

omfattningen bruket avgör arten och omfattningen av de rättigheter av har till marken. man Av HD:s i skattefjällsmålet framgår att samerna haft resonemang möjlighet att förvärva motsvarighet till äganderätt skattemannarätt en till mark i äldre tid långvarig användning marken i fjällen. genom av Förutsättningarna för att sådan rätt skulle föreligga var enligt HD att en bruket fjällen varit intensivt, stadigvarande och väsentligen ostört av av närboende någorlunda fasta gränser hade hävdats för området. samt att Samernas bruk mark i de områden i Jämtland som målet rörde av ansågs inte ha varit sådant bl.a. inte tillräckligt intensivt och ostört av

att det kunde grunda äganderätt till marken på grund av

andra

urminnes hävd, däremot ansågs bruket mark i fjällområdena i av Jämtland grunda stark bruksrätt till mark. en Detta liknar de förts angående vilka resonemang resonemang som enligt konventionen skall tillerkännas ursprungsfolken

rättigheter som

för mark de traditionellt innehar. Det kan under vissa som tillräckligt att erkänna starkt skyddad rätt till omständigheter vara en besittning och nyttjande mark medan formell äganderätt skall av erkännas under andra omständigheter.

Detta leder till att det skulle visas att förutsättningar resonemang om motsvarighet till äganderätt skattemannarätt till mark i äldre tid för en långvarig användning marken i fjällen har förelegat för något genom av markområde inom renskötselområdet i enlighet med vad HD angav i

och förhållandena alltjämt består skall formell

skattefjällsmålet -

äganderätt tillerkännas för sådana områden. samerna konventionen bör tolkas på detta sätt visas uttalanden under Att av tillkomsten konventionen att ursprungsfolken skall tillerkännas av om starka möjligt till mark de traditionellt innehar. I

så rättigheter som som

riktning visar uttalanden under konventionens tillkomst och av samma

ILO:s expertkommitté att ett erkännande av ursprungsfolkens

om formella äganderätt till mark alltid uppfyller konventionens krav.

indikationer det kan finnas sådana markområden i Det finns om att

Sverige. undvek i skattefjällsmålet uttryckligen att ta ställning till rätts- HD läget i andra geografiska områden än de berördes av talan i målet som 227. Av domskälen framgår dock att det fanns

se Skattefjällsdomen s.

material i målet tydde rätt till mark i nordligare som att samemas de föremål för talan betydligt starkare områden än som var var med skattebönders rätt till mark åtminstone i vissa avseenden,

likställd

201 i skattefjällsdomen.

se s. riktning pekar tids forskning på området. I doktors- I samma senare avhandlingen Om rättsliga ställning i Sverige-Finland Samernas framlagd år 1989 vid Lapplands högskola i doktorsavhandling

148 Ursprungsfolkens marlafittigheter

Rovaniemi konstaterar Kaisa Korpijaakko-Labba att i ett

samerna område i Norrbotten faktiskt av domstolar och andra myndigheter har behandlats som ägare till marken under den tid avhandlingen

som berör, dvs. tiden fram till mitten 1700-talet. Avhandlingen bygger på

av ett omfattande historiskt material rörande rätt till mark i

Samernas Rounala lappby, i stort sett omfattande området närmast söder

om nuvarande Treriksröset, bl.a. Karesuando i Sverige och Enontekiö i Finland.

Det är emellertid i dag inte klarlagt i Sverige har

om samerna en starkare rätt till några markområden än den bruksrätt HD slog fast

som

i skatteñällsmålet.

Så länge det inte är visat att samerna brukat mark i Sverige på ett sådant sätt att det utgör grund för formell äganderätt till marken, ställer inte konventionen något krav på att formell äganderätt skall erkännas för mark som samerna traditionellt innehar.

Däremot måste den miniminivå rättigheter till mark som konventionen kräver för mark ursprungsfolken traditionellt

som innehar erkännas. Denna miniminivå är jag angett att

som ovan en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande av mark skall erkännas för mark som ursprungsfolken traditionellt innehar.

Jag återkommer därmed till frågan om det finns någon mark i Sverige som samerna har manifesterat kontroll över på ett sådant sätt att de kan anses traditionellt inneha marken på det sätt som konventionen anger som en förutsättning för att samerna skall tillerkärmas en starkt skyddad rätt till nyttjande och besittning.

En rimlig utgångspunkt för denna bedömning är det traditionella bruk av marken som kan grunda en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande inte behöver vara lika intensivt och ostört det bruk

som som krävs för att grunda formell äganderätt till marken.

Inom renskötselområdet delas marken in i vinterbetesmarker och året-runt-marker. Vinterbetesmarkema är den del renskötselområdet

av där renskötsel av ålder bedrivs vissa delar av året. Det rör sig framför allt om de kustnära och sydliga delarna renskötselområdet.

mer av Året-runt-markema är i huvudsak de fjällnära, nordliga delarna

mer av renskötselområdet där renskötsel bedrivits året runt.

Redan denna indelning visar att året-runt-markema är den del av renskötselområdet som samerna traditionellt brukar intensivast. Här har samerna sedan lång tid tillbaka under hela året brukat marken för renskötsel och jakt och fiske. Året-runt-markema omfattar huvudsakligen mark under statlig förvaltning i obebodda fjällregioner och mark i Norrbottens och norra Västerbottens inland som brukats av skogssamerna. Det rör sig således om mark som traditionellt inte i någon större omfattning brukas av andra än samer.

Ursprungsfolkens markrättigheter 149

Vinterbetesmarkema har däremot traditionellt bara brukat samerna under vinterhalvåret. Dessa marker är mer kustnära än året-runtmarkerna och täcker därmed i högre grad områden där också andra sedan lång tid tillbaka brukat marken. Det är inom året-runt-markema samemas traditionella bruk av som marken kan antas ha varit sådant att det kan uppfylla konventionens krav på traditionellt innehav av marken. När det gäller den största delen året-runt-markema, den som är av under statlig förvaltning, kan traditionella bruk av marken i samemas fall så dominerande att det motsvarar konventionens vart anses vara krav på traditionellt innehav mark. Att viss sådan mark helt nyligen av sålts staten hindrar inte att marken anses som mark som samerna av traditionellt innehar enligt konventionen. Ett exempel på mark traditionellt innehar är den mark i som samerna de Jämtländska fjällen föremål för prövning i skattefjällsmålet. som var Även bruk marken där inte ansågs ha varit tillräckligt om samemas av intensivt och ostört andra för att grunda äganderätt till marken så av kan bruket den marken ha varit tillräckligt dominerande för att av anses uppfylla konventionens krav på traditionellt innehav. När det gäller de delar året-runt-markema som sedan lång tid av tillbaka är i privat ägo är det dock tveksamt samemas bruk av om marken varit det dominerande in i våra dagar. Redan den omständigheten att marken länge varit i privat ägo indikerar att bruket marken varit delat mellan och markägare. Detta talar för att av samer konventionens krav på traditionellt innehav mark inte är uppfyllt för mark inom året-runt-markema länge har varit i privat ägo. som Sammanfattningsvis kan mark inom renskötselområdets året-runtmarker, i vart fall mark in i våra dagar varit i statlig ägo, anses som mark traditionellt innehar i Sverige. vara som samerna Den närmare avgränsningen vilken mark samerna i av som konventionens mening traditionellt innehar, bör slås fast av den

gränsdragningskommission jag måste tillsättas för att

som anser uppfylla kravet i artikel 14 punkt Där anges att regeringarna är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera mark som ursprungsfolken traditionellt innehar. Jag hävisar till min redogörelse under artikel 14 punkt 2 för närmare beskrivning av gränsdragningsen kommissionens uppdrag och sammansättning. Inom renskötselområdets vinterbetesmarker har samerna traditionellt brukat marken för renskötsel under vinterhalvåret. Där finns enligt min mening inte tillräckligt underlag för att anta att bruk av samemas marken inom Vinterbetesmarkema har varit det enda eller ens det dominerande. Däremot är det klart att traditionellt har haft samerna tillträde till Vinterbetesmarkema för sin utkomst och for sin traditionella

150 Ursprungsfolkens markrättigheter

verksamhet. Detta stämmer väl överens med den beskrivning

av nyttjande av mark som ges i artikel 14 punkt l andra meningen.

Vinterbetesmarken är följaktligen sådan mark

som samerna traditionellt nyttjat tillsammans med andra. Det kan även finnas mark inom året-runt-markema som under lång tid varit i privat ägo och brukats av ägaren, som kan anses vara sådan mark. Den närmare avgränsningen av vilken mark som är mark som samerna i konventionens mening har nyttjat tillsammans med andra bör också fastställas av en gränsdragningskommission.

Uppfyller renskötselrätten konventionens krav på en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande mark i områden

av som samerna traditionellt innehar

För att konventionens krav skall vara uppfyllt krävs att den i svensk lag reglerade renskötselrätten uppfyller konventionens minimikrav på äganderätt och besittningsrätt till mark, dvs. en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande av mark som samerna traditionellt innehar.

Jag har tidigare angett att jag anser att det är rimligt att anta att kravet på ett starkt skydd för rätten att besitta och nyttja mark innebär att ursprungsfolket utöver rätten att nyttja marken också skall ha en rätt till skydd för sina markrättigheter gentemot andra nyttjare

av samma mark och viss rätt att förfoga över sina markrättigheter. Frågan är

en om regleringen av renskötselrätten i svensk lag uppfyller dessa krav.

1 Skyddet för renskötselrätten

I vissa avseenden kan renskötselrätten anses som starkt skyddad rättighet till mark. Renskötselrätten vilar, enligt dom och gällande lagstiftning, l § rennäringslagen på urminnes hävd. Detta innebär att samerna, så länge de fortsätter att bruka marken, har över tiden

en bestående bruksrätt till mark gäller oberoende av lagstiftning.

som

Renskötselrätten har grundlagsskydd som annan rätt till

samma egendom enligt RF 2:18. Att detta grundlagsskydd gäller också för renskötselrätten framgår bl.a. domen i skattefjällsmålet.

av

Enligt första stycket i RF 2:18 är varje medborgares egendom tryggad genom att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller till någon enskild genom expropriation eller annat sådant förfogande eller tåla att det allmänna inskränker användningen av mark eller byggnad utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen min kursivering. Enligt andra stycket skall den som genom

Ursprung.y’oIkensmarkrdttigheter 151

expropriation eller annat sådant förfogande tvingas avstå egendom vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Detsamma gäller den för vilken det allmänna inskränker användningen mark eller byggnad på ett av markanvändning avsevärt försvåras eller skada sådant sätt att pågående av viss omfattning uppkommer.

enligt RF 2:18 följaktligen både ett skydd mot Skyddet avser

renskötselrätten och ett skydd mot inskränkningar i

upphävande av

denna De förutsättningarna för upphävande och inskränkrätt. närmare ning renskötselrätten regleras i rennäringslagen och i viss specialav

lagstiftning.

Upphävande renskötselrätten — av

för upphävande renskötselrätten finns angivna i Förutsättningarna av 26 Där att renskötselrätten bara kan upphävas

rennäringslagen anges

markområde området behövs för ändamål i 2 kap. för ett om som avses Samema skall enligt 28 § tillerkännas

expropriationslagen 1972:719.

skada eller olägenhet upphävande renskötselrätt ersättning för som av medföra renskötseln eller rätt till jakt och fiske. kan samemas renskötselrätten skydd gäller för Dessa regler ger samma som

Reglerna upphävande renskötselupphävande av äganderätten. om av

därmed renskötselrätten ett tillräckligt starkt skydd rätten får anses ge för att uppfylla konventionens krav.

inskränkningar i renskötselrätten enligt rennäringslagen inskränkningar i renskötselrätten är inte lika starkt som

Skyddet mot

Detta framgår bl.a. regleringen i

skyddet mot upphävande. av

rennäringslagens i 30 § och 32-34§§ och viss speciallagstiftning. av § regleras renskötselns skydd mot markägares

I 30 rennäringslagen

brukares användning marken inom renskötselområdets och andra av föreskrivs den inom året-runt-markema året-runt-marker. Där att som brukar mark där renskötsel bedrivs inte f°ar vidta åtgärder som äger eller för renskötseln. Detta innebär att faktiska medför avsevärd olägenhet rubbar förutsättningarna för fortsatt renskötsel åtgärder som väsentligen Andra medför olägenheter för renskötseln är

är förbjudna. åtgärder som

tillåtna. Sådana åtgärder kan medföra rätt till ersättning för däremot kan inte hindras. skada men olägenheten är avsevärd för renskötseln och Bedömningen av om otillåten enligt 30 § rennäringslagen görs i första hand

åtgärden därmed

eller brukaren marken. Samema har i egenskap av av markägaren av

152 Ursprungsfolkens markrättigheter

innehavare av renskötselrätt ingen laglig rätt till inflytande innan sådana åtgärder vidtas. De är hänvisade att väcka talan vid domstol om de gör en annan bedömning.

Regeln i 30 § rennäringslagen, som ger markägare eller annan brukare av mark möjlighet att vidta åtgärder som medför olägenheter för renskötselrätten kan jämföras med skyddet för andra bruksrätter, exempelvis en på urminnes hävd grundad rätt till servitut. När det gäller en sådan bruksrätt, finns det ingen regel på motsvarande sätt

som ger ägaren till en tjänande fastighet rätt att göra intrång i servitutet, bara inte skadan blir för allvarlig för servitutsinnehavaren. Samernas på urminnes hävd grundade rätt framstår annars som mycket starkare än servitutshavares. Ändå måste de enligt 30 § rennäringslagen tåla sådana inskränkningar i renskötselrätten.

Det skydd bestämmelsen i 30 § rennäringslagen ger renskötselrätten mot åtgärder som medför olägenheter för renskötseln är därmed enligt min uppfattning för svagt för att uppfylla konventionens krav

en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande av mark som de traditionellt innehar. Svagheten ligger både i att renskötselrätten kan inskränkas genom att åtgärder som innebär olägenheter för renskötseln är tillåtna och i att samerna inte har rätt till inflytande innan sådana åtgärder vidtas inom renskötselns året-runt-marker.

Det skall dock anmärkas att en sådan rätt att yttra sig finns för

samerna när det gäller skogsbruktes markanvändning. Enligt 20 §

skogsvårdslagen har berörd sameby rätt till samråd innan avverkning sker inom renskötselns året-runt-marker.

Ytterligare en svaghet med regleringen i 30 § rennäringslagen är att det är oklart vilka åtgärder som grundar rätt till ersättning för samerna till följd att deras renskötselrätt inskränks.

av

En annan bestämmelse som innebär en inskränkning i renskötselrätten inom året-runt-markema är bestämmelsen i 32 § rennäringslagen som ger staten möjlighet att upplåta nyttjanderätt till mark även om det innebär olägenhet för renskötseln eller intrång i samemas rätt till jakt och fiske.

I 32 § rennäringslagen föreskrivs att staten på kronomark ovanför odlingsgränsen, under förutsättning att den står under statens omedelbara disposition och på renbetesfjällen får upplåta nyttjanderätt till mark så länge det inte innebär avsevärd olägenhet för renskötseln. För upplåtelse av jakt och ñskerätt till annan gäller därutöver att den får ske så länge den inte innebär besvärande intrång i samemas rätt till jakt och fiske enligt 25 Upplåtelse av hela fisket i visst vatten får ske

endast om samebyn medger det. Prövningen enligt 32 § rennäringslagen av om upplåtelse av mark

där renskötselrätt gäller innebär avsevärd olägenhet för renskötseln

Ursprungsfolkens markrättigheter 153

eller besvärande intrång i rätt till jakt och fiske görs av samemas

myndighet regeringen bestämmer, nonnalt av länsstyrelsen.

som Samerna har ingen lagstadgad rätt till inflytande över denna prövning

även länsstyrelsen normalt inom ramen för sin myndighetsprövning

om

inhämtar synpunkter från berörd sameby. Länsstyrelsen kan också välja

fatta beslut rörande principiellt viktiga frågor som berör att

nyttjanderättsupplåtelser enligt 32 § i länsstyrelsemas rennärings-

delegationer där finns representerade. samerna

Avgift skall i regel tas ut för nyttjanderättsupplåtelser. Avgiften

tillfaller Samefonden och den sameby berörs av upplåtelsen, 34 § som första stycket. Det förekommer dock att nyttjanderätter upplåts utan

avgift. I dessa fall utgår ingen ekonomisk ersättning till samerna.

Om upplåtelsen tillgodogörande naturtillgångar, skall

avser av staten utge ersättning för den skada eller olägenhet för renskötseln som

upplåtelsen medför, 34 § andra stycket. Det också viktigt att notera att 32 § rennäringslagen inte gäller är inom hela det område är året-runt-marker utan bara ovan som odlingsgränsen på kronomark under förutsättning att den står statens under omedelbara disposition och renbetesfjällen. Inom statens exempelvis skogssamebyamas året-runt-marker finns inget annat skydd

mot nyttjanderättsupplåtelser medför olägenheter än det som ges som bestämmelsen i 30 § rennäringslagen. genom Detta innebär möjlighet att få yttra sig angående de att samemas för renskötseln nyttj kan innebära,

olägenheter som

innan sådana nyttj görs, i praktiken försvinner. Det skydd 32-34 rennäringslagen ger gentemot upplåtelser som nyttjanderätter inskränker renskötselrätten bedömer jag mot av som denna för svagt för att uppfylla konventionens krav på

bakgrund som

starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande av mark inom en renskötselområdets året-runt-marker. Svagheten ligger både i att renskötselrätten kan inskränkas genom åtgärder innebär olägenheter for renskötseln eller intrång i att som till jakt och fiske är tillåtna och i att inte har en samemas rätt samerna lagfäst rätt till inflytande innan sådana åtgärder vidtas inom de områden

traditionellt innehar. som samerna

Möjligheten att upplåta nyttjanderätter kan innebära olägenhet

som eller intrång renskötselrättsinnehavare f°ar ersättning för detta utan att står inte heller i överensstämmelse med kravet ett starkt skydd for

renskötselrätten. Det förtjänar också att påpekas att det har ifrågasätts i litteraturen

reglerna i 30 § och 32-34 som ger renskötselrätten ett sämre om — skydd intrång vad andra bruksrätter har enligt svensk lag kan mot än stå i överensstämmelse med det grundlagsskydd av anses

renskötselrätten följer egendomsskyddet i RF 2:18 och med

som av förbudet mot diskriminering minoriteter i RF 15. Se särskilt Bertil

av Bengtsson i Statsmakten och äganderätten 1987 s. 9 ff. och Grundlagen och fastighetsrätten, 1996 64 ff. och 111 ff. Jfr även Skogssame-

s. s. rättsutredningen s. 79 och 83

Att det kan ifrågasättas de inskränkningar i renskötselrätten som

om medges enligt rennäringslagen överensstämmer med grundlagens egendomsskydd, är enligt min mening ytterligare en omständighet som visar att skyddet för renskötselrätten inte kan tillräckligt starkt för

anses att uppfylla konventionens krav på starkt skyddad rätt till besittning

en och nyttjande av mark för samema.

Inskränkningar i renskötselrätten i enlighet med annan lagstiftning -

Renskötselrätten kan också inskränkas genom att mark används i enlighet med lagstiftning än den finns i rennäringslagen.

annan som

När prövning ianspråktagande av mark görs enligt sådan

av lagstiftning betraktas renskötselrätten som särskild rätt till fastighet vilket innebär att samerna som innehavare av renskötselrätt skall höras i ordning gäller för andra som har särskild rätt till fastighet.

samma som Detta innebär att renskötselrätten har samma skydd som annan särskild rätt till fastighet.

Mot denna bakgrund kan skyddet mot inskränkningar i

renskötselrätten enligt lagstiftning ligger utanför rennäringslagen

som bedömas tillräckligt starkt för att uppfylla konventionens krav.

vara

Skyddet mot inskränkningar i renskötselrätten i miljöbalken

-

Som jag tidigare har redogjort för skall miljöbalkens regler beaktas vid tillämpning många de lagar som innehåller bestämmelser som

av av kan leda till att mark inom renskötselområdet tas i anspråk. Miljöbalkens regler förstärker indirekt skyddet för renskötselrätten.

Reglerna innebär att rennäringens behov av mark skall beaktas i egenskap ett flera riksintressen och därutöver särskilt skydd

av av ger mot exploatering stora fjällområden och vattendrag som är belägna

av inom året-runt-markema.

Det skydd miljöbalkens regler innebär för renskötselrätten

som ligger väl i linje med konventionens krav på en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande mark traditionellt innehar.

av som samerna

Det bör emellertid påpekas att ordning där samerna själva har rätt

en att delta i beslut vilka områden är riksintressanta för

om som

Ursprungyblkens markrättigheter 155

rennäringen och rätt att yttra sig innan exploatering tillåts av sådana områden bättre skulle stämma överens med konventionen. Konventionen ställer tidigare påpekats krav på att som ursprungsfolken själva så långt möjligt skall få delta i beslut som rör bl.a. deras mark se artikel 7.

2 En viss rätt för att förfoga över sina markrättigheter. samerna

För att renskötselrätten inom mark samerna traditionellt innehar som skall kunna starkt skyddad rätt att besitta och nyttja mark anses som en jag, så jag tidigare har angett, att ursprungsfolket utöver anser som rätten nyttja marken också måste viss möjlighet att förfoga att ges en

över sina rättigheter.

Jag har två huvudsakliga skäl för denna uppfattning. Det ena är ILO-konventionens på ursprungsfolks rätt att själva fatta beslut i syn frågor rör dem och det andra är vikten av att reglera samemas som markrättigheter på ett sätt så långt möjligt är likvärdigt med som övrigas markrättigheter enligt svensk lag. När det gäller konventionens på ursprungsfolks rätt att fatta syn beslut i frågor berör dem framkom under utarbetandet av som konventionen att de viktigaste syftena med den nya konventionen en av att respektera ursprungsfolkens rätt att själva besluta i frågor som var berör dem istället för att staten skall besluta dem. Syftet med konventionen framgår redan ingressen där det anges av ursprungsfolkens strävanden att själva få utöva kontroll över sina att institutioner, sin livsstil och sin ekonomiska utveckling egna egen erkänns.

När det gäller möjligheten för ursprungsfolken att bestämma över

sin mark i artikel 7 punkt l att ursprungsfolken skall ha möjlighet anges själva bestämma över den mark de innehar och utöva kontroll att som så långt det är möjligt över sin ekonomiska, sociala och kulturella egen utveckling. Vidare föreskrivs i artikel 23 att ursprungsfolkens traditionella verksamheter såsom t.ex. jakt, fiske, fångst och insamlande skall erkännas viktiga faktorer för bevarandet deras kulturer och för som av deras ekonomiska självständighet och utveckling. Den svenska regleringen möjlighet att själva förfoga av samemas de rättigheter ingår i renskötselrätten framgår av 31 § över som rennäringslagen. Enligt denna bestämmelse får sameby eller medlem i sameby inte upplåta rättighet ingår i renskötselrätten till annan, som med undantag för möjlighet att upplåta rätt till viss jakt och fiske till

tidigare medlem i samebyn.

156 Ursprungsfolkens markrättigheter

Staten kan däremot, så som jag tidigare redogjort för, upplåta rätt till jakt och fiske inom renskötselområdets året-runt-marker, 32-34 rennäringslagen.

När denna reglering infördes genom rennäringslagen av år 1886 angavs som ett skäl att lappbyama inte själva klarade av att sköta upplåtelsema rätt till jakt och fiske i fjällen utan att dessa i stället

av borde skötas av staten.

Frågan rätt till jakt och fiske staten upplåter enligt

om vems bestämmelserna i 32-34 är numera omtvistad. Samema hävdar under hänvisning till bl.a. skattefjällsdomen jfr särskilt NJA 1981 s. 233 ff. att det är deras rätt till jakt och fiske som staten disponerar över och upplåter till andra. Sedan tillkomsten av 1986 års jaktlag och 1993 års fiskelag har från andra håll hävdats att det är statens rätt till jakt och fiske som upplåts av staten, eftersom staten anser sig som ägare till den mark det är fråga Liksom övriga markägare skulle staten enligt

om. detta synsätt ha rätten till jakten och fisket denna mark och rätt att upplåta detta till utomstående.

Enligt övergångsbestämmelsema till jaktlagen, punkt 4 och fiskelagen, punkt 2 gäller dock att dessa lagar inte inskränker de rättigheter som någon dessförinnan haft till jakt respektive fiske på grund av urminnes hävd. Samernas jakt- och fiskerätt vilar på urminnes hävd detta har bl.a. konstaterats genom domen i skattefjällsmålet. Den rätt samerna gör gällande i sammanhanget är alltså väl förenlig med

lagstiftningen i fråga.

Oavsett vems jakt- och fiskerätt det är som staten enligt 32§ upplåter inom året-runt-markema så har samerna rätt till jakt och fiske enligt 25 § rennäringslagen. Denna sin jakt- och fiskerätt får samerna inte själva upplåta till andra med undantag av möjligheten att upplåta den till tidigare samebymedlem.

Denna reglering skiljer sig från regleringen av vad som gäller för andra innehavare till jakt- och fiskerättigheter. Enligt svensk lag får den som har rätt att jaga och fiska upplåta sin rätt till jakt och fiske till andra.

Förbudet för att upplåta sin rätt till jakt och fiske till

samer utomstående leder enligt min mening till att renskötselrätten, till den del den avser rätten att jaga och fiska, inte kan anses uppfylla konventionens krav på en starkt skyddad rätt till besittning och nyttjande mark eftersom det innebär att samerna har en mer

av begränsad rättighet än vad som gäller för andra innehavare av jakt- och fiskerätt.

Förbudet mot att upplåta rätten till jakt och fiske till utomstående stämmer inte heller överens med de bestämmelser i konventionen som

att ursprungsfolken själva skall ha möjlighet att bestämma över anger

SOU Ursprungsfolkens markrättigheter 157

1999:25

den mark som de innehar och utöva kontroll så långt det är möjligt över sin ekonomiska utveckling samt att ursprungsfolkens traditionella

egen verksamheter såsom t.ex. jakt, och fiske skall erkännas som viktiga faktorer för deras ekonomiska självständighet och utveckling artikel 7 punkt 1 och artikel 23 punkt 1.

Det kan också ifrågasättas övriga begränsningar som finns enligt

om

rennäringslagen när det gäller möjlighet att förfoga över sin

samemas renskötselrätt överensstämmer med konventionens krav starkt

en skyddad rätt till besittning och nyttjande av mark. Exempelvis kan det ifrågasättas statens reglering av förutsättningarna för att samer skall

om få utöva renskötselrätten medlemskap i sameby samt myndigheternas befogenhet att bestämma indelning i byområden överensstämmer

om med konventionens krav på att skall ha en starkt skyddad rätt

samerna till besittning och nyttjande mark.

av

Enligt min uppfattning står dock dessa bestämmelser inte klart i strid med konventionens krav det sätt som förbudet att disponera över jakt- och fiskerätten gör. Reglerna har heller inte kritiserats på samma sätt av samerna.

Flera de bestämmelser myndigheter rätt att bestämma

av som ger över renskötseln är föremål för översyn inom ramen för rennäringspolitiska kommitténs arbete dir. 1997:102. I direktiven till kommittén

bl.a. att utgångspunkten för kommitténs överväganden rörande anges hur renskötseln bör organiseras i framtiden bör vara att samerna ges möjlighet att i större utsträckning än idag bestämma organisationsfonn för rennäringen och organisationens verksamhetsområde.

Det bör därför finnas utrymme för kommittén att i sitt arbete beakta konventionens krav på så långt möjligt bör ha rätt att

att samerna förfoga över de i renskötselrätten ingående rättigheterna. Under förutsättning att kommitténs förslag får en sådan innebörd kommer konventionens krav i denna del att kunna uppfyllas än bättre.

Uppfi/Iler svensk lagstiftning konventionens krav på att erkänna och i lämpliga fall vidta åtgärder för att skydda samemas rätt att nyttja mark

de traditionellt har nyttjat tillsammans med andra som

Innebörden att åtgärder skall vidtas i lämpliga fall för att skydda

av

ursprungsfolkens rätt att nyttja mark som de traditionellt nyttjar

tillsammans med andra har jag tidigare bedömt vara att ursprungsfolkens rätt att nyttja sådan mark skall erkännas och att åtgärder skall vidtas till skydd för dessa rättigheter, såsom jakt, fiske, fångst det behövs för bevarandet av ursprungsfolkens kultur

m.m. om och deras möjlighet till ekonomiska självständighet och utveckling.

15 8 Ursprungsfolkens markrättigheter

Genom bestämmelsen i 3 § rennäringslagen erkänns samemas renskötselrätt inom sådana områden där renskötsel av ålder bedrivs under vissa tider året, s.k. vinterbetesmarker. Samema har inom

av vinterbetesmarkema rättigheter inom ramen för renskötselrätten

samma

de har inom året-runt-markema, men skyddet mot inskränkningar i som renskötselrätten är sämre inom vinterbetesmarkema.

En svaghet med bestämmelsen i 3 § rennäringslagen är emellertid att den inte tydligt inom vilka geografiska områden samerna har

anger renskötselrätt under vinterhalvåret. Så som jag har redogjort för ovan har detta lett till att gränsen för vinterbetesmarkema på vissa håll är omtvistad. Det är därmed inte helt klart inom vilka områden samemas renskötselrätt erkänns. Skyddet för samemas rätt att nyttja marken försvagas därmed. Varken kravet i artikel 14 punkt 1 andra meningen eller kravet i artikel 14 punkt 2 kan därför anses uppfyllt. I artikel 14

punkt 2 att regeringama har skyldighet att identifiera mark

anges en

ursprungsfolket har rättigheter till. Jag återkommer till detta i det som avsnitt där jag behandlar artikel 14 punkt

Behövs det ytterligare åtgärder till skydd för samemas rättigheter till mark .de traditionellt nyttjar med andra Svaret på den frågan är

som beroende om det är nödvändigt med ett ökat skydd för samemas

av nyttjanderätt inom sådan mark för att samemas kultur och deras möjlighet till ekonomiska självständighet och utveckling skall kunna bevaras.

Bestämmelserna i 30 och 32 rennäringslagen, som begränsar möjligheterna att göra inskränkningar i renskötselrätten, gäller inte inom vinterbetesmarkema.

Det innebär att markägare och brukare av mark f°ar vidta

annan åtgärder medför avsevärd olägenhet för renskötseln inom denna

som mark. Det innebär också att upplåtelse nyttjanderätt till mark inom

av vinterbetesmarkema kan ske det medför väsentlig olägenhet

även om för renskötseln eller besvärande intrång i samemas rätt till jakt och fiske. Någon rätt till ersättning till är inte föreskriven eller

samerna förutsatt i dessa fall.

Om drar paralleller med servitutsrätt- något som rätten till

man en renskötsel inom vinterbetesmarkema närmast motsvarar- är det tydligt att renskötselrätt inom vinterbetesmarkema har betydligt

samemas sämre skydd mot inskränkningar än vad en servitutsrätt har. Redan detta förhållande talar enligt min mening för att skyddet mot inskränkningar i renskötselrätten inom vinterbetesmarkema bör stärkas så att renskötselrätt får skydd mot intrång som andra

samemas samma har för sina markrättigheter.

Vinterbetesmarkerna har stor betydelse för samemas möjlighet att fortsätta att bedriva sin traditionella verksamhet, renskötsel.

Ursprungsfolkens markrättigheter 159

Renskötseln utgör i sin tur den huvudsakliga grunden för den samiska kulturen och samemas möjlighet till ekonomisk självständighet och utveckling. Jag därför att det enligt konventionen är nödvändigt

anser att stärka skyddet för renskötselrätten även inom områden som samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra. Detta bör enligt min uppfattning ske genom att skyddet mot intrång i renskötselrätten stärks så att det motsvarar det skydd som andra bruksrätter har mot intrång.

7.2.6 krävs

Åtgärder som

7.2.6.1 Åtgärder krävs inom mark som samerna traditionellt

som

innehar

Min bedömning: Inom mark samerna traditionellt innehar måste

som skyddet mot inskränkningar i renskötselrätten stärkas så att åtgärder

innebär än ringa olägenheter för renskötseln eller samemas som mer rätt till jakt och fiske inte tillåts. För att skyddet mot inskränkningar i

rättigheter skall bli effektivt måste samerna ges rätt att yttra samemas sig över åtgärder kan medföra sådana inskränkningar innan dessa

som vidtas och rätt att kunna få planerade åtgärder prövade av en opartisk instans med kompetens i renskötsel och i frågor som rör samemas rätt till jakt och fiske.

Ytterligare åtgärd bör vidtas för att stärka skyddet mot

en som inskränkningar i renskötselrätten är Sametinget rätt att yttra sig

att ge innan områden riksintresse för rennäringen fastställs enligt

av miljöbalkens hushållningsregler och rätt för Sametinget att yttra sig innan exploatering mark och vatten tillåts inom sådana områden.

av

För att renskötselrätt skall kunna anses som en starkt

samemas skyddad rätt till besittning och nyttjande krävs att samerna inom de områden de traditionellt innehar får möjlighet att förfoga över sin

som rätt till jakt och fiske. Detta kan ske genom att samerna får rätt att upplåta sin jakt- och fiskerätt till utomstående. För att kunna utforma en sådan regel krävs det att omfattningen jakt- och fiskerätt

av samemas inom områden de traditionellt innehar utreds.

som

För att Sverige skall kunna ratificera ILO-konvention nr 169 krävs att ytterligare åtgärder vidtas för att kraven i artikel 14 punkt l skall kunna

uppfyllas. Dessa åtgärder måste syfta till att stärka skyddet mot

inskränkningar i renskötselrätt så att skyddet blir lika starkt

samemas

för andra liknande bruksrätter till mark och till att ge samerna en som rätt att själva förfoga över sin rätt till jakt och fiske inom mark som de traditionellt innehar.

160 Ursprungsfolkens markrâttigheter

Ett stärkt skydd mot inskränkningar i renskötselrätten

Möjligheten enligt 30 § rennäringslagen för markägare eller brukare av mark att inom renskötselområdets året-runt-marker vidta åtgärder som medför olägenhet för renskötseln innebär så som jag tidigare har angett att renskötselrätten har ett svagare skydd än andra bruksrätter till mark

exempelvis servitut. Detsamma gäller möjligheterna för staten att

enligt 32 § rennäringslagen upplåta nyttjanderätter inom delar av åretrunt-markema trots att detta medför olägenheter eller intrång i

renskötselrätt och rätt till jakt och fiske. samemas

Dessa regler medför att skyddet för samemas renskötselrätt, inkluderande rätten till jakt och fiske, är alltför svagt ställt i relation till konventionens krav på starkt skyddad rätt till besittning och

en nyttjande mark. För att konventionens krav skall kunna uppfyllas

av bör därför renskötselrättens skydd mot intrång från annan markanvändning stärkas inom de områden som samerna traditionellt innehar.

Detta kan ske att införa regel som innnebär att åtgärder

genom en

innebär än ringa olägenheter för renskötseln och samemas rätt som mer till jakt och fiske inte tillåts. Regeln måste omfatta både markanvändning innefattande bl.a. skogsbruk och jordbruk och upplåtelser

nyttjanderätter på sådan mark. Helt bagatellartade olägenheter bör av däremot samerna kunna acceptera.

För att regel detta slag skall bli ett verksamt skydd mot

en av inskränkningar i renskötselrätten måste samerna ha möjlighet att yttra sig över åtgärder kan medföra inskränkningar i renskötselrätten

som innan dessa vidtas och ha möjlighet att få sådana planerade åtgärder prövade opartisk instans med kompetens i renskötsel och i frågor

av en

rör rätt till jakt och fiske. Att bara samerna en rätt att i som samemas ge efterhand kräva ersättning för bevislig skada kan inte anses tillräckligt.

Detta skulle kunna ske att regel införs som anger att

genom en åtgärder kan medföra än ringa inskränkningar i renskötsel-

som mer rätten skall anmälas till statlig myndighet med kompetens i

en renskötselfrågor, exempelvis länsstyrelsemas rennäringsenheter. Myndigheten kan sammanställa samtliga planerade åtgärder för respektive sameby, exempelvis på kartor med hjälp av modern datateknik. Vilka åtgärder skall omfattas av en regel om

som anmälningsplikt bör avgöras i samråd med Sametinget och samiska organisationer.

Samema f°ar därefter myndighetens försorg med aktuella

genom datakartor grund möjlighet att inom viss tid yttra sig över om

som planerade åtgärder enligt deras mening kommer att medföra skada för

Ursprungyolkens markrdttigheter 161

renskötseln eller rätt till jakt och fiske. Samema kan yttra sig

samemas genom berörd sameby eller Sametinget.

Redan i dag finns kartor som visar rennäringens behov av mark inlagda i databasen Rennäringens kartskåp". Kartorna visar det aktuella behovet mark för renskötseln inom de olika samebyarna i

av Norrbottens län samt de olika vegetationstyper som är viktiga för renbetet. För närvarande pågår ett arbete med att ta fram motsvarande kartmaterial för övriga delar renskötselområdet.

av

Detta kartmaterial skulle kunna användas för att lägga in planerade markanvändningsåtgärder. På det sättet skulle en helhetsbild skapas av rennäringens behov av mark och av planerade markanvändningsåtgärder. Detta skulle underlätta bedömningen av om en viss planerad åtgärd kan komma att orsaka mer än ringa olägenhet för renskötseln i en viss sameby.

Om samerna anser att en viss åtgärd kommer att medföra mer än ringa olägenhet for renskötselrätten och därför motsätter sig åtgärden kan åtgärden prövas av den myndighet som regeringen bestämmer och

har kunskap rennäringens behov och tillgång till aktuellt som om kartmaterial. Det bör finnas möjlighet att överklaga ett sådant beslut

en

till förvaltningsdomstol.

Redan i dag kan få ersättning för intrång i renskötselrätten

samerna även om detta inte klart framgår av rennäringslagen. Av en ny regel

bara tillåter åtgärder innebär ringa olägenheter för renskötseln som som eller samemas rätt till jakt och fiske, bör det framgå att åtgärder som vidtas och medför än ringa olägenheter leder till

som mer ersättningsskyldighet gentemot berörd sameby.

En regel detta innehåll skulle innebära ett stärkt skydd mot

av inskränkningar i renskötselrätten i de områden som samerna traditionellt innehar och skulle förhoppningsvis leda till en ökad benägenhet för markägare eller brukare av sådan mark att ta kontakt med berörd sameby innan åtgärder berör renskötselrätten vidtas.

som Regeln skulle naturligtvis inte hindra att överenskommelse med samerna mot ersättning kan träffas om markanvändning som

- innebär mer än ringa olägenheter för renskötseln.

Fastställande områden riksintresse för rennäringen och

av av exploatering av dessa

De delar renskötselområdet riksintresse för rennäringen a av som är av skyddas särskilt hushållningsbestämmelsema i 3 kap. miljö-

genom balken. Stora delar renskötselns året-runt-marker har också ett

av indirekt starkt skydd genom bestämmelserna i 4 kap. miljöbalken som

6 19-0388Samema

162 Ursprungsfolkens marlcrättigheter

innebär skydd mot exploatering mark inom stora delar av av fjällvärlden och skydd mot exploatering av älvar och andra vattendrag i dessa områden. Miljöbalkens regler fastställande områden riksintressen för om av av rennäringen är viktiga för skyddet för samemas renskötselrätt. Reglerna medverkar till särskilt skydd mot intrång i renskötselrätten i de att ge områden störst betydelse för renskötseln. som är av För att stärka inflytande över skyddet mot inskränkningar samemas i renskötselrätten bör själva få rätt att yttra sig över vilka samerna områden skall riksintresse för rennäringen. som anses vara av Detta kan ske att den förordning som styr tillämpningen av genom miljöbalkens hushållningsbestämmelser ändras så att Sametinget ges en lagfäst rätt att yttra sig innan områden riksintresse för rennäringen av fastställs. Sametinget bör också få en lagfäst rätt att yttra sig innan exploatering tillåts inom områden riksintresse för rennäringen. av Detta kan exempelvis ske att länsstyrelsen inom ramen för genom sitt att bevaka att riksintressen tas till vara vid prövning av mål ansvar och ärenden rör exploatering mark och vatten, inhämtar som av yttrande från Sametinget när prövningen rör markområden av riksintresse för rennäringen. Sametingets kan i sina yttranden bedöma effekterna av planerade åtgärder för renskötselrätten i dess helhet och bevaka att skyddet för renskötselrätten inom renskötselområdet inte urholkas. En regel som Sametinget rätt att yttra sig skulle också stämma väl överens med ger det uppdrag Sametinget har att medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande mark och vatten 2 kap. 1 § 4 sametingslagen, av p. 1992:1433.

En viss rätt för att förfoga över sin renskötselrätt samerna

Förbudet for att upplåta sin rätt till jakt och fiske till utomstående samer måste upphävas inom mark samerna traditionellt innehar. Annars som kan konventionens krav på starkt skyddad rätt till besittning och en nyttjande mark inte uppfyllas. Detta innebär att bestämmelsen i 31 § av rennäringslagen måste ändras. För att bestämmelse samerna rätt att upplåta sin rätt till en som ger jakt och fiske skall kunna utformas måste först den omstridda frågan staten har jakt- och fiskerätt på den mark där staten i dag upplåter om jakt och fiske enligt 32§ rennäringslagen utredas. I annat fall kan omfattningen den jakt- och fiskerätt som samerna har rätt att upplåta av till utomstående inte bestämmas.

Om staten i egenskap fastighetsägare har jakt- och fiskerätt vid

av sidan leder detta till att någon form av uppdelning eller

av samerna överenskommelse mellan samerna och staten måste äga rum när det gäller rätten att upplåta jakten och fisket på mark som samerna traditionellt innehar. Om samerna däremot ensamma innehar rätten till jakten och fisket på denna mark måste de ges upplåta

rätt att ensamma all jakt och fiske inom denna mark.

Att denna fråga utreds är också angeläget för att Sverige helt skall kunna uppfylla konventionens krav i artikel 14 på att de rättigheter som ursprungsfolk har till mark skall erkännas och skyddas. Om omfattningen rättighet är Omtvistad, så som är fallet med samer-

av en

rätt till jakt och fiske, så blir omfattningen erkännandet av nas av rättigheten också oklar och skyddet för rättigheten kan inte preciseras.

Efter det att omfattningen av samemas jakt- och fiskerätt har klargjorts kan regel rätt att upplåta sin rätt till jakt och

en som ger samerna fiske till utomstående utformas i samråd med samerna och deras

organisationer. Vid utformningen en sådan regel kan självfallet

av hänsyn också tas till allmänna naturvårds- och jaktvårdssynpunkter.

En regel rätt att förfoga över sin jakt- och fiskerätt

som ger samerna bidrar sådan regel också till att kraven enligt artikel 7 punkt 1

en uppfylls. Enligt denna bestämmelse skall ursprungsfolken så långt det

går ha möjlighet att själva bestämma över sina markrättigheter.

Även kravet i artikel 23 punkt 1 kan uppfyllas att samerna

genom

möjlighet att upplåta sin rätt till jakt och fiske till utomstående. I ges denna bestämmelse att regeringarna skall stödja ursprungs-

anges folkens traditionella verksamheter såsom jakt och fiske som viktiga faktorer för deras ekonomiska självständighet och utveckling.

En möjlighet för att upplåta rätten till jakt och fiske till

samerna utomstående kan bidra till i ökad omfattning har möjlighet

att samerna att försörja sig med jakten och fisket bas. Detta framgår bl.a. av

som Finansdepartementets analys beträffande rennäringen, Ds 1998:8. Där

att kommersialisering den resursbas som samemas jaktanges en av och fiskerätt utgör representerar en helt annan ekonomisk potential än jakt och fiske för avsalu, endast kan ge ett litet antal personer en

som

svag försörjning.

En möjlighet för att upplåta sin rätt till jakt och fiske till

samerna utomstående skulle därför leda till att samemas möjlighet att försörja sig på för dem traditionell verksamhet, skulle stärkas.

en

l

164 Ursprungsfolkens markrättigheter

7.2.6.2 Åtgärder som behövs inom mark som samerna traditionellt

nyttjar tillsammans med andra

Min bedömning: Omfattningen den mark som samerna traditionellt

av nyttjat tillsammans med andra måste klarläggas för att uppfylla konventionens krav erkännande samemas rättigheter till sådan

av mark.

Skyddet mot inskränkningar i renskötselrätten inom mark som

traditionellt nyttjar tillsammans med andra bör också stärkas samerna så att åtgärder innebär än ringa olägenheter för renskötseln

som mer eller rätt till jakt och inte tillåts. Med tanke på samemas men

samemas extensiva bruk denna mark kan förbudet antas komma att gälla mer

av omfattande åtgärder eller åtgärder i för renskötseln särskilt känsliga områden.

Om åtgärder medför än ringa intrång för renskötselrätten

som mer vidtas skall berörd sameby ha rätt till ersättning för skada från den som vidtagit åtgärden. Innan sådana åtgärder vidtas skall samerna skall ha möjlighet att yttra sig i de fall åtgärderna kan leda till mer än ringa intrång i renskötselrätten.

Sametinget skall ha rätt att yttra sig innan områden av riksintresse för rennäringen fastställs även inom områden där samerna traditionellt nyttjar marken tillsammans med andra. Sametinget bör också ges rätt att yttra sig innan exploatering mark och vatten tillåts inom områden

av som är av riksintresse för rennäringen.

Åtgärder bidrar till att och andra som traditionellt nyttjar

som samerna marken så långt möjligt kan uppnå samförstånd när det gäller nyttjandet

marken bör vidtas i syfte att på lång sikt säkra samemas skydd för av sin traditionella rätt att nyttja sådan mark för renskötsel och jakt och fiske.

Huvuddelen den mark samerna traditionellt nyttjar tillsammans

av som med andra utgörs vinterbetesmarkema. Aven delar av året-runt-

av markerna under lång tid varit i privat ägo kan anses som sådan

som mark. Som jag tidigare redovisat är gränserna för vinterbetesmarkema i vissa delar omtvistade och skyddet för intrång i renskötselrätten inom vinterbetesmarkema betydligt än skyddet för andra bruksrätter.

svagare

Erkännande av samemas nyttjanderätt

Konventionen ställer krav på erkännande av samemas nyttjanderätt i områden traditionellt nyttjar tillsammans med andra samt

som samerna åtgärder i lämpliga fall for att skydda nyttjanderätten.

Ursprungsfolkens markrättigheter 165

Den viktigaste åtgärden för att stärka renskötseln i områden som

traditionellt nyttjar tillsammans med andra är att klargöra inom samerna vilka områden har renskötselrätt och tillförsäkra samerna

samerna tillgång till tillräckligt stora områden för att de skall kunna fortsätta att bedriva renskötsel. Vilka åtgärder som krävs i dessa avseende behandlar jag under artikel 14 punkt 2 samt under artikel 19 a.

Ett stärkt skydd mot inskränkningar i renskötselrätten

Det är jag tidigare angett viktigt att skyddet för samemas

som renskötselrätt inom de områden samerna traditionellt nyttjar

som tillsammans med andra stärks på ett sådant sätt att det möjliggör för

att fortsättningsvis kunna försörja sig på renskötsel inom samerna renskötselområdet jfr artikel 23 punkt l. Vinterbetesmarkema har i detta sammanhang stor betydelse för möjligheten att bedriva renskötsel. Utgångspunkten för ett stärkt skydd för renskötselrätten i dessa områden skydd mot inskränkningar i renskötselrätten

är att samemas skall lika starkt det som gäller för andra liknande bruksrätter.

vara som I rennäringslagen finns det inte något sådant skydd mot inskränkningar i renskötselrätten inom Vinterbetesmarkema.

I skogsvårdslagen, 31 § finns det däremot en regel om att den som bedriver skogsbruk skall ta hänsyn till rennäringen inom hela renskötselområdet. Regeln innebär bl.a. att skogsbruk inom renskötselområdet skall bedrivas så att samebyama har tillgång till bete och vegetation behövs för samling, flyttning och rastning av renar.

som Skogsstyrelsen har meddelat allmänna råd med anledning av

bestämmelsen. Skogsstyrelsen eller Skogsvårdsstyrelsen kan också

meddela föreläggande eller förbud för att bestämmelsen skall efterlevas. Brott mot föreläggande kan leda till böter eller fängelse, 38

För att markera skyddet för renskötselrätt inom de

samemas områden de traditionellt har nyttjat för renskötsel som också

som men andra använder bör generell regel som innebär att åtgärder som

en medför än ringa olägenheter för renskötseln eller samemas rätt till

mer jakt och fiske inte är tillåtna. Den bör inte bara ta sikte på skogsbruket utan på all markanvändning.

För att skyddet mot inskränkningar skall bli effektivt bör en sådan regel innehålla bestämmelse att berörd sameby har rätt till

en om ersättning från markägaren eller brukaren för skada som åtgärder som medför intrång i renskötselrätten orsakar. Rätt till ersättning bör utgå så snart samebyn kan visa att sådan åtgärd medför skada eller olägenhet

inte är ringa för renskötseln eller för rätt till jakt och som samemas fiske.

En sådan regel skulle renskötselrätt inom mark som de

ge samemas traditionellt nyttjar tillsammans med andra motsvarande skydd mot inskränkningar som andra bmksrätter har.

e

Det är viktigt att understryka att den typ av åtgärder som kan antas leda till skada för renskötselrätten inom mark som samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra skiljer sig från de åtgärder som kan

skada renskötselrätten inom mark som samerna traditionellt anses innehar. Detta har att göra med att samemas behov av marken for renskötsel och därmed sammanhängande rättigheter skiljer sig åt mellan året-runt-marker och vinterbetesmarker. Förbudet mot åtgärder

kan skada renskötseln inom mark samerna traditionellt nyttjar som som tillsammans med andra kan antas komma att gälla omfattande

mer markanvändningsåtgärder eller åtgärder i för renskötseln särskilt känsliga områden såsom områden behövs for samling, flyttning och

som rastning När det gäller skogsbruket bör den regel 31 §

av renar. skogsvårdslagen redan i dag finns om vilka hänsyn som skall tas

som till renskötseln kunna utgångspunkt vid bedömningen.

tas som

För att tillföra domstolarna den kunskap krävs i skadeståndsmål

som rörande åtgärders eventuella skador för renskötseln eller Samernas jakt och fiske kan yttranden inhämtas från länsstyrelsemas rennärings-

enheter och Sametinget.

För att undvika tvister ersättning för intrång i renskötselrätten är

om det troligt att kontakter kommer att tas med berörda samebyar innan åtgärder vidtas misstänks kunna leda till intrång.

som

Jag dock berörda samebyar eller Sametinget bör

anser att samerna ha lagfäst rätt att yttra sig innan åtgärder av större omfattning eller

en åtgärder inom for renskötseln känsliga och viktiga områden vidtas om dessa kan antas leda till intrång i renskötselrätten. Detta kan ske genom

föreskrift att sådana åtgärder skall anmälas till en av regeringen en utsedd myndighet lämpligen myndighet den som skall ta

samma som

emot anmälningar planerade åtgärder inom områden som samerna

om traditionellt innehar. Denna myndighet kan sedan vidarebefordra anmälningarna till samerna för yttrande.

Vilka åtgärder skall omfattas en sådan regel bör fastställas i

som av samråd med Sametinget och samiska organisationer. Det är också av stor vikt att inhämta synpunkter från andra markanvändare innan detta fastställs.

Ursprungyolkens markrättigheter 167

Åtgärder för att stärka skyddet mot inskränkningar i renskötselrätten i förhållande till markäganderätten

De åtgärder jag angett behövs för att stärka skyddet mot intrång i renskötselrätten inom mark traditionellt innehar och

som samemas inom mark traditionellt delar med andra, kan inte

som samerna betraktas någon inskränkning den äganderätt som enskilda

som av markägare har till sina fastigheter. Det är närmast fråga om ett förtydligande den renskötselrätt som samerna har grundval av

av unninnes hävd, sedan lång tid tillbaka belastar fastigheterna

en rätt som inom renskötselområdet.

Visserligen preciseras renskötselrätten närmare genom rennäringslagens regler och lagstiftning, bl.a. skogsvårdslagen. Men den

annan vilar, liksom de rättigheter till mark som konventionen skyddar, ytterst på traditionella innehav och bruk av marken. Den på

samemas urminnes hävd grundade renskötselrätten skyddas liksom äganderätten

grundlagen bestämmelsen i 2 kap. 18 § RF. Som framgår av av genom bl.a. domen i skattefjällsmålet NJA 1981 s. 248 gäller detta skydd oberoende hur renskötselrätten närmare preciseras i lag.

av

De lagändringar jag har angett som nödvändiga för att skydda

som

renskötselrätt mot intrång innebär i vissa delar att samemas samemas traditionella markanvändning skyddas bättre än tidigare. Men av det sagda framgår att sådana ändringar bara får ses som ett klargörande av den grundlagsfästa rätt de redan har grund av urminnes hävd, inte

något ingrepp i markäganderätten i 2 kap. 18 § RF. Ett som som avses förbud mot ett markanvändningsföretag som innebär mer än ringa intrång i renskötselrätten framstår i detta läge närmast som ett värn för

grundlagsskyddade rättighet, inte som någon otillåten

samemas

inskränkning i markäganderätten.

Det kan för övrigt erinras att 2 kap. 18 § andra stycket RF

om föreskriver ersättning bara när pågående markanvändning avsevärt försvåras. Ett förbud mot sådana nya mer ingripande markanvändningsföretag jag angett bör införas, innebär enligt min bedömning inte

som att grundlagsregeln blir tillämplig.

Jag anförda skäl därför inte behövligt att i förslaget

anser av ovan föreskriva någon ersättningsrätt till markägaren eller annan i anledning

de diskuterade lagändringama.

av

Så jag angett under avsnitt 7.2.5 är åtgärder för att

som ovan skydda renskötselrätten mot inskränkningar också nödvändiga för att ge

renskötselrätt motsvarande skydd mot inskränkningar som samemas andra bruksrätter till mark har enligt gällande rätt.

168 Ursprungsfolkens markrättigheter

Åtgärder för att hitta samförståndsläsningar mellan samer och andra markanvändare rörande bruket av marken

För att på lång sikt skydda Samernas möjlighet att utnyttja de områden som de traditionellt använt för renskötsel men som också traditionellt använts av andra är det också av största vikt att vidta åtgärder i syfte att så långt möjligt uppnå samförstånd mellan dem som nyttjar marken för olika ändamål. Såväl sättet för att bedriva renskötsel som sättet att bedriva skogs- och jordbruk och turism har förändrats avsevärt över tid och fortsätter att förändras vilket ställer krav på anpassning och ömsesidig hänsyn från samtliga nyttjare för att de som traditionellt nyttjat denna mark skall kunna fortsätta att göra detta.

Rennäringspolitiska kommittén har i uppdrag att överväga nya bestämmelser med syfte att minimera konflikterna mellan rennäringen och andra markanvändare inom renskötselområdet. Sådana konflikter finns på många håll i dag. Inom ramen för rennäringspolitiska kommitténs uppdrag bör det möjligt att föreslå åtgärder som ökar

vara samförståndet mellan samerna och andra markanvändare och som säkrar långsiktig möjlighet för samerna att fortsätta att använda den

en mark de traditionellt haft tillträde till för renskötsel och jakt och

som fiske. Sådana åtgärder skulle medverka till att konventionens krav på skydd för samemas traditionella nyttjande av mark bättre kan uppfyllas.

7.3 Artikel 14 Identifiering av punkt ursprungsfolkens mark

Min bedömning: Det är i Sverige inte klarlagt vilka områden som samerna traditionellt innehar. Inte heller är det klarlagt vilka områden

traditionellt nyttjar tillsammans med andra. Kravet i som samerna artikel 14 punkt 2 på identifiering av sådan mark är därför inte uppfyllt.

För att uppfylla kravet identifiering av mark som samerna har

rättigheter till gränsdragningskommission tillsättas med uppgift

bör en att identifiera mark traditionellt innehar respektive

som samerna traditionellt nyttjar. Kommissionen bör bestå av en grupp experter med väldokumenterade kunskaper inom områdena juridik fastighetsrätt, lantmäteri och rättshistoria som kan göra sin bedömning mot bakgrund av tillgängligt material hos bl.a. länsstyrelsernas rennäringsenheter, Statens jordbruksverk och inskrivningmyndighetema.

Artikel 14

Regeringarna skall vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera den mark de berörda folken traditionellt bebor och för att garantera

som eflektivt skydd för deras äganderätt och besittningsrätt.

7.3.1 Innebörden artikel 14 punkt 2

av

Under utarbetandet av konvention nr 169 framfördes synpunkter om att representanter för ursprungsfolk bör delta i processer som syftar till att identifiera mark ursprungsfolk traditionellt innehar se Intenational

som Labour Conference, Provisional Record, 76th session, 1989 punkt 139.

I ILO-guiden 19 anges att ursprungsfolkens rätt till mark vilar på deras traditionella bruk marken. Omfattningen av rättigheterna

av kan dock behöva klargöras liksom i vilka områden rättigheterna gäller.

Bestämmelsen i artikel 14 punkt 2 är således en följd av bestämmelsen i artikel 14 punkt l om att ursprungsfolkens rättigheter till mark skall erkännas. Som ett led i att erkänna de rättigheter som

har till mark på grund av sitt traditionella bruk av marken, samerna skall den mark där rättigheterna gäller identifieras.

Norges tillämpning

ILO:s expertkommitté har kommenterat Norges tillämpning av denna bestämmelse. Expertkommittén har noterat att den norska regeringen har avgränsat ett visst område samiskt administrativt område se

som närmare angående denna definition i avsnittet om norsk gällande rätt och att Samerettsutvalget har regeringens uppdrag att föreslå ytterligare definitioner.

Enligt Samerettsutvalgets folkerettsgruppe kan regeringens uppdrag till Samerettsutvalget att utreda samemas rätt till land och vatten i Finnmark det första steget för regeringen när det gäller att

ses som uppfylla kravet i artikel 14 punkt I Samerettsutvalget ingår representanter för Hittills har Samerettsutvalgets folkeretts-

samerna.

inom för Samerettsutvalgets arbete, kommit fram till att gruppe, ramen området Indre Finnmark är ett område som samerna har brukat på ett sådant sätt att deras äganderätt och besittningsrätt till området skall erkännas i enlighet med artikel 14 punkt 1 första meningen.

Samerettsutvalget skall härefter utreda förhållanden i hela det norska renskötselområdet. Det kan också nämnas att det i Norge år 1992 genomfördes omfattande identifiering av samiskt område

en utifrån artikel 14 punkten första och andra meningen. Man delade in

170 Ursprungsfolkens markrättigheter

marken i kategori l- och 2- områden efter dominerande rådighet och nyttjanderätt. Indelningen gjordes med utgångspunkt från kommunerna. Denna utredning utgör ett underlag för Samerettsutvalgets fortsatta arbete.

Min analys

Ser till ordalydelsen artikel 14 punkt omfattar denna bara en

man av skyldighet för de stater ratificerar konventionen att identifiera

som mark ursprungsfolken har äganderätt och besittningsrätt till. Det

som finns dock goda skäl för att tolka denna bestämmelse så att den också omfattar också skyldighet att identifiera mark som ursprungsfolken

en

har nyttjanderätt till.

Ett skäl för att tolka punkt 2 så är att detta stämmer bäst överens med bestämmelsen i artikel 14 punkt som innebär att ursprungsfolk

p skall ha möjlighet att få sina anspråk på mark prövade genom lämpliga g förfaranden inom det nationella rättssystemet.

Bestämmelsen i 3 omfattar alla anspråk på mark, dvs. inte i

punkt

bara anspråk på äganderätt och besittningsrätt till mark utan också anspråk på rätt att nyttja mark. Det finns därför anledning att anta att också punkten 2 omfattar skyldighet för regeringama att identifiera

en all mark ursprungsfolket har rätt till, oavsett om det gäller

som äganderätt och besittningsrätt eller nyttjanderätt till marken.

En omständighet talar för en sådan tolkning är

annan som förhållandena när konventionen utarbetades. Bestämmelsen om skydd för nyttjande mark i andra meningen i artikel 14 punkt fördes in i

av ett sent skede förhandlingarna. Detta kan ha lett till att man förbisåg

av att komplettera bestämmelsen i punkt 2 med ett uttryckligt krav på identifiering av sådan mark trots att detta var avsett.

En identifiering mark där ursprungsfolken har en mer begränsad

av rätt än äganderätt och besittningsrätt stämmer också bäst överens med kravet enligt artikel 14 punkt 1 andra meningen som föreskriver att ursprungsfolkens rätt att nyttja mark skall skyddas. För att kunna skydda sådana nyttjanderätter måste, så som jag tidigare angett, ett grundkrav att veta inom vilka markområden sådana rättigheter

vara gäller. Detta bekräftas också i ILO-guiden 19 där det anges att erkännande ursprungsfolks nyttjanderätt till mark kan innefatta att

av bestämma var sådana nyttjanderätter gäller.

Även Samerettsutvalgets folkerettsgruppe har tolkat kravet enligt artikel 14 punkt 2 på det jag har förordat.

sättet som

Ursprungsfolkens markrättigheter 171

7.3.2 Svenska bestämmelser

I rennäringslagen finns gränserna för det område där samernas renskötselrätt gäller, renskötselområdet, angivna i 3

Renskötselområdet är indelat i året-runt-marker där renskötselrätten får utövas under hela året och i vinterbetesmarker där renskötselrätten får utövas under vinterhalvåret.

Som jag redogjort för tidigare är framför allt gränserna för vinterbetesmarkema omtvistade. I rennäringslagen 3 § anges att renskötsel f°ar bedrivas den 1 oktober den 30 april i övriga delar av

— lappmarkerna nedanför odlingsgränsen och inom sådana trakter utanför lappmarkerna och renbetesñällen där renskötsel av ålder bedrivs vissa tider året. Gränserna för renskötselområdets vinterbetesmarker har

av aldrig närmare preciserats. I tvistiga fall förutsätts att frågan om vinterbetesmarkemas omfattning dvs. i vilka områden som renskötsel

ålder bedrivits under vissa tider av året får avgöras av domstol. av

7.3.3 Min bedömning

Som jag konstaterat i avsnitt 7.2.2 är det inte klarlagt vilken mark i Sverige omfattas tillämpningen artikel 14 punkt Artikel 14

som av av punkt l omfattar två huvudgrupper markrättigheter, mark som

av

ursprungsfolk traditionellt innehar respektive mark som ursprungsfolk

traditionellt nyttjar tillsammans med andra. I Sverige är det varken klart vilken mark traditionellt innehar eller vilken mark de

som samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra.

I rennäringslagen delas marken inom renskötselområdet in i åretrunt-mark och vinterbetesmark. Denna indelning överensstämmer enligt den bedömning jag tidigare har gjort, inte med

som konventionens indelning i mark samerna traditionellt innehar

som respektive mark traditionellt nyttjar tillsammans med

som samerna andra.

Visserligen kan jag tidigare redogjort för, anta att mark

man, som

traditionellt innehar finns inom året-runt-markema, men som samerna troligen rör det sig inte all året-runt-mark. Enligt min bedömning

om rör det sig i första hand mark inom året-runt-markerna som in i våra

om dagar varit i statlig ägo.

För uppfylla kravet på att identifiera den mark som samerna i

att konventionens mening traditionellt innehar måste det klarläggas vilken mark omfattas konventionens begrepp mark som samerna

som av traditionellt innehar- och tydliga gränser för detta område fastställas. I

172 Ursprungsfolkens markrättigheter

annat fall blir det inte klart var konventionens krav på erkännande av en starkt skyddad rätt till nyttjande och besittning till marken gäller.

Gränsen för det område där samerna traditionellt innehar marken skall i enlighet med konventionen fastställas på grundval av samemas traditionella innehav och bruk marken se mitt resonemang om detta

av i avsnitt 7.2.2. Om mitt antagande stämmer, att det i allt väsentligt rör sig mark inom året-runt-markema staten i våra dagar

om som förvaltat, bör arbetet med att fastställa gränser för detta område inte bli alltför omfattande.

Svårare kan det bli att fastställa den yttre gränsen för sådan mark

i konventionens mening traditionellt nyttjar tillsammans som samerna med andra. Denna gräns sammanfaller med den yttre gränsen för renskötselområdet. Redan i dag pågår tvister rörande denna gräns. Detta visar att den nuvarande regleringen av den yttre gränsen av renskötselområdet, 3 § rennäringslagen inte är tillräckligt klar för att garantera det effektiva skydd av samemas markrättigheter som bestämmelsen i artikel 14 punkt 2 syftar till. Så länge ovisshet råder om

markrättigheter gäller kan samerna inte sägas ha ett var samemas effektivt skydd för sina markrättigheter.

För att konventionens krav på identifiering av mark som samerna har rättigheter till skall kunna uppfyllas måste därför också gränserna för mark samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra

som fastställas. I annat fall blir det inte klart inom vilket område som samemas rätt att nyttja marken gäller.

Det grundläggande kravet enligt artikel 14 punkt 2 är enligt min bedömning att klarlägga gränserna för mark som samerna traditionellt innehar respektive traditionellt nyttjar tillsammans med andra.

Så jag redogjort för tidigare kan det dock inom mark som

som

traditionellt innehar finnas områden där samerna till följd av samerna sitt traditionella bruk marken har olika typer av rättigheter. Ett

av klarläggande vilka rättigheter samerna har till denna mark ligger i

av linje med vad konventionen anger om identifiering av mark som ursprungsfolken har rättigheter till. För att klarlägga dessa rättigheter krävs dock omfattade undersökningar rörande samemas traditionella bruk marken och därmed sammanhängande frågor. Ett sätt att främja

av detta är att ekonomiskt stödja forskning området. Sådan forskning

traditionella bruk marken och förhållandet till andra samemas av

enskildas markrättigheter samt därmed sammanhängande frågor.

Ursprungsfolkens markrättigheter 173

7.3.4 krävs

Åtgärder som

För att kunna fastställa vilken mark samerna traditionellt innehar som krävs någon form utredning. I Norge har preliminärt delat in av man marken inom renskötselområdet i kategori och kategori 2-områden beroende på har dominerande rådighet över marken eller om samerna nyttjanderätt. På grundval denna indelning gör Samerettsutvalget av den markidentifiering konventionen kräver. som den mark traditionellt innehar i Sverige skall För att som samerna kunna identifieras bör liknande prövning göras i Sverige. en När det gäller mark traditionellt nyttjar tillsammans som samerna med andra kan de tvister pågår rörande gränserna för som nu vinterbetesmarkema leda fram till att de yttre gränserna för de områden

traditionellt nyttjar tillsammans med andra i vissa delar som samerna klarläggs. De gränserna för vinterbetesmarkema sammanfaller yttre nämligen med de yttre gränserna för de områden som samerna i konventionens mening traditionellt nyttjar tillsammans med andra.

Även dom meddelas i samtliga de tvister som nu är aktuella vid om domstol kommer dessa domar dock inte att täcka gränserna för hela det

område traditionellt nyttjar tillsammans med andra. Det som samerna kan också förväntas ta lång tid innan dom meddelas i dessa mål, särskilt

de överklagas ända till högsta instans. om För gränserna för hela det område traditionellt att som samerna nyttjar tillsammans med andra skall kunna klarläggas inom rimlig tid bör heltäckande prövning göra vilken mark som samerna en av traditionellt nyttjar tillsammans med andra. En sådan prövning skulle också uppfattning vilka områden ge en om till följd sitt traditionella bruk av marken har rätt att som samerna av nyttja för renskötsel och dess binäringar. Detta skulle i sin tur göra det

möjligt bedöma vilka åtgärder staten måste vidta för att samerna att skall få tillgång till tillräckligt med mark för fortsatt renskötsel jfr.

artikel 19 och 23. En prövning vilken mark har rättigheter till enligt av som samerna konventionen bör bygga grundlig och sakkunnig undersökning av en traditionella innehav och bruk marken inom renskötselsamemas av området. fall kan den inte användas grund för tillämp- I annat som en ningen rättigheter enligt konventionen. av samemas Man måste dock skilja sådan prövning vilka områden som en av

omfattas tillämpning konventionen från en domstolsprövning

av en av har renskötselrätt. Den identifiering av mark som av var samerna konventionen kräver syftar till att klargöra var de åtgärder, som är nödvändiga för uppfylla konventionens krav, skall gälla. En att däremot syftar till att slå fast rätt till mark

domstolsprövning samemas

enligt gällande svensk rätt inom ett bestämt geografiskt område som

domstolsprövningen omfattar.

Av detta följer att en prövning i syfte att identifiera inom vilka områden konventionens bestämmelser skall tillämpas kan göras snabbare och mer övergripande än en domstolsprövning av samemas markrättigheter inom ett visst bestämt område.

Oavsett resultatet av arbetet med att pröva var konventionens bestämmelser skall tillämpas kvarstår naturligtvis möjligheten att föra talan vid domstol om var gränsen för den urminnes hävd grundade rätten till renskötsel går. Den identifiering av gränserna för renskötselrätten kommer att finnas ett resultat av en identifiering

som som av samemas markrättigheter enligt konventionen kan dock antas få betydelse som en del av bevisningen i domstol i mål som rör fastställande av var renskötselrätt finns. Skälet till detta är såväl prövningen enligt konventionen prövningen i domstol utgår från

som samerna traditionella bruk av marken.

Resultatet prövning samemas markrättigheter enligt

av en av var konventionen gäller kan därför bli både att konventionens krav på identifiering av mark som samerna har rätt till uppfylls och att de yttre gränserna för renskötselområdet blir betydligt klarare. Detta kan i sin tur leda till ett minskat antal tvister mellan markägare och samer om var den yttre gränsen för renskötselområdet går.

Därtill kommer att omfattningen av den mark som samerna har rätt att nyttja för renskötsel och därmed de ekonomiska förutsättningarna för dem att bedriva sin näring kommer att kunna konstateras åtminstone i stora drag i ett betydligt tidigare skede än om de rättsliga processerna skulle avvaktas.

För att arbetet med identifiering mark som samerna har

en av rättigheter till skall kunna leda till gränsdragning av mark som

en bygger på samemas traditionella bruk av marken bör den göras av en grupp experter med väldokumenterade kunskaper inom områdena juridik fastighetsrätt, lantmäteri och rättshistoria som kan göra sin bedömning mot bakgrund av tillgängligt material hos bl.a. länsstyrel-

rennäringsenheter, Statens jordbruksverk och inskrivnings-

semas myndighetema. Erfarenheter kan också inhämtas från Norge rörande det arbete där gjorts för att fastställa vilken mark som omfattas av

som konventionens tillämpning artikel 14.

Om sådan identifiering mark som samerna har rättigheter till

en av skall kunna avslutas inom rimlig tid och resultatet skall kunna få den tyngd krävs bör arbetet ske inom ramen av en gränsdragnings-

som kommission förslagsvis innefattande två grupper med vardera en lagfaren domare med särskild erfarenhet av fastighetsrätt som ordförande, lantrnätare, rättshistoriker samt en sekreterare med

en en

Ursprungsfolkens markrättigheter 175

domarutbildning. De två kan göra grundarbetet med att grupperna identifiera mark inom olika geografiska områden, men bör fatta beslut identiñeringen olika områden gemensamt. Med denna om av sammansättning bedömer jag att kommissionen kan fullgöra sitt

uppdrag inom tidsperiod om fem år.

en Företrädare för och markägare bör ges tillfälle att lämna samer synpunkter på arbetet med identifieringen. För att främja ett närmare klarläggande av vilka rättigheter samerna har till mark inom renskötselområdet jag också att det är lämpligt anser forskning traditionella bruk marken inom att om samemas av renskötselområdet och förhållandet till andras markrättigheter ges särskilt statligt stöd. Rättsförhållandena är delvis oklara och samemas rättigheter till mark är i vissa avseenden beroende av andras markrättigheter inom renskötselområdet. Ett statligt stöd till forskning kan leda till klarläggande dessa förhållanden skulle bidra till som ett av bättre uppfylla kravet på identifiering mark samerna har att av som rättigheter till i enlighet med vad i artikel 14 punkt som anges

7.4 Artikel 14 punkt Rättsliga

förfaranden för att ta ställning till

anspråk på mark

Min bedömning: Gällande svenska regler uppfyller inte konventionens krav skall ha reell möjlighet att få sina anspråk på på att samerna en mark Skälet är att samebyama inte har möjlighet att betala

prövade.

rättegångskostnadema i sådana mål, ofta uppgår till stora belopp. som skall kunna ha reell möjlighet att få sina anspråk För att samerna en på mark enligt konventionen prövade måste en regel införas som innebär att staten står för rättegångskostnader i mål som rör principiellt viktiga frågor rörande samemas markrättigheter. bör omfatta båda i sådana mål eftersom detta bäst

Regeln parter

med den skyldighet staten enligt konventionen har att överensstämmer bidra till att ursprungsfolkens markrättigheter klarläggs.

Artikel 14

Lämpliga förfaranden skall införas inom det nationella rättssystemet ställning till anspråk på mark från berörda folk. för att ta

176 Ursprungsfolkens markriittigheter

7.4.1 Innebörden artikel 14 punkt 3

av

I ILO-guiden kommenteras denna bestämmelse endast genom att man anger att det finns många fall där ursprungsfolk först nu är i den positionen att de kan framställa anspråk på mark som de en gång innehaft. Bestämmelsen i artikel 14 punkt 3 innebär en skyldighet för regeringarna att inrätta förfaranden inom det nationella rättssystemet och utforma dem på ett sådant sätt att ursprungsfolken ges en reell möjlighet att få tillbaka mark som de har rätt till eller kompensation för förlorad mark 19.

Norges tillämpning

ILO:s expertkommitté noterar i sin kommentar till Norges rapport angående bestämmelsen att det inte där finns några särskilda förfaranden inrättade för att avgöra samemas anspråk mark.

Enligt gällande norsk rätt finns det två möjligheter för samerna när det gäller att väcka talan om rätt till mark, nämligen antingen vid allmän domstol eller vid Utmarkskommissionen i Nordland och Troms. Utmarkskommissionen är en specialdomstol med rätt att avgöra tvister rörande eventuella privata rättigheter av staten ägd mark i Nordland och Troms se vidare i avsnitt 3 angående Utmarkskommissionen.

Samerettsutvalgets folkerettsgruppe har kommit till den slutsatsen att bestämmelsen i artikel 14 punkt 3 inte innebär ett krav på att inrätta specialdomstolar för att avgöra samemas anspråk på mark, men väl att det krävs att ett i förhållande till den allmänna statliga förvaltningen-

oavhängigt förfarande inrättas för att ta ställning till samemas krav på rätt till mark.

Samerettsutvalgets folkerettsgruppe anger som bakgrund till detta ställningstagande att varken allmänna domstolar eller Samerettsutvalget kan fullgöra uppgiften att ta ställning till samemas anspråk mark. När det gäller de allmänna domstolarna anser Samerettsutvalgets folkerettsgruppe inte att de är organiserade på ett sådant sätt att de kan företa självständiga historiska undersökningar i den omfattning som krävs för att träffa avgöranden i dessa frågor. När det gäller Samerettsutvalgets möjlighet att avgöra samemas rätt till mark anger de att Samerettsutvalget visserligen är organiserat på ett sådant sätt att det uppfyller kravet i förhållande till den statliga förvaltningen

på en oberoende ställning men att det inte är praktiskt möjligt för Samerettsutvalget att vidta tillräckligt grundlig undersökning av alla

en markområden som samerna kan ha anspråk på rättigheter till.

Min analys

Enligt min uppfattning är kravet i artikel 14 punkt 3 uppfyllt om

ursprungsfolket har möjlighet att föra talan vid allmän domstol angående anspråk på mark under förutsättning att den allmänna domstolen förfogar över den kompetens som krävs för att ta ställning till de ibland mycket komplicerade historiska rättsförhållanden som

rättsprocesser angående ursprungsfolks anspråk på rätt till mark

normalt innefattar. Ytterligare en förutsättning är att domstolsförfarandet i sådana mål är utformat på ett sådant sätt att ursprungsfolket har en reell ekonomisk möjlighet att föra talan vid domstol rörande sina anspråk på mark. Annars kan ursprungsfolket inte anses ha den reella möjlighet att få tillbaka mark eller ersättning för mark som ILO-guiden

att bestämmelsen ställer krav på. anger

7.4.2 Svenska bestämmelser

Talan anspråk på mark kan enligt gällande rätt föras vid

om samemas allmän domstol i Sverige. Så har också förekommit. Det mest kända målet rört rätt till mark är skattefjällsmâlet NJA 1981 s.l

som samemas

jag tidigare redogjort för. Flera samebyar förde i skattetjällsmålet som talan mot staten och yrkade bl.a. full äganderätt till vissa fjäll i Jämtland.

På tid har jag nämnt rad mål stämts in till domstol av

senare som en

markägare med yrkande fastställande av att det på deras fastigheter

om inte finns renbetesrätt. dessa mål har Svegs tingsrätt meddelat

I ett av dom den 21 februari 1996, det s.k. renbetesmålet.

Mål rörande urminnes hävd grundade renskötselrätt

samemas innefattar ofia bedömning vidlyftigt historiskt material i syfte att

en av bevisa har viss på urminnes hävd grundad rätt till mark och

att samerna motbevisning rörande detta förhållande. Förebringandet av detta material innebär regel stora kostnader för parterna.

som

Gällande regler rättshjälp täcker inte rättegångskostnaderna i

om dessa mål. I de fall sameby är part kan rättshjälp över huvud taget

en

inte beviljas samebyn eftersom samebyn betraktas som juridisk person och juridiska med ett undantag inte kan beviljas rättshjälp.

personer

178 Ursprungsfolkens markrättigheter

7.4.3 Min bedömning

Jag anser att de allmänna domstolarna får anses väl skickade och i konventionens mening lämpliga för att avgöra tvister rörande samemas rätt till mark. I den mån en domstol inte anser sig förfoga över tillräckliga historiska kunskaper för att kunna bedöma bevisning rörande historiska förhållanden av intresse i målet finns möjligheten att enligt 40 kap. l § RB inhämta yttrande från sakkunnig i frågan. Har

denna behandlats den tidigare nämnda gränsdragningskommis-

av sionen, kan detta naturligtvis också underlätta domstolens arbete.

Problemet med gällande processuell lagstiftning ställd i relation till konventionens krav är dock att tvister rörande rätt till mark grundade på urminnes hävd i regel är mycket kostsamma. Samema har bevisbördan när det gäller att visa att de har på urminnes hävd

grundade rättigheter till mark och förebringande av bevisning rörande

historiska förhållanden i dessa mål innebär i normalfallet stora kostnader. Förlorar samerna sådana tvister är de i normalfallet enligt gällande regler också skyldiga att betala motpartens rättegångskostnader. Dessa kostnader är ofta också stora eftersom de innefattar motpartens kostnader för bevisning rörande historiska förhållanden. Samebyar kan inte enligt gällande regler beviljas rättshjälp i dessa mål. Det har också visat sig svårt för samebyama att teckna

rättsskyddsförsäkring. Detta innebär i praktiken att samebyar av kost-

nadsskäl kan förhindrade att få sina anspråk på mark prövade.

vara

Mot denna bakgrund jag inte att gällande bestämmelser ger

anser

reell möjlighet att få sina anspråk på mark prövade. Av det samerna en skälet är konventionens krav på att det skall finnas lämpliga förfaranden inom det nationella rättssystemet för att ta ställning till

anspråk på mark inte uppfyllt.

samemas

7.4.4 Åtgärder som krävs

För att kravet i artikel 14 punkt 3 skall kunna uppfyllas krävs det enligt min uppfattning att det i större utsträckning än nu blir ekonomiskt möjligt för att föra talan vid domstol rörande sina anspråk på

samerna mark.

Detta kan ske genom att en regel införs som ger både enskilda samer

och samebyar möjlighet att få ersättning för sina rättegångskostnader i

mål rör frågor principiellt intresse för att klarlägga innehållet i

som av

markrättigheter. Det kan röra sig om mål som rör den samemas geografiska omfattningen områden där samerna har markrättigheter

av

det kan också röra mål angående innehållet av sådana rättigheter. men

I sådana mål där enskilda är motparter, bör enligt min uppfattning staten också stå för motpartens rättegångskostnader. En sådan ordning kan motiveras med att det måste statens ansvar att klarlägga

anses som omfattningen och innebörden ursprungsfolkens markrättigheter. I

av den mån dessa rättigheter är oklara bör denna oklarhet inte drabba tredje i egenskap motpart i mål rörande samemas markrättig-

man av heter.

Att staten har ett att klarlägga den geografiska omfattningen

ansvar

markrättigheter framgår klart av artikel 14 punkt 2 där det av samemas

att regeringama skall vidta åtgärder för att identifiera mark som anges ursprungsfolken har rättigheter till. Av ILO-guiden framgår också att statens när det gäller att erkänna ursprungsfolkens markrättig-

ansvar heter också kan innefatta skyldighet att fastställa rättighetemas

en innebörd s. 19.

De överensstämmer således enligt min uppfattning bäst med konventionen att staten står för båda parters rättegångskostnader i mål

rör principiellt viktiga frågor rörande samemas markrättigheter. som

Det bör lämnas till domstolarna eller till myndighet som regeringen bestämmer att i ljuset innebörden konventionens bestämmelser

- av av

ursprungsfolks rätt till mark avgöra vilka mål som rör frågor av om principiellt intresse för rätt till mark och där följaktligen

samemas staten skall stå för parternas rättegångskostnader.

8 rätt till

Ursprungsfolkens

artikel 13 2

naturtillgångar, punkt

och artikel 15

1 Inledning

I artikel 15 finns bestämmelser ursprungsfolks rättigheter till

om naturtillgångar. Artikeln innehåller två punkter. I den första punkten

vilka rättigheter ursprungsfolken generellt har till naturtillgångar

anges

hör till deras mark och i den andra punkten behandlas det särskilda som fall oavsett äger marken, behåller äganderätten till

att staten, vem som vissa naturtillgångar såsom mineral- eller underjordiska tillgångar. Jag behandlar de båda punkterna var för sig.

Gemensamt för båda punkterna i artikel 15 är det geografiska område där de skall tillämpas och de naturtillgångar som de omfattar. I artikel 13 punkt 2 kommenteras både vilket geografiskt område och vilka naturtillgångar artikel 15 omfattar. Jag börjar därför med att

som redogöra för denna bestämmelse innan jag redogör för artikel 15.

8.2 Artikel 13 Innebörden av

punkt uttrycket mark

Min bedömning: Artikel 15 skall tillämpas på samtliga naturtillgånga

finns inom områden där ursprungsfolken har markrättigheter. I

som Sverige skall artikel 15 därmed tillämpas samtliga naturtillgångar inom renskötselområdet.

182 Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar

Artikel 13

Användningen av uttrycket "mark" i artiklarna 15 och 16 skall innefatta begreppet områden, vilket täcker den totala miljön i de områden som berörda folk bebor eller nyttjar på annat sätt.

8.2.1 Innebörden artikeln

av

Den engelska texten att uttrycket mark i artikel 15 och 16

anger innefattar concept of territories, which covers the total environment of the areas which the peoples concemed occupy or otherwise use. Så som jag tidigare har angett anser jag att den bästa översättningen av det engelska occupy i dessa sammanhang är innehar. Med denna översättning följaktligen betämmelsen i artikel 13 punkt 2 att

anger användningen av uttrycket mark i artikel 15 och 16 omfattar de områden som ursprungsfolk innehar eller nyttjar på annat sätt.

Detta innebär att artikel 15 skall tillämpas i alla de områden där ursprungsfolken har rättigheter till marken, antingen det rör sig om markområden där de kan anses inneha markområdet eller det rör sig om områden där de har mer begränsad rätt såsom nyttjanderätt.

Av artikel 13 punkt 2 framgår vilka naturtillgångar som omfattas av artikel 15. Där anges att uttrycket mark i artikel 15 och 16 täcker den totala miljön i de områden som ursprungsfolken innehar eller nyttjar på annat sätt. Uttrycket den totala miljön visar att det inte är fråga om vissa naturtillgångar knutna till markytan, utan att det rör sig om samtliga naturtillgångar inom dessa områden.

I samband med att bestämmelsen i artikel 13 punkt 2 utformades

exempel på naturtillgångar som omfattas av bestämmelsen gavs nämligen, flora, fauna, underjordiska tillgångar, havsis, vattenrättigheter, ñskerättigheter I den rekommendation som antogs i

m.m. samband med den tidigare ILO-konventionen nr 107 tolkades

begreppet lands samlingsbeteckning som också innefattar

som en

älvar, insjöar och skogar. g

Att artikel 15 omfattar samtliga naturtillgångar inom de områden där ursprungsfolken har rätt till mark bekräftas också av ordalydelsen av artikel 15. I punkt 1 att ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar

anges

hör till deras mark särskilt skall skyddas. Det finns ingen som begränsning i bestämmelsens lydelse som anger att bara vissa

naturtillgångar omfattas.

Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar 183

Norges tillämpning

I Norge har tidigare ansett att artikel 15 bara omfattade naturman tillgångar i de områden ursprungsfolken traditionellt innehar som NOU 1993:34 57. ILO:s expertkommitté har dock i sina s. kommentarer till Norges tillämpning artikel 15 betonat att både av artikel 15 och artikel 18 gäller för hela det markområde där artikel 14

gäller, oavsett vilka rättigheter ursprungsfolket har till marken enligt

artikel 14 made by the Committee of experts on the

Comments

application of conventions and recommendations, 1995 punkt 23.

Min analys

Av bestämmelsen i artikel 13 punkt 2 framgår att artikel 15 skall

tillämpas på all mark ursprungsfolken har rättigheter till. De

som uttalanden ILO:s expertkommitté har gjort styrker denna tolkning. som Artikel 15 skall följaktligen tillämpas både på all mark som ursprungsfolken traditionellt innehar och på mark som ursprungsfolken traditionellt nyttjar tillsammans med andra. Av artikel 13 punkt 2

framgår också att ursprungsfolken har rättigheter till samtliga

i de områden där ursprungsfolken har rättigheter till

naturtillgångar

marken.

8.2.2 mark och vilka berörs

Vilken naturtillgångar

vid konventionen i Sverige

en tillämpning av

Samema har hävdvunnen bruksrätt till all mark inom renskötselen området i enlighet med bestämmelserna i rennäringslagen. Renskötselområdet sådan mark i konventionens mening antingen är som samerna traditionellt innehar eller har rätt att nyttja på det sätt som de traditionellt har gjort. Bestämmelserna i artikel 15 ursprungsfolks rätt till naturom tillgångar skall enligt artikel 13 punkt 2 tillämpas på all mark som ursprungsfolken har rättigheter till. Detta innebär att bestämmelserna skall tillämpas på all mark inom renskötselområdet, oavsett om det är mark traditionellt kan inneha eller det är mark som samerna anses om traditionellt har nyttjat tillsammans med andra. som samerna Bestämmelsen i artikel 15 omfattar alla naturtillgångar som hör till ursprungsfolkens mark. Det rör sig således i Sverige om samtliga naturtillgångar hör till marken inom renskötselområdet. som

184 Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar

8.3 Artikel 15

punkt Ursprungsfolkens

rättigheter till naturtillgångar

Min bedömning: Samernas rättigheter till naturtillgångar inom renskötselområdet skall skyddas. Dessa rättigheter innebär att samerna skall ha rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet

av naturtillgångar när sådana åtgärder berör dem. Av störst betydelse för Samernas ekonomiska, sociala och kulturella utveckling är de naturtillgångar har anknytning till renskötselrätten. Även andra naturtill-

som gångar kan dock vara viktiga för att bevara samemas kulturella och andliga värden i områden som de traditionellt innehar.

Nuvarande svenska regler rörande användningen, förvaltningen och bevarandet av naturtillgångar inom renskötselområdet ger inte samerna den rätt att delta som konventionen kräver.

För att uppfylla konventionens krav måste nya regler införas i miljöbalkens hushållningsbestämmelser och i rennäringslagen. Dessa regler måste ge samerna rätt att yttra sig över användningen av naturtillgångar har betydelse för renskötseln och dess binäringar.

som Samema får en sådan rätt att yttra sig över användningen av naturtillgångar om de åtgärder vidtas som jag angett krävs för att stärka skyddet mot inskränkningar i renskötselrätten, se avsnitt 7.2.6.

Den mark traditionellt innehar har särskild

som samerna en betydelse för samerna och deras kultur och historia. När det gäller denna mark bör därför ha rätt att yttra sig över all användning

samerna av naturtillgångar. Detta kan ske genom att en ny bestämmelse i detta syfte införs i miljöbalkens fjärde kapitel. Regeln bör skydda all mark som samerna traditionellt innehar som riksintressant med hänsyn till dess betydelse för samisk kultur. Innan exploatering tillåts inom sådan mark skall Sametinget ha rätt att yttra sig.

För att konventionens krav skall kunna uppfyllas måste samerna ha

reell möjlighet att påverka användningen av de naturtillgångar som en är betydelse för dem. Det innebär att myndigheterna i görligaste mån

av måste eftersträva att ta hänsyn till samemas synpunkter.

Artikel 15

De berörda folkens rätt till naturtillgångar, som hör till deras mark, skall särskilt skyddas. Dessa rättigheter innefattar rätten för dessa folk att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av sådana

tillgångar.

Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar 185

8.3.1 Innebörden av ursprungsfolkens rättigheter till naturtillgångar

I den engelska texten att det är The rights of the peoples

anges concemed särskilt skall skyddas. Detta har översatts till svenska

som med att det är ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar som särskilt skall skyddas. En bättre översättning the rights är enligt min

av mening rättigheter. Det stämmer också bättre överens med översättningen av nästa mening i artikel 15 punkt l där den engelska texten på nytt använder rights översatt till rättigheter svenska. Jag kommer därför i fortsättningen att använda mig av översättningen rättigheter när jag behandlar innehållet i artikel 15.

De rättigheter ursprungsfolken har till naturresurser enligt artikel 15 punkt l i andra meningen denna punkt inkludera rätten att delta i

anges användningen, förvaltningen och bevarandet av sådana tillgångar. Ursprungsfolkens rättigheter skall särskilt skyddas enligt första meningen samma punkt.

Bestämmelsen i artikel 15 punkt 1 innebär följaktligen en skyldighet för staten att reglera användningen naturresurser i de områden där

av ursprungsfolk har rättigheter till mark på ett sådant sätt att ursprungsfolket har rätt att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av

dessa naturtillgångar.

Exakt vari dessa rättigheter består är inte preciserat i konventionen eller i dess förarbeten. I ILO-guiden 19 anges att den exakta innebörden rättigheterna i artikel 15 punkt l måste definieras inom

av

för varje nationell rättsordning, med hänsyn tagen till de ramen rättigheter till mark ursprungsfolket i varje enskild stat har och de

som möjligheter ursprungsfolket har att utöva sina rättigheter.

som

Norges tillämpning

Samerettsutvalgets folkerettsgruppe har tolkat bestämmelsen i artikel 15 punkt 1 så att kravet rätt för ursprungsfolken att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av naturtillgångar inte kan uppfyllas enbart att de har rätt att bli hörda innan åtgärder vidtas

genom

rör utnyttjandet naturtillgångar. Bestämmelsen måste i stället som av enligt Folkerettsgruppen tolkas så att ursprungsfolken också har rätt att delta aktivt i besluten hur naturresursema i dessa områden skall

om utnyttjas NOU 1997:5 s. 37.

Min analys

Det är inte fastställt vilka rättigheter till naturtillgångar som skall skyddas för att uppfylla kravet i artikel 15 punkt Som exempel på sådana rättigheter anges rättigheten att delta i användningen förvaltningen och bevarandet av naturtillgångar. I ILO-guiden hänvisas liksom vad gäller artikel 14 till skilda länders rättsliga regleringar och de olika rättigheter till mark som ursprungsfolken kan ha.

Detta innebär enligt min mening att det finns en relativt stor frihet att tillämpa bestämmelsen i enlighet med respektive lands rättsliga reglering användningen, förvaltningen och bevarandet av

av naturtillgångar i landet. Bestämmelsen i artikel 34 stöder också en sådan tolkning. Där att arten och omfattningen av de åtgärder

anges

skall vidtas nationellt skall bestämmas på ett flexibelt sätt med som hänsyn till varje lands speciella förhållanden.

Ledning för hur ursprungsfolkens rättigheter till inflytande över naturtillgångar belägna på deras mark skall utfonnas, kan också hämtas från bestämmelserna i artikel 7 i konventionen. Så jag tidigare

som påpekat bör samtliga bestämmelser i konventionen tolkas i ljuset av innehållet i artikel 6 och

I artikel 7 punkt 1 anges att ursprungsfolken själva skall ha rätt att besluta prioriteringar vad gäller utvecklingsprocessen i

om sina egna den mån denna påverkar exempelvis den mark som de innehar occupy eller på annat sätt nyttjar och rätt att utöva kontroll så långt det är möjligt över sin ekonomiska, sociala och kulturella

egen utveckling. I punkt 4 att regeringama i samarbete med

anges ursprungsfolken skall vidta åtgärder för att skydda och bevara miljön i de områden ursprungsfolken bebor.

som

Som jag har påpekat tidigare syftar bestämmelserna i artikel 7 inte till att ursprungsfolken rätt till veto i frågor som berör dem.

ge

Tolkar bestämmelsen i artikel 15 punkt 1 tillsammans med

man artikel 7 innebär det att ursprungsfolket skall ha rättighet att delta när åtgärder planeras och beslut fattas rörande användningen, förvaltningen och bevarandet naturtillgångar när sådana åtgärder och beslut berör

av dem.

Det krävs således de stater som ansluter sig till konventionen att

av de tillskapar och upprätthåller tillvägagångssätt som ger ursprungsfolken möjlighet till inflytande över användningen, förvaltningen och bevarandet naturtillgångama när sådana åtgärder berör dem.

av

Hur ursprungsfolkens möjlighet till inflytande skall utformas framgår inte konventionen eller dess kommentarer. Folkeretts-

av

har sin uppfattning angett att bestämmelsen i artikel 15 gruppen som punkt l inte kan uppfyllas enbart genom att ursprungsfolken ges rätt att

Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar 187

bli hörda innan åtgärder vidtas rör utnyttjandet av naturtillgångar.

som Bestämmelsen måste i stället enligt Folkerettsgruppen tolkas så att ursprungsfolken också har rätt att delta aktivt i besluten om hur naturresursema i dessa områden skall utnyttjas.

Jag delar inte denna uppfattning. Jag anser att en rätt för ursprungsfolken att yttra sig innan åtgärder vidtas eller beslut fattas

berör användningen, förvaltningen och bevarandet av sådana som naturtillgångar är tillräcklig under förutsättning att hänsyn så långt möjligt tas till de synpunkter som kommer fram i dessa yttranden.

8.3.2 Svenska bestämmelser

Den övergripande användningen, förvaltningen och bevarandet av

naturtillgångar regleras av hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap.

miljöbalken. Hushållningsbestämmelsema i miljöbalken anger vilka hänsyn skall tas vid användningen av mark och vatten i samband

som med prövning enligt rad andra lagar och bestämmelser, som innebär

en att naturtillgångar kan tas i anspråk för olika ändamål. Miljöbalkens

hushållningsbestämmelser omfattar dock inte skogsvårdslagen.

Ett de hänsyn skall tas enligt miljöbalken är att mark- och

av som vattenområden som har betydelse för rennäringen skall skyddas mot åtgärder kan påtagligt försvåra rennäringen. Hänsyn skall dock

som även tas till andra verksamheter såsom jord- och skogsbruk och friluftsliv.

När ett område är riksintresse för flera sinsemellan konkurreran-

av de ändamål att försvarsändamål skall väga tyngst. I övrigt skall

anges företräde det ändamål som lämpligaste sätt främjar en

ges långsiktig hushållning med marken, vattnet och den fysiska miljön i övrigt. Rennäringen bedöms i dessa sammanhang som ett av flera riksintressen.

Vissa områden på grund de natur- och kulturvärden som

anses av finns i områdena i sin helhet riksintresse och ges i fjärde

vara av kapitlet miljöbalken ett särskilt skydd mot exploatering. Detta gäller för stora delar de fjällomrâden ligger inom renskötselområdets

av som året-runt-marker och flera vattendragen inom renskötselområdet.

av Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får komma till stånd i dessa områden endast det kan ske på ett sätt som inte påtagligt

om skadar områdenas natur- och kulturvärden. Av förarbetena framgår att den samiska kulturen och rennäringen del av sådana

anses som en natur- och kulturvärden som skall skyddas.

Länsstyrelsen skall verka för att riksintressen tas till vara vid prövning mål och ärenden enligt de lagar och bestämmelser som

av

i miljöbalken 1:2. Av plan- och bygglagen framgår att länsstyrelanges

skall verka för att riksintressen tas till även vid kommunala sen vara planer enligt den lagen.

Vissa reglerna i rennäringslagen innebär också att hänsyn skall

av tas till samiska intressen vid användningen av mark inom renskötselomrâdet. Det gäller bestämmelsen i 30 § rennäringslagen som föreskriver att markanvändning inom vissa delar av renskötselomrâdet inte får ske på ett sådant sätt att renskötseln orsakas väsentliga olägenheter och bestämmelsen 32 § att staten i samband med

som anger upplåtande nyttjanderätter till mark inom vissa delar av

av renskötselomrâdet måste ta hänsyn till att sådana nyttjanderätter inte orsakar avsevärda olägenheter för renskötsel eller besvärande

samemas intrång i rätt till jakt och fiske. Bestämmelsen i 30 § omfattar

samemas bl.a. åtgärder inom skogsbruket och utforskning och utvinning av naturtillgångar inte omfattas minerallagen eller torvlagen se

som av nedan dessa lagar. För en närmare redovisning av innehållet i

ang.

rennäringslagen hänvisar jag till kapitel I skogsvårdslagen finns kompletterande bestämmelse i 20 § som

en innebär att avverkning inte får ske inom renskötselområdets året-runtmarker innan berörd sameby beretts tillfälle till samråd. Det finns också regler att hänsyn skall tas till rennäringen vis brukandet av skog.

om För närmare redovisning innehållet i skogsvårdslagen hänvisar

en av jag till kapitel 7.

8.3.3 Min bedömning

För att konventionens krav skall kunna uppfyllas krävs att samerna har möjlighet till inflytande över användningen, förvaltningen och bevarandet naturtillgångarna när sådana åtgärder berör dem.

av

De svenska regler kan antas ha störst betydelse för samerna när

som det gäller inflytande över naturtillgångar inom renskötselomrâdet i sin helhet, är de regler påverkar användningen, förvaltningen och

som bevarandet de naturtillgångar renskötselrätten är beroende av.

av som Skälet till detta är att renskötselrätten är både viktig grund för den

en samiska kulturen och för samemas försörjning.

Inom den del renskötselomrâdet samerna traditionellt

av som innehar kan dock intresse inflytande över användningen,

samemas av förvaltningen och bevarandet naturtillgångar anses gå längre än till

av naturtillgångar är viktiga för utövandet renskötselrätten. Skälet

som av till detta är att den mark traditionellt innehar kan antas

som samerna

särskild betydelse för och för bevarandet av samemas vara av samerna kultur och historia. Samerna bör därför ha möjlighet till inflytande över

Ursprungvolkens rätt till naturtillgångar 189

åtgärder som berör användning, förvaltning och bevarande över samtliga naturtillgångar inom detta område.

Den övergripande användningen, förvaltningen och bevarandet av naturtillgångama inom renskötselområdet regleras som tidigare framkommit bestämmelserna i tredje och fjärde kapitlet i miljö-

genom balken. Samernas intresse av naturtillgångarna används på ett sådant sätt att det finns mark och vatten för fortsatt renskötsel skyddas genom att rennäringen betraktas som ett riksintresse. Inom de områden som skyddas bestämmelserna i fjärde kapitlet miljöbalken skyddas

av indirekt också samiska kulturvärden.

En svaghet med miljöbalkens bestämmelser ställda i relation till artikel 15 punkt 1 i konventionen är att samerna inte har någon rätt till inflytande varken över den övergripande hushållningen med naturresur-

inom renskötselområdet eller rätt att yttra sig innan områden av ser riksintresse för rennäringen fastställs. Dessa uppgifter åligger länsstyrelsen och de centrala förvaltningsmyndigheterna. Inte heller har

rätt att yttra sig innan exploatering av sådana områden tillåts. samerna

En svaghet med miljöbalkens regler i fjärde kapitlet är att de

annan inte uttryckligen skyddar de områden som samerna traditionellt innehar med hänsyn till deras samiska kulturvärde. Inte heller har samerna möjlighet att yttra sig innan exploatering av naturtillgångar inom detta område tillåts.

De särskilda bestämmelserna hushållning med mark och vatten

om kan därför, trots att de innefattar ett särskilt skydd för de naturtillgångar

är betydelse för inom renskötselområdet, inte uppfylla som av samerna konventionens krav.

De bestämmelser finns i rennäringslagen och skogsvårdslagen

som och berör användningen naturtillgångar som är av betydelse för

som av renskötselrätten inte heller samerna rätt att yttra sig över

ger användningen, förvaltningen och bevarandet naturtillgångar på det

av sätt som konventionen anger.

Reglerna i 30 och 32 rennäringslagen innebär visst skydd för

nyttjande naturtillgångar som är av betydelse för samemas

samemas av traditionella bruk marken inom vissa delar renskötselområdet. Inte

av heller dessa regler emellertid någon rättighet att delta i

ger samerna besluten rör användningen naturtillgångarna. Visserligen beslutas

som ofta principiellt viktiga frågor rörande statens upplåtelse av nyttjanderätter inom renskötselområdet i länsstyrelsemas rennäringsdelegationer där finns representerade. Någon absolut laglig rätt att yttra sig

samerna över användningen jakten och fisket eller över upplåtelser av annat

av nyttjande naturtillgångar i dessa områden har dock inte samerna.

av

Reglerna i 30 och 32 rennäringslagen kan till följd av att de

bara gäller inom vissa delar renskötselområdet och till följd av att de

av

190 Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar

inte samerna rätt att yttra sig över användningen av naturtillgångar

ger

betydelse för dem -inte sägas uppfylla kravet i artikel 15 punkt 1 på av att har rätt att delta i användningen, förvaltningen och

samerna bevarandet av naturtillgångama.

Bestämmelsen i 20§ skogsvårdslagen är ett undantag. Den ger

rätt att lämna synpunkter innan skogsavverkning sker inom samerna året-runt-markema. Det har dock från samiskt håll ifrågasätts om denna regel har tillämpats på ett sådant sätt att hänsyn har tagits till de synpunkter lämnat vid dessa samråd. Även hänsyn tas

som samerna om till synpunkter så gäller bestämmelsen om samråd bara vissa

samemas avverkningar inom den del renskötselområdet som ligger inom året-

av runt-markema.

När det gäller andra åtgärder än avverkningar som omfattas av bestämmelsen i 20 § skogsvårdslagen och åtgärder i områden utanför året-runt-markema har samerna inte någon rättighet att delta eller lämna synpunkter på användningen av skogen inom renskötselområdet. Skogsvårdslagen kan därför i dessa delar inte anses uppfylla kravet i artikel 15 punkt

8.3.4 krävs

Åtgärder som

För att konventionens krav skall kunna uppfyllas måste åtgärder vidtas för att säkerställa rätt att yttra sig över åtgärder som berör

samemas användningen, förvaltningen och bevarandet av sådana naturtillgångar inom renskötselområdet som har betydelse för renskötselrätten.

Därutöver måste åtgärder vidtas för att samerna skall få rätt att yttra

sig över åtgärder berör användningen, förvaltningen och

som bevarandet alla naturtillgångar inom mark som samema traditionellt

av innehar.

Enligt min bedömning är det tillräckligt att vidta åtgärder för att

skall ha möjlighet att yttra sig över användningen, samerna förvaltningen och bevarandet naturtillgångar inom ramen för nu

av gällande regelverk. Detta synsätt stämmer överens med de uttalanden

finns i ILO-guiden att ursprungsfolkens rättigheter enligt

som om artikel 15 får tillämpas i enlighet med den rättsliga regleringen och de

rättigheter ursprungsfolken har i respektive stat.

som

När det gäller rätt för samema att yttra sig över användningen,

en förvaltningen och bevarandet naturtillgångar med betydelse för

av renskötselrätten jag att får sådan rätt om de åtgärder

anser samerna en vidtas jag bedömt nödvändiga för att stärka skyddet mot

som som inskränkningar i renskötselrätten, se avsnitt 7.2.6.

Ursprungyblkens rätt till naturtillgångar l9l

Jag har angivit två åtgärder som nödvändiga för att stärka skyddet mot inskränkningar i renskötselrätten. En åtgärd är att en bestämmelse måste införas med den innebörden att markanvändningsåtgärder inom renskötselområdet som kan medföra mer än ringa intrång i renskötselrätten inte får vidtas utan att samerna får rätt att i förväg yttra sig över dessa.

Ytterligare åtgärd som jag ansett vara nödvändig är att ge

en Sametinget rätt att yttra sig innan områden av riksintresse for rennäringen fastställs enligt miljöbalkens hushållningsregler och en rätt för Sametinget att yttra sig innan exploatering av mark och vatten tillåts inom sådana områden.

Vidtas dessa åtgärder till skydd för renskötselrätten innebär det också att samerna f°ar rätt att yttra sig över åtgärder som berör användningen, förvaltningen och bevarandet av de naturtillgångar inom hela renskötselområdet när sådana åtgärder har betydelse för renskötselrätten. Detta kan jämföras med att jag i kapitel 7 angett att åtgärder till skydd mot inskränkningar i renskötselrätten bör införas för den del renskötselområdet traditionellt nyttjar

av som samerna tillsammans med andra för att uppfylla kravet i artikel l4 punkt l andra meningen. Denna åtgärd måste vidtas för att uppfylla kravet i artikel 15 punkt l möjlighet till inflytande för samerna över naturtillgångar

om inom hela renskötselområdet.

För att skall få rätt att yttra sig över åtgärder som berör

samerna användningen, förvaltningen och bevarandet av alla naturtillgångar inom mark traditionellt innehar bör regel införas i

som samerna en ny 4 kap. miljöbalken.

Regeln bör den innebörden att all mark som samerna

ges traditionellt innehar skall skyddas riksintressant med hänsyn till

som dess betydelse för samisk kultur. För att det skall framgå att den mark

samerna traditionellt innehar skyddas som riksintressant till följd som

sin betydelse för samisk kultur bör detta framgå av regeln. En sådan av utformning regeln gör att naturtillgångar i den del av

av renskötselområdet är störst betydelse för samernas kultur och

som av andliga värden det särskilda skydd mot exploatering som andra

ges områden riksintressanta i sin helhet. Vilka markområden det

som anses rör sig kommer att klarläggas den prövning som jag angett

om genom

gränsdragningskommission se avsnitt 7.3.4..

skall göras av en

Innan beslut fattas eller åtgärder vidtas, som innebär att naturtillgångar kan exploateras inom mark som samerna traditionellt innehar, måste Sametinget rätt att yttra sig. Det kan exempelvis ske

ges inom för länsstyrelsens bevakning av att riksintressena beaktas i

ramen samband med att beslut fattas myndigheter eller domstolar i enlighet

av med de bestämmelser miljöbalken 1:2 hänvisar till.

som

Det bör noteras att skogsvårdslagen inte omfattas av miljöbalkens hushållningsregler. När det gäller användningen skog inom den av mark traditionellt innehar jag dock att det är som samerna anser tillräckligt att har möjlighet att i förväg yttra sig över samerna

planerade skogsvårdsåtgärder på det sätt blir följden om de

som åtgärder vidtas jag angett är nödvändiga för att skydda som renskötselrätten mot inskränkningar se avsnitt 7.2.6 För att kravet i artikel 15 punkt 1 skall kunna uppfyllas till fullo är det viktigt att understryka att måste ha en reell möjlighet att samerna påverka användningen dessa naturtillgångar. Detta innebär att de av myndigheter inhämtar yttranden från samerna måste eftersträva att som ta hänsyn till Samernas synpunkter.

8.4 Artikel 15 punkt Ursprungsfolks till naturtillgångar som staten rättigheter behållit äganderätten till

Min bedömning: Naturtillgångar omfattas av minerallagen och som torvlagen omfattas bestämmelsen i konventionens artikel 15 punkt 2. av För uppfylla kravet samråd med innan tillstånd till att samerna utforskning eller exploatering beviljas inom renskötselområdet, måste gällande regler ändras. Om reglerna i miljöbalken ändras så jag angett är nödvändigt som för att uppfylla kravet i artikel 15 punkt får Sametinget en sådan rätt till samråd innan exploatering beviljas. Därutöver krävs regler med

krav samråd med Sametinget innan undersökningstillstånd beviljas.

Samråden måste utformas så att reell hänsyn tas till samiska

intressen jfr artikel 6 punkt 2.

Artikel 1 5

De då staten behåller äganderätten till mineral- eller

fall

underjordiska tillgångar eller rättigheter till andra tillgångar hör

som

till mark, skall regeringarna fastställa eller upprätthålla förfaranden

samråd med ifrågavarande folk, i syfte att ta reda på om och i

för

vilken utsträckning deras intressen skulle skadas, innan de påbörjar eller lämnar tillstånd till för utforskning eller exploatering av program sådana tillgångar här till dessa folks mark Berörda folk skall där som det är möjligt få del vinsten från sådan verksamhet och erhålla av skälig ersättning för eventuella skador till följd sådan verksamhet av

Urspnmgsfolkens rätt till naturtillgångar 193

8.4.1 Innebörden av artikel 15 punkt 2

Bestämmelsen i artikel 15 punkt 2 är tillkommen för att reglera den situationen att ägaren till mark inte äger de underjordiska tillgångar eller rättigheter till andra naturtillgångar som hör till marken. I stället har staten behållit äganderätten till dessa naturtillgångar.

Bestämmelsen att samråd skall ske med ursprungsfolken

anger innan utforskning eller exploatering tillåts av naturtillgångar som staten behållit äganderätten till. Bestämmelsen gäller, som jag inledningsvis påpekat, på all mark ursprungsfolk har rättigheter till. Syftet med

som samråden är att ta reda på om, och i vilken utsträckning ursprungsfolkens intressen skulle sådan verksamhet. Ursprungsfolken

skadas av skall få ersättning för eventuella skador till följd av utforskning eller exploatering mineral- eller underjordiska tillgångar och där det är

av möjligt, vinsten från sådan verksamhet.

få del av

När stat ratificerar ILO-konvention nr 169 skall enligt ILO-

en guiden bestämmelsen i artikel 15 punkt 2 tillämpas så snart konventionen trätt i kraft, både på sådan verksamhet som redan pågår och på sådan verksamhet som planeras i framtiden ILO-guiden s. 20.

Det är att märka att bestämmelsen i artikel 15 punkt 2 är en av de bestämmelser i konventionen föreskriver ett obligatoriskt samråd

som med ursprungsfolket innan åtgärder vidtas mark som ursprungsfolket har rättigheter till. Innan utforskning eller utvinning sådan mark påbörjas mineraltillgångar och/eller andra naturtillgångar som

av staten behåller äganderätten till, måste följaktligen samråd med

ursprungsfolket äga rum.

Bestämmelsen samråd skall tolkas i ljuset av bestämmelsen i

om artikel 6 är de centrala bestämmelserna för tolkningen av

som en av konventionens övriga bestämmelser. I artikel 6 punkt l anges att

samråd skall med ursprungsfolken så snart lagstiftnings- eller

äga rum administrativa åtgärder direkt kan påverka dem övervägs. Sådana

som samråd skall enligt artikel 6 punkt 2 ske förtroendefullt och i en efter omständigheterna lämplig form, i syfte att uppnå överenskommelse eller samtycke till föreslagna åtgärder.

När det i artikel 15 punkt 2 anges att ursprungsfolk där det är möjligt skall få del vinsten från utforskning eller exploatering av

av naturtillgångar staten behållit äganderätten till anges i ILO-guiden

som att uttrycket där det är möjligt whenever possible skall läsas mot bakgrund innehållet i artikel 6 och 7 ILO-guiden s. 20.

av

Av artikel 6 framgår nämnts att ursprungsfolken har rätt

som ovan att få ett reellt inflytande över beslut berör dem. Av artikel 7

som framgår att det måste undersökas vilken påverkan olika utvecklings-

projekt planeras kan få ursprungsfolkens sociala, andliga och

som

7 19-0388Samema

194 Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar

kulturella miljö innan sådana projekt startas. Artikel 7 ger också garantier för att ursprungsfolken skall få delta i beslut om sådana utvecklingsprojekt skall igångsättas eller inte. I ILO-guiden anges inte närmare hur dessa bestämmelser skall påverka tillämpningen av bestämmelsen att ursprungsfolk skall få del vinsten där detta är om av

möjligt.

I övrigt kommenteras inte bestämmelsen i ILO-guiden. Inte heller har bestämmelsen berörts i samband med slutdiskussionema rörande konventionens utformning International Labour Conference, Provisional Record, seventy-ñfth Session, Geneva 1988 och Provisional Record, seventy-sixth Session, Geneva 1989 eller av ILO:s expertkommitté i deras kommentarer till Norges tillämpning av bestämmelsen.

Norges tillämpning

I den norska rapporteringen till ILO angående Norges tillämpning av konventionen har denna bestämmelse inte kommenterats. I Norge har markägaren enligt minerallagstiftningen, rätt till viss andel vinsten från gruvdrift på markägarens mark avgift. När det av gäller ursprungsfolks möjlighet att få del av vinsten från sådan verksamhet har Samerettsutvalgets folkerettsgruppe tolkat bestämmeli artikel 15 punkt 2 så att ursprungsfolk skall få del av vinsten av sen sådan verksamhet oavsett den äger på mark som ursprungsom rum folken innehar med ägande- och besittningsrätt eller om det rör sig om mark där ursprungsfolket har bruksrätt. Storleken på del vinsten bör av enligt folkerettsgruppen beroende hur omfattande rättigheter vara av ursprungsfolket har till det markområde där verksamheten äger rum.

Alin analys

Artikel 15 punkt 2 ställer krav regeringama att fastställa eller upprätthålla förfaranden för samråd med ursprungsfolken innan regeringama påbörjar eller lämnar tillstånd till program för utforskning eller exploatering naturtillgångar som finns på ursprungsfolkens av marker staten har behållit äganderätten till. Syftet med men som samrådet är att ta reda och i så fall i vilken utsträckning om ursprungsfolkens intressen skulle skadas av sådan verksamhet. Ursprungsfolken skall alltid ersättas för eventuella skador som följer av utforskning eller exploatering dessa naturtillgångar och där det är av möjligt få del vinsten sådan verksamhet. av av

Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar 195

Det är svårt att mot bakgrund av de få kommentarer som gjorts angående tolkningen uttrycket där det är möjligt dra några

av slutsatser när ursprungsfolk skall ges del av vinsten från utforsk-

om ning och exploatering naturresurser som staten behållit äganderätten

av till. En rimlig tolkning är enligt min mening att bestämmelsen tar sikte på hur den nationella lagstiftningen generellt reglerar fördelningen av vinst från sådan verksamhet. Om den nationella lagstiftningen i ett land föreskriver att markägare skall få andel av vinsten från sådan verksamhet kan det vara en situation där det också anses möjligt att ge ursprungsfolk andel vinsten när verksamheten bedrivs på deras

av mark.

Den situationen råder i Norge och Samerettsutvalgets folkeretts-

har där ansett att borde få andel vinsten från gruppe samerna en av sådan verksamhet.

En situation där det skulle kunna anses som möjligt att ge

annan ursprungsfolk del vinsten är att staten får en andel av vinsten från

av sådan verksamhet eller att staten själv driver verksamheten och därmed har hela vinsten av den.

Jag f°ar anledning att återkomma till tolkningen av denna bestämmel-

i följande avsnitt när jag jämför bestämmelsen med vad som gäller se enligt svensk minerallagstiftning och lagstiftning rörande utvinning av torvfyndigheter.

Redan kan jag dock konstatera att innebörden av bestämmelsen

nu att ursprungsfolk där det är möjligt skall få del vinsten från

av utforskning eller exploatering naturtillgångar som staten behållit

av äganderätten till är oklar. Det enda med säkerhet kan utläsas direkt

som

ordalydelsen bestämmelsen är, att det inte finns något absolut av av krav på att ursprungsfolk skall få del av vinsten från sådan verksamhet.

8.4.2 Svenska bestämmelser

För Sveriges del torde regeln naturtillgångar staten behållit

om som äganderätten till närmast stämma på mineral som omfattas av minerallagen 199l:45 och torv omfattas av lagen 1985:620 om

som

vissa torvfyndigheter, torvlagen. Även inte den

om man ser staten som egentlige ägaren har staten oavsett ägarförhållandena ett avgörande inflytande på undersökning och utvinning av tillgångarna. När det gäller mineral och torv omfattas dessa lagar uppkommer alltså

som av frågan ursprungsfolkets rätt till samråd innan tillgångarna utforskas

om eller exploateras. ll .l

Samråd

Enligt minerallagen finns rätt att utforska och exploatera mineral-

en tillgångar förutsatt att bergmästare meddelar undersökningstillstånd respektive bearbetningskoncession. Fastighetsägare eller annan som har dennes medgivande får dock bedriva undersökningsarbeten utan sådant tillstånd. En förutsättning är dock att det kan ske utan intrång i t.ex. nyttjanderätt, servitut eller annan särskild rätt. I 17:1 minerallagen anges att med särskild rätt till fastighet avses bl.a. renskötselrätt.

Ansökningar undersökningstillstånd får beviljas av bergmästare

om utan att någon än sökanden haft tillfälle att yttra sig 8 kap. 1 §

annan minerallagen. Minst två veckor innan undersökningsarbete påbörjas skall den fått tillstånd underrätta markägaren och innehavare av

som särskild rätt till fastighet när arbetena skall påbörjas. Underrättelse till innehavare renskötselrätt får delges den sameby som innehavaren

av tillhör, 3 kap. 5 § minerallagen.

I ärenden beviljande bearbetningskoncession sänds

om av meddelanden till bl.a. nyttjanderättshavare som bereds tillfälle att inkomma med erinringar mot ansökan inom minsta tid om fyra

en veckor. Ansökan bearbetningskoncession kungörs också, 21 §

om mineralförordningen 1992:285 .

Vid prövningen om beviljande av bearbetningskoncession skall bergmästaren tillämpa miljöbalken 3 kap. och 4 kap. och samråda med länsstyrelsen i det eller de län där koncessionsområdet ligger rörande tillämpningen miljöbalken, 8:1 minerallagen. En bearbetnings-

av koncession skall förenas med de villkor som behövs för att skydda allmänna intressen och enskild rätt, 4:5 samma lag.

Torvlagen följer i väsentliga delar minerallagens reglering. En skillnad är dock att såväl ansökan om undersökningskoncession som bearbetningskoncession skall kungöras, 8§ förordningen 1985:626 om vissa torvfyndigheter, torvförordningen.

När det gäller ansökan undersökningskoncession skall

om meddelande om sådan ansökan sändas till dem som berörs av ansökningen det finns anledning till det och tillgängliga uppgifter

om gör det möjligt. När det gäller bearbetningskoncession skall ansökning-

sändas till fastighetsägare, nyttjanderättshavare, servitutshavare och

en andra som berörs av ansökningen.

Erinringar mot ansökningar undersökningskoncession och

om bearbetningskoncession kan göras inom viss angiven tid, minst fyra veckor efter det att kungörelsen varit införd i Post- och Inrikes Tidningar, 8 § torvförordningen.

Länsstyrelsen fattar beslut om tillstånd skall lämnas till

som undersökning och bearbetning torvfyndighet skall bl.a. beakta

av

Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar 197

miljöbalkens hushållningsbestämmelser i tillståndsärendet. Beslut om tillstånd skall förenas med villkor behövs för att skydda allmänna som intressen och enskilds rätt, 12 § torvlagen.

Ersättning för skador

Enligt 7 kapitlet minerallagen skall ersättning betalas till sakägare för skada eller intrång orsakas undersökningsarbete eller av att som av mark tas i anspråk för bearbetning. Sakägare är bl.a. den som har renskötselrätt på den mark berörs undersökningsarbeten eller som av bearbetning. Innehavare renskötselrätt har således möjlighet att få av ersättning för den skada eller det intrång sådana verksamhet kan som orsaka när den bedrivs inom renskötselområdet. Samma möjligheter till ersättning för skada och intrång till följd av undersökning och bearbetning eller därmed sammanhängande verksamhet finns för den har särskild rätt till fastighet enligt torvlagen, som 22 § och 27

Del vinsten vid utforskning eller utvinning av mineral eller av

torvfyndighet

Enligt gällande svensk lagstiftning har varken staten eller markägare rätt till någon andel vinsten från verksamhet som rör utforskning av eller utvinning mineral eller torvfyndighet. Inte heller andra av rättighetsinnehavare till mark där sådan verksamhet bedrivs har någon rätt till andel av vinsten.

8.4.3 Min bedömning

Kravet i artikel 15 punkt 2 förfaranden för samråd med ursprungsbefolkningen i syfte att ta reda på och i vilken utsträckning deras om intressen skulle skadas innan tillstånd till för utforskning eller program exploatering mineral påbörjas eller lämnas kan enligt min mening i av huvudsak uppfyllt när det gäller tillstånd till exploatering. anses Innan tillstånd till bearbetning mineral eller torvfyndighet lämnas av skall den har renskötselrätt, såsom innehavare särskild rätt till som av fastighet, beredas tillfälle att inkomma med erinringar mot ansökan om bearbetningskoncession. Erinringama kan exempelvis gälla att en bearbetningskoncession skulle skada renskötselrätten. Sådana erinringkan beaktas att bearbetningskoncessionen förenas med villkor ar genom

som behövs för att skydda renskötselrätten, 4:5 minerallagen och 12 § torvlagen.

Rennäringens intressen skall också beaktas inom ramen för den prövning som bergmästaren respektive länsstyrelsen är skyldig att göra när det gäller om en ansökan om bearbetningskoncession är förenlig med bestämmelserna i miljöbalken.

Om det bedöms att exploatering av naturtillgångar inom renskötselområdet kan skada renskötseln eller samemas rätt till jakt och fiske eller samiska kulturvärden är det dock tveksamt om kravet samråd är uppfyllt med gällande regler. Skälet till detta är att enskilda samebyar har svårt att göra en bedömning av om och i vilken utsträckning som samiska intressen i stort skulle skadas av en exploatering naturtillgångar. En sådan bedömning kan däremot

av

Sametinget. Enligt gällande regler ställs dock inte krav på att göras av Sametinget skall höras i dessa fall.

Kravet på samrådsförfarande innan utforskning tillåts är inte uppfyllt enligt de bestämmelser finns i minerallagen. Undersök-

som ningstillstånd f°ar meddelas utan att innehavare av renskötselrätt har haft tillfälle att yttra sig och utan att det görs någon bedömning av om utforskningen kan skada renskötseln. Inte heller ägare till mark eller innehavare särskild rätt till fastighet har någon sådan rätt.

av annan

I denna del överensstämmer inte svensk lagstiftning med kravet i artikel 15 punkt 2 på att förfaranden skall finnas för samråd med ursprungsfolket innan tillstånd till utforskning lämnas.

När det gäller ansökan om undersökning av torvfyndighet föreskrivs i 8 § torvförordningen att ansökan om undersökning skall sändas till dem berörs ansökningen där tillgängliga uppgifter gör detta

som av möjligt och anledning därtill. Detta ligger närmare konventionens

ger krav på ett samrådsförfarande uppfyller det inte helt.

men á

De bestämmelser finns i 7 kap. minerallagen och i 22 och 27 l

som torvlagen motsvarar däremot konventionens krav i artikel 15 punkt 2 att skall få skälig ersättning för eventuella skador till följd av

samerna verksamhet rör utforskning eller exploatering av mineral.

som

När det gäller kravet på att artikel 15 punkt 2 skall beaktas också för verksamhet redan pågår vid ratificeringstillfället, anser jag at

som kravet är uppfyllt de regler om rätt till ersättning för skada son.

genom finns i dag i minerallagen och torvlagen.

Konventionens artikel 15 punkt 2 ställer inget absolut krav på at ursprungsfolk skall ha del i vinsten från utforskning eller exploatering

mineral eller andra naturtillgångar som staten behåller äganderätten av till. Det att ursprungsfolken skall få del av vinsten där det är

anges möjligt.

Ursprungdolkens rätt till naturtillgångar 199

Jag har i tidigare avsnitt angett att jag det vara en rimlig anser tolkning bestämmelsen är att den tar sikte hur den nationella av

lagstiftningen generellt reglerar frågan om hur vinst från sådan

verksamhet skall fördelas. Om staten eller markägaren enligt den nationella lagstiftningen har rätt till någon andel av vinsten från sådan verksamhet skulle det enligt konventionen kunna anses möjligt också för ursprungsfolket att få andel denna vinst. en av Enligt svensk lagstiftning finns ingen rätt till andel av vinsten från utforskning eller exploatering mineral eller torvfyndigheter, varken av för markägare eller staten. Det kan enligt min mening då inte heller möjligt för att få del av vinsten från sådan verksamhet. anses samerna Om mineral- eller torvlagstiftningen skulle ändras så att staten eller markägaren skulle tillerkännas andel i vinst från utforskning eller utvinning mineral bör det övervägas att också tillerkänna samerna av andel vinsten för sådan verksamhet. av

8.4.4 krävs

Åtgärder som

För att konventionens krav på samråd skall kunna uppfyllas, måste minerallagen och torvlagen ändras. De samebyar berörs av som ansökan undersökningstillstånd enligt dessa lagar, måste ges rätt att om till samråd innan utforskning tillåts. Utöver sådana ändringar krävs enligt min uppfattning att samråd sker med Sametinget innan undersökning eller exploatering av mineral eller tillåts inom renskötselområdet. Sametinget skall yttra sig över torv och i så fall i vilken omfattning samiska intressen, såsom om renskötseln eller rätt till jakt och fiske eller samiska kulturella samemas värden kan skadas sådan undersökning eller exploatering. av Sametinget har möjlighet att göra den övergripande bedömning som en krävsenligt artikel 15 punkt En Sametingets uppgifter är att av medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande mark och vatten, 2:1 §

fjärde punkten sametingslagen.

Både minerallagen och torvlagen omfattas av den prövning som

skall göras enligt miljöbalkens hushållningsbestämmelser. Om reglerna

i miljöbalken ändras jag har angett nödvändigt för att som ovan vara uppfylla kravet i artikel 15 punkt f°ar Sametinget en rätt till samråd innan exploatering beviljas inom områden riksintresse för av rennäringen och inom de områden traditionellt innehar. som samerna Däremot omfattar miljöbalkens hushållningsbestämmelser inte undersökningstillstånd enligt minerallagen eller torvlagen. Särskilda regler

200 Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar

som med krav på samråd med Sametinget innan undersökningstillstånd beviljas måste därför införas.

För att samråden med samebyama och Sametinget skall uppfylla konventionens krav i artikel 6 punkt 2 krävs att reell hänsyn tas till rennäringen och övriga samiska intressen. Detta innebär bl.a. att bestämmelserna om skyldighet att samråda med samebyama innan undersökningar naturtillgångar tillåts måste utformas så att den

av

myndighet som beviljar undersökningstillstånd kan avslå under-

sökningstillstånd eller förena detta med de villkor som behövs för att skydda renskötselrätten.

9 bestämmelser om

Övriga

rätt till mark,

ursprungsfolks

artikel 1 6-1 9

Min bedömning: Jag bedömer att Sverige i allt väsentligt uppfyller kraven i artiklarna 16-19 med gällande svenska bestämmelser. För att kravet i artikel 19 skall helt uppfyllt krävs att staten står för anses vara kostnader för tillhandahållandet mark som är nödvändig för att av skall kunna fortsätta att försörja sig på renskötsel. samerna

9.1 Artikel 16. Folkfdrflyttningar

Artikel 16

Med förbehåll för följande punkter i denna artikel skall berörda folk inte förflyttas från den mark de bebor. som

När förflyttning dessa folk nödvändig som en undantagsav anses

åtgärd, får förflyttningen ske först sedan de informerats och har gett sitt medgivande. Om deras medgivande inte går att få, får

fria

förflyttningen ske endast enligt i den nationella lagstiftningen

fastställda förfaranden, innefattande oflentliga utredningar om så är lämpligt, där berörda folk har möjlighet till reell representation.

Närhelst det är möjligt skall dessa folk ha rätt att återvända till sin hävdvunna mark så skälen för förflyttning längre finns. snart som

När sådant återvändande inte är möjligt, skall dessa folk, såsom fastställts överenskommelse eller, i avsaknad sådan genom av överenskommelse, lämpliga förfaranden, i alla möjliga fall genom tilldelas mark, till sin beskaflenhet och rättsliga status är minst som likvärdig med den mark de tidigare bebodde och som är ägnad att som tillgodose deras nuvarande behov och deras framtida utveckling. I de

202 Övriga bestämmelser ursprungsfolks rätt till mark om

då berörda föredrar att få ersättning kontant eller in natura,

fall folk

skall de erhålla sådan ersättning under vederbörliga garantier.

Personer förflyttas på detta sätt skall erhålla full ersättning för som

varje uppkommen förlust eller skada.

9.1.1 Innebörden av artikeln

En viktig aspekt ursprungsfolkens rätt till mark är förflyttning och av återflyttning. Artikel 16 är enligt ILO-guiden nyckelbestämmelse i en konventionen eftersom många ursprungsfolk ofta förflyttas från sin mark, huvudsakligen beroende på fömekande av deras sedvanerätt. Efter förflyttning är ersättningen för skadan oftast otillräcklig. Artikel 16 föreskriver berörda folk inte mot sin vilja skall förflyttas från den att mark de bebor. Detta generell princip. Det är emellertid inte som är en ovanligt folkgrupper olika skäl måste förflyttas från sin mark. att av Punkten 2 i artikel 16 föreskriver att när förflyttning är nödvändig, som undantagsåtgärd, får den ske först sedan berörda folk har gett sitt en fria medgivande. I motsats till den tidigare konventionen nr 107 tar denna konvention inte anledningar till när förflyttning kan bli upp Den i stället beskrivning hur proceduren skall ske.

nödvändig. ger en av

Regeringarna skall först söka medgivande. Om detta inte går att erhålla får förflyttning ske endast enligt förfaranden är fastställda i den som nationella lagstiftningen. Dessa förfaranden skall innefatta offentliga

utredningar så lämpligt, där ursprungsfolken har möjlighet till

när är

reell representation. Enligt ILO-guiden skall dessa procedurregler även

omfatta mark nyttjas och inte endast mark traditionellt innesom som ursprungsbefolkningen. Förarbetena till konventionen fastlägger has av begränsade ingrepp, inte innebär folkomflyttningar, exempelvis att som expropriation, inte omfattas bestämmelsen. av Punkten 3 i artikel 16 föreskriver rätt för folken att återvända till en sin hävdvunna mark så snart skälen för förflyttning inte längre som

finns. många fall förflyttas ursprungsbefolkningar från sin mark på

I grund katastrofsituationer såsom krig, konflikter eller ekologiska av katastrofer. Alltför ofta finner urbefolkningen att den för all framtid har förlorat sin mark trots att orsaken till förflyttning upphört. När ett återvändande inte är möjligt skall dessa folk närhelst det är möjligt tilldelas mark till sin beskaffenhet och rättsliga status är likvärdig som med den mark de tidigare bebodde och tillgodoser deras som som nuvarande behov och framtida utveckling. Om urfolken önskar erhålla

ersättning skall deras önskemål respekteras.

Övriga bestämmelser ursprungsfolks rätt till mark 203 om

9.1.2 Svenska bestämmelser

I 2 kap. 18 § RF anges bl.a. att varje medborgares egendom är tryggad att ingen kan tvingas avstå sin egendom till det allmänna eller genom till någon enskild expropriation eller annat sådant förfogande, genom utom när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. I paragraf stadgas vidare att den som genom expropriation eller samma annat sådant förfogande tvingas avstå sin egendom skall vara tillförsäkrad ersättning för förlusten. Inför Norges ratificering konventionen konstaterade det norska av

Justis- och politidepartementet att de begränsade ingrepp som inte

mer

innebär folkomflyttningar faller utanför artikelns tillämpningsområde

St. Prp. Nr 102 1989-90. Man byggde sitt ställningstagande på

se

förarbetena till konventionen fastlägger att begränsade ingrepp som inte innebär folkomflyttningar, såsom expropriation, inte skall som omfattas bestämmelsen. Även jag delar denna uppfattning vill av om jag kort redogöra för de svenska bestämmelserna om expropriation, eftersom detta förfarande kan innebära att renskötselrätten upphör inom

vissa områden. Av 26§ rennäringslagen framgår att renskötselrätt kan upphävas bara det behövs för sådant ändamål som avses i 2 kap. expropriaom tionslagen 1972:719. Enligt 29 § rennäringslagen gäller i frågan om upphävande renskötselrätt och ersättning med anledning därav vissa av bestämmelser i den lagen och i tillämpliga delar bestämmelserna i

expropriationslagen expropriation av särskild rätt till fastighet.

om

Enligt 2 kap. expropriationslagen får expropriation ske för att ge

kommun möjlighet att förfoga över mark som med hänsyn till den framtida utvecklingen krävs för tätbebyggelse. Expropriation får även ske för att bereda utrymme för anläggning som tillgodoser allmänt behov samfärdsel, transport, elektrisk kraft, vatten och vänne för att av bereda utrymme åt näringsverksamhet eller anläggning av större betydelse för riket eller orten eller viss befolkningsgrupp. Expropriation får också ske bl.a. för att bevara område som nationalpark, naturreservat, natunninne eller för att tillgodose väsentligt annars behov mark eller anläggning för idrott eller friluftsliv, marken av om eller anläggningen är avsedd att hållas tillgänglig för allmänheten. Enligt 4 kap. expropriationslagen gäller för fastighet som expropriei sin helhet att ersättning skall betalas med belopp som motsvarar ras fastighetens marknadsvärde, dock med vissa undantag. Några bestämmelser rätt till ersättningsmark finns dock inte i denna lag eller om lag med liknande innebörd. någon annan Inför Norges ratificering konventionen konstaterade det norska av Justis- och politidepartementet att norsk rätt inte hindrar en lösning som

204 Övriga bestämmelser om ursprungsfolks rätt till mark

innebär tilldelning av ersättningsmark i ett läge där konventionen skulle kräva detta. Däremot finns det inga bestämmelser i norsk lag som ger rätt till ersättningsmark vid folkförflyttningar se StPrp. Nr 102 1989- 90.

Några folkomflyttningar har inte förekommit i Sverige på senare tid. Så omfattande ingrepp skulle behövas för att åstadkomma sådana

som omflyttningar måste vara föranledda av alldeles speciella förhållanden.

Sverige har dock använt sig särskilda medel för att förflytta

av

så sent på l920-talet. När man i Sverige och Norge enades samer som

renbeteskonvention år 1919 bl.a. reglerade samernas rätt om en ny som till renbete i Norge innebar detta att samerna förlorade stora områden

sitt sommarbetesland. Vid förhandlingarna med Norge gjorde av Sverige stora eftergifter för att nå en överenskommelse, bl.a. försäkrade

att renantalet skulle minskas inom de fyra nordligaste samebyama. man Detta ledde till att från Karesuandoomrädet förflyttades till

samer

sydligare områden i Sverige.

9.1.3 Min bedömning

I Sverige i dag är sådana folkfidrflyttningar som omtalas i artikel 16 otänkbara. Man bör dock observera de krav på bl.a. ersättningsmark

kan ställas sådan situation som täcks av artikeln som om en undantagsvis skulle uppstå framgent. Särskilt mot bakgrund av detta och artikelns utformning kan det inte anses strida mot konventionen att regler saknas direkt tar sikte på de undantagssituationer som

som omfattas av artikeln Jag anser sålunda inte att det föreligger någon bristande överensstämmelse mellan svensk rätt och artikel 16.

9.2 Artikel 17. Övertlyttning av

markrättigheter

Artikel 17

Förfaranden har etablerats hävd hos berörda folk för f

som av överjlyttning markrättigheter mellan medlemmar dessa folk skall i

av av respekteras.

Berörda folk skall konsulteras vid prövning av deras befogenhet att överlåta sin mark eller på annat sätt överföra sina rättigheter till

utanför den egna gemenskapen. personer

Övriga bestämmelser ursprungsfolks rätt till mark 205 om

Personer inte tillhör dessa folk skall hindras från att dra nytta som deras sedvänjor eller bristande insikt lagstiftningen hos deras av om medlemmar i syfte tillförsäkra sig äganderätt, besittningsrätt eller att nyttjanderätt till mark som tillhör dem.

9.2.1 Innebörden artikeln av

I artikel 17 punkten 1 stadgas att förfaranden som har etablerats av hävd för överflyttning markrättigheter mellan medlemmar av dessa av folk skall respekteras. Men när deras befogenheter att överföra sina

till icke ursprungsfolk prövas myndigheterna skall rättigheter av ursprungsfolken konsulteras. Detta generell princip med stor

är en aktualitet eftersom många utvecklingsländer reviderar sin lagstiftning och konstitution. Syftet med den ändrade lagstiftningen är att tidigare restriktioner infördes jordbruksreforrner och som gällde - som genom

mark, äganderätt och storleken jordegendomen- skall nyttjandet av

upphöra. Dessa restriktioner gäller i många fall även ursprungsbefolkningen i respektive land. Artikel 17 föreskriver att de berörda folken skall konsulteras vad gäller effekterna av sådana förändringar,

innan de träder i kraft. Under förhandlingarna konventionen ansåg en stor del av om för ursprungsfolken att det borde införas ett förbud representanterna överföra rättigheter till utanför folkgruppen. Mot detta mot att personer anfördes sådant förbud skulle medföra alltför begränsad valfrihet att ett för ursprungsfolken. Förhandlingarna slutade med att man uppnådde enighet det skulle överlåtas till respektive stat att bestämma om om att ursprungsfolken skall ha möjlighet att överföra sina rättigheter, dock först efter ha rådgjort med den berörda Enligt den norska att gruppen. folkerettsgruppen, NOU 1997:5, 41, är det en förutsättning att s. överlåtelsen inte går ut över möjligheter att bevara och gruppens utveckla sin kultur.

i

9.2.2 Svenska bestämmelser

Renskötselrätten tillkommer enligt l § rennäringslagen den samiska befolkningen. Några förfarande har etablerats av hävd för som överflyttning markrättigheter mellan finns inte. Icke av samerna hävdvunnen överflyttning markrättigheter regleras i rennäringsav bedriva renskötsel och därmed sammanhängande rätt till lagen. För att renbete, fiske, jakt och skogsfång krävs medlemskap i sameby. Samebyn kan enligt 11 § som medlem anta

206 Övriga bestämmelser om ursprungsfolks rätt till mark

den same som deltar i renskötseln inom byns betesområde, 2. den same som har deltagit i renskötseln inom byns betesområde och haft detta som stadigvarande yrke och inte övergått till annat huvudsakligt förvärvsarbete,

den som är make eller hemmavarande barn till medlem som avses under 1 eller 2 eller som är efterlevande make eller underårigt barn till avliden sådan medlem.

Samebyn beslutar således själv vem som skall komma i åtnjutande av markrättigheter. Det enda kravet lagstiftaren ställer för att någon skall få dessa rättigheter är medlemskap i sameby.

9.2.3 Min

bedömning

Eftersom det inte har etablerats några förfaranden av hävd för överflyttning av markrättigheter mellan samerna och dessa rättigheter enbart tillkommer den samiska befolkningen har artikeln i denna del för närvarande begränsad räckvidd för svenskt vidkommande.

9.3 Artikel 18. intrång m.m. Obehörigt

Artikel 18

Lämpliga strafl skall fastställas i lag för obehörigt intrång på eller

nyttjande av berörda folks mark, och regeringarna skall vidta åtgärder för att förhindra sådana överträdelser.

Innebörden artikeln

9.3.1. av

Enligt artikel 18 skall personer som inte tillhör ursprungsfolk hindras från att göra intrång på berörda folks mark. Straff skall fastställas i lag för sådana intrång.

9.3.2 Svenska bestämmelser

Allemansrätten innebär begränsningar i möjligheterna att inskränka nyttjandet av mark samt att lagstifta om intrång.

Rennäringslagen innehåller emellertid bestämmelser som bl.a. reglerar framkomligheten inom renskötselområdet och användandet av hund.

Övriga bestämmelser ursprungsfolk rätt till mark 207 om

Enligt rennäringslagen 94§ skall till böter dömas den med som uppsåt eller oaktsamhet av fastställd eller gällande flyttningsväg för renar 0 stänger av annars eller vidtar åtgärder på eller invid vägen så att dess framkomlighet

väsentligt försämras, skrämmer eller på annat sätt ofredar som uppehåller sig på ett 0 renar område där renskötsel då är tillåten, obehörigen driver bort från ett område där renskötsel då är 0 renar tillåten eller hindrar från att beta på ett sådant område. renar Enligt 93 § skall hund inom renskötselområdet hållas kopplad, om inte länsstyrelsen medger annat. Anträffas hund medan den jagar eller sätt ofredar inom renskötselområdet får hunden dödas av annat ren den äger eller vårdar ren. som

Enligt skogsvårdslagen 1979:429 skall till böter eller fängelse i

månader den dömas uppsåtligen eller oaktsamhet inte högst sex som av efter föreläggande eller förbud meddelats för att 31 § rättar sig ett som skall Enligt denna paragraf skall vid skötsel skog i fråga om

följas. av

hyggens storlek och utläggning, kvarlämnande av trädsamlingar etc. den ske uppenbart påkallas med hänsyn till

anpassning som

rennäringen.

Enligt terrängkömingslagen 1975:1313 och terrängskömings-

förordningen 1978:594 är körning i terräng med motordrivet fordon förbjuden inom ñällområden i Dalarnas, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Undantaget från förbudet gäller dock bl.a. för arbete med renskötseln vid bevakning och vid drivning och samling av renar inför omedelbar förestående märkning, slakt eller flyttning av renar för renskötamas försörjning med livsmedel och andra dagligvaror samt i direkt samband med renskötseln. Den uppsåtligen eller av som oaktsamhet bryter förbudet döms till böter. I ringa fall skall det mot dock inte dömas till ansvar.

9.3.3 Min bedömning

rennäringslagens regler innehåller tillräckligt

Jag gör bedömningen att

skydd obehörigt intrång eller nyttjande renskötselområdet på mot av skada renskötseln. Även skogsvårdslagen sådant sätt att det kan innehåller regler till skydd för rennäringen.

208 Övriga bestämmelser ursprungsfolks rätt till mark om

9.4 Artikel 19. Tillhandahållande av mark

m.m.

Artikel 19

Nationella jordbruksprogram skall tillförsäkra berörda folk en behandling som är likvärdig med den som tillkommer andra grupper av

befolkningen med avseende på

fl a tillhandahållandet ytterligare mark för dessa folk när det av j område som de förfogar över inte räcker tillför att förse dem medför

i

ett normalt liv erforderliga förnödenheter eller är otillräckligt vid en eventuell ökning av deras antal. b tillhandahållandet av de medel som erfordras för att främja

i

förbättring av den mark som dessa folk redan äger. i

9.4.1 Innebörden artikeln ; av

Enligt artikel 19 skall nationella jordbruksprogram tillförsäkra berörda

folk en behandling är likvärdig med andra

som grupper av befolkningen avseende tillhandahållandet av ytterligare mark för dessa folk när det område som de förfogar över inte räcker till för att förse dem med för ett normalt liv erforderliga förnödenheter eller är otillräckligt vid en eventuell ökning av deras antal. Detta skall inte tolkas som att ursprungsfolken skall ha rätt till ytterligare mark endast om det finns motsvarande jordbruksprogram för andra grupper. Konventionens allmänna inriktning är att tillförsäkra att

ursprungsfolken har de förutsättningar som är nödvändiga för att

bevara grunden för sin kultur och sina traditionella verksamheter och för att bevara sin ekonomiska självständighet och utveckling

se

exempelvis artikel 23. Skulle ursprungsfolken inte ha tillräckligt med mark för att förse dem med vad de behöver för sin försörjning innebär följaktligen bestämmelsen i artikel 19 att staten skall tillhandahålla erforderlig mark. Dessutom skall staten tillhandahålla de medel som erfordras för att främja förbättring den mark dessa folk av som som redan äger.

9.4.2 Svenska bestämmelser

Generellt sätt finns det inga nationella jordbruksprogram i Sverige som har målsättningen att tillhandahålla ytterligare mark till någon näringsgrupp om inte den aktuella marken räcker till för deras

Övriga bestämmelser om ursprungsfolks rätt till mark 209

försörjning eller tillhandahålla medel för förbättring av den mark som de redan äger.

Renskötseln bedrivs i Sverige i stort sett i hela Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län samt delar av Kopparbergs och Västernorrlands län. Bruttoarealen av de svenska renbetesmarkema uppgår till 165 000 kvadratkilometer. När bruttoarealen reducerats

ca med vattenområden, högtjällsimpediment samt bebyggd och odlad mark återstår nettoareal ca 137 000 kvadratkilometer. Renbetes-

en marken omfattar i runda tal tredjedel av Sveriges totala yta.

en Vinterbetesmarkemas omfattning är Omtvistad inom vissa delar av området.

I rennäringslagen finns bestämmelser om vilka områden som får användas för renbete och betestidens längd. Renskötseln får

om bedrivas hela året på de s.k. året-runt-markema i Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker dels ovanför odlingsgränsen, dels nedanför denna gräns på mark där skogsrenskötsel av ålder bedrivs under våren, sommaren eller hösten om marken antingen utgör renbetesland eller tillhör eller vid utgången av juni 1992 tillhörde staten kronomark. Renskötseln får vidare bedrivas hela året på renbetesfjällen i Jämtlands län och inom de områden i Jämtland och Kopparbergs län som vid utgången av juni 1992 tillhörde staten och var särskilt upplåtna till renbete.

De s.k. vinterbetesmarkema, där renskötsel får bedrivas under tiden den 1 oktober-den 30 april, omfattar dels övriga delar av lappmarken nedanför odlingsgränsen, dels sådana trakter utanför lappmarken och renbetesñällen där renskötsel ålder bedrivs vissa tider av året.

av

Renantalet växlar starkt mellan perioder av goda och dåliga renbetesår. Vid renräkningar och i renlängder registreras vinterhjorden, dvs. den renhjord i huvudsak förfogar över mellan slaktsäsong och

man kalvningssäsong. Länsstyrelsen bestämmer det högsta antal renar som får hållas på bete i sameby. När renantalet fastställs skall hänsyn tas

en till andra intressen. Länsstyrelsen kan besluta om inskränkningar i betesrätten det behövs för att bevara renbetet eller annars främja

om renskötseln.

Inom de områden överbetats under lång tid bör länsstyrelserna

som enligt regeringens direktiv utarbeta åtgärdsprogram för att få betes-

att återhämta sig. Så har också nyligen skett. För att inte resurserna försätta samebyarna i besvärlig ekonomisk situation skall åtgärderna

en utformas efter de förhållanden råder inom respektive samebys

som betesområde. Problemen med överbetning har sin orsak i att det inom vissa områden inte rått balans mellan renantalet och tillgängliga betesresurser. Från år 1993 finns ändrade bestämmelser i

genom rennäringslagen möjligheter för länsstyrelsen att reglera antalet renar.

210 Övriga bestämmelser om ursprungsfolks rätt till mark

Vad gäller tillhandahållandet av ytterligare mark finns det i 2 kap. 4 § expropriationslagen en bestämmelse som ger staten en möjlighet att ta i anspråk fast egendom expropriation för att bereda utrymme

genom åt viss näringsverksamhet. I Norge genomförde man år 1996 en ändring i rennäringslagen som innebär att norska staten har en möjlighet att expropriera nödvändigt renbete inom renbetesområdet om det efter en domstolsprövning skulle visa sig att sedvanerätt inte existerar inom det aktuella området.

Renbetesrätt kan även tilläggas samerna avtalsvägen, vilket innebär att marken inte behöver arrenderas i vanlig mening, än mindre exproprieras. Vad fodras är bara att en motsvarande rätt till renbete

som eventuellt tvângsvis tilläggs samerna. En sådan rätt att i mån av behov vissa år utnyttja marken är en betydligt mindre långtgående rätt än vanligt arrende.

Ett annat sätt har diskuterats möjligt för att tillförsäkra

som som samebyama tillräckliga områden för vinterbete är att mark arrenderas för vinterbete. Om det framkommer att arrende av sådana vinterbetesmarker nödvändig förutsättning för att samebyama skall kunna

är en fortsätta att bedriva rennäring kan kravet i artikel 19 punkten a tolkas så att staten skall stå för kostnaderna för sådant arrende.

9.4.3 Min bedömning

Om tillgång till ytterligare vinterbetesmarker är en nödvändig förutsättning för att samebyama skall kunna fortsätta att bedriva rennäring kan kravet i artikel 19 punkten a tolkas så att staten skall stå för kostnaderna för tillhandahållandet ytterligare mark.

av

Om exempelvis pågående tvister rörande vinterbetesmarkemas omfattning eller framtida gränsdragning skulle leda till en bristande tillgång mark för så att renskötsel hotas i vissa områden kan

samerna detta lösas på olika avtal eller expropriering. För att kravet

sätt, genom enligt artikel 19 skall uppfyllt krävs att staten står för kostnader för

vara tillhandahållande mark är nödvändig för att samerna skall

av som kunna fortsätta att försörja sig på renskötsel.

10 och anställnings- Sysselsättning

artikel 20

villkor,

Min bedömning: Jag bedömer att Sverige uppfyller kraven i artikel 20 med gällande svenska bestämmelser

Artikel 20

I Regeringarna skall för nationella lagar och föreskrifter inom ramen . och i samarbete med berörda folk vidta särskilda åtgärder för att säkerställa eflektivt skydd med avseende på sysselsättning och ett anställningsvillkor för arbetstagare, tillhör dessa folk, i den mån som

de inte åtnjuter eflektivt skydd den lagstiftning gäller för

genom som

arbetstagare i allmänhet.

Regeringarna skall göra allt står i deras förmåga för att hindra som varje diskriminering arbetstagare, tillhör berörda folk, i av som förhållande till andra arbetstagare, särskilt ifråga om: tillträde till arbete, innefattande kvalificerat arbete, samt

a

åtgärder för befordra, b lika lön för arbete av lika värde,

sjukvård och socialhjälp, arbetarskydd, samtliga socialförsäk-

c

ringsförmåner och andra arbetsrelaterade förmåner samt bostäder,

d föreningsrätt och fiihet till all lagenlig fackföreningsverksamhet

rätt att sluta kollektivavtal med arbetsgivare eller arbetssamt tagarorganisationer.

De åtgärder vidtas skall innefatta åtgärder för att säkerställa att som arbetstagare tillhör berörda folk, bl.a. säsongsarbetare, a som

tillfällighetsarbetare och migrerande arbetare inom jordbruk och

verksamhet, liksom de som är anställda av företag som annan

förmedlar eller hyr ut arbetskraft, åtnjuter det skydd som enligt

nationell lag och praxis kommer andra sådana arbetstagare inom sektorer till del och att de får fullständig information om sina samma

rättigheter enligt arbetslagstiflningen och om vilka möjligheter som står till buds för de,

b arbetstagare tillhör dessa folk inte utsätts för arbetsför-

som hållanden äventyrar deras hälsa, i synnerhet genom exponering

som för bekämpningsmedel eller andra giftiga ämnen;

arbetstagare tillhör dessa folk inte utsätts för tvångsrekry-

c som teringssystem, innefattande tvångsarbete och andra former av arbete för återbetalning av skuld;

d manliga och kvinnliga arbetstagare som tillhör dessa folk åtnjuter lika möjligheter och lika behandling i arbetet samt skydd mot sexuella trakasserier.

Särskild uppmärksamhet skall ägnas upprättandet av lämplig

yrkesinspektion inom områden där arbetstagare som tillhör berörda folk utför lönearbete, i syfte att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i denna del av konventionen.

10.1 Innebörden av artikeln

Artikel 20 i konventionen handlar om sysselsättning och anställningsvillkor för ursprungsfolk. Enligt ILO-guiden är dessa folk ofta de mest utsatta i sina respektive länder. I stor utsträckning arbetar de utanför landets formella ekonomiska system, ofta som lantarbetare utan facklig

tillhörighet och trygghetslagar. De blir lätt föremål för exploatering av

oseriösa arbetsgivare. Som invandrare får de tunga och underbetalda arbeten. Artikel 20 föreskriver regeringama att vidta särskilda åtgärder för att säkerställa ett effektivt skydd för dessa människor vad gäller sysselsättning och anställningsvillkor. Åtgärderna skall vidtas i samarbete med berörda folk i den mån de inte redan åtnjuter effektivt skydd den lagstiftning gäller för arbetstagare i allmänhet.

genom som Artikeln omnämner speciella områden där sådana åtgärder skall vidtas. Det rör sig framför allt lika lön för likvärdigt arbete, sjuk- och

om hälsovård samt arbetarskydd.

Ursprungsfolken skall vidare alltid omfattas av skydd för föreningsrätten. De skall vidare ha rätt att delta i sådan verksamhet. Särskilda åtgärder skall vidtas för säsongarbetare, tillfällighetsarbetare och migrerande arbetare inom jordbruk och annan verksamhet. Arbetstaga-

skall skyddas från arbetsförhållanden äventyrar deras hälsa, i re som

synnerhet exponering för bekämpningsmedel eller andra giftiga

genom ämnen. Åtgärder skall också vidtas för att förhindra att arbetstagare

tillhör dessa folk inte utsätts för tvångsrekrytering, innefattande som tvångsarbete och andra former arbete för återbetalning av skuld.

av

Detta är problem berör åtskilliga miljoner av världens som urbefolkningar. Slutligen skall speciella åtgärder vidtas för att säkerställa lika behandling och lika möjligheter i arbetet, för män och kvinnor. Vad gäller urbefolkningens kvinnor finns det en speciell bestämmelser skyddar dem mot sexuella trakasserier. som

10.2 Svenska bestämmelser

Punkten 1 i konventionens artikel 20 föreskriver särskilda åtgärder for ett effektivt skydd med avseende på sysselsättning och anställningsvillkor. Av 2 kap. 15 § RF följer att svenska författningsregler inte får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han eller hon på grund etniskt tillhör minoritet. Det finns ett fullgott av ursprung en skydd den lagstiftning gäller för arbetstagare i allmänhet. genom som Lagen l982:80 anställningsskydd ger ett skydd för i princip alla om arbetstagare, även för berörda folk. Reglerna arbetstid, semester om och ledighet finns i arbetstidslagen 1982:673, semesterlagen som 1977:480 respektive ett flertal olika ledighetslagar, t.ex. föräldraledighetslagen 1995:584 innebär också skydd för anställningsvillkoren och gäller för arbetstagare i allmänhet. Medbestämmandelagen 1976:580 med dess regler föreningsrätt, förhandlingsrätt om och kollektivavtal gäller också för arbetstagare i allmänhet. Vad gäller punkt 2 i artikel 20, hinder mot diskriminering i fråga om arbete finns regler i lagen 1994:134 mot etnisk diskriminering. etc. Regeringen har lagt fram proposition 1997/98:177 innehåller en som förslag till lag åtgärder mot etnisk diskriminering i en ny om arbetslivet. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1999. Den nya lagens tillämpningsområde omfattar både direkt och indirekt diskriminering och föreslås gälla oberoende diskriminerande avsikt hos en av arbetsgivare. Förutom ett bestående anställningsförhållande omfattar lagen hela rekryteringsförfarandet, vilket innebär att även en arbetssökande kan göra lagen gällande. Det gäller också om ett

anställningsbeslut inte har fattats.

Lagen innehåller vidare skyldighet för arbetsgivare att vidta en aktiva åtgärder för att främja etnisk mångfald i arbetslivet. Målet med föra in krav på aktiva åtgärder är att föra in ett mångfaldstänkande att

hos arbetsgivare, arbetstagarorganisationer och enskilda arbetstagare

vilket i sin kan bidra till att den etniska mångfalden i samhället tur avspeglas i arbetslivet och att arbetsgivaren i högre utsträckning än i dag skall de fördelar etnisk mångfald kan och ta tillvara se som ge erfarenheter och kompetens oberoende etnisk bakgrund. För den av enskilde kan ett mångfaldstänkande innebära möjlighet till anställning

214 Sysselsättning och anställningsvillkor

samt att hans eller hennes kompetens utnyttjas bättre. Tillsynen av lagens efterlevnad ligger på Ombudsmannen mot etnisk diskriminering och Nämnden mot diskriminering.

När det gäller andra arbetsrelaterade förmåner såsom arbetslöshetsersättning så gäller samma skydd för berörda folk som för andra arbetstagare, i den mån de formellt sett utgörs av arbetstagare. Renägare som också bedriver renskötsel, jämställs med jordbrukare och

kategoriseras därmed som företagare. Före den l januari 1998 fanns

ingen arbetslöshetskassa för jordbrukare/renägare. De kunde enbart få kontant arbetsmarknadsunderstöd om de lade ner sin verksamhet. Från den l januari 1998 finns en ny arbetslöshetskassa ALFA till vilken även jordbrukare/renägare kan ansluta sig och få en inkomstrelaterad ersättning om de lagt ned sin verksamhet. Den l april 1998 utvidgade Småföretagamas arbetslöshetskassa och Svenska Handels och Arbetsgivamas arbetslöshetskassa sina verksamhetsområden till att även

omfatta jordbruk respektive jordbruk/skogsbruk/jakt. I och med det

anses också samer/renägare ha möjlighet att ansöka om medlemskap i dessa arbetslöshetskassor.

Vad avser arbetsmiljö och arbetarskydd gäller arbetsmiljölagen 1977:1160 i princip varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning. Därutöver gäller arbetsmiljölagen i vissa delar även i utbildning, vård i anstalt m.m. Lagen föreskriver vidare vissa skyldigheter även för ensamföretagare. Bestämmelserna gäller för alla utan åtskillnad.

Beträffande föreningsfrihet och rätt att sluta kollektivavtal gäller grundlagens bestämmelser om föreningsfrihet i 2 kap. l § punkt 5 RF samt medbestämmandelagen om kollektivavtal.

Beträffande punkt 3 och skyldighet att vidta åtgärder för att

säkerställa samma skydd för säsongsarbetare och tillfällighetsarbetare

som andra arbetstagare inom sektorn i fråga, gäller de bestämmelser som tidigare angivits under punkt Lagen om anställningsskydd ger ett skydd även för tillfällighetsarbetare. Beträffande kravet att säkerställa fullständig information om rättigheterna enligt arbetslagstiftningen konstaterar jag att någon särskild myndighet med heltäckande informationsskyldighet gentemot arbetstagare inte finns. En skyldighet att informera gällande regler finns emellertid för

om olika myndigheter, t.ex. informerar Arbetarskyddsstyrelsen om arbetstidsregler och Ombudsmarmen mot etnisk diskriminering om rättigheterna enligt lagen mot etnisk diskriminering. Kollektivavtalsparterna brukar också svara för viss information av detta slag.

Punkten 3 i artikel 20 gäller också arbetsförhållanden som äventyrar folkens hälsa, i synnerhet genom exponering för bekämpningsmedel

och andra giftiga ämnen. Arbetsmiljölagens ändamål är att förebygga

Sysselsättning och anställningsvillkor 215

ohälsa och olycksfall i arbetet samt även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö. Lagens krav arbetsmiljöns beskaffenhet omfattar samtliga förhållanden har betydelse för arbetstagarnas hälsa och som säkerhet. Kraven omfattar bl.a. användningen av bekämpningsmedel och andra kemiska ämnen kan föranleda ohälsa eller olycksfall som s.k. farliga ämnen. Under punkt talas även tvångsarbete, lika behandling samma om och möjligheter i arbetet för män och kvinnor samt skydd mot sexuella

trakasserier. I Sverige tillåts inte tvångsarbete. Särskilda regler om löneskydd reglerar rätten för arbetstagare att erhålla lön för arbete även om han en har skuld skall återbetalas. Lagen 1970:215 arbetsgivares en som om kvittningsrätt reglerar förhållandet då arbetsgivaren vill reglera en fordran han har arbetstagaren. Sverige har ratificerat konvention nr. 29 och 105 om tvångsarbete. Kraven på lika möjligheter och behandling uppfylls genom jämställdhetslagen 1991:433, har till ändamål att främja som jämställdhet mellan kvinnor och män i arbetslivet. Lagen innehåller såväl förbud mot diskriminering på grund kön som förbud mot av sexuella trakasserier. I båda fallen kan skadestånd och andra påföljder komma ifråga för den arbetsgivare bryter mot förbuden. Lagen som ålägger också arbetsgivaren att aktivt driva ett målinriktat

jämställdhetsarbete. Arbetsgivaren är bl.a. skyldig att upprätta en

jämställdhetsplan för sin arbetsplats. Jämställdhetsombudsmannen Jämo utövar tillsyn över lagens efterlevnad. Artikel 20 innehåller i punkt 4 bestämmelse innebär att en som särskild uppmärksamhet skall ägnas upprättandet lämplig yrkesinav inom områden där arbetstagare tillhör berörda folk utför

spektion som

lönearbete, i syfte att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i denna del av konventionen. När det gäller stora delar den allmänna arbetsrätten finns det inte av någon tillsynsmyndighet eller liknande, utan det ansvaret vilar närmast på arbetsmarknadens Tillsynen efterlevnaden arbetsmiljöparter. av av lagen och med stöd lagen meddelade föreskrifter utövas på regional av

nivå Yrkesinspektionen under den centrala myndigheten Arbetar-

av överinseende och ledning. Yrkesinspektionens tillsyn

skyddsstyrelsens

inte begränsad såvitt de omfattas av lagstiftär avser grupper som ningen. Yrkesinspektionens tillsyn omfattar dessutom även efterlevna-

arbetstidslagstiftningen och inom arbetsmiljöområdet kemikalie-

den av

lagstiftningen.

10.3 Min

bedömning

Den lagstiftning som gäller för arbetstagare i allmänhet innehåller ett skydd för alla arbetstagare inklusive samerna. Grundlagen innehåller bestämmelser om föreningsfrihet, diskriminerings- och jämställdhetslagarna ger ett skydd mot otillbörlig särbehandling och trakasserier. Någon central tillsynsmyndighet finns inte men däremot ett antal statliga myndigheter med tillsyns- och infonnationsansvar inom respektive ansvarsområde.

Jag gör mot den bakgrund den bedömningen att det föreligger någon bristande överensstämmelse mellan svensk lagstiftning och konventionen i denna del.

ll Yrkesutbildning, hantverk och

artikel 21-23

landsbygdsindustri,

Min bedömning: Jag bedömer att Sverige uppfyller kraven i artiklarna 21-23 med gällande svenska bestämmelser. När det gäller artikel 23 jag emellertid att samerna måste ges en rätt att upplåta sin rätt till anser jakt och fiske. En sådan möjlighet skulle kunna bidra till deras ekonomiska självständighet och utveckling på det sätt som artikeln föreskriver.

1 1 Artikel 21

Yrkesutbildning

. Artikel 21

Medlemmar berörda folk skall åtnjuta minst samma möjligheter som av andra medborgare ifråga åtgärder för yrkesutbildning. om

ll.l.1 Innebörden artikeln av

Konventionen kräver i artikel 21 att medlemmar av berörda folk skall åtnjuta minst möjligheter andra medborgare i fråga om samma som

åtgärder för yrkesutbildning.

1 1.1.2 Svenska bestämmelser

Den svenska arbetsmarknadspolitiken har viktig fördelningspolitisk en uppgift att stödja har särskilda svårigheter på arbetsmarkpersoner som naden. Arbetsmarknadsverkets AMV uppgifter innefattar bl.a. en rad olika arbetsförberedande åtgärder i form av platsfönnedling, vägledning, utbildning, yrkesinriktad rehabilitering samt sysselsättningsskapande åtgärder. Inriktningen framgår av förordningen 1987:405

218 Yrkesutbildning, hantverk och landsbygdsindustri

om den arbetsmarknadspolitiska verksamheten och förordningen 1988:1139 med instruktion för Arbetsmarknadsverket.

11.1.3 Min bedömning

Samema har rätt till yrkesutbildning samma villkor som andra,

som är bosatta i Sverige. Jag gör bedömningen att Sverige uppfyller kravet i artikel 21.

l 1.2 Artikel 22.

Utbildningsprogram

Artikel 21

Åtgärder skall vidtas för att främja frivilligt deltagande av medlemmar av berörda folk i yrkesutbildningsprogram med allmän tillämpning.

När befintliga program för yrkesutbildning med allmän tillämpning inte tillgodoser de berörda folkens särskilda behov, skall regeringarna, under medverkan dessa folk, garantera att särskilda utbildnings-

av program och utbildningsmojligheter tillhandahålls.

De särskilda yrkesutbildningsprogrammen skall grundas på de berörda folkens ekonomiska förhållanden, sociala och kulturella villkor samt praktiska behov. Undersökningar som utförs i detta sammanhang skall ske i samarbete med dessa folk, vilka skall konsulteras angående

organisation och genomförande. Där så är möjligt skall programmens dessa folk successivt åta sig genomförandet av sådana särskilda yrkesutbildningsprogram, om de beslutar detta.

11.2.1 Innebörden artikeln

av

Enligt artikel 22 skall åtgärder vidtas för att främja frivilligt deltagande i yrkesutbildningsprogram med allmän inriktning. Det krävs också att regeringama garanterar att särskilda utbildningsprogram tillhandahålls när befintliga inte tillgodoser de särskilda behov som

program ursprungsfolken har. Yrkesutbildningsprogrammen skall grundas på folkens ekonomiska förhållanden, sociala och kulturella villkor samt praktiska behov. Om ursprungsfolken så vill skall de också ha

Yrkesutbildning, hantverk och Iandsbygdsindustri 219

möjlighet att åta sig ansvaret för organisationen och genomförandet av sådana program.

1 1.2.2 Svenska bestämmelser

Några särskilda åtgärder för att främja samers deltagande i yrkesutbildning vidtas inte. Emellertid främjas deras deltagande i yrkesutbildning generella åtgärder. Enligt läroplanen för det obligatoriska

genom skolväsendet skall den personal som svarar för studie- och yrkesorientering informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesvalet. Yrkesutbildning för ungdomar sker till största delen inom gymnasieskolan. Enligt 5 kap. 4 § skollagen 1985:1100 skall varje kommun informera ungdomarna i kommunen

gymnasieskolans olika utbildningar. Vuxna kan få yrkesutbildning om inom den kommunala vuxenutbildningen. Enligt ll kap. 18 § skollagen skall varje kommun informera möjligheterna till sådan utbildning

om och verka deltar i utbildningen.

för att vuxna

De förordningar reglerar arbetsmarknadsutbildning och de

som förmåner som kan utgå i detta sammanhang innehåller inte några särbestämmelser för någon etnisk grupp. I förordningen 1987:406 om arbetsmarknadsutbildning framgår att denna åtgärd kan beviljas om

är eller riskerar att bli arbetslösa och söker arbete genom personer arbetsförmedlingen. Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, ger ut särskilda föreskrifter och råd för tillämpningen författningama och för arbetet

av i övrigt ute länsarbetsnämnder, arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Detta innebär att de tillämpar reglerna ofta måste göra

som

bedömningar ute i den lokala eller regionala organisationen.

egna

De särskilda behov utbildningsprogram som omtalas under

av punkten 2 är framför allt slöjdutbildning och utbildning förrenskötare. Samerna har traditionellt ägnat sig dessa verksamheter. Den samiska slöjden och rennäringen utgör väsentliga och levande delar av de samiska kulturyttringama och viktiga delar det samiska kulturarvet.

av Samernas folkhögskola i Jokkmokk har en tvåårig utbildning i

sameslöjd med möjlighet till fördjupningsår. Sametinget och folkhög-

skolan arbetar för att denna utbildning skall bli konstnärlig

en programutbildning på fyra år med inriktning på högre utbildning i sameslöjd doudjiutbildning, avslutas med en konstnärlig

som högskoleexamen. Samernas folkhögskola hade tidigare en renskötarutbildning på grund lågt deltagande har man tvingats lägga ner

men av utbildningen. Vid intresse finns dock en möjlighet att återuppta

utbildningslinjen. Rennäringsutbildningen bedrivs nu i form av

kortkurser. Skolan har också ekologlinje, en samisk språk- och

en

kulturlinje och samisk skinnkonfektionslinje. Skolan har varit

en verksam sedan år 1942 och leds i dag av en stiftelse med Svenska Samers Riksförbund, Riksorganisationen Same Ätnam och Jokkmokks kommun huvudman. Skolan har också korta kurser i samiska

som ämnen med samer som målgrupp.

Samernas folkhögskola samarbetar med den samiska högskolan i Kautekeino i Norge samt Jokkmokks och Kautekeino kommuner om en samisk teaterutbildning. Målet är att utbilda professionella samiska skådespelare. Studenterna ska lära att uttrycka sig på nord-, luleå- och sydsamiska samtidigt de behärskar jojk- och berättartradition.

som

Samernas folkhögskola erhåller 5,5 miljoner kronor i statsbidrag. Detta utgör 80 procent skolans totala inkomster. Medel erhålls

ca av även från Jokkmokks kommun, landstinget och EG:s strukturfonder. Skolan bestämmer själv organisation och innehåll. Skolans stiftelse är huvudman och utser styrelse för skolan som har ansvaret för verksamheten och dess förvaltning.

Det görs även insatser kommunal- och regionalplanet för att öka kunnandet i renskötselföretagen. Kurserna inriktas bl.a. företagsekonomi och informationsteknik. Utbildningsinsatsema finansieras till stor del av EG:s strukturfondsprogram.

l 1.2.3 Min bedömning

Mot bakgrund den utbildning i dag sker vid Samernas

av som folkhögskola i Jokkmokk, skolans självständiga ställning samt det statliga stöd till skolan jag att kraven i artikel 22 är

som ges anser uppfyllda för svensk del.

11.3 Artikel 23. Traditionell Verksamhet och

hantverk

Artikel 23

Hantverk, landsbygdsindustri och gemenskapsbaserad tillverkning

och .självhushållning samt de berörda folkens traditionella verksamheter, t.ex. jakt, fiske, fångst och insamlande, skall erkännas såsom viktiga faktorer för bevarandet deras kulturer och för deras

av ekonomiska självständighet och utveckling. Regeringarna skall, under medverkan dessa folk och närhelst det är lämpligt, säkerställa att

av sådana verksamheter stärks och främjas.

Yrkesutbildning, hantverk och Iandsbygdsindustri 221

På begäran av berörda folk skall lämpligt tekniskt och finansiellt bistånd tillhandahållas, där så är möjligt, med beaktande av dessa folks traditionella teknik och kulturella särdrag, liksom betydelsen av en

varaktig och rättvis utveckling.

11.3 Innebörden artikeln

av

För att skydda ursprungsfolkens traditionella ekonomier och livsstil

skall, enligt ILO-guiden, hantverk, landsbygdsindustri och gemenskapsbaserad tillverkning och självhushållning samt traditionella

verksamheter såsom jakt, fiske, fångst och insamlande erkännas som viktiga faktorer för bevarandet av deras kultur, ekonomiska självständighet och utveckling.

1 1.3.2 Svenska bestämmelser

Jag har i kapitel 7 redogjort för samemas rätt att utöva sina traditionella verksamheter renbete, jakt, fiske och slöjd enligt rennäringslagen.

I artikel 23 talas bl.a. om traditionell verksamhet och hantverk. För

del handlar det framför allt om rennäring och sameslöjd. samemas Dessa båda näringar är erkända som viktiga element i den samiska kulturen och för bevarandet och utvecklingen av denna kultur se prop. 1992/93:32. Jag har i kapitel 4 redogjort för stödet till rennäringen.

För sameslöjdens fortlevnad och utveckling har en särskild same-

slöjdorganisation etablerats. Detta organ, Sameslöjdstiftelsen, bildades

år 1993 och har till ändamål att utveckla slöjden som näringsgren. Stiftelsen erhåller statsbidrag med 2 miljoner kronor per år från

ca

Kulturdepartementets anslagspost, bidrag till samisk kultur.

Elever i sameskolan och integrerad undervisning får särskild undervisning i sameslöjd, vilket främjar och stärker det samiska hantverket.

Av rennäringspolitiska kommitténs direktiv dir. 1997:102 framgår dessutom att kommittén skall utreda förutsättningarna för en utvidgning

samebyns verksamhetsområde för att ge förbättrade förutsättningar av för att överleva ett folk med egen näring och kultur.

samerna som

11.3.3 Min bedömning

Jag gör bedömningen att Sverige i stort uppfyller kraven i artikel 23 eftersom bl.a. rennäringen och sameslöjden är erkända som viktiga faktorer för bevarandet den samiska kulturen och dess utveckling.

av Av detta skäl utgår statsbidrag för att stärka och främja verksamheterna.

skall kunna bevara sin ekonomiska självständighet

För att samerna och utveckling, är det dock nödvändigt att skydda deras renskötsel och rätt till jakten och fisket mot inskränkningar. Detta har jag närmare behandlat i kapitel Jag har i detta kapitel också föreslagit att samerna skall ha rätt att upplåta sin rätt till jakt och fiske. En sådan möjlighet

en för skulle också kunna bidra till deras ekonomiska själv-

samerna ständighet och utveckling i enlighet med vad artikeln föreskriver. Detta framgår för övrigt ESO rapport 1998:8.

av

12 Social och hälso- och

trygghet

artikel 24 och 25

sjukvård,

Min bedömning: Jag bedömer att Sverige uppfyller kravet i artikel 24 med gällande svenska bestämmelser. När det gäller artikel 25 bör regeringen uppta överläggningar med landstingsförbundet respektive kommunförbundet i syfte att förmå den lokala hälso- och sjukvården i de delar landet där flest bor, att planera sin verksamhet i

av samer samråd med Sametinget utifrån de behov som finns hos den samiska befolkningen.

12.1 Artikel 24. Social trygghet

Artikel 24

System för social trygghet skall successivt utsträckas till att omfatta berörda folk och tillämpas utan diskriminering mot dem.

l2. l Innebörden artikeln

av Enligt artikel 24 skall de sociala trygghetssystemen successivt utsträckas till att omfatta berörda folk.

12. l Svenska bestämmelser

Socialtjänstlagen 1989:620 reglerar socialtjänstens skyldighet gentemot kommuninnevånama och enskildas rätt till biståndsinsatser av olika slag. Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp de behöver. Enligt lagen skall I socialtjänsten främja människors ekonomiska och sociala trygghet. Verksamheten skall bygga på respekt för människor självbestämmande och integritet. inte själva kan tillgodose sina behov eller kan få

De som

224 Social trygghet och hälso- och sjukvård

dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i övrigt.

Lagen 1993:387 stöd och service till vissa funktionshindrade

om bygger bosättningsbegreppet. Det är den kommun eller det landsting inom vilken är bosatt är skyldig att tillhandahålla de

man som rättigheter som lagen stadgar.

Lagen 1962:381 allmän försäkring reglerar frågor om

om sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension. Försäkrade är bosatta i Sverige.

är personer som

Lagen 1976:380 arbetsskadeförsäkring omfattar personer som

om förvärvsarbetar i verksamhet här i riket.

Bidrag enligt olika författningar barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsstöd etc. har samtliga bosättningsbegreppet som grund.

12.1 Min bedömning

Jag gör bedömningen att Sverige uppfyller kraven i artikel 24. Svensk lagstiftning inom området för socialtjänst och socialförsäkring gör inte undantag för utan gäller för alla som är bosatta i Sverige. Det är

samer emellertid viktigt att berörda myndigheter är uppmärksamma på de särskilda behov kan finnas bland samer.

som

12.2 Artikel 25. Hälso- och sjukvård

Artikel 25

Regeringarna skall säkerställa att tillfredsställande hälso- och sjukvård finns tillgänglig för berörda folk eller dem som tillåter dem att

ge resurser utforma och tillhandahålla sådana tjänster under eget ansvar och egen kontroll, så att de kan åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa i såväl jj/siskt som i psykiskt avseende.

Hälso- och sjukvården skall i den utsträckning som det är möjligt vara knuten till den lokala gemenskapen. Den skall planeras och administreras i samarbete med berörda folk varvid hänsyn tas såväl till deras ekonomiska, geografiska, sociala och kulturella förhållanden som till deras traditionella förebyggande vård, läkekonst och mediciner.

Hälsovårdssystemet skall företräde åt utbildning och anställning av

ge

hälsovårdspersonal från den lokala gemenskapen och inriktas mot

Social trygghet och hälso- och sjukvård 225

primärhälsovård samtidigt stark anknytning bibehålls till andra

som nivåer av hälso- och sjukvården.

Tillhandahållandet sådan hälso- och sjukvård skall samordnas med

av andra åtgärder i landet på det sociala, ekonomiska och kulturella området

12.2.1 Innebörden artikeln

av

I artikel 25 skall regeringarna säkerställa bästa uppnåeliga hälsa i såväl fysiskt som psykiskt hänseende. För att nå detta mål skall hälso- och sjukvården vara knuten till den lokala gemenskapen och ta till vara deras traditionella förebyggande vård, läkekonst och mediciner. Detta innebär ett erkännande av traditionella mediciner och behovet av att bevara och utveckla denna kunskap. Ursprungsfolken skall delta i planeringen och tillhandahållandet av dessa tjänster eller under eget ansvar och kontroll tillhandahålla tjänsterna. I bägge fallen är det statens att dem de resurser som behövs. Det skall ges

ansvar ge företräde till personer från den lokala gemenskapen vid utbildning och

anställning inom hälso- och sjukvård.

12.2.2 Svenska bestämmelser

Hälso- och sjukvården regleras i hälso- och sjukvårdslagen 1982:763. Målet för hälso- och sjukvården är enligt 2 § en god hälsa och en vård på lika villkor. Vidare stadgas att hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den särskilt skall

vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet i

vården och behandlingen vara lätt tillgänglig

bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet,

4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårds-

personalen. Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och

genomföras i samråd med patienten. Patienten skall ges upplysningar om sitt hälsotillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds.

Det är landstingen som har ansvar för hälso- och sjukvården gentemot dem är bosatta inom landstinget. När det gäller

som

tillgången till läkarvård, stadgas i 5 § att landstinget skall organisera

primärvården så att alla är bosatta inom landstinget f°ar tillgång till

som och kan välja fritt en fast läkarkontakt. Landstinget respektive

8 19-0388Sarnema

226 Social trygghet och hälso- och sjukvård

kommunen skall enligt 7 och 20 planera sin hälso- och sjukvård med utgångspunkt i befolkningens behov av sådan vård. I planeringen av hälso- och sjukvården skall landstinget samverka med samhällsorgan,

organisationer och privata rådgivare, 8 och 21 §§. Det finns emellertid inga regler för kvotering vid utbildning eller anställning. Vid

anställning har arbetsgivaren naturligtvis möjlighet att ange kunskap i det samiska språket som en särskild merit.

Minoritetsspråkskommittén har i sitt betänkande SOU 1997:192 förslagit lag rätt att använda samiska språket hos förvalt-

en ny om

ningsmyndigheter och domstolar inom ett speciellt förvaltningsområde. Lagförslaget innebär bl.a. att kommun inom förvaltningsområdet för

samiska språket skall erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen for

av äldreomsorgen personal behärskar samiska. Det föreslås också

av som

bestämmelse att tvåspråkighet i samiska-svenska skall ses som en om

en merit vid anställning.

12.2.3 Min bedömning

Jag gör bedömningen att den svenska lagstiftningen i huvudsak uppfyller konventionens krav. Hälso- och sjukvårdslagen utgår från alla människors lika tillgång och rättighet till hälso- och sjukvård samt att vården skall utformas i samråd med den enskilde. Artikel 25 kräver också att det skall tas grupphänsyn, det räcker inte med att enskilda individer rätt till inflytande över vård och behandling. Som

ges en lagen är utformad ligger ansvaret landstinget respektive kommunen

att organisera vården utifrån befolkningens behov. Svensk sjukvård har

inriktning mot primärvård vilket gör det lättare att utforma vården en efter de behov finns hos lokalbefolkningen. Däremot finns det

som ingen bestämmelse säger att hälso- och sjukvården skall planeras

som och administreras i samarbete med viss etnisk vilket anges i

en grupp, punkt Jag det därför tveksamt om Sverige uppfyller denna

anser punkt. Jag att den lokala hälso- och sjukvården bör planeras

anser utifrån de speciella behov kan finnas hos den samiska

som befolkningen speciellt inom de kommuner där det bor en stor andel

samer.

Av den norska utredningen Plan för hälso- och socialtjänster till den samiska befolkningen i Norge, NOU 1995:6, framgår att samerna har

högre procentandel skador och sjukdomar än den övriga norska en befolkningen och att feldiagnostik inträffar ett resultat bristande

som av kulturell kompetens och kunskaper i det samiska språket. De kommuner kan bli aktuella i Sverige är främst de kommuner som

som

Social trygghet och hälso- och sjukvård 227

föreslås ingå i Minoritetsspråkskommitténs förvaltningsområde för samiska språket. För att erhålla det underlag som behövs för en planering av hälso- och sjukvårdens eventuella inriktning för samerna i respektive kommun bör Sametinget höras.

Jag anser det även tveksamt om vi i dag uppfyller kravet i punkten

att ge företräde åt utbildning och anställning av hälsovårdspersonal från den lokala gemenskapen. Med uttrycket lokala gemenskapen kan emellertid inte enbart förstås de berörda folken, utan en vidare krets som även omfattar icke-ursprungsfolk bosatta i kommunen. Blir

Minoritetsspråkskommittén förslag genomfört anser jag emellertid att

det inte föreligger någon direkt avvikelse mellan svensk rätt och kraven i punkten 3 artikel 25. Tvåspråkighet i samiska-svenska skall då betraktas som en merit vid sidan av de övriga krav som ställs på sökande till viss anställning.

12.2.4 Åtgärder krävs

som

Jag anser att regeringen skall ha som målsättning att kunskaper i det

samiska språket och den samiska kulturen blir centrala element i den vidare utvecklingen av den del av hälsovårds- och socialsystemet som riktas till den samiska befolkningen och att det utbildas fler samisktalande hälsovårds- och omsorgsarbetare. Vad gäller utfonnningen av hälso- och sjukvården skall denna ske i samarbete med samerna. Det är speciellt viktigt att äldre samer kan erhålla omsorg och sjukvård anpassat efter den enskildes behov. Det är angeläget att den lokala hälso- och sjukvården planerar sin verksamhet utifrån de behov

finns hos den samiska befolkningen. För att uppnå dessa mål anser som jag att regeringen i första hand bör uppta överläggningar med landstings- respektive kommunförbundet i syfte att försäkra att den lokala hälso- och sjukvården i de områden där flest samer bor planerar sin verksamhet i samråd med Sametinget utifrån de särskilda behov som den samiska befolkningen har.

13 och kommunikation,

Utbildning

artikel 26-3 1

Min bedömning: Jag bedömer att Sverige uppfyller kraven i artiklarna 26-31 med gällande svenska bestämmelser.

13.1 Artikel 26. Utbildning

Artikel 26

Åtgärder skall vidtas för att säkerställa att medlemmar av berörda folk har möjlighet att få utbildning på alla nivåer på minst samma villkor som landets befolkning i övrigt.

13.1 Innebörden artikeln

av Vad gäller utbildning finns det framför allt två problemställningar för ursprungsfolken. gäller tillgången till utbildning och den andra

Den ena problemställningen förbiseendet av deras traditioner, kultur och

avser språk vid utformningen utbildning. Artikel 26 föreskriver en rätt till

av utbildning på alla nivåer, åtminstone på samma villkor som övriga bosatta i landet.

13.1.2 Svenska bestämmelser och min bedömning

Jag gör bedömningen att Sverige uppfyller artikeln genom att samer enligt det svenska utbildningsväsendet har samma rätt och möjligheter till utbildning alla nivåer som övriga bosatta i landet.

230 Utbildning och kommunikation

13.2 Artikel 27. Utbildningsprogram och

undervisning

Artikel 27

Utbildningsprogram och undervisning för berörda folk skall utvecklas och genomföras i samarbete med dessa för att möta deras särskilda behov och skall deras historia, kunskaper och teknik, värdesystem och

omfatta

övriga sociala, ekonomiska och kulturella strävanden.

Den behöriga myndigheten skall säkerställa utbildning för medlemmar dessa och deras medverkan vid utformningen och genomförandet

av folk

utbildningsprogram i syfie att gradvis överföra ansvaret för av

handläggningen sådana till dessa folk om så är lämpligt.

av program

Regeringarna skall dessutom erkänna dessa folks rätt att upprätta sina utbildningsinstitutioner och anordningar, under förutsättning att egna sådana institutioner motsvarar de minimistandardkrav som fastställts av den behöriga myndigheten i samråd med dessa folk. Lämpliga resurser skall tillhandahållas för detta ändamål.

13.2.1 Innebörden av artikeln

Enligt artikeln 27 skall utbildningsprogrammen och undervisningen och utvecklas för att tillgodose ursprungsfolkens särskilda anpassas behov och skall omfatta deras historia, kunskap, teknik och värdesystem. Handläggningen sådana program skall överföras till av ursprungsfolken så är lämpligt. De skall även ha rätt att upprätta om utbildningsinstitutioner, för vilka de skall erhålla lämpliga sina egna resurser.

13.2.2 Svenska bestämmelser

Vad gäller punkten l i artikel 27 utvecklande och genomförande av om utbildningsprogram och undervisning for att möta berörda folks särskilda behov realiseras detta sameskolan. Denna skola genom omfattar årskurserna l-6 och regleras i sameskolförordningen SFS 1995:205. Undervisningen har samisk inriktning och bedrivs till en viss del också på samiska. Verksamheten finansieras av staten men

Utbildning och kommunikation 23 l

utformas Sameskolstyrelsen. Ledamöterna i Sameskolstyrelsen utses

av av Sametinget. Sameskolan har vidare egna mål i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet samt en egen kursplan för det samiska språket. Referensmaterial finns dessutom utarbetat för varje ämnes kursplan som visar hur det samiska perspektivet kan tas till vara. Samiska barn kan även erbjudas s.k. samisk integrerad undervisning i kommunala grundskolor. Den integrerade undervisningen omfattar årskurserna 1-9 och är viktig för att kunna rekrytera elever till gymnasieskolor med samiska ämnen. I dag är det möjligt att läsa

ca av gymnasiekompetensen inom de samiska ämnena.

Punkten 2 i artikel 27 säkerställande av utbildning och de

om berörda folkens medverkan vid utformningen och genomförandet av utbildningsprogram regleras till stor del genom skollagen. Enligt 1 kap. 2 § skollagen skall alla barn och ungdomar oberoende av kön, geografisk hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. När det gäller Samernas medverkan så ges samerna möjlighet till inflytande genom Sameskolstyrelsen som ansvarar för sameskolan och den integrerade undervisningen tillsammans med berörd kommun. Samisk utbildning omfattas av, förutom de särskilda mål som finns uppsatta för sådan utbildning, den nationella regleringen i form av skollag samt kurs- och läroplan. Mål och resultatstymingen lämnar stort utrymme till att utforma undervisningen efter lokala behov och förutsättningar.

Samernas folkhögskola Samiskt utbildningscentrum i Jokkmokk, vars verksamhet jag redogjort för i tidigare kapitel, bestämmer själv såväl organisation som innehåll i undervisningen. Inom ramen för folkhögskolans verksamhet kan samerna också utforma och genomföra

utbildningsprogram i enlighet med kravet i punkten Enligt 9 kap. skollagen får skolplikten även fullgöras i en fristående

skola skola med enskild huvudman om skolan är godkänd av Statens skolverk. Undervisningen skall väsentligen svara mot den som ges i grund- eller gymnasieskolan. Det finns möjlighet för en fristående skola att ha en särskild profil, t.ex. språklig och etnisk. Dock skall i allt väsentligt grundskolans kunskapsmål nås, bl.a. i ämnet svenska.

Vad gäller punkten 3 i artikel 27 om att erkänna de berörda folkens rätt att upprätta egna institutioner och tillhandahålla lämpliga resurser för detta ändamål hänvisas till vad jag tidigare har sagt om Sameskolstyrelsen och stiftelsen för den samiska högskolan.

232 Utbildning och kommunikation

13.2.3 Min bedömning

Jag gör bedömningen att Sverige uppfyller kraven i artikel 27 genom de sameskolor drivs i Sameskolstyrelsens regi, den integrerade

som samiska undervisningen i kommunala grundskolor och den självständi-

utbildningsverksamhet bedrivs stiftelsen Samernas folkhögga som av skola. Möjligheter finns också att starta fristående skolor.

13.3 Artikel 28. Främjande av eget språk

Artikel 28

Barn tillhör berörda folk skall, där så är möjligt, få lära sig läsa

som och skriva på sitt eget språk eller på det språk som oftast används av den

de tillhör. När detta inte är praktiskt möjligt, skall de behöriga grupp som myndigheterna företa samråd med dessa folk i syfte att vidta åtgärder för att uppnå detta mål.

Lämpliga åtgärder skall vidtas för att säkerställa att dessa folk har möjlighet att uppnå goda kunskaper i det nationella språket eller i något

av landets ofiiciella språk

Åtgärder skall vidtas för att bevara och främja utvecklingen och användningen de berörda folkens egna språk

av

13.3.1 Innebörden av artikeln

Enligt artikel 28 skall barn till berörda folk, där så är möjligt få lära sig läsa och skriva sitt eget språk eller på det språk som oftast används

den de tillhör. När detta inte är praktiskt möjligt skall av grupp som åtgärder vidtas i samråd med dessa folk för att uppnå en acceptabel lösning. Åtgärder skall också vidtas för att säkerställa att dessa folk kan uppnå goda kunskaper i det nationella språket. Enligt ILO guiden skall

utbildning för ursprungsfolken både tvåspråkig och mångkulturell.

vara

Utbildning och kommunikation 233

13.3.2 Svenska bestämmelser

Samiska barn har rätt till modersmålsundervisning enligt 2 kap. 9- 14 grundskoleförordningen 1994:1194. Enligt dessa regler har elever i grundskolan rätt till undervisning i modersmål som ett ämne

eleven önskar få sådan undervisning. om

Samiska elever har rätt till sådan undervisning även om det inte är elevens dagliga umgängesspråk i hemmet. Modersmålsundervisning skall erbjudas samiska barn under hela grundskoletiden. Enligt 5 kap. 2 § grundskoleförordningen har samiska elever också rätt till studie- Vi handledning på sitt modersmål de behöver det.

om i Enligt 8 kap. skollagen får samers barn fullgöra de första sex årskurserna i grundskolan inom den statliga skolformen sameskolan.

l

För utbildningen i sameskolan gäller att undervisningen skall ges på både svenska och samiska och att ämnet samiska skall förekomma i samtliga årskurser. För ämnet samiska finns en särskild kursplan.

Enligt 8 kap. sameskolförordningen får en kommun anordna samisk undervisning, samisk integrerad undervisning, för samiska elever vid sin grundskola avtal härom träffas mellan kommunen och

om Sameskolstyrelsen. Sådan undervisning kan förekomma i alla årskurser i grundskolan. Med samisk undervisning i detta sammanhang

avses bl.a. undervisning i ämnet samiska utöver den undervisning som anordnas i samiska modersmål. Även i gymnasieskolan finns

som rätten till modersmålsundervisning.

Punkten 2 i artikel 28 ursprungsfolkens möjligheter att uppnå

om goda kunskaper i det nationella språket realiseras till stor del genom den allmänna skolplikten även gäller för samiska bam. Grund-

som skolans kursplaner och timplaner gäller också för sameskolan och den integrerade undervisningen. Samiska elever ges således obligatorisk undervisning i svenska. I gymnasieskolan är ämnet svenska obligatoriskt ialla nationella och specialutforrnade program.

Kravet i punkten 3 åtgärder för att bevara och främja språk-

om utvecklingen uppfylls till stor del inrättandet av Sametinget. Ett

genom

Sametingets Verksamhetsmål är att ytterligare stärka det samiska av språkets ställning i samhället, bl.a. att verka för en utbredd

genom användning språket i samiska institutioner och organisationer, stödja

av och förbättra språkutbildningen i det samiska språket och delta i språkvårdsarbetet i sameområdet i Sverige, Norge och Finland. För detta ändamål har Sametinget tillsatt ett språkråd bl.a. aktivt bidrar

som till grundkurser i samiska för vuxna.

234 Utbildning och kommunikation

13.3.3 Min bedömning

Enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, Lpo 94, ansvarar sameskolan för att varje elev efter genomgången sameskola kan tala, läsa och skriva på samiska. Det finns också en väl utvecklad modersmålsundervisning med generösa regler för samiska som gör det möjligt för samiska barn att läsa samiska under hela grundskoletiden och även på gymnasiet. Umeå universitet har ett särskilt åtagande att varje läsår anordna utbildning i samiska. Vidare har Luleå tekniska universitet ett särskilt åtagande att varje läsår erbjuda grundskolärarutbildning i bl.a. samiska. Samernas folkhögskola i Jokkmokk anordnar också undervisning i samiska.

Mot denna bakgrund gör jag bedömningen att Sverige uppfyller kraven i artikel 28.

13.4 Artikel 29. Allmänna kunskaper och

färdigheter

Artikel 29

Att meddela allmänna kunskaper och färdigheter som kommer att hjälpa barn tillhörande berörda folk att till fullo och på lika villkor delta i såväl den som den nationella gemenskapen skall vara ett

egna undervisningsmål för dessa folk

13.4.1 Svenska bestämmelser och min bedömning

Jag bedömer att Sverige uppfyller kravet i denna artikel. Skolans generella mål vilka framgår av l kap. l § skollagen, är att ge eleverna kunskaper och färdigheter samt i samarbete med hemmen främja deras harmoniska utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar.

Utbildning och kommunikation 235

13.5 Artikel 30. för att

Åtgärder upplysa

ursprungsfolken om deras rättigheter och skyldigheter

Artikel 30

Regeringarna skall vidta åtgärder anpassade till de berörda folkens traditioner och kulturer för att upplysa dem deras rättigheter och om

skyldigheter, särskilt i fråga arbete, ekonomiska möjligheter,

om utbildnings- och hälsofrågor, social välfärd samt deras rättigheter enligt denna konvention.

Om nödvändigt skall detta ske med hjälp av skriftliga översättningar och utnyttjande masskommunikationsmedel på dessa folks språk. genom av

13.5.1 Innebörden artikeln av

Av den diskussion fördes i samband med att konventionen antogs som framgick att ett syftena med bestämmelsen är att redan genom av

utbildning på grundskolenivå ge medlemmar av ursprungsfolken

sådana kunskaper sina rättigheter och skyldigheter att de fullt ut kan om delta i och påverka samhället i de stater där de lever. Ett annat syfte med artikeln angavs vara att uppmuntra medlemmar

ursprungsfolken att delta i arbetet inom sina egna organisationer.

av I den norska rapporteringen till ILO angående artikelns tillämpning har framför allt rapporterats de regler finns i Norge rörande om som rätt till utbildning i det samiska språket, både för samerna själva och för tjänstemän vid myndigheter inom det administrativa området för det samiska språket kommuner i Nordnorge. Man har vidare

sex

rapporterat att enligt norsk lag skall den lagstiftning som bedöms som särskilt viktig för översättas till samiska. samerna ILO:s expertkommitté har inte kommenterat den norska rapporteringen.

13.5.2 Svenska bestämmelser

I sameskolan och den s.k. samiska integreringen i grundskolan genom finns möjligheter att inom för den utbildning samiska barn skall ramen få i kultur, historia och samiska samhällsfrågor utbilda samiska barn

236 Utbildning och kommunikation

samiska rättigheter och skyldigheter innefattande rättigheter enligt om konventionen.

Sameskolstyrelsen har myndighet och huvudman för same-

som skoloma och den samiska integreringen i grundskolan ett infonnations-

gentemot Enligt sameskolförordningen bör Sameskolansvar samerna. styrelsen informera om Sameskolan och om samiska undervisningsinslag i det offentliga skolväsendet.

En Sametingets uppgifter är att medverka i samhällsplaneringen

av och bevaka att samiska behov beaktas. Inom ramen för denna uppgift kan Sametinget sprida information till samer om deras rättigheter och skyldigheter. Sametinget bör också kunna få stöd i denna verksamhet från den enhet inom Regeringskansliet som är ansvarig för samefrågor.

Jag i enlighet med vad framgår i det avsnitt som behand-

anser som lar artikel 33, att denna enhet skall förstärkas så att den kan vara en sammanhållande länk för arbetet med genomförandet av bestämmel-

i ILO-konventionen. Om enheten får denna organisation och serna dessa uppgifter kan den ännu bättre stödja Sametinget i dess uppgift att sprida kunskap bland samerna om deras rättigheter och skyldigheter enligt konventionen och enligt gällande svenska bestämmelser.

När det gäller översättning av information till samiska förekommer detta redan i begränsad omfattning. Nästan alla samer behärskar i

nu dag svenska språket. I den mån de inte gör det har de rätt till tolk i sin kontakt med myndigheter och domstolar.

Enligt förslag från Minoritetsspråkskommittén skall det samiska

språkets ställning stärkas genom att de för samer viktigaste lagarna översätts till samiska samt genom att information från myndigheter i Norrbottens län och i Kiruna, Gällivare, Jokkmokk och Arjeplogs kommun där många samer bor översätts till samiska, antingen muntligen eller skriftligen. Förslaget innebär också om det genomförs att myndigheter och domstolar belägna i detta område skall vara skyldiga att bemöta deras eget språk. Detsamma skall gälla

samer för delar den kommunala förskoleverksamheten och äldreomsorgen

av

13.5.3 Min bedömning

Jag bedömer att Sverige redan i dag, de uppgifter som åligger

genom bl.a. Sametinget och Sameskolstyrelsen, uppfyller konventionens krav enligt artikel 30.

Om de förslag Minoritetsspråkskommittén lämnat genomförs

som kommer information på det samiska språket att bli bättre och kravet enligt artikeln uppfyllas än bättre.

Utbildning och kommunikation 237

De åtgärder jag nödvändiga för att uppfylla kravet i som anser

artikel 33 genomförande och uppföljning i enlighet med

om av program vad ILO-konvention 169 föreskriver, bör också leda till att artikel 30 nr uppfylls än bättre.

13.6 Artikel 31. Utbildning om

samhällen och

ursprungsfolkens

kulturer

Artikel 31

Åtgärder i utbildande syfte skall vidtas inom alla områden av den nationella gemenskapen, och särskilt bland dem står i den mest som omedelbara kontakten med berörda folk, i syfte att undanröja eventuella fördomar gentemot dessa folk. Ansträngningar skall därför göras för att säkerställa att läroböcker i historia och annat undervisningsmaterial rättvis, exakt och informativ beskrivning ger en dessa folks samhällen och kulturer. av

13.6.1 Innebörden av artikeln

I ILO-guiden s. 24 att artikeln ställer krav på regeringarna att anges vidta åtgärder för att utbilda medborgare som inte tillhör ursprungsfolket i tolerans, förståelse och respekt för ursprungsfolket genom utbildning riktig bild de historiska förhållandena och som ger en av

ursprungsfolkets värderingar.

Norge har i sin rapportering till ILO:s expertkommitté inte särskilt kommenterat artikelns tillämpning. ILO:s expertkommitté har begärt att få upplysningar i Norge har funnit det nödvändigt att vidta om man åtgärder för att utbilda dem står i direkt kontakt med samer för att som öka deras medvetenhet och respekt för samiskt samhälle och samisk kultur.

13.6.2 Svenska bestämmelser

I de anvisningar finns i läroplaner och kursplaner för grundskolan

som och gymnasiet samt vuxenutbildningen Lpo 94 samt Lpf 94 och tillhörande kursplaner för historia och svenska att skolan anges

för att varje elev efter genomgången skolgång har förtrogenhet

ansvarar

238 Utbildning och kommunikation

med centrala delar av vårt svenska och nordiska, inklusive samiska samt västerländska kulturarv. Av dessa bestämmelser följer att det skall finnas läromedel som gör det möjligt för eleverna att få utbildning i det samiska kulturarvet. I läroplanen uttrycks dessutom att skolan skall främja förståelse för andra människor. Skolan skall vara en kulturell mötesplats eleverna medvetenhet om det egna och delaktighet i

som ger det gemensamma kulturarvet.

Någon särskild utbildning om det samiska samhället och den samiska kulturen för dem som står i direkt kontakt med samer finns såvitt känt inte. Det kan dock förekomma sådan utbildning lokalt.

Minoritetsspråkskommittén har lämnat förslag som innebär att myndigheter och domstolar i Norrbottens län och i Kiruna, Gällivare, Jokkmokks och Arjeplogs kommuner skall vara skyldiga att bemöta samer på deras eget språk. För att detta skall vara möjligt har kommittén föreslagit att personalen hos dessa myndigheter och domstolar skall fortbildas i det samiska språket men också i samisk kultur och historia.

Minoritetsspråkskommittén har också lämnat förslag om utökad utbildning i samisk kultur och historia för samtliga elever i grundskolan och gymnasieskolan. Förslaget syftar till att öka förståelsen, toleransen och respekten för det samiska språket och kulturen.

13.6.3 Min bedömning

Redan i dag finns bestämmelser om att alla elever i grundskolan och gymnasieskolan skall utbildas i det samiska kulturarvet. Jag bedömer därför att kravet enligt denna artikel i konventionen är uppfyllt.

ILO:s expertkommitté har i sina kommentarer till Norge visat att

fäster särskild vikt vid utbildning dem som står i direkt kontakt man av med för att öka deras medvetenhet och respekt för samiskt

samer samhälle och samisk kultur.

Jag bedömer det därför angeläget att genomföra Minoritets-

som språkskommitténs förslag rörande fortbildning i samisk historia och kultur för anställda inom de regioner där samer till stor del är bosatta. Likaså är förslaget utökad utbildning i samisk kultur och historia

om för samtliga elever i grundskolan och gymnasieskolan angeläget att

genomföra.

Genomförs förslagen uppfylls kravet i artikel 31 i ännu högre grad än vad sker med gällande bestämmelser.

som

14 Kontakter över

gränserna,

artikel 32

Min bedömning: Jag bedömer att Sverige uppfyller kraven i artikel 32, framför allt mot bakgrund det omfattande nordiska samarbetet i

av frågor som rör samer.

Artikel 14

Regeringarna skall vidta lämpliga åtgärder, bl.a. genom internationella överenskommelser, för att underlätta kontakter och samarbete över gränserna mellan ursprungsfolk och stamfolk, innefattande åtgärder på det ekonomiska, sociala, kulturella och andliga området

samt på miljöområdet.

14. 1.1 Innebörden artikeln

av

Enligt ILO-guiden finns det många fall där ursprungsfolk har blivit åtskilda gränsdragning mellan länder. Artikel 32 föreskriver

genom därför att regeringarna skall vidta åtgärder för att underlätta kontakter och samarbete över gränserna mellan ursprungsfolk. Detta kan innebära

måste träffa internationella överenskommelser. Enligt ILOatt man guiden är artikeln inte begränsad till ursprungsfolk och stamfolk från

stam eller kulturella Den skall också ses som en samma grupp. möjlighet för ursprungsfolk och stamfolk att arbeta för internationell solidaritet tillsammans med människor i andra länder.

14.1 Svenska bestämmelser

Genom sitt och språk känner samerna i Norden

gemensamma ursprung sig ett folk. Riksgränsema upplevs som något påtvingat. Trots att

som

är spridda över fyra länder och anpassat sig till samerna numera

240 Kontakter över gränserna

förhållandena i de olika länderna, finns det objektivt sett anledning att betrakta dem som ett folk.

Sverige har sedan länge ett samarbete med övriga nordiska länder när det gäller samefrågor. Huvudorganet för kontakten mellan samer över gränserna är Samerådet. Samerådet är ett gemensamt organ för samer i Norge, Sverige, Finland och Ryssland med uppgift att tillvarata

ekonomiska, sociala och kulturella intressen. Sverige bidrar samemas till Samerådets verksamhet både genom direkt bidrag och tillsammans med Norge och Finland via Nordiska ministerrådet.

Via Nordiska ministerrådet finansieras också Nordiskt Samiskt Institut har till uppgift att genom forskning och information

som förbättra den samiska befolkningens ställning socialt, rättsligt och ekonomiskt.

De nordiska länderna har också ingått ett avtal om samsänding

av radioprogram och produktion av TV-program på samiska.

Nordiska samarbetsorganet för och rennäringsfrågor inrätta-

samedes år 1962 efter rekommendation av Nordiska rådet. Organet skall

ett inforrnationsorgan mellan regeringama i samefrågor. Regeringvara arna har för avsikt att vidareutveckla samarbetsorganet till ett funktionellt kontaktorgan mellan de tre ländernas regeringar och respektive Sameting och till det samiska parlamentariska samarbete

håller på att utvecklas genom Samiskt parlamentariskt råd. som

Samarbetsorganet har tillsatt arbetsgrupp som utrett behov och

en förutsättningar för en nordisk samekonvention. Arbetsgruppen presenterade sin rapport i juni 1998 där man konstaterar att behovet av en konvention föreligger och att rekommenderar att detta arbete

man påbörjas efter bildandet samarbetsorganet för samefrågor.

av det nya

Vid ett möte mellan de tre sametingen år 1997 undertecknade

sametingspresidentema ett avtal samarbete mellan sametingen

om genom Samiskt parlamentariskt råd. Ledamöterna till detta parlamentariska samarbete skall väljas respektive sameting. Rådet skall bidra

av till samordning av samepolitiska frågor som berör samerna eller kan beröra i flera länder eller samerna som ett folk. De nordiska

samerna länderna kommer att, på olika sätt, finansiellt bidra till detta samarbete.

Sverige samarbetar med övriga nordiska länder i Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet bl.a vad gäller kultur. Genom det s.k. Helsingsforsavtalet SÖ 1962: 14 har Sverige ett samarbete med övriga nordiska länder berör bl.a. kultur. Där anges bl.a. att skolunder-

som visningen i de nordiska länderna skall omfatta undervisning i de andra nordiska ländernas kultur och samhällsförhållanden. Vidare har Sverige

avtalet åtagit sig att samarbeta med de övriga nordiska länderna genom när det gäller litteratur, konst, teater och film.

Kontakter över gränserna 241

Det finns också överenskommelser mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige SÖ 1978:1 kommunalt samarbete över om nordiska riksgränser möjliggör bl.a. kulturellt samarbete på som kommunal eller regional nivå över riksgränsema. Sverige har också ratificerat Europarådets ramkonvention om samarbete över riksgränser mellan lokala och regionala samhällsorgan SÖ 1981:23. Sverige deltar i Barentssamarbetet består utrikesministrama som av eller fackministrama från Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island och Ryssland samt representant från EG-kommissionen. Barentsen rådet består också ett Regionråd där företrädare från åtta regioner av Nordland, Troms och Finnmark i Norge, Norrbottens län i Sverige, Lappland i Finland, Arkangelsk, Murmansk och republiken Karelen i Ryssland samarbetar i frågor rör ekonomi, handel, forskning, som teknologi, turism, infrastruktur, kultur- och utbildningsutbyte samt speciella projekt för att förbättra situationen för ursprungsfolken i området. Sametinget i Sverige deltar både vid Barentsrådets och

Regionrådets möten.

Arktiska rådet består Sverige, Norge, Danmark, Finland, som av Island, Ryssland, Canada och USA har till syfte att koordinera miljösamarbetet mellan länder har territorium norr om Polcirkeln. som Urbefolkningama har central roll i detta samarbete. Samema deltar en permanenta observatörer Samerådet där också inuitema som genom och ursprungsfolken i Ryssland ingår som permanenta observanorra törer. I samband med medlemsskapsförhandlingar inför Sveriges inträde i EU infördes ett undantag från Romfördraget genom ett protokoll om det samiska folket ensamrätt till renskötsel inom det som ger samerna traditionella samiska området. Sverige deltar bl.a. i utarbetandet av en urbefolkningsdeklaration inom FN. Samema ingår i delegationen och har möjlighet att ge

synpunkter på den svenska förhandlingsinstruktionen.

Den svensk-norska renbeteskonventionen från år 1972 reglerar svenska rätt till renbete i Norge och norska samers rätt till samers renbete i Sverige. Konventionen giltighetstid går ut år 2002 håller vars för närvarande på att omförhandlas. Mellan Finland och Sverige finns renbeteskonvention från år 1925. en

242 Kontakter över gränserna

14.1 Min

bedömning

Jag gör bedömningen att Sverige uppfyller kraven i artikel 32 bl.a. mot bakgrund av det omfattande nordiska samarbetet i samefrågor. Det finns också överenskommelser inom Norden som underlättar samarbetet mellan regionala och lokala myndigheter. Barentssamabetet och Arktiska rådet gör det möjligt för samerna att påverka den regionala utvecklingen i ekonomiskt, socialt och kulturellt hänseende samt på miljöområdet. Det ger också samerna en möjlighet att vidareutveckla kontakter med andra ursprungsfolk såsom inuitema och Nordamerikas indianer. Det gränsöverskridande samarbete i samefrågor utvecklas

genom det nya samarbetsorganet för samefrågor, förhandlingarna om

en nordisk samekonvention samt Samiskt parlamentariskt råd.

15 Administration, artikel 33

Min bedömning: För att samtliga de frågor konventionen täcker som skall kunna samordnas på det konventionen förutsätter när det sätt som gäller planering, verkställande och utvärdering i samarbete med krävs särskild enhet med att samordna samiska samerna, att en ansvar

frågor inrättas inom Regeringskansliet.

En sådan sameenhet bör bestå flera en liksom i av personer varav dag bör ha för kontakten med Sametinget och andra samiska ansvar

organisationer.

Förutom att sådan enhet kan sköta de uppgifter som anges i en artikel 33 kan inrättandet samordningsenhet for samefrågor leda av en till att samefrågornas vikt betonas på ett tydligare sätt.

Artikel 33

Den statliga myndighet för de frågor som behandlas i som ansvarar denna konvention skall säkerställa att det finns organ eller andra lämpliga mekanismer för administrera de påverkar berörda folk att program, som och skall till de förfogar över nödvändiga medel för att kunna se att

fullgöra de uppgifter pålagts dem.

som

Dessa program skall innefatta planering, samordning, verkställande och utvärdering, i

a

samarbete med berörda folk, de åtgärder föreskrivs i denna av som konvention.

framläggande förslag lagstijtnings- och andra åtgärder

b av om inför de behöriga myndigheterna och övervakning tillämpningen av av de åtgärder vidtas, isamarbete med berörda folk. som

244 Administration

15.1 Innebörden av artikeln

För att konventionens bestämmelser skall leda till att ursprungsfolken får det inflytande och de rättigheter som konventionen föreskriver krävs enligt artikel 33 att staten ser till att det finns organ eller andra lämpliga mekanismer som i samarbete med ursprungsfolken kan planera, verkställa och utvärdera de åtgärder som konventionen föreskriver. skall också i samarbete med ursprungsfolken

Dessa organ utforma förslag till lagstiftning eller andra åtgärder for att omsätta

ny konventionens bestämmelser i nationella åtgärder.

A/fin analys

Bestämmelsen i artikel 33 pekar på att det är viktigt att staten tar ansvar för att konventionens bestämmelser omsätts i konkreta åtgärder i de länder som ratificerar konventionen och att dessa åtgärder utvärderas. Både arbetet med att utforma åtgärderna, verkställa dem och utvärdera resultatet skall ske i samråd med ursprungsbefolkningen.

15.2 Svenska bestämmelser

Inom Regeringskansliet handläggs frågor med samisk anknytning på flera departement. På Jordbruksdepartementet handläggs frågor rörande rennäringen och Sametinget, Kulturdepartementet handläggs frågor om samiskt språk och kultur samt på Utbildningsdepartementet frågor rörande Sameskolan m.m.

Sametinget är ett av samer folkvalt organ men det är också en statlig förvaltningsmyndighet. Enligt 2 kap. l §sametingslagen består Sametingets uppgifter bl.a. i att verka för en levande samisk kultur och att medverka i samhällsplaneringen och bevaka att samiska behov beaktas, däribland rennäringens intressen vid utnyttjande av mark och vatten samt att informera om samiska förhållanden.

15.3 Min bedömning

Bestämmelserna i ILO-konvention 169 spänner över ett stort antal

nr sakområden. Frågor rörande dessa sakområden handläggs i dag inom

flera olika departement.

Om konventionens bestämmelser skall få det genomslag som krävs för att uppfylla kravet i artikel 33 måste en särskild enhet inom

Administration 245

Regeringskansliet ha det övergripande ansvaret för att samordna planeringen, verkställandet och utvärderingen av de åtgärder som krävs för att uppfylla konventionens bestämmelser inom olika sakområden. En sådan enhet måste också i enlighet med vad som anges i artikel 33 ha fortlöpande samråd i dessa frågor med Sametinget. Som jämförelse kan nämnas att i Norge har en enhet vid en man kommunal- och arbeidsdepartementet med ansvar för samordningen av samiska frågor vid olika departement och ansvaret för kontakterna med Sametinget och andra samiska organisationer. Enheten har också huvudansvaret för att sammanställa Norges rapporter till ILO:s expertkommitté Norges tillämpning av ILO-konvention nr 169. Pâ om enheten arbetar åtta personer.

15.4 som krävs

Åtgärder

För att samtliga de frågor konventionen täcker skall kunna som samordnas när det gäller planering, verkställande och utvärdering, i samarbete med krävs enligt min uppfattning att en särskild samerna enhet med för samiska frågor inrättas inom Regeringskansliet. ansvar Denna enhet bör bestå flera liksom i dag bör av personer varav en för kontakten med Sametinget och andra samiska organisaha ansvar tioner. Förutom sådan enhet kan sköta de uppgifter som anges i att en artikel 33 kan inrättandet samordningsenhet för samefrågor leda av en till samefrågomas vikt betonas på ett tydligare sätt. Redan Sameatt rättsutredningen SOU 1989 :41 305 ff. föreslog att det skulle s.

inrättas ett samordningskansli för samefrågor inom Regeringskansliet

för förbättra samordningen och bevakningen frågor med intresse att av för och för att fortlöpande hålla kontakt med Sametinget och samerna

samiska organisationer.

|

16 Kostnadsaspekter

Jag har ansett att ratificering ILO-konvention 169 medför att en av nr

ytterligare åtgärder måste vidtas för att Sverige skall kunna uppfylla

konventionens krav. Det ligger inte inom mitt uppdrag att i detalj ange

hur dessa åtgärder skall utformas. Därmed är det inte heller möjligt att göra någon närmare kostnadsberäkning av åtgärderna. Jag lämnar därför bara översiktliga synpunkter kostnadsaspektema av de

åtgärder krävs för ratiñcering konventionen. som en av De åtgärder jag krävs för att öka skyddet mot som anser inskränkningar i renskötselrätten kommer att leda till ökade kostnader

för administration både för markägare och den myndighet som samer,

skall hantera anmälningar planerade markanvändningsåtgärder inom

av renskötselområdet. Ett stärkt skydd mot inskränkningar i renskötselrätten och en

möjlighet för att upplåta sin rätt till jakt och fiske kan antas samerna leda till ökad lönsamhet för de samiska näringama. För markanvändarna kan detta å andra sidan leda till inskränkningar i deras

markanvändning vilket kan leda till minskade intäkter för dem. När det

gäller skogsbruket gäller dock redan med gällande regler att

långtgående hänsyn skall tas till rennäringen se 31 § skogsvårdslagen. Om de åtgärder jag angett nödvändiga för att skydda renskötselvara rätten mot inskränkningar utformas i enlighet med redan gällande bestämmelser hänsyn till rennäringen kommer kostnaderna för om del vid de kostnader kan uppkomma till skogsbrukets att stanna som följd den fördröjning orsakas att samerna skall ha möjlighet av som av att yttra sig över planerade åtgärder i förväg. Inom mark som samerna traditionellt innehar kan det tillkomma kostnader orsakade den tid en av

förprövning planerade åtgärder tar.

av Kostnader för den tid det tar att bereda samerna möjlighet att yttra åtgärder och att förpröva sådana åtgärder inom mark

sig över planerade

traditionellt innehar kan dock troligen bringas ned genom som samerna användning den moderna digitala datateknik jag redogjort för i av som

i kapitel

l En möjlighet för att själva upplåta sin rätt till jakt och fiske samerna

i

bör inte leda till ökade kostnader eftersom avgifterna för sådana

z

upplåtelser redan i dag tillfaller samerna. Däremot kommer den utredning som jag angett måste göras för att klargöra omfattningen

av samemas rätt till jakt och fiske att medföra kostnader.

Arbetet för den gränsdragningskommission som jag anser skall tillsättas för att fastställa gränserna för mark som samerna traditionellt har rättigheter till kommer att ta relativt lång tid och måste utföras

av personer med gedigen sakkunskap. Detta kommer därför att leda till relativt stora kostnader.

Kostnaderna för en gränsdragningskommission skall dock ställas i relation till de kostnader som de tvister som redan i dag är instämda till domstol rörande omfattningen av vinterbetesmarkema medför. Dessa processer kan komma att dras tillbaka eller minska i antal och omfattning till följd av kommissionens arbete eftersom detta arbete bl.a. syftar till att på ett övergripande sätt klarlägga de yttre gränserna för renskötselområdet.

Jag har angett att jag anser att det bör införas en möjlighet för parterna att få ersättning för sina rättegångskostnader från staten i mål som är av principiellt intresse för samemas rättigheter till mark. Hur stora statens kostnader för detta blir påverkas både av vilka mål som kommer principiellt intresse för samemas rättigheter

att anses vara av till mark och hur många sådana mål som kommer att prövas av domstol. Det senare kan påverkas av resultatet av gränsdragningskommissionens arbete.

Gränsdragningskommissionen skall klarlägga de yttre gränserna för renskötselområdet. Ett sådant klarläggande kan antas leda till färre tvister rörande gränserna. I dag rör de flesta av de tvister som är instämda till domstol rörande renskötselrätten just de geografiska gränserna för renskötselområdet.

Jag har bedömt att bestämmelsen i artikel 19 ställer krav på regeringen att se till att samerna har tillgång till tillräckligt med mark för att kunna fortsätta att bedriva rennäring. Detta innebär att staten kan få kostnader för arrendeavtal rörande renbete eller för expropriation av mark för renbete som krävs för att ställa mark till förfogande för samemas renskötsel.

Det går inte att i dag bedöma om och i vilken utsträckning regeringen kan behöva ställa ytterligare mark till förfogande. Detta är bl.a. beroende av utgången av domstolsprocesser rörande vinterbetesmarkens geografiska utsträckning och de gränser för renskötselområdet som gränsdragningskommissionen kommer fram till.

För att ändå få en uppfattning om storleken för kostnaderna för staten kan det nämnas att kostnaderna för att arrendera vinterbetesmark i förhandlingar mellan markägare och samer i Härjedalen år 1973 bedömdes till 30 öre per hektar. I dagens penningvärde har man i

Kostnadsaspekter 249

förhandlingar uppskattat att det motsvarar 1,50-2 kr per hektar för vinterbetesmark och 5-6 kr hektar för året-runt-mark. per De åtgärder jag behövs för att Sametinget rätt att yttra sig anser ge över användningen, förvaltningen och bevarandet av naturtillgångar inom renskötselområdet kommer att leda till en ökad arbetsbelastning för Sametinget och därmed ökade kostnader. Om Sverige ansluter sig till konventionen kommer även arbetet med samordning av samefrågor inom regeringskansliet att öka. Jag har bedömt att en särskild samordningsenhet med för samefrågor bör inrättas, något som ansvar också kommer att medföra ökade kostnader. Sammanfattningsvis kan det konstateras att de nya åtgärder som krävs för Sverige skall kunna ansluta sig till ILO-konventionen att kommer medföra kostnader. Det är inte lämpligt att täcka dessa att nya kostnader med medel redan i dag används för same- och som rennäringspolitiken. I så fall riskerar de åtgärder som Sverige i dag vidtar och är nödvändig för att uppfylla konventionens krav att som urholkas. Nya medel bör i stället tillföras för att täcka kostnaderna för de ytterligare åtgärder krävs för att ratificera konventionen. som

Ett tillförande ytterligare medel till sarne- ochrennäringspolitiken

av markering att Sverige kommer att vidta de åtgärder som är en av konventionen kräver för att stärka möjlighet att bevara sin samemas kultur och identitet och för att trygga möjlighet att försörja Samernas med sin traditionella bruksrätt till mark och vatten som grund.

sig

17 vid en svensk

Tillvägagångssättet anslutning

1 1 Bakgrunden

Som jag tidigare redogjort för har frågan om en svensk anslutning till ILO:s konvention 169 prövats vid flera tillfällen. Vid dessa tillfällen nr har kommit till slutsatsen att Sverige inte bör ratificera man konventionen. Det största hindret för en anslutning har ansetts vara att Sverige inte uppfyller forpliktelserna i konventionens artikel 14 som

avser markrättigheter.

Enligt denna artikel skall staterna erkänna ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till mark dessa folk tradition kan som av inneha. Åtgärder skall också vidtas for att skydda deras rätt att anses nyttja mark de traditionellt har nyttjat tillsammans med andra. som Staterna skall vidare till att de områden inom vilka ursprungsfolken se har markrättigheter blir tydligt identifierade och avgränsade. I Sverige har ställning ursprungsfolk. Det är inte samerna som klarlagt och i vilken utsträckning har äganderätt till mark om samerna inom renskötselområdet. Inte heller är gränserna för renskötselområdet

klart fastlagda.

17.2 Konflikter

Följden de oklara ägarförhållandena har blivit tvister om vem som av har rätt till marken och gränserna för renskötselområdet går. Jag är var medveten situationen inom vissa delar området är laddad och om att av konflikterna mellan och markägare är omfattande. att samer Det är viktigt att poängtera att dessa intressekollisioner är följden av rad omständigheter ingen parterna kan lastas för. en som av Upprinnelsen till förhållandena ligger långt tillbaka i tiden. Under historiens förlopp från mitten 1700-talet och långt 1900-talet - av

252 Tillvägagångssättet vid svensk anslutning

en

har staten aktivt uppmuntrat nybyggare och andra till uppodling av områden där samerna under lång tid ensamma brukat marken för renskötsel, jakt och fiske. Detta har lett till konkurrens om marken och därav följande konflikter.

Regelsystemen för såväl rennäringen som jakten och fisket har växt fram successivt. Dessa regler har i vissa delar blivit oklart utformade, vilket enligt min åsikt bidragit till de konflikter som finns i dag. Som exempel kan nämnas regler samemas rätt till jakt och fiske och

om regler gränserna för vinterbetesmarkema.

om

17.3 Vad krävs för en svensk

anslutning

I de flesta avseenden uppfyller Sverige redan i dag konventionens krav. Den stora stötestenen är markrättighetema. För att en ratificering skall möjliggöras är det enligt min mening nödvändigt att reda ut ett antal frågor som har anknytning till dessa rättigheter.

När det gäller skyddet för ursprungsfolkens markrättigheter ställer konventionen krav på att staterna skall erkänna dessa folks äganderätt och besittningsrätt till mark. Uttrycket "äganderätt och besittningsrätt" skall dock enligt de diskussioner föregick konventionen och enligt

som den s.k. ILO-guiden kunna tolkas på så sätt att flera typer av rättigheter kan komma i fråga. Klart är att formell äganderätt inte alltid är nödvändig. Som jag utvecklat i kapitel 7 förutsätter dock konventionen att dessa markrättigheter når upp till en miniminivå. Enligt min bedömning innebär denna miniminivå att ursprungsfolken skall ha en starkt skyddad rätt att besitta och nyttja den mark som de av tradition

inneha. kan anses

För att Sverige skall kunna uppfylla konventionens krav måste följaktligen miniminivån uppnås när det gäller samemas rättigheter till mark." Jag har försökt precisera vilka åtgärder är nödvändiga för

som svenskt vidkommande. Jag har kommit fram till att samemas bruksrätt måste ett lika starkt skydd mot inskränkningar som andra

ges bruksrätter har enligt svensk lag. Samema måste också få viss ä

en möjlighet att, i likhet med vad som gäller för andra, själva förfoga över sina rättigheter. Det är också nödvändigt att inom renskötselområdet fastställa gränserna för mark traditionellt innehar samt att

som samerna fastställa de yttre gränserna för renskötselområdet.

Jag har inte närmare angivit hur de åtgärder som jag anser nödvändiga att vidta skall utformas rent praktiskt. Detta ligger som jag ser det inte inom ramen för mitt uppdrag.

Tillvägagångssättet vid svensk anslutning 253 en

17.4 Vad talar for en svensk anslutning

För ratificering konvention 169 talar såväl syftet med en av nr konventionen den samhälleliga utvecklingen när det gäller som ursprungsfolkens ställning och särskilt samemas förhållanden i Sverige.

v Regeringens viljeförklaring

I direktiven har regeringen klart uttryckt att det är önskvärt att kunna ratificera konvention Sverige varit med om att utarbeta och som en som

är stor betydelse för ursprungsfolken.

av I I

Ursprungsfolkens ställning starkare 0

Ursprungsfolkens ställning har under de senaste årtiondena stärkts och folken själva kräver att deras kultur och traditionella levnadssätt skall respekteras och att de får möjlighet att utvecklas utifrån sina egna förutsättningar. De kräver också att få självbestämmande i frågor som

angår dem.

0 Den svenska traditionen

Sverige har lång tradition att sig for och eftersatta en av engagera svaga Sverige har anslutit sig till samtliga centrala, internationella grupper. konventioner till skydd för minoritetsgrupper m.fl. och förbundit sig att leva till FN:s deklarationer mänskliga och politiska rättigheter upp om En ratificering skulle därför ligga i linje med tidigare svenska m.m. ställningstaganden på folkrättens område.

Likvärdiga rättigheter för samerna 0

Det bakomliggande syftet med konventionen är att garantera ursprungsfolken rättigheter, är likvärdiga med de rättigheter som den övriga som befolkningen har. Ett konventionens mål är också att skapa av procedurer för ursprungsfolken att göra sina röster hörda och få till dialog mellan folken och övriga berörda parter. stånd en l Om Sverige ratificerar konventionen kommer det att innebära att l rättigheter i vissa avseenden stärks, men det är i de flesta samemas avseenden inte fråga att dem långtgående rättigheter än om ge mer andra. Syftet till att de inte blir diskriminerade. är att se

254 Tillvägagångssättet vid svensk anslutning

en

I detta sammanhang vill jag erinra om att rennäringslagen, som i stor utsträckning reglerar Samernas traditionella verksamhet med renskötsel, har karaktären av en särreglering som visserligen delvis gynnar samerna främst genom deras ensamrätt till renskötsel men

- samtidigt i många avseenden är till deras nackdel. En sådan nackdel är att samerna måste tåla större intrång i sina rättigheter än andra

rättighetsinnehavare. De har inte heller samma möjligheter att förfoga

över sina egna rättigheter. Reglerna framstår som diskutabla både mot en historisk bakgrund och vid en jämförelse med vad som annars gäller vid innehav markrättigheter och vid en jämförelse med vad som

av

anges om egendomsskyddet i grundlagen RF 18.

Möjlighet för att utvecklas i enlighet med sin kultur och 0 samerna

sina traditioner

Ett annat argument talar för en ratificering är att konventionen har

som som syfte att möjliggöra för ursprungsfolken att bevara sina traditioner och sin kultur och att utvecklas i enlighet med detta. Rennäringen är visserligen navet i den samiska kulturen, men även alternativa försörjningssätt kan växa fram. Det är viktigt för den samiska kulturens fortlevnad. Jag tänker här fjällturism m.m. Om Sverige tillträder konventionen är förutsättningarna bättre för att samerna skall utveckla

stabil bas för ekonomisk, social och kulturell verksamhet och en därmed nya utkomstmöj ligheter.

17.5 Vad talar mot en svensk anslutning

Argumenten mot en ratificering ligger framför allt i den konfliktfyllda situation råder inom stora delar av renskötselområdet.

som

I enlighet med direktiven har jag under arbetets gång haft kontakter med företrädare för såväl som markägama liksom med statliga

samerna och kommunala myndigheter. Dessa kontakter har visat att det finns olika uppfattningar vad gäller omfattningen och innebörden av samer-

markrättigheter. Till följd av detta råder det på sina håll ett mycket nas spänt förhållande mellan markägare och jägare å den ena sidan och

å den andra. Från markägarhåll finns stor oro för vad en svensk samer ratificering kan komma att innebära för rättigheterna till den egna marken inom renskötselområdet.

Ägare till mindre fastigheter inom renskötselområdet, som jag haft kontakt med, har redovisat rad konflikter med samerna och

en

Tillvägagångssättet vid en svensk anslutning 255

samstämmigt förklarat att de inte kan godta någon förstärkning av

rättigheter i förhållande till nuläget.

samemas Företrädare för större fastigheter skogsbolag har intagit en något positiv hållning gentemot och förklarat att samarbetet med mer samerna i stort fungerar bra. De har samtidigt deklarerat att om samerna ställning stärks i förhållande till markägama så vet man inte samemas vad kan hända. De avstyrker därför en sådan förstärkning. som Ett argument mot ratificering framförts från markägarhåll är att som de mål konventionen strävar mot kan uppnås utan ratificering. som Praktiska lösningar kan nås från fall till fall inom ramen för nuvarande samrådsförfarande. Det är, har det hävdats, fråga om en process som ‘ måste få ta tid och inte bör störas större ändringar i regelsystem av Att konventionen är vagt formulerad och i vissa avseenden m.m. svårtolkad har även det framhållits ett argument mot ratificering. som Ett annat argument mot ratiñcering som markägama tagit upp är en rätt att yttra sig över markanvändningen inom renskötselatt samemas området också skulle föra med sig ökade kostnader bl.a. genom den tidsutdräkt detta innebär. Exempelvis skulle planerade skogssom awerkningar kunna bli belagda med ett moratorium under en process

om en viss åtgärds tillåtlighet.

Företrädare för kommunerna inom renskötselområdet har poängterat samrådet med samebyama fungerar bra. De är dock inte beredda att att tillstyrka utökade markrättigheter för samerna. Liksom vissa markägare de att praktiska lösningar går att finna inom ramen för nuvarande anser regelsystem. Samema å sin sida har inte haft några invändningar mot en svensk anslutning till konventionen. De har emellertid med skärpa framhållit det orättfärdiga i att de inte kan förfoga över sina egna jakt- och fiske- De hävdar statens upplåtelser jakt och fiske till andra

rättigheter. att av

skadar deras renskötsel och kraftigt begränsar deras möjligheter att jaga

och fiska inom renskötselområdet.

17.6 Mina överväganden

Jag har studerat och analyserat konventionen och de uttalanden noga gjorts angående tolkningen den och jag har tagit del av de som av norska erfarenheterna från tillämpningen av konventionen. Den grundliga genomgång gjorts visar så långt det är möjligt som vad anslutning till konventionen skulle innebära för svensk del i en fråga regeländringar Ytterligare utredning skulle knappast ge om m.m.

mer vägledning.

256 Tillvägagångssättet vid svensk anslutning

en

ILO-konventionen liksom flertalet internationella konventioner

är -

i vissa avseenden vagt formulerad. Som jag tidigare påpekat finns ännu inte någon auktoritativ tolkning konventionens bestämmelser.

av Man vet således inte med säkerhet hur konventionens bestämmelser skall tolkas. Jag ser dock inte detta som ett hinder mot en ratiñcering. Det är i stället möjligheterna till flexibilitet som är det centrala i detta sammanhang. Reglerna skall tolkas utifrån de speciella förhållanden som råder i varje enskilt land artikel 34.

Jag har i den tolkning jag har gjort av bestämmelserna i konventionen, med något undantag, strävat efter att finna miniminivån på de åtgärder Sverige måste vidta for att uppfylla konventionens

som krav. Min tolkning av begreppet "äganderätt och besittningsrätt" i artikel l4 är ett exempel på detta liksom min tolkning av de åtgärder

krävs för att uppfylla artikel 15. Om Sverige ansluter sig till som konventionen går det enligt min uppfattning inte att underskrida den nivå på åtgärder som jag har angett. Om man anser att dessa åtgärder går för långt får avstå från att ratificera konventionen.

man

Som jag redogjort för har jag haft kontakter med organisationer och myndigheter skulle komma att beröras av konventionens tillämp-

som ning.

Jag har vägt samman synpunktema och tagit ställning till vad som krävs för att Sverige skall kunna ansluta sig till konvention nr 169 och vilka konsekvenserna skulle bli vid sådan anslutning. Jag har därvid

en kommit fram till vissa riktlinjer för hur en svensk anslutning bör gå till.

17.7 Hur skall en svensk anslutning till

Som jag det finns det två huvudlinjer för hur en svensk anslutning

ser kan gå tillväga.

1 Ratificera och vidta nödvändiga åtgärder efter hand

nu

Jag bedömer att det i och för sig skulle vara möjligt att ratificera redan

och sedan efter hand vidta nödvändiga åtgärder for att nu konventionens krav till alla delar skall bli uppfyllda. I princip har Norge följt denna modell.

Tillvägagångssättet vid svensk anslutning 257

en

2 Avvakta med ratificeringen till dess att större hinder är undanröjda

Min bestämda uppfattning är dock att det lämpligaste förfarandet för svensk del är att avvakta med ratifrceringen till dess att större hinder för en sådan anslutning är undanröjda. Det är nödvändigt att otydligheter först klaras ut och att flera komplicerade frågor löses.

Det innebär att en ratificering inte kan komma till stånd förrän

om ett antal år. Jag bedömer att det rör sig om ett tidsperspektiv fem år. Detta ger också en möjlighet för berörda parter att noggrant informera sig om vad en ratificering kommer att innebära. Det kan i sig bidra till att motsättningarna minskas. Det ligger ett värde i att den anpassningsprocess som det är fråga om inte hastas fram.

Åtgärder som bör vidtas

För att Sverige skall uppfylla konventionens krav måste ett antal åtgärder vidtas.

Först måste den mark som samerna har rättigheter till identifieras. Det är ett av konventionens grundläggande krav. En gränsdragningskommission bör därför tillsättas. Det kommissionen skall göra är

som att klarlägga vilken mark som samerna av tradition kan inneha

anses och vilken mark som de traditionellt har nyttjat tillsammans med andra. Att identifiera den mark som samerna har nyttjanderätt till är princip detsamma som att bestämma de yttre gränserna för renskötselområdet. Ett sådant klarläggande kommer enligt min bedömning också att minska risken för ytterligare tvister rörande gränserna för vinterbetesmarkerna och bidra till lösa att redan pågående tvister.

Vidare krävs det en utredning som klarlägger omfattningen

av samemas rätt till jakt och fiske. Det nuvarande rättsläget är oklart och skapar ständiga konflikter framför allt mellan samer och andra jägare. Har samerna rätt till all jakt och fiske på sådan mark som de av tradition innehar eller delar de denna rätt med staten

När det blivit klarlagt vilka markområden som samerna av tradition innehar och vilka områden som de har nyttjanderätt till samt hur omfattande deras jakt- och frskerätt är finns förutsättningarna för att vidta andra åtgärder som krävs för att Sverige skall kunna uppfylla konventionen. I vissa avseenden måste samemas rättigheter stärkas för att de skall nå upp till den miniminivå som konventionen förutsätter.

Samema bör få ett stärkt skydd mot inskränkningar i renskötselrätten. Inom mark som samerna traditionellt innehar bör de få rätt att upplåta sin jakt- och fiskerätt till andra mot betalning. Det bör också finnas ett tydligt skydd mot exploatering av sådan mark i miljöbalkens

9 19-0388Samema

258 T vid svensk anslutning

illvägagångssättet en

hushållningsbestämmelser och rätt för Sametinget att yttra sig innan en exploatering sker. Inom mark tradition nyttjar tillsammans med andra som samerna av krävs också stärkt skydd mot inskränkningar. Samerna bör få rätt att ett innan områden riksintresse för rennäringen bestäms och yttra sig av innan exploatering av sådan mark tillåts. bör vidtas för att till att har tillräckligt med Åtgärder se samerna mark för kunna fortsätta bedriva rennäring. Det är inte möjligt att nu att bedöma och i så fall i vilken utsträckning rennäringen är i behov av om mark. Det är bl.a. beroende utgången i de domstolsprocesser mer av rörande framför allt vinterbetesmarkemas geografiska utbredning som för närvarande pågår och de gränser för renskötselområdet den av som mig föreslagna gränsdragningskommissionen kommer att komma fram

till. behövs bestämmelser utökade möjligheter till ersättning Det nya om från till både och deras motparter för rättegångsstaten samerna kostnader i vissa mål rör markrättigheter. Som det nu är som samemas har framför allt samebyama kostnadsskäl mycket små möjligheter av att få sina anspråk på mark rättsligt prövade. Ytterligare åtgärd jag bedömer som angelägen är en en som nationell informationskampanj ursprungsfolk i om samerna som Sverige och den samiska kulturen och de samiska traditionerna. En om sådan också helt i linje med konventionens syfte. I artikel

kampanj är

31 finns behovet informationsinsatser närmare beskrivet. Som jag av redan behövs också information klargör vad en svensk antytt som anslutning till konventionen skulle innebära för berörda parter. Samtliga dessa åtgärder bedömer jag nödvändiga för att vara skall konventionens krav och därmed kunna ansluta

Sverige uppfylla

sig till konventionen. nämnda åtgärderna kommer enligt min bedömning utan tvekan De medverka till minska motsättningarna mellan samerna och också att att markägama. Det finns uppenbart behov att fastställa de yttre t.ex. ett av för renskötselområdet för att undvika ytterligare rättsgränserna sådana frågor. En sådan utveckling med klarare regler och processer i minskade motsättningar skulle i sig stor vinst. Av det skälet vara en det bör under allvarligt övervägande om inte åtgärderna anser jag att tas är att betrakta så angelägna att de bör genomföras även om en som ratiñcering inte skulle komma till stånd. vill i detta sammanhang påminna att det ligger i konventio- Jag om anda söka samförståndslösningar med ursprungsfolken. nens att innehåller konventionen inga bestämmelser hur konflikter Däremot om och andra skall lösas när ursprungsfolken och

mellan ursprungsfolken

Tillvägagångssättet vid svensk anslutning 259

en

andra har motstående intressen. Sådana konflikter finns inom

renskötselområdet mellan samer och andra brukare av mark.

Det är naturligtvis så att även samerna måste vara beredda att ta hänsyn till andra som driver näring inom renskötselområdet. Liksom andra näringsgrenar har renskötseln genomgått förändringar och i dag förekommer t.ex. lastbilstransporter Det är åtgärder på ett

av renar. som mer påtagligt sätt kan påverka omgivningen än mer traditionella arbetsmetoder.

Det har emellertid inte legat inom ramen för mitt uppdrag att väga samemas intressen mot andra intressen och komma med förslag

som underlättar samförståndslösningar mellan berörda parter. Mitt uppdrag har varit inriktat att undersöka vad som krävs för att Sverige skall kunna ansluta sig till ILO-konventionen och konventionens syfte är att tillvarata ursprungsfolkens intressen.

Rennäringspolitiska kommittén

Den nu sittande Rennäringspolitiska kommittén har bl.a. i uppdrag att granska förhållandet mellan rennäringen och andra areella näringar. I uppdraget ingår att utforma bestämmelser i fråga om rennäringens rättigheter och skyldigheter för att minimera konflikterna mellan rennäringen och andra markanvändare i renskötselområdet. Det finns därför förutsättningar för kommittén att föreslå regler och andra åtgärder som minskar spänningen mellan samer och markägare och som underlättar lösningar i samförstånd.

Rennäringspolitiska kommittén kan således komma att föreslå åtgärder som rör de frågor konvention nr 169 behandlar. Om Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen är det nödvändigt att de förslag som kommittén utformar står i samklang med konventionens krav på de jag har redogjort för i betänkandet.

sätt som

Särskilda

yttranden

Särskilt Larsson och Jan Sandström

yttrande av Solveig

Kan ratiñcera

Sverige

Vi anser att Sverige inte skall ratificera ILO:s konvention nr 169. Våra

skäl är följande.

Avvägningen saknas

Enligt direktiv har utredaren haft till uppgift att utreda om Sverige kan ratificera ILO:s konvention och vilka åtgärder som i sådant fall är nödvändiga. Frågan om Sverige kan ratificera måste ytterst anses vara

lämplighetsfråga. Vad utredaren har genomfört omfattande en är en juridisk analys och uttolkning av vad konventionen stadgar. Han drar slutsatsen att det finns hinder juridisk karaktär och föreslår ändringar

av i det svenska regelsystemet, bör genomföras före eventuell

som en ratificering. Men till frågeställningen hör också att ta ställning till de konsekvenser en ratificering kan få för andra parter och för markanvändningen inom den del av landet som skulle omfattas. Om Sverige skulle ratificera är det enligt vår mening en ofrånkomlig förutsättning att ett sådant beslut föregåtts av en avvägning mellan olika intressen, resultat dessa uppfattas som ekonomiskt och socialt

vars av rimligt. Det behövs ett mer allsidigt underlag för att kunna ta ställning till frågan om Sverige kan ratiñcera och det är en allvarlig brist att utredaren endast knapphändigt kommenterar avvägningsfrågan.

262 Särskilda yttranden

Konfliktskapande

De areella näringama jordbruket, skogsbruket och rennäringen är - hårt pressade på sina respektive marknader och har försvarat sina ekonomier att rationalisera, modernisera och förändra genom verksamheterna. När näringama utövas på sätt kan det vara svårt nya undvika att det uppstår missämja mellan rennäringen och de andra att areella näringama. Nya förflyttningssätt i renskötseln och det stora

renantalet har till exempel skapat och irritation i markägarleden. oro Under år har vi sett hur det på sina håll uppstått hårda, lokala senare konflikter. Detta skall inte tolkas att det i dag råder en allmän som konflikt mellan bygdemas jord- och skogsbrukare och de renskötande

Vi vill ändå för att ratiñcering ILO-konventionen, samerna. varna en av syftar till tillvarata specifika näringsintressen, under som att samemas rådande förhållanden kan driva fram och allvarligare konflikter nya mellan och småskaliga jord- och skogsbrukare. samer

Hanteringen i Norge

Vårt grannland Norge är ett 14 länder i världen som ratiñcerat ILO:s av konvention 169. Det har därför ingått i utredningsuppdraget att följa nr vad konventionen inneburit för Norges del. Stortinget antog denna upp under förespeglingen att den gällande, starka bruksrätten för samerna tillräcklig. Samtidigt pågick omfattande samerättsutredning i det var en s.k. Samerettsutvalget. I sitt på Norges första avrapportering svar begärde ILO:s expertkommitté att hållas infonnerad om utredningens arbete. Kommittén noterade samtidigt att Sametinget i Norge inte anser

bruksrätt uppfyller konventionskraven. Samerettsutvalgets att samemas folkerettsgruppe har också rapporterat mot regeringen avvikande en dvs. konventionen kräver betydligt än en stark

uppfattning, att mer

bruksrätt. Utredaren beskriver väl händelseutvecklingen i Norge. Men

när utredaren övergår till att diskutera vad som talar för och mot en

svensk ratiñcering utelämnar han erfarenheterna från Norge.

Vi kan hur rättigheter till mark och naturtillgångar

nu se samemas delvis i långsamt växelspel mellan Oslo och Geneve. stöps ett Meningsskiljaktighetema bland experter i Norge och tonläget i den

debatt, blossat under senare tid, borde fungera som en som upp vamingsklocka för beslutsfattare i Sverige.

Särskilda yttranden 263

Process med osäkerhet

Vi befarar att en svensk ratificering skulle bli inledningen till en långvarig process om markrättigheter och naturtillgångar i Norrland där ILO får en huvudroll. Sveriges regering och riksdag skulle komma att överlåta viktiga beslut om nyttjandet av mark och naturtillgångar till ILO, organisation med liten kunskap och ingen erfarenhet av

en förhållandena i Sverige. En sådan process skulle skapa osäkerhet

norra

framtida spelregler för näringarna och lätt bli grogrund för om missämja mellan rennäringen och andra markanvändare. Det finns också en uppenbar risk för att lokala samförståndslösningar försvåras, ifall en av parterna tror sig vinna på att samtidigt driva sina intressen på den internationella scenen.

Det förefaller uppenbart att ILO:s övergripande syfte att främja fred och samverkan mellan och inom stater kan komma på skam.

Konventionens krav

Utredaren har vid sin uttolkning av konventionens krav tagit som sin utgångspunkt att ange miniminivån på de åtgärder Sverige måste vidta. Detta är ett viktigt observandum.

Markrättigheter Artikel 14

Samernas rättigheter enligt konventionen till mark som de traditionellt innehar måste tolkas mycket långtgående. Vi kan i grova drag

som dela utredarens bedömningar om kravnivån. Vad däremot gäller mark

samerna traditionellt nyttjar tillsammans med andra vill vi som ifrågasätta utredarens analys; den miniminivå som utredaren anser följa av konventionen går enligt vår uppfattning längre än vad en objektiv analys ger vid handen.

Till utredarens uppgift hör att i juridiska termer söka uttrycka skillnaden mellan gällande rätt och konventionens kravnivåer. Den förskjutning rättigheter, sålunda åtminstone krävs enligt

av som utredaren, föreslås framför allt komma till uttryck i rennäringslagen och miljöbalken. För rennäringslagens del innebär detta att alla markan-

vändningsåtgärder och upplåtelser som medför mer än ringa olägen-

heter för renskötseln eller rätt till jakt och fiske blir otillåtna. I

samemas grunden skulle detta gälla för hela renskötselområdet, dvs. även den mark traditionellt nyttjar tillsammans med andra. Om

som samerna det vidtas åtgärder, medför än ringa intrång för renskötseln,

som mer har samebyn rätt till ersättning. Vi konstaterar att de krav som riktas

264 Särskilda yttranden

mot de andra markanvändama är mycket långtgående om ILOkonventionens miniminivå skall uppnås. Och vi bedömer att kommentarerna skogsbruket och skogsvårdslagen inte ändrar denna

om slutsats.

Vilken utformning utredningsmannen tänkt de lagregler han

ge

nödvändiga för att öka skyddet för renskötselrätten framgår angett som inte närmare.

Vi känner dock inte övertygade vad utredningsmannen anför

oss om

å sidan 167 denna lagstiftnings förenlighet med grundlagsskyddet

om

för äganderätten i 2 kap. 18 § regeringsformen. Idag finns inte i rennäringslagstiftningen någon generell regel ger myndighet rätt

som att stoppa markägares pågående markanvändning ifall denna kan

en leda till skada eller olägenhet för renskötseln som är mer än ringa. Det finns inte heller belägg för att, såsom utredningsmannen tycks mena, en sådan regel skulle gälla grundval urminnes hävd. Vi menar i

av

till utredningsmannen att de lagändringar denne angett motsats som

nödvändiga för att skydda samemas renskötselrätt innebär en som utvidgning renskötselrätten och minskning av markäganderätten.

av en I utredningsmarmens förslag finns inte någon spärr mot hur långt en inskränkning i äganderätten kan gå. Om ett på de föreslagna ändringarna i rennäringslagen grundat myndighetsbeslut leder till att pågående markanvändning avsevärt försvåras inom berörd del av fastigheten är markägaren enligt grundlagen tillförsäkrad rätt till ersättning. Utredningsmannens förslag till lagändringar borde därför jämväl ha innehållit ett förslag till regel med detta innehåll.

Beträffande de krav konventionen ställer på att identifiera den

som mark har rättigheter till, respektive möjligheten för

som samerna

med stöd konventionen få sina rättigheter prövade, delar samerna att av vi utredarens bedömningar.

Naturtillgångar Artikel 15

Vi vill fästa uppmärksamheten på utredarens snäva uttolkning av vad konventionen stadgar ursprungsfolkens rättigheter till natur-

om tillgångar. Det finns risk att utredaren såväl missbedömt det

en kvalitativa innehållet rättigheterna som miniminivån.

av

Särskilda yttranden 265

Vaghet ingen fördel

Konventionen 169 måste betraktas exempellöst vag och nr som svårtolkad. Utredaren bekräftar förhållandet men vill i stället se detta positiv flexibilitet, gör det möjligt att formulera som en som konventionskrav för Sveriges del på den nivå han gör. Det torde nu en from förhoppning. Vi att det finns befogad anledning att vara menar uppmärksamma denna vaghet, eftersom den också öppnar för andra uttolkningar rättigheter. Det vittnar t.ex. den norska ILOav samemas processen om.

Kostnadsaspekter

Utredaren lämnar bara översiktliga synpunkter de kostnader som kan knytas till ratificering. Vi har respekt för svårigheten att skatta en

dessa. Förutom organisationskostnader och de ökade utgifterna för

nya den byråkratiska ärendehanteringen finns sannolikt en mycket stor kostnad för företag och för samhället då annan markanvändning än renskötsel kan komma att inskränkas över stora arealer. Vi menar att dessa samhällskostnader måste tas med i beräkningen om en

ratificering övervägs.

I stället för ratiñcering

Utredaren anför ett antal argument för ratificering som tycks utgå från Sverige har traditioner att leva till det utrikespolitiska planet. att upp En ratiñcering skulle ligga i linje med tidigare svenska ställningstaganden på folkrättens område. Men veterligen har de åsyftade, oss tidigare konventionema Sverige ratificerat inte rymt rättighetssom

förskjutningar där befolkningsgrupp gynnats på bekostnad av en

en Det är så anslutning till ILO-konventionen, annan. nog snarare att en får till följd att relativt i norra Sverige ställs mot som svaga grupper varandra, kan försvaga landets internationella anseende. Vi kan heller inte förstå utredarens argument att svagt uppbackad konvention en skulle den samiska befolkningen bättre möjligheter än en klok och ge avvägd politik baserad på lokala och verkliga förhållanden.

Vi är övertygade att politik som reglerar samemas rättigheter

om en till mark och naturtillgångar måste förankras hemmaplan i Norrland. Den måste kombineras med andra politiska insatser som gynnar alla och främjar utvecklingen i landsändan. Kommunerna har grupper därvid nyckelroll. En uppgift för staten blir att ange vissa ramar för en

266 Särskilda yttranden

lokala samförståndslösningar och därmed ge parterna ökat ansvar för sin bygds utveckling. Lagstiftningen om markanvändning måste vara kongruent. Det skydd lagstiftningen ger den ena parten mot den andres lagöverträdelser skall gälla ömsesidigt och vara likvärdigt. En positiv särbehandling av den samiska befokningen kan uppnås utan att andra

diskrimineras, ILO:s konvention nr 169 erbjuder inte grupper men

dessa lösningar.

Dagens samrådsförfarande mellan samebyama och skogsbruket kan vara en modell för lokala lösningar för markanvändningen, men modellen kan säkert utvecklas vidare. En annan idé till lokal lösning, som vuxit fram i både Sverige och Norge, är möjligheten att, utgående från statens mark, etablera lokal förvaltning av jakt, fiske och turism, där samerna och övrig lokalbefolkning tillsammans kan nyttiggöra sig ekonomin. En bredare modell för lokala lösningar i fjällregionen kan sökas i den s.k. fjäll-agendan, som är en lokal mötesplats för flera intressenter. Målet är dels att genom samarbete stärka de enskilda företagen, dels kunna behålla en större del av avkastningen inom området. Kommunerna har en viktig uppgift att på olika sätt stödja och uppmuntra sådana lokala initiativ.

Inom utredningen har förts en värdefull diskussion om vilka förutsättningar som behövs för samlevnaden mellan rennäringen och övriga areella näringar. Vi instämmer i utredarens uppmaning till beslutsfattarna att genomföra vissa åtgärder även om en ratiñcering

—inte skulle komma till stånd som gör att lokala och rättssäkra

lösningar kan växa fram och minskar risken för konflikter. En

som sådan åtgärd är att tillsätta en kvalificerad gränskommission som identifierar den yttre gränszonen för renskötselområdet. Det behövs också bestämmelser, gör det ekonomiskt möjligt för samer och

nya som enskilda markägare att i principmål reda ut tvister om markrättigheter.

Särskilda yttranden 267

Särskilt Lars Nila Lasko och

yttrande av

Lars Anders Baer

Vi samiska experter i kommittén välkomnar förslaget att Sverige, i likhet med vad bl.a. Norge och Danmark redan gjort, skall ratificera ILO:s konvention 169 ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande nr om länder. Genom att ratificera konventionen förenar sig Sverige med de

stater för framåtsyftande politik i urbefolkningsfrågor. Att

som en Sverige ratificerar konventionen får därmed betydelse inte enbart för folk utan främjar på ett positivt och aktivt sätt samerna som möjligheterna att förbättra situationen för andra urbefolkningar. Betydelsen härav kan inte underskattas. Vi vill i detta särskilda yttrande bara peka på del viktiga principiella resonemang, utan att gå in i en

detalj i frågeställningarna.

Vi ställer bakom förslaget att genomföra nödvändig ändrad oss lagstiftning innan konventionen ratificeras. Vi vill dock markera vikten

att utredningens förslag f°ar politisk förankring och följs upp av en

av en aktiv information konventionens innehåll och konsekvenser. om Konventionen, avlöser tidigare konvention från år 1957, syftar som till erkännande ursprungsfolkens strävanden att utveckla sin ett av kultur utifrån sin identitet. Konventionen innebär därför ett egen avståndstagande från den tidigare konventionens inriktning mot integration och assimilering. Konventionen innebär vidare ett faktiskt erkännande kollektiva rättigheter till komplettering av tidigare av erkända individuella mänskliga rättigheter. För svenskt vidkommande innebär detta ett förändrat synsätt, ställer krav på inte enbart som ändrad lagstiftning enligt lämnade förslag utan också ett erkännande i den svenska grundlagen samerna som folk. av Vi instämmer i stort sett i den tolkning innebörden i första stycket av i artikel 14 utredaren gör. Den norska regeringens tolkning att en som bruksrätt måste tillräcklig för att uppfylla kraven enligt anses som artikel 14 avvisas. Utredarens slutsatser ligger närmare både det norska Samerettsutvalgets folkerättsgrupps NOU 1997:5 och det norska Sametingets tolkning begreppen äganderätt och bruksrätt. Från av samisk sida har också sedan länge i frågan rätt till land om samemas och vatten hävdats dels ett formellt äganderättsbegrepp i domstolar och dels funktionellt ägaderättsbegrepp i politiska diskussioner med ett statsmakten. I likhet med utredaren vi att rättsförhållandena i menar och renskötselområdet måste klarläggas. same-

ursprungsfolks rätt till naturresurser enligt konventionen Frågan om 169 i förhållande till nationell lagstiftning och rättspraxis är nära till tillämpar ett formellt eller funktionellt ägande-

kopplad om man

begrepp. Utredarens konklusion att skyddet mot inskränkningar i renskötvinterbetesmarkema bör stärkas instämmer vi helt med. selrätten inom vill i detta sammanhang poängtera att regelverket måste vara det Vi vilken kategori renbetesmark det gäller. Sametinget samma oavsett av har i detta sammanhang viktig roll att spela som statlig myndighet en vid sidan samebyn som sakägare. av Det lämnade förslaget ändrad lagstiftning m.m. är ett minimum om förändringar i svensk lagstiftning är nödvändiga för att av de som Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen. Dessutom finns anledning peka begränsningar bl.a. att det utökade skyddet är att begränsat till mark betecknas mark i våra dagar varit i som som som statlig dels begränsningen i sig till statlig mark och dels med

ägo, beaktande försäljningar/ägobyten som ägt rum.

av fortsatt såväl rättslig politisk kommer att tillföra nytt En som process material och infallsvinklar. Till detta kommer också pågående nya arbete inom FN:s kommitté för mänskliga rättigheter med en

deklaration urbefolkningar inom för urbefolkningsdekaden. om ramen Vi är medvetna att delar av utredningens resonemang, om konklusioner och förslag kommer att bli föremål för diskussion och kritik från olika utgångspunkter. Mot bakgrund att det är första av gången rätt till land och vatten behandlas samlat i ett som samemas folkrättsligt perspektiv i statlig utredning kan debatten för många en komma att blir direkt omvälvande. Den tidigare tabubeläggningen av dessa frågeställningar har länge lagt ett lock en öppen debatt och dialog. En uppgörelse med vårt förflutna är nödvändig gemensamma för skapa öppenhet, gemenskap och ett förtroende som länge saknats en i förhållande mellan den svenska staten och på svensk sida. Ett samerna stort vilar både det samiska samhället och det svenska ansvar nu storsamhället att kunna hantera denna situation på ett konstruktivt nya sätt. För såväl Sveriges fortsatta engagemang i urbefolkningsfrågor som för folk är svensk ratifikation av konventionen en samerna som en såväl nödvändig oundviklig förutsättning. som

Särskilda yttranden 269

Sierra cealkámuä

Mii, sápmelaä áååedovdit lávdegottis, váldit buon mielain vuoste evttohusa ahte Ruotta, seammálád dego Norga Danmárku, dohkkeha ILOe.e. k0nven§uvnna 169 eamiálbmogiid máttaálbtñogiid birra ieåstivrejeaddji nr riikkain. G0 Ruotta dohkkeha konvenåuvnna de seammá áiggi searva son stáhtaide geat jodihit ovdanahttinpolitihka eami2’11bmot駧iin. Dat mielddisbukta mearkka§umi, du§§e sámiide, muhto maiddái ovddida positiivvala§ aktiivvala§ vuogi mielde vejo1a§vuodaid buoridit dil21la§vuodaid eará eamiálbmogiidda. Mearkkaåupmi dás sáhtte vuolleárvostallat. Mii háliidit dán sierra cealkámuäas du§§e cuiget muhtin deatalaé prinsihpala§ ségastallamiidda jige dan dihte mannat ilá öiekgalit sisa áåäiide.

Mii miedihit evttohussii ahte öadahit dárbbaålas rievdademiid láhkaásaheamis ovdal k0nven§uvdna dohkkehuvvo. Mii háliidit goitge deattuhit man deata1a§ go lea ahte guorahallama evttohus oaååu politihkalaå vuodu jotkojuvvo aktiivvalaä diehtojuohkimiin konvenåuvnna sisdoalu konsekveanssaid birra.

Ulbmil konvenåuvnnain, mii buhtte ovdala§ konven§uvnna jagis 1957, lea oaiiut dohkkeheami eamiálbmogiid rahcamuåaide ahte ovddidit kultuvrraseaset identitehtain vuolginéuoggén. Danin dát konvenäuvdna öájeha ahte buonin váldde ovddit konvenäuvnna háltelin mii leai integreren assimileren. Konvenåuvdna siskkilda maiddái duodalaå dohkkeheami oktasaå vuoigatvuodain dego dievasmahttin ovdala§ dohkkehuwon ovttaskas olmmo§vuoigatvuhtii. Mii guoská Ruttii mearkkaéa dát xievdaduvvon oaidninvuohki duåäe rievdaduvvon láhkaásahearni dego lea evttohuwon muhto maiddái dohkkeheami ruotela§ vuoddolégas ahte sámit leat sierra álbmotjoavku.

Mii guorrasit váldoösiin sisdoalu dulkoma vuosttas oasis artihkkal 14:is maid guorahalli dahká. Norgga ráddehusa dulkon ahte geavahanriekti fexte leat doarvai deavdit gáibádusaid artihkkala 14 mielde hilgujuwo. Guorahalli loahppaboadus lea lagat sihke norgga Sámi vuoigatvuoda guorahallama albmolrievtti bargojoavkku NOU 1997:5 norgga Sámedikki dulkorniid doahpagiin oamastanriekti geavahanriekti. Sámi bealli lea maiddái guhká ᧧is sámiid vuoigatvuoda birra eatnamiidda öáziide Öuoéöuhan sihke formálalaå oamastanrievttedoahpaga duopmostuoluin doaimmala§ oamastanrievttedoalgpaga po1itihkala§ ségastallamjin stéhtavéldiin. Mii oaivvildit, nugo guorahalli, ahte lea bággu öielggadit vuoigatvuoda dilálaåvuodaid.

270 Särskilda yttranden SUU 1999:23

Åååi mii siskkilda eamiélbmogiid vuoigatvuohta luonddoresurssaide konven§uvnna nr 169 mielde naåuvunalaå láhkaásaheami rievttepráksisa ektui lea lahka Öadnon dasa jus geavaha formálalaå dehe doaimmalaå oamastanrievttedoahpaga.

Mii guorrasit ollasit guorahalli loahppabohtosii ahte suodjalus gériiidemiid vuoste boazodoalorievttis délveguohtuneatnamiin ferte nannejuvvot. Mii dán oktavuodas dealtuhit alte juolggadusat fextejit leat seammáláganat beroåkeahtta

n makkár boazoguohtuneanan lea. Sámedikkis lea dán oktavuodas hirbmat deatalaå rolla stáhtalaä eiseváldin Öearu guoras mii lea 駧eoamasteaddji.

Guddojuvvon evttohus fievdaduvvon láhkaásaheami bina lea unnimus mearri rievdadusain ruotela.§ láhkaásaheamis mat leat dárbbaålaööat dahkat jus Ruotta galgá sáhixit searvat konVen§uvdnii. Dasalassin gávdno siwa cuiget ráddjehusaid, e.e. akte lassanan suodjalus lea ráddjejuwon eatnamiidda mat namahuwojit "stéhtalafi eanan gina min beivviide" ráddjehus guoská duäåe stáhtalaä eatnamiidda bearráigeahéöu vuovdimusaide/oamastanlonohallamiidda mat leat leama§.

Jotkojuwon rievttela§, politihkala§ proseassa mielddisbukta odda materiála och odda oaidninöiegaid. Dasalassin boahtá maiddái ON:a olmmo§vuoigatvuoda lávdegoddi deklaraåuvnnain eamiálbmogiid bina siskkobealde eamiálbmogiidjahkelogi ráma.

- Mii leat didolaööat das ahte oasit guorahallama ségastallamiin, loahppabohtosiin evttohusain bohtet debatterejuvvot oaååut k11tihka sierrálágan vuolginéuoggéin. Duogáåiin ahte lea vuosttas geardde sámiid vuoigatvuohta eatnamiidda Öáziide giedahallojuwo olmmo§rievttela§ perspektiivvas stéhtala§ guorahallamis sáhttá -debatta ollusiidda äaddat jur jorgalusdahkki. Ovdalaä tabu dain gaialdagain lea mielddisbuktan ahte leat leama§ vejolaå doallat rabas debatta ségastallamiid daid áäåid birra. Jus galgá ráhkadit rabasvuoda, oktavuoda luohttevaåvuoda, mii lea guhká váilun, gaskalsémiid ruota stáhta ruota bealde,. de lea dárbbaälas soabaçlit oktasaå gollan áiggiin. Lea stuora ovddasvástádus dal sihke sámi servodagas ruota stuorservodagas ahte giedahallat dán odda dilálaåvuoda konstrukt1ivvala§ vuogi mielde.

Ruota jotkkola§ bargui eamizilbmogiid gaialdagaiguin sámiide dego álbmot lea ruotelaä dohkkeheapmi konvenäuvnnas sihke dárbbaälas gaxvemeatntun eaktu.

Lars Nnla Lasko Lars Anders Baer

1 Bilaga

Kommittédirektiv

l

ILO:s konvention nr 169 om ursprungsfolk

länder Dir.

och stamfolk i självstyrande

1997: 103

den 11 september 1997.

Beslut vid regeringssammanträde

Sammanfattning av uppdraget

särskild utredare tillkallas med uppgift att utreda frågan om En kan ratificera ILO:s konvention nr 169 om ursprungs-

Sverige

stamfolk i självstyrande länder och vilka åtgärder som folk och för Sverige skall kunna efterleva i sådant fall är nödvändiga att

bestämmelserna.

Konventionens innehåll

ursprungsfolk och stamfolk i

ILO:s konvention nr 169 om länder revision äldre ILO-

självstyrande utgör en av en

1957 års konvention 107 med tillhörankonvention i ämnet, nr rekommendation 104 skydd för och integration av de nr om infödda och andra i stammar levande folkgrupper. kriterierna för att enligt den nya

Ett av de grundläggande

stamfolk eller ursprungsfolk är att konventionen betraktas som

sådant. Uttrycketfolk i

folket självt identifierar sig som ett tolkas det upphov till rättigkonventionen skall inte så att ger med begreppet folk i folkheter kan vara förknippade som l rätten. J till skall, under medverkan berörda folk, se

Regeringama av l och deras integritet

att dessa folks rättigheter skyddas att reskall hinder och fullt ut åtnjuta

spekteras. Ursprungsfolk utan

och friheter. Särskilt po-

mänskliga rättigheter grundläggande

ängteras att koriventionen skall utan diskriminering tillämpas på såväl manliga kvinnliga medlemmar av dessa folk. som Särskilda åtgärder skall vidtas för att skydda ursprungsfolkens institutioner, egendom, arbete, kultur och miljö. Vidare skall delha samma möjligheter och samma rättigheter som enligt den nationella lagstiftningen tillkommer den övriga befolk-

ningen.

Regeringarna skall samråda med folken i fråga beträffande direkt kan beröra dem och skapa medel för dem

åtgärder som

delta i beslutsfattandet i valda institutioner och andra organ. att Ursprungsfolken skall ha rätt att besluta om sina egna prioriteringar vad gäller utvecklingsprocessen. Regeringarna har ett för skydda och. bevara miljön i de områden som dessa ansvar att folk bebor. skall ha rätt att behålla sina sedvänjor och

Ursprungsfolken

institutioner när detta inte är oförenligt med det nationella rättssystemet och internationellt erkända mänskliga rättigheter. konventionen skall ursprungsfolkens äganderätt och

Enligt

till den mark de traditionellt bebor erkännas.

besittningsrätt som

Åtgärder skall vidtas for att skydda deras rätt att nyttja mark inte uteslutande bebos dem. Regeringama skall vidare som av vidta for identifiera den mark traditionellt be-

åtgärder att som

dessa folk inrätta lämpliga förfaranden inom det bos av samt nationella för att ta ställning till anspråk mark rättssystemet från berörda folk.

Ursprungsfolkens rätt till naturtillgångar som hör till deras

skall särskilt skyddas. De skall ha rätt att delta i användmark

ningen, förvaltningen och, bevarandet dessa tillgångar.

av huvudregel får ursprungsfolk eller stamfolk inte för- Som en flyttas från den mark de bebor. som Andra områden berörs i konventionen är bl.a. sysselsom och anställningsvillkor, yrkesutbildning, hantverk och sättning

landsbygdsindustri, social trygghet och hälso- och sjukvård,

utbildning och kommunikation samt kontakter och samarbete

över gränserna.

Konventionen trädde i kraft år 199 l och har hittills ratiftcerats av tio länder, däribland Norge och Danmark.

Tidigare överväganden om svensk ratiñcering

Det största hindret för en svensk ratiñcering har varit uppfattningen att Sverige inte uppfyller förpliktelsema i artikel 14 i konventionen. Enligt denna artikel skall ursprungsfolkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor erkännas och åtgärder skall vidtas för att skydda deras rätt att nyttja mark som inte uteslutande bebos av dem.

Genom en skrivelse den 20 december 1990 skr. 1990/9l:101 förelade regeringen riksdagen ILO:s konvention nr 169. I skrivelsen anfördes att Sverige inte då borde tillträda konventionen. Som en omständighet som gjorde det svårt för Sverige att tillträda konventionen anfördes bestämmelserna i

artikel 14 om markrättigheter. Vid behandlingen i riksdagen

gjordes inte något tillkännagivande med anledning av skrivelsen bet. 1991/92:UU7, rskr. 1991/92:35.

Frågan ratiñcering konventionen behandlades däref-

om av ter i propositionen 1992/93:32 Samema och samisk kultur m.m. Regeringen gjorde samma bedömning som tidigare. Man konstaterade att svenska rättsförhållanden inte överensstämde med bestämmelserna i artikel 14.

Frågan har varit till behandling i riksdagen vid uppre-

uppe pade tillfällen, senast vid riksmötet 1994/95; varvid riksdagen med anledning av konstitutionsutskottets betänkande bet. 1994/95:KU37, rskr. 1994/95:244 konstaterade att frågan

om svenskratificering kunde komma i ett annat läge om vad som sägs i konventionen om äganderätt och besittningsrätt vid tilllämpningen i allt väsentligt innebär sak bruksrätt.

samma som Av särskiltintresse i detta avseende var hur ILO bedömde Norges tillämpning av konventionen. Utskottet sade sig därför utgå

från att regeringen följer utvecklingen i frågan.

274 Bilaga 1

Uppdraget

det önskvärt att Sverige kan tillträda en kon-

Regeringen anser

varit med att utarbeta och som fyller en vikvention som om

funktion för skyddet ursprungsfolkens fri- och rättigheter.

tig av A skall utreda frågan Sverige kan ratificera den Utredaren om

konventionen vilka lagstiñnings- och andra aktuella samt om

sådant fall nödvändiga för att Sverige skall

åtgärder som i är

kunna efterleva bestämmelserna.

Allmänna utgångspunkter

har hafi kontakt med ILO i fråga om tillämpningen

Regeringen

artikel 14 och även följt skrifcväxlingen och innebörden av

mellan ILO och Norge i bl.a. denna fråga. ILO:s expertkom-

den norska bruksrätten, liknar de mitté har uttalat att som

rättsförhållandena, inte är oförenlig med konventionen. svenska

uttalande från ILO hur konventionen torde kunna Ett om inte auktoritativt, men det komma att tillämpas kan anses som

indikationpå att svenska rättsförhållanden kan emellertid ge en

oförenliga med bestämmelserna i artikel 14.

inte är uppenbart

bl.a. beakta den norska samerättsutredning- Utredaren skall

for samisk kultur NOU

betänkanden Naturgrunnlaget

ens folkrett utenlendsk 1997:4 och Urfolks landrettigheter etter og

for Samerettsutvalget NOU 1997:5.

bekgnmnsmateriale

rett vidare inhämta synpunkter från företrädare

Utredaren skall

för berörda myndigheter och organisationer.

regeringens direktiv till samtliga

.För utredningsarbetet gäller

och särskilda utredare redovisning av regionalkommittéer om 1992:50, prövning offentlipolitiska konsekvenser dir. om av

dir. 1994:23, redovisning av jämställdhets-

ga åtaganden om

1994:124 och det brottsförepolitiska konsekvenser dir. om

byggande arbetet dir. 1996:49.

Bilaga 275

Redovisning av uppdraget Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 maj 1998.

Jordbruksdepartementet

2 Bilaga

Översättning

Convention No. 169 concerning ILOs konvention nr 169 om indigenous and tribal peoples in ursprungsfolk och stamfolk i independent countries självstyrande länder

The General Conferenceof the International Internationella arbetsorganisationens all- Labour Organisation, männa konferens, Having been convened at Geneva by the som har sammankallatstill Geneveav sty- Governing Body of the International Labour relsen för internationella arbetsbyrån och Office, and having met in its 76th Sessionon samlatsdär den 7juni 1989till sitt 76:emöte, 7 June 1989, and Noting the international standards con- beaktar deinternationella normerna i I957 tained in the Indigenous and Tribal Popula- års konvention och rekommendation om tions Convention and Recommendation, skydd för och integration av infödda och I957, and andra i stammar levandefolkgrupper, Recalling the tenns of the Universal Decla- erinrar om bestämmelserna den allmännai ration of Human Rights, the International förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Covenant on Economic, Social and Cultural den internationella konventionen om ekono- Rights, the International Covenant on Civil miska, sociala och kulturella rättigheter, den and Political Rights, and the many interna- internationella konventionen om medborgertional instruments on the prevention of dis- liga och politiska rättigheter samt i de talrika crimination, and internationella instrumenten om förhindrande av diskriminering, Considering that the developments which anseratt den utveckling sornägt rum inom have taken place in international law since folkrätten sedan 1957, liksom i fråga om urwell as developments in the situa- sprungsfolkens och stamfolkens situation i I957, as tion of indigenous and tribal peoples in all alla områden av världen, har gjort det lämpregionsof the-world, have made appropri- ligt att anta nya internationella normer i ämate to adopt international standards net med syfte att undanröja de tidigare nornew on the subject with a view .toremoving the assi- memas inriktning mot assimilation," milationist orientation of the earlier standards,-‘and Recognising the aspirations of these peo- erkänner dessa folks strävanden att ples to exercise control over their own insti- utöva kontroll över sina egna institutioner, tutions, ways of life and economic develop- sin egen livsstil och ekonomiska utveckling mentand to maintain and develop their iden- ochatt vidmakthålla och utveckla sin identitities, languages and religions, within the tet, sitt språkoch sin religion inom ramenför framework of the States in which they live, de stater där de bor, and Noting that in many parts of the world konstaterar att dessafolk i många delar av thesepeoplesare unableto enjoy their funda- världen inte kan åtnjuta sina grundläggande mental human rights to the same degreeas mänskliga rättigheter i samma utsträckning therest of the population of the Stateswithin som den övriga befolkningen i de stater där which they live, and that their laws, values, de bor, och att deras lagar,värden, sedvänjor customs and perspectives have often been och perspektiv ofta har urholkats, eroded, and Calling attention to the distinctive contri- fäster uppmärksamhet vid ursprungsfolbutions of indigenous and tribal peoples to kens och stamfolkens speciella bidrag till

27§ Bilaga 2 SOU l999:25

the cultural diversity and social and ecologi- mänsklighetens kulturella mångfald och socal harmony of humankind and to intema- ciala och ekologiska harmoni samt till intertional co-operation and understanding, and nationellt samarbeteoch förståelse, Noting that the following provisions have konstaterar att följande bestämmelser har been framed with the co-operation of the utarbetats samarbetei med såvälFörenta na- United Nations, the Food and Agriculture tionerna, FNs livsmedels- och jordbruksor- Organisation of the United Nations, the ganisation FAO, FNs organisation lör ut- United Nations Educational, Scientific and bildning, vetenskap och kultur UNESCO Cultural Organisation and the World Health och Världshälsoorganisationen WHO som Organisation, as well asof the Inter-Ameri- lnteramerikanska indianinstitutet, på vederlndian Institute, at appropriate levels börlig nivå och inom derasrespektiveområcan and in their respective fields, and that den, samt att avsikten är att fortsätta detta proposed to continue this cooperation in samarbeteför att främja och trygga tillämppromoting and securing the application of ningenav.dessabestämmelser, theseprovisions, and Having decided upon the adoption of cer- har beslutat anta vissa förslag angående tain proposalswith regardto the partial revi- partiell revidering av 1957årskonvention nr sion of the Indigenous and Tribal Popula- 107 om skydd för och integration av infödda tions Convention, l957 No. 107, which och andra i stammar levande folkgrupper i the fourth item the agendaof the session, självstyrande länder, en frågasom utgör den on and fjärde punkten på mötets dagordning, Having determined that these proposals har fastställt att dessaförslag skall ta forshall take the form of an international Con- men av en internationell konvention, som vention revising the Indigenous and Tribal reviderar 1957årskonvention om skydd för Populations Convention, 1957; och integration av infödda och andra stammar levande folkgrupper, och adopts this twenty-seventh day of June of antar denna den tjugosjunde dagen i juni the year one thousand nine hundred and månad nittonhundraåttionio följande koneighty-nine the following Convention, which vention, somkan kallas 1989årskonvention may be cited as the lndigenous and Tribal om ursprungsfolk och stamfolk. PeoplesConvention, I989:

Part General policy Dell. Allmänna principer Article I Artikel I This Convention applies to: Denna konvention ägertillämpning på a tribal peoplesin independent countries a stamfolk i självstyrande länder, .vilkas whose social, cultural and economic condi- sociala, kulturella och ekonomiska förhållantions distinguish them from other sections of den skiljer dem frånçandra grupper den the national community, and whosestatus nationella gemenskapenoch vilkas ställning regulated wholly or partially by their own helt eller delvis regleras genom deras egna customs or traditions or by special laws or sedvänjor eller traditioner eller genom särregulations; skild lagstiftning; b peoples in independent countries who b folk i självstyrande länder, vilka betrakare regarded as indigenous on account of tas som ursprungsfolk på grund av att de their descentfrom the populations which in- härstammar från folkgrupper som bodde i habited the country, or ageographical region landeteller i ett geografisktområde, somlanto which the country belongs,at the time of dettillhör, vid tiden för erövring eller koloniconquestor colonisation or theestablishment sation eller fastställandetav nuvarande stats-

Bilaga. 2 279

of present state boundaries and who, irre- gränseroch vilka, oavsett rättslig ställning, spective of their legal status, retain har behållit en del av eller alla sina egna some or all of their social, economic, cultural and sociala, ekonomiska, kulturella och politiska own political institutions. institutioner. Self-identification asindigenous or tri-. Identifiering avsig själv somursprungsbal shall be regardedas a fundamental crite- folk eller stamfolk skall ansessomett grundrion for determining the groupsto which the läggandekriterium for att fastställa de grupprovisions of this Convention apply. per pá vilka bestämmelsernai denna konvention ägertillämpning. The use of the term peoples" in this Användningen av uttrycket "folk" i Convention shall not be construed ashaving denna konvention skall inte tolkas såatt det implications regardsthe rights which ger upphov till rättigheter som kan vara forany as attach to the term under international knippade med begreppet"folk" i folkrätten. may law.

Article 2 Artikel 2 Governments shall have the responsibility Regeringama skall ha ansvaret för att, for developing, with the participation of the under medverkan av berörda folk, utveckla peoples concerned,co-ordinated and system- samordnadeochsystematiskaprogrami syfte atic action to protect the rights of thesepeo- att skydda dessafolks rättigheter och garanples andto guaranteerespectfor their integri- tera respektfor derasintegritet. ty. Such action shall include measuresfor: Dessaprogram skall innefatta åtgärder for att a ensuring that membersof thesepeoples a säkerställaatt medlemmar avdessafolk benefit on an equal footing from the rights påjämlika villkor åtnjuter de rättigheter och and opportunities which national laws and möjligheter somenligt dennationella lagstiftregulations grant to other members of the ningen tillkommer andra medlemmar av bepopulation; folkningen; bpromoting the full realisation of the so- b främja det fulla förverkligandet av cial, economic and cultural rights of these dessafolks sociala, ekonomiska och kultupeopleswith for their social and cul- rella rättigheter med hänsyntill derassociala respect tural identity, their customs and-traditions och kulturella identitet, derassedvänjor och . and their institutions; traditioner samt institutionen . c assistingthe- members of the peoples c bistå medlemmar av berörda folk med concerned eliminate socio-economic gaps att undanröja socio-ekonomiska klyftor-som that exist between indigenous and other kan finnas mellan medlemmar av ursprungsmay members of the national community,in a folk och andra medlemmarav den nationella compatible with their aspirations gemenskapen, påvett sätt som är förenligt manner and ways of life. med derassträvanden och levnadssätt.

Article 3 Artikel 3 lndigenous and tribal peoples shall enjoy Ursprungsfolk och stamfolk iskall till the full measureof human rights and funda- fullo åtnjuta mänskligarättigheter och grundmental freedoms without hindrance or dis- läggandefriheter utan hinder eller diskrimicrimination. The provisions of the Conven- nering. Konventionens bestämmelser skall tion shall be applied without discrimination utan diskriminering tillämpas på såväl man-

to male and female members of these liga somkvinnliga medlemmar avdessafolk. peoples. No form of force or coercion shall be Ingen form av våld eller tvång får anused in violation of the human rights and vändassom strider mot de berörda folkens fundamental freedoms of the peoples con- mänskliga rättigheter och grundläggandefricerned, including the rights contained in this heter, innefattande rättigheter enligt denna Convention. konvention.

Article 4 Artikel 4 Special measuresshall be adopted as ap- Särskilda åtgärder skall vidtas då så bepropriate for safeguardingthe persons,insti- finnes lämpligt lör att skydda de berörda foltutions, property, labour, cultures and envi- kens individer, institutioner, egendom, arronment of the peoplesconcerned. bete, kultur och miljö. Such specialmeasuresshall not be con- Sådana särskilda åtgärderfår inte stå i trary to the freely-expressedwishes of the strid med de berörda folkens fritt uttryckta peoplesconcerned. önskningar. Enjoyment of the generalrights of citi- Åtnjutandet utan diskriminering de av zenship, without discrimination, shall not be allmänna medborgerliga rättigheterna, får prejudiced in any way by such special mea- inte på något sätt inskränkas genom sådana sures. särskilda åtgärder.

Article 5 Artikel 5 In applying the provisions of this Conven- Vid tillämpningen av bestämmelserna i tion: denna konvention skall a the social, cultural, religious and spiri- a dessafolks sociala, kulturella, religiösa tual values and practices of these peoples och andliga värden och bruk erkännas och shall be recognisedand protected, and due skyddas och vederbörlig hänsyn tastill arten account shall be taken of the nature of the av de problem som möter dem både som problems which facethem both asgroupsand grupper ochsom individer; asindividuals; b the integrity of the values,practices and b integritetenfor dessafolks värden, bruk institutions of thesepeoplesshall be.respect- och institutioner respekteras; ed; c policies aimed at mitigating thedifficul- c åtgärder vidtas under medverkan av ties experienced by these peoples in facing" och samarbetemed dei berörda folken, som newvconditions of life and work-shall be syftar till att mildra de svårighetersomuppadopted,withthe participation andco-opera- står for dessafolk, när de möter nya levnadstion of the peoplesaffected. och arbetsvillkor.

Article 6 Artikel 6 In applying the provisions of this Conven- Vid tillämpningen av bestämmelserna i tion, governments shall: denna konvention skall regeringama a consult the peoplesconcerned, through a samrådamed berördafolk genomlämpappropriate procedures and in particular liga förfaranden och särskilt genomderasrethrough their representative institutions, presentativa institutioner, närhelst lagstiftnwhenever consideration being givento leg- ings- eller administrativa åtgärdersom direkt

islative administrative measures which kan påverka dem övervägs; or may affect them directly; b establish by which thesepeoples b skapa möjligheter genom vilka dessa means freely participate, to at least the folk fritt kan delta, åtminstone i samma utcan same other of the population, at sträckningsom andragrupper av befolkningextent as sectors all levelsof decision-making in elective insti- och på alla nivåer av beslutsfattandet, i en tutions and administrative and other bodies valda institutioner och administrativa och

responsible for policies and programmes andra organ ansvariga for åtgärder och pro-

which conoemthem; gram som berör dem; c establish for the full develop- c skapamöjligheter för en utveckling till means of thesepeoples‘ institutions and fullo av dessafolks egna institutioner och ment own initiatives, and in appropriate provide initiativ och, där så är lämpligt, tillhandacases the for this hålla de resursersomär nödvändiga Fördetta resourcesnecessary purpose. ändamål. The consultations carried out in appli- Samråd enligt denna konvention skall

cation of this Convention shall be undertak- skefértroendefullt och i en efter omständig-

in goodfaith and in form appropriate to heterna lämplig form i syfte att uppnå överen, a circumstances, with the objective of enskommelse eller samtycke till föreslagna the achieving agreement or consent to the pro- åtgärder.

posed measures.

Article 7 Artikel 7

The peoples concerned shall have the Berörda folk skall ha.rätt att besluta om

right to decide their priorities for the sina egna prioriteringar vad gäller utveckown affects their lingsproeesseni den mån denna påverkar process of development as lives, beliefs, institutions and spiritual well- deras liv, tro, institutioner och andliga väl-

being and the lands they otherwise fard samt den mark som de bebor eller på occupy or and exercise control, to the extent annat sätt nyttjar och rätt att utöva kontroll, use, to possible, their economic, socialand så långt det är möjligt, över sin egenekonoover own cultural development. In addition, they shall miska, sociala och kulturella utveckling.

participate in the formulation, implementa- Dessutom skall de medverka vid utarbetan-

tion and evaluation of plans and det, genomförandet och utvärderingen av programmes for national and regional developmentwhich nationella och regionala utvecklingsplaner

affect them directly. och-program, somdirekt kan påverka dem. may The improvement of the conditions of Förbättring av de berörda folkens lev-

life and work and levelsof health and educa- nads- och arbetsförhållanden och av deras tion of the peoplesconeemed,with their hälso- och utbildningsnivå skall, med deras participation and co-operation, shallbe matter medverkan och samarbete, ges prioritet i a of priority in plans forthe overalleconomic planer for den allmänna ekonomiska utveckdevelopment of they inhabit. Special lingen inom de områden som de bebor. Särareas projects for developmentof the in skilda projekt för utveckling av ifrågavarareas question shall also be designed to promote andeområden skall ävenutformas på sådant so as such improvement. sätt att sådanförbättring främjas.

Govemments shall that, when- Regeringama skall säkerställa att, närensure appropriate, studies carried out, in helst det är lämpligt, studier genomförs i ever are co-operation with the peoplesconcerned, to samarbetemedberörda folk for att uppskatta

the social, spiritual, cultural and envi- planerade utvecklingsåtgärderssociala, andassess them of planned devel- liga, kulturella och miljömässiga följder for ronmental impact on

282 Bilaga 2

opment activities. The resultsof thesestudies dem. Resultatet av dessastudier skall

anses shall be considered as fundamental criteria somgrundläggandekriterier lör genomföran-

for the implementation of theseactivities. det sådanaåtgärder.

av

4. Govemments shall take measures, 4. Regeringarna skall, i samarbete med

co-operation with the peoples concerned, to berörda folk, vidta åtgärder for att skydda

protect and preservethe environment of the och bevara miljön i de områden de be-

som territories they inhabit. bor.

Article 8 Artikel 8

ln applying national laws and regulations Vid tillämpningen nationella lagar och

av to the peoplesconcerned,due regard shall be Föreskrifter på berörda folk skall vederbörlig had to their customsor customary laws. hänsyn tas till deras sedvänjor och sedvane-

rätt.

These peoples shall have the right to Dessa folk skall ha rätt att behålla sina

retain their own customs and institutions, sedvänjor och institutioner, där dessa

egna where theseare not incompatible with funda- inte är oforenliga med grundläggande rättig-

mental rights defined by the national legal

heter enligt det nationella rättssystemet och system and with internationally recognised med internationellt erkända mänskliga rät-

human rights. Procedures shall be estab- tigheter. Förfaranden skall fastställasvid be-

lished, whenever necessary,to resolve con- hov for att lösa konflikter kan uppstå vid

som flicts which may arise in the application of tillämpningen denna princip.

av this principle.

The application of paragraphs l and 2 Tillämpningen av punkterna l och 2 i

of this Article shall not prevent members of denna artikel skall inte hindra medlemmar

these peoples from exercising the rights avdessafolk från att utöva de rättigheter

som grantedto all citizens and from assumingthe tillerkänns alla medborgare och att åta sig

corresponding duties. motsvarande skyldigheter.

Article 9 Artikel 9

To the extent compatible with the nation- I den mån det är förenligt

med det na-

legalsystemand internationally recognised tionella rätssystemet och internationellt

erhuman rights, the methodscustomarily prac- kändamänskliga rättigheter skall de metoder tised by the peoples concerned for dealing som traditionellt tillämpas berörda folk

av with offences committed by their members för beivrande av brott, som begåtts deras.

av shall be respected. medlemmar, respekteras.

The customsof thesepeoplesin regard 2. Dessa folks sedvänjor i fråga obe-

om to penal matters shall be taken into consider- stratfning skall beaktas myndigheter och

av ation by the authorities and courts dealing domstolar handlägger sådana ärenden

som with such cases. och mål.

Article I0 Artikel 10

ln imposing penalties laid down by gener- När medlemmar av dessa folk ådöms i

law on members of these peoplesaccount allmän lagstiftning stadgat straff, skall hän-

shall be taken of their economic, social and syntastill derasekonomiska,socialaoch kul-

cultural characteristics. turella särdrag.

Preference shall be given to methodsof Företräde skall gesandra straffmetoder . punishment other than confinement in pris- än fängelsestraff.

on.

Article 11 Artikel l I The exaction from members of the peoples Det skall i lag vara förbjudet och straffbart concerned of compulsory personalservicesin att åläggamedlemmar avberörda folk obligaany form, whether paid or unpaid. shall be toriska personliga tjänster i någon form, vare prohibited and punishable by law, except in sig avlönade eller oavlönade, utom i de fall casesprescribedby law for all citizens. somföreskrivs i lagför alla medborgare.

Article 12 Artikel 12 The peoples concerned shall be safeguarded Berörda folk skall åtnjuta skydd mot kränkagainst the abuseof their rights and shall be ning avsina rättigheter och skall kunna vidta able to take legal proceedings,either individ- lagliga åtgärder, antingen individuellt eller ually or through their representative bodies, genom sina representativa organ, för att effor the effective protection of these rights. fektivt skydda dessa rättigheter. Åtgärder Measuresshallbe taken to ensurethat mem- skall vidtas i syfteatt säkerställaatt medlembers of these peoplescan understand and mar av dessafolk kan förstå och göra sig understood in legal proceedings, where nec- förstådda i rättsliga ñrfaranden, om nödvänessary through the provision of interpreta- digt genomtolk eller på annateffektivt sätt. tion or by other effective means.

Part ll. Land Del II. Mark Article 13 Artikel 13

ln applying the provisions of this Part of Vid tillämpning av bestämmelserna i the Convention governments shall respect dennadelav konventionen skall regeringarna the special importance for the cultures and‘ respektera den speciella betydelse som de spiritual values of the peoplesconcerned of berörda folkens förhållande till mark eller their relationship with the lands or territor- områden, eller båda i tillämpliga fall, som de ies,or both asapplicable, which they occupy bebor eller nyttjar på annatsätt, har lör deras or otherwise use,and particular the collec- kultur och andliga värden och särskilt de koltive aspectsof this relationship. lektiva aspekternaav detta förhållande.

.

The use of the tenn lands" in Articles Användningen av uttrycket "mark" i l5 and 16shall include the concept of terri- artiklarna l5 och l6 skall innefatta begreppet tories, which coversthe total environment of områden, vilket täcker den totala miljön i de

l -theareaswhich the peoples concernedoccu- områden somberörda folk bebor eller nyttjar py or otherwise use.‘ på annat sätt.

Article I4 Artikel 14 1. The rights of ownership and possessionof De berörda folkens äganderätt och befittthe peoplesconcerned over the lands which ningsrätt till den mark som de traditionellt they traditionally occupy shall be recognised. bebor skall erkännas. Därutöver skall åtln addition, measuresshall be taken in ap- gärder vidtas i lämpliga fall för att skyddade propriate casesto safeguard the right of the berörda folkens rätt att nyttja mark, som inte peoplesconcernedto uselandsnot exclusive- uteslutandebebosav dem,men till vilken de

occupied by them, but to which they have traditionellt haft tillträde för sin utkomst och traditionally hadaccessfor their subsistence traditionella verksamhet. Särskild uppmärkand traditional activities. Particular atten- samhet skall fästasvid nomadfolkens och de

tion shall be paid to thesituation of nomadic kringflyttande jordbrukamas situation i detta peoples and shifting cultivators in this re- hänseende. spect.

Govemments shall take stepsas neces- Regerinytma skall vidta nödvändiga åtsary to identify the lands which the peoples gärder för att identifiera den mark som de concernedtraditionally occupy, and to guar- berörda folken traditionellt bebor och för att antee effective protection of their rights of garanteraeffektivt skydd av derasäganderätt ownership and possession. och besittningsrätt.

Adequate procedures shall be estab- Lämpliga förfaranden skall införas lished within the national legal systemto re- inom det nationella rättssystemet för att ta solve land claims by the peoplesconcerned. ställning till anspråk på mark från berörda

folk.

Article 15 Artikel 15

The rights of the peoplesconcernedto the De berörda folkens rätt till naturtillgångnatural resources pertaining to their lands ar, som hör till deras mark, skall särskilt shall be specially safeguarded.These rights skyddas. Dessa rättigheter innefattar rätten include the right of these peoplesto partici- lör dessafolk att delta i användningen, förpate the use, managementand conserva- valtningen och bevarandet sådana till-

av tion of theseresources. gångar.

ln casesin which the State retains the l defall då statenbehåller äganderätten ownership of mineral or sub-surface re- till mineral- eller underjordiska tillgångar sourcesor rights to other resourcespertaining eller rättigheter till andra tillgångar hör

som to lands, governments shall establish or till mark, skall regeringarna fastställa eller maintain procedures through which they upprätthålla förfaranden för samråd med shall consult these peoples, with a view to ifrågavarande folk, i syfte att ta reda på

om ascertaining whether andto what degreetheir och i vilken utsträckning deras intressen interests would be prejudiced, before under- skulle skadas,innan de påbörjar eller lämnar taking or permitting any programmesfor the tillstånd till program för utforskning eller

exexploration or exploitation of suchresources ploatering sådana tillgångar hör till

av som pertaining to their lands. The peoples con- dessafolks mark. Berörda folk skall där det är cerned shall wherever possibleparticipate in möjligt få del av vinsten från sådan verksamthe benefits of such activities, and shall het och erhålla skälig ersättning för

re- evenceive fair compensation for any damages tuella skador till följd av-sådanverksamhet. which they may sustain as a result of such activities.

Article 16 Artikel 16

Subjectto the following paragraphsof this Med förbehåll för följande punkter i Article, the peoples concerned shall not be denna artikel skall berörda folk inte förflyttas removed from the lands which they occupy. från den mark de bebor.

som

Where the relocation of thesepeoples När förflyttning av dessa folk anses considerednecessaryas an exceptional mea- nödvändig som en undantagsåtgärd, får försure, such relocation shall take place only flyttningen ske först sedan de inforrnerats with their free and informed consent.Where och har gett sitt fria medgivande. Om deras their consent cannot be obtained, such relo medgivande inte går att få, får förflyttningen cation shall take place only following appro- skeendast enligt i den nationella lagstiftning-

Bilaga 2 285

priate procedures established by national fastställda förfaranden, innefattande ofen lawsand regulations. including public inquir- fentliga utredningar om så är lämpligt, där ies where appropriate, which provide the op- berörda folk har möjlighet till reell represenportunity for effective representation of the tation. peoples ooncemed. whenever possible, these peoples shall Närhelst det är möjligt skall dessafolk have the right to return to their traditional ha rätt att återvändatill sin hävdvunna mark lands, as soon asthe grounds for relocation såsnart som skälenför förflyttning längre ceaseto exist. finns. 4. When such return not possible, as När sådant återvändande inte är möjdetermined by agreement or, in the absence ligt, skall dessafolk, såsomfastställts genom of such agreement,through appropriate pro- överenskommelseeller, i avsaknad av sådan cedures,thesepeoplesshall be provided in all överenskommelse,genomlämpliga förfaranpossiblecaseswith landsof quality and legal den, allai möjliga fall tilldelas mark, somtill status at least equal to that of the landspre- sin beskaffenhetoch rättsliga statusär minst viously occupied by them, suitableto provide likvärdig med den mark somde tidigare befor their present needsand future develop- bodde och som är ägnad att tillgodose deras ment. Where the peoplesconoemedexpressa nuvarandebehov och derasframtida utveckpreference for compensation in money or ling. l de fall då berörda folk föredrar att få kind, they shall be so compensated under ersättning kontant eller in natura, skall de appropriate guarantees. erhålla sådan ersättning under vederbörliga garantier. Persons thus relocated shall be fully Personer som förflyttas på detta sätt compensatedfor any resulting lossor injury. skall erhålla full ersättning för varje uppkommen förlust eller skada.

Article I7 Artikel 17 Procedures established by the peoples Förfaranden som har etablerats av hävd concerned for the transmission of land rights hos berörda folk för överflyttning av markamong members of these peoples shall be rättigheter mellan medlemmar av dessafolk respected. skall respekteras. The peoplesconcernedshall beconsult- Berörda folk skall konsulteras vid ed whenever consideration being given to prövning avderas befogenhetatt överlåta sin their capacity to alienate-their lands other- mark eller på annat sätt överföra sina rättigor wise transmit their rights outside their own heter till personer utanför den egnagemenscommunity. kapen. Personsnot belonging to these peoples Personer som inte tillhör dessa folk v shall be prevented from taking advantageof skall hindras från att dra nytta av derassedtheir customs or of lack of understanding of vänjoreller bristande insikt om lagstiftningthe laws on the part of their members to en hos deras medlemmar i syfte att tillförsecure the ownership, possession"or use of säkra sig äganderätt, besittningsrätt eller land belongingto them, nyttjanderätt till mark somtillhör dem.

Article I8 Artikel 18 Adequate penalties shall be established by Lämpliga straff skall fastställas i lag lör obelaw for unauthorised intrusion upon, or use hörigt intrång på eller nyttjande av berörda of, the lands of the peoplesconcerned, and folks mark, och regeringama skall vidta åtgovernments shall take measuresto prevent gärderför att förhindra sådanaöverträdelser. suchoffences.

Article l 9 Artikel I 9 National agrarianprogrammesshallsecureto Nationella jordbruksprogram skall tillförthe peoples concerned treatment equivalent säkra berörda folk en behandling som är likto that accordedto other sectorsof the popu- värdig med den somtillkommer andra grup lation with regardto: per av befolkningen med avseendepå

a the provision of more land for these a tillhandahållandet ytterligare mark

av peoples when they have not the area neces- för dessafolk närdet områdesomde ñrfogar sary for providing the essentialsof a normal över inte räcker till för att försedem med för existence.or for any possible increasein their ett normalt liv erforderliga förnödenheter numbers; eller är otillräckligt vid en eventuell ökning

av derasantal.

b the provision of the meansrequired to b tillhandahållandet av de medel

som erpromote the development of the landswhich fordras för att främja förbättring av den mark thesepeoplesalready possess. somdessafolk redan äger.

Part Ill. Recruitment and conditions of Del III. Sysselsättningoch employment anstillningsvillkor Article 20 Artikel 20

Governments shall, within the framework Regeringarna skall inom ramen för naof national laws and regulations, and co- tionella lagaroch föreskrifter och i samarbete operation with the peoplesconcemed, adopt med berörda folk vidta särskilda åtgärder för special measuresto ensurethe effective pro- att säkerställa ett effektivt skydd med avtection with regardto recruitment and condi- seendepå sysselsättningoch anställningsvilltions of employment of workers belonging to kor för arbetstagare,som tillhör dessafolk, i these peoples,to the extent that they are not den man de inte åtnjuter effektivt skydd effectively protected by laws applicable to genomden lagstiftning somgäller för arbetsworkers in general. tagarei allmänhet.

Governments shall do everything possi- Regeringarnaskall göra allt som står i ble to prevent any discrimination between deras förmåga för att hindra varje diskrimiworkers belonging to the peoples concerned nering av arbetstagare,som tillhör berörda and other workers, in particular asregards: folk, i .förhållande till andra arbetstagare,

särskiltli fråga om

a admission to employment, including a tillträde till arbete,innefattande kvalifiskilled employment, aswell as measuresfor ceratarbete, samt för befordran; promotion and advancement;

b equal remuneration for work of equal b lika lön för arbeteav lika värde; value; 4

c medical and "social-assistance, c sjukvård ochsocialhjälp,arbetarskydd,

occupational safety and health, all social security samtliga socialförsäkringsñrmåner och andbenefits and any other occupationally related ra arbetsrelateradeförmåner samt bostäder; benefits, and housing;

d the right of associationand freedom for d föreningsrätt och frihet till all lagenlig all lawful trade union activities, and the right fackföreningsverksamhet samt rätt att sluta to conclude collective agreementswith em- kollektivavtalmed arbetsgivare eller arbets- ,ployersor employers organisations. givarorganisationer.

The measurestaken shall include mea- De åtgärder som vidtas skall innefatta suresto ensure: åtgärder för att säkerställaatt

Bilaga 2 287

a that workers beloinging to the peoples a arbetstagare som tillhör berörda folk, concerned, including seasonal, casual and bl.a. säsongarbetare, tillfállighetsarbetare migrant workers in agricultural and other och migrerande arbetareinom jordbruk och employment, as well as those employed by annan verksamhet, liksom de som är anlabour contractors, enjoy the protection af- ställda av-företag somförmedlar eller hyr ut forded by national law and practice to other arbetskraft, åtnjuter detskydd som enligt nasuch workers in the same sectors, and that tionell lag och praxis kommer andra sådana they are fully infonned of their rights under arbetstagareinom sammasektorertill del och labour legislation andof the meansof redress att de får fullständig information om sina available to them; rättigheter enligt arbetslagstiftningenoch om vilka möjligheter till gottgörelsesom står till buds för dem; b that workers belonging to thesepeoples b arbetstagaresom tillhör dessafolk inte are not subjectedto working conditions haz- utsätts för arbetsförhållanden som äventyrar ardous to their health, in particular through deras hälsa, i synnerhet genom exponering exposure to pesticides or other toxic sub- för bekämpningsmedeleller andra giltiga ämstances; nen; c that workers belonging to thesepeoples c arbetstagaresomtillhör dessafolk inte are not subjectedto coercive recruitment sys- utsätts för tvångsrekryteringssystem,innefattems, including bonded labour and other tande tvångsarbete och andra former av arforms of debt servitude; bete för återbetalning av skuld; d that workers belongingto thesepeoples d manliga ochkvinnliga arbetstagaresom enjoy equal opportunities and equal treat- tillhör dessa folk åtnjuter lika möjligheter ment in employment for men and women, och lika behandling i arbetetsamt skydd mot and protection from sexualharassment. sexuellatrakasserier. 4. Particular attention shall be paid to the Särskild uppmärksamhet skall ägnas establishment of adequate labour inspection upprättandet av lämplig yrkesinspektion services in areaswhere workers belongingto inom områden där arbetstagaresom tillhör the peoples concerned undertake wage em- berörda folk utför lönearbete, i syfte att säployment, in order to ensure compliance kerställa efterlevnaden av bestämmelsernai with the provisions of this Part of this Con- denna del av konventionen. vention.

Part IV. Vocational training, handicrafts and Del IV. Yrkesutbildning, hantverk och rural industries landsbygdsindustri Article 21 Artikel 21 Members of the peoplesconcerned shall Medlemmar berörda folk skall åtnjuta en- av joy opportunities at .least.'equal.to-thoseof minst samma möjligheter som andra medother.citizens in respect of vocational train- borgare i fråga om åtgärder fir yrkesutbilding measures. ning.

Article 22 Artikel 22 Measures shall be taken the Åtgärder skall vidtas för att främja frivilto promote voluntary participation of members of the ligt deltagande av medlemmar av berörda peoplesconcernedin vocational training pro- folk i yrkesutbildningsprogram med allmän grammesof generalapplication. tillämpning.

288 Bilaga 2

Whenever existing programmes of När befintliga

vo- program for yrkesutcational training of general application do bildning med allmän tillämpning inte tillgonot meet the special needs of the peoples doser de berörda folkens särskilda behov, concerned,.govemments shall, with the par- skall regeringama, under medverkan

av ticipation of these peoples,ensurethe provi- dessa folk, garantera att särskilda utbildsion of special training programmes and fa- ningsprogram och utbildningsmojligheter cilities. tillhandahålls.

Any special training programmes shall De särskilda yrkesutbildningsprogrambe basedon the economic environment, skall grundas på de berörda folkens

so- men cial and cultural conditions and practical ekonomiska förhållanden, socialaoch kulturneedsof the peoples concerned. Any studies ella villkor samt praktiska behov. Undersökmade in this connection shall be carried out ningar som utförs i detta sammanhang skall in co-operation with thesepeoples,who shall ske i samarbete med dessa folk, vilka skall be consulted on the organisation and konsulteras angående

opera- programmens organition of such programmes. Where feasible,

sation och genomförande. Där så är möjligt these peoples shall progressively assumere- skall dessafolk successivtåtasig för

ansvaret sponsibility for the organisation and opera- organisationen och genomförandet sådana

av tion of such special training programmes, särskilda yrkesutbildningsprogram,

om de they sodecide. beslutar detta.

Article 23 Artikel 23

Handicrafts, rural and community-based

Hantverk, landsbygdsindustri och geindustries, and subsistenceeconomyand tra- menskapsbaserad

tillverkning och självhusditional activities of the peoples concemed, hållning samt de berörda folkens traditiosuchashunting, fishing, trapping and gather- nella verksamheter,

t.ex. jakt, fiske, fångst ing, shall be recognisedasimportant factors och insamlande,skall erkännassåsomviktiga in the maintenance of their cultures and in faktorer för bevarandet deraskulturer och

av their economic self-reliance and develop-

för derasekonomiska självständighet och utment. Governments shall, with the participa-

veckling. Regeringama skall, under medvertion of these people and whenever appropri- kanavdessafolk och närhelst detärlämpligt, ate,ensurethat theseactivities are strenghth- säkerställa sådana verksamheter

att stärks ened and promoted. och främjas.

Upon the request of the peoples På begäran berörda folk

con- av skall lämpcemed, appropriate technical and financial ligt tekniskt och finansiellt bistånd tillhandaassistanceshall be provided wherever possi-

hållas, där så är möjligt, med beaktande av ble, taking into account the traditional tech-

dessafolks traditionella teknik och kulturella nologies and cultural characteristics of these särdrag,liksom betydelsenav envaraktig och peoples,aswell asthe importance of sustain- rättvis utveckling. able and eouitable development.

Part V. Social security and health

Del V. Social trygghet och hälso-ochsjukvård Article 24

Artikel 24 Social security schemes shall be extended

Systemför social trygghet skall successivtutprogressivelyto cover the peoplesconcerned, sträckastill

att omfatta berörda folk och tilland applied without discrimination against lämpasutan diskriminering mot dem. them.

Bilaga 2 289

Article 25 Artikel 25 Govemments shall ensure that adequate Regeringama skall säkerställaatt tillfredshealth servicesare madeavailable to the peo- ställande hälso-och sjukvård finns tillgänglig ples concerned, or shall provide them with for berörda folk eller ge dem resurser som resourcesto allow them to designand deliver tillåter dem att utforma och tillhandahålla such servicesunder their own responsibility sådana tjänster under eget ansvar och egen and control, sothat they may enjoy the high- kontroll, såatt de kan åtnjuta bästauppnåeest attainable standard of physical and men- liga hälsa i såväl fysiskt som i psykiskt avtal health. seende. Health servicesshall, to theextent pos- Hälso- och sjukvården skall i den utsible, be community-based. These services sträckningsomdet är möjligt vara knuten till shall be planned and administered in co-op- den lokala gemenskapen.Den skall planeras eration with the peoples concernedand take och administreras i samarbetemed berörda into account their economic, geographic,so- folk varvid hänsyntassåvältill deras ekonocial and cultural conditions well their miska,geografiska,socialaochkulturella föras as traditional preventive healing practices hållanden som till deras traditionella förecare, and medicines. byggandevArd, läkekonstoch mediciner. The health systemshall giveprefer- Hälsovårdssystemet skall ge ñreträde care the training and employment of local åt utbildning och anställning av hälsovårdsenceto community health workers, and focus pri- personal från den lokala gemenskapenoch on health while maintaining strong inriktas mot primärhälsovård samtidigt som mary care links with other levelsof health services. stark anknytning bibehålls till andra nivåer care av hälso- ochsjukvården. 4.. The provision of such health services 4. Tillhandahållandet av sådan hälso-och shall be co-ordinated with other social, eco- sjukvård skall samordnasmed andraåtgärder nomic and cultural in thecountry. i landet på det sociala,ekonomiska och kulmeasures turella området.

Part VI. Education and of Del VI. Utbildning ochkommunikation means communication Article 26 Artikel 26 v Measuresshall be taken that Åtgärder skall vidtas för att säkerställa att to ensure members of the peoplesconcerned have the medlemmar avberörda folk har möjlighet att opportunity to acquire education at all levels utbildning på alla nivåer på minst samma on least equal footing with the rest of the villkor somlandets befolkning övrigt.i at an national community.

Article 27 Artikel 27 ~ Education and services for Utbildningsprogram ochundervisning för programmes the peoplesconcernedshall bedevelopedand berörda folk skall utvecklas ochgenomföras i implemented in co-operation with them to samarbetemed dessafor att möta deras säraddresstheir special needs, and shall incor- skildabehov och skall omfatta derashistoria, porate their histories, their konwledge and kunskaper och teknik, värdesystem och övtechnologies, their value systems and their riga sociala, ekonomiska och kulturella sträfurther social, economic and cultural aspira- vanden. tions.

290 Bilaga 2

The competent authority shall ensure Den behöriga myndigheten skall säkerthe training of membersof these peoplesand ställa utbildning för medlemmar dessa

av their involvement in the formulation and im- folk och derasmedverkan vid utformningen plementation of education programmes,with och genomförandet utbildningsprogram i

av a view to the progressivetransfer of responsi- syfte att gradvis överföra ansvaret för handbility for the conduct of theseprogrammesto läggningenav sådanaprogramtill dessafolk, thesepeoplesasappropriate. om såär lämpligt.

ln addition, governments shall recog- Regeringarna skall dessutom erkänna nise the right of these peoples to establish dessafolks rätt att upprätta sina ut-

egna their own educational institutions and facili- bildningsinstitutioner och anordningar,

unties, provided that such institutions meet der förutsättning att sådana institutioner minimum standards established by the com- motsvarar de minimistandardkrav som fastpetent authority in consultation with these ställtsavden behörigamyndigheten i samråd peoples.Appropriate resourcesshall be pro- med dessafolk. Lämpliga skall till-

resurser vided for this purpose. handahållasför detta ändamål.

Article 28 Artikel 28

Children belonging to the peoples Barn tillhör berörda folk skall, där

con- som cerned shall, wherever practicable, be taught så är praktiskt möjligt, få lära sig läsa och to read and write in their own indigenous skriva på sitt eget språk eller på det språk languageor in the languagemost commonly som oftast används av den grupp som de used by the group to which they belong. tillhör. När detta inte är praktiskt möjligt, When this not practicable, the competent skall de behörigamyndigheterna företa

samauthorities shall undertake consultations råd med dessafolk i syfte att vidta åtgärder with these peoples with a view to the adop- för att uppnå detta mål. tion of measuresto achieve this objective.

Adequate measuresshall be taken to en- Lämpliga åtgärder skall vidtas för att surethat these peoples have the opportunity säkerställa att dessa folk har möjlighet att to attain fluency in the national languageor uppnå goda kunskaper i det nationella språin oneof the official languagesof the country. ket eller i någotav landets officiella språk.

Measuresshall be taken to preserveand Åtgärder skall vidtas för bevara och

att promote the development and practice of the främja utvecklingen och användningen de

av indigenous languages of the peoples con- berörda folkens egnaspråk. cerned.

v

Article 2.9. Artikel The imparting of general konwledge and Att meddela allmännakunskaper och färskills that will help children belonging to the digheter somkommer att hjälpa barn tillhöpeoplesconcernedto participate fully andon rande berörda folk att till fullo och på lika anequal footing their own community and villkor delta i såväl den den natio-

egna som in the national community shall bean aim of nella gemenskapen skall vara ett underviseducation for thesepeoples. ningsmål för dessafolk.

Article 30 Artikel 30

Governments shall adopt measures ap- Regeringama skall vidta åtgärder

anpaspropriate to the traditions and cultures of the sadetill de berörda folkens traditioner och

Bilaga 2 291

peoples concemed. to make known to them kulturer for att upplysa dem deras rät-

om their rights and duties, especially in regardto tigheter och skyldigheter, särskilt

i fråga om labour, economic opportunities, education arbete, ekonomiska möjligheter, utbildningsand health matters, social welfare and their ochhälsofrågor, social välfärd samt derasrätrights deriving from this Convention. tigheter enligt denna konvention.

lf necessary,this shall be done by means Om nödvändigt skall detta ske med of written translations and through the useof hjälp av skriftliga översättningar och

genom mass communications in the languagesof utnyttjande av masskommunikationsmedel these peoples. på dessafolks språk.

Article 31 Artikel 31 Educational measuresshall be taken Åtgärder i utbildande syfte skall vidtas inom

among all sections of the national community, and alla områden den nationella gemenska-

av particularly among those that are most pen, och särskilt bland dem står i den

som direct contact with the peoples conoemed, mest omedelbara kontakten med berörda with the objectof eliminating prejudices that folk, i syfte att undanröja eventuella fördothey may harbour in respectof thesepeoples. mar gentemot dessa folk. Ansträngningar To this end, elforts shall be made to ensure skall därför görasför att säkerställaatt lärothat history textbooks and other educational böcker i historia och annatundervisningsmamaterials provide a fair, accurate and infor- terial ger en rättvis, exakt och informativ mative portrayal of the societiesand cultures beskrivning av dessafolkssamhällenoch kulof these peoples. turer.

Part VII. Contacts and co-operationacross Del VII. Kontakter och samarbeteöver borders gränserna Article 32 Artikel 32 Governments shall take appropriate mea- Regeringama skall vidta lämpliga åtgärder, sures, including by means of international bl.a. genom internationella överenskomagreements, to facilitate contacts and co—op- melser, for att underlätta kontakter och

sameration between indigenous and tribal peo- arbete över gränserna mellan ursprungsfolk plesacrossborders, including activities in the och stamfolk, innefattande åtgärder på det economic, social, cultural, spiritual and envi- ekonomiska, sociala, kulturella och andliga ronmental fields. området samt på miljöområdet.

Part VIII. Administration Del VIII. Administration Article 33 Artikel 33

The governmental authority responsible Den statliga myndighet ansvarar for

som for the matters covered in this Convention de frågor som behandlasi denna konvention shall ensure that agenciesor other appropri- skall säkerställaatt det finns

organ eller andate mechanisms exist to administer the pro- ra lämpliga mekanismer for att administrera grammes affecting the peoples concerned, de program, som påverkar berörda folk, och and shall ensure that they have the means skall setill att de förfogar över nödvändiga necessary for the proper fulfilment of the medelfor att kunna fullgöra de uppgifter

som functions assignedto them. pålagtsdem.

292 Bilaga 2

Theseprogrammesshall include: Dessaprogram skall innefatta

a the planning, co-ordination, execution a planering, samordning, verkställande and evaluation, in co-operation with the peo- och utvärdering, i samarbete med berörda ples conoemed, of the measuresprovided for folk, av de åtgärder föreskrivs i denna

som in this Convention; konvention;

-

b the proposing of legislative and other b framläggande av förslag om lagstiftmeasuresto the competent authorities and nings- och andra åtgärder inför de behöriga supervision of the application of the mea- myndigheterna och övervakning av tillämpsurestaken, co-operation with the peoples ningen av de åtgärder som vidtas, i samarconcerned. bete med berörda folk.

Part IX. General provisions Del IX. Allmänna bestämmelser Article 34 Artikel 34 The nature and scopeof the measuresto be Arten och omfattningen av de åtgärder

som taken to give etfect to this Convention shall skall vidtas för att ge verkan åt denna konbe determined in a flexible manner, having vention skall bestämmaspå ett flexibelt sätt regard to the conditions characteristic of med hänsyn till varje lands speciella förhåleachcountry. landen.

Article35 Artikel 35

Theapplication of the provisions of this Con- Tillämpningen av bestämmelserna i denna vention shall not adversely alfect rights and konvention skall inte inkräkta på de berörda benefits of the peoplesconcernedpursuant to folkens rättigheter och förmåner enligt andra other Conventions and Recommendations, konventioner och rekommendationer, interinternational instruments, treaties, or nation- nationella instrument, fördrag eller natioal laws, awards,customor agreements. nella lagar, domar, praxis eller överenskom-

melser.

Part X. Final provisions Del X. Slutbestämmelser Article 36 Artikel 36 This Convention revisesthelndigenous and Genom denna konvention revideras I957 års Tribal Populations Convention, 1957. konvention om skydd för och integration . av

infödda och andra i stammar levande folk-

grupper i självstyrande länder.

i Article I

Artikel 37 The formal ratifications of this Convention Ratilikationsinstrument avseende denna shall be communicated to the Director-Gen- konvention skall sändas till internationella eral of the lntemational Labour Office for arbetsbyrånsgeneraldirektör för registrering. registration.

Article 38 Artikel 38

V

This Convention shall be binding only Denna konvention skall vara bindande upon those Members of the International La- endast för de medlemmar av internationella

Bilaga 2 293

bour Organisation whose ratifications have

arbetsorganisationenvilkas ratifikationer har beenregisteredwith the Director-General. registrerats hos generaldirektören.

shall come into force twelve months Den träder i kraft tolv månader efter after the date on which the ratifications of den dag då ratifrkationer från två medlemtwo Members have been registered with the mar har registrerats hosgeneraldirektören. Director-General.

Thereafter, this Convention shall Därefter träder denna konvention i

come into force for any Member twelve months kraft för varje medlem tolv månader efter after the date on which its ratification has den dag då dessratifikation har registrerats. beenregistered.

Article 39 Artikel 39

A Member which has ratified this Con- En medlem har ratificerat denna kon-

som vention may denounce after the expiration vention kan säga den sedantio år förflu-

upp of ten yearsfrom the date on which the Con- tit från den dag då konventionen först träder vention first comesinto force, byan act com- i kraft genom en skrivelse sändstill in-

som municated to the Director-General of the In- ternationella arbetsbyråns generaldirektör ternational Labour Office for registration. för registrering. Sådan uppsägning skall inte Such denunciation shall not take effect until träda i kraft ñrrän ett år efter den dag då den one year after the date on which regis- har registrerats. tered.

2. Each Member which has ratified this Varje medlemsomhar ratificerat denna Convention and which does not, within the konvention och som inte, inom det år

som year following the expiration of the period of följer på utgångenav den i föregåendepunkt ten years mentioned in the preceding para- nämnda tioårsperioden, utnyttjar sin rätt till graph, exercisethe right of denunciation pro- uppsägning enligt denna artikel, är bunden vided for in this Article, will be bound for under ytterligare entioårsperiod och kan däranother period of ten years and, thereafter, efter, på de i denna artikel föreskrivna villmaydenounce this Convention at the expira- koren, säga upp denna konvention vid uttion of each period of ten years under the gångenav varje tioårsperiod. terms provided for in this Article.

Article 40 Artikel40

The Director.-General of the International Internationella arbetsbyransgeneraldirek- Labour Office shall notify all Membersof the tör skall underrätta alla medlemmar inter-

av International Labour Organisation of the reg- nationella arbetsorganisationen registre--

om istration of- all ratifications and denunci- ringen av alla ratifikationer och-uppsägninations communicated to him by the Members gar somgeneraldirektören har tagit emot från 4of the Organisation. organisationens medlemmar.

When notifying the Members of the Or- När generaldirektören underrättar organisation of the registration of the second ganisationens medlemmar om registreringen ratification communicated to him, theDirec- av den andra ratifikationen i ordningen

som tor-General shall draw the attention of the han har tagit emot, skall han fästa medlem- Members of the Organisation to the date marnas uppmärksamhet på den dag då konupon which the Convention will come into ventionen träder i kraft. force.

Article 4l Artikel 41 The Director-General of the lnternational lntemationella arbetsbyråns generaldirektör Labour Ofñce shall communicate to the Sec- skall, för registrering enligt artikel 102 i Företary-General of the United Nations for reg- renta nationernas stadga, lämna Förenta naistration in accordance with Article 102 of tionernas generalsekreterare fullständiga the Charter of the United Nations full par- upplysningar om samtliga ratifikationer och ticulars of all ratifications and actsof denun- uppsägningar har registreratshos honom

som ciation registered by him in accordancewith enligt bestämmelserna föregåendei artiklar. the provisions of the preceding Articles.

Article 42 Artikel 42 At such times as may consider necessary Vid de tidpunkter då internationella arbetsthe Governing Body of the International La- byråns styrelse finner det nödvändigt, skall bour Office shall present to the General Con- den avlämna rapport till den allmänna konference a report on the working of this Con- ferensen denna konventions tillämpning

om vention and shall examine the desirability of och undersöka om det finns anledning att placing on the agendaof the Conferencethe föra upp frågan om revidering konven-

av question of its revision in whole or in part. tionen, helt eller delvis, på konferensensdag-

ordning.

Article 43 Artikel 43

Should the Conference adopt a newCon- Om konferensen antar konvention

en ny vention revising this Convention in whole or varigenom denna konvention helt ellerdelvis in part, then, unlessthe newConvention oth- revideras och den konventionen inte

nya erwise provides- föreskriver annat, skall

a the ratification by a Member of the new a en medlems ratifikation den

av nya revising Convention shall ipsojure involve konventionen, utan hinder av bestämmelthe immediate denunciation of this Conven- sernai artikel 39 medföra

ovan, anses ometion, notwithstanding the provisions of Arti- delbar uppsägningav denna konvention,

om cle 39 above, and when the new revising och när den nya konventionen har trätt i Convention shall have into force; kraft; i

come

b asfrom the date when.the revising b frång den dag då den konventionen

new nya Convention comes into force this Conven- träder i kraft denna konvention upphöra att

l

tion shall cease be open to ratification by öppen för ratiñkation medlemmama,

vara av the Members, l

This Convention shall in any case re- Denna konvention skall likväl förbli main in force in its actual form and content gällande till form och innehåll för de med- -for thoseMembers which have ratified but lemmar somhar ratificerat den men inte har have not ratified the revising Convention. ratificerat den nya konventionen.

Article 44 Artikel 44 The English and French versions of the text De engelska och franska versionerna

av of this Convention areequally authoritative. denna konventionstext har lika giltighet.

3 Bilaga

Convention 169 concernant les peuples

No

indigênes et tribaux dans les indépendants

pays

Adoptée Conference générale de lOrganisation

par intemationale du Travail â soixante-seiziême session,

sa

27 1989

juin

Entrée vigueur : le 5 séptembre 1991

en La Conférence générale de Organisationinternationale du Travail, Convoquée â Conseil dadministration du Bureau

Geneve par

international du Travail, et sy étant réunie 7 juin 1989, en sa soixante-seiziême session, Notant les internationales énoncées dans convention et

normes recommandation relatives populations aborigenes et tribales,

aux 1957; Rappelant les termes de Déclaration universelle des droits de lhomme, du Pacte international relatif aux droits économiques, sociaux et culturels, du Pacte international relatif aux droits civils et politiques, et des nombreux instruments internationaux concernant

prevention de discrimination; Considérant étant donné lévo1ution du droit international

que, depuis 1957 et lévolution qui est intervenue dans situation des peuples indigénes et tribaux dans toutes les régions du monde, y a lieu dadopter de nouvelles normes intemationales sur question en

de supprimer lorientation des normes antérieures, qui visaient â vue lassimilation;

Prenant acte de laspiration des peuples en question â avoir

contröle de leurs institutions, de leurs modes de vie et de leur développement économique propres et â conserver et développer leur identité, leur langue et leur religion dans cadre des Etats oü ils vivent;

Notant que, dans de nombreuses parties du monde, peuples

ces ne peuvent jouir des droits fondamentaux de lhomme au même degre que reste de population des Etats on ils vivent et que leurs lois, valeurs, coutumes et perspectives ont souvent subi une erosion; Appelant lattention sur contribution particuliêre des peuples indigenes et tribaux å diversité culturelle et å lha1monie sociale et

écologique de lhumanite ainsi quâ cooperation et â

comprehension intemationales; Notant que les dispositions ci-apres ont ete etablies avec collaboration des Nations Unies, de 1Organisation des Nations Unies pour Palimentation et lagriculture, de lOrganisation des Nations Unies pour leducation, science et culture et de lOrganisation mondiale de sante ainsi que de lInstitut indigeniste interamericain, aux niveaux appropries et pour leurs domaines

respectifs, et que lon se propose de poursuivre cette cooperation en vue de promouvoir et dassurer leur application;

Apres avoir decide dadopter diverses propositions concernant revision partielle de convention No 107 relative aux populations

aborigenes et txibales, 1957, question qui constitue quatriême

point å lord1e du jour de session;

Apres avoir decide que ces propositions prendraient forme dune

convention intemationale revisant convention relative aux

populations aborigenes et tribales, 1957, Adopte, ce vingt-septiéme jour de juin mil neuf cent quatre-vingt-

neuf, convention ci-aprês, qui sera denommee Convention relative aux peuples indigênes et tribaux, 1989.

Partie I Politique générale

- "Article

La présente Convention sapplique : a aux peuples tribaux dans les pays independants qui se distinguent

des autres secteurs de communaute nationale par leurs conditions sociales, culturelles et économiques et qui sont régis totalement ou partiellement par des coutumes ou des traditions qui leur sont

propres ou par une legislation speciale;

b aux peuples dans les pays independants qui sont consideres

indigenes du fait quils descendent des populations qui

comme

habitaient pays, ou une region geographique å laquelle appartient

å lepoque de conquête ou de colonisation ou de

pays, létablissement des frontiêres actuelles de lEtat, et qui, quel que soit leur statut juridique, conservent leurs institutions sociales,

OU 1999:25 Bilaga 3 297

économiquesjculturelles et politiques propres ou certaines dentre elles.

Le sentiment dappa1tenance indigéne ou tribale doit étre considéré critere fondamental determiner les

comme un pour

auxquels sapp1iquent les dispositions de présente

groupes convention.

Lemploi du tenne "peuples" dans présente Convention ne peut

maniére étre interprété comme ayant des implications de en aucune quelque nature soit quant aux droits qui peuvent sattacher â

que ce

tenne en vertu du droit international. ce

Article 2

incombe gouvemements, avec participation des peuples

aux intéressés, de développer action coordonnée et systématique en

une

de protéger les droits de ces peuples et de garanti: respect de vue

leur intégrité.

Cette action doit comprendre des mesures visant â :

les membres desdits peuples bénéficient, sur un pied a assurer que

dégalité, des droits et possibilités que législation nationale

accorde aux autres membres de population; b promouvoir pleine réalisation des droits sociaux, économiques et culturels de peuples, dans respect de leur identité sociale et

ces culturelle, de leurs coutumes et traditions et de leurs institutions;

aider les membres desdits peuples a éliminer les écarts socio-

c

économiques qui peuvent exister entre des membres indigênes et dautres membres de communauté nationale, dune maniêre compatible avec leurs aspirations et leur mode de vie.

Article 3

Les peuples indigênes et tribaux doivent jouir pleinement des

droits de lhomme et des libertés fondamentales, sans entrave ni discrimination. Les dispositions de cette convention doivent être appliquées discrimination aux femmes et aux hommes de ces

sans

peuples.

Aucune forme de force de coercition ne doit être utilisée en

ou violation des droits de lhomme et des libertés fondamentales des peuples intéressés, compris des droits prévus par présente

y convention.

Article4

Des mesures spéciales doivent être adoptées, en tant que de besoin, en vue de sauvegarder les personnes, les institutions, les biens, travail, culture et lenvironnement des peuples intéressés.

Ces mesures spéciales ne doivent pas être contraires aux désirs librement exprimés des peuples intéressés.

Lesdites mesures ne doivent porter aucune atteinte å jouissance, sans discrimination, de généralité des droits qui

sattachent å qualité de citoyen.

Article 5

En appliquant les dispositions de présente Convention, faudra :

reconnaitre et protéger les valeurs et les pratiques sociales,

a

culturelles, religieuses et spirituelles de ces peuples et prendre

düment en consideration nature des problemes qui se poscnt å eux, en tant que groupes comme en tant quindividus; b respecter lintégrité des valeurs, des pratiques et des institutions

desdits peuples; c adopter, avec participation et cooperation des peuples

affectés, des mesures tendant å aplanir les difficultés que ceux-ci éprouvent å faire face å de nouvelles conditions de vie et de travail.

Article6

i

En appliquant les dispositions de présente Convention, les

gouvemements doivent :

consulter les peuples intéressés, par des procédures appropriées,

a

particulier å travers leurs institutions representatives, chaque

et en fois lon envisage des législatives ou administratives

que mesures susceptibles de les toucher directement; b mettre place les moyens par lesquels lesdits peuples peuvent, å

en égalité au rnoins avec les autres secteurs de population, participer librement et å tous les niveaux å prise de decisions dans les institutions électives et les organismes administratifs et autres qui

sont responsables des politiques et des programmes qui les

concernent;

mettre place les moyens permettant de développer pleinement c en les institutions et initiatives å peuples et, sil a lieu,

propres ces y leur fournir les ressources nécessaires å cette fin.

Les consultations effectuées en application de présente Convention doivent être menées de bonne foi et sous une forme appropriée circonstances, en vue de parvenir å un accord ou

aux dobtenir eonsentement sujet des mesures envisagées.

un au

OU 1999:25 Bilaga 3 299

Article 7

Les peuples interesses doivent avoir droit de decider de leurs propres priorites en ce qui conceme processus du développement, dans oü celui-ci a une incidence sur leur vie, leurs

mesure croyances, leurs institutions et leur bien-être spirituel et les terres quils occupent utilisent dune autre maniére, et dexercer autant

ou

que possible un contröle sur leur développement economique, social

et culturel propre. En outre, lesdits peuples doivent participer å lélaboration, å mise en oeuvre et â Pevaluation des plans et

programmes de développement national et regional susceptibles de

les toucher directement. 2. Lamélioration des conditions de vie et de travail des peuples intéressés et de leur niveau de sante. et déducation, avec leur

participation et leur cooperation, doit être prioritaire dans les plans de développement economique densemble des regions quils habitent. Les projets paxticuliers de développement de ces regions

doivent egalement être conçus de maniére â promouvoir une telle amelioration.

Les gouvemements doivent faire en sorte que, sil y a lieu, des études soient effectuées cooperation avec les peuples interessés,

en añn devaluer lincidence sociale, spirituelle, culturelle et sur lenvironnement que les activités de développement prévues pourraient avoir Les résultats de ces études doivent étre

sur eux. considérés critere fondamental pour mise en oeuvre de

comme un ces activités. 4. Les gouvernements doivent prendre des mesures, en cooperation

avec les peuples interessés, pour protéger et préserver

1environnement dans les territoires quils habitent.

‘Article 8

En appliquant legislation nationale aux peuples intéressés,

doit être dfiment tenu compte de leurs coutumes ou de leur droit coutumier. 2. Les peuples intéressés doivent avoir droit de conserver leurs coutumes et institutions des lors quel1es ne sont pas incompatibles avec les droits fondamentaux définis par systeme juridique national et les droits de lhomme reconnus au niveau

avec international. Des procedures doivent être etablies, en tant que de besoin, pour resoudre les conflits eventuellement souleves par

lapp1ication de ce principe. Lapplication des paragraphes 1 et 2 du present article ne doit pas

empêcher les membres desdits peuples dexercer les droits reconnus

å tous les citoyens et dassumer les obligations correspondantes.

Article 9

Dans mesure oü cela est compatible avec systême juridique national et les droits de lhomme reconnus au niveau

avec international, les méthodes auxquelles les peuples intéressés ont

å titre coutumier réprimer les délits commis par leurs recours pour membres doivent être respectées.

Les autorités et les tribunaux appelés â statuer en matiêre pénale doivent tenir compte des coutumes de ces peuples dans ce domaine.

Article 10

Lorsque des sanctions pénales prévues par législation générale

sont infligées a des membres des peuples intéressés, doit être tenu

compte de leurs caractéristiques économiques, sociales et

culturelles.

La préférence doit être donnée â des formes de sanction autres

que lemprisonnement.

Article 11

La prestation obligatoire de services personnels, rétribués ou non,

imposée quelque forme soit aux membres des peuples

sous que ce intéressés, doit être interdite sous peine de sanctions légales, sauf dans les cas prévus par loi pour tous les citoyens.

Article 12 Les peuples intéressés doivent bénéficier dune protection contre violation de leurs droits et pouvoir engager une procédure légale, individuellement Pintermédiaire de leurs organes

ou par représentatifs, respect effectif de ces droits. Des

pour assurer

doivent être prises pour faire en sorte que, dans toute mesures

procédure légale, les membres de ces peuples puissent comprendre et’se faire comprendre, besoin grâce å un interprete ou par

au dautres moyens efficaces.

Partie II Terres

— Article 13

En appliquant les dispositions de cette partie de Convention, les

gouvemements doivent respecter Pimportance spéciale que revêt

culture et les valeurs spirituelles des peuples intéressés pour relation quils entretiennent les terres territoires, ou avec les

avec ou deux, selon quils occupent utilisent dune autre maniêre,

cas, ou

particulier des aspects collectifs de cette relation. et en

OU 1999:25 Bilaga 3 301

Lutilisatiofi du terme "terres" dans les articles 15 et 16 comprend

concept de territoires, qui recouvre la totalité de lenvironnement des regions que les peuples intéressés occupent quils utilisent

ou dune autre maniére.

Article 14

Les droits de propriété et de possession sur les terres quils occupent traditionnellement doivent être reconnus aux peuples intéressés. En outre, des mesures doivent être prises dans les cas appropriés pour sauvegarder droit des peuples intéressés dutiliser les terres non exclusivement occupées par eux, mais auxquelles ils ont traditionnellement accés pour leurs activités traditionnelles et de subsistance. Une attention particuliêre doit être portée â cet égard á la situation des peuples nomades et des agriculteurs itinérants. 2. Les gouvemements doivent en tant que de besoin prendre des mesures pour identifier les terres que les peuples intéressés occupent

traditionnellement garantir protection effective de leurs

et pour

droits de propriété et de possession.

Des procédures adéquates doivent être instituées dans cadre du systéme juridique national en vue de trancher les revendications relatives å des terres émanant des peuples intéressés.

Article 15

Les droits des peuples intéressés sur les ressources naturelles dont sont dotées leurs terres doivent être spécialement sauvegardés. Ces droits comprennent celui, pour ces peuples, de participer â lutilisation, â gestion et å conservation de ces ressources. 2. Dans les cas oü lEtat conserve propriété des minéraux ou des ressources du sous-sol des droits å dautres ressources dont sont

ou dotées les terres, les gouvemements doivent établir ou maintenir des procédures pour consulter les peuples intéressés dans but de déterminer et: dans quelle mesure les intérêts de ces peuples sont menacés avant dentreprendre dautoriser tout programme de

ou prospection ou dexploitation des ressources dont sont dotées leurs terres. Les peuples intéressés doivent, chaque fois que cest possible, participer aux avantages découlant de ces activités et doivent recevoir une indemnisation équitable pour tout dommage quils pourraient subir en raison de telles activités.

Article 16

Sous réserve des paragraphes suivants du present article, les peuples intéressés doivent pas être déplacés des terres quils

ne occupent.

Lorsque lädéplacement et réinstallation desdits peuples sont jugés nécessaires ä titre exceptionnel, ils doivent avoir lieu ne quavec leur consentement, donné librement et en toute connaissance de cause. Lorsque ce consentement ne peut être obtenu, ils doivent avoir lieu quâ lissue de procédures ne appropriées établies par législation nationale et comprenant, sil y lieu, des enquêtes publiques oü les peuples intéressés aient a

possibilité dêtre représentés de façon efficace.

Chaque fois possible, peuples doivent avoir droit de que ces retoumer leurs terres traditionnelles, des que les raisons qui ont sur motivé leur déplacement et leur réinstallation cessent dexister. Dans ou un tel retour nest pas possible, ainsi que déterminé cas accord labsence dun tel accord, au moyen de par un ou, en

procédures appropriées, ces peuples doivent recevoir, dans toute

possible, des terres de qualité et de statut juridique au moins mesure égaux â des terres quils occupaient antérieurement et leur ceux permettant de subvenir â leurs besoins du moment et dassurer leur développement futur. Lorsque les peuples intéressés expriment une préférence indemnisation en espéces ou en nature, ils pour une doivent être ainsi indemnisés, sous réserve des garanties

appropriées.

Les ainsi déplacées et réinstallées doivent être personnes entiêrement indemnisées de toute perte ou de tout dommage subi par fait. elles de ce

Article I 7 Les modes de transmission des droits terre entre leurs sur membres établis les peuples intéressés doivent être respectés. par Les peuples intéressés doivent être consultés lorsque lon examine leur capacité daliéner leurs terres ou de transmettre dune autre maniére leurs droits terres en dehors de leur communauté. sur ces

Les qui nappartiennent a ces peuples doivent étre

personnes pas empéchées de prévaloir des coutumes desdits peuples ou de se lignorance de leurs membres å légard de loi en vue dobtenir

propriété, possession jouissance de terres leur appartenant.

ou

Article 18 La loi doit prévoir des sanctions adéquates pour toute entrée non autorisée terres des peuples intéressés, ou toute utilisation

sur les

autorisée de terres, et les gouvemements doivent prendre non ces des empêcher infractions. mesures pour ces

U 1999:25 Bilaga 3 303

Article 19 Les programmes agraires nationaux doivent garantir peuples

aux intéressés des conditions équivalentes å celles dont bénéficient les autres secteurs de population en ce qui conceme : a loctroi de terres supplémentaires quand les terres dont lesdits peuples disposent sont insuffisantes pour leur assurer les éléments dune existence nonnale, ou pour faire face â leur éventuel accroissement numérique; b loctroi des moyens nécessaires ä mise en valeur des terres

que

ces peuples possêdent déjâ.

Partie III Recrutement et conditions demploi

- Article 20

Les gouvemements doivent, dans cadre de législation nationale et en cooperation avec les peuples intéressés, prendre des mesures spéciales pour assurer aux travailleurs appartenant â

ces peuples une protection efñcace en ce qui conceme recrutement et les conditions demploi, dans mesure ou ils ne sont pas efficacement protégés par législation applicable aux travailleurs

en général.

Les gouvemements doivent faire tout ce qui est en leur pouvoir pour éviter toute discrimination entre les travailleurs appartenant aux peuples intéressés et les autres travailleurs, notamment en ce qui conceme :

a laccés ä lemploi, y compris aux emplois qualifiés, ainsi que les

mesures de promotion et davancement; b rémunération égale pour un travail de valeur égale; c lassistance médicale et sociale, sécurité et santé au travail, toutes les prestations de sécurité sociale et tous autres avantages

découlant de 1emploi, logement;

ainsi que d droit dass0ciati0n, droit de se livrer librement â toutes activités syndicales non contraires å loi et droit de conclure des conventions collectives avec des employeurs ou avec des organisations demployeurs.

Les mesures prises doivent notamment viser â ce que : a les travailleurs appartenant aux peuples intéressés, y compris les travailleurs saisonniers, occasionnels et migrants employés dans lagriculture ou dans dautres activités, de même que ceux employés par des pourvoyeurs de main-doeuvre, jouissent de protection accordée par législation et pratique nationales aux autres travailleurs de ces categories dans les mêmes secteurs, et quils

304 Bilaga 3

soient pleinerñent informés de leurs droits en vertu de législation du travail et des de auxquels ils peuvent avoir moyens recours accês; les travailleurs appartenant â peuples ne soient pas soumis å b ces des conditions de travail qui mettent danger leur santé, en en

partieulier raison dune exposition å des pesticides ou â dautres

en substances toxiques; les travailleurs appartenant â peuples soient pas soumis â c ces ne des systemes de recrutement coercitifs, compris servitude pour y dette sous toutes ses forrnes; les travailleurs appartenant å peuples jouissent de légalité de d ces chances et de traitement entre hommes et femmes dans lemploi et dune protection contre harcélement sexuel. Une attention particuliére doit étre portée â création de services adéquats dinspection du travail dans les régions ou des travailleurs appartenant peuples intéressés exercent des activités salariées, aux de façon â respect des dispositions de présente partie de assurer convention.

Partie IV Formation professionnelle, artisanat et industries rurales

Article 21 Les membres des peuples intéressés doivent pouvoir bénéficier de de formation professionnelle au moins égaux ceux moyens accordés aux autres citoyens.

Article 22

Des doivent être prises pour promouvoir participation

mesures volontaire des membres des peuples intéressés aux programmes de

formation professionnelle dapplication générale.

Lorsque les de formation professionnelle programmes

dapplication générale existants répondent pas aux besoins

ne des peuples intéressés, les gouvemements doivent, avec propres participation de ceux-ci, faire sorte des programmes et des en que spéciaux de formation soient mis å leur disposition. moyens Les spéciaux de formation doivent se fonder sur programmes milieu économique, situation sociale et culturelle et les besoins concrets des peuples intéressés. Toute étude en ce domaine doit être réalisée cooperation peuples, qui doivent être consultés en avec ces sujet de lorganisation et du fonctionnement de ces programmes. au Lorsque cest possible, peuples doivent assumer ces

progressivemént responsabilité de lorganisation et du

fonctionnement de ces programmes spéciaux de formation,

sils en

décident ainsi.

Article 23

Lartisanat, les indusiries rurales et communautaires, les activités relevant de léconomie de subsistance et les activités traditionnelles des peuples intéressés, telles chasse, pêche, chasse á

que trappe et cueillette, doivent être reconnus en tant facteurs

que importants du maintien de leur culture ainsi de leur

que

autosuffisance et de leur développement économiques. Les

gouvernements doivent, avec participation de ces peuples, et, sil y a lieu, faire en sorte que ces activités soient renforcées et promues.

A demande des peuples intéressés, doit leur être foumi,

lorsque cest possible, une aide technique et ñnanciêre appropriée

qui tienne compte des techniques traditionnelles et des

caractéristiques culturelles de ces peuples ainsi que de limportance dun développement durable et équitable.

Partie V Sécurité sociale et santé

- Article 24 Les regimes de sécurité sociale doivent être progressivement étendus aux peuples intéressés et étre appliqués sans discrimination â leur encontre.

Article 25

Les gouvernements doivent faire en sorte que des services de santé adéquats soient mis â disposition des peuples intéressés ou doivent leur donner les moyens leur permettant dorganiser et de dispenser de tels services sous leur responsabilité et leur contröle propres, de maniere â quils puissent jouir du plus haut niveau

ce possible de santé physique et mentale. 2. Les services de santé doivent être autant que possible organisés au niveau communautaire. Ces services doivent étre planifiés et administrés en cooperation avec les peuples intéressés et tenir compte de leurs conditions économiques, géographiques, sociales et culturelles, ainsi que de leurs méthodes de soins préventifs, pratiques de guérison et remédes traditionnels.

Le systéme de soins de santé doit accorder préférence â formation et å lemploi de personnel de santé des communautés

locales et 9concentrer les soins de santé primaires, tout en se sur restant rapport étroit les autres niveaux de services de santé. en avec La prestation de tels services de santé doit être coordonnée avec les sociales, économiques et culturelles prises dans autres mesures

pays.

Partie VI Education et moyens de communication -

Article 26 Des doivent être prises pour assurer aux membres des mesures

peuples intéressés possibilité dacquérir education â tous les

une niveaux moins pied dégalité avec reste de au sur un communauté nationale.

Article- 27 Les et les services déducation pour les peuples programmes intéressés doivent être développés et mis en oeuvre en cooperation ceux-ci répondre â leurs besoins particuliers et doivent avec pour couvrir leur histoire, leurs connaissances et leurs techniques, leurs systêmes de valeurs et leurs autres aspirations sociales, économiques et culturelles. Lautorité compétente doit faire en sorte que formation des membres des peuples intéressés et leur participation â formulation et å 1exécution des déducation soient assurées afm que programmes responsabilité de conduite desdits programmes puisse étre progressivement transférée å ces peuples sil y a lieu. De plus,‘ les gouvemements doivent reconnaitre droit de ces peuples de créer leurs institutions et moyens déducation, â propres condition institutions répondent normes minimales que ces aux établies lautorité compétente consultation avec ces peuples. par en appropriées doivent leur être fournies å cette fm. Des ressources

Article 28 Lorsque cela est réalisable, enseignement doit être donné aux un enfants des peuples intéressés leur apprendre â lire et â écrire pour dans leur langue indigéne ou dans langue qui est plus propre communément utilisée groupe auquel ils appartiennent. par Lorsque cela nest réalisable, les autorités compétentes doivent pas entreprendre des consultations peuples en vue de 1adoption avec ces de pennettant datteindre cet objectif. mesures

Des mesurés adéquates doivent étrc prises

pour assurer que ces peuples aient possibilité datteindre maitrise de langue nationale ou de lune des langues ofñcielies du pays.

3. Des dispositions doivent être prises pour sauvegarder les langues indigenes des peuples intéressés et en promouvoir développement et pratique.

Article 29 Léducation doit viser â donner aux enfants des peuples intéressés des connaissances générales et des aptitudes qui les aident â

participer pleinement et sur un pied dégalité â vie de leur propre

communauté ainsi quâ celle de communauté nationale.

Article 30

Les gouvemements doivent prendre des mesures adaptées aux traditions ct aux cultures des peuples intéressés, en vue de leur faire connaitre leurs droits et obligations, notamment en ce qui conceme

travail, les possibilités économiques, les questions déducation et

de santé, les services sociaux et les droits résultant de présente convention.

A cette fin, on aura recours, nécessaire, å des traductions écrites et å lutilisation des moyens de communication de masse dans les langues desdits peuples.

Article 31 Des mesures de caractére éducatif doivent être prises dans tous les secteurs de communauté nationale, et particuliérement dans ceux qui sont plus directement en contact avec les peuples intéressés, afin déliminer1es préjugés quils pourraient nourrir a légard de ces peuples. A cette fin, des efforts doivent étre faits pour assurer que les’livres dhistoire et autres matériels pédagogiques foumissent une description équitable, exacte et documentée des sociétés et cultures des peuples intéressés.

Partie VII Contacts et cooperation å travers les frontiêres

— Article 32 Les gouvemements doivent prendre les mesures appropriées, y compris dacc0rds internationaux, pour faciliter les

au moyen i contacts et cooperation entre les peules indigénes et tribaux â i travers les frontiêres, dans les domaines économique,

y compris

social, culturel, spirituel et de lenvironnement.

308 Bilaga 3

" Partie VIII Administration --

Article 33 Lautorité gouvemementale responsable des questions faisant lobjet de présente convention doit sassurer que des institutions autres mécanismes appropriés existent pour administrer Ies ou affectant les peuples intéressés et quils disposent des programmes nécessaires â lacc0mplissement de leurs fonctions. moyens Ces programmes doivent inclure : la planification, coordination, mise en oeuvre et léva1uation,

a

coopération les peuples intéressés, des mesures prévues par en avec présente convention; soumission autorités compétentes de propositions de b aux législatives et autres et contröle de lapplication de ces mesures

coopération les peuples intéressés.

mesures, en avec

Partie IX Dispositions générales -

Article 34 La nature et portée des á prendre donner effet a mesures pour présente convention doivent étre déterminées avec souplesse, compte tenu des conditions particuliéres â chaque pays.

Article 35

Lapplicati0n des dispositions de présente Convention ne doit pas

porter atteinte droits et avantages garanties aux peuples aux aux intéressés vertu dautres conventions et recommandations, en dinstruments intemationaux, de traités, ou de lois, sentences, coutumes accords nationaux. ou

Partie X Dispositions ñnales --

Article 36 La présente Convention révise Convention relative aux

populations aborigénes et tribales, 1957.

Article 3 7 Les ratifications formelles de présente Convention seront communiquées Directeur général du Bureau international du au Travail et par lui enregistrées.

Article 38

La présente Convention ne liera que les Membres de lOrganisation internationale du Travail dont la ratification été

aura

enregistrée par Directeur général.

Elle entrera en vigueur douze mois aprés que les ratifications de deux Membres auront été enregistrées par Directeur général.

Par suite, cette Convention entrera en vigueur pour chaque Membre douze mois apres date o1‘1 sa ratification aura été

enregistrée.

Article 39

Tout Membre ayant ratifié la présente Convention peut 1a dénoncer å Pexpiration dune période de dix années aprés date de

mise en vigueur initiale de convention, par un acte communiqué Directeur général du Bureau international du

au Travail et par lui enregistré. La. dénonciation ne prendra effet quune année apres avoir été enregistrée.

Tout Membre ayant ratifié présente Convention qui, dans délai dune année aprés lexpiration de période de dix années mentionnée au paragraphe précédent, ne fera pas usage de faculté de dénonciation prévue présent article sera lié par une

par nouvelle période de dix années et, par suite, pourra dénoncer présente convention å lexpiration de chaque période de dix axmées dans les conditions prévues present article.

au

Article 40

Le Directeur général du Bureau international du Travail notifiera â tous les Membres de lOrganisation international du Travail lenregistrement de toutes les ratiñcations et dénonciations qui lui

seront communiquées par les Membres de lOrganisation. En notifiant Membres de lOrganisation lenregistrement de

aux deuxieme ratification qui lui aura été communiquée, Directeur

général appellera lattention des Membres de lOrganisation sur

date -laquelle la présente Convention entrera en vigueur.

Article 41 Le Directeur général du Bureau international du Travail communiquera Secrétaire général des Nations Unies, aux fins

au

denregistrement, conformément å 1Article 102 de Charte des Nations Unies, des renseignements complets au sujet de toutes

ratifications et de tous actes de dénonciation quil aura enregistrés conformément aux articles précédents.

310 Bilaga 3

Article 42 Chaque fois quil jugera nécessaire, Conseil dadministration du Bureau international du Travail presentera ä Conférence générale

rapport sur lapplication de présente Convention et examinera un sil lieu dinscrire å 1ordre du jour de Conférence question

y a de sa révision totale ou partielle.

Article 43

Au oü Conférence adopterait une nouvelle convention

cas portant révision totale partielle de présente Convention, et ä

ou moins nouvelle convention ne dispose autrement :

que

ratification Membre de nouvelle convention portant a par un révision entrainerait de plein droit, nonobstant Particle 39 ci-dessus, dénonciation immediate de présente Convention, sous réserve que

nouvelle convention portant révision soit entrée en vigueur; b a partir de lavdate de lentrée vigueur de nouvelle convention

en portant révision, présente Convention cesserait dêtre ouverte â ratification des Membres.

La présente Convention demeurerait en tout cas en vigueur dans

forme et teneur les Membres qui 1auraient ratifiée et qui ne sa pour ratiñeraient convention portant révision.

pas

Article 44 Les versions fiancaise et anglaise du texte de présente Convention

font également foi.

SUU 1999:25

Bilaga4

Convention No. 169 Konvensuvdna nr. 169

concer-

indigenous and tribal Eamialbmogiid ja Beard-

ning in independent dalas álbmogiid hárrái peoples

countries iesmearrideaddji riikkain

The General Conference of the Riikkaidgaskasas bargoorganisa- International Labour Organisa- suvnna valdoéoahkkin. tion.

Having been convened at Ge- man Riikkaidgaskasas barge-

by the Governing Body of doaimrnahat lei gohééon êoahkneva the International Labour Office. kái Genevii 76. éoahkkimasas and having met in its 76th Ses- geassemanu beaivvi 1989,

7 June 1989, and sion on

Noting the international stan- mii váldá vára riikkaidgaskasaä dards contained in the Indige- norpmajn mat gullet jagi 1957

and Tribal Populations Eamiélbmogiid ja éearddalas nous Convention and Recommenda- albmogiid konvenéuvdnii avition. 1957, and Zuhussii, ja

Recalling the terms of the Uni- mii atná mielas Máilmmivüdoversal Declaration of Human sas olmmosvuoigatvuobaid julg- Rights, the International Cov- gastusa. Riikkaidgaskasas ekonoenant Economic, Social and malas, sosiála kultuvrralas

on Cultural Rights. thelnternational vuoigatvuobaid soahpamusa,

Civil and Political Riikkaidgaskasas siviila- poli-

Covenant on

Rights. and intema- tihkalas vuoigatvuobaid soah-

the many tional instruments the pamusa manggaid riikkaid-

on prevention of discriminiation, and gaskasas soahpamusaid vealahea-

mi vuostá, ja

Considering that the devel- mii lea boahtan danoaivilii, opments which have taken place ahte ovdanupmi riikkaidgaskasas in international law since 1957, as lahkaortnegis jagi 1957 mannil well developments in the sit- maicldai eamialbmogiid öeard-

as uation of indigenous and tribal dalas albmogiid diliin miehtá peoples in all regions of the máilmmi lea dahkan dárbbaålaáiworld, have made appropriate an dohkkehit oööa riikkaidgaskato adopt international stan- sas norpmaid dán áéäis ja sihk-

new dards the subject with view kut ovddit norpmaid assimileren-

on a to removing the assimilationist vuoinna, ja orientation of the earlier standards, and

Recognising the aspirations of mii dovddasta dáid álbmogüd these peoples to exercise control Vsávaldaga stivret ieåaset ásahu over their own institutions, ways said, eallinvugiid ekonomalas of life and economic develop- ovdanumi, doalahit ja ovddidit ment and to maintain and devel- ieiaset, iesvuoéadovddu, giela op their identities, languages and oskkoldaga daid riikkaid olis religions, within the framework main sii asset, ja of the States in which they live, and Noting that in many parts of mii valda vara das. ahte mangthe world these peoples are un- ga riikkas méilmmis dat albable to enjoy their fundamental mogat eai beasa navddasit 01mhuman rights to the same degree moslas vuobbovuoigatvuooaid as the rest of the population of seammá dásis go eara albmogat the States within which they live, dain riikkain main sii asset, ja and that their laws, values, cus- ahte sin lágat, árvvut, vierut ja toms and perspectives have often oainnut leat dávjá tassen, been eroded, and Calling attention to the dis- mii váldá vuhtii dan stuorra tinctive contributions of indige- mearkkasumi, mii eamialbmogiin nous and tribal peoples to the éearddalas albmogiin lea olmcultural diversity and social and mossoga kultuvrra girjaivuoéa ecological harmony of human- sosiala ja ekonomalas harmoniija. kind and to international co-. riikkaidgaskasas oktasasbargoperation and understanding, gu addehallama hárrái. ja and Noting that the following pro- mii atná mielas, ahte êuovvovisions have been framed with vas mearrádusat leat ráhkaduvthe co-operation of the United von veahkkálagaid Ovttastuvvan Nations. the Food and Agricul- Nasuvnnaiguin ON, ON Biebture Organisation of the United mo- ja eanadoalloorganisasuvm Nations, the,United Nations nain FAO: ON Oahpahus-, dut- Educational. Scientific and Cul- kan- ja Kultuvraorganisasuvm Malilmmi Dean’-~ tural Organisation and the World nain UNESCO, Health Organisation. as well as of vasvuoéaorganisasuvnnain ja the Inter-American’ Indian In- Amerihkáidgaskasaä Indiánainstitute..at appropriate levels and stituhtain. éssaigiillevas dásis in their respective fields, and guöege organisasuvnna ieias that proposed to continue bargosuorggi muittedettiin, ja this co-operation in promoting ahte oktasasbarggu lea aigumus and securing the application of joatkit sihkkarastin o1lassuhtthese provisions, and tin várás dáid mearrádusaid, ja Having decided upon the adop- mii lea mearridan dohkkehit tion of certain proposals with muhtun evttohusaid oöadan regard to the partial revision of várás osiid Eamiálbmogüd ja the Indigenous and Tribal Pop- éearddalaå álbmogiid konvenulations Convention, 1957 No. suvnnas 1957, nr 107 dan éoahk- 107. which the fourth item on kima beaiveortnega éuoggé the agenda of the session, and vuolde. ja

Bilaga.4 313

Having determined that these man oaivilin lea oaééuhit dáid

proposals shall take the form of evttohusaid riikkaidgaskasas an international Convention konvensuvdnan mii addojuvvo

revising the Indigenous and jagi 1957 Algoalbmogiid c:eard-

Tribal Populations Convention, dalas élbmogiid konvensuvnna

1957; sadjéi;

adopts this twenty-seventh day dohkkeha odne. geassemánu

of June of the year one thousand 27. beaivvi 1989 éuovvovas

nine hundred and eighty-nine the konvensuvnna man namma leh-

following Convention, which kos Eamialbmogiid véearddalas

may be cited as the Indigenous albmogiid konvensuvdnaz and Tribal Peoples Convention. 1989:

PART GENERAL POLICY I OASSI. DABALAS NJUOLG-

GADUSAT Article 1 artihkal

This Convention applies to: Dát konvensuvdna gusto:

a tribal peoples in independ- a éearddalas élbmogiidda mat

ent countries whose social. cul- ellet iesmearrideaddji tural and economic conditions maid sosiála, kultuvrralas

distinguish them from other ekonornalas diht earuhit sin riiksections of the national commu- ka earaveagadatjoavkkuin, nity, and whose status regu- maid servodatsaji mearridit ollá-

. lated-wholly or partially by their sii dahje muhtun muddui sin own customs or traditions or by ieåaset vierut dahje árbevirolaå special laws or regulations; kultuvra dahje sierra lágat dahje

njuolggadusat.

b peoples in independent b iesmearrideaddji riikkaid countries who regarded albmogiidda mat adnojuvvojit

are as indigenous account of their eamiélbmogin dan dihte go dát

on descent from the populations álbmogat leat sin manisboahttit which inhabited the country. geat asse riikkas dahje dan

or a geographical region to which the guovllus masa riika gulai. go country belongs. at the time of guovlu valdojuvvui dahje koloni-

colonisation the serejuvvui dahje dálá riikkarájit conquest or or establishment of present state ásahuvvojedje. ja geat juridihboundaries and who. irrespective kalas servodatsajisteaset beros~ of their legal status. retain keahtta leat ollásit- dahje muh-

some 4 social. tin muddui seailluhan ieáaset or all of their own economic. cultural and political sosiála. ekonomalas. kultuvrralas institutions. politihkalas ésahusaid.

i

314 Bilaga 4

Self-identification indige- Go mearriduwo. guöiide

as nous or tribal shall be regarded álbmogiidda dán konvensuvnna as a fundamental criterion for mearradusat galget gustot. adnodetermining the groups to which juwo váldovuoööun. atnágo the provisions of the Convention álbmot ies ieias eamialbmogin apply. dahjecearddalas albmogin.

The use of the term peo- Dan konvensuvnnas geavaples in this Convention shall not huvvon tearbma -albmot be construed having im- galgga ipmirduvvot dan láhkái.

as any plications regards the rights ahte das lea seamma mearkka-

as which attach to the term supmi vuoigatvuobaid harrai go

may under international law. dan tearpmas lea dábálaééat

riikkaidgaskasas lagas.

Article 2 artihkal

Governments shall have the Ráööehusain lea ovddasvásresponsibility for developing. tádus fuolahit veahkkalagaid with the participation of the daiguin albmogiiguin maidda dat peoples’ concerned; co-ordinated gusket. koordinc-rajuvvon ja and systematic action to protect systemahtalas doaimmaid suothe rights of these peoples and ndjalit dáid álbmogiid vuoigat-

to guarantee respect for their integ- vuoöaid ja dáhkidit sin guoskarity. meahttunuoa.

Such action shall include. Dakkar doaimmaide grilla measures for: " a ensuring that members oi" av Sihkliarastit dáid ailbmogiicl these peoples benefit equal lahtuide dasi.u‘uigat-

on an seamma footing fromthe rights and Op- vL1ooaidia ejolas"Lioaid go portunities which national laws mald guoege riikl-ca lagat ja asaand regulations grant to other husat acldet sezimmai riikka eará members of the populationi veagadatjoavkkuide

b promoting the full real- bl bargat ollasuhttit daid albisation of the social. economic mogiicl sosiala. ekonomalas and cultural rights oi‘ these kultuvrralas vuoigatvuodaid.

peoples with respect for their social ’uhttiia'lddidettin‘sin sosiala ja and cultural identity. their kultuvralas iesvuooadovdu. sin

cus- . vieruid ja arbevirolas kultuvrra ja toms and traditions and their institutions: asahusaid.

c assisting the members oi‘ ca veuhkehit daicl albmogiicl the peoples concerned to elim- luhtuicl sihkkut cinlas snsiailuinate soc-io-economic that ckunuinulus emhusziid eamialb-

gaps

exist between indigenous imngiicl lahtuid ja riikka ezara may and other members of the nation- x-eznganciagugaskkas hehttekealittei al community. in com- eamiaiibmogiid viggamtxsaid ja

a manner patible with their aspirations and e;illi1iLi:;iicl. ways oi’ life.

Article 3 grtilwkal

Indigenous and tribal Eamiálbmugat éearcldalas

peoples shall enjoy the full measure albmogat galget beassat ullislaé-

Bilaga 4 315

of human rights and fundamen- cat navddasit buot olmmosvuoital freedoms without hindrance gatvuobaid ja vuoööofriddjaor discrimination. The provisions vuoöaid ráddjehusaid vealaheof the Convention shall be ap- ami haga. Konvenåuvnna mearráplied without discrimination to dusat galget ollasuvvat ovtta male and female members of láhkái dievdoolbmuid nissothese peoples. nolbmuid guovdu.

No form of force coercion 2. Dáid élbmogiid olmmo§vuoi-

or shall be used in violation of the gatvuoéaid vuoööofriddjahuman rights and fundamental vuoöaid, maiddái daid-vuoigatfreedoms of the peoples con- vuoöaid mat leat dán konvencerned, including the rights con- suvnnas namahuvvon, galgga

" tained in this Convention. rihkkut makkárge baggemiiguin

dahje fapmogeavahemiiguin.

Article 4 artihkal

Special measures shall be Galgá bidjat johtui earenoaadopted as appropriate for safe- mas doaimmaid mat buoremusat guarding the persons, institu- gáhttejit dáid namahuvvon álbtions, property, labour, cultures mogiid olbmuid, ásahusaid,

opand environment of the peoples modaga, bargofámu, kultuvrra ja concerned. i birrasa.

Such special measures shall Dát earenoamés doaimmat not be contrary to the freely- eai galgga leat vuostélagaid sáexpressed Wishes of the peoples valdagaiguin maid álbmot lea ieå concerned. baggekeahtta ovdanbuktán.

Enjoyment of the general 3;Dákkár earenoamz-is doaimrights of citizenship, without mat eai galgga mange láhkái discrimination, shall not be prej- hehttet dábálaå. riikkavu1o§vuoiudiced in any way bysuch spe- gatvuobaid ollasuvvama. cial measures.

Article 5 artihkal

.

In applying, the provisions of G0 dán konvensuvrma mearrathis Convention: dusat doaimmahuvvojit, de galga

a the social, cultural, religious a dovddastit ja gáhttet dáid and spiritual values and practices álbmogiid sosiála, kultuvrralas, of these peoples shall be recog- oskui guoskevas ja vuoinnalas nised and protected, and due árvvuid Vieruid, váldit account shall be taken of the duoöas vuhtii daid váttuid mat nature -of the problems which sin joavkun ovttaskasolmmoface them both as groups and as åin deaividit; individuals;

310 Bilaga 4 SUU 1999:25

b the integrity of the values, b gudnejahttit daid albmogiid practices and institutions of árvvuid, vieruid ásahusaid these peoples shall be respected; guoskameahttunvuoöa;

c policies aimed at mitigating c ovttasráöiid ja veahkkálathe difficulties experienced by gaid dáiguin álbmogiiguin bidjat these peoples in facing johtui doaimmaid maid ulbmilin

new conditions of life and work shall be lea litnudit dáid álbmogiid vátadopted, with the participation tisvuoöaid go sii oamastit oööa and co-operation of the peoples eal.lin- ja bargodiliid. affected.

Article 6 artihkal

In applying the provisions of Dán konvenåuvnnav mearráthis Convention, governments dusaid doaimmahettiin ráööeshall: husat galget

a consult the peoples a ráööádallat dáiguin álb-

concerned, through appropriate mogiiguin heivvolas ortnegiid procedures and in particular bokte ja earenoamaiit sin ovdthrough their representative dasteaddji ásahusaid bokte álo, institutions. whenever consid- go leat aigumin addit lagaid daeration is being given to legisla- hje asahit halddahusvugiid. mat tive administrative measures sahttet guoskat dáidda álbmo-

or which affect them directly: giidda njuolga;

may

b establish means by which b rahkadit dáidda álbmogiidthese peoples can freely partici- da unnimustá seamma buriid pate. to at least the same extent vejolaévuoöaid go riikka eará

other sectors of the popula- veagadatjoavkkuide váldit oasi as tion. at all levels of decision- buot dásiid rnearridandoaimmain making in elective institutions álbmotválljen ásahusain. hálddaand administrative and other husorgánain ja eará orgánain bodies responsible, for policies maid ovddasvastadussii gullet and programmes which concern dakkár njuolggadusat pro-

. them: grammat mat gusket dáidda

-

álbmogiidda:

.

cAestablishmeans for the full c rahkadit vejolasvuobaid development of these peoples‘ dáid álbmogiid ieåaset ásahusaid ~

institutions and initiatives. álgagiid ollislas ahtanussamii own and in appropriate cases provide dárbbu mielde juolludit váriid the resources necessary for this dán várás. purpose.

The consultations carried out Ráööádallamat dán konvenin application of this Convention suvnna doaimmaheami varas shall be undertaken. in good galget dahpahuvvat buriid vierfaith and in a form appropriate to uid mielde. dakkár hámis mii the circumstances. with the ob- heive dilálaévuoöaide dainna jective of achieving agreement mielain ahte joksojuvvo ovttami-

or consent to the proposed mea- elalasvuohta dahje dohkkeheap- SUFES. mi eavttuhuvvon doaibmabijuid

harrzii.

Bilaga 4 317

Article 7 artihkal { . concerned shall Dáin álbmogiin galga leat The peoples decide their vuoigatvuohta mearridit deháhave the right to of lasvuooaortnega dan ovdanumis own priorities for the process their mii guoska sin eallimii. oskui. development as affects institutions and asahusaide. vuoinnalas birgenlives. beliefs. and the land láhkái eatnamiidda main sii spiritual well-being otherwise orrot dahje maid s-ii eara láhkái they occupy or use. exercise control. tothe geavahit. vzoigatvuohta nu and to their guhkás vejolas jooihit ieiaset extent possible. over own go social and cultural ekonomalas. sosiála kultuvrraeconomic. they las ovdanumi. Dasa lassin sii development. In addition. formula- galget heassat mielde rahkadit. shall participate in the eval- ollasuhttit ja arvvostallat dakkar tion. implementation and riikkaviidosas ovddidanáigumuuation of plans and programmes regional said -programmaid mat sahttet for national and which affect them guskat njuolga sidjide. opment may directly. i

of the Daid albmogiid eallin- ja. The improvement work and bargodili galga buoridit deanconditions of life and and education of ja :ugehusdasi alidit levels of health vasvuooa singuin veahkkalagaid o1tasthe peoples concerned. with their co-operation. raoiid. ja dakkar doaimmat galparticipation and priority in oaiiut ovdasaji-daid álbshall be a matter of get plans for the overall economic mogiicl orrunguovlluid oktasas

of the they ekonomalas ovddidanplanain. development areas for de- Seamma lahkai galga daid guovlinhabit. Special projects velopment of the in luid earenoamas oddidanproareas question shall also be designed seavttaid rahkadit nu. ahte dat so as such improvement. dolvot namahuvon ahtanussato promote mii-. "

‘shall VRáööehusat berrejit sihkka-

Governments ensure

stud rastit.-ahte jurddasuvvon ovddithat. wherever appropriate. v dandoaimmaid vejolas sosiála.. ies are carried out. co-opervuoinnalaé, kultuvrralas ja.biation with the peoples concerned . dutkojuvvojit the social, spiritual, rasváikkuhusat to assess im- veahkkalagaid ovttasraoiid cultural and environmental devel- dáiguin álbmogüguin álo go dasa pact on them of planned activites. The results of lea dárbu. Dáid dutkamiid bohopment shall be considered tosat galget leat deháleamos these studies vuoööun inearriduvvo daid v fundamental criteria for the go as of these activ- doaimmaid ollasuhttima hárrái. implementation

ities. shall take 4. Ráööehusat galget álggahit 4. Governments co-operation with birrasa suodjalan- ja seailluhanmeasures. in concerned. protect doa-immaid dáid álbmogiid orthe peoples to environment of runguovlluin singuin veahkkáand preserve the

the territories they inhabit. lagaid. v

318 Bilaga 4

Article 8 artihkal In applying national laws Go riikka lagat ja niuolggaand regulations to the people dusat doaimmahuwojit daid concemed. due regard shall be albmogiid guovdu, degalga sin had to their customs or custom- vieruid ja árbevirolas lágaid válary laws. dit vuhtii. These peoples shall have the Dáin álbmogiin galgá leat right to retain their own customs vuoigatvuohta seailluhit ieiaset and institutions. where these are vieruid ja ásahusaid dan muddui not incompatible with funda- go dat eai leat vuostalagaid riikmental rights defined by the ka ieias láhkaortnegis mearrinational legal system and with duvvon vuoööofriddjavuoöaiguin internationally recognised hu- ja riikkaidgaskasaééat dovddaman rights. Procedures shall be stuvvon olmmosvuoigatvuoöaiestablished. whenever necessary. guin. Dárbbu mielde berre ásahit to resolve conflicts which may meannudanvugiid éoavdit daid arise in the application of the sierramielalasvuodaid mat éuvvot principle. dán vuoööojurdaga ollasuhttimis. The applicationg of Dan artihkkala para- cuckgraphs l and 2 of this Article kis eaba galgga eastit daid álbshall not prevent members of mogiid lahtuid geavaheames these peoples from exercising buot riikkavuloiiidda gullevas the rights granted to all citizens vuoigatvuobaid eabage váldimis and from assuming the corre- badjelasaset daidda vástideaddji sponding duties. geatnegasvuobaid.

Article 9 artihkal To the extent compatible Dan muddui go riikkaid with the national legal system láhkaortnet ja riikkaidgaskasacand internationally recognised cat dovddastuvvon olmmosvuoihuman rights. .the methods cus- gatvuo‘Jat diktet. galga daid albtomarily practised by the peoples mogiid lahtuid láhkarihkkumuv concerned for dealing with of- said gieöahallamis gudnejahttit fences committed by their mem- dáid álbmogiid ieáaset meannubers shallbe respected. .danvugiid. . The customs ‘or these peo- Eiseválddit ja-duopmostuo- - ."ples in regard to penal matters lut galget dákkár ássiid gieöahalshall be taken into consideration lamis váldit vuhtii daid álbmoby the authorities and courts giid árbevirolas ranggástandealing with such cases. vugiid.

Article 10 10. artihkal In imposing penalties laid Go daid álbmogiid lahtuide down by general law on mem- mearriduvvojit ranggastusat bers of these peoples account oktasas lahkaortnega mielde. shall be taken of their economic. galga sin ekonomalas. sosiála social and cultural character- kultuvraiesvuoöaid váldit vuhtii istics. be given Eará ranggástanvuogit go Preference shall to other giddagas galget oaååut vuosttas

methods of punishment

saji dalle go ranggastus mearr1than confinement in prison. duvvo.

Bilaga 4 319

Article 11 11. artihkal

The exaction from members of Earret dakkár dáhpáhusaid the peoples concerned of com- mat låga mielde gusket riikka pulsory personal service in any buot olbmuid. makkárge bálkkáform. whether paid or unpaid. las dahje bálkkáhis bággobálvashall be prohibited and puni- lusaid galgga gaibidit dáid shable by law. except in cases álbmogiid lahtuin ja dákkár gáiprescribed by law for all citizens. bideapmi galga saddat ránggá-

stusvuloiin.

Article 12 12. artihkal

The people concemed shall be Dát álbmogat galget oaiåut safeguarded against the abuse of suoji vuoigatvuoöaideaset rihktheir rights and shall be able to kumusaid vuostá vejolasvuoöa take legal proceedings, either éuoécaldahttit assiid duopmoindividually or through their stuoluid ovddas ovttaskasolmmorepresentative bodies. for the Zin dahje ovddasteaddji orgánaieffective protection of these deaset bokte suodjalan dihte rights. Measures shall be taken to vuoigatvuooaideaset beaktilis ensure that members of these lahkai. Galga fuolahit ahte daid peoples canunderstand and be albmogiid lahtut séhttet ipmirdit understood in legal proceedings. assemeannudeami ieia ipmirwhere necessary through the duvvot duopmostuolu ovddas. provision of interpretation by darbbu mielde dulkka vehkiin

or other effective means. dahje eara heivvolas gaskaoami

bokte.

PART II. LAND iioAssi.1-iANAN

Article 134 13. artihkal

In applying the provisions of Konvensuvnna dan oasi

this Part of the Conventiongov- doaimmahettiin raooehusat gal-A ermnents shall.respect the spe- get gudnejahttit dan earenoamas cial importance forthe cultures mearkkasumi miidéid albmogiid and spiritual values of the sin eatnama dahje guovllu

peo- ~ ples concerned of their relation- dahje guktuid gaskavuooas lea ship with the lands or territories. sin kultuvrii dahje vuoirmalas or both as applicable. which they arvvuicle. ja earenoamaiit dan‘

gaskavuo‘a servodatlas beliid. V occupy or otherwise use. and in particular the collective aspects of this relationship.

The use of the term ulands Saniin -eatnamat oaiilin Articles 15 and 16 shallin- duvvojit 15. ja 16. artihkkalis clude the concept of territories. maiddai guovllut. dl. olles dat which covers the total environ- biras mas dát álbmogat asset ment of the areas which the peo- dahje man dat muöui geavahit. ples concerned occupy or otherwise use.

320 Bilaga 4

Article 14 H. artihkal . L The rights of ownership and Berre dohkkehit laid albpossession oi‘ the peoples con- mogiid oamastan- halddasancerned over the lands which they vuoigatvuooa eatnamiidda main traditionally shall be sii arbevieru mielde asset. Heioccupy recognised. In addition. volas dahpahusain galga maiddai measures shall be taken in appropri- dorvvastit assaigullevas vugiiate cases to safeguard the right guin dáid álbmogiid vuoigatof the peoples concerned to use vuoöaid geavahit guovlluid main lands not exclusively occupied sii eai oro okto muhto maid sii by them, but to which they have leat érbevieru mielde geavahan traditionally had access for their borramusomardeapmai ja árbesubsistence and traditional activ- virolaå doaimmaide. Dán dáfus ities. Particular attention shall be berre earenoamáåit váldit vuhtii paid to the situation of nomadic johtti álbmogiid johtaleaddji peoples and shifting cultivators eanandolliid dilalasvuobaid. in this respect. Governments shall take Ráööehusat galget bastit steps as necessary to identify the merostallat eatnamiid mat árbelands which the peoples con- vieru mielde leat dáid álbmogiid cerned traditionally occupy. and hálddus ja dáhkidit beaktilis to guarantee effective protection suodjaleami sin oamastanof their rights of ownershop and assanvuoigatvuhtii. possession. Adequate procedures shall Riikkaid lahkaortnega olis be established within the nation- berre rahkadit heivvolas doaibal legal system to resolve land manvuogi mainna dáid álbmoclaims by the peoples concerned. giid eanangáibádusat gieöahallojuvvojit.

Article 15 15. artihkal . The rights of the peoples Daid élbmogiid vuoigat— concerned to the natural re- vuoöaid ieiaset eatnamiid luondsources pertaining to their lands duriggodagaide galgá earenoamáa shall be specially safeguarded. zit dorvvastit. Daidda vuoigat- These rights includethe right of vuooaide gullet dáid álbmogiid -these peoples to participate in vuoigatvuoöat leat osolaáåan dáid the use. management and conser- luondduriggodagaid geavaheamis. vation of these resources. halddaseamis ja suooljaleamis.

In cases in which the State Dakkár dáhpáhusain main retains the ownership of mineral stáhta varre alccesis oamastanor sub-surface resources or rights vuoigatvuooa minerala- dahje to other resources pertaining to eatnanuolas riggodagaide dahje lands. governments shall estab- vuoigatvuobaid eatnamiid eara lish or maintain procedures luondduriggodagaide. galget through which they shall consult ráööehusat ásahit dahje doalahit these peoples. with a view to meannudanvugiid maid mielde ascertaining whether and to what dat saiittet raooadallat dáid álbdegree their interests would be mogiiguin oaizun dihte :ielggaprejudicied. before undertaking sin goaridago muhtin program-

Bilaga 4 321

arfy muddui. dáid álbor permitting programmes ma. ja man

mogiid eallinvejolasvuoöaid. for the exploration or exploita-

ovdalgo biddjojuvvo johtui maktion of such resources pertaining

kárge dutkan- dahje ávkkástalto their lands. The peoples con-

possible lanprogramma mii guoská dáid cerned shall wherever of álbmogiid eatnamii-dda. dahje participate in the benefits

and shall receive addojuvvo lohpi dákkár prosuch activities.

for dam- grámmii. Dát álbmogat galget fair compen-sation any

which they sustain vejolasvuooaid mielde beassat ages may as a osolaáian dakkar doaimmaid result of such activities. gulla V buktin avkkis. sidjiide

govttolas buhtadas juohkelagan

vahagis maid sii gillajit dakkar

doaimmaid geaiil.

Article 16 16. artihkal

Subject the following Daid spiehkastagaiguin mat to the leat namuhuvvon dán artihkkala paragraphs of this Article.

be manit éuoggáin dáid álbmogiid peoples concerned shall not

lands which oacéo sirdit eret ieiaset assaneatremoved from the

they namiin. occupy. G0 dáid álbmogiid sirdinp Where the relocation of these vealtameahttun spiehconcidered adnojuvvo peoples necessary kastatdoaibman, sahtta sirddiheexceptional measure. such as an dussefal dalle, only ami doaimmahit relocation shall take place dat albmogat leat oüon vuöowith their free and informed go las dieöu sirdima sivain leat consent. Where their consent dasa bákku haga miehtan. J uos cannot be obtained. such relocamiehtama leat vejolas oaååut. tion shall take place only followsáhttá sirddiheapmi doaimmaing appropriate procedures esand huvvot dussefal daid rneannutablished by national laws danvugiid mielde maid riikka regulations. including public lagat njuolggadusat merostalinquires where appropriate. let jamaidda gullet heivvolas which provide the opportunity dahpahusain dakkar alrnmofor effective representation of the ee.

gulaskuddamat mat dáhkidit peoples concerned. las albmogiidda vejolasvuoba A dáidda

doarvái ovddasteapmái. nana Vejolasvuoéaid mielde galga Whenever possible. these daidda albmogiidda dahkidit peoples shall have the right to vuoigatvuoba mahccat árbeviroto their traditional lands. return eatnamiiddáseaset dalán go the grounds for reloca- las as soon as sirddiheami sivat eai leat sat tion cease to exist.

famus.

Juos-máhccan leat vejolas. 4. When such return not galga soahpamusa mielde dahje possible. determined by agreeas assaijuos leat soahpamus de ment in the absence of such or. mielgullevas meannudanvugiid agreements. through appropriate de addit daidda albmogiidda procedures. these peoples shall sadjai eatnamiid mat lag-asvuooa be provided in all possible cases jajuridihkalas saji dafus leat with lands of quality and legal

322 Bilaga 4

status at least equal to that of the uhcimustá buorit sin seamma go lands previously occupied by ovddes ja eatnamat mat galget them. suitable to provide for dorwastit sin birgenlagi their present needs and future boahtteaiggi ovdanumi. Jus dát development. Where the peoples álbmogat háliidit buhtadusa concerned express a preference ovdal ruhtan dahje galvun. dat for compensation in money in galget oaiiut dákkár buhtadusa or kind. they shall be compensat- ássigullevás dáhkádusaiguin. so ed under appropriate guarantees. Persons thus -relocated shall Deiinna l2:iin sirdojuvvon be fully compensated for olbmot gaiget dievas buhany oaziut resulting loss or injury. tadusa buot massimiid vahágiid ovddas maid sirdin lea dagahan.

Article 17 17. arzihkal Procedures established by Berre gudnejahttit daid the peoples concerned for the meannudanvugiid maid dat álbtransmission of land rights mogat leat ásahan sirdin várás among members of these peoples eananuoigatuoc‘aid iezaset shall be respected. lahtuid gaskkas. - 2. The peoples concerned shall Daiguin albmogiiguin 4 berre be consulted whenever consid- ráöözidallat alo meannuduogo eration ‘being given to their jit. sin uoigatuoOat luobahit capacity to alienate‘ their lands eatnamiid dahje muöui sirdit or otherwise transmit their rights uoigat'uoOaid ieiaset servodaga outside their own community. olggobeallai. Persons not belonging to Galga sihkkarastit ahte olbthese peoples shall .be prevented mot geat eai gula daidda albfrom taking advantage of their mogiidda. eai galgga sahttit ávkcustoms or of lack of under- kástallat sin vieruid dahje Iáhstanding of. the laws the part kadeihtemeahttunvuoöa. ahte on of their members to the dát olggobeale olbmot eai sáhte. secure ownership. possession of dainna lágiin oaáåut alcceseaset or use land belonging to them. dáid álbmogiid eatnamiid A oamastan-. hálddasan- geavahanvuoigatvuoöa.

Article 18 18. artihkal Adequate penalties shall be Láhka galgá mearridit muttagis established by law for unauthor- ranggéstusaid dasa gii lobi haga ised intrusion upon. or use of. bahkke dáid álbmogiid eatnathe lands of the people con- miidda dahje váldá daid ieias cerned. and governments shall geavahussii. ja ráööehusat galget take measures to prevent such álggahit doaimmaid eastadit offences. dákkár rihkkumusaid.

Bilaga-4 323

Article 19 19. artihkal Riikkaid eanandoalloprogram- National agrarian programmes ‘ peoples mat galget dahkidit dáidda álbshall secure to the conequivalent mogiidda seammalagan gieöahalcerned treatment to of lama riikkaid eara veagadato~ that accorded to other sectors go regard siide dáid doaimmaid hárrái: the population with to:

land a lassieatnamiid fuolaheapmi a the provision of more have dáidda álbmogiidda dalle go sin for these peoples when they provid- eatnamat eai leat doarvái viidát not the area necessary for normal dábálas áigáiboahtimi dahje vejoing the essentials of a las olmmoslogu lassaneapmai: existence. or for any possible

increase in their numbers: b darbbaslas variid juollub the provision of the means devel- deapmi buoridit eatnamiid maid required to promote the which these dát álbmogat juo eaiggádusset. opment of the lands

peoples already possess.

RECRUITMENT III OASSI. BARGODILIT JA PART III. BÅLVALANEAVT- AND CONDITIONS OF EMPLOYMENT TUT

Article 20 :30. artmlcal within Ráööehusat galget riikkaid Governments shall. national laws lahkaortnega olis ráööálagaid the framework of dáiguin áXb-mogiiguin álggahit and regulations. and in co-operpeoples sierranas d-oaimmaid suodjalit ation with the conspecial beaktilit daidda albmogiidda cerned. adopt measures gullevas bargiid barguivalclima to ensure the effective protection recruitment and bargoeavttuid hárrái dalle go with regard to lagat mat gusket bargiide okta-. conditions of employment saccat. eai beaktilit-suodjal sin. workers belonging to these peo-

ples. to the extent" that they are not eilfectively protected by laws

applicable to workers in general. shall do Ráööehusat galget buoremus Governments everyprevent lági mielde eastadit buot vealething possible to any workers heami daid albmogiid bargiid discrimination between eara bargiid gaskkas. earenoamabelonging to the peoples concerned and other workers. in Zit dain assiinz

particular regards: as

employment. a barguibeassan maiddai a admission to employment. bargosajiin mat gáibidit fidnoincluding skilled as for promotion mahtolasvuooa. alit bargosawell as measures djái beassan bargoovdáneapand advancement; mi:

324 Bilaga4 i

b equal remfinerationfor b bálkádássálasvuohta seamwork of equal value; maárvosas barggus: C medical and social assist- c dálkkasteapmi sosiéla ance. Occupational safety and veahkki, bargodorvvolasvuohta health. all social security benefits bargodearvvasvuoöabálvalusat. and any other occupationally servodaga buot oadjobuorrerelated benefits, and housing: vuoöat bargodillái gullevas eará buorrevuoöat maiddái orrunvisttit: d the right of association and d searvvadanvuoigatvuohta freedom for all lawful trade oassevaldinvuoigatvuohta buot union activites. and the right to lágalas fágaorganisasuvdnabargconclude collective agreements guin maiddái vuoigatvuohta with employers or employers‘ dahkat oktasas bargosiehtaduorganisations. said bargoaddiiguin dahje bargoaddiorganisasuvnnaiguin. The measures taken shall Das namuhuvvon doaimmat include measures to ensure: galget dahkidit ahte

a that workers belonging to a dáidda élbmogiiddagullethe peoples concerned. including ‘ vas bargit, maiddái áigodatbargit. seasonal. casual and migrant gaskaboddasas bargit sirdoworkers in agricultural and other bargit eanandoallo- eará bargemployments. as well as those guin. seammá akoartavaldiid go employed by labour contractors. bélkabargit. galget oaiiut seamenjoy the protection afforded by ma suoji go riikkaid lagat ja dánational law and practice to oth- balas geavat addet seamma er such workers in the same suorggi eará bargiide. ahte sii sectors, and that they are fully ollásit dihtet iezaset vuoigat— informed of their rights and la- vuoöaid bargolahkaortnega olis bour legislation and of the means daid váidalanvejolasvuoöaid of redress available them: mat leat geavahusas:

that workers belonging b dáidda álbmogiidda to gullethese peoples are not subjected vas bargit eai gartta bargat dak— -to working conditions hazardous kar diliin mat leat várálaééat to their health. in particular dearvvasvuhtii. earenoamááit through exposure to pesticides dakkár dáhpáhusain main geavaor other toxic substances: huvvojit pestisiiddat boradivremirkkot ia eará mirkkolas avdnasat: c that workers belonging to c dáidda álbmogiidda gullethese peoples are not subjected vas bargit eai gartta bakkuvulos to coercive recruitment systems. barggahanortnegiidda. daid siste including bonded labour and baggobargu vealgemaksima vaother forms of debt servitude: ras eará vealgebargohámit: d that workers belonging to d dáidda albmogiidda gullethese peoples enjoy equal oppor- vas olmmai- ja nissonbargiicle tunities and equal treatment in dahkiduvvojit dásseárvosas vejoemployment for men and wom- lasvuoöat gieöahallan bargoen. and protection from sexual eallimis maiddái suodjalus harassment. rohcoseami vuostá bargosajiin.

Bilaga 4 325

4. Particular attention shall be Earenoamas avvira galga

paid to the establishment of atnit mtittagis bargodarkkistan-

adequate labour inspection 59,-. balvalusaid rahkadeamis guol-

vices in areas where workers luin main daidda albmogiidda

belonging to the peoples con- gullevas bargit leat balkabarggus.

cerned undertake wage employ. gozihan varas dán Konvensiivn-

ment. in order to ensure compli- na clan oasi mearradusaid olla-

ance with the provisions of this Suvvaina.

Part of this Convention.

FIDNOMAHTTAHUS. VOCATIONAL 1v OASSI PART IV. DUODJI JA GAV- TRAINING, HANDI-

POGIID OLGGOBEA- CRAFTS AND RURAL

LE GUOVLLUID EA- INDUSTRIES LÅHUSAT

21. artihkal Article 21 Dáid álbmogüd lahtuin galget Members of the peoples conunnimustá seamma buorit cerned shall enjoy opportunities leat

vejolasvuoöat oaiiut fidnomahtat least equal to those of other eara riikkavuloiiin. in respect of Vocational tahusa go citizens

training measures.

22. artihkal Article 22 Galgé ovddidit dáid álb- Measures shall be taken to promogiid lahtuid oasseváldima the voluntary participation of mote oktasas ñdnomáhttáhusprográmmembers of the peoples con-

vocational training maide. cerned in pro- .

of general application. grammes ñdno- Goas asahuvvon oktasas Whenever existing promáhttáhusprográmmat eai éuovo of vocational training grammes dáid álbmogiid earenomás dárbof general application do not buid. de ráÖÖehusat galget meet the special needs of the veahkkalagaid daid albmogiiguin peoples concerned. governments fidnomáhttáhuspro- A the participation of -ásahit sierra shall, with grámmaid ja-bálvalusaid. these peoples. ensure the provi- sion of special training pro-

and facilities. grammes ñdnomáhttáhustraining Dat sierra Any special proprográmmat galget vuoööuduvshall be based on the grammes vot dáid álbmogiid ekonomalas. economic environment. social

sosiála kultuvrradiliide geaand cultural conditions and pracvatlas dárbbuide. Buot dutkamutical needs of the peoples .con- dáid programmaid oktacerned. Any studies made in this sat

in vuoöas galget dahkkojuvvot connection shall be carried out veahkkalagaid daiguin albmogiico-operation with these peoples. geaiguin galga ráööádallat shall be consulted the guin. who on dákkár prográmmaid organisereorganisation and operation of

maja joöiheami birra. G0 lea Where feasisuch programmes. vejolas. de dat albmogat galget ble. these peoples shall progressahttit daoistaga ieia valdit ovdsively responsibility for assume

the organisation: and operation of dasvastadusa dakkar erenoinas such special training mahttahusprogrammaid organiprogrammes. they so decide. seremis jooiheamis. juos sii

ieia mearridit nu.

Article 23 :23. artihkal Handicrafts. rural and Duodji. dalonguovlluid ja community-based in.dustries. and baikegottiid ealahusat arbesubsistence economy and tradi- virolas bivdo- ja coagginealahw tional activites of the peoples sat -barggut galget doddasconcerned. such as hunting. tuvvot dehalas oassin daidalb— fishing. trapping and gathering. mogiid kultuvrra seailluheamis ja shall be recognised as important -maiddai iesmearride-

ekonomalas

factors in the maintenance of amis ovdanumis. Alo lea go their cultures and in their darbu. ráööehusat galget eco- venomic self-reliance and devel- ahkkalagaid daid ailbmogiiguin

opment. Governments shall. with dorvvastit daid doaimmaid the participation of these people nanusmuama ovdzineami. and whenever appropriate. ensure that these activi-tes are strengthened and promoted. Upon the request of the Go dát álbmogat sihtet. de pmeoples cgigerned. appropriate " galga addit heivvolas teknihkalas technical and financial assistance ekonomalas veahki gokko dat shall be provided wherever beare lea vejolas. pos- Dan oktasible. taking into account the vuoéas galgá- valdit vuhtii dáid traditional technologies and cul- álbmogiid árbevirolaå teknologiitural characteristics of these ja ja kultuvraiesvuoéaid ja maidpeoples. as well as the impor- dai guhkeséigasas ja vuoiggalas tance of sustainableand equi- ovclanumi dehalasvuoéa. . 4 table development, . .

PARTV." SOCIAL SECURITY V OASSI: SERVODATOADJ U AND HEALTH J A DEARVVASVUOH-

TA

Article 24 24. artihkal Social security schemes shall Servodaga oadjoortnegat galget be extended progressively to daoistaga viiddiduvvot gokéat

cover the peoples concerned, and daid élbmogiid ja daid ortnegiid applied without discrimination galga doaimmahit almmá mak- against them. kárge vealahemiid haga.

4 Article

25 25. artihkal Governments shall Ráööehusat galget dorvvastit ensure that adequate health services daidda albmogiidda dohkalas are made available to the peoples

dearvvasvuobabalvalusaid

concemed. or shall provide them skahppot variid vai dát álbmogat

Bilaga 4 327

to allow them to besset iezaset ovddasvastadusain resources and deliver such services bearráigeahéuin rahkadit n their responsibility fállat dákkár balvalusaid. r own control. so that they may the highest attainable stan-

of physical and mental

h. Health services shall. to the Nu guhkás go lea vejolas. possible. be community- dearvvasvuoöabálvalusat galget nt d. These services shall be leat baikkalaécat. Dakkar bálvaned and administered in lusaid galga hábmet ja hálddasit ‘ eration with the peoples ovttasráöiid dáiguin álbmogiiçerned and take into account guin vuhtii válddidettiin sin i economic. geographic. ekonomalas. geografalas. sosiála soiand cultural conditions kultuvrralas diliid seammá go as their traditional sin árbevirolas clearvvaas prevenhealing practices and svuooafuolahus-. buoriclancare. icines. dálkkodanvugiid. he health system shall Dearvvaévuoöafuolahanortcare preference the training net galga mahttáhit ja bálkáhit to employment of local ovddageahéen baikkalas dearvvacomity health workers. and fo- svuoöabargiid ja bargat earenoaprimary health while máiit dearvvasvuoöa vuoööobaln care taining links with valusaiguin doaladettiin lagas strong levels of health oktavuoöaid eara dearvvasvuoöar care serbálvalusaiguin. b. The provision ot such health 4. Dákkar dearvvasvuooabalvaices shall be co-ordinated lusaid lagideami galga soabahit other social. economic and oktii riikka eara sosiala. ekonoirai in the malas ja kultuvrralas doaimmaimeasures Country. guin.

T VI. EDUCATION VI OASSI. OAHPAHUS JA DI- AND MEANS OF EHTOJUOHKIN

COMMUNICATION

-1e26 26. artihkal shall be taken to Dáid álbmogild buot lahtuide asures that members of the galgá dorvvastit unnimustá sere peoconcerned have the opportu- amma buriid vejolasvuoöaid

acquire education at all oaáåut oahpahusa buot dásiin go to least equal footing riikka servodagas muduid. s on at an the rest of the national com-

itv.

328 Bilaga 4

Article 27 27. artihkal

Education and Dáid álbmogiid oahpahu-

programmes services for the peoples sprogrammaid -balvalusaid

concerned shall be developed and galga ovddidit ollasuhttit sin-

implemented in co-operation guin veahkkalagaid vai dát prowith them address their grammat bálvalusat gallehit

to spe-

needs, and shall incorporate sin sierranasdarbbuid. daidda cial their histories. their knowledge galget gullat sin historja. diehtu.

and technologies. their value teknologiija, arvosystemat

and their further social. maiddai sin sosiala. ekonomalas. systems economic and cultural aspira- ja kultuvrralas viggamusat.

tions.

authority Ovddasvastideaddji eiseváld-

2. The competent shall the training of dit galget dz-ihkidit dáid álbmo-

ensure members of these peoples and their giid lahtuid skuvlema osolas involvement in the formulation vuoöa skuvlenprográmmaid and implementation of education plánemis ja ollasuhttimis dainna

with view to the ulbmiliin ahte dát álbmogat programmes. a progressive transfer of responsib- daöistaga sáhttet váldit ain stuoility for the conduct of these rit ovddasvastadusa daid proprogrammes these peoples grámmaid joöiheamis.

to as appropriate.

In addition. governments Dasa lassin ráööehusat gal-

recognise the right of these get dovddastit dáid álbmogiid shall peoples establish their vuoigatvuoöa vuoööudit ieiaset

to own educational institutions and facil- skuvlenasahusaid ja -balvalusaid

ities. provided that such institu- dainna eavttuin ahte dákkár tions minimum standards ásahusat devdet unnimus norp-

meet established by the competent maid maid ovddasvastideaddji authority in consultation with eisevalddit leat raooalagaid dái-

peoples. Appropriate guin álbmogiiguin ráhkadan. these re-

shall be provided for this sources purpose.

Article 28 28. artihkal

Children belonging to the Daid albmogiid manéide‘ peoples concerned shall. wherev- galga vejolasvuooaid mielde

practicable. betaught read addit lohkan ja éallinoahpahusa er to and write in their indige- sin eatnigillii dahje dan gilli mii

own

language in the language eanemus geavahuvvo dan joavk- ‘ nous or

commonly used by the kus masa sii gullet. Juos dat most

which they belong. leat geavatlaééat vejolas. de ovdgroup to

practicable. the dasvéstideaddji eisevalddit galget When this not

authorities shall ráööádallat dáiguin álbmogiiguin competent undertake consultations with these dán ulbmila joksandoaimmaid

peoples with view to the adop- birra.

a tion of measures to achieve this

objective.

Adequate shall be Muttágis doaimmaiguin

measures taken that these galga dorvvastit daidda albmo-

to ensure peoples have the opportunity giidda vejolasvuoéa oahppat

to

uzzaga. 4 .429

geavahit njuoviilit riikka virggaattain fluency the national

las giela dahje riikka virggélas in of the official language or one

of the country. gielain ovtta. languages Galga bidjat johtui doaim- 3. Measures shall be taken to

maid mat seailluhit ja ovddidit and promote the develpreserve gielaid of the indig- daid élbmogiid ieiaset opment and practice

ahtanussama geavaheami.

languagesof the peoples

enous

concerned.

29 29. artihkal

Article . Dáid álbmogiid oahpahusa The imparting of general

ulbmilin galgá leat máhttáhit knowledge and skills that will

mánáide dakkár dábálas dieöuid help children belonging to "the

participate dáidduid maiguin sii bastetpeoples concerned to

doaibmat servodatlahttun diewafully and equal footing in on an sit ja dassearvvus sihke sin ieiatheir community and in the own set servodagas riikka dásis. national community shall be an

aim of education for these peo-

ples.

30. artihkal Article 30 Ráöoehusat galget álggahit Governments shall adopt

doaimmaid mat daid albmogiid appropriate to the measures arbevieruid ja kultuvrra dafus traditions and cultures of the

muttagis láhkái éilgejit sidjiide peoples concerned. to make

and sin ieiaset vuoigatvuobaid known to them their rights geatnegasvuobaid earenoamaiit duties. especially in regard to

barggu. ekonomalas vejolas labour. economic opportunities.

vuoöaid. skuvlejumi dearvvas education‘ and health matters. vuoöa gaáaldagaid. sosiála fálale social welfare and their rights

dagaid. dakkár vuoigatvuoöaid deriving from this Convention.

harrai maid vuoööun lea dát

konvensuvdna.

‘J...Darbbu mielde dán galgá this shall- be A If necessary. doaimmahit girjjalas jorgalusaidone by means of written trans- .

guin jo-avkodieöihangaskaomii-

lations and through the use of . daid albmogiid ieiaset gillii. in the guin

mass communications

languages of these peoples.

31. artihkal Article 31 . Cuvgendoaimmat galget algga- Educational measures shall be

huvvot riikkaservodaga buot taken among all sections of the

eagadatjoa°kkuid gaskkas. national community. and partic-

earenoamzizit daid gaskkas geat ularly among those that are in

dahkamusas daidirect Contact with the leat eanemus most guin élbmogiiguin sihkkun dihte peoples concerned. with the

ovdagattuid mat dain joavkkuin object of elmininating prejudices

sahttet leat daid albmogiid guov- that they harbour in respect may du. Dan varas galga sihkkarastit of these peoples. To this end.

ahte historjagirjjiin ja eara oahpefforts shall be made to ensure pamaterialas addojuvvo duohta. that history textbooks and other

darkilis ju vuoiggalas govxja daid educational materials provide a

fair. accurate anti informative álbmogiid servodagas kultuvrportrayal of the societies and ras. cultures of these peoples.

PART VII. CONTACTS AND vn OASSI. OKTAVUODAT JA

CO-OPERATION OKTASASIBARGU

ACROSS BORDERS RIIKKARAJIID

RASTA

Article 32 32. artihkal

Governments shall take Ráööehusat galget4 alggahit

appropriate measures. including by doaimmaid ee. riikkaidgaskasas

of international soahpamusaid bokte alkidahttin means agreements. to facilitate Contacts and varas eamialbmogiid :earddaco-operation between indigenous las élbmogiid oktavuobaid and tribal peoples bor- oktasasbarggu riikkarajiid rasta.

across ders, including activities in the daid gaskkas ekonomalas. sosiáeconomic, social, cultural. spiri- la. kultuvralas, vuoinnalas tual and environmental fields. birrasii guoski doaimmat.

PART HÅLDDAHUS

VIII. ADMINISTRATION VIII OASSI.

V Article 33 33. artihkal

ovddasvástá-.

The governmental authority Eiseváldi gean responsible for the matter dussiid án konvensuvnna éssit

covered in this Convention shall gullet, galgé sihkkarastit ahte

that agencies other gévdnojit doaimmahagat eará ensure or

várásV appropriate mechanisms exist to muttágis ásahusat joöihan administer af- prográmmaid mat gusket dáidda

the programmes fecting the peoples concerned. álbmogiidda, ahte dain leat and shall that they’ have doarvai várit dikåut daidda addo-

ens-ure the means necessary for the juvvon doaimmaid nu mot éssit proper fulfilment of the func- gaibidit. tions assigned to them.

These programmes shall Dáidda doairnmaide galget

. include: gullat

a the planning. co-ordination. a dán konvensuvnna mearráexecution and evaluation. in dusaid plánen. oktiiheiveheapmi. co-operation with the peoples ollasuhttin arvvostallan ovttasconcerned. of the pro- ráöiid daiguin albmogiiguin:

measures vided for in this Convention:

b the proposing of legislative b láhkaásahus- eará doaim- . maid arvaleapmi ovddasvastideand other measures to the competent authorities and super- addji eisevalddiide maiddai vision of the application of the doaimmaid ollasuhttima gozihemeasures taken. in co-operation apmi veahkkalagaid daiguin with the peoples concerned. albmogiiguin.

Bilaga 4 331

DABALAS MEARRÅ- PART IX. Gi:Ni£RAL PROVI- Ix OASSI.

SIONS DUSAT

Article 34 34. artlhkal and of the Daid doaimmaid lagasvuohta The nature scope give viidodat mat alggahuvvojit dan measures to be taken to Convention shall be konvensuvnna ollasuhttima váeffect to this flexible rás. galget merostallojuvvot dávdetermined in a manner. regard the conditions gasit ieéguöege riikka earenoahaving to each mas clilalasvuobaid vuhtii válddicharacteristic of country. dettiin.

Article 35 35. artihkal of the provi.- Dán konvensuvima mearrad-u- The application of this Convention shall not said doaimmaheapmi oaééo sions rights and bene- goaridit daid álbmogiid vuoiadversely affect . concerned gatvuobaid iige buorrevuooaid fits of the peoples other Conventions maid vuoobun leat eara komenpursuant to Recommendations. interna- suvnnat ravvehusat. riikkaidand treaties. gaskasas doaimmahusgirjjit. tional instruments. og awards. siehtadusat dahje riikkaid sisknational laws. custom or kaldas lágat. njuolggadusat. viagreements. erut dahje siehtadusat.

FINAL PROVISIONS X OASSI. LQAHPALAS MEAR- PART X. RADUSAT

Article 36 36. artihkal This Convention revises the Dát konvenåuvdna divvu jagi Indigenous and Tribal Popula- 1957 Eamiálbmogiid ja êearddations Convention, 1957. las albmogiicl soahpamusa.

Article 37 37. artihkal i The-formal ratification of this Dán konvensuvnna formála . galget almmuhuv.- Convention shall be communi- dohkkeheamit the Director-General of vot Riikkaidgaskasaé barge- I-cated to International Labour Office doaimmahaga véldojobiheaddjai the for registration. registrerema várás.

Article 38 38. artihkal Convention shall be Dát konvensuvdna éatna This those Mem- dusse claid Riikkaidgaskasas binding only upon International Labour bargoorganisasuvnna lahtuid bers of the whose ratifications maid dohkkeheami váldojoöihe- Organisation have been registered with the addji lea registreren.

Director-General. into force Konvensuvdna boahtá fáp- It shall come months after the date mui guoktenuppelohkái mánu twelve on ratifications of two dan beaivvi mannil goas váldowhich the Members have been registrered joöiheaddji lea registreren guovtwith the Director-General. lahtu dohkkeheami.

Thereafter. this Convention Ovdalis namuhuvvon beaivvi shall come into force for any mannil konvensuvdna boahtá Member twelve months after the fápmui guöege Iahtu guovdu date on which its ratification has guoktenuppelohkái mánu dan been registered. beaivvi manrmil goas Iahtu dohk-

keheapmi lea registrerejuvvon.

Article 39 39. artihkal

A Member which has ratified Lahttu mii lea dohkkehan this Convention may denounce dan konvensuvnna. sáhttá cealkit after the expiration of ten years dan eret logi jagi mannil dan from the date on which the Con- beaivvi goas konvensuvdna lea vention first comes into force, by boahtan fápmui, vuolggahemiin an act communicated to the Di- eretcealkinalmmuhusa Riikkaidrector-General of the Intemation- gaskasas bargodoaimmahaga al Labour Office for registration. valdojoéiheaddjai registrerema Such denunciation ‘shall not take várás. effect until one year after the date on which registrered.

Each Member which has Iesguhtege lahttu mii lea dan ratified this Convention and konvensuvnna dohkkehan iige which does not. within the year geavat ieias eretcealkinvuoifollowing the expiration of the gatvuoba jagi siste ovdalis namuperiod of ten years mentioned in huvvon logi jagi aigodaga the preceding paragraph. exer- mannil. lea éadnojuvvon doahttacise the right of denunciation lit konvensuvnna cuovvavas logi provided for in this Article. will jagi aigodagas. dat sáhttá cealbe bound for another period of kit dán konensuvnna eret easka ten years and. thereafter. may iesguoege logi jagi aigodaga loahdenounce this Convention at the pas daid eavttuid mielde mat leat expiration of each period of ten éilgejuvvon dán artihkkalis. years under the terms provided for in this Article. . . Article 40 40. artihka

. .

The Director-General of the Riikkaidgaskasas bargo- .International Labour Office shall doaimmahaga valdojobiheaddji notify all Members of the In- galga almmuhit buot Riikkaidternational Labour Organisation gaskasas bargoorganisasuvnna of the registration of all ratifica- lahtuide buot dohkkehemiid tions and denunciations eretcealkimiid maid lahtut leat

communicated to him by the Members sutnje buolggahan. of the Organisation.

When notifying the Members Go valdojobiheaddji almmuof the Organisation of the regis- ha organisasuvnna lahtuide ahte tration of the second ratification son lea registreren nuppi dohkcommunicated to him, the Direc- keheami mii sutnje lea vuolggator-General shall draw the atten- huvvon, de son galgá cuiget Iahtion of the Members of the Orga- tuide beaivemeari goas konvennisation to the date which suvdna boahtá fápmui.

upon the Convention will come into force.

Bilaga 4 333

Article 41 41. artihkal Director-GeneralA of the Riikkaidgaskasaå bargodoaim- The International Labour Office shall mahaga váldojoöiheaddji galgá the Secretary- Ovttastuvvan Naäuvtmaid communicate to General of the United Nations vuoööudangiijji 102 artihkkala

for registration in accordance mielde almmuhit Ovttastuvvan with Article 102 of the Charter of Nasuvnnaid váldoéállái dievas United Nations full partic- dieöuid buot dohkkehemiin the ratifications and acts eretcealkimiin maid son lea ovdulars of all denunciation registrered by dit artihkkaliid mearrédusaid of him in accordance with the pro- mielde registreren.

visions of the preceding Articles.

Article 42 42. artihkal consid- Riikkaidgaskasas .bargodoaim- At such times as may the Governing Body mahaga halddahusraooi galga, er necessary International Labour Of- dalle go oaidná dárbbaälaüan, of the fice shall present to the General buktit váldokonferensii raportta on the work- dan konvensuvnna doaibmamis Conference a report Convention and shall dutkat. leago sévahahtti bidjat ing of this the desirability of plac- konfereanssa ésselistui gaialdaga examine agenda of the Confer- olles konvensuvnna dahje dan ing on the the question of its revision osiid rievdadeamis. ence in whole or in part.

Article 43 43. artihkal the Conference adopt J konfereansa dohkkeha Should uos revising this oööa konvensuvnna mii rievdada .a new Convention in whole in part. dan konvensuvnna ollasit dahje Convention or then, unless the Convention dan osiid. de saddos ná, juos new otherwise provides- oööa konvensuvdna mearrit eara láhkái:

ratification by Member a go lahttu dohkkeha oööa a the a revising Convention rievdaduvvon konvensuvnna. de of the new jure involve the imme- dat ipso jure maiddai cealka eret shall ipso of this Con- dán konven§uvnna’39. artihkkala

I-diate denunciation

notwithstanding the eavttuin fuolakeahtta. juos ja go vention. 39 above, oööa rievdaduvvon konvenéuvdprovisions of Article the revising Con- lea boahtán fápmui; and when new na vention shall have come into

force: date when the b lahtut eai sáhte dohkkehit b as from the Convention dán konvensuvnna sat dan benew revising comes Convention shall aivvi mannil goas oööa rievdainto force this cease to be open to ratificatioin duwon konvenåuvdna boahtá

by the Members. fápmui. This Convention shall Dát konvensuvdna galgá in any remain in force in its actual goitge bissut fámusv dálá hámistis case

form and contaeÅtfor tiioseMem- dáJá sisdoaluinis boot daid begs which have ratified but lahtuid guovdu mat leat dohkkehave not ratified the revising han dan muhto ea.i leat dohkke- Convention. ~ han rievdaduwon konven§uvn-

na.

" Article 44 ’ 44. artihkal

. A

The English and French Dán konvenåuvnnaV engelas- ja

versions of the text of this Conven- frénskkagiel teavsttat leaba guktion are equally authoritative. tot seamma doallevaééat.

’199:m-03-I-:‘r

STCQÃÄUUÅ

J

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nya förmånsrättsregler Bilagor. Ju.+ . Steriliseringsñågani Sverige1935-1975. Ekonomiskersättning. Yrkesfrsketskonkurrenssituation.Jo. . God sedi forskningen.U. Effektivavärme-ochmiljölösningar.N. EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöområdet.Fö. . Märk väl Fi. Invandrarskapoch medborgarskap. . Demolqatiutredningensskriftserie.Ju. Att slaktaett får i Gudsnamn.Omreligionsfrihet och demokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Ju. l 10.Rasism,nynazismoch ñärrxlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 11.Bördemokratinavnationaliseras Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 12.Elektroniskdemokrati.Demolaatiutredningens skrifiserie.Ju. 13.Etik ochdemokratiskstatskonst. Demokratiutredningensskriñserie.Ju. 14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 15.Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål. Ju.

. 16.Ökadrättssäkerheti asylärenden.UD. 17.GarantipensionochBosältningstilläggför personer föddaår 1937eller tidigare. 18.Frågortill det industriellasamhället.Ku. 19.Artikel 7i EG:svarumärkesdirektiv. Ändringar varumärkeslagen.i Ju. 20. Sverigeochjudarnastillgångar.UD. 21. Lindqvistsnia nio vägarattutvecklabemötandet

— av personermedfunktionshinder. 22. Den skyddadeprovinsen.En essäomdemokratins värdeochvärdighet.Demokratiutredningens slcrifiserie.Ju. 23.Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningav nyamål 3 inom EG:s strukturfonder.N. 24. EG:sstrukturstöd.Ny organisationfördegeografiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. Samema etturspnmgsfolki Sverige. . -

Statens 1999

offentliga utredningar

g

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Näringsdepartementet Nya förmånsrättsregler Bilagor.+ 1 Effektivavärme-ochmiljölösningar. 5 Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati- Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet.Förslag utredningensskriftserie.8 till inriktningav nyamål inom3 EG:sstrukturfonder. Att slaktaett får i Gudsnamn.Omreligionsfrihetoch 23 demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9 EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeografiskt Rasism,nynazismoch främlingskap. avgränsadestrukturfondsprogrammen.24 Demokratiutredningensskriftserie.10 Bör demokratinavnationaliseras Demokratiutredningensskiñserie.11 Elektronisk demokrati.Demokratiutredningens skriftserie. 12 Etik och demokratiskstatskonst. Demokratiutredningensskrifiserie.13 Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål.15 Artikel 7 i EG:svarumärkesdireldiv. Ändringar i varumärkeslagen.19 Denskyddadeprovinsen.En essäomdemokratins värde ochvärdighet.Demokratiutredningensskrifiserie 22

Utrikesdepartementet Ökad rättssäkerheti asylärenden.16 Sverigeochjudarnastillgångar. 20

Försvarsdepartementet Effektivare Totalforsvarsstödi Östersjöområdet.6

Socialdepartementet Steriliseringsfrégani Sverige1935-l 975.Ekonomisk ersättning.2 GarantipensionochBosfittningstillaggförpersoner födda âr 1937eller tidigare.17 Lindqvists nia niovägarattutvecklabemötandetav

personermedfunktionshinder.21

Finansdepartementet Märk väl 7

Utbildningsdepartementet Godsedi forskningen.4

Jordbruksdepartementet Yrkesñsketskonkurrenssituation.3 Samema etturspnmgsfolki Sverige.25

—- Kulturdepartementet Denframtidakommersiellalokalradion.14 Frågortill det industriellasamhället.18

R

fakta info direkt

Tel 08-587 671 oo. Fax 08-587 671 71. O Box 6430. I I 3 82 Stockholm. order@faktainfo.se www.faktainfo.se