Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen

Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen

– med förslag om organisation samt löne- och byggkostnadsutjämning

Delbetänkande av 2005 års uppföljning av utjämningssystemet

Stockholm 2006

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003. – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Tryckt av Edita Sverige AB Stockholm 2006

ISBN 91-38-22635-9 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Mats Odell

Regeringen beslutade den 3 mars 2005 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att löpande följa upp det system för kommunalekonomisk utjämning som infördes den 1 januari 2005 (Dir. 2005:26). Utredningen har antagit namnet 2005 års uppföljning av utjämningssystemet (Fi 2005:02).

Till utredare förordnades fr.o.m. den 29 mars 2005 f.d. verkställande direktören Ulf Wetterberg.

Som sakkunniga förordnades fr.o.m. den 27 maj 2005 ekonomen Henrik Berggren, ekonomen, numera departementssekreteraren Pontus Johansson, departementssekreteraren Hans Nyström, ämnesrådet Lennart Tingvall och fr.o.m. den 5 september 2005 ekonomen Niclas Johansson.

Som experter förordnades fr.o.m. den 27 maj 2005 departementssekreteraren Uta Bertram, kanslirådet Ingela Englund, departementssekreteraren Annika Hägg, statistikern Tomas Johansson och departementssekreteraren Henrik Tiselius.

I sekretariatet ingår Ulf Andersson som huvudsekreterare fr.o.m. den 1 maj 2005 och Joakim Feldt som sekreterare fr.o.m. den 9 augusti 2005.

Under våren 2006 har även praktikanten Peter Skiöld ingått i sekretariatet. Eva Björklund har varit utredningens assistent.

Utredningen överlämnade i enlighet med direktiven en första redovisning den 18 augusti 2005, i form av en arbetsplan för utredningens fortsatta arbete. Arbetsplanen innehöll inga ställningstaganden i sakfrågor rörande den kommunalekonomiska utjämningen.

Jag får härmed överlämna delbetänkandet Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen – med förslag om organisation samt löne- och byggkostnadsutjämning.

Utredningens slutbetänkande avlämnas i enlighet med direktiven den 15 september 2007. Stockholm i oktober 2006

Ulf Wetterberg

/Ulf Andersson

Joakim Feldt

Sammanfattning

De offentliga utgifterna utgör i Sverige en hög andel av BNP samtidigt som graden av decentralisering av uppgifter till kommuner och landsting är stor i ett internationellt perspektiv. Kommuner och landsting ansvarar bl.a. för utgiftstunga områden som skola, sjukvård samt barn- och äldreomsorg. Samtidigt varierar förutsättningen för och behoven av olika offentliga tjänster mellan kommunerna och mellan landstingen, liksom även skattekraften, dvs. skattebasen per invånare.

En övergripande ambition för riksdag och regering är att kommuner och landsting ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar för att kunna ge sina invånare likvärdig service oberoende av olika strukturella förhållanden.

Inom ramen för systemet för kommunalekonomisk utjämning hanteras både de medel som staten tillskjuter till kommunsektorn och de medel som omfördelas mellan kommunerna och mellan landstingen. Sammantaget ger systemet en långtgående utjämning av kommunernas respektive landstingens intäkter och strukturellt betingade kostnadsskillnader. Systemet i dess nuvarande utformning infördes den 1 januari 2005.

Mitt uppdrag är att löpande följa upp systemet för kommunalekonomisk utjämning. Utöver den löpande uppföljningen har jag i uppdrag att analysera ett antal specifika frågeställningar.

I detta delbetänkande lämnas förslag till organisation för löpande uppföljning av utjämningssystemet, förslag till ny utjämning för lönekostnadsskillnader, förslag till förändrad byggkostnadsutjämning inom ramen för delmodellen bebyggelsestruktur samt förslag till uppdatering av delar av delmodellen hälso- och sjukvård. För att underlätta en anpassning till effekterna av förändringarna föreslår jag också särskilda införanderegler. Samtliga föreslagna förändringar bör träda i kraft den 1 januari 2008.

Sammanfattning SOU 2006:84

Jag ska i enlighet med direktiven lämna mitt slutbetänkande den 15 september 2007.

Förslag till organisation för administration och löpande uppföljning av utjämningssystemet

Ett av mina uppdrag enligt direktiven är att överväga och föreslå lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnadsskede. I första hand ska prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Den kommunalekonomiska utjämningen förutsätter regelbundna översyner och uppdateringar, bl.a. för att förändringar av de faktorer som påverkar utjämningen ska kunna fångas upp och påverka utfallet av utjämningen. Hittillsvarande översyner har som regel utförts samlat och med flera års mellanrum, vanligen i parlamentariska utredningar.

Den relativt långa tidsrymden mellan hittillsvarande översyner och uppdateringar har oftast inneburit stora omfördelningar mellan kommuner och mellan landsting när resultaten har implementerats. Följden har blivit att kommunernas och landstingens ekonomiska förutsättningar har ändrats kraftigt från ett år till ett annat, vilket i sin tur föranlett ett behov av omfattande införanderegler. Det är därför en fördel att tillskapa en permanent organisation för uppföljning som framöver löpande kan göra mer frekventa översyner och uppdateringar än vad som hittills varit fallet.

Jag föreslår att en ny permanent uppföljningsorganisation inrättas med uppgift att löpande ge underlag till regeringen om den kommunalekonomiska utjämningen, exempelvis beräkningar, analys och förslag som efter beredning kan ligga till grund för beslut av regeringen eller riksdagen om uppdateringar eller andra förändringar i systemet. Uppdraget att löpande följa upp utjämningssystemet ska enligt mitt förslag läggas på Statskontoret. Statistiska centralbyråns och Skatteverkets nuvarande uppgifter inom den kommunalekonomiska utjämningen bibehålls oförändrade.

Jag förordar också att ett av regeringen utsett särskilt beslutsorgan inom Statskontoret ska besluta om inriktningen och prioriteringarna för myndighetens löpande uppföljning av utjämningssystemet och fatta beslut om de rapporter som ska överlämnas till regeringen. Regeringen kan besluta att beslutsorganets ordförande

ska vara Statskontorets generaldirektör, alternativt utse en extern ordförande.

I storleksordningen tre årsarbetskrafter är enligt min mening en rimlig dimensionering för Statskontorets stående uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet. Därtill ska finnas vissa konsultmedel till Statskontorets förfogande. Den löpande uppföljningen av utjämningssystemet ska vara statligt finansierad.

Förslag till lönekostnadsutjämning

Jag har i uppdrag att analysera om det finns strukturellt betingade löneskillnader mellan kommuner och mellan landsting och om så är fallet lämna förslag på hur dessa skillnader kan beaktas i utjämningssystemet på ett för kommuner och landsting opåverkbart sätt.

Under perioden 2002-2005 har 75 av landets totalt 290 kommuner ett löneläge över genomsnittet. De högsta kommunala lönenivåerna finns i storstadsregionerna. Av de 29 kommunerna med högst löneläge ligger 23 i Stockholms län. Skillnaden mellan kommunerna med högst lönenivåer och de med lägst uppgår till över 10 procentenheter.

Lönenivåerna i landstingen var under perioden 2002-2005 högst i Stockholms läns landsting och i Landstinget i Uppsala län. Skillnaden mellan det landsting som har den högsta respektive lägsta lönenivån uppgår till ca 6 procentenheter.

Jag kan konstatera att det finns relativt stora löneskillnader i kommunsektorn. Enligt min bedömning finns det heller inget som tyder på att skillnaderna är av en tillfällig, övergående natur utan tvärtom verkar de snarare öka över tiden.

Utredningen har låtit genomföra en empirisk studie utifrån individdata, för att analysera om det finns opåverkbara faktorer som kan förklara skillnaderna i lön mellan kommuner och mellan landsting. I analysen har studerats ett antal strukturvariablers påverkan på de kommun- och landstingsanställdas löner totalt. Därutöver har vissa yrkesgrupper specialstuderats. Utredningen har även i samarbete med Statistiska centralbyrån gjort egna analyser med syfte att få en uppfattning om hur stor del av de faktiska löneskillnaderna som kan vara strukturellt betingade.

De analyser som gjorts av eller på uppdrag av utredningen har övertygat mig om att de löneskillnader som finns mellan kommuner och mellan landsting i relativt hög utsträckning kan förklaras av

Sammanfattning SOU 2006:84

strukturellt betingade faktorer. Resultaten av analyserna visar bland annat att strukturella faktorer som exempelvis konkurrensen på närliggande arbetsmarknader, boendekostnaderna på orten och det allmänna arbetsmarknadsläget kan förklara en stor del av skillnaderna mellan kommunerna.

Jag föreslår därför att två nya delmodeller införs i kostnadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade löneskillnader i kommunsektorn, en för kommunerna och en för landstingen. Modellerna bygger på två regressionsmodeller där de strukturella löneskillnaderna för kommunerna beräknas utifrån följande variabler: medellönen för kommunanställda i angränsande kommuner, köpeskillingen på småhus samt förvärvsarbetargraden i kommunen. I delmodellen för landstingen beräknas de strukturella löneskillnaderna utifrån en variabel: lönerna i den privata sektorn i länet.

Jag har utformat utjämningsmodellerna med det övergripande syftet att kompensera för merkostnader med anledning av ett påvisat högt strukturellt löneläge. Utjämningen ska därför finansieras gemensamt av samtliga kommuner respektive landsting med samma belopp per invånare.

För att utfallet ska vara opåverkbart för den enskilda kommunen/landstinget bör tilläggets storlek i huvudsak bestämmas utifrån de framtagna regressionsmodellerna. Den faktiska standardiserade genomsnittliga lönen för kommunen/landstinget ska dock utgöra ett tak eftersom jag inte finner skäl till att kompensera för en högre lönenivå än den som kommunen/landstinget faktiskt har.

Jag har utformat mina förslag till framtida uppdateringar med syftet att säkerställa att det inte blir meningsfullt för enskilda kommuner och landsting att anpassa lönebildningen för att få ett bättre utfall i lönekostnadsutjämningen. Jag föreslår därför ingen automatisk uppdatering av den indexserie som ligger till grund för utjämningen, utan istället att en större översyn görs vart femte år av såväl indexserierna för de faktiska lönenivåerna som för regressionsmodellerna. Därmed blir de nya utfallen för enskilda kommuner och landsting svåra att förutse.

En tillämpning av mitt förslag utjämningsåret 2006 innebär att 38 kommuner och 3 landsting tilldelas ett lönekostnadstillägg. De kommuner som får de största tilläggen återfinns i Stockholms län. Störst tillägg av landstingen får Stockholm läns landsting. Totalt skulle delmodellen för kommunerna innevarande år omfördela 1,2 miljarder kronor och delmodellen för landstingen 360 miljoner kronor.

Förslag till reviderad byggkostnadsutjämning

I mitt uppdrag ingår att göra en översyn av den regionala indelningen för byggkostnadsutjämningen inom ramen för delmodellen bebyggelsestruktur.

Skillnaderna i kommunernas byggkostnader skattas i kostnadsutjämningen utifrån ett byggkostnadsindex som baseras på skillnader i faktiska byggkostnader per kvadratmeter, exklusive mark, för byggnation av s.k. gruppbyggda småhus mellan olika regioner. Uppgifter om byggkostnader för gruppbyggda småhus hämtas från SCB:s statistik över nybyggnadskostnader för bostadshus.

Under utredningsarbetets gång blev jag övertygad om att den variabel som används i byggkostnadsutjämningen för att skatta produktionskostnaderna för kommunernas byggnadsentreprenader i respektive region, dvs. nybyggnadskostnader för gruppbyggda småhus, inte på ett bra sätt speglar de regionala variationerna i kommunernas byggkostnader. Av allt att döma finns betydande kvalitetsskillnader mellan de bostäder som byggs i olika delar av landet, utan att det finns strukturellt betingade skäl för kommunerna att bygga med motsvarande kvalitetsskillnader.

Problemen med byggkostnadsutjämningen visade sig således gå utöver det problem med den regionala indelningen som från början antogs. Jag valde därför att ta fram helt nya variabler för byggkostnadsutjämningen.

Jag föreslår att en förändring görs av komponenten för utjämning av byggkostnader i delmodellen bebyggelsestruktur. Utjämningen föreslås fortsättningsvis bli baserad på regionala skillnader i lönekostnader för byggnadsarbetare samt skillnader i klimat. Uppföljning och uppdatering av lönestatistiken för byggnadsarbetare bör lämpligen ske vart tredje år inom ramen för Statskontorets nya uppdrag att löpande följa upp utjämningssytemet.

Mitt förslag innebär att det största tillägget per invånare går till kommunerna i Stockholms län, och det näst största tillägget per invånare går till kommunerna i Västerbottens län. Det största avdraget får kommunerna i Blekinge län. Jämfört med utfallet av dagens byggkostnadsutjämning innebär mitt förslag dock en kraftig reduktion av tillägget för flertalet kommuner i Stockholms län. Även för flera andra kommuner innebär utfallet av mitt förslag ett förändrat tillägg/avdrag jämfört med utfallet av den byggkostnadsutjämning som tillämpas i dag.

Sammanfattning SOU 2006:84

Det nya förslaget skulle om det gällt innevarande år inneburit en omfördelning på ca 290 miljoner kronor, att jämföra med de dryga 650 miljoner kronor som den befintliga byggkostnadsutjämningen omfördelar. Ett beräknat index på förslagets utfall i kronor per invånare har spännvidden från 95 till 104 att jämföra med hittillsvarande utjämning som har en spännvidd från 94 till 113.

Förslag till uppdatering av delmodellen hälso- och sjukvård

Jag har inom ramen för mitt löpande uppföljningsuppdrag valt att föreslå en uppdatering av delmodellen hälso- och sjukvård.

Delmodellen hälso- och sjukvård är en del av kostnadsutjämningen mellan landstingen med syfte att utjämna för strukturella kostnadsskillnader inom hälso- sjukvården. Delmodellen består av tre komponenter: en kostnadsmatris som fångar upp skillnader i faktisk sjuklighet för några vårdtunga sjukdomar som är kostsamma, en annan kostnadsmatris som fångar upp skillnader i behov utifrån demografiska och socioekonomiska skillnader och en glesbygdskomponent som fångar upp merkostnader till följd av gles bebyggelsestruktur och litet befolkningsunderlag. Kostnadsmatriserna baseras i dag på ett underlag från Region Skåne. Underlaget är från år 2000, varför det är angeläget att det uppdateras för att bättre svara mot faktiska vårdkostnader.

Jag föreslår att en uppdatering görs av kostnadsmatriserna i delmodellen hälso- och sjukvård, baserad på vårdkonsumtionen i Region Skåne år 2004. Även en uppdatering av underlaget för beräkning av antalet HIV-patienter föreslås. Jag räknar med att återkomma i slutbetänkandet med eventuella förslag rörande delmodellens glesbygdskomponent tillsammans med en samlad översyn av glesbygdskomponenterna i utjämningssystemet.

En tillämpning av mitt förslag utjämningsåret 2006 innebär att det landsting som får det största tillägget i delmodellen efter uppdateringen är Västernorrland som får ett tillägg på 864 kronor per invånare. Landstinget i Uppsala län får det största avdraget på motsvarande 955 kronor per invånare. Uppdateringen leder i genomsnitt till förändringar med +/-61 kronor per invånare. Stockholms läns landsting får den mest positiva förändringen, +98 kronor per invånare och Norrbottens läns landsting får den mest negativa förändringen med -110 kronor per invånare.

Samlade effekter av utredningens förslag samt förslag till nya införanderegler

För kommunerna innebär mina förslag rörande en ny utjämning för strukturellt betingade lönekostnadsskillnader respektive en förändrad byggkostnadsutjämning att 254 kommuner får ett negativt utfall, beräknat på utjämningsåret 2006, varav 26 kommuner får ett negativt utfall som överstiger 200 kronor per invånare. Som mest uppgår det negativa utfallet för enskilda kommuner till 307 kronor per invånare.

Jag föreslår att de kommuner som år 2008 får en negativ förändring av bidrag och avgifter i kostnadsutjämningen till följd av mina förslag avsende utjämning av lönekostnader och byggkostnader, under år 2008 får ett tillfälligt införandebidrag för den del av förändringen som överstiger 200 kronor per invånare den 1 november 2007. Det betyder att för dessa kommuner medges en anpassning över två år till de föreslagna förändringarna i utjämningssystemet.

För landstingen innebär mina förslag till ny utjämning för strukturellt betingade lönekostnadsskillnader och uppdatering av delmodellen hälso- och sjukvård att 18 landsting får ett negativt utfall. De 3 landstingen med den största negativa förändringen får ett negativt utfall i intervallet mellan 153 och 165 kronor per invånare. En betydande del av förändringen för landstingen härrör dock från uppdateringen av delmodellen hälso- och sjukvård. Den nya delmodellen för lönekostandsutjämning mellan landstingen leder som mest till ett avdrag om 55 kronor per invånare för enskilda landsting. Eftersom uppdateringar av delmodeller normalt inte ska ligga till grund för nya införanderegler är min bedömning att det inte är motiverat med något särskilt införandebidrag för landstingen.

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning

Härigenom föreskrivs att 8 och 13 §§ lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning skall ha följande lydelse.

8 §

För varje kommun beräknas standardkostnaden för

1. förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg,

2. förskoleklass och grundskola,

3. gymnasieskola,

4. individ- och familjeomsorg,

5. barn och ungdomar med utländsk bakgrund,

För varje landsting beräknas standardkostnaden för

En standardkostnad beräknas också för kollektivtrafik. Kostnaden fördelas mellan kommuner och landsting enligt bestämmelser som regeringen meddelar.

Författningsförslag SOU 2006:84

13 §

En kommun som får en bidragsminskning har rätt till ett årligt införandebidrag för den del av bidragsminskningen som inte ersätts enligt 11 § tredje stycket och som överstiger 0,08 procent av det uppräknade skatteunderlaget år 2005.

Införandebidraget skall därefter årligen minska med 0,08 procent av det uppräknade skatteunderlaget år 2005 och utgå längst till och med år 2010.

En kommun som år 2008 får en negativ förändring av bidrag och avgifter i kostnadsutjämningen till följd av dels att kostnadsslaget löner införs, dels ändringar i beräkningen av standardkostnaden för verksamheten bebyggelsestruktur, har under år

2008 rätt till ett tillfälligt införandebidrag för den del av förändringen som överstiger 200 kronor per invånare den 1 no-

vember 2007.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2007.

1 Den kommunalekonomiska utjämningen i korthet samt utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

I detta inledande kapitel beskrivs först motiven till den kommunalekonomiska utjämningen. Därefter redovisas mycket översiktligt de olika statsbidrags- och utjämningssystem för kommunsektorn som tillämpats från och med mitten av 1960-talet. I påföljande avsnitt ges en översiktlig beskrivning av nuvarande system för kommunalekonomisk utjämning; för en mer ingående beskrivning av dagens system hänvisas till kapitel 2. Vidare beskrivs uppdraget för denna utredning. Avslutningsvis redogörs för utredningsarbetets genomförande.

1.1 Varför utjämning?

De offentliga utgifterna utgör i Sverige en hög andel av BNP samtidigt som graden av decentralisering av uppgifter till kommuner och landsting är stor i ett internationellt perspektiv. Kommuner och landsting ansvarar bl.a. för utgiftstunga områden som skola, sjukvård samt barn- och äldreomsorg. Samtidigt varierar behoven av olika offentliga tjänster mellan kommunerna och mellan landstingen, liksom även skattekraften, dvs. skattebasen per invånare.

Kommunerna och landstingen uppvisar stora skillnader i demografiska, geografiska och socioekonomiska förutsättningar. Exempelvis är i vissa kommuner en stor andel av befolkningen barn och unga, vilket ger högre kostnader för främst barnomsorgen och skolan. I andra kommuner bor en stor andel äldre, vilket gör att bl.a. äldreomsorgen kräver mer resurser. Graden av befolkningsgleshet respektive -täthet skapar också varierande betingelser för olika kommuner och landsting, liksom även skillnader i befolkningen i fråga om hälsa, socioekonomi etc. Storleken på kommunernas och landstingens skatteinkomster är med en given skattesats, före utjämningen, direkt beroende av kommuninvånarnas taxerade

inkomster. Här finns betydande skillnader mellan kommunerna och mellan landstingen.

En övergripande ambition för riksdag och regering är att kommunerna och landstingen ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar att kunna tillhandahålla sina invånare likvärdig service oberoende av olika strukturella förhållanden såsom exempelvis kommuninvånarnas inkomster.

Det stora offentliga åtagandet med den långtgående decentraliseringen till kommunsektorn förutsätter en statlig finansiering som tillskjuter medel utöver kommunernas skatte- och avgiftsintäkter. Därutöver finns även en omfördelning av skatteintäkter mellan kommuner och mellan landsting. Inom ramen för ett särskilt system för kommunalekonomisk utjämning hanteras både de medel som staten tillskjuter och de medel som omfördelas mellan kommunerna och landstingen. Sammantaget ger systemet en långtgående utjämning av kommunernas och landstingens intäkter och strukturellt betingade kostnadsskillnader. Systemet i dess nuvarande utformning infördes den 1 januari 2005.

1.2 Kort historik

Under större delen av 1900-talet har kommuner och landsting fått någon form av statligt bidrag i syfte att utjämna skillnader i ekonomiska förutsättningar. System med inslag av utjämning mellan kommuner och mellan landsting har funnits sedan år 1966.

1966 års skatteutjämningssystem

Det skatteutjämningssystem som infördes år 1966 bestod av två delar: inkomstutjämning samt ett särskilt utjämningsbidrag till kommuner och landsting med hög utdebitering alternativt ett re-

1 Med kommunsektorn avses såväl kommuner som landsting. I utjämningssystemet betraktas Gotlands kommun som både kommun och landsting, eftersom Gotlands kommun också är sjukvårdshuvudman. 2 Den kommunalekonomiska utjämningen beskrivs i Statistiska centralbyråns (SCB) statistiska meddelande SM OE26SM0601. En beskrivning av de olika statsbidrags- och utjämningssystemen för kommunsektorn under de senaste årtiondena redovisas även i skriften Kommunalekonomisk utjämning – En informationsskrift om 2005 års utjämningssystem för kommuner och landsting [2006], (Sveriges Kommuner och Landsting, Finansdepartementet). Ytterligare information om senare års statsbidrags- och utjämnings-system finns exempelvis i Utjämningskommitténs betänkande Gemensamt finansierad utjämning i kommunsektorn (SOU 2003:88).

ducerat bidrag till kommuner och landsting med låg skattesats. Vid sidan av utjämningssystemet fanns ett flertal specialdestinerade statsbidrag. Detta system kom att gälla fram till och med år 1992 även om systemet modifierades i omgångar; exempelvis infördes från och med år 1986 en särskild skatteutjämningsavgift för kommuner med mycket hög skattekraft, för att utjämna de mest extrema skillnaderna i skattekraft mellan kommunerna.

1993 års kommunalekonomiska reform

År 1993 genomfördes omfattande förändringar i de statliga bidragssystemen till kommuner. Den största förändringen var att flertalet av de specialdestinerade statsbidragen ersattes med ett generellt bidrag. Utjämningssystemet kom att bestå av tre delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning samt ett tillägg till kommuner med stor befolkningsminskning. Kommuner med en skattekraft som var högre än den av staten garanterade nivån hamnade utanför bidragssystemet. För landstingen gjordes endast små förändringar år 1993.

1996 års statsbidrags- och utjämningssystem

Från och med 1996 bestod statsbidrags- och utjämningssystemet av fyra delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, ett generellt statsbidrag samt införanderegler. Till skillnad från tidigare system omfattades alla kommuner och landsting, vilket bl.a. innebar att systemet kunde användas vid ekonomiska regleringar mellan staten och kommunerna.

Utjämningen blev statsfinansiellt neutral genom att såväl inkomst- som kostnadsutjämningen finansierades av kommuner och landsting. Den statliga finansieringen utgjordes av det generella statsbidraget. Vissa förändringar genomfördes av delar av kostnadsutjämningen från år 2000, och från år 2001 infördes en justerad inkomstutjämning för vissa kommuner. Orsaken var att man ville undvika negativa marginaleffekter av skatteinkomster efter inkomstutjämningen vid en ökning av skatteunderlaget. I övrigt kom systemet att bestå t.o.m. utgången av år 2004.

1.3 Kort om nuvarande system för kommunalekonomisk utjämning

Det nu gällande utjämningssystemet infördes den 1 januari 2005 och består av fem olika delar: • inkomstutjämning • kostnadsutjämning • strukturbidrag • införandebidrag • regleringsbidrag/avgift

I inkomstutjämningen sker en långtgående utjämning av skatteinkomster mellan kommuner och mellan landsting. Staten svarar för merparten av finansieringen av inkomstutjämningen. Den statliga finansieringen härrör från det tidigare generella statsbidraget, som avskaffades i och med införandet av nuvarande system. Avgifter från de kommuner och landsting som har den allra högsta skattekraften svarar för resterande del av finansieringen.

I kostnadsutjämningen utjämnas för strukturellt betingade kostnadsskillnader, dvs. skillnader som kommunerna och landstingen inte kan råda över. En grundprincip är att endast utjämna för strukturella skillnader i verksamheter som är obligatoriska för kommunerna och landstingen. Utjämning sker i ett antal delmodeller med hänsyn till åldersstruktur och hälsa, socioekonomi samt geografi.

Kostnadsutjämningen baseras på den s.k. standardkostnadsmetoden, som innebär att en teoretiskt beräknad kostnad per kommun/landsting tas fram för var och en de verksamheter som är föremål för utjämning och att tillägg eller avdrag i modellen baseras på i vilken utsträckning standardkostnaden för den enskilda kommunen/landstinget avviker från den genomsnittliga standardkostnaden i riket. Standardkostnadsmetoden infördes i och med 1996 års utjämningssystem. Kostnadsutjämningen mellan kommunerna finansieras helt av kommunerna, dvs. summan av enskilda kommu-

3 Den beskrivning av systemet som ges i detta avsnitt baseras på den av Sveriges Kommuner och Landsting samt Finansdepartementet utgivna informationsskriften Kommunalekonomisk utjämning 4 Den genomsnittliga standardkostnaden i riket motsvarar i flertalet delmodeller den genomsnittliga faktiska nettokostnaden i riket två år före utjämningsåret uppräknat med nettoprisindex till utjämningsårets prisnivå.

ners bidrag och avgifter är lika stora. Även landstingens bidrag och avgifter tar ut varandra. Kostnadsutjämningen är således statsfinansiellt neutral.

Strukturbidraget inrymmer olika bidrag av regionalpolitisk karaktär. Dessa bidrag ingick i kostnadsutjämningen i 1996 års utjämningssystem, men har nu förts över till strukturbidraget. Strukturbidrag utgår utan angiven tidsbegränsning till de kommuner och landsting som tidigare fick tillägg i vissa utmönstrade delmodeller eller fått större intäktsminskningar i och med införandet av nu gällande system.

Införandebidraget används för att mildra omställningseffekterna för de kommuner och landsting som får stora intäktsminskningar till följd av det nya utjämningssystemet. Bidraget finns under perioden 2005-2010 och trappas successivt ner.

Regleringsbidraget/avgiften motiveras av att staten önskar ha kontroll över den totala kostnaden för utjämningssystemet. Regleringsposten kan alltså ett enskilt år utgöras av antingen ett bidrag eller en avgift, beroende på hur stort statens bidrag är det aktuella året jämfört med summan av övriga bidrag och avgifter i systemet.

I tabellen nedan redovisas summan av bidrag och avgifter samt den totala omslutningen i systemet år 2006.

Tabell 1.1 Kommunalekonomisk utjämning totalt år 2006 i miljarder kronor (avrundat till en decimal)

Kommuner Landsting Totalt

Inkomstutjämningsbidrag 46,2 15,2 61,4 Inkomstutjämningsavgift -3,2 -2,0 -5,2 Kostnadsutjämningsbidrag 4,7 1,1 5,8 Kostnadsutjämningsavgift -4,7 -1,1 -5,8 Strukturbidrag 1,5 0,7 2,2 Införandebidrag 0,8 0,3 1,2 Summa 45,3 14,2 59,6 Regleringsavgift -0,2 -1,3 -1,4 Totalt 45,2 13,0 58,1 Källa: Kommunalekonomisk utjämning [2006], Sveriges Kommuner och Landsting, Finansdepartementet.

Statens bidrag till den kommunalekonomiska utjämningen uppgår till 58,1 miljarder kronor. Kommunerna och landstingen bidrar med 11 miljarder kronor via inkomstutjämnings- respektive kostnadsutjämningsbidrag.

1.4 Utredningens uppdrag

Uppdragets innehåll

Mitt uppdrag enligt direktiven (Dir 2005:26) är att löpande följa upp det system för kommunalekonomisk utjämning som infördes den 1 januari 2005. Utöver den löpande uppföljningen har jag i uppdrag att analysera ett antal specifika frågeställningar. Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1. Detta betänkande utgör ett delbetänkande från utredningen. Slutbetänkandet redovisas den 15 september 2007.

Sammanfattningsvis består uppdraget i sin helhet av nedanstående delar.

Löpande uppföljning

I den löpande uppföljningen ingår att:

• svara för en löpande uppföljning och utvärdering av systemet och

säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan uppföljning, • följa upp förändringar i inkomstutjämningen och i kostnadsut-

jämningens olika delar och skapa metoder för en sådan uppföljning,

• löpande följa verksamhets- och kostnadsutvecklingen i de kom-

munala verksamheterna, • löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och i de kom-

munala verksamheterna i de delar som har betydelse för utjämningssystemet, samt

• följa behovet av uppdateringar av kostnadsutjämningens olika

delar och vid behov lämna förslag till uppdateringar.

Specifika frågeställningar

I uppdraget ingår vidare att analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Därvid bör analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting och en översyn av den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn prioriteras.

Utvecklingen av kommunernas VA-kostnader bör bli föremål för fortsatt uppföljning. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp utifrån ett könsperspektiv. Hälso- och sjukvårdsmodellen och andra delar av landstingens verksamhet bör analyseras ytterligare, och då särskilt sjukvårdskostnaderna i Gotlands kommun. Även andra delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbrukarvården, bör analyseras ytterligare.

Organisationsfrågan

Slutligen ingår i uppdraget att överväga och föreslå lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnadsskede. I första hand ska prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Redovisning av uppdraget

Enligt direktiven ska jag redovisa resultaten av mitt arbete till regeringen årligen senast den 15 september 2005, 2006 och 2007. Jag ska senast i samband med redovisningen i september 2006 redovisa förslag om framtida organisatorisk lösning för uppföljningen och den fortsatta inriktningen av uppföljningsarbetet. Jag har möjlighet att redovisa delresultat av mitt arbete under arbetets gång. Resultatet från analyserna av skillnaderna i lönekostnader och byggkostnader ska redovisas senast den 1 november 2006.

Efter avstämning med Finansdepartementet lämnar jag i och med detta delbetänkande en samlad avrapportering för 2006, i stället för så som det anges i direktiven en avrapportering den 15 september och ännu en den 1 november.

1.5 Delbetänkandets innehåll och utredningsarbetets genomförande

Inledning

Mitt arbete påbörjades under våren 2005. Sekretariatet nådde sin fulla bemanning i augusti 2005. I september lämnade jag en första avrapportering till regeringen, bestående av en arbetsplan över utredningens fortsatta arbete.

Uppdrag som avrapporteras i detta delbetänkande

I direktiven specificeras ett antal deluppdrag som ska avrapporteras hösten 2006. I detta delbetänkande avrapporterar jag i enlighet med direktiven utredningens arbete med frågan om den framtida organisationen för uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen. Vidare behandlas frågan om skillnader i lönekostnadsnivåer mellan kommunerna och mellan landstingen samt frågan om utjämningen av kommunernas byggkostnader. I delbetänkandet redovisar jag också en uppdatering av stora delar av hälso- och sjukvårdsmodellen. Avslutningsvis redovisas utfallet för kommunerna respektive landstingen av de föreslagna uppdateringarna och förändringarna samt redogörs för mitt förslag till nya införanderegler.

Arbete som satts igång

Därutöver har jag påbörjat ett utredningsarbete inom flera områden, där resultaten kommer att avrapporteras i slutbetänkandet. Här kan exempelvis nämnas att utredningen lagt ett uppdrag på Statskontoret att genomföra en större genomgång av delmodellen individ- och familjeomsorg. Vidare har Glesbygdsverket på initiativ av utredningen påbörjat ett arbete med att ta fram en ny applikation för tillgänglighetsberäkningar i glesbygd. Den nya applikationen ska användas vid en uppdatering och översyn av glesbygdskomponenterna i flera delmodeller i kostnadsutjämningen.

Konsultmedverkan

Utredningen har nyttjat konsulter för delar av arbetet. Som nämnts har Statskontoret och Glesbygdsverket biträtt utredningen. Därutöver har Statistiska centralbyrån (SCB) bidragit med underlag till analyser av byggkostnaderna samt till analyserna av skillnaderna i lönekostnadsnivåer. Konsultbolaget Mapsec KB har analyserat om det finns strukturella faktorer som förklarar skillnaderna i lönekostnadsnivåer inom kommunsektorn. Mapsec:s rapport återfinns som bilaga 3. Inregia AB har gjort vissa analyser som underlag för arbetet med hälso- och sjukvårdsmodellen. Temaplan AB och Bygganalys AB har belyst kostnadsskillnader mellan kommuner i samband med byggnadsinvesteringar. Därtill kommer att flera av utredningens experter och sakkunniga har deltagit aktivt i det operativa utredningsarbetet.

2 Den kommunalekonomiska utjämningen – utfallet och systemets uppbyggnad

I kapitlet redogörs först för det samlade utfallet av den kommunalekonomiska utjämningen för kommuner och landsting i olika delar av landet år 2006. Därefter redogörs för uppbyggnaden av de fem delsystemen, dvs. för inkomstutjämningen, kostnadsutjämningen, strukturbidraget, införandebidraget och regleringsbidraget/avgiften, och för utfallet från var och en av dessa.

Redovisningen av utfallet fokuserar i första hand på större geografiska områden och syftar till att ge en översiktlig bild av den regionala fördelningen av medlen i utjämningssystemet, men det är dock viktigt att komma ihåg att utjämningen sker mellan enskilda kommuner och mellan enskilda landsting, och inte mellan regioner. Utfallet år 2006 för respektive kommun och landsting i systemet totalt framgår av bilaga 2.

I redovisningen av utfallet särskiljs fördelningen av bidrag och avgifter i kronor totalt mellan olika delar av landet från motsvarande fördelning i kronor per invånare. Bidrag eller avgift i tätbefolkade områden ger större utslag i den totala fördelningen av medel, varför regioner som har större eller mindre bidrag per invånare inte nödvändigtvis behöver vara de som får högst eller lägst bidrag totalt sett.

Av redovisningen framgår att den som är mottagare av bidrag i inkomstutjämningen mycket väl kan vara avgiftsbetalare i kostnadsutjämningen, och vice versa. Det framgår också att tillägg för enskilda kommuner eller landsting i en del av kostnadsutjämningen mycket väl kan tas ut av avdrag i en annan del av kostnadsutjämningen.

Redogörelsen av uppbyggnaden av de fem delsystemen syftar främst till att förmedla en översiktlig bild av systemets uppbyggnad och av de principer som ligger till grund för utjämningen.

1 För ytterligare information se SCB:s hemsida som nås via adressen www.scb.se. Klicka därefter på ”Statistik efter ämne” och vidare på ”Offentlig ekonomi” samt slutligen på ”kommunalekonomisk utjämning”.

2.1 Utfallet av utjämningen totalt

Kommunerna

I diagram 2.1 redovisas bidrag, avgifter och nettoutfall (bidrag minus avgifter) utjämningsåret 2006 totalt från de fem delarna av den kommunalekonomiska utjämningen för kommunerna sammantaget per riksdel, med Stockholms län särredovisat. Bidrag respektive avgift har beräknats som summan av samtliga kommuners bidrag alternativt avgift per invånare i respektive riksdel/län.

Diagram 2.1 Utfall av den kommunalekonomiska utjämningen 2006 för kommuner per riksdel med Stockholms län särredovisat (miljarder kronor)

25

20

15 A vgif t

Bidrag 10 Netto

5

0

-5

Götaland Stockholms län Övr. Svealand Norrland

Källa: Egen bearbetning och SCB

Totalt sett får kommunerna i Götaland mest, 26 miljarder kronor netto. Det stora flertalet kommuner i Götaland får bidrag från systemet, men det finns ett fåtal avgiftsbetalande kommuner i riksdelen. Kommunerna i Stockholms län får totalt knappt 700 miljoner kronor netto. I Stockholms län betalar flertalet kommuner en avgift. Kommunerna i övriga Svealand får netto 10 miljarder kronor i bidrag från systemet - samtliga kommuner utom en får bidrag. Kommunerna i Norrland får sammantaget 9 miljarder kronor i bidrag – samtliga kommuner är mottagare av bidrag från utjämningen.

Att samtliga riksdelar och en stor majoritet av kommunerna, 279 stycken, får ett positivt utfall när resultatet av utjämningens olika delar summeras, beror på att staten skjuter till betydande belopp i inkomstutjämningen (se vidare nedan).

Diagram 2.2 visar för riksdelar med Stockholms län särredovisat fördelningen av medel från utjämningssystemet till kommuner i kronor per invånare. Max. – och min. värdet representerar den kommun som får det största bidraget respektive betalar den största avgiften per invånare. Medelvärdet visar summan av samtliga kommuners bidrag och avgifter per invånare i respektive riksdel dividerat med invånarantalet i riksdelen.

Diagram 2.2 Utfall av den kommunalekonomiska utjämningen 2006 för kommuner grupperat i riksdelar med Stockholms län särredovisat (kronor per invånare)

2 5 0 00 2 0 0 00 1 5 0 00 1 0 0 00

M ax 5 0 00 M in

M ed e l (väg t)

0

-5 0 00 -1 0 0 00 -1 5 0 00

G öta land S tockholm s lä n Ö vr. S vea land N o rrlan d

Källa: Egen bearbetning och SCB

Norrland är den riksdel som får högst bidrag per invånare. Kommunerna i Norrland får i genomsnitt 7 580 kronor per invånare i bidrag från utjämningssystemet, men spännvidden är stor: Pajala får 22 905 kronor per invånare, medan Sundsvall får 1 923 kronor per invånare. Lägst bidrag får kommunerna i Stockholms län, med i genomsnitt 361 kronor per invånare. Även i Stockholms län finns en stor spännvidd: Botkyrka får ett bidrag på 8 894 kronor per invånare, medan Danderyd betalar en avgift om 11 091 kronor per

invånare. I Götaland får Högsby det högsta bidraget: 16 197 kronor per invånare. Högst avgift har Vellinge, som betalar 2 693 kronor per invånare. I Svealand exklusive Stockholm får Älvdalen högst bidrag med 16 171 kronor per invånare, medan Håbo betalar en avgift på 96 kronor per invånare. I följande diagram redovisas utfallet per kommungrupp enligt

2 Sveriges Kommuner och Landstings kommungruppsindelning.

Diagram 2.3 Utfall av den kommunalekonomiska utjämningen 2006 för kommuner fördelat på kommungrupp (miljarder kronor)

14 12 10 8

Avgif t 6

Bidrag 4

Netto 2 0 -2 -4

r re r re re re r, 0

n e v 12 . e

u , v n

täde täde and ö n u

m r, .v m

rs m s mmun mmun er ner e 00 i 12 50 .

to o re o o n in m n v

S k k k u o in

s tör mmu m mmuner k e ä

rt S oduc o m 000 o 25 0 r.

ro lings gds pr k o 5 k - v

ö 2 r. ndr

by ru k v Ö mi

F end a r. 500

P les V v Ö

G Ö

Källa: Egen bearbetning och SCB

Kommungruppen större städer får sammantaget drygt 11 miljarder kronor netto i bidrag, och är därmed den kommungrupp som får mest bidrag totalt sett. Minst bidrag går till gruppen förortskommuner, som netto får 10 miljarder kronor. De kommuner som betalar en avgift återfinns främst i gruppen förortskommuner. Diagram 2.4 visar utfallet per invånare för kommunerna i respektive kommungrupp.

De enskilda kommunernas inplacering i kommungrupper framgår av Sveriges Kommuner och Landstings hemsida, som nås via adressen www.skl.se. Klicka därefter på ”Kommuner, landsting och regioner och vidare på ”kommuner” samt på ”kommungruppsindelning”.

Diagram 2.4 Utfall av den kommunalekonomiska utjämningen 2006 för kommuner fördelat på kommungrupp (kronor per invånare)

25000 20000 15000

10000 Max

5000 Min

0 Medel (vägt)

-5000 -10000 -15000

r r r . .

e e e er v

n n n öv , 12 ,

täder täder u u ande , . in 0 inv

s s m m er

tor mmu re m m uner uner 000 uner

o o uc uner m m

S k k m 00 inv

sko tör od m m m 25 m

rt S o m o o

gds k o k k än 12 50

ro ings rupr 25 0 r. r. e

ö by a k v 500 - v

F V r. Ö

endl v Ö indr

P les Ö

G m

Källa: Egen bearbetning och SCB

De högsta bidragen per invånare går i medeltal till gruppen glesbygdskommuner. De lägsta bidragen per invånare går till gruppen förortskommuner. Spridningen mellan kommunerna är stor i samtliga kommungrupper.

Landstingen

Det samlade utfallet av utjämningens olika delar för landstingen fördelat på riksdelar, med Stockholms län särredovisat, framgår i diagrammen nedan.

Diagram 2.5 Utfall av den kommunalekonomiska utjämningen för landsting grupperat i riksdelar med Stockholms läns landsting särredovisat (miljarder kronor)

A vgif t

Bidrag 2

-2

-4

Götaland Stockholm Övr. Svealand Norrland

Källa: Egen bearbetning och SCB

Totalt sett får landstingen i Götalandsregionen de högsta bidragen, 8,6 miljarder kronor. Stockholms läns landsting betalar omkring 2 miljarder kronor och är ensamt landsting om att netto betala avgift till utjämningssystemet. Landstingen i Norrland får sammantaget 3,6 miljarder kronor. Landstingen i Svealand exklusive Stockholm får totalt sett 2,7 miljarder kronor.

Diagram 2.6 Utfall 2006 för landsting grupperat i riksdelar med Stockholms läns landsting särredovisat (kronor per invånare)

6000 5000 4000 3000

Max 2000 Min

Medel (v ägt)

1000

0

-1000

-2000

Götaland Stoc kholm Öv r. Sv ealand Norrland

Källa: Egen bearbetning och SCB.

Norrland får de högsta bidragen per invånare. De fem landstingen i Norrland får i genomsnitt drygt 3 126 kronor per invånare i bidrag. Bland norrlandslandstingen går det lägsta bidraget till Västernorrland, som får 2 376 kronor per invånare. Högst bidrag får landstinget i Norrbotten med 4 144 kronor per invånare. Landstinget i Stockholm betalar 1 047 kronor per invånare. I Götaland får Gotlands kommun det största bidraget: 5 278 kronor per invånare. Minst får Halland med 1 382 kronor per invånare. I Svealand exklusive Stockholm får Värmland högst bidrag med 2 170 kronor per invånare. Lägst bidrag får Uppsala: 286 kronor per invånare.

2.2 Utjämningens fem delar

I det följande redogörs närmare för de fem delarna i utjämningssystemet, som sammantaget ger upphov till den fördelning som redogjorts för ovan.

Inkomstutjämningen

Inkomstutjämningen utjämnar för skillnader i skattekraft mellan kommuner och mellan landsting.

Stora skillnader i skattekraft

Det finns stora skillnader i skattekraft mellan kommunerna. Riksgenomsnittet år 2006 för det uppräknade skatteunderlaget i 2006 års kommunalekonomiska utjämning är ca 154 000 kronor per invånare. Den kommun som år 2006 har den högsta skattekraften är Danderyd i Stockholms län med 174 % av rikets skattekraft. Lägst skattekraft har Årjäng i Värmlands län med drygt 78 % av rikets skattekraft. Skattekraften i Danderyd motsvarar en genomsnittlig beskattningsbar inkomst på nästan 276 000 kronor per invånare. I Årjäng är motsvarande inkomst omkring 124 000 kronor.

Även mellan landsting finns betydande skillnader i skattekraft, om än inte lika stora som mellan kommunerna. År 2006 har Stockholms läns landsting 117 % av rikets skattekraft och är därmed det landsting som hade högst skattekraft. Gotlands kommun har lägst skattekraft med knappt 85 % av rikets nivå.

Utan utjämningen mellan kommuner skulle invånarna i Årjängs kommun behöva betala över 26 % av sina inkomster i kommunalskatt medan de som bor i Danderyds kommun endast skulle behöva betala 12 % i kommunalskatt för att båda kommunerna skulle få in lika stora skatteintäkter per invånare som i genomsnitt i landet. Om det heller inte skulle finnas någon utjämning av landstingens skattekraft skulle skillnaden i kommunal- och landstingsskatt mellan boende i Årjäng och Danderyd öka ytterligare och uppgå till nästan 17 % av inkomsten eller nära 26 000 kronor per år i högre skatt för en medelinkomsttagare i Årjäng jämfört med en person som har samma inkomst i Danderyd.

3 Egen skattekraft = en kommuns/landstings beskattningsbara inkomster dividerat med antalet invånare i kommunen/landstinget. 4 Exemplet är hämtat från skriften Kommunalekonomisk utjämning.

Bidraget i inkomstutjämningen ger alla kommuner nära 115 % och

alla landsting nära 110 % av medelskattekraften

Bidraget/avgiften för kommuner och landsting i inkomstutjämningen beräknas utifrån skillnaden mellan den egna beskattningsbara inkomsten per invånare och ett skatteutjämningsunderlag som för kommuner motsvarar 115 % av medelskattekraften och för landsting 110 %. Kommuner och landsting vars beskattningsbara inkomster överstiger dessa nivåer får betala en inkomstutjämningsavgift.

För bidragsberättigade kommuner beräknas bidragen utifrån 95 % av medelskattesatsen i landet 2003 och för bidragsberättigade landsting utifrån 90 % av medelskattesatsen samma år. För avgiftsskyldiga kommuner och landsting beräknas avgiften istället utifrån 85 % av medelskattesatsen. Utjämningen är alltså långtgående men inte fullständig.

Flertalet kommuner får inkomstutjämningsbidrag, och staten betalar

det mesta

Staten bidrar år 2006 med 46,2 miljarder kronor i inkomstutjämningsbidrag till kommunerna. Därtill kommer en inkomstutjämningsavgift om 3,2 miljarder kronor, som betalas av de kommuner som hade den högsta skattekraften. Av landets 290 kommuner får 277 inkomstutjämningsbidrag. Av de 13 kommuner som betalar en avgift är 11 belägna i Stockholms län, och övriga 2 i Skåne län. Malmö kommun får totalt sett det största bidraget: 2,26 miljarder kronor. Glesbygdskommunerna och vissa små kommuner får de största bidragen per invånare – ett drygt 10 tal kommuner får över 10 000 kronor per invånare i inkomstutjämningen.

För landstingen bidrar staten med 15,2 miljarder kronor i inkomstutjämningsbidrag. Inkomstutjämningsavgiften är för landstingen 2,0 miljarder kronor, och Stockholms läns landsting betalar

5 Medelskattekraft = Rikets beskattningsbara inkomster per invånare. 6 Vid beräkningen av bidragen tas också hänsyn till uppgiftsfördelningen mellan kommuner och landsting i respektive län. 7 I Stockholms län betalar följande kommuner en avgift: Danderyd, Ekerö, Järfälla Lidingö, Nacka, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Täby och Vaxholm. Sammantaget betalar de 11 kommunerna i Stockholms län en avgift om 3,15 miljarder kronor (resterande 15 kommuner i Stockholms län får ett bidrag som sammantaget uppgår till 2,4 miljarder kronor). I Skåne län betalar kommunerna i Lomma och Vellinge en avgift som sammantaget uppgår till 79 miljoner kronor.

som enda landsting denna avgift. Övriga 19 landsting får således bidrag. Region Skåne får det största bidraget totalt sett: 2,87 miljarder kronor Per invånare får Gotlands kommun det största bidraget – ca 3 800 kronor per invånare.

Inkomstutjämningen är långtgående men inte fullständig

Genom att utjämningen inte är fullständig undviks i huvudsak negativa marginaleffekter för enskilda kommuner och landsting, dvs. att den samlade inkomsten minskar när den egna skattekraften ökar. Modellens utformning innebär att det allt annat lika är en viss fördel för en kommun eller ett landsting att fler kommunmedborgare arbetar, eller att de som är i arbetskraften har en högre beskattningsbar inkomst.

I de två följande tabellerna illustreras inkomstutjämningens effekter år 2005. I tabellerna har för jämförelsens skull antagits att samtliga kommuner har den genomsnittliga skattesatsen i riket (20,84 %) och att uppgiftsfördelningen mellan kommunerna och landstinget i respektive län är densamma som i riket.

Av tabellen nedan framgår inkomstutjämningens effekter för fem bidragsberättigade kommuner med olika skattekraft.

Tabell 2.1. Utjämningsgrad för kommuner

Kommun Skattekraft Skatteint.Kr/inv. Inkomstutj.Kr/inv. Skatteint. I relation

Källa: Skriften Kommunalekonomisk utjämning [2006], Sveriges Kommuner och Landsting, Finansdepartementet

Skillnaden mellan kommunernas skatteintäkter före utjämning är drygt 20 000 kronor per invånare. Efter utjämning är skillnaden cirka 2 000 kronor per invånare. Utjämningen är således långtgående.

I tabell 2.2 redovisas effekterna av inkomstutjämningen för de två landsting som har lägst respektive högst skattekraft år 2005.

Tabell 2.2. Jämförelse av landsting med lägst respektive högst skattekraft år 2005

Landsting Skattekraft (in- Skatteint.kr/inv. Inkomstutj.kr/inv. Skatteint. inkl,

Källa: Egen bearbetning och SCB

Skillnaden i skatteinkomster mellan de två landsting som har lägst respektive högst skattekraft är före utjämningen drygt 4 000 kronor per invånare och efter utjämningen knappt 1 000 kronor. Även i detta exempel förutsätts att båda landstingen har den för riket genomsnittliga skattesatsen (10,76 %) och uppgiftsfördelningen mellan landstinget och berörda kommuner.

Kostnadsutjämningen

Kostnadsutjämningen utjämnar för skillnader i kostnader mellan kommuner och mellan landsting dels till följd av skilda behov, dels beroende på skilda förutsättningar att bedriva verksamheterna.

Stora skillnader i behov och förutsättningar

Det är framförallt skillnader i åldersstruktur mellan kommuner och mellan landsting som genererar stora variationer i behov och kostnader eftersom kommunernas och landstingens kostnader per invånare varierar mycket mellan olika åldersgrupper. I vissa kommuner och landsting bor många äldre vilket ger högre kostnader för äldreomsorgen och för hälso- och sjukvården. I andra kommuner bor många barn och unga, vilket gör att bl.a. skolan och barnomsorgen kräver mer resurser. För kommunerna kostar de allra äldsta mest, men även barn och ungdomar genererar stora kostnader. Ex-

8 Gotlands kommun, som också har landstingsuppgifter, har i och för sig lägre skattekraft än landstinget i Kalmar. I tabellen jämförs dock två renodlade landsting.

empelvis genererar barn och ungdomar upp till 18 år kostnader för kommunen på ca 80 – 115 000 per individ och år. I åldrarna 19-64 år kostar varje kommuninvånare i genomsnitt ca 8 000 kronor per år. Därefter ökar kostnaderna med stigande ålder, till över 250 000 kronor i åldrarna över 90. Geografiska förhållanden såsom bebyggelsestruktur skapar också varierande betingelser för olika kommuner och landsting, liksom även skillnader i befolkningen i fråga om hälsa, socioekonomi etc.

Utan kostnadsutjämning skulle många kommuner/landsting med en ogynnsam kostnadsstruktur få svårt att erbjuda en med andra kommuner/landsting likvärdig service. De årliga nettokostnaderna för kommunernas egentliga verksamhet varierar år 2006 mellan drygt 29 000 och drygt 51 000 kronor per invånare. Utjämning sker dock inte nödvändigtvis för hela denna skillnad i kostnader eftersom utjämningen endast avser de strukturellt betingade skillnaderna och inte de redovisade kostnaderna, se vidare nedan.

Kommunens/landstingets individuella opåverkbara kostnad givet en genomsnittlig ambitions- och servicenivå ligger till grund för utjäm-

ningen

Kostnadsutjämningen utjämnar för sådana kostnadsskillnader som kommunen/landstinget inte kan påverka. Med hjälp av mätbara och objektiva faktorer beräknas ett strukturellt mått på skillnader i behov och förutsättningar. Många av faktorerna prisuppräknas eller uppdateras årligen.

För kommunerna ingår nio verksamheter/kostnadsslag i utjämningen, med en delmodell för varje verksamhet: förskoleverksamhet och skolbarnomsorg, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg, barn och ungdomar med utländsk bakgrund, bebyggelsestruktur, befolkningsförändringar och kollektivtrafik. Delmodellen kollektivtrafik är gemensam för

9 Källa: Färre kommuner? – Om små kommuners problem och utmaningar, Sveriges Kommuner och Landsting, Finansdepartementet, 2006. 10

Med nettokostnader avses summan av verksamhetens intäkter minskat med kostnader för avskrivningar och verksamhetskostnader. Nettokostnaden visar hur stor del av verksamheten som kommunen måste finansiera med skattemedel, generella statsbidrag och utjämning samt räntenetto. 11

År 2005 var den vägda genomsnittliga nettokostnaden för kommunernas egentliga verksamhet 36 601 kronor per invånare.

kommuner och landsting. För landstingen finns även delmodeller för hälso- och sjukvård och befolkningsförändringar.

Kostnadsutjämningen beräknas med hjälp av den s.k. standardkostnadsmetoden. Standardkostnaden för en enskild kommun/landsting anges i kronor per invånare och uttrycker kommunens/landstingets teoretiskt beräknade kostnader – givet att verksamheten bedrivs med en genomsnittlig ambitionsnivå och effektivitet.

En kommun eller ett landsting som har en lägre standardkostnad än den vägda genomsnittskostnaden för riket får i den aktuella delmodellen ett avdrag med ett belopp som motsvarar mellanskillnaden mellan den egna och rikets standardkostnad. En kommun eller ett landsting som i stället har en standardkostnad som överstiger genomsnittskostnaden för riket får ett tillägg i delmodellen.

Summan av standardkostnaderna för alla delmodeller benämns kommunens eller landstingets strukturkostnad. Om strukturkostnaden är högre än den vägda genomsnittliga strukturkostnaden för riket får kommunen eller landstinget ett bidrag eftersom kommunen/landstinget då anses ha en ogynnsam struktur i relation till övriga kommuner respektive landsting. Om strukturkostnaden är lägre än genomsnittet för landet anses kommunen eller landstinget ha en gynnsam struktur i relation till övriga kommuner respektive landsting och betalar därför en avgift. Storleken på bidragen respektive avgifterna motsvarar skillnaden mellan kommunens/landstingets strukturkostnad och den genomsnittliga strukturkostnaden för riket.

Kostnadsutjämningen finansieras helt inom sektorn

Kostnadsutjämningen är mellankommunal. Storleken på omfördelningen beror dels på de aktuella verksamheternas kostnad, dels på hur stora de strukturella skillnaderna är. År 2006 omfördelar kostnadsutjämningen för kommunerna 4,7 miljarder kronor. 155 kommuner får bidrag, som betalades av övriga 135. För landstingen omfördelas 1,1 miljarder kronor, 11 får bidrag och övriga 9 får betala en avgift.

Kommunerna i södra Sverige betalar mest, främst till Stockholm och

Norrlands inland

I kostnadsutjämningen för kommuner sker förenklat en omfördelning från Götaland till Stor-Stockholm och Norrland. Många kommuner i Götaland och Svealand är dock bidragsmottagare. I norra Sverige är det framför allt glesbygdskommunerna i inlandet och övriga mindre kommuner som får stora bidrag, medan kommunerna längs kusten får betydligt mindre i bidrag eller betalar en avgift. När det gäller Stockholmsregionen är Stockholms kommun samt vissa förortskommuner med merkostnader främst inom det sociala området bidragsmottagare. Det är framförallt större städer och förortskommuner som betalar en avgift.

Landstinget i Uppsala betalar mest, och pengarna går främst till

Norrland

Landstinget i Uppsala län betalar den största avgiften år 2006. De största bidragen går till Norrlandslandstingen, men även exempelvis landstinget i Stockholm får ett bidrag.

Kostnadsutjämningen har som huvudprincip att utjämning ska ske för

all obligatorisk verksamhet

Kostnadsutjämningen avser i stort sett all obligatorisk verksamhet i kommuner och landsting, dvs. den verksamhet som riksdagen bestämt ska bedrivas inom eller finansieras av kommunsektorn. För den frivilliga verksamheten, främst verksamhet inom områdena kultur och fritid, sker ingen utjämning. Verksamhet som nästan helt finansieras med avgifter är också undantagen. Ambitionen är att utjämningen för de verksamheter som omfattas ska avse samtliga strukturellt betingade kostnadsskillnader av större betydelse.

Kostnadsutjämningens delmodeller, faktorer och omfördelning per

delmodell

I tabell 2.3 redovisas delmodeller, faktorer och omfördelning i miljarder kronor i kostnadsutjämningen år 2006.

Den kommunalekonomiska utjämningen – utfallet och systemets uppbyggnad

Tabell 2.3 Delmodeller och strukturella faktorer samt omfördelning i miljarder kronor år 2006 i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting

Verksamhet Strukturella faktorer Omfördelning, Mdkr

Kommuner

Förskoleverksamhet och skolbarnomsorg Åldersstruktur, föräldrarnas förvärvsfre- 3,37

kvens, skattekraft samt befolkningstät-

het Grundskola och förskoleklass Åldersstruktur, hemspråk, glesbygd 3,76 Gymnasieskola Åldersstruktur, programval, bebyggelse- 1,62

struktur Äldreomsorg Åldersstruktur, könsfördelning, yrkes- 6,16

bakgrund, civilstånd, etnisk bakgrund

samt glesbygd Individ- och familjeomsorg * Utrikes födda flyktingar och nära 4,01

anhöriga, övriga utrikes födda från

länder utanför Norden och EU, arbetslösa

utan ersättning, ensamstående kvinnor

med barn, andel män med låg inkomst

samt bebyggelsetäthet.* Barn till en-

samstående föräldrar, lagförda ungdo-

mar, barn med utländsk bakgrund, samt

kommunens folkmängd. Barn med utländsk bakgrund Barn 0-19 år med utländsk bakgrund 0,45 Befolkningsförändringar * Befolkningsminskning >2% under 0,96

senaste 10 åren* Förändring, positiv och

negativ, av antalet skolelever* Ersätt-

ning för eftersläpning av intäkter vid

befolkningsökning Bebyggelsestruktur * Uppvärmning* Gator och vägar* 1,31

Byggkostnader* Glesbygdsspecifika mer

kostnader för administration, resor och

räddningstjänst

Landsting

Hälso- och sjukvård Vårdtunga grupper, kön, ålder, civil- 1,58

stånd, sysselsättningsstatus, inkomst

samt boendetyp. Tillägg för glesbygd. Befolkningsförändringar Ersättning för eftersläpning av intäkter 0

vid befolkningsökning

Gemensam

Kollektivtrafik Gleshet, arbetspendling och tätorts- 1,16

struktur

Källa: Skriften Kommunalekonomisk utjämning [2006], Sveriges Kommuner och Landsting, Finansdepartementet,

För närvarande sker ingen omfördelning i denna delmodell, eftersom inget landsting uppfyller kriterierna för ett tillägg.

Som nämnts blir omfördelningen netto för kommunerna 4,7 miljarder kronor och för landstingen 1,1 miljarder kronor. Att omfördelningen netto blir lägre än summan av de omfördelningar per delmodell som redovisas i tabell 2.3 beror på att omfördelningarna delvis tar ut varandra.

Inom individ- och familjeomsorgen omfördelas en relativt stor andel av verksamhetens kostnader. År 2004 omfördelades 18,9 % av kommunsektorns nettokostnader för individ- och familjeomsorg. Övriga delmodeller omfördelade samma år motsvarande mellan 1,1 och 8,2 % av respektive verksamhets nettokostnader (rskr. 2004/05:102).

Strukturbidraget

Strukturbidraget består av de delar i den tidigare kostnadsutjämningen som ansågs vara av regionalpolitisk karaktär och som numera inte ska ingå i kostnadsutjämningen. Strukturbidraget ska stärka kommuner och landsting med en liten befolkning eller problem på arbetsmarknaden. Bidraget bygger på de tidigare standardkostnaderna för näringslivs- och sysselsättningsåtgärder och för ett svagt befolkningsunderlag som ingick i kostnadsutjämningen till och med 2004. Därutöver ingår en kompensation till kommuner och landsting som får minskade intäkter över en viss nivå på grund av förändringarna i utjämningssystemet från 2005. De kommuner som fick en bidragsminskning som översteg 0,56 % av det egna skatteunderlaget får ett strukturbidrag som motsvarar det överskjutande beloppet. Motsvarande belopp för landstingen är 0,28 %.

Strukturbidrag utgår till 94 kommuner och 6 landsting. Bidraget betalas årligen med ett fast belopp i kronor per invånare utan en på förhand given tidsbegränsning. Det går i huvudsak till kommuner i skogslänen och Bergslagen, men även till kommuner i andra delar av landet med svag sysselsättning, bland annat Malmö. Även de tre nordligaste landstingen och tre landsting i Götaland, inklusive Gotlands kommun, med liten folkmängd får strukturbidrag. Strukturbidraget uppgår årligen till 1,5 miljarder kronor för kommunerna och till 0,7 miljarder kronor för landstingen.

Införandebidraget

De kommuner och landsting som fick större negativa förändringar i och med det nya systemet kompenseras med ett temporärt införandebidrag med början år 2005 och med successiv nedtrappning under som mest sex år. Kommuner och landsting med relativt stora negativa förändringar får därigenom en viss tid att anpassa sina kostnader. Bidraget innebär att den årliga intäktsminskningen inte får bli större än 0,08 % av det egna skatteunderlaget för kommunerna och 0,04 % för landstingen. Negativa förändringar utöver 0,56 % av det egna skatteunderlagt överfördes till strukturbidraget. Införandebidraget uppgår år 2006 till 0,8 miljarder kronor för kommunerna och 0,3 miljarder kronor för landstingen.

Regleringsbidrag och regleringsavgift

Med den nya i huvudsak statligt finansierade inkomstutjämningen kommer kostnaderna för inkomstutjämningsbidraget att öka i takt med tillväxten av det kommunala skatteunderlaget, eftersom utjämningsnivåerna utgör 115 respektive 110 procent av det genomsnittliga skatteunderlaget för kommuner respektive landsting. Det innebär att staten på förhand inte kan veta vilken slutsumman blir. Med hänsyn till behovet av att kunna påverka kommunsektorns samhällsekonomiska utrymme och statsfinanserna finns en inbyggd mekanism i utjämningssystemet som kan användas av staten för att påverka den totala bidragsramen till kommuner och landsting. Även förändringar i ansvaret mellan kommunsektorn och staten måste kunna regleras ekonomiskt genom tillämpning av den kommunala finansieringsprincipen.

Om summan av samtliga bidrag minus de inbetalda avgifterna blir lägre än det belopp som riksdagen beslutat tillföra kommunerna och landstingen, får alla kommuner och landsting ett regleringsbidrag som motsvarar mellanskillnaden. Regleringsbidraget beräknas som ett enhetligt belopp per invånare. Om summan av samtliga bidrag minus de inbetalda avgifterna i stället blir högre än det belopp som staten beslutat tillföra, ska mellanskillnaden tas ut i form av en regleringsavgift från kommuner och landsting, som beräknas på samma sätt som regleringsbidraget. År 2006 uppgår regleringsavgiften till 0,2 miljarder kronor för kommunerna och 1,3 miljarder kronor för landstingen.

3 Förslag till organisation för administration och löpande uppföljning av utjämningssystemet

Kapitlet behandlar frågan om hur uppföljningen av den kommunalekonomiska utjämningen ska organiseras och genomföras framöver. Det bör observeras att mina resonemang i det följande bygger på den departementsindelning som gällde före regeringsskiftet hösten 2006.

Mitt förslag i sammanfattning: En ny permanent uppföljningsorganisation inrättas med uppgift att ge underlag till regeringen om den kommunalekonomiska utjämningen, exempelvis beräkningar, analys och förslag som efter beredning kan ligga till grund för beslut av regeringen eller riksdagen om uppdateringar eller andra förändringar i systemet. Uppdraget att löpande följa upp utjämningssystemet ska läggas på Statskontoret. Statistiska centralbyråns och Skatteverkets nuvarande uppgifter inom den kommunalekonomiska utjämningen bibehålls oförändrade.

Ett av regeringen utsett särskilt beslutsorgan inom Statskontoret ska besluta om inriktningen och prioriteringarna för myndighetens löpande uppföljning av utjämningssystemet och fatta beslut om de rapporter som ska överlämnas till regeringen. Regeringen kan besluta att beslutsorganets ordförande ska vara Statskontorets generaldirektör, alternativt utse en extern ordförande.

I storleksordningen tre årsarbetskrafter är en rimlig dimensionering för Statskontorets stående uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet. Därtill ska finnas vissa konsultmedel till Statskontorets förfogande. Den löpande uppföljningen av utjämningssystemet ska vara statligt finansierad. Den nya organisationen bör träda i funktion den 1 januari 2008.

3.1 Uppdraget och frågans tidigare behandling

Mitt uppdrag är att överväga och föreslå lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnadsskede. I första hand ska prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Planerna på att inrätta en permanent organisation för uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen ska förstås mot bakgrund av att utjämningen förutsätter regelbundna översyner och uppdateringar, bl.a. för att förändringar av de faktorer som påverkar utjämningen ska kunna fångas upp och påverka utfallet av utjämningen. Hittillsvarande översyner har som regel utförts samlat och med flera års mellanrum, vanligen i parlamentariska utredningar.

Resultatet av översynerna och uppdateringarna har efter beredning och beslut i regering och riksdag implementerats vid ett och samma tillfälle och oftast inneburit stora omfördelningar mellan enskilda kommuner och enskilda landsting. Det har också lett till att förändringarna har åtföljts av beslut om införanderegler, för att förskjuta genomslaget av förändringarna över en längre tid. Ju längre tid som förflyter mellan uppdateringarna desto större förändringar kan uppdateringarna förväntas leda till.

Behovet av en löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen har berörts av olika kommittéer och i flera propositioner och utskottsbetänkanden. Exempelvis framhåller Utjämningskommittén (SOU 2003:88) att en kontinuerlig uppföljning förbättrar förutsättningarna för att göra uppdateringar när sådana behövs och vid lämpliga tillfällen. Regeringen redovisar i propositionen Ändringar i det kommunala utjämningssystemet (prop. 2003/04:155 s. 61-63) bedömningen att utjämningssystemet kontinuerligt bör följas upp och utvärderas och att en permanent organisation med denna uppgift bör tillskapas.

För egen del har jag också noterat att avsaknaden av en permanent organisation för uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen har resulterat i vissa brister i dokumentationen av de olika delmodellernas uppbyggnad, vilket i vissa fall försvårat dels efterföljande uppföljningar, dels överlämnandet av resultatet av uppföljningarna till SCB, för myndighetens löpande administration av systemet.

Mitt arbete med organisationsfrågan har med utgångspunkt från direktiven i huvudsak inriktats mot överväganden om vilka uppgifter

som bör åligga en ny permanent organisation för uppföljning av utjämningssystemet, vilka krav som bör ställas på den organisation som skulle svara för uppföljningen och slutligen även hur intressenternas inflytande bör garanteras. Utredningen har under arbetets gång haft kontakter med företrädare för de organisationer som i dag främst arbetar med utjämningen, dvs. SCB, Skatteverket, Finansdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting.

3.2 Nuvarande administration av utjämningen

I lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning och i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning regleras utjämningssystemet och uppgifterna för berörda myndigheter. SCB beräknar varje år skatteutjämningsunderlag, standardkostnad och strukturkostnad i enlighet med bestämmelserna i lagen. SCB lämnar senast den 1 oktober året före utjämningsåret till varje kommun och varje landsting uppgifter om preliminära bidrag och avgifter i den kommunalekonomiska utjämningen. SCB lämnar de uppgifter som beräknats enligt förordningens bestämmelser till Skatteverket senast den 10 januari varje år. Skatteverket beslutar senast den 20 januari under utjämningsåret preliminärt om bidrag respektive avgifter för varje kommun och landsting.

En kommun eller ett landsting får senast den 15 februari under utjämningsåret till Skatteverket påtala brister och oriktiga uppgifter i underlaget för beslutet. Skatteverket fastställer bidrag respektive avgifter för varje kommun och landsting senast den 15 april. Avgifter och bidrag avräknas respektive betalas i samband med och på motsvarande sätt som vid utbetalning av kommunalskattemedel. Skatteverkets beslut får överklagas hos regeringen. Skattemyndigheten är för sitt arbete med utjämningen och för sin prövning av överklaganden i hög grad hänvisad till uppgifterna från SCB.

SCB är sammankallande i en informell arbetsgrupp för den kommunalekonomiska utjämningen där även Skatteverket, Finansdepartementet och Sveriges Kommuner och Landsting ingår. I arbetsgruppen diskuteras fortlöpande utjämningssystemets administration och diverse operativa tillämpningsfrågor.

I SCB:s löpande uppdrag inom ramen för den kommunalekonomiska utjämningen ingår att årligen uppdatera beräkningsmodellerna med nya data – i den utsträckning som modellerna enligt regelverket årligen ska uppdateras. För beräkning av inkomstut-

jämningsbidrag och -avgifter krävs en årlig uppdatering av uppgifter om folkmängd och skatteunderlag. För beräkning av kostnadsutjämningens olika delmodeller behövs exempelvis kommunvisa uppgifter om antalet invånare i olika åldersgrupper, antalet gymnasieelever totalt och med fördelning på olika gymnasieprogram samt ett antal andra uppgifter av skilda slag. Regleringsposten beräknas årligen baserat på föreslagna eller beslutade bidragsramar för kommuner respektive landsting. I vissa fall kan SCB efter anmodan från regeringskansliet få i uppdrag att inhämta data och göra riktade uppdateringar av underlaget gällande volym- eller kostnadsuppgifter. I normalfallet kräver dock större uppdateringar eller mer omfattande förändringar av beräkningarnas olika delar ett utredningsarbete som går utöver SCB:s löpande uppdrag.

Flera kommittéer och expertutredningar har sedan grunden för dagens system lades i och med det system som infördes år 1996 lämnat uppdaterade beräkningar och annat underlag till Finansdepartementet. Förordningen med bilaga revideras varje år.

3.3 Förslag till permanent organisation för löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen

Nedan presenteras mina överväganden om och mitt förslag till permanent organisation för löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen.

En ny permanent uppföljningsorganisation inrättas med uppgift att ge beslutsunderlag till regeringen

Allmänt om uppföljningsorganisationen och dess uppgifter

En ny permanent uppföljningsorganisation inrättas med uppgift att ge underlag till regeringen om den kommunalekonomiska utjämningen. Underlagen kan utgöras av allmän kunskap om hur systemet fungerar eller ha formen av beräkningar som avses ligga till grund för uppdateringar av systemet. Underlagen kan också utgöras av analys och förslag som efter beredning kan ligga till grund för beslut av regeringen eller riksdagen om förändringar i systemet. Den nya organisationen ska således inte fatta egna beslut om utformningen av den kommunalekonomiska utjämningen, utan endast

besluta om underlag och förslag till uppdateringar eller förändringar.

Uppdraget för den nya uppföljningsorganisationen ska täcka samtliga delar i utjämningssystemet. Uppföljningen ska således omfatta såväl kostnadsutjämningen som inkomstutjämningen men även strukturbidraget, införandebidraget och regleringsposten. Behovet av löpande genomlysning är emellertid störst för kostnadsutjämningen eftersom flera av delmodellerna för utjämning av kostnader är komplexa och känsliga för förändringar i samhällsutvecklingen och i den kommunala verksamheten.

Uppgiften för den nya organisationen kompletterar det kontinuerliga arbetet med den kommunalekonomiska utjämningen som bedrivs av SCB och Skatteverket, och förutsätter en samverkan med dessa organ samt med företrädare för kommunsektorn. SCB:s och Skatteverkets nuvarande uppgifter inom den kommunalekonomiska utjämningen bibehålls oförändrade. Den nya organisationen bör vara företrädd i den informella arbetsgruppen för den kommunalekonomiska utjämningen där som nämnts SCB är sammankallande och Skatteverket, Finansdepartementet samt Sveriges Kommuner och Landsting ingår.

Organisationens arbete ska avrapporteras löpande till regeringen i form av skriftliga rapporter. Organisationens arbetssätt kan liknas vid hur särskilda utredningar i kommittéform arbetar.

Utredningar som kan leda till mer genomgripande förändringar av den kommunalekonomiska utjämningen genomförs naturligen, så som hittills varit fallet, av parlamentariskt sammansatta kommittéer.

Grunduppdraget för uppföljningsorganisationen

Grunduppdraget för den nya permanenta uppföljningsorganisationen ska inrymma löpande uppföljning samt även analys av vissa utvecklingsbehov rörande utjämningssystemet. Sistnämnda deluppdrag motiveras av att det i annat fall skulle krävas att organisationen eller sektorsföreträdarna från kommuner och landsting även vid behov av något mindre analyser vänder sig till regeringen med ett önskemål om att regeringen ger uppföljningsorganisationen i uppdrag att utreda en specifik fråga. En sådan ordning vore opraktisk och tidsödande. Den nya organisationen måste således ha ett visst verksamhetsmässigt och resursmässigt ”friutrymme” i fråga

om att initiera och genomföra analyser som ska utgöra underlag för regeringen i frågor om den kommunalekonomiska utjämningen.

Grunduppdraget för den nya uppföljningsorganisationen sammanfaller till stor del med uppdragen till de olika kommittéer som under senare år följt upp den kommunalekonomiska utjämningen och även till min utredning. Närmare beskrivet får uppföljningsorganisationen i uppdrag att: − Svara för den löpande uppföljningen och utvärderingen av

systemet och säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan

uppföljning. Om det sker förändringar i kostnadsutjämningens

olika delar eller i systemet i övrigt ingår att följa upp effekterna av förändringarna och skapa metoder för kontinuerlig uppföljning av de nya inslagen i systemet.

− Löpande följa kostnadsutvecklingen i de kommunala verk-

samheterna samt jämföra utfallet i kostnadsutjämningen med

de faktiska kostnaderna. − Löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och de kom-

munala verksamheterna i de delar som har betydelse för utjämningssystemet. I uppgiften ingår exempelvis att bevaka och bedöma om propositioner inom verksamhetsområden som kommuner och landsting ansvarar för innebär förändringar i kom-

munernas eller landstingens verksamhet som kan aktualisera

behov av förändringar i den kommunalekonomiska utjämningen. − Följa behovet av uppdateringar av kostnadsutjämningens olika

delar samt vid behov lämna förslag till uppdateringar och se till

att det tas fram underlag för uppdateringarna. − Analysera om det finns behov av att förändra olika delar av sy-

stemet eller olika delmodeller i kostnadsutjämningen och vid

behov lämna förslag till förändringar till regeringen. − Analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som

inte beaktas i utjämningssystemet samt vid behov lämna förslag till regeringen på hur dessa skillnader kan beaktas i systemet.

Grunduppdraget för den nya permanenta organisationen att löpande följa upp utjämningssystemet inrymmer alltså att ta fram underlag till både uppdatering och utveckling av den kommunalekonomiska utjämningen. Det bör dock påpekas att i det praktiska arbetet finns det inte några bestämda gränser mellan de olika delarna

av uppdraget. Det är naturligt att uppdraget ges en närmare precisering inom ramen för budgetdialogen mellan myndigheten och departementet. Det kan exempelvis vara lämpligt att myndigheten i budgetunderlaget redovisar en flerårsplan över arbetet, där det bl.a. framgår myndighetens förslag till när och med vilken frekvens de olika delarna av systemet ska följas upp. Det bör också etableras former för löpande kontakter mellan Finansdepartementets kommunalekonomiska enhet och uppföljningsorganisationen.

Särskilda uppdrag för uppföljningsorganisationen

Den nya organisationen ska kunna användas av regeringen för särskilda utredningsuppdrag rörande utjämningssystemet som ges via regleringsbrev eller via särskilda regeringsbeslut. De särskilda uppdragen kan exempelvis föranledas av att regeringen uppmärksammat att det kan finnas specifika strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i systemet. För att inte de särskilda utredningsuppdragen från regeringen ska inkräkta på det stående uppdraget krävs att dessa finansieras i särskild ordning.

Den myndighet som får uppdraget att löpande följa upp utjämningssystemet ska också på eget initiativ kunna bestämma att särskilda uppdrag ska utföras inom ramen för den permanenta organisationen, alternativt i samband med budgetdialogen eller i annat sammanhang föreslå regeringen att lägga ett specifikt uppdrag på myndigheten. Den nya uppföljningsorganisationen ska även kunna stödja parlamentariska kommittéer som behandlar den kommunalekonomiska utjämningen med sekreterar- eller expertmedverkan.

Återrapportering av uppföljningsorganisationens arbete

Den nya permanenta uppföljningsorganisationen bör årligen redovisa resultatet av sina analyser och eventuella förslag till regeringen. Givetvis ska organisationen även ha möjlighet att redovisa delresultat av sitt arbete mellan de årliga redovisningarna. Eventuella särskilda uppdrag avrapporteras vid den tidpunkt som regeringen anger.

Uppdraget att löpande följa upp utjämningssystemet ska läggas på Statskontoret

Mitt arbete med att föreslå en lämplig organisation för att löpande följa upp utjämningssystemet inleddes med att jag ställde upp ett antal kriterier: • Organisationen bör vara underställd Finansdepartementet. • Organisationens grunduppdrag bör vara av den karaktären att

uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen inte

blir ett främmande inslag. • Organisationen bör ha sakkompetens inom områden som har

relevans för den kommunalekonomiska uppföljningen

Eftersom Finansdepartementet är ansvarigt departement för de kommunalekonomiska frågorna är det en fördel om den nya organisationen för uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen läggs på en myndighet som sorterar under Finansdepartementet.

Organisationen bör vidare ha ett grunduppdrag och en kultur som medger att uppföljningen av den kommunalekonomiska utjämningen på ett naturligt sätt kan fasas in. Exempelvis bör organisationen ha vana att producera beslutsunderlag till regeringskansliet, och inom organisationen bör finnas kännedom om den kommunala självstyrelsen, allmänt kunnande om verksamheten i kommuner och landsting samt helst även upparbetade kontakter i kommunsektorn.

Organisationen bör också förfoga över sakkompetens i specifika frågor som har relevans för den kommunalekonomiska uppföljningen, så att uppföljningen enkelt kan smälta in och dra nytta av myndighetens ledningsresurser och kompetens i övrigt. Inom organisationen bör exempelvis finnas beräkningsteknisk och grundläggande statistisk kompetens, utredningskunnande samt kunskaper om kommunal ekonomi.

Med utgångspunkt från de uppställda kriterierna har jag inför valet av myndighet för den permanenta uppföljningen övervägt flera myndigheter under Finansdepartementet. Jag har slutligen blivit övertygad om att Statskontoret är den myndighet som bäst svarar mot de uppställda kriterierna. Här följer motiveringen till mitt val.

Statskontoret får som ett resultat av den nyligen genomförda översynen av regeringens stabsmyndigheter fr.o.m. årsskiftet 2005/2006 en renodlad roll. I budgetpropositionen (prop. 2005/06:1, UO 2, sid. 35) skriver regeringen om Statskontorets nya uppdrag:

” En utgångspunkt för regeringen i budgetpropositionen för 2005 var att stabsmyndigheterna ska ha tydliga ansvarsområden och därmed stärka den förvaltningspolitiska utvecklingen. Regeringen anser att Statskontoret ska ha ett renodlat utrednings-, uppföljnings- och utvärderingsuppdrag. Statskontoret ska vidare på regeringens uppdrag biträda med underlag för omprövning, effektivisering och styrning av statlig verksamhet.”

Statskontoret är underställt Finansdepartementet och har ett uppdrag i övrigt av den karaktären att uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen inte blir ett främmande inslag. Myndigheten har även sakkompetens inom områden som har relevans för den kommunalekonomiska uppföljningen. Statskontoret som myndighet och utredningsorgan är även tillräckligt stort för att medge en viss flexibilitet i resursanvändningen och för att undvika den sårbarhet som kan uppstå om kompetensen i den kommunalekonomiska utjämningen finns hos alltför få personer.

Statskontoret har dock lika lite som någon annan förvaltningsmyndighet ett kommunalt verksamhetskunnande som spänner över hela den kommunala sektorn. Statskontoret måste därför vid fullgörandet av uppgiften utbyta information med företrädare för kommunsektorn och med flera andra myndigheter och departement. Statskontoret bör också ha en konsultbudget till sitt förfogande, som medger köp av tjänster inom områden där Statskontoret saknar kompetens eller resurser.

Mitt slutliga val har stått mellan Statskontoret och SCB. Avgörande för valet av Statskontoret har varit att myndigheten är stabsmyndighet med ett renodlat utrednings-, uppföljnings- och utvärderingsuppdrag, och att Statskontoret därmed är en myndighet vars arbetsprocesser och slutprodukter inte är olika kommittéväsendets. SCB ska ha kvar samtliga av de uppgifter som myndigheten utför i dag inom ramen för den kommunalekonomiska utjämningen.

Valet av Statskontoret gör också att sårbarheten blir mindre i och med att SCB:s löpande administration respektive den löpande uppföljningen delas upp på två myndigheter. Därmed skapas naturligen också incitament för en dialog mellan två kompetenta

myndigheter underhand och en viss ömsesidig kvalitetskontroll av beräkningar och annat underlag.

Ett särskilt beslutsorgan inom Statskontoret ska besluta om inriktningen och prioriteringarna för uppföljningen

Ett av regeringen utsett särskilt beslutsorgan inom Statskontoret ska besluta om inriktningen och prioriteringarna för myndighetens löpande uppföljning av utjämningssystemet och fatta beslut om de rapporter som ska överlämnas till regeringen. I beslutsorganet ska ingå företrädare för kommunsektorn och i övrigt personer med goda insikter i utjämningssystemet eller i kommunalekonomiska frågor.

De berörda departementen ska bereda de rapporter som organet fattar beslut om och tillställer regeringen, varför det ter sig naturligt att departementen inte är företrädda i beslutsorganet. Regeringen kan besluta att beslutsorganets ordförande ska vara Statskontorets generaldirektör, alternativt utse en extern ordförande.

Det särskilda beslutsorganet är viktigt för systemets legitimitet. Utjämningssystemet omfördelar medel mellan kommuner och mellan landsting, och det är därför angeläget att kommunsektorns företrädare ges inflytande över det utredningsarbete som ska ligga till grund för fördelningen. Att kommunsektorns företrädare finns med vid framtagandet av beslutsunderlag till regeringen i utjämningsfrågor medför att beslutsunderlaget får förankring i sektorn och är därmed också ämnat att underlätta den fortsätta beredningen av frågorna i regeringskansliet.

Kommunsektorns företrädare liksom även personer med särskild kompetens utanför kommunsektorn kan också via det särskilda beslutsorganet tillföra kunskaper till uppföljningsorganisationen i frågor av betydelse för utjämningen.

Det kan nämnas att flertalet av de större myndigheterna inom sig har flera olika typer av självständigt beslutande organ. Exempel på sådana myndigheter är Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket, SCB, Sida, Socialstyrelsen, Kammarkollegiet och Banverket.

Jag har övervägt flera alternativ för att tillgodose intressenternas inflytande över uppföljningsorganisationens arbete. Ett alternativ är att inrätta en särskild nämndmyndighet, kopplad till en värdmyndighet som står för nämndens kansligöromål. I detta fall skulle nämnden motsvara det ovan föreslagna beslutsorganet, och Stats-

kontoret skulle mycket väl kunna vara värdmyndighet för nämndens kansli: Alternativen har således i praktiken stora likheter. Jag har dock sett det som en fördel att mitt förslag inte nödvändiggör inrättandet av en ny myndighet.

Den kommunalekonomiska utjämningen avser centrala verksamhetsområden i kommuner och landsting. Det är därför viktigt att uppföljningen och utvecklingen av systemet vilar på ett kunnande om dels kommunal ekonomi, dels de verksamheter som avses. Särskilt uppföljningen och utvecklingen av de olika delmodellerna inom kostnadsutjämningen förutsätter kunskaper inom de områden som är berörda. Det betyder att kunskaper och erfarenheter bl.a. från skola, vård och omsorg kommer att krävas. Det är också viktigt att olika kompetenser kan komma in tidigt i uppföljningsarbetet, och även kan bidra till att initiera de olika uppföljnings- och utvecklingsinsatser, som ska utföras av uppföljningsorganisationen. Jag anser därför att den nya uppföljningsorganisationen inom Statskontoret bör knyta en referensgrupp till arbetet med uppföljningen, bestående av företrädare för Finansdepartementet, berörda fackdepartement och myndigheter samt Sveriges Kommuner och Landsting.

Dimensioneringen och finansieringen samt tidpunkten för inrättande av den permanenta uppföljningsorganisationen

I storleksordningen tre årsarbetskrafter är en rimlig dimensionering för Statskontorets stående uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet. Därtill ska finnas vissa konsultmedel till Statskontorets förfogande. Den löpande uppföljningen av utjämningssystemet ska vara statligt finansierad. Större uppföljnings- eller utvecklingsinsatser bör finansieras i särskild ordning.

Det är lämpligt att den nya uppföljningsorganisationen tar vid när min utredning avslutas, för att en viss kontinuitet i uppföljningsarbetet ska kunna upprätthållas. Den nya organisationen bör därför träda i funktion den 1 januari 2008.

En rimlig basnivå för budgeten för konsulter för den nya uppföljningsorganisationen är 700 000 kronor per år. Konsultbudgeten ska bl.a. medge framtagande av dataset och beräkningar i samband med att underlag produceras till uppdateringar av olika delmodeller i kostnadsutjämningen.

Sammantaget kan det årliga resursbehovet för Statskontorets uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet inklusive konsultmedel bedömas uppgå till 4 miljoner kronor uttryckt i 2008 års prisnivå.

Den kommunalekonomiska utjämningen är ett statligt system och även uppföljningen av systemet bör naturligen vara statligt finansierad. Min utredning har enligt direktiven det explicita uppdraget att föreslå en organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet, utan att utredningen har förutsättningar att föreslå var medlen ska tas. Det kan konstateras att de arbetsuppgifter som jag föreslår ska ligga på Statskontoret tidigare har utförts av kommittéer och således finansierats av staten via kommittéanslaget.

3.4 Konsekvenser av en övergång till en löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen

I det följande redovisas min bedömning av konsekvenserna av en övergång till löpande uppföljning av den kommunalekonomiska uppföljningen. Jag menar att löpande uppföljning i flera avseenden förbättrar den kommunalekonomiska utjämningen, men även att en löpande uppföljning ställer nya krav på aktörerna i systemet.

Med en löpande uppföljning kommer regeringen att kontinuerligt tillföras ett underlag som ger förutsättningar att oftare än hittills genomföra uppdateringar och justeringar av olika faktorer i utjämningssystemet. Det bör leda till en ökad kvalitet i den kommunalekonomiska utjämningen. Mer frekventa uppdateringar ger en bättre överensstämmelse över tid mellan kommunernas strukturella kostnader och standardkostnader, och de ger samtidigt möjlighet att på ett systematiskt sätt validera och vid behov förbättra och förfina samtliga av de faktorer och parametrar som används vid utjämningen.

En permanent organisation för den kommunalekonomiska uppföljningen bör dessutom ha goda förutsättningar att förbättra dokumentationen av systemet och att säkerställa databaser och annat material. Det bör även bli enklare att vidmakthålla kompetensen i utjämningsfrågorna och kontinuiteten i övrigt.

En löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen med åtföljande tätare återrapportering till Finansdeparte-

mentet medför förändrade krav på regeringskansliets beredning av utjämningsfrågorna. Förslag om förändringar i olika delmodeller i utjämningssystemet kommer årligen att behöva beredas i regeringskansliet.

De enskilda utjämningsfrågor som behandlas vid varje tillfälle bör i gengäld som regel leda till mindre omfördelningar mellan kommuner eller mellan landsting, och därmed som enskild fråga bli av mindre betydelse. I vissa fall kommer dock sannolikt den löpande uppföljningen att generera förslag som trots att endast delar av systemet berörs ändå leder till relativt stora omfördelningar.

Min utredning kan ses som den första med löpande uppföljning som grunduppdrag; och avrapporteringen i höstens delbetänkande ger underlag till uppdateringar eller förändringar av delar av systemet, där exempelvis en reviderad delmodell för utjämning av byggkostnader ger upphov till relativt stora omfördelningar mellan enskilda kommuner respektive enskilda landsting.

En förutsättning för att det ska vara möjligt att implementera uppdateringar och mindre förändringar av utjämningssystemet mera frekvent än vad som hittills varit fallet är sannolikt att införanderegler i stor utsträckning kan undvikas. En ordning med täta och överlappande införanderegler skulle antagligen snabbt göra systemet ohanterligt.

4 Förslag till lönekostnadsutjämning

I kapitlet behandlas frågeställningen om strukturella löneskillnader inom kommunsektorn. Först beskrivs uppdraget och frågans tidigare behandling. Därefter redogörs för lönenivåerna i samtliga landsting och kommuner samt hur de utvecklats över tiden från år 1997 fram till år 2005. I det efterföljande avsnittet analyseras om de löneskillnader som finns mellan kommuner och mellan landsting är strukturellt betingade eller om det är andra orsaker som ligger bakom dessa skillnader. I det avslutande avsnittet presenteras mitt förslag till två nya utjämningsmodeller för utjämning av strukturellt betingade löneskillnader, en för kommuner och en för landsting.

Mitt förslag: Två nya delmodeller införs i kostnadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade lönekostnadsskillnader i kommunsektorn, en för kommunerna och en för landstingen. I delmodellen för kommunerna beräknas de strukturella löneskillnaderna utifrån variabler som avspeglar konkurrensen på närliggande arbetsmarknader, boendekostnaderna på orten och det allmänna arbetsmarknadsläget. I delmodellen för landstingen beräknas de strukturella löneskillnaderna utifrån en variabel som avspeglar konkurrensen på närliggande arbetsmarknader. Uppdateringar av delmodellerna bör lämpligen ske vart femte år. De nya delmodellerna bör tillämpas från och med den 1 januari 2008.

4.1 Uppdraget samt frågans tidigare behandling

Jag har i uppdrag att analysera skillnader i lönenivåer mellan kommuner och mellan landsting i syfte att fastställa om och i vilken grad dessa skillnader är strukturellt betingade. Om skillnaderna i lönenivåer bedöms vara strukturellt betingade ska ett förslag läm-

nas på hur dessa skillnader kan beaktas i utjämningssystemet på ett för enskilda kommuner och landsting opåverkbart sätt.

Frågan om strukturellt betingade löneskillnader har tidigare behandlats av Utjämningskommittén som ansåg att skillnader i lönenivåer inte skulle beaktas i kostnadsutjämningen. I betänkandet Gemensamt finansierad utjämning i kommunsektorn (SOU 2003:88) konstaterade kommittén att det fanns skillnader i lönenivåer mellan olika regioner men att man inte kunde veta i hur stor utsträckning de höga lönenivåerna, i bland annat flera stockholmskommuner, berodde på hård konkurrens om personal eller om nivåerna var självvalda. Kommittén ansåg det inte heller självklart att skillnaderna i lönenivåer mellan regioner skulle bestå över tiden.

Flera remissinstanser angav i sina remissyttranden över Utjämningskommitténs betänkande att skillnader i lönenivåer borde beaktas i utjämningssystemet medan bl.a. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet ansåg att tillräcklig kunskap saknades för att ta ställning till i vilken utsträckning som löneskillnaderna kunde förklaras av strukturen på arbetsmarknaden, konjunkturen eller andra orsaker.

Regeringen angav i propositionen Ändringar i det kommunala utjämningssystemet (prop. 2003/04:155) att det saknades tillräcklig kunskap för att ta ställning till om löneskillnaderna kunde förklaras av strukturen på arbetsmarknaden och att det var viktigt att en eventuell kompensation för höga löner utgår från opåverkbara strukturella faktorer. Regeringen ansåg därför att frågan skulle bli föremål för fortsatt utredning.

4.2 Hur stora är löneskillnaderna mellan landstingen?

Nedan behandlas löneskillnaderna mellan landstingen. Landstingen avhandlas före kommunerna eftersom den metod som utredningen använt är lättare att beskriva utifrån landstingsdata.

De lönedata som ligger till grund för utredningens beräkningar har tagits fram av Sveriges Kommuner och Landsting.

Skillnader i lönekostnader totalt samt per årsarbetare

Högst månadslön per årsarbetare har Stockholms läns landsting och Landstinget i Uppsala län vars medellöner år 2005 uppgick till ca 26 100 respektive knappt 25 400 kronor. Lägsta löner per årsarbetare har landstingen i Södermanland och Dalarna vars medellöner understeg 23 700 kronor. Skillnaden i genomsnittlig månadslön mellan årsarbetare i Stockholms läns landsting och i Landstinget Sörmland uppgår därmed till ca 2 500 kronor. Den genomsnittliga lönen i riket för landstingssektorn uppgick samma år till lite drygt 24 600 kronor per årsarbetare.

Totalt hade alla landsting år 2005 utom Stockholm, Uppsala och Västerbotten en medellön som understeg genomsnittet i riket. Anledningen till att riksgenomsnittet är så högt är att de högre lönerna i landstingen i Stockholm och Uppsala drar upp medellönen i riket då de tillsammans har över en femtedel av alla årsarbetare inom landstingen.

Till en del förklaras löneskillnaderna av att landstingen har olika personalsammansättning. Exempelvis får ett landsting med en stor andel läkare en högre medellön per årsarbetare än om läkarandelen hade varit den för riket genomsnittliga, eftersom läkare har jämförelsevis hög lön.

I den utsträckning skillnaderna i personalsammansättning beror på skilda vårdbehov i befolkningen, så sker en utjämning för dessa skillnader inom ramen för kostnadsutjämningen. Exempelvis behövs en större andel läkare och vissa andra högspecialiserade personalkategorier i ett landsting med fler individer per tusen invånare i behov av slutenvård. På motsvarande sätt sker även mellan kommunerna en utjämning av strukturellt betingade skillnader.

Den genomsnittliga lönen per årsarbetare är som framgår av detta avsnitt inte ett idealiskt mått om man vill studera lönenivåerna i landstingen.

En standardisering av lönerna möjliggör en rättvis jämförelse

För att en jämförelse ska bli rättvis och säkerställa att exempelvis läkarlöner i ett landsting jämförs med just läkarlöner i ett annat landsting och inte med löner för andra personalkategorier måste skillnader i personalsammansättning elimineras. Detta möjliggörs genom att lönerna standardiseras. Följden av en standardisering blir

att alla landsting får samma andel av respektive yrkeskategori. En standardisering har även gjorts för personalens ålder. Detta för att undvika att äldre, mer erfaren och därmed högre avlönad personal jämförs med yngre, mindre erfaren och lägre avlönad personal inom samma yrkeskategori. De löneskillnader som därefter kvarstår kan således inte förklaras med att ett landsting har en högre andel specialiserad personal eller att man anställt mer erfaren personal än andra landsting.

Ett medelvärde över 4 år ökar tillförlitligheten i jämförelsen

Vid en jämförelse baserad på data från enbart ett specifikt år finns alltid risken att siffrorna inte är helt jämförbara på grund av exempelvis retroaktiva utbetalningar eller olika avtalsperioder. Genom att i stället beräkna medelvärdet för en längre period minskar detta problem. Utredningen har studerat lönenivåerna åren 1997-2005. Valet av år har gjorts i samarbete med företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting. Den studerade perioden har delats in i två fyraårsperioder; 1997-2000 samt 2002-2005.

Standardiseringen leder till att skillnaderna mellan landstingen minskar

Skillnaden i lönenivåer mellan landstingen blir mindre genom standardiseringen. Det landsting som under perioden 2002-2005 hade den högsta standardiserade lönenivån var Stockholms läns landsting med en medellön på 24 200 kronor, vilket är 1 500 kronor mer än medelvärdet för det landsting som hade lägst medellön.

Diagram 4:1 Medellöner i landsting för perioden 2002-2005, ej standardiserade samt standardiserade för genomsnittlig personal- och åldersstruktur. Riket= index 100

108 106 104 102 100 98

Index

96 94 92 90

g

na

V-G and

rl

mland mland botten

götland Kalmar Gotland Halland Örebro Dalar rbotten

Uppsala onober Blekinge nor Jämtland

Stockholm Sör Jönköping Kr Vär Gävleborg Nor

Öster Västmanland Väster

Region Skåne Väster

Medellön Stand.medellön

Källa: Egen bearbetning och Sveriges Kommuner och Landsting

Standardiseringen har gjorts genom att landstingens personal har delats in i 13 yrkesgrupper som i sin tur är fördelade på 11 ålderskategorier. Den genomsnittliga lönen för respektive yrkes- och åldersgrupp i respektive landsting har sedan multiplicerats med den genomsnittliga andelen personer per yrkes- och åldersgrupp för samtliga landsting. På detta sätt får samtliga landsting en identisk personalstruktur och blir därmed direkt jämförbara. I de fall observationer saknas, exempelvis om ett landsting inte har en distriktsläkare i åldersgruppen 30-34 har medellönen i riket för distriktslä-

kare i den aktuella åldern använts. De genomsnittliga månadslönerna i landstingen, efter genomförda standardiseringar, var 18 920 kronor under perioden 1997-

Utredningen har förutom de genomförda standardiseringarna även övervägt att göra ytterligare standardiseringar, främst gällande personalens utbildningsnivå. Det finns dock mycket som tyder på att indelningen i yrkeskategorier till stor del fångar upp skillnader i utbildningsnivå vilket skulle göra standardiseringen överflödig. Att utöver de redan gjorda standardiseringarna införa ytterligare standardiseringar skulle dessutom försvaga materialet avsevärt. Detta gäller inte minst för kommuner då det i många små kommuner skulle saknas alldeles för många observationer. Då avsaknaden av faktiska observationer ersätts med ett medelvärde innebär det med stor sannolikhet att eventuella förändringar av index för små kommuner, vid införandet av fler standardiseringar, enbart till viss del skulle bero på standardiseringarna utan snarare på att de tilldelas fler medelvärden.

2000 och 23 470 kronor under perioden 2002-2005. I de fortsatta delarna av redovisningen är det dessa lönenivåer som utgör jämförelsevärdet (index 100) i respektive period. För en utförlig förteckning över respektive landstings löneindex se bilaga 5.

Lönenivåerna under den senaste fyraårsperioden har varit högst i Stockholms läns landsting och i Landstinget i Uppsala län, där lönenivåerna legat 3 % respektive 1,2 % över genomsnittet för landstingen som helhet. Totalt hade 6 landsting en lönenivå som översteg genomsnittet. De övriga fyra var landstingen i Västmanland, Norrbotten, Gävleborg och Jönköping.

I landstingen i Stockholm och Uppsala är det främst sjuksköterskor som har relativt sett höga löner medan det i landstingen i Västmanland, Norrbotten, Gävleborg och Jönköping främst är läkare som uppbär en högre lön än riksgenomsnittet.

De lägsta lönenivåerna återfinns i Gotlands kommun som sjukvårdhuvudman och i Örebro, Halland och Dalarna. De standardiserade lönenivåerna i dessa landsting låg under perioden 2002-2005 mellan 1,6 och 3,2 % under genomsnittet för landstingen som helhet. Det är främst lönerna för administrativ personal och sjuksköterskor som är relativt sett låga i dessa landsting.

Trots att skillnaden i lönenivåer mellan Stockholm läns landsting och landstingen med lägst löner är relativt stor är skillnaderna generellt sett mellan landstingen liten. Enbart 5 av 21 landsting (inkl. Gotlands kommun) uppvisar en lönenivå som avviker med mer än 1,5 % från riksgenomsnittet och enbart 3 avviker med mer än 2 %.

Är lönenivåerna stabila över tiden?

För att få en uppfattning om hur stabila de relativa lönenivåerna är över tiden har utredningen jämfört lönenivåerna under perioden 2002-2005 med perioden 1997-2000. Slutsatsen är att de relativa lönenivåerna i landstingen varit förhållandevis stabila över tiden.

Mellan åren 1997 och 2000 var lönenivåerna högst i landstingen i Norrbotten, Östergötland, Värmland, Stockholm och Västmanland. Norrbottens läns landsting hade ett löneindex på 103,7 och de övriga ett löneindex omkring 101. Totalt hade 8 landsting en lönenivå som låg över och 12 landsting en lönenivå som låg under genomsnittet. Av de 12 hade 9 fortfarande en lönenivå under genomsnittet under perioden 2002-2005. Totalt sett har 13 landsting ett index som är oförändrat alternativt ändrats med högst 1,5 procent-

enheter mellan perioderna. Den största relativa förändringen är att lönenivån i Norrbottens läns landsting sjunkit från index 103,7 till index 101.

4.3 Hur stora är löneskillnaderna mellan kommunerna?

Löneskillnaderna mellan landets kommuner är betydligt större än vad som är fallet mellan landstingen. Skillnaden mellan den kommun som år 2005 hade den högsta lönenivån och den kommun som hade den lägsta är hela 15 procentenheter. Kommuner med ett högt löneläge är i hög grad koncentrerade till storstadsregionerna. Skillnaderna i lönenivåer tenderar att öka över tiden vilket talar emot att löneskillnaderna skulle vara av en övergående natur.

Även de kommunala lönerna har standardiserats

Utredningen har i likhet med den bearbetning som gjordes av lönerna i landstingen även standardiserat de kommunala lönerna. Standardiseringen har gjorts utifrån samma principer som beskrivits ovan men med ett utökat antal yrkeskategorier, 30 stycken, och något färre ålderskategorier, 9 stycken. I de fall som en observation saknas, har utredningen till skillnad från i landstingsmaterialet, inte lagt in den riksgenomsnittliga lönen för den aktuella personalkategorin och åldern utan i stället använt sig av medelvärdet för den regionfamilj som kommunen tillhör. Att använda det medelvärdet ger en sannare bild av kommunens faktiska löneläge än att använda riksgenomsnittet.

2 Regionfamiljerna bygger på Nuteks indelning av kommunerna i arbetsmarknadsregioner inom vilka människor kan bo och arbeta utan att göra alltför tidsödande resor. Arbetsmarknadsregionerna har i sin tur delats in i regionfamiljer utifrån befolkningsstorlek, utbildningsnivå, andelen företagare och tillgängligheten till arbetstillfällen. Det finns totalt 5 regionfamiljer; Storstadsregioner, Större regioncentra, Mindre regioncentra, Små regioner med i huvudsak privat sysselsättning samt Små regioner med i huvudsak offentlig sysselsättning.

Stora skillnader mellan kommunerna

De högsta kommunala lönenivåerna finns i storstadsregionerna. Skillnaderna mellan storstadsregionerna och resterande landet minskar när lönerna standardiseras. De standardiserade lönerna var år 2005 i genomsnitt 2 % högre i dessa kommuner än i riket totalt. Små regioner med i huvudsak privat sysselsättning hade de lägsta lönenivåerna, i genomsnitt 2,6 % under riksgenomsnittet.

Diagram 4:2 Medellöner och standardiserade medellöner i kommunerna 2005 fördelade på regionfamiljer, vägt genomsnitt

22000

21500

21000

20500

20000

19500

kronor per månad

19000

ra ra - g - g

e in in

oner re ent ent lig

oner at ttn oner ttn

ör iv

regi St onc onc egi lsä egi fent lsä

Mindr pr

of

tads regi regi

s Smår sysse Smår sysse

or

St

M edellön S tand.m edellön

Källa: Egen bearbetning och Sveriges Kommuner och Landsting

Spridningen mellan enskilda kommuner är som förväntat betydligt större än mellan grupper av kommuner. Skillnaden mellan den kommun som hade den högsta standardiserade lönen år 2005 (Vellinge) respektive den lägsta (Nordmaling) uppgick till över 15 procentenheter.

För att säkerställa att lönenivåerna är jämförbara och undvika att större avvikelser under enskilda år blir alltför framträdande har utredningen, precis som i analysen av landstingens lönenivåer, delat in de studerade åren in i två fyraårsperioder: 1997-2000 samt 2002- 2005. Utifrån denna indelning har utredningen sedan beräknat ett medelvärde för respektive kommun och period. De genomsnittliga lönenivåerna i kommunerna, efter genomförda standardiseringar,

var 16 430 under perioden 1997-2000 och 19 860 under perioden 2002-2005. I de fortsatta delarna av redovisningen är det dessa lönenivåer som utgör jämförelsevärdet (index 100) i respektive period. För en utförlig förteckning över respektive kommuns löneindex se bilaga 3.

Under perioden 2002-2005 hade 75 av landets totalt 290 kommuner ett index över 100, det vill säga ett löneläge över genomsnittet medan 213 hade ett löneindex under 100. Sammanlagt hade 29 kommuner ett index över 102, och av dessa låg inte mindre än 23 i Stockholms län. Av dessa 23 hade i sin tur 15 ett index på över 104. Högst lönenivå i regionen hade Solna, Stockholm och Nacka som alla hade ett index över 106. De övriga 6 kommunerna som hade ett index över 102 var Vellinge, Lomma, Svedala, Mölndal, Ale och Kiruna.

Bland de kommuner som hade lägst index återfinns bland annat Nordmaling, Hudiksvall och Ockelbo som tillsammans med Ludvika alla hade ett index under 95,5. Skillnaden mellan kommunerna med högst lönenivåer och de med lägst uppgår således till över 10 procentenheter.

Löneskillnaderna inget tillfälligt fenomen

De löneskillnader som fanns under perioden 1997-2000 har inte minskat under perioden 2002-2005. Fler kommuner, framförallt i stockholmsområdet, har tvärtom höjt sina relativa lönenivåer. Samtidigt har det relativa löneläget bland de kommuner som redan tidigare låg under genomsnittet i många fall sjunkit ytterligare. Sammantaget har skillnaden i lönenivåer mellan kommunerna ökat.

