Förslag till avgörande av generaladvokat George Cosmas föredraget den 10 december 1996

1 Originalspråk: grekiska.

2 EGT L 80, s. 56.

3 EGT L 373, s. 1.

4 EGT L 336, 1994, s. 40.

5 EGT L 336, 1994, s. 3.

6 EGT L 268, s. 15.

7 Kapitel V i bilagan till vilket det hänvisas i punkt 3 d handlar om hygienkontroll och tillsyn av produktionsförhållanden.

8 EGT L 79, s. 80.

9 EGT L 366, s. 34.

10 Från och med den 1 juli 1995 ersattes beslut 93/185 av kommissionens beslut 95/328/EG av den 25 juli 1995 om upprättande av hygienintyg för fiskprodukter med ursprung i de tredje länder som ännu inte omfattas av ett särskilt beslut (EGT L 191, s. 32). Giltighetstiden för beslutet bestämdes till två är. I artikel 1.1 i beslutet föreskrivs att de partier fiskproduktcr som införs till gemenskapen a) skall härsumma frän en anläggning som har godkänts och kontrollerats av tredje lands behöriga myndigheter, och b) skall åtföljas av ett numrerat hygienintyg som intygar att de sanitära förhållandena vid produktion, hantering, bearbetning, förpackning och identifiering av produkterna åtminstone är likvärdiga med dem som fastställs i direktiv 91/493/EEG. Förlagan till hygienintyget återfinns i bilagan till beslutet,

11 EGT L 53, s. 30.

12 Se ovan punkt 2.

13 I sitt skriftliga yttrande (punkt 10) har kommissionen påpekat att det beträffande Japan ännu inte har fastställts några särskilda krav för import av fiskvaror såsom föreskrivs i artikel 11.1 i direktiv 91/493. Den 22 mars 1995 skickade de japanska myndigheterna en förteckning med åttio godkända anläggningar till kommissionen. Efter det att de i artikel 11.2 i direktiv 91/493 föreskrivna kontrollerna har gjorts och efter del att kommissionen har undersökt och godkänt kontrollsystemet för vissa anläggningar kan de särskilda importkraven för de ifrågavarande varorna fastställas. Intill den tidpunkten utfärdar de japanska myndigheterna endast hygienintyg för fiskvaror som har exporterats till gemenskapen om det rör sig om fiskvaror som kommer från anläggningar som motsvarar de krav som ställs i direktiv 91/493. Gemenskapens expertgrupp skickades till Japan för att undersöka vilka förhållanden som rådde på fiskeanläggningarna där så att man därefter skulle kunna fastställa de särskilda importkraven för fiskeprodukter från detta land. Efter de negativa slutsatserna som gruppen kom fram till och som återges i en rapport av den 4 april 1995 och i kommissionens nu omtvistade beslut 95/119 upphörde de japanska myndigheterna från början av maj 1995 med att utfärda hygienintyg. Den 7 augusti 1995 har de skickat en ny förteckning med två godkända anläggningar till kommissionen. Den 7 september 1995 meddelade de att ytterligare fyra anläggningar hade godkänts. De har återigen börjat utfärda hygienintyg, men enbart för varor från dessa anläggningar.

14 Punkt 2 i rapporten, som avser anläggningar där stora kammusslor bearbetas, har följande lydelse:Förteckningen som de japanska myndigheterna har presenterat omfattar 13 anläggningar. Vid besöket frän gemenskapens tjänstemän meddelades att fem anläggningar var i drift medan de övriga sju fanns i områden där man inte hade börjat med insamlingen av stora kammusslor på grund av väderleksförhållandena. Av dessa fem anläggningar valde expertgruppen ut tre anläggningar för besök, varvid namnet på anläggningarna meddelades på ankomstdagen till Tokyo (den 27 mars). Några timmar senare informerades expertgruppen om att en av de tre anläggningarna var stängd. Expertgruppen insisterade emellertid på att få genomföra ett kort besök, vilket visade att anläggningen inte motsvarade gemenskapskraven. 2.1 Det finns ingen verklig samordning av de analysmetoder för biotoxiner (DSP och PSP) som används av offentliga och godkända privata laboratorier. 2.2 De offentliga analysmetoderna visar att analysunderlaget inte är ovariet (som fastslås i kommissionens beslut av den 8 april 1994) utan muskeln till vilken biotoxincrna inte koncentreras. 2.3 I två av de tre anläggningarna som de besökte upptäckte expertgruppen í kylrum papplådor med plastpåsar innehållande frysta stora kammusslor (muskler och ovarier) med följande text på franska: Vara, djupfryst den 10 april 1990, bäst före den 10 april 1992. 2.4 Identifikationsmetoden för de bearbetade varorna utesluter inte fusk beträffande varor från icke godkända anläggningar. 2.5 De tre anläggningarna som expertgruppen har besökt motsvarar inte de krav på uppbyggnad, utrustning och hygien som ställs i rådets direktiv 91/493/EEG. 1 skrivelse av den 22 december 1994 meddelade emellertid Japans beskickning i Bryssel att de tretton anläggningarna numera motsvarade de nödvändiga kraven. De fick provisoriskt godkännande från den 8 april 1994 till den 31 december 1994 för att ge dem möjlighet att företa nödvändiga förbättringar för att därefter kunna motsvara gemenskapskraven.

15 Se ovan fotnot 1.

16 Detta förbud upphävdes senare endast delvis. Den ifrågavarande artikeln ersattes genom kommissionens beslut 95/537/EG av den 6 december 1995 (EGT L 304, s. 51) mcd följande text: Medlemsstaterna skall förbjuda import av tvåskaliga blötdjur, tagghudingar, mantel djur och marina snäckor och sniglar i ana former med ursprung i Japan.

17 Artikel 2 i kommissionens beslut 95/119 har följande lydelse: Kommissionens beslut 94/206/EG skall upphävas. Genom beslut 94/206/EG av den 8 april 1994 (EGT L 99, s. 44) ändrades kommissionens beslut 92/91/EEG om vissa skyddsåtgärder beträffande kammusslor från Japan (EGT L 32, s. 37), för andra gången, och import till gemenskapen blev återigen tillåten. Genom beslut 92/91 av den 6 februari 1992 förbjöds import av kammusslor och andra tvåskaliga blötdjur från Japan. Det sistnämnda beslutet (beslut 92/91) ändrades genom kommissionens beslut 92/293/EEG (EGT L 155, s. 39), som innebar att förbudet utvidgades till att omfatta alla tvåskaliga blötdjur och marina snäckor med ursprung i Japan.

18 Stert 1995, s. 74.

19 Stert. 1995, s. 86.

20 Sc ovan fotnot 3.

21 EGT L 336. s.1.

22 Artikel 4 i avtalet, som har rubriken Likvärdighet, har följande lydelse:1. Medlemmarna skall acceptera andra medlemmars sanitära eller fytosanitära åtgärder som likvärdiga, även om dessa åtgärder skiljer sig från deras egna eller från dem som används av andra medlemmar som handlar med samma produkt, om den exporterande medlemmen objektivt kan visa för den importerande medlemmen att dess åtgärder når upp till den importerande medlemmens skäliga sanitära och fytosanitära skyddsnivå. För detu ändamål skall, på begäran, skäligt tillträde beviljas den importerande medlemmen för inspektion, provning och andra relevanta åtgärder. 2. Medlemmarna skall, på begäran, inleda samråd i syfte att uppnå bilaterala och multilaterala avtal om erkännande av likvärdighet i fråga om specifika sanitära och fytosanitära åtgärder.

23 Av begäran om förhandsavgörande framgår att fiskfångsten bearbetas till havs till halvfärdiga produkter, surimi, som sedan bearbetas ytterligare i de japanska fabrikerna. Den produkt som denna bearbetning resulterar i kallas kamaboko.

24 Förenade milen C-143/88 och C-92/89 (Rec. 1991, s. I-415), punkt 16 f. De förutsättningar som domstolen har formulerat i denna dom har klargjorts ytterligare i dom av den 9 november 1995 i mål C-466/93, Atlanta Fruchthandelsgesellschaft m. fl. (REG 1995, s. I-3799, punkt 35 i).

25 Förhållandena i en av dessa ansågs till och med vara tillfredsställande.

26 Kommissionen har dock infunnit sig till den muntliga förhandlingen i samma domstol i ett senare mal mellan samma parter (vilket gällde ett importförbud av nya kamaboko-partier pä grund av beslut 95/119). Målet har avgjorts av College van Beroep voor het Bedrifjsleven genom dom av den 24 augusti 1995.

27 Se ovan fotnot 23.

28 Nämligen dokumentkontroll, identitetskontroil och slutligen en fysisk kontroll.

29 Dctu har den italienska och den nederländska regeringen påpekat i sina yttranden.

30 Se ovan fotnot 23.

31 Den nationella domstolen har understrukit att de övriga omständigheter som Affish har åberopat mot beslutets giltighet grundar sig på det ifrågasatta beslutets bristande proportionalitet mot bakgrund av villkoren i artikel 19 i direktiv 90/675. Jag anser att alla omständigheter som Affish har åberopat skall undersökas noggrant, även om den nationella domstolen inte ur ställning till någon konkret omständighet. Enligt min mening är domstolens rättspraxis klar pä denna punkt. 1 dom av den 25 oktober 1978 i de förenade milen 103/77 och 145/77, Royal Scholten-Honig (Rcc. 1978, s. 2037), punkterna 16 och 17, har domstolen prövat en gemenskapsrättsakts giltighet utifrån de ogiltignctsgrundcr som sökanden hade åberopat vid den nationella domstolen, eftersom den nationella domstolen helt generellt hade ställt frågan om den ifrågavarande förordningen var giltig.

32 Den nationella domstolen har för övrigt kallat kommissionen att redogöra för sina synpunkter under det muntliga förfarandet, trots att kommissionen inte har ställning som intervenient. Såsom har nämnts under den muntliga förhandlingen kan vissa exempel (t. ex. i Förenade kungariket) nämnas där den nationella domstolen har kallat en gemenskapsinstitution att lämna en närmare redogörelse för varför den har beslutat en viss rättsakt.

33 Se t. ex. dom av den 28 juni 1978 i mål 70/77, Simmenthal (Rcc. 1978, s. 1453), punkt 57, av den 16 december 1992 i mål C-114/91, Clacys (Rcc. 1992, s. I-6559), punkt 21 jämförd med punkt 10, och av den 18 mars 1993 i mål C-280/91, Vicssmann (Rcc. 1993, s. I-971), punkt 17, och generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i detta mål (punkt 14).

34 Denna uppfattning är enligt min mening den enda som svarar mot syftet mea artikel 1 77 i fördraget och den har stöd i domstolens fasta rättspraxis. Domstolen har upprepade flänger tagit ställning för att den uppgift som åvilar aomstocn enligt artikel 1 77 innebär att den skall bidra till rättskipningen i medlemsstaterna (se dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (Rec. 1981, s. 3045), punkt 21, av den 8 november 1990 i mål C-231/89, Gmurzynska-Bschcr (Ree. 1990, s. I-4003), punkt 20, av den 28 mars 1995 i mil C-346/93, Klcinwort Benson (REG 1995, s. I-615), punkt 24, och av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 60, och inte avge respons i allmänna och hypotetiska frågor som inte har något samband med avgörandet av den tvist som skall avgöras. Se domen i det ovannämnda målet Foglia (punkterna 18 och 20) och dom av den 3 februari 1983 i mål 149/82, Robards (Ree. 1983, s. 171), punkt 19. Se även dom av den 15 juni 1995 i de förenade målen C-422/93, C-423/93 och C-424/93, Žabala Erasun m. fl. (REG 1995, s. I-1567), punkt 29.

35 Jag påminner om au den nationella domstolen hade anmodat kommissionen att presentera sina synpunkter vid förhandlingen, men att kommissionen av skäl som inte hade något med detta mål att göra var förhindrad att inställa sig. Kommissionen har dock inställt sig vid samma domstol och presenterat sina synpunkter i ett annat mål där Affish var part och som handlade om en liknande fråga.

36 I praktiken skulle detta innebära att Europaparlamentet skulle garanteras rätten att försvara sig när en rättsakt som den har beslutat medför rättsliga konsekvenser eller har beslutats gemensamt av rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 189b i fördraget.

37 Se ovan fotnot 23.

38 Den nationella domstolen har dock fortfarande möjligheten att begära upplysningar av den gemenskapsinstitution som har utfärdat rättsakten för att få en klar bild av den faktiska bakgrunden till den vid den nationella domstolen anhängiga tvisten. Se t. ex. beslut av den 13 juli 1990 i mål C-2/88 Imm., Zwartveld m. fl. (Rec. 1990, s. I-3365).

39 Under det muntliga förfarandet har Affish anfört att den påstådda risken på grund av de konstaterade hygienbristerna i fiskeanläggningarna är mycket liten, eftersom den fisk som används till surimi fångas i Alaska och Kanada samt rensas och bearbetas till halvfabrikat till havs.

40 Beträffande kommissionens befogenhet på detta område har domstolen uttalat sig i julsmörsmålet (dom av den 11 mars 1987 i mål 27/85, Vandemoortele mot kommissionen, Rec. 1987, s. 1129, punkt 14). I domen, som handlade om omfånget av kommissionens befogenhet att anta genomförandebestämmelser inom den gemensamma jordbrukspolitikens område, har domstolen uttalat (punkt 14) att av fördragets uppbyggnad, i vilken artikel 155 ingår som en del, samt av praktiska hänsyn följer att begreppet genomförande måste tolkas extensivt. Därefter anförde domstolen följande: Eftersom kommissionen är den enda som är i stånd att kontinuerligt och uppmärksamt följa utvecklingen på jordbruksmarknaderna och handla med den snabbhet som situationen kräver kan rådet se sig föranlett att på detta område tilldela kommissionen ett brett utrymme för skönsmässig bedömning och handling. Gränsen för denna befogenhet måste därför huvudsakligen bedömas mot bakgrund av marknadsordningens allmänna huvudmålsättningar. Beträffande det vida utrymmet för skönsmässiga bedömningar som tillkommer rådet inom den gemensamma jordbrukspolitiken, se t. ex. dom av den 29 februari 1996 i mål C-122/94, kommissionen mot rådet (REG 1996, s. I-881), punkt 18, som handlade om statligt stöd till den vinprodueerande sektorn, och mitt förslag till avgörande i detta mål samt en äldre dom av den 29 oktober 1980 i mål 138/79, Roquette Frères mot rådet (Rec. 1980, s. 3333), punkt 25.

41 Det måste dock understrykas att kommissionens vida utrymme för skönsmässiga bedömningar inte innebär att det inte finns någon kontroll av de beslut som den fattar inom ramen för sina befogenheter. Om de vida rättsliga begreppen i artikel 19.1 som det ankommer på kommissionen att bestämma närmare inom ramen för sin skönsmässiga befogenhet skulle tolkas alltför extensivt skulle de mista varje rättslig betydelse. Dessa begrepp kan inte omfatta varje tecken på sjukdom eller zoonos om inte dessa begrepp skall förlora sitt innehåll och de vida rättsliga begreppen därefter endast ha ett formellt värde utan något bindande materiellt innehåll och slutligen inte ha något praktiskt värde.

42 I sjätte övervägandet i ingressen till direktiv 90/675 heter det: Det är av vikt att bestämmelser om skyddsåtgärder utfärdas. I det sammanhanget bör det vara möjligt för kommissionen att spela en aktiv roll, framför allt genom att besöka de berörda platserna och genom att vidta de åtgärder som omständigheterna kräver.

43 Enligt första övervägandet i ingressen till direktiv 91/493 beslutades direktivet bland annat och framför allt för att säkerställa att den gemensamma organisationen av marknaden för fiskvaror ... fungerar väl.

44 Det vill säga att när den beslutande institutionen har ett sådant brett utrymme för skönsmässig bedömning skall domstolen, som inte har behörighet att ersätta den beslutande institutionens bedömning — i detta fall kommissionens — med sin egen bedömning, på grundval av de av parterna presenterade bevisen med en rimlig grad av säkerhet ha kunnat övertyga sig om att den ifrågavarande institutionen inte har överskridit gränserna för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, det vill säga att det inte är fråga om ett uppenbart fel med hänsyn till de faktiska omständigheter som kan påverka giltigheten av avgörandet eller om en felaktig tillämpning av ett oklart rättsligt begrepp, att avgörandet inte är uttryck för maktmissbruk, att det inte är fråga om en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och att motiveringen är rättsenlig. Se domen i det ovan i fotnot 39 nämnda målet Roquette Frères mot rådet (punkt 25), dom av den 12 juli 1979 i mål 166/78, Italien mot rådet (Ree. 1979, s. 2575), punkt 14, och domen i det ovan i fotnot 19 nämnda målet mellan kommissionen mot rådet (punkt 18). Se även punkt A, in fine, i generaladvokaten Gands förslag till avgörande i mål 8/65, Acciaierie c Ferriere Pugliese mot Höga myndigheten i EKSG, i vilket dom meddelades den 8 februari 1966 (Rec. 1966, s. 1).

45 Se t. ex. dom av den 14 juli 1994 i mål C-353/92, Grekland mot ridet (Rec. 1994, s. I-3411), punkt 19, av den 13 oktober 1992 i de förenade målen C-63/90 och C-67/90, Portugal och Spanien mot ridet (Rec. 1992, s. I-5073), punkt 16, av den 9 november 1995 i mål C-466/93, Allanta Fruchthandelsgesellschaft m. fl. (II) (ovan fotnot 23), punkt 16, och domen i mål C-122/94, kommissionen mot ridet (ovan fotnot 39), punkt 29.

46 Se dom av den 13 november 1990 i mål C-331/88, Fedesa m. fl. (Rec. 1990, s. I-4023), punkt 29, och av den 23 februari 1988 i mil 68/86, Förenade kungariket mot rådet (Rec. 1988, s. 855), punkt 28.

47 Se hans förslag till avgörande i de förenade milen 36/59—38/59 och 40/59, Präsident m. fl. mot Höga myndigheten i EKSG, över vilka avkunnades dom av den 15 juli 1960 (Rec. 1954— 1964, s. 857).

48 Se till exempel dom av den 25 oktober 1984 i mål 185/83, Rijksuniversiteit te Groningen (Rec. 1984, s. 3623), punkt 38, av den 26 juni 1986 i mål 203/85, Nicolet Instrument (Rec. 1986, s. 2049), punkt 10, av den 8 juni 1989 i mål 167/88, Association génerale des producteurs de blé et autres céréales (Rec. 1989, s. 1653), punkt 34, och av den 6 juli 1993 i de förenade målen C-121/91 och C-122/91, CT Control och JCT Benelux mot kommissionen (Rec. 1993, s. I-3873), punkt 31.

49 Enligt Affish innehåller artikel 19 ett dubbelt proportionalitctsltrav, eftersom de åtgärder som skall vidtas för det första måste vara motiverade och för det andra stå i rimligt förhållande till den föreliggande situationen.

50 Varken den nationella domstolen eller Affish har ifrågasatt tillförlitligheten i expertgruppens slutsatser beträffande de anläggningar som den besökte.

51 Sc till exempel dom av den 11 juli 1989 i mål 265/87, Schrädcr (Ree. 1989, s. 2237), punkt 21, iv den 13 november 1990 i målet Fcdcsa m. fl. (ovan fotnot 45), punkt 12, av den 4 juli 1996 i mål C-295/94, Hüpcdcn (REG 1996, s. I-3375), punkt 14, och av den 4 juli 1996 i mäl C-296/94, Pictsch (REG 1996, s. I-3409), punkt 15.

52 Se till exempel domen i det ovan i fotnot 50 nämnda målet Schrädcr, punkt 22, domen i det ovan i fotnot 45 nämnda målet Fcdcsa m. fl., punkt 14, och dom av den 5 oktober 1994 i mål C-280/93, Tyskland mot rådet (Rcc. 1994, s. I-5064), punkterna 89 och 90.

53 Beslut av den 12 juli 1996 i mål C-180/96 R, kommissionen mot Förenade kungariket (REG 1996, s. I-3903).

54 Punkt 63.

55 Punkt 63. Se även den ovan i fotnot 45 nämnda domen i mil 68/86, Förenade kungariket mot ridet, punkt 12.

56 Bristerna i veterinärkontrollen beror, såsom kommissionen redogjort för under det muntliga förfarandet, på den gällande lagstiftningen i Japan. Även om de centrala myndigheterna nar utarbetat generella regler som alla regionala myndigheter skall följa finns det ingen central kontroll av att de decentraliserade vctcrinärmyndighctcrna verkligen rättar sig efter dessa regler.

57 Se dom av den 21 november 1991 i mil C-269/90, Technische Universität München (Rcc. 1991, s. I-5469) om tullfrihet för en vetenskaplig apparat vid import till gemenskapen med hänvisning till att det inte finns en apparat med likvärdigt vetenskapligt värde inom gemenskapen. Domstolen uttalade följande (punkterna 21 och 22): Kommissionen har erkänt att den alltid har följt expertgruppens omdöme, eftersom den inte har tillgäng till några andra upplysningar beträffande de ifrågavarande apparaterna. Expertgruppen kan därför endast sköta sin uppgift om den är sammansatt av personer med den nödvändiga tekniska sakkunskapen pä de områdena där de ifrågavarande vetenskapliga apparaterna används eller om gruppens medlemmar bistås av personer med denna sakkunskap.

58 Se dom av den 9 augusti 1994 i mål C-413/92, Tyskland mot kommissionen (Ree. 1994, s. I-3781), punkt 13, som gällde stöd för bearbetande av skummjölk till kasein och kascinatcr. I denna dom uttalade domstolen att i samband med den kontroll som ifrågavarande nationella intcrventionsmyndighet är skyldig att utföra skall begreppet permanent tillsyn enligt artikel 3.3 i kommissionens förordning (EEG) nr 756/70 av den 24 april 1970 om beviljande av stöd för skummjölk som har bearbetats till kasein och kaseinater (EGT L 91, s. 28; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) innebära att för det fall att det av de officiella analyserna framgår att en del av de partier som har godkänts vid de nationella kontrollerna av bearbetningsproecssen i verkligheten inte uppfyller kraven i denna förordning och därför inte kan bli föremål för stöd, är de nationella myndigheterna skyldiga att antingen verkställa ytterligare kontroller för att undersöka om de andra partierna, beträffande vilka ansökan om stöd har ingetts, faktiskt uppfyller de i förordningen fastställda kraven eller också företa en motsvarande extrapolation enligt lagen om sannolikhet.

59 I dom av den 20 maj 1992 i mäl C-385/89, Grekland mot kommissionen (Rcc. 1992, s. I-3225) om granskning och godkännande av räkenskaperna för Europeiska strukturoch garantifonden för jordbruket (nedan kallat EUGFJ) har domstolen prövat rättsenligheten av ifrågavarande kommissionsbeslut som fattades på grundval av resultaten av en stickprovskontroll och fastslagit att även om kommissionen är skyldig att använda sig av lämpliga och tillförlitliga kontrollmetoder, åvilar det dock ... sökandemedlemsstaten att visa att de av kommissionen använda metoderna varken var lämpliga för den form av kontroll som skulle göras eller tillförlitliga med avseende på resuluten (punkt 25).

60 Jämför punkt 34 och följande punkter i generaladvokaten Gulmanns förslag till avgörande t mål C-385/89, Grekland mot kommissionen, som nämnts ovan i fotnot 58.

61 Se dom av den 10 oktober 1991 i de förenade målen C-161/90 och C-162/90, Pctruzzi (Ree. 1991, s. I-4845), punkterna 17 och 18, som rörde stickprovskontroller beträffande vissa egenskaper hos olivolja.

62 Det troligaste är att de väljer ut de genomsnittliga eller till och med de bästa anläggningarna.

63 Detta var svaret som kommissionen lämnade på en fråga som domstolen ställde på denna punkt under det muntliga förfarandet.

64 Domstolen har uttalat sig i en liknande riktning i det ovan (se fotnot 52) omnämnda beslutet av den 12 juli 1996 i mål C-180/96 R (punkt 68): Såsom kommissionen och rådet har förklarat, beror för övrigt den omständigheten att isolcringsåtgärderna omfattar hela Förenade kungariket, och inte endast en eller flera bestämda regioner, på att sjukdomen, som utan tvekan var begränsad till en viss plats för flera år sedan, nu har spritt sig till hela det nationella territoriet och att det, eftersom alla djur inte var identifierade på lämpligt sätt, var omöjligt att bestämma deras ursprung och fastställa om de vid något tillfälle hade ingått i en hjord där fall av BSE hade påträffats. I detta hänseende har Förenade kungariket faktiskt förklarat under sammanträdet att det hade upprättats en förteckning endast över djur som var smittade av BSE eller som misstänktes vara smittade, och denna stat har inte bestridit kommissionens uppgift om au det skulle finnas 11000 BSE-sjuka djur vars ursprungshjord inte har kunnat identifieras. Se även punkt 75 i samma beslut.

65 Såsom kommissionen har anfört anses överallt i världen att kontroll pä produktionsstadiet är det effektivaste sättet att komma till rätta med dessa problem. Detta gäller även för Codex Alimcntarius från Förenta Nationernas livsmcdclsoch jordbruksorganisation (FAO).

66 Bilagan till direktiv 91/493 innehåller minimikrav för fabriksfartyg, bestämmelser för vad som gäller under och efter det att fångsten landats, allmänna bestämmelser för anläggningar i land, speciella bestämmelser för hantering av fiskvaror i land, regler om hygienkontroll och tillsyn av produktionsförhållandena samt för emballering, identifikationsmärkning och för lagring och transport av dessa varor.

67 Att stor vikt läggs vid kontrollen pi produktionsstadiet framgår även av artikel 11.2 i direktiv 91/493, enligt vilken fiskvaror som importeras frän tredje land måste uppfylla vissa importkrav. Fastställelsen av dessa krav sker bland annat efter kontroll pi platsen för att fastslå under vilka förhållanden som produktion, lagring och sändning av fiskvaror som är avsedda för gemenskapen sker.

68 Såsom den finländska regeringen mycket riktigt har understrukit i sitt skriftliga yttrande är denna kommittés befogenhet utomordentligt viktig, särskilt för de smi länderna i gemenskapen som inte förfogar över tillräckliga medel för att göra de nödvändiga kontrollerna.

69 I domen av den 5 oktober 1994 i det ovan (fotnot 51) omnämnda målet mellan Tyskland och ridet, den si kallade banandomen, har domstolen (punkt 78) fastslagit att rätten att fritt utöva en näringsverksamhet ingår i gemenskapsrättens allmänna principer, men har därefter understrukit att denna princip inte är absolut, utan miste ses mot bakgrund av dess funktion i samhället. Utövandet av rätten till fri näringsverksamhet kan därför underkastas begränsningar, i synnerhet inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden, under förutsättning att dessa begränsningar verkligen överensstämmer med de mål som gemenskapen eftersträvar i allmänhetens intresse och inte, med avseende på dessa mål, utgör ett oproportionerligt och oacceptabelt ingrepp som kränker själva kärnan i de sålunda garanterade rättigheterna (se även må! 265/87, Schräder (nämnt ovan i fotnot 50), punkt 15, av den 13 juli 1989 i mål 5/88, Wachauf (Rec. 1989, s. 2609), punkt 18, och av den 10 januari 1992 i mil C-177/90, Kühn (Rec. 1992, s. I-35), punkt 16).

70 I galna ko-målct, C-180/96 R (sc ovan, fotnot 52) ogillade domstolen, efter att ha företagit en avvägning mellan motstridandc intressen, Förenade kungarikets ansökan om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut 96/239/EG av den 27 mars 1996 om vissa nödåtgärdcr vad beträffar skydd mot galna kosjukan (EGT L 78, s. 47). Domstolen uttalade i detta sammanhang (punkt 91— 93) följande: Ovanstående analys har förvisso visat att det är troligt att skada uppkommer för kommersiella och sociala intressen genom att exportförbudet bibehålls under mellantiden och att skadan delvis kan vara svär att reparera om talan i sak skulle bifallas. En sådan skada kan emellertid inte anses väga tyngre än den allvarliga skada pä folkhälsan som ett upphävande av det omtvistade beslutet skulle kunna orsaka och som inte skulle kunna åtgärdas om talan i sak senare ogillades. I själva verket är Crcutzfcldt-Jakobs sjukdom, närmare bestämt dess nyligen upptäckta variant, fortfarande endast delvis känd bland vetenskapsmän. (...) Mot bakgrund av att den mest sannolika förklaringen till denna dödliga sjukdom står att finna i en exponering för BSE kan ingen tvekan tillåtas. Även om domstolen medger att det orsakas ekonomiska och sociala svårigheter i Förenade kungariket genom kommissionens beslut, kan domstolen endast fastslå att hälsoskyddet är av övervägande betydelse (min kursivering)

71 Se till exempel dom av den 19 mars 1992 i mål C-311/90, Hicrl (Rcc. 1992, s. I-2061), punkt 18, av den 25 oktober 1978 i målet Royal Schokcn-Homg (ovan fotnot 30), punkt 25— 27, av den 20 september 1988 i mål 203/86, Spanien mot rådet (Rcc. 1988, s. 4563), punkt 10, av den 17 maj 1988 i mål 84/87, Erpclding (Rcc. 1988, s. 2647), punkt 29, av den 21 februari 1990 i de förenade målen C-267/88— C-285/88, Wuidart m. fl. (Rcc. 1990, s. I-435), punkt 13, och av den 15 februari 1996 i mål C-63/93, Fintan Duff (REG 1996, s. I-569), punkt 26.

72 Kommissionens ifrågasatta beslut publicerades den 7 april 1995. Den nederländska Warenwetregeling, mcd vilken beslutet genomfördes i Nederländerna, är daterad den 13 april 1995 och trädde i kraft den 15 april 1995.

73 Se domen det ovannämnda målet C-63/93, Fintan Duff (fotnot 70), punkt 20, och punkt 23 f. i mitt förslag till avgörande i detta mâl. Sc även dom av den 21 september 1983 i de förenade målen 205/82—215/82, Deutsches Milchkontor m. fl. (Rec. 1983, s. 2633), punkt 30, och domen i det ovan (fotnot 68) nämnda målet C-177/90, Kühn, punkt 13.

74 Domen i det ovan (fotnot 70) nämnda målet C-63/93, Fintan Duff, punkt 20.

75 Se till exempel domen i det ovan (fotnot 68) nämnda målet C-177/90, Kühn, punkt 14.

76 Se dom av den 5 maj 1981 i mål 112/80, Dürbeck (Rec. 1981, s. 1095), som handlade om interimistiskt förbud mot marknadsföring av äpplen frän Chile i gemenskapen, där domstolen uttalade följande (punkt 50): Med tanke på de mål som det interimistiska förbudet mot importen skulle uppfylla så skulle övergångsregler som undantog redan ingångna avtal från förbudet ha berövat skyddsåtgärden varje praktisk effekt genom att detta skulle ha öppnat gemenskapsmarknaden för en så stor importkvantitet att marknaden kunde hotas.

77 I artikel 191.3 i fördraget föreskrivs vidare att beslut skall delges dem som de riktar sig till och bli gällande genom denna delgivning.

78 Se ovan fotnot 3.

79 Enligt fast praxis skall begäran om förhandsavgörande innehålla tillräckliga upplysningar om målets rättsliga och faktiska bakgrund si att medlemsstaterna och andra berörda kan avge yttranden i enlighet med artikel 20 i stadgan för Europeiska gemenskapens domstol. Se till exempel beslut av den 20 mars 1996 i mål C-2/96, Sunino och Dala (REG 1996, s. I-1543), punkt 5, och beslut av den 23 mars 1995 i mal C-45S/93, Saddik (REG 1995, s. I-511), punkt 12, samt dom av den 1 april 1982 i de förenade målen 141/81, 142/81 och 143/81, Holdijk m. fl. (Rec. 1982, s. 1299), punkt 6.

80 Domstolens praxis utgör inget hinder mot att undersöka en grund som den ena parten har åberopat utan att den nationella domstolen uttryckligen har nämnt den. Jämför den ovan (fotnot 30) nämnda domen i de förenade milen 103/77 och 145/77, Royal Scholten-Honig, punkterna 16 och 17. Domstolen har dessutom vid flera tillfällen tolkat bestämmelser utan att den nationella domstolen uttryckligen har begärt det, och den har därvid undersökt om bestämmelserna, vars giltighet den nationella domstolen hade ifrågasatt, var förenliga med de bestämmelser som domstolen tolkade pä eget initiativ, men detta har alltid skett i syfte att göra svaret på begäran om förhandsavgörande användbart för den nationella domstolen. Jämför tillexempel domarna i de ovan (fotnot 32) nämnda milen 70/77, Simmenthal, punkt 57, och C-114/91, Claeys, punkt 21 jämförd med punkt 10, och C-280/91, Viessmann, punkt 17.

81 Detta har domstolen exempelvis uttalat i samband med en undersökning av resultaten av frihandelsavtalet mellan gemenskapen och Portugal i dom av den 26 oktober 1982 i mil 108/81, Kupferberg (Rec. 1982, s. 3641), punkt 23. Se även domen i det ovan (fotnot 51) nämnda milet C-280/93, Tyskland mot ridet, punkt 105—110, dom av den 12 december 1972 i de förenade milen 21/72—24/72, International Fruit Company m. fl. (Rec. 1972, s. 1219), punkt 19—29, och dom av den 6 mars 1983 i mål 266/81, SIOT (Rec. 1983, s. 731), punkt 28.

82 Jämför den ovan (fotnot 51) nämnda domen i mäl C-280/93, Tyskland mot rådet, punkt 109. Se även den ovan (fotnot 80) nämnda äldre domen i de förenade mälen 21/72— 24/72, International Fruit Company, punkt 19— 29, dom av den 24 oktober 1973 i mål 9/73, Schlüter (Rec. 1973, s. 1135), punkt 28—30, och den ovan (fotnot 80) nämnda domen i mil 266/81, SIOT, punkt 28.

83 Jämför även dom av den 12 december 1995 i mål C-469/93, Chiquita Italia (REG 1995, s. I-4533), punkt 26—29.

84 Se ovan fotnot 4.

85 Sc dom av den 10 september 1996 i mål C-61/94, kommissionen mot Tyskland (REG 1996, s. I-3989), punkt 52.

86 Domen i det ovan (fotnot 80) nämnda målet 104/81, Kupfcrbcrg, punkt 17.

87 Se den ovan (fotnot 80) nämnda domen i de förenade målen 21/72—24/72, International Fruit Company, punkt 21, och den ovan (fotnot 51) nämnda domen i mål C-280/93, Tyskland mot ridet, punkt 106.

88 Se till exempel den ovan (fotnot 51) nämnda domen i mâlC-280 /93, Tyskland mot rådet, punkt 110.

89 Den ovan (fotnot 51) nämnda domen i mål C-280/93, Tyskland mot rådet, punkt 110.

90 Se den ovan (fotnot 51) nämnda domen i mål C-280/93, Tyskland mot rådet, punkt 111, och de äldre domarna av den 22 juni 1989 i mål 70/87, Fcdiol mot kommissionen (Ree. 1989, s. 1781) och den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakajima mot rådet (Ree. 1991, s. I-2069)

91 EGT L 336, 1994, s. 11.

92 Sc mer generellt om denna problematik till exempel följande artiklar av Paolo Mcngozzi Les droits des citoyens dc l'Union européenne et l'applicabilité directe des accords de Marrakech i Revue du Marché Unique Européen, 1994, häfte 4, s. 165—174, och C. W. A. Timmermans L'Uruguay Round: sa mise en oeuvre par la Communauté européenne i Revue du Marché Unique Européen, 1994, häfte 4, s. 175—193.

93 Nya GATT omfattar visserligen ett nytt system för lösning av tvister enligt en domstolsliknande modell som medför större säkerhet inom tillämpningsområdet för Tvistlösningsorganets (nedan kallat DSB) rekommendationer och avgöranden än som var fallet under det gamla GATT-avtalct. Bilaga 2 i WTO-avtalct innehåller Överenskommelsen om regler och förfaranden för tvistlösning (EGT L 336, 1994, s. 234). Den förhandlingsanda som kännetecknade det gamla GATT-avtalct saknas for övrigt inte heller i det nya GATT-avtalct. Möjligheten för medlemmarna att erhålla kompensation eller upphävande av medgivanden eller andra skyldigheter i syfte att bilägga eller undvika tvister finns såfedes fortfarande kvar (artikel 22.1 i bilagan). Sålunda förutses fortfarande möjligheterna för medlemmarna att ge kompenserande utbytcsföremål eller att upphäva eftergifterna eller andra förpliktelser (artikel 22.1 i kommentaren). DSB:s domstolsliknande karaktär försvagas dessutom av den omständigheten att det i artikel IX i WTO-avtalct, som har rubriken Beslutsfattande, trots upprätthållandet av den praxis för beslutsfattande genom konsensus som infördes genom 1947 års GATT-avtal (punkt 1), föreskrivs att endast Ministerkonferensen och det Allmänna rådet, det vill säga politiska (regerings-) organ har befogenhet att tolka WTO-avtalct och de multilaterala handelsavtalen (punkt 2). Det nya GATT-avtalct bibehåller vidare möjligheten för en avtalsslutande part att ändra eller återkalla sina förpliktelser (artikel XXI i det allmänna avtalet om handel med tjänster, bilaga 1 B till WTO-avtalct (EGT nr L 336, 1994, s. 190; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå). Karaktäristiskt för denna elastiska utformning är även bestämmelsen i artikel XX i detta avtal om att varje medlem får utställa en förteckning över de särskilda förpliktelser som den åtar sig avseende tillgång till en annan medlems marknad för tjänster och tillhandahållande av tjänster. Inom ramarna för det nya GATT-avtalct föreskrivs att det för det fall att en tvist skulle uppstå och det i överenskommelsen stadgade förfarandet följes så har medlemmarna möjlighet att avtala om en ömsesidigt godtagbar kompensation (artikel 22.2 och 22.3 i denna överenskommelse). Artikel 8.2 i Avtalet om skyddsåtgärder (som utgör en del av bilaga 1 A till WTO-avtalct, EGT nr L 336, 1994, s. 184) utgör dessutom i viss mån en begränsning av en medlems möjlighet att vidu skyddsåtgärder för att hindra en så omfattande import att fara for allvarlig skada kan uppkomma för den inhemska industrin som tillverkar varor av samma slag eller direkt konkurrerande varor (artikel 2), men tillåter dock att sådana åtgärder vidtas (vid överenskommelser om lämpliga handclskompcnsationer för de negativa återverkningarna av en sådan åtgärd på deras handel) och i synnerhet begränsning av förpliktelserna enligt 1994 års GATT-avtal (artikel 8, se även artikel 5). Närmare bestämt är det möjligt att skjuta upp tillämpningen av faktiskt likvärdiga koncessioner eller andra förpliktelser enligt 1994 års GATT-avtal beträffande handeln med den medlem som tillämpar skyddsåtgärden. Vidare kvarstår möjligheten att vidu provisoriska skyddsåtgärder under kritiska omständigheter (artikel 6). Tillämpningen av skyddsåtgärder är endast tillåten under den tidsperiod som behövs för att förhindra eller avhjälpa allvarlig skada och underlätta anpassning (artikel 7) och aldrig längre än åtta år (artikel 7.3), men detta ändrar enligt min mening inte elasticiteten i 1994 års GATT-avtal. Se även de reservationer som W. A. Timmermans har uttryckt på denna punkt i sin ovan (fotnot 91) angivna artikel, s. 178 f.

94 I dom av den 5 februari 1976 i mål 87/75, Bresciani (Rec. 1976, s. 129), punkt 25, uttalade domstolen att artikel 2.1 í associ crin gsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskaperna och de med gemenskapen associerade afrikanska staterna och Madagaskar, som undertecknades i Yaoundé den 20 juli 1963, och som uttryckligen hänvisar till artikel 13 i EEG-förd raget, har direkt effekt och således från den 1 januari 1970 ger den enskilde rätt —vilket de nationella domstolarna i gemenskapen skall beakta — att vägra en medlemsstat betalning av en avgift som har motsvarande verkan som en tull, eftersom denna förpliktelse ar preciserad till sitt innehåll och inte är underkastad något tyst eller uttryckligt förbehåll från gemenskapens sida. I dom av den 29 april 1982 i mål 17/81, Pabst (Rec. 1982, s. 1331), som rörde Associcringsavtalet mellan EEG och Grekland, som undertecknades i Aten den 9 juli 1961 och ingicks och ratificerades av gemenskapen genom rådets beslut av den 25 september 1961 (EGT, L 26; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå), uttalade domstolen (punkt 27) att det följer av ordalydelsen av artikel 53.1 samt av associ eri n gsavtalets syfte och art att det innehåller en klar och preciserad förpliktelse som varken med hänsyn till uppfyllelsen eller effekterna är beroende av att en annan rättsakt utfärdas. Domstolen uttalade därefter: Under dessa förutsättningar måste artikel 53.1 anses som direkt tillämplig. Därför ansåg domstolen (punkt 28) att en importör av afkoholdrycker från andra medlemsstater eller från Grekland bland annat kan åberopa artikel 53.1 i associ cri ngsavtalct mellan EEG och Grekland. I dom av den 31 januari 1991 i mål C-18/90, Kziber (Ree. 1991, s. I-199) som rörde frågan huruvida bestämmelserna i Samarbctsavtalet mellan Europeiska ekonomiska Gemenskapen och Marocko, som undertecknades i Rabat en 27 april 1976 och ingieks och ratificerades av gemenskapen genom rådets förordning (EEG) 2211/78 av den 26 september 1978 (EGT L 264, s. 1) har direkt effekt, fastslog domstolen, efter en undersökning av ordalydelsen av artikel 41.1 i samarbctsavtalet, att denna bestämmelse var direkt tillämplig (punkt 23) och kan åberopas inför nationell domstol, dels med hänsyn till syftet ocn arten av avtalet, dels mot bakgrund av innehållet i bestämmelsen, som ger en preciserad beskrivning av dem som har rätt ull vissa bidrag och deras rättigheter och därför har direkt effekt (punkt 24— 29).

95 De formuleringar som används är tydliga: medlemmarna skall säkerställa (artikel 2.2), medlemmarna skall garantera (artikel 2.3), medlemmarna skall ta hänsyn till (artikel 5.2, 5.4 och 5.6), en medlem [får] provisoriskt vidta sanitära eller fytosanitära åtgärder, medlemmarna [skall] söka (artikel 5.7).

96 (Översättarens anmärkning: Denna fotnot är utan betydelse för den svenska översättningen.)

97 I sin dom av den 10 september 1996 i mil C-277/94, Taflan-Met (REG 1996, s. I-4085) har domstolen inte förnekat att associeringsrådets beslut 3/80 av den 19 september 1980 om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas medlemsstaters system för social trygghet pä turkiska arbetstagare och deras familjemedlemmar inom gemenskapen (EGT 1983, G 110, s. 60) binder de avtalsslutande parterna, men har besvarat frågorna som ställdes i begäran om förhandsavgörande på följande säte Eftersom de oundgängliga kompletterande bestämmelserna för genomförande av beslut 3/80 inte har antagits av rådet, har inte artiklarna 12 och 13 direkt effekt i medlemsstaterna och är således inte av sådan art att de ger enskilda rätt att åberopa dem inför de nationella domstolarna. Se även de äldre domarna i mål C-18/90, Kziber, (se fotnot 93 ovan), punkt 15 och av den 30 september 1987 i mål 12/86, Demirel (Rec. 1987, s. 3719), punkt 14.

98 Av domstolens praxis framgår att så länge gemenskapen inte har vidtagit de genomförandeåtgärder som är nödvändiga med avseende pa gemenskapens förpliktelser enligt GATT-avtalet så kan de berörda ekonomiska aktörerna inte domstolsvägen framtvinga ett fullgörande. Gemenskapen skulle i detta fall kunna använda de medel som 1947 års GATT-avtal erbjuder och förhandla fram en lösning med det berörda tredje landet. För det fall däremot att gemenskapen har fullgjort sina förpliktelser så har den själv fråntagit sig denna möjlighet, och de berörda personerna skulle kunna åberopa den ifrågavarande bestämmelsen inför de nationella domstolarna. I den ovan (fotnot 89) nämnda domen Í mål 79/87, Fediol mot kommissionen har domstolen (punkt 20) exempelvis fastslagit att den elasticitet som är kännetecknande för bestämmelserna i GATT-avtalet dock inte hindrar domstolen från att tolka och tillämpa bestämmelserna i GATT-avtalct på ett konkret fall för att avgöra om ett viss handelsbruk är oförenligt med bestämmelserna i avtalet. Bestämmelserna i GATT-avtalet har ett eget innehall som varje gång måste preciseras genom en tolkning med hänsyn till deras tillämpning. Tīfi denna slutsats kom domstolen även beträffande rådets förordning (EEG) 2641/84 av den 17 september 1984, om att stärka den gemensamma handelspolitiken särskilt när det gäller skydd mot otillåtet handelsbruk (EGT L 252, 1984, s. 1), som var aktuell i förevarande mål. Denna förordning ger de berörda ekonomiska aktörerna rätt att åberopa bestämmelserna i GATT-avtalet i de klagomål som de ger in till kommissionen för att visa att det handelsbruk som de anser sig skadade av är olagligt. I den ovan (fotnot 89) nämnda domen i mål C-69/89, Nakajtma mot rådet, som rörde giltigheten av rådets förordning (EEG) 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 209, s.1) fastslog domstolen att möjligheten att ifrågasätta denna förordning på den grunden att den strider mot antidumprtingkodexen som infördes år 1979 inom ramen för GATT-avtalet för att genomföra artikel VI i GATT-avtalet inte förutsätter att detta avtal har direkt effekt. Denna möjlighet existerar på grund av att GATT-avtalet binder gemenskapen och att gemenskapen genom att anta den ifrågasatta förordningen avsäg att uppfylla sina internationella förpliktelser (punkt 28—31).

99 Kommissionen har anmärkt att gemenskapen och dess handelspartners är oense när det gäller frågan om det finns tillräckliga vetenskapliga belägg för att förbjuda användningen av hormoner i boskapsuppfödningen och att frågan har förts inför en specialgrupp under WTO i Geneve.

100 Detta framgår klart av artikel XXIV tolfte stycket i den tolkning som följer av Överenskommelsen om tolkningen av artikel XXIV i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (EGT L 336, s. 16; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå) i vilken föreskrivs: 13. Varje medlem är enligt 1994 ars GATT-avtal fullt ansvarig för att alla bestämmelser i 1994 ars GATT-avtal efterföljs och är skyldig alt vidta sådana lämpliga åtgärder som den har befogenhet till för au säkerställa att regeringarna och de regionala och lokala myndigheterna följer dessa bestämmelser.

101 EGT L 336, 1994, s. 22.

102 Artikel 14 har följande lydelse: Medlemmarna kommer överens om att sätta i kraft Avtalet om tillämpning av sanitära och fytosanitära åtgärder.

103 Enligt fjärde övervägandet i ingressen till Avtalet om jordbruk (se ovan, fotnot 100) har medlemmarna åtagit sig (...) att sluta ett avtal om sanitära och fytosanttära frågor.

104 Jämför professor Paolo Mcngozzis skarpa kritik mot införandet av nämnda övervägande i ingressen till beslut 94/800 i den ovan (fotnot 91) angivna artikeln (s. 168 f.), i vilken han även tar ställning för att bestämmelserna i det nya GATT-avtalct skall tillämpas direkt (det vill säga skal] ha direkt effekt), eftersom gemenskapsrättens företräde framför nationell rätt annars skulle hotas (s. 174).

105 Jämför till exempel den ovan (fotnot 51) nämnda domen i mål C-280/93, Tyskland mot rådet, punkt 106— 108.

106 Som motivering för detta övervägande i beslut 94/800 har kommissionen vidare anfört att även andra avtalsslutandc parter (USA och Kanada) ansåg att 1994 års GATT-avtal inte har direkt effekt. Detta är skälet till att GATT-avtalct inte heller kan ha direkt effekt i gemenskapen, det vill säga att ömscsidighet saknas. Jag anser inte att detta argument är relevant för svaret på frågan om avtalet har direkt effekt eller inte, eftersom kommissionen inte har undcrbvggt sitt påstående och eftersom domstolen har fastslagit följande: Enligt folkrättens allmänna regler skal] parterna ärligt uppfylla varje traktat som de nar ingått. Varje part är ansvarig för att helt och hållet fullgöra ingångna förpliktelser, men det ankommer dock pä den enskilda parten att avgöra vilka rättsliga medel som är lämpliga för att uppnå detta mål i dennes nationella rättsordning, såvida dessa medel inte framgår av traktaten själv, tolkad mot bakgrund av dess syfte och mål. Med det sistnämnda förbcnåilct innebär den omständigheten att en parts domstol finner att vissa av traktatens bestämmelser är omedelbart tillämpliga, medan en annan parts domstol inte erkänner en sådan omedelbar tillämplighet inte t sig själv och utan vidare att det brister i ömscsidighctcn vid fullföljandet av avtalet. Se den ovan (fotnot 80) nämnda domen mål 104/81, Kupfcrbcrg, punkt 18.

107 Se den ovan (fotnot 84) nämnda domen av den 10 september 1996 i mål C-61/94, kommissionen mot Tyskland, punkt 52. Domstolen har i dom av den 17 oktober 1995 i mål C-70/94, Werner (REG 1995, s. I-3189), punkt 23, och i dom av den 17 oktober 1995 i mål C-83/94, Leifer (REG 1995, s. I-3231), punkt 23— 24 tolkat rådets förordning (EEG) 2603/69 av den 20 december 1969 om upprättandet av gemensamma exportregler (EGT L 324, s. 25) mot bakgrund av bestämmelsen i artikel XI i GATT-avtalet som kan anses relevant vid tolkningen av en gemenskapsakt med regler om den internationella handeln.

108 Kommissionen anför att Codex Alimentarius-kommissionen publicerar internationellt rekommenderade förhållningsrcgler särskilt inom området för fiskeprodukter. De bida viktigaste principerna för kommissionens rekommendationer är undersökning av möjliga risker för folkhälsan som uppslår under produktionsprocessen och kontroll pä avgörande punkter i produktionsprocessen.

109 Kommissionen har hänvisat till au Japan aldrig har ifrågasatt att det omtvistade beslutet 95/119 inte skulle stå i överensstämmelse med avtalet. Efter expertgruppens kritiska anmärkningar och kommissionens beslut inställde de japanska myndigheterna till och med utfärdandet av hygicnintyg frin början av maj 1995. Den 7 augusti 1995 skickade Japan en ny förteckning med tvä godkända anläggningar till kommissionen. Den 7 september 1995 meddelade Japan att ytterligare fyra anläggningar hade godkänts. Därefter återupptogs utfärdandet av hygicnintyg, men enbart för varor frän dessa anläggningar.

110 Se till exempel dom av den 11 juli 1990 i mål C-323/88, Scrmcs (Ree. 1990, s. I-3027), punkt 33, och den ovan (fotnot 89) angivna domen av den 7 maj 1991 i mil C-69/89, Nakajtma mot rådet, punkt 134.

111 Se domstolens motsvarande resonemang i det ovan (fotnot 52) nämnda sä kallade galna ko-mälct. C-180/96 R, rådet mot Förenade kungariket, punkt 62.

112 Se till exempel dom av den 12 juni 1958 i mil 2/57, Compagnie des Hauts Fourneaux de Chasse mot Höga myndigheten i EKSG (Rec. 1958, s. 129), och av den 21 juni 1988 i de förenade målen 32/87, 52/87 och 57/87, ISA m. fl. mot kommissionen (Rec. 1988, s. 3305), punkt 19. I dom av den 15 juni 1993 i mil C-225/91, Matra mot kommissionen, (Rec. 1993, s. I-3203), punkt 25, förklarar domstolen uttryckligen att den även undersöker om det är fråga om åsidosättande av handläggningsrcglcrna.

113 Se den ovan (fotnot 45) nämnda domen i mâl C-331/88, Fedesa m. fl., punkt 24 samt punkterna 68— 70 i mitt förslag till avgörande i det ovan (fotnot 39) nämnda målet C-122/94, kommissionen mot rädet.