Deluppföljning 2 av den kommunalekonomiska utjämningen

Deluppföljning 2 av den kommunalekonomiska utjämningen

– med förslag till förändringar i kostnadsutjämningen

Slutbetänkande av 2005 års uppföljning av utjämningssystemet

Stockholm 2007

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: order.fritzes@nj.se Internet: www.fritzes.se

Svara på remiss. Hur och varför. Statsrådsberedningen, 2003. – En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. Broschyren är gratis och kan laddas ner eller beställas på http://www.regeringen.se/remiss

Textbearbetning och layout har utförts av Regeringskansliet, FA/kommittéservice

Tryckt av Edita Sverige AB Stockholm 2007

ISBN 978-91-38-22795-4 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Mats Odell

Regeringen beslutade den 3 mars 2005 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att löpande följa upp det system för kommunalekonomisk utjämning som infördes den 1 januari 2005 (Dir. 2005:26). Utredningen har antagit namnet 2005 års uppföljning av utjämningssystemet (Fi 2005:02).

Till utredare förordnades fr.o.m. den 29 mars 2005 f.d. verkställande direktören Ulf Wetterberg.

Som sakkunniga förordnades fr.o.m. den 27 maj 2005 ekonomen Henrik Berggren, ekonomen, numera departementssekreteraren Pontus Johansson, departementssekreteraren Hans Nyström, ämnesrådet Lennart Tingvall och fr.o.m. den 5 september 2005 ekonomen Niclas Johansson.

Som experter förordnades fr.o.m. den 27 maj 2005 departementssekreteraren Uta Bertram, kanslirådet Ingela Englund, departementssekreteraren Annika Hägg, statistikern Tomas Johansson och departementssekreteraren Henrik Tiselius.

I sekretariatet har ingått Ulf Andersson som huvudsekreterare fr.o.m. den 1 maj 2005 och som sekreterare Joakim Feldt fr.o.m. den 9 augusti 2005 och Pia Fagerström fr.o.m. den 1 mars 2007. Eva Gatsinzi har varit utredningens assistent.

Hösten 2006 överlämnade utredningen i enlighet med direktiven delbetänkandet Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen – med förslag om organisation samt löne- och byggkostnadsutjämning (SOU 2006:84). Efter remissbehandling tog regeringen i 2007 års ekonomiska vårproposition ställning till förslagen i delbetänkandet. Riksdagen beslutade i juni 2007 i enlighet med regeringens förslag. De därigenom beslutade förändringarna genomförs från 2008.

Jag får härmed överlämna slutbetänkandet Deluppföljning 2 av den kommunalekonomiska utjämningen – med förslag till förändringar i kostnadsutjämningen.

Utredningens arbete är därmed avslutat.

Stockholm i september 2007

Ulf Wetterberg

/Ulf Andersson

Joakim Feldt

Pia Fagerström

Sammanfattning

En övergripande ambition för riksdag och regering är att kommunerna och landstingen ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar att kunna ge sina invånare likvärdig service oberoende av olika strukturella förhållanden såsom exempelvis kommuninvånarnas ålder och inkomster.

Det stora offentliga åtagande som lagts på kommuner och landsting förutsätter att staten tillskjuter medel till kommunsektorn utöver kommunernas egna skatte- och avgiftsintäkter. Därutöver behövs även en omfördelning mellan kommuner och mellan landsting. Inom ramen för ett särskilt system för kommunalekonomisk utjämning hanteras både de medel som staten tillskjuter och de medel som omfördelas mellan kommunerna och mellan landstingen. Sammantaget ger systemet en långtgående utjämning av kommunernas och landstingens intäkter och strukturellt betingade kostnadsskillnader. Systemet i dess nuvarande utformning infördes den 1 januari 2005.

Behovet av löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen

Mitt uppdrag har varit att löpande följa upp systemet för kommunalekonomisk utjämning. Utöver den löpande uppföljningen har jag haft i uppdrag att analysera ett antal specifika frågeställningar. Detta betänkande utgör utredningens slutbetänkande. I oktober 2006 lämnade jag till regeringen delbetänkandet Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen – med förslag om organisation samt löne- och byggkostnadsutjämning (SOU 2006:84).

Jag föreslog i mitt delbetänkande att två nya delmodeller införs i kostnadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade löneskillnader i kommunsektorn, en för kommunerna och en för landstingen. Jag föreslog vidare en förändring av komponenten för

Sammanfattning SOU 2007:61

utjämning av byggkostnader i delmodellen bebyggelsestruktur samt en uppdatering av kostnadsmatriserna i delmodellen hälsooch sjukvård och av underlaget för beräkning av antalet HIV-patienter.

I 2007 års ekonomiska vårproposition (prop. 2006/07:100) behandlade regeringen förslagen i delbetänkandet. Regeringen föreslog att två nya delmodeller för lönekostnadsutjämning införs, men med ett begränsat genomslag i förhållande till mitt förslag. Regeringen föreslog vidare att de av mig föreslagna förändringarna av byggkostnadsutjämningen samt uppdateringen av hälso- och sjukvårdsmodellen genomförs. Samtliga förändringar föreslogs genomföras fr.o.m. 2008. Riksdagen beslutade i juni i år i enlighet med regeringens förslag.

För att den kommunalekonomiska utjämningen ska fungera och upplevas som legitim krävs att den vårdas och utvecklas i takt med demografiska eller andra strukturella förändringar i samhället samt anpassas till de politiska beslut på statsmaktsnivå, som påverkar kommunsektorn och enskilda kommuner och landsting.

Behovet av en aktiv förvaltning gäller hela den kommunalekonomiska utjämningen, men i särskilt hög grad kostnadsutjämningen. Flertalet delmodeller i kostnadsutjämningen baseras i grunden på demografin som uppdateras årligen av Statistiska centralbyrån (SCB), som även uppdaterar vissa data i övrigt i delmodellerna årligen. Vid sidan av de årliga uppdateringarna av de olika delmodellerna krävs emellertid specifika insatser för uppföljning och analys ungefärligen med tre till fem års intervall. Det kan exempelvis handla om att uppdatera regressionsmodeller eller att validera olika antaganden som ligger till grund för beräkningarna. Glesbygdskomponenterna behöver genomgående uppdateras med vissa intervall. Det är också viktigt att fortlöpande förbättra metoderna för att beräkna de strukturellt betingade kostnadsskillnaderna mellan kommunerna, och att ta tillvara eventuella nya datakällor.

Det nuvarande systemet för kostnadsutjämning mellan kommuner och mellan landsting infördes 1996, och flertalet delmodeller i dagens utjämning fanns med i systemet redan från början. Under de dryga tio år som systemet varit i funktion har ett antal kommittéer med några års mellanrum svarat för fördjupade analyser av kostnadsutjämningens olika delmodeller och därmed kompletterat SCB:s årliga uppdateringar. Större översyner har regel-

mässigt resulterat i betydande omfördelningseffekter, vilket aktualiserat behovet av införanderegler.

Även mitt arbete har resulterat i förslag som ger förhållandevis stora omfördelningseffekter mellan kommuner och mellan landsting. Detta understryker behovet av löpande uppföljning, och att det är viktigt att uppföljningen görs kontinuerligt. En alltför lång tidsrymd mellan uppföljningarna och uppdateringarna leder till kraftiga omfördelningar när väl uppdateringen implementeras.

Ett av mina uppdrag enligt direktiven har varit att överväga och föreslå en lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet. I mitt delbetänkande har jag föreslagit att uppdraget ska läggas på Statskontoret. Regeringen har därefter, i vårpropositionen 2007, aviserat att Statskontoret ska få ett permanent uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet.

Jag pekar i detta slutbetänkande ut ett antal delmodeller i kostnadsutjämningen där fortsatt utvecklingsarbete är angeläget. Det är min förhoppning att mina synpunkter i dessa avseenden ska kunna utgöra ett planeringsunderlag för Statskontoret.

Mina förslag

Jag föreslår som ett led i den löpande uppföljningen av utjämningssystemet uppdateringar och förändringar i kostnadsutjämningen som berör sex av delmodellerna för kommunerna samt en av delmodellerna för landstingen. Förslagen har föregåtts av en översiktlig genomgång av samtliga delmodeller.

Mina förslag till uppdateringar och förändringar motiveras av att den löpande uppföljningen påvisat strukturella förändringar som påverkar enskilda kommuners och landstings förutsättningar för de olika verksamheternas bedrivande. I andra fall motiveras mina förslag av att uppföljningen visat att det finns nya data och metoder som gör det möjligt att mer exakt än tidigare mäta de strukturella skillnader som finns mellan kommunerna. De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör genomföras fr.o.m. den 1 januari 2009.

Sammanfattning SOU 2007:61

Förskola

En viktig strukturell förändring är att nyttjandet av förskolan och skolbarnsomsorgen har blivit jämnare fördelat över landet. Fortfarande är andelen inskrivna barn i förskolan större i storstäder, förortskommuner och större städer än i övriga delar av landet, men under de senaste åren har andelen inskrivna barn i kommuner utanför de större städerna med omgivningar ökat betydligt. Detta har minskat skillnaden i behovet av barnomsorg mellan kommunerna.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnadsskillnader i förskolan:

• Behovet av barnomsorg skattas med hjälp av ett nytt

behovsindex.

• Den regressionsmodell som används vid skattningen av

barnomsorgsbehovet uppdateras.

• Täthetsvariabeln uppdateras till 2005 års värden.

• Genomslaget av höga och låga värden i variabeln skattekraft

begränsas ytterligare.

• Enhetskostnaderna per barn i respektive åldersgrupp

uppdateras samtidigt som åldersgrupperna görs om och utökas till att även innefatta barn mellan 10 och 12 år.

Grundskola och gymnasieskola

Andra strukturella förändringar som ligger till grund för mina förslag har med demografin att göra. I delmodellerna för grundskola och gymnasieskola har befolkningsförändringar, som inte fångas upp av SCB:s årliga uppdateringar, påverkat utfallet vid uppdateringen av glesbygdskomponenterna. Förslagen till uppdateringar och förändringar av beräkningarna av merkostnader för gles bebyggelsestruktur har även föranletts av bättre tillgång på data. Förändringarna innebär bl.a. att vägavstånden mäts mer exakt.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnadsskillnader i grundskolan:

• Den fasta ersättningen i komponenten för beräkning av

merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som

andraspråk uppdateras.

• En ny fiktiv utplacering av grundskolor implementeras,

baserat på befolkningen 2005.

• En ny beräkning av elevernas vägavstånd till grundskolor

implementeras, baserat på befolkningen 2005. • Kostnadsfunktionerna för små skolor och skolskjutsar uppdateras och ett antal kostnader justeras.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnadsskillnader i gymnasieskolan:

• Underlaget för beräkningen av kommunernas merkostnader

för inackorderingstillägg räknas upp.

• Underlaget för beräkningen av kommunernas merkostnader

för skolresor till gymnasiet räknas upp.

• En ny beräkning av elevernas vägavstånd till gymnasieskolor

implementeras, baserat på befolkningen 2005.

Individ- och familjeomsorg Inom individ- och familjeomsorgen ökar träffsäkerheten i utjämningen för övrig individ- och familjeomsorg, dvs. för ekonomiskt bistånd, missbrukarvård samt övrig vuxenvård och familjerätt, genom att vissa av de strukturella variabler som används för att mäta behovet i respektive kommun förändras för att fånga målgruppen mer precist. Ingen förändring föreslås av utjämningen för barn- och ungdomsvård.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnadsskillnader för övrig individ- och familjeomsorg:

Den regressionsmodell som används förändras till att innehålla följande variabler

• arbetssökande utan ersättning (oförändrad variabel).

• personer som är sambo/gifta, utrikes födda utanför EU,

Norden, USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien, utan

introduktionsersättning, med barn (0–17 år) och en inkomst under 150 000 kronor (ny variabel).

• ensamstående kvinnor i åldern 20–55 med barn 0–17 år och en

inkomst som understiger 170 000 kronor per år (ny variabel).

Sammanfattning SOU 2007:61

• roten ur tätortsbefolkningen i kommunen år 2005 (upp-

daterad variabel).

Äldreomsorg

Mitt förslag till uppdateringar och förändringar av delmodellen äldreomsorg motiveras bl.a. av att det nu finns nya data som medför att behovet av omsorg kan skattas på ett bättre sätt än tidigare, samtidigt som modellen förenklas och blir mer stabil. Den nuvarande delmodellen baseras dessutom i vissa avseenden på data från Folk- och bostadsräkningarna, som i längden inte är möjliga att uppdatera eftersom det inte längre görs några Folk- och bostadsräkningar. Förslagen till uppdateringar och förändringar av beräkningarna av merkostnader i glesbygd har grundats på senast tillgängliga befolkningsdata, och på en aktualisering av underliggande kostnadsdata.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnadsskillnader inom äldreomsorgen:

• Beräkningen av normkostnad indelad efter socioekonomisk

tillhörighet upphör och ersätts med indelning efter inkomst.

Inkomsten för den äldre befolkningen ska uppdateras årligen av SCB.

• Skattningen av omsorgsbehov hos äldre görs direkt med

hjälp av ADL-beroende. Vårdkonsumtionen som ligger till

grund för normkostnaden uppdateras.

• Män och kvinnor får samma normkostnad givet inkomst,

etnicitet, ålder och ADL-beroende.

• Kostnaderna för hemtjänsttimme och särskilt boende

uppdateras. • Merkostnaden för hemtjänst i glesbygd uppdateras. • Tillägget till glesbygdskommuner för särskilt boende upphör.

Administration och räddningstjänst

Merkostnaderna för administration och räddningstjänst till följd av litet befolkningsunderlag eller gles bebyggelsestruktur fångas upp bättre med den nya och förenklade metod för utjämning som jag föreslår.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella kostnadsskillnader för administration, resor och räddningstjänst:

• Komponenten administration, resor och räddningstjänst ersätts av två komponenter – administration respektive räddningstjänst. • Utjämning för lokala resor upphör. • I komponenten administration beräknas kommunernas merkostnad med variablerna invånardistans respektive folkmängd.

• I komponenten räddningstjänst beräknas kommunernas

merkostnad med variablerna invånardistans respektive lokalt befolkningsunderlag.

Hälso- och sjukvård

Mitt förslag till uppdatering av beräkningarna av merkostnader för hälso- och sjukvård i områden med gles bebyggelsstruktur innebär bl.a. att kostnadsdata och demografiska data till grund för beräkningarna har aktualiserats, och att vägavstånden mäts mer exakt. Beräkningarna avser merkostnader för sjukhus, vårdcentraler, övernattningsplatser, ambulanscentraler och sjukresor.

Mitt förslag rörande utjämningen för strukturella merkostnader för gles bebyggelsestruktur inom hälso- och sjukvården:

• Sjukhus: Lönekostnaderna vid sjukhus uppdateras. Ny anknytning av befolkningen till de fiktivt utplacerade sjukhusen. • Vårdcentraler: Beräkningen av lönekostnaderna uppdateras och lönekostnader för stafettläkare inkluderas. Lokalkostnaderna exkluderas ur beräkningen av merkostnaderna. Ny fiktiv utplacering av vårdcentraler med ny anknytning av befolkningen till de fiktivt utplacerade vårdcentralerna.

Sammanfattning SOU 2007:61

• Övernattningsplatser: Kostnaden per övernattningsplats

sänks. Ny fiktiv utplacering av övernattningsplatser.

• Ambulansstationer: Kostnaden för driften av en 1-bils

ambulansstation höjs. Ny utplacering av fiktiva ambulansstationer. • Sjukresor: Ny beräkning av personkilometer. Kilometerkostnaden för sjukresor uppdateras.

Ekonomiska konsekvenser

De föreslagna förändringarna innebär att 58 kommuner får sänkta standardkostnader med som mest 1 494 kronor per invånare. Av dem får de allra flesta, 44 stycken, sänkta standardkostnader med mindre än 500 kronor per invånare.

Samtidigt får 232 kommuner höjda standardkostnader med upp till 1 895 kronor per invånare. En majoritet av dessa, 127 stycken, får höjda standardkostnader med mer än 500 kronor per invånare.

I dag omfördelas knappt 4,9 miljarder kronor i kostnadsutjämningen mellan kommunerna. Med mina förslag minskar omfördelningen till knappt 4,7 miljarder kronor.

På kommungruppsnivå blir det samlade utfallet av förslagen att storstäder och förortskommuner får sänkta standardkostnader medan övriga kommungrupper får höjda standardkostnader.

Flertalet av de kommuner som får de största negativa förändringarna till följd av mina förslag till uppdateringar och förändringar ligger i Stockholms län.

Utjämningen sker mellan kommuner, men det kan ändå vara av intresse att belysa det samlade utfallet för kommunerna per län. De 26 kommunerna i Stockholms län får sammantaget sänkta standardkostnader med drygt 1,35 miljarder kronor, vilket är den största sänkningen för kommunerna i ett län i kronor räknat. Även kommunerna i Skåne län får totalt sett sänkta standardkostnader. Den största positiva förändringen mätt i kronor per invånare får Gotlands kommun och därnäst kommunerna i Kalmar och Kronobergs län. Kommunerna i ett och samma län får givetvis olika utfall av mina förslag, och i flertalet län finns både kommuner som får sänkta standardkostnader och kommuner som får höjda standardkostnader.

För landstingen innebär mina förslag rörande glesbygdstilläggen i delmodellen för hälso- och sjukvård att 8 landsting får sänkta standardkostnader, medan 13 landsting får höjda standardkostnader.

Glesbygdskomponenten i hälso- och sjukvårdsmodellen omfördelar i dag sammanlagt 473 miljoner kronor. Med mitt förslag ökar omfördelningen till 594 miljoner kronor.

Den största negativa förändringen får Stockholms läns landsting med 42 kronor per invånare, eller ca 80 miljoner kronor. Förändringen är mest positiv för Norrbottens läns landsting som får 237 kronor per invånare, eller totalt ca 60 miljoner kronor.

Införanderegler

Införanderegler har vid tidigare större uppdateringar och förändringar av det kommunalekonomiska systemet ansetts nödvändiga för att ge kommuner och landsting som, till följd av förändringarna, fått ett negativt utfall möjlighet att under en angiven tidsperiod anpassa sina kostnader.

Med anledning av att mina förslag för flera kommuner ger relativt sett stora omfördelningseffekter anser jag att det är befogat att även denna gång ge de kommuner som får ett negativt utfall på grund av de nya förslagen en viss tid för anpassning. För att finansiera dessa nya införandebidrag föreslår jag att de kommuner som får ett positivt utfall av mina förslag på motsvarande sätt får acceptera en tidsmässig förskjutning i genomslaget av förändringarna.

Mitt förslag till nya införanderegler: • Kommuner som får en negativ förändring av bidrag och av

gifter i kostnadsutjämningen till följd av mina förslag

erhåller ett särskilt införandebidrag under åren 2009 och

2010, för att möjliggöra en anpassning över tre år till de

förslagna förändringarna.

• Kommuner som sammantaget får en positiv förändring av

bidrag och avgifter till följd av mina förslag betalar en särskild införandeavgift åren 2009 och 2010. Avgiften finansie-

rar de särskilda bidragen under införandetiden, och innebär

att även de positiva förändringarna får fullt genomslag först

efter tre år.

• Bidrag ska lämnas och avgift betalas

Sammanfattning SOU 2007:61

- år 2009 med ett belopp som motsvarar 33 % av föränd-

ringen år 2009, och

- år 2010 med ett belopp som motsvarar 67 % av föränd-

ringen år 2009.

Då förändringarna för landstingen till följd av uppdateringen av glesbygdskomponenten i delmodellen för hälso- och sjukvård är begränsad är min bedömning att det inte är motiverat med något särskilt införandebidrag för landstingen.

Författningsförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning

dels att rubriken närmast före 13 § ska lyda ”Införandebidrag och införandeavgift”

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 13 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 a §

En kommun som under ut-

jämningsåret 2009 får en negativ

förändring av bidrag och avgifter

i kostnadsutjämningen har rätt

till ett särskilt införandebidrag

åren 2009 och 2010.

En kommun som under ut-

jämningsåret 2009 får en positiv

förändring av bidrag och avgifter

i kostnadsutjämningen ska betala

en särskild införandeavgift åren

2009 och 2010.

Bidrag ska lämnas och avgift

betalas om förändringarna har

orsakats av de ändringar av be-

räkningen av standardkostnaden

Författningsförslag SOU 2007:61

för verksamheterna förskoleverksamhet och skolbarnomsorg, förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, individ- och familjeomsorg, äldreomsorg samt bebyggelsestruktur som gäller från och med utjämningsåret 2009.

Bidrag ska lämnas och avgift betalas

– år 2009 med ett belopp som motsvarar 33 procent av förändringen år 2009, och

– år 2010 med ett belopp som motsvarar 67 procent av förändringen år 2009. U Denna lag träder i kraft den 1 januari 2009 och gäller till och med den 31 december 2010.

1¶Utredningens uppdrag och betänkandets uppläggning

I detta kapitel beskrivs motiven till den kommunalekonomiska utjämningen som en introduktion till en redovisning av uppdraget för denna utredning. Av redovisningen framgår vilka delar av uppdraget som avrapporterats i utredningens delbetänkande, förslagen i delbetänkandet samt de beslut som fattats av regering och riksdag med anledning av dessa förslag. Avslutningsvis redogörs för slutbetänkandets uppläggning och innehåll samt utredningsarbetets genomförande.

1.1¶Varför utjämning?

De offentliga utgifterna utgör i Sverige en hög andel av BNP samtidigt som graden av decentralisering av uppgifter till kommuner och landsting är stor i ett internationellt perspektiv. Kommuner och landsting ansvarar bl.a. för utgiftstunga områden som skola, hälso- och sjukvård samt barn- och äldreomsorg. Samtidigt varierar behoven av olika offentliga tjänster mellan kommunerna och mellan landstingen, liksom även skattekraften, dvs. skattebasen per invånare.

En övergripande ambition för riksdag och regering är att kommunerna och landstingen ska ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar att kunna ge sina invånare likvärdig service oberoende av olika strukturella förhållanden såsom exempelvis kommuninvånarnas ålder och inkomster.

Det stora offentliga åtagande som lagts på kommuner och landsting förutsätter att staten tillskjuter medel till kommunsektorn utöver kommunernas egna skatte- och avgiftsintäkter. Därutöver behövs även en omfördelning mellan kommuner och mellan landsting. Inom ramen för ett särskilt system för kommunal-

ekonomisk utjämning hanteras både de medel som staten tillskjuter och de medel som omfördelas mellan kommunerna och mellan landstingen. Sammantaget ger systemet en långtgående utjämning av kommunernas och landstingens intäkter och strukturellt betingade kostnadsskillnader. Systemet i dess nuvarande utformning infördes den 1 januari 2005. (För en beskrivning av systemet se kapitel 2).

1.2¶Utredningens uppdrag och genomförande

Mitt uppdrag enligt direktiven (Dir 2005:26) är att löpande följa upp det system för kommunalekonomisk utjämning som infördes den 1 januari 2005. Utöver den löpande uppföljningen har jag haft i uppdrag att analysera ett antal specifika frågeställningar. Direktiven återges i sin helhet i bilaga 1. Detta betänkande utgör utredningens slutbetänkande. I oktober 2006 lämnade jag till regeringen delbetänkandet Deluppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen – med förslag om organisation samt löne- och byggkostnadsutjämning (SOU 2006:84).

Nedan redovisas en sammanfattning av uppdragets olika delar.

I uppdraget ingår att: • svara för en löpande uppföljning och utvärdering av systemet

och säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan uppföljning,

• följa upp förändringar i inkomstutjämningen och i kostnads-

utjämningens olika delar och skapa metoder för en sådan uppföljning,

• löpande följa verksamhets- och kostnadsutvecklingen i de kom-

munala verksamheterna, • löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och i de kom-

munala verksamheterna i de delar som har betydelse för utjämningssystemet, samt

• följa behovet av uppdateringar av kostnadsutjämningens olika

delar och vid behov lämna förslag till uppdateringar.

Specifika frågeställningar

I mitt uppdrag ingår att analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Därvid bör analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting och en översyn av den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn prioriteras.

I uppdraget ingår också att överväga och föreslå lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnadsskede. I första hand ska prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Enligt direktiven bör utvecklingen av kommunernas VAkostnader bli föremål för fortsatt uppföljning. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp utifrån ett könsperspektiv. Hälso- och sjukvårdsmodellen och andra delar av landstingens verksamhet bör analyseras ytterligare, och då särskilt sjukvårdskostnaderna i Gotlands kommun. Även andra delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbrukarvården, bör analyseras ytterligare.

1.3¶Förslagen i delbetänkandet samt statsmakternas beslut med anledning av dessa förslag

Mina förslag i delbetänkandet (SOU 2006:84) i sammanfattning

Lönekostnadsutjämningen

Jag föreslår i delbetänkandet att två nya delmodeller införs i kostnadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade löneskillnader i kommunsektorn, en för kommunerna och en för landstingen. I delmodellen för kommunerna beräknas de strukturella löneskillnaderna utifrån följande variabler: medellönen för kommunanställda i angränsande kommuner, köpeskillingen på småhus samt förvärvsarbetargraden i kommunen. I delmodellen för landstingen beräknas de strukturella löneskillnaderna utifrån en variabel: lönerna i den privata sektorn i länet. Utjämningen ska enligt mitt förslag finansieras gemensamt av samtliga kommuner respektive landsting med samma belopp per invånare. Tilläggets storlek bör enligt mitt förslag i huvudsak bestämmas utifrån de framtagna regressionsmodellerna. Den faktiska standardiserade genomsnittliga

lönen för kommunen/landstinget ska dock enligt förslaget utgöra ett tak. Jag föreslår ingen automatisk uppdatering av den indexserie som ligger till grund för utjämningen, utan istället att en större översyn görs vart femte år av såväl indexserierna för de faktiska lönenivåerna som för regressions-modellerna. Därmed blir de nya utfallen för enskilda kommuner och landsting inte möjliga att förutse och påverka.

Byggkostnadsutjämningen

Jag föreslår i delbetänkandet att en förändring görs av komponenten för utjämning av byggkostnader i delmodellen bebyggelsestruktur. Utjämningen föreslås fortsättningsvis bli baserad på regionala skillnader i lönekostnader för byggnadsarbetare samt skillnader i klimat. Uppföljning och uppdatering av lönestatistiken för byggnadsarbetare bör lämpligen ske vart tredje år.

Uppdateringen av delmodellen hälso- och sjukvård

Jag föreslår i delbetänkandet att en uppdatering görs av kostnadsmatriserna i delmodellen hälso- och sjukvård, baserad på vårdkonsumtionen i Region Skåne år 2004. Även en uppdatering av underlaget för beräkning av antalet HIV-patienter föreslås.

Införanderegler

Jag föreslår i delbetänkandet att de kommuner som år 2008 får de största negativa förändringarna i kostnadsutjämningen till följd av mina förslag avseende utjämning av lönekostnader och byggkostnader, under år 2008 får ett tillfälligt införandebidrag. Det betyder att för dessa kommuner medges en anpassning över två år till de föreslagna förändringarna i utjämningssystemet. Min bedömning i delbetänkandet är att det inte är motiverat med något särskilt införandebidrag för landstingen.

Organisationsfrågan

Jag föreslår i delbetänkandet att en ny permanent uppföljningsorganisation inrättas med uppgift att löpande ge underlag till regeringen om den kommunalekonomiska utjämningen, exempelvis beräkningar, analys och förslag som efter beredning kan ligga till grund för beslut av regeringen eller riksdagen om uppdateringar eller andra förändringar i systemet. Uppdraget att löpande följa upp utjämningssystemet ska enligt mitt förslag läggas på Statskontoret. Jag förordar också att ett av regeringen utsett särskilt beslutsorgan inom Statskontoret ska besluta om inriktningen och prioriteringarna för myndighetens löpande uppföljning av utjämningssystemet och fatta beslut om de rapporter som ska överlämnas till regeringen. Regeringen kan besluta att beslutsorganets ordförande ska vara Statskontorets generaldirektör, alternativt utse en extern ordförande. Den löpande uppföljningen av utjämningssystemet ska enligt mitt förslag vara statligt finansierad.

Statsmakternas beslut

I 2007 års ekonomiska vårproposition (prop. 2006/07:100) behandlar regeringen förslagen i utredningens delbetänkande. Regeringen föreslår att lönekostnadsutjämningen införs, men med ett begränsat genomslag och utan det tak som ligger i mitt förslag. Regeringen föreslår i övrigt att de av mig föreslagna förändringarna av byggkostnadsutjämningen samt den föreslagna uppdateringen av hälso- och sjukvårdsmodellen genomförs. Regeringen aviserar även att Statskontoret ska få som ett permanent uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet. Regeringen föreslår inga införanderegler.

Regeringen framhåller i vårpropositionen bl.a. följande:

– Den av utredaren föreslagna lönekostnadsutjämningen införs inte

fullt ut enligt förslaget beroende på svårigheten att avgöra hur stor del

av skillnaderna i lönekostnad som är strukturellt betingade. Genomslaget begränsas 2008 till 50 procent av utfallet i den föreslagna utjäm-

ningsmodellen (regressionen) men utan den föreslagna begränsningen

till den faktiska lönenivån i respektive kommun och landsting. Det

sistnämnda för att helt eliminera påverkan av den faktiska lönenivån.

Att införa en lönekostnadsutjämning förutsätter förslag till lagändring

i denna proposition.

– De av utredaren föreslagna förändringarna i byggkostnads-

utjämningen genomförs från 2008. Förslaget förutsätter ingen lagändring.

– Delmodellen för hälso- och sjukvård i landstingens kostnads-

utjämning uppdateras från 2008 i enlighet med utredningens förslag. En sådan uppdatering kräver ingen lagändring.

– En ny permanent uppföljningsorganisation inrättas från 2008 i en-

lighet med utredningens förslag. Uppdraget, som omfattar att löpande följa upp utjämningssystemet, läggs på Statskontoret.

Riksdagen beslutade den 20 juni 2007 i enlighet med regeringens förslag (2006/07 FiU20, rskr. 2006/07:221). Regeringen aviserar också i vårpropositionen att en parlamentarisk utredning ska tillsättas under mandatperioden med uppdrag att utvärdera och utreda systemet för kommunalekonomisk utjämning. Regeringen anför:

I syfte att värna utjämningssystemet kommer regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning under mandatperioden med uppdrag att utvärdera och utreda systemet för kommunalekonomisk utjämning, inklusive de förändringar som nu föreslås. Alternativa metoder för inkomstutjämning med ett mer långsiktigt perspektiv skall utredas. Utredningen kan bland annat pröva möjligheten att utjämna de ekonomiska förhållandena mellan kommunerna genom förändringar av den kommunala skattebasen. Översynen syftar till att undanröja tillväxthämmande faktorer och stärka incitamenten för ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning. Utredningen skall även beakta konsekvenser för utjämningssystemet av reformer som påverkar den kommunala sektorn, t.ex. avvecklingen av den statliga fastighetsskatten. Utredningen tillsätts under 2008. Ett slutbetänkande beräknas kunna lämnas i slutet av 2010. Inkomstutjämningen utreds och hanteras med förtur så att ett delbetänkande avseende inkomstutjämningen kan lämnas under 2009.

1.4¶Slutbetänkandets innehåll samt arbetets genomförande

I detta slutbetänkande avrapporterar jag ett antal förslag till uppdateringar eller förändringar av kostnadsutjämningens olika delmodeller. Jag har följt upp och utvärderat delmodellerna för utjämning mellan kommuner inom följande områden • förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg • förskoleklass och grundskola • gymnasieskola • individ- och familjeomsorg • äldreomsorg • administration, resor och räddningstjänst, som är en kompo-

nent inom delmodellen bebyggelsestruktur.

Vidare avrapporterar jag rörande landstingen en uppdatering av glesbygdskomponenten i hälso- och sjukvårdsmodellen. I mitt delbetänkande föreslogs som nämnts en uppdatering av stora delar av hälso- och sjukvårdsmodellen, och i och med den nu avrapporterade glesbygdskomponenten blir uppdateringen av hälso- och sjukvårdsmodellen komplett.

För kommunerna finns för närvarande nio delmodeller i kostnadsutjämningen, och för landstingen tre delmodeller. Från och med 2008 finns därutöver delmodeller för utjämning av lönekostnader för både kommuner och landsting.

I och med detta slutbetänkande har jag följt upp hela eller delar av sex av kommunernas delmodeller samt en av landstingsmodellerna. Jag har vidare föreslagit införandet av de nya delmodellerna för löneutjämning. Urvalet av delmodeller för löpande uppföljning har gjorts efter en översiktlig genomgång av samtliga delmodeller, där respektive delmodells konstruktion och behov av uppföljning, förändring eller uppdatering har värderats efter diskussioner med utredningens experter och sakkunniga.

I kostnadsutjämningen ingår således ytterligare några delmodeller utöver de som jag har följt upp och avrapporterat. Jag har i utredningsarbetet inte behandlat delmodellerna för barn- och ungdom med utländsk bakgrund, befolkningsförändringar eller kollektivtrafik. En uppföljning av dessa delmodeller och komponenter kan enligt min mening med fördel prioriteras av Statskontoret inom ramen för myndighetens kommande uppdrag att

löpande följa upp den kommunalekonomiska utjämningen. I betänkandet fäster jag även uppmärksamhet på vissa brister i den gränsregionala statistiken, som har betydelse för den kommunalekonomiska utjämningen.

Presentation av utredningens förslag till uppdateringar och förändringar av olika delmodeller i kostnadsutjämningen

I bilaga 2a och 2b redovisas det samlade utfallet 2007 av den kommunalekonomiska utjämningen för kommuner och för landsting enligt nu gällande utjämning. I bilaga 3a och 3b redovisas motsvarande utfall för kostnadsutjämningen totalt och för de olika delmodellerna.

För var och en av de delmodeller i kostnadsutjämningen som behandlas i slutbetänkandet redovisas utfallet av förslagen till uppdateringar eller förändringar med de standardkostnader som skulle ha gällt 2007 om förslagen genomförts då. Detta bl.a. för att underlätta jämförelser med den befintliga utjämningen (genomförandet av förslagen föreslås till 2009).

För samtliga delmodeller i kostnadsutjämningen för kommunerna som är föremål för uppdatering eller förändring redovisas en resultatbilaga. Varje resultatbilaga avslutas med en tabell som visar resultatet som ett vägt genomsnitt per län. I respektive av de kapitel som innehåller förslag till uppdateringar eller förändringar av olika delmodeller finns avslutningsvis en tabell som redovisar utfallet per kommungrupp. I denna tabell redovisas genomgående det ovägda genomsnittet. Det vägda snittet, som alltså redovisas länsvis i bilagorna, ger en bild av den regionala eller länsvisa fördelningen av medel totalt sett. Det ovägda snittet, som alltså redovisas per kommungrupp i de olika kapitlen, visar utfallet för en representativ kommun i respektive grupp.

I bilaga 13a visas de samlade effekterna av utredningens förslag per kommun i form av differenser per delmodell och totalt i förhållande till innevarande års utjämning. Eftersom förslagen beträffande landstingen enbart berör delmodellen hälso- och sjukvård redovisas utfallet av utredningens förslag i kapitel 9, som behandlar denna delmodell.

I bilaga 13b visas standardkostnad för respektive kommun 2007 med beaktande av utredningens förslag. Denna avslutande tabell

kan jämföras med bilaga 3a, som alltså visar motsvarande standardkostnader i den befintliga utjämningen.

Specifika frågeställningar enligt direktiven

I kapitlet om delmodellen för äldreomsorg redovisas även en uppföljning av denna modell ur ett könsperspektiv. I kapitlet om hälsooch sjukvårdsmodellen behandlas förutom en uppdatering av glesbygdskomponenten även sjukvårdskostnaderna i Gotlands kommun samt vissa frågor rörande psykiatri och missbruk. En uppföljning av kommunernas VA-kostnader redovisas under ett särskilt delavsnitt.

Utredningens genomförande

Utredningens sekretariat har kompletterats med konsultmedverkan i delar av arbetet. Glesbygdsverket har tagit fram en ny applikation för tillgänglighetsberäkningar i glesbygd och med stöd av den nya applikationen genomfört nya beräkningar. Statistiska centralbyrån (SCB) har på flera områden gjort statistiska bearbetningar till grund för utredningens arbete. Docent Mårten Lagergren har gjort en uppdatering av normkostnaderna i äldreomsorgsmodellen samt vissa analyser av utfallet av denna uppdatering. Statskontoret gjorde under 2006 en genomlysning av utjämningen inom individoch familjeomsorgen, som legat till grund för utredningens fortsatta arbete med delmodellen individ- och familjeomsorg. Därtill kommer att flera av utredningens experter och sakkunniga har deltagit aktivt i det operativa utredningsarbetet.

2¶Den kommunalekonomiska utjämningen − en beskrivning

I kapitlet ges inledningsvis en kort historik över hur den kommunalekonomiska utjämningen har förändrats genom åren. Därefter redogörs för uppbyggnaden av de fem delarna i utjämningen. Avslutningsvis kommenteras utfallet från systemet innevarande år. Det samlade utfallet år 2007 för respektive kommun och landsting av hela systemet respektive av kostnadsutjämningen framgår av bilagorna 2 och 3. En beskrivning av systemets olika delar återfinns även i utredningens delbetänkande, SOU 2006:84. Den historik som redovisas i avsnitt 2.1 har samma innehåll som motsvarande avsnitt i delbetänkandet. Även vissa av de beskrivande delarna i övrigt har sin motsvarighet i delbetänkandet.

2.1¶Kort historik

Under större delen av 1900-talet har kommuner och landsting fått någon form av statligt bidrag i syfte att utjämna skillnader i ekonomiska förutsättningar. System med inslag av utjämning mellan kommuner och mellan landsting har funnits sedan år 1966.

1966 års skatteutjämningssystem

Det skatteutjämningssystem som infördes år 1966 bestod av två delar: inkomstutjämning samt ett särskilt utjämningsbidrag till kommuner och landsting med hög utdebitering alternativt ett reducerat bidrag till kommuner och landsting med låg skattesats. Vid sidan av utjämningssystemet fanns ett flertal specialdestinerade statsbidrag. Detta system kom att gälla fram till och med år 1992 även om systemet modifierades i omgångar; exempelvis infördes

från och med år 1986 en särskild skatteutjämningsavgift för kommuner med mycket hög skattekraft, för att utjämna de mest extrema skillnaderna i skattekraft mellan kommunerna.

1993 års kommunalekonomiska reform

År 1993 genomfördes omfattande förändringar i de statliga bidragssystemen till kommuner. Den största förändringen var att flertalet av de specialdestinerade statsbidragen ersattes med ett generellt bidrag. Utjämningssystemet kom att bestå av tre delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning samt ett tillägg till kommuner med stor befolkningsminskning. Kommuner med en skattekraft som var högre än den av staten garanterade nivån hamnade utanför bidragssystemet. För landstingen gjordes endast små förändringar år 1993.

1996 års statsbidrags- och utjämningssystem

Från och med 1996 bestod statsbidrags- och utjämningssystemet av fyra delar: inkomstutjämning, kostnadsutjämning, ett generellt statsbidrag samt införanderegler. Till skillnad från tidigare system omfattades alla kommuner och landsting, vilket bl.a. innebar att systemet kunde användas vid ekonomiska regleringar mellan staten och kommunerna.

Utjämningen blev statsfinansiellt neutral genom att såväl inkomst- som kostnadsutjämningen finansierades av kommuner och landsting. Den statliga finansieringen utgjordes av det generella statsbidraget. Vissa förändringar genomfördes av delar av kostnadsutjämningen från år 2000, och från år 2001 infördes en justerad inkomstutjämning för vissa kommuner. Orsaken var att man ville undvika negativa marginaleffekter av skatteinkomster efter inkomstutjämningen vid en ökning av skatteunderlaget. I övrigt kom systemet att bestå t.o.m. utgången av år 2004.

2.2¶Den kommunalekonomiska utjämningens fem delar

Det nu gällande utjämningssystemet infördes den 1 januari 2005 och består av fem olika delar: • inkomstutjämning • kostnadsutjämning • strukturbidrag • införandebidrag • regleringsbidrag/avgift

I det följande redogörs närmare för de fem delarna i utjämningssystemet.

Inkomstutjämningen

I inkomstutjämningen sker en långtgående utjämning av skatteinkomster mellan kommuner och mellan landsting. Staten svarar för merparten av finansieringen av inkomstutjämningen. Den statliga finansieringen härrör från det tidigare generella statsbidraget, som avskaffades i och med införandet av nuvarande system. Avgifter från de kommuner och landsting som har den allra högsta skattekraften svarar för resterande del av finansieringen.

Bidraget/avgiften för kommuner och landsting i inkomstutjämningen beräknas utifrån skillnaden mellan den egna beskattningsbara inkomsten per invånare och ett skatteutjämningsunderlag som för kommuner motsvarar 115 % av medelskatte-

TPF1FPT kraften och för landsting 110 %. Skatteunderlaget räknas upp med hjälp av uppräkningsfaktorer till utjämningsårets nivå. Kommuner och landsting vars beskattningsbara inkomster överstiger dessa nivåer får betala en inkomstutjämningsavgift.

För bidragsberättigade kommuner beräknas bidragen utifrån 95 % av medelskattesatsen i landet 2003 och för bidragsberättigade landsting utifrån 90 % av medelskattesatsen samma år. För avgiftsskyldiga kommuner och landsting beräknas avgiften istället utifrån 85 % av medelskattesatsen. Utjämningen är alltså långtgående men inte fullständig.

1TP PT Medelskattekraften är summan av kommunernas och landstingens skatteunderlag (enligt Skatteverkets årliga taxeringsbeslut) två år före utjämningsåret dividerat med befolkningen per den 1 november året före utjämningsåret.

För 2007 är det 12 kommuner som har en skattekraft som överstiger 115 % av rikets uppräknade medelskattekraft. Dessa kommuner betalar tillsammans en inkomstutjämningsavgift på 3,3 miljarder kronor. Flertalet av kommunerna är förortskommuner i Stockholms län. Danderyds kommun har den högsta skattekraften och får betala en inkomstutjämningsavgift på 17 001 kronor per invånare.

Ett antal glesbygdskommuner och vissa små kommuner får de största bidragen per invånare. Lägst skattekraft och högst bidrag har Årjäng som erhåller ett inkomstutjämningsbidrag på 11 935 kronor per invånare. Jämförelsevis befolkningsrika kommuner får givetvis större bidrag totalt sett än små kommuner. Högst bidrag totalt sett får Malmö kommun, med 2,5 miljarder kronor (som jämförelse kan nämnas att samtliga kommuner i Norrbottens län sammantaget får 1,5 miljarder kronor).

Totalt erhåller bidragskommunerna 48,1 miljarder kronor i bidrag. Sammanlagt tillförs kommunsektorn 44.9 miljarder kronor genom inkomstutjämningen för kommuner.

Av landstingen (inklusive Gotland) hade utjämningsåret 2007 endast Stockholms läns landsting en skattekraft som överstiger garantinivån på 110 % av medelskattekraften. Detta medför att landstinget betalar en inkomstutjämningsavgift på 1 019 kronor per invånare. Övriga landsting erhåller inkomstutjämningsbidrag. Högst bidrag får Gotlands kommun med 3 887 kronor per invånare. Totalt sett får Region Skåne det största bidraget, 3 miljarder kronor.

Stockholms läns landsting betalar nära 2 miljarder kronor i avgift medan övriga landsting får totalt 15,8 miljarder kronor i bidrag.

Kostnadsutjämningen

I kostnadsutjämningen utjämnas för strukturellt betingade kostnadsskillnader, dvs. skillnader som kommunerna och landstingen inte kan råda över. En grundprincip är att endast utjämna för strukturella skillnader i verksamheter som är obligatoriska för kommunerna och landstingen. Utjämning sker i ett antal delmodeller med hänsyn till åldersstruktur och hälsa, socioekonomi samt geografi.

Kostnadsutjämningen baseras på den s.k. standardkostnadsmetoden, som innebär att en teoretiskt beräknad kostnad per

kommun/landsting tas fram för var och en de verksamheter som är föremål för utjämning och att tillägg eller avdrag i modellen baseras på i vilken utsträckning standardkostnaden för den enskilda kommunen/landstinget avviker från den genomsnittliga standardkostnaden i riket. Standardkostnadsmetoden infördes i och med

1996 års utjämningssystem. Kostnadsutjämningen mellan kommunerna finansieras helt av kommunerna, dvs. summan av enskilda kommuners bidrag och avgifter är lika stora. Även landstingens bidrag och avgifter tar ut varandra. Kostnadsutjämningen är således statsfinansiellt neutral. För kommunerna finns från och med 2005 nio delmodeller i kostnadsutjämningen. För landstingen finns i dag tre delmodeller, men i en av dessa, delmodellen för befolkningsförändringar, sker för närvarande ingen omfördelning eftersom inget landsting uppfyller kriterierna för ett tillägg. Var och en av delmodellerna har unika strukturella faktorer som bas för utjämningen.

Tabell 2.1 Delmodeller och strukturella faktorer samt omfördelning i miljarder

kronor år 2007 i kostnadsutjämningen för kommuner och landsting

Verksamhet Strukturella faktorer Omfördelning,

Mdkr Kommuner Förskoleverksamhet Åldersstruktur, föräldrarnas för- 3,83 och skolbarnomsorg värvsfrekvens, skattekraft samt be-

folkningstäthet Förskoleklass och Åldersstruktur, hemspråk, glesbygd 3,86 grundskola Gymnasieskola Åldersstruktur, programval, bebyg- 1,73

gelsestruktur Individ- och familje- * Utrikes födda flyktingar och nära 4,03 omsorg anhöriga, övriga utrikes födda från

länder utanför Norden och EU,

arbetslösa utan ersättning, ensamstå-

ende kvinnor med barn, andel män

med låg inkomst samt bebyggelse-

täthet. * Barn till ensamstående för-

äldrar, lagförda ungdomar, barn med

utländsk bakgrund, samt kommunens

folkmängd

Verksamhet Strukturella faktorer Omfördelning,

Mdkr Barn och ungdomar med Barn 0-19 år med utländsk 0,45 utländsk bakgrund bakgrund Äldreomsorg Åldersstruktur, könsfördelning, 6,21

yrkesbakgrund, civilstånd, etnisk

bakgrund samt glesbygd Befolkningsförändringar * Befolkningsminskning >2% 0,98

under senaste 10 åren*

Förändring, positiv och negativ, av

antalet skolelever* Ersättning för

eftersläpning av intäkter vid

befolkningsökning Bebyggelsestruktur *Uppvärmning* Gator och vägar* 1,32

Byggkostnader*

Glesbygdsspecifika merkostnader

för administration, resor och

räddningstjänst Kollektivtrafik Gleshet, arbetspendling och 0,94

tätortsstruktur Landsting Hälso- och sjukvård Vårdtunga grupper, kön, ålder, 1,49

civilstånd, sysselsättningsstatus,

inkomst samt boendetyp. Tillägg

för glesbygd. Kollektivtrafik Gleshet, arbetspendling och 1,26

tätortsstruktur Källa: Egen bearbetning och skriften Kommunalekonomisk utjämning, Sveriges Kommuner och Landsting, Finansdepartementet.

Som nämnts lämnade jag i delbetänkandet (SOU 2006:84) förslag till uppdateringar och förändringar i kostnadsutjämningen. Riksdagen har därefter beslutat att införa två nya delmodeller i kostnadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade löneskillnader i kommuner respektive i landsting fr.o.m. 2008. Utjämningsåret 2007 får 146 kommuner bidrag och 144 kommuner betalar avgift. Totalt omfördelar kostnadsutjämningen för kommuner knappt 4,9 miljarder kronor. Att omfördelningen netto blir lägre än summan av de omfördelningar per delmodell som

redovisas i tabellen ovan beror på att omfördelningarna delvis tar ut varandra.

Förenklat uttryckt sker i kostnadsutjämningen mellan kommunerna en omfördelning från södra Sverige till norra, med undantag för Stockholmsregionen som är mottagare av bidrag. I norra Sverige är det framförallt glesbygdskommunerna i inlandet som får stora bidrag, medan kommunerna längs kusten får betydligt mindre i bidrag eller betalar en avgift i kostnadsutjämningen. I södra Sverige är det framförallt större städer och förortskommuner som betalar en avgift. Bland landstingen går de största bidragen till norrlandslandstingen, men även de tre storstadslandstingen är mottagare av bidrag.

Högst bidrag får Dorotea kommun med 10 122 kronor per invånare. Högst avgift har Umeå kommun som betalar 3 841 kronor per invånare.

Utjämningsåret 2007 får 9 landsting bidrag och de övriga landstingen betalar en avgift. Kostnadsutjämningen för landsting omfördelar knappt 1,2 miljarder kronor.

Högst bidrag får Norrbottens läns landsting med 1 082 kronor per invånare. Högst avgift betalar Uppsala läns landsting, med 1 029 kronor per invånare.

Strukturbidraget

Strukturbidraget inrymmer olika bidrag av regionalpolitisk karaktär. Dessa bidrag ingick i kostnadsutjämningen i 1996 års utjämningssystem, men har nu förts över till strukturbidraget. Strukturbidrag utgår även till kommuner som fått större intäktsminskningar i och med införandet av nu gällande system.

Strukturbidrag på sammanlagt drygt 1,5 miljarder kronor utgår till 94 kommuner. I dessa kommuner bor 22 % av Sveriges befolkning. Högst strukturbidrag erhåller Gällivare kommun med motsvarande 5 438 kronor per invånare.

Fem landsting och den landstingsfria kommunen Gotland erhåller strukturbidrag på sammanlagt 658 miljoner kronor. Sammanlagt bor 11,3 % av landets befolkning i dessa regioner.

Införandebidraget

Införandebidraget används för att mildra omställningseffekterna för de kommuner och landsting som får stora intäktsminskningar till följd av det nya utjämningssystemet. Bidraget finns under perioden 2005-2010 och trappas successivt ner.

För utjämningsåret 2007 är det 98 kommuner som tillsammans får dela på cirka 462 miljoner kronor, och fem landsting som får dela på 235 miljoner kronor.

Regleringsbidraget/avgiften Regleringsbidraget/avgiften motiveras av att staten önskar ha kontroll över den totala kostnaden för utjämningssystemet. Regleringsposten kan alltså ett enskilt år utgöras av antingen ett bidrag eller en avgift, beroende på hur stort statens bidrag är det aktuella året jämfört med summan av övriga bidrag och avgifter i systemet.

År 2007 får alla kommuner ett regleringsbidrag på drygt 913 kronor per invånare. Motsvarande belopp för landstingen är 103 kronor per invånare.

2.3¶Något om den kommunalekonomiska utjämningens samlade utfall år 2007

År 2007 uppgår anslaget till den kommunalekonomiska utjämningen till 55,2 miljarder kronor för kommunerna och 15,7 miljarder kronor för landstingen, dvs. totalt till knappt 71 miljarder kronor.

Tabell 2.2 Kommunalekonomisk utjämning totalt år 2007, miljarder kronor

(avrundat till en decimal) Kommuner Landsting Anslag 55,2 15,7 Inkomstutjämningsbidrag 48,1 15,8 Inkomstutjämningsavgift -3,3 -2,0 Kostnadsutjämningsbidrag 4,9 1,2 Kostnadsutjämningsavgift -4,9 -1,2 Strukturbidrag 1,5 0,7 Införandebidrag 0,5 0,2 Regleringsavgift 8,3 0,9 Källa: SCB

Utjämningens utfall för kommunerna med uppdelning på län och kommungrupp

Utjämningen sker mellan kommuner, men det kan ändå vara av intresse att belysa utfallet för kommunerna samlat per län. På länsnivå blir nettot positivt för samtliga län, eftersom staten skjuter till medel till den kommunalekonomiska utjämningen. Invånarna i kommunerna i Jämtlans län får sammantaget det högsta beloppet; drygt 12 000 kronor per invånare, motsvarande drygt 12 miljarder kronor. Kommunerna i Stockholms län får sammantaget det lägsta beloppet per invånare, drygt 1 500 kronor, vilket motsvarar drygt 3 miljarder kronor totalt till länet.

Tabell 2.3 Det samlade utfallet för kommunerna av den kommunalekonomiska

utjämningen redovisat per län, utjämningsår 2007

I tabellen nedan redovisas utfallet för kommunerna i stället per kommungrupp. I denna tabell redovisas utfallet i kronor per invånare som ett ovägt genomsnitt, dvs. det samlade utfallet för kommunerna i respektive grupp har dividerats med antalet kommuner i gruppen. De angivna värdena kan sägas representera en typisk kommun i respektive kommungrupp.

Tabell 2.4 Det samlade utfallet, ovägt, av den kommunalekonomiska utjäm-

ningen redovisat per kommungrupp, utjämningsår 2007 (kronor per invånare)

Bidrag Avgift Netto

Övr. kommuner, 12 500 - 25 000 inv. 9 470 -280 9 190 Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv. 11 078 -237 10 841

Av tabellen framgår att en genomsnittlig glesbygdskommun netto får cirka 16 500 kronor per invånare medan nettobeloppet för en genomsnittlig förortskommun endast uppgår till cirka 2 500 kronor per invånare.

Utjämningens utfall för landstingen

Av landstingen får Stockholms läns landsting betala knappt 1,4 miljarder kronor (729 kronor per invånare), och är därmed det enda landsting som är nettobetalare i systemet. Mest får Norrbottens läns landsting; knappt 1,1 miljarder kronor eller 4 270 kronor per invånare.

Tabell 2.5 Det samlade utfallet av den kommunalekonomiska utjämningen

redovisat per landsting, utjämningsår 2007

Förändringar i utjämningen 2008

Jag lämnade i delbetänkandet (SOU 2006:84) förslag till uppdateringar och förändringar i kostnadsutjämningen. Riksdagen har därefter beslutat att införa två nya delmodeller i kostnadsutjämningen för utjämning av strukturellt betingade löneskillnader i kommuner respektive i landsting, samt att genomföra en förändring av utjämningen för byggkostnader och en uppdatering av hälso- och sjukvårdsmodellen.

De beslutade förändringarna i kostnadsutjämningen träder i kraft 2008. De kommer givetvis att påverka utfallet för enskilda

kommuner och landsting, och därmed även den ovan redovisade fördelningen.

När det gäller utfallet av den nya löneutjämningen kan nämnas att kommunerna och landstinget i Stockholmsregionen i stället får det mest gynnsamma utfallet. Kommunerna i Stockholms län kommer att tillföras i storleksordningen 300 kronor per invånare eller totalt omkring 600 miljoner kronor. Stockholms läns landsting tillförs i storleksordningen knappt 100 kronor per invånare, vilket totalt blir omkring 200 miljoner kronor.

Flertalet kommuner får betala en avgift i löneutjämningen, och en avgift på omkring 100 kronor per invånare är det vanligaste utfallet för de avgiftsbetalande kommunerna. Flertalet landsting får betala en avgift i löneutjämningen på omkring 30 kronor per invånare.

Utfallet av förändringen av utjämningen för byggkostnader respektive för hälso- och sjukvårdsmodellen 2008 redovisas i kapitel 8 och kapitel 9. I korthet kan nämnas att förändringarna i byggutjämningen medför ett negativt utfall för flertalet kommuner i Stockholms län. De samlade effekterna på länsnivå av förändringen av byggkostnadsutjämningen blir negativ även för kommunerna i Jämtland och i mindre utsträckning också för kommunerna i Norrbotten och Blekinge.

Det samlade utfallet 2008 av de beslutade förändringarna blir för kommunerna i Stockholms län en positiv förändring med motsvarande knappt 100 kronor per invånare.

För kommunerna i Jämtlands län blir det samlade utfallet av de beslutade förändringarna ett negativt utfall på drygt 200 kronor per invånare.

För landstingen innebär den uppdatering av delmodellen hälsooch sjukvård som införs 2008 ett negativt utfall för Norrbottens läns landsting, Jämtlands läns landsting och Gotlands kommun, med i storleksordningen 100 kronor per invånare. Motsvarande förändring innebär en positiv förändring för Stockholms läns landsting med i storleksordningen 100 kronor per invånare.

Det samlade utfallet 2008 av de beslutade förändringarna blir för Norrbottens läns landsting, Jämtlands läns landsting och Gotlands kommun ett negativt utfall på drygt 100 kronor per invånare. Motsvarande förändring innebär för Stockholms läns landsting ett positivt utfall med knappt 200 kronor per invånare.

3¶Förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

I kapitlet föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av kostnadsutjämningens delmodell för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.

Mitt förslag: Behovet av barnomsorg skattas med hjälp av ett nytt behovsindex. Den regressionsmodell som används vid skattningen av barnomsorgsbehovet uppdateras. Täthetsvariabeln uppdateras till 2005 års värden. Genomslaget av höga och låga värden i variabeln skattekraft begränsas ytterligare.

Enhetskostnaderna per barn i respektive åldersgrupp uppdateras samtidigt som åldersgrupperna görs om och utökas till att även innefatta barn mellan 10 och 12 år. De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör införas från och med den 1 januari 2009.

3.1¶Kort om nuvarande delmodells utformning

Standardkostnaden för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg beräknas utifrån andelen barn i kommunen samt ett antal strukturvariabler. Strukturvariablerna används för att förklara de skillnader i behov av barnomsorg, dvs. skillnader i andelen inskrivna barn och vistelsetider, som kvarstår efter det att hänsyn tagits till andelen barn.

Kommunernas behov av barnomsorg skattas i en s.k. multipel regressionsanalys utifrån följande strukturvariabler: andelen

vårdnadshavare som arbetar eller studerar minst 28 timmar i veckan (förvärvsfrekvens), skattekraften i kommunen samt ett mått på bebyggelsetätheten i tätorten. Både skattekraften och täthetsmåttet är begränsade såväl uppåt som nedåt för att begränsa genomslaget av mycket höga eller låga värden.

Delmodellens grundstruktur har förutom vissa mindre justeringar varit oförändrad sedan den infördes 1996. Statistiska centralbyrån (SCB) uppdaterar årligen andelen barn, samt värdena för två av de strukturvariabler som används i regressionsmodellen; andelen vårdnadshavare som arbetar eller studerar samt skattekraften i kommunerna. Andelen vårdnadshavare beräknas som ett medelvärde över två år och skattekraften som ett medelvärde över tre år.

Den genomsnittliga vägda standardkostnaden för rikets samtliga kommuner är 4 903 kronor per invånare. Standardkostnaden varierar mellan 2 713 och 8 403 kronor per invånare.

Den regressionsmodell som används för att skatta behovet av barnomsorg och det täthetsmått som ingår som strukturvariabel har uppdaterats efter förslag från Kommunala utjämningsutredningen (SOU 1998:151) respektive Utjämningskommittén (SOU 2003:88).

3.2¶Utvecklingen inom förskolan och skolbarnsomsorgen

Under åren 2001–2003 genomfördes en rad reformer med syfte att öka tillgängligheten till förskola och skolbarnsomsorg. Maxtaxan innebär att avgifterna sätts till mellan 1 och 3 % av föräldrarnas inkomst (beroende av antalet barn) upp till ett tak. Det har även blivit möjligt för arbetslösa och föräldralediga att ha sina barn i förskola några timmar om dagen.

Förskola och familjedaghem

Mellan åren 2000 och 2006 ökade andelen barn 1–5 år i förskola från 66 % till 79 %. Samtidigt minskade andelen barn 1–5 år i familjedaghem från 10 till 6 %. Totalt sett var 85 % av alla barn mellan 1 och 5 år inskrivna i barnomsorgen 2006.

Diagram 3.1 Andelen barn 1–5 år i förskola och familjeomsorg i riket åren 2000– 2006 (%)

84

82

80

78

76

74

72

2000 2001 2002 2003 2004 2005

Källa: Skolverket

Andelen barn som är inskrivna i antingen förskola eller familjedaghem varierar i dag betydligt mindre mellan kommungrupperna än för några år sedan.

Tabell 3.1 Andelen inskrivna barn i barnomsorgen 1–5 år, ovägt genomsnitt per kommungrupp åren 2000, 2002 och 2006 (%)

2000 2002 2006 Storstäder 76 79 83 Förortskommuner 76 81 86 Större städer 78 82 85 Pendlingskommuner 69 76 83 Glesbygdskommuner 72 78 83 Varuproducerande kommuner 72 77 83 Övr. kommuner, över 25 000 inv. 75 81 85 Övr. kommuner, 12 500 – 25 000 inv. 73 78 84 Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv. 70 77 83 Källa: Egna bearbetningar utifrån grunddata från Skolverkets databas för jämförelsetal

Skillnaden mellan de kommungrupper som har den högsta respektive den lägsta andelen inskrivna barn uppgår 2006 enbart till 3 procentenheter. År 2000 var motsvarande skillnad 9 procentenheter. Däremot finns det fortfarande vissa variationer i fördelningen mellan förskola och familjedaghem. Storstäder har den minsta andelen barn i familjedaghem (3 %) men den största andelen barn i förskola (81%), medan förhållandet är det omvända i gruppen övriga kommuner med mindre än 12 500 invånare (9 % respektive 74 %). I nästan 90 % av landets kommuner går 80–90 % av barnen i förskola eller familjedaghem.

Diagram 3.2 Andel barn 1–5 år i förskola och familjedaghem år 2006 per kommungrupp (%)

e , .

er er er er d er v. v.

der n n r, nv n

äd tä r i er,

st ra ne 0 i 0 i

s u

or mmun ce 50

ommun ommun u mmun 000 5 00

St örre

sko St sk . ko omm ommun

rt gsk ommune 0 - 2

in gd k ver 25 än 12

ruprod ö

Övr 50

Föro endl lesby Va Övr. k 12 Övr. k ndre

P G mi

Förskola Familjedaghem

Källa: Skolverket

I och med att arbetslösa och föräldralediga fick rätt till barnomsorg har den genomsnittliga vistelsetiden i förskolan minskat, från 31 timmar i veckan 1999 till 29 timmar 2005. För de barn vars föräldrar arbetar eller studerar är dock vistelsetiderna desamma som under åren 1999 och 2002, ca 32 timmar i veckan. Längst vistelsetider har storstäder och förortskommuner. Kortast vistelsetider har gruppen övriga kommuner med mindre än 12 500 invånare samt glesbygdskommuner. Spännvidden mellan kommungrupperna i

fråga om genomsnittliga vistelsetider har ökat något mellan åren

2002 och 2005.

Tabell 3.2 Genomsnittliga vistelsetider i den kommunala förskolan

2002 och 2005 (timmar/vecka)

Kommungrupp 2002 2005 Storstäder 32 31 Förortskommuner 32 31 Större städer 29 28 Pendlingskommuner 29 28 Glesbygdskommuner 28 25 Varuproducerande kommuner 28 27 Övr. kommuner, över 25 000 inv. 28 27 Övr. kommuner, 12 500 – 25 000 inv. 28 26 Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv. 28 25 Riket 30 29 Källa: Egna bearbetningar utifrån grunddata från skolverkets databas för jämförelsetal

Skolbarnsomsorgen

Av samtliga barn i åldrarna 6–9 år var 78 % inskrivna i skolbarnsomsorgen 2006. Det är en ökning med 14 procentenheter sedan år 2000. Andelen inskrivna barn mellan 10 och 12 år är betydligt mindre men även den har ökat sedan år 2000, från 7 till 11 %. Spridningen mellan kommungrupper är betydligt större i skolbarnsomsorgen än vad som är fallet i förskolan. I landets förortskommuner var i genomsnitt 87 % av 6–9 åringarna inskrivna i skolbarnsomsorgen 2006 medan motsvarande siffra för gruppen glesbygdskommuner var 62 %.

Diagram 3.3 Andelen 6–9 åringar inskrivna i skolbarnsomsorg 2006 per kommungrupp (%)

er r er r r r, v.

d ne d ne ne nv. n r, inv.

u er, i

erande er ne 00

orstä 00 i 000

mmu mmu

St omm rre stä o o duc ommune 5 0

mmun mmu 12 5

Stö sk ro mmun r 2 - 25 o n

ng ko . ko 00

rortsk li ygdsk rup öve re ä

d Övr. k d

Fö esb Va Övr 12 5 Övr. k n

Pen Gl mi

Källa: Skolverket

Skolverket saknar aktuella genomsnittliga vistelsetider i skolbarnsomsorgen för 6-åringar. För 7–9 åringar har vistelsetiderna generellt sett minskat från 17 timmar i veckan 1999 till 13 timmar i veckan 2005.

3.3¶Mitt förslag till uppdatering och förändring

Kommunernas behov av barnomsorg beräknas med beaktande av skillnader mellan kommunerna i fråga om andelen barn i olika åldersgrupper (demografin), men även med hänsyn till att andelen inskrivna barn samt barnens vistelsetider varierar mellan kommunerna. Allt fler föräldrar nyttjar förskolan och skolbarnsomsorgen, och nyttjandet har under senare år blivit jämnare fördelat över landet. Andelen inskrivna barn har i och för sig ökat i kommungrupperna storstäder, förortskommuner och större städer, där nyttjandet redan tidigare var relativt sett högt, men den största ökningen har skett i övriga delar av landet, där andelen inskrivna barn tidigare varit jämförelsevis låg.

Det finns dock fortfarande betydande skillnader i både andelen inskrivna barn och vistelsetider mellan kommunerna och därmed skillnader i behovet av att tillhandahålla barnomsorg även efter att skillnader i andelen barn har beaktats.

Standardkostnaden beräknas i den befintliga delmodellen enligt formeln:

Standardkostnad = Åldersersättning* KVolymindex

Nedan redogörs kortfattat för utredningens förslag till uppdateringar och förändringar. För den som önskar en mer utförlig och detaljerad presentation av delmodellen och de beräkningsförändringar som utredningen föreslår hänvisas till bilaga 6a.

Förändringar i beräkningen av åldersersättningen

Åldersersättningen beräknas genom att andelen barn i åldersgrupperna 1–3, 4–5, 6 och 7–9 år multipliceras med en enhetskostnad för respektive grupp. Jag föreslår att enhetskostnaderna per barn i respektive åldersgrupp uppdateras samtidigt som åldersgrupperna görs om och utökas till att även innefatta barn mellan 10 och 12 år. Motivet till att utöka åldersgrupperna och även inkludera 10–12 åringar är att allt fler av dem deltar i skolbarnsomsorgen.

Tabell 3.3 Förslag till enhetskostnader och åldersgrupper (kronor per barn)

1–2år 3år 4–5år 6år 7–9år 10–12år 66 706 66 212 69 273 27 051 19 031 2 326

Genom att beräkna en åldersersättning per invånare för respektive kommun beaktas den demografiska strukturen, dvs. andelen barn av totalbefolkningen, i respektive kommun. Dessutom beaktas via enhetskostnaden att barn tar olika mycket av barnomsorgens resurser i anspråk beroende på hur gamla de är samt att andelen barn av det totala antalet barn i respektive åldersgrupp som deltar i barnomsorgen varierar. Beräkningen av enhetskostnaden baseras på genomsnittliga värden för riket och är densamma för samtliga kommuner.

Vid beräkningen av åldersersättningen tar man dock inte hänsyn till om det finns andra strukturella faktorer än andelen barn (demografin) som påverkar efterfrågan på barnomsorg i respektive kommun. Det görs i stället med hjälp av den så kallade KVolymen.

Övergång från KVolym till behovsindex

Vid beräkningen av KVolymen i en kommun tas hänsyn till såväl andelen inskrivna barn som deras vistelsetider samt att det krävs mer eller mindre resurser beroende på barnens ålder. För att resultaten i delmodellen inte ska påverkas av kommunernas självvalda servicenivå skattas efter beräkningen av den faktiska KVolymen en ny KVolym, vilken sedan görs om till ett KVolymindex.

Den skattade KVolymen tas fram genom en multipel regressionsanalys där sambandet mellan den faktiska KVolymen och ett antal strukturvariabler beräknas. De strukturvariabler som används är andelen vårdnadshavare som arbetar eller studerar minst 28 timmar i veckan, skattekraften i kommunen och ett mått på bebyggelsetätheten i tätorten. Att det är just dessa tre variabler som används beror på att de i relativt hög utsträckning visat sig kunna förklara skillnaderna mellan kommunernas faktiska KVolymer.

En viktig komponent vid framtagandet av KVolymen är den genomsnittliga vistelsetiden. Denna har tidigare (exempelvis 1999 och 2002) efterfrågats av Skolverket i verkets föräldraenkät som gått ut till ca 80 000 föräldrar. Resultaten har kunnat brytas ned på kommunnivå. Vid den senaste uppdateringen 2005 valde dock Skolverket att enbart skicka ut enkäten till ca 18 000 personer. Underlaget blev därmed inte stort nog för att resultaten ska kunna användas på kommunnivå. Detta har medfört att det inte finns några aktuella vistelsetider per kommun att tillgå vilket i sin tur gör att en ny KVolym inte kan beräknas. Utredningen har därför konstruerat ett nytt index, kallat behovsindex. Syftet med behovsindex är detsamma som med KVolymen, att få ett mått på det strukturella behovet av barnomsorg i respektive kommun.

Den främsta skillnaden mellan KVolymen och behovsindex är att de vistelsetider som nu används är de genomsnittliga vistelsetiderna för kommungrupperna och inte som tidigare för respektive kommun, samt att andelen inskrivna barn beräknas som ett genomsnitt över två år. Det senare görs för att ge modellen en ökad stabilitet.

Av samma skäl som anges ovan till varför den faktiska KVolymen inte används för beräkningen av standardkostnader i delmodellen, dvs. risken för påverkbarhet, kommer inte heller det faktiska behovsindex att användas direkt i delmodellen. Liksom i dag kommer istället de tre tidigare nämnda strukturvariablerna även fortsättningsvis att användas för att beräkna skillnader i kommunernas behov. Jag föreslår således att såväl sättet att beräkna KVolymen som begreppet utmönstras och ersätts med ett behovsindex. Enligt utredningens förslag kommer formeln för att räkna ut standardkostnaden för barnomsorg att ha följande utseende;

Standardkostnaden = Åldersersättning * Behovsindex

Jag föreslår även att genomslaget av strukturvariabeln skattekraft begränsas ytterligare. I dag är variabeln begränsad nedåt till 82 % och uppåt till 127 %. Jag föreslår att variabeln skattekraft begränsas till 83 % nedåt respektive 117 % uppåt. Skälet till mitt förslag är att utvecklingen inom förskoleområdet, där efterfrågan på barnomsorg blir allt mer lika mellan landets kommuner, medfört att variabeln med sina nuvarande begränsningar tenderar att överskatta behovet av att tillhandahålla barnomsorg i kommuner med hög skattekraft relativt behovet i andra kommuner och till viss del att underskatta motsvarande behov i kommuner med låg skattekraft. Genom de förändrade begränsningarna kommer enligt min bedömning skillnader i skattekraft på ett bättre sätt än i dag att spegla skillnader i kommunernas behov av att tillhandahålla barnomsorg.

Det täthetsmått som används i dag är från år 2000. Utredningen föreslår att täthetsmåttet uppdateras till 2005 års nivå.

3.4¶Resultatet av mitt förslag

Resultatet av mina förslag är att 255 kommuner får höjda standardkostnader medan 35 kommuner får sänkta standardkostnader. I dag omfördelar delmodellen drygt 3,8 miljarder kronor. Med mina förslag minskar omfördelningen till 3 miljarder kronor.

Storstäder och förortskommuner får som grupp något sänkta standardkostnader medan samtliga övriga kommungrupper får höjda standardkostnader.

Förändringarna av standardkostnaderna beror till största delen på uppdateringen av den regressionsmodell som ligger till grund för det behovsindex som används i delmodellen. Förändringarna är en följd av att efterfrågan på barnomsorg under de senaste åren blivit mera lika över landet vilket minskat de strukturella skillnaderna mellan kommunerna.

De förändringar som jag föreslår när det gäller beräkning av åldersersättningen, uppdateringen av täthetsmåttet samt begränsningen av skattekraftens genomslag ger i allmänhet endast små förändringar av standardkostnaden.

Tabell 3.4 Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen för

skola och skolbarnsomsorg, redovisade på kommungruppsnivå (kr/invånare)

Nytt förslag Nuvarande Differens

Av de 35 kommuner som får sänkta standardkostnader har 31 fortfarande en standardkostnad, i 2005 års prisnivå, som överstiger den egna kommunens nettokostnad för verksamheten. De tio kommuner som får de största negativa förändringarna får sänkta standardkostnader med mellan 300 och 679 kronor per invånare. De tio kommuner som får de största positiva förändringarna får höjda standardkostnader med mellan 323 och 380 kronor per invånare. Utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 6b.

4¶Förskoleklass och grundskola

I kapitlet föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av kostnadsutjämningens delmodell förskoleklass och grundskola.

Mitt förslag:

Den fasta ersättningen i komponenten för beräkning av merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk uppdateras. En ny fiktiv utplacering av grundskolor implementeras, baserat på befolkningen 2005. En ny beräkning av elevernas vägavstånd till grundskolor implementeras, baserat på befolkningen 2005. Kostnadsfunktionerna för små skolor och skolskjutsar uppdateras och ett antal kostnader justeras.

De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör införas den 1 januari 2009.

4.1¶Kort om nuvarande delmodells utformning och utredningens arbete

Grunden för utjämningen i delmodellen förskoleklass och grundskola är kommunens åldersstruktur. Standardkostnaden för förskoleklass och grundskola beräknas utifrån andelen 6-åringar och andelen 7-15 åringar. Vidare beräknas merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk utifrån andelen 7-15 åringar som antingen är födda utanför Sverige, Danmark och Norge eller där båda föräldrarna är det. Därutöver beräknas merkostnader för små skolor och skolskjutsar utifrån elevernas geografiska spridning i kommunen. Grunden i delmodellen har sedan den infördes 1996 varit relativt oförändrad. Störst förändring skedde 2005 efter förslag från Utjämningskommittén (SOU 2003:88) då underlaget för att beräkna merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andra-

språk ändrades från finskt och utomnordiskt medborgarskap till utländsk bakgrund (födda utanför Sverige, Norge och Danmark eller där båda föräldrarna är födda utanför dessa länder), samtidigt som delmodellen anpassades för att ta hänsyn till att förskoleklass hade blivit en verksamhet inom grundskolan.

Den genomsnittliga vägda standardkostnaden uppgår 2007 till 8 640 kronor per invånare, och varierar mellan 5 070 och 11 676 kronor per invånare. Delmodellen omfördelar innevarande år ca 3,86 miljarder kronor.

Utredningen har gjort en genomgång och validering av delmodellen förskoleklass och grundskola. Vid genomgången framkom att det finns ett behov av att uppdatera den fastställda ersättningen per elev för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk. Även beräkningen av merkostnader för små skolor och skolskjutsar behövde uppdateras. Andelen barn och kostnaderna per barn uppdateras årligen av SCB, vilket innebär att en anpassning av den del av utjämningen som direkt tar fasta på åldersstrukturen sker löpande. Mitt förslag till uppdatering av delmodellen avgränsas således till att avse ersättningen per elev för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk samt komponenten bebyggelsestruktur.

Merkostnader för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk

Tillägget eller avdraget för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk beräknas enligt följande: Först multipliceras andelen 7-15 åringar som är födda utanför Sverige, Norge eller Danmark samt andelen i åldersgruppen som har föräldrar födda utanför dessa länder med den totala andelen 7-15 åringar i kommunen. Resultatet multipliceras i sin tur med en för delmodellen fastställd ersättning per elev på 6 739 kronor. Ersättningen uppdaterades senast av Utjämningskommittén (SOU 2003:88).

Utjämningsåret 2007 är det största avdraget för modersmålsersättning och svenska som andra språk 101 kronor per invånare, medan det största tillägget är 304 kronor per invånare.

Merkostnader för små skolor och skolskjutsar

Glesbygdsverket har vid olika tillfällen på uppdrag av de kommittéer som arbetat med den kommunalekonomiska utjämningen utvecklat modeller för att beräkna merkostnader som uppkommer i områden med gles bebyggelsestruktur. Gemensamt för dessa modeller är att de utgår från statistik om befolkningens bosättningsmönster i olika åldersklasser samt en databas över vägnätet. För analyserna har specialutvecklade program baserade på geografiska informationssystem (GIS) använts.

Glesbygdsverkets modeller används i delmodellen förskoleklass och grundskola för en fiktiv utplacering av skolor i enlighet med vissa kriterier, som givet elevunderlaget och dess geografiska spridning ska avspegla kommunens strukturellt betingade behov. Modellen skapar således en teoretisk skolorganisation för respektive kommun. Utplaceringen av skolorna är fiktiv för att kommunerna inte ska kunna påverka utfallet av utjämningen.

Efter utplaceringen av de fiktiva skolorna anknyts samtliga elever till de utplacerade skolorna med utgångspunkt från vägavstånden från folkbokföringsorten till skolan, varpå vägavståndet för varje elev registreras och ackumuleras per kommun.

De geografiska beräkningarna enligt ovan knyts därefter samman med kostnadsfunktioner som tagits fram med utgångspunkt från olika antaganden om kostnaderna för små skolor och skolskjutsar.

Slutligen kan merkostnaden per invånare för små skolor och skolskjutsar beräknas för var och en av kommunerna.

Den nu gällande beräkningen av merkostnader för små skolor och skolskjutsar i områden med gles bebyggelsestruktur har sin grund i en fiktiv utplacering av grundskolor som senast genomfördes av Glesbygdsverket år 2003 och avrapporterades av Utjämningskommittén (SOU 2003:86). Beräkningarna implementerades 2005.

Vid den fiktiva utplaceringen av skolor för elever i åldrarna 7-12 år (tidigare benämnda låg- och mellanstadieskolor) har beräkningsförutsättningarna varit att en skola förutsätter ett underlag på minst 7 elever, och att alla elever som har längre än 3 kilometer till skolan har rätt till skolskjutsar, och att ingen elev ska ha längre än 30 kilometer till skolan. Vid den fiktiva utplaceringen av skolor för elever i åldrarna 13-15 år (tidigare benämnda högstadieskolor) för-

utsätts minst 20 elever, ett högsta reseavstånd på 50 kilometer, och skolskjutsar vid avstånd överstigande 4 kilometer.

Modellen har i den nu gällande beräkningen inte använts fullt ut i tätorter med mer än 20 000 invånare. I dessa orter bildar modellen i allmänhet endast en skola. För att undvika att skolskjutskostnaderna överskattas i de berörda kommunerna, har samtliga elevers elevkilometer inom dessa tätorter plockats bort. I de fall en kommun därefter inte når upp till en samlad merkostnad om 25 kronor per invånare har kommunen i den nuvarande modellen fått värdet 25 kronor som en schablon.

Kompensation för merkostnader utgår enligt den gällande kostnadsfunktionen för skolor med elever i åldrarna 7-12 år från en minsta skolstorlek på sju elever och avtar därefter med stigande befolkningsunderlag för att helt upphöra vid 300 elever. För skolor med elever i åldrarna 13-15 år utgår kompensation på motsvarande sätt i storlek från 20 elever upp till 350 elever.

Merkostnaderna för små skolor har i nu gällande tillämpningen beräknats baserat på elevunderlaget som ett genomsnitt av åren 1997, 1999 och 2001. Detta för att undvika att små demografiska förändringar föranleder variationer av antalet små skolenheter mellan uppdateringarna, med relativt stora omfördelningseffekter som konsekvens.

I kostnadsfunktionen för små skolor beaktas merkostnader för lokaler, skolmåltider, lärarkostnader, samt kostnader för läromedel.

Merkostnaderna för skolskjutsar beräknas med antaganden om kostnader per personkilometer, dvs. kostnader för personal och fordon vid skolskjutsar.

Det största avdraget för små skolor och skolskjutsar är innevarande år 251 kronor per invånare, medan det största tillägget är 2 089 kronor per invånare.

4.2¶Mitt förslag till uppdatering och förändring

Modersmålsundervisning och svenska som andraspråk

Jag föreslår en uppdatering av lönekostnaderna per elev för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk. Enligt uppgifter från Sveriges Kommuner och Landsting uppgick den genomsnittliga månadslönen för en grundskolelärare år 2006 till 24 000 kronor. Den totala årliga kostnaden för samtliga lärare för

modersmålsundervisning och svenska som andraspråk, inklusive arbetsgivaravgifter enligt lag och avtal, var omräknat till årsarbetskrafter drygt en miljard kronor. Läsåret 2005/06 uppgick antalet elever som deltog i modersmålsundervisning respektive svenska som andra språk till totalt 148 080 elever.

Mitt förslag till ny ersättning per elev blir 7 170 kronor.

Det största avdraget för modersmålsundervisning och svenska som andraspråk blir med mitt förslag 108 kronor per invånare, medan det största tillägget blir 323 kronor per invånare.

Små skolor och skolskjutsar

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag utvecklat en ny applikation för tillgänglighetsberäkningarna bl.a. avseende delmodellen förskoleklass och grundskola. Den nya applikationen beskrivs närmare i bilaga 5.

Glesbygdsverket har vidare med tillämpning av den nya applikationen dels gjort en ny fiktiv utplacering av grundskolor, dels även uppdaterat de aktuella kostnadsfunktionerna för små skolor och skolskjutsar. Därefter har uppdaterade standardkostnader och nya tillägg/avdrag beräknats.

Jag föreslår att de uppdaterade standardkostnaderna läggs till grund för utjämningen i delmodellen förskoleklass och grundskola.

De grundläggande geografiska antagandena för placeringen av de fiktiva skolorna är desamma i det nya förslaget som i den befintliga modellen. Merkostnader beräknas även i det nya förslaget för skolor i storlek från sju upp till 300 elever för de yngre eleverna, och från 20 upp till 350 elever för de äldre eleverna.

Med den nya applikationen har det varit möjligt att placera de fiktiva skolorna på ett ännu mer realistiskt sätt än vid föregående uppdatering, till följd av att befolkningens koncentration inom skolans geografiska upptagningsområde i större utsträckning än tidigare har påverkat utplaceringen av skolan. Den nya placeringen är därmed inte lika känslig för smärre variationer av antalet elever mellan uppdateringarna, varför modellen ger en ökad stabilitet över tid i utplaceringen av skolor. Beräkningen av merkostnader har därför gjorts baserat på elevunderlaget för ett år, 2005, och inte som vid föregående uppdatering som ett genomsnitt över tre år.

Den nya applikationen använder en vägdatabas som innehåller samtliga farbara allmänna och enskilda vägar, och mäter även i

övrigt vägavstånden mer exakt. Den tidigare använda applikationen använde endast allmänna vägar.

Vid körningarna med den nya applikationen har modellen använts fullt ut i samtliga kommuner, dvs. även i större tätorter.

Kostnadsfunktionerna för små skolor och skolskjutsar har uppdaterats och ett antal kostnader har justerats. Den största förändringen gällande kostnadsfunktionen för små skolor är att de antagna lärarlönerna och lärartätheten har anpassats till dagens nivå. En viss uppräkning har även skett av de antagna merkostnaderna för skolmåltider och lokalkostnader. En annan förändring är att de antagna merkostnaderna för läromedel tas bort, eftersom en kontroll mot kommunernas redovisade kostnader inte har gett vid handen att det finns merkostnader för läromedel i små skolor. För skolskjutsar är den största förändringen av kostnadsfunktionen att kostnaden per kilometer har justerats upp.

Det största avdraget för små skolor och skolskjutsar är efter mitt förslag 298 kronor per invånare, medan det största tillägget är 2 078 kronor per invånare.

4.3¶Resultatet av mitt förslag

Resultatet av mina förslag är att 187 kommuner får höjda standardkostnader medan 103 kommuner får sänkta standardkostnader. På kommungruppsnivå innebär förslaget att storstäder, förortskommuner och större städer får ett negativt utfall. Men även glesbygdskommuner får som grupp ett negativt utfall. Övriga kommungrupper får ett positivt utfall.

Tabell 4.1 Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen för-

skoleklass och grundskola, redovisade på kommungruppsnivå (kronor per invånare)

Nytt förslag Nuvarande Differens

Förändringen av standardkostnaderna härrör främst från beräkningen av merkostnader för små skolor och skolskjutsar. Förändringarna beror delvis på förändringar i antalet elever och elevernas geografiska spridning från föregående uppdatering. Förändringarna beror även på att de underliggande kostnaderna för lärarlöner m.m. har anpassats till dagens nivå. De tekniska förbättringarna i utplaceringen och den mera exakta mätningen av vägavstånden, bl.a. genom att även enskilda vägar beaktas, ger också upphov till förändringar. Utfallet av mina förslag avseende delmodellen förskoleklass och grundskola för respektive kommun redovisas i bilaga 7.

5¶Gymnasieskola

I kapitlet föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av komponenten bebyggelsestruktur i delmodellen gymnasieskola.

Mitt förslag: Underlaget för beräkningen av kommunernas merkostnader för inackorderingstillägg räknas upp med utgångspunkt från prisbasbeloppet 2007. Underlaget för beräkningen av kommunernas merkostnader för skolresor till gymnasiet räknas upp med utgångspunkt från aktuella kostnadsuppgifter från samtliga länstrafikbolag. En ny beräkning av elevernas vägavstånd till gymnasieskolor implementeras, baserat på befolkningen 2005. De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör införas den 1 januari 2009.

5.1¶Kort om nuvarande delmodells utformning samt utredningens arbete

Standardkostnaden för gymnasieskolan beräknas utifrån andelen ungdomar 16–18 år, bebyggelsestruktur samt elevernas programval de senaste två åren.

Komponenten bebyggelsestruktur avser att utjämna kommunernas strukturellt betingade kostnader för elevernas dagliga resor och inackorderingstillägg. Anledningen till att elevernas programval beaktas vid beräkningen är att kostnaderna varierar mellan olika gymnasieprogram samtidigt som gymnasieelevernas programval skiljer sig åt mellan kommunerna. Allmänt gäller att de teoretiskt orienterade programmen är billigare än de mer praktiskt orienterade programmen.

Delmodellen gymnasieskola omfördelar innevarande år 1,7 miljarder kronor mellan kommunerna.

Den genomsnittliga vägda standardkostnaden för rikets samtliga kommuner är 3 345 kronor per invånare. Standardkostnaden varierar mellan 1 746 och 5 133 kronor per invånare. Det största tillägget för bebyggelsestruktur uppgår till 400 kronor. Det största avdraget uppgår till 96 kronor.

Delmodellen gymnasieskola har i stort varit oförändrad sedan den infördes 1996. Från och med 2005 genomfördes dock en förändring som innebär att elevernas programval beaktas som ett genomsnitt över två år. Tidigare beaktades programvalet på basis av uppgifter från ett år. Förändringen genomfördes efter förslag från Utjämningskommittén. Syftet med förändringen är att utjämna variationerna i utfall för enskilda kommuner från ett år till ett annat.

Samtliga data som används i denna delmodell förutom de som är att hänföra till bebyggelsestrukturen uppdateras årligen av SCB.

Jag har gått igenom och validerat delmodellen gymnasieskola. Vid genomgången framkom behov av att uppdatera komponenten bebyggelsestruktur. Därutöver aktualiserades inte något behov av förändringar eller uppdateringar av delmodellen (som nämnts uppdateras övriga delar av delmodellen årligen av SCB).

Mitt förslag till uppdatering av delmodellen gymnasieskola avgränsas således till att avse komponenten bebyggelsestruktur.

Nuvarande beräkning av merkostnader för bebyggelsestruktur

Den nu gällande beräkningen av merkostnader för bebyggelsestruktur, dvs. för elevernas dagliga resor och inackorderingstillägg, har sin grund i en fiktiv utplacering av gymnasieskolor som senast genomfördes år 2003 (baserat på befolkningen 2001) och avrapporterades av Utjämningskommittén (SOU 2003:88. Beräkningarna implementerades 2005.

Beräkningen av merkostnader för bebyggelsestruktur har skett enligt följande:

I ett första steg har fiktiva gymnasieskolor placerats ut i kommuner med minst 600 personer i åldern 16–18 år eller minst 15 000 invånare. Dessa kommuner bedöms ha ett tillräckligt elevunderlag för att bedriva egen gymnasieutbildning utan merkostnader till följd av lågt elevunderlag. En manuell justering har gjorts för ett

fåtal kommuner, för att få en rimlig anpassning till verkliga förhållanden.

I ett andra steg har fiktiva gymnasieskolor placerats ut i övriga kommuncentra om minst 500 personer i åldern 16–18 år finns inom 50 kilometers vägavstånd samtidigt som vägavståndet till andra gymnasieorter överstiger 35 kilometer.

I ett tredje steg har vägavståndet för samtliga elever i landet till de närmast belägna utplacerade gymnasieskolorna beräknats.

Slutligen har kostnader för dagliga skolresor och inackordering beräknats. För elever med kortare vägavstånd än 6 kilometer beräknas inga resekostnader. För elever med ett avstånd till närmaste gymnasieskola på mellan 6 och 50 kilometer beräknas en resekostnad motsvarande den genomsnittliga kostnaden för resor under ett läsår. Av elever med mer än 50 kilometer till närmaste gymnasieskola har 90 % antagits bo inackorderade under 9 månader till en kostnad som motsvarar inackorderingstillägget. Därutöver har 5 % av samtliga elever antagits bo inackorderade.

Den genomsnittliga kostnaden per år för elevernas resor har fastställts till 4 500 kronor. Kostnaderna för inackordering har beräknats som en månatlig ersättning motsvarande 1/30-del av 2003 års prisbasbelopp, som är 38 600 kronor. Beloppet har därefter multiplicerats med 9 (ett läsår uppgår till 9 månader). Beloppet är 11 580 kronor per år.

Tillägg/avdrag för bebyggelsestruktur erhålls genom att kommunens beräknade merkostnader för bebyggelsestruktur reduceras med det vägda medelvärdet för bebyggelsestruktur i riket.

5.2¶Mitt förslag till uppdatering och förändring

Glesbygdsverket har som nämnts utvecklat en ny applikation för tillgänglighetsberäkningar i den kommunalekonomiska utjämningen (se även bilaga 5). Den nya applikationen använder en vägdatabas som innehåller samtliga farbara allmänna och enskilda vägar. Den tidigare använda applikationen använde endast allmänna vägar. Den nya applikationen använder i likhet med den tidigare SCB:s befolkningsdatabas, men upplösningen i s.k. befolkningsrutor har förbättrats. Sammantaget innebär förändringarna att elevernas vägavstånd mäts mer exakt.

Glesbygdsverket har på utredningens uppdrag med stöd av den nyutvecklade applikationen gjort en ny beräkning av vägavståndet

för samtliga elever i landet till de närmast belägna tidigare utplacerade gymnasieorterna, med 2005 års befolkning. Glesbygdsverket har alltså inte haft i uppdrag att göra någon ny fiktiv utplacering av gymnasieskolor.

Underlaget för kostnadsberäkningen gällande inackorderingstilläggen och de dagliga resorna har uppdaterats. Den nya beräkningen av inackorderingstilläggen baseras på prisbasbeloppet för 2007, som är 40 300 kronor. Den nya beräknade kostnaden för inackorderingstillägg blir därmed 12 090 kronor. De antagna resekostnaderna har höjts till 5 150 kronor, efter att Glesbygdsverket har samlat in uppgifter från samtliga länstrafikbolag.

Nya beräkningar har gjorts av tillägg/avdrag baserat på den nya beräkningen av vägavstånden samt de uppdaterade kostnaderna för inackordering och resor. För övrigt har beräkningen gjorts med samma förutsättningar som de nu gällande beräkningarna.

5.3¶Resultatet av mitt förslag

Resultatet av mina förslag är att 191 kommuner får ett positivt utfall, dvs. höjda standardkostnader, i intervallet 1–173 kronor per invånare, medan 96 kommuner får ett negativt utfall, alltså sänkta standardkostnader, i intervallet 1–35 kronor per invånare (för tre kommuner innebär förslaget ingen förändring).

På kommungruppsnivå innebär förslaget den största ökningen för glesbygdskommunerna, som i genomsnitt får en ökning med 58 kronor per invånare. Den största minskningen får storstäderna, med minus 17 kronor per invånare.

Tabell 5.1 Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen

gymnasieskola, redovisade på kommungruppsnivå (kronor per invånare)

Förändringarna av standardkostnaderna beror i huvudsak på demografiska förändringar och på förändringar av vägavstånd vid beräkningen av merkostnader för bebyggelsestruktur. Till en del förklaras förändringarna av att de underliggande kostnaderna för inackordering och dagliga resor har anpassats till aktuell kostnadsnivå. Även de tekniska förbättringarna i applikationen i övrigt kan ge upphov till vissa förändringar.

Utfallet av de föreslagna förändringarna i delmodellen för samtliga kommuner framgår av bilaga 8.

6¶Individ- och familjeomsorg

I kapitlet föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av kostnadsutjämningens delmodell för individ- och familjeomsorg.

Mitt förslag:

Den regressionsmodell som används för att beräkna

strukturella kostnadsskillnader för ekonomiskt bistånd,

missbrukarvård, övrig vuxenvård och familjerätt förändras till

att innehålla följande variabler:

• arbetssökande utan ersättning

• personer som är sambo/gifta, utrikes födda utanför

EU, Norden, USA, Kanada, Nya Zeeland och

Australien, utan introduktionsersättning, med barn

(0–17 år) och en inkomst under 150 000 kronor

• ensamstående kvinnor i åldern 20–55 med barn 0–

17 år och en inkomst som understiger 170 000

kronor per år.

• roten ur tätortsbefolkningen i kommunen år 2005.

De föreslagna förändringarna bör införas från och med den

1 januari 2009.

6.1¶Kort om nuvarande delmodell

Delmodellen för individ- och familjeomsorg består av två delar som tillsammans summeras till en standardkostnad. Den första beräknar strukturellt betingade kostnadsskillnader för barn- och ungdomsvård och den andra för övrig individ- och familjeomsorg, dvs. för

ekonomiskt bistånd, missbrukarvård samt övrig vuxenvård och familjerätt. Båda delarna beräknas med hjälp av regressionsmodeller.

Kommunernas behov av barn- och ungdomsvård beräknas utifrån följande strukturvariabler; • Andel barn 0–12 år som bor med ensamstående föräldrar • Antal lagförda ungdomar 15–17 år per hemkommun under en

treårsperiod dividerat med antalet år. Beräknas sedan som en

andel baserat på befolkningen per den 31 december • Antal barn 16–19 år som är födda utanför Norden och EU

(2003 års medlemsländer) eller barn 16–19 år som är födda

inom Norden och EU med minst en förälder som inte är född

där • Roten ur kommunens folkmängd upptill 75 000

Kommunernas behov av övrig individ- och familjeomsorg beräknas utifrån följande strukturvariabler; • Utrikes födda flyktingar och nära anhöriga som vistats i landet

3–9 år samt övriga utrikes födda från länder utanför Norden

och EU som vistats i Sverige 0–19 år • Arbetssökande utan ersättning • Ensamstående kvinnor i åldern 18–44 med barn 0–17 år • Roten ur tätortsbefolkningen i kommunen år 2000. • Män 25–64 med årsinkomst under 140 000 kronor

Variablerna uppdateras årligen av SCB med undantag av variabeln roten ur tätortsbefolkningen. Variablernas vikter i regressionsmodellerna uppdaterades senast 2005 efter förslag av Utjämningskommittén (SOU 2003:88).

Delmodellen omfördelar innevarande år ca 4,1 miljarder kronor mellan kommunerna. Den genomsnittliga vägda standardkostnaden för rikets samtliga kommuner är 2 927 kronor per invånare. Standardkostnaden varierar mellan 1 046 och 5 133 kronor per invånare.

6.2¶Utvecklingen inom individ- och familjeomsorgen

Individ- och familjeomsorgen omfattar barn- och ungdomsvård, ekonomiskt bistånd, missbrukarvård för vuxna, övrig vuxenvård och familjerätt.

De totala nettokostnaderna för individ- och familjeomsorgen uppgick 2005 till drygt 26 miljarder kronor. Barn- och ungdomsvården stod för 41 % av kostnaderna och ekonomiskt bistånd för 36 %. Mellan åren 1999–2001 var kostnaderna för individ- och familjeomsorgen i stort sett oförändrade. Mellan 2001 och 2005, ökade kostnaderna med ca 14 %. Den främsta orsaken är ökade kostnader för barn- och ungdomsvården och missbrukarvården.

Diagram 6.1 Nettokostnaderna för individ- och familjeomsorgen 2001–2005 (miljoner kronor)

30 000

25 000

20 000

or

r kron 15 000

Miljone

10 000

5 000

0

2001 2002 2003 2004 2005

Ekonomiskt bistånd Barn- och ungdomsvård Missbrukarvård Övrig vuxenvård Familjerätt Källa SCB

Sedan 2001 har barn- och ungdomsvårdens andel av de totala kostnaderna ökat med ca 4 procentenheter medan det ekonomiska biståndets andel har minskat i motsvarande utsträckning. De övriga verksamheterna har, som andel av de totala nettokostnaderna, varit relativt konstanta.

6.3¶Mitt förslag till uppdatering och förändring

Behovet av insatser från kommunernas individ- och familjeomsorg påverkas kontinuerligt av olika förändringar i samhället. Detta har föranlett förändringar av delmodellen vid ett flertal tillfällen. Den senaste förändringen skedde efter förslag från Utjämningskommittén (SOU 2003:88). Delmodellen delades då upp i två komponenter. Den första beräknade med samma variabler som den tidigare delmodellen för hela individ- och familjeomsorgen behovet av ekonomiskt bistånd, missbrukarvård samt övrig vuxenvård och familjerätt. Den andra komponenten beräknade med nya variabler behovet av barn- och ungdomsvård.

Skälet till kommitténs förslag att dela upp delmodellen i två delar var att kostnaderna för barn- och ungdomsvården utgjorde en allt större del av de totala kostnaderna för individ- och familjeomsorgen samtidigt som den dåvarande delmodellen innehöll variabler som främst fångade upp skillnader i det ekonomiska biståndet. I takt med att insatserna förändrades, från ekonomiska transfereringar till insatser med större inslag av vård och stöd, kunde den dåvarande delmodellen i allt mindre utsträckning förklara de kommunala kostnadsskillnaderna.

Det av Utjämningskommittén presenterade modellförslaget, som implementerades 2005, kunde förklara 65 % av kostnadsskillnaderna för övrig individ- och familjeomsorg samt 39 % av kostnadsskillnaderna för barn- och ungdomsvård 2001. Förklaringsvärdet för delmodellen som helhet var 66 %.

Jag har gjort en genomgång och validering av delmodellen individ- och familjeomsorg. Vid genomgången framkom att förklaringsvärdet för delmodellen har sjunkit till 52 %. Den främsta förklaringen till detta är att enbart 21% av kostnadsskillnaderna för barn- och ungdomsvård kan förklaras med hjälp av nuvarande delmodell. Delmodellen kan inte heller förklara variationer i kostnader för övrig individ- och familjeomsorg lika bra som tidigare. Jag har därför försökt hitta andra variabler än de som används i dagens delmodell för att förklara kostnadsvariationerna mellan kommunerna.

Utredningens arbete med komponenten barn- och ungdomsvård

Mot bakgrund av det bristfälliga förklaringsvärdet i den komponent inom delmodellen individ- och familjeomsorg som utjämnar för kostnadsskillnader för barn- och ungdomsvård har jag försökt att dels byta ut variabler i den regression som ligger till grund för utjämningen, dels hitta en ny komponent som inte baseras på en regression.

Jag har i utredningsarbetet uppdragit åt först Statskontoret och senare SCB att försöka ta fram nya komponenter för utjämningen av barn- och ungdomsvården. I uppdraget till Statskontoret ingick att se över hela delmodellen samt om möjligt ta fram en icke regressionsbaserad delmodell för kostnadsutjämning inom individoch familjeomsorgen.

Statskontoret avrapporterade uppdraget i oktober 2006 med rapporten Kostnadsutjämning för individ- och familjeomsorgen (IF) – analys och förslag. Statskontoret redovisar i sin rapport bl.a. en alternativ regressionsbaserad komponent för utjämning av barnoch ungdomsvården. Statskontoret förordar dock en icke regressionsbaserad utjämningsmodell för såväl ekonomiskt bistånd och missbrukarvård som barn- och ungdomsvård.

I modellen beräknas kommunernas standardkostnader genom att kommunernas egna antal prestationer eller insatser mätt som ett genomsnitt över en femårsperiod multipliceras med genomsnittskostnaden i riket för respektive prestation eller insats.

Min bedömning är dock att den modell som Statskontoret tagit fram inte kan ligga till grund för kostnadsutjämningen mellan kommunerna inom individ- och familjeomsorgen. Förslaget är inte förenligt med en av grundprinciperna i den kommunala kostnadsutjämningen, nämligen att enskilda kommuner inte ska kunna påverka utfallet av utjämningen genom valet av inriktning, ambitionsnivå eller redovisningsprinciper för den berörda verksamheten. Visserligen är individ- och familjeomsorgen i stor utsträckning lagstyrd, och kommunerna styr inte individ- och familjeomsorgens dimensionering i första hand utifrån en ekonomisk kalkyl. Men det får inte finns några möjligheter för kommunerna att påverka utfallet av utjämningen.

När det gäller den regressionsbaserade komponent för barnoch ungdomsvård som Statskontoret också har tagit fram kan jag konstatera att denna regression – i likhet med den gällande regres-

sionen - inte kunde förklara annat än en mindre del av kostnadsskillnaderna mellan kommunerna.

SCB har på mitt uppdrag upprättat en databas med samtliga barn födda i Sverige mellan åren 1983 och 2005 och barnens biologiska föräldrar. Uppdraget till SCB utformades i samråd med Socialstyrelsen. Hypotesen har varit att ett sviktande föräldraskap kan förklara varför vissa barn blir föremål för insatser av barn- och ungdomsvården. Till föräldrarna har därför en mängd attribut knutits som var för sig eller i förening skulle kunna ha ett samband med sviktande föräldraskap; exempelvis fängelsevistelser, arbetssituation, vård på institution, ersättningar från socialförsäkringar etc.

SCB beräknade sambandet mellan olika kombinationer av attribut hos föräldrarna och förekomsten av heldygnsinsatser inom barn- och ungdomsvården för deras barn. Exempelvis kunde SCB visa att risken för en heldygnsinsats är fyra gånger högre än genomsnittet för barn som har en förälder som fått vård för alkoholmissbruk. SCB använde därefter dessa samband för att skatta antalet barn per kommun som kommer att behöva få heldygnsvård.

Jag bedömer att hypotesen om sviktande föräldraskap som en grundläggande förklaring till varför barn och ungdomar behöver insatser från kommunernas individ- och familjeomsorg innebär en lovade ansats. Det visade sig att den framtagna modellen kunde ge en god skattning av antalet barn med behov av insatser inom barnoch ungdomsvården i riket, men tyvärr inte på kommunnivå för enskilda kommuner.

Jag tvingas därför konstatera att jag inte har lyckats finna strukturella variabler som på ett tydligt sätt speglar skillnaderna mellan kommunerna i behovet av barn- och ungdomsvård. Det är enligt min mening angeläget att Statskontoret inom ramen för myndighetens kommande löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen prioriterar ett fortsatt utvecklingsarbete med komponenten barn- och ungdomsvård.

Utredningens arbete med komponenten Övrig individ- och familjeomsorg

Min validering av komponenten övrig individ- och familjeomsorg visade som nämnts ovan att förklaringsvärdet sjunkit även för denna del. Det visade sig också att variabeln män 25–64 med årsinkomst under 140 000 kronor inte längre uppfyllde de statistiska kraven för att kunna ingå i regressionsmodellen som en förklarande variabel. En uppdaterad regression, exklusive män med låg inkomst, ger ett förklaringsvärde på 55 %.

De variabler som används för att förklara skillnader i övrig individ- och familjeomsorg tar sin utgångspunkt i studier som genomförts av Socialstyrelsen för att förklara variationer i kommunernas kostnader för ekonomiskt bistånd.

Då det avgörande för att få ekonomiskt bistånd är individens eller familjens inkomst i förhållande till försörjningsbördan har jag försökt avgränsa de urvalsgrupper som används i dagens komponent genom att koppla på inkomstnivåer. På detta sätt kan man bättre fånga in de personer som får bistånd, vilket ökar komponentens träffsäkerhet.

Mitt förslag till variabler framgår nedan. Variabeln arbetssökande utan ersättning kvarstår i mitt förslag oförändrad från den befintliga modellen, medan övriga variabler är nya. • arbetssökande utan ersättning • personer som är sambo/gifta, utrikes födda utanför EU,

Norden, USA, Kanada, Nya Zeeland och Australien, utan introduktionsersättning, med barn (0–17 år) och en inkomst under 150 000 kronor

• ensamstående kvinnor i åldern 20–55 med barn 0–17 år och en

inkomst som understiger 170 000 kronor per år

De föreslagna nya variablerna ersätter: • utrikes födda flyktingar och nära anhöriga som vistats i landet

3–9 år och övriga utrikes födda från länder utanför Norden och EU som vistats i Sverige 0–19 år

• ensamstående kvinnor i åldern 18–44 med barn 0–17 år

Jag föreslår även att variabeln roten ur tätortsbefolkningen i kommunen år 2000 uppdateras att avse förhållanden för år 2005. Varia-

beln män 25–64 med årsinkomst under 140 000 kronor utmönstras eftersom den som nämnts inte längre är statistiskt godtagbar.

De av mig föreslagna förändringarna gör att komponenten övrig individ- och familjeomsorg kan förklara 62 % av de genomsnittliga kostnadsskillnaderna mellan kommunerna för åren 2004 och 2005. Totalt sett kan den uppdaterade delmodellen, inklusive komponenten barn- och ungdomsvård, förklara 55 % av kostnadsskillnaderna 2005.

6.4¶Resultatet av mitt förslag

De föreslagna förändringarna innebär att 82 kommuner får sänkta standardkostnader med maximalt 261 kronor per invånare. Samtidigt får 208 kommuner höjda standardkostnader med upp till 215 kronor per invånare. Samtliga förändringar beror på att variablerna i komponenten övrig individ- och familjeomsorg förändrats något för att på ett bättre sätt än i dag fånga upp de strukturellt betingade kostnadsskillnaderna som finns mellan landets kommuner.

Tabell 6.1 Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen indi

vid- och familjeomsorg (kronor per invånare)

Nytt förslag Nuvarande Differens

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv. 1 796 1 771 26

På kommungruppsnivå innebär förändringarna att gruppen storstäder och förortskommuner får något sänkta standardkostnader medan övriga kommungrupper får höjda standardkostnader. Generellt sett är dock förändringarna på kommungruppsnivå att beteckna som relativt små. Utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 9.

7¶Äldreomsorg

I kapitlet föreslår jag uppdatering och förändring av kostnadsutjämningens delmodell för äldreomsorg.

Mitt förslag: Normkostnad: Beräkningen av normkostnad indelad efter socioekonomisk tillhörighet upphör och ersätts med indelning efter inkomst. Inkomsten för den äldre befolkningen ska uppdateras årligen av SCB. Skattningen av omsorgsbehov hos äldre görs direkt med hjälp av ADL-beroende. Vårdkonsumtionen som ligger till grund för normkostnaden uppdateras. Män och kvinnor får samma normkostnad givet inkomst, etnicitet, ålder och ADL-beroende. Kostnaderna för hemtjänsttimme och särskilt boende uppdateras. Hemtjänst i glesbygd: Merkostnaden för hemtjänst i glesbygd uppdateras. Tillägg för institutionsboende: Tillägget till glesbygdskommuner för särskilt boende upphör. De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör införas från och med den 1 januari 2009.

7.1¶Kort om nuvarande delmodells utformning

Standardkostnaden för äldreomsorg beräknas med tre komponenter. Först beräknas en s.k. normkostnad för varje kommun som speglar vårdbehovet för befolkningen över 65 år. Kommuner med gles bebyggelsestruktur får ett tillägg till normkostnaden för merkostnad för resor inom hemtjänsten, och kommuner som tillhör kommungruppen glesbygdskommuner får dessutom ett tillägg för särskilt boende.

Beräkningen av normkostnaden för kommunerna utgår från att den äldre befolkningen delas in i sammanlagt 240 delgrupper efter

socioekonomi, etnicitet, kön och ålder. Ohälsan och vårdkonsumtionen skattas för varje delgrupp. Därefter beräknas en normkostnad för respektive delgrupp. Den totala normkostnaden för kommunen beräknas genom att alla invånares normkostnad summeras. En detaljerad beskrivning av modellen för normkostnadsberäkning för delgrupper och kommuner återfinns i bilaga 10a.

Med anledning av stora avstånd i områden med gles bebyggelsestruktur antas att det uppstår en merkostnad för personalens resor i hemtjänsten. För resor till invånare 80 år och äldre som bor 15 kilometer eller längre från en ”servicepunkt”, varifrån hemtjänstpersonalen antas utgå, beräknas en merkostnad. Möjliga servicepunkter är tätorter med minst 200 invånare. Rikets snitt används för att beräkna antalet personer i respektive kommun som har hemtjänst av de över 80 år. För att beräkna merkostnaden används en schablon på 52 kronor milen. I ersättningen ingår kostnader för fordon och lön för två besök om dagen alla dagar på året. Totalt är merkostnaden för hemtjänst till följd av gles bebyggelsestruktur beräknad till drygt 158 miljoner kronor.

Det antas även uppstå en merkostnad för särskilt boende för glesbygdskommuner. Behovet av särskilt boende antas uppstå tidigare, dvs. vid ett lägre omsorgsbehov, i glesbygdskommuner än i andra kommuner, där mer omfattande omsorgsbehov kan tillgodoses av hemtjänsten. Ersättningen utgår med 5 % av kommunens beräknade normkostnad och ges till 29 glesbygdskommuner (de kommuner som Kommunförbundet före 2005 klassificerade som glesbygdskommuner). Den totala merkostnaden för särskilt boende för glesbygdskommuner är drygt 116 miljoner kronor.

År 2007 omfördelar delmodellen drygt 6,2 miljarder kronor, vilket gör att äldreomsorg är den delmodell som i absoluta tal svarar för den största omfördelningen i kostnadsutjämningen. Den genomsnittliga vägda standardkostnaden för rikets samtliga kommuner är 7 958 kronor per invånare. Standardkostnaden i de olika kommunerna varierar mellan 3 018 och 16 862 kronor per invånare.

Delmodellens grundstruktur infördes efter förslag från Strukturkostnadsutredningen (SOU 1993:53). SCB uppdaterar årligen, till grund för normkostnadsberäkningen för respektive kommun, antal invånare över 65 år fördelat på ålder, kön, civilstånd och etnicitet. Indelningen efter socioekonomi, som också påverkar normkostnadsberäkningen, har uppdaterats efter förslag från Kommunala utjämningsutredningen (SOU 1998:151) respektive Utjämningskommittén (SOU 2003:88). I samband med den senare togs

tillägget för färdtjänst och handikappomsorg bort. Även tilläggen för gles bebyggelsestruktur har uppdaterats efter förslag från kommittéerna.

7.2¶Beräkning av normkostnaden

Den största delen av kommunernas standardkostnad för äldreomsorgen är normkostnaden. Normkostnaden ska mäta strukturella skillnader i omsorgsbehov mellan kommunerna. Den nu gällande beräkningen av normkostnaden genomfördes 2002 och avrapporterades av Utjämningskommittén (SOU 2003:88). Beräkningen av normkostnaden sker enligt följande:

Först uppskattas omsorgsbehovet för den äldre befolkningen. Det görs med hjälp av en undersökning av levnadsförhållanden (ULF), som genomförs av SCB vartannat år. I undersökningen intervjuas 2 000 till 3 000 personer 65 år och äldre, vilket motsvarar 3 % av Sveriges befolkning i den åldersgruppen. I undersökningen ställs frågor om självupplevd hälsa, funktionsnedsättning och långvarig sjukdom.

I nästa steg kopplas kunskapen om de äldres ohälsa till olika delgrupper av den äldre befolkningen efter kön, civilstånd, etnicitet och socioekonomisk tillhörighet. För detta ändamål tas ett ohälsoindex fram som grupperar de intervjuade enligt fyra nivåer av hälsa; full hälsa, lätt ohälsa, måttlig ohälsa och svår ohälsa.

För att koppla ohälsan för respektive grupp till omsorgsbehov i form av hemtjänst och särskilt boende används en fältundersökning i åtta kommuner. Den fältundersökning som ligger till grund för den befintliga beräkningen genomfördes 2003, och omfattade drygt 5 000 vårdtagare som hade antingen hemtjänst eller särskilt boende. Materialet har breddats genom att motsvarande data avseende 1 500 äldre från sju andra kommuner, som deltar i det s.k. SNAC-projektet (Swedish National study on Ageing and Care) har tillförts. I båda dessa undersökningar klassas behovet i förhållande till ADL, aktiviteter i dagligt liv. ADL-beroende avser behov av hjälp i följande fyra aktiviteter: bad eller dusch, stiga upp och lägga sig, påoch avklädning samt födointag. Klassificering enligt ADL används allmänt i vård- och utbildningssammanhang för att bedöma vårdoch omsorgsbehov.

Ohälsoindex översätts därefter till det ADL- index som används i fältundersökningen. Varje delgrupp ges en normkostnad genom

att respektive delgrupps omsorgsbehov i form av hemtjänst eller särskilt boende prissätts med hjälp av schablonkostnader.

Nästa steg i beräkningen är att alla i befolkningen över 65 år placeras in i en av de 240 delgrupperna för att kunna tilldelas motsvarande normkostnad. Kön, ålder i femårsgrupper, civilstånd och etnicitet – född utom eller inom Norden, uppdateras varje år. Den socioekonomiska indelningen sker i fem grupper: ej facklärd arbetare, facklärd arbetare, företagare och jordbrukare, tjänstemän på lägre och mellannivå, högre tjänstemän.

Beräkningen per socioekonomisk grupp förutsätter ett underlag som medger uppdelning av befolkningen i dessa grupper. Det underlaget finns i de s.k. Folk- och bostadsräkningarna (FOB). Sådana genomfördes tidigare vart femte år. Sedan år 1990 har ingen ny undersökning gjorts, vilket innebär att allt färre i den äldre befolkningen har en identifierbar socioekonomisk grupp. De som inte har en klassificering grupperas med hjälp av den fördelning som delgruppen har i den egna kommunen. Finns det inte någon i den aktuella delgruppen sker klassificeringen efter kommungruppens fördelning. Att undersökningen inte har genomförts sedan 1990 medför bl.a. ett växande problem genom att inte någon som invandrat sedan dess kan klassificeras utan måste ges en schablonmässig indelning enligt ovan. Vid 2002 års undersökning kunde 86 % av de äldre återfinnas i Folk- och bostadsräkningarna, medan 14 % fick klassificeras schablonmässigt.

Alla över 65 år erhåller en normkostnad enligt den delgrupp som de har placerats i. Den totala normkostnaden för kommunen beräknas genom att antalet personer i varje delgrupp multipliceras med respektive delgrupps normkostnad för att därefter summeras.

7.3¶Mitt förslag till uppdatering och förändring

Under senare år har andelen äldre i Sverige stadigt ökat och allra störst förändring har andelen äldre över 80 år haft. Det motsvarar också den grupp äldre som har störst behov av omsorg. Samtidigt har gruppen 65 år och äldre som helhet fått högre inkomst genom de nya årskullar som blivit 65 år. Demografin kan förklara en stor del av skillnaderna i kostnad mellan kommuner. Andelen 65+ varierar från 10 % till närmare 30 % mellan kommunerna. 70 % av kostnadsskillnaden förklaras av detta. Med mina förslag enligt

nedan förklarar delmodellen äldreomsorg sammantaget 82 % av kostnadsskillnaderna mellan kommunerna.

Normkostnader

På mitt uppdrag har docent Mårten Lagergren år 2007 genomfört en ny bearbetning av ett aktuellt ULF-material och en ny fältundersökning. I fältundersökningen har företrädare för samtliga av de åtta kommuner som deltog vid föregående uppdatering medverkat, och material från SNAC-studien har tillförts. För en djupare beskrivning av fältundersökningen och en jämförelse med de två tidigare fältundersökningarna gjorda 1994 och 2002, se bilaga 10b.

Jag föreslår att denna uppdatering ska läggas till grund för beräkningen av normkostnaderna.

Uppdateringen fångar upp förändringar i fördelning av omsorgsbehov och vårdkonsumtion mellan olika grupper av äldre. Dessutom anpassas de antagna kostnaderna för hemtjänst respektive särskilt boende till aktuell nivå. Uppdateringen har visat att förändringarna har varit begränsade i omsorgsbehov och vårdkonsumtion från föregående uppdatering. De förhållandevis stora förändringarna i den relativa fördelningen av andelen äldre mellan kommunerna fångas upp av den årliga uppdateringen.

ULF-undersökningen innehåller numera frågor om ADL, vilket inte var fallet vid föregående uppdatering. De intervjuade får svara på direkta frågor kring olika aktiviteter i det dagliga livet (se ovan).

ADL- beroende har en direkt koppling till behovet av service och omvårdnad och ger därmed ett skarpare mått på omsorgsbehovet än ohälsoindex. ADL används för att mäta det faktiska omsorgsbehovet till skillnad från ohälsoindex som ger en mer allmän hälsobedömning. Att ULF-materialet numera innehåller frågor om ADL medför också att behovet av översättning mellan upplevd ohälsa och vårdbehov inte längre är nödvändig, varigenom en möjlig felkälla kan elimineras.

Jag föreslår därför att, vid beräkningen av normkostnad, indelningen i ohälsa ersätts med en indelning efter ADL-beroende.

Det skarpare måttet på omsorgsbehov som ADL-klassningen är ger vissa omfördelningseffekter mellan kommunerna, i och med att skillnaderna i vårdbehov mellan olika samhällsgrupper framträder tydligare.

Skillnaderna i omsorgsbehov mellan olika grupper av äldre mäts som framgått i den befintliga utjämningen bl.a. efter den klassificering av de äldre i olika socioekonomiska grupper som finns i Folkoch bostadsräkningarna. Äldre som exempelvis har varit tjänstemän under de förvärvsaktiva åren har generellt sett lägre omsorgsbehov än äldre som varit arbetare

Ett alternativ till socioekonomisk gruppindelning är att dela in befolkningen efter inkomstgrupp. Undersökningar har visat ett starkt samband mellan inkomst och ohälsa. Detta beror både på att högre inkomster leder till bättre hälsomöjligheter och att dålig hälsa ofta medför lägre inkomster. Samtliga i gruppen 65 år och äldre kan klassificeras med hjälp av aktuella och individuella uppgifter om inkomst. Inkomst är också möjlig att uppdatera varje år. Vid uppdateringen utifrån socioekonomi innevarande år kunde endast 81 % klassificeras via Folk- och bostadsräkningen, vilket alltså är en sänkning från föregående uppdatering då 86 % kunde inplaceras utan schablonisering. Det kommer i längden inte att vara möjligt att beräkna normkostnaderna med utgångspunkt från de befintliga Folk- och bostadsräkningarna, som alltså senast genomfördes 1990.

Jag föreslår därför att indelningen av den äldre befolkningen i fem socioekonomiska grupper ersätts av en indelning i inkomstgrupper. Jag föreslår en indelning i tre inkomstgrupper efter genomsnittlig inkomst på riksnivå för dem som fyllt 65 år. Vidare föreslår jag att inkomst uppdateras årligen av SCB liksom i dag civilstånd, etnicitet och ålder.

Skillnaderna i omsorgsbehov mellan grupperna är något större med indelning efter inkomst än med socioekonomisk indelning (se bilaga 10a, tabell 3 och 4). En övergång från socioekonomi till inkomst vid gruppindelningen ger därför effekten att kommuner där de äldre har relativt höga inkomster får sänkta normkostnader jämfört med i dag, medan kommuner där de äldre har låga inkomster får höjda normkostnader. Anledningen till detta är att de skillnader i omsorgsbehov som finns mellan olika samhällsgrupper fångas upp bättre med en gruppering efter inkomstnivå jämfört med motsvarande gruppering efter socioekonomisk grupp enligt Folk- och bostadsräkningarna.

Jag ska enligt direktiven följa upp äldreomsorgsmodellen bl.a. utifrån ett könsperspektiv. I dag fastställs skilda normkostnader för kvinnor och män, utifrån en uppskattning av den faktiska konsumtionen av äldreomsorg i riket för män respektive kvinnor. För att

analysera betydelsen för normkostnaden av skillnaden i konsumtion av omsorg mellan män och kvinnor har beräkningar gjorts för samtliga kommuner på två sätt, en könsneutral beräkning och en uppdelad efter kön. Skillnaderna mellan kommunerna visade sig totalt sett vara små, för samtliga kommuner mindre än en procentenhets förändring i förhållande till den framräknade normkostnaden i den befintliga utjämningen.

En fördel med att upphöra med skilda normkostnader för män och kvinnor är att modellen blir mera logisk, när ett ADL-beroende tilldelas samma kostnad oberoende av kön. Modellen blir också enklare och stabilare då antalet delgrupper minskar till hälften genom detta. Med en sådan förändring vid beräkningen av normkostnader kommer dessa fortfarande att påverkas av skillnader i ADL-beroende, men normkostnaden givet samma grad av ADL-beroende kommer att vara densamma för män och kvinnor.

Jag föreslår således att uppdelningen på delgrupper per kön upphör och ersätts av en könsneutral beräkning.

För att omsätta omsorgsbehovet till en årlig kostnad behövs en schablon för dels hemtjänst med en timme i veckan, dels särskilt boende med heldygnsomsorg. I tabellen nedan redovisas aktuella kostnadsuppgifter (2005) från Sveriges kommuner och Landsting, och även de uppgifter som används i dagens utjämning.

Tabell 7.1. Förslag till uppdaterad schablonkostnad för äldreomsorgen (kronor)

Förslag Nuvarande Hemhjälp per år (en timme i veckan) 19 700 11 180 Årsplats i boende med heldygnsomsorg 483 500 438 000

Timkostnaden för hemtjänst har räknats upp med 76 % medan kostnaden för boendet har räknats upp med 10 %. Den stora höjningen av kostnaden för hemtjänst är till största delen en korrigering, då kostnadsuppgiften tidigare var betydligt underskattad. Korrigeringen innebär att förhållandet mellan de två olika vårdformerna har förändrats och att ett vårdbehov på 25 timmar i veckan med hemtjänst motsvarar kostnaden för en årsplats på särskilt boende.

Jag föreslår att dessa kostnader används för att få fram kostnaden för helårsboende samt årskostnaden per hemtjänsttimme vid beräknandet av normkostnaden.

I dagens modell beräknas normkostnaden för 240 delgrupper. Med mina förslag sjunker antalet delgrupper till 72 (sex åldersgrupper * två grupper för etnicitet * två grupper för civilstånd * tre inkomstgrupper). Med färre grupper förenklas modellen samtidigt som underlaget blir mer stabilt då antalet individer i varje delgrupp blir större. Dessutom möjliggörs en uppdatering av samtliga variabler.

Tillägg för hemtjänst i glesbygd

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag gjort en ny utplacering av fiktiva servicepunkter och anknutit personer 80 år och äldre till dessa punkter samt beräknat deras avstånd till dessa punkter. Glesbygdsverket har vidare validerat den milkostnad samt de antaganden som används för beräkningen av merkostnad i dag. Jag föreslår att Glesbygdsverkets nya utplacering och anknytning ska gälla som grund för beräkning av tillägg för hemtjänst.

Institutionstillägg

Jag föreslår att tillägget för särskilt boende i glesbygdskommuner tas bort. Anledningen till mitt förslag är att med de uppdaterade kostnaderna för hemtjänst och särskilt boende som redovisats ovan har kostnadsrelationen mellan särskilt boende och hemtjänst förändrats. Med dagens schablonkostnader är hemtjänst mindre kostsamt upp till 39 timmars hemtjänst i veckan. Med mitt förslag till uppdaterade kostnader återfinns den gränsen vid 25 timmar i veckan. Därmed bortfaller i huvudsak behovet att kompensera glesbygdskommuner för en tidigare överflyttning av äldre till särskilt boende.

7.4¶Resultatet av mitt förslag

Mina förslag till förändringar av normkostnadsberäkningen motiveras av att skillnaderna i omsorgsbehov mellan olika grupper av äldre skattas mer precist än vad som är fallet i den befintliga utjämningen. Övergången till klassificering efter inkomst motiveras dessutom av att det på sikt inte är möjligt att upprätthålla den nuvarande indelningen efter socioekonomi med utgångspunkt från de befintliga Folk- och bostadsräkningarna.

Mina förslag leder till att kommuner med en större andel pensionärer med bakgrund som tjänstemän, eller annorlunda uttryckt med relativt sett högre inkomster, får ett negativt utfall efter uppdateringen, medan det omvända gäller för kommuner som har en större andel pensionärer med bakgrund som arbetare, dvs. med relativt sett lägre inkomster.

Mitt förslag att uppdelningen på kön vid beräkningen av normkostnaderna ska ersättas av en könsneutral beräkning motiveras bl.a. av att modellen blir mera logisk när ett ADL-beroende tilldelas samma kostnad oberoende av kön. Modellen blir också enklare och får en större stabilitet när antalet delgrupper minskar. Effekten på utfallet av utjämningen blir jämförelsevis begränsad.

Den uppdatering som gjorts av de antagna kostnaderna för hemtjänst respektive för särskilt boende har resulterat i en relativt kraftig ökning av kostnaderna för hemtjänst, medan kostnaderna för särskilt boende ökat mindre. Uppdateringen har möjliggjorts av att Sveriges Kommuner och Landsting i dag förfogar över bättre kostnadsdata än vad som var fallet vid föregående uppdatering. Min omviktning av kostnader mellan hemtjänst och särskilt boende har föranlett förslaget att ta bort institutionstillägget. Detta leder till att 29 glesbygdskommuner får ett negativt utfall, som dock för flertalet av dessa kommuner helt eller delvis uppvägs av ett positivt utfall av uppdateringen av normkostnaderna.

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag gjort en ny utplacering av fiktiva servicepunkter och anknutit personer 80 år och äldre till och beräknat deras avstånd till dessa punkter. Därigenom kan de demografiska förändringar som skett från föregående uppdatering fångas upp vid uppdateringen av tillägget för hemtjänst. Även här är effekterna på utfallet av utjämningen relativt sett begränsad.

Resultatet av mina förslag är att 200 kommuner får höjda standardkostnader medan 89 kommuner får sänkta standardkostnader. I dag omfördelar delmodellen drygt 6,2 miljarder kronor. Med mina förslag ökar omfördelningen till drygt 6,7 miljarder kronor.

Storstäder och förortskommuner får som grupp sänkta standardkostnader, gruppen större städer får oförändrade standardkostnader, medan samtliga övriga kommungrupper får höjda standardkostnader.

Tabell 7.2. Utredningens förslag till nya standardkostnader i delmodellen äldre-

omsorg, redovisade på kommungruppsnivå (kr/per invånare)

Nytt förslag Nuvarande Differens

De tio kommuner som får de största negativa förändringarna får sänkta standardkostnader med mellan 246 och 712 kronor per invånare. De tio kommuner som får de största positiva förändringarna får höjda standardkostnader med mellan 546 och 841 kronor per invånare. Utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 10c.

8¶Bebyggelsestruktur

I mitt delbetänkande (SOU 2006:84) har jag lagt förslag om en uppdatering av komponenten byggkostnader i utjämningen för bebyggelsestruktur. Efter riksdagens beslut i juni i år kommer denna uppdatering att genomföras den 1 januari 2008.

Nedan föreslår jag en uppdatering och vissa förändringar av komponenten administration, resor och räddningstjänst i delmodellen bebyggelsestruktur. Slutligen avrapporterar jag också min analys av övriga komponenter i denna delmodell, dvs. gator och vägar samt uppvärmning.

Mitt förslag: Komponenten administration, resor och räddningstjänst ersätts av två komponenter – administration respektive räddningstjänst. Jag föreslår samtidigt att utjämning för resor upphör. I komponenten administration beräknas kommunernas merkostnad med variablerna invånardistans respektive folkmängd. I komponenten räddningstjänst beräknas kommunernas merkostnad med variablerna invånardistans respektive lokalt befolkningsunderlag.

De föreslagna uppdateringarna och förändringarna bör införas från och med den 1 januari 2009.

8.1¶Kort om delmodellens utformning

Delmodellen bebyggelsestruktur består av fyra komponenter – byggkostnader, gator och vägar, uppvärmning samt administration, resor och räddningstjänst. Delmodellen kompenserar för merkostnader uppkomna på grund av geografiskt läge och/eller gles bebyggelsestruktur.

Bebyggelsestruktur SOU 2007:61

År 2007 erhåller 86 kommuner ett tillägg på cirka 1,32 miljarder kronor. Den genomsnittliga merkostnaden för riket är 173 kronor per invånare. Utfallet för kommunerna varierar mellan ett avdrag på 313 kronor och ett tillägg på 1 793 kronor per invånare.

De fyra komponenterna i delmodellen bebyggelsestruktur infördes 1996 efter förslag från Strukturkostnadsutredningen (SOU 1993:53), men varje komponent utgjorde då en egen delmodell.

Efter förslag från Utjämningskommittén (SOU 2003:88) slogs delmodellerna gator och vägar, uppvärmning, byggkostnader och administration, resor och räddningstjänst samman till en ny gemensam delmodell, fr.o.m. 2005. Ersättningsbeloppen fastställdes då på nytt.

SCB har årligen räknat upp de fastställda kostnaderna med nettoprisindex, (NPI).

8.2¶Mitt förslag till uppdatering och förändring av komponenten administration, resor och räddningstjänst

Grundtanken med komponenten administration, resor och räddningstjänst är att kommuner med en liten folkmängd och kommuner som är stora till ytan med ett litet befolkningsunderlag samt kommuner där en liten andel av invånarna bor i tätorter har högre kostnader per invånare för administration, lokala resor och räddningstjänst. Kommunerna grupperas efter variabler som bedömts ha inverkan på kostnadsnivån. Kommunerna i varje grupp erhåller sedan en ersättning som motsvarar gruppens genomsnittliga merkostnad.

I nuvarande komponent delas kommunerna in efter invånare per kvadratkilometer, folkmängd samt tätortsgrad. För invånare per kvadratkilometer kan ersättning ges för kommuner med färre än 6 invånare per kvadratkilometer och med mellan 6 och 10 invånare per kvadratkilometer. Indelning efter folkmängd ger ersättning för kommuner med färre än 10 000 invånare och för kommuner med mellan 10 000 och 20 000 invånare. När det gäller tätortsgraden delas kommunerna in i två grupper som kan ge ersättning - kommuner med upp till 60 % täthet och mellan 60 och 80 % täthet.

År 2007 erhåller 49 kommuner ett tillägg på knappt 340 miljoner kronor. Den genomsnittliga merkostnaden för riket är 39 kronor per invånare. Mellan kommunerna varierar det från avdrag med

39 kronor per invånare för de 241 kommuner som inte har någon merkostnad till tillägg med 1 381 kronor per invånare för de 21 kommuner som har högst merkostnad.

Nedan redovisas beräkningen av merkostnaderna för administration, resor och räddningstjänst. I samband därmed redovisas mitt förslag till uppdateringar och förändringar.

Administration

Av kommunernas personalstatistik framgår lönekostnaderna för den administrativa personalen. Kostnaderna för politisk verksamhet, som kan ses som en administrativ kostnad, kan urskiljas ur kommunernas räkenskapssammandrag.

Det kan antas att en mindre kommun får högre kostnad per invånare än en större för den obligatoriska verksamheten, eftersom en viss administrativ personal för myndighetsutövning och vissa ledningsfunktioner måste finnas i kommunen oavsett kommunstorlek. Därtill är den politiska verksamheten obligatorisk. Även den politiska verksamheten kan antas bli dyrare per invånare i en liten kommun.

I nuvarande komponent ges ersättning till kommuner indelat efter folkmängd, tätortsgrad och invånare per kvadratkilometer. Underlagen till ersättningsbeloppen och gränserna har inte uppdaterats sedan 1996. Jag bedömer att komponenten behöver ses över både vad gäller ersättningsbeloppen och vilka kommuner som har merkostnader för dessa verksamheter i dag.

Den genomsnittliga administrativa kostnaden per invånare i riket är 1 809 kronor för den administrativa personalen och 445 kronor per invånare för den politiska verksamheten. För kommuner med en folkmängd under 20 000 finns ett stigande samband mellan kostnaderna och minskad folkmängd. För de riktigt små kommunerna med en folkmängd under 8 000 är sambandet än tydligare. Kommungruppen glesbygdskommuner är också en grupp med högre kostnader än riket i snitt.

Nuvarande modell använder antalet invånare per kvadratkilometer för beräkning av ersättning. Invånare per kvadratkilometer visar ett samband mot de aktuella kostnaderna och kan förklara 16 % av skillnaderna i kostnader mellan kommunerna.

Ett annat mått för att beskriva befolkningens spridning över kommunens yta är invånardistans. Den mäter, uttryckt i kvadrat-

Bebyggelsestruktur SOU 2007:61

kilometer per invånare, avståndet mellan en kommuns invånare om de placeras ut jämt över kommunens yta. Ju högre värde desto glesare kommun. Invånardistans har ett högre förklaringsvärde för skillnaderna i kostnad för administrativ personal än invånare per kvadratkilometer. Invånardistans förklarar 36 % av skillnaderna mellan kommunerna. Även för kostnaden för politisk verksamhet ökar förklaringsgraden något med invånardistans och ger ett förklaringsvärde på 41 %. När kommuner grupperas efter invånardistans framgår att kommuner med invånardistans 0,35 eller högre som grupp har högre kostnad än rikets snitt.

Min bedömning är att de variabler som bäst fångar upp vilka kommuner som har strukturella merkostnader för sin administration är invånardistans samt folkmängd. Med dessa variabler kommer fler kommuner än i dag att uppfylla kriterierna för ersättning.

Jag föreslår att utjämningen för administration utgör en enskild komponent i delmodellen bebyggelsestruktur. De kostnader som ligger till grund för utjämningen ska vara lönekostnader för den administrativa personalen inom den obligatoriska verksamheten samt kostnader för den politiska verksamheten. Vidare föreslår jag att kommunerna indelas efter invånardistans och folkmängd enligt de gränser som framgår av tabell 8.1 nedan. För de kommuner som uppfyller kriterierna vad gäller invånardistans och lokalt befolkningsunderlag ska ersättningsbeloppen i tabell 8.1 utgöra grund för beräkning av standardkostnad. Beloppen har beräknats som skillnaden mellan kostnaden för respektive grupp av kommuner och snittet för riket.

Tabell 8.1 Förslag till komponenten administration Invånardistans Folkmängd Ersättning kr/inv >0,35 <8 000 1 000

<20 000 410

>20 000 0 <0,35 <8 000 300

<20 000 0

>20 000 0

I mitt förslag delas kommunerna först in efter gleshet (invånardistans) och därefter efter folkmängd. Detta sker för att systemet inte primärt ska kompensera för liten folkmängd och därmed skapa negativa incitament för kommunsammanläggningar.

Mitt förslag ger ersättning till 66 kommuner med en sammantagen ersättning på 275 miljoner kronor. Jämfört med nuvarande modell är det 18 kommuner som tillkommer medan en kommun mister sin ersättning. De tillkommande kommunerna är små kommuner som i nuvarande modell inte bedöms glesa nog.

Resor

De ersättningsbelopp som utjämningen för resor i dag grundar sig på fastställdes 1996. Ersättningsbeloppen varierar mellan 50 och 150 kronor per invånare för de kommuner som uppfyller kriterierna för folkmängd och täthet. Den reskostnad man avsåg att kompensera för vid modellens skapande går inte exakt att återfinna i kommunernas räkenskaper. Modellen är tänkt att fånga eventuella merkostnader som uppstår av att vissa centrala tjänstemän och personer som sköter viss myndighetsutövning måste röra sig över stora geografiska områden. De resekostnader som redovisas enligt kommunernas kontoplan i dag innefattar mer, som till exempel traktamenten, än vad modellen är tänkt att kompensera för. Man kan även diskutera om utvecklingen inom informationstekniken har skapat ett mindre behov av personliga möten och därmed minskat reskostnaderna.

Jag finner sammantaget att det är osäkert om lokala resor innebär strukturella merkostnader av en storleksordning som gör det motiverat att beakta dessa kostnader i kostnadsutjämningen. Jag föreslår därför att resor tas bort ur underlaget för utjämning.

Räddningstjänst

Enligt lag har kommunerna skyldighet att ansvara för räddningstjänsten. Detta kan ske i egen eller annans regi. Kostnaderna för kommunernas räddningstjänst redovisas i kommunernas räkenskapssammandrag. Totalt uppgick kommunernas kostnader för räddningstjänsten till 5,3 miljarder kronor, motsvarande 572 kronor per invånare.

I nuvarande komponent ges ersättning till kommuner med indelning efter folkmängd, tätortsgrad och invånare per kvadratkilometer. Ersättningsbeloppen och gränserna ligger fast sedan 1996. Jag bedömer att komponenten behöver ses över både vad

Bebyggelsestruktur SOU 2007:61

gäller ersättningsbeloppen och vilka kommuner som har merkostnader för räddningstjänst i dag.

Den kommungrupp som har högst kostnader för räddningstjänst är glesbygdskommuner. Men även varuproducerande kommuner och de tre grupperna övriga kommuner oavsett storlek har kostnader som överstiger genomsnittet i riket.

Dagens ersättningsnivå för modellen grundar sig på antalet invånare per kvadratkilometer. Det måttet relaterat till kostnaden för räddningstjänst ger ett förklaringsvärde med 49 %. Om vi istället använder måttet invånardistans höjs förklaringsvärdet till 54 %. De 75 kommuner som har en invånardistans över 0,3 har högre kostnad än rikets snitt. Men differensen i kostnad är stor mellan dessa kommuner och därför är det sannolikt något mer än invånardistans som kan förklara kostnadsskillnaderna mellan kommunerna för räddningstjänsten.

Kommunerna har enligt lag möjlighet att genom avtal låta en annan kommun sköta de åtaganden som åvilar dem inom räddningstjänstområdet. Vidare finns det möjlighet för den enskilda kommunen att tillsammans med andra kommuner, genom ett kommunalförbund, utföra verksamheten. År 2005 deltog 111 kommuner i 31 olika kommunalförbund för räddningstjänsten. I samtliga storleksklasser utom bland de allra största kommunerna har de kommuner som bildat kommunalförbund lägre kostnader, i vissa grupper med upp till 10 procent.

Förutsättningarna att bilda räddningstjänstförbund skiljer sig åt i olika delar av landet. I de fall där avstånden mellan tätorterna i de aktuella kommunerna inte är allt för stora är det möjligt att dela på vissa resurser, vilket gör det ekonomiskt lönsamt att bilda förbund. I andra delar kan avstånden vara så stora att det geografiskt inte går att dela på resurser. Detta leder till att det inte är den enskilda kommunens storlek som är avgörande för kostnaden för räddningstjänsten utan antalet personer som bor inom den omgivande regionen.

Utredningen har studerat sambandet mellan kostnader för

1TPF FPT räddningstjänst och lokalt befolkningsunderlag . Det lokala befolkningsunderlaget kan förklara 45 % av skillnaderna i kostnader för räddningstjänsten mellan kommunerna. Sambandet visar att desto fler personer som bor inom det omgivande geografiska området, desto lägre kostnader. Sambandet mellan kostnaden för räddnings-

1TP PT Här definierat som antalet personer som bor inom en radie av 37,5 kilometer från kommunens centralort

tjänst och kommunstorlek (vilket är en av kriterierna för att få ersättning för räddningstjänst i dag) är däremot endast drygt 20 procent.

Jag föreslår att utjämningen för verksamheten räddningstjänst utgör en enskild komponent i delmodellen bebyggelsestruktur. Vidare föreslår jag att kommunerna indelas efter invånardistans och lokalt befolkningsunderlag enligt de gränser som framgår av tabell 8.2 nedan. För de kommuner som uppfyller kriterierna vad gäller invånardistans och lokalt befolkningsunderlag ska ersättningsbeloppen i tabell 8.2 utgöra grund för beräkningen av standardkostnad. Beloppen har beräknats som skillnaden mellan kostnaden för respektive grupp av kommuner och snittet för riket.

Tabell 8.2 Förslag till ersättning för räddningstjänst efter invånardistans och

lokalt befolkningsunderlag Invånardistans Lokalt befolkningsunderlag Ersättning kr/inv >0,30 <8 000 500

<20 000 300

>20 000 180

Med mitt förslag omfördelas 185 miljoner kronor till 75 kommuner. Dagens komponent för räddningstjänst inom ramen för delmodellen bebyggelsestruktur omfördelar 73 miljoner kronor till 40 kommuner.

TSamtliga kommuner som i dag erhåller ersättning kommer att göra det även fortsättningsvis. Då ersättningsnivåerna blir högreT med mitt förslag kommer de flesta kommuner som får ersättning i dag att få högre ersättning.

Det är 33 kommuner som tillkommer i föreslagen delmodell jämfört med nuvarande. Till största delen är det kommuner med ett lokalt befolkningsunderlag över 20 000.

Bebyggelsestruktur SOU 2007:61

8.3¶Resultatet av mitt förslag

Sammantaget är det fler kommuner som får ersättning för administration och räddningstjänst i den uppdaterade delmodellen jämfört med den nuvarande. Sammantaget erhåller 86 kommuner dryga 447 miljoner kronor. Samtliga kommuner finansierar tilläggen med ett avdrag på 54 kronor per invånare.

Genom mitt förslag att dela upp komponenten administration, resor och räddningstjänst i två komponenter ökar träffsäkerheten. I dag ges ersättning för samtliga ingående merkostnader efter samma variabler – tätortsgrad, folkmängd och invånare per kvadratkilometer. Med mitt förslag beräknas ersättning i båda komponenterna med invånardistans medan administration även beräknas efter folkmängd i kommunen medan räddningstjänstens ersättningsbelopp tilldelas efter måttet lokalt befolkningsunderlag.

Resultatet av mina förslag är att 67 kommuner får förbättrat utfall medan 223 kommuner får försämrat utfall. I dag omfördelar denna del av delmodellen drygt 340 miljoner kronor. Med mina förslag ökar omfördelningen till drygt 449 miljoner kronor.

Den kommungrupp som får störst höjning är övriga kommuner med som mest 12 500 invånare. Även pendlingskommuner, varuproducerande kommuner och övriga kommuner med invånarantal på mellan 12 500 och 25 000 får som grupper en höjning. Övriga kommungrupper får en sänkning.

Tabell 8.3. Utredningens förslag till utfall för komponenterna administration och räddningstjänst, redovisade på kommungruppsnivå (kronor per invånare)

Nytt Nuvarande Differens Storstäder -55 -40 -15 Förortskommuner -55 -40 -15 Större städer -41 -40 -1 Pendlingskommuner 21 -15 36

De tio kommuner som får störst negativt utfall får en minskning med mellan 259 och 737 kronor per invånare. De tio kommuner som får störst positiv förändring får tillägg med mellan 473 och 967 kronor per invånare. De allra flesta kommuner, 204, får sänkt ersättning med 15 kronor per invånare. Utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 11a.

8.4¶Samlat utfall av mina förslag i delmodellen för bebyggelsestruktur

I delbetänkandet (SOU 2006:84) lämnade jag förslag till förändringar av komponenten byggkostnader i delmodellen bebyggelsestruktur. Riksdagen beslutade i juni i år i enlighet med förslaget. Förändringarna införs 2008.

I tabell 8.4 redovisas resultatet av mitt förslag från från delbetänkandet med de ovan presenterade förslagen avseende administration och räddningstjänst. I tabellen presenteras det sammantagna resultatet som om samtliga förändringar genomförts summerat för utjämningsåret 2007.

Tabell 8.4. Utredningens samlade förslag till nytt utfall för delmodellen bebyg-

gelsestruktur, redovisade på kommungruppsnivå (kronor per invånare)

Nytt Nuvarande Differens

Storstäder 117 177 -60

Förortskommuner -95 34 -128

Större städer -59 -123 65

Pendlingskommuner -76 -184 108

Storstäder, förortskommuner och glesbygdskommuner får försämrat utfall medan övriga kommungrupper, främst övriga kommuner med färre än 12 500 invånare får förbättrat utfall efter mina samlade förslag för bebyggelsestruktur. Det samlade utfallet för respektive kommun presenteras i bilaga 11b. Både mitt förslag vad gäller byggkostnader som alltså genomförs från och med 2008 och

Bebyggelsestruktur SOU 2007:61

mitt föreliggande förslag beträffande komponenterna administration och räddningstjänst presenteras även i bilaga 11b som om de införts utjämningsåret 2007.

8.5¶Komponenten gator och vägar

Komponenten gator och vägar syftar till att utjämna för strukturellt betingade merkostnader för drift och underhåll av det kommunala gatu- och vägnätet, som utgörs av s.k. tätortsvägar samt enskilda gator och vägar i anslutning till fastigheter som kommunerna själva äger.

Komponenten baseras på två tillägg: ett klimattillägg som kompenserar för högre vinterväghållningskostnader och ett ortstillägg som kompenserar för merkostnader för hög trafikbelastning. Klimattillägg utgår till samtliga kommuner men med varierande belopp. Särskilda hänsynstaganden berättigar vissa glesbygdskommuner (främst i Norrland), ett antal förortskommuner, de tre storstäderna samt vissa större städer till ett ortstillägg. Även ortstillägget utgår med varierande belopp till berörda kommuner.

Utjämningen för gator och vägar infördes fr.o.m. 1996 efter förslag från Strukturkostnadsutredningen (1993:53), och var som nämnts en egen delmodell t.o.m. utgången av 2004. Standardkostnaderna för drift och underhåll av gator och vägar beräknas på samma sätt i dag som när modellen utformades 1993. Varken komponenterna eller beloppen i modellen har förändrats över tid, annat än att beloppen har räknats upp med NPI till bidragsårets kostnadsnivå.

Beräkningarna av standardkostnaden i modellen baseras inte på reala kostnadsdata utan bygger på en skattning av respektive kommuns strukturella kostnader, som gjorts med underlag från bl.a. Vägverket.

Summan av respektive kommuns klimattillägg och eventuella ortstillägg utgör kommunens standardkostnad för gator och vägar. Den vägda genomsnittliga standardkostnaden uppgår till 135 kronor per invånare för utjämningsåret 2007. Stockholms kommun har högst standardkostnad, 564 kr per invånare, och totalt 48 kommuner har den lägsta standardkostnaden, 23 kronor per invånare. Bidragsåret 2007 omfördelas cirka 415 miljoner kronor för gator och vägar inom kostnadsutjämningen. Tillägg utgår till 58 av landets kommuner och finansieras med avdrag från resterande 232 kommuner.

Validering av komponenten

Utjämningskommittén (SOU 2003:88) redovisar som ett led i en validering av komponenten vissa jämförelser för enskilda kommuner mellan tillägg eller avdrag och från genomsnittet avvikande nettokostnad för drift och underhåll enligt en enkät angående kommunernas väghållning från Kommunförbundet. Enkäten avsåg förhållandena år 2001.

Utjämningskommittén fann att utfallet av utjämningen stämde relativt väl för större städer i norra Sverige, för vissa utvalda förortskommuner till Stockholm och till Göteborg samt för Stockholm och Göteborg. För vissa andra kommuner stämde utfallet av utjämningen relativt dåligt mot avvikande nettokostnad. Utjämningskommittén föreslog dock inte någon förändring av modellen.

Jag har också validerat komponenten med hjälp motsvarande enkät från Sveriges Kommuner och Landsting, avseende år 2005. Ett problem med enkäterna är att bortfallet varit stort. Enligt uppgifter från Sveriges Kommuner och Landsting kan det också finnas andra svagheter med enkäterna, bl.a. att kommunerna inte tillämpar samma kostnadsbegrepp och redovisningsprinciper.

Min analys indikerar att modellen som helhet ger en relativt god skattning såväl av kommunernas samlade kostnader som för flertalet kommungrupper av kostnaderna på kommungruppsnivå. Men valideringen har också påvisat en del svagheter i modellen, som gör det motiverat att göra fortsatta analyser.

Jag vill understryka behovet av att Sveriges Kommuner och Landsting arbetar för att förbättra kvaliteten och svarsfrekvensen i den enkät som ligger till grund för uppgifterna om drift- och underhållskostnader för gator och vägar. En möjlighet som jag anser bör övervägas är att låta förtrycka kostnadsuppgifter från räkenskapssammandraget i enkäten, och att efterfråga en nedbrytning av dessa kostnadsuppgifter.

Jag konstaterar att en bättre statistik över kommunernas kostnader för drift och underhåll av gator och vägar skulle öka förutsättningarna att validera och vid behov förändra komponenten för utjämning av kostnader för drift och underhåll av gator och vägar.

Jag bedömer att det finns anledning för Statskontoret att inom ramen för verkets kommande löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen prioritera en validering och eventuella förslag till förändring av komponenten gator och vägar.

Bebyggelsestruktur SOU 2007:61

8.6¶Komponenten uppvärmningskostnader

Komponenten uppvärmningskostnader syftar till att utjämna för skillnader i kostnader för uppvärmning av kommunala fastigheter mellan olika delar av landet. Kostnaderna avses täcka all lokalyta som kommunen förfogar över.

Komponenten beräknas utifrån tre faktorer. Dels den riksgenomsnittliga lokalytan per invånare i kommunerna, dels den genomsnittliga uppvärmningskostnaden per kvadratmeter i riket och dels ett rikstäckande energiindex.

Kommuner med ett gynnsamt klimat får innevarande år ett avdrag på som högst 43 kronor per invånare medan kommuner med ett strängt klimat får ett tillägg på som högst 190 kronor per invånare.

Bidragsåret 2007 omfördelar komponenten drygt 121 miljoner kronor. Totalt får 182 kommuner tillägg och 108 kommuner avdrag i modellen. Högst tillägg på 190 kronor per invånare utgår till Kiruna kommun och högst avdrag på 43 kronor per invånare får sammanlagt 57 kommuner huvudsakligen i Skåne och Blekinge samt kommuner belägna utmed västkusten.

Utjämningen för uppvärmningskostnader infördes fr.o.m. 1996 efter förslag från Strukturkostnadsutredningen (1993:53), och var en egen delmodell t.o.m. utgången av 2004, då den blev en del av delmodellen bebyggelsestruktur.

Varken den genomsnittliga lokalytan, den genomsnittliga uppvärmningskostnaden eller energiindexet har uppdaterats sedan modellen infördes. Tillägg respektive avdrag räknas däremot årligen upp med hjälp av NPI.

Validering av komponenten

Jag har validerat komponenten med utgångspunkt från en enkät angående kommunernas lokalytor från Sveriges Kommuner och Landsting.

Den faktiska genomsnittliga lokalytan år 2003 uppgick enligt enkäten till 4,4 kvadratmeter per invånare i kommunanvända fastigheter eller 5,3 kvadratmeter per invånare om även inhyrd area för kommunal verksamhet inräknas, vilket kan jämföras med 6,1 kvadratmeter per invånare som antas i modellen. På riksnivå förfogar kommunerna över någonstans mellan 39 – 50 miljoner kvadratmeter lokalyta enligt egna beräkningar gjorda med hjälp av uppgif-

ter från Sveriges Kommuner och Landsting, vilket kan jämföras med de 55 miljoner kvadratmeter som antas i modellen.

Den genomsnittlige uppvärmningskostnaden per kvadratmeter har enligt uppgifter från enkäten ökat från 57 kronor per invånare år 2001 till 65 kronor per invånare år 2003. Kostnadsvariationer förekommer dels mellan kommuner, dels mellan olika lokaltyper. I den befintliga komponenten antas en genomsnittlig kostnad på 60 kronor per kvadratmeter.

Jag kan konstatera att underlaget för att utvärdera de regionala skillnaderna i uppvärmningskostnader är bristfälligt, varför det är svårt att avgöra om det finns behov av att göra förändringar av modellen.

Möjligheten att få fram bättre data på området framöver bedöms dock som goda eftersom en ny energideklaration för byggnader har införts den 1 februari 2007. Den nya energideklarationen innebär att samtliga byggnader över en viss storlek ska besiktigas, och att vissa uppgifter om byggnaders energianvändning och inomhusmiljö ska deklareras.

Jag bedömer att det finns anledning för Statskontoret att inom ramen för verkets kommande löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen prioritera en validering och eventuella förslag till förändring av komponenten uppvärmningskostnader.

8.7¶Mina överväganden om behovet av kostnadsutjämning för landstingens bebyggelsestruktur

I mitt delbetänkande (SOU 2006:84) reser jag frågan om byggkostnadsutjämning bör införas även för landsting, och redovisar i samband därmed vissa uppgifter om landstingens investeringar i byggnader och anläggningar. Enligt de analyser jag redovisar i delbetänkandet skulle en tänkt utjämning av landstingens byggkostnader ha omfördelat drygt 40 miljoner kronor år 2006. Det högsta tilläget skulle ha varit 16 kronor per invånare och det högsta avdraget 17 kronor per invånare.

Jag konstaterar i delbetänkandet att jag inte är beredd att föreslå att en byggkostnadsutjämning för landsting, eftersom det vore att i onödan komplicera utjämningssystemet att införa en utjämning av en så liten omfattning som det skulle bli fråga om. Jag konstaterar dock att det kan finnas skäl att överväga en utvidgad kostnads-

Bebyggelsestruktur SOU 2007:61

utjämning för landsting, där en uppsamling sker av effekterna av flera strukturella faktorer som var för sig har liten omfattning, men som sammantaget skulle kunna summera till större belopp. Som exempel på sådana strukturella faktorer nämner jag förutom byggkostnader även uppvärmningskostnader.

Jag har nu analyserat om det finns skäl att utvidga kostnadsutjämningen för landsting till att omfatta även andra verksamhetsområden än hälso- och sjukvård respektive kollektivtrafik, som är föremål för kostnadsutjämning i dag.

Jag kan först konstatera när det gäller uppvärmningskostnader att grunden för en tänkbar utjämning mellan landsting är densamma som för kommunerna. De variabler som är används vid utjämning på kommunsidan är även relevanta för landstingen. Variablerna skulle dock ha andra värden till följd av bl.a. en annan geografisk indelning, annan totalvolym och att de olika objekten har olika karaktäristika.

Enligt en undersökning av Sveriges Kommuner och Landsting år 2005 uppgår den genomsnittliga lokalytan till 1,5 kvadratmeter per invånare för de fastigheter som landstingen disponerar. Spridningen mellan landstingen var dock relativt stor. Den vägda genomsnittskostnaden för uppvärmning per kvadratmeter var 2005 enligt Sveriges Kommuner och Landsting 58 kronor. Även här var spridningen relativt stor.

Det finns ett energiindex för landsting, som bygger på samma principer som det som tillämpas i komponenten uppvärmningskostnader för kommuner, men med annan regional indelning. Index är beräknat utifrån den landstingsindelning som gällde i början av 1980-talet. Lägst index får landstingen belägna utmed syd- och västkusten (0,90) medan Norrbottens läns landsting får högst index (1,30).

Mina analyser visar att en modell som utjämnar för skillnader i uppvärmningskostnader mellan landsting givet samma matematiska utformning som i dag tillämpas för utjämning mellan kommuner uppskattningsvis skulle omsluta cirka 28 miljoner kronor.

Även en samlad utjämning för byggkostnader och uppvärmningskostnader skulle således för landstingens del omsluta relativt små belopp. Jag anser därför inte att det finns anledning att utvidga kostnadsutjämningen för landsting utöver de verksamhetsområden den i dag omfattar.

9¶Hälso- och sjukvård

I mitt delbetänkande (SOU 2006:84) har jag lagt förslag om en uppdatering av matrismodellerna i utjämningen för hälso- och sjukvården. Efter riksdagens beslut i juni i år kommer denna uppdatering att genomföras den 1 januari 2008.

Nedan föreslår jag en uppdatering av glesbygdskomponenten i delmodellen hälso- och sjukvård. I och med förslagen i detta kapitel blir utredningens uppdatering av delmodellen hälso- och sjukvård komplett. I kapitlet avrapporterar jag också min analys av sjukvårdskostnaderna för hälso- och sjukvården i Gotlands kommun samt utredningens arbete med kostnadsstrukturen inom psykiatrin och missbrukarvården. Avslutningsvis redovisar jag en genderanalys av utjämningen genom kostnadsmatriserna i delmodellen hälso- och sjukvård.

Mitt förslag: Merkostnader för gles bebyggelsestruktur i delmodellen hälso- och sjukvård ska beräknas med utgångspunkt från följande. Sjukhus: Lönekostnaderna vid sjukhus uppdateras. Ny anknytning av befolkningen till de fiktivt utplacerade sjukhusen. Vårdcentraler: Beräkningen av lönekostnaderna uppdateras och lönekostnader för stafettläkare inkluderas. Lokalkostnaderna exkluderas ur beräkningen av merkostnaderna. Ny fiktiv utplacering av vårdcentraler med ny anknytning av befolkningen till de fiktivt utplacerade vårdcentralerna. Övernattningsplatser: Kostnaden per övernattningsplats sänks. Ny fiktiv utplacering av övernattningsplatser. Ambulansstationer: Kostnaden för driften av en 1-bils ambulansstation höjs. Ny utplacering av fiktiva ambulansstationer. Sjukresor: Ny beräkning av personkilometer. Kilometerkostnaden för sjukresor uppdateras.

De föreslagna uppdateringarna bör införas från och med den 1 januari 2009.

9.1¶Kort om delmodellen

Delmodellen hälso- och sjukvård är en del av kostnadsutjämningen mellan landsting med syfte att utjämna för strukturellt betingade kostnadsskillnader inom hälso- och sjukvården.

Delmodellen består av tre komponenter: • en kostnadsmatris som fångar upp skillnader i faktisk sjuklighet

för ett antal vårdtunga sjukdomar som är kostsamma tillsammans med en särskild beräkning för HIV-patienter,

• en ytterligare kostnadsmatris som fångar upp skillnader i behov

utifrån demografiska och socioekonomiska skillnader samt, • en glesbygdskomponent som fångar upp merkostnader till följd

av gles bebyggelsestruktur

Delmodellen omfördelar innevarande år knappt 1,49 miljarder kronor. Den genomsnittliga vägda standardkostnaden för landstingen är 15 858 kronor per invånare. Standardkostnaden varierar mellan 17 031 och 14 911 kronor per invånare. Det största tillägget för gles bebyggelsestruktur är 712 kronor per invånare. Det största avdraget uppgår till 136 kronor per invånare.

I anslutning till uppdateringen av de första två av de ovan nämnda komponenterna i utredningens delbetänkande (SOU 2006:84), återfinns även en beskrivning av delmodellens historik och uppbyggnad. Uppdateringen av glesbygdskomponenten avrapporteras nedan.

9.2¶Glesbygdsutjämningens utformning

Kompensation utgår för merkostnader till följd av gles bebyggelsestruktur för sjukhus och vårdcentraler, övernattningsplatser vid vårdcentraler, sjukresor till sjukhus och vårdcentraler, samt för ambulanscentraler.

Komponenten för beräkningar av merkostnader för hälsooch sjukvård i glesbygd togs fram av Kommunala utjämnings-

utredningen (SOU 1998:151). Vissa modifieringar gjordes i beräkningsmodellen efter förslag från Utjämningsdelegationen (SOU 2000:17). Den nu gällande beräkningen genomfördes av Utjämningskommittén (SOU 2003:88), baserat på befolkningen 2001. De gällande beräkningarna implementerades 2005.

Beräkningen av merkostnader för hälso- och sjukvården till följd av gles bebyggelsestruktur har sin grund i en fiktiv utplacering av sjukhus, vårdcentraler och ambulanscentraler och en anknytning av befolkningen till dessa institutioner som utförs av Glesbygdsverket med hjälp av en befolkningsdatabas och en vägdatabas samt en för ändamålet särskilt framtagen dataapplikation.

Beräkningen av merkostnader för hälso- och sjukvård i glesbygd sker schematiskt enligt följande:

I ett första steg görs en fiktiv utplacering av sjukhus, vårdcentraler, ambulanscentraler och övernattningsplatser i samtliga landsting med utgångspunkt från olika antaganden om rimliga avstånd för medborgarna.

Därefter anknyts samtliga medborgare i riket till de fiktivt utplacerade vårdinrättningarna med utgångspunkt från vägavstånden från respektive medborgares folkbokföringsort till vårdinrättningarna, och vägavståndet till sjukhus och vårdcentraler för varje individ summeras per landsting.

De geografiska beräkningarna enligt ovan knyts därefter samman med kostnadsfunktioner som tagits fram med utgångspunkt från olika antaganden om kostnaderna för respektive verksamhet.

Slutligen kan merkostnaden per invånare för verksamhet i glesbygd beräknas för vart och ett av landstingen, och det landsting som vid beräkningen får högre merkostnader per invånare än genomsnittet för riket får ett tillägg, medan de landsting som har lägre kostnader än genomsnittet får ett avdrag. Avdragen och tilläggen summeras med de kostnader som beräknas i de två övriga delkomponenterna i hälso- och sjukvårdsmodellen. Sammantaget resulterar beräkningen i landstingens standardkostnad för hälsooch sjukvård i delmodellen.

9.3¶Mitt förslag till uppdatering och förändring

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag utvecklat en ny applikation för tillgänglighetsberäkningar i utjämningen, och gjort nya beräkningar till grund för mitt förslag till uppdatering av utjämningen för hälso- och sjukvård i glesbygd. Den nya applikationen mäter bl.a. vägavstånden mer exakt än tidigare. En närmare beskrivning av den nya applikationen redovisas i bilaga 5.

För att få underlag för att uppdatera de befintliga kostnadsfunktionerna har jag skickat ut en enkät till landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland och Värmland.

Nedan redovisas först resultatet av uppdateringen av glesbygdskomponentens olika delar, och därefter det samlade utfallet av uppdateringen. Slutligen presenteras det samlade resultatet av mina förslag till uppdateringar av hälso- och sjukvårdsmodellen från utredningens delbetänkande (SOU 2006:84) och från mina förslag till uppdatering av glesbygdskomponenten i detta slutbetänkande.

Sjukhus

Merkostnader beräknas uppstå för personal och lokaler när landstingen driver ett så kallat bassjukhus med ett svagt befolkningsunderlag. Med bassjukhus avses ett akutsjukhus med jourkedjor inom kirurgi, medicin, anestesi och röntgen, där avstånden är långa till alternativa sjukhus, även BB.

Kompensation för merkostnader utgår enligt den gällande kostnadsfunktionen när befolkningsunderlaget uppgår till 25 000 invånare, och avtar därefter med stigande befolkningsunderlag för att helt upphöra vid 75 000 invånare. För Norrlandslandstingen anses det lägsta befolkningsunderlaget för att driva ett bassjukhus vara 20 000 invånare.

Merkostnader beräknas med beaktande av antaganden om incidens och besöksfrekvens vid de olika vårdavdelningarna.

Jag har efter en validering inte funnit anledning att föreslå någon förändring av de antaganden om befolkningsintervall som ligger till grund för utjämningen. Jag har inte heller ändrat de antaganden om incidens och besöksfrekvens vid de små sjukhusen som ligger till grund för utjämningen.

Jag har uppdaterat den del av merkostnaderna i kostnadsfunktionen som härrör från personalens löner till 2006 års nivå. Jag

har inte räknat upp de antagna lokalkostnaderna som ingår i kostnadsfunktionen eftersom de fortfarande avspeglar dagens merkostnader för lokaler.

Jag finner inte skäl att föreslå någon ny fiktiv utplacering av sjukhusen, utan gör endast en ny anknytning av befolkningen till de tidigare fiktivt utplacerade sjukhusen. Den nya anknytningen är baserat på 2005 års befolkning. Beräkningarna är gjorda av Glesbygdsverket. Motsvarande uppdatering gjordes senast av Utjämningskommittén (SOU 2003:88).

Vårdcentraler

Merkostnader antas uppstå för personal och lokaler vid vårdcentraler när befolkningsunderlaget är litet.

Merkostnaderna beräknas uppstå vid ett befolkningsunderlag om 1 500 invånare, för att avta med stigande befolkningsunderlag och upphöra vid 5 600 invånare. Jag har efter att tagit del av enkätsvaren validerat de antaganden om befolkningsintervall som ligger till grund för utjämningen för vårdcentraler och finner ingen anledning till förändring av dessa.

Glesbygdsverket har på mitt uppdrag gjort en ny fiktiv utplacering av vårdcentraler. Sammantaget har Glesbygdsverket placerat ut 872 fiktiva vårdcentraler varav 241 har ett befolkningsunderlag på mindre än 5 600 personer. Jag föreslår att Glesbygdsverkets nya utplacering ska gälla som grund för beräkning av merkostnader för vårdcentraler.

Jag föreslår vidare att personalkostnaderna i kostnadsfunktionen uppdateras. I mitt förslag har jag inkluderat kostnaderna för stafettläkarna i underlaget vid uppdateringen av personalkostnaderna. Av enkätsvaren framgår att stafettläkare svarar för en femtedel av läkartimmarna och att kostnaderna för stafettläkarna är betydligt högre än kostnaderna för de av landstingen anställda läkarna vid vårdcentralerna. Mellan 50 och 80 % av de små vårdcentralerna i enkätunderlaget har också haft stafettläkare under 2005.

Jag har vidare med stöd av enkätsvaren i mitt förslag sänkt antagandet om antalet besök per distriktsläkare och år från 2 100 till 2 000.

Jag har exkluderat kostnaden för lokaler ur beräkningen då lokalkostnaderna enligt enkätmaterialet inte har något tydligt samband med storleken på befolkningsunderlaget.

Övernattningsplatser

Utjämningen för övernattningsplatser vid vårdcentraler baseras på antagandet att det vid vårdcentraler som har långt till närmaste sjukhus behövs särskilda platser med jourlinje för patienter med behov av övervakning och observation. Detta antas medföra merkostnader för personalens löner.

Vårdcentraler som ligger 8 mil eller mer ifrån ett sjukhus anses behöva övernattningsplatser. Behovet antas vara en plats per 1 000 av de invånare som är knutna till vårdcentralen.

Jag föreslår efter att ha tagit del av enkätsvaren att merkostnaderna per övernattningsplats uppdateras och fastställs till 345 000 kronor. Mitt förslag innebär en sänkning i förhållande till dagens schablonkostnad, som är 500 000 kronor.

Glesbygdsverket har gjort en utplacering av övernattningsplatser baserat på avstånden från de fiktiva vårdcentralerna till de fiktivt placerade sjukhusen. Totalt placerar modellen ut 115 övernattningsplatser i sex landsting. Vid föregående körning placerades 99 platser ut i fem landsting. Jag föreslår att Glesbygdsverkets nya utplacering ska gälla som grund för beräkning av merkostnader för övernattningsplatser.

Ambulanscentraler

Vid utjämningen för ambulanscentraler antas merkostnader uppstå när befolkningsunderlaget är litet och det samtidigt är långt till närmaste bassjukhus. Vid beräkningen förutsätts ett behov av en 1bils ambulanscentral.

Merkostnader för ambulansstationen antas uppstå vid 1 500 invånare, för att därefter avta med stigande befolkning för att helt upphöra vid 10 000 invånare.

Jag har med stöd av enkätmaterialet uppdaterat kostnaden för driften av en ambulans. Jag föreslår att antagandet om merkostnad per år för driften av en ambulans höjs från dagens 2 miljoner kronor till 3 miljoner kronor.

Glesbygdsverket har utifrån placeringen av de fiktiva sjukhusen gjort en ny utplacering av fiktiva ambulansstationer. Inom en radie om 40 kilometer från ett bassjukhus anses inga merkostnader för ambulanstransporter uppkomma. Invånare som bor inom 40 kilometer från ett fiktivt sjukhus har därför exkluderats vid beräk-

ningen. Fiktiva ambulanscentraler har därefter placerats ut i tätorter med minst 1 500 invånare inom 50 kilometers radie.

Beräkningen har resulterat i att 92 ambulanscentraler har placerats ut med befolkningsunderlag på under 10 000 invånare, vilket innebär en ökning med 3 små ambulanscentraler jämfört med den gällande utplaceringen. Jag föreslår att Glesbygdsverkets nya utplacering ska gälla som grund för beräkning av merkostnader för ambulanscentraler.

Sjukresor

Landstingen ger ersättning till patienter för vissa sjukresor till sjukhus och vårdcentraler. Merkostnader antas uppstå i områden där avstånden för patienterna är längre till dessa inrättningar. Landstingens kostnader för sjukresor beräknas utifrån befolkningens avstånd till närmaste fiktiva vårdcentral och sjukhus, med antaganden om olika åldersgruppers besöksfrekvenser vid vårdcentraler och sjukhus samt med utgångspunkt från den totala kostnaden för sjukresor i riket.

Jag har med enkätsvaren som underlag uppdaterat besöksfrekvenserna för olika åldersgrupper för primärvårds- och sjukhusbesök.

Glesbygdsverket har beräknat antalet personkilometer för de olika åldersgrupperna från folkbokföringsorten till närmaste fiktivt utplacerade vårdcentral eller sjukhus. Kilometerkostnaden har därefter beräknats som en kvot mellan den totala kostnaden i riket, vilken var dryga 1,5 miljarder kronor 2005, och det totala antalet personkilometrar. Jag föreslår att kilometerpriset för sjukresor höjs från 2,50 till 3,17 kronor.

Beräkningen har resulterat i att antalet personkilometer för sjukresor till sjukhus har ökat medan de har minskat för resor till vårdcentraler. Anledningen till att antalet beräknade kilometer för resor till vårdcentraler minskar är främst att antalet fiktivt utplacerade vårdcentraler har ökat. I viss utsträckning har det uppdaterade vägnätet ändrat avståndet till såväl vårdcentraler som sjukhus. Sammantaget minskar antalet personkilometer.

Samlat utfall av glesbygdsuppdateringen

Resultatet av mina förslag är att 13 landsting får en positiv förändring av glesbygdstillägget. Glesbygdskomponenten omfördelar i dag sammanlagt 473 miljoner kronor. Med mitt förslag ökar omfördelningen till 594 miljoner kronor. Förändringen är mest positiv i kronor för Norrbottens läns landsting som får 237 kronor per invånare. Den största negativa förändringen får Stockholms läns landsting med 42 kronor per invånare.

I tabell 9.1 redovisas mitt förslag till nya avdrag och tillägg för glesbygdskomponenten jämfört med avdragen och tilläggen i dagens utjämning.

Tabell 9.1 Utfall för landstingen av förslagen till förändring av glesbygds

komponenten i delmodellen hälso- och sjukvård utjämningsåret 2007

Landsting Förslag Nuvarande Förändring, Förändring

Nytt tillägg/avdrag, tillägg/avdrag, (kr/inv) (tkr)

(kr/inv) (kr/inv)

Stockholm -178 -136 -42 -79 615

Uppsala -71 -35 -36 -11 097

Södermanland -41 -42 0 65

Östergötland -111 -87 -23 -9 709

Jönköping 42 27 15 4 845

Kronoberg 65 63 3 499

Kalmar 124 102 22 5 145

Gotland 342 279 63 3 627

Blekinge 3 37 -34 -5 196

Skåne -108 -92 -16 -18 595

Halland -100 -81 -20 -5 631

Västra Götaland -3 -7 5 6 963

Värmland 289 226 63 17 192

Örebro 21 7 14 3 735

Västmanland -71 -60 -11 -2 978

Dalarna 62 58 4 1 064

Gävleborg 53 40 13 3 592

Västernorrland 84 83 1 181

Jämtland 528 454 74 9 417

Västerbotten 296 230 66 17 063

Norrbotten 950 712 237 59 773

9.4¶Det samlade utfallet av mina förslag för hälsooch sjukvård

I delbetänkandet (SOU 2006:84) lämnade jag förslag till förändringar av delmodellen hälso- och sjukvård. Riksdagen beslutade i juni i år i enlighet med förslaget. Förändringarna införs 2008. I tabell 9.2 nedan redovisas resultatet av mina förslag från delbetänkandet summerat med de ovan presenterade förslagen avseende glesbygdskomponenten. Resultatet av den i delbetänkandet avrapporterade uppdateringen av matrismodellerna benämns i tabellen nedan ”Hälso- och sjukvård”.

Utfallet som presenteras i tabell 9.2 är beräknat som om förslagen genomförts i utjämningen för 2007.

Norrbottens läns landsting får sammantaget den största ökningen av standardkostnaden, totalt 128 kronor per invånare, medan Landstinget Blekinge får den största minskningen av standardkostnaden, totalt 89 kronor per invånare.

Tabell 9.2 Det samlade utfallet av utredningens uppdatering av delmodellen

hälso- och sjukvård. Samtliga uppgifter gäller 2007

9.5¶Sjukvårdskostnaderna i Gotlands kommun

Enligt mina direktiv har jag att särskilt analysera sjukvårdskostnaderna i Gotlands kommun. I mitt delbetänkande konstaterar jag att de faktiska kostnaderna för Gotland uppvisar en god överensstämmelse med den kostnadsstruktur som antas i utjämningen, om hänsyn tas också till utgående strukturbidrag (tidigare fasta tillägg och tillägg för små landsting). Den då avrapporterade uppdateringen av kostnadsmatriserna resulterade för Gotland i en negativ förändring med 136 kronor per invånare (omräknat till 2007 års nivå).

Den ovan föreslagna uppdateringen av glesbygdskomponenten resulterar i ett ökat tillägg för Gotland med 63 kronor per invånare. Den samlade effekten för Gotland av mina förslag blir således ett en negativ förändring med 72 kronor per invånare.

De faktiska kostnaderna per invånare för hälso- och sjukvården i Gotlands kommun överstiger de genomsnittliga kostnaderna i riket med 1 269 kronor per invånare. De samlade bidragen till Gotlands kommun i den kommunalekonomiska utjämningen avseende hälsooch sjukvård (inklusive de i strukturbidraget ingående tidigare fasta tilläggen och tilläggen för små landsting) summerar, uttryckt i 2007 års nivå, till 1 416 kronor per invånare.

Jag kan därför på nytt konstatera att de faktiska kostnaderna för Gotlands kommun för hälso- och sjukvård uppvisar en god överensstämmelse med den kostnadsstruktur som antas i utjämningen.

9.6¶Kostnadsstrukturen inom psykiatri och missbruk

I direktiven till min utredning anges rörande kostnadsutjämningen för hälso- och sjukvården att delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbrukarvården, bör analyseras närmare. En central fråga i detta sammanhang är om det finns skäl att anta att storstäderna har en tyngre belastning av psykiatri och missbruk än vad som fångas upp av delmodellen för hälso- och sjukvård.

I delmodellen hälso- och sjukvård ingår en kostnadsmatris som fångar upp skillnader i faktisk sjuklighet för nio vårdtunga grupper av patienter. En av dessa vårdtunga grupper är övriga psykoser. Gruppen övriga psykoser innehåller bl.a. personer med psykiska störningar orsakade av alkohol eller narkotika. En annan av de

vårdtunga grupperna i kostnadsmatrisen är schizofreni. En förutsättning för att patienter med psykiatriska problem eller missbruksproblem ska fångas upp i någon av de två ovan nämnda grupperna är dock att patienterna någon gång under den senaste treårsperioden behandlats inom slutenvården.

En annan kostnadsmatris i hälso- och sjukvårdsmodellen fångar upp demografiska och socioekonomiska skillnader. I viss utsträckning fångas patienter med psykiatrisk eller missbruksproblematik upp i denna kostnadsmatris, och det även om patienterna endast behandlas i den öppna vården.

Den större belastningen av psykiatri och missbruksproblem som finns i storstadsregionerna fångas alltså åtminstone delvis upp av de två kostnadsmatriserna i den befintliga delmodellen hälso- och sjukvård.

Min analys har därför främst inriktats på att utröna om det finns grupper inom slutenvården som har psykiatriska problem eller missbruksproblem men som inte fångas upp av de två ovan nämnda vårdtunga grupperna.

Konsultbolaget Inregia AB har på mitt uppdrag med utgångspunkt i data från Region Skåne utrett hur många personer med psykiatriska eller missbruksrelaterade diagnoser inom den slutna vården som inte finns med i de vårdtunga grupperna samt beräknat vårdkostnaderna för dessa patienter. Ett större antal patienter utanför dessa grupper skulle alltså motivera en översyn av delmodellen, och en eventuell komplettering med flera vårdtunga grupper.

Inregias analys visar att det finns ett icke obetydligt antal patienter inom slutenvården med diagnoser som relateras till psykiatri eller missbruk som inte fångas upp i diagnosgrupperna övriga psykoser respektive schizofreni. En del av dessa patienter fångas inte heller upp i någon av de övriga vårdtunga grupperna som ingår i matrismodellen. De genomsnittliga kostnaderna för dessa patientgrupper är i vissa fall ungefär på samma nivå som kostnaderna för ett antal av de vårdtunga grupperna.

Det kan således finnas anledning att eventuellt komplettera matrismodellen. Ett problem i sammanhanget är dock att en förändring av denna modell kräver att även kostnaderna för andra diagnosgrupper som i dag inte omfattas av matriserna prövas i relation till kostnaderna för de befintliga grupperna. Det är heller inte möjligt att på ett enkelt sätt lägga till en vårdtung grupp i matrismodellen, eftersom hela modellen då påverkas. Den nuvarande

matrismodellen med nio vårdtunga grupper är framtagen efter ett omfattande utredningsarbete, som även inkluderat kontakter och förankring med den medicinska professionen.

Till stor del vårdas patienter med psykiatriska problem eller missbruksproblem sker inom den öppna vården. Idealt sett borde även öppenvårdsregistret inkluderas när antalet vårdtunga grupper tas fram. Registreringen av patienter i öppenvården är dock långt ifrån komplett och av varierande kvalitet. Jag påpekar i mitt delbetänkande (SOU 2006:84) att det är angeläget att Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting i det pågående gemensamma arbetet med att förbättra uppföljningen inom hälso- och sjukvården, ger prioritet åt frågan om sjukvårdshuvudmännens registrering av patienter inom öppenvården.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera jag inte har haft tillgång till ett underlag som möjliggjort att föreslå förändringar av matrismodellerna i delmodellen hälso- och sjukvård. Jag anser därför att Statskontoret inom ramen för myndighetens kommande uppdrag att löpande följa upp den kommunalekonomiska utjämningen bör prioritera ett utvecklingsarbete av delmodellen hälso- och sjukvård.

9.7¶En genderanalys av sjukvårdsmodellen

I kommittéförordningen (1998:1474) föreskrivs bl.a. att om förslagen i ett betänkande har betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män, ska dessa konsekvenser anges i betänkandet (15 § kommittéförordningen).

I utredningens delbetänkande (SOU 2006:84) presenterade jag som nämnts inledningsvis ett förslag till uppdatering av kostnadsmatriserna för ”ej vårdtung befolkning” respektive ”vårdtung befolkning” i delmodellen hälso- och sjukvård. Uppdateringen gjordes baserat på vårdkonsumtionen i Region Skåne 2004. I den nu gällande delmodellen är kostnadsmatriserna baserade på vårdkonsumtionen år 2000.

Fördelningen av vårdkostnaderna i Region Skåne används i den kommunalekonomiska utjämningen för hälso- och sjukvården som rikslikare. Detta innebär bl.a. att kostnadsrelationerna mellan de olika grupperna vid utjämningen förutsätts vara desamma som i Region Skåne i samtliga landsting.

Det bör understrykas att den kommunalekonomiska utjämningen inte öronmärker medel för enskilda grupper av brukare eller

patienter. Fördelningen av vårdkostnaderna i utjämningen är således inte på något sätt normerande för landstingen. Mina förslag kan därmed heller inte anses ha betydelse i ett genderperspektiv. Däremot kan frågan om vårdkonsumtionens fördelning mellan kvinnor och män, och eventuella förändringar av denna fördelning över tid, ha ett allmänt intresse.

I bilaga 12 redovisas en genderanalys för sjukvårdsmodellen uppdelad på de två kostnadsmatriserna ej vårdtung befolkning respektive vårdtung befolkning. Analysen visar bl.a. att kvinnornas sjukvårdskostnader generellt sett är högre från 15 års ålder och upp till omkring 70-årsåldern. De högre sjukvårdskostnaderna för kvinnor mellan 25 och 40 år kan till stor del förklaras av barnafödande. Männens kostnader är högst i de yngsta åldrarna samt i de allra äldsta. Vad gäller de vårdtunga grupperna är kostnaderna relativt likartade mellan män och kvinnor generellt sett.

10¶Samlade effekter för kommunerna av utredningens förslag

I det följande redovisas och kommenteras de samlade ekonomiska effekterna för kommunerna av mina förslag. Motsvarande redovisning för landstingen finns i kapitel 9. Av redovisningen framgår skillnaden i bidrag och avgifter till följd av förslagen. Redovisningen visar för jämförelsens skull utfallet som om förslagen hade gällt innevarande år. Det samlade utfallet för var och en av kommunerna återfinns i bilaga 13a. Som en bakgrund till redogörelsen för de ekonomiska konsekvenserna av förslagen kommenterar jag behovet av löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen.

10.1¶Behovet av löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen

För att den kommunalekonomiska utjämningen ska fungera och upplevas som legitim krävs att den vårdas och utvecklas i takt med demografiska eller andra strukturella förändringar i samhället samt anpassas till de politiska beslut på statsmaktsnivån, som påverkar kommunsektorn och enskilda kommuner och landsting.

Behovet av en aktiv förvaltning gäller hela den kommunalekonomiska utjämningen, men i särskilt hög grad kostnadsutjämningen. Flertalet delmodeller i kostnadsutjämningen baseras i grunden på demografin som uppdateras årligen av SCB, som även uppdaterar vissa data i övrigt i delmodellerna årligen. Vid sidan av de årliga uppdateringarna av de olika delmodellerna krävs emellertid specifika insatser för uppföljning och analys ungefärligen med tre till fem års intervall. Det kan exempelvis handla om att uppdatera regressionsmodeller eller att validera olika antaganden som ligger till

grund för beräkningarna. Det är också viktigt att fortlöpande förbättra metoderna för att beräkna de strukturellt betingade kostnadsskillnaderna mellan kommunerna, och att ta tillvara eventuella nya datakällor.

Det nuvarande systemet för kostnadsutjämning mellan kommuner och mellan landsting infördes 1996, och flertalet delmodeller i dagens utjämning fanns med i systemet redan från början. Under de dryga tio år som systemet varit i funktion har ett antal kommittéer med några års mellanrum svarat för fördjupade analyser av kostnadsutjämningens olika delmodeller och därmed kompletterat SCB:s årliga uppdateringar. Större översyner har regelmässigt resulterat i betydande omfördelningseffekter, vilket aktualiserat behovet av införanderegler.

Även mitt arbete har resulterat i förslag som ger förhållandevis stora omfördelningseffekter mellan kommuner och mellan landsting. Detta understryker att det finns ett behov av löpande uppföljning, och att det är viktigt att uppföljningen görs kontinuerligt. En alltför lång tidsrymd mellan uppföljningarna och uppdateringarna leder till kraftiga omfördelningar när väl uppdateringen implementeras.

Ett av mina uppdrag enligt direktiven har varit att överväga och föreslå en lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet. I mitt delbetänkande (SOU 2006:84) har jag föreslagit att uppdraget ska läggas på Statskontoret. Regeringen har därefter, i vårpropositionen (prop. 2006/07:100), aviserat att Statskontoret ska få som ett permanent uppdrag att löpande följa upp utjämningssystemet.

Jag har i mitt delbetänkande påpekat att det är naturligt att uppdraget till Statskontoret ges en närmare precisering inom ramen för budgetdialogen mellan myndigheten och Finansdepartementet, och att det kan vara lämpligt att myndigheten redovisar en flerårsplan över arbetet, där det bl.a. framgår när och med vilken frekvens Statskontoret avser att följa upp de olika delarna av systemet.

Jag har därför inte vid min genomgång av delmodellerna lagt några förslag om lämpliga tidsintervall för uppdatering av respektive modell. Jag utgår från att Statskontoret i sin flerårsplan för arbetet med uppföljning av utjämningssystemet gör tydliga prioriteringar av fortsatta behov av översyner och uppdateringar. Jag pekar i detta slutbetänkande ut ett antal delmodeller där fortsatt utvecklingsarbete är angeläget. Det är min förhoppning att mina syn-

punkter i dessa avseenden ska kunna utgöra ett planeringsunderlag för Statskontoret.

10.2¶Ekonomiska konsekvenser för kommunerna

Jag har tidigare i betänkandet som ett led i den löpande uppföljningen av utjämningssystemet föreslagit uppdateringar och förändringar i kostnadsutjämningen som berör sex av delmodellerna för kommunerna samt en av delmodellerna för landstingen. Förslagen har föregåtts av en översiktlig genomgång av samtliga delmodeller.

Mina förslag till uppdateringar motiveras av att den löpande uppföljningen påvisat strukturella förändringar som i olika utsträckning påverkar enskilda kommuners och landstings förutsättningar för de olika verksamheternas bedrivande. I andra fall motiveras mina förslag av att uppföljningen visat att det finns nya data och metoder som gör det möjligt att mer exakt än tidigare mäta de strukturella skillnader som finns mellan kommunerna.

En viktig strukturell förändring är att nyttjandet av förskolan och skolbarnsomsorgen har blivit jämnare fördelat över landet. Fortfarande är andelen inskrivna barn i förskolan större i storstäder, förortskommuner och större städer än i övriga delar av landet, men under de senaste åren har andelen inskrivna barn i kommuner utanför de större städerna med omgivningar ökat betydligt. Detta har minskat skillnaden i behovet av barnomsorg mellan kommunerna. Andra strukturella förändringar som ligger till grund för mina förslag har med demografin att göra. I delmodellerna för grundskola och gymnasieskola har exempelvis befolkningsförändringar påverkat utfallet vid uppdateringen av glesbygdskomponenterna.

Mina förslag till uppdateringar och förändringar av delmodellen äldreomsorg motiveras bl.a. av att det nu finns nya data som medför att behovet av omsorg kan skattas på ett bättre sätt än tidigare, samtidigt som modellen förenklas och blir mer stabil. Den nuvarande delmodellen baseras dessutom i vissa avseenden på data från Folk- och bostadsräkningarna, som i längden inte är möjliga att uppdatera, eftersom det inte längre görs några Folk- och bostadsräkningar.

Förslagen till uppdateringar och förändringar av beräkningarna av merkostnader för gles bebyggelsestruktur i delmodellerna förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, samt delmodellen

äldreomsorg har föranletts av bättre tillgång på data. Förändringarna innebär bl.a. att vägavstånden mäts mer exakt.

Även merkostnaderna för administration och räddningstjänst fångas upp bättre med den nya och förenklade metod för utjämning som jag föreslår.

De föreslagna förändringarna innebär att 58 kommuner får sänkta standardkostnader med som mest 1 494 kronor per invånare. Av dem får de allra flesta, 44 stycken, sänkta standardkostnader med mindre än 500 kronor per invånare. Samtidigt får 232 kommuner höjda standardkostnader med upp till 1 895 kronor per invånare. En majoritet av dessa, 127 stycken, får höjda standardkostnader med mer än 500 kronor per invånare.

Tabell 10.1 Antal kommuner i olika förändringsintervall Förändringar kr/ invånare Antal kommuner

Av de tio kommuner som får de största negativa förändringarna ligger alla utom Vellinge i Stockholms län. Störst negativ förändring får Lidingö och Danderyd med närmare 1 500 kronor per invånare. Av de tio kommuner som får störst positiv förändring är samtliga små kommuner med ett litet invånarantal. Störst positiv förändring får Högsby och Färgelanda med 1 895 respektive 1 781 kronor per invånare.

Tabell 10.2 Kommuner med de största förändringarna (kronor per invånare)

Störst negativ förändring Störst positiv förändring Lidingö -1 494 Högsby 1 895 Danderyd -1 468 Färgelanda 1 781 Sollentuna -1 019 Kinda 1 753 Solna -1 016 Gullspång 1 745 Täby -1 008 Aneby 1 672 Nacka -985 Torsås 1 625 Stockholm -980 Robertsfors 1 622 Sundbyberg -876 Nordmaling 1 580 Vellinge -663 Ljusnarsberg 1 525 Upplands Väsby -649 Essunga 1 512

I dag omfördelas knappt 4,9 miljarder kronor i kostnadsutjämningen mellan kommunerna. Med mitt förslag minskar omfördelningen till knappt 4,7 miljarder kronor. Utjämningen sker mellan kommuner, men det kan ändå vara av intresse att belysa det samlade utfallet för kommunerna per län. De 26 kommunerna i Stockholms län får sammantaget sänkta nettokostnader med drygt 1,35 miljarder kronor, vilket är den största sänkningen för kommunerna i ett län i kronor räknat. Även kommunerna i Skåne län får totalt sett sänkta standardkostnader. Kommunerna i övriga län får sammantaget höjda standardkostnader. Den största positiva förändringen mätt i kronor per invånare får Gotlands kommun och därnäst kommunerna i Kalmar och Kronobergs län.

Tabell 10.3 Total förändring av utredningens förslag per län utjämningsåret

2007 Län Sammantagen Sammantagen

förändring totalt (mkr) förändring (kr/inv) Stockholm -1 351 -715

I tabell 10.4 redovisas utfallet för kommunerna istället per kommungrupp. I denna tabell redovisas utfallet i kronor per invånare som ett ovägt genomsnitt, dvs. det samlade utfallet för kommunerna i respektive grupp har dividerats med antalet kommuner i gruppen. De angivna värdena kan sägas representera en typisk kommun i respektive kommungrupp.

På kommungruppsnivå blir det samlade utfallet av förslagen att storstäder och förortskommuner får sänkta standardkostnader medan övriga kommungrupper får höjda standardkostnader. Störst positiv förändring får gruppen övriga kommuner med mindre än 12 500 invånare som får en positiv förändring med 1 118 kronor per invånare.

Tabell 10.4 Total förändring av utredningens förslag per kommungrupp (kronor

per invånare) Kommungrupp Total förändring Storstäder -644 Förortskommuner -306 Större städer 21 Pendlingskommuner 530 Glesbygdskommuner 438

Övr. kommuner, mindre än 12 500 inv. 1 118

11¶Införanderegler

I detta kapitel redovisas mitt förslag till nya införanderegler.

Mitt förslag: Kommuner som får en negativ förändring av bidrag och avgifter i kostnadsutjämningen till följd av mina förslag erhåller ett särskilt införandebidrag under åren 2009 och 2010, för att

möjliggöra en anpassning över tre år till de förslagna

förändringarna. Kommuner som sammantaget får en positiv förändring av bidrag och avgifter till följd av mina förslag betalar en särskild införandeavgift åren 2009 och 2010. Avgiften finansierar de särskilda bidragen under införandetiden, och innebär att även de positiva förändringarna får fullt genomslag först efter tre år. Bidrag ska lämnas och avgift betalas

- år 2009 med ett belopp som motsvarar 33 % av

förändringen år 2009, och

- år 2010 med ett belopp som motsvarar 67 % av

förändringen år 2009.

Införanderegler har vid tidigare större uppdateringar och förändringar av det kommunalekonomiska systemet ansetts nödvändiga för att ge kommuner och landsting som, till följd av förändringarna, fått ett negativt utfall möjlighet att under en angiven tidsperiod anpassa sina kostnader.

Med anledning av att mina förslag för flera kommuner ger relativt sett stora omfördelningseffekter anser jag att det är befogat att även denna gång ge de kommuner som får ett negativt utfall på grund av de nya förslagen en viss tid för anpassning.

De nuvarande införandereglerna som infördes efter förslag från Utjämningskommittén (2003:88) tillämpas under åren 2005-2010. Att bygga på och förändra dessa skulle innebära en beräknings-

tekniskt komplicerad lösning. Jag anser inte att det är en önskvärd lösning eftersom det ytterligare skulle komplicera modellen och minska transparensen.

Jag föreslår i stället att kommuner som får en negativ förändring av bidrag och avgifter i kostnadsutjämningen till följd av mina förslag erhåller ett särskilt införandebidrag under åren 2009 och 2010, för att möjliggöra en anpassning över tre år till de förslagna förändringarna.

Dessa nya införandebidrag måste finansieras inom ramen för utjämningssystemet. Jag föreslår att införandebidragen under år 2009 och 2010 finansieras av alla de kommuner som genom mina förändringsförslag får ett positivt utfall i utjämningen. Det innebär att kommuner som sammantaget får en positiv förändring av bidrag och avgifter till följd av mina förslag ska betala en särskild införandeavgift åren 2009 och 2010. Avgiften finansierar de särskilda bidragen under införandetiden, och innebär att även de positiva förändringarna får fullt genomslag först efter tre år.

Bidrag ska lämnas och avgift betalas

- år 2009 med ett belopp som motsvarar 33 % av förändringen år 2009, och

- år 2010 med ett belopp som motsvarar 67 % av förändringen år 2009.

De föreslagna införandereglerna ska löpa parallellt med befintliga införanderegler.

Då förändringarna för landstingen till följd av uppdateringen av glesbygdskomponenten är begränsad är min bedömning att det inte är motiverat med något särskilt införandebidrag för landstingen.

Utfallet av mitt förslag till införanderegler framgår för samtliga kommuner av bilaga 14.

12¶Övriga frågor

I detta kapitel redovisar jag min analys av kostnadsutvecklingen avseende kommunernas vattenförsörjning och avloppshantering (va-verksamhet). Dessutom redogör jag för vissa frågor av betydelse för den kommunalekonomiska utjämningen rörande den gränsregionala statistiken.

12.1¶Kommunernas va-verksamhet

I kostnadsutjämningen mellan kommuner fanns tidigare en delmodell som benämndes vattenförsörjning och avloppshantering. Denna delmodell avskaffades fr.o.m. utjämningsåret 2005 efter förslag av Utjämningskommittén (SOU 2003:88). Jag har enligt direktiven haft att följa upp utvecklingen av kommunernas va-kostnader. Nedan redovisas min analys.

Allmänt om vattenförsörjning och avloppshantering

Enligt uppgifter från Va-lagutredningens betänkande Allmänna vattentjänster (SOU 2004:64) ingick i den allmänna kommunala va-verksamheten år 2001 ca 2 000 vattenverk och ungefär lika många avloppsreningsverk samt 6 700 mil vattenledningar och 9 200 mil avloppsledningar av vilka 3 200 mil avsåg dagvattenledningar. Va-verksamheten sysselsatte omkring 6 000 personer. Den årliga omsättningen översteg 10 miljarder kr (drygt 1 000 kronor per invånare) och de allmänna va-anläggningarnas återanskaffningsvärde har uppskattats till 500 miljarder kronor.

Förvaltningsformen är den absolut vanligaste organisationsformen för kommunal va-verksamhet. I ett antal kommuner har vaverksamheten emellertid brutits ut och organiserats i ett kommunalt bolag, vanligen ett helägt kommunalt aktiebolag och ibland

tillsammans med annan kommunalteknisk verksamhet. I några fall finns det inslag av privat ägande i sådana bolag. I ett fall har hela den tidigare kommunala va-verksamheten överlåtits till en privat intressent som därigenom blivit huvudman för den allmänna vaanläggningen.

När det gäller driften av allmänna va-anläggningar är det däremot betydligt vanligare med privata inslag. En stor del av vahuvudmännen anlitar externa utförare för begränsade uppdrag. Det förekommer också att kommunen behållit huvudmannaskapet och ägandet av anläggningen men låtit driften av anläggningen skötas av en privat entreprenör.

Förutom de kommunala anläggningarna finns det ett antal mindre allmänna va-anläggningar i landet. Det rör sig om sådana anläggningar som förklarats för allmänna enligt va-lagstiftningen och som i regel betjänar ett begränsat område, ofta beläget avskilt från den kommunala va-anläggningens verksamhetsområde. De allra flesta sådana allmänförklarade anläggningar är mycket små.

Kommunen får endast ta ut va-avgifter som motsvarar verksamhetens självkostnader. Dock kan överskott medges enskilda år.

Den tidigare gällande kostnadsutjämningen för vattenförsörjning och avloppshantering

I den tidigare gällande delmodellen vattenförsörjning och avloppshantering kompenserades kommuner med merkostnader för Vaverksamheten till följd av gles bebyggelsestruktur samt geotekniska förhållanden (markförhållanden). Gles bebyggelsestruktur antogs ge höga kostnader per invånare, främst till följd av långa vattenoch avloppsledningar. De geotekniska förutsättningarna beaktade markens schakt- och grävbarhet.

År 2003 erhöll 133 kommuner ett bidrag på sammanlagt ca 350 miljoner kronor.

Motiven till avskaffandet av kostnadsutjämningen för vattenförsörjning och avloppshantering

Utjämningskommittén (SOU 2003:88) framhöll att för merparten av kommunerna är kostnadstäckningen inom va-verksamheten över

90 procent. Kommittén bedömde att en lägre kostnadstäckning ofta är ett uttryck för en politisk vilja som andra kommuner inte ska finansiera via utjämningen. Kommittén föreslog därför att vaverkamheten skulle utgå ur kostnadsutjämningen. I propositionen 2003/04:105 anför regeringen:

”I merparten av kommunerna finansieras kostnaderna för vatten och

avlopp till över 90 procent med avgifter. I vissa kommuner finns det

dock ett större inslag av skattefinansiering. I sammanhanget finns an-

ledning att notera att de kommuner som har den högsta ersättningen i

nuvarande kostnadsutjämning finansierar denna verksamhet helt med

avgifter och att dessa avgifter inte överstiger genomsnittet i riket.

Detta talar enligt regeringens mening för att kostnadsutjämningen inte

skall omfatta vatten och avlopp, eftersom kostnaderna för denna verk-

samhet bör, såsom i mycket stor utsträckning redan är fallet, kunna

täckas med anslutnings- och brukaravgifter. Till detta skall läggas att

kommuner, som under en tioårsperiod minskat sin folkmängd med

mer än två procent, i nuvarande kostnadsutjämning får en särskild

kompensation för att täcka de merkostnader detta kan medföra. I un-

derlaget för denna kompensation ingår bl.a. den merkostnad som kan

uppkomma i berörda kommuners VA-verksamhet till följd av att fasta

kostnader skall betalas av färre personer än anläggningarna är dimen-

sionerade för. Flertalet kommuner som får ersättning för vatten och

avlopp i nuvarande kostnadsutjämning får samtidigt denna kompensa-

tion för befolkningsminskning. Det finns indikation på att berörda

kommuner överkompenseras, vilket är ytterligare ett skäl för att verk-

samheten vatten och avlopp skall utgå ur utjämningssystemet. Mot

bakgrund av vad som nu anförts anser regeringen att verksamheten

vatten och avlopp skall utgå ur utjämningssystemet. Utvecklingen av

kommunernas VA-kostnader bör emellertid bli föremål för fortsatt

uppföljning.”

Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag.

Min analys av kommunernas kostnader och avgiftstäckning för va-verksamheten

Jag har gjort vissa analyser av nettokostnaderna och avgiftsuttaget i kommunernas va-verksamhet.

År 2005 hade enligt räkenskapssammandraget 64 kommuner ett överskott i va-verksamheten, medan 192 kommuner hade ett underskott. Analysen kan inte göras för de 33 kommuner som bedriver va-verksamheten i bolagsform. Många kommuner ligger nära ett noll-resultat, särskilt bland kommuner med underskott. Om vi exkluderar alla som hade ett över/underskott på +/- 25 kronor per invånare, så har 47 kommuner fortfarande ett överskott, medan 34 kommuner fortfarande uppvisar ett underskott.

Det kan vara av intresse att studera om de kommuner som har betydande underskott i va-verksamheten även tar ut höga avgifter. Om dessa kommuner också har höga standardkostnader för verksamheten mätt på det sätt som gällde före 2005, så kan detta sammantaget ses som indikationer på att kommunerna inte förmår få full kostnadstäckning.

Min analys visar att det för de kommuner som omfattas av redovisningen i räkenskapssammandraget inte finns något tydligt samband mellan nettokostnaderna för va-verksamheten och kommunernas va-avgifter. Det finns ett visst samband mellan höga nettokostnader och höga standardkostnader. Samtidigt är det inte kommunerna med de högsta nettokostnaderna som har de högsta standardkostnaderna enligt den tidigare gällande beräkningsmodellen.

Jag finner därför sammanfattningsvis att de skäl som anfördes när beslut fattades om att utmönstra va-verksamheten ur kostnadsutjämningen fortfarande är giltiga.

Från och med år 2007 trädde lag (SFS 2006:412) om allmänna vattentjänster i kraft. I lagen regleras bl.a. att huvudmannen ska se till att verksamheten bokförs och redovisas i enlighet med god redovisningssed där resultat- och balansräkningar redovisas särskilt och där det av tilläggsupplysningar framgår hur huvudmannen har fördelat kostnader som varit gemensamma med annan verksamhet. Den nya lagen bör medföra att det framöver blir enklare att bedöma samtliga kommuners kostnadstäckning för va-verksamheten. Jag anser att det finns anledning för Statskontoret att inom ramen för myndighetens kommande löpande uppföljning av den kommunalekonomiska utjämningen över tid följa kostnadsutvecklingen, avgifts-

uttagen och kostnadstäckningen i kommunernas va-verksamhet.

12.2¶Vissa frågor rörande den gränsregionala statistiken

I detta avsnitt fäster jag uppmärksamhet på vissa brister i den gränsregionala statistiken, som har betydelse bl.a. för den kommunalekonomiska utjämningen.

Allmänt om problemet med den gränsregionala statistiken

I gränsområden mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge sker på olika håll och i varierande omfattning arbetspendling över gränserna. I gränsregioner med ett relativt stort utbyte av arbetskraft mellan länderna får detta till konsekvens att den officiella statistiken ger en felaktig bild av situationen i vissa kommuner. Den statistik som omfattas av detta problem är främst sysselsättnings- och inkomststatistik som ligger till grund för viktiga beslut för kommuner och andra regionala organ. Personer som är folkbokförda i ett land och arbetar i ett annat ingår inte i den registerbaserade statistiken över sysselsatta i vare sig det land där personerna är folkbokförda eller i det land där de arbetar. I den registerbaserade inkomststatistiken från det land där personerna är folkbokförda ingår inte heller personernas inkomster.

Arbetspendlarna över landsgränserna svarar för en begränsad andel av det totala antalet sysselsatta och av de samlade arbetsinkomsterna i riket. Under 2004 beräknades 25 000 svenskar arbeta i de andra nordiska länderna, vilket motsvarar inte fullt en halv procent av sysselsättningen i Sverige. Nära 8 000 kommer till Sverige från grannländerna.

För enskilda kommuner kan däremot arbetspendlingen över landsgränsen vara betydande. Den största utpendlingen år 2004, ca 13 500 personer, skedde från västra Sverige, främst från Värmland, över till Norge. I Eda och Årjäng arbetade år 2004 omkring 15 % av de förvärvsarbetande invånarna i Norge och i Strömstad drygt 10 %. En annan stor pendlingsström, ca 8 500, gick från Region Skåne till Danmark. Region Skåne har beräknat att om några år kan 10 % av de förvärvsarbetande boende i Malmö komma att arbeta på

Själland. I Haparanda arbetade år 2004 nära 14 % av de sysselsatta i Finland.

Betydelsen för den kommunalekonomiska utjämningen av bristerna i den gränsregionala statistiken

I den kommunalekonomiska utjämningen används såväl inkomststatistik som sysselsättningsstatistik. Brister i statistiken riskerar därmed att få återverkningar på utfallet i utjämningen.

I kostnadsutjämningen mellan kommunerna används i olika delmodeller variabler som är sammansatta av data om förvärvsfrekvens, skattekraft och inkomst. Bristerna i den gränsregionala statistiken påverkar därmed utfallet i utjämningen totalt sett och särskilt för ett antal gränskommuner.

I kostnadsutjämningen mellan landsting används variabler som är sammansatta av data om sysselsättning och inkomst i delmodellen hälso- och sjukvård. Även kostnadsutjämningen mellan landsting påverkas därmed av bristerna i den gränsregionala statistiken. Region Skåne är ett av de landsting som har en jämförelsevis stor arbetspendling över landsgränsen. Det är därför i sammanhanget ett särskilt problem att kostnadsdata från Region Skåne används som rikslikare i delmodellen hälso- och sjukvård. De gränsregionala arbetspendlarna utgjorde 2004 ca 1 % av den förvärvsarbetande befolkningen i Region Skåne.

Vad gäller inkomstutjämningen utgör bristerna i den gränsregionala statistiken ett mindre problem. Inkomststatistiken ligger till grund för inkomstutjämningen som utjämnar för skillnader i skattekraft mellan kommunerna och mellan landstingen. Arbetsinkomster som intjänas i ett annat land beskattas inte i Sverige. Utan inkomstutjämningen skulle det vara ett problem för enskilda kommuner och landsting att vissa medborgare har rätt till service utan att betala kommunalskatt på sina arbetsinkomster. Men den långtgående inkomstutjämningen mellan kommuner och mellan landsting minimerar problemet med ”bortfallet” av skattekraft.

Det är svårt att kvantifiera betydelsen av bristerna i den gränsregionala statistiken. Problemen ökar givetvis i takt med att den gränsregionala arbetspendlingen ökar.

Åtgärder för att komma till rätta med bristerna i den gränsregionala statistiken

SCB har i en promemoria (SCB, dnr 2007/357), som utgör verkets avrapportering av ett särskilt uppdrag, föreslagit regeringen att SCB framöver ska publicera löpande gränsregional statistik som även omfattar folkbokförda i Sverige som arbetar i Danmark, Finland eller Norge. I förslaget ingår att förutom uppgifter om antalet arbetspendlare över landsgränserna även pendlarnas arbetsinkomster ska registreras. Regeringen har ännu inte tagit ställning till SCB:s förslag.

Jag vill framhålla att det i syfte att hävda tillförlitligheten och legitimiteten i kommunalekonomiska utjämningen är angeläget att bristerna i den gränsregionala statistiken på sikt åtgärdas.

Vid kommande uppdateringar av de berörda delmodellerna i kostnadsutjämningen mellan kommunerna och mellan landstingen är det angeläget att om möjligt införliva registerbaserad statistik om de gränsregionala arbetspendlarna i underlaget för uppdateringen. Möjligheterna att införliva statistiken är dock avhängiga av att SCB får i uppdrag av regeringen att löpande producera den gränsregionala statistiken.

Bilaga 1

Kommittédirektiv

Löpande uppföljning av systemet för Dir. kommunalekonomisk utjämning 2005:26

Beslut vid regeringssammanträde den 3 mars 2005

Sammanfattning av uppdraget En särskild utredare får i uppdrag att löpande följa upp det system för kommunalekonomisk utjämning som infördes den 1 januari 2005.

Sammanfattningsvis skall utredaren • svara för en löpande uppföljning och utvärdering av systemet och

säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan uppföljning, • följa upp förändringar i inkomstutjämningen och i kostnadsut-

jämningens olika delar och skapa metoder för en sådan uppföljning,

• löpande följa verksamhets- och kostnadsutvecklingen i de

kommunala verksamheterna, • löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och i de

kommunala verksamheterna i de delar som har betydelse för

utjämningssystemet, samt • följa behovet av uppdateringar av kostnadsutjämningens olika

delar och vid behov lämna förslag till uppdateringar.

Dessutom skall utredaren analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Därvid bör analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting och en översyn av den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn prioriteras. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp bl.a. utifrån ett könsperspektiv. Hälso- och sjukvårdsmodellen och andra delar av landstingens ansvarsområde bör analyseras ytterligare.

Slutligen skall utredaren överväga och föreslå lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet

och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnadsskede. I första hand skall prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Bakgrund

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem infördes 1996

Ett nytt statsbidrags- och utjämningssystem för kommuner och landsting infördes den 1 januari 1996 (prop. 1995/96:64, bet. 1995/96:FiU5, rskr. 1995/96:116). Systemet utformades som två separata delsystem, ett för kommuner och ett för landsting, men med likartad uppbyggnad. Den principiella uppbyggnaden av systemet, som bestod av inkomstutjämning, kostnadsutjämning, generellt statsbidrag och införanderegler, gällde t.o.m. 2004, men vissa förändringar i systemet genomfördes under dess fortlevnad.

Tidigare förändringar i 1996 års system

I tillämpningen av 1996 års kostnadsutjämning låg en fortlöpande anpassning till förändringar av behovs- och kostnadsstrukturen i de kommunala verksamheterna. Detta skedde genom att kostnadsutjämningen uppdaterades årligen när det gällde åldersstruktur och de viktigaste behovsvariablerna inom skola, barnomsorg, äldreomsorg, individ- och familjeomsorg samt hälso- och sjukvård. Övriga faktorer uppdaterades med längre tidsintervall. Beräkningarna av inkomstutjämningen gjordes årligen med utgångspunkt från senaste fastställda taxeringsutfall.

Beräkningarna av inkomst- och kostnadsutjämningen reglerades t.o.m. 2004 i förordningen (1995:1645) om utjämningsbidrag och utjämningsavgift för kommuner och landsting. Regeringen beslutade inför varje bidrags- och avgiftsår om de förändringar som skulle göras i beräkningarna för de olika verksamheter och kostnadsslag som ingick i kostnadsutjämningen. Förändringarna avsåg uppdateringar av kostnadsdata, befolkningens ålder och sociala struktur m.m. Förordningen ersattes den 1 januari 2005 av förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning.

Systemet följdes upp och utvärderades av fyra kommittéer under perioden 1995–2003. Förändringar i både kostnads- och inkomstutjämningen genomfördes efter förslag från dessa kommittéer. En

del av förändringarna har haft karaktären av uppdateringar av underlaget för kostnadsutjämningen.

Utifrån Kommunala utjämningsutredningens förslag (SOU 1998:151) genomfördes förändringar i delar av kostnadsutjämningen och i införandereglerna från och med den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:89, bet. 1998/99:FiU25, rskr. 1998/99:253).

Utjämningsdelegationens föreslagna förändringar (SOU 2000:127) i inkomstutjämningen och i delar av kostnadsutjämningen infördes den 1 januari 2001 (prop. 1999/2000:115, bet. 2000/01:FiU9, rskr. 2000/01:26).

Förslag på ändringar i systemet lämnades också av Expertgruppen för förenklad kommunal utjämning (SOU 2000:120). Dessa ledde inte till några lagstiftningsåtgärder, men några av förslagen återfinns i Utjämningskommitténs förslag (SOU 2003:88).

Ett förändrat kommunalt utjämningssystem 2005

Riksdagen fattade den 27 oktober 2004 beslut om ett nytt system för kommunalekonomisk utjämning (prop. 2003/04:155, bet. 2004/05:FiU7, rskr. 2004/05:13). Det nya systemet infördes den 1 januari 2005 och regleras i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning.

Den nya lagen bygger huvudsakligen på Utjämningskommitténs förslag (SOU 2003:88). Målet med utjämningen, nämligen att ge samtliga kommuner och landsting likvärdiga ekonomiska förutsättningar att ge sina invånare service trots skillnader i beskattningsbara inkomster och strukturella förutsättningar, kvarstår oförändrat. Kostnadsutjämningen skall utjämna för strukturella kostnadsskillnader, men däremot inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning eller effektivitet. Kostnadsutjämningen skall baseras på mätbara och för kommuner och landsting opåverkbara faktorer som mäter strukturella kostnadsskillnader.

Ett nytt system för inkomstutjämning införs som i huvudsak innebär att staten finansierar utjämningen. Samtidigt avvecklas det nuvarande generella statsbidraget och utjämningsbidraget till kommuner och landsting. Kommuner och landsting får i stället ett inkomstutjämningsbidrag som beräknas utifrån skillnaden mellan deras beskattningsbara inkomster och ett skatteutjämningsunderlag som för kommuner motsvarar 115 procent och för landsting 110 procent av medelskattekraften i landet.

Kommuner och landsting vars beskattningsbara inkomster överstiger dessa nivåer skall i stället betala en särskild inkomstutjämningsavgift till staten. För bidragsberättigade kommuner beräknas bidragen utifrån 95 procent av medelskattesatsen i landet 2003 och för bidragsberättigade landsting utifrån 90 procent av medelskattesatsen samma år. För avgiftsskyldiga kommuner och landsting skall avgiften i stället beräknas utifrån 85 procent av medelskattsatsen 2003. Vid fastställandet av skattesatserna skall hänsyn även tas till skatteväxlingar mellan kommuner och landsting till följd av huvudmannaskapsförändringar i respektive län från och med 1991.

Nuvarande system för kostnadsutjämning mellan kommuner och landsting bibehålls men vissa ändringar görs, främst att kostnadsutjämningen för vatten och avlopp samt kallortstillägg slopas.

Ett statligt finansierat strukturbidrag vid sidan av det ordinarie utjämningssystemet införs. Strukturbidrag betalas ut med ett belopp som motsvarar utfallet av vissa delar av 1996 års system för kostnadsutjämning samt den del av bidragsminskningen till följd av de föreslagna förändringarna som överstiger 0,56 procent av kommunens respektive 0,28 procent av landstingets uppräknade skatteunderlag.

Särskilda införandebidrag tillämpas för åren 2005–2010. Genom införandebidrag begränsas den årliga negativa bidragsförändringen under perioden.

Vidare införs regleringsavgifter och regleringsbidrag dels för ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn, dels för att kunna upprätthålla de fastställda utjämningsnivåerna i inkomstutjämningen.

Behov av löpande uppföljning

Flertalet kommittéer som utrett utjämningssystemet har föreslagit att systemet bör följas upp löpande. De föreslagna formerna för denna uppföljning har dock varierat. Uppgiften har hittills ingått i de tidsbegränsade kommittéernas uppdrag. Därför finns det i dag inte någon permanent organisation för en löpande uppföljning. En informell arbetsgrupp, med tjänstemän från Regeringskansliet, Statistiska centralbyrån och de två kommunförbunden, har främst ägnat sig åt underlaget i de delar av kostnadsutjämningen som årligen uppdateras. Denna arbetsgrupp bör bibehållas med nuvarande uppgifter.

Utjämningskommitténs erfarenheter är att uppdateringen av olika delar av kostnadsutjämningen i många fall leder till stora

omfördelningar mellan kommuner respektive landsting. En förklaring till de stora omfördelningarna är att vissa delar av underlaget är gammalt och att ingen uppdatering gjorts sedan systemet infördes. När ett nytt underlag tas fram kan uppdateringen innebära att förändringar som pågått under loppet av flera år slår igenom fullt ut vid ett enda tillfälle. Enligt kommitténs uppfattning bör uppdateringar, även av det underlag som inte sker årligen i nuvarande system, göras oftare än som hittills skett. Om systemet följs upp kontinuerligt, förbättras enligt kommittén förutsättningarna för att göra uppdateringar när sådana behövs och vid lämpliga tillfällen (SOU 2003:88 s. 302 f.).

Regeringen redovisar i propositionen Ändringar i det kommunala utjämningssystemet den bedömningen att utjämningssystemet kontinuerligt bör följas upp och utvärderas och att en permanent organisation med denna uppgift bör tillskapas. I propositionen redovisas även vilka uppgifter en sådan organisation bör ha. I uppföljningsorganisations uppdrag bör enligt regeringen ingå att analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet (prop. 2003/04:155 s. 61–63).

Utjämningskommittén konstaterade att det finns regionala löneskillnader mellan kommuner respektive landsting, men gjorde bedömningen att dessa inte skall beaktas i kostnadsutjämningen, bl.a. med motiveringen att kostnaderna går att påverka och att högre lönekostnader i tillväxtregionerna kan vara av övergående natur. I fråga om dessa skillnader framhöll en rad remissinstanser, bl.a. Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet, att det för närvarande saknas tillräcklig kunskap för att ta ställning till i vilken utsträckning som nuvarande löneskillnader kan förklaras av strukturen på arbetsmarknaden eller konjunkturen eller har andra orsaker. Regeringen instämde i detta men framhöll att det samtidigt är principiellt viktigt att en eventuell kompensation för höga löner, i likhet med övriga delar av kostnadsutjämningen, skall utgå från opåverkbara strukturella faktorer. Löneutvecklingen i kommuner och landsting bör därför bli föremål för fortsatt utredning i syfte att fastställa om och i så fall hur stor del av skillnader i lönenivåer som kan anses vara strukturellt betingade (a. prop.).

Vidare bör enligt vad regeringen anger i propositionen byggkostnadsfaktorn analyseras ytterligare. Även utvecklingen av kommunernas VA-kostnader bör bli föremål för fortsatt uppföljning. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp utifrån ett könsperspektiv

där framtagna analyser skall belysa om män och kvinnor med samma ålder, civilstånd och ohälsa har skilda vårdbehov.

Finansutskottet har, i likhet med regeringen, framfört att det är angeläget att utveckla en löpande uppföljning och utvärdering av systemet. En sådan permanent organisation skulle, enligt utskottets mening, försäkra en regelbunden utvärdering och sammanställning av relevant information om den kommunala verksamhetens resultat och utveckling. Därför förutsätter utskottet att regeringen snarast återkommer till frågan om i vilken form en fortsatt uppföljning av det nya systemet bör ske. Finansutskottet förutsätter också att analyserna, utöver de delar som särskilt anges i propositionen, dessutom kommer att omfatta övriga delmodeller i kostnadsutjämningen, inklusive hälso- och sjukvårdsmodellen där enligt utskottet strukturella aspekter på sjukvårdskostnaderna i Gotlands län särskilt bör uppmärksammas. Utskottet utgår från att även andra delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbrukarvården, noggrant kommer att analyseras (2004/05:FiU7 s. 35 f.).

Uppdraget

En särskild utredare får i uppgift att löpande följa upp systemet för kommunalekonomisk utjämning.

Utredaren skall svara för den löpande uppföljningen och utvärderingen av systemet och säkerställa behovet av dataunderlag för en sådan uppföljning. Utredaren skall följa upp förändringar i inkomstutjämningen och i kostnadsutjämningens olika delar och skapa metoder för uppföljningen.

Utredaren skall löpande följa verksamhets- och kostnadsutvecklingen i de kommunala verksamheterna och redovisa en utvärdering och sammanställning av relevant information om den kommunala verksamhetens resultat och utveckling. I uppdraget ingår att jämföra utfallet i kostnadsutjämningen med de faktiska kostnaderna.

Utredaren skall löpande följa förändringar i samhällsutvecklingen och de kommunala verksamheterna i de delar som har betydelse för utjämningssystemet.

Utredaren skall följa behovet av uppdateringar av kostnadsutjämningens olika delar samt, vid behov lämna förslag till uppdateringar och se till att det tas fram underlag för uppdateringarna.

Utredaren skall analysera om det finns strukturella kostnadsskillnader som inte beaktas i utjämningssystemet. Utredaren bör

därvid prioritera analyser av löneutvecklingen i kommuner och landsting i syfte att fastställa om och i så fall hur stor del av skillnader i lönenivåer som kan anses vara strukturellt betingade. Om skillnaderna i lönenivåer är strukturellt betingade, skall förslag lämnas på hur dessa skillnader kan beaktas i utjämningssystemet på ett för enskilda kommuner och landsting opåverkbart sätt.

Vidare bör den regionala indelningen för byggkostnadsfaktorn analyseras ytterligare och utvecklingen av kommunernas VA-kostnader bör bli föremål för fortsatt uppföljning. Äldreomsorgsmodellen bör följas upp utifrån ett könsperspektiv, där framtagna analyser skall belysa om män och kvinnor med samma ålder, civilstånd och ohälsa har skilda vårdbehov. Även hälso- och sjukvårdsmodellen bör uppmärksammas och då särskilt sjukvårdskostnaderna i Gotlands län. Även andra delar av kostnadsstrukturen inom landstingens ansvarsområde, exempelvis psykiatrin och missbrukarvården, bör analyseras ytterligare.

Om utredaren lämnar förslag till sådana förändringar i utjämningssystemet som föranleder ändringar i lagen (2004:773) om kommunalekonomisk utjämning eller i förordningen (2004:881) om kommunalekonomisk utjämning skall även förslag till författningstext ingå.

Utredaren skall överväga och föreslå lämplig organisatorisk lösning för en permanent uppföljning av utjämningssystemet och inriktningen på det fortsatta arbetet efter ett uppbyggnadsskede. I första hand skall prövas att verksamheten läggs i befintlig myndighet.

Utredaren skall biträdas av en eller flera referensgrupper, med god insikt i kommunala och kommunalekonomiska förhållanden.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa resultaten av sitt arbete till regeringen årligen senast den 15 september 2005, 2006 och 2007. Utredaren skall senast i samband med redovisningen i september 2006 redovisa förslag om framtida organisatorisk lösning för uppföljningen och den fortsatta inriktningen av uppföljningsarbetet. Det står utredaren fritt att redovisa delresultat av sitt arbete under arbetets gång. Resultat från analyserna av skillnader i lönekostnader och byggkostnader skall redovisas senast den 1 november 2006.

(Finansdepartementet)

Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

Utfall 1(13) Kronor

41 817 251 41 775 453 51 472 341 14 565 800 80 209 961 17 299 101 -20 787 121 59 624 955 94 596 744

848 129 319 -335 526 452 360 418 061 459 223 391 -259 395 083 375 275 311 132 658 209 165 643 463 -200 450 032 427 327 774 571 474 946 119 698 241 -348 315 371 106 761 020

55 156 733 997

Utfall

672 626 286 546 -604

Kr/inv 1 723 4 948 5 108 -6 138 6 850 1 701 5 311 5 473 4 485 -3 247 7 017 2 890 -5 706 1 574 4 388 3 848

10 953 -11 000

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 2 0 0 0 0 0 0 0 0

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

kr/inv truktur- bidrag, S

-21 447 420 754 -57 813 December 2006 -424 -129 -434 -853 -800

kr/inv 1 931 4 118 1 752 1 051 3 189 2 604 2 090 2 329 1 270 1 234

-3 337 -1 746 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

-942 -112 -825 229

kr/inv 8 109 4 459 3 144 -2 891 6 371 1 641 4 419 2 470 3 125 -2 956 -1 637 5 684 1 223 -7 853 1 461 3 532 2 122

avgift(-), -17 001 -10 309 Inkomst-

utjämning; bidrag(+)/

2006 8 562

77 432 30 503 24 267 72 838 89 899 62 146 42 262 82 196 54 783 24 977 14 655 36 931 60 441 61 738 34 428 81 439 41 415 61 046 37 876 21 557 27 743

782 344

den 1 nov. 9 107 935 Folkmängd

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Hela riket Stockholms Botkyrka Danderyd Ekerö Haninge Huddinge Järfälla Lidingö Nacka Norrtälje Nykvarn Nynäshamn Salem Sigtuna Sollentuna Solna Stockholm Sundbyberg Södertälje Tyresö Täby Upplands Väsby Upplands-Bro Vallentuna

Utfall 2(13) Kronor

8 789 622

30 731 152 49 148 135 22 267 327 33 056 857 61 309 866 72 919 369 24 565 704 51 371 350

153 726 302 262 521 841 147 085 510 214 766 706 691 458 556 132 249 752 813 874 968 151 867 385 326 564 330 297 447 176 152 699 393 102 480 914

Utfall

Kr/inv 2 953 4 316 1 303 6 829 1 194 2 445 3 733 6 749 6 167 8 824 9 338 7 335 5 932 4 914 2 242 9 796

10 850 10 778 10 189 11 098

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

kr/inv truktur- bidrag, S

65 December 2006 817 -600 -457 160 -723 866 -392 588 -162 -376 -153 771 573

kr/inv 2 232 1 244

-2 191 -1 500 -1 177 -2 875 -1 358 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

-192 990

kr/inv 2 586 6 373 9 777 2 472 2 255 8 999 4 320 7 013 5 646 7 604 7 800 6 584 8 032 5 395 2 754 4 154 2 687 9 414 7 907

Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 9 084 9 941 9 234 5 244

10 406 35 616 37 713 38 441 13 556 18 646 13 519 19 926 21 444 92 232 16 263 32 050 50 141 11 095 31 073 10 956

185 218 Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Vaxholm Värmdö Österåker Uppsala Enköping Heby Håbo Knivsta Tierp Uppsala Älvkarleby Östhammar Södermanlands Eskilstuna Flen Gnesta Katrineholm Nyköping Oxelösund Strängnäs Trosa Vingåker Östergötlands Boxholm

Utfall 3(13) Kronor

98 008 639 52 522 365 78 968 823 48 597 446 65 603 685 75 106 490 54 648 040 67 440 897 50 057 143

136 998 987 109 725 387 598 669 069 206 165 267 350 426 369 118 279 257 122 271 131 225 299 594 785 500 481 269 273 671 134 484 128 157 100 254 115 613 757 212 437 190

1 009 142 711

Utfall

Kr/inv 6 579 4 319 8 147 8 357 8 050 6 974 6 961 9 823 7 416 7 674 5 684 6 695 6 439 7 074 9 160 8 852 9 042 8 061

11 091 12 705 10 049 12 046 11 435 12 249

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

62 38 37

253 425 489 145 282

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

kr/inv truktur- bidrag, S

-37 61 95 -10 December 2006 -521 -582 -227 -566 917 119 759 483 -319 698 150 552

kr/inv 1 481 3 210 1 143 1 502 1 908

-1 471 -1 637 -1 533 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 5 450 8 635 4 877 7 755 7 383 7 042 6 643 6 275 9 051 8 582 7 993 8 982 6 384 5 965 3 799 7 419 5 845 7 694 7 549 9 283 7 789 7 295 7 158

10 216 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 9 893 7 545 8 039 3 825 5 446 6 568 9 614 7 076

20 823 25 305 41 931 14 053 11 770 16 487 29 358 10 073 29 396 10 979 17 747 12 786 26 353

138 606 125 356 121 987 Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Finspång Kinda Linköping Mjölby Motala Norrköping Söderköping Vadstena Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög Jönköpings Aneby Eksjö Gislaved Gnosjö Habo Jönköping Mullsjö Nässjö Sävsjö Tranås Vaggeryd Vetlanda

Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 2007

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

95 26 84

130 243

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

kr/inv truktur- bidrag, S

December 2006 321 333 -492 382 -181 840 -550 -446 -433 757 -332 338

kr/inv 2 288 1 828 4 042 1 419 1 668 4 265

-2 288 -1 955 -1 057 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 5 385 7 400 8 127 6 851 8 619 8 900 8 307 5 724 5 323 6 948 9 428 6 604 7 603 8 225 8 662 5 090 9 783 8 887 8 038

10 781 11 110 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 8 066 9 612 9 499 9 468 6 022 7 190

32 796 18 753 27 115 12 705 78 429 15 407 11 020 14 345 61 299 13 097 13 506 19 648 26 282 15 597 36 419

Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Värnamo Kronobergs Alvesta Lessebo Ljungby Markaryd Tingsryd Uppvidinge Växjö Älmhult Kalmar Borgholm Emmaboda Hultsfred Högsby Kalmar Mönsterås Mörbylånga Nybro Oskarshamn Torsås Vimmerby Västervik

Utfall 5(13) Kronor

93 077 848 91 307 428 80 447 364 73 982 368 95 403 007 10 958 177

624 538 337 140 807 785 357 655 346 178 113 299 141 490 259 147 689 541 301 178 645 795 119 319 506 154 450 157 868 225 135 764 048 163 131 002 629 867 929 117 816 747 466 149 903

Utfall

Kr/inv 4 513 5 784 6 962 6 263 5 488 6 639 9 478 5 219 9 906 6 452 4 010 9 206 8 224 4 308

10 896 10 009 10 256 10 888 10 129 11 648

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

130 138 894

kr/inv 1 316 truktur- bidrag, S

40 43 -9

269 -61 705 December 2006 -979 -762 -414 -461 -707 -392 -496 -110

kr/inv 1 073

-2 422 -1 068 -1 912 -2 216 -1 211 -1 282 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 9 646 6 022 5 939 5 945 7 132 6 791 9 858 6 937 8 296 4 720 9 054 5 358 8 638 3 558 8 685 9 712 7 320 4 677 9 625 -1 783

10 682 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

57 317 31 199 61 833 13 369 28 438 16 637 14 136 12 117 15 582 14 175 30 403 49 351 23 790 14 499 14 747 16 105 76 587 27 347 40 019 19 422

123 232 Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Gotlands Gotland Blekinge Karlshamn Karlskrona Olofström Ronneby Sölvesborg Skåne Bjuv Bromölla Burlöv Båstad Eslöv Helsingborg Hässleholm Höganäs Hörby Höör Klippan Kristianstad Kävlinge Landskrona Lomma

Utfall 6(13) Kronor

63 964 680 66 458 552 -40 694 845

212 626 991 132 451 585 198 469 395 165 686 580 127 928 139 133 547 272 103 512 448 134 858 794 329 187 220 165 534 868 158 713 213 246 090 964 101 160 456 149 408 705 392 394 006 574 621 666 113 429 286 179 032 450 220 564 522 411 025 966

3 053 032 713

Utfall

Kr/inv 2 056 9 266 9 385 8 750 3 190 5 457 8 168 -1 260 6 064 6 363 9 852 6 461 2 524 9 534 7 411

11 079 10 491 10 217 10 238 10 567 11 446 10 627 10 761 10 938

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

62 80 97

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

kr/inv truktur- bidrag, S

December 2006 819 611 729 -959 -335 -983 -963 -758 -913 144 -251 -213 275 -934 272 -607 -621

kr/inv 1 042 1 246 1 509

-3 345 -1 832 -1 024 -1 466 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 4 488 8 953 8 474 7 742 8 495 8 861 3 236 9 660 5 527 8 013 -1 260 6 617 5 701 9 927 8 602 8 664 6 482 8 320 1 339 9 131 7 119

10 304 10 617 10 389 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 6 903 9 519

12 625 19 425 17 654 14 620 20 832 13 044 18 968 12 762 40 301 32 303 27 297 13 866 38 674 13 884 39 828 88 934 10 370 70 926 23 134 55 460

103 407 275 564 Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Lund Malmö Osby Perstorp Simrishamn Sjöbo Skurup Staffanstorp Svalöv Svedala Tomelilla Trelleborg Vellinge Ystad Åstorp Ängelholm Örkelljunga Östra Göinge Hallands Falkenberg Halmstad Hylte Kungsbacka Laholm Varberg

Utfall 7(13) Kronor

29 208 744 62 336 689 56 295 712 77 129 581 55 634 845 62 772 163 98 056 312 80 986 721 72 709 014 82 673 095 66 173 213 91 728 903

169 038 498 234 127 935 125 720 020 769 651 194 325 433 725 105 032 950 153 366 548 247 333 302 100 546 471 167 503 372 335 270 133

2 240 954 022

Utfall

Kr/inv 6 323 6 437 3 585 7 685 9 939 9 592 4 576 7 584 8 757 8 209 2 556 9 611 2 700 4 137 6 592 7 136 6 849 6 996 9 998

12 435 12 706 10 420 11 396 11 486

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

12 38 20

305 384 435 232 467

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

306 130

kr/inv truktur- bidrag, S

-45 19 December 2006 -817 -192 403 -294 904 910 580 -677 -214 -355 884 278 -717 120 718

kr/inv 2 404 1 184

-2 262 -1 078 -1 561 -1 268 -1 464 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 6 227 5 716 8 733 4 934 6 369 8 936 8 603 9 138 8 492 9 396 3 644 7 310 8 058 8 374 1 998 7 794 3 348 2 946 6 396 7 491 5 816 7 547 8 367

10 291 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 8 147 4 906 5 664 6 768 5 800 5 465 9 248 8 857 6 885

26 733 36 371 10 110 31 231 12 929 32 342 38 898 37 070 37 519 12 854 14 680 23 942 33 533

100 147 489 696 Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Västra Götalands Ale Alingsås Bengtsfors Bollebygd Borås Dals-Ed Essunga Falköping Färgelanda Grästorp Gullspång Göteborg Götene Herrljunga Hjo Härryda Karlsborg Kungälv Lerum Lidköping Lilla Edet Lysekil Mariestad Mark

Utfall 8(13) Kronor

81 890 087 63 055 996 61 021 031 27 036 904 96 084 293 55 996 144

109 455 682 105 895 259 139 022 916 122 533 266 133 111 278 223 717 671 108 282 808 113 449 926 115 459 819 100 630 661 128 016 264 106 360 849 359 421 514 119 250 865 400 835 658 187 863 762 158 620 380 215 947 010 133 858 983

Utfall

Kr/inv 2 364 5 388 3 640 7 159 4 458 6 780 2 635 9 366 9 422 9 454 1 809 9 041 6 678 7 931 8 369 9 921 8 840 5 828 4 578

11 386 10 327 10 899 10 159 12 682 10 501

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

48 14 62 79 74

275 167

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

783 296

kr/inv truktur- bidrag, S

201 105 783 130 295 692 -68 December 2006 -462 -479 -226 -532 -424 -128 -104 -789 -804 -143

kr/inv 1 242 1 238 1 156

-1 147 -2 205 -2 120 -1 163 -2 201 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 9 295 1 913 5 560 1 944 6 725 5 750 5 818 3 842 8 833 8 744 8 874 8 965 9 116 3 097 6 890 5 470 7 146 7 524 9 038 8 716 5 719 8 136 3 808

10 224 10 970 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 9 613 9 300 9 403

10 254 58 803 15 198 33 661 18 593 50 181 23 156 11 561 10 409 12 254 10 644 12 601 14 944 11 764 53 820 50 539 22 447 15 988 10 869 37 052 12 747 12 231

Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Mellerud Munkedal Mölndal Orust Partille Skara Skövde Sotenäs Stenungsund Strömstad Svenljunga Tanum Tibro Tidaholm Tjörn Tranemo Trollhättan Töreboda Uddevalla Ulricehamn Vara Vårgårda Vänersborg Åmål Öckerö

Utfall 9(13) Kronor

73 879 251 40 899 149 45 407 469 53 091 074 89 085 511 89 254 581 85 005 401

249 687 854 108 206 743 133 482 434 113 797 840 130 075 952 309 564 067 100 964 496 196 299 504 170 405 822 166 063 745 191 934 823 140 127 001 119 788 159 179 405 342 160 893 063

Utfall

Kr/inv 9 551 9 903 7 903 9 860 2 821 3 736 8 559 8 219 7 770 8 919 7 846 5 938 8 217

12 466 12 256 11 507 11 743 12 537 10 410 14 813 14 297 11 232

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 3 0 0 0 0

33 62 81

278 113 499 341 285 531

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 0 4 0 0 0

42 24

294 137 646 681 388 112 186 392 848 128

kr/inv truktur- bidrag, S

-4

976 -49 811 846 December 2006 -294 -405 -204 -340 -225 -161 -320

kr/inv 2 258 1 236 2 166 1 186 1 111 3 984 1 160 1 443

-1 011 -2 545 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 8 642 8 670 9 282 7 194 7 325 2 919 5 368 7 944 7 331 8 178 8 214 9 985 8 386 9 727 7 082 6 272 7 013 8 028 4 051 7 624

11 520 11 935 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 8 680 9 348 3 946 4 521 9 801 7 568

26 142 10 891 11 491 13 192 14 497 82 855 11 796 23 883 13 592 15 952 12 957 11 465 10 007 15 267 30 212 19 580

Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Värmlands Arvika Eda Filipstad Forshaga Grums Hagfors Hammarö Karlstad Kil Kristinehamn Munkfors Storfors Sunne Säffle Torsby Årjäng Örebro Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla

Utfall Kronor 10(13)

51 822 213 56 822 824 73 061 085 79 935 024 63 897 014 54 209 313 49 621 753 44 150 156 65 072 817

193 939 779 953 356 138 114 364 313 135 153 184 177 926 606 200 944 527 658 478 657 130 600 834 294 879 772 299 255 607 100 764 727 157 530 241 125 300 487

Utfall

Kr/inv 8 533 8 003 8 406 7 633 7 398 8 544 5 248 8 998 6 597 7 203 8 459 9 417 9 324 6 428 4 955 5 947 6 231 5 406 9 944 8 113

13 866 10 259

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

392 515 495 528 538 135 497

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0 0 0 8 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

78 57

720 470 792 188

kr/inv truktur- bidrag, S

-39 -16 -62 13 December 2006 944 400 341 -174 -531 -183 718 220 -200 -347 -785 -656 873

kr/inv 1 014 3 246

-1 192 -1 004 -1 040 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 6 606 8 282 6 549 8 987 6 320 6 524 7 282 3 959 7 274 6 215 6 473 6 828 8 284 7 324 5 913 4 389 5 224 6 358 5 149 8 958 7 788 7 187 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 6 073 7 100 5 269 8 217 5 866 4 735

23 071 10 472 13 385 12 175 15 020 24 701 21 338 10 123 21 960 47 323 55 354 10 133 15 355 15 444

128 863 132 886 Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro Västmanlands Arboga Fagersta Hallstahammar Kungsör Köping Norberg Sala Skinnskatteberg Surahammar Västerås Dalarnas Avesta Borlänge Falun Gagnef Hedemora Leksand

Utfall Kronor 11(13)

55 960 701 97 015 855 99 553 341 81 941 715 66 220 042

237 389 418 131 867 879 160 963 204 103 104 892 138 119 778 130 092 328 263 436 462 426 214 758 290 589 800 235 982 730 116 531 812 125 506 649 212 018 639 231 822 046 191 739 665 217 551 371 283 663 524 281 022 898

Utfall

Kr/inv 9 311 7 992 5 220 8 805 4 612 8 104 7 861 5 769 8 818 7 630 2 972

12 585 14 685 12 669 14 240 17 549 10 016 12 265 11 892 10 967 10 654 10 959 13 580

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0

531 420 537 157 469 494 536 479 449 480 545 499 494

kr/inv

bidrag,

Införande-

0 0 0

41 53 64

571 112 746 697 727 120 407 292 835 326 222 158 300 502 855

kr/inv 1 182 2 518 truktur- bidrag, S

664 110 435 -65 December 2006 -548 -192 -276 -452

kr/inv 1 448 1 875 2 483 2 605 3 688 3 999 1 078 1 947 1 121 1 842 1 493 3 051

-1 538 -1 276 -1 653 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 5 848 8 615 7 095 9 110 4 611 7 927 9 639 9 650 8 158 4 855 5 170 7 108 8 091 9 083 7 990 8 439 4 148 7 156 6 718 7 552 8 267 3 712

10 543 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 7 021 6 991 7 413 9 799 6 038

25 495 10 478 20 140 10 902 10 720 11 018 26 301 92 410 10 111 36 965 19 240 11 780 36 750 26 289 25 129 19 851 20 888 94 550

Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Ludvika Malung Mora Orsa Rättvik Smedjebacken Säter Vansbro Älvdalen Gävleborgs Bollnäs Gävle Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn Västernorrlands Härnösand Kramfors Sollefteå Sundsvall

Utfall Kronor 12(13)

46 338 028 69 805 950 45 475 052 93 284 154 72 957 476 98 218 618 67 663 338

121 002 463 143 704 735 350 148 332 158 689 297 151 790 089 196 097 551 204 147 296 110 456 375 260 471 515 154 635 354 295 447 771 176 331 279 581 113 674 122 430 939

Utfall

Kr/inv 6 787 6 338 5 045 8 079

13 553 20 858 21 114 18 216 14 340 19 067 20 338 15 485 18 136 22 902 13 991 13 530 12 565 16 380 14 019 23 494 18 999

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

76 34 49

159 203 245 354 522 512 473 477

kr/inv

bidrag,

Införande-

374 324 770 324 341 432 433 382 401

kr/inv 1 389 1 688 2 273 2 131 1 512 2 539 1 792 2 157 1 368 2 444 3 534 truktur- bidrag, S

December 2006 -749 -426 -535

kr/inv 4 392 7 792 8 641 5 681 3 533 8 687 7 580 2 580 6 221 3 019 3 833 2 515 4 965 3 707 9 738 4 473

-1 762 10 122 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 6 090 7 924 5 851 9 872 9 146 9 124 9 143 9 714 5 553 9 083 7 913 6 105 8 628 9 100 8 968 6 788 9 926 9 602

10 764 10 480 10 570 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 7 608 7 189 5 793 9 986 2 555 3 048 3 361 7 424 4 454 7 006 2 880 6 444

17 828 10 603 55 244 10 765 14 236 12 807 58 560 12 603 71 927

Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Timrå Ånge Örnsköldsvik Jämtlands Berg Bräcke Härjedalen Krokom Ragunda Strömsund Åre Östersund Västerbottens Bjurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman

Utfall Kronor 13(13)

92 131 840 78 312 507 59 901 285 93 418 736 70 987 215

370 451 705 150 475 531 103 867 186 109 895 355 285 560 386 197 761 510 143 641 019 201 849 497 224 342 015 437 363 197 163 375 201 260 186 713 122 749 461 118 946 197

Utfall

Kr/inv 3 329 9 646 5 972 6 352

20 627 16 266 12 318 23 861 19 004 16 168 10 190 10 405 14 085 17 047 11 595 24 406 14 179 18 462 22 989

,

913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913 913

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0

478 351 497 401 525 552 105 505 512 555 542 470 525 494 494 461

kr/inv

bidrag,

Införande-

385 890

kr/inv 2 736 2 237 2 714 2 893 2 732 5 438 3 428 4 771 3 429 5 255 2 197 4 832 1 348 2 542 3 757 5 049 truktur- bidrag, S

December 2006 -106 -196 -453 -632

kr/inv 6 601 5 970 1 429 9 906 6 641 4 639 3 627 8 109 1 882 4 423 5 883

-3 841 -1 528 -2 831 -2 713 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

kr/inv 6 257 8 958 8 608 8 239 7 322 6 126 3 698 7 231 7 194 3 555 5 151 6 279 8 348 8 875

10 377 10 454 11 167 10 082 10 683 Inkomst- avgift(-),

utjämning; bidrag(+)/

2006 7 295 5 664 8 432 3 282 3 152 6 797 5 480 6 694 8 657 3 845 5 174

28 023 19 006 10 198 17 408 23 257 73 233 40 960

111 273 Folkmängd den 1 nov.

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 2a Kommunalekonomisk utjämning för kommuner, utjämningsår 200 Län Kommun Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele Norrbottens Arjeplog Arvidsjaur Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Luleå Pajala Piteå Älvsbyn Överkalix Övertorneå

Bilaga 2b Kommunalekonomisk utjämning för landsting, utjämningsår 2007

7

Kronor

234 718 966 569 856 271 719 038 035 305 094 609 619 787 791 308 530 388 411 844 683 475 951 779 625 835 154 682 659 711 363 446 056 672 788 892 713 985 190 598 486 127 505 094 621 834 232 654

-1 396 424 951 1 042 867 458 3 249 995 546 3 043 171 201 1 075 513 816 Utfall 15 656 473 99

-729 734

Kr/inv 2 167 2 496 2 171 1 699 2 650 5 383 2 719 2 747 1 649 1 979 2 288 2 483 1 463 2 440 2 590 2 452 3 979 3 238 4 270

103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103 103

kr/inv

avgift(-)

bidrag(+)/ Reglerings- reglerings-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

188 250 251 253 263

kr/inv

bidrag, Införande-

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

230 501 979 448 869

kr/inv 1 426 truktur- bidrag, S

21 42 -82 -68 69

187 -227 -165 -410 -848 -221 -286 -583 175 -236 -359 165 546 101

kr/inv -1 029 1 082 ostnads- avgift(-), K utjämning; bidrag(+)/

7

gsår 200

kr/inv 1 660 2 291 2 558 2 478 2 214 2 526 3 887 2 401 2 602 2 129 1 701 2 421 2 462 1 719 2 405 2 322 1 553 2 545 2 365 1 953

-1 019 Inkomst- avgift(-), jämnin utjämning; bidrag(+)/

g, ut

5

57 317 g för landstin 319 834 262 985 417 836 331 220 179 586 233 893 151 476 288 652 273 544 274 947 248 446 275 747 275 683 244 093 126 944 257 648 251 884

den 1 nov. 9 107 93 1 915 213 1 183 160 1 537 827 Folkmängd

jämnin

t

ga 2b

Bila Kommunalekonomisk ut Landsting/ kommun utanför landsting Hela rike Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands kommun Blekinge Skåne Hallands Västra Götalands Värmlands Örebro Västmanlands Dalarnas Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007

-21 447 420 754 -57 813 817 -424 -129 -434 -853 -800 -600 kr/inv. 1 931 4 118 1 752 1 051 3 189 2 604 2 090 2 329 -3 337 1 270 -1 746 1 234 2 232

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 30 644 32 831 30 465 28 289 29 764 28 584 31 902 31 317 28 279 27 860 28 692 30 803 29 160 31 042 25 376 29 983 26 967 29 133 29 467 29 947 27 913 28 656 29 526 30 945 29 530 28 113

Struktur- kostnad,

529 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856 856

trafik

Kollektiv-

else- 173 415 415 415 415 415 415 530 530 -73 -73 -73 415 415 415 530 933 530 -16 415 415 415 415 415 415 415 415

Bebygg- struktur

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

93 34 Efter- släp- 523 151 123 803 473

Därav nings-

effekter

0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 4

158 33 46 47 69

162 153 611 106 151 112 184 905 741

Befolk- nings- ringar

föränd-

Äldre- 7 958 3 825 8 916 4 379 4 005 4 224 4 855 9 023 5 548 8 327 3 661 6 865 3 833 4 429 5 098 8 699 8 154 7 542 5 939 3 662 5 793 4 439 4 054 4 305 5 459 3 655 3 835

omsorg

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

88 81 31 med 799 216 318 237 235 180 110 207 224 402 150 122

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 5 010 1 885 1 964 3 757 3 824 3 317 2 125 3 021 2 381 1 890 2 585 2 702 3 391 2 952 2 975 4 741 3 477 4 046 2 885 2 246 3 375 3 126 2 285 1 871 2 263 2 258

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 482 2 714 3 913 3 343 3 384 3 133 2 767 2 961 3 628 3 625 3 552 3 753 3 469 3 123 1 746 2 391 2 218 3 236 3 604 3 116 3 145 3 879 3 602 3 302 3 343 3 512

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 9 944 9 799 9 841 9 167 8 951 9 875 9 145 9 697 9 957 5 070 6 736 6 403 9 102 9 805 9 021 9 949

grund-

10 288 11 494 11 335 11 676 10 015 10 700 10 777 10 435 11 173 10 229

Förskole-

4 903 6 313 7 595 7 291 5 898 6 869 6 604 7 604 7 827 4 015 6 566 5 210 7 381 6 361 8 403 5 239 5 965 5 717 5 568 7 202 7 716 6 512 6 251 7 102 7 702 7 084 6 939

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Stockholms Botkyrka Danderyd Ekerö Haninge Huddinge Järfälla Lidingö Nacka Norrtälje Nykvarn Nynäshamn Salem Sigtuna Sollentuna Solna Stockholm Sundbyberg Södertälje Tyresö Täby Upplands Väsby Upplands-Bro Vallentuna Vaxholm Värmdö Österåker

65 -37 -457 160 -723 866 -392 588 -162 -376 -153 771 573 -521 kr/inv. -2 191 -1 500 -1 177 1 244 -2 875 -1 358 1 481 -1 471

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 28 256 28 873 26 522 27 990 29 579 27 213 27 536 28 321 28 778 29 301 28 551 29 957 28 337 25 838 28 560 27 355 29 484 29 286 28 676 30 194 27 242 28 192

Struktur- kostnad,

529 174 499 139 212 661 696 235 402 333 405 812 340 457 132 384 396 381 635 410 498 598 362

trafik

Kollektiv-

173 -73 -53 -73 -73 -53 -16 -53 -73 -16 -73 -94 -73 -94 -94 -73 -94 -73 -73 -94 99 -36 -73

else- Bebygg- struktur

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- 176 Därav nings-

effekter

0 0 0 0 0 0 0 0 0

158 36 21 78

126 183 203 297 165 395 401 529 771 374

Befolk- nings- ringar

föränd-

Äldre- 7 958 7 748 8 696 3 018 3 898 9 809 6 150 8 859 8 561 8 221 9 101 7 498 9 870 8 622 8 304 7 505 6 096 8 945 9 937 8 915 9 922 7 167 8 577

omsorg

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

79 36

med

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 2 526 1 505 2 253 1 680 2 167 3 428 2 102 1 840 3 758 2 546 2 146 2 945 2 587 2 127 2 306 1 740 1 982 1 332 2 016 1 574 3 074 2 039

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 696 4 567 3 825 3 992 3 446 3 256 3 370 4 101 3 397 3 761 3 658 3 475 3 632 3 450 3 761 3 480 3 885 3 442 3 891 4 153 3 118 3 591

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 9 369 9 866 9 659 8 303 9 224 9 549 8 517 9 201 9 014 8 505 7 775 9 570 9 888 9 760 8 686 9 745 8 271 9 391

grund-

10 633 10 691 10 075 10 212

Förskole-

4 903 4 816 3 667 6 691 7 407 3 890 5 317 3 799 3 738 4 532 4 063 4 435 4 221 4 628 3 749 5 107 5 525 4 075 3 724 4 081 3 829 5 050 4 227

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

r

Vägt genomsnitt:

sthamma Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Uppsala Enköping Heby Håbo Knivsta Tierp Uppsala Älvkarleby Ö Södermanlands Eskilstuna Flen Gnesta Katrineholm Nyköping Oxelösund Strängnäs Trosa Vingåker Östergötlands Boxholm Finspång Kinda Linköping Mjölby

61 95 -10 -582 -227 -566 917 119 759 483 -319 698 150 552 321 333 kr/inv. 3 210 1 143 1 502 -1 637 -1 533 1 908

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 28 774 28 808 28 131 28 486 28 147 31 923 29 856 29 630 30 215 28 832 29 472 29 196 27 076 28 394 27 180 29 411 30 621 28 863 29 265 28 703 29 034 29 046

Struktur- kostnad,

529 428 445 443 277 335 345 404 376 254 353 190 204 361 405 270 326 234 245 254 241 222 340

trafik

Kollektiv-

else- 173 -94 -36 -94 -94 -94 -73 -94 -73 -51 -51 -51 -94 -36 -73 -51 -51 -51 -51 -51 -51 -94

struktur 1 395 Bebygg-

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- Därav nings-

effekter

0 0 0 0

158 65 28 37 33 74 66

695 477 563 928 630 158 230 213 566 291 473

Befolk- nings- ringar 1 046

föränd-

Äldre- 7 958 8 733 7 900 7 280 9 800 9 388 9 845 9 178 9 907 7 801 6 455 4 906 8 093 6 777 9 965 8 645 9 361 8 592 8 943 omsorg 10 982 10 699 10 169 10 369

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

70 35 48 med 120 225 121

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 2 691 3 735 1 744 1 426 1 677 1 049 1 581 1 689 1 443 1 669 2 355 2 232 1 233 2 725 1 713 2 043 1 621 1 935 1 785 1 628 2 259 1 904

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 553 3 391 4 286 3 171 3 817 4 060 3 841 4 003 5 133 3 670 3 905 4 425 4 421 3 435 3 919 3 562 4 026 3 176 4 065 3 474 3 666 4 013

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 9 081 8 637 8 741 8 751 9 886 9 902 9 522 8 620 8 789 9 973 9 096 8 704 9 704 9 585 9 319 9 288

grund-

10 115 10 026 10 380 10 618 10 537 10 094

Förskole-

4 903 4 317 4 666 4 329 3 946 3 166 3 443 4 336 3 726 3 326 4 034 4 739 4 930 5 638 4 948 4 371 4 257 3 962 4 485 4 749 4 174 4 906 4 179

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Motala Norrköping Söderköping Vadstena Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög Jönköpings Aneby Eksjö Gislaved Gnosjö Habo Jönköping Mullsjö Nässjö Sävsjö Tranås Vaggeryd Vetlanda Värnamo Kronobergs Alvesta

-492 382 -181 840 -550 -446 -433 757 -332 338 -979 kr/inv. 2 288 1 828 4 042 -2 288 1 419 1 668 4 265 -1 955 -1 057

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 31 001 28 221 29 095 30 541 32 755 26 425 28 532 30 132 29 553 30 381 32 978 26 758 28 163 28 267 28 280 27 656 29 470 28 381 29 051 27 734

Struktur- kostnad,

529 93

trafik 252 247 183 252 388 300 193 215 153 230 389 311 311 229 158 262 240 227 263

Kollektiv-

else- 173 -71 -71 -94 -71 295 -36 -94 -71 -51 274 -36 -94 -71 -94 -94 -51 -94 -94 -116 -116

Bebygg- struktur

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- Därav nings-

effekter

0 0 0

158 57 73

780 817 688 191 607 595 231 346 154 813 119 665

Befolk- nings- ringar 1 070 1 327 1 560

föränd-

Äldre- 7 958 9 266 7 138 9 790 8 170 8 995 8 871 9 094 9 241 8 727 omsorg 10 247 11 198 12 179 12 020 12 194 11 260 10 751 12 364 10 331 11 247 10 154

80 0 0 0 0 0 3 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

med Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 2 037 1 796 1 509 1 545 1 773 2 767 1 414 1 751 1 611 2 050 1 913 2 619 1 669 1 458 2 002 1 888 1 662 1 645 2 281 2 513

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 749 3 689 3 528 3 683 3 976 3 208 3 638 4 286 3 503 4 094 4 127 3 330 3 953 3 956 3 535 3 339 3 776 3 799 3 493 3 797

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 9 612 9 176 8 425 8 534 9 837 8 297 8 994 8 183 9 055 8 877 9 462 8 131 9 476 9 699 8 505 8 549 8 461 9 512 8 704 8 970

grund- Förskole-

4 903 4 395 4 118 3 529 3 349 3 778 4 748 4 406 3 012 3 447 3 103 2 889 4 233 3 796 3 939 3 474 4 464 3 512 3 876 3 621 3 485

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Lessebo Ljungby Markaryd Tingsryd Uppvidinge Växjö Älmhult Kalmar Borgholm Emmaboda Hultsfred Högsby Kalmar Mönsterås Mörbylånga Nybro Oskarshamn Torsås Vimmerby Västervik Gotlands Gotland

40 43 -9

269 -61 705 819 611 -762 -414 -461 -707 -392 -496 -110 kr/inv. -2 422 -1 068 -1 912 -2 216 -1 211 -1 282 1 073 -3 345 1 042

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 26 291 27 645 28 753 26 801 26 497 27 951 27 502 28 982 28 299 28 652 28 756 29 418 28 252 28 006 28 321 28 217 28 704 27 431 29 786 28 603 25 368 29 532 29 755 29 324

Struktur- kostnad,

529 214 309 233 232 207 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496

trafik

Kollektiv-

173 -82 -88 -82 -82 -88 -88 -30 27 else- -140 -118 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -118 -140

Bebygg- struktur

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- 403 Därav nings-

effekter

0 6 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

158 69 84 67 18

823 170 153 403 542 426

Befolk- nings- ringar

föränd-

Äldre- 7 958 8 886 8 916 9 397 9 071 8 912 6 721 8 418 6 364 7 517 8 432 9 690 8 971 8 874 7 693 9 212 8 633 5 490 8 919 6 250 6 021 8 672 8 305 omsorg 11 370 10 554

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

18 37 19 25 med 360 146 291 460

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 2 048 2 495 2 068 2 136 1 975 2 554 1 866 3 505 1 761 2 696 3 531 2 633 1 856 2 203 2 170 2 311 3 095 1 956 3 923 1 334 3 259 5 133 1 670 2 292

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 154 3 233 3 746 3 372 3 335 3 877 3 752 3 752 3 258 3 705 3 104 3 657 2 894 3 950 4 035 3 591 3 485 3 329 3 400 3 045 2 910 2 760 3 778 4 707

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 8 093 8 222 9 030 8 140 8 123 9 782 8 660 9 033 8 165 9 481 8 092 9 102 9 049 8 909 9 580 8 808 8 776 9 358 8 312 7 430 7 337 9 066 8 941

grund-

10 111

Förskole-

4 903 4 036 4 546 3 574 3 820 4 016 4 643 4 297 5 560 3 305 4 860 5 037 3 980 5 126 3 714 4 487 3 939 4 282 6 487 4 585 7 388 5 239 4 647 3 767 4 297

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Blekinge Karlshamn Karlskrona Olofström Ronneby Sölvesborg Skåne Bjuv Bromölla Burlöv Båstad Eslöv Helsingborg Hässleholm Höganäs Hörby Höör Klippan Kristianstad Kävlinge Landskrona Lomma Lund Malmö Osby Perstorp

729 -959 -335 -983 -963 -758 -913 144 -251 -213 275 -934 272 -607 -621 -817 -192 kr/inv. -1 832 -1 024 -1 466 1 246 1 509 2 404

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 29 442 26 881 27 689 27 754 28 378 27 730 27 750 27 955 27 800 27 247 28 857 28 462 28 500 29 959 28 988 27 779 30 222 28 985 28 106 28 092 27 896 28 521 31 117

Struktur- kostnad,

529 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 496 242 288 229 644 180 228 111 320 342

trafik

Kollektiv-

else- 173 -88 -88 -88 -88 -82 -97 -62 -17 -94 -51 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140 -140

Bebygg- struktur

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- 217 Därav nings-

effekter

0 0 0 7 9 0 0 0 0 0 0 0 0

158 37 50 41 38 19

212 577 343 300

Befolk- nings- ringar 1 091

föränd-

36 med 145

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 1 827 2 282 2 049 2 305 2 220 1 864 2 202 2 668 1 622 1 941 2 860 2 176 1 700 1 900 2 357 3 090 2 028 1 943 1 880 2 265 2 362 2 225 1 731

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 640 3 745 3 797 3 506 3 964 3 879 3 940 3 502 3 407 3 115 3 779 3 410 4 242 4 502 3 694 3 345 4 163 3 558 3 910 3 690 3 944 3 802 3 587

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 8 302 8 819 9 618 9 897 8 129 8 779 7 809 9 940 8 789 8 967 9 621 9 416 8 308 9 038 8 951 9 089 8 370

grund-

10 351 10 048 10 382 10 085 10 895 10 493

Förskole-

4 903 3 187 3 860 4 723 6 772 4 435 6 175 3 633 4 620 6 379 4 090 4 871 4 361 3 547 3 933 4 105 4 385 3 905 6 316 3 807 4 576 5 459 4 736 3 091

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Simrishamn Sjöbo Skurup Staffanstorp Svalöv Svedala Tomelilla Trelleborg Vellinge Ystad Åstorp Ängelholm Örkelljunga Östra Göinge Hallands Falkenberg Halmstad Hylte Kungsbacka Laholm Varberg Västra Götalands Ale Alingsås Bengtsfors

-45 19

403 -294 904 910 580 -677 -214 -355 884 278 -717 120 718 201 105 -462 783

kr/inv. -2 262 1 184 -1 078 -1 561 -1 268 -1 464 -1 147

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 26 451 29 116 29 897 28 419 29 617 29 623 28 668 29 293 28 732 28 036 28 499 27 635 28 358 29 597 27 152 28 991 27 996 27 445 28 833 27 249 29 431 28 914 28 818 28 251 27 566 29 496

Struktur- kostnad,

529 58 73 70 92 86

trafik 177 597 448 285 163 174 154 319 259 233 293 106 618 298 243 393 348 463 212

1 035

Kollektiv-

173 -71 -13 -94 -73 -73 -94 -73 -94 -73 -94 53 -94 -62 -17 -94 -94 -94 -94 -73 53 53

else- 503 111 -140 -118 -140

Bebygg- struktur

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- Därav nings-

effekter

0 0 0 0 0 0 0 0

158 75 85 42 99

671 310 734 581 443 352 221 906 108 423 139 669 623 Befolk- nings- ringar 1 341

föränd-

Äldre- 7 958 6 073 8 803 9 938 9 742 9 196 9 570 9 996 7 478 8 132 9 145 9 275 4 631 6 196 5 103 8 673 6 519 8 768 9 589 9 550 6 402 8 355 5 747

omsorg 10 110 11 755 10 332 10 416

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

49 30

med 233

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 1 321 3 040 1 797 1 426 2 236 1 798 1 328 1 570 4 650 1 700 1 491 1 538 1 947 1 286 1 900 2 158 2 030 2 270 1 876 1 724 2 057 2 272 1 887 2 598 1 609 2 546 Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 847 3 306 3 774 4 136 3 753 4 543 4 104 4 593 2 751 3 602 4 129 3 515 3 739 3 894 3 826 3 992 3 500 4 262 3 763 3 626 3 799 3 504 3 810 3 271 4 245 3 689

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 8 657 9 104 9 341 9 020 9 748 9 354 8 641 7 229 9 984 9 485 8 957 8 315 9 773 9 086 8 263 8 746 9 690 8 842 9 128 9 330 9 235

grund-

10 148 11 194 11 292 10 239 10 525 Förskole-

4 903 4 881 4 677 3 662 3 557 4 201 3 514 3 767 3 051 5 245 4 196 3 816 4 153 6 433 3 443 5 260 6 230 4 508 4 035 3 698 4 042 4 147 3 198 3 545 6 249 3 700 6 694

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Bollebygd Borås Dals-Ed Essunga Falköping Färgelanda Grästorp Gullspång Göteborg Götene Herrljunga Hjo Härryda Karlsborg Kungälv Lerum Lidköping Lilla Edet Lysekil Mariestad Mark Mellerud Munkedal Mölndal Orust Partille

-4

130 295 692 -68 -479 -226 -532 -424 -128 -104 -789 -804 -143 -294 -405 kr/inv. -2 205 -2 120 -1 163 1 242 -2 201 1 238 1 156 2 258

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 28 234 26 508 28 487 26 593 27 550 29 955 28 181 28 289 28 843 26 512 29 951 29 008 29 405 28 585 28 645 28 609 27 924 27 909 29 869 28 570 28 709 28 419 30 971 28 308

Struktur- kostnad,

529 23 84 97 trafik 150 273 277 380 489 324 579 273 386 431 430 307 212 286 197 128 493 316 217 200 194

Kollektiv-

173 -73 -73 -62 -51 -73 -73 -62 -51 -94 -73 -51 -94 -94 -94 -73 53 28 28 -16 else- -140 -140 -140 -140 201

Bebygg- struktur

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- Därav nings-

effekter

0 0 0 0 0 0 0

158 65 12 31 12 43

392 504 382 404 128 267 856 315 284 383 239

Befolk- nings- ringar 1 215

föränd-

Äldre- 7 958 8 940 7 650 5 010 9 368 9 937 9 112 9 288 6 963 9 893 7 997 9 743 8 660 9 707 9 836 7 282 7 981 7 114 9 886 7 077 omsorg 11 677 10 051 10 901 10 496 12 544

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 86

med

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 2 083 2 339 1 424 1 951 1 993 1 714 1 621 1 961 1 995 1 493 1 515 3 018 1 871 2 691 1 693 1 797 1 830 2 343 2 237 1 330 2 199 2 067 1 897 2 058

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 705 3 351 3 285 3 685 3 399 3 919 4 105 3 814 3 802 4 283 3 957 3 449 4 290 3 609 3 490 3 749 4 249 3 815 3 846 4 137 3 497 3 515 3 218 3 976

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 9 157 8 403 7 843 8 441 9 819 8 669 9 205 9 333 9 384 9 838 9 135 9 228 8 987 9 174 9 146 9 011 8 615 9 794 8 583 9 000 8 284

grund-

10 009 10 175 10 209

Förskole-

4 903 4 272 4 565 3 729 5 555 4 000 3 789 3 284 3 865 4 010 4 050 4 146 4 986 3 393 4 348 4 294 3 648 4 184 4 656 3 931 5 649 3 547 3 323 3 412 4 571

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Skara Skövde Sotenäs Stenungsund Strömstad Svenljunga Tanum Tibro Tidaholm Tjörn Tranemo Trollhättan Töreboda Uddevalla Ulricehamn Vara Vårgårda Vänersborg Åmål Öckerö Värmlands Arvika Eda Filipstad Forshaga

976 -49 811 846 944 400 -39 -204 -340 -225 -161 -320 kr/inv. -1 011 -2 545 1 236 2 166 1 186 1 111 3 984 1 160 1 443 1 014 -1 192 3 246

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 28 509 29 689 27 702 26 168 28 373 28 664 29 949 30 879 29 899 29 824 32 697 29 873 28 488 29 524 28 552 30 156 29 559 28 393 29 727 27 521 29 657 31 959 29 113 28 674

Struktur- kostnad,

529 217 215 124 533 192 364 156 220 220 271 276 211 672 349 558 360 280 351 445 715 588 413 650 416

trafik

Kollektiv-

173 -16 -16 41 -16 -16 28 28 28 -16 -73 -51 -73 -51 -73 -73 -73 -30 -30 -16 else- 453 604 315 337

struktur 1 107 Bebygg-

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- Därav nings-

effekter

0 0 0 0 0

158 76

694 121 551 670 555 985 460 639 161 463 103 Befolk- nings- ringar 1 284 1 239 1 094 1 067 1 080 1 416 1 314

föränd-

Äldre- 7 958 9 073 5 969 7 717 7 462 9 891 8 137 7 653 7 652 9 477 8 799 7 674 omsorg 11 467 10 094 11 722 10 455 10 634 10 913 12 830 10 954 10 167 11 215 10 893 10 776 12 734

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 med 109

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 2 332 1 623 1 612 2 754 2 064 2 240 2 148 2 008 1 845 1 694 1 751 1 794 1 531 1 876 2 157 2 044 2 348 2 306 1 479 1 846 2 187 1 858 2 272 3 855

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 672 3 580 3 722 3 070 4 240 3 378 3 532 4 374 3 624 3 715 3 865 3 252 3 679 3 577 3 998 3 551 3 220 3 407 3 843 4 017 3 893 3 553 3 728 3 332

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 9 014 7 987 7 651 8 289 7 972 9 151 9 893 9 078 8 750 9 276 8 575 8 767 9 465 8 521 7 890 9 464 8 660 8 966 9 358 8 592 9 598 8 446

grund-

10 467 10 043

Förskole-

4 903 3 523 3 080 5 824 4 402 4 267 3 764 3 152 3 549 3 579 3 499 3 051 3 782 3 658 3 854 3 850 3 070 4 340 5 285 3 181 4 237 3 721 3 158 3 993 4 858

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Grums Hagfors Hammarö Karlstad Kil Kristinehamn Munkfors Storfors Sunne Säffle Torsby Årjäng Örebro Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora Örebro

-16 -62 13

341 -174 -531 -183 718 220 -200 -347 -785 -656 873 -548 -192 kr/inv. -1 004 -1 040 1 448 1 875 2 483 2 605 -1 538

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 29 054 28 697 28 539 28 182 28 530 29 431 28 933 28 513 27 709 28 366 27 928 27 673 28 057 28 651 29 586 28 726 30 161 30 588 28 165 31 196 31 318 27 175 28 521

Struktur- kostnad,

529 524 542 297 413 534 550 646 616 308 489 257 451 466 419 248 227 424 191 488 284 418 272 208

trafik

Kollektiv-

-8 50 50 50 50 50 50 70 50 50 else- 173 -73 -30 -73 -73 -73 -53 315 -53 -16 107 struktur 1 129 1 194 1 086

Bebygg-

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- Därav nings-

effekter

0 0

158 30 17

653 663 495 460 894 136 907 726 761 104 144 719 785 555 228 338 188 658

Befolk- nings- ringar 1 616

föränd-

Äldre- 7 958 9 566 8 894 8 343 9 329 9 813 9 219 9 120 7 059 7 228 9 568 7 796 7 733 7 935 9 518 8 368 8 319 omsorg 10 435 10 049 10 245 11 289 11 068 10 668 12 750

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 77

med

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 2 087 2 093 2 462 1 865 2 585 1 997 2 295 1 669 2 124 3 610 2 144 2 954 2 617 1 404 2 130 1 463 2 120 1 638 1 789 2 040 1 434 1 292 1 671

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 524 3 251 3 620 3 848 3 512 3 808 3 897 3 942 4 048 3 205 3 607 3 607 3 672 4 230 4 019 3 802 3 651 3 798 3 690 4 198 3 531 3 751 4 307

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 8 525 7 747 9 020 9 063 8 214 9 037 9 136 8 439 9 078 8 657 7 969 8 462 9 063 8 845 9 241 8 179 8 722 8 800 9 037 8 712 8 496 9 498

grund-

10 210

Förskole-

4 903 4 248 3 996 3 824 4 723 3 969 3 340 3 657 3 505 4 419 5 086 3 572 4 249 4 382 4 259 3 526 3 698 3 663 3 487 3 582 3 437 3 199 3 330 3 810

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Västmanlands Arboga Fagersta Hallstahammar Kungsör Köping Norberg Sala Skinnskatteberg Surahammar Västerås Dalarnas Avesta Borlänge Falun Gagnef Hedemora Leksand Ludvika Malung Mora Orsa Rättvik Smedjebacken Säter

664 110 435 -65

-276 -452 -749 -426

kr/inv. 3 688 3 999 -1 276 1 078 1 947 1 121 1 842 1 493 3 051 -1 653 4 392 7 792 8 641

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 32 401 32 712 28 437 27 437 29 791 28 261 30 660 29 834 30 555 29 377 28 823 29 148 28 648 30 206 31 764 27 060 27 964 33 105 28 287 36 505 37 354

Struktur- kostnad,

529 441 253 362 529 259 383 262 253 154 316 533 293 198 288 325 216 289 313 493 488

trafik

Kollektiv-

173 50 85 50 50 28 50

else- 453 474 202 222 398 259 202 279

struktur 1 539 1 582 1 107 1 518 1 435 1 888 1 867 Bebygg-

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- Därav nings-

effekter

0 0

158 503 995 467 892 323 632 459 982 391 773 568 342 959 432 914 Befolk- nings- ringar 1 154 1 398 1 230 1 226

föränd-

med Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 1 528 1 545 2 163 3 148 1 966 2 428 1 981 1 568 1 384 1 466 2 290 2 246 2 442 1 785 2 027 2 680 2 181 1 667 1 965 1 489 1 789

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 933 4 116 3 455 3 252 3 812 3 621 3 714 4 143 4 111 3 994 3 734 3 609 3 438 3 431 3 886 3 264 3 477 4 108 3 518 4 482 4 438

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 9 075 8 458 8 313 8 230 8 360 8 777 8 322 9 169 8 974 8 644 8 455 8 589 8 372 7 978 8 505 8 097 9 082 9 062 8 682

grund-

10 624 11 159

Förskole-

4 903 3 512 3 432 3 573 4 494 3 768 3 892 3 632 3 284 3 407 3 319 4 196 3 354 4 105 3 382 3 382 4 726 4 788 3 375 4 103 3 250 3 501

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Vansbro Älvdalen Gävleborgs Bollnäs Gävle Hofors Hudiksvall Ljusdal Nordanstig Ockelbo Ovanåker Sandviken Söderhamn Västernorrlands Härnösand Kramfors Sollefteå Sundsvall Timrå Ånge Örnsköldsvik Jämtlands Berg Bräcke

-535 kr/inv. 5 681 3 533 8 687 7 580 2 580 -1 762 6 221 3 019 3 833 2 515 4 965 3 707 9 738 4 473 -3 841 6 601 5 970 1 429 9 906 6 641 4 639

10 122

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 34 394 32 246 37 400 36 293 31 293 26 951 34 934 38 835 31 732 32 546 31 228 33 678 32 420 28 178 38 451 33 186 24 872 35 314 34 683 30 142 38 619 35 354 33 352

Struktur- kostnad,

529 598 322 813 432 535 439 515 276 378 436 389 388 531 252 526 544 516 376 510 261 546 516 402

trafik

Kollektiv-

else- 173 433 799 301 279 265 struktur 1 512 1 455 1 867 1 455 1 888 1 734 1 909 1 132 1 564 1 909 1 713 1 930 1 909 1 909 1 734 1 966 1 930 1 585

Bebygg-

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- Därav nings-

effekter

158 35 54

865 313 855 861 865 922 281 219 Befolk- nings- ringar 1 427 1 569 1 614 1 347 1 240 1 339 1 160 1 314 1 070 1 666 1 525 1 189

föränd-

Äldre- 7 958 9 052 9 398 8 170 9 933 8 304 5 074 8 901 omsorg 13 838 14 410 13 959 13 675 16 862 10 385 10 509 10 594 11 035 15 515 11 244 11 590 12 645 16 128 13 441 12 897

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

med

Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 1 497 1 667 1 705 1 657 1 429 2 510 1 159 1 377 1 926 1 049 1 505 1 046 1 113 2 220 1 351 1 268 2 854 1 756 1 412 1 556 1 316 1 415 1 142

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 666 4 305 4 401 4 345 4 078 3 136 3 748 4 970 3 818 4 526 4 385 4 546 4 809 3 624 4 590 3 688 3 191 4 565 4 339 4 286 4 244 4 174 4 152

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 9 176 9 568 9 842 7 849 9 936 9 038 9 462 9 304 8 911 9 607 9 080 8 275 9 656 9 353 9 231 8 353

grund-

10 725 10 208 10 207 10 065 10 095 10 151 10 208

Förskole-

4 903 3 242 4 407 3 209 3 034 3 722 4 360 3 312 2 789 3 770 3 811 3 780 3 307 3 792 4 116 3 135 3 278 4 683 3 653 3 317 4 446 3 400 3 122 3 632

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Härjedalen Krokom Ragunda Strömsund Åre Östersund Västerbottens Bjurholm Dorotea Lycksele Malå Nordmaling Norsjö Robertsfors Skellefteå Sorsele Storuman Umeå Vilhelmina Vindeln Vännäs Åsele Norrbottens Arjeplog Arvidsjaur

-106 -196 -453 -632 kr/inv. -1 528 3 627 -2 831 8 109 -2 713 1 882 4 423 5 883

avgift(-), bidrag(+)/ Utjämnings- utjämnings-

kr/inv. 28 713 28 607 28 517 27 185 32 340 28 260 28 081 25 882 36 822 26 000 30 595 33 136 34 596

Struktur- kostnad,

529 700 235 233 359 407 680 871 368 163 228 354 321

trafik Kollektiv-

else- 173 287 482 265 438 504 322 265 struktur 1 585 1 930 1 410 1 909 1 909

Bebygg-

12 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

Efter- släp- Därav nings-

effekter

158 20

528 589 706 909 697 Befolk- nings- ringar 1 242 1 490 1 644 1 611 1 324

föränd-

Äldre- 7 958 8 383 8 586 7 993 9 004 6 417 5 947 6 913 9 708 omsorg 10 632 14 601 12 692 12 625

80 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

med Barn och utländsk bakgrund

och ungdomar

2 927 2 148 1 916 2 289 1 752 1 783 1 994 2 817 1 260 2 024 1 689 1 540 1 301

Individ- familje- omsorg

skola 3 345

3 517 3 604 3 651 3 974 3 744 3 677 3 296 4 475 3 555 4 150 4 126 4 384

Gymnasie-

och

klass skola 8 640 8 885 8 750 8 919 9 405 8 407 9 333 8 208 9 412 8 724 8 978 8 191 9 780

grund- Förskole-

4 903 4 159 3 702 3 246 3 143 3 771 4 567 4 421 3 132 4 336 3 735 2 713 2 952

het och omsorg Förskole- verksam- skolbarns-

Standardkostnad, kr/inv.

Vägt genomsnitt:

Bilaga 3a Kostnadsutjämning för kommuner, utjämningsår 2007 Län Kommun Boden Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Luleå Pajala Piteå Älvsbyn Överkalix Övertorneå

Bilaga 3b Kostnadsutjämning för landsting, utjämningsår 2007

21 42 -82 -68 69 187 -227 -165 -410 -848 -221 -286 -583 175 -236 -359 165 546 101 -1 029 1 082

avgift(-)

bidrag (+)/ Kr/inv.

Utjämnings- utjämnings-

16 477 16 664 15 448 16 250 16 312 16 067 15 629 16 498 16 256 16 191 16 519 15 894 16 652 16 241 16 395 16 118 16 409 16 642 17 023 16 578 16 546 17 559

Struktur- kostnad

Genomsnittlig strukturkostnad: 87 82 95 619 2 537 381 311 280 249 263 257 497 345 542 331 443 375 399 296 472 414 528 trafik

Kollektiv-

r 0 01 0 0 04 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 04 0 0 0 0 0 0

Befolknings- förändringa

0 -7 7 -35 -42 -87 27 63 37 -92 -81 -60 58 40 83 -136 102 279 226 454 230 712 tillägg

glesbygds-

Mars 2007

15 858 15 513 14 946 15 911 15 917 15 729 15 286 16 146 15 715 15 897 16 114 15 630 16 117 15 684 15 945 15 683 15 976 16 202 16 643 15 653 15 902 16 318 sjukvård Hälso- och

därav

15 858 15 377 14 911 15 869 15 830 15 756 15 349 16 249 15 993 15 934 16 022 15 549 16 110 15 910 15 952 15 623 16 034 16 243 16 727 16 106 16 132 17 031 sjukvård Hälso- och

Standardkostnad

2005 57 488 318 001 261 895 416 303 330 179 178 443 233 944 150 696 285 868 273 288 274 121 247 757 275 755 275 994 243 736 127 028 257 652 251 740 1 889 945 1 169 464 1 528 455 Folkmängd den 31 dec

r

/

Statistiska centralbyrån Offentlig ekonomi Bilaga 3b Kostnadsutjämning för landsting utjämningsår 2007, kr/inv Landsting kommun utanfö landsting Vägt riksgenomsnitt: Stockholms Uppsala Södermanlands Östergötlands Jönköpings Kronobergs Kalmar Gotlands kommun Blekinge Skåne Hallands Västra Götalands Värmlands Örebro Västmanlands Dalarnas Gävleborgs Västernorrlands Jämtlands Västerbottens Norrbottens

Bilaga 4 Kommungruppsindelningen

Kommungruppsindelning fr.o.m. 1 januari 2005

Kommungruppsindelningen har gjorts av Svenska Kommunförbundet. Indelningen har gjorts i nio grupper efter vissa strukturella egenskaper som bland annat befolkningsstorlek, pendlingsmönster och näringslivsstruktur. Kommungrupperna är:

1. Storstäder (3 kommuner)

Kommun med en folkmängd som överstiger 200 000 invånare.

2. Förortskommuner (38 kommuner) Kommun där mer än

50 procent av nattbefolkningen pendlar till arbetet i någon

annan kommun. Det vanligaste utpendlingsmålet skall vara

någon av storstäderna.

3. Större städer (27 kommuner)

Kommun med 50 000 – 200 000 invånare samt en

tätortsgrad överstigande 70 procent.

4. Pendlingskommuner (41 kommuner)

Kommun där mer än 40 procent av nattbefolkningen

pendlar till arbetet i någon annan kommun.

5. Glesbygdskommuner (39 kommuner)

Kommun med mindre än 7 invånare per kvadratkilometer

och mindre än 20 000 invånare.

6. Varuproducerande kommuner (40 kommuner)

Kommun med mer än 40 procent av nattbefolkningen

mellan 16 och 64 år, anställda inom varutillverkning och

industriell verksamhet. (SNI92)

7. Övriga kommuner, över 25 000 inv. (34 kommuner)

Kommun som inte hör till någon av tidigare grupper och

har mer än 25 000 invånare.

8. Övriga kommuner, 12 500-25 000 inv. (37 kommuner)

Kommun som inte hör till någon av tidigare grupper och

har 12 500-25 000 invånare.

9. Övriga kommuner, mindre än 12 500 inv. (31 kommuner)

Kommun som inte hör till någon av tidigare grupper och

har mindre än 12 500 invånare.

Storstäder Uppsala Nordmaling Älmhult Sala Göteborg Varberg Norsjö Örkelljunga Simrishamn Malmö Västerås Ockelbo Östra Göinge Skara Stockholm Växjö Orsa Övriga kommuner, Sollefteå Förortskommuner Örebro Ovanåker mer än 25 000 inv. Sunne Ale Örnsköldsvik Pajala Alingsås Säffle Bollebygd Östersund Ragunda Arvika Sölvesborg Botkyrka Pendlingskommuner Robertsfors Boden Tidaholm Burlöv Bjuv Rättvik Bollnäs Tierp Danderyd Boxholm Sorsele Borlänge Tingsryd Ekerö Bromölla Storuman Enköping Tomelilla Haninge Eslöv Strömsund Falkenberg Vimmerby Huddinge Essunga Torsby Falköping Åmål Håbo Forshaga Vansbro Gotland Östhammar Härryda Gagnef Vilhelmina Hudiksvall Övriga kommuner, Järfälla Gnesta Vindeln Härnösand mindre än 12 500 inv. Kungsbacka Grästorp Ydre Hässleholm Aneby Kungälv Habo Ånge Karlshamn Askersund Lerum Hammarö Åre Karlskoga Bengtsfors Lidingö Höganäs Årjäng Katrineholm Borgholm Lilla Edet Hörby Åsele Landskrona Degerfors Lomma Höör Älvdalen Lidköping Eda Mölndal Kil Älvsbyn Ludvika Filipstad Nacka Knivsta Överkalix Mark Färgelanda Partille Krokom Övertorneå Mjölby Gullspång Salem Kumla Varuproducerande Motala Haparanda Skurup Kungsör kommuner Norrtälje Hjo Sollentuna Kävlinge Alvesta Nyköping Hällefors Solna Lekeberg Emmaboda Piteå Högsby Staffanstorp Mullsjö Fagersta Ronneby Karlsborg Sundbyberg Munkedal Finspång Sandviken Kinda Svedala Mörbylånga Gislaved Skövde Ljusnarsberg Tjörn Norberg Gnosjö Strängnäs Mellerud Tyresö Nykvarn Grums Söderhamn Munkfors Täby Nynäshamn Götene Trelleborg Nora Upplands Väsby Orust Herrljunga Uddevalla Nordanstig Upplands-Bro Sigtuna Hofors Västervik Skinnskatteberg Vallentuna Sjöbo Hylte Ystad Smedjebacken Vaxholm Stenungsund Laxå Ängelholm Strömstad Vellinge Storfors Lessebo Övriga kommuner, Tanum Värmdö Svalöv Ljungby 12 500-25 000 inv. Torsås Öckerö Säter Markaryd Arboga Töreboda Österåker Söderköping Mönsterås Avesta Vadstena

Större städer Timrå Nybro Båstad Valdemarsvik Borås Trosa Nässjö Eksjö Vingåker Eskilstuna Vänersborg Olofström Flen Åtvidaberg Falun Vännäs Osby Hagfors Ödeshög Gävle Åstorp Oskarshamn Hallsberg Halmstad Älvkarleby Oxelösund Hallstahammar Helsingborg Glesbygdskommuner Perstorp Heby Jönköping Arjeplog Sotenäs Hedemora Kalmar Arvidsjaur Surahammar Hultsfred Karlskrona Berg Svenljunga Kalix Karlstad Bjurholm Sävsjö Kiruna Kristianstad Bräcke Tibro Klippan Linköping Dals-Ed Tranemo Kramfors Luleå Dorotea Tranås Kristinehamn Lund Gällivare Ulricehamn Köping Norrköping Härjedalen Uppvidinge Laholm Skellefteå Jokkmokk Vaggeryd Leksand Sundsvall Ljusdal Vara Lindesberg Södertälje Lycksele Vetlanda Lysekil Trollhättan Malung Vårgårda Mariestad Umeå Malå Värnamo Mora

Bilaga 5 Glesbygdsverkets beräkning av merkostnaden för gles bebyggelsestruktur

Jag har uppdragit åt Glesbygdsverket att utveckla en ny applikation för att inom ramen för den kommunalekonomiska utjämningen beräkna merkostnader i områden med gles bebyggelsestruktur. Den nya applikationen har använts till vissa av de beräkningar som ligger till grund för mitt förslag till uppdateringar och förändringar av delmodeller i kostnadsutjämningen. Applikationen ersätter en liknande applikation som senast användes vid föregående uppdatering av de aktuella delmodellerna.

I det följande beskrivs först bakgrunden och motiven till uppdraget till Glesbygdsverket. Därefter beskrivs kortfattat på vilket sätt den nya applikationen använts i de nu aktuella beräkningarna.

Bakgrund

Bebyggelsestruktur och bosättningsmönster varierar kraftigt mellan kommuner och även mellan landsting. En gles bebyggelsestruktur med litet underlag för olika former av offentlig service ger höga enhetskostnader.

För att kunna erbjuda tjänster inom rimliga avstånd för den enskilde måste kommuner och landsting i områden med gles bebyggelse bedriva verksamhet med fler men mindre enheter än kommuner eller landsting med lika många invånare på en mindre yta. Små enheter blir oftast dyrare att driva än större då de fasta kostnaderna inte kan fördelas på lika många personer. Andra typer av merkostnader för gles bebyggelsestruktur är t.ex. kostnader för skolskjutsar och skolresor.

Glesbygdsverket gör fortlöpande s.k. tillgänglighetsanalyser baserade på geografiska informationssystem (GIS) dels för verkets interna arbete, dels även på uppdrag av andra myndigheter. Analyserna utgår från en gemensam IT-plattform, som innehåller statistik om befolkningens bosättningsmönster i olika åldersklasser (SCB:s befolkningsdatabas) samt en databas över vägnätet. För var och en av analyserna används specialutvecklade program.

Glesbygdsverket har vid olika tillfällen på uppdrag av de kommittéer som arbetat med den kommunalekonomiska utjämningen utvecklat applikationer för att beräkna merkostnader som uppkommer i områden med gles bebyggelsestruktur.

Glesbygdsverkets modeller för beräkningar av merkostnader i områden med gles bebyggelsestruktur används i delmodellerna förskoleklass och grundskola, gymnasieskola, äldreomsorg samt hälsooch sjukvård.

Beräkningarna av merkostnader till följd av gles bebyggelsestruktur behöver uppdateras i takt med att samhället genomgår demografiska förändringar eller för att fånga upp förändringar av befolkningens bosättningsmönster. Även de underliggande kostnadsfunktionerna behöver uppdateras för att inte bli inaktuella.

De nu gällande beräkningarna genomfördes av Glesbygdsverket år 2003, avrapporterades av Utjämningskommittén (SOU 2003:88) och implementerades 2005.

Jag har bedömt att det inom ramen för mitt uppdrag att löpande följa upp den kommunalekonomiska utjämningen funnits anledning att uppdatera de glesbygdskomponenter som baseras på Glesbygdsverkets geografiska analyser och beräkningar.

De beräkningar som tillämpas i den befintliga utjämningen är gjorda med hjälp av en applikation som utvecklades under mitten av 1990-talet som en påbyggnad på Glesbygdsverkets dåvarande plattform för tillgänglighetsanalyser.

Glesbygdsverket har under 2003-2004 utvecklat en ny plattform för tillgänglighetsanalyser. Denna plattform är anpassad till dagens krav på förbättrade prestanda och klarar av mer detaljerade indata.

Glesbygdsverkets nya plattform har alltså bättre prestanda och har därmed skapat förutsättningar för att förbättra beräkningarna av merkostnader för gles bebyggelsestruktur inom ramen för den kommunalekonomiska utjämningen. Att Glesbygdsverket har bytt plattform för tillgänglighetsanalyser har också medfört att det i praktiken varit mycket svårt att använda den applikation från mitten av 1990-talet som använts i de nu gällande beräkningarna.

Mot denna bakgrund har jag gett Glesbygdsverket uppdraget att utveckla en ny applikation för beräkningarna inom ramen för den kommunalekonomiska utjämningen, och att med stöd av den genomföra nya beräkningar.

Glesbygdsverkets IT-plattform och applikation för beräkning av merkostnader

Den nya plattformen

Glesbygdsverkets nya plattform för tillgänglighetsanalyser inrymmer Nationella Vägdatabasen (NVDB) från Vägverket. Vägdatabasen innehåller samtliga farbara allmänna och enskilda vägar. Plattformen innehåller även SCB:s befolkningsdatabas i s.k. 250meters rutor (f.n. befolkningen 2005). Det betyder att hela landets areal delas in i rutor om 250 meter, varefter befolkningen inom rutan ”uppsamlas” till centrum av respektive 250-meters ruta, varifrån vägavståndet till exempelvis olika kommunala inrättningar därefter kan mätas. Båda databaserna uppdateras årligen.

Motsvarande plattform som användes vid föregående uppdatering av beräkningarna för den kommunalekonomiska utjämningen innehöll Lantmäteriverkets vägdatabas Röda kartan. Den då använda plattformen innehöll i likhet med den som används nu SCB:s befolkningsdatabas, men befolkningen var då kodad i ett rutnät med 1-kilometersrutor.

Den nya plattformen medger att vägavstånden vid de olika beräkningarna mäts mer exakt, genom att vägnätet är mer detaljerat, men även till följd av en finare indelning av befolkningsdata.

Den nya applikationen och tillämpningarna

Generellt om applikationen och beräkningarna

Glesbygdsverkets nya applikation för beräkningar av merkostnader i områden med gles bebyggelsestruktur baseras på verkets aktuella plattform för tillgänglighetsanalyser, vilket alltså innebär att applikationen använder den vägdatabas och den befolkningsdatabas som inryms i plattformen. Den nya applikationen medger att även de enskilda vägarna används vid beräkningar av vägavstånden. Av prestandaskäl kunde inte de enskilda vägarna användas vid beräkningarna med den gamla applikationen.

Glesbygdsverkets nya applikation kan, i likhet med den applikation som använts i de befintliga beräkningarna, användas dels för fiktiv utplacering av kommunernas eller landstingens inrättningar för utbildning, vård och omsorg, dels för anknytning av befolkningen till de utplacerade inrättningarna.

Utplaceringen av kommunernas eller landstingens olika inrättningar är fiktiv med anledning av att kommunerna inte ska kunna påverka utfallet av utjämningen.

Den fiktiva utplaceringen görs med utgångspunkt från vissa kriterier som givet befolkningsunderlaget och dess geografiska spridning ska spegla kommunens strukturellt betingade behov. Modellen placerar den första fiktiva inrättningen i den punkt där placeringen är mest gynnsam med hänsyn till befolkningens fördelning. Från denna punkt expanderar modellen längs en sökradie, som följer vägavstånd, tills ett visst antal invånare, eller (beroende på verksamhetens målgrupp) invånare i vissa åldrar har samlats in, alternativt tills en viss radie har uppnåtts, varpå en inrättning fiktivt placeras ut.

Processen upprepas därefter tills hela kommunens yta är täckt och samtliga invånare i målgruppen har samlats in (varje invånare medräknas endast en gång i underlaget till respektive inrättning). I nästa steg anknyts samtliga invånare i målgruppen till den närmast belägna av de fiktivt utplacerade inrättningarna. Om inte ett visst för varje beräkning specificerat antal invånare anknyts bortfaller den fiktivt utplacerade inrättningen.

Modellen skapar på ovan angivet sätt en teoretisk organisation i varje kommun och landsting för respektive verksamhet.

De geografiska beräkningarna enligt ovan knyts därefter samman med kostnadsfunktioner som tagits fram med utgångspunkt från olika antaganden om kostnaderna respektive verksamhet.

Slutligen kan merkostnaden per invånare beräknas för var och en av kommunerna respektive landstingen.

De viktigaste specifika antagandena som använts vid utplaceringen, anknytningen och beräkningen av merkostnaderna i respektive delmodell anges i det kapitel i huvudtexten där delmodellen behandlas.

Bilaga 6a Beräkningarna till grund för delmodellen förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

I denna bilaga redogörs i detalj för de beräkningar som ligger till grund för utredningens förslag till standardkostnader för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg.

Standardkostnaden för barnomsorg beräknas i dag utifrån kommunens åldersstruktur och ett KVolymindex, som är ett mått på andelen inskrivna barn i olika verksamhetsformer samt deras vistelsetider, enligt formeln;

Standardkostnad = Åldersersättning *KVolymindex Utredningen föreslår att KVolymindex ersätts med ett behovs-

index med anledning av att KVolymen, som ligger till grund för KVolymindex, inte går att uppdatera (se kapitel 3). Enligt utredningens förslag kommer formeln för att räkna ut standardkostnaden för barnomsorg att ha följande utseende;

Standardkostnad = Åldersersättning*Behovsindex

Beräkning av åldersersättningen

Beräkningen av åldersersättning sker utifrån andelen barn i åldrarna 1–3, 4–5, 6 och 7–9 år. Andelen barn i respektive kommun multipliceras med en för riket framtagen kostnad per åldersgrupp, en så kallad enhetskostnad. Vid beräkning av enhetskostnaderna beaktas även kostnaderna för de barn under 1 år samt de mellan 10 och 12 år som är inskrivna i barnomsorgen då de ingår i det underlag som ligger till grund för enhetskostnaderna för barn 1–3 år respektive 7–9 år. I dagens delmodell uppgår enhetskostnaderna till följande:

1–3 år 4–5 år 6 år 7–9 år 42 827 41 863 26 547 15 273

Eftersom enhetskostnaderna inte uppdateras årligen behöver åldersersättningen justeras upp med en justeringsfaktor för att summan av samtliga kommuners åldersersättning ska motsvara kommunernas totala nettokostnad för barnomsorgen. I dag uppgår justeringsfaktorn till 1,59.

Exempel utjämningsår 2007

Åldersersättning = (42 827*andelen barn 1–3 år +

41 863*andelen barn 4–5 år + 26 547*andelen 6 åringar + 15 273*andelen barn 7–9 år)*justeringsfaktor (1,59)

Beräkning av enhetskostnaderna

Enhetskostnaderna beräknas på följande sätt:

Först beräknas antalet heltidsbarn i respektive verksamhetsform, dvs. i förskola, familjedaghem och skolbarnsomsorg (fritids). Detta görs genom att antalet inskrivna barn i respektive kommun multipliceras med en för deras ålder uppskattad kostnadsvikt. Kostnadsvikterna uppskattas utifrån antagande om hur stor personaltäthet som behövs vid en given ålder i jämförelse med andra åldrar samt barnens genomsnittliga vistelsetider i respektive verksamhetsform. Exempelvis krävs det generellt sett en större personaltäthet i förskolan än i skolbarnsomsorgen samtidigt som vistelsetiderna i skolbarnsomsorgen är betydligt kortare. Att exempelvis 4–5 åringar har kostnadsvikten 1 medan 7–9 åringar har kostnadsvikten 0,35 följer av att en 4 åring antas spendera mer än dubbelt så lång tid i barnomsorgen som en 7 – åring, som vanligtvis går i skolan under större delen av dagen, samtidigt som 4-åringen antas kräva något mer personalresurser.

Utredningen föreslår att åldersgrupperna görs om och utökas till att även innefatta barn mellan 10 och 12 år. Skälet till detta är att 10–12 åringarna blir allt fler i skolbarnsomsorgen. Utredningen föreslår även att åldersersättningen för 1–2 åringar respektive för 3åringar beräknas separat. Skälet till att dela upp gruppen 1–3 år är att en betydligt större andel av 3 – åringarna är inskrivna i förskolan

jämfört med 1–2 åringarna samtidigt som det är rimligt att anta att de inte behöver lika mycket tillsyn som de allra yngsta barnen.

Utredningens förslag till kostnadsvikter Förskola Fritidshem Familjedaghem

Genom att antalet inskrivna barn i riket i respektive verksamhetsform multipliceras med en för deras ålder uppskattad kostnadsvikt erhålls ett mått på antalet heltidsbarn.

Förskola Fritids Familjedaghem Antal heltidsbarn 427 872 118 849 33 155

De totala nettokostnaderna i riket för barnomsorgen uppgick 2005 till ca 41,6 miljarder kronor. Denna summa divideras med det totala antalet heltidsbarn vilket ger 71 769 kronor per heltidsbarn oaktat verksamhetsform.

En enhetskostnad beräknas för respektive åldersgrupp genom att antalet heltidsbarn i åldersgruppen divideras med det totala antalet barn i åldersgruppen i riket. Därefter multipliceras den framräknade kvoten med 71 769.

Exempel; Antalet heltidsbarn i 3-årsåldern uppgår enligt utredningens sätt att räkna till 90 307. Det totala antalet 3-åringar i landet uppgår till 97 886. Kvoten 0,92 multipliceras med 71 769 kronor och vi får enhetskostnaden 66 212 kronor.

Liksom tidigare ingår de barn som ännu inte hunnit fylla 1 år enbart i täljaren (antalet inskrivna) vid beräkning av enhetskostnaden för 1–2 åringar.

De beräknade enhetskostnaderna uppgår till följande;

1–2 år 3 år 4–5 år 6 år 7–9 år 10–12 år 66 706 66 212 69 273 27 051 19 031 2 326

Beräkning av åldersersättningen per kommun

Vid beräkningen av åldersersättningen per invånare för respektive kommun multipliceras andelen barn av kommunens befolkning per den 31 december i respektive åldersgrupp med den för gruppen framtagna enhetskostnaden. För utjämningsår 2007 används uppgifter från den 31 december 2005.

Exempel Kommun A

0,03 (1–2 år)*66 706+0,01 (3 år)*66 212+0,02 (4–5

år)*69 273+0,01 (6 år)*27 051+0,03 (7–9 år)*19 031+0,04 (10–12 år)*2 326 = 5 223 kronor per invånare

Genom att en åldersersättning beräknas med uppdaterade enhetskostnader och en något förändrad åldersindelning motsvarar den genomsnittliga kommunala åldersersättningen i 2005 års prisnivå (4 605 kronor) nästan exakt den genomsnittliga kommunala nettokostnaden 2005 (4 600 kronor). I och med att staten skjutit till extra medel för 2007 ska den genomsnittliga standardkostnaden uppgå till 4 821 kronor. Den framräknade åldersersättningen behöver därför multipliceras med en justeringsfaktor som motsvarar kvoten mellan 4 821 och 4 605 dvs. 1 047.

Exempel Kommun A Den slutliga åldersersättningen uppgår i exemplet till 5 223 *1,047 = 5 469 kronor.

Beräkning av behovsindex

Genom att en åldersersättning beräknas per invånare för respektive kommun beaktas den demografiska strukturen, dvs. andelen barn av totalbefolkningen, i respektive kommun. Dessutom beaktas via enhetskostnaden att barn tar olika mycket av barnomsorgens resurser i anspråk beroende på hur gamla de är samt att andelen barn av det totala antalet barn i respektive åldersgrupp som deltar i barnomsorgen varierar. Vad man däremot inte tagit hänsyn till är om det finns andra faktorer än demografin som påverkar efterfrågan på barnomsorg i respektive kommun. Det görs i beräkningen av behovsindex.

Syftet med behovsindex är detamma som syftet med den nuvarande KVolymen, att mäta andelen inskrivna barn i barnomsorgen samt deras vistelsetider i respektive kommun. Skillnader i andelen inskrivna barn samt skillnader i vistelsetider mellan kommunerna betraktas som skillnader i behovet av barnomsorg.

För att beräkna behovet i en kommun används uppgifter från Skolverket avseende andelen inskrivna barn i barnomsorgen per den 15 oktober i respektive kommun samt uppgifter om den genomsnittliga vistelsetiden i förskolan för 1–5 åringar per kommungrupp. Andelen inskrivna barn beräknas som ett genomsnitt över två år (2004 och 2005) för att ge modellen en ökad stabilitet. Dessutom tas hänsyn till hur stor del av resurserna som barnen tar i anspråk beroende av sin ålder.

Uppgifter om vistelsetider kommer från Skolverkets föräldraenkät. Under åren 1999 och 2002 gick föräldraenkäten ut till ca 80 000 föräldrar. Resultaten kunde då brytas ned på kommunnivå. Vid den senaste uppdateringen 2005 valde dock Skolverket att enbart skicka ut enkäten till ca 18 000 personer. Underlaget blev därmed inte stort nog för att resultaten ska kunna användas på kommunnivå. Detta har medfört att det inte finns några aktuella vistelsetider per kommun att tillgå vilket är skälet till att en ny KVolym inte kan beräknas. Vid beräkning av behovet i kommunerna används därför uppgifter om vistelsetider i förskolan för 1–5 åringar per kommungrupp vilket innebär att samtliga kommuner i en kommungrupp tilldelas samma värde. Inga vistelsetider används för 6–12 åringar då det saknas tillförlitliga data.

Tabell 1 Genomsnittliga vistelsetider (timmar/vecka) för 1–5 åringar i den

kommunala förskolan per kommungrupp

Kommungrupp Vistelsetider Index-vistelstider Storstäder 31,2 1,08 Förortskommuner 30,6 1,06 Större städer 28,2 0,97 Pendlingskommuner 28 0,97 Glesbygdskommuner 25,2 0,87

Riket 29 1,00 Källa: Skolverket

Beräkningsförfarandet av behovsindex

Behovsindex beräknas i flera steg. Först beräknas ett faktiskt behov av att tillhandahålla barnomsorg. Detta beräknas genom att andelen inskrivna barn av det totala antalet barn i samma åldersgrupp, som ett genomsnitt över två år, multipliceras med åldersgruppens totala andel av kostnaderna för barnomsorgen. Inskrivna barn som ännu inte fyllt 1 år räknas in i gruppen 1–2 åringar. Därefter multipliceras summan av produkterna för åldersgrupperna 1–5 med den genomsnittliga vistelsetiden för den kommungrupp som den egna kommunen räknas till. Slutligen adderas det framräknade behovet för 1–5 åringar (inklusive vistelsetider) med det framräknade behovet för 6–12 åringar (exklusive vistelsetider).

Exempel Kommun X

Åldersgrupp 1–2år 3år 4–5år 6år 7–9år 10–12år Andel inskrivna 0,70 0,95 0,97 0,88 0,79 0,12 Kostnadsvikt 0,33 0,16 0,31 0,06 0,13 0,02 Vistelsetid 1,06 Behov 0,88

Behovet (0,88) = ((0,70*0,33 + 0,95*0,16 +0,97*0,31)* 1,06) + (0,88*0,06 + 0,79*0,13 + 0,12*0,02)

På motsvarande sätt som beskrivs ovan beräknas ett behov eller en efterfrågan för varje kommun vilket resulterar i ett behovsindex.

För att resultaten i delmodellen inte ska påverkas av kommunernas självvalda servicenivå skattas efter beräkningen av det faktiska behovsindex ett nytt behovsindex. Det nya behovsindex tas fram genom en multipel regressionsanalys där sambandet mellan det faktiska behovsindex och ett antal strukturvariabler beräknas. De strukturvariabler som används är desamma som används idag vid beräkningen av KVolymindex dvs. andelen vårdnadshavare som arbetar eller studerar minst 28 timmar i veckan, skattekraften i kommunen samt ett mått på hur tätbefolkad kommunen är.

De exakta definitionerna på de variabler som används i dagens delmodell är följande; • Andelen mammor eller ensamstående pappor med barn i åldern

1–9 år som arbetar eller studerar minst 28 timmar per vecka.

Snitt över två år. (A28R) • Skattekraftens andel av medelskattekraften beräknat som ett

medelvärde för tre år begränsat nedåt till 82 % och uppåt till

127 % av medelskattekraften. (SkkrB) • Täthetsmått enligt 2000 års förhållanden. Täthetsmåttet beräk-

nas på följande sätt: AT00200B = (Andel som bor i tätorter >

199 inv.) (befolkning i tätorter > 199 inv.) / (ytan för tätorter

> 199 inv.) / 100. Täthetsmåttet är begränsat nedåt till 0,05 och

uppåt till 0,23. (AT00200B)

Både skattekraften och täthetsindex är således begränsade såväl uppåt som nedåt. Utredningen föreslår att variabeln Skattekraft begränsas ytterligare såväl uppåt som nedåt till 117 % respektive 83 % av medelskattekraften. Skälet till förslaget är att utvecklingen inom förskoleområdet, där efterfrågan på barnomsorg blir allt mer lika mellan landets kommuner, medfört att variabeln med sina nuvarande begränsningar tenderar att överskatta behov av att tillhandahålla barnomsorg i kommuner med hög skattekraft och till viss del underskatta behovet i kommuner med låg skattekraft. Genom de förändrade begränsningarna kommer skillnader i skattekraft på ett bättre sätt än i dag att spegla skillnader i kommunernas behov

Bilaga 6a Beräkningar till grund för delmodellen förskoleverksamhet…

av att tillhandahålla barnomsorg. Utredningen föreslår även att täthetsmåttet uppdateras till 2005 års nivå.

Regressionsmodellen ger följande formel;

Behovet = 0,151 + 0,435*A28R + 0,282*SkkrB + 0,597*AT05200B

En teknisk beräkning måste sedan göras av det i regressionen skattade behovet. Först multipliceras varje kommuns befolkning med den framräknade åldersersättningen. Därefter beräknas en produktsumma av det skattade behovet och produkten av kommunens befolkning och den framräknade åldersersättningen. Slutligen divideras det skattade behovet i respektive kommun med den ovan framräknade produktsumman. Resultatet blir ett skattat behovsindex. Skälet till detta något komplicerade förfarande är att den genomsnittliga vägda standardkostnaden på 4 821 kronor inte ska påverkas när vi multiplicerar åldersersättningen med behovsindex. Totalt kan regressionsmodellen förklara 66 % av de skillnader i behov som finns mellan kommunerna efter det att vi tagit hänsyn till demografin.

Diagram 1 Sambandet mellan det faktiska behovsindex och det skattade behovsindex

1,30 x e 1,20 d in s 1,10 v ho 1,00 t be k 0,90 s ti k 0,80 Fa

0,70

0,70 0,80 0,90 1,00 1,10 1,20

Skattat behovsindex

Den slutliga standardkostnaden för respektive kommun beräknas sedan genom att åldersersättningen multipliceras med behovsindex.

Resultatet av utredningens förslag och orsakerna till förändringar av tillägg och avdrag

Resultatet av förslagen är att 255 kommuner får höjda standardkostnader medan 35 kommuner får sänkta standardkostnader. Storstäder och förortskommuner får som grupp något sänkta standardkostnader medan samtliga övriga kommungrupper får höjda standardkostnader. De tio kommuner som får de största negativa förändringarna får avdrag med mellan 295 och 668 kronor per invånare. De tio kommuner som får de största positiva förändringarna får tillägg med mellan 318 och 374 kronor per invånare.

Det är i uppdateringen av regressionsmodellen man finner förklaringen till de största förändringarna i kommunernas tillägg och avdrag. Syftet med regressionen är att fånga skillnader i behov eller efterfrågan på barnomsorg. I och med att behoven blivit allt mer lika i landet blir strukturvariablernas inbördes vikter i regressionsmodellen annorlunda än vad de var för 4 år sedan då det fanns större skillnader i behov mellan kommunerna. Resultatet blir att även skillnaderna i behovsindex minskar. De nuvarande max och min värdena i KVolymindex (där man använder vikter – regressionskoefficienter - som beräknades 2003) uppgår till 1,28 respektive 0,77. Max och min värdena för det av utredningen framtagna behovsindex är 1,18 respektive 0,82. Förändringarna i behovsindex speglar således de förändringar som har skett i det verkliga behovet av barnomsorg under de senaste åren.

Övriga föreslagna förändringar avseende beräkningen av åldersersättningen, uppdateringen av tätortsmåttet samt begränsningen av skattekraftens genomslag ger i allmänhet endast små förändringar av standardkostnaden. För ett fåtal kommuner spelar dock även den ytterligare begränsningen av skattekraften en viss roll för att deras tillägg minskar.

Den uppdaterade delmodellen kan förklara 64 procent av kostnadsskillnaderna för barnomsorg mellan kommunerna vilket är något bättre än den nuvarande delmodellen.

Bilaga 6a Beräkningar till grund för delmodellen förskoleverksamhet…

Diagram 2 Sambandet mellan kommunernas standardkostnader och nettokostnader 2005

8000 2

R = 0,6387

nad 5000

kost

d 4000

tandar 3000

S

0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000

Nettokostnad

Totalt har 171 kommuner en standardkostnad i 2005 års prisnivå (exklusive särskilda medel för 2007) som avviker med 10 procent eller mindre från sin nettokostnad 2005. Enbart sju kommuner avviker med mer än 30 procent från sin faktiska nettokostnad.

Diagram 3 Procentuell skillnad mellan kommunernas standardkostnader, exklusive särskilda medel, och deras nettokostnader i 2005 års prisnivå

180

160

140

120

100

80

d

60

40

20

0

under 70 % 70 %-89% 90%-109% 110%-129% över 129%

Bilaga 6b Resultatbilaga för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg

Bilaga 6b Utfall för kommunerna av förslagen till uppdatering och förändring av förskola och skolbarnomsorg, utjämningsår 2007

Förslag till ny Nuvarande standardkostnad standardkostnad Förändring Förändring kr/inv kr/inv kr/inv tkr Kommunnamn Stockholms län

Uppsala län

Södermanlands län

Bilaga 6b Utfall för kommunerna av förslagen till uppdatering och förändring av förskola och skolbarnomsorg, utjämningsår 2007

Förslag till ny Nuvarande standardkostnad standardkostnad Förändring Förändring

Östergötlands län

Jönköpings län

Kronobergs län

Bilaga 6b Utfall för kommunerna av förslagen till uppdatering och förändring av förskola och skolbarnomsorg, utjämningsår 2007

Förslag till ny Nuvarande standardkostnad standardkostnad Förändring Förändring kr/inv kr/inv kr/inv tkr

Växjö 4 868 4 748 120 9 284 Älmhult 4 673 4 406 267 4 097

Kalmar län

Gotlands län

Gotland 3 804 3 485 319 18 339

Blekinge län

Skåne län

Bilaga 6b Utfall för kommunerna av förslagen till uppdatering och förändring av förskola och skolbarnomsorg, utjämningsår 2007

Förslag till ny Nuvarande standardkostnad standardkostnad Förändring Förändring

Hallands län

Västra Götalands län

Bilaga 6b Utfall för kommunerna av förslagen till uppdatering och förändring av förskola och skolbarnomsorg, utjämningsår 2007

Förslag till ny Nuvarande standardkostnad standardkostnad Förändring Förändring

Värmlands län

Bilaga 6b Utfall för kommunerna av förslagen till uppdatering och förändring av förskola och skolbarnomsorg, utjämningsår 2007

Förslag till ny Nuvarande standardkostnad standardkostnad Förändring Förändring

Örebro län

Västmanlands län

Dalarnas län

Bilaga 6b Utfall för kommunerna av förslagen till uppdatering och förändring av förskola och skolbarnomsorg, utjämningsår 2007

Förslag till ny Nuvarande standardkostnad standardkostnad Förändring Förändring

Gävleborgs län

Västernorrlands län

Jämtlands län

Västerbottens län

Bilaga 6b Utfall för kommunerna av förslagen till uppdatering och förändring av förskola och skolbarnomsorg, utjämningsår 2007

Förslag till ny Nuvarande standardkostnad standardkostnad Förändring Förändring

Norrbottens län

Bilaga 6b Utfall för kommunerna av förslagen till uppdatering och förändring av förskola och skolbarnomsorg, utjämningsår 2007

Förslag till ny Nuvarande standardkostnad standardkostnad Förändring Förändring kr/inv kr/inv kr/inv tkr Länssnitt (vägt genomsnitt)

Bilaga 7 Resultatbilaga för förskoleklass och grundskola

-613 984 936 173 373 -918 -535 -602

-1 602 -8 189 -1 864 -2 161 -3 309 11 356 -1 432 -1 899 -1 393 -4 672 -4 545

-12 037 -30 842

Förändring tkr

-8 7

-53 41 -21 -35 -79 26 -39 -32 -23 -40 -27 -58 -13 -75 -16

-114 -150 208 112

Förändring kr/inv

67 -58 33 -85 -225 -241 -243 -240 -203 -116 157 -175 -249 -222 -251 -249 -251 -109 -239 -224 -251

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

64 87 20 27 80 58 25 61 69 -9 61 304 -12 -56 100 -28 -61 -54 -26 173 -16

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 944 9 799 9 841 9 167 8 951 9 875 9 145 9 697 9 957 5 070 6 736 6 403 9 102 9 805 9 021

10 288 11 494 11 335 11 676 10 015 10 700

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

-60 41 -252 -293 112 -176 -270 -280 -280 -268 369 -225 -129 -258 -275 -293 -282 -178 -251 -298 -270

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

68 92 22 29 85 62 26 65 73 -9 65 323 -13 -60 106 -29 -65 -57 -28 184 -18

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 936 9 685 9 820 9 132 8 872 9 725 9 353 9 704 9 918 9 983 5 047 6 696 6 376 9 044 9 730 9 005

10 235 11 535 11 447 11 702 10 687

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

n n

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Kommunnam Stockholms lä Botkyrka Danderyd Ekerö Haninge Huddinge Järfälla Lidingö Nacka Norrtälje Nykvarn Nynäshamn Salem Sigtuna Sollentuna Solna Stockholm Sundbyberg Södertälje Tyresö Täby Upplands Väsby

223 -64 644 217

2 493 2 655 2 688 4 226 3 845 1 875 1 546 4 974 5 467 2 363 1 932 1 899 3 089 -445 -3 135 -6 140

-13 381

Förändring tkr

91 22 76 72 -7 59 62 21 20

110 282 101 116 248 -73 253 -67 144 194 -40 -147

Förändring kr/inv

-5 1

27 -90 -31 -26 -32 -38 54 60 90 -16

-104 154 161 -115 263 345 281 112 -251

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

6 3 46 -33 -43 -54 -33 -36 -66 -36 -40 -68 22 -52 -78 36 -57 -29 -38 -40 -37

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 949 9 369 9 866 9 659 8 303 9 224 9 549 8 517 9 201 9 014 8 505 7 775 9 570

10 777 10 435 11 173 10 229 10 633 10 691 10 075 10 212

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

-11 -41 14 88 -36 60 -155 179 240 139 549 597 -101 539 -108 256 252 124 -289 114

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

6 3 49 -35 -46 -58 -35 -38 -70 -39 -43 -72 23 -55 -83 38 -61 -31 -41 -43 -39

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 802 9 479 9 907 8 230 9 217 9 802 8 450 9 345 9 073 8 567 7 735 9 591

10 868 10 457 11 249 10 301 10 148 10 734 10 807 10 269 10 232

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Upplands-Bro Vallentuna Vaxholm Värmdö Österåker Uppsla län Enköping Heby Håbo Knivsta Tierp Uppsala Älvkarleby Östhammar Södermanlands län Eskilstuna Flen Gnesta Katrineholm Nyköping Oxelösund Strängnäs Trosa

100 773 -152 700 827 614 3 114 3 322 -7 570 -1 006 -8 226 1 010 3 517 3 147 2 720 2 828 2 022 -2 389 1 742 -9 677

Förändring tkr

19 37 -6 72 93 63 336 334 -55 -24 -66 433 814 232 150 430 122 -81 177 -80

Förändring kr/inv

27 -63 48 -17 -58 -68 76 78 96 -23 -28

201 163 265 301 240 631 213 162 237

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

-1 8 -54 -79 -42 -88 -59 -23 27 -77 -64 -69 -83 -70 -68 -64 -53 67 -71

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 888 9 760 8 686 9 745 8 271 9 391 9 081 8 637 8 741 8 751 9 886 9 902 9 522 8 620 8 789

10 115 10 026 10 380 10 618 10 537

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

46 -40 29 366 225 203 604 -118 -126 378 678 313 367 596 203 152 151 159 -109

1 450

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

-1 9 -58 -84 -45 -94 -62 -24 29 -82 -68 -74 -88 -74 -72 -69 -56 71 -76

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 779 8 723 8 216 9 385 9 057 8 571 8 834 9 184 9 672 8 742 8 709 10 224 10 079 10 187 10 700 10 134 10 456 10 299 10 681 10 714

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Vingåker Östergötlands län Boxholm Finspång Kinda Linköping Mjölby Motala Norrköping Söderköping Vadstena Valdemarsvik Ydre Åtvidaberg Ödeshög Jönköpings län Aneby Eksjö Gislaved Gnosjö Habo Jönköping

291 871 -309 716

3 312 2 055 2 469 1 064 3 731 4 676 1 439 3 820 4 172 4 913 3 304 2 471 4 062 4 265 1 705 -2 010

Förändring tkr

41 84 77 91 -4 75

113 187 139 141 143 470 154 384 349 161 367 295 281 -33

Förändring kr/inv

5 -95 35 48 44 -14 96

138 -126 164 237 216 123 178 203 661 350 227 175 339

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

28 57 -9 -6 -4 -52 -19 -18 -34 -41 -27 -30 -16 -26 -52 -36 -84 -26 -41 -35

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 973 9 096 8 704 9 704 9 585 9 319 9 288 9 612 9 176 8 425 8 534 9 837 8 297 8 994 8 183 9 055 8 877 9 462 8 131

10 094

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

-51 15 -18 -26

150 326 246 380 187 295 595 333 137 590 259 723 304 473 620

1 010

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

29 61 -9 -6 -4 -56 -20 -20 -36 -43 -28 -32 -17 -28 -55 -38 -90 -28 -43 -37

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 209 8 843 9 788 9 726 9 462 9 365 9 330 8 516 8 918 8 293 9 155 8 550 9 130 9 172 9 743 8 098 10 014 10 281 10 082 10 186

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Mullsjö Nässjö Sävsjö Tranås Vaggeryd Vetlanda Värnamo Kronobergs län Alvesta Lessebo Ljungby Markaryd Tingsryd Uppvidinge Växjö Älmhult Kalmar län Borgholm Emmaboda Hultsfred Högsby Kalmar

-279 -447 520 383 2 935 -2 051 3 204 3 570 1 477 2 061 1 132 1 289 1 540 1 446 -1 975 2 514 2 618

10 003 -11 596

Förändring tkr

31 -9 21 51 43 25 87 224 162 136 204 132 174 115 -27 179 -95

-153 -141

Förändring kr/inv

68 -76 70 -53 89 44 -54 -86 51 -12 111 440 106 115 275 136 189 -250 -127

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

-1 2 -63 -80 -40 -35 -65 -40 -51 -83 -49 -51 -50 -46 -63 -44 10 52

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 476 9 699 8 505 8 549 8 461 9 512 8 704 8 970 8 093 8 222 9 030 8 140 8 123 9 782 8 660 9 033 8 165 9 481 8 092

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

-81 94 62 20 -39 75 339 292 270 207 323 409 170 368 143 -195 -233 233 -225

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

-1 2 -67 -85 -43 -37 -69 -43 -55 -89 -52 -55 -53 -49 -67 -47 11 55

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 700 9 546 8 667 8 685 8 665 9 644 8 735 9 144 8 084 8 243 9 145 8 191 8 096 9 641 8 703 9 058 8 344 9 568 7 997

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Mönsterås Mörbylånga Nybro Oskarshamn Torsås Vimmerby Västervik Gotlands län Gotland Blekinge län Karlshamn Karlskrona Olofström Ronneby Sölvesborg Skåne län Bjuv Bromölla Burlöv Båstad Eslöv Helsingborg

209 -275 117 -2 556 -1 315 3 454 2 775 -4 555 -3 498 -2 904 1 008 2 525 2 328 1 787 -1 236 3 500 -2 096 2 308 1 792 2 305

-13 907 -14 106 -10 151

Förändring tkr

13 -7 80 17 45 85 -52 -56 242 190 -60 -52 130 133 124 -60 269 182

-131 -154 -136 -112 -320

Förändring kr/inv

6 -5 4 90 -72 -72 56 -17 -60 34 72 -86 15 -88

-133 -100 -221 -110 101 -132 139 152 -110

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

8 -4 2 -2 -19 -35 -49 -39 -44 -69 117 -56 167 -33 -58 -79 -54 -39 -39 -74 -67 -79 -61

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 102 9 049 8 909 9 580 8 808 8 776 9 358 8 312 7 430 7 337 9 066 8 941 8 302 8 819 9 618 9 897 8 129 8 779 7 809

10 111 10 351 10 048 10 382

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

39 10 -4 41

251 120 116 -93 206 239 410 201 -42 -21

-125 -143 -148 -210 -236 -284 -190 -104 -163

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

8 -4 2 -2 -20 -37 -53 -42 -47 -74 125 -59 178 -35 -61 -84 -58 -41 -42 -79 -71 -84 -64

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 050 8 993 9 151 9 770 8 821 8 716 9 227 8 305 9 957 7 294 7 285 9 146 8 958 8 432 8 952 9 742 9 936 8 311 8 824 7 894

10 291 10 166 10 062

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Hässleholm Höganäs Hörby Höör Klippan Kristianstad Kävlinge Landskrona Lomma Lund Malmö Osby Perstorp Simrishamn Sjöbo Skurup Staffanstorp Svalöv Svedala Tomelilla Trelleborg Vellinge Ystad

217 -72 899

1 949 1 245 3 723 2 229 3 294 4 008 1 860 -748 1 366 4 428 2 586

-1 496 -2 735 -2 576 -4 383 -8 542

-17 384

Förändring tkr

16 89 94 -2

-39 204 -31 215 143 -47 392 230 -86 239 142 379 156

-249 -166 -153

Förändring kr/inv

12 -4 50 73 90 69 83

165 -68 244 178 111 -31 236 -43 437 122 247 -16 -116

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

60 11 -2 -4 32

-50 -35 -60 -10 -73 -44 -45 -49 -75 -72 -62 -97 -35 -73 -86

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 940 8 789 8 967 9 621 9 416 8 308 9 038 8 951 9 089 8 370 8 657 9 104 9 341 9 020 9 748 9 354

10 085 10 895 10 493 10 148

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

-24 -66 29 -75 -30 -103 202 258 145 -100 459 257 633 303 -131 288 367 227 631 146

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

64 12 -2 -5 34

-53 -37 -64 -11 -78 -47 -48 -52 -79 -77 -66 -37 -78 -92

-103

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 956 8 750 9 171 9 710 9 510 8 277 9 181 8 904 9 087 8 762 8 571 8 951 9 580 9 162 9 510

10 300 10 646 10 327 10 378 10 127

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Åstorp Ängelholm Örkelljunga Östra Göinge Hallands län Falkenberg Halmstad Hylte Kungsbacka Laholm Varberg Västra Götalands län Ale Alingsås Bengtsfors Bollebygd Borås Dals-Ed Essunga Falköping Färgelanda Grästorp

892 900 968 3 508 2 177 3 424 1 319 -4 903 1 497 -1 238 -6 790 4 972 1 096 2 682 3 489 5 225 3 065 3 198 2 354 -1 979 -1 583

-46 554 -10 191

Förändring tkr

-96 -32 85 -59 48 18 -69 627 169 368 149 -153 217 -186 133 183 146 156 318 311 -175 155 104

Förändring kr/inv

-90 93 32 43 -53 -10 -10 79 -60 -23 -71 -59 65 183 -171 103 140 133 132 142 107 328 -203

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

-3 7 -70 78 -57 -46 -80 -34 -92 -46 -52 -39 -17 -52 -53 -51 -51 -76 -75 -35 -25 -86 -63

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

8 641 7 229 9 984 9 485 8 957 8 315 9 773 9 086 8 263 8 746 9 690 8 842 9 128 9 330 9 235 9 157 8 403 7 843

11 194 11 292 10 239 10 525 10 009

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

3 -0

64 -58 82 28 -51 51 814 -272 275 511 356 -139 218 176 139 302 401 423 -235 487 -262

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

-4 7 -74 83 -61 -49 -86 -36 -97 -49 -55 -41 -18 -55 -57 -54 -54 -81 -80 -37 -26 -92 -67

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

9 268 7 133 9 853 9 106 8 532 9 741 9 219 8 446 8 892 9 846 9 160 9 439 9 155 9 390 9 205 8 421 7 947 9 940

10 153 11 041 11 106 10 324 10 466

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Gullspång Göteborg Götene Herrljunga Hjo Härryda Karlsborg Kungälv Lerum Lidköping Lilla Edet Lysekil Mariestad Mark Mellerud Munkedal Mölndal Orust Partille Skara Skövde Sotenäs Stenungsund

511 151 961 685 -392 2 152 2 691 5 513 1 153 2 382 4 427 -3 411 1 648 5 976 4 114 3 152 3 375 2 600 2 933 1 080 1 731

Förändring tkr

34 -64 26 56 99 98 -34 187 258 450 109 190 375 174 267 257 293 265 341 184

Förändring kr/inv

8 83 -61 -27 82 -19 -86 30

410 245 -143 267 191 -126 120 128 153 -103 223 482 271

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

47 -3 -50 -61 -79 -29 -51 -77 -24 -56 -59 -60 -28 -35 -43 -96 -58 -87 -69 -66 -77

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

8 441 9 819 8 669 9 205 9 333 9 384 9 838 9 135 9 228 8 987 9 174 9 146 9 011 8 615 9 794 8 583 9 000 8 284 9 014

10 175 10 209

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

9 273 672 700 -32 132 306 567 297 -23 399 414 377 181 -41 326 828 374 -22 219

-193

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

50 -3 -53 -65 -84 -31 -55 -82 -26 -59 -62 -63 -30 -37 -46 -62 -93 -73 -70 -82

-102

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

8 628 9 119 9 314 9 523 9 418 9 071 9 402 8 990 9 441 9 403 9 037 8 880 9 850 8 682 9 341 8 382 9 198

10 077 10 213 10 468 10 175

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Strömstad Svenljunga Tanum Tibro Tidaholm Tjörn Tranemo Trollhättan Töreboda Uddevalla Ulricehamn Vara Vårgårda Vänersborg Åmål Öckerö Värmlands län Arvika Eda Filipstad Forshaga Grums

-43 848 362 779 674 218 754 3 801 2 622 2 175 -156 -177 3 627 1 994 -324 3 058 3 312 3 078 -130 1 239 2 195

-7 389

Förändring tkr

-3 91 84 12 40 29 41 72 285 -90 222 -39 -39 267 124 -25 312 289 201 -17 202 310

Förändring kr/inv

-42 -45 -71 94 -73 65 148 -181 420 396 285 844 501 284 129 116 -203 -159 238 218 194

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

-5 -70 -74 -39 -68 -62 -84 -34 -78 -71 -90 -65 -81 -65 -39 -41 -31 -48 -89 -45 -55 -39

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

7 987 7 651 8 289 7 972 9 151 9 893 9 078 8 750 9 276 8 575 8 767 9 465 8 521 7 890 9 464 8 660 8 966 9 358 8 592 9 598

10 467 10 043

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

24 60 15 99 75 438 -179 -129 181 383 668 413 824 817 578 332 -189 -117 443 380 250 238

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

-6 -74 -78 -41 -72 -66 -89 -37 -83 -75 -95 -69 -86 -69 -41 -44 -33 -51 -95 -48 -58 -42

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

8 272 7 561 8 380 7 933 9 112 9 202 8 725 9 588 8 864 8 851 9 666 8 504 7 902 9 504 8 862 9 276 9 387 8 633 9 670

10 464 10 265 10 160

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Hagfors Hammarö Karlstad Kil Kristinehamn Munkfors Storfors Sunne Säffle Torsby Årjäng Örebro län Askersund Degerfors Hallsberg Hällefors Karlskoga Kumla Laxå Lekeberg Lindesberg Ljusnarsberg Nora

508 432 -41 942 664 183

1 485 -859 1 405 6 048 1 300 2 213 2 481 1 222 1 884 1 518 -599 1 900 -2 555 -3 826 -1 327

Förändring tkr

34 52 57 -7 26 98 61 26 94 26 -20 111 -70 282 273 217 -29 113 -24 186 -57

Förändring kr/inv

-83 -74 -36 43 -84 -37 36 77 -10 -108 -127 -143 -157 298 -140 -144 278 227 148 763 150

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

45 -46 -29 -20 -54 -17 -62 -39 -70 -27 33 -66 -24 -51 -38 -58 -82 -72 -87 -81 -72

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

8 446 8 525 7 747 9 020 9 063 8 214 9 037 9 136 8 439 9 078 8 657 7 969 8 462 9 063 8 845 9 241 8 179 8 722 8 800 9 037

10 210

Nuvarande standard- kostnad kr/inv

-13 -28 -16 -39 81 16 21 -131 -211 -122 328 575 134 -171 -116 467 179 293 178 711 249

Varav små skolor och skolskjuts kr/inv

48 -49 -31 -21 -58 -18 -66 -42 -74 -29 35 -70 -26 -54 -41 -62 -87 -76 -92 -86 -77

Varav modersmåls- undervisning och svenska som andraspråk kr/inv

8 426 8 636 7 677 9 054 9 115 8 271 9 030 9 418 8 712 9 295 8 628 8 082 8 488 9 039 8 943 9 302 8 205 8 665 8 894 9 063

10 396

Förslag till ny standard- kostnad kr/inv

Bilaga 7 Utfall för kommunerna av förslagen till förändring av förskoleklass och grundskola, utjämningsår 2007 Örebro Västmanlands län Arboga Fagersta Hallstahammar Kungsör Köping Norberg Sala Skinnskatteberg Surahammar Västerås Dalarnas län Avesta Borlänge Falun Gagnef Hedemora Leksand Ludvika Malung Mora Orsa