Diagram 4:3 Lönenivåer i kommunerna fördelade på kommungrupper 1997-

2000 samt 2002-2005. Standardiserade för en genomsnittlig personal- och åldersstruktur. Ovägt genomsnitt. Riket= index 100

104 103 102 101 100 99 98 97 96 95

,

uner uner , 12

ande , över uner

städer m städer m

uner uner m

re

Stor m uner m inv.

oducer m 25 000 inv. e än 12 500

rtskom Stör . kom

ro upr kom indr

ö 25 000 inv. . kom Övr

F . kom 500 - m

Var Övr

Pendlingskommuner Glesbygdskom Övr

Index 1997-2000 Index 2002-2005

Källa: Egen bearbetning och Sveriges Kommuner och Landsting

Under perioden 1997-2000 var det 209 kommuner som hade en lönenivå under genomsnittet, det vill säga ett index under 100. Av dessa hade 192 stycken, hela 92 %, ett index under 100 även i den nästföljande perioden 2002-2005. Av de 78 kommunerna som hade ett index över 100 hade 57 stycken, 73 %, ett index över 100 även i den nästföljande perioden. Bland kommunerna med högst index, över 102, återfanns 17 av de 20 kommuner som fanns där under perioden 1997-2000 även under perioden 2002-2005.

Skillnaderna mellan de kommuner som har högst respektive lägst lönenivåer har ökat under perioden och det finns tecken som tyder på att denna utveckling kan komma att fortsätta. Under perioden 1997-2000 hade 52 kommuner ett index under 98 och 20 kommuner ett index över 102. Under den nästföljande perioden hade ännu fler kommuner, 93 stycken, fått ett index under 98 samtidigt som antalet kommuner med ett index över 102 ökat till 29 stycken. Av de 93 kommuner som hade ett index under 98 hade 90 haft ett index under 100 i den förgående perioden. Av de 29 kommuner som hade ett index över 102 hade samtliga haft ett index över 100 i den föregående perioden.

Kommuner med ett högt löneläge har med andra ord ökat sina löner i snabbare takt än kommuner med ett lågt löneläge. Det tycks således som att löneskillnaderna mellan kommunerna inte är av en övergående natur.

4.4 Beror skillnader i lönenivåer på strukturella faktorer?

Utredningen har konstaterat att det finns relativt stora löneskillnader i kommunsektorn. Enligt min bedömning finns det inget som tyder på att skillnaderna är av en tillfällig, övergående natur utan tvärtom verkar de snarare öka över tiden. Att det finns bestående löneskillnader i kommunsektorn är dock inget skäl i sig för en utjämning. För att det ska vara aktuellt att utjämna för dessa löneskillnader krävs det att de är strukturellt betingade.

Löneskillnaderna är i hög grad strukturellt betingade

Tidigare bestämdes de offentliga lönerna genom centrala avtal. Lönespridningen mellan kommuner och mellan landsting var relativt liten. Det som styrde lönespridningen var framför allt åldersstrukturen, dvs. en kommun med många äldre anställda hade ett högre löneläge än en kommun med flera yngre. Även kallortstillägg i vissa orter påverkade det relativa löneläget.

I dag finns oftast inga normerande siffror, utan avtalen kan vara sifferlösa eller man kan förhandla om ett garanterat minsta utfall. De enskilda kommunerna och landstingen kan därmed i betydligt större utsträckning än tidigare avväga hur mycket man vill betala och till vilka personalgrupper. Den centralt reglerade lönebildningen har således ersatts allt mer av individuell lönesättning i lokala avtal. Effekten av den friare lönesättningen har blivit att kommunerna och landstingen nu i betydligt större utsträckning än tidigare konkurrerar med varandra och med andra sektorer om arbetskraften med hjälp av löneinstrumentet.

Enligt vedertagen teori kan det finnas en rad faktorer som ensamma eller i kombination med andra faktorer avgör vilken lön som arbetsgivaren erbjuder för att attrahera en viss typ av arbetskraft och vilken lön en individ är beredd att acceptera. Exempel på sådana faktorer är individens yrke, utbildning och arbetslivserfarenhet,

kostnadsnivån på orten (framför allt för boende), flytt- och pendlingskostnader, förekomsten av bristyrken, lönen på konkurrerande delarbetsmarknader (exempelvis i den privata sektorn) samt arbetsgivarens lönepolitik eller ambitionsnivå. Vissa av faktorerna ovan är att beteckna som opåverkbara för den enskilda kommunen eller det enskilda landstinget medan andra är direkt påverkbara.

Det saknas emellertid i stor utsträckning för utredningen relevant forskning kring lönebildningen i kommunsektorn. I avsaknad av sådana studier valde därför utredningen att anlita konsultbolaget Mapsec Kb för att göra dels en genomgång av den allmänna teorin kring lönebildning, dels en empirisk studie utifrån individdata, för att analysera om det finns opåverkbara faktorer som kan förklara skillnaderna i lön mellan kommuner och mellan landsting. I analysen har man dels studerat strukturvariablernas påverkan på de kommun- och landstingsanställdas löner totalt, dels specialstuderat vissa yrkesgrupper. De grunddata som använts i analysen är sammanställda av SCB och innehåller uppgifter om över 2 miljoner individer varav ca hälften är privatanställda och resten offentligt anställda. Uppgifterna om individernas lön avser inkomståret 2004. Rapporten finns i sin helhet i bilaga 3.

Slutsatserna av studien är att det finns strukturella faktorer som kan förklara löneskillnader mellan kommuner och mellan landsting. Lönen i samma yrke i omgärdande kommuner (eller län för landstingen), lön i samma yrkeskategori i privat sektor samt priset på boende (här uttryckt som medelpriset på småhus i kommunen) är exempel på strukturella faktorer som alla visat sig ha ett tydligt statistiskt samband med lönenivåerna i de olika kommunerna.

Utifrån dessa slutsatser har utredningen anlitat SCB för att ta fram ett antal regressionsmodeller, dels för att få resultaten bekräftade och dels för att få en uppfattning om hur stor del av de faktiska löneskillnaderna som kan vara strukturellt betingade. Vid framtagandet av modellerna har standardiserade löner för respektive kommun och landsting använts. Därigenom har redan på förhand de löneskillnader som har att göra med skillnader i yrkes- eller ålderssammansättning eliminerats.

I arbetet med att ta fram en modell som kan förklara så stor del av de återstående löneskillnaderna som möjligt har SCB testat en rad strukturella faktorer, bland annat medellön i privat sektor, befolkningsförändringar, förvärvsarbetargrad, medellönen i angränsande

3 Studien har genomförts av nationalekonomerna Helena Svaleryd, fil.dr. och Allan Gustafsson, Ph.D.

kommuner (vid framtagandet av en regressionsmodell för kommunerna) samt köpeskillingen på småhus.

Flera av de studerade faktorerna samvarierar dock med varandra vilket innebär att de fångar upp samma underliggande mekanismer. Det finns exempelvis ett starkt samband mellan medellönerna i privat sektor och köpeskillingen på småhus vilket gör att enbart en av variablerna kan användas i modellen för att resultatet ska kunna anses statistiskt tillförlitligt.

Den modell som använts för att förklara skillnader i lönenivåer mellan kommunerna innehåller följande variabler: • Medellönen för kommunanställda i angränsande kommuner • Köpeskillingen på småhus (permanentboende) • Förvärvsarbetargrad (andel av befolkningen äldre än 16 år som

är förvärvsarbetande)

Annorlunda uttryckt kan man säga att konkurrensen på närliggande arbetsmarknader, boendekostnaderna på orten och det allmänna arbetsmarknadsläget kan förklara en stor del av skillnaderna mellan kommunerna. Modellen kan förklara 62 % av skillnaderna mellan kommunernas standardiserade löner vilket innebär att en stor del av den skillnad som finns kvar, efter det att vi tagit hänsyn till skillnader i yrkes- och åldersstruktur, på aggregerad nivå kan betraktas som strukturellt betingad.

Svårt förklara skillnader i läkarlöner

Att variationen i lönenivåer mellan landstingen är betydligt mindre än mellan kommunerna förklaras bland annat av att läkarna som yrkesgrupp uppvisar ett motsatt mönster jämfört med övriga yrkesgrupper inom landstingen. Läkarlönerna är generellt sett lägre i storstadslandstingen och i övriga landsting med universitetssjukhus. Utredningen har inte utifrån de standardiserade lönerna kunnat ta fram en tillförlitlig regressionsmodell som inkluderat samtliga personalgrupper. I den regressionsmodell som tagits fram har läkarna därför exkluderats. För att skillnader i läkarnas löner inte ska gå förlorad har modellen sedan justerats (se vidare under rubriken Beräkning av tilläggens storlek).

En av orsakerna till att de regionala löneskillnaderna för läkare uppvisar ett annat mönster än motsvarande skillnader för övriga personalgrupper i landstingen kan vara att de föredrar att arbeta för

en lägre lön på sjukhus som ger möjlighet till forskning och därmed en större chans till en framtida karriär snarare än för en högre lön på ett sjukhus där ingen forskning bedrivs. Detta får naturligtvis även till konsekvens att övriga landsting behöver betala en relativt sett högre lön för att kunna attrahera läkare.

Den variabel som använts för att förklara skillnaderna i lönenivåer mellan landstingen (exklusive läkarna) är lönerna i den privata sektorn i länet. Totalt kan den enskilda faktorn förklara nästan 67 % av variationerna.

Sammanfattningsvis kan konstateras att såväl Mapsecs studie som de analyser som utredningen gjort i samarbete med SCB har övertygat mig om att de löneskillnader som finns mellan kommuner och mellan landsting i relativt hög utsträckning kan förklaras av strukturellt betingade faktorer.

4.5 Förslag till införande av två utjämningsmodeller

Förslag och utfall i korthet

Jag anser att en utjämning bör ske för skillnader i strukturellt betingade lönekostnader. Det kommunalekonomiska utjämningssystemet ger i dag en långtgående utjämning av såväl skattekraft som strukturella kostnader. Ambitionen är att så långt det är möjligt fånga upp de strukturella skillnader som finns mellan kommuner och mellan landsting. Givet utformningen av dagens system finns det därför enligt min bedömning goda skäl för att utjämna också för strukturella löneskillnader.

Utjämningsmodellerna, en för kommuner och en för landsting, har utformats med det övergripande syftet att kompensera för merkostnader med anledning av ett påvisat högt strukturellt löneläge. Modellerna ska vara en del av kostnadsutjämningen. Eftersom syftet är att kompensera kommuner och landsting med höga lönenivåer har jag valt att föreslå att utjämningen finansieras gemensamt av samtliga kommuner respektive landsting med samma belopp per invånare.

För att utfallet ska vara opåverkbart för den enskilda kommunen/landstinget bör tilläggets storlek i huvudsak bestämmas utifrån de framtagna regressionsmodellerna. Den faktiska standardiserade genomsnittliga lönen för kommunen/landstinget ska dock utgöra ett tak eftersom jag inte finner skäl till att kompensera för en högre

lönenivå än den som kommunen/landstinget faktiskt har. Därmed minimeras risken att enskilda kommuner eller landsting blir överkompenserade. Detta förfarande får i och för sig ses som ett avsteg från de principer som tillämpas i kostnadsutjämningens övriga delmodeller. Utformningen av mina förslag till framtida uppdateringar bör emellertid säkerställa att det inte blir meningsfullt för enskilda kommuner och landsting att försöka påverka utfallet i lönekostnadsutjämningen.

I tabellen nedan redovisas de kommuner och de landsting som om förslagen gällt innevarande år skulle fått ett tillägg i respektive modell. I sifferkolumnen längst till vänster redovisas resultaten från regressionsmodellerna omgjort till ett index. I den efterföljande kolumnen redovisas den av utredningen framräknade genomsnittliga standardiserade lönen för respektive kommun och landsting, även den uttryckt i form av ett index. I nästa kolumn presenteras det index som ligger till grund för utjämningen och som används vid framräknandet av tilläggen. Tilläggens storlek avgörs emellertid inte bara av indexvärdet utan styrs även av kommunen/landstingets standardkostnader. Beräkningen av tillägg och avdrag förklaras mer utförligt nedan.

Tabell 4:1 Kommuner och landsting berättigade till tillägg, utjämningsåret 2006

Kommun/ lands- Regressions Genomsnittliga stan- Valt index Tillägg, netto, ting Index dardiserade löner kr per inv.

Index 2002-2005

Kommun

Upplands Väsby 103,8 102,2 102,2 229 Vallentuna 102,7 102,5 102,5 321 Österåker 102,2 101,5 101,5 101 Värmdö 105,4 105,3 105,3 855 Järfälla 103,4 104,7 103,4 462 Ekerö 105,0 104,7 104,7 784 Huddinge 104,0 104,2 104,0 605 Botkyrka 102,0 102,2 102,0 210 Salem 102,7 102,6 102,6 359 Haninge 102,8 102,8 102,8 339 Tyresö 104,5 105,4 104,5 712 Upplands-Bro 103,5 104,5 103,5 493

Förslag till lönekostnadsutjämning

Nykvarn 102,1 104,7 102,1 221 Täby 103,5 105,9 103,5 529 Danderyd 106,4 104,1 104,1 752 Sollentuna 104,6 103,4 103,4 526 Stockholm 104,4 106,3 104,4 684 Södertälje 101,9 102,5 101,9 189 Nacka 105,8 106,2 105,8 1022 Sundbyberg 105,2 104,7 104,7 660 Solna 106,1 106,6 106,1 871 Lidingö 106,4 104,8 104,8 863 Vaxholm 103,3 101,7 101,7 164 Sigtuna 101,7 104,9 101,7 145 Nynäshamn 101,9 103,0 101,9 192 Håbo 101,4 101,6 101,4 76 Knivsta 101,4 102,0 101,4 90 Staffanstorp 101,3 101,8 101,3 68 Vellinge 102,1 107,7 102,1 226 Lomma 101,1 104,6 101,1 35 Svedala 101,1 103,8 101,1 30 Kungsbacka 101,8 101,9 101,8 179 Härryda 101,5 101,0 101,0 15 Partille 101,6 101,0 101,0 22 Öckerö 101,7 101,9 101,7 157 Göteborg 101,6 102,0 101,6 123 Mölndal 101,8 102,8 101,8 173 Kungälv 101,4 101,7 101,4 88

Landsting

Stockholm 102,2 103,0 102,2 178 Uppsala 100,8 101,2 100,8 27 Västmanland 101,4 101,0 101,0 53

Mitt förslag skulle om det gällt innevarande år inneburit att 38 kommuner och 3 landsting tilldelats ett lönetillägg. Totalt skulle modellen för kommunerna år 2006 omfördela 1,2 miljarder kronor och modellen för landstingen 360 miljoner kronor. Avdraget för kommunerna skulle uppgå till 186 kronor per invånare och avdraget för landstingen till 55 kronor per invånare. För en redovisning av samtliga kommuners och landstings tillägg och avdrag se bilagorna 4 och 5.

Beräkning av tilläggens storlek

För att avgöra dels vilka kommuner som ska ha rätt till ett lönetillägg dels tilläggens storlek ska den indexserie användas som baseras på den för kommuner framtagna regressionsmodellen. För landstingen ska en modifierad regressionsmodell användas. Skälet till detta är att regressionsmodellen för landstingen i sin ursprungliga form inte innehåller yrkesgruppen läkare. För att skillnader i läkarlöner mellan landstingen inte ska gå förlorad har utredningen viktat ihop regressionsmodellens framtagna medellöner för övriga personalkategorier med läkarnas faktiska löner. Vid viktningen har medellönerna från regressionen utgjort 89 % och landstingens genomsnittliga standardiserade läkarlöner 11 %. Viktningen utgår från den genomsnittliga personalsammansättningen i riket. Genom detta förfaringssätt tar den slutliga modellen även hänsyn till att många av landstingen ute i landet måste betala relativt sett mer för att attrahera nödvändig läkarkompetens. Att inte ta hänsyn till läkarlönerna skulle ha givit de berörda landstingen ett lägre, och troligtvis mindre korrekt, index än vad som nu blir fallet.

För att minimera risken att en kommun eller ett landsting blir överkompenserade ska en kommun eller ett landsting aldrig tilldelas ett indexvärde som överstigar det löneindex som bygger på respektive kommuns genomsnittliga standardiserade medellön för åren 2002-2005. Följden blir att en kommun som i regressionsmodellen har ett index på 103 men ett faktiskt löneindex på 102 tilldelas index 102.

Löneindex ska sedan multipliceras med en justerad standardkostnad. Genom att beräkna tilläggens storlek utifrån standardkostnaderna utgår utredningen från den volym som en kommun bör ha på sin verksamhet givet att den bedrivs med en genomsnittlig ambitions- och effektivitetsnivå. I dagens system antas vid beräkningen av standardkostnaderna att all personal inom verksamhetsområdet har genomsnittlig lön. Syftet med att tillföra en löneutjämningsmodell är således att kompensera kommuner och landsting för avvikelser från genomsnittslönen.

Den justerade standardkostnaden, inklusive personalomkostnader, beräknas för kommunerna genom att standardkostnaderna för de 5 största verksamhetsområdena; Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg, Förskoleklass och grundskola, Gymnasieskola, Äldreomsorg och Individ- och familjeomsorg (fördelade på Barn- och ungdomsvård samt Övrig verksamhet) multipliceras med en ge-

nomsnittlig lönekostnadsandel för respektive verksamhetsområde. Den framräknade justerade standardkostnaden multipliceras sedan med kommunens löneindex för att erhålla ett tillägg per invånare för respektive berättigad kommun.

För landstingen ska den justerade standardkostnaden beräknas genom att standardkostnaden för delmodellen hälso- och sjukvård multipliceras med den genomsnittliga lönekostnadsandelen för hälso- och sjukvården, vilken uppgår till 0,72. Den framräknade justerade standardkostnaden multipliceras sedan med landstingets löneindex, för att precis som i fallet med kommunerna, erhålla ett tillägg per invånare för respektive tilläggsberättigat landsting.

Avgifterna beräknas genom att summan av alla kommuners respektive landstings tillägg divideras med det totala antalet invånare i riket. Avgiften per invånare blir därmed lika stor för alla kommuner respektive landsting.

Uppföljning, uppdatering och genomförande

Jag föreslår att SCB får i uppdrag att årligen beräkna en ny justerad standardkostnad för respektive kommun och landsting, att tillämpas i de nya delmodellerna för utjämning av skillnader i lönekostnader. Detta för att tilläggens storlek ska kunna följa förändringar i kommuners och landstings standardkostnader.

Jag föreslår vidare att den nya permanenta organisationen för uppföljning av utjämningssystemet, statskontoret enligt mitt förslag i kapitel 3, får i uppdrag att löpande följa löneutvecklingen i kommuner och landsting. Däremot föreslår jag ingen automatisk uppdatering av indexserierna. Jag föreslår i stället att Statskontoret vart femte år gör en större översyn av såväl indexvärdena för de faktiska lönenivåerna som regressionsmodellerna. Vid översynen bör förändringar av faktiska lönenivåer ställas i relation till förändringar av regressionernas index, dvs. förändringar i de strukturella variablerna.

Jag vill därmed undvika att enskilda kommuner eller landsting försöker anpassa sin lönebildning för att få ett bättre utfall i lönekostnadsutjämningen. Med mitt förslag ska vid den kommande översynen ett nytt regressionsindex beräknas. Därmed blir de nya

4 I utredningens beräkningar är lönekostnadsandelen för Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 0,81, Förskoleklass och grundskola 0,75, Gymnasieskola 0,68, Äldreomsorg 0,81 och Individ- och familjeomsorg fördelade på Barn- och ungdomsvård 0,79 samt övrig verksamhet 0,38

utfallen för enskilda kommuner och landsting efter genomförda omräkningar svåra att förutse. Då arbetsmarknaden förändras över tid kan det framöver även visa sig att andra strukturvariabler än de som utredningen funnit bättre kan förklara löneskillnaderna i kommunsektorn.

De två nya delmodellerna för löneutjämning bör tillämpas från och med 1 januari 2008.

4.6 Ekonomiska konsekvenser av förslaget

Mitt förslag innebär att 45 kommuner och 4 landsting får ett lönekostnadstillägg. Av dessa är det emellertid 7 kommuner och 1 landsting som, om förslagen tillämpats innevarande år, netto hade fått ett avdrag. Detta beror på att tilläggen är mindre än det avdrag på 186 kronor respektive 55 kronor per invånare som samtliga kommuner och landsting enligt förslaget skulle belastas med. Om förslagen hade gällt innevarande år skulle delmodellerna ha omfördelat 1,2 miljarder kronor mellan kommunerna och 360 miljoner kronor mellan landstingen. Av de 38 kommuner som netto hade fått ett tillägg ligger 25 i Stockholms län, 6 i Västra Götalands län och 4 i Skåne län. Övriga 3 kommuner finns inom pendlingsavstånd från Stor-Stockholm. Höga lönenivåer till följd av strukturella faktorer är således ett problem som gäller storstäderna och dess kringliggande kommuner.

Den kommun som efter avdraget för finansieringen hade fått det största tillägget är Nacka med 1 022 kronor per invånare och den kommun som fått det minsta tillägget är Härryda med 15 kronor per invånare. Störst tillägg av landstingen hade Stockholm läns landsting fått med ett nettotillägg på 178 kronor per invånare. Landstinget i Västmanland hade netto fått ett tillägg på 53 kronor och Landstinget i Uppsala län ett tillägg på 27 kronor per invånare.

4.7 Alternativa modeller för lönekostnadsutjämning

Jag har analyserat olika alternativ för att utjämna av strukturellt betingade löneskillnader. Bland annat har jag övervägt att kompensera kommuner och landsting med ett högt löneläge genom att minska omfördelningen i inkomstutjämningen. Tankegången är att kommuner och landsting med hög skattekraft ofta även har ett

högt strukturellt betingat löneläge för den egna personalen, eftersom dessa kommuner och landsting i allmänhet är belägna i någon av storstadsregionerna. En minskad inkomstutjämning skulle därmed i första hand gynna kommuner och landsting som har ett högt löneläge. Den främsta fördelen med ett sådant system skulle vara dess enkelhet i meningen att det inte behövs någon ny delmodell.

Jag betraktar emellertid nackdelarna med en utjämning via justering i inkomstutjämningen som större än fördelarna. En minskad omfördelning i inkomstutjämningen skulle inte ha samma träffsäkerhet som de av utredningen föreslagna delmodellerna inom ramen för kostnadsutjämningen när det gäller att kompensera för ett högt strukturellt betingat löneläge.

I diagrammet nedan redovisas för kommuner en jämförelse mellan det löneindex som jag föreslagit ska ligga till grund för tilläggen i lönekostnadsutjämningen och de berörda kommunernas skattekraft som andel av medelskattekraften.

Diagram 4.4 Utredningens löneindex för kommuner med löneindex över 100 (i stigande ordning) samt respektive kommuns skattekraft som andel av medelskattekraften

107,0 185,0 106,0 170,0 105,0 155,0 104,0 140,0 103,0 125,0 102,0 110,0 101,0

1 4 7

10 13 16 19 22 25 28 31 34 37 40 43

S k attek raft Löneindex

Av diagrammet framgår att kommuner som i den av mig föreslagna modellen visat sig ha likartade strukturellt betingade lönekostnadsnivåer, kan uppvisa stora variationer i skattekraft. En generell justering i inkomstutjämningen som kompensation för lönenivåskillnader skulle därför medföra olika kompensation i kronor per invå-

nare i kommuner med samma strukturellt betingade lönekostnadsskillnad. Många kommuner skulle därmed bli antingen underkompenserade eller överkompenserade. I vissa fall, då den egna skattekraften understiger den genomsnittliga medelskattekraften, blir det till och med så att kommuner med höga strukturella lönekostnader får ett försämrat ekonomiskt utfall i stället för en ekonomisk kompensation.

En generell minskning av omfördelningen i inkomstutjämningen leder dessutom till att de kommuner och landsting som har lägst skattekraft får de största negativa ekonomiska förändringarna. Dessa förändringar är på intet sätt relaterade till det strukturella löneläget i kommunen.

En lösning som innebär försök att kompensera kommuner och landsting med höga strukturella lönekostnader via inkomstutjämningen kan i och för sig sägas vara opåverkbar för de enskilda kommunerna och landstingen i den meningen att förändringar i deras lönepolicy inte påverkar storleken av kompensationen i utjämningen. Lösningen skulle samtidigt innebära ett avsteg från principen att strukturellt betingade kostnadsskillnader ska kompenseras via kostnadsutjämningen. Det vore enligt min uppfattning olyckligt att bygga in inslag av kostnadsutjämning i inkomstutjämningen, eftersom systemets överskådlighet då skulle försämras.

5 Förslag till reviderad byggkostnadsutjämning

I kapitlet behandlas den del av kostnadsutjämningen som avser strukturellt betingade kostnadsskillnader vid kommunernas investeringar i byggnader och anläggningar.

Mitt förslag: En förändring görs av komponenten för utjämning av byggkostnader i delmodellen bebyggelsestruktur. Utjämningen föreslås baseras på regionala skillnader i lönekostnader för byggnadsarbetare samt skillnader i klimat. Uppföljning och uppdatering av lönestatistiken för byggnadsarbetare bör lämpligen ske vart tredje år. Den nya byggkostnadsutjämningen bör tillämpas från och med den 1 januari 2008.

5.1 Byggkostnadsutjämningens uppbyggnad

Byggkostnadsutjämningen är en av fyra komponenter inom ramen för kostnadsutjämningens delmodell bebyggelsestruktur. Byggkostnadsutjämningen syftar till att utjämna för strukturellt betingade kostnadsskillnader vid nybyggnation och återinvesteringar i kommunala byggnader och anläggningar, exklusive kostnaderna för mark. Anledningen till att kostnaderna för mark inte inkluderas i utjämningen är att kommunerna ofta bygger på egen mark.

Byggkostnadsutjämningen infördes efter förslag i Strukturkostnadsutredningens betänkande Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53).

Kommunernas genomsnittliga årliga investeringar i byggnader och anläggningar beräknas uppgå till omkring 2 500 (2 484) kronor per invånare. Det är skattade avvikelser från detta belopp som komponenten utjämnar för.

1 Med anläggningar avses VA- anläggningar, energianläggningar samt gator och vägar.

Kostnadsutjämningen sker inte med utgångspunkt från de enskilda kommunernas kostnader vid investeringar, eftersom utjämningen ska ske utifrån strukturella och för kommunen opåverkbara faktorer. Statistiken i räkenskapssammandraget över kommunernas investeringsutgifter för byggnader och anläggningar innehåller heller inga volymuppgifter. Det går därför inte att ur statistiken avläsa skillnader i kostnader per kvadratmeter mellan kommunerna.

Standardkostnaden för komponenten byggkostnader beräknas utifrån ett byggkostnadsindex som baseras på skillnader i faktiska byggkostnader per kvadratmeter, exklusive mark, för byggnation av s.k. gruppbyggda småhus mellan olika regioner. Med gruppbyggda småhus avses hus med maximalt två lägenheter som ska försäljas eller upplåtas med bostads- eller hyresrätt.

Uppgifter om byggkostnader för gruppbyggda småhus hämtas från SCB:s statistik över nybyggnadskostnader för bostadshus. Vid beräkningarna inom ramen för utjämningen grupperas kommunerna i sju regioner: • Stor-Stockholm. • Stor-Göteborg. • Stor-Malmö. • Länsregion 1, kustland (Norrlands kustland, exklusive Gävle-

borgs län). • Länsregion 1, inland (Norrlands inland, exklusive Gävleborgs län). • Länsregion 2 (Stockholms län exklusive kommuner i Stor-

Stockholm, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands och

Hallands län, exklusive kommuner i Stor-Göteborg, Västra

Götalands län exklusive kommuner i Stor-Göteborg, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Dalarnas och Gävleborgs län).

• Länsregion 3 (Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Ble-

kinge och Skåne län exklusive kommuner i Stor-Malmö).

2 Småhus som ska bebos av byggherren, egnahem, ingår inte i statistiken. 3 Respektive kommuns inplacering i regioner går att utläsa ur bilaga 7. Vid införandet av byggkostnadsutjämningen överensstämde den regionindelning som användes vid utjämningen med den indelning som SCB använde i den offentliga statistiken över byggkostnaderna, med undantag för länsregion 1 där man i byggkostnadsutjämningen skiljde på kust och inland, medan SCB redovisade regionen som helhet. Från och med år 2005 har SCB utvidgat kretsen kommuner som ingår i Stor-Stockholm, Stor-Göteborg respektive Stor- Malmö, utan att motsvarande förändring har gjorts i byggkostnadsutjämningen.

Relationen mellan kostnaderna i en viss kommun och de genomsnittliga kostnaderna i riket vid byggande av småhus (= index) förutsätts avspegla motsvarande kostnadsrelation för att uppföra kommunala byggnader och anläggningar. När byggkostnadsutjämningen infördes år 1996 baserades utjämningen på ett genomsnitt av faktiska kostnader under perioden 1985-1992.

Från och med år 2000 uppdaterades uppgifterna och baserades på motsvarande underlag för olika regioner under perioden 1993-1997. Det statistiska underlaget för Norrland var begränsat för denna period, vilket inte möjliggjorde en uppdelning på en kust- och en inlandsregion. Därför antogs vid indexberäkningen samma relation mellan kust och inland som före uppdateringen (prop. 1998/99:89).

Från och med år 2005 beräknas index på ett genomsnitt av faktiska kostnader för åren 2001 och 2002 (prop. 2003/04:155). Även denna gång var antalet observationer för länsregion 1 alltför litet. Index för denna region baseras fr.o.m. år 2005 på de kostnadsuppgifter som användes i utjämningen före år 2000. Det har alltså funnit tre olika indexserier för byggkostnadsutjämningen under åren 1996-2005.

Av tabellen nedan framgår index för respektive region under åren 1996-1999, 2000- 2004, respektive 2005 - 2006. Inom parantes anges vilka års kostnadsuppgifter som användes som grund för beräkning av index. I tabellens sista kolumn anges ett uppdaterat index, baserat på kostnadsuppgifter för åren 2003-2004. Sistnämnda indexserie har SCB tagit fram på utredningens uppdrag, som ett referensalternativ till övriga alternativ som prövats av utredningen (antalet observationer har inte medgett en uppdelning av länsregion 1 i kust och inland). Utredningens uppdaterade index, som SCB tagit fram, är således ett räkneexempel som inte tillämpas i den kommunalekonomiska utjämningen.

Tabell 5.1. Index för byggkostnadsutjämningen år 1999-2006, kompletterat med ett beräknat index

Region Tillämpat index Tillämpat index t.o.m. Aktuellt index, tilläm- Beräknat men ej

1996-1999 2000-2004 pat fr.o.m. 2005 tillämpat index (1985-1992) (1993-1997) (2001-2002) (2003-2004)

Stor- Stockholm 108 106 113 123 Stor-Göteborg 104 101 97 100 Stor-Malmö 94 98 96 100 Länsregion 1 kust 99 100 99 84 Länsregion 1 inland 105 106 105 84 Länsregion 2 99 98 94 89 Länsregion 3 99 97 94 87

De kommuner som får de största tilläggen i utjämningen för byggkostnader är fr.o.m. bidragsåret 2005 kommuner i Stor- Stockholm, men även kommunerna i Norrlands inland får tillägg, medan kommuner i övriga regioner får avdrag. Innevarande år omfördelar byggutjämningen drygt 650 miljoner kronor.

En uppdatering av dagens komponent för byggkostnadsutjämning inför innevarande år skulle ha lett till en väsentligt större omfördelning än vad som är fallet i dag – spännvidden i ett uppdaterat index går från 84 till 123.

Kommunerna i Stor-Stockholm skulle med en uppdatering av dagens komponent ha fått ett markant större tillägg än i dag. Däremot skulle de 26 kommunerna i länsregion 1, inland, (Norrlands inland) som i dag har index 105 och alltså får ett tillägg, ha fått index 84 och i stället fått avdrag. Förändringen för dessa norrlandskommuner skulle således ha blivit mycket stor vid en uppdatering av dagens modell. Även övriga kommuner i Norrland exklusive Gävleborg, som i dag har index 99, skulle ha gått från ett tillägg till ett relativt stort avdrag.

Antalet observationer av gruppbyggda småhus är begränsat i hela norrlandsregionen, och särskilt i inlandet. De observationer som trots allt finns ger alltså väsentligt lägre indexvärden än de som tillämpas i dag. Även för övriga regioner skulle en uppdatering av

dagens modell ha lett till förändrade index, om än inte i lika stor utsträckning.

5.2 Utredningens arbete med byggkostnadsutjämningen

I mitt uppdrag ingår att göra en översyn av den regionala indelningen för byggkostnadsutjämningen. Bakgrunden till uppdraget är att den tillämpade indelningen i sju regioner har upplevts som ”trubbig”. Med sju regioner och sju olika indexvärden blir stegen mellan de olika regionerna relativt stora, och de kostnadsvariationer som finns inom respektive region fångas inte upp av utjämningen i önskvärd utsträckning. Ett annat problem är att bostadsbyggandet i vissa regioner har låg omfattning, och att statistiken enskilda år därför baseras på endast ett fåtal observationer, vilket gör att det statistiska underlaget blir osäkert (jfr. ovan).

Mitt arbete inriktades inledningsvis på att göra en mer finfördelad regional indelning till grund för byggkostnadsutjämningen, och på att hitta en lösning som kunde generera ett tillräckligt antal observationer i respektive region. SCB analyserade på utredningens uppdrag möjligheterna till en alternativ regionindelning, och presenterade ett flertal alternativ. För att få ett tillförlitligt statistiskt underlag konstruerade SCB i dialog med utredningen även en ny variabel som förutom gruppbyggda småhus även inrymde flerbostadshus (bostadsrätter och hyresrätter). Utredningen kunde i samarbete med SCB efter analyser av ett flertal alternativ delvis komma till rätta med problemen med en ”trubbig” regionindelning. Antalet observationer per region kunde också förbättras, även om underlaget för flera regioner fortfarande var i minsta laget.

Under utredningsarbetets gång uppmärksammades emellertid att SCB:s statistik över nybyggnadskostnader i olika regioner inrymmer kvalitetsskillnader i byggandet. Det kan förmodas att byggandet sker med högre kvalitet i områden eller regioner där köpkraften är högre och efterfrågan därför större på bostäder med exempelvis dyrare kök, större fönster och i övrigt exklusivare material eller konstruktionslösningar. En del av de regionala skillnaderna i byggkostnader beror alltså sannolikt på kvalitetsskillnader och inte på skillnader i faktorpriser. Detta är ett problem eftersom det inte finns anledning anta att det finns strukturella regionala skillnader som innebär att

vissa kommuner måste bygga med en kvalitet som avviker från den normala.

Mot bakgrund av de förmodade kvalitetsskillnaderna lät utredningen SCB ta fram ett antal alternativ för utjämning där de dyraste respektive billigaste objekten i statistiken exkluderades, dvs. extremvärden rensades bort. Rensningen ledde till att en stor andel av objekten rensades bort i vissa regioner, men det var inte möjligt att avgöra i vilken utsträckning de kvarvarande objekten hade en jämförbar kvalitet med objekt i övriga landet.

För att validera såväl nuvarande byggkostnadskomponent som de olika alternativ som SCB tagit fram gav utredningen konsultföretaget Temaplan AB i uppdrag att analysera regionala kostnadsskillnader i det kommunala byggandet. Temaplan anlitade i sin tur företaget Bygganalys AB, som är specialiserade på bl.a. investeringskalkyler för byggnadsinvesteringar, och som har erfarenhet från ett stort antal investeringskalkyler avseende byggnader och anläggningar i olika delar av landet.

Bygganalys utgår från tre faktorer som ger eller kan ge regionala skillnader i produktionskostnader för byggnadsentreprenader: Lönen för byggnadsarbetare, klimat samt arbetsplatsförutsättningar. Kostnaderna för byggnadsmaterial antas inte variera systematiskt mellan olika delar av landet. Företaget hämtar vid kalkyltillfället in uppgifter om den lokalt framförhandlade lönen för byggnadsarbetare. I företagets kalkyl används tre klimatfaktorer – en för vardera av riksdelarna Götaland, Svealand och Norrland, som applicerade på investeringsbeloppet ska avspegla de skillnader i kostnader som följer av olika klimat. I sak beror skillnaderna på exempelvis att ett kallare klimat innebär ett ökat behov av isolering, att takstolarna måste vara kraftigare och på ökad energiförbrukning under byggnationen.

Bygganalys fick i uppdrag att kalkylera produktionskostnaderna för en fiktiv standardiserad investering bestående av en förskola på fyra avdelningar, som placerades i fem kommuner, från Luleå i norr till Malmö i söder. Resultatet av kalkylerna blev jämfört med utfallet av den befintliga komponenten för byggkostnadsutjämning en mindre spännvidd i kostnaderna, och även att kostnadsrelationerna mellan kommunerna därutöver förändrades.

Min slutsats är att den variabel som används för att skatta produktionskostnaderna för kommunernas byggnadsentreprenader i respektive region, dvs. variabeln nybyggnadskostnader för gruppbyggda småhus, inte på ett bra sätt speglar de regionala variatio-

nerna i kommunernas byggkostnader. Av allt att döma finns betydande kvalitetsskillnader mellan de bostäder som byggs i olika delar av landet, utan att det finns strukturellt betingade skäl för kommunerna att bygga med motsvarande kvalitetsskillnader. Den ökande spännvidden över tid i de olika indexserierna för byggkostnadsutjämningen beror sannolikt till stor del på att kvalitetsskillnader har uppkommit eller i vart fall ökat i omfattning under senare år. Utredningen har som nämnts med stöd av SCB analyserat möjligheterna att utvidga variabeln gruppbyggda småhus genom att tillföra flerbostadshus, och även analyserat möjligheterna att med en schablonmässig rensning av extremvärden komma till rätta med problemet med skiftande kvalitet i byggandet. Men även i produktionen av flerbostadshus finns av allt att döma regionala kvalitetsskillnader, och effekterna av rensningen är svåra att överblicka.

Problemen med byggkostnadsutjämningen visade sig således gå utöver det problem med den regionala indelningen som från början antogs. Jag valde därför att överge försöken att ändra den nuvarande byggkostnadsutjämningens regionala indelning samt försöken att justera variabeln nybyggnadskostnader. I stället har jag tagit fram en helt ny komponent, med utgångspunkt från skillnader i lönekostnader samt en klimatfaktor, i enlighet med den modell som Bygganalys tillämpar.

5.3 Förslag till ny byggkostnadsutjämning

I det följande presenteras mitt förslag till förändrad byggkostnadsutjämning.

Förslag samt utfall i korthet

Utjämningen för byggkostnader baseras på två faktorer: byggnadsarbetarlön och klimat. Kommunerna indelas i regioner med länet som bas, med ytterligare uppdelning i Västra Götalands län och Skåne län.

Tabellen nedan visar utfallet av förslaget i form av tillägg/avdrag i kronor per invånare för kommunerna i respektive riksdel/län/region. Observera att regionindelningen är förändrad jämfört med den nu gällande (se vidare nedan) I bilaga 7 redovisas utfallet för samtliga kommuner av en fördelning enligt den föreslagna komponenten samt även en kommunvis jämförelse mellan utfallet av förslaget till

Förslag till reviderad byggkostnadsutjämning

ny och befintlig komponent. Utfallsberäkningarna avser utjämningsåret 2006.

Tabell 5.2. Utfall per invånare för kommuner i respektive riksdel/län/region av förslaget till ny byggkostnadsutjämning, utjämningsåret 2006, kronor per invånare

Län/region Lönetillägg/ Klimattillägg/ Summa per

Avdrag per inv.kr avdag kr/inv. Invånare Kr Götaland Östergötland -39 -31 -70 Jönköping -46 -31 -77 Kronoberg -62 -31 -93 Kalmar -58 -31 -89 Gotland -84 -31 -115 Blekinge -87 -31 -118 Övr. Skåne 23 -31 -8 Stor-Malmö 69 -31 38 Halland -80 -31 -111

Övr. V. Götaland -62 -31 -93 Stor-Göteborg -5 -31 -36 Svealand Stockholm 96 9 105 Uppsala 12 9 21 Södermanland -37 9 -28 Värmland -81 9 -73 Örebro -21 9 -12 Västmanland -24 9 -15 Dalarna -50 9 -41 Norrland Gävleborg -61 89 28 Västernorrland -37 89 52 Jämtland -52 89 37 Västerbotten 13 89 102 Norrbotten -44 89 45

Det största tillägget per invånare går till kommunerna i Stockholms län, och det näst största tillägget per invånare går till kommunerna i Västerbottens län. Det största avdraget får kommunerna i Blekinge län. Det största lönetillägget går till kommunerna i Stockholms län. Det största löneavdraget får kommunerna i Blekinge län. Det största klimattillägget går till kommunerna i norrlandslänen. Störst klimatavdrag får kommunerna i riksdelen Götaland.

Investeringsvolymen

Kommunernas årliga genomsnittliga investeringsvolym i byggnader och anläggningar skattas till 2 500 kronor per invånare. Förslaget innebär på denna punkt ingen förändring mot gällande utjämning.

Den antagna investeringsvolymen om 2 500 kronor per invånare härrör från Strukturkostnadsutredningens betänkande Kostnadsutjämning mellan kommunerna (SOU 1993:53). Jag har med stöd av Sveriges Kommuner och Landsting konstaterat att kommunernas investeringar under senare år, enligt uppgifter i räkenskapssammandraget, inte har nått upp till denna nivå. Ett femårssnitt för åren 2000 till 2004 ger knappt 1 900 kronor per invånare och år. Det tycks alltså som om den investeringsvolym som antas i byggkostnadsutjämningen är överskattad med drygt 20 %.

Jag har även tagit del av Sveriges Kommuner och Landstings periodiskt återkommande enkät om kommunernas lokalytor. Den faktiska genomsnittliga lokalytan år 2003 uppgick enligt enkäten till 4,4 kvadratmeter per invånare eller 5,3 kvadratmeter om även inhyrd area inräknas. Svarsfrekvensen på enkäten är låg och resultatet bör tolkas med försiktighet. Enkätresultaten indikerar dock att den lokalvolym som kommunerna disponerar överstiger den volym som motsvarar kommunernas eget lokalinnehav med i storleksordningen 20 %. Kommunerna hyr lokaler från både kommunala bolag och externa fastighetsägare.

Givetvis belastas även lokaler som kommunerna hyr med en kapitalkostnad – en kostnad som är beroende av den ursprungliga investeringens storlek. Denna underliggande kostnad utgör en del av den hyra som kommunen får betala. En försiktig slutsats blir att byggkostnadsutjämningen med den antagna investeringsvolymen om 2 500 kronor per invånare i praktiken grovt räknat verkar täcka såväl investeringsutgifterna i det egna lokalbeståndet som de underliggande kapitalkostnaderna i det inhyrda beståndet.

Byggnadsarbetarlönen

Löner för byggnadsarbetare varierar regionalt, och lönen svarar för en stor del av produktionskostnaderna vid en byggnadsentreprenad. Det är därför motiverat att utjämna för lönekostnaderna.

Löneuppgifterna för byggnadsarbetare kommer från SCB, som på utredningens uppdrag tagit fram byggnadsarbetarlöner för åren

2001-2004 per län/region enligt den ovan angivna indelningen. Den ovägda medellönen för byggnadsarbetare åren 2001-2004 i de aktuella regionerna är 22 243 kronor per månad. Månadslönerna per region varierar i intervallet mellan 21 000 kronor (Blekinge län) och 25 075 kronor (Stockholms län). Mätt som ett index blir lönerna i intervallet 94 – 113. Månadslönen för respektive län/region framgår av bilaga 7.

Med stöd av materialet från Bygganalys har utredningen skattat lönekostnadsandelen av den totala investeringen till 40 %. Löneindex har således applicerats på 40 % av den totala investeringsvolymen på 2 500 kr, vilket per invånare ger 1 000 kronor

Klimatfaktorerna

Kostnaderna för en byggnadsentreprenad skiljer sig åt regionalt beroende på skilda klimat. Klimatskillnaderna ger upphov till kostnadsskillnader gällande materialval eller materialåtgång samt arbetstimmar. Det är av den anledningen motiverat att utjämna för klimatrelaterade kostnadsskillnader.

Olika klimatfaktorer har applicerats på investeringsvolymen, beroende på geografiskt läge – en faktor för vardera riksdelarna Götaland, Svealand och Norrland. Faktorerna är hämtade från det kalkylprogram som används av Bygganalys. Bygganalys tog fram faktorerna efter att ha analyserat de klimatberoende kravspecifikationerna på byggandet i olika delar av landet som tidigare fanns angivna i de statliga byggnormerna.

Ett klimatindex har beräknats genom att differenserna från medelvärdet av klimatzonerna har multiplicerats med 2 500 kronor. Beräkningen ger en spännvidd mellan de tre klimatzonerna på motsvarande omkring 5 % av investeringsbeloppet.

Jag vill understryka att den indelning av landet i tre klimatzoner med vidhängande klimatfaktorer som ligger i mitt förslag innebär en väsentlig förbättring jämfört med dagens byggkostnadsutjämning, men att indelningen dock är förhållandevis grov. Jag menar att det är angeläget att Statskontoret inom ramen för det av mig föreslagna uppdraget att löpande följa upp utjämningssystemet (se

4 De klimatfaktorer som appliceras på investeringsutgiften, beroende på geografiskt läge, är 1,034, 1,05 respektive 1,082. Faktorerna motsvaras av klimatzonerna Varm, Kall tempererad och Kall. Zonerna sammanfaller med riksdelarna Götaland, Svealand och Norrland. Faktorerna är hämtade från det kalkylprogram som används av Bygganalys .

kapitel 3) strävar efter att utveckla klimatfaktorerna i byggkostnadsutjämningen ytterligare.

Regionindelningen

Den föreslagna regionindelningen följer SCB:s nya administrativa indelning från den 1 januari 2005 (Geografin i Statistiken – regionala indelningar i Sverige, 2005:2, SCB). Indelningen har länet som bas, med undantag för Västra Götalands län där länet brutits upp i Stor-Göteborg och övriga Västra Götaland, samt Skåne län, där Stor-Malmö brutits ut. Regionerna Stor-Stockholm (numera synonymt med Stockholms län), Stor-Göteborg och Stor-Malmö innehåller var för sig fler kommuner än vad som är fallet i SCB:s tidigare indelning, som fortfarande tillämpas i den befintliga byggkostnadsutjämningen. Kommunernas fördelning på respektive region går att utläsa av bilaga 7.

Regionindelningen innebär alltså att Stockholms län hålls samman, medan de centrala delarna av de övriga storstadsregionerna bryts ut och bildar Stor-Göteborg respektive Stor-Malmö. Det kan nämnas att en jämförelse mellan byggnadsarbetarlöner i Stockholms kommun och motsvarande löner i övriga Stockholms län, som utredningen gjort med stöd av SCB:s lönestatistik, inte ger vid handen att lönerna för byggnadsarbetare är högre i huvudstadskommunen än i länet i övrigt. Däremot visar statistik från SCB som utredningen beställt att det finns löneskillnader för byggnadsarbetare mellan centrum och periferi i de övriga två storstadsregionerna. Det tycks alltså finnas skäl till att hålla samman Stockholms län, men att dela upp Västra Götalands län och Skåne län. SCB:s lönestatistik medger inte en redovisning på kommunnivå av byggnadsarbetarlöner (redovisning på kommunnivå är möjlig endast för ett fåtal stora kommuner).

Heby kommun har i mitt förslag förts till Uppsala län, eftersom Heby byter länstillhörighet från Västmanlands till Uppsala län fr.o.m den 1 januari 2007.

Uppföljning och uppdatering

Uppföljning och uppdatering av lönestatistiken för byggnadsarbetare bör lämpligen ske vart tredje år. Statskontoret bör inom ramen för det av mig föreslagna uppdraget att följa upp den kommunalekonomiska utjämningen (se kapitel 3) ansvara för uppföljningen. Statistiken över byggnadsarbetarlönerna beställs från SCB, och bör avse det vid uppdateringstillfället senast tillgängliga kalenderåret.

5.4 Ekonomiska konsekvenser av förslaget

Förslaget innebär enligt min mening en väsentligt bättre skattning av kommunernas strukturellt betingade kostnader vid investeringar i byggnader och anläggningar än den variabel som används i dag. Som framgått överskattar statistiken över kostnader för gruppbyggda småhus av allt att döma kostnadsskillnaderna mellan kommunerna vid nybyggnation och återinvesteringar i byggnader och anläggningar. Problemet med de stora trappstegen mellan de olika regionerna som finns i dagens utjämning minskar med mitt förslag, i och med att förslaget innehåller fler regioner, och på grund av att den totala spännvidden i kostnader minskar, även om det inte varit möjligt att helt eliminera problemet med trappstegseffekter.

Förslaget innebär en sammanhållen region för kommunerna i Stockholms län samt en utvidgning av antalet kommuner i de övriga två storstadsregionerna, och svarar därmed bättre mot de faktiska kostnaderna i dessa och omgivande regioner än den nuvarande indelningen. De norrländska kommunerna får ett och samma indexvärde per län. Förslaget innebär heller inte med den valda regionindelningen några problem med att få ett statistiskt underlag baserat på ett tillräckligt antal observationer.

Det nya förslaget skulle om det gällt innevarande år ha inneburit en omfördelning på ca 290 miljoner kronor, att jämföra med de dryga 650 miljoner kronor som den befintliga byggkostnadsutjämningen omfördelar. Ett beräknat index på förslagets utfall i kronor per invånare har spännvidden från 95 till 104.

Med en tillämpning av förslaget innevarande år hade de 21 kommunerna i Stockholms län som i befintlig modell tillhör region Stor-Stockholm (med SCB:s tidigare gällande definition av Stor- Stockholm som alltså fortfarande gäller i utjämningssystemet) fått ett tillägg om 105 kronor per invånare, vilket innebär en kraftig re-

duktion i förhållande till det tillägg om 356 kronor per invånare som utgår i dag. Det kan antas att det genomsnittligt byggs bostäder med dyrare materialval etc. i storstadsregionerna, där köpkraften är högre. Den kraftiga reduktionen beror av allt att döma på att den befintliga byggkostnadsutjämningen, med variabeln gruppbyggda småhus, låter kvalitetsskillnader i byggandet slå igenom i prisstatistiken, medan tilläggen/avdragen enligt mitt förslag inte påverkas av kvalitetsskillnader.

Fyra kommuner i Stockholms län: Nykvarn, Södertälje, Norrtälje och Nynäshamn, är i den befintliga modellen placerade i Länsregion 2, och påförs ett avdrag med 116 kronor per invånare. Med mitt förslag behandlas dessa kommuner på samma sätt som övriga kommuner i Stockholms län, vilket alltså medför att de får ett tillägg om 105 kronor per invånare. Utredningens material indikerar att det inte finns anledning att i byggkostnadshänseende göra skillnad mellan olika kommuner inom Stockholms län.

Kommunerna i Uppsala län får ett tillägg med 21 kronor per invånare, i stället för ett avdrag på 116 kronor per invånare i den befintliga utjämningen.

De 26 norrlandskommuner som i nuvarande modell finns i länsregion 1, inland får med mitt förslag i olika utsträckning ett reducerat tillägg. Som framgått ger vare sig den variabel som används i den befintliga byggkostnadsutjämningen efter uppdatering, eller de variabler som jag föreslår en nivå på byggkostnaderna i de aktuella norrlandskommunerna som är i paritet med den som i dag tillämpas. Övriga kommuner i Norrland får tillägg som överstiger de tillägg som påförs i dag, alternativt ersätter de avdrag som påförs i dag.

De kommuner som i den nuvarande byggkostnadsutjämningen förts till Stor-Malmö får ett tillägg på 38 kronor per invånare med det nya förslaget, i stället för det avdrag på 66 kronor som kommunerna påförs med dagens utjämning. Kommunerna Skurup, Eslöv och Höör tillförs med mitt förslag Stor-Malmö, och får alltså 38 kronor per invånare, att jämföras med ett avdrag på 116 kronor i befintlig modell. Övriga kommuner i Skåne får med mitt förslag ett avdrag på 8 kronor per invånare, att jämföra med ett avdrag på 116 kronor i befintlig modell.

Samtliga av övriga kommuner får med mitt förslag ett avdrag, men ingen av dessa kommuner får ett större avdrag än i dagens modell.

5.5 Vissa frågor som övervägts av utredningen

Jag har vägt argument för och emot att föreslå en utjämning även för landstingens byggkostnader. Jag har vidare övervägt om utjämningen bör utvidgas till att även avse lokalkostnader.

Bör byggkostnadsutjämning införas även för landsting?

De faktorer som genererar strukturellt betingade regionala skillnader i kostnader vid kommunernas nybyggnation och återinvesteringar i byggnader är givetvis giltiga även för landsting. Anledningen till att byggkostnadsutjämning inte tillämpas för landsting är att landstingens byggnadsinvesteringar är väsentligt mindre än kommunernas. I Landstingsekonomiska utredningens betänkande Inomkommunal utjämning (SOU 1994:70) framhålls att: ”Strukturella kostnadsskillnader som beror på geografiskt läge i landet, byggoch uppvärmningskostnader, är så pass små att det inte synes motiverat att beakta dessa i utjämningssystemet.” Utredningen angav att de reinvesteringar som landstingen behövde göra årligen för att hålla byggnads- och anläggningskapitalet intakt uppgick till i storleksordningen 180 kronor per invånare.

Min utredning har med stöd av Sveriges Kommuner och Landsting tagit fram aktuella uppgifter om landstingens investeringar i byggnader och anläggningar. Utredningens beräkning visar att landstingens investeringar i byggnader under åren 2000-2004 uppgått till i genomsnitt 379 kronor per invånare och år. Utredningen har med utgångspunkt från denna investeringsvolym beräknat effekterna av att tillämpa en byggkostnadsutjämning i enlighet med den nya komponent som föreslås för kommunerna även för landsting.

Utredningens beräkning, visar att en utjämning mellan landsting år 2006 skulle ha omfördelat drygt 40 miljoner kronor. Stockholms läns landsting och Norrbottens läns landsting skulle ha fått de största tilläggen per invånare: 16 respektive 15 kronor. Landstinget Blekinge skulle ha fått betala den högsta avgiften med 18 kronor per invånare, följt av Gotlands kommun som sjukvårdshuvudman och Landstinget Halland med en avgift på vardera 17 kronor per invånare.

Jag är inte beredd att föreslå att en byggkostnadsutjämning införs för landsting. Det vore att i onödan komplicera utjämningssystemet att införa en utjämning av en så liten omfattning som det

skulle bli fråga om. Det kan dock finnas skäl att överväga en utvidgad kostnadsutjämning för landsting, där en uppsamling sker av effekterna av flera strukturella faktorer som var för sig har jämförelsevis liten omfattning, men som sammantaget skulle kunna summera till ett större belopp. Exempel på sådana strukturella faktorer är byggkostnader och uppvärmningskostnader. Jag avser att återkomma i denna fråga i utredningens slutbetänkande.

Bör utjämning ske även för lokalkostnader?

I olika sammanhang har under senare år framhållits att den utjämning av investeringsutgifter som sker via byggkostnadsutjämningen borde kompletteras med en utjämning även för lokalkostnader. Regeringen kommenterar i propositionen Ändringar i det kommunala utjämningssystemet (prop. 2003/04:155, sid. 34) denna synpunkt på följande sätt: ”Skillnader i lokalkostnader beaktas emellertid redan i kostnadsutjämningen för byggkostnader.”

Mitt förslag till ny komponent för utjämning av kommunernas investeringar i byggnader och anläggningar vilar som nämnts på antagandet om en genomsnittlig årlig investeringsvolym om 2 500 kronor per invånare, och innebär på denna punkt ingen förändring i förhållande till den befintliga komponenten för byggkostnadsutjämning.

Som framgått tycks den investeringsvolym som antas i byggkostnadsutjämningen vara överskattad med drygt 20 %, och den överskjutande delen verkar i stora drag motsvara volymen inhyrda lokaler. I och med att även inhyrda lokaler i praktiken finns med i underlaget för byggkostnadsutjämningen (se ovan under rubriken Investeringsvolymen) kan alltså hävdas att utjämningen för byggkostnader redan beaktar skillnader i kapitalkostnader för de inhyrda lokalerna. I kostnadsutjämningens delmodell Bebyggelsestruktur finns även en komponent för utjämning av kommunernas uppvärmningskostnader.

Jag är inte beredd att föreslå att en kostnadsutjämning inrättas även för lokalkostnader. Skälet för mitt ställningstagande är att både kapitalkostnader och uppvärmningskostnader, som tillsammans torde svara för en icke obetydlig del av de regionala kostnadsskillnaderna för kommunernas lokaler, i praktiken redan är föremål för kostnadsutjämning.

6 Förslag till uppdatering av delmodellen Hälso- och sjukvård

I kapitlet behandlas den del av kostnadsutjämningen för landsting som avser hälso- och sjukvården.

Nedan lämnas mitt förslag avseende en uppdatering av flertalet av komponenterna i delmodellen hälso- och sjukvård. Jag ämnar återkomma i slutbetänkandet med eventuella förslag rörande delmodellens glesbygdskomponent tillsammans med en samlad översyn av glesbygdskomponenterna inom andra delmodeller i utjämningssystemet. Även de i direktiven särskilt angivna uppdragen rörande hälso- och sjukvården ämnar jag återkomma till i slutbetänkandet. Detta gäller såväl analysen av Gotlands sjukvårdskostnader som kostnadsstrukturen inom psykiatri- och missbrukarvården.

Mitt förslag: En uppdatering görs av kostnadsmatriserna i delmodellen hälso- och sjukvård, baserad på vårdkonsumtionen i Region Skåne år 2004. Även en uppdatering av underlaget för beräkning av antalet HIV-patienter föreslås. De uppdaterade kostnadsmatriserna bör tillämpas från och med den 1 januari 2008.

6.1 Delmodellens införande och uppbyggnad

Den nuvarande delmodellen för kostnadsutjämning inom hälsooch sjukvården infördes år 2000. Modellen baseras på de förslag som lades fram i Kommunala utjämningsutredningens betänkande, Kostnadsutjämning för kommuner och landsting (SOU 1998:151). Delmodellen hälso- och sjukvård förändrades i enlighet med förslaget från att vara en regressionsbaserad modell till en matrismodell baserad på sjukvårdsmönstret hos landets invånare. Ett av skälen till förändringen var att matrismodellen ansågs vara mera robust. Underlaget till matrismodellen kan löpande uppdateras utan att modellen i sig påverkas.

Efter förslag som lämnades från Utjämningsdelegationen i betänkandet Rättvis kommunal utjämning (SOU 2000:127) gjordes 2002 vissa modifieringar av modellen. Bland annat ersattes befolknings- och kostnadsdata från Malmöhus läns landsting med data från Region Skåne. Genom att använda data för hela Skåne fick man med kostnader både för storstad och för landsbygd.

En ny uppdatering av kostnadsunderlaget beslutades 2004 i enlighet med de förslag som lämnades i Utjämningskommitténs betänkande Gemensamt finansierad utjämning i kommunsektorn(SOU 2003:88). I samband med detta överfördes komponenten små landsting till det statligt finansierade strukturbidraget.

Delmodellen hälso- och sjukvård är en del av kostnadsutjämningen mellan landstingen med syfte att utjämna för strukturella kostnadsskillnader inom hälso- sjukvården. Delmodellen består av tre komponenter: en kostnadsmatris som fångar upp skillnader i faktisk sjuklighet för några vårdtunga sjukdomar som är kostsamma, en annan kostnadsmatris som fångar upp skillnader i behov utifrån demografiska och socioekonomiska skillnader och en glesbygdskomponent som fångar upp merkostnader till följd av gles bebyggelsestruktur och svagt befolkningsunderlag. Nedan redogörs för de två första komponenterna. Den tredje, glesbygdskomponenten, kommer som tidigare nämnts att behandlas i utredningens slutbetänkande.

Kostnadsmatrisen för vårdtunga grupper

Matrismodellen för vårdtunga grupper omfattar ca 5 % av befolkningen och ca 40 % av de totala kostnaderna för hälso- och sjukvården. Personerna i matrisen är uppdelade efter diagnos, ålder och kön. Totalt omfattar matrisen 96 grupper. Valet av diagnoser som beaktas i modellen har gjorts med utgångspunkt från den indelning i vårdtunga grupper som redovisas i ett betänkande av Kommittén om hälso- och sjukvårdens finansiering och organisation, HSU 2000 (SOU 1996:163). Socialstyrelsen har senare, på uppdrag av Utjämningskommittén, genomfört en översyn av definitionerna av de vårdtunga grupperna. Resultatet blev att korrigeringar gjordes i vissa av diagnosgrupperna.

Diagnosgrupperna som beaktas i modellen är: • Elakartad tumörsjukdom • Cerebrovaskulär sjukdom • Inflammatorisk ledsjukdom • Artros • Ischemisk hjärtsjukdom, hjärtsvikt • Höftfraktur • Schizofreni • Övriga psykoser

Åldersindelningarna som används i modellen är 0-19 år, 20-49 år, 50-74 år, 75-79 år, 80-89 år samt 90 år och äldre.

Vid beräkning av standardkostnaderna för de vårdtunga grupperna används antalsuppgifter från Socialstyrelsens slutenvårdsregister samt totala vårdkostnader som baseras på ett underlag från Region Skåne. Anledningen till att det är ett kostnadsunderlag från Region Skåne som används i modellen och inte den genomsnittliga kostnaden i riket är att det inte finns något annat landsting som har en så heltäckande kostnadsstatistik avseende både sluten- och öppenvård på individnivå. Det kostnadsunderlag som ligger till grund för de beräkningar som tillämpas utjämningsåret 2006 är baserat på uppgifter från år 2000.

Antalsuppgifterna för respektive vårdtung grupp (totalt ca 460 000 personer, 2003) uppdateras varje år. Det är dock inte enbart det senast kända årets antalsuppgifter som används i beräkningarna utan man använder ett medelvärde som beräknas över tre år. Detta görs för att minska risken för slumpmässiga förändringar. En genomsnittlig kostnad per person tas fram i varje grupp indelad efter diagnosgrupp, ålder och kön. Det genomsnittliga antalet individer i varje grupp multipliceras sedan med motsvarande genomsnittskostnad. Inför utjämningsåret 2006 finns det antalsuppgifter fram till och med år 2003. Medelvärdet för antalet personer baseras således på antalsuppgifter för åren 2001-2003.

Utöver ovan beskrivna beräkningar tillkommer en separat beräkning för antalet HIV-patienter som dock är en förhållandevis liten grupp. I modellen uppskattas det totala antalet i landet till ca 3 100 personer. Till skillnad från de övriga diagnostyperna i de vårdtunga grupperna kan inte antalet personer med HIV beräknas utifrån Socialstyrelsens register. Detta beror på att personer med

HIV tillhör den grupp patienter som vårdas utan att registreras med personnummer eller utan angivande av diagnos.

Den framräknade vårdkostnaden (47 200 kr per HIV-patient) som används utjämningsåret 2006 bygger på uppgifter från Stockholms läns landsting och har inte uppdaterats sedan modellen infördes. Inte heller antalsuppgifterna (andel av befolkningen med HIV) har uppdaterats.

Kostnadsmatrisen för komponenten övrig befolkning

De personer som ej kan hänföras till de s.k. vårdtunga grupperna utgör ca 95 % av befolkningen (totalt ca 8,6 miljoner, 2003) och står för ca 60 % av kostnaderna i hälso-och sjukvården. Komponenten övrig befolkning är tänkt att visa hur vårdbehovet, exklusive de vårdtunga grupperna, skiljer sig åt mellan landstingen utifrån demografiska och socioekonomiska skillnader hos befolkningen. Vid beräkning av standardkostnaden delas personerna in i grupper utifrån kön, ålder , civilstånd, sysselsättningsstatus, inkomst och boendetyp. Antalet personer inom respektive grupp multipliceras sedan med en framtagen genomsnittlig kostnad som baseras på kostnadsunderlag från Region Skåne. Kostnadsuppgifterna baseras även i detta fall på uppgifter som gällde för år 2000. Befolkningsdata uppdateras årligen den 31 december. För 2006 används befolkningsdata från den 31 december 2003.

6.2 Förslag till uppdatering av kostnadsmatriserna samt underlaget till HIV-beräkningarna

Uppdateringen av kostnadsmatriserna baseras på ett dataunderlag från region Skåne

Det är vårdkonsumtionen i Region Skåne år 2004 som ligger till grund för uppdateringen av kostnadsmatriserna. I underlaget ingår de individer som fanns i länet den 31 december 2003 samt de som flyttade in under 2004. Antalet individer i analysen är 1 191 397.

Den summerade vårdkostnaden i Skåne enligt vårddata från Region Skåne uppgår till drygt 14,4 miljarder kronor, varav 2,4 miljarder avser primärvård och 11,9 miljarder avser specialiserad vård.

1 Åldersindelningen är nedbrutna på fler undergrupper jämfört med indelningen för vårdtunga personer.

Vårddata fångar upp ca 95 procent av sjukvårdskostnaderna för primärvård och specialiserad vård i Region Skåne. Individuppgifterna från Region Skåne fångar inte in kostnader för övrig sjukvård, exempelvis FoU, administration och laboratorieverksamhet samt kostnader för politisk verksamhet. Kostnaderna baserade på individdata utgör totalt ca 85 procent av de totala kostnaderna.

Tabell 6.1 Kostnader enligt data från region Skåne jämfört med uppgifter från Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) redovisning år 2004, miljoner kronor

Individdata från Skåne Enligt SKL redovisning Andel som fångas in Primärvård 2 405 2 596 93% Specialiserad vård 11 952 12 636 95% Övrigt* 0 1 691 0%

Totalt 14 358 16 923 85%

*Övrig hälso- och sjukvård, politisk verksamhet. Källa: Region Skåne och Sveriges Kommuner och Landsting

Även om underlaget inte direkt fångar upp skillnader i övrig hälsooch sjukvård så används modellen tillsammans med glesbygdsmodellerna för att skatta även dessa kostnader. Kostnadsskillnaderna för de övriga verksamheterna förklaras på ett rimligt sätt av de strukturella faktorer som används för att beskriva skillnader i primärvård respektive specialiserad vård.

Resultatet av uppdateringarna

Nedan redovisas mitt förslag till tillägg eller avdrag som följer av uppdateringarna av kostnadsmatriserna för vårdtunga grupper respektive övrig befolkning. I den uppdaterade delmodellen ingår även effekter av att HIV-beräkningen har uppdaterats, men detta får enbart smärre effekter på utfallet (se avsnittet Uppdatering av underlaget för beräkning av antalet HIV-patienter).

I tabellen redovisas i de två första kolumnen utfallet i nuvarande delmodell (M2000) samt utfallet efter det att kostnadsvikterna uppdaterats (M2004). I de två efterföljande kolumnerna redovisas tillägg/avdrag efter det att en uppräkning skett. Uppräkningen innebär att tillägg/avdrag räknats upp för att sammantaget motsvara den totala kostnaden för hälso- och sjukvården i riket 2004 (se vi-

Förslag till uppdatering av delmodellen Hälso- och sjukvård

dare nedan). Den femte och sjätte kolumnen visar hur stor del av skillnaden mellan att använda nuvarande delmodell och en uppdaterad delmodell som beror på att vårdstrukturen i landstingen skiljer sig åt mellan åren och hur mycket som beror på att uppräkningen minskar när vårdkonsumtionen för 2004 används som bas. I den sista kolumnen presenteras den totala förändringen för respektive landsting.

Tabell 6.2 Tillägg eller avdrag i utjämningen år 2006 med kostnadsmatriser för år

2000 respektive år 2004 som bas (inkl. uppdaterad HIV-modell). Kronor per invånare

Ej uppräknat utfall Uppräknat utfall Förändring i Tillägg/Avdrag Landsting M2000 M2004 M2000 M2004 struktur uppräkning Totalt Stockholm -222 -205 -351 -253 17 81 98 Uppsala -598 -774 -944 -955 -176 164 -12 Södermanland 55 64 86 79 9 -17 -7 Östergötland -48 -44 -76 -55 4 17 21 Jönköping -99 -127 -157 -157 -28 28 0 Kronoberg -276 -402 -436 -496 -126 65 -61 Kalmar 208 207 329 256 -1 -72 -73 Gotlands kommun -8 -91 -13 -113 -83 -17 -100 Blekinge 56 17 89 21 -39 -28 -67 Skåne 127 139 201 171 11 -41 -30 Halland -209 -273 -330 -337 -64 57 -7 Västra Götaland 124 172 196 213 48 -31 17 Värmland 16 -36 25 -45 -52 -18 -70 Örebro 60 65 95 81 5 -19 -14 Västmanland -114 -159 -180 -197 -45 29 -16 Dalarna 86 44 135 55 -41 -39 -81 Gävleborg 275 299 434 370 25 -89 -64 Västernorrland 576 700 909 864 124 -169 -44 Jämtland -20 -105 -32 -130 -85 -13 -98 Västerbotten 109 98 172 121 -11 -40 -51 Norrbotten 362 374 572 462 12 -122 -110 Genomsnittlig förändring 67 71 61 Källa: Egen bearbetning och SCB

Det landsting som får det största tillägget i delmodellen efter uppdateringen är Västernorrland som får ett tillägg på 864 kronor per

invånare. Landstinget i Uppsala län får det största avdraget på motsvarande 955 kronor per invånare.

Förändringar som följer av ändrad struktur dvs. av att kostnadsvikterna och befolkningsunderlaget uppdateras leder till att ungefär hälften av landstingen får högre bidrag, medan den andra hälften får lägre bidrag. I tabellerna nedan redovisas de procentuella förändringarna av att kostnadsvikterna uppdateras för komponenterna vårdtunga grupper samt övrig befolkning.

Tabell 6.3 Förändring av kostnadsvikter i komponenten övrig befolkning, kronor per person

Ålder Matris 2000 Matris 2004 Förändring %

Tabell 6.4 Förändring av kostnadsvikter i komponenten vårdtunga grupper, kronor per person

Ålder Matris 2000 Matris 2004 Förändring %

Den genomsnittliga kostnaden är ca 25 procent högre år 2004 jämfört med år 2000, vilket motsvarar en kostnadsökning med ca 6 procent årligen. Den mest påtagliga förändringen är att kostnadsvikten för de yngsta har ökat mer än för övriga åldrar. I den vårdtunga matrisen har även kostnaderna ökat mer än snittet för de allra äldsta, 80 år och uppåt.

Som framgår av tabell 6.2 leder uppdateringen av kostnadsvikterna till att bidragen eller avgifterna förändras med i genomsnitt +/-67 kronor per invånare. Landstinget i Uppsala får den största minskningen (-176 kr/invånare) medan Västernorrland får den största ökningen (+124 kr/invånare).

För att de totala kostnaderna i matriserna ska motsvara den totala kostnaden i riket multipliceras samtliga tillägg och avdrag med kvoten av de totala kostnaderna i riket och de totala kostnaderna i matriserna. Uppräkningen är nästan 60 procent i matrisen som baseras på kostnader från år 2000 (M2000) jämfört med ca 25 procent i den uppdaterade matrisen, som baseras på 2004 års kostnadsstruktur (M2004).

Den samlade effekten av förslaget leder i genomsnitt till förändringar med +/-61 kronor per invånare. För vissa landsting tar de olika effekterna ut varandra vilket förklarar att totaleffekten är något mindre än för de ingående delarna. Stockholms läns landsting får den mest positiva förändringen, +98 kronor per invånare, som främst beror på en lägre uppräkning. Norrbotten får den mest negativa förändringen med – 110 kronor per invånare. Även den förändringen beror främst på ändrad uppräkning.

Uppdatering av underlaget för beräkning av antalet HIVpatienter

Under den senaste 18-årsperioden har antalet anmälda fall av HIVinfektioner uppgått till mellan 200-400 personer årligen. I takt med att behandlingsmetoderna successivt förbättrats har dödligheten i AIDS minskat vilket fått till följd att antalet personer som lever med HIV i Sverige ökat för varje år efter 1996 (Samhällets insatser mot hiv/STI – att möta förändring, SOU 2004:13).

2 En hög procentuell uppräkning tenderar att förstärka skillnaderna mellan de landsting som får ett tillägg och de som får betala en avgift. För att fördelningen ska vara så rättvis som möjligt är det således angeläget att uppräkningen inte är alltför stor.

Enligt Smittskyddsinstitutet hade ca 6 700 HIV-fall anmälts i slutet av 2004. Av dessa beräknades ca 3 500 vara i livet (Epidemiologisk årsrapport 2004). Några exakta siffror över antalet personer som i dag lever och vårdas för HIV finns inte att tillgå. En uppfattning om antalet går emellertid att få genom Svenska infektionsläkarföreningens verksamhetsenkät som anger antalet HIV-infekterade med en vårdkontakt i respektive landsting. Enkäten skickas ut till landstingens infektionskliniker samt ett urval av hudmottagningarna. Enligt företrädare för Svenska infektionsläkarföreningen torde enkäten ge en bra uppskattning av antalet HIV-patienter i landstingen.

Enligt verksamhetsenkäten från Svenska infektionsläkarföreningen fanns det i september 2005 ca 3 760 patienter som levde med HIV. Detta kan jämföras med volymantagandet i delmodellen Hälso- och sjukvård som är ca 3 100. Antalet skattade personer med HIV har i delmodellen Hälso- och sjukvård totalt sett varit relativt konstant över åren vilket beror på att antalet skattade HIVfall är knutit till befolkningsutvecklingen i åldersgruppen 20-64 år. Mellan åren 1998-2004 ökade befolkningen inom gruppen med mindre än 3 %. Under motsvarande period ökade antalet personer som lever med HIV och har en kontakt med sjukvården med nästan 38 %.

Utredningen har varit i kontakt med Stockholms läns landsting för att få en uppfattning om vårdkostnaden för patienter med HIV. I de underlag som lämnats till utredningen framgår att den kostnadsuppgift som i dag används i utjämningssystemet, 47 200 kronor per patient och år, relativt väl motsvarar den kostnad som landstinget har för vård av dessa patienter.

Med anledning av vad som angetts ovan föreslår jag därför att antalsuppgifterna avseende HIV-patienter i landstingen uppdateras utifrån det underlag som lämnats av Svenska infektionsläkarföreningen. Då enkätsvaren även innehåller patienter som är yngre än 20 år respektive äldre än 65 föreslår jag vidare att hela befolkningsunderlaget ska ligga till grund för beräkningen av antalet HIV-patienter, i stället för att som i dag använda befolkningen i åldrarna 20- 64 år.

Mitt förslag innebär att antalet HIV-patienter beräknas till; • 11 fall per 10 000 invånare i Stockholms läns landsting • 4 fall per 10 000 invånare i Region Skåne • 3 fall per 10 000 invånare i landstingen i Västra Götaland, Väs-

ternorrland och Västerbotten • 2 fall per 10 000 invånare i resterande landsting

Totalt sett har uppdateringarna en marginell påverkan på den totala standardkostnaden.

6.3 En jämförelse mellan standardkostnader och faktiska kostnader

I den uppdaterade delmodellen hälso- och sjukvård avviker de beräknade standardkostnaderna i genomsnitt med ca 750 kronor från de faktiska kostnaderna. Totalt sett kan delmodellen, inklusive glesbygd och HIV, förklara 40 % av de faktiska kostnadsvariationerna mellan landstingen.

Det är dock inte oproblematiskt att jämföra utfallet i utjämningen mot faktiska sjukvårdskostnader. Skillnader mellan enskilda landstings faktiska kostnader och standardkostnader kan bero på att enskilda landsting har en ambitions- eller effektivitetsnivå som avviker från genomsnittet, men även andra faktorer kan spela in.

De uppdaterade kostnadsvikterna i delmodellen baseras på data från 2004. Samma år fick Stockholm, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten fasta tillägg som gjorde det möjligt för dessa landsting att hålla en högre kostnadsnivå på motsvarande ca 300 – 1 000 kronor per invånare än övriga landsting. Motsvarande effekt hade tillägget för små landsting som gick till Kronoberg, Blekinge, Gotland och Jämtland på mellan ca 200 och 1 400 kronor. De fasta tilläggen har sedan 2005 tagits bort, men de negativa effekterna av denna förändring fångas numera delvis upp av strukturbidraget. Tillägget för små landsting, som inte baseras på en modell och som därför vare sig kan utvärderas eller uppdateras, ligger numera i strukturbidraget. År 2004 fanns dock alla dessa komponenter fullt ut och utgjorde en finansieringsgrund för verksamheten.

I diagrammet nedan redovisas hur jämförelsen mellan delmodellen hälso- och sjukvård, kompletterad med fasta tillägg och tillägg

för små landsting, och de faktiska nettokostnaderna för hälso- och sjukvården faller ut.

Diagram 6.1 Tillägg eller avdrag enligt ny beräkning kompletterad med fasta tillägg och små landsting samt avvikelse från genomsnittlig faktisk kostnad år 2004

2 500

Mod ellen förutspår höga k ostnader

2 000

1 500

1 000

-500

-1 000

-1 500

-2 000

M odellen förutspår låga kos tna der

-2 500

la and rna nd ar en un

sa land land ping and åne bro olm land org inge tt and m tten

p all n berg ö k la hk ala m tland

a anl S Öre a Kalm leb lek o m

Up H m D toc v B terbo k rrboo

tm tergöt Värm ä Jä

Krono Jönk der S G ternorrl N

Väs Ös tra Göt Väs

Sö Väs lands

Väs

Got

T/A i nk l fasta tillägg oc h s må landsting A vvi kande k ostnad från s nittet

Följande exempel visar hur diagrammet ska läsas: Landstinget i Uppsala län har bland de lägsta kostnaderna i riket. Under förutsättning att verksamheten i Landstinget i Uppsala län bedrivs med en genomsnittlig ambition och effektivitetsnivå borde emellertid kostnaderna i landstinget, givet dess struktur, vara ännu lägre. Landstinget i Uppsala län får ett avdrag i delmodellen, inklusive fasta tillägg och tillägg för små landsting, på över 1 100 kronor per invånare. Den faktiska nettokostnaden avviker dock inte med 1 100 kronor från genomsnittet i riket, utan med ca 750 kronor. Störst skillnad mellan utfallet i den kompletterade delmodellen och ett landstings faktiska kostnader gäller Landstinget i Östergötland vars faktiska kostnader är betydligt lägre än de standardkostnader som delmodellen beräknar. Enligt direktiven ska jag särskilt uppmärksamma Gotlands situation inom hälso- och sjukvården. Jag kan konstatera att det av diagrammet ovan framgår att de faktiska kostnaderna för Gotland uppvisar en god överensstämmelse med den kostnadsstruktur som antas i utjämningen om hänsyn tas till fasta tillägg och små

lansting. Jag avser emellertid att återkomma i slutbetänkandet med en särskilt analys av utfallet i utjämningen för hälso- och sjukvården på Gotland.

De fasta tilläggen och små landsting bidrar således till att förklara kostnadsskillnaderna mellan landstingen. Tar man hänsyn till dessa komponenter stiger delmodellens förklaringsgrad betydligt från 40 till 54 %.

6.4 Det fortsatta arbetet med delmodellen hälso- och sjukvård

I det följande redogör jag först för utredningens kvarvarande arbete fram till slutbetänkandet avseende arbetet med delmodellen hälsooch sjukvård. Därefter redogör jag för några frågor som rör behovet av fortsatt utveckling av delmodellen.

Utredningens kvarstående arbete med delmodellen hälso- och sjukvård

Jag avser som nämnts att återkomma till den i direktiven utpekade frågan om sjukvårdskostnaderna i Gotlands län i mitt slutbetänkande i anslutning till att jag även behandlar glesbygdskomponenten i delmodellen. Utredningen har inte närmare analyserat situationen för sjukvården på Gotland. Jag har hitintills noterat att Gotlands kommun som sjukvårdshuvudman med den ovan föreslagna uppdateringen (se diagram 6.1) får ett utfall i utjämningssystemet, inklusive strukturbidraget, som ger en kompensation ungefär i nivå med Gotlands faktiska merkostnader.

Utredningens arbete med direktivens frågeställning om kostnadsstrukturen för psykiatri- och missbrukarvård har påbörjats, och kommer att avrapporteras i slutbetänkandet. En central fråga är om det finns skäl att anta att storstäderna har en tyngre belastning av psykiatri- och missbruk än vad som fångas upp av delmodellen för hälso- och sjukvård. Psykiatri- och missbruksproblematik är i hög grad även en kommunal angelägenhet, varför även delmodellen för individ- och familjeomsorg berörs av analysen.

Behov av att ytterligare utveckla delmodellen hälso- och sjukvård

Jag bedömer att det på sikt är angeläget att bredda underlaget för de uppgifter som används i kostnadsmatriserna i delmodellen för hälso- och sjukvård. Ambitionen bör vara att kostnaderna för hela landets hälso- och sjukvårdskonsumtion inom såväl sluten vård som öppen vård ska ingå i underlaget.

Sedan sjukvårdsmodellen infördes år 2000 har underlaget för beräkningarna utökats från att omfatta gamla Malmöhus läns landsting till att omfatta hela Region Skåne. Motsvarande dataunderlag som finns i Region Skåne finns inte i övriga landet. Även om det i och för sig inte finns något som talar för att kostnaderna för specialiserad sjukvård respektive primärvård för olika patientgrupper i Region Skåne skulle avvika markant från motsvarande kostnader för andra landsting, anser jag att det är angeläget med ett bredare underlag för att öka tillförlitligheten i och legitimiteten för utjämningen.

Under senare år har det skett en snabb utveckling inom sjukvården. Vissa sjukdomar kan numera till stor del behandlas inom den öppna specialiserade vården utan inskrivning på sjukhus. I delmodellen för hälso- och sjukvård ingår vårdtunga patienter som åtminstone en gång har registrerats i slutenvårdens patientregister. År 2004 fanns det enligt Epidemologiskt centrum (EpC) på Socialstyrelsen ca 470 000 vårdtunga patienter som registrerats i slutenvårdsregistret. Om man utökar definitionen till att omfatta även patienter som någon gång registrerats i den öppna vården vid sjukhus i öppenvårdsregistret ökar antalet vårdtunga patienter med drygt 200 000 till knappt 690 000 individer, vilket motsvarar en ökning med 46 %.

Även om registreringen till öppenvårdsregistret uppenbarligen är omfattande redan i dag, finns det stora skillnader mellan landstingen. Antalet patienter ökar i genomsnitt med ca 46 % när patienter ur vårdtunga grupper som vårdats i den öppna vården inkluderas, men förändringen mellan landstingen spänner mellan en ökning på 16 % och 69 %. Det går dock inte att utvärdera om skillnaderna mellan landstingen beror på att förekomsten av patienter i den öppna vården varierar eller om det är graden av registrering av patienter som varierar.

Med tanke på att det är relativt många patienter som behandlas utanför den slutna vården bör på sikt analyser göras av om det är

relevant att inkludera även öppenvårdsregistret när antalet vårdtunga patienter tas fram. Frågor som bör belysas är exempelvis om det finns kostnadsskillnader mellan patienter som enbart behandlas i den öppna vården jämfört med dem som behandlas i den slutna vården. Utfallet av analysen kan aktualisera en förändring av rangordningen av de vårdtunga diagnoserna och ett behov av skilda matriser för sluten- respektive öppenvård. Skillnader mellan landstingen i registrering av diagnoser i den öppna vården bör också utvärderas.

Jag vill därför understryka att det är angeläget att Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting i det pågående gemensamma arbetet med att förbättra uppföljningen inom hälso- och sjukvården, ger prioritet åt frågan om sjukvårdshuvudmännens registrering av patienter inom öppenvården.

Jag föreslår på annan plats i detta betänkande (se kapitel 3) att Statskontoret ska få i uppdrag att svara för den löpande uppföljningen av den kommunalekonomiska utjämningen. Jag menar att det finns skäl för Statskontoret att inom ramen för myndighetens nya uppföljningsuppdrag i samverkan med berörda departement, företrädare för landstingen, den medicinska professionen, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting prioritera ett utvecklingsarbete av delmodellen hälso- och sjukvård. Statskontoret bör bl.a. pröva förutsättningarna för och behovet av att inkludera registerdata från öppenvården i delmodellen hälso- och sjukvård.

7 Samlade effekter av utredningens förslag samt förslag till nya införanderegler

I det följande redovisas de samlade ekonomiska effekterna av mina förslag. De nedan redovisade beräkningarna visar hur förslagen, om de införts utjämningsåret 2006, hade påverkat bidrag och avgifter i kommuner och landsting jämfört med dagens system. För en mer detaljerad redovisning av utfallet hänvisas till bilagorna 9 och 10. Efter redogörelsen för de ekonomiska konsekvenserna för kommuner och landsting redogörs för mitt förslag till nya införanderegler.

Mitt förslag: Till de kommuner som får ett samlat negativt utfall av mina förslag avseende utjämning av lönekostnader respektive byggkostnader som överstiger 200 kronor per invånare, utges ett temporärt införandebidrag under 2008 för att möjliggöra en anpassning över två år till de föreslagna förändringarna i utjämningssystemet.

7.1 Ekonomiska konsekvenser för kommunerna

Jag har tidigare i delbetänkandet föreslagit att en ny delmodell införs i kostnadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade lönekostnadsskillnader i kommunsektorn (se kapitel 4). Jag har även föreslagit att en förändring görs av komponenten för utjämning av byggkostnader i delmodellen Bebyggelsestruktur (se kapitel 5).

Den samlade effekten av förslagen till ny utjämning för lönekostnadsskillnader och förändrad utjämning för byggkostnader innebär totalt sett att 36 kommuner får ett positivt utfall av förändringarna medan resterande 254 kommuner får ett negativt utfall. Den största positiva förändringen uppgår till 771 kronor per invånare (Nacka) och den största negativa förändringen uppgår till 307 kronor per invånare (samtliga 8 kommuner i Jämtlands län).

Tabell 7:1 Antal kommuner i olika förändringsintervall före införanderegler

Förändring kr/invånare Antal kommuner Kommuner som får en positiv förändring 600- 4 400-599 8 200-399 8 0-199 16

Kommuner som får en negativ förändring 0-199 228 200-399 26 400-599 0 600- 0 Källa: Egen bearbetning

Av kommunerna med ett positivt utfall är det 16 som får en förändring med mellan 0 och 199 kronor per invånare. Minsta positiva förändringen får Härryda med 20 kronor per invånare. De fyra kommuner som får de största positiva förändringarna får alla över 600 kronor per invånare. Av de kommuner som får ett negativt utfall får den absoluta majoriteten (228 stycken) en negativ förändring som understiger 200 kronor per invånare. De resterande 26 kommunerna får en negativ förändring på mellan 200 och 307 kronor per invånare.

7.2 Ekonomiska konsekvenser för landstingen

Nedan redovisas effekterna av mina förslag rörande införandet av en ny delmodell för utjämning av strukturellt betingade lönekostnadsskillnader (se kapitel 4) samt uppdateringen av delmodellen hälso- och sjukvård (se kapitel 6).

Den samlade effekten av förslagen leder till förändringar med mellan -165 och +278 kronor per invånare. Tre landsting, Stockholm, Västmanland och Uppsala får ett positivt utfall av de föreslagna förändringarna medan övriga 18 får ett negativt utfall, varav hälften får en negativ förändring som understiger 100 kronor per invånare. De resterande landstingen får negativa förändringar med mellan 106 och 165 kronor per invånare.

Samlade effekter av utredningens förslag samt förslag till nya införanderegler

Tabell 7:2 Förändringar av utredningens förslag, kronor per invånare, utjämningsår 2006

Löneutjämning Hälso-och sjukvård Sammantagen Landsting Förändring Förändring Förändring kr/inv

Stockholm 178 98 276 Uppsala 27 -12 15 Södermanland -55 -7 -62 Östergötland -55 21 -34 Jönköping -55 0 -55 Kronoberg -55 -61 -116 Kalmar -55 -73 -128 Gotlands kommun -55 -100 -155 Blekinge -55 -67 -122 Skåne -55 -30 -85 Halland -55 -7 -62 Västra Götaland -55 17 -38 Värmland -55 -70 -125 Örebro -55 -14 -69 Västmanland 53 -16 37 Dalarna -55 -81 -136 Gävleborg -32 -64 -96 Västernorrland -55 -44 -99 Jämtland -55 -98 -153 Västerbotten -55 -51 -106 Norrbotten -55 -110 -165

Största positiva förändringen får Stockholms län landsting med 278 kronor per invånare. Den största negativa förändringen får Norrbottens läns landsting med 165 kronor per invånare. Förändringarna för landstingen är således mindre än förändringarna för kommunerna. Det bör dock observeras att landstingens skatteuttag är cirka hälften så stort som kommunernas. Det innebär att landstingens möjligheter att klara en anpassning till förändringar i utjämningssystemet är i motsvarande mån mindre.

7.3 Införanderegler

När förändringar genomförs i den kommunalekonomiska utjämningen är det inte ovanligt att kommuner och landsting med ett negativt ekonomiskt utfall som överstiger en given nivå ges en viss tid att anpassa sina kostnader. Behovet av införanderegler har bedömts från fall till fall.

De befintliga införandereglerna infördes 2005 och löper till 2010. Införandereglerna innebär att den årliga intäktsminskningen inte får bli större än 0,08 % av det egna skatteunderlaget för kommunerna och 0,04 % för landstingen. Negativa förändringar utöver 0,56 % av det egna skatteunderlagt överfördes till strukturbidraget. De förändringar som följer av de årliga uppdateringarna av beräkningsmodellerna som SCB utför omfattas inte av dessa införanderegler.

Jag har i enlighet med mina direktiv utarbetat ett förslag till organisation för löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen. I anslutning till redovisningen av mitt förslag (se kapitel 3) konstaterar jag att löpande implementeringar av uppdateringar och mindre förändringar av utjämningssystemet sannolikt förutsätter att införanderegler i stor utsträckning kan undvikas. En ordning med täta och överlappande införanderegler kan lätt göra systemet ohanterligt. En viss restriktivitet vid prövningen av behovet av införanderegler är således befogad. Men givetvis måste även fortsättningsvis hänsyn tas till att kommuner och landsting med större negativa förändringar till följd av uppdateringar eller andra förändringar i den kommunalekonomiska utjämningen kan behöva en omställningstid.

För kommunerna innebär mina förslag rörande en ny utjämning för strukturellt betingade lönekostnadsskillnader respektive en förändrad byggkostnadsutjämning att 254 kommuner får ett negativt utfall, beräknat på utjämningsåret 2006, varav 26 kommuner får ett negativt utfall som överstiger 200 kronor per invånare. Som mest uppgår det negativa utfallet för enskilda kommuner till 307 kronor per invånare. Förändringar i denna storleksordning gör det enligt min mening motiverat att aktualisera frågan om införanderegler för ett antal kommuner.

För landstingen innebär mina förslag till ny utjämning för lönekostnadsskillnader och uppdatering av delmodellen hälso- och sjukvård att 18 landsting får ett negativt utfall. De 3 landstingen

med den största negativa förändringen får ett negativt utfall i intervallet mellan 153 och 165 kronor per invånare.

En betydande del av förändringen för landstingen härrör från uppdateringen av delmodellen hälso- och sjukvård. Den största negativa förändringen till följd av denna uppdatering uppgår till 110 kronor per invånare och avser Norrbottens läns landsting. Den nya delmodellen för utjämning av strukturellt betingade lönekostnadsskillnader mellan landstingen leder som mest till ett avdrag om 55 kronor per invånare för enskilda landsting.

Jag anser allmänt sett att rena uppdateringar inte annat än i undantagsfall bör aktualisera införanderegler. Förändringarna för landstingen till följd av den nya lönekostnadsutjämningen är relativt begränsade. Min samlade bedömning blir därför att det inte är motiverat med något särskilt införandebidrag för landstingen.

Jag har övervägt att föreslå en kompensation för de kommuner som får större negativa förändringar till följd av mina förslag genom en påbyggnad av de införanderegler som gäller för åren 2005- 2010. Jag har dock med hänsyn till att detta skulle innebära en beräkningstekniskt komplicerad lösning bedömt att det inte är önskvärt att nu förändra de befintliga införandereglerna. Att infoga nya införanderegler i de befintliga är inte möjligt att göra utan att ytterligare komplicera modellen och minska transparensen.

Jag föreslår i stället som en enklare och mer överskådlig lösning att de kommuner som får ett negativt utfall som överstiger 200 kronor per invånare ges ett införandebidrag under år 2008 som motsvarar det belopp som överstiger 200 kronor per invånare. Det betyder att dessa kommuner medges en anpassning över två år till de föreslagna förändringarna i utjämningssystemet.

Mitt förslag innebär att ett temporärt införandebidrag utges under ett år (utjämningsåret 2008) för anpassningen till följd av mina förslag, och att dessa regler löper parallellt med befintliga införanderegler.

Det nya införandebidraget kan beräknas kosta totalt cirka 26 miljoner kronor. Jag föreslår att finansieringen av bidraget sker via regleringsposten, vilket innebär ett avdrag på omkring 3 kronor per invånare för samtliga kommuner.

I tabellen nedan redovisas de kommuner som enligt mitt förslag får ett särskilt införandebidrag år 2008. Beräkningen baseras på utfallet av förändringarna i utjämningssystemet, om de hade genomförts år 2006.

Tabell 7.3 Införandebidrag, kronor per invånare

Införandebidrag

Kommun kr/inv

Ånge 92 Sollefteå 92 Ragunda 107 Bräcke 107 Krokom 107 Strömsund 107 Åre 107 Berg 107 Härjedalen 107 Östersund 107 Norsjö 42 Malå 42 Storuman 42 Sorsele 42 Dorotea 42 Vilhelmina 42 Åsele 42 Lycksele 42 Arvidsjaur 99 Arjeplog 99 Jokkmokk 99 Överkalix 99 Övertorneå 99 Pajala 99 Gällivare 99 Kiruna 99

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Löpande uppföljning av systemet för Dir. kommunalekonomisk utjämning 2005:26

Beslut vid regeringssammanträde den 3 mars 2005

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare får i uppdrag att löpande följa upp det system för kommunalekonomisk utjämning som infördes den 1 januari 2005.

Sammanfattningsvis skall utredaren • svara för en löpande uppföljning och utvärdering av systemet och

säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan uppföljning, • följa upp förändringar i inkomstutjämningen och i kostnadsut-

jämningens olika delar och skapa metoder för en sådan uppföljning,

• löpande följa verksamhets- och kostnadsutvecklingen i de

kommunala verksamheterna, • löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och i de

kommunala verksamheterna i de delar som har betydelse för

utjämningssystemet, samt • följa behovet av uppdateringar av kostnadsutjämningens olika

delar och vid behov lämna förslag till uppdateringar.

Dessutom skall utredaren analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Därvid bör analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting och en översyn av den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn prioriteras. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp bl.a. utifrån ett könsperspektiv. Hälso- och sjukvårdsmodellen och andra delar av landstingens ansvarsområde bör analyseras ytterligare.

Slutligen skall utredaren överväga och föreslå lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet

och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnadsskede. I första hand skall prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Bakgrund

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem infördes 1996

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting infördes den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Systemet utformades som två separata delsystem, ett för kommuner och ett för landsting, men med likartad uppbyggnad. Den principiella uppbyggnaden av systemet, som bestod av inkomstutjämning, kostnadsutjämning, generellt statsbidrag och införanderegler, gällde t.o.m. 2004, men vissa förändringar i systemet genomfördes under dess fortlevnad.

Tidigare förändringar i 1996 års system

I tillämpningen av 1996 års kostnadsutjämning låg en fortlöpande anpassning till förändringar av behovs- och kostnadsstrukturen i de kommunala verksamheterna. Detta skedde genom att kostnadsutjämningen uppdaterades årligen när det gällde åldersstruktur och de viktigaste behovsvariablerna inom skola, barnomsorg, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg samt hälso- och sjukvård. Övriga faktorer uppdaterades med längre tidsintervall. Beräkningarna av inkomstutjämningen gjordes årligen med utgångspunkt från senaste fastställda taxeringsutfall.

Beräkningarna av inkomst- och kostnadsutjämningen reglerades t.o.m. 2004 i förordningen (1995:1645) om utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner och landsting. Regeringen beslutade inför varje bidrags- och avgiftsår om de förändringar som skulle göras i beräkningarna för de olika verksamheter och kostnadsslag som ingick i kostnadsutjämningen. Förändringarna avsåg uppdateringar av kostnadsdata, befolkningens ålder och sociala struktur m.m. Förordningen ersattes den 1 januari 2005 av förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning.

Systemet följdes upp och utvärderades av fyra kommittéer under perioden 1995–2003. Förändringar i både kostnads- och inkomstutjämningen genomfördes efter förslag från dessa kommittéer. En

del av förändringarna har haft karaktären av uppdateringar av underlaget för kostnadsutjämningen.

Utifrån Kommunala utjämningsutredningens förslag (SOU 1998:151) genomfördes förändringar i delar av kostnadsutjämningen och i införandereglerna från och med den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253).

Utjämningsdelegationens föreslagna förändringar (SOU 2000:127) i inkomstutjämningen och i delar av kostnadsutjämningen infördes den 1 januari 2001 (prop. 1999/2000:115, bet. 2000/01:FiU9, rskr. 2000/01:26).

Förslag på ändringar i systemet lämnades också av Expertgruppen för förenklad kommunal utjämning (SOU 2000:120). Dessa ledde inte till några lagstiftningsåtgärder, men några av förslagen återfinns i Utjämningskommitténs förslag (SOU 2003:88).

Ett förändrat kommunalt utjämningssystem 2005

Riksdagen fattade den 27 oktober 2004 beslut om ett nytt system för kommunalekonomisk utjämning (prop. 2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7, rskr. 2004/05:13). Det nya systemet infördes den 1 januari 2005 och regleras i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning.

Den nya lagen bygger huvudsakligen på Utjämningskommitténs förslag (SOU 2003:88). Målet med utjämningen, nämligen att ge samtliga kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att ge sina invånare service trots skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturella förutsättningar, kvarstår oförändrat. Kostnadsutjämningen skall utjämna för strukturella kostnadsskillnader, men däremot inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning eller effektivitet. Kostnadsutjämningen skall baseras på mätbara och för kommuner och landsting opåverkbara faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader.

Ett nytt system för inkomstutjämning införs som i huvudsak innebär att staten finansierar utjämningen. Samtidigt avvecklas det nuvarande generella statsbidraget och utjämningsbidraget till kommuner och landsting. Kommuner och landsting får i stället ett inkomstutjämningsbidrag som beräknas utifrån skillnaden mellan deras beskattningsbara inkomster och ett skatteutjämningsunderlag som för kommuner motsvarar 115 procent och för landsting 110 procent av medelskattekraften i landet.

Kommuner och landsting vars beskattningsbara inkomster överstiger dessa nivåer skall i stället betala en särskild inkomstutjämningsavgift till staten. För bidragsberättigade kommuner beräknas bidragen utifrån 95 procent av medelskattesatsen i landet 2003 och för bidragsberättigade landsting utifrån 90 procent av medelskattesatsen samma år. För avgiftsskyldiga kommuner och landsting skall avgiften i stället beräknas utifrån 85 procent av medelskattsatsen 2003. Vid fastställandet av skattesatserna skall hänsyn även tas till skatteväxlingar mellan kommuner och landsting till följd av huvudmannaskapsförändringar i respektive län från och med 1991.

Nuvarande system för kostnadsutjämning mellan kommuner och landsting bibehålls men vissa ändringar görs, främst att kostnadsutjämningen för vatten och avlopp samt kallortstillägg slopas.

Ett statligt finansierat strukturbidrag vid sidan av det ordinarie utjämningssystemet införs. Strukturbidrag betalas ut med ett belopp som motsvarar utfallet av vissa delar av 1996 års system för kostnadsutjämning samt den del av bidragsminskningen till följd av de föreslagna förändringarna som överstiger 0,56 procent av kommunens respektive 0,28 procent av landstingets uppräknade skatteunderlag.

Särskilda införandebidrag tillämpas för åren 2005–2010. Genom införandebidrag begränsas den årliga negativa bidragsförändringen under perioden.

Vidare införs regleringsavgifter och regleringsbidrag dels för ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn, dels för att kunna upprätthålla de fastställda utjämningsnivåerna i inkomstutjämningen.

Behov av löpande uppföljning

Flertalet kommittéer som utrett utjämningssystemet har föreslagit att systemet bör följas upp löpande. De föreslagna formerna för denna uppföljning har dock varierat. Uppgiften har hittills ingått i de tidsbegränsade kommittéernas uppdrag. Därför finns det i dag inte någon permanent organisation för en löpande uppföljning. En informell arbetsgrupp, med tjänstemän från Regeringskansliet, Statistiska centralbyrån och de två kommunförbunden, har främst ägnat sig åt underlaget i de delar av kostnadsutjämningen som årligen uppdateras. Denna arbetsgrupp bör bibehållas med nuvarande uppgifter.

Utjämningskommitténs erfarenheter är att uppdateringen av olika delar av kostnadsutjämningen i många fall leder till stora

omfördelningar mellan kommuner respektive landsting. En förklaring till de stora omfördelningarna är att vissa delar av underlaget är gammalt och att ingen uppdatering gjorts sedan systemet infördes. När ett nytt underlag tas fram kan uppdateringen innebära att förändringar som pågått under loppet av flera år slår igenom fullt ut vid ett enda tillfälle. Enligt kommitténs uppfattning bör uppdateringar, även av det underlag som inte sker årligen i nuvarande system, göras oftare än som hittills skett. Om systemet följs upp kontinuerligt, förbättras enligt kommittén förutsättningarna för att göra uppdateringar när sådana behövs och vid lämpliga tillfällen (SOU 2003:88 s. 302 f.).

Regeringen redovisar i propositionen Ändringar i det kommunala utjämningssystemet den bedömningen att utjämningssystemet kontinuerligt bör följas upp och utvärderas och att en permanent organisation med denna uppgift bör tillskapas. I propositionen redovisas även vilka uppgifter en sådan organisation bör ha. I uppföljningsorganisations uppdrag bör enligt regeringen ingå att analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet (prop. 2003/04:155 s. 61–63).

Utjämningskommittén konstaterade att det finns regionala löneskillnader mellan kommuner respektive landsting, men gjorde bedömningen att dessa inte skall beaktas i kostnadsutjämningen, bl.a. med motiveringen att kostnaderna går att påverka och att högre lönekostnader i tillväxtregionerna kan vara av övergående natur. I fråga om dessa skillnader framhöll en rad remissinstanser, bl.a. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, att det för närvarande saknas tillräcklig kunskap för att ta ställning till i vilken utsträckning som nuvarande löneskillnader kan förklaras av strukturen på arbetsmarknaden eller konjunkturen eller har andra orsaker. Regeringen instämde i detta men framhöll att det samtidigt är principiellt viktigt att en eventuell kompensation för höga löner, i likhet med övriga delar av kostnadsutjämningen, skall utgå från opåverkbara strukturella faktorer. Löneutvecklingen i kommuner och landsting bör därför bli föremål för fortsatt utredning i syfte att fastställa om och i så fall hur stor del av skillnader i lönenivåer som kan anses vara strukturellt betingade (a. prop.).

Vidare bör enligt vad regeringen anger i propositionen byggkostnadsfaktorn analyseras ytterligare. Även utvecklingen av kommunernas VA-kostnader bör bli föremål för fortsatt uppföljning. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp utifrån ett könsperspektiv

där framtagna analyser skall belysa om män och kvinnor med samma ålder, civilstånd och ohälsa har skilda vårdbehov.

Finansutskottet har, i likhet med regeringen, framfört att det är angeläget att utveckla en löpande uppföljning och utvärdering av systemet. En sådan permanent organisation skulle, enligt utskottets mening, försäkra en regelbunden utvärdering och sammanställning av relevant information om den kommunala verksamhetens resultat och utveckling. Därför förutsätter utskottet att regeringen snarast återkommer till frågan om i vilken form en fortsatt uppföljning av det nya systemet bör ske. Finansutskottet förutsätter också att analyserna, utöver de delar som särskilt anges i propositionen, dessutom kommer att omfatta övriga delmodeller i kostnadsutjämningen, inklusive hälso- och sjukvårdsmodellen där enligt utskottet strukturella aspekter på sjukvårdskostnaderna i Gotlands län särskilt bör uppmärksammas. Utskottet utgår från att även andra delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbrukarvården, noggrant kommer att analyseras (2004/05:FiU7 s. 35 f.).

Uppdraget

En särskild utredare får i uppgift att löpande följa upp systemet för kommunalekonomisk utjämning.

Utredaren skall svara för den löpande uppföljningen och utvärderingen av systemet och säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan uppföljning. Utredaren skall följa upp förändringar i inkomstutjämningen och i kostnadsutjämningens olika delar och skapa metoder för uppföljningen.

Utredaren skall löpande följa verksamhets- och kostnadsutvecklingen i de kommunala verksamheterna och redovisa en utvärdering och sammanställning av relevant information om den kommunala verksamhetens resultat och utveckling. I uppdraget ingår att jämföra utfallet i kostnadsutjämningen med de faktiska kostnaderna.

Utredaren skall löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och de kommunala verksamheterna i de delar som har betydelse för utjämningssystemet.

Utredaren skall följa behovet av uppdateringar av kostnadsutjämningens olika delar samt, vid behov lämna förslag till uppdateringar och se till att det tas fram underlag för uppdateringarna.

Utredaren skall analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Utredaren bör

därvid prioritera analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting i syfte att fastställa om och i så fall hur stor del av skillnader i lönenivåer som kan anses vara strukturellt betingade. Om skillnaderna i lönenivåer är strukturellt betingade, skall förslag lämnas på hur dessa skillnader kan beaktas i utjämningssystemet på ett för enskilda kommuner och landsting opåverkbart sätt.

Vidare bör den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn analyseras ytterligare och utvecklingen av kommunernas VA-kostnader bör bli föremål för fortsatt uppföljning. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp utifrån ett könsperspektiv, där framtagna analyser skall belysa om män och kvinnor med samma ålder, civilstånd och ohälsa har skilda vårdbehov. Även hälso- och sjukvårdsmodellen bör uppmärksammas och då särskilt sjukvårdskostnaderna i Gotlands län. Även andra delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbrukarvården, bör analyseras ytterligare.

Om utredaren lämnar förslag till sådana förändringar i utjämningssystemet som föranleder ändringar i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning eller i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning skall även förslag till författningstext ingå.

Utredaren skall överväga och föreslå lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnadsskede. I första hand skall prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Utredaren skall biträdas av en eller flera referensgrupper, med god insikt i kommunala och kommunalekonomiska förhållanden.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa resultaten av sitt arbete till regeringen årligen senast den 15 september 2005, 2006 och 2007. Utredaren skall senast i samband med redovisningen i september 2006 redovisa förslag om framtida organisatorisk lösning för uppföljningen och den fortsatta inriktningen av uppföljningsarbetet. Det står utredaren fritt att redovisa delresultat av sitt arbete under arbetets gång. Resultat från analyserna av skillnader i lönekostnader och byggkostnader skall redovisas senast den 1 november 2006.

(Finansdepartementet)

Bilaga 2 Kommunalekonomisk utjämning för kommuner och landsting, utjämningsåret 2006

Utfall 1(10) Kronor 895 442 4 554 668 -1 772 124 11 246 171 -60 532 319 -92 947 713 86 302 007 48 248 883 -99 546 327 -88 631 271 72 433 247 58 372 900 93 556 783 10 540 154 16 691 333 15 662 685 679 564 243 -335 281 311 211 770 224 300 264 578 -294 027 885 311 600 066 109 909 271 -239 365 048 -223 371 024 408 568 836 -411 384 109 102 043 167 214 578 140 191 505 598

45 165 000 002

Utfall

470 107 121 448 -96 -981 -290 Kr/inv 8 894 2 957 3 394 -7 033 -1 163 5 711 3 508 3 377 2 996 -1 681 -3 945 -2 608 5 078 1 767 -6 791 2 739 3 424 1 048 2 938 5 585 1 178 9 552 -11 091

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ avgift(-), Reglerings- reglerings-

(Avrundad)

0 0 0 0 0 7 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 8 2 124 296 191 137 kr/inv 1 160 bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 65

kr/inv bidrag, Struktur-

December 2005

91 -811 677 -578 -355 -423 255 513 579 -841 -168 850 418 -733 -611 905 kr/inv 1 511 3 674 1 097 2 341 1 584 -1 040 1 694 1 648 -3 245 1 259 -2 084 1 191 -2 528 -1 020

avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

-609 -509 -873 -506 980 -125 kr/inv 7 401 3 786 2 735 -9 652 -2 729 6 077 1 165 3 949 1 701 2 923 -3 311 -1 668 4 841 1 272 -7 352 2 925 2 592 2 538 1 199 6 214 2 450 2 216 8 637 avgift(-), -15 972 Inkomst- bidrag(+)/ utjämning;

2005 8 341 76 404 30 231 23 910 71 608 88 460 61 727 41 809 79 945 54 558 24 599 14 286 36 681 59 231 60 681 33 989 80 453 40 984 60 581 37 532 21 309 27 321 10 054 34 728 37 228 38 418 18 528 13 292 20 048 771 187 den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Stockholms Botkyrka Danderyd Ekerö Haninge Huddinge Järfälla Lidingö Nacka Norrtälje Nykvarn Nynäshamn Salem Sigtuna Sollentuna Solna Stockholm Sundbyberg Södertälje Tyresö Täby Upplands Väsby Upplands-Bro Vallentuna Vaxholm Värmdö Österåker Uppsala Enköping Håbo Knivsta Tierp

Utfall 2(10) Kronor

6 238 492 55 641 528 63 851 993 18 295 782 86 020 042 47 705 688 82 596 859 43 002 024 72 277 087 46 955 720 97 305 926 59 531 327 70 877 590 50 355 854 477 462 982 121 387 113 703 380 992 140 163 816 286 477 220 229 743 105 111 719 092 126 280 103 102 251 617 427 886 723 179 828 765 292 183 640 839 127 479 110 115 126 203 226 037

45 165 000 002

Utfall

558 Kr/inv 2 603 6 135 5 615 7 682 8 553 6 397 8 889 4 615 3 650 1 697 9 369 9 109 6 038 3 108 7 112 6 975 6 734 5 899 5 718 8 868 8 293 6 664 6 891 5 158 10 300 12 111 10 798 10 819

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ avgift(-), Reglerings- reglerings-

(Avrundad)

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5 0 0 0 132 141 137 551 413 209 573 184 195 655 kr/inv bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 37 242 kr/inv bidrag, Struktur-

December 2005

81 17 -60 -568 -345 194 853 -318 -489 -317 478 589 144 -289 114 -689 -589 977 440 779 kr/inv -1 414 1 199 -2 485 -1 342 1 547 -1 509 3 333 1 010 1 855 avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

kr/inv 4 035 6 589 5 978 7 264 7 681 6 592 7 708 5 122 3 061 3 848 3 057 8 909 7 987 5 499 8 562 4 635 7 419 6 879 6 671 6 606 5 719 8 902 8 791 7 334 9 806 8 798 6 242 5 935 4 581 Inkomst- avgift(-), utjämning; bidrag(+)/

2005 9 069 9 981 9 181 5 237 9 927 7 520 8 150 3 877 5 513 6 551 9 762 21 617 91 558 16 387 32 227 49 778 11 173 30 605 10 779 20 913 25 284 41 888 14 001 11 733 16 523 29 490 183 403 137 657 124 604 den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Uppsala Älvkarleby Östhammar Södermanlands Eskilstuna Flen Gnesta Katrineholm Nyköping Oxelösund Strängnäs Trosa Vingåker Östergötlands Boxholm Finspång Kinda Linköping Mjölby Motala Norrköping Söderköping Vadstena Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög Jönköpings Aneby Eksjö Gislaved Gnosjö

Utfall 3(10) Kronor

52 254 665 44 134 344 98 013 286 83 699 584 87 519 326 86 812 908 74 362 290 98 269 348 91 137 705 96 210 972 98 878 099 80 327 325 643 924 273 240 993 939 126 219 504 139 735 572 199 910 888 191 173 931 140 196 885 166 439 617 137 585 081 112 573 025 259 210 737 135 670 182 158 239 017 291 040 956 163 829 510 128 656 024 294 116 551

45 165 000 002

Utfall

Kr/inv 5 309 5 326 6 214 8 232 7 861 7 741 7 560 5 861 7 494 6 147 9 141 3 352 5 653 7 770 4 773 6 944 7 207 8 286 3 766 8 250 8 053 11 494 10 291 10 751 11 892 12 231 10 927 16 197 11 113

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ avgift(-), Reglerings- reglerings-

(Avrundad)

0 0 0 0 0 7 0 0 0 0 0 0 6 0 5 0 0 0 0 0 2 2 5 290 435 145 255 176 152 280 240 389 kr/inv bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 308 kr/inv bidrag, Struktur-

December 2005

66 69 47 -223 822 256 177 230 -611 470 696 -293 -386 -165 -227 490 kr/inv -1 868 -1 426 1 890 2 392 1 955 3 577 -2 259 1 515 1 775 5 527 -1 770 -1 014 1 086 avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

kr/inv 7 195 5 567 7 658 7 428 9 332 7 813 7 068 7 364 5 447 7 255 7 917 6 776 8 513 8 662 8 053 5 629 5 624 6 852 9 170 6 561 7 200 7 611 8 469 4 798 9 656 8 495 7 581 10 426 10 662 Inkomst- avgift(-), utjämning; bidrag(+)/

2005 9 842 7 102 8 133 9 574 9 466 9 570 6 067 7 228 29 274 10 981 17 775 12 661 26 442 32 616 18 707 27 075 12 797 77 322 15 356 11 092 14 481 60 972 13 124 13 349 19 771 26 253 15 594 36 521 120 894 den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Habo Jönköping Mullsjö Nässjö Sävsjö Tranås Vaggeryd Vetlanda Värnamo Kronobergs Alvesta Lessebo Ljungby Markaryd Tingsryd Uppvidinge Växjö Älmhult Kalmar Borgholm Emmaboda Hultsfred Högsby Kalmar Mönsterås Mörbylånga Nybro Oskarshamn Torsås Vimmerby Västervik

Utfall 4(10) Kronor

78 648 535 74 124 965 65 869 347 63 086 694 73 080 243 88 916 984 -18 746 761 54 913 192 37 422 347 572 824 454 109 851 947 286 696 264 152 398 138 107 646 395 111 415 643 260 226 837 653 017 046 450 664 593 138 512 421 118 498 226 142 468 438 515 201 194 390 895 767 107 175 762 121 176 957 176 741 225 149 664 996 109 721 223 2 666 343 434

45 165 000 002

Utfall

-998 Kr/inv 9 958 3 553 4 673 5 865 5 376 4 485 7 719 5 438 7 286 4 493 8 658 5 354 9 169 3 123 9 696 8 131 8 869 6 793 3 328 9 937 1 047 9 848 9 610 8 015 9 088 8 549 7 625 1 816

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ avgift(-), Reglerings- reglerings-

(Avrundad)

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9 0 0 0 1 223 132 841 213 230 kr/inv bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 37 130 138 894 394 kr/inv 1 316 bidrag, Struktur-

December 2005

-88 15 52 41 -756 -182 718 -415 -290 -545 -287 -145 933 -818 592 631 -965 kr/inv -2 155 -1 016 -1 560 -2 085 -1 175 -1 237 -1 303 -3 141 1 122 1 346 -1 402 -1 184

avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

kr/inv 9 416 5 726 5 707 5 748 6 824 6 456 8 912 6 693 7 289 4 693 8 624 5 193 8 469 3 556 8 694 9 174 6 956 4 649 8 985 4 206 8 350 8 069 7 422 8 245 9 969 8 608 3 018 10 004 -1 897 Inkomst- avgift(-), utjämning; bidrag(+)/

2005 6 851 57 522 30 915 61 347 13 409 28 346 16 526 13 945 12 112 15 291 14 040 30 055 49 149 23 398 14 285 14 573 16 063 75 839 26 715 39 336 18 791 12 609 19 447 17 506 14 389 20 603 121 960 102 330 270 740 den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Gotlands Gotland Blekinge Karlshamn Karlskrona Olofström Ronneby Sölvesborg Skåne Bjuv Bromölla Burlöv Båstad Eslöv Helsingborg Hässleholm Höganäs Hörby Höör Klippan Kristianstad Kävlinge Landskrona Lomma Lund Malmö Osby Perstorp Simrishamn Sjöbo Skurup Staffanstorp

Utfall 5(10) Kronor

75 866 098 -85 335 329 92 105 479 24 350 095 53 975 238 55 629 587 69 076 323 49 595 498 60 499 956 79 176 872 75 644 675 126 445 507 115 501 665 284 226 364 133 368 701 128 066 076 208 981 257 139 093 536 359 014 482 477 417 064 102 643 310 113 299 970 197 515 615 359 566 800 130 099 087 204 072 341 112 568 156 660 549 972 306 415 488 1 775 081 973

45 165 000 002

Utfall

Kr/inv 9 718 4 061 9 123 7 159 -2 693 4 921 9 479 5 443 9 615 9 942 9 073 5 408 9 914 1 626 8 572 6 563 4 920 5 671 3 023 6 656 9 720 9 832 8 604 3 663 6 156 8 123 10 998 11 024 10 100 10 809

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ avgift(-), Reglerings- reglerings-

(Avrundad)

0 0 0 0 0 0 0 0 0 9 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5 6 346 243 456 157 159 531 584 384 612 195 kr/inv bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 80 306 130 kr/inv bidrag, Struktur-

December 2005

36 85 -52 116 -523 161 -179 -142 506 -709 -571 -898 472 751 218 715 110 -760 137 kr/inv -1 214 -1 037 -1 311 -1 358 1 548 -1 081 1 467 2 355 -2 089 1 298 1 241

avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

kr/inv 9 620 5 293 7 700 6 297 9 336 5 640 9 775 8 343 8 585 6 507 8 119 1 608 9 056 7 152 5 836 5 604 8 125 4 973 6 202 9 279 9 259 8 609 8 783 8 020 9 370 3 571 6 739 8 004 10 128 -1 364 Inkomst- avgift(-), utjämning; bidrag(+)/

2005 9 579 8 054 4 896 5 723 6 839 5 764 5 597 9 312 13 011 18 680 12 660 39 700 31 692 27 100 13 510 38 392 13 990 39 568 88 274 10 353 69 665 23 041 54 784 26 441 35 983 10 235 99 236 31 164 12 861 484 551 den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Svalöv Svedala Tomelilla Trelleborg Vellinge Ystad Åstorp Ängelholm Örkelljunga Östra Göinge Hallands Falkenberg Halmstad Hylte Kungsbacka Laholm Varberg Västra Götalands Ale Alingsås Bengtsfors Bollebygd Borås Dals-Ed Essunga Falköping Färgelanda Grästorp Gullspång Göteborg Götene Herrljunga

Utfall 6(10) Kronor

61 471 119 60 643 237 60 662 871 72 692 616 81 014 061 89 495 592 97 170 370 60 941 882 88 256 002 84 749 771 55 772 205 45 235 393 89 756 061 86 171 272 21 997 898 94 415 148 108 038 856 219 465 351 139 560 567 304 216 287 100 467 529 112 561 556 177 884 768 106 904 118 105 186 563 115 505 442 268 994 717 114 069 270 343 903 727

45 165 000 002

Utfall

Kr/inv 6 933 1 897 8 785 1 880 2 964 5 871 6 292 6 094 5 839 9 081 9 430 1 048 5 801 2 527 6 067 3 554 5 987 1 970 7 793 8 580 8 149 9 204 1 465 8 005 5 051 6 851 10 440 10 270 12 031

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ avgift(-), Reglerings- reglerings-

(Avrundad)

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 174 117 192 162 219 435 314 120 220 kr/inv bidrag, Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 28 783 kr/inv bidrag, Struktur-

December 2005

39 -27 -13 -490 -589 139 779 424 321 -638 -817 350 -644 -178 -564 -292 579 915 kr/inv -1 109 1 011 -1 483 -1 056 -1 230 -2 049 -2 212 -1 420 1 316 -2 164 1 044 avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

kr/inv 8 060 2 405 7 618 3 381 2 943 6 478 7 249 5 973 7 087 8 320 9 842 8 965 1 704 6 417 2 195 6 729 5 621 5 748 4 200 8 448 8 972 8 848 8 459 8 643 3 527 7 108 5 096 6 882 10 757 Inkomst- avgift(-), utjämning; bidrag(+)/

2005 8 866 6 905 9 623 9 315 9 481 31 962 38 659 36 446 37 379 12 875 14 685 23 900 33 499 10 304 58 131 15 213 33 533 18 552 50 047 22 958 11 517 10 409 12 259 10 574 12 549 15 012 11 794 53 252 50 195 den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Hjo Härryda Karlsborg Kungälv Lerum Lidköping Lilla Edet Lysekil Mariestad Mark Mellerud Munkedal Mölndal Orust Partille Skara Skövde Sotenäs Stenungsund Strömstad Svenljunga Tanum Tibro Tidaholm Tjörn Tranemo Trollhättan Töreboda Uddevalla

Utfall 7(10) Kronor

44 191 849 93 345 002 98 993 284 64 136 702 25 714 810 86 268 608 42 410 612 44 488 468 78 048 464 80 584 816 75 000 171 43 997 294 49 589 573 67 545 802 68 599 038 176 969 338 112 418 274 217 857 748 123 165 156 113 103 340 234 460 984 173 151 635 153 802 844 148 718 404 175 351 671 129 657 565 105 769 311 146 632 028 131 053 040 171 964 870

45 165 000 002

Utfall

Kr/inv 4 787 8 814 3 616 8 305 8 619 6 814 8 468 1 789 2 856 7 284 7 246 9 814 9 287 6 806 7 991 6 905 9 828 4 860 6 748 7 170 6 990 7 418 6 536 10 821 11 164 10 597 11 317 13 533 13 253 12 701

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ reglerings- avgift(-), Reglerings- (Avrundad)

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 9 9 0 0 0 0 56 24 2 4 177 431 263 653 216 487 150 424 693 236 kr/inv bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 4 0 0 0 0 0 0 0 42 24 296 294 137 646 681 388 112 186 392 848 128 720 kr/inv bidrag, Struktur-

December 2005

-75 25 87 -747 947 -542 -120 -201 -254 879 -590 230 958 855 -393 824 -974 370 kr/inv 2 170 1 227 1 867 1 140 1 428 4 219 1 524 1 041 1 023 3 736 -1 222 -2 333 avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

kr/inv 5 552 7 589 4 176 8 443 8 444 8 628 6 907 6 905 3 029 5 207 7 850 7 010 8 054 7 361 9 596 7 877 8 996 6 799 6 069 6 600 7 450 3 709 7 130 6 315 7 982 6 413 8 263 6 184 10 569 11 885 Inkomst- avgift(-), utjämning; bidrag(+)/

2005 8 626 9 412 4 002 4 533 9 783 7 631 6 136 7 094 5 318 36 966 12 754 12 220 26 231 11 032 11 485 13 356 14 371 82 084 11 843 23 895 13 590 16 013 12 957 11 467 10 084 15 317 30 169 19 420 23 181 10 495

den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Vänersborg Åmål Öckerö Värmlands Arvika Eda Filipstad Forshaga Grums Hagfors Hammarö Karlstad Kil Kristinehamn Munkfors Storfors Sunne Säffle Torsby Årjäng Örebro Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora

Utfall 8(10) Kronor

97 428 238 61 572 312 47 985 581 45 495 323 38 223 622 61 723 067 91 920 673 95 334 807 61 165 716 86 402 537 92 758 645 798 586 084 112 958 305 134 385 311 149 098 880 183 279 383 512 819 491 108 874 727 230 424 820 248 629 817 149 139 439 114 045 813 203 877 243 117 685 127 157 161 201 127 517 454 120 638 303 222 959 811 336 049 551

45 165 000 002

Utfall

Kr/inv 6 256 7 284 5 035 7 565 9 857 5 772 6 050 7 733 8 533 8 062 6 045 3 888 4 953 4 907 4 499 9 098 9 629 7 376 7 977 7 788 5 636 7 863 8 494 3 644 11 227 13 555 11 720 13 103 16 171

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ avgift(-), Reglerings- reglerings-

(Avrundad)

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 559 673 647 689 701 284 650 692 575 699 311 615 646 kr/inv bidrag,

Införande-

0 8 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 78 57 41 470 792 188 571 112 746 697 727 120 kr/inv 1 182 2 518 bidrag, Struktur-

December 2005

77 88 -6 -96 660 529 984 381 211 195 -69 kr/inv -990 -523 -505 -326 -609 -604 -211 -885 -373 -1 053 1 299 1 445 1 866 2 773 2 638 3 627 3 998 -1 234 avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

kr/inv 6 370 6 634 3 965 6 363 9 787 6 780 6 074 6 767 8 170 7 164 5 801 4 232 4 822 5 978 5 121 8 621 7 510 7 199 5 287 8 197 7 330 9 059 5 143 7 639 9 494 9 058 7 512 4 776 10 054 Inkomst- avgift(-), utjämning; bidrag(+)/

2005 8 313 5 883 4 741 7 033 7 079 7 460 13 375 12 228 14 931 13 633 24 643 21 478 10 210 21 980 46 955 55 259 10 103 15 488 15 461 25 557 10 482 20 179 10 880 10 852 10 988 26 248 92 211 127 644 131 886 den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Örebro Västmanlands Arboga Fagersta Hallstahammar Heby Kungsör Köping Norberg Sala Skinnskatteberg Surahammar Västerås Dalarnas Avesta Borlänge Falun Gagnef Hedemora Leksand Ludvika Malung Mora Orsa Rättvik Smedjebacken Säter Vansbro Älvdalen Gävleborgs Bollnäs Gävle

Utfall 9(10) Kronor

74 314 881 62 910 772 92 961 863 43 695 598 65 027 233 43 808 767 89 626 428 70 215 360 250 001 836 223 389 219 109 147 245 117 792 332 187 580 041 196 506 888 158 080 609 210 278 434 267 001 440 180 795 301 139 130 411 288 166 972 152 895 935 142 538 307 190 427 973 186 664 423 101 031 229 252 068 214 154 112 573 234 127 337 170 833 395

45 165 000 002

Utfall

Kr/inv 7 294 6 757 9 919 5 115 7 415 6 262 1 923 5 239 5 242 4 006 11 495 11 102 10 405 10 441 12 714 13 011 19 864 19 750 17 499 13 227 17 353 19 391 15 565 16 982 21 085 13 431 12 798 11 961 15 743

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ avgift(-), Reglerings- reglerings-

(Avrundad)

9 0 0 9 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 5 699 630 598 629 710 171 653 647 321 354 392 507 682 223 184 kr/inv bidrag,

Införande-

0 0 53 64 407 292 835 326 222 158 300 502 855 374 324 770 324 341 432 433 kr/inv 1 389 1 688 2 273 2 131 1 512 2 539 1 792 2 157 1 368 bidrag, Struktur-

December 2005

85 -319 877 402 -196 -981 -325 kr/inv 1 093 2 090 1 545 2 003 1 749 3 171 -1 627 4 899 7 814 8 651 6 011 3 893 8 460 7 727 3 324 -1 615 6 124 9 801 3 313 3 756 2 591 5 502

avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

kr/inv 5 113 6 793 7 958 8 651 8 198 8 273 4 285 6 560 6 412 7 555 8 059 3 509 5 543 7 806 5 585 9 429 8 879 8 582 8 587 9 551 5 298 8 371 7 837 6 221 8 732 8 707 10 679 10 747 10 444 Inkomst- avgift(-), utjämning; bidrag(+)/

2005 9 831 6 046 7 697 7 217 5 822 9 901 2 573 3 084 3 423 7 493 4 460 10 188 36 997 19 433 11 875 36 670 26 500 25 243 20 139 21 000 94 000 17 743 10 693 54 969 10 882 14 112 12 999 58 439 12 719

den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn Västernorrlands Härnösand Kramfors Sollefteå Sundsvall Timrå Ånge Örnsköldsvik Jämtlands Berg Bräcke Härjedalen Krokom Ragunda Strömsund Åre Östersund Västerbottens Bjurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling Norsjö

Utfall 10(10) Kronor

65 968 260 89 753 670 94 671 781 75 096 197 54 082 050 97 798 520 88 676 695 66 773 636 101 964 395 530 935 072 116 725 004 308 795 464 145 178 794 255 499 909 189 028 372 130 179 231 183 273 427 203 304 663 361 026 160 155 962 557 212 439 672 109 152 828 113 380 709

45 165 000 002

Utfall

Kr/inv 7 384 2 789 9 067 9 925 8 803 4 962 5 200 14 475 22 607 17 905 19 768 15 590 11 222 22 524 17 071 14 327 12 805 16 073 10 479 22 905 12 636 17 236 21 691

(Avrundad)

1) -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 -18 kr/inv

bidrag(+)/ avgift(-), Reglerings- reglerings-

(Avrundad)

0 196 669 620 624 114 189 626 499 650 556 685 718 248 660 669 723 706 616 684 647 647 605 kr/inv bidrag,

Införande-

0 382 401 385 890 kr/inv 2 444 3 534 2 736 2 237 2 714 2 893 2 732 5 438 3 428 4 771 3 429 5 255 2 197 4 832 1 348 2 542 3 757 5 049 bidrag, Struktur-

December 2005

kr/inv -426 -350 -125 -269 -672 4 613 9 678 4 566 -3 594 6 981 6 089 1 243 9 869 6 137 4 032 -1 311 3 651 -2 906 7 880 -2 829 1 875 4 790 6 020 avgift(-), Kostnads- utjämning; bidrag(+)/

kr/inv 9 302 6 758 9 883 9 199 6 401 9 955 8 945 8 481 9 937 7 588 6 864 6 018 3 912 7 009 6 668 3 515 4 983 9 595 6 015 7 590 8 060 10 458 10 035 Inkomst- avgift(-), utjämning; bidrag(+)/

2005 7 044 2 918 6 519 7 344 5 757 8 436 3 334 3 168 6 826 5 517 6 809 8 638 3 874 5 227 71 900 28 178 19 045 10 166 17 489 23 094 72 753 40 851 110 705 den 1 nov. 9 042 663 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsåret 2006 Län Kommun Hela riket Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele Norrbottens Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Luleå Pajala Piteå Älvsbyn Överkalix Övertorneå 1) Regleringsposten redovisas avrundad. Faktiskt belopp är -17,6457337843952 kronor per invånare

Utfall

Kronor

87 140 046 495 677 424 834 394 666 627 590 773 285 718 484 560 550 962 303 617 897 368 272 096 394 900 014 592 951 915 594 016 530 329 340 696 597 367 943 659 442 129 579 309 033 497 003 929 835 567 760 -1 976 014 594 2 707 386 941 2 546 916 504 1 042 848 850

12 963 999 998

Utfall

286 Kr/inv -1 047 1 894 2 004 1 902 1 601 2 395 5 278 2 446 2 317 1 382 1 667 2 170 2 168 1 260 2 166 2 389 2 376 3 911 3 242 4 144

(Avrundad)

kr/inv -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141 -141

avgift(-), bidrag(+)/ reglerings- Reglerings- (Avrundad)

5 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 252 323 320 322 335 kr/inv bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 re 230 501 979 448 869 a n kr/inv 1 426 å bidrag, Struktur- r inv

pe r December 2005 o n o

0 2 kr 95 -63 -15 -57 -29 127 -171 -289 -415 -692 -207 -668 121 -356 277 707 285 215 kr/inv -1 064 1 208

avgift(-), 665803 Kostnads- utjämning; bidrag(+)/ 2 08 7 0,

r -14 ä

kr/inv -1 058 1 491 2 206 2 434 2 458 2 204 2 441 3 804 2 293 2 458 2 191 1 687 2 326 2 366 1 757 2 336 2 253 1 487 2 468 2 398 1 873 lopp

Inkomst- avgift(-), be utjämning; bidrag(+)/ kt s kti a . F

dad n 2005 u 57 522 vr 304 375 261 669 416 304 329 913 178 430 234 022 150 543 285 685 273 213 273 956 261 321 275 756 275 999 243 787 127 069 257 709 251 635 a den 1 nov. 9 042 663 1 887 837 1 168 341 1 527 577 Folkmängd sas vi

edo n r te

gspos rin le eg ) R Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Kommunalekonomisk utjämning för landsting, utjämningsåret 2006 Landsting Kommun utanför landsting Hela riket Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands kommun Blekinge Skåne Hallands Västra Götalands Värmlands Örebro Västmanlands Dalarnas Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens 1

1 Sammanfattning

Mapsec KB har fått i uppdrag av den statliga kommittén för 2005 års uppföljning av utjämningssystemet att utreda huruvida de löneskillnader som finns mellan olika kommuner respektive landsting beror på förhållanden på arbetsmarknaden som kommunerna och landstingen inte kan påverka.

Rapporten består av två delar. I den första delen redovisas den allmänna teorin för lönebildning samt de specifika faktorer som kan tänkas leda till att det uppstår skillnader i lönenivå mellan kommuner och mellan landsting. I den andra delen redovisas en empirisk analys av lönedata för individer i kommuner, landsting, samt statlig och privat sektor.

Det första steget i den empiriska analysen syftar till att utröna huruvida det finns löneskillnader mellan kommuner och mellan landsting även efter det att man rensat för olikheter i de anställdas yrke, utbildning, yrkeslivserfarenhet och kön. I ett andra steg analyseras i vilken mån dessa återstående löneskillnader är korrelerade med politiska preferenser eller andra karakteristika på kommunernas respektive landstingens politiska ledning och i vilken mån de beror på faktorer över vilka kommunerna och landstingen inte råder. I ett tredje steg analyseras ett antal specifika yrkesgrupper för att se huruvida de mönster som gäller för de kommun- respektive landstingsanställda totalt sett också gäller för enskilda grupper inom dessa kollektiv.

Det verktyg som används för analysen är s.k. multivariat regressionsanalys. Grunddata för analysen utgörs av individdata från SCB för kommun-, landstings-, statligt och privat anställda. För de tre första kategorierna är samplet heltäckande medan registret för privatanställda är baserat på en urvalsundersökning. Data avser år 2004. Kompletterande strukturdata har hämtats från annan allmänt tillgänglig statistik från SCB. Utifrån dessa grunddata har ett antal variabler konstruerats för att användas i regressionsanalysen.

Det viktigast slutsatser som kan dras från den empiriska analysen är att: 1. Det finns tydliga löneskillnader mellan kommuner och mellan

landsting även efter det att man har kontrollerat för yrke, ut-

bildning, yrkeslivserfarenhet och kön. Skillnaden mellan den

kommun som har högst genomsnittlig lönenivå och den som

har lägst uppgår till drygt 14 procent. För landstingen är motsvarande siffra drygt 4 procent.

2. Strukturella faktorer – lönenivå på konkurrerande delarbets-

marknader (alternativt med dessa starkt korrelerade lokala lev-

nadsomkostnader, i studien representerade av kvadratmeterpris

på småhus) – förklarar den allra största delen av löneskillna-

derna mellan kommunerna och mellan landstingen. Exakt hur

stor del går dock inte att säga. 3. Det finns inga systematiska skillnader i lönenivå som beror

på politisk majoritet eller kvinnorepresentation i kommun-

respektive landstingsfullmäktige. 4. Generellt ligger lönerna i kommunsektorn högre i Stockholms-

området. Men på kommunnivå finns det ett antal kommuner,

framför allt i Norrland men även i Skåne, som sticker ut. 5. Grupperingar av kommuner i arbetsmarknadsområden eller län

döljer betydande skillnader mellan kommuner inom dessa

grupperingar, t.ex. inom arbetsmarknadsområdet Stockholm

eller Stockholms Län. 6. På landstingsområdet finns det några landsting som genom-

snittligt har högre lönenivå än Stockholm (efter det att yrke,

kompetens och kön kompenserats för) men skillnaderna är små. 7. Skillnaderna i lön mellan kommuner och mellan landsting är

större för enskilda yrkeskategorier än för hela kommun-

respektive landstingskollektivet. En grupp som avviker

markant från det generella mönstret är läkare. Efter det att

undergrupp, kompetens och kön kontrollerats för tjänar läkare

i Stockholm lägre än i alla andra landsting utom Östergötlands.

För vissa yrkeskategorier t.ex. förskolelärare och lärare är lönen

starkt korrelerad med förändringen i efterfrågan på deras

tjänster, här mätt som förändringen i antalet barn i förskole-

respektive skolåldern i kommunen.

2 Introduktion

2.1 Bakgrund

Nuvarande bidrags- och utjämningssystem har som mål att skapa förutsättningar för kommuner och landsting att ge sina invånare likvärdig service oberoende av inkomstförhållanden och opåverkbara strukturella kostnader.

Utgångspunkten för kostnadsutjämningen är att den endast ska kompensera för skillnader i kostnader som är opåverkbara för kommunerna och landstingen.

Nuvarande kostnadsutjämning beräknas genom åtta olika delmodeller för kommunerna, en modell för landstingen samt en gemensam modell för kollektivtrafik. De respektive modellernas fokus samt de faktorer som beaktas inom ramen för varje modell framgår av tabellen nedan.

Tabell 2.1 Nuvarande kostnadsutjämningssystem

Verksamhet Strukturella faktorer

Kommuner

Förskoleverksamhet och skolbarnomsorg Åldersstruktur, föräldrarnas förvärvsfrekvens, skatte-

kraft samt befolkningstäthet Grundskola och förskoleklass Åldersstruktur, hemspråk, glesbygd Gymnasieskola Åldersstruktur, programval, bebyggelsestruktur Äldreomsorg Åldersstruktur, könsfördelning, yrkesbakgrund, civil-

stånd, etnisk bakgrund samt glesbygd Individ- och familjeomsorg * Utrikes födda flyktingar och nära anhöriga, övriga

utrikes födda från länder utanför Norden och EU,

arbetslösa utan ersättning, ensamstående kvinnor

med barn, andel män med låg inkomst samt bebyg-

gelsetäthet.

* Barn till ensamstående föräldrar, lagförda ungdo-

mar, barn med utländsk bakgrund, samt kommunens

folkmängd. Barn med utländsk bakgrund Barn 0-19 år med utländsk bakgrund Befolkningsförändring * Befolkningsminskning >2% under senaste 10 åren

* Förändring, positiv och negativ, av antalet skolelever

* Ersättning för eftersläpning av intäkter vid befolk-

ningsökning Bebyggelsestruktur * Uppvärmning

* Gator och vägar

* Byggkostnader

* Glesbygdsspecifika mer kostnader för administra-

tion, resor och räddningstjänst

Landsting

Hälso- och sjukvård Vårdtunga grupper, kön, ålder, civilstånd, sysselsätt-

ningsstatus, inkomst samt boendetyp. Tillägg för

glesbygd.

Gemensam

Kollektivtrafik Gleshet, arbetspendling och tätortsstruktur

Det är att notera att i ingen av delmodellerna förekommer lönekostnader som en faktor att beakta vid kostnadsutjämningen. Det faktum att det kan tänkas finnas strukturella löneskillnader mellan olika kommuner och landsting och att det nuvarande utjämningssystemet inte är utformat för att fånga upp sådana skillnader

har uppmärksammats framför allt av storstadskommunerna. I direktiven för 2005 års uppföljning av utjämningssystemet (Fi 2005:02) anförs därför att:

”Utredaren skall analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Utredaren bör därvid prioritera analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting i syfte att fastställa om och i så fall hur stor del av skillnader i lönenivåer som kan anses vara strukturellt betingade.”

2.2 Uppdraget

Kommittén har via Statskontoret kontrakterat Mapsec KB att bidra till analysen av denna fråga. Studien har genomförts av Allan Gustafsson PhD i Nationalekonomi samt Filosofie Doktor i Nationalekonomi Helena Svaleryd.

2.3 Studiens upplägg

Utgångspunkten för studien är grundprincipen att endast faktorer som är opåverkbara för en viss kommun eller landsting ska kompenseras. Nedanstående analysträd syftar till att ringa in den frågeställning som denna studie har att fokusera på:

Kostnaden för kommuners och landstings tillhandahållna service bestäms av: 1 Nivån och sammansättningen och av den service som levereras

till kommuninvånarna vilken bestäms av: • Kommunens preferenser för service (Skall ej kompenseras) • Effektiviteten i serviceproduktionen p.g.a. organisation och

teknik (Skall ej kompenseras) • Demografiska, geografiska och andra icke personalrelate-

rade faktor som påverkar kostnaden för att leverera servi-

cen (Kompenseras genom andra utjämningsmekanismer)

2 Personalkostnaden för varje servicefunktion som bestäms av:

• Antalet anställda (påverkbar – skall ej kompenseras) • Personalsammansättning (påverkbar – skall ej kompenseras)

• Kvaliteten på personalen i termer av utbildning, erfarenhet

och kön (påverkbar – skall ej kompenseras) • Enhetskostnaden för personal med samma yrkes-, utbildnings- och erfarenhetsprofil.

Studien är fokuserad på den sista strecksatsen ovan och syftar till att:

• analysera huruvida enhetskostnaden för personal med

samma yrkes-, utbildnings- och erfarenhetsprofil skiljer sig

åt mellan olika kommuner och mellan olika landsting;

• gå igenom för kommunerna påverkbara och opåverkbara

faktorer som teoretiskt kan tänkas leda till sådana skillnader; • bedöma olika faktorers betydelse för observerade löneskillna-

der och bedöma huruvida dessa faktorer är att betrakta som

strukturella och opåverkbara för kommunerna.

I följande avsnitt görs en genomgång av teorier för lönebildning i allmänhet och de faktorer som kan förklara varför det kan finnas geografiska skillnader i lönenivåerna för likvärdiga jobb.

I avsnitt 4 redogörs för den statistiska analys som genomförts för att uppskatta omfattningen av geografiskt betingade (spatiala) löneskillnader och bedöma betydelsen av olika strukturella och icke-strukturella faktorer som kan tänkas förklara dessa skillnader.

3 Lönebildningen – teoretisk ram

3.1 Utbud av arbetskraft

3.1.1 KORTSIKTIGT

Byggstenarna för den grundläggande, kortsiktiga modellen för utbud av arbetskraft är desamma som förklarar efterfrågan på varumarknaderna: individuella preferenser och relativpriser. På arbetsmarknaden antas individen fritt kunna välja mellan (varan) fritid (som är lika med total tid minus arbetad tid) och övrig varor. Bytesförhållandet mellan fritid och övriga varor bestäms av reallönen. Ju högre lön desto mer varor kan individen konsumera. Potentiellt kan han/hon även välja att ta ut en del eller all ökad inkomst i form

av ökad fritid. För en enskild individ är det därför inte givet att högre lön leder till högre arbetsutbud.

För ett större kollektiv är dock sannolikheten större att ökad lön leder till ökat utbud av arbetskraft. Anledningen är att individer har en s.k. reservationslön, en lön under vilken de inte finner det motiverat att arbeta. Vad den reservationslönen är skiljer sig från individ till individ och beror på såväl monetära som icke-monetära faktorer och den skiljer sig över tiden och på grund av familjesituation.

När det gäller de monetära faktorerna påverkas en individ av vilka andra kompletterande och/eller alternativa intäkter (socialbidrag, A-kassa, förtidspension, underhåll, kapitalinkomster etc.) hon/han har eller kan tänkas erhålla samt av kostnaderna för att börja arbeta (reskostnader, minskade subventioner för barnomsorg, minskat bostadsbidrag etc.) Över en viss brytpunkt som är olika för olika individer överstiger intäkterna kostnaden och individen väljer att arbeta. Sammantaget leder detta till att arbetskraftsutbudet ökar med ökande lön. Det antas vidare – med visst empiriskt stöd – att personer som redan arbetar väljer att arbeta mer om lönen är högre.

I den förenklade grundmodellen differentieras inte mellan olika yrken och individen antas ha möjlighet att fritt kunna anpassa sitt arbetsutbud. I praktiken består arbetsmarknaden av ett stort antal mer eller mindre avgränsade segment vars gränser definieras av olika utbildnings- och kompetenskrav samt geografiskt läge. Lagstiftning och avtal begränsar möjligheterna för en individ att fritt anpassa sitt arbetsutbud.

Hur starkt utbudet på en viss delarbetsmarknad svarar på en löneökning – eller uttryckt mer tekniskt, hur elastiskt arbetsutbudet är – beror på vilka hinder som finns för individer att ställa sig till förfogande för denna marknad. Hindren kan vara av olika typer. Vissa delarbetsmarknader är starkt avgränsade genom mycket specifika utbildnings- och/eller erfarenhetskrav. Delarbetsmarknaden för läkare, är ett exempel. Ökade formella kompetenskrav på lärare och förskollärare ökar hindren för inträde på den marknaden. På delarbetsmarknader där de specifika kompetenskraven är lägre kan man förvänta sig en större utbudselasticitet; dvs. relativt begränsade lönedifferenser kan locka över personer från andra arbetsgivare och andra sektor.

Geografiskt avstånd påverkar utbudselasticiteten. Flytt- eller pendlingskostnader sänker reallönen, ibland till en nivå som hamnar under en individs reservationslön. En individ som är villig (och

som har nödvändig kompetens) att arbeta som förskollärare i sin hemkommun kanske inte är villig att ta motsvarande jobb i grannkommunen därför att de finansiella utläggen och tidskostnaden förknippad med en pendling trycker ned reallönen under reservationslönen.

Man kan vidare förvänta sig att villigheten att pendla och därmed utbudselasticiteten skiljer sig åt mellan olika yrken, bl.a. beroende på olika könssammansättning. Kvarhängande könsrollsmönster som ger kvinnan större ansvar för barnen gör att man kan förvänta sig att den kortsiktiga utbudselasticiteten i kvinnodominerade yrken är lägre än i mansdominerade yrken.

Skillnader i kortsiktig utbudselasticitet påverkar löneutvecklingen på olika delarbetsmarknader. Medan det på vissa marknader krävs kraftiga löneökningar för möta en externt given efterfrågeökning kan låga ”inträdeshinder” på andra delmarknader göra att en motsvarandet efterfrågeökning kan mötas med mycket begränsade, om ens någon löneökning.

3.1.2 LÅNGSIKTIGT

Diskussionen ovan gäller utbudet av arbetskraft på olika delmarknader på kort sikt. På lång sikt påverkas utbudet av inflödet till och utflödet från den pool av arbetskraft som erbjuder sina tjänster på en viss delarbetsmarknad. Inflödet bestäms av personliga preferenser samt de uppskattade långsiktiga vinsterna och de, normalt, mer kortsiktiga kostnaderna förknippade med att skaffa sig tillträde till marknaden. De viktigaste kostnadskomponenterna är kostnaden för utbildning och kostnaden för en eventuell flytt. Vinsten är den ökade inkomst som en utbildning eller flytt kan resultera i. Utbildningskostnaden består av två delar: den monetära, räntor på studielån etc, samt alternativkostnaden i form av utebliven lön i annat jobb under studietiden.

För individen har beslutet att söka eller inte söka tillträde till en viss delarbetsmarknad formen av ett investeringsbeslut: är det diskonterade värdet av ökningen i lön högre än den diskonterade kostnaden för den utbildning eller flytt som krävs för att erhålla den positivt eller negativt? Framtida inkomstökningar kan inte direkt observeras utan den enskilda individen måste göra en bedömning av vad inkomstökningen kan förväntas bli. Osäkerheten i en sådan bedömning blir uppenbart större för åren mot slutet av det

yrkesverksamma livet än för de första åren efter examen eller flytt. Det är då naturligt – vilket också observerats empiriskt – att studieoch flyttbeslut starkt påverkas av faktiska, observerade lönedifferenser.

Detta utesluter inte att individer baserar sina utbildnings- och eller flytt/boendebeslut på bedömningar om förväntad löneutveckling. En viss löneutveckling behöver inte på något sätt vara garanterad för att en individ ska välja att investera i en utbildning eller välja en viss bostadsort. Om lönenivåerna på, t.ex. chefs- eller specialisttjänster är tillräckligt höga så blir väntevärdet högt även om sannolikheten för att få tjänsten är låg. Det är som ett lotteri, villigheten att köpa en lott påverkas dels av sannolikheten att dra en vinstlott dels av vinstens värde .

Eftersom den totala förväntade vinsten av en utbildning eller en flytt är högre ju fler år man erhåller den resulterande högre lönen kan man förvänta sig att individer är mer benägna att utbilda sig och flytta i unga år än senare i livet. När det gäller kostnaderna för en flytt torde dessa dessutom genomsnittligt öka ju äldre en person är. Proportionellt lever äldre fler i familj och det är dyrare för en familj att flytta än för en ensamstående person, såväl monetärt som, för det mesta, känslomässigt.

3.2 Efterfrågan på arbetskraft

I företag som arbetar under perfekt konkurrens på såväl varu/tjänstemarknaden som på marknaden för arbetskraft bestäms en individs lön teoretiskt av värdet av den sist anställdes marginalprodukt. Antag att arbetares produktivitet kan mätas och personer kan rankas efter sin produktivitet. I så fall kommer ett företag först anställa de mest produktiva och sedan fortsätta att anställa till dess att värdet av vad den senast anställde förmår producera är lika med kostnaden för att anställa honom/henne. Den motsvarande lönen som är satt i perfekt konkurrens på arbetsmarknaden gäller för alla som kan utföra samma arbete. I denna abstrakta modell skulle arbetsgivaren inte kunna rekrytera någon enda person om han/hon erbjöd en lön som låg under marknadslönen men ej heller ha någon anledning att betala något mer än densamma.

I praktiken är det svårt att på individnivå etablera denna direkta koppling mellan marginalproduktivitet och lön. Produktivitet är

1 Resonemanget går under benämningen ”tournament”-teori i litteraturen.

även i affärsdrivande verksamhet svår att mäta och den kan dessutom vid anställningstillfället endast uppskattas. Väntevärdet för kostnaden påverkas dessutom av det regelsystem som gäller för anställning och avskedande. Om en arbetsgivare inte kan göra sig av med lågproduktiv arbetskraft – arbetskraft för vilken marginalkostnaden är högre än marginalprodukten – ökar väntevärdet för kostnaden för de som potentiellt ska anställas och arbetsgivaren kommer därför att anställa färre.

Efterfrågan på arbetskraft påverkas även av mindre synliga kostnadskomponenter såsom pensionsinbetalningar som dessutom varierar beroende på pensionssystemets konstruktion. Förmånsbaserade pensionssystem som ska finansieras av arbetsgivaren kan t.ex. leda till att det blir mycket dyrt att anställa äldre arbetskraft. En arbetsgivare kan också väntas ta hänsyn till dolda kostnader t.ex. förknippade med barnledighet och vård av barn. Så länge som det är kvinnan som tar en större del av ansvaret för det senare kan man förvänta sig att en arbetsgivare är mer tveksam till att anställa en kvinna, om valet finns, och/eller erbjuder en lägre lön.

I affärsdrivande verksamhet är dessutom värdet av den framtida marginalprodukten svårt att uppskatta eftersom det beror på det framtida marknadsvärdet för de produkter eller tjänster som den anställde ska bidra till att producera. Det är därför naturligt att rekrytering, anställning och avskedande på kort sikt påverkas av mer omedelbara och mätbara faktorer såsom resultat och kassaflöde vilka omsätts i budgetrestriktioner som sätts av företagsledningen och som organisationens olika delar har att anpassa sig till.

I offentlig sektor är kopplingen mellan lön och marginalproduktivitet ännu svagare. Omfattningen och sammansättningen av huvuddelen av tjänsteproduktionen bestäms i en politisk process i stället för av marknaden och framför allt antalet anställda blir i hög grad styrt av budgeten för organisationen. När det gäller lönen däremot så är den offentliga arbetsgivaren i större eller mindre utsträckning (hur stor diskuteras i nästa avsnitt) styrd av lönen på de delarbetsmarknader med vilka man konkurrerar.

2 Då en förmånsbaserad pension såsom ITP ska baseras på slutlön, riskerar den arbetsgivare som anställer äldre personer till hög lön att få kompensera för för låga inbetalningar från tidigare arbetsgivare. 3 Därutöver kan en arbetsgivare ta hänsyn som helt saknar ekonomisk rationalitet och diskriminera i rekrytering eller lön på grund av personliga fördomar.

3.3 Marknadsimperfektioner

Den teoretiska grundmodell för lönesättning som diskuterats ovan är baserad på antagandet om perfekt konkurrens på arbets- och varumarknaderna.

I praktiken kan graden av konkurrens på arbetsmarknaden variera högst betydligt. Å ena sidan kan arbetsgivaren besitta större eller mindre marknadsmakt dvs. möjlighet att påverka – i första hand sänka – lönenivån för sina anställda, å andra sidan kan arbetstagarna genom att organisera sig och genom mer eller mindre centraliserade förhandlingar söka påverka lönen i motsatt riktning. I en monopolsituation säger teorin att såväl lön som antalet anställda blir lägre än båda skulle ha varit på en arbetsmarknad med fri konkurrens – i alla fall på kort sikt. På lite längre sikt kan personers utbildnings- och eller boendeval göra det svårt att hålla lönerna på en nivå som markant skiljer sig från dem på delarbetsmarknader med vilka man konkurrerar. Antalet anställda kan dock fortsatt förväntas var lägre än vad som skulle gälla under perfekt konkurrens.

Möjligheterna för arbetsgivarna att påverka lönesättningen beror bl.a. på den kompetensmässiga specificiteten i yrket och den geografiska rörligheten. Ju mer specifikt yrket är – lång utbildningstid, snäv inriktning på utbildningen och/eller specialiserade yrkeskunskaper som det tar lång tid att förvärva – desto större är sannolikheten för att en arbetsgivare ska kunna påverka lönesättningen. Yrkesspecificiteten begränsar antalet arbetsgivare som man konkurrerar med. I vissa fall kanske det bara finns en arbetsgivare (monopsoni) men även om det finns några ytterligare så finns alltid möjligheten för dessa att samarbeta och gemensamt styra lönesättningen (oligpsoni).

Den andra faktor som påverkar arbetsgivarnas makt över lönesättningen är arbetskraftens rörlighet; ju mindre rörlighet desto större makt.

Makten över lönesättningen är alltid störst på kort sikt då det är svårt för en person som är inne i ett specialiserat yrke att byta yrke. Dessutom tar tid för andra personer att förvärva de kunskaper som är nödvändiga för att utöva yrket. Detta skapar förutsättningar för arbetstagarparten att påverka lönebildningen på sikt genom att påverka tillflödet av personer till yrket. Läkarförbundets försök under många år att påverka antalet medicinstudenter är ett exempel på detta.

När det gäller möjligheten att utnyttja en bristande rörlighet så är den begränsad på lite längre sikt. Etablerade familjer har svårt att flytta medan nya generationer har lättare att söka sig till delar av arbetsmarknaden som erbjuder relativt bättre villkor.

En sektor som tidigare kännetecknades av en hög grad av monopsoni var sjukvården. Landstingen var, och förblir, den helt dominerande arbetsgivaren. Men lönebildningen inom sektorn har förändrats kraftigt under senare år då en centralt reglerad lönebildning ersatts med alltmer av individuell lönesättning i lokala avtal. Enskilda sjukvårdsförvaltningar har fått allt större frihet att själva hantera lönefrågorna. Effekten har blivit att landstingen börjat konkurrera med varandra om arbetskraft vilket lett till en större lönespridning, i varje fall för de yrken inom sjukvården som kräver en hög utbildning.

På en perfekt marknad skulle anpassningen till skillnader i utbud och efterfrågan ha lett till en allmän höjning av lönerna i bristområden. Detta har dock inte skett fullt ut genom att landsting i regioner med brist kunnat täcka sina personalbehov genom bemanningsföretag. Kostnaderna för personal som gjorts tillgänglig genom bemanningsföretagen är betydligt högre än den befintliga personalens men befintlig personals ovilja att flytta har, å andra sidan, gjort att man inte behövt höja de senares lön i motsvarande utsträckning. Man har kunnat lönediskriminera.

3.4 Spatiala löneskillnader

Ovanstående avsnitt diskuterade lönebildningen i allmänhet. Detta avsnitt fokuserar på det som är centralt i ett utjämningsperspektiv nämligen vad som kan tänkas förklara observerade löneskillnader mellan kommuner och mellan landsting dvs. geografiska eller spatiala skillnader. Diskussionen lägger grunden för de hypoteser som testas med ekonometriska metoder och vars resultat redovisas i avsnitt 4. Fyra typer av faktorer som kan tänkas förklara de spatiala löneskillnaderna diskuteras: • Individuella preferenser • Nettoinkomst i alternativa anställningar • Temporära ojämnvikter • Kommunala preferenser

3.4.1 INDIVIDUELLA PREFERENSER

Olika individer har olika preferenser när det gäller val av bostadsort. För vissa är naturen viktig för andra kulturen. Upplevt positiva kvaliteter hos en viss bostadsort gör att man kan tänkas acceptera än lön som är lägre än den lön man skulle kräva i avsaknaden av dessa kvaliteter – och tvärtom. Om dessa personliga preferenser vore jämt fördelade över alla individer och i proportion till tillgången till boende med dessa kvaliteter skulle de inte ha någon effekt på lönebildningen. Den stund de inte är det kan man räkna med att lönerna påverkas. Om exempelvis högutbildade värderar tillgången till ”finkultur” högre än lågutbildade medan motsatsen gäller för natur är det att förvänta sig att löneskillnaderna mellan hög- och lågutbildade är mindre i storstäder än i småstäder och på landsbygden – allt annat givet .

Personliga preferenser är dock inget för evigt givet. De förändras med åldern och det förändras med familjesituationen. Medan storstadens (natt)ljus och puls är något den ensamstående tjugofemåringen gärna betalar för i form av en lägre lön, föredrar den trettiofemåriga småbarnsföräldern oftare villaförortens lugn.

Det är naturligt att tänka sig att den ålders- och utbildningsmässiga befolkningssammansättningen på olika orter påverkar de lokala relativlönerna. Å ena sidan påverkar den utbudet på olika yrkeskategorier, å andra sidan efterfrågan på de tjänster som dessa yrkeskategorier producerar. Relation utbud-efterfrågan på tjänster som kräver begränsad utbildning torde vara annorlunda i ett område med relativt högre proportion lågutbildade än i ett där många är akademiker. Detta skulle kunna förklara i varje fall en del av skillnaden i lön för lågutbildade relativt högutbildade i de norra respektive de södra delarna av Storstockholm.

3.4.2 NETTOINKOMST I ALTERNATIVA ANSTÄLLNINGAR

I sitt val av anställning och boende väger varje person samman sina värderingar av icke-monetära effekter av sitt val (sina preferenser) och de direkt mätbara. De direkt mätbara utgörs av lönen i varje tänkbar alternativ anställning och kostnaderna förknippade med att få

4 Ceteris Paribus för att använda ekonomjargong.

anställningen och om och när hon/han fått jobbet att sedan arbeta på den arbetsplatsen. Utbildnings- och flyttvalet har diskuterats ovan.

På kort sikt bestäms nettoinkomsten av lönen minus faktiska och tidskostnader för pendling. Ceteris paribus, dvs. allt annat givet, så sjunker således nettoinkomsten och därmed intresset för att ta ett visst jobb med pendlingskostnaden. För att det ska vara motiverat t.ex. för en utbildad förskollärare som bor i Botkyrka söder om Stockholm att ta ett jobb i Täby norr om Stockholm måste bruttolönen skilja sig så pass åt att det uppväger pendlingskostnaden.

För att det över huvudtaget ska vara intressant att bo på en viss ort – om vi för ett ögonblick bortser från preferenser och icke-monetära fördelar – måste nettot efter pendlings-, boende och andra svårundvikliga levnadsomkostnader vara åtminstone i paritet med alternativen.

På sikt avgörs bruttolönenivåerna för olika yrken och funktioner av värdet av deras marginalprodukt. Marginalprodukten är dock inte oberoende av var geografiskt arbetsstället är beläget. För vissa yrken eller yrkeskategorier är närheten till råvaror eller marknaden det viktigaste. I andra är närheten till beslutsfattare och/eller goda kommunikationer mycket vikigt. Det är därför inte en slump att företagsledningar och andra centrala funktioner ofta är lokaliserade till storstäderna. Höga löner i högavlönade funktioner och yrkeskategorier i privat sektor driver upp efterfrågan på andra varor och tjänster och, direkt eller indirekt, lönerna för andra sektorer.

Den direkta spridningseffekten är störst till yrken och yrkeskategorier där konkurrensen emellan dem är som störst (”inträdeshinder” som lägst) såväl på kort som på lång sikt.

Den indirekta effekten går via de höga lönernas effekt på de lokala levnadsomkostnaderna i allmänhet och på boendekostnaderna i synnerhet. Högre levnadsomkostnader sänker nettoinkomsten – och påverkar därmed folks flytt- och boendeval – om de inte kompenseras genom en högre bruttolön. Konkurrensen från en löneledande privat sektor fungerar tenderar därför – allt annat givet – att driva upp lönerna i offentlig sektor i storstadsområdena.

Vad den sammantagna effekten är av preferenserna för storstadsområdena (vilket allt annat givet torde sänka lönerna) och lönekonkurrensen från privat sektor i dessa områden (vilket allt annat givet torde driva upp lönerna) kan man inte a priori uttala sig om. Det finns skäl att tro att nettoeffekten varierar mellan utbildningsnivåer och mellan yrkeskategorier.

3.4.3 TEMPORÄRA OJÄMNVIKTER

Arbetsmarknaden, som alla andra marknader, strävar mot jämvikt men når aldrig dit eftersom såväl utbud som efterfrågan ständigt förändras, påverkad av externa faktorer. Efterfrågan på arbetskraft påverkas av företagsetableringar och företagsnedläggningar samt tillskapande, utlokalisering eller nedläggning av offentliga verksamheter. Utbudet påverkas av demografiska faktorer och av folks utbildnings- och flyttbeslut. Såväl efterfrågan som utbud påverkas dessutom av utformningen av och nivåerna i de sociala transfereringssystemen, inklusive det kommunala utjämningssystemet.

Efterfrågan på kommunala tjänster är särskilt känslig för demografiska förändringar.

Anpassningen på de olika delarbetsmarknaderna beror på elasticiteten i första hand utbudet. Denna elasticitet beror utbildningsoch erfarenhetsinnehåll i yrket, ålders- och könssammansättning hos dem som arbetar i yrket, tid och kostnad för pendling, rörlighet på bostadsmarknaden etc. Till exempel om en kommun får en stor inflyttning av småbarnsfamiljer kommer efterfrågan på barnsomsorg att öka. Kommunen kommer då att efterfråga många förskollärare. Om det är lätt att få tag på förskollärare räcker det om kommunen betalar samma lön som man tidigare betalt för att tillsätta alla nya platser, dvs. utbudet av förskollärare är mycket elastiskt. Om det i stället råder brist på förskollärare kommer kommunen att tvingas betala höga löner för att attrahera arbetskraft från andra delar av landet. I det fallet är utbudet oelastiskt. Vid en landsomfattade brist på yrket kommer de högre lönerna motivera fler att välja yrket och på lång sikt kommer lönen att stabiliseras på en nivå som är högre än den ursprungliga men lägre än den som krävdes för tillfredsställa efterfrågan på kort sikt.

3.4.4 KOMMUNALA PREFERENSER

Grundantagandet när det gäller efterfrågan på arbetskraft är att arbetsgivaren betalar den lön som krävs för att få erforderlig arbetskraft, varken mer eller mindre. I monopsonifallet påverkar arbetsgivarens beteende lönen – ju fler han/hon anställer desto högre blir lönen – vilket gör det rationellt att ”hålla igen” och anställa endast så många att effekten på den totala lönekostnaden för hela arbets-

tagarkollektivet motsvarar värdet av marginalprodukten för den sist anställde.

Det kan finnas andra skäl till varför en arbetsgivare kan vilja betala en lön som avviker från den som uppstår vid en marknadsjämvikt under perfekt konkurrens. Ett kan vara att han/hon uppfattar att hela arbetstagarkollektivets produktivitet är känslig för hur man uppfattar sin lönenivå i förhållande till lönenivån för grupper som man jämför sig med. Inte så att en arbetsgivare som erbjuder en lönenivå som uppfattas ”orättvis” skulle riskerar massuppsägningar – kostnaden för att byta till ett annat jobb kan vara för hög – men arbetsmoral och lust påverkas negativt vilket sänker produktiviteten. I ett sådant läge kan det vara rationellt att sätt en lön som är högre än vad som strikt skulle fordras för att täcka behovet av arbetskraft. Fenomenet har i litteraturen fått namnet ”effektivitetslöner”.

Frågan som måste ställas i detta sammanhang är huruvida vissa kommuner och landsting är mer böjda än andra att välja en sådan personalpolitik. Är det mer sannolikt att möta den i borgerligt styrda kommuner eller tvärtom? Kan det skilja sig åt mellan manliga och kvinnliga kommun/landstingspolitiker? Kan där finnas en skillnad i attityd beroende på vilken personalkategori det handlar om?

En försiktig (förutfattad?) hypotes skulle kunna vara att kvinnliga, socialistiska kommunpolitiker skulle vara mer välvilligt inställda till effektivitetslöner i kvinnligt dominerade låglöneyrken, medan manliga borgerligt skulle vara mer generösa mot akademiska höglönegrupper. Som stöd för denna hypotes finns det studier som pekar på att kvinnliga kommunpolitiker tenderar att prioritera verksamheter som är viktiga för kvinnor.

3.5 Mincerekvationer

Hitintills i detta avsnitt har kortfattat presenterats den teoribildning som utvecklats för att förklara lönebildningen på kort och lång sikt samt vad som kan tänkas leda till spatiala löneskillnader.

För att kunna testa huruvida och vilken mån dessa olika faktorer bestämmer individers löner måste de olika teoretiska ansatserna sammanföras i en enhetlig statistisk modell.

Den första som gjorde detta var Jakob Mincer som därför fått ge namnet till denna metod för att empiriskt analysera lönebildningen.

Mincers ursprungliga modell fokuserade på kopplingen mellan utbildning, yrkeslivserfarenhet och lön. Det var lätt att konstatera att lönen, utifrån en grundnivå som motsvarade den för outbildade oerfaren arbetskraft, ökade med såväl utbildning som arbetslivserfarenhet men att effekten av arbetslivserfarenhet avtog med tiden.

Det var också enkelt att konstatera att utbildning och yrkeslivserfarenhet inte förklarar allt utan att det finns andra mer eller mindre slumpmässiga faktorer som gör att den faktiskt observerade lönen normalt avviker från den som skulle ges om förhållande mellan utbildning, yrkeslivserfarenhet vore deterministiskt.

Som redogjorts för ovan finns det förutom utbildning och erfarenhet en rad andra faktorer som kan tänkas påverka lönen för olika individer.

För att korrekt kunna uppskatta effekten av de olika förklaringsvariablerna med hjälp av minsta kvadratmetoden, den enklaste av de olika metoder som kan användas för att skatta statistiska multivariata samband krävs att slump- eller feltermen är normalfördelad. För att den ska vara det måste såväl den förklarade variabeln – lönen – som de olika förklaringsvariablerna logaritmeras .

Det funktionella sambandet mellan observerade individlöner Yi ”grundlön” C, olika förklaringsvariabler Xi och slump/feltermen εi kan då uttryckas som:

lnYi =lnC + ln™βeXi + εi

För att fånga upp den avtagande effekten av arbetslivserfarenhet läggs en kvadratisk term (arbetslivserfarenhet i år i kvadrat) till modellen. Den negativa koefficienten för den kvadratiska termen fångar upp den avtagande effekten. Ju större negativ koefficient desto snabbar klingar arbetslivserfarenhetens positiva effekt på lönen av.

5 Lönerna i sig är skevt fördelade med en stor koncentration i de lägre interfallen och en lång ”svans” för de högre lönerna. Om lönerna logaritmeras blir resulterad värden normalfördelade. Man säger att lönerna är lognormalt fördelade.

4 Den empiriska studien

4.1 Förklaringsvariabler och hypoteser

Utifrån den teoretiska diskussionen i avsnitt 3 kan vi anta att en individs lön åtminstone påverkas av: • Yrke • Utbildning • Arbetslivserfarenhet • Kön • Konkurrenssituationen på aktuell delarbetsmarknad • Allmänna preferenser för bostadsort • Möjligheter till intressanta arbetsuppgifter eller karriär inom

yrket kopplad till bostadsort • Lön på konkurrerande delarbetsmarknader • Flytt- och pendlingskostnader • Kostnadsnivån på olika orter • Temporära ojämnvikter på olika delarbetsmarknader beroende

på demografiska eller andra externt givna förändringar • Arbetsgivarens lönepolitik

Listan är en bruttolista i den meningen att flera av faktorerna är starkt korrelerade. Lön på konkurrerande marknader, t.ex., avspeglar alla de faktorer som kommer före i listan. Kostnadsnivån på olika orter påverkas av löneläget på orten, etc.

Vissa av faktorerna går att mäta direkt. För andra går det att konstruera mer eller mindre bra proxyvariabler, dvs. variabler som inte direkt mäter det man önskar mäta men som man kan misstänka är starkt korrelerade med detta. I vissa fall finns lämpliga data att tillgå, i andra fall saknas data och man får avstå från att söka mäta effekten. Individstatistik med information om yrke, utbildning och kön finns att tillgå från SCB. Konkurrenssituationen på olika delarbetsmarknader är svårare att mäta. Det skulle ha varit intressant att ta fram proxyvariabler – t.ex. baserad på förhandlingsstatistik – för olika yrkeskategorier på landstingsområdet. Men i och med att förändringen av förhandlingsordningen skett samtidigt för hela kollektivet så finns det ingen variation mellan landsting som skulle behövas för att bedöma effekten .

6 Det som skulle krävas vore tidsseriedata men kostnaden för att få tillgång till sådan har bedömts för hög.

Allmänna preferenser är ytterst svåra att mäta och det finns ingen statistik som går att använda. Inga direkta data finns för att direkt mäta karriärmöjligheter men för vissa yrkeskategorier går det att konstruera rimliga proxyvariabler.

Genomsnittslön på konkurrerande delarbetsmarknader går att ta fram direkt ur SCBs lönestatistik. Svårigheten är att bedöma vad som är konkurrerande delarbetsmarknader. För att ”helgardera” får man testa genomsnittslönen för ett antal olika konkurrerande delarbetsmarknader, konkret för: motsvarande yrke eller yrkeskategorier i andra sektorer, motsvarande yrke i omgärdande kommuner eller län, yrken som kräver ungefär lika mycket utbildning uttryckt i år etc.

När det gäller flytt- och pendlingskostnader finns det ingen statistik att tillgå. Den del av levnadsomkostnaderna som uppvisar störst geografisk variation är boendekostnaderna. Rimliga proxyvariabler för de senare är genomsnittspris för småhus respektive kvadratmeterpriset på småhus för vilket det finns statistik att tillgå.

När det gäller temporära ojämnvikter på delar av arbetsmarknaden finns det olika tänkbara proxyvariabler att använda. I detta fall har vi valt att analysera kopplingen mellan lönen för vissa yrkeskategorier och befolkningsförändring generellt och den för vissa ålderskategorier.

Olika kommuners och landstings lönepolitik går inte att mäta direkt. Det som vi valt att undersöka är om det finns någon korrelation mellan politisk majoritet och lön och mellan graden av kvinnlig representation i kommun respektive landstingsfullmäktige och lön.

Utifrån den teoribildning som presenterats i avsnitt 3 och tillgängligheten till statistik formulerar vi sju hypoteser som vi testar på relevanta delar av det samlade datamaterialet. 1. Löner varierar mellan kommuner och mellan landsting även om

man kontrollerar för yrke, utbildning, arbetslivserfarenhet och

kön. 2. Lönen är positiv korrelerad med genomsnittslönen i andra

sektorer i regionen för samma yrke. Lönen varierar även positivt med lönen i regionen för samma utbildningsnivå. För yrken med hög yrkesspecificitet är genomsnittslönen för samma utbildningsnivå av mindre vikt.

3. Lönen varierar positivt med genomsnittslönen för samma yrke

och för samma utbildningsnivå i geografiskt angränsande regioner.

4. Lönen varierar positivt med levnadsomkostnaderna i kommu-

nen eller landstinget. 5. Lönerna är högre i kommuner eller landsting där befolkningen

växer än i kommuner och landsting där den är stabil eller

krymper eftersom efterfrågan är större. Effekterna är störst för bristyrken i kommuner med stor efterfrågan på yrket.

6. Lönen påverkas av politiska preferenser i kommuner och lands-

ting. 7. Mönstret för de geografiska skillnaderna i lön varierar mellan

olika yrken, yrkeskategorier och utbildningsnivåer.

4.2 Studiens upplägg och genomförande

Analysen genomförs i tre steg.

I steg 1 analyseras huruvida det finns generella löneskillnader mellan kommuner, mellan arbetsmarkandsområden och mellan landsting som inte går att hänföra till skillnader i yrke, kompetens (utbildnings längd, erfarenhet) eller kön.

I steg 2 prövas sedan ett antal ytterligare faktorer som kan tänkas förklara de skillnader i lön som kvarstår efter det att man kontrollerat för yrke, kompetens och kön. De faktorer som testas kan delas in i tre kategorier: 1. Lönenivåer på de alternativa delarbetsmarknader som är rele-

vanta för gruppen; 2. Mått på kostnadsnivå eller efterfrågetryck i kommunen eller

landstinget; 3. Olika typer av politiska kommun- eller landstingskarakteristika

som kan tänkas leda till större eller mindre ”generositet” i lönesättningen .

I steg 3 görs motsvarande analys för ett begränsat antal kategorier kommun- och landstingsanställda.

De kategorier som valts ut för närmare studie är: landstingsanställda läkare, kommunanställda chefer i administrationen, kommunanställda

lärare samt kommunanställda förskolelärare. Grupperna har valts ut för att belysa a) specifika mekanismer som kan tänkas leda till mer eller mindre permanenta löneskillnader mellan olika kommuner och olika landsting och b) att mönstret för och förklaringen till dessa löneskillnader skiljer sig åt mellan olika kategorier.

De modeller som skattas i steg 1 har formen

lnYi = lnC + ™ ηp Dp + ™βelnEi + ™ δd Dk + εi

Där Yi är lönen för en viss individ, Dp dummyvariabler för yrke, Ei kompetensfaktorer och kön samt Dk kommun- eller landstingsdummyvariabler. Dummyvariablerna har värdet 1 för det yrke en person har, 0 för övriga. Motsvarande gäller för dummyvariablerna för den kommun eller det landsting där individens arbetsställe ligger. Värdena för beroendevariabeln samt de strukturella förklaringsvariablerna är logaritmerade.

I steg 2 och 3 testas sedan effekten av en uppsättning andra förklaringsvariabler av de tre typer som redovisats ovan. De modeller som då testas är olika permutationer av följande generella modell: lnYia = lnC + ™ ηp Dp + ™βelnEi +™ ax lnXuk +™ γs lnSk +™ δd Dk + εia

Yia är lönen för en individ i kategori a, Dp dummyvariabler för yrke, Ei olika kompetensvariabler samt kön, Sk olika variabler som hänför sig till kommunen eller landstinget, Xuk är olika variabler som hänför sig till olika yrkeskategorier (bestämda utifrån utbildningsnivå eller yrke) alternativt utifrån kommun eller landsting, och Dk generella dummyvariabler för kommuner eller landsting. C, ηp, βe, γs och δd är koefficienterna som ska skattas och εia den oförklarade feltermen (residualen). I steg 2 är kategorin alla kommunal- respektive landstingsanställda medan analysen i steg 3 är begränsad till specifika personalkategorier.

Modellestimeringarna för steg 1 och 2 redovisas i tabellerna 4.1 och 4.2 medan estimeringarna i steg 3 redovisas i tabellerna 4.4 – 4.10, en för varje kategori.

4.3 Data

4.3.1 RÅDATA

Grunddata på individnivå är sammanställd av SCB. För kommunlandstings- och statligt anställda är registren heltäckande medan de för privat sektor är baserade på urvalsundersökningar. Gotland har uteslutits från datasetet då Gotland är såväl kommun som landsting vilket komplicerar analysen. Antalet individer i samplet som är privatanställda är drygt 1,1 miljon. Variablerna är i stort sett desamma för alla fyra sektorer men skiljer sig till del i finhetsgrad. Samtliga databaser innehåller information om individens månadslön, kön, ålder, utbildningsnivå, yrke, i vilken sektor individen arbetar och i vilken region. Lönen anges som heltidstjänst. I tabell A.1 i appendix finns information om de olika variablerna. För 2004 fanns ca 768 000 kommunanställda och ca 228 000 landstingsanställda. Medellönen var 20 359 kronor i kommunsektorn och 24 928 i landstingssektorn. Den genomsnittliga utbildningsnivån är högre i landstingssektorn, 13,64 år jämfört med 12,55. Eftersom de privatanställda är valda för att utgöra ett representativt urval av olika branscher och inte regioner är möjligheterna att använda löner i privat sektor för att konstruera regionala variabler begränsad.

Till individdata har lagts en rad variabler på läns- och kommunnivå vilka mäter olika typer av skillnader mellan regioner. Exempel på dessa är genomsnittskostnaden per kvadratmeter för småhus, befolkningsstruktur och politiska variabler såsom skattesats, politisk majoritet, och andelen kvinnor i fullmäktige.

4.3.2 HÄRLEDDA VARIABLER

För att kunna testa den empiriska modellen konstrueras variabler från rådata. Som mått på individens humankapital har används antal utbildningsår och arbetslivserfarenhet, där arbetslivserfarenhet definieras som ålder minus antal utbildningsår. I modellen inkluderas även arbetslivserfarenhet i kvadrat av de skäl som anförs i teoriavsnittet.

Från grundmaterialet har konstruerats en rad variabler vars syfte är att mäta löner i andra sektorer med vilka kommunen respektive landstinget konkurrerar med om arbetskraften. En svårighet är att definiera den relevanta geografiska arbetsmarknaden. Vi har använt län och en definition av lokala arbetsmarknader framtagen av

NUTEK. De lokala arbetsmarknaderna kallas av NUTEK för funktionella analysregioner och är 72 till antalet. För att mäta genomsnittslönen i konkurrerande sektorer har vi för varje kommunalanställd individ tagit fram; i) genomsnittslönen i samma yrke enligt standard för svensk yrkesklassificering (SSYK) på 3-siffers nivå för anställda i privat sektor, landsting och statlig sektor i länet, ii) genomsnittslönen i samma yrke enligt SSYK på 1-siffersnivå för privat sektor i länet och på den lokala arbetsmarknaden, iii) genomsnittslönen i kommunal sektor för samma SSYK på 3-siffers nivå i kommunerna som geografiskt angränsar till där individen arbetar. Liknade variabler har använts för olika utbildningsnivåer och har tagits fram även för landstingssektorn. Alla lönevariabler är i log form.

Som nämnts ovan kommer lönerna i konkurrerade sektorer att påverkas av t.ex. individernas preferenser för olika regioner, karriärmöjligheter och levnadskostnader. För att studera mer specifika hypoteser om vad som påverkar löner i olika yrken har vi tagit fram en rad variabler på kommun- och länsnivå. Som proxy för boendekostnader har vi använt genomsnittligt kvadratmeterpris på småhus i länet och medelpriset på småhus i kommunen. Befolkningsökningar kan ge upphov till ökad efterfrågan vilket mäts med förändringen i befolkning mellan 1999 och 2004. Som mått på efterfrågan på förskollärare har vi använt förändring av antalet barn 0-6 år över samma period. För lärare används i stället ökningen i åldersgruppen 7-18 år. Landsting med universitetssjukhus eller många forskningstjänster kan potentiellt erbjuda läkare större karriärmöjligheter. För att fånga denna effekt har dels konstruerats en dummy för om länet har ett universitetssjukhus dels ett mått på hur många tjänster som finns delvis finansierade av staten vilket är synonymt med forskningstjänster.

Se appendix tabell A.1. för en detaljerad beskrivning av de olika variablerna samt beskrivande statistik.

Det är givetvis omöjligt att veta exakt vilka anställningar individen i realiteten har att välja bland. Alla lönevariabler kan i den meningen fungera som bättre eller sämre proxy för den lön individen kan få i en alternativanställning. Samvariationen mellan de olika måtten är då i många fall mycket hög och därför svårt att tolka koefficienterna på enskilda variabler när de är samtidigt är inkluderade i regressionen.

7 Genomsnittslönerna är beräknade på de observationer vi har till vårt förfogande. Eftersom alla offentliga anställda är med i samplet och inte alla i privat sektor har de offentliganställda större vikt.

4.4 Läsanvisningar till tabellerna

Varje tabell nedan presenterar i komprimerad form resultatet av ett större eller mindre antal estimeringar. I tabellerna 4.1 – 4.2 redovisas resultaten för två körningar: en med bara dummyvariabler (yrke och kommun, eller län) som förklaringsvariabler och en med samma dummyvariabler plus fyra variabler för att fånga upp skillnader i kompetens och eventuell könsdiskriminering.

I tabellerna 4.3 – 4.8 presenteras i varje tabell estimaten för upp till tolv olika modellspecifikationer.

Resultaten för varje modellspecifikation är presenterade i kolumnform. På första raden anges antalet observationer, dvs. antalet anställda i varje kategori för vilket estimeringen är gjord. Population varierar från ca 768 000 för skattningarna gjorda för alla kommunanställda till ca 9 300 i kategorin kommunanställda administrativa chefer.

Andra raden presenterar värdet för ”R-squared”. R2 är ett mått på det totala förklaringsvärdet av modellen, dvs. hur stor del av variationen i den beroende variabeln – i detta fall den heltidsekvivalenta månadslönen – som förklaras av variationerna i de oberoende variablerna sammantaget. R2 kan teoretiskt som mest vara 1 vilket skulle innebära att alla faktorer som påverkar Y har fångats upp och att det inte finns några slumpmässiga variationer över huvudtaget.

Konstanten – eller snarare det naturliga talet e upphöjt till värdet för konstanten kan ses som en ”utgångslön” som sedan justeras uppåt eller nedåt av de faktorer som i modellen antas förklara den observerade lönen. Exempelvis, e upphöjt i värdet för konstanten i kolumn 2 i tabell 4.1 (9,715) – motsvarar en ”utgångslön” på 16 564 kronor.

Därefter följer de estimerade koefficienterna för de personrelaterade variablerna (i tabellerna 4.3 och framåt sammanfattningsvis kallade ”individkarakteristika”): antalet utbildningsår, arbetslivserfarenhet räknat i år, erfarenhet i kvadrat, samt kön.

I tabellerna 4.3 – 4.8 följs de personrelaterade förklaringsvariablerna av olika förklaringsvariabler av mer eller mindre strukturell natur. Dessa förklaringsvariabler testas var och en för sig (om än alltid tillsammans med de personrelaterade variablerna) eller i kombination med dummyvariabler för kommun eller län och/eller övriga strukturella variabler. Dessa olika kombinationer av förklaringsvariabler resulterar exempelvis i fallet kommunanställda för-

8 e9,715

skollärare (tabell 4.7) i tolv olika modeller för vilka de estimerade koefficienterna redovisas i tolv kolumner.

Beroendevariabeln, heltidsekvivalent månadslön, samt de förklarande genomsnittslönerna och boendekostnaderna är logaritmerade vilket gör att det kan läsas som procentuella effekter. För andra variabler är tolkningen att en förändring med en enhet ger en procentuell förändring av lönen. I exempelvis tabell 4.2 kan man se att varje additionellt år av utbildning för landstingsanställda genomsnittligt är förknippat med knappt 10 procent högre lön.

Koefficienterna för dummyvariablerna för kommun, arbetsmarknadsområde och/eller län presenteras längst ned i tabellerna. Kommunerna/ arbetsmarknadsområdena/ länen har sorterats på värdet av den skattade koefficienten. Jämförelseobjektet är alltid Stockholm (kommun, arbetsmarknadsområde eller län). Val av kommun eller län som får agera basregion spelar ingen roll för resultaten. Det ligger inte heller någon värdering i att Stockholm valts som bas. För att spara plats presenteras endast koefficientvärden för de nio kommuner med högst och de nio kommuner med lägst koefficientvärden. För länen är listan komplett.

En negativ koefficient innebär att lönen i kommunen eller länet (generellt eller för en viss kategori beroende på tabell) är lägre än i Stockholm efter det att det kontrollerats för ett antal (varierande från 0 till 11) andra variabler. Koefficienten -0,169 för Arvika i en modell för förskollärarlöner med dummyvariabel för kommun samt individkarakteristika som förklaringsvariabler innebär att lönen är knappt 17 procent lägre i Arvika än i Stockholm.. (Se tabell 4.7.)

För att spara plats och skapa bättre översiktlighet har inte t-statistikor (dvs. mått på förklaringsvärdet för varje enskild variabel) skrivits ut. På grund av det stora antalet observationer är de flesta skattade koefficienter signifikanta på 1-procentsnivån, (dvs. sannolikheten för att koefficienten inte är signifikant skild från noll är mindre än 1 procent). I det fall de skattade koefficienterna inte är signifikanta på minst 5-procentsnivån har koefficienten angivits med kursiv stil.

9 Standardfelen är klustrade på kommun- respektive landstingsnivå för att ta hänsyn till att lönerna inom kommunerna respektive landstingen är korrelerade.

4.5 Resultat

4.5.1 SKILLNADER I GENOMSNITTLIG LÖNENIVÅ

Tabell 4.1 presenterar estimat för två regressioner för hela gruppen kommunanställda.

Tabell 4.1 Kommunanställda totalt

Kommunanställda totalt heltidsekvivalent månadslön

Observationer 758991 758991 R-squared 0,66 0,72

Konstant 10,152 9,715

Utbildningsår 0,019 Yrkeslivserfarenhet 0,008 Erfarenhet i kvadrat 0,000 Man 0,008

Yrkesdummisar 151 st Ja Ja

Kommun Koef. Koef. Kommun

Järfälla 0,001 0,001 Järfälla

Stockholm 0 0 Stockholm

Solna -0,002 -0,000 Solna Nacka -0,003 -0,001 Nacka Kiruna -0,005 -0,003 Tyresö Tyresö -0,006 -0,004 Lidingö Täby -0,007 -0,004 Vellinge Lidingö -0,008 -0,006 Värmdö Vellinge -0,011 -0,006 Kiruna

Tranås -0,100 -0,093 Mora Ockelbo -0,101 -0,094 Nordmaling Nordmaling -0,101 -0,095 Tranås Klippan -0,102 -0,097 Ockelbo Kil -0,102 -0,097 Ovanåker Ovanåker -0,102 -0,098 Kil Hudiksvall -0,104 -0,101 Hudiksvall Sala -0,119 -0,115 Sala Söderhamn -0,142 -0,139 Söderhamn

I den första modellen är förklaringsvariablerna dummyvariabler för de 151 befattningskategorier som används för kommunanställda samt dummyvariabler för kommunerna. Som framgår av värdet för R2 förklaras 66 procent av skillnaderna i månadslön av yrket samt av i vilken kommun arbetsstället är beläget. Om skillnader i antalet utbildningsår, arbetslivserfarenhet och kön läggs till modellen förbättras förklaringsvärdet till 72 procent. Tabellen visar vidare att den genomsnittliga lönen skiljer sig 14 procent mellan Järfälla och Söderhamn, de två kommunerna med högst respektive lägst genomsnittslöner efter det att yrke, utbildning, erfarenhet och kön kontrollerats för. Koeffienten 0,001 betyder att lönen i genomsnitt är 0,1 procent högre i Järfälla än i Stockholm. Effekten av att arbeta i Söderhamn är att lönen är 13,9 procent lägre (koefficienten är - 0,139) än i Stockholm, vilket betyder att skillnaden mellan Järfälla och Söderhamn är 14 procent. Det kan ocksa noteras att med undantag av Vellinge och Kiruna toppas listan av kommuner i Stockholmsområdet.

De estimerade koefficienterna for kommuneffekterna i tabell 4.1 och även i 4.2 ska dock inte övertolkas. I regressionerna presenterade ovan används alla kommunanställda vilken betyder att vi inte korrigerar för att olika kommuner har olika sammansättning av anställda. Personalsammansättningen kan skilja sig åt av flera skäl, såsom skillnader i kommunens behov av olika yrkesgrupper, åtskillnad i ambitionsnivå eller att vissa kommuner specialiserar sig på olika uppgifter. Ett annat skäl kan vara att skillnaderna i relativpris för olika yrkesgrupper gör att kommen väljer en annan mix av yrkeskategorier. Till exempel, i en kommun där det råder brist pa förskollärare men inte barnskötare kan det vara så mycket dyrare att anställa en förskollärare att kommunen väljer att anställda relativt många barnskötare. Om samma kommun mötte ett annat relativpris mellan förskollärare och barnskötare skulle kommunen välja att anställa fler förskolläre och färre barnskötare.

Ett sätt att titta på skillnader mellan kommuner och mellan landsting är att ta fram en representativ mix av personalgrupper och studera hur genomsnittslönen skiljer sig åt när varje kommun antas ha den representativa sammansättningen av personal. Fördelen är att man då tar bort effekter som har att göra med skillnader som man inte vill utjämna för, till exempel skillnader i ambitionsnivå och specialiseringsgrad. Nackdelen är att man missar skillnader som uppstår på grund av att behoven i befolkningen skiljer sig åt. Denna del kompenseras dock redan till viss i andra delar av utjäm-

ningssystemet – om än inte fullt ut. När man studerar effekterna av kommun respektive landsting för olika yrken (tabell 4.5-4.8) uppstår inte problemet med skillnader i personalsammansättning.

Koefficienterna för utbildningsår innebär att, givet en viss yrkestillhörighet, ett års längre utbildning är förknippad med ca 2 procents högre lön. Motsvarande effekt för yrkeslivserfarenhet är knappt 1 procent. Ökningen planar ut då koefficienten för erfarenhet i kvadrat är negativ om än liten. Det är också värt att notera att den genomsnittliga lönen för män är en knapp procent högre än för kvinnor när hänsyn tagits till yrke, utbildning och erfarenhet. Mindre än man kanske skulle vänta sig.

Tabell 4.2 Landstingsanställda totalt

Landstingsanställda totalt heltidsekvivalent månadslön

Observationer 227144 227144 R-squared 0,86 0,87

Yrkesdummies 136 st Ja Ja

Län Koef. Koef. Län

Uppsala län 0,029 0,028 Uppsala län Blekinge län 0,022 0,019 Blekinge län Kalmar län 0,021 0,018 Kalmar län Jönköpings län 0,015 0,016 Jönköpings län Gävleborgs län 0,015 0,012 Gävleborgs län Norrbottens län 0,015 0,011 Norrbottens län Västerbottens län 0,012 0,009 Västerbottens län Västra Götalands län 0,006 0,008 Västmanlands län Västmanlands län 0,006 0,006 Västra Götalands län Dalarnas län 0,004 0,005 Södermanlands län Skåne län 0,003 0,002 Skåne län

forts. nästa sida

forts från föregående sida Södermanlands län 0,002 0,001 Dalarnas län

Stockholms län 0 0 Stockholms län

Värmlands län -0,002 -0,005 Värmlands län Jämtlands län -0,003 -0,006 Örebro län Örebro län -0,004 -0,007 Kronobergs län Kronobergs län -0,008 -0,007 Jämtlands län Hallands län -0,008 -0,009 Hallands län Västernorrlands län -0,011 -0,012 Västernorrlands län Östergötlands län -0,014 -0,014 Östergötlands län

Lönerna i Landstingssektorn uppvisar ett något annorlunda mönster än i kommunerna. Mycket torde detta ha att göra med att landstingsanställda har en annan utbildningsprofil än kommunanställda. Sålunda är inte mer än drygt 6 procent av alla landstingsanställda i datamaterialet lågutbildade, i detta fall definierat som mindre än tre års gymnasieutbildning.

Det totala förklaringsvärdet i modellerna för landstingen är större, möjligen på grund av den större yrkesmässiga homogeniteten i landstingen. Den spatiala lönespridningen för landstingsanställda är också mindre än för kommunanställda. Efter det att yrke, utbildning, yrkeslivserfarenhet och kön kontrollerats är skillnaderna mellan landstingen med högsta respektive lägsta lön endast drygt 4 procent. Delvis beror detta på att det är färre län vilket i sig leder till mindre spridning.

Rankingen ser något annorlunda för landstingen jämfört med för kommunerna. Stockholmsområdet toppar inte listan på samma sätt som för kommunerna. Som vi kommer att visa längre fram torde detta delvis bero på det avvikande mönstret för läkare. Samtidigt är det viktigt att påpeka att skillnaderna mellan landstingen är relativt små.

Det är också värt att notera att rankingen av landstingen skiljer sig från den ranking som blir resultatet om man, som kommitténs sekretariat, normerar genom att anta samma yrkessammansättning i varje landsting. Värdena i tabell 4.2 är skattade givet faktisk yrkessammansättning i landstingen. Denna yrkessammansättning kan skilja sig åt mellan landsting av tre olika skäl: a) efterfrågan på/behov av olika tjänster och därmed på de yrkeskategorier som är knutna till dess tjänster skiljer sig åt, b) ambitionen att leverera olika typer av tjänster och därmed efterfrågan på de yrkeskategorier som är

knutna till dess tjänster skiljer sig åt och c) relativlönerna för olika yrkeskategorier skiljer sig åt vilket leder till att landstingen väljer en något annorlunda yrkesmix av bara det skälet.

Som vi kommer att se nedan så är läkare relativt lågbetalda i Stockholm vilket innebär att det finns ett incitament för SLL att anställa relativt fler läkare. De låga läkarlönerna innebär dessutom en kostnadsfördel som gör det intressant att sälja sjukvårdstjänster till andra landsting vilket leder till att man anställer fler läkare än vad som behövs för att täcka Stockholmsområdets behov.

I tabell 4.3 nedan redovisas resultatet av estimeringar av ett antal modeller för kommunanställdas löner, där modellerna, utöver de variabler för individkarakteristika (utbildning, yrkeslivserfarenhet och kön) och 151 dummyvariabler för yrke som redovisades i tabell 4.1 också inkluderar olika strukturella förklaringsvariabler och kombinationer av dessa. Däremot inkluderar modellerna inte dummyvariabler för kommuner då dessa är så starkt korrelerade med de strukturella variablerna att, om även de förra inkluderades, de estimerade koefficienterna skulle bli mycket instabila. Kommundummyn skulle ta upp den spatiella variationen och man kan då inte tolka effekterna av de andra variablerna.

Det totala förklaringsvärdet i alla dessa olika modeller ligger på 70 eller 71 procent, alltså obetydligt under de 72 procent som redovisades för modellerna med dummyvariabler för kommuner men utan strukturvariabler.

Det som kan noteras är att alla koefficienter för genomsittlig lön på alla delarbetsmarknader som kan tänkas konkurrera med kommunanställda i en viss kommun är positiva och signifikanta. De genomsnittliga jämförelselöner som testats är: 1) genomsnittlig lön för person med samma yrkeskategori (samma SSYK-kod på 1-siffersnivå) inom privat sektor inom samma arbetsmarknadsområden, 2) genomsnittlig lön för personer med samma antal utbildningsår i privat sektor inom samma arbetsmarknadsområde, 3) genomsnittlig lön för personer i samma yrkeskategori i all övriga sektorer (dvs. förutom privat sektor även landstingskommunal och statlig sektor), 4) genomsnittlig lön för personer med samma antal utbildningsår i övriga sektorer, 5) genomsnittlig lön i samma yrke (samma SSYK-kod på 3-siffernivå) i omgärdande kommuner, samt 6) genomsnittlig lön för personer med samma antal utbildningsår i omgärdande kommuner.

Positiv och signifikant är även koefficienten för kvadratmeterpriset för småhus kommunen. Det vill säga ju högre kvadratmeterpris desto högre lön.

Signifikant är även koefficienten för skattesatsen i kommunen. I detta fall är koefficienten negativ vilket innebär att ju högre skattesats desto lägre lön, allt annat givet. En tolkning skulle kunna vara att högskattekommuner är kommuner med ansträngd ekonomi vilket tvingar kommunledningen att vara restriktiva i sin lönesättning.

De proxyvaribler som konstruerats för att se om det kan finns någon korrelation mellan sammansättningen av kommunens politiska ledning och lönerna för kommunanställda är emellertid alla insignifikanta. Det vill säga det finns ingenting som pekar på att lönerna i borgerligt styrde kommuner skulle vara högre eller lägre än i socialistiskt styrda kommuner. Det förhindrar naturligtvis inte att det finns enstaka kommuner som väljer att ha en ”effektivitetslönepolitik” enligt vad som diskuterades i teoriavsnittet, men det finns inget genomgående politiskt mönster.

Det faktum att modeller med strukturvariabler har i stort sett lika stort totalt förklaringsvärde som modeller med dummyvariabler för kommuner och att koefficienterna för de ”politiska” variablerna är insignifikanta ger ett kraftigt belägg för hypotesen att det är för kommunerna externa faktorer som förklarar de observerade löneskillnaderna. Slutsatsen förstärks av att majoriteten av koefficienterna för dummyvariabler för län i en modell som även inkluderar de mest signifikanta strukturvariablerna är mycket små och dessutom insignifikanta. Det vill säga det finns väldigt lite som inte de strukturella variablerna inte fångar upp.

I tabell 4.4 redovisas estimat av modeller för landstingsanställdas löner med strukturvariabler, dummyvariabler för yrke samt de sedvanliga variablerna för individkarakteristika, dvs. utbildning, yrkeslivserfarenhet och kön. Av samma skäl som för kommunerna kombineras inte i samma modell strukturvariabler som är kopplade till landstingen med dummyvariabler för landstingen. Något annat användbart geografiskt aggregat än de senare finns inte.

Det totala förklaringsvärdet i modellerna är ännu högre än för kommunanställdas löner, 87 procent i samtliga modeller. Resultatet pekar på att individens yrke i hög grad påverkar lönenivån. Lönen i andra sektorer i länet verkar inte ha någon effekt på lönenivån. Det kan tolkas som att landstingen inte i första hand konkurrerar med andra sektorer i länet utan främst med andra landsting. Detta re-

sultat drivs till stor det av mönster för läkarna som vi kommer att se senare i rapporten.

Precis som för modellerna för kommunanställdas löner finns det ingenting som pekar på att vänster- eller högerstyrda landsting eller landsting med en starkare kvinnorepresentation skulle vara mer eller mindre generösa i sin lönesättning.

Till skillnad från i modellerna för kommunanställdas löner är inte variabeln för, i detta fall, justerad skattesats i landstinget signifikant.

25 23 13 24 22 20 4 10 17 7 8 3 6 5 18 21 19 12 Län 14

Ja Ja 0 1 0,72 6,592 0,029 0,285 0,028 -0,008 0,003 -0,012 -0,014 -0,015 -0,017 -0,018 -0,019 -0,023 -0,024 -0,024 Koef. -0,007 -0,007 -0,008 -0,009 -0,009 -0,009 -0,009 -0,010 -0,010

0

758991 756833 0,71 9,559 -0,031 -0,031 -0,037 -0,039 -0,041 -0,042 -0,044 -0,045 -0,046 -0,047 -0,048 -0,048 -0,048 -0,048 -0,048 -0,049 -0,052 -0,057 -0,061

0,71 Ja Ja Ja Ja 6,344 0,048 0,290 0,050 -0,008

län län n län sd n lä lä län Ja Ja län län län ds län län län län 758991 756833 -0,012 0,003 0,000 0,037 ms län län län län Götalan län län län hol ottens ro

Ja Ja 758991 0,022 Län Koef. Hallands Norrb Västra Kronobergs Blekinge Södermanlands Skåne Kalmar Värmlands Jönköpings Uppsala Östergötlands Västernorrlan Jämtlands Västerbottens Dalarnas Öreb Västmanlands Gävleborgs

1 Stock 7 4 8 6 3 5 13 25 14 10 12 17 22 23 24 20 18 19 21 0,70 0,71 0,71 Ja Ja 758092 9,517 9,371 9,767 0,178

Ja Ja 758991 0,355

Ja Ja 757732 0,381

t månadslön, 2004

0,70 0,71 0,71 Ja Ja 7,611 5,749 6,197 0,203

758991 758991 0,71 7,338 0,217

0,71 Ja Ja Ja Ja 7,997 0,162

ställda heltidsekvivalen

752347 758991 0,70 7,45 0,206

0,70 Ja Ja Ja Ja sområde 758991 9,516

Kommunan

ERNA

etsmarknadsområde arbetsmarknad uner

mmuner

de ko -2004

1999 st ika utbildningsår privat sektor samma utbildningsår övriga sektorer omgärdan utbildningsår omgärdande komm kommunfullmäktige i 151 skategori privat sektor samma arb skategori övriga sektorer mun kommunfullmäktige i yrke yrke yrke kom

ILLNADER MELLAN KOMMUN i ritet

d

rkesdummies LÖNESK Tabell 4.3 Kommunalanställda total, struktur- och länsdummyvariabler Observationer R-square Konstant Individkarakterist Y Lön samma Lön samma antal Lön samma Lön samma antal Lön samma Lön samma antal Befolkningsförändring Medelpriset på småhus i kommunen Skattesats Vänstermajoritet Högermajo Andelen kvinnor i kommunfullmäktige

Bilaga 3 Löneskillnader mellan kommunerna…

Tabell 4.4 Landstingsanställda totalt, strukturvariabler

Landstingsanställda totalt heltidsekvivalent månadslön 2004

Individkarakteristika Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Dummies 136 yrkesgrupper Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja Ja

Genomsnittlig lön samma yrke i övriga sektorer 0,108 Genomsnittlig lön samma antal utbildningsår övriga sektorer -0,016 Genomsnittlig lön samma yrke omgärdande län 0,350 Genomsnittlig lön samma antal utbildningsår omgärdande län 0,023

4.5.2 LÖNESKILLNADER INOM YRKESGRUPPER

Som den teoretiska genomgången ovan pekade på kan man förvänta sig att spatiala löneskillnader för olika kategorier av anställda uppvisar olika mönster. För att se om detta stämmer i praktiken har vi närmare studerat fyra olika kategorier: landstingsanställda läkare, kommunala administrativa chefer, kommunalanställda förskollärare, samt kommunalanställda lärare.

I tabell 4.2 kan vi se att lönenivåerna i Stockholm för hela kollektivet landstingsanställda ligger i stort sett i mitten i ett relativt begränsat spann. Skillnaden i genomsnittlig lön mellan Stockholm och det landsting som betalar bäst – efter det att yrke, kompetens och kön tagits hänsyn till – är endast knappt tre procent. När det gäller läkare är, som vi kan se i tabell 4.5, mönstret ett annat. För

den kategorin ligger Stockholm i botten i ett betydligt större spann. Läkare i Blekinge tjänar mer än 17 procent mer än läkare i Stockholm. Endast läkare i Östergötlands landsting har lägre lön än de i Stockholm.

Vad kan förklara dessa olika mönster? När det gäller läkare är det rimligt att tro att faktorer som påver-

kar karriärmöjligheterna är viktiga för lönenivån. De två mått som vi använder för att som proxy för karriärmöjligheter är: ”Antal höga läkartjänster” samt Universitetssjukhus i länet”. Som mått på ”Antal höga läkartjänster” har använts ”antalet läkare som delvis har statlig finansiering”. Det senare är ett sätt att indirekt mäta hur många läkare som har befattningen Professorer/ specialistkompetent läkare eller lektor (klinisk läkare). ”Universitetssjukhus i länet” är en dummy som har värdet ett om det finns ett universitetssjukhus i länet, annars noll.

De signifikant negativa koefficienterna för båda variablerna stärker hypotesen att läkare är beredda att acceptera lägre löner för att arbeta på sjukhus som bereder möjligheter till forskning vilket kan ha ett värde i sig men som också ger chansen till karriär och högre lön i framtiden. Dolt i koefficienterna för dessa variabler kan också ligga personliga preferenser att bo i storstadsområden och/eller universitetsstäder där utbudet på kultur och andra liknande ”amenities” är högre. Omvänt kan man säga att det krävs högre lön för att få individer att ta jobb i landsting som inte erbjuder dessa möjligheter.

Det bör dock tilläggas att de löner som finns redovisade i den statistik om som använts är de som betalats ut av landstingen. Hade statistik från Skatteverket kunna användas hade bilden kanske blivit något annorlunda. Möjligheten att komplettera landstingslöner med inkomst från privat praktik eller som stafettläkare i Norrland eller i Norge är troligen större i storstadsområdena vilket till del kompenserar de lägre lönerna. Det påverkar dock inte landstingens lönekostnader för läkare. En allvarligare brist i statistiken är att den inte inkluderar landstingens kostnader för läkare som engageras genom bemanningsföretag. Förutom den högre lön som den formen av anställning är förknippad med finns det också ett påslag för företagets overhead. Men kostnaden syns som sagt inte i lönestatistiken.

Den stora negativa och signifikanta koefficienten för ”genomsnittslön för anställda med samma antal utbildningsår i övriga sektorer” är möjligen något förvånande men kan kanske förklaras av

att det finns få utbildningar som är lika långa som läkarutbildningen och att lönen för de personer som har en motsvarande lång utbildning är högre än för läkare. Att så pass stora löneskillnader kan bestå torde vara ett tecken på läkarnas höga specialisering och därmed svårigheter att byta yrke. Inte heller verkar konkurrensen från omgärdande landsting synes påverka lönen då koefficienten ej är signifikant. De politiska förklaringsvariablerna är ej heller här signifikanta.

I tabell 4.6 redovisas resultaten av estimeringar av lönemodeller för kommunala administrativa chefer. Det totala förklaringsvärdet i modellerna är lägre än för de olika modellerna för hela kommunkollektivet och för kompetensmässigt mer avgränsade grupper såsom förskolelärare. Att förklaringsvärdet är större när vi studerar hela kommun- eller landstingskollektivet beror på att yrke förklarar en stor del av variationen i lön. När endast ett yrke studeras är variationen i lön relativt liten och endast de övriga faktorerna kan förklara löneskillnaderna.

Det mest anmärkningsvärda resultatet är den stora lönespridningen mellan den kommun som betalar sina chefer bäst, Vellinge, och den kommun som betalar dem sämst, Bjurholm. De höga lönerna i Vellinge beror till del på att cheferna har högre utbildning och arbetslivserfarenhet men även efter det att specifik chefsfunktion och mätbara kompetensvariabler kontrollerats för sticker Vellinge ut. Resultaten pekar på att Vellinge har en annan ambitionsnivå vad gäller chefer än vad andra kommuner har. Även om de kompetensmått som vi använt här inte kan mäta kompetens fullt ut kan det finnas skäl att misstänka att en del av löneskillnaderna i detta specifika fall är ett uttryck för skillnader i ”generositet” i lönesättningen.

Lönedifferenserna för kommunanställda chefer uppvisar ett mönster som i mycket är motpolen till läkarnas. Den observerade lönen är starkt korrelerad med genomsnittslönen för samma typ av chefer (samma SSYK på 1-siffersnivå) och med genomsnittslönen för personer med samma antal utbildningsår i övriga sektorer. Skälet kan man anta bero på att arbetsuppgifter för och krav på administrativa chefer i alla sektorer är likartade och överströmning mellan sektorerna därför stor. Den signifikant positiva koefficienten för kvadratmeterpris för småhus förstärker bilden av att kommunala chefslöner följer lönerna i andra sektorer och det lokala levnadskostnadsläget på ett helt annat sätt än lönerna för läkare.

Koefficienterna för de ”politiska” variablerna är intressanta dels för att de är signifikanta (till skillnad från i alla andra modeller) dels för att koefficienternas tecken är de motsatta de som man kanske skulle förvänta sig – högre chefslöner är korrelerade med vänstermajoritet och med andelen kvinnor i kommunfullmäktige. Men man ska dock akta sig för att övertolka siffrornas signifikans då koefficienter i sig är små. Som i övriga modeller är koefficienten för skattesats negativ. Dessutom försvinner signifikansen när man inkluderar genomsnittslönen för chefer i omgärdande kommuner, vilket indikerar att det snarare är konkurrensen på arbetsmarknaden som spelar roll.

0,69 Ja Ja 23 135 13,591 -0,280 -0,064 -0,042 0,026

Ja Ja

0,69 0,031 23 135 10,716 -0,366 -0,008

Ja Ja

0,69 -0,072 23 135 10,465

0,69 Ja Ja 23 135 10,579 -0,031

0,69 Ja Ja 23 135 10,605 -0,076

län län län n

s n

län d lä lä

ds

län län län län 23 135 -0,431 län

län län län ms län

län län län

ottens hol

ro

23 135 -0,327 Län Blekinge län Jönköpings Västmanlands Kalmar Gävleborgs Norrb Dalarnas Södermanlands Kronobergs Öreb Västernorrlan Värmlands län Jämtlands Västra Götalan Västerbottens Hallands Uppsala Skåne Stock Östergötlands

Ja Ja Ja Ja Ja Ja 0 0,70 0,69 0,68 Koef. 0,169 0,069 0,063

23 135 10,350 13,783 15,142 tingsbefattningskod 03) heltidsekvivalent månadslön 2004

Ja 23 135

Ja Ja 0

0,68 0,68 Nej år övriga sektorer e län 23 782 10,701 10,503 Koef. 0,169 0,140 0,148 0,140 0,145 0,116 0,123 0,113 0,121 0,111 0,116 0,092 0,091 0,082 0,087 0,072 0,073 0,069 0,072 0,067 0,071 0,065 0,061 0,069 0,060 0,050 0,049 0,036 0,040 0,035 0,028 0,027 0,024 -0,013 -0,014

läkare bildnings gärdand 4

m

-200

rke o rpris småhus i länet Landstingsanställda läkare (lands y

länet i

landstingsfullmäktige län

ika sgrupper jänster us i ndstingsfullmäktige län s n n

län d lä lä

rke ds län

y läkart län län län län län

7 län

d län län län ms län

ring i folkmängd 1999 län län län

höga ottens ro hol

Tabell 4.5 Landstingsanställda Observationer R-square Konstant Individkarakterist Dummies Genomsnittlig lön samma antal ut Genomsnittlig lön samma Genomsnittligt kvadratmete Antal Universitetssjukh Vänstermajoritet Andel kvinnor i la Justerad skattesats i landstinget Föränd Län Blekinge län Jönköpings Västmanlands Gävleborgs Norrb Kalmar Dalarnas Södermanlands Öreb Kronobergs Jämtlands Västra Götalan Värmlands Västernorrlan Västerbottens Hallands Uppsala Skåne Stock Östergötlands

25 4 22 8 17 12 14 19 24 10 3 6 18 23 13 7 20 5

Län

Ja Ja 0 1

9 233 0,44 6,303 0,049 0,229 0,065 0,003 0,050 Koef. 0,033 0,027 0,019 0,000 21 0,017

-0,020 -0,005 -0,003 -0,005 -0,010 -0,011 -0,012 -0,012 -0,012 -0,015 -0,016 -0,025 -0,026 -0,029 -0,038 -0,045

Ja Ja 0

9 317 0,36 9,568 Koef. -0,050 -0,057 -0,074 -0,075 -0,081 -0,087 -0,099 -0,102 -0,102 -0,108 -0,110 -0,114 -0,119 -0,120 -0,121 -0,129 -0,134 -0,139 -0,158

04

l. län

län s n n

Ja Ja d län lä lä

9 233 0,44 6,132 0,075 0,221 0,065 0,006 0,058 ds slön, 20 -0,018 -0,006 -0,010 län län län län

län län

ms län län län län län nad län län

hol län

ottens ro t må Ja Ja

9 317 0,37 0,020 -0,015 -0,038 0,051

10,258 Län Stock Södermanlands Skåne Västra Götalan Uppsala Norrb Västmanlands Västernorrlan Blekinge Hallands Kalmar Gävleborgs Värmlands Jönköpings Öreb Östergötlands Västerbottens Kronobergs Jämtlands Dalarnas

vivalen

Ja 1 4 12 14 3 25 19 22 10 13 8 21 17 6 5 24 7 23 20 dsek 9 317 0,098

elti

0,39 0,40 Ja Ja Ja

9 247 5,979 8,833 0,341

0401) h

kod

Ja ngs 9 317 0,405 rg m

n e ttni b

y hol

mu y befa Ja Ja Ja resö

9 317 0,37 0,34 6,401 5,687 0,293 y

Kom Vellinge Huddinge Sundb T Värmdö Nacka Lomma Täb Solna Ekerö Upplands-Bro Umeå Järfälla Danderyd … Säter Storfors Malå Bjurholm

unal m m 0 Stock

o 0,45 Ja Ja 0,07 … k 9 317 9,643 Koef. 0,154 0,141 0,073 0,066 0,046 0,041 0,040 0,034 0,020 0,019 0,011 0,009 0,006 -0,315 -0,319 -0,341 -0,364

en ( n u

m Ja Ja … m 9 317 0,33 9,482

o

ktorer

Nej Ja chefer i k 9 329 0,35 0,077

10,548 år övriga sektorer e kommuner

tiva

bildnings gärdand nistra ategori övriga se m

Admi rkesk rke o -2004

y y

kommunfullmäktige … …

ika i mmun

yrken 15 st

ritet i kommunfullmäktige rg 0,079

d n Koef. e

Tabell 4.6 Kommunanställda administrativa chefer b

y

mu 0,073

y

resö 0,069

y

Observationer R-square Konstant Individkarakterist Dummies för Genomsnittlig lön samma Genomsnittlig lön samma antal ut Genomsnittlig lön samma Medelpriset på småhus i kommunen Vänstermajoritet Högermajo Skattesats till ko Andelen kvinnor i kommunfullmäktige Befolkningsförändring Universitet i länet Kom Vellinge 0,213 Huddinge 0,147 Sundb Värmdö Täb T Nacka 0,068 Lomma 0,065 Danderyd 0,050 Solna 0,050 Ekerö 0,041 Umeå 0,040 Upplands-Bro 0,032 Järfälla 0,031 Svedala 0,016 Årjäng -0,313 Storfors -0,315 Rättvik -0,316 Bjurholm -0,390

3 24 18 4 25 13 14 20 10 6 7 22 8 17 12 19 21 5 23

Ja 0 1

46677 0,51 5,195 0,413 0,006 0,917 Koef. Län 0,001 -0,011 -0,012 -0,015 -0,017 -0,018 -0,018 -0,023 -0,023

-0,003 -0,004 -0,016 -0,003 -0,003 -0,003 -0,004 -0,006 -0,006 -0,008 -0,010 -0,010 -0,012 -0,024

Ja 0

46737 0,46 9,216 -0,023 -0,047 -0,048 -0,049 -0,052 -0,053 -0,055 -0,056 -0,059 -0,06 -0,062 -0,063 -0,063 -0,065 -0,065 -0,075 -0,075 -0,077 -0,081

n n

län län än län län län

Län Koef. län

Ja s ro län

0,51 d ds län

46677 4,199 0,508 0,005 0,943 0,004 -0,001 0,002 ms

hol Öreb ottens län Skåne län

Uppsala län Kalmar län

Blekinge Dalarnas län 04 Jämtlands Värmlands län

Norrb Kronobergs Jönköpings län Gävleborgs län

Ja Västerbottens lä Västmanlands län Östergötlands lä

46737 0,47 9,481 0,002 -0,004 0,000 -0,002 0,094 -0,017 Södermanlands l Västernorrlan ön, 20 Västra Götalan

nadsl

må Ja

46677 0,47 9,16 2,714

nt

sekvivale Ja d 46677 0,46 9,158 0,261

helti

01) 1 Stock 3 4 7 6 8 5

0,46 Ja Län 14 13 Hallands 18 24 25 12 10 19 20 22 23 17 21

46737 8,948 0,032

od 104

gsk

tnin 0,219

fat m rg

n e

b

hol y

mu

are (be Ja Ja

46737 46737 0,50 0,49 2,301 7,154 0,701

Kom Strömstad Ekerö Nacka Sigtuna Värmdö Sundb Upplands-Bro Huddinge … … Bromölla Alingsås Ludvika Ockelbo Söderhamn Pajala Grums Sala Arvika

skolelär

0 Stock 0

Koef. 0,007 0,004 0,001 -0,003 -0,003 -0,006 -0,01 -0,135 -0,138 -0,140 -0,140 -0,140 -0,140 -0,150 -0,153 -0,169

da för täll

nans Ja Ja

46737 46737 0,42 0,56 9,149 9,277 mu ga sektorer

Kom e kommuner

Nej 0 … … … …

46834 0,19 9,989 Koef. 0,008 0,007 -0,003 -0,009 -0,010 -0,161 -0,162 -0,165 -0,166 -0,171 -0,175 -0,192 -0,220

gärdand bildningsår övri

m

rke o -2004

y -2004

ika 0-6 1999 i kommunfullmäktige mun

rn … …

ritet i kommunfullmäktige rg a

d m 0 e

n b

ring ba hol y

mu

Tabell 4.7 Kommunanställda förskollärare Observationer R-square Konstant Individkarakterist Genomsnittlig lön samma Genomsnittlig lön samma antal ut Medelpriset på småhus i kommunen Befolkningsförändring 1999 Föränd Vänstermajoritet Högermajo Andelen kvinnor i kommunfullmäktige Skattesats i kom Universitet i länet Kom Sigtuna 0,009 Nacka Upplands-Bro Ekerö 0,001 Stock Värmdö Nora Sundb Huddinge Sala Söderhamn Pajala Färgeland Ludvika Östersund Alingsås -0,176 Norsjö Arvika

4 3 7 6 8 5

13 23 25 22 20 24 21 14 15 17 12 10 19

Län

132 404

0,61 Ja Ja

4,872 0,195 0,261 0,001 0,140 -0,005 0,044

132 259

4

n 200 0,086

132 404 -0,017 0,001 0,000

dslö

län län n län

n s n måna d lä län lä nt 1,082 Lä ds

132 273 län län län län

län län

ms län län län län

län län län kvivale hol ottens

ro

Ja Ja Ja Ja Ja Ja

0,60 0,59 0,60 9,046 9,251 9,575 0,031

132 404 Län Hallands Västra Götalan Södermanlands Uppsala Skåne Kronobergs Östergötlands Västernorrlan Norrb Jämtlands Dalarnas Gävleborgs Jönköpings Västmanlands Kalmar Öreb Västerbottens Blekinge Värmlands

eltidse

h 1 Stock 3 2 6 4 5 7 9 -- 11 12 10 18 21 19 16 17 15 14 20 13

0,509

132 404

d 0205

gsko

n Ja Ja Ja Ja

0,60 0,60 2,663 4,462 0,657 tni 132 390

fat

al be

un 0,328 m 132 404 m m rg o n e

by

hol mu

Ja Ja Ja Ja y

0,60 0,60 kvarn y

4,578 6,138 0,451

132 404 Kom Nacka Täb Ekerö Sigtuna Tyresö N Sundb Huddinge … … Gullspång Hallsberg Ludvika Hudiksvall Årjäng Sollefteå Nordmaling Arvika Ockelbo

ällda lärare k st 0 Stock

Koef. 0,013 0,009 -0,007 -0,008 -0,01 -0,014 -0,015 -0,127 -0,128 -0,128 -0,129 -0,13 -0,131 -0,149 -0,152 -0,154

132 404 uner

nalan mu

-0,002 Kom Ja Ja

132 404

r

mmuner

Nej Ja Ja Ja ko … … … … … …

0,24 0,58 0,63 10,12 9,254 9,329

132 755 de 7-19 å

utbildningsår övriga sektorer omgärdan utbildningsår omgärdande komm kommunfullmäktige

ika skategori övriga sektorer rsgruppen mmun i kommunfullmäktige

11st i

ko

yrke yrke … …

till ritet

d m 0

n Koef.

ring i ålde hol da -0,155

samma mu 0,019

y

rkesdummies Tabell 4.8 Kommunanställda lärare Observationer R-square Konstant Individkarakterist Y Lön samma Lön samma antal Lön Lön samma antal Medelpriset på småhus i kommunen Föränd Skattesats Andelen kvinnor i kommunfullmäktige Vänstermajoritet Högermajo Kom Täb Nacka 0,008 Härnösand 0,003 Stock Ekerö -0,005 Sigtuna -0,005 Svedala -0,008 Tyresö -0,009 Danderyd -0,012 Sunne -0,146 Hallsberg -0,147 Nordmaling -0,147 Ragunda -0,149 Törebo Arvika -0,158 Årjäng -0,164 Malung -0,165 Vingåker -0,177

Lönerna för förskollärare – tabell 4.8 – uppvisar som man kan förvänta sig en mycket stor följsamhet mot lönerna för förskollärare i omgärdande kommuner. Ökar lönerna för förskollärare med tio procent i en omgärdande kommun ökar de med nästa lika mycket i den egna. Lönerna påverkas också i samma riktning som förändringar i genomsnittlig lön för individer med samma utbildningsnivå i privat sektor.

Småhuspriser i kommun har en positiv effekt vilket är i linje med teorin. Kommuner med ökande befolkning betalar högre löner. Det kan tolkas som att en ökande befolkning leder till ökad efterfrågan på förskollärare, en kategori som inte är särskilt rörlig. De ökade utbildningskraven för förskollärare torde också ha bidraget till en lönepress genom att de minskat utbudet av förskollärare i hela riket. Den bilden förstärks i att ökande antal barn i förskoleålder är korrelerat med lönen. I en modellspecifikation som inkluderar ”genomsnittslön för individer med samma yrke i omgärdande kommuner”, kvadratmeterpris, befolkningsförändring, de sedvanliga ”politiska” förklaringsvariablerna samt dummyvariabler för län ökar det totala förklaringsvärdet något men fler av variablerna blir insignifikanta. De enda strukturvariabler som fortsatt är signifikanta är genomsnittslönen i samma yrke i omgärdande kommuner och befolkningsförändring. Det totala förklaringsvärdet i modellen är dock i stort sett lika stort som i den modell som enbart inkluderar individkarakteristika samt dummyvariabler för yrke och kommun. Ett tillägg av dummyvariabler för län ökar inte det totala förklaringsvärdet.

Tolkningen måste vara att löneskillnaderna mellan kommunerna i huvudsak förklaras av strukturella faktorer utanför kommunernas kontroll. Studien av förskollärare visar med tydlighet att tillväxtkommuner kan tvingas betala högre löner för bristyrken.

Lönerna för lärare uppvisar ett mönster som är mycket likt förskolelärarnas. Koefficienten för den kommunala skattesatsen är negativ vilket är ett mönster vi känner igen från övriga modeller, så även koefficienten för de ”politiska” variablerna. Det som skiljer sig är en ännu större känslighet för ett efterfrågetryck orsakat av en ökning av antal personer i skolåldern. I detta fall är koefficienten över 1, vilket innebär att en kommun som under de senaste 5 år ökat antalet 7-19 åringar med maxvärdet (6155 stycken) har i genomsnitt 6,7 procent högre löner än en kommun där antalet i denna ålderskategori är konstant. I en modell som även inkluderar den mest signifikanta variabeln för konkurrerande delarbetsmark-

nad minskar koefficienten och den förlorar i signifikans. Genomsnittslönen i närliggande kommuner kan reflektera efterfrågeförändringar eftersom den kan vara regional snarare än isolerad endast till en kommun. I så fall bör man ej inkludera lönen i närliggande kommuner samtidigt som mått på efterfrågeförändringar.

Det totala förklaringsvärdet den senare modellspecifikationen är 61 procent vilket endast är obetydligt lägre än för en modell med dummyvariabler för kommuner. Detta gör att man kan dra samma slutsats som för förskolelärare när det gäller orsakerna till de observerade skillnaderna mellan kommunerna.

4.6 Slutsatser

Den statistiska analys som presenterats ovan pekar på ett antal förhållanden som är av relevans för en eventuell vidareutveckling av utjämningssystemet med syfte att även ta hänsyn till spatiala skillnader i lönekostnad: 1. Det finns tydliga löneskillnader mellan kommuner och mellan

landsting även efter det att man har kontrollerat för yrke, kom-

petens och kön. Skillnaden mellan den kommun som har högst

genomsnittlig lönenivå och den som har lägst uppgår till drygt

14 procent. För landstingen är motsvarande siffra betydligt

lägre, drygt 4 procent. 2. Det totala förklaringsvärdet i lönemodeller som, förutom indi-

vidkarakteristika och dummyvariabler för yrken, inkluderar genomsnittliga lönenivåer för kategorier på konkurrerande delar-

betsmarknader plus andra strukturella förklaringsvariabler är i

stort sett lika stort som i modeller med dummyvariabler för

kommuner. Tolkningen måste vara att strukturella faktorer

förklarar den allra största delen av de löneskillnaderna mellan

kommunerna och mellan landstingen som återstår efter det att

hänsyn tagits till yrkesstruktur, kompetensfaktorer och kön.

Exakt hur stor del går dock inte att säga. 3. Om det finns några preferenser på kommun eller landstingsnivå

att betala löner som avviker från en marknadslön så förefaller

de inte att vara kopplade till politisk majoritet eller kvinnorepresentation i fullmäktige, i varje fall inte i allmänhet. De ob-

serverade skillnaderna i lön torde därför till allra största delen

vara resultatet av faktorer som är opåverkbara för kommunerna

och landstingen själva. Därmed inte sagt att kommunerna inte alls kan påverka lönerna om det vill, i första hand då uppåt. Starka ekonomiska restriktioner sätter dock gränser för vad som är i praktiken möjligt. 4. Generellt ligger lönerna högre i framför allt Stockholmsområdet. Men på kommunnivå finns det ett antal kommuner, bl.a. i Skåne men även i Norrland, som sticker ut. 5. Korrelationen mellan genomsnittlig lön i kommuner och landsting och levnadsomkostnaderna, här mätta med kvadratmeterpriset på småhus, är tydlig i varje fall för de totala kollektiven av kommun- respektive landstingsanställda. En viktig grupp, läkare, avviker dock från mönstret. 6. På landstingsområdet finns det några landsting som genomsnittligt har högre lönenivå än Stockholm (efter det att kompetens och kön kompenserats för) men skillnaderna är små. 7. Grupperingar av kommuner i arbetsmarknadsområden eller län döljer betydande skillnader mellan kommuner inom dessa grupperingar, t.ex. inom arbetsmarknadsområdet Stockholm eller Stockholms Län. 8. De genomsnittliga skillnaderna i löner mellan kommuner och mellan landsting döljer olika mönster för olika kategorier. 9. Skillnaderna i lön mellan kommuner och mellan landsting är större för enskilda yrkeskategorier än för hela kommun- respektive landstingskollektivet. Detta kan rimligen tolkas som effekten av olika preferensmönster och olikheter i efterfrågeoch utbudssituation på olika delarbetsmarknader. Aggregerat till kommun- respektive landstingsanställda totalt tar effekterna av dessa skillnader delvis ut varandra. 10. Kommun- och landstingslöner för yrken, yrkeskategorier och utbildningsnivåer där rörligheten mellan arbetsgivare och sektorer är stor anpassar sig i hög grad till vad som gäller i övriga sektorer och i närliggande geografiska områden. Är lönen i privat sektor hög, som i t.ex. Stockholm, så anpassar sig lönen i kommun och landsting. I de fall barriärerna till och från andra yrken är högre eller där det finns viktiga karriär- eller preferensspecifika faktorer behöver en sådan anpassning inte nödvändigtvis ske. Läkarna är ett tydligt exempel på detta. Efter att

kompetens och kön kontrollerats för tjänar läkare i Stockholm

lägre än i alla andra landsting utom Östergötlands. 11. För vissa yrkeskategorier t.ex. förskolelärare och lärare är lönen

starkt korrelerad med efterfrågetrycket, här mätt som ökningen

av barn i förskole- respektive skolåldern i kommunen.

1 21 56 . Max 48818 52525 31552 177487 104510 ktor. ing.

9 0 se

bildn 7095 atlig Min st 16833 17037 18430 13450 h c

mnasial ut

Landsting

, 4) mer än 2 år av eftergy 21 55 a, anstä

Max ställd 53164 56785 51909 52525 33296 128700 105157

unan 9 0 0 1

8795 ar. ing kortare än 2 år Min komm ng ildn k.

llda, iceri

ssif sanstä nasial utb Med 0,219 ym

yrkeskla ndsting mtagna av Nute

n lika s la 041 20359 101 25,44 v 8 5 Obs 6 6 7 765101 12,55 7 768042 755217 24733 16775 761879 26008 14592 768042 24376 17020 761340 24011 17036 768042 25159 19716 765051 21403 15794

Kommu

sektorer d ymnasium, 3) efterg etsmarknader fra nställda 136 o sa igt g

sting kala arb lo

ingsår

ildn K) finns för allt ige i 72 Y 2) upp till 3 år utb S

ning . Sverv v rken och för land ing (S ivå a y icer ing a Antal utbildningsår efter SUN2000 klassificering Dummy som tar värdet 1 om man

er för olik 3-siffersn K rkesklassif Y i i skod ivat ivat ivå ivå ktorer tning rke är SS ingsn ingsn

och y ra grupper. 1) max 9 år i grundskolan, olika befat ivå

sområden) är geografiskt indeln rkeskategori i pr rkeskategori i andra rkeskategori i pr rke i övriga se tandard för svensk y ly

ma y ma y ma y 1-siffersn K FA-område Y samma y S är uppdelade i fy i sam för samma utbildn i i sam för samma utbildn mma län i sam månadslön muner finns 151 g enligt S ma lön lön lön lön r ivåer ma FA-område ma län ma län ås g för kom ssificerin in ingsn sekvivalent n ild tb rkeskla rkeskategori är S Variabellista Variabelnamn Beskri Heltid U Erfarenhet Ålder-antal Man Det finns Y Y Utbildn FA-område (funktionella ana Genomsnittlig sektorer sam Genomsnittlig lön privat sektor sam Genomsnittlig sektorer sam Genomsnittlig sektorer sam Genomsnittlig lön övriga sektorer sa Genomsnittlig län

1 1 0,70 0.54 206 87100 36116 19,47 11,49 Max

9 0

-0,06 4,87 Min

72 0,21 0.40 0 0.48 0.40 24957 14052 24878 17419 10.64 10,01 Med

Obs 28153 0.62 228153 228410 228410 228410 228410 228410 228410 228410 228410 2

Landsting

0,03 Max 19,47

0 1 0 216 4517 4,87 0,27 0,56 12309 80800 12463 24832 -0.06 0,70 -0,02 -0,02 0,06 17,58 23,79 Min

-0,00 0,69 0,29 Med

n

Obs 760654 20340 761920 20339 761013 0,21 761013 761013 0,01 761921 1393 768042 9,93 761921 21,06 761921 761921 0,44 761921

Kommu

sats e. och lkning t av

ing

skatte ing ing i åtagand landst

r landst r landst rdet 1 om S, Vp ö ö 04 – befo a småhus 2004 vänds en ä värdet 1 om M, Fp, C ns får 50 procent av g i 2. ld län f län f för skillnader ing an ning ing 20 ivå 2002 ssificerin v sterats

rkeskla Omgärdande kommuner för kommun och Omgärdande kommuner för kommun och (Befolkn 1999)/100 000 (Antalet barn 0-6 år 2004 – antalet barn 0-6 år 1999)/100000 (Antalet barn 7-19 år 2004 – antalet barn 7-19 år 1999)/100000 Medelpris för så På länsn För landst som ju Dummy som får v Mp tillsammans får 50 procen rösterna eller mer. Dummy som får och Kd tillsamma rösterna eller mer Y 309001 eller 3900

a r m nde so rke i

ing

ktige 1999-2004 landst länet llmä i samma y muner resp län n barn 0-6 år 1999- ntal atusental u i s i lön för samm lä s kommun (tkr) i valet inansiering i omgärda i valet itet llda ivå stä sförändring kr) statlig f ssjukhu

ingsn ing sats.

Variabelnamn Beskri Genomsnittlig lön omgärdande kom Genomsnittlig utbildn kommuner resp Befolkn Förändring antalet 2004 i hundratuse Förändring antalet barn 7-19 å 1999-2004 i hundr Medelpris småhu Genomsnittligt kvadratmeterpris för småhus (t Skatte Vänstermajor Högermajoritet Andelen kvinnor i f Antalet an delvis har Universitet

Bilaga 4 Utfall för kommunerna av förslagen till lönekostnadsutjämning, utjämningsår 2006

n / u g g m

g 8 595 8 770 3 760 5 129 1 843 ra m 29 692 28 518 18 745 53 518 16 045 24 275 29 181 10 505 32 047 22 734 31 156 15 206 81 704 22 433 52 853 ä d 527 492

ill v o T A k

r/

tk

g 5 in 0 n 0

lk -2 8 341

1 37 532 27 321 37 228 34 728 61 727 23 910 88 460 76 404 14 286 71 608 40 984 21 309 60 581 30 231 59 231 80 453 79 945 33 989 60 681 fo 771 187

e /1 B 1

/ g g v g ra in ä d r/

ill v k 229 321 101 855 462 784 605 210 359 339 712 493 221 529 752 526 684 189 1022 660 871

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 18865 20258 19152 19647 19056 20642 19779 19801 20962 18744 19961 19404 19360 20416 22870 20949 19770 19737 20833 18008 17325

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti

In b v 102,2 102,5 101,5 105,3 103,4 104,7 104,0 102,0 102,6 102,8 104,5 103,5 102,1 103,5 104,1 103,4 104,4 101,9 105,8 104,7 106,1

r a

fö

å n

p io x t s e ra s d e In s re

a g 103,8 102,7 102,2 105,4 103,4 105,0 104,0 102,0 102,7 102,8 104,5 103,5 102,1 103,5 106,4 104,6 104,4 101,9 105,8 105,2 106,1

b re

x 0

e -2

d 2

In 0 102,2 102,5 101,5 105,3 104,7 104,7 104,2 102,2 102,6 102,8 105,4 104,5 104,7 105,9 104,1 103,4 106,3 102,5 106,2 104,7 106,6

n

u

m

m

o

K

Upplands Väsby Vallentuna Österåker Värmdö Järfälla Ekerö Huddinge Botkyrka Salem Haninge Tyresö Upplands-Bro Nykvarn Täby Danderyd Sollentuna Stockholm Södertälje Nacka Sundbyberg Solna

BILAGA 4 Utfall för kommunerna av förslagen till lönekostnadsutjämning utjämningsår 2006 0114 0115 0117 0120 0123 0125 0126 0127 0128 0136 0138 0139 0140 0160 0162 0163 0180 0181 0182 0183 0184

SOU 2006:84 Utfall för kommunerna av förslagen… Bilaga 4

n / u

g g -313 -721 -974 m 1 649 5 319 4 723 1 408 1 196 g ra m 36 081 -1 687 -3 729 -7 146 -4 021 -1 708 -1 856 -9 259 -2 078 -3 048 -5 994 -1 959 -1 025 -1 846 -2 182 -3 890 ä d -10 148 -34 113 -17 030

ill v o T A k

r/

tk

g 5 in 0 n 0

lk -2 9 069 9 181 9 981 5 513 3 877 9 927 5 237

1 41 809 10 054 54 558 36 681 24 599 18 528 13 292 20 048 38 418 21 617 49 778 11 173 16 387 32 227 91 558 30 605 10 779 11 733 20 913 fo 183 403

e /1

B 1

/ g g v g ra in

ä d r/ 76 90 ill v k 863 164 -186 145 192 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -64 -29 -186 -186 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 21851 20597 19970 19484 19882 18725 20345 19693 21137 18851 20250 20257 20562 20052 20171 18600 20912 21364 20340 20361 19672 21010 21638 21412 20670 21185 20167

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti

In b v 104,8 101,7 101,7 101,9 101,4 101,4 100,6 100,8

r a

fö

å n

p io x t s e ra s d e

In s re 98,9 98,9 99,9 99,3 98,3 99,2 99,4 99,0 98,5 99,4 98,0 97,9 99,1 98,7 99,2 98,8 a g 106,4 103,3 100,3 101,7 101,9 101,4 101,4 100,1 100,6 100,6 101,0

b re

0 x 0 e -2 d 2

In 0 104,8 101,7 99,6 104,9 103,0 101,6 98,1 102,0 99,4 99,3 99,2 96,5 96,3 98,7 98,2 98,1 99,4 99,3 98,7 101,7 100,8 96,5 96,7 99,2 98,4 99,1 97,7

n

u

m

m

o

K

Lidingö Vaxholm Norrtälje Sigtuna Nynäshamn Håbo Älvkarleby Knivsta Tierp Uppsala Enköping Östhammar Vingåker Gnesta Nyköping Oxelösund Flen Katrineholm Eskilstuna Strängnäs Trosa Ödeshög Ydre Kinda Boxholm Åtvidaberg Finspång

0186 0187 0188 0191 0192 0305 0319 0330 0360 0380 0381 0382 0428 0461 0480 0481 0482 0483 0484 0486 0488 0509 0512 0513 0560 0561 0562

n / u g g m

g ra m -1 516 -2 604 -7 791 -1 399 -4 703 -1 218 -1 816 -1 321 -1 831 -5 485 -2 355 -5 445 -6 067 -2 042 -4 918 -3 073 -3 306 -1 761 -1 513 -2 380 -3 480 -2 856 -1 781 ä d -25 604 -23 176 -22 486 -14 382

ill v o T A k

r/

tk

g 5 in 0 n 0

lk -2 8 150 7 520 6 551 9 762 7 102 9 842 9 466 8 133 9 574

1 14 001 41 888 25 284 29 490 12 661 29 274 32 616 10 981 26 442 16 523 17 775 12 797 18 707 15 356 77 322 fo 137 657 124 604 120 894

e /1 B 1

/ g g v g ra in ä d r/

ill v k -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 19770 19049 20202 20071 20615 20995 20368 21543 20365 19445 19178 21149 20946 20255 21136 20781 21775 20666 20508 20913 22653 22084 21672 20533 20888 20713 18768

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti In b v

r a

fö

å n

p io x t s e ra s d e

In s re 98,0 99,5 99,7 99,5 99,0 98,9 99,7 98,2 99,8 98,6 99,4 99,2 99,0 99,4 98,3 99,3 98,6 98,9 98,1 98,3 98,3 98,7 98,4 99,1 98,8 98,1 99,2

a g

b re

x 0

e -2

d 2

In 0 99,4 99,3 96,6 99,6 99,8 99,0 99,0 97,7 100,8 99,7 100,8 98,6 97,7 98,3 99,4 100,8 97,6 98,2 98,2 96,4 101,3 99,0 97,6 98,9 97,9 98,9 99,6

n

u

m

m

o

K

Valdemarsvik Linköping Norrköping Söderköping Motala Vadstena Mjölby Aneby Gnosjö Mullsjö Habo Gislaved Vaggeryd Jönköping Nässjö Värnamo Sävsjö Vetlanda Eksjö Tranås Uppvidinge Lessebo Tingsryd Alvesta Älmhult Markaryd Växjö

0563 0580 0581 0582 0583 0584 0586 0604 0617 0642 0643 0662 0665 0680 0682 0683 0684 0685 0686 0687 0760 0761 0763 0764 0765 0767 0780

SOU 2006:84 Utfall för kommunerna av förslagen… Bilaga 4

n / u g g m

g ra -5 036 -1 128 -1 344 -2 483 -2 693 -2 441 -1 780 -3 677 -4 883 -6 793 -2 900 -2 063 -2 494 -5 272 -5 750 -3 074 -2 420 1 401 -2 844 7 162 -2 602 -1 782 -2 594 -4 969 ä d m -11 341 -10 699 -11 411

ill v o T A k

r/

tk

g 5 in 0 n 0

lk -2 6 067 7 228 9 570 9 579

1 27 075 13 349 14 481 13 124 60 972 19 771 26 253 36 521 15 594 11 092 57 522 13 409 61 347 28 346 30 915 16 526 13 011 20 603 15 291 31 692 13 990 13 945 26 715

fo

e /1

B 1

/ g g v g ra in ä d r/ 68

ill v k -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 226 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 20300 23627 21142 20454 21176 20530 21029 19183 20512 19972 20633 20514 21610 20017 20132 19833 19450 19165 19253 20548 19569 20038 19610 21360 20569 19556 19248

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti

In b v 101,3 102,1

r a

fö

å n

p io x t s e s d ra

e re 99,7 97,4 98,1 98,9 97,5 98,3 97,9 99,1 98,3 98,3 98,1 98,2 98,2 98,1 98,6 98,4 97,6 98,4 99,1 98,5 98,2 99,3 In s g 101,3 101,3 100,9 102,1 100,6

a

b re

x 0

e -2

d 2

In 0 98,1 96,3 98,9 98,5 98,2 97,8 99,5 99,9 98,8 98,3 97,7 98,4 98,8 99,0 97,5 99,2 96,6 97,8 97,1 99,5 101,8 97,6 107,7 99,6 97,9 100,6 100,0

n

u

m

m

o

K

Ljungby Högsby Torsås Mörbylånga Hultsfred Mönsterås Emmaboda Kalmar Nybro Oskarshamn Västervik Vimmerby Borgholm Gotland Olofström Karlskrona Ronneby Karlshamn Sölvesborg Svalöv Staffanstorp Burlöv Vellinge Östra Göinge Örkelljunga Bjuv Kävlinge

0781 0821 0834 0840 0860 0861 0862 0880 0881 0882 0883 0884 0885 0980 1060 1080 1081 1082 1083 1214 1230 1231 1233 1256 1257 1260 1261

n

/ u 658 560

g g m

g ra -2 676 -3 256 -2 657 -2 711 -2 355 -2 253 -2 345 -1 274 -2 988 -2 513 -2 611 -7 316 -4 352 -5 590 -5 041 -6 590 -3 617 -7 141 -9 142 -1 926 ä d m -44 943 -19 033 -22 685 -14 106 -16 419

ill v o T A k

r/

tk

g 5

in 0

n 0

lk 6 851 -2 18 791 18 680 14 389 17 506 14 285 14 573 12 660 12 112 12 609 16 063 13 510 14 040 39 336 23 398 30 055 27 100 39 700 75 839 19 447 38 392 49 149 10 353 88 274 fo 1 270 740 102 330 121 960

e /1 B 1

/ g g v g ra in

ä d 35 30

ill v r/

k -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -166 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -166 -186 -186 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 20124 19619 19811 19495 20310 20103 19802 19520 21315 20538 20342 20355 20612 20266 17753 20785 20209 20409 20466 19676 20036 20249 20996 20512 21073 21550 19654

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti

In b v 101,1 101,1 100,1 100,1

r a

fö

å n

p io x t s e ra s d

e re 99,8 99,2 98,9 98,7 99,1 98,8 98,2 97,7 98,1 99,1 99,5 99,3 99,7 99,3 99,9 98,9 99,4 98,7 99,0 99,5 In s g 101,1 101,1 101,5 100,9 100,1 101,2 100,0

a b re

0 x 0 e -2 d

2 97,5 97,8 96,4 99,7 99,6 99,7 98,7 99,0 99,3 99,3 96,9 98,1 98,0 In 0 104,6 103,8 101,2 100,2 100,1 101,0 100,1 100,6 100,1 101,1 100,1 100,1 100,8 101,0

n

u

m

m

o

K

Lomma Svedala Skurup Sjöbo Hörby Höör Tomelilla Bromölla Osby Perstorp Klippan Åstorp Båstad Malmö Lund Landskrona Helsingborg Höganäs Eslöv Ystad Trelleborg Kristianstad Simrishamn Ängelholm Hässleholm Hylte Halmstad

1262 1263 1264 1265 1266 1267 1270 1272 1273 1275 1276 1277 1278 1280 1281 1282 1283 1284 1285 1286 1287 1290 1291 1292 1293 1315 1380

SOU 2006:84 Utfall för kommunerna av förslagen… Bilaga 4

n

/ u 479 738 g g -911 m 1 919 g ra m -4 286 -7 360 12 470 -2 548 -1 651 -2 830 -1 733 -1 917 -2 280 -1 272 -1 216 -6 779 -1 990 -1 498 -1 072 -1 064 -1 284 -1 041 -2 194 -1 904 -1 790 -2 395 ä d -10 190

ill v o T A k

r/

tk

g 5 in 0 n 0

lk -2 9 315 4 896 6 839 8 054 5 764 5 723 6 905 5 597 9 623

1 23 041 39 568 54 784 69 665 31 962 33 533 12 220 22 958 15 012 15 213 10 304 12 259 26 441 36 446 10 701 11 794 10 235 12 875

fo

e /1

B 1

/ g g v g ra in

ä d r/ 15 22 ill v k -186 -186 -186 179 157 -111 -110 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -46 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 20311 21152 20327 20258 20100 20776 20199 18785 18975 20011 20614 20519 20182 20717 20866 19922 20622 20172 19224 20868 20735 21199 20266 21299 21899 20626 19756

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti

In b v 101,8 101,0 101,0 101,7 100,4 100,4 100,7

r a

fö

å n

p io x t s e ra s d e

In s re 99,1 99,2 99,7 98,9 98,6 99,8 98,1 98,7 98,9 99,8 99,0 98,7 98,0 98,3 98,5 97,4 98,1 99,4 a g 100,0 101,8 101,5 101,6 101,7 100,4 100,4 100,7 101,3

b re

0 x 0 e -2 d 2

In 0 98,6 99,2 98,0 101,9 101,0 101,0 101,9 100,8 100,6 99,3 98,9 99,5 98,7 98,0 97,8 102,2 97,9 97,7 98,1 98,7 99,6 98,4 97,3 98,1 98,0 98,5 98,8

n

u

m

m

o

K

Laholm Falkenberg Varberg Kungsbacka Härryda Partille Öckerö Stenungsund Tjörn Orust Sotenäs Munkedal Tanum Dals-Ed Färgelanda Ale Lerum Vårgårda Bollebygd Grästorp Essunga Karlsborg Gullspång Tranemo Bengtsfors Mellerud Lilla Edet

1381 1382 1383 1384 1401 1402 1407 1415 1419 1421 1427 1430 1435 1438 1439 1440 1441 1442 1443 1444 1445 1446 1447 1452 1460 1461 1462

n / u g g m

g ra -6 231 -1 936 -1 732 -2 980 -2 392 -1 967 -1 763 3 402 -2 731 -9 336 -2 142 -6 876 -9 905 -6 693 -4 160 -2 372 -4 445 -6 952 -3 451 -9 309 -1 649 -2 334 -5 797 -2 203 ä d m 59 600 10 057 -18 458

ill v o T A k

r/

tk

g 5 in 0 n 0

lk -2 9 312 9 481 8 866

1 33 499 10 409 16 020 12 861 10 574 58 131 38 659 14 685 50 195 11 517 36 966 53 252 35 983 99 236 22 366 12 754 23 900 37 379 18 552 50 047 12 549 31 164 11 843 fo 484 551

e /1

B 1

/ g g v g ra in ä d r/ 88

ill v k -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 123 173 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 21374 21400 20860 20616 20016 20345 21060 19283 19952 19593 20390 20479 19584 20140 20349 20769 20608 20765 21397 19733 20305 20372 19052 19935 21021 21537 20042

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti

In b v 101,6 101,8 101,4

r a

fö

å n

p io x t s e s d ra

e re 99,2 98,5 98,5 98,6 98,9 98,0 98,1 99,5 99,3 99,3 99,3 99,5 98,8 98,5 97,6 98,3 99,4 98,8 99,0 98,5 98,4 98,3 98,9 In s g 101,6 101,8 101,4 100,2

a

b re

x 0

e -2

d 2

In 0 98,3 99,3 99,1 97,4 99,0 98,9 96,0 102,0 102,8 101,7 96,2 100,2 100,2 100,2 100,0 98,8 98,3 98,6 99,4 98,9 101,3 99,1 98,1 98,6 97,1 97,8 96,3

n

u

m

m

o

K

Mark Svenljunga Herrljunga Vara Götene Tibro Töreboda Göteborg Mölndal Kungälv Lysekil Uddevalla Strömstad Vänersborg Trollhättan Alingsås Borås Ulricehamn Åmål Mariestad Lidköping Skara Skövde Hjo Tidaholm Falköping Kil

1463 1465 1466 1470 1471 1472 1473 1480 1481 1482 1484 1485 1486 1487 1488 1489 1490 1491 1492 1493 1494 1495 1496 1497 1498 1499 1715

SOU 2006:84 Utfall för kommunerna av förslagen… Bilaga 4

n / u

g g -843 -744 -989

m

g ra m -1 604 -2 410 -2 673 -2 136 -1 751 -1 820 -2 528 -4 444 -2 052 -2 484 -4 879 -2 978 -1 319 -1 141 -2 849 -1 876 -1 419 -3 612 -2 133 -5 611 -1 952 -4 312 ä d -15 268 -23 742

ill v o T A k

r/

tk

g 5 in 0 n 0

lk -2 8 626 4 533 4 002 9 412 9 783 7 094 6 136 7 631 5 318

1 12 957 14 371 11 485 13 590 82 084 23 895 11 032 13 356 26 231 16 013 15 317 10 084 19 420 11 467 30 169 10 495 23 181 fo 127 644

e /1 B 1

/ g g v g ra in ä d r/

ill v k -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 20128 22393 21023 19873 20921 20124 20057 21085 21624 18482 20323 21354 20279 20520 21309 19570 20361 20140 20614 20755 22283 20018 20398 20084 21045 20617 20871

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti In b v

r a

fö

å n

p io x t s e ra s d e

In s re 96,7 97,3 98,4 97,5 98,7 98,2 97,7 97,8 98,8 98,7 97,6 98,0 97,5 97,6 98,7 97,8 98,4 98,2 97,3 96,7 98,8 98,9 98,3 98,6 98,5 98,3 a g 100,6

b re

x 0

e -2

d 2

In 0 98,3 97,9 96,8 98,1 97,2 98,0 97,3 96,5 97,7 100,3 99,1 96,8 100,2 96,0 96,9 97,8 99,7 97,2 99,5 97,8 98,4 98,2 98,1 99,8 98,3 101,1 99,3

n

u

m

m

o

K

Eda Torsby Storfors Hammarö Munkfors Forshaga Grums Årjäng Sunne Karlstad Kristinehamn Filipstad Hagfors Arvika Säffle Lekeberg Laxå Hallsberg Degerfors Hällefors Ljusnarsberg Örebro Kumla Askersund Karlskoga Nora Lindesberg

1730 1737 1760 1761 1762 1763 1764 1765 1766 1780 1781 1782 1783 1784 1785 1814 1860 1861 1862 1863 1864 1880 1881 1882 1883 1884 1885

n / u

g g -882

m

g ra m -1 899 -2 536 -1 546 -2 777 -1 094 -3 995 -2 274 -4 584 -2 488 -1 317 -1 950 -1 879 -2 876 -2 024 -1 308 -1 388 -2 018 -3 753 -8 734 -2 044 -2 881 -4 088 -4 754 -1 125 ä d -24 531 -10 278

ill v o T A k

r/

tk

g 5

in 0

n 0

lk -2 4 741 8 313 5 883 7 079 7 033 7 460 6 046

1 10 210 13 633 14 931 21 478 12 228 24 643 13 375 10 482 10 103 15 461 10 880 10 852 20 179 55 259 46 955 10 988 15 488 21 980 25 557 fo 131 886

e /1 B 1

/ g g v g ra in ä d r/

ill v k -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 19236 19629 20576 19892 20269 20543 19811 20576 20351 20105 20606 21915 20954 20624 20959 21790 21632 22016 18861 20139 19820 19465 20079 21043 19546 21100 20981

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti In b v

r a

fö

å n

p io x t s e ra s d e

In s re 97,9 98,5 98,7 98,9 99,0 97,6 98,9 98,9 96,9 98,4 98,7 96,9 97,8 98,0 98,5 97,8 97,2 97,2 97,7 97,8 98,6 98,0 98,3 98,1 97,3 97,7 98,0

a g

b re

x 0

e -2

d 2

In 0 97,5 99,2 97,8 98,6 99,0 97,9 98,6 96,5 98,1 98,3 97,8 96,3 96,1 97,7 96,8 96,4 97,8 97,4 96,9 96,4 97,7 98,4 96,8 97,5 99,9 95,4 94,9

n

u

m

m

o

K

Skinnskatteberg Surahammar Heby Kungsör Hallstahammar Norberg Västerås Sala Fagersta Köping Arboga Vansbro Malung Gagnef Leksand Rättvik Orsa Älvdalen Smedjebacken Mora Falun Borlänge Säter Hedemora Avesta Ludvika Ockelbo

1904 1907 1917 1960 1961 1962 1980 1981 1982 1983 1984 2021 2023 2026 2029 2031 2034 2039 2061 2062 2080 2081 2082 2083 2084 2085 2101

SOU 2006:84 Utfall för kommunerna av förslagen… Bilaga 4

n / u

g g -479

m

g ra m -1 895 -2 209 -1 829 -3 615 -6 821 -4 929 -4 882 -6 881 -1 989 -3 300 -4 695 -3 746 -3 906 -1 083 -1 342 -2 625 -2 418 -1 842 -1 432 -2 024 -1 394 -1 071 ä d -17 151 -17 484 -10 224 -10 870

ill v o T A k

r/

tk

g 5

in 0

n 0

lk -2 9 831 5 822 7 217 9 901 7 697 7 493 2 573 5 757

1 10 188 11 875 19 433 92 211 36 670 26 500 26 248 36 997 10 693 17 743 25 243 94 000 20 139 21 000 54 969 14 112 12 999 10 882 58 439

fo e /1 B 1

/ g g v g ra in ä d r/

ill v k -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 20861 20520 20638 21133 19245 20356 20193 19927 19990 22722 19535 19864 19075 20980 21940 19848 24503 24872 22286 24355 21549 24688 23485 18892 21423 23747 23114

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti In b v

r a

fö

å n

p io x t s e ra s d e

In s re 98,0 97,7 97,5 97,7 98,1 98,4 97,8 97,0 97,1 97,4 98,6 98,1 98,6 97,5 97,7 97,6 97,6 97,9 99,0 97,3 98,2 98,1 97,3 98,8 98,0 97,0 97,7

a g

b re

x 0

e -2

d 2

In 0 96,7 98,6 96,5 96,8 99,5 98,4 96,2 97,6 95,1 98,5 97,9 99,6 99,3 96,9 96,5 98,6 97,7 98,8 96,5 97,4 101,2 98,5 97,4 97,8 94,5 97,7 97,4

n

u

m

m

o

K

Hofors Ovanåker Nordanstig Ljusdal Gävle Sandviken Söderhamn Bollnäs Hudiksvall Ånge Timrå Härnösand Sundsvall Kramfors Sollefteå Örnsköldsvik Ragunda Bräcke Krokom Strömsund Åre Berg Härjedalen Östersund Nordmaling Bjurholm Vindeln

2104 2121 2132 2161 2180 2181 2182 2183 2184 2260 2262 2280 2281 2282 2283 2284 2303 2305 2309 2313 2321 2326 2361 2380 2401 2403 2404

n

/ u -830 -637 -543 -574 -620 -589 -721 -972

g g m

g ra -1 310 -1 213 -1 569 -1 366 -2 366 -1 270 -1 026 -3 253 -1 266 -3 542 -1 607 -7 598 -5 241 -1 891 -4 295 ä d m -20 591 -13 373 -13 532

ill v o T A k

r/

tk

g 5 in 0 n 0

lk 7 044 4 460 3 423 6 519 2 918 3 084 8 436 7 344 3 334 6 826 3 168 5 517 3 874 5 227 6 809 8 638 -2 12 719 71 900 17 489 19 045 72 753 40 851 28 178 10 166 23 094 fo 1 110 705

e /1

B 1

/ g g v g ra in ä d ill v r/

k -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

T A

d

a

tn

d s

ra o

k

te rd

s a

u d 22132 22457 21440 21737 25713 25995 21341 23560 25841 17197 21654 19822 21761 22968 21179 21843 19546 22778 24201 19244 20685 17546 18350 19469 18765 18650

J n

ta

s

g

in g x n g e k d rä llä

e ti In b v

r a

fö

å n

p io x t s e ra s d

e re 98,2 97,6 97,4 97,0 97,0 96,9 98,5 96,6 96,8 99,0 97,4 98,5 97,8 98,2 97,5 97,7 97,9 98,2 98,7 98,4 98,1 99,0 98,6 99,0 98,0 In s g 100,0

a

b re

x 0

e -2

d 2

In 0 97,9 97,3 97,8 97,2 99,0 98,1 96,6 97,1 96,7 98,7 96,2 98,8 100,6 98,4 99,5 100,6 100,1 99,4 100,5 101,6 97,4 98,3 101,4 97,5 99,4 105,4

n

u

m

m

o

K

Robertsfors Norsjö Malå Storuman Sorsele Dorotea Vännäs Vilhelmina Åsele Umeå Lycksele Skellefteå Arvidsjaur Arjeplog Jokkmokk Överkalix Kalix Övertorneå Pajala Gällivare Älvsbyn Luleå Piteå Boden Haparanda Kiruna

2409 2417 2418 2421 2422 2425 2460 2462 2463 2480 2481 2482 2505 2506 2510 2513 2514 2518 2521 2523 2560 2580 2581 2582 2583 2584

Bilaga 5 Utfall för landstingen av förslagen till lönekostnadsutjämning, utjämningsår 2006

392 897 145 814 871 164 280 259 713 017 027 068 167 832 408 989 174 840

8 218

13 850

336 035

Tillägg/Avdrag tkr/ landsting

/

vdrag 178 27 -55 -14 -55 -22 -55 -18 -55 -9 -55 -12 -55 -3 -55 -8 -55 -64 -55 -15 -55 -84 -55 -15 -55 -15 53 -55 -15 -32 -8 -55 -13 -55 -6 -55 -14 -55 -13

Tillägg A kr/ inv

10589 10230 10975 10824 10847 10669 11254 11131 11032 11022 10644 11078 11121 11016 10768 11081 11286 11662 11243 11231 11867

Justerad

standardkostnad

H-S

14 758 14 258 15 296 15 086 15 118 14 870 15 685 15 514 15 376 15 361 14 835 15 440 15 500 15 353 15 007 15 444 15 729 16 254 15 669 15 653 16 540

Standardkostnad

Index 102,2 100,8 101,0 100,2

av tillägg för beräkning

Index 102,2 100,8 99,1 99,4 99,6 99,6 99,0 98,3 100,0 99,6 99,1 99,9 99,1 98,6 101,4 98,7 100,2 100,4 98,4 99,6 99,7

baserat på regression

Index 103,0 101,2 98,9 98,8 100,1 98,7 99,7 96,8 99,8 99,3 98,0 99,2 98,8 97,7 101,0 98,4 100,7 100,0 99,5 99,0 101,0

2002-2005

5

V-G

Kalmar Skåne Halland Örebro

Uppsala Gotland Blekinge Dalarna Jämtland

Landsting Stockholm Sörmland Jönköping Kronoberg Värmland Gävleborg Norrbotten

Östergötland Västmanland Västerbotten BILAGA Utfall för landstingen av förslagen till lönekostnadsutjämning utjämningsår 2006 Västernorrland

Bilaga 6 Beräkningsförutsättningar – lönekostnadsutjämningen

Kommuner

Standardiseringen av lönerna har gjorts genom att kommunens personal har delats in i 30 yrkesgrupper och 9 ålderskategorier enligt följande;

Yrkesgrupper

Förskollärare, Fritidspedagog, Arbetsledare förskola, Dagbarnvårdare, Barnskötare, Arbetsledare omsorg, Vårdbiträde/Vårdare, Undersköterska/Skötare, Sjuksköterska, Socialsekreterare, Övrig vård omsorg, Skolledare, Gymnasielärare, Grundskolelärare, Annan lärare, Elevassistent, Övrig skolpersonal, Fritidsledare, Bibliotekspersonal, Övrig fritid och kultur, Måltidspersonal, Städpersonal, Kommunalarbetare, Brandpersonal, Ingenjörer, Vaktmästare, Övrig teknisk personal, Chef, Handläggare, Kontorspersonal

Ålderskategorier

16-4, 25-29, 30-34, 35-39, 40-44, 45-49, 50-54, 55-59 samt 60 och äldre Samtliga oberoende variabler som använts i regressionsmodellen för att prediktera de standardiserade kommunala lönerna har tagits fram av SCB och är från år 2004. De standardiserade kommunala lönerna från år 2004 har använts som beroende variabel. Korrelationen mellan de standardiserade kommunala lönerna för år 2004 och det standardiserade medelvärdet för åren 2002-2005 är 0,99.

De strukturella variabler som använts för att förklara skillnader i de kommunala lönerna är;

Bilaga 6 Beräkningsförutsättningar - lönekostnadsutjämningen SOU 2006:84

• Den vägda genomsnittliga lönen för kommunanställda i an-

gränsande kommuner, ej standardiserad (X12) • Köpeskillingen på småhus uttryckt i miljoner kronor, perma-

nentboende (X8) • Förvärvsarbetargrad- Andel av befolkningen äldre än 16 år som

är förvärvsarbetande. (X14) Andelen beräknas utifrån syssel-

sättningsuppgifter enligt följande formel: Antal förvärvsar-

betande/(Antal förvärvsarbetande + Antal ej förvärvsarbetande)

Regressionsmodellen ser ut som följande och har ett förklaringsvärde på 61,8 % (justerat R2 värde). Y = 11 253+0,38468*X12+ 228,91897*X8+1444,58829*X14

Exempel Salems kommun: Medellönen för kommunanställda i de kommuner som angränsar till Salem kommun är beräknad till 21 129 kronor. Köpeskillingen på småhus i kommunen uppgick till i genomsnitt 2,083 miljoner kronor och förvärvsarbetargraden är 66 %. Y = 11 253+ 0,38468*21 129+228,91897*2,083+ 1444,58829*0,66

Y= 20 816

Den standardiserade medellönen i riket för de kommunanställda uppgår till 20 262. Index för Salem blir således 20 816/20 262 = 102,7.

Landsting

Standardiseringen av lönerna har gjorts genom att landstingens personal har delats in i 13 yrkesgrupper och 11 ålderskategorier enligt följande:

1 20 816 är den summa modellen ger. Då en del variabler är avrundade i exemplet ovan avviker summan något från det resultat som erhålls om man gör en beräkning strikt efter de siffror som anges i exemplet.

Yrkesgrupper

Ledningsansvarig läkare, Specialistläkare inklusive ST, Distriktsläkare, AT-läkare, Sjuksköterska sluten vård dag/natt, Övriga Sjuksköterskor, Hälso- och sjukvård HÖK, Paramedicin, Tandvård, Administration, Läkarsekreterare/Kontorspersonal, Övrigt ÖLA, Övrigt HÖK

Ålderskategorier

Yngre än 19, 20-24, 25-29, 30-34, 35-39, 40-44, 45-49, 50-54, 55-59, 60–64 samt 65 och äldre

Den variabel som använts i regressionsmodellen för att prediktera landstingens standardiserade löner har tagits fram av SCB och är från år 2004. Vid framtagandet av regressionsmodellen har emellertid de fyra yrkesgrupper som består av läkare exkluderats. De standardiserade lönerna som använts som beroende variabel gäller således landstingens personal, exklusive läkare. Denna grupp motsvarar totalt ca 89 % av alla landstingsanställda.

Den strukturella variabel som använts för att förklara löneskillnaderna mellan landstingen är; • Medellönen i privat sektor i länet, ej standardvägd (X2)

Regressionsmodellen ser ut som följande och har ett förklaringsvärde på 66,7 % (justerat R2 värde). Y = 16 593+0,19709*X2

För att skillnader i läkarnas löner inte ska gå förlorad viktas resultatet från regressionsmodellen ihop med läkarnas faktiska löner, standardiserade för yrke och ålder.

Bilaga 6 Beräkningsförutsättningar - lönekostnadsutjämningen SOU 2006:84

Exempel Landstinget Västmanland: Medellönen i den privata sektorn i Västmanlands län är 24 000 kronor. Y = 16 593+0,19709*24 000

Y= 21 323

Eftersom landstingets personal, exklusive läkare, i riket utgör ca 89 % av den totala personalen multipliceras 21 323 med 0,89 samtidigt som den genomsnittliga standardiserade läkarlönen, vilken i Västmanland är 47 260 kronor, multipliceras med 0,11. Summan av de två produkterna blir 24 192 .

Medellönen i riket uppgår till 23 857. Index för Landstinget Västmanland blir således 24 192/23 857 = 101,4.

2 24 192 är den summa som modellen ger. Då andelarna 0,89 samt 0,11 är avrundade i exemplet ovan avviker summan med 16 kronor från det resultat som erhålls om man gör en beräkning strikt efter de siffror som anges i exemplet.

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till revidering av byggkostnadsutjämningen, utjämningsår 2006

-9 421 -6 858 -9 344 -8 717 -6 001 -3 586 -5 349 1 843 -7 588 -8 531 -2 524 -9 207 5 436 2 538

-15 493 -22 203 -19 177 -17 974 -10 287 -15 206 -14 867 17 780 -20 066 -15 231 -10 494 12 057

-193 568

Förändring totalt tkr/kommun

v

-251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 221 -251 -251 -251 -251 221 -251 -251 -251 -251 -251 221 -251 221 137

Förändring

jmf med idag kr/in

v

356 356 356 356 356 356 356 356 356 356 356 356 -116 356 356 356 356 -116 356 356 356 356 356 -116 356 -116 -116

Nuvarande

byggutjämning kr/in

876 389

3 941 2 869 3 909 3 646 6 481 2 511 9 288 8 022 1 500 7 519 4 303 2 237 6 361 3 174 6 219 8 448 8 394 3 569 6 372 4 390 1 056 5 729 3 852 2 583

80 975

Totalt tkr/kommun

105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 105 2

Totalt kr/inv Byggutjämning

9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9

Klimat

Byggutjämning

Lön 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 96 12

Förslag Byggutjämning

Ekerö Salem Täby Nacka Solna Håbo

Värmdö Järfälla Botkyrka Haninge Tyresö Nykvarn Lidingö Vaxholm Norrtälje Sigtuna Kommun Vallentuna Österåker Huddinge Danderyd Sollentuna Stockholm Södertälje

Upplands-Bro Sundbyberg Nynäshamn BILAGA 7 Utfall för kommunerna av förslagen till revidering av byggkostnadsutjämningen utjämningsår 2006 Upplands Väsby

808 878 983 949 254 178 457 241 540 962 375 644 346 255 381 277 384 494

1 242 1 821 2 747 5 263 2 962 4 380 1 442 2 836 8 057 2 693 6 332 5 732 1 927 1 163 1 150 4 715

25 126

Förändring totalt tkr/kommun

v

137 137 137 137 137 137 88 88 88 88 88 88 88 88 88 46 46 46 46 46 46 46 46 46 46 46 46 46 39 39 39 39 39 39 39

Förändring

jmf med idag kr/in

v

-116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116

Nuvarande

byggutjämning kr/in

190 279 421 851 807 454 -257 -279 -313 -459 -902 -857 -302 -386 -271 -695 -367 -821 -571 -980 -526 -504 -752 -547 -758 -975

3 -1 394 -2 564 -1 464 -9 636 -8 722 -2 932 -1 770 -2 271 -9 309

Totalt tkr/kommun

1 1 1 1 1 1

2 2 2 2 2 2 -28 -28 -28 -28 -28 -28 -28 -28 -28 -70 -70 -70 -70 -70 -70 -70 -70 -70 -70 -70 -70 -70 -77 -77 -77 -77 -77 -77 -77

Totalt kr/inv Byggutjämning

9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9

-31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31

Klimat

Byggutjämning

Lön 12 12 12 12 12 12 -37 -37 -37 -37 -37 -37 -37 -37 -37 -39 -39 -39 -39 -39 -39 -39 -39 -39 -39 -39 -39 -39 -46 -46 -46 -46 -46 -46 -46

Förslag Byggutjämning

Tierp Flen Trosa Ydre Kinda Habo

Knivsta Gnesta Motala Mjölby Aneby Gnosjö Mullsjö Kommun Uppsala Enköping Vingåker Nyköping Eskilstuna Strängnäs Ödeshög Boxholm Finspång Linköping Vadstena Gislaved Vaggeryd Jönköping

Älvkarleby Östhammar Oxelösund Katrineholm Åtvidaberg Norrköping

Valdemarsvik Söderköping

8 5 -27 -57 -62 -33 428 644 693 218 187 294 430 353 220 623 164 195 360 391 354 258 534 709 986 421 299 -123

1 142 1 272 1 031 1 778 1 646 1 405 2 143 1 590

Förändring totalt tkr/kommun

v

39 39 39 39 39 39 23 23 23 23 23 23 23 23 27 27 27 27 27 27 27 27 27 27 27 27 1 -2 -2 -2 -2 -2

108 104 104

Förändring

jmf med idag kr/in

v

-116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -66 -66

Nuvarande

byggutjämning kr/in

-846 -880 -756 -890 -540 -643 -852 -987 -104 783 581

-2 254 -2 511 -2 036 -1 272 -1 369 -1 190 -1 740 -1 428 -7 191 -2 518 -1 188 -1 289 -1 168 -5 427 -1 760 -2 337 -3 250 -1 388 -6 615 -1 582 -7 239 -3 345 -3 648 -1 950

Totalt tkr/kommun

-77 -77 -77 -77 -77 -77 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -89 -89 -89 -89 -89 -89 -89 -89 -89 -89 -89 -89 -8 38 38

-115 -118 -118 -118 -118 -118

Totalt kr/inv Byggutjämning

-31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31

Klimat

Byggutjämning

Lön -46 -46 -46 -46 -46 -46 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -58 -58 -58 -58 -58 -58 -58 -58 -58 -58 -58 -58 -84 -87 -87 -87 -87 -87 23 69 69

Förslag Byggutjämning

Nässjö Sävsjö Eksjö Tranås Alvesta Växjö Torsås Kalmar Nybro Svalöv Burlöv

Värnamo Vetlanda Lessebo Tingsryd Älmhult Markaryd Ljungby Högsby Hultsfred Västervik Gotland Ronneby Kommun Uppvidinge Mönsterås Emmaboda Vimmerby Borgholm Olofström Karlskrona Karlshamn Sölvesborg

Mörbylånga Oskarshamn Staffanstorp

740 441 115 198 274

3 296 1 511 1 035 1 506 2 778 1 954 1 943 2 216 1 891 1 543 2 244 1 367 1 308 1 362 1 735 1 459 1 516 4 248 2 527 4 628 2 927 4 129 8 191 2 100 4 146 5 308

28 157 10 642 13 172

Förändring totalt tkr/kommun

v

5 5 5 5 5

104 108 108 108 104 104 104 154 108 108 154 108 108 108 108 108 108 108 104 104 108 108 108 154 108 104 108 108 108 108

Förändring

jmf med idag kr/in

v

-66 -116 -116 -116 -66 -66 -66 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -66 -66 -116 -116 -116 -116 -116 -66 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116

Nuvarande

byggutjämning kr/in

-77 714 710 547 554 -97 -55

-112 -112 -140 -114 -101 -101 -129 -108 -112 -315 -976 -187 -217 -607 -156 -307 -393

1 204 1 015 3 889 1 142 1 509 -1 149 -9 798 -2 558 -4 392 -6 081

10 288

Totalt tkr/kommun

38 -8 -8 -8 38 38 38 38 -8 -8 38 -8 -8 -8 -8 -8 -8 -8 38 38 -8 -8 -8 38 -8 38 -8 -8 -8 -8

-111 -111 -111 -111 -111

Totalt kr/inv Byggutjämning

-31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31

Klimat

Byggutjämning

Lön 69 23 23 23 69 69 69 69 23 23 69 23 23 23 23 23 23 23 69 69 23 23 23 69 23 69 23 23 23 23 -80 -80 -80 -80 -80

Förslag Byggutjämning

Bjuv Sjöbo Hörby Höör Osby Lund Eslöv Ystad Hylte

Vellinge Lomma Svedala Skurup Klippan Åstorp Båstad Malmö Laholm Varberg Kommun Kävlinge Tomelilla Bromölla Perstorp Höganäs Trelleborg Halmstad

Örkelljunga Landskrona Helsingborg Kristianstad Simrishamn Ängelholm Hässleholm Falkenberg

Östra Göinge

1 5

6 7

348 160 168 115 350 214 237 282 113 157 132 182 246 185 133 132 159 129 271 235 221 770 239 214 368 296 243 218 423 291 193 338

1 030 2

Förändring totalt tkr/kommun

v

5 5 5 5 5 5 23 23 23 23 23 23 5 5 23 23 23 23 23 23 23 23 23 80 23 23 23 23 23 23 23 5 5 5 23

Förändring

jmf med idag kr/in

v

-41 -41 -41 -41 -41 -41 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -41 -41 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -41 -41 -41 -116

Nuvarande

byggutjämning kr/in

-440 -826 -540 -866 -958 -455 -636 -952 -995 -749 -536 -532 -642 -521 -952 -895 -464 -968 -866 -983 -882

-2 508 -1 151 -1 207 -1 415 -1 140 -1 312 -1 097 -3 115 -1 490 -1 196 -2 093 -1 392 -1 366

-17 444

Totalt tkr/kommun

-36 -36 -36 -36 -36 -36 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -36 -36 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -36 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -36 -36 -36 -93

Totalt kr/inv Byggutjämning

-31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31

Klimat

Byggutjämning

-5 -5 -5 -5 -5 -5 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -5 -5 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -5 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -5 -5 -5 -62

Lön

Förslag Byggutjämning

Tjörn Ale Mark Vara Tibro

Partille Öckerö Orust Tanum Lerum Götene Lysekil Kommun Härryda Sotenäs Munkedal Dals-Ed Vårgårda Bollebygd Grästorp Essunga Karlsborg Tranemo Mellerud Lilla Edet Töreboda Göteborg Mölndal Kungälv

Färgelanda Gullspång Bengtsfors Svenljunga Herrljunga

Kungsbacka Stenungsund

265 850 514 293 550 860 427 204 289 717 509 371 557 195 618 172 494 405 421 584 474 574 689 738 638

1 154 1 225 2 879 2 282 1 151 3 530 1 027 1 128 1 593 1 049

Förändring totalt tkr/kommun

v

23 23 23 23 80 23 23 23 23 23 23 23 23 23 23 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 104 104 104 104

Förändring

jmf med idag kr/in

v

-116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116

Nuvarande

byggutjämning kr/in

-85 -74

-825 -865 -630 -946 -331 -292 -838 -687 -714 -992 -805 -975 -184 -121

-4 668 -1 071 -3 438 -4 952 -1 295 -9 229 -2 080 -1 186 -2 223 -3 476 -1 725 -4 654 -1 167 -2 898 -1 049 -5 992 -1 744 -1 915 -1 169

Totalt tkr/kommun

-93 -93 -93 -93 -36 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -93 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -73 -12 -12 -12 -12

Totalt kr/inv Byggutjämning

-31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 -31 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9

Klimat

Byggutjämning

-62 -62 -62 -62 -5 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -62 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -81 -21 -21 -21 -21

Lön

Förslag Byggutjämning

Hjo Kil Eda

Borås Åmål Skara Torsby Grums Årjäng Sunne Arvika Säffle Laxå

Alingsås Skövde Tidaholm Storfors Munkfors Karlstad Filipstad Hagfors Lekeberg Kommun Uddevalla Strömstad Trollhättan Ulricehamn Mariestad Lidköping Falköping Hammarö Forshaga Hallsberg Degerfors

Vänersborg Kristinehamn

794 553 479 840 594 531 786 758 816 527 560 814 824 871

2 020 1 193 3 138 1 091 2 411 1 031 1 868 1 508 2 169 1 235 2 489 1 351 1 160 1 513 4 144 3 522 1 162 1 649 1 917

13 275 13 320

Förändring totalt tkr/kommun

v

104 104 104 104 104 104 104 104 101 101 137 101 101 101 101 101 101 101 101 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 144

Förändring

jmf med idag kr/in

v

-116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116

Nuvarande

byggutjämning kr/in

-92 -64 -71 286 -88 169

-233 -138 -362 -126 -278 -153 -125 -224 -322 -183 -370 -201 -290 -430 -414 -634 -446 -288 -306 -445 -827 -451 -635 -901

-1 532 -1 978 -2 266 -1 925 -1 048

Totalt tkr/kommun

-12 -12 -12 -12 -12 -12 -12 -12 -15 -15 2 -15 -15 -15 -15 -15 -15 -15 -15 -41 -41 -41 -41 -41 -41 -41 -41 -41 -41 -41 -41 -41 -41 -41 28

Totalt kr/inv Byggutjämning

9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 9 89

Klimat

Byggutjämning

Lön -21 -21 -21 -21 -21 -21 -21 -21 -24 -24 12 -24 -24 -24 -24 -24 -24 -24 -24 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -50 -61

Förslag Byggutjämning

Nora Heby Sala Orsa Mora Falun Säter

Örebro Kumla Kungsör Norberg Köping Arboga Vansbro Malung Gagnef Rättvik Avesta Ludvika Ockelbo Kommun Hällefors Karlskoga Västerås Fagersta Leksand Älvdalen Borlänge Hedemora

Askersund Lindesberg

Ljusnarsberg Surahammar

Skinnskatteberg Hallstahammar Smedjebacken

763 085 042 866 364 -704 -873 -931 697 239 535 655 -250 -192 -365 -163 -173 785 -411

1 467 1 710 1 416 2 798 5 280 3 816 3 780 5 328 -1 133 1 4 -2 226 2 -1 708 -1 573 -1 198 -1 317 -7 071

13 278

Förändring totalt tkr/kommun

v

3 3 3 3 3 3 3 3 3 3

144 144 144 144 144 144 144 144 144 4 4 4 4 4 9 9 9 9 -56 -56 -56 -56 -56 9 -56

-106 -106 -121 -121 -121 -121 -121 -121 -121 -121

Förändring

jmf med idag kr/in

v

9 9 9 9 9 9 9 9 9 9

-116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 -116 158 158 158 158 158 158 158 158 158 158 158 158 158 158 158 158

Nuvarande

byggutjämning kr/in

285 333 275 544 742 735 556 923 215 267 522 481 366 285 403 764 262 587 718 455 349 665 298 315 860 749

2 582 1 027 1 036 1 313 4 888 1 047 1 092 2 858 2 162

Totalt tkr/kommun

28 28 28 28 28 28 28 28 28 52 52 52 52 52 52 52 37 37 37 37 37 37 37 37 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102 102

Totalt kr/inv Byggutjämning

89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89

Klimat

Byggutjämning

Lön -61 -61 -61 -61 -61 -61 -61 -61 -61 -37 -37 -37 -37 -37 -37 -37 -52 -52 -52 -52 -52 -52 -52 -52 13 13 13 13 13 13 13 13 13 13 13

Förslag Byggutjämning

Åre Berg Malå

Hofors Ljusdal Gävle Ånge Timrå Bräcke Norsjö

Bollnäs Kramfors Sollefteå Ragunda Krokom Bjurholm Vindeln Sorsele Dorotea Vännäs Kommun Ovanåker Nordanstig Sandviken Hudiksvall Härnösand Sundsvall Strömsund Härjedalen Östersund Nordmaling Storuman Vilhelmina

Söderhamn Örnsköldsvik Robertsfors

-187 -712 687 -771 -358 -623 -438 630 -591 -769 311 619 471 014 366

6 -2 152 2 1 1 -2 610

10 296

Förändring totalt tkr/kommun

v

3 3 6 6 6 6 6 6

-56 9 -56 9 3 3 3 3 3 3

-113 -113 -113 -113 -113 -113 -113 -113

Förändring

jmf med idag kr/in

v

9 9 9 9 9 9 9 9

158 158 158 158 158 158 158 158 158 158

Nuvarande

byggutjämning kr/in

340 307 143 248 174 787 235 306 857 389 457

1 297 7 334 3 274 1 838 1 268 1 039

11 292

Totalt tkr/kommun

102 102 102 102 45 45 45 45 45 45 45 45 45 45 45 45 45 45

Totalt kr/inv Byggutjämning

89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89 89

Klimat

Byggutjämning

Lön 13 13 13 13 -44 -44 -44 -44 -44 -44 -44 -44 -44 -44 -44 -44 -44 -44

Förslag Byggutjämning

Åsele Umeå Kalix Pajala Luleå Piteå Boden Kiruna Kommun Lycksele Skellefteå Arjeplog Överkalix Gällivare Älvsbyn

Arvidsjaur Jokkmokk Övertorneå Haparanda

Bilaga 8 Kostnadsmatriser för delmodellen hälso- och sjukvård

89 332 84 265 84 547 84 043 62 250 65 158 85 495 75 162 87 533 68 985 94 994 118 645 121 536 240 898 191 279 105 032 104 495 Totalt

76 818 73 294 60 619 68 074 81 414 79 395 72 083 52 692 65 807 54 884 66 359 61 515 22 456 68 157 55 459 63 527

22 456

90-w

81 853 77 834 98 266 80 389 64 569 68 612 76 038 68 734 77 165 68 021 90 362 67 298 70 456 80 318 101 361 103 363 228 101 80-89

83 136 82 454 93 307 85 924 62 850 66 245 93 579 82 690 90 148 77 223 80 848 86 989 76 239 91 713 111 204 122 391 102 604 75-79 Ålder

98 178 91 939 85 510 86 806 63 196 65 597 88 604 87 346 95 595 71 670 99 660 122 179 125 145 209 219 161 752 103 069 109 785 50-74

57 210 92 390 49 559 51 835 84 840 87 399 144 910 126 089 111 723 118 859 132 757 100 124 255 964 225 244 123 913 131 203 128 710 20-49

48 062 45 209 75 523 491 579 389 331 117 598 514 154 49 559 51 835 552 696 367 698 174 273 424 581 504 653 165 861 169 400 230 419 00-19

Kön Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna Man Kvinna

r

er ålde

p

pp kostnad

g Gru g

Vårdtun Elakartad tumörsjukdom Cerebrovaskulär sjukdom Inflammatorisk ledsjukdom Artros Ischemisk hjärtsjukdom Höftfraktur Schizofreni Övr psykoser Genomsnittli

8 0 0 0 0 0 0 0 4 0 0 0 0 0 0 0 0 1 6 195 2 812 083 5 227

6 8 4 447 4 699 5 634 6 967 2 3 768 4 344 5 7 654 7 475 9 618 5 114 3 6 052 7 035 6 459

11 744

Alla åldrar

0 0

7 595 9 529 3 752 9 658 1 582 5 730 6 582 3 611 7 184 6 548 7 043 75-w

0 0

6 367 4 519 4 517 6 612 6 519

32 286 14 515 11 374 13 215 10 699 70-74

0 0 0

7 317 6 055 4 150 6 850 3 654 5 323 6 704 7 081 9 216 2 902 5 792 7 241

15 376 60-69

0 0 0 00

1 307 6 336 7 207 6 160 6 721 3 944 5 594 5 802 8 735 4 170 3 250 7 831 6 832

10 464 50-59

0 00 0 0 00 00

3 065 4 909 6 268 7 779 5 736 8 430 5 641 8 728 4 298 4 189 8 494 6 872

12 832 40-49

0 0000 0 0 0 00 0 0 0000 0 0 0 0 0

2 318 3 816 3 773 7 030 1 985 3 018 3 774 6 352 4 514 3 768 6 856 5 729

10 505 11 823 30-39

0 0 00 0

749 450 587

1 459 2 719 1 1 824 4 378 3 239 7 698 7 845 9 487 2 747 4 001 6 620 5 365

12 379 25-29

0 0 0 0 0 0

3 256 2 127 4 067 5 842 2 944 3 573 6 193 4 5 914 7 068 5 225

10 164 10 930 10 347 20-24 e 0 0 00000 0 0 00000 0

4 634 5 745 4 245 5 049 3 981 5 671 6 520 8 017 9 565 7 994 8 292 7 253 6 112

15-19

10-14 4 093 5 121 3 728 5 014 4 257

4 775 5 590 3 900 4 718 4 614 05-09

Ålder 00 Boende. Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Sysselsättning Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Cvilstånd Gift+barn Tidigare gifta Ogifta Gift+barn Tidigare gifta Ogifta

Genomsnittlig kostnad för ej vårdtunga baserad på 2004 års kostnader i Region Skåne, 0-inkomsttagar . Kön Man Kvinna Alla åldrar

304 114 110 061

5 458 5 6 183 6 219 6 7 9 360 8 026 3 959 4 469 4 212 4 153 7 772 9 925 8 272 8 877 8 740 7 685 8 6 375 7 127 9 521

11 140 12 641 11 678 14 933 16 275 18 200 10 247 11 529 12 674 11 093 11 259 11 218 13 404 13 320 17 147

Alla åldrar

0 0 0 0 0 0 0 0

9 012 9 622 5 819 9 809 8 822 8 676 9 685 8 267

17 232 10 881 12 409 14 970 24 567 12 467 15 101 15 872 13 263 10 297 13 837 11 257 12 933 12 270 10 644 12 406 14 333 11 427 12 306 75-w

0 0 0 0

4 896 5 497 9 615 9 009 8 717 8 737 9 759 7 216 1 442 8 995

10 885 11 492 10 384 11 121 11 760 10 960 12 121 10 123 16 366 11 287 11 490 11 287 11 628 10 646 11 754 10 549 10 601 11 258 70-74

6 168 7 965 8 126 9 174 5 500 8 736 7 498 9 014 4 251 7 036 7 329 7 532 8 260 7 431 9 163 9 806 7 898 6 506 8 678 7 825 7 561 8 456

11 657 11 130 10 221 12 464 13 415 12 755 16 431 10 803 10 134 11 271 11 441 11 013 13 807 13 565 10 240 60-69

5 850 5 487 6 652 6 024 7 330 7 298 8 074 8 709 5 359 8 938 4 302 7 441 8 784 9 425 8 785 6 341 9 875 8 038 8 827

12 718 11 878 13 267 17 849 13 562 18 486 25 365 12 170 14 039 14 389 11 790 10 766 12 842 12 608 16 773 11 524 17 387 10 803 50-59

5 594 5 739 6 247 5 048 5 462 6 162 6 195 7 297 4 959 8 262 5 255 7 252 6 741 9 173 7 763 8 677 8 441 8 544 6 801 8 799 6 911

12 794 10 964 16 169 20 887 21 243 22 775 15 785 14 922 10 748 11 021 17 554 22 380 10 945 19 093 22 826 10 199 40-49

3 946 4 671 4 218 5 504 6 800 8 738 4 518 7 867 9 251 5 941 7 3 851 4 416 3 705 5 224 8 436 8 871 9 390 8 399 9 379 8 493 8 743 9 667 9 726

12 797 23 331 19 466 10 741 10 999 13 648 13 881 10 786 18 522 23 011 10 239 15 308 24 842 30-39

521 891

4 424 3 587 4 004 3 983 7 798 7 4 699 3 892 4 017 3 494 4 370 3 390 8 238 6 214 7 123 7 704

15 987 18 167 22 963 11 071 13 502 12 246 10 798 10 409 15 844 12 589 10 102 15 361 17 684 11 200 22 762 15 072 10 402 18 250 19 314 25-29

0 0 0 0 0

4 372 4 416 1 957 3 008 4 510 6 888 3 506 3 688 3 678 3 190 8 069 6 373 6 573 5 476 6 017 5 671

51 524 11 976 15 199 13 450 12 895 11 773 16 812 13 306 28 180 11 421 10 132 12 142 16 825 14 134 15 226 20-24

3 251 3 868 4 137 4 666 3 887 3 936 3 917 3 736 4 379 4 786 6 475 7 293 7 277 5 909 5 811 7 266 6 502 7 504 8 638 5 997

22 328 13 703 10 153 20 014 10 616 15-19

10-14

05-09

01-04

Ålder 00

Boende. Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt

Sysselsättning Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga

Cvilstånd Gift+barn Tidigare gifta Ogifta Gift+barn Tidigare gifta Ogifta

Genomsnittlig kostnad för ej vårdtunga baserad på 2004 års kostnader i Region Skåne, inkomst under median . Kön Man Kvinna Genomsnittlig kostnad per ålder

899 728

4 607 5 249 8 767 9 937 5 389 6 534 8 853 3 715 3 6 717 7 341 7 086 8 936 9 870 7 607 8 511 9 160 8 7 965 8 946 6 618

10 997 12 560 10 104 11 909 14 912 11 691 14 390 11 849 11 692 13 116 10 366 12 852 13 382 11 057 14 825 16 120

Alla åldrar

0 0

8 187 8 842 5 485 9 606 9 648 8 171 3 204

18 021 13 973 11 409 13 680 14 961 21 879 11 353 14 528 13 406 15 308 16 439 10 875 10 554 12 777 17 117 11 720 17 068 15 670 13 733 10 960 15 035 15 258 13 171 11 523 10 207 14 317 13 861 75-w

0 0

9 618 4 209 6 808 3 855 8 396 5 579 9 546 9 564 9 107 8 364 9 390 9 207

12 747 12 288 14 224 11 587 12 437 14 235 11 381 11 219 10 981 12 739 19 063 18 234 12 503 11 387 10 401 11 898 10 135 12 468 11 574 11 192 11 396 11 128 11 296 70-74

6 336 7 220 8 247 7 909 9 266 6 276 8 761 8 570 8 114 6 524 6 861 8 902 7 221 8 440 8 613 9 805 7 481 8 589 8 242 8 876 7 821 7 601 4 046 8 126 9 437 8 074

10 032 10 123 14 214 11 170 10 381 15 044 10 755 12 017 11 484 12 610 18 079 60-69

5 094 5 806 6 695 8 659 9 933 5 627 6 616 6 465 5 170 5 440 7 816 6 583 7 037 9 599 7 291 8 533 7 051 6 950 6 420

11 493 13 088 16 555 14 414 14 267 10 386 14 686 14 546 14 874 12 101 10 608 10 464 13 497 16 478 11 565 12 124 12 962 18 690 50-59

3 761 4 895 5 805 9 113 4 697 5 921 4 857 6 647 3 689 4 379 5 269 4 868 5 657 6 784 8 635 8 177 6 933 7 824 5 858 7 231 5 264

13 641 10 811 10 657 31 306 11 758 24 252 14 815 14 392 10 002 14 793 15 665 17 796 10 878 11 985 23 843 19 715 40-49

129 159

3 473 3 841 3 699 4 254 6 903 7 100 4 222 4 908 3 577 6 6 523 3 332 3 592 5 007 6 803 9 458 9 290 7 9 068 6 103

11 011 14 301 13 240 12 274 28 508 13 521 25 983 10 816 10 138 11 689 17 895 23 833 10 363 10 003 10 191 19 737 17 057 30-39

0 0 0 0 0

945 855 792 720

3 294 3 319 7 940 1 4 3 259 3 353 4 025 2 369 7 824 9 663 7 7 666 9 282 5 956

10 878 27 712 18 055 16 446 13 151 23 439 25 833 11 546 11 543 10 963 15 803 22 497 25-29

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

762 046 733 534

3 964 5 499 3 419 3 3 4 357 4 8 7 038 9 589 4 959

22 628 22 554 63 262 20-24

0 0 0 0 0 0

3 366 4 523

14 515 15-19

10-14

05-09

01-04

Ålder 00

Boende. Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt Villa-/jordbruksfasigh Övrigt

Sysselsättning Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga Sysselsatta o barn Ej sysselsatta Övriga

Cvilstånd Gift+barn Tidigare gifta Ogifta Gift+barn Tidigare gifta Ogifta

Genomsnittlig kostnad för ej vårdtunga baserad på 2004 års kostnader i Region Skåne, inkomst över median . Kön Man Kvinna Genomsnittlig kostnad per ålder

Bilaga 9 De sammantagna ekonomiska konsekvenserna för kommunerna av utredningens förslag före införanderegler, utjämningsår 2006

-826 -875

1 912 -5 584 -3 133 1 543 6 302 5 157 3 687 1 910

20 976 13 024 12 744 31 315 18 894 16 842 15 146 16 289 32 986 61 638 13 902 37 622 25 587

333 924

Sammantagen

förändring tkr/kommun

8 341

37 532 27 321 37 228 34 728 61 727 23 910 88 460 76 404 14 286 71 608 40 984 21 309 60 581 30 231 59 231 80 453 79 945 33 989 60 681 41 809 10 054 54 558

771 187

1/11-2005

-22 70 604 211 533 354 -41 108 88 461 242 442 278 501 275 433 410 771 409 620 612 -87 35

-150

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

-251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 -251 221 -251 -251 -251 -251 221 -251 -251 -251 -251 -251 221

Förändring Byggutjämning

229 321 101 855 462 784 605 210 359 339 712 493 221 529 752 526 684 189 1022 660 871 863 164 -186

Förändring Löneutjämning

Ekerö Salem Täby Nacka Solna

Värmdö Järfälla Tyresö Nykvarn Lidingö Kommun Österåker Huddinge Botkyrka Haninge Danderyd Vaxholm Norrtälje

Vallentuna Sollentuna Stockholm Södertälje

Upplands-Bro Sundbyberg

Upplands Väsby

BILAGA 9 De sammantagna ekonomiska konsekvenserna för kommunerna av utredningens förslag före införanderegler utjämningsår 2006

-444 -982 -900 -978 735 636 -772 -543 -733

-3 888 3 946 3 017 -1 882 -1 059 -1 095 -1 606

10 159 -8 987 -4 878 -3 158 -8 973 -1 390 -1 643 -2 928 -1 141 -1 960 -5 864 -1 053

-19 272 -17 445

Sammantagen

förändring tkr/kommun

9 069 9 181 9 981 5 513 3 877 9 927 5 237 8 150 7 520

36 681 24 599 18 528 13 292 20 048 38 418 21 617 49 778 11 173 16 387 32 227 91 558 30 605 10 779 11 733 20 913 14 001 41 888

183 403 137 657 124 604

1/11-2005

413 213 -49 227 -49 -49 -49 -49 -98 -98 -98 -98 -98 -98 -98 24 59

-106 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

221 137 137 137 137 137 137 137 88 88 88 88 88 88 88 88 88 46 46 46 46 46 46 46 46 46 46 46 46

-251

Förändring Byggutjämning

145 192 76 90 -64 -29

-186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

Förändring Löneutjämning

Håbo Tierp Flen Trosa Ydre Kinda

Sigtuna Knivsta Gnesta Motala Kommun Uppsala Enköping Vingåker Nyköping Ödeshög Boxholm Finspång Linköping Vadstena

Älvkarleby Östhammar Oxelösund Eskilstuna Strängnäs Åtvidaberg Norrköping

Nynäshamn Katrineholm Valdemarsvik Söderköping

-963 -965

-3 540 -1 435 -1 044 -1 447 -4 335 -1 861 -4 303 -4 795 -1 614 -3 887 -2 429 -2 613 -1 543 -1 326 -2 086 -3 049 -2 503 -1 561 -4 413 -1 149 -2 122 -2 302 -2 087 -1 522 -9 695 -3 144

-17 771 -12 603

Sammantagen

förändring tkr/kommun

6 551 9 762 7 102 9 842 9 466 8 133 9 574 6 067 7 228 9 570

25 284 29 490 12 661 29 274 32 616 10 981 26 442 16 523 17 775 12 797 18 707 15 356 77 322 27 075 13 349 14 481 13 124 60 972 19 771

120 894

1/11-2005

-140 -147 -147 -147 -147 -147 -147 -147 -147 -147 -147 -147 -147 -147 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -159 -159 -159 -159 -159 -159 -159 -159

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

46 39 39 39 39 39 39 39 39 39 39 39 39 39 23 23 23 23 23 23 23 23 27 27 27 27 27 27 27 27

Förändring Byggutjämning

-186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

Förändring Löneutjämning

Mjölby Aneby Mullsjö Habo Nässjö Sävsjö Eksjö Växjö Torsås Nybro

Gnosjö Tranås Lessebo Tingsryd Alvesta Älmhult Ljungby Högsby Kalmar Kommun Gislaved Vaggeryd Jönköping Värnamo Vetlanda Markaryd Hultsfred

Uppvidinge Mörbylånga Mönsterås Emmaboda

-747 -460 -466 -987 -945 -984 -534

3 544 2 612 2 503

-4 174 -5 807 -2 479 -1 764 -2 521 -5 329 -5 812 -3 107 -1 015 -1 254 10 458 -1 091 -1 088 -2 191 -1 365 -1 114 -1 253 -1 054

-10 642 -11 533

Sammantagen

förändring tkr/kommun

9 579 6 851

26 253 36 521 15 594 11 092 57 522 13 409 61 347 28 346 30 915 16 526 13 011 20 603 15 291 31 692 13 990 13 945 26 715 18 791 18 680 14 389 17 506 14 285 14 573 12 660 12 112 12 609 16 063 13 510

1/11-2005

-159 -159 -159 -159 -185 -188 -188 -188 -188 -188 -78 172 -82 330 -78 -78 -78 -82 139 134 -32 -78 -78 -32 -78 -78 -78 -78 -78 -78

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

27 27 27 27 1 -2 -2 -2 -2 -2

108 104 104 104 108 108 108 104 104 104 154 108 108 154 108 108 108 108 108 108

Förändring Byggutjämning

68 226 35 30

-186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

Förändring Löneutjämning

Bjuv Höör Osby

Svalöv Burlöv Skurup Sjöbo Hörby Åstorp

Gotland Ronneby Vellinge Kävlinge Lomma Svedala Tomelilla Bromölla Perstorp Klippan Kommun Västervik Vimmerby Borgholm Olofström Karlskrona Karlshamn

Oskarshamn Sölvesborg Staffanstorp Örkelljunga

Östra Göinge

-962 639 905 -798

-1 095 -8 391 -3 068 -9 513 -1 825 -2 114 -2 461 -5 915 -1 517 -2 995 -3 834 -1 874 -4 170 -7 162 -9 916 1 980 -2 434 -1 576 -2 480 -1 518 -1 680 -1 998 -1 115

-16 786 -15 978 12 818

Sammantagen

förändring tkr/kommun

9 315 4 896 6 839

14 040 39 336 23 398 30 055 27 100 39 700 75 839 19 447 38 392 49 149 10 353 88 274 23 041 39 568 54 784 69 665 31 962 33 533 12 220 22 958 15 012 15 213 10 304 12 259

270 740 102 330 121 960

1/11-2005

0 7

-78 -62 -82 -78 -78 -78 -32 -78 -62 -78 -78 -78 -78 184 2 2 162

-181 -181 -181 -181 -181 -106 -105 -163 -163 -163 -163 -163 -163

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 5 23 23 23 23 23 23

108 104 104 108 108 108 154 108 104 108 108 108 108

Förändring Byggutjämning

179 15 22 157

-186 -166 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -166 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -111 -110 -186 -186 -186 -186 -186 -186

Förändring Löneutjämning

Lund Eslöv Ystad Hylte Tjörn Orust

Båstad Malmö Laholm Varberg Härryda Partille Öckerö Sotenäs Tanum Dals-Ed Kommun Höganäs Trelleborg Halmstad Munkedal

Landskrona Helsingborg Kristianstad Simrishamn Ängelholm Hässleholm Falkenberg Färgelanda

Kungsbacka Stenungsund

-940 -933 -912

-1 084 -6 597 -1 744 -1 313 -1 126 -1 922 -1 668 -1 569 -1 365 -5 460 -1 697 -1 518 -2 611 -2 096 -1 724 -1 545 3 595 -2 394 -8 182 -1 877 -6 025 -8 680 -3 814 -3 646

62 023 10 347 -16 175

Sammantagen

förändring tkr/kommun

8 054 5 764 5 723 6 905 5 597 9 623 9 312 9 481

26 441 36 446 10 701 11 794 10 235 12 875 33 499 10 409 16 020 12 861 10 574 58 131 38 659 14 685 50 195 11 517 36 966 53 252 35 983 99 236 22 366

484 551

1/11-2005

-41 128 178 9

-181 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -106 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -106 -163 -163

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

5 5 23 23 23 23 23 23 23 23 23 80 23 23 23 23 23 23 23 5 5 5 23 23 23 23 23 80 23 23

Förändring Byggutjämning

-46 123 173 88

-186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

Förändring Löneutjämning

Ale

Mark Vara Tibro Borås

Lerum Götene Mölndal Lysekil

Vårgårda Grästorp Essunga Karlsborg Tranemo Mellerud Lilla Edet Töreboda Göteborg Kungälv Alingsås Kommun Bollebygd Gullspång Bengtsfors Svenljunga Herrljunga Uddevalla Strömstad Trollhättan Ulricehamn

Vänersborg

-648 -572 -582 -503 -827 -626 -436

-2 079 -3 896 -6 093 -3 024 -8 158 -1 445 -2 045 -5 080 -1 694 -1 234 -1 853 -2 055 -1 642 -1 346 -1 399 -1 943 -3 417 -1 578 -1 910 -3 751 -2 290 -1 256

-11 738

Sammantagen

förändring tkr/kommun

8 866 8 626 4 533 4 002 9 412 9 783 7 094 6 136 7 631 5 318

12 754 23 900 37 379 18 552 50 047 12 549 31 164 11 843 12 957 14 371 11 485 13 590 82 084 23 895 11 032 13 356 26 231 16 013 15 317 10 084

1/11-2005

-163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -163 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -143 -82 -82 -82 -82 -82 -82

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

23 23 23 23 23 23 23 23 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 43 104 104 104 104 104 104

Förändring Byggutjämning

-186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

Förändring Löneutjämning

Hjo Kil Eda

Åmål Skara Arvika Säffle Laxå

Skövde Torsby Storfors Grums Årjäng Sunne Hagfors Kommun Lidköping Tidaholm Falköping Munkfors Forshaga Karlstad Filipstad Lekeberg Hallsberg Hällefors

Mariestad Hammarö Degerfors

Kristinehamn Ljusnarsberg

-940 -861 -403 -868 -668 -707 -500 -786 -781 -828

-1 592 -2 474 -1 901 -1 269 -1 826 -1 039 -2 095 -1 137 -1 164 -1 121 -1 716 -1 208 -1 205 -2 240 -6 134 -5 212 -1 220 -1 719

-10 467 -11 210

Sammantagen

förändring tkr/kommun

4 741 8 313 5 883 7 079 7 033 7 460

19 420 11 467 30 169 10 495 23 181 10 210 13 633 14 931 21 478 12 228 24 643 13 375 10 482 10 103 15 461 10 880 10 852 20 179 55 259 46 955 10 988 15 488

127 644 131 886

1/11-2005

-82 -82 -82 -82 -82 -82 -85 -85 -49 -85 -85 -85 -85 -85 -85 -85 -85 -111 -111 -111 -111 -111 -111 -111 -111 -111 -111 -111 -111 -111

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

104 104 104 104 104 104 101 101 137 101 101 101 101 101 101 101 101 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75 75

Förändring Byggutjämning

-186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

Förändring Löneutjämning

Nora Heby Sala Orsa Mora Falun Säter

Örebro Kumla Köping Arboga Malung Gagnef Rättvik

Kungsör Norberg Västerås Fagersta Vansbro Leksand Älvdalen Borlänge Kommun Askersund Karlskoga Lindesberg Hedemora

Surahammar

Skinnskatteberg Hallstahammar Smedjebacken

-254 -428 -499 -413 -816 -697 -239 -535

-2 440 -2 837 -3 873 -1 540 -1 113 -1 102 -1 554 -3 122 -2 537 -3 610 -2 880 -6 132 -7 861 -1 787 -2 216 -4 332 -3 991 -3 040 -2 363 -3 341

-13 442 -17 941

Sammantagen

förändring tkr/kommun

6 046 9 831 5 822 7 217 9 901 7 697 7 493 2 573 5 757

21 980 25 557 10 188 11 875 19 433 92 211 36 670 26 500 26 248 36 997 10 693 17 743 25 243 94 000 20 139 21 000 54 969 14 112 12 999 10 882 58 439

1/11-2005

-111 -111 -42 -42 -42 -42 -42 -42 -42 -42 -42 -42 -292 -143 -143 -143 -143 -292 -143 -307 -307 -307 -307 -307 -307 -307 -307 -93 -93 -93

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

75 75 144 144 144 144 144 144 144 144 144 144 43 43 43 43 43 93 93 93

-106 -106 -121 -121 -121 -121 -121 -121 -121 -121

Förändring Byggutjämning

-186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

Förändring Löneutjämning

Åre Berg

Hofors Gävle Ånge Timrå

Avesta Ludvika Ockelbo Ljusdal Bollnäs Bräcke Krokom Vindeln Kommun Ovanåker Sundsvall Kramfors Sollefteå Ragunda Bjurholm

Nordanstig Sandviken Söderhamn Hudiksvall Härnösand Strömsund Härjedalen Östersund Nordmaling

Örnsköldsvik

-655 -828 -706 -746 -785 -807 -947

-1 079 -1 578 -1 777 -3 078 -6 687 -2 041 -1 650 -1 158 -2 623 -1 563 -2 036 -5 694 -1 296 -6 128 -4 227 -1 525 -6 905

-10 296 -10 913

Sammantagen

förändring tkr/kommun

7 044 4 460 3 423 6 519 2 918 3 084 8 436 7 344 3 334 6 826 3 168 5 517 3 874 5 227 6 809 8 638

12 719 71 900 17 489 19 045 72 753 40 851 28 178 10 166 23 094

110 705

1/11-2005

-93 -242 -242 -242 -242 -242 -93 -242 -242 -93 -242 -93 -299 -299 -299 -299 -150 -299 -299 -299 -150 -150 -150 -150 -150 -299

Sammantagen Befolkning förändring kr/inv

93 -56 -56 -56 -56 -56 93 -56 -56 93 -56 93 36 36 36 36 36 36

-113 -113 -113 -113 -113 -113 -113 -113

Förändring Byggutjämning

-186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186 -186

Förändring Löneutjämning

Malå Åsele Umeå Kalix Pajala Luleå Piteå

Norsjö Sorsele Dorotea Vännäs Älvsbyn Boden Kiruna Kommun Storuman Lycksele Arjeplog Överkalix Gällivare

Vilhelmina Skellefteå Arvidsjaur Jokkmokk Övertorneå Haparanda

Robertsfors

Bilaga 10 De sammantagna ekonomiska konsekvenserna för landstingen av utredningens förslag, utjämningsår 2006

Bilaga 10 De sammantagna ekonomiska konsekvenserna… SOU 2006:84

4 566 9 669 -8 916 521 043 -16 223 -14 154 -18 145 -20 698 -29 955 -18 366 -99 309 -17 712 -58 048 -34 152 -18 903 -37 503 -26 496 -24 135 -19 442 -27 317 -41 520

Sammantagen

förändring tkr/landsting

57 522 304 375 261 669 416 304 329 913 178 430 234 022 150 543 285 685 273 213 273 956 261 321 275 756 275 999 243 787 127 069 257 709 251 635 1 887 837 1 168 341 1 527 577

Befolkning 1/11-2005

276 15 -62 -34 -55 -85 -62 -38 -69 37 -96 -99 -116 -128 -155 -122 -125 -136 -153 -106 -165

Sammantagen förändring kr/inv

98 -7 21 0 -7 17 -12 -61 -73 -100 -67 -30 -70 -14 -16 -81 -64 -44 -98 -51 -110

Förändring

Hälso-och sjukvård

178 27 -55 -55 -55 -55 -55 -55 -55 -55 -55 -55 -55 -55 53 -55 -32 -55 -55 -55 -55

Förändring Löneutjämning

Kalmar Skåne Halland Örebro Uppsala Blekinge Dalarna Jämtland Landsting Stockholm Jönköping Kronoberg Värmland Gävleborg Norrbotten Östergötland Västmanland Västerbotten Södermanland Västernorrland Västra Götaland Gotlands kommun

BILAGA 10 De sammantagna ekonomiska konsekvenserna för landstingen av utredningens förslag utjämningsår 2006

Statens offentliga utredningar 2006

Kronologisk förteckning

1. Skola & Samhälle. U. 24. Avgift för matservice inom äldre- och 2. Omprövning av medborgarskap. Ju. handikappomsorgen. S. 3. Stärkt konkurrenskraft och sysselsätt- 25. Arbetslivsresurs. Ett statligt ägt ning i hela landet. N. bolag efter sammanslagning av Samhall 4. Svenska partnerskap – en översikt. Resurs AB (publ) och Arbetslivstjänster. Rapport 1 till Organisations- N. utredningen för regional tillväxt. N. 26. Sverige som värdland för interna-

tionella organisationer. UD. 5. Organisering av regional utvecklingspolitik – balansera utveckling och 27. Stöd till hälsobefrämjande tandvård. S. förvaltning. 28. Nya upphandlingsregler 2. Fi. Rapport 2 till Organisations- 29. Teckenspråk och teckenspråkiga. utredningen för regional tillväxt. N. Kunskaps- och forskningsöversikt. S. 6. Skyddsgrundsdirektivet och svensk 30. Är rättvisan rättvis? Tio perspektiv på rätt. En anpassning av svensk diskriminering av etniska och religiösa lagstiftning till EG-direktiv 2004/83/ minoriteter inom rättssystemet. Ju. EG angående flyktingar och andra 31. Anställ unga! U. skyddsbehövande.UD. 32. God sed vid lönebildning – Utvärde- 7. Studieavgifter i högskolan. U. ring av Medlingsinstitutet. N. 8. Mångfald och räckvidd. U. 33. Andra vägar att finansiera nya vägar. N. 9. Kontroll av varor vid inre gräns. Fi. 34. Den professionella orkestermusiken 10. Ett förnyat programkontor. U. i Sverige. U. 11. Spel i en föränderlig värld. Fi. 35. Värdepapper och kontrolluppgifter. Fi. 12. Rattfylleri och sjöfylleri. Ju. 36. För studenterna ... 13. Djurskydd vid hästavel. Jo. – om studentkårer, nationer och 14. Samernas sedvanemarker. Jo. särskilda studentföreningar. U. 15. Detaljhandel med nikotinläkemedel. S. 37. Om välfärdens gränser och det vill-

korade medborgarskapet. Ju. 16. Ny reglering om brandfarliga och explosiva varor. Fö. 38. Vuxnas lärande. En ny myndighet. U.

39. Ett utvidgat miljöansvar. M. 17. Ny häkteslag. Ju.

40. Utbildningens dilemma. Demokratiska 18. Kustbevakningens personuppgiftsbehandling. Integritet – Effektivitet. Fö. ideal och andrafierande praxis. Ju. 19. Att återta mitt språk. Åtgärder för att 41. Internationella sanktioner. UD. stärka det samiska språket. Ju. 42. Plats på scen. U. 20. Tonnageskatt. Fi. 43. Översyn av atomansvaret. M. 21. Mediernas Vi och Dom. Mediernas 44. Bättre arbetsmiljöregler I. Samverkan, betydelse för den strukturella utbildning, avtal m.m. N. diskrimineringen. Ju. 45. Tänka framåt, men göra nu. Så stärker 22. En sammanhållen diskriminerings- vi barnkulturen. + Bilaga/rapport: lagstiftning. Del 1+2, särtryck av ”Det ser lite olika ut ...” En kartläggsammanfattningen, lättläst samman- ning av den offentligt finansierade fattning och daisy. Ju kulturen för barn. U. 23. Nya skatteregler för idrotten. Fi. 46. Jakten på makten. Ju.

47. Ökade möjligheter till trafiknykterhets- 71. Stöd till hälsobefrämjande tandvård kontroller vid gränserna. Ju. del 2. S. 48. Bidragsbrott. Fi. 72. Öppna möjligheter med alkolås. N. 49. Asylsökande barn med uppgivenhets- 73. Den segregerande integrationen. symtom – trauma, kultur, asylprocess. Om social sammanhållning och dess UD. hinder. Ju. 50. En ny lag om värdepappersmarknaden. 74. En ny lag om värdepappersmarknaden. + Författningsbilaga. Fi.

Supplement. Fi. 51. Tillgänglighet, mobil TV samt vissa

75. Jämställdhet i förskolan – om betydelsen andra radio- och TV-rättsliga frågor.

av jämställdhet och genus i förskolans + Daisy. U.

pedagogiska arbete. U. 52. Diskrimineringens retorik. En studie av

76. Otillbörliga affärsmetoder. Jo. svenska valrörelser 1988–2002. Ju.

77. Ungdomar, stress och psykisk ohälsa. 53. Partierna nominerar.

Analyser och förslag till åtgärder. U. Exkluderingens mekanismer – etnicitet

78. Hälsa, vård och strukturell disoch representation. Ju.

kriminering. Ju. 54. Teckenspråk och teckenspråkiga.

79. Integrationens svarta bok. Agenda för Översyn av teckenspråkets ställning. S.

jämlikhet och social sammanhållning. Ju. 55. Ny associationsrätt för försäkrings-

80. Patent och innovationer för tillväxt och företag. + Författningsförslag. Fi.

välfärd. N. 56. Ansvarsfull servering – fri från diskriminering. S. 81. Mervärdesskog. 57. En bättre tillsyn av missbrukarvården. S. Del 1. Förslag och ställningstaganden. 58. Sanktionsavgift i stället för straff Del 2. Utredningens underlag A. – områdena livsmedel, foder och djur- Del 3. Utredningens underlag B, bilagor. skydd. Jo. N. 59. Arbetslivets (o)synliga murar. Ju. 82. Patientdatalag. S. 60. På tröskeln till lönearbete. Diskrimi- 83. Radio och TV i allmänhetens tjänst. nering, exkludering och underordning Överlåtelse av rättigheter till offentligt av personer med utländsk bakgrund. Ju.

framförande. (U). 61. Asylförfarandet – genomförandet av

84. Deluppföljning av den kommunalasylprocedurdirektivet i svensk rätt. UD

ekonomiska utjämningen – med förslag 62. Testa och öva i norra Sverige. Center i

om organisation samt löne- och bygg- Arvidsjaur. N.

kostnadsutjämning. Fi. 63. Forensiska institutet. Ny myndighet för kriminalteknik, rättsmedicin och rättspsykiatri. Ju. 64. Internationella kasinon i Sverige. En utvärdering. Fi. 65. Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor. S. 66. Hästtävlingar – på lika villkor. Jo. 67. Fritid till sjöss och i hamn. Förslag till finansiering av service till sjöfolk. N. 68. Klenoder i tiden. En utredning om samlingar kring scen och musik. U. 69. Uppföljning av kostnadsutjämningen för kommunernas LSS-verksamhet. Fi. 70. Oinskränkt produktskydd för patent på genteknikområdet. Ju.

Statens offentliga utredningar 2006

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Den segregerande integrationen.

Omprövning av medborgarskap. [2] Om social sammanhållning och dess

hinder. [73] Rattfylleri och sjöfylleri. [12]

Hälsa, vård och strukturell diskriminering. Ny häkteslag. [17]

[78] Att återta mitt språk. Åtgärder för att

Integrationens svarta bok. Agenda för

stärka det samiska språket. [19]

jämlikhet och social sammanhållning. [79] Mediernas Vi och Dom. Mediernas

betydelse för den strukturella diskri-

Utrikesdepartementet

mineringen. [21]

Skyddsgrundsdirektivet och svensk rätt. En sammanhållen diskrimineringslag-

En anpassning av svensk lagstiftning till

stiftning.

EG-direktiv 2004/83/EG angående

Del 1+2, särtryck av sammanfattningen,

flyktingar och andra skyddsbehövande. [6]

lättläst sammanfattning och daisy. [22]

Sverige som värdland för internationella Är rättvisan rättvis?

organisationer. [26]

Tio perspektiv på diskriminering av

Internationella sanktioner. [41]

etniska och religiösa minoriteter inom

rättssystemet. [30] Asylsökande barn med uppgivenhetssymtom

– trauma, kultur, asylprocess. [49] Om välfärdens gränser och det villkorade

medborgarskapet. [37] Asylförfarandet – genomförandet av asyl-

procedurdirektivet i svensk rätt. [61] Utbildningens dilemma

Demokratiska ideal och andrafierande

Försvarsdepartementet

praxis. [40]

Ny reglering om brandfarliga och explosiva Jakten på makten. [46]

varor. [16] Ökade möjligheter till trafiknykterhets-

Kustbevakningens personuppgifts-

kontroller vid gränserna. [47]

behandling. Integritet – Effektivitet. [18] Diskrimineringens retorik. En studie av

svenska valrörelser 1988–2002. [52]

Socialdepartementet

Partierna nominerar.

Detaljhandel med nikotinläkemedel. [15]

Exkluderingens mekanismer – etnicitet

Avgift för matservice inom äldre- och

och representation. [53]

handikappomsorgen. [24] Arbetslivets (o)synliga murar. [59]

Stöd till hälsobefrämjande tandvård. [27] På tröskeln till lönearbete. Diskriminering,

Teckenspråk och teckenspråkiga.

exkludering och underordning av

Kunskaps- och forskningsöversikt. [29]

personer med utländsk bakgrund. [60]

Teckenspråk och teckenspråkiga. Forensiska institutet. Ny myndighet för

Översyn av teckenspråkets ställning. [54]

kriminalteknik, rättsmedicin och rättspsykiatri. [63] Ansvarsfull servering – fri från diskri-

minering. [56]

Oinskränkt produktskydd för patent på

genteknikområdet. [70]. En bättre tillsyn av missbrukarvården. [57]

Att ta ansvar för sina insatser. Socialtjänstens Tillgänglighet, mobil TV samt vissa andra

stöd till våldsutsatta kvinnor. [65] radio- och TV-rättsliga frågor.

Stöd till hälsobefrämjande tandvård + Daisy. [51]

del 2. [71] Klenoder i tiden. En utredning om samlingar

Patientdatalag. [82] kring scen och musik. [68]

Jämställdhet i förskolan – om betydelsen

Finansdepartementet av jämställdhet och genus i förskolans Kontroll av varor vid inre gräns. [9] pedagogiska arbete. [75]

Spel i en föränderlig värld. [11] Ungdomar, stress och psykisk ohälsa.

Tonnageskatt. [20] Analyser och förslag till åtgärder. [77]

Nya skatteregler för idrotten. [23] Radio och TV i allmänhetens tjänst.

Överlåtelse av rättigheter till offentligt Nya upphandlingsregler 2. [28]

framförande. Värdepapper och kontrolluppgifter. [35]

Bidragsbrott. [48]

Jordbruksdepartementet

En ny lag om värdepappersmarknaden.

Djurskydd vid hästavel. [13] +Författningsbilaga. [50] Samernas sedvanemarker. [14]

Ny associationsrätt för försäkrings-

Sanktionsavgift i stället för straff

företag. + Författningsförslag. [55]

– områdena livsmedel, foder och Internationella kasinon i Sveige. En ut-

djurskydd. [58]

värdering. [64]

Hästtävlingar – på lika villkor. [66] Uppföljning av kostnadsutjämningen för

Otillbörliga affärsmetoder. [76]

kommunernas LSS-verksamhet. [69]

En ny lag om värdepappersmarknaden.

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet

Supplement. [74]

Ett utvidgat miljöansvar. [39] Deluppföljning av den kommunalekonomiska

Översyn av atomansvaret. [43] utjämningen – med förslag om organisation

samt löne- och byggkostnadsutjämning.

Näringsdepartementet

[84]

Stärkt konkurrenskraft och sysselsättning

Utbildnings- och kulturdepartementet i hela landet. [3]

Svenska partnerskap – en översikt. Skola & Samhälle. [1]

Rapport 1 till Organisations- Studieavgifter i högskolan. [7]

utredningen för regional tillväxt. [4] Mångfald och räckvidd. [8]

Organisering av regional utvecklingspolitik Ett förnyat programkontor. [10]

– balansera utveckling och förvaltning. Anställ unga! [31]

Rapport 2 till Organisationsutredning- Den professionella orkestermusiken en för regional tillväxt. [5]

i Sverige. [34] Arbetslivsresurs.

För studenterna... Ett statligt ägt bolag efter sammanslag-

– om studentkårer, nationer och ning av Samhall Resurs AB (publ) och

särskilda studentföreningar. [36] Arbetslivstjänster. [25]

Vuxnas lärande. En ny myndighet. [38] God sed vid lönebildning – Utvärdering av

Plats på scen. [42] Medlingsinstitutet. [32]

Tänka framåt, men göra nu. Så stärker vi Andra vägar att finansiera nya vägar. [33]

barnkulturen. + Bilaga/rapport: Bättre arbetsmiljöregler I. Samverkan,

”Det ser lite olika ut...” En kartläggning utbildning, avtal m.m. [44]

av den offentligt finansierade kulturen Testa och öva i norra Sverige. Center i

för barn. [45] Arvidsjaur. [62]

Fritid till sjöss och i hamn. Förslag till

finansiering av service till sjöfolk. [67] Öppna möjligheter med alkolås. [72] Patent och innovationer för tillväxt och

välfärd. [80] Mervärdesskog.

Del 1. Förslag och ställningstaganden.

Del 2. Utredningens underlag A.

Del 3. Utredningens underlag B, bilagor.

[81]