Förslag till avgörande av generaladvokat Georgios Cosmas föredraget den 23 mars 1995

1 Originalspråk: grekiska.

2 Moniteur belge av den 29 augusti 1991, s. 18712.

3 Se till exempel domarna av den 14 juli 1994, Rustica Semences (C-438/92, Rec. s. I-3519, punkt 10), av den 9 juli 1992, K Line Air Service Europe (C-131/91, Rec. s. I-4513, punkt 10), och av den 7 mars 1989, Schuhmacher (215/87, Rec. s. 617, punkt 6).

4 Se till exempel i senare rättspraxis domarna av den 16 februari 1995 (Aubertin m. fl., C-29/94— C-35/94, REG s. I-301, punkt 9—11), av den 5 oktober 1994, TV 10 (C-23/93, Rec. s. I-4795, punkt 14), och av den 14 juli 1994, Peralta (C-379/92, Rec. s. I-3453, punkt 27—29).

5 Dom av den 11 juli 1974 (8/74, Rec. s. 837, punkt 5).

6 Se senast dom av den 9 februari 1995, Leclerc-Siplec (C-412/93, REG s. I-179, punkt 18).

7 Dom av den 9 augusti 1994, Lancry, m. fl. (C-363/93 och C-407/93— C-411/93, Rec. s. I-3957), är intressant i detta hänseende. I denna dom (vari domstolen ansåg att ett sådant system som octroi de mer (en särtull) som uttas inom Frankrikes utomeuropeiska territorier inte är förenlig med artiklarna 9 ff i fördraget, inte enbart därför att denna avgift påläggs varor som införs till dessa territorier frän andra medlemsstater, utan även därför att den påläggs varor som införs till dessa territorier frän en annan region ¡nom samma medlemsstat) står det (i punkt 30) att uttaget av en avgift som har samma kännetecken som octroi de mer endast kan utgöra en rent intern situation, om denna avgift uteslutande påläggs produkter som har sitt ursprung i just denna medlemsstat. Generaladvokat Tesauro anslöt sig tili åsikten att uttaget av sädana avgifter som de som ovan nämnts inte omfattas av tilllämpningsomrädet för artikel 9 ff i fördraget i den män de päläggs varor som har sitt ursprung i andra regioner inom samma medlemsstat och gjorde gällande (se punkt 18, in fine, i hans förslag till avgörande) att en sådan situation inte är relevant för gemenskapsrätten, vilket även gäller för alla andra fall i vtlka alla situationer är att hänföra till en och samma medlemsstat.

8 Se dom av den 23 oktober 1986, Cognct (355/85, Rec. s. 3231, punkt 10).

9 Dom av den 15 december 1982 (286/81, Rcc. s. 4575).

10 Min kursivering.

11 En analys av domstolens rättspraxis ur en liknande synvinkel vilken leder till att en nationell ätgärd betecknas som en åtgärd med motsvarande verkan i den mening som avses i artikel 30 i fördraget, och som inte nödvändigtvis innebär att den inte kan tillämpas på nationella produkter, återfinns i punkt 20— 25 i generaladvokat Tesauros förslag till avgörande i de ovan nämnda mälen Lancry m. fl. i vilka dom avkunnades den 9 augusti 1994 (fotnot 6).

12 Se den ovan nämnda domen i målet TV 10, punkt 14, samt domarna av den 22 september 1992, Petit (C-153/91, Rec. s. I-4973, punkt 8), av den 23 april 1991, Höffner och Elser (C-41/90, Rec. s. I-1979, punkt 37), och av den 18 mars 1980, Debauve m. fl. (52/79, Rec. s. 833, punkt 9).

13 Denna osäkerhet förstärks av innehållet i en av de handlingar (nr 6) som bolagen ΓΤΜ och Vocarex bifogat det yttrande de ingivit till domstolen. Det framgår av handlingen i fråga —vilken bolagen åberopat till stöd för ett argument som saknar samband med den fråga som undersöks här — att den belgiska potatisproduktionen överskrider den inhemska konsumtionen och att nästan all potatis som produceras i Belgien är av sorten Bintje (även den potatis som har sålts i Vocarex affärer).

14 Dom av den 24 november 1993 (C-267/91 och C-268/91, Rec. s. I-6097).

15 Se med avseende pa detta domarna av den 7 juni 1983, kommissionen mot Italien (78/82, Rec. s. 1955, punkt 16), av den 29 januari 1985, Cullet (231/83, Rec. s. 305, punkterna 23 ff), och av den 7 maj 1991, kommissionen mot Belgien (C-287/89, Rec. s. I-2233, punkterna 21, 24 och 28), samt dom av den 13 november 1986, Edah (80/85 och 159/85, Rec. s. 3359, punkterna 10 ff).

16 Den ovan nämnda domen, se punkt 8. Se även domarna av den 16 maj 1989, Buet (382/87, Rec. s. 1235, punkterna 7 och 8), av den 7 mars 1990, GB-Inno-BM (362/88, Rcc. s. I-667, punkt 7), av den 30 april 1991, Bescher (C-239/90, Rcc. s. I-2023, punkt 14), och av den 18 maj 1993, Yves Rocher (C-126/91, Rcc. s. I-2361, punkt 10).

17 Dom av den 20 februari 1979, Rewe-Zentral (120/78, Rec. s. 649).

18 Det finns skäl att tro att det inte saknar betydelse att domstolen — till vilken en begäran om förhandsavgörande avseende förenligheten med artikel 30 i fördraget av en italiensk bestämmelse, enligt vilken det var förbjudet att dumpa kemiska ämnen i havet och i vilken det föreskrevs att de italienska fartygen skulle förses med dyr utrustning, hade hänskjutits — i domen i målet Peralta, som avkunnades efter domen i målet Keck och Mithouard, har givit följande svar (punkt 24): att det i en lagstiftning som den som är tvistig inte görs någon åtskillnad pä grundval av de transporterade ämnenas ursprung, att den inte har till syfte att reglera varuutbytet med de andra medlemsstaterna och att de restriktiva verkningar som den skulle kunna ha för den fria rörligheten för varor är for hypotetiska och indirekta för att den skyldighet som föreskrivs i den skulle kunna anses hindra handeln mellan medlemsstaterna (se domarna av den 7 mars 1990, Krantz (C-69/88, Rec. s. I-583, punkt 11), och av den 13 oktober 1993, CMC Motorradcenter (C-93/92, Rec. s. I-5009, punkt 12)). (Min kursivering). Det skall likväl läggas märke till att den nationella bestämmelse mot bakgrund av vilken domstolen tolkade artikel 30 i den ovan citerade domen, inte, vad gäller dess inverkan på handeln inom gemenskapen, kan placeras in i någondera av de tvä kategorier av nationella bestämmelser som avses i domen i malet Keck och Mithouard.

19 Se domarna av den 15 december 1993, Hünermund m. fl. (C-292/92, Rec. s. I-6787), av den 2 juni 1994, Tankstation't Heukske et Boermans (C-401/92 och C-402/92, Rec. s. I-2199), av den 2 juni 1994, Punto Casa och PPV (C-69/93 och C-258/93, Rec. s. I-2355), och den ovan nämnda domen av den 9 februari 1995, Leclerc-Siplec, se fotnot 5

20 Man kan således inte anse att en regel, som utifrån sitt eget tillämpningsområde och sin rättsverkan för handeln med varor är neutral, är en åtgärd med motsvarande verkan som en kvantitativ restriktion, även om regeln i en helt hypotetisk situation i praktiken kan påverka handeln med importerade varor pa ett annat sätt än vad den påverkar de inhemska varorna. Detta resonemang följer samma logik som det som ligger till grund för den ovan nämnda punkt 24 i domen i målet Peralta (se fotnot 17).

21 För ett annat synsätt på problemet med bedömningen av en nationell bestämmelses faktiska verkan pa marknadsföringen av inhemska och importerade produkter, se punkterna 23 och 24 i generaladvokat Van Gervens förslag till avgörande i malen Tankstation't Heukske och Boermans, i vilka domstolen avkunnade dom den 2 juni 1994, jfr ovan i fotnot 18.

22 Det finns skäl att erinra om att bland de domar som nämnts ovan i fotnot 18 finns domen i målet Hünermund m. fi. som rörde en bestämmelse enligt vilken det var förbjudet för apotekare att göra reklam för farmaceutiska produkter utanför apotek, domen i målen Tankstation't Heukske och Boermans som rörde bestämmelser om öppettider för servicestationer, Punto Casa och PPV som rörde en bestämmelse enligt vilken det var förbjudet att utöva vissa kommersiella verksamheter på söndagar och slutligen domen i målet Leclerc-Siplec som rörde ett förbud att sända TV-reklam för en metod för marknadsföring (distribution) av produkter.

23 I detta hänseende påverkas prövningen av den tvistiga regeln mot bakgrund av artikel30 i fördraget inte alls av de argument som åberopats av bolagen ΓTΜ och Vocarex (se punkt 12 in fine i deras yttrande) enligt vilka det enligt regeringen i fråga är förbjudet för ΓTΜ att tillämpa en säljfrämjande metod som dess moderbolag — som har sitt säte i Frankrike — kan tillämpa där.

24 Vad gäller tillämpningsområdet för bestämmelsen i artikel 40 i den belgiska lagen av den 14 juli 1991 och mer allmänt de problem i nationell rätt som uppstår på grund av tillämpningen av belgiska bestämmelser om försäljning till underpris och försäljning med synnerligen låg vinstmarginal, se bland annat L. De Brouwer: Les ventes réglementées i Les pratiques du commerce et la protection et l'information du consommateur depuis la loi du 14 juillet 1991, s. 71 ff, i synnerhet sidorna 72—75, A. de Caluwé, C. Delcorde och X. Leurquin: Les pratiques du commerce, andra upplagan, nr 13.1 ff, och A. Puttemans: La réglementation de la vente à perte i Journal des Tribunaux-, 1991, s. 225 ff.

25 Det bör konstateras att det i den nationella lagstiftning som frågan hänfördes till i begäran om förhandsavgörande i domen i malet Keck och Mithouard även fastslogs en åtskillnad mellan återförsäljare (för vilka det var förbjudet att sälja till underpris) och tillverkare (som inte omfattades av detta förbud).

26 Jämför dom av den 16 juni 1994, Steen (C-132/93, Rec. s. I-2715, punkt 10).

27 Det finns skäl att erinra om att begreppet försäljning med synnerligen låg vinstmarginal, såsom det anges i den tvistiga regleringen, enligt lydelsen av beslutet om hänskjutande skapar en faktisk osäkerhet hos näringsidkarna, vilken ytterligare förstärks av rattspraxis på området och att denna osäkerhet kan utgöra ett hinder för den fria rörligheten för varor. Det finns skäl att anse att denna omständighet inte ensam kan innebära att nationella bestämmelser, som de ifrågavarande, enligt vilka en viss försäljningsform är förbjuden, skall omfattas av tillämpningsområdet för artikel 30 i fördraget och att de inte heller kan förstärka denna reglerings inverkan på marknadsföringen av importerade produkter.

28 Se i senare rättspraxis dom av den 2 februari 1994, Verband Sozialer Wettbewerb (C-315/92, Rec. s. I-317, punkt 13— 16).

29 Se beträffande den belgiska lagstiftningens syften med förbudet mot försäljning till underpris och mot försäljning med synnerligen låg vinstmarginal, A. de Caluwé, C. Delcorde och X. Leurquin, anf. arb., nr 13.2, A. Puttemans, anf. arb., i synnerhet s. 225 och 238. Se även E. Balate: La loi du 14 judlet 1991 sur les pratiques du commerce et sur l'information et la protection du consommateur: évaluation au regard du droit européen i Les pratiques du commerce et la protection et l'information du consommateur depuis la loi du 14 juillet 1991, s. 175 ff, i synnerhet s. 210— 212.

30 Det skall påpekas att domstolen redan i domen i målet Cassis de Dijon (se ovan, punkt 16) fastställde (punkt 8) att tvingande skäl som kan motivera att en åtgärd med motsvarande verkan vidtas kan bland annat vara god handelssed och skydd konsumenterna.