Förslag till avgörande av generaladvokat Nial Fennelly föredraget den 6 juni 1996

1 Originalspråk: engelska.

2 Orden farmaceutiska produkter och läkemedel används omväxlande i anslutningsakten (se fotnot 3 nedan), gemenskapslagstiftningen och domstolens domar. Jag ser inget skäl till att göra åtskillnad mellan dem i dessa mil och kommer därför att använda dem omväxlande. Se vidare resonemang i fotnot 61 nedan.

3 Dom av den 14 juli 1981, Merck (187/80, Ree. s. 2063), nedan kallad domen i mälet Merck.

4 EGT nr L 302, 1985, s. 23.

5 Dessa bestämmelser återfinns i fjärde delen i anslutningsakten under rubriken Övergångsbestämmelser, som de första artiklarna i avsnitten med rubriken Avskaffande av kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan, avsnitt II i avdelning II för Spanien och avsnitt II i avdelning III för Portugal, För att vara Kortfattad har jae i de fall lydelsen i övrigt är identisk satt de portugisiska hänvisningarna inom parentes.

6 187/80, a. st. (ovan fotnot 2), punkt 14 och domslutet.

7 Den tidpunkt som de sökande medlemsstaterna antagit vara den di den övergångsperiod som föreskrivs i artikel 47 i anslutningsakten lopte ut.

8 Som svar på en skriftlig begäran försåg kommissionen genom en skrivelse av den 12 februari 1996 rådet med kopior pi de antagna beslut som senare har offentliggjorts i EGT. Sc EGT nr L 122 s. 20— 26. Talan mot detta beslut har därefter väckts vid förstainstansrättcn av ett antal läkemedelsföretag, se domen i mil T-60/96, Merck m. fl. mot kommissionen.

9 Kommissionen anser inte att svårigheterna är så allvarliga och kan antas bli bestående eller att en ökning av importen från Spanien i långa loppet kan vara sã betydande att den kan skapa allvarliga ekonomiska svårigheter.

10 Punkt 2 i protokoll 8 beträffande Spanien, punkt 2 i protokoll 19 beträffande Portugal.

11 CH 1995 M No 1712.

12 De tre kärandena är Merck St Co. Inc., ett företag som lyder under lagarna i staten New Jersey, Merck Sharp 8c Doh mc Ltd, ett företag som lyder under engelsk rätt, Merck Sharp & Doh mc International Services BV, ett företag som lyder under nederländsk rätt (nedan ibland kollektivt angivna som kärandena eller läkemedelsföretagen).

13 CH 1995 M No 3239.

14 EGT nr L 182, 1992, s. 1.

15 Det förefaller som om Europharm, vid den tidpunkt di förfarandet vid den nationella domstolen inleddes, hade importerat en leverans av den spanska produkten i syfte att från lämplig nationell myndighet ansöka om erforderlig importlicens för en farmaceutisk produkt.

16 Den nationella domstolens kursiveringar. Detta argument ar Merck inte upprepat i sitt skriftliga yttrande men det har i korthet anförts av Bcccham, se punkt 27 nedan.

17 Som svar pä en fråga vid sammanträdet medgav Merck att det, efter det att farmaceutiska produkter gjorts patenterbara i Spanien och Portugal, skulle bli omöjligt att erhålla patentskydd för produkter som var patentcrade i andra medlemsstater med anledning av att det grundläggande nyhetskravet inte skulle vara uppfyllt.

18 Enligt artikel 8.2 i Portugals konstitution blir internationella konventioner bindande i den portugisiska rättsordningen då de ratificeras av Portugal. EPK trädde siledes i kraft i Portugal den 1 januari 1992 efter det att ett instrument deponerats av den portugisiska regeringen den 14 oktober 1991, trots att lagdekret nr 42/92 antagits senare, den 31 mars 1992.

19 Den instämmer i Mereks argument att patent i praktiken inte kunde erhållas från det portugisiska patentverket förrän vid en senare tidpunkt.

20 Tidpunkten den 1 juni 1998 grundas på utgången av en treårsperiod från den tidpunkt då det portugisiska patentverket tydligen hade kunnat bevilja patent på farmaceutiska produkter. Den 31 december 1998 innebär att kalenderårargumentet läggs till 1 juni 1998-argumcntct. Den slutliga tidpunkten bestäms återigen genom att tre år läggs till ett tidigare datum.

21 Merck har påpekat att det för närvarande finns omkring 100 sådana stater, inklusive Spanien och Förenade kungariket

22 Recopilación dc Doctrina/Año 1993, s. 1435.

23 Lagdekret nr 16/95 av den 24 januari 1995 som trädde i kraft den 1 juni 1995.

24 Primecrown har bland annat påpekat att sju medlemsstater (dock inte Spanien och Förenade kungariket) har ingitt Europeiska konventionen om beräkning av tidsfrister (Basclkonvcntioncn), vari följande föreskrivs i artikel 4.2: För det fall en tidsfrist är uttryckt i minadcr eller ir skall dies ad quem vara den dag i den sisu månaden i det sisu året vars datum motsvarar dies a quo eller, där inget motsvarande datum finns, sisu dagen i den sista miniden.

25 Här hänvisas särskilt till ett anförande av Lord Diplock i ålet Dodds/Walkcr [1981] 1 WLR 1027 s. 1029.

26 Primecrown har hänvisat till ett antal föreskrifter i internationell och nationell rätt samt i gemenskapsrätten till stöd för detta argument.

27 Island är emellertid enligt artikel 3.5 i protokoll 28 till EESavtalet skyldigt att tillåta sådan patentcrbarhet frän den 1 januari 1997.

28 A. st. (ovan fotnot 13).

29 KOM(90) 101 slutlig — SYN 255, s. 3.

30 Den italienska priskontrollen var inte tillämplig pi läkemedel som såldes fritt pä den privata marknaden. I Portugal föreskrivs i artiklarna 2 och 3 i dekret nr 29/90 av den 13 januari 1990 att priserna på läkemedel skall fastställas årligen av myndigheterna genom att ett riktpris bestäms, vilket är genomsnittet av priserna på läkemedel i Spanien, Frankrike och Italien. I Spanien bestäms priserna av halso -ministeriet genom det kungliga dekretet nr 271/1990 av den 23 februari 1990 för en minimipcriod av ett år.

31 Merck har bland annat hänvisat till förordningen om införande av tilläggsskydd för läkemedel och artiklarna 3 m, 130.1 och 13Of. 1 i EG fördraget, som infördes genom fördraget om Europeiska unionen, till stöd för det nya samförstånd som uppnåtts kring syftet att i högre grad gynna forskning inom gemenskapen.

32 Dom av den 20 februari 1979, Rcwc Zentral (120/78, Rec. s. 649).

33 Merck, som hänvisar till N. Koch Article 30 and the Exercise of Industrial Property Rights to Block Imports, Fordham Corp. L. lnu. 605, 1986, s. 619, har vidhållit att detta inte är liktydigt med att hävda att patentskydd miste garantera vinster över marknadspriserna, utan snarare enbart innebär en rätt att utesluta tredje part frin tillverkning och försäljning, vilket i sig är en ersättning.

34 Dom av den 9 juli 1985, Pharmon (19/84, Ree. s. 2281).

35 Dom av den 20 januari 1981 (55/80 och 57/80, Rec. s. 147) nedan kallade målen Musik-Vertrieb membran.

36 Dom av den 17 mai 1988 (158/86, Rec. s. 2605) nedan kallat målet Warner Brothers.

37 Dom av den 22 juni 1994 (C-9/93, Ree. s. I-2789) nedan kallat målet Ideal-Standard.

38 Merck har gjort gällande att företaget alltid har tillämpat denna princip. Til! svar på en fråga som ställdes vid sammanträdet vidhöll Merck att företaget ansåg sig ha en etisk skyldighet att göra alla sina medicinska produkter tilleängliga över hela världen oavsett gällande priser och således oavsett om ett sådant handlande vore lönsamt.

39 Dom av den 31 oktober 1974 (15/74, Rcc. s. 1147).

40 Vid sammanträdet påstod Beecham att dl forskningskostnadcrna är beroende av dagens kassaflöden, begränsar tillgängen pi billigare, parallcllimportcradc läkemedel i med lemsstater där patentskydd finns vinstmöjligheterna pi dessa marknader och siledes även möjligheterna för fortlöpande forskning.

41 Beecham har hänvisat till artiklarna 3 m, 3 o samt 130 och 129 i fördraget.

42 Beecham har hänvisat till Europaparlamentets resolution av den 29 juni 1995, EGT nr C 183, s. 26.

43 Primecrown har påpekat att denna omständighet första Í lingen åberopades av den brittiska regeringen och angavs i örhandlingsrapportcn, se Ree. 1981, s. 2063 och 2074, högra spalten i mitten

44 Dom av den 27 oktober 1992 (C-191/90, Ree. s. I-5335) nedan kallad målet Generics.

45 Det enda tvånget folier, enligt Primccrowns uppfattning, av möjligheten att en obligatorisk licens beviljas, vilket inte är samma sak som ett rättsligt åliggande att leverera till en marknad.

46 Primecrown har påpekat att beträffande Rcnitcc finns uppenbarligen åtminstone 19 likvärdiga produkter tillgängliga pi den spanska marknaden. Beträffande Proscar har Primecrown pastalt att det inte finns niera likvärdiga produkter på den spanska marknaden och nar således funnit det svin att se hur Merck kan lida skada av ett bristande patentskydd i Spanien.

47 Det gjordes en hänvisning till kommissionens beslut av den 10 januari 1996 beträffande ett förfarande enligt artikel 85 i EG-fördragct, Adalat (ärende IV/34.279/F3), till stöd för ståndpunkten att patenthavarna inte enligt spansk lag iläggs niton skyldighet au fortsätta leverera. Beslutet avsig påståenden om att Bayer och dess franska och spanska dotterbolag handlat i strid med konkurrensreglerna genom att begränsa leveranserna av produkten Adalat i Frankrike och Spanien till de verkliga behoven pi dessa marknader. Beslutets giltighet, genom vilket Bayer bland annat iläggs att upphöra med den påstådda överträdelsen av artikel 85 i EG-fördragct, har överklagats till förstainstansrättcn, se mål T-41/96, Bayer mot kommissionen. I mål T-41/96 R hemställde sökanden om uppskov med verkställigheten, och den 3 juni 1996 beslutade förstainstansrättens ordförande om uppskov med verkställigheten av artikel 2 i beslutet.

48 National Economic Research Associates (NERA) har upprättat den rapport som Merck har ingivit som bilaga 5 all sitt skriftliga yttrande till domstolen. Enligt Primecrown fastslås det i denna rapport att av de 50 mest förskrivna produkterna i Europa under år 1991 var 40 tillgängliga i varje medlemsstat i EU. Primecrown har siledes gjort gällande att den etiska skyldighet som åberopa av Merck inte iakttas fullt ut av läkemedelsindustrin som helhet.

49 Vid sammanträdet vidhöll Primecrown uttryckligen atteftersom i stort sett alla medlemsstater har något slags priskontroll borde läkemedelsföretag inte tillåtas att åberopa förekomsten av sådana system för att motivera att nationell upphovsrätt används för att begränsa parallell handel.

50 Dom av den 19 december 1961, kommissionen mot Italien (7/61, Ree. s. 633).

51 Företaget har åberopat domen i målet Centrafarm, punkt22— 25 och allmänt domen i målet Musik-Vcrtricb membran samt dom av den 8 juni 1971, Deutsche Grammophon mot Metro (78/70, Ree. s. 487), nedan kallad Deutsche Grammophon.

52 Spanien beskrevs av Primecrown vid sammanträdet som den åttonde största läkcmcdclsmarknadcn i världen.

53 De största hindren har sagts vara följande: a) svårigheter att uppnå en jämn ström av varor för parallellimport och pcriodvisa avbrott i leveranserna, vilket gör farmaceuter tveksamma till parallellimport, b) hinder som uppstår till följd av skillnader i varumärken, c) förpackningar med text på främmande språk, d) farmaceuters tveksamhet inför parallellimport om inte prisskillnadsincitamcntct är tillräckligt betydande, c) hinder som följer av skillnader i dosering (av enskilda tabletter), f) liknande hinder som orsakas av skillnader i förpackningsstorlekar.

54 Företaget har antagit att den största delen av den spanska parallellimporten sannolikt är substitut för befintliga källor till parallellimport i Italien och Frankrike snarare än tydliga tillskott till marknaden, eftersom priserna i Spanien inte nödvändigtvis skiljer sig mycket från prisnivåerna i Italien och Frankrike.

55 Primecrown har påpekat att det i artikel 27.1 föreskrivs att alla anslutande stater skall införa patentskydd för läkemedel och att dess bestämmelser om patentcrbarhet och skyddstider utformats med EPK som förebild. En övergångsperiod om 10 är för produktpatent föreskrivs till fördel för utvecklingsländer genom artikel 65.4. För en översikt av TRIPS se exempelvis Dcmarct, The Metamorphoses of the GATT: From the Havana Charter to the world Trade Organisation, 1995, 34 Columbia Journal of Transnational Law 123, s. 162— 169.

56 Kommissionen har särskilt åberopat Marcnco and Banks, Intellectual Property and Community Rules on Free Movement; Discrimination Unearthed, 1990, 15 E. L Rev. s. 247 och räknar upp fyra huvudsakliga kritikpunkter a) regeln fråntar patenthavaren möjligheten att erhålla full ersättning för sin kreativa insats, b) regeln är grundad pi den felaktiga uppfattningen att en rättighet kan konsumeras dä den i själva verket inte finns, c) den inbegriper en felaktig uppfattning om samtycke, nämligen samtycke till marknadsföring snarare än samtycke till utövandet av en immateriell rättighet, d) genom regeln görs paradoxalt nog skillnad mellan ett beslut av ett företag, som åtnjuter patentskydd i en medlemsstat, att inte marknadsföra produkter där annat än då en tvangslicens utfärdats av staten och ett beslut av samma företag som inte kan erhålla patentskydd och som eventuellt kan tvingas sälja till den marknaden till ett pris som fastställts av staten. Vid sammanträdet motsatte sig kommissionens ombud emellertid att någon av dessa kritikpunkter skulle motivera att praxis i målet Merck upphävdes.

57 Dessa var följande: a) att det framgick av domskälen i målet erck, b) an det skulle överensstämma med utvecklingen av nyare rättspraxis, särskilt med avgörandet i målet Pharmon, c) att det skulle syfu till ett bibehållande av patenthavarens rätt att erhålla full ersättning för sin kreativa insats och samtidigt respektera kärnan i principen om konsumtion av rättigheter.

58 I sitt skriftliga yttrande gjorde kommissionen gällande att även om det ankommer på den nationella domstolen att avgöra förekomsten av en etisk skyldighet skulle den vilja föreslå att en sådan skyldighet anses föreligga i de fall di hänsynen till folkhälsan i en medlemsstat skapar ett behov av en särskild farmaceutisk produkt och då innehavaren av ett sådant patent, av skäl som enbart är att hänföra till ett framtida behov av att skydda sin position gentemot parallellimport till en annan medlemsstat, svårligen skulle kunna neka att uppfylla efterfrågan.

59 Kommissionen har godtagit an det inte är klan huruvida sökandena i milet vid den nationella domstolen verkligen skulle ha en dominerande ställning på de ifrågavarande marknaderna och vidare huruvida deras eventuella vägran att leverera till marknaderna skulle kunna anses vara missbruk i den mening som avses i artikel 86.

60 Det skall påpekas au kommissionen har gjort gällande att regeln i domen i målet Merck skall fortsätta att tillämpas i fall där produkten var patenterbar men patensökanden av något skäl inte faktiskt erhöll patentskydd.

61 Kommissionen påpekade att rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkcmcdcl och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (nedan kallat insynsdirektivet), EGT nr L 40, 1989, s. 8, vars huvudsakliga syfte är att få en överblick över metoder na för nationell prissättning, (det femte övervägandet) inte är en harmonisc-ringsåtgärd.

62 Såsom angivits i fotnot 1 använder jag omväxlande begreppen farmaceutiska produkter och läkemedel. Såväl domstolen som generaladvokaterna har i de tre föregående mest relevanta milen också använt andra begrepp, såsom exempelvis mediciner, medan det i några av de yttranden som ingivits i detta mil hänvisas till farmaka. Dessa begrepp kan alla förstas si, att de hänvisar till farmaccutiska specialiteter, vilka huvudsakligen var föremål för talan i målet Parke Davis (dom av den 29 februari 1968, 24/67, Ree. s. 81), målet Centrafarm och målet Merck och vilka är föremål för talan även i förevarande mål. Begreppet farmaccutiska specialiteter är hämtat från rådets direktiv 65/65/EEG av den 26 januari 1965 om tillnärmning av bestämmelser som fastställts genom lagar eller andra författningar och som gäller farmaccutiska specialiteter (nedan kallat 1965 års direktiv, EGT nr L 22, s. 369). Begreppet patenthavare används av bekvämlighet om en person som har rätt till ett patent såväl i egenskap av innehavare som nyttjandcrättshavare eller licensnavarc.

63 KOM(93) 718 slutlig [vid översättningen fanns ingen svensk version an tillgå].

64 Ibidem, s. 5 första punkten. I en resolution till svar pä kommissionens överlämnande fastslog Europaparlamentet att det förutsätter att kommissionen utarbetar riktlinjer för en realistisk industripolitik som kommer att riku europeisk forskning i högre grad mot verklié uppfinningsvcrk-samhet genom an bland annat skydda nya medicinska produkter genom immateriella rättigheter bide inom EU och i tredje land (punkt 10). Resolutionen antogs vid plcnarscssioncn den 16 april 1996 och har ännu inte offentliggjorts i EGT. Sc även Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om Fri rörlighet för läkemedel inom Europeiska Unionen —avskaffande av befintliga hinder, EGT nr C 97, 1996, s. 1.

65 Acetylene Illuminating Company Ltd v United Alkali Co. Ltd [1905] RPC 145 och 153, House of Lords. Detta avgörande skulle vid denna tid också ha varit tillämpligt i Irland och skulle ha fortsatt att vara ett prejudikat efter självständigheten ir 1922.

66 Tysk förbundslag om patent av den 9 maj 1961, artikel 1.1 och 1.2, såsom den ändrats genom lag om ändring av lagen om patent, varumärken och andra lagar av den 4 september 1967, Bundesgesetzblatt 1, nr 56, s. 953.

67 Beslut av industriministern nr 450 av den 16 december 1983.

68 Artikel 1.2 i resolution 1043 av den 13 oktober 1989.

69 Se artiklarna 1 och 2 i förordning nr 932/1987 om patent pä livs-cllcr läkemedel.

70 Kungligt dekret av den 29 juni 1939, nr 1127.

71 För ett utförligare resonemang se domen i målet Merck, s. 2065— 2067.

72 European Intellectual Property Review Supplement, volym 16, nr 11, november 1994. I artikel 27.1 föreskrivs följande: Det skall vara möjligt att erhålla patentskydd för varje uppfinning, sivāl produkter som förfaranden mom alla teknikområden, under förutsättning att de är nya, utgör ett främstes i utvccklingshinsccndc och kan användas i industrin. Aven om det är omtvistat huruvida domen i milet Merck överensstämmer mod denna bestämmelse är det inte en friga som uppkommit i detta mil. Det skall påpekas att ridet den 22 december 1994 antog beslut 94/800/EG om att i Europeiska gemenskapens namn i frigör inom dess behörighet sluta avtal enligt de multilaterala förhandlingarna inom Uruguayrundan (1986— 1994) (EGT nr L 336, s. 1). I domstolens yttrande nr 1/94 av den 15 november 1994 (Rcc. s. I-5267) fastställde domstolen att gemenskapen och dess medlemsstater har delad kompetens att ingi TRIPS.

73 1994 irs rapport, a. st (ovan fotnot 62), s. 14.

74 Dessa svårigheter framgår även av rådets förordning (EEG) nr 2309/93 av den 22 juli 1993 (nedan kallad 1993 års förordning) om gemenskapsförfaranden för godkännande för försäljning av och tillsyn över humaniäkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkcmcdclsmyndtghct, EGT nr L 214, s. 1.

75 A. st (ovan fotnot 61).

76 EGT nr L 15, 1987, s. 36.

77 Sc artikel 1.8 a (iii) såsom denna införts i 1965 års direktiv.

78 KOM(90) 101 slutlig — SYN 255 [vid översättningen fanns ingen svensk version au tillgå].

79 Ibidem, punkt 1.

80 Punkt 5 i motiveringen.

81 A. st. (ovan fotnot 13).

82 Se exempelvis dom av den 6 april 1995, RTE och ITP mot kommissionen (C-241/91 P och C-242/92 P, Rcc. s. I-743, nedan kallad domen i malet Magill).

83 Se generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i milet HAG II (dom av den 17 oktober 1990, C 10/89, Ree. s. I-3711, punkt 10 i förslaget till avgörande).

84 Ibidem, punkt 9 i förslaget till avgörande.

85 Domstolen förefaller ha använt dessa begrepp omväxlande i sin rättspraxis, men framöver kommer begreppet särskilt föremal att användas i detta förslag till avgörande.

86 12: c uppl. (London 1980), s. 1016.

87 Samma princip gäller i tillämpliga delar även för patent. Oct föreskrivs siledes i avdelning 40 i Patents Act 1992 i Irland att ett patent skall sä länge det gäller ge innehavaren rätt att förhindra alla tredje parter som inte har innehavarens samtycke au i staten göra alla eller någon av ... ett antal saker som utgör det huvudsakliga patentskyddet. Se även hur orden i Förenade kungariket används beträffande ulan om överträdelse som förts i domstolar i denna medlemsstat enligt avdelning 60 i Patents Act 1977.

88 Machlup, An Economie Review of the Patent System, Study of the Committee on Patents, Trademarks ana Copy-ńghts of the Committee of the Judiciary, US Senate, 8Hh Congress, Study No 15 (Washington), s. 21. Sc den intressanta studien av denna och andra beskrivningar av den principiella motiveringen till patentsystem av den numera avlidne professor René Jolict, som tjänstgjorde som domare vid EG-domstolcn, i Patented Articlcs and the Free Movement of Goods within the EEC 28 Current Legal Problems (1975) 15, s. 30—32.

89 Av en fråga vid sammanträdet framgick att den allmänna meningen var att det patentmonopol som föreskrivs i nationell rätt är tillämpligt på den första försäljning som sker av varje enskilt parti eller enhet av den patenterade produkten eller med patenthavarens samtycke.

90 Se den utförliga studie som utförts av Dcmarct i Patents, Territorial Restrictions and EEC Ijvw, 1IC Studies in Industrial Property and Copyright Law, vol. 2 (München, 1978), kap. 3.

91 Sådana begränsningar kan vara uttryckliga: “Då en person har köpt en artikel förväntar han sig att ha kontroll över den och det miste rinnas en klar och uttrycklig överenskommelse om motsatsen för att försäljaren skall kunna säga att han inte har givit köparen dennes licens att sälja artikeln eller använda den hur som helst, även på ett sätt som kan vara till men för denne. Se Lord Hathcrlcyj tal i målet Betts v Willmott (1871) LR 6 Ch App, 239, s. 245. Denna princip godtogs i irländsk rätt genom en dom i Supreme Court i milet Hunter v Fox [1965] RPC 416. I lagen i Förenade kungariket och Irland förutsätts att i de fall en patenthavare marknadsför patentcrade produkter utomlands kan detta inte hindra att dessa produkter senare importeras till Förenade kungariket eller Irland, om inte denna import beläggs med en tydligt och uttryckligt embargo vid tidpunkten Tor försäljningen: Siledes erkänns i engelsk common law (i motsats till inställningen i andra länder) inte en teori om att rättigheter automatiskt och med tvingande verkan konsumeras då en patenthavare säljer en patentcrad artikel eller ger sitt samtycke därtill, Chartered Institute of Patent Agents, C. /. P. A. Guide to the Patent Acts, 4: c uppl. (London, 1995), s. 420.

92 Se Dcmarct, a. st. (ovan fotnot 89), och Alexander, L'établissement du Marché commun et le probleme des brevets parallèles (1968) RTDE 513, s. 516—521. I Förenade kungarikets (och Irlands) lagstiftning har intagits en mer restriktiv syn på en patenthavares försäljning under ett utländskt patent än på inhemsk försäljning, där varorna inte kan komma in i Förenade kungariket (eller Irland) om inte innehavaren av det brittiska (eller irländska) patentet har en (uttrycklig eller underförstådd) licens. Se Cornish, Intellectual Property: Patents, Copyright, Trade Marks and Allied Rights (London 1981), s. 199, där det hänvisas bland annat till Mr Justice Rudds uttalande i målet Bcccham v International Products [1968] RPC s. 129: I fall av en patenthavares försäljning miste frågan bero på omfattningen av det tillstånd som den myndighet som utfärdat licensen givit licenshavaren enligt licensen eller andra överenskommelser dem emellan, s. 135.

93 A. st. (ovan fotnot 61), rättsliga och faktiska omständighc ter, s. 102.

94 Även om Centrafarm vid sammanträdet gjorde gällande atl ett italienskt företag tillverkade produkten pä licens frir Parke Davis.

95 Domskälen, punkt 4— 5.

96 Sc professor Joliét, a. SL (ovan fotnot 87), punkt 18.Deutsche Grammophon (nedan kallat DG) tillverkade fonografiska inspelningar som det distribuerade under bland annat varumärket Polydor i Tyskland och (genom ett dotterbolag) i Frankrike. Av tyska återförsäljare fordrades au de undertecknade en förbindelse om minimipriscr för att dessa skulle få leveranser. Leveranserna avbröts till svaranden Metro för att denne brutit mot detta. Metro lyckades i Tyskland införskaffa skivor som ursprungligen hade levererats av DG till dess franska dotterbolag. De ifrågavarande skivorna såldes i praktiken av det franska dotterbolaget till ett företag i ett tredje land, som därefter levererade dem till det företar i Hamburg varifrån Metro skaffade dem. DG yrkade vidde tyska domstolarna att dessa skulle utfärda ett förbud för Metro att vidarcförsälja eller på annat sätt distribuera de ifrågavarande skivorna i Tyskland

97 Domen i målet Deutsche Grammophon, punkt 4.

98 Ibidem, punkt 11.

99 Jag instämmer med dem som ifrågasätter den logiska grunden för en sidan distinktion. Jag samtycker i synnerhet beträffande påståendet att en rättighet inte kan best! av mer än de sätt den kan utövas på; se inledningsvis exempelvis Korall, Dividing the Common Market through national Industrial Property Rights (1972) MLR 4, s. 636, och nyligen den kritik som framförts av Marcnco och Banks, a. st. (ovan fotnot 55), s. 224— 226. Jag stödjer den uppfattning som generaladvokaten Gulmann gav uttryck för i malet Magill, a. st. (ovan fotnot 81), att ett utövande av rättigheter som omfattas av en immateriell rättighets särskilda föremål med nödvändighet är att hänföra till förekomsten av detta. Med andra ord, skillnaden mellan förekomsten och utövandet av rättigheter och tillämpningen av begreppet särskilt föremål är huvudsakligen uttryck för samma begreppsliga ansats, [och) skillnaden mellan förekomsten och utövandet av rättigheter har ingen självständig betydelse för avgörandet av bestämda frågor om avgräns-ningar; punkt 31 i förslaget till avgörande. Se även exempelvis Mr Justice Kennys dom i den irländska High Court i målet Central Dublin Development Association v Attorney General (1975) 109 ILTR 69, där ägandet av egendom definieras som ett knippe rättigheter.

100 Generaladvokaten Roemer ansåg i sitt förslag till avgörande i målet Deutsche Grammophon att skillnaden mellan upphovsrätt och patent var irrelevant, (Ree. 1971, s. 487 och 509). Han fastslog att upphovsrätt förvisso har ett närmare samband med en patenträtt än en varumärkesrätt. Professor Jolict, a. st. (ovan fotnot 87, s. 20), påpekar genom att hänvisa till den tyska lagens tillkomst, genom vilken den omtvistade rättigheten infördes, att den beviljades till följd av kvaliteten på den tekniska servicen och mot bakgrund av den omfattande ekonomiska kostnad som fordrades för tillverkningen av ljudinspelningar som var lämpliga för marknadsföring och att denna funktion gjorde att monopolet i fråga kom att i stor utsträckning likna ett patent.

101 A. st., punkt 12 i domen.

102 Generaladvokaten Roemer hänvisade i sitt förslag till avgörande ull konsumtionen av rättigheter under sådana omständigheter som förelåg i målet Deutsche Grammophon: Här skall det avgörande vara att syftet med den industriella rättigheten var uppnått då varorna första gången marknadsfördes, eftersom det var möjligt att använda monopolsituationen i vinstgivande syfte. A andra sidan skulle det otvivelaktigt gå utöver syftet med rättigheten om innehavaren hade rätt att kontrollera övrig marknadsföring i senare led, såsom särskilt åtcrimport, och den fria rörligheten hindrades. Det förefaller således som om det med hänsyn såväl till fördragets grundläggande syften och principerna för den gemensamma marknaden som till det undantag som anges i artikel 36 och trots att industriell äganderätt garanteras enligt fördraget, vore möjligt att en rättighet uttömts i en sådan situation som föreligger i förevarande fall (Rec. 1971, s. 487 och 508). Det framgick således även av detta mål klart att uttömmandetcorin i den form som var under antagande i gemenskapsrätten huvudsakligen endast hade en formell likhet med de nederländska och tyska lagar som till stor del var dess förebild.

103 Ibidem, punkt 8.

104 Det verkliga innehållet i det skydd som en patenthavare erhåller är ensamrätten till tillverkning och marknadsföring av den patenter ade produkten i syfte att kompensera honom i egenskap av uppfinnare av en metod och ge honom ekonomisk ersättning för hans ansträngningar och de ekonomiska risker han löper, och det beviljas nonom rent tillfälligt, punkt 4 i dennes förslag till avgörande.

105 Punkt 9 i domen.

106 Se punkterna 10 och 11 i domen.

107 Punkt 11 i domen.

108 Punkt 12 i domen. Även generaladvokaten Trabucchi var mycket tydlig: Det står verkligen inte i överensstämmelse med den grundläggande prinapen i gemenskapssystemet för rörlighet för varor att ett foretag, som är innehavare av ett patent som är gällande i fler än en stat i gemenskapen och som genom ett företag som det helt kontrollerar har deltagit i marknadsföringen av en produkt i en medlemsstat, hindrar att en tredje part importerar produkten i syfte au säkerställa ett handelsmonopol där för något av sina dotterbolag; punkt 5 i förslaget till avgörande.

109 Detta var professor Jolicts huvudkritik mot domen i målet Centrafarm, a. st. (ovan fotnot 87), s. 37, och han uttalade följande: att säga att produkten har tillverkats av patenthavaren är utan betydelse om även någon annan hade kunnat tillverka den. Att undersöka huruvida tillverkningen skedde med patenthavarens samtycke antyder, enligt min mening, att patenthavaren skulle kontrollera den, det vill säga att han åtnjöt ett parallellt patent i det exporterande landet Självfallet motiverar en granskning av hur patentet fungerar också en importbegränsning i en sådan situation. Även Dcmarct stödde denna tolkning av domen ecnom att fastställa att det i ett fall då en patenthavare marknadsfört en produkt i ett ursprungsland, eller detta skett med hans samtycke men utan patentskydd, enligt domen i målet Centrafarm var osannolikt att domstolen skulle tillåta ett importhinder. Se Le brevet communautaire apres Centrafarm: un instrument dépassé ou inachevé? (1977) RTDE 1, s. 33.

110 Han angav med rätta att domstolen inte behandlade denna bedömning som relevant i målet Deutsche Grammophon, se punkt 98 ovan.

111 Förslaget till avgörande, s. 2088.

112 Ibidem, s. 2090 (kursiveringar i enlighet med originalet).

113 Ibidem, s. 2091.

114 A. SL, punkt 9— 10 i domen.

115 Ibidem, punkt II i domen.

116 Punkt 11 i domen.

117 Dom av den 3 juli 1974 (192/73, Ree. s. 731).

118 I tidigare rättspraxis, exempelvis domen i malet Parke Davis, a. st. (ovan fotnot 61), hänvisade domstolen till den omständigheten att de nationella bestämmelser som avser skyddet for industriell äganderätt ännu inte har harmoniserats inom gemenskapen; punkt 4 i domen.

119 Domstolen har alltid godtagit att nationell industriell äganderätt inte konsumeras genom att rätten utövas utanför gemenskapen. Se inledningsvis dom av den 15 juni 1976, EMI Records (51/75, Rec. s. 811), som avsåg varumärken, men itcrgivits i samband med anslutningsakten och patent i domen i milet Generics, a. st. (ovan fotnot 43). Somliga nationella domstolar har intagit den ståndpunkten att import av patentcrade produkter från c tredje land via en annan medlemsstat inte gör att patent havarens nationella patenträtt uttöms i den mottagande medlemsstaten. Se exempelvis de mål som anges av Tntton, intellectual Property in Europe (London, 1996), som påpekar att Hanseatisches Obcrlandcsgcricht Hamburg i sin dom i målet Re Patented Bandages Material (1988) 2 CMLR 359 har fastställt att patenthavaren inte har uttömt sina rättigheter då patenthavaren inte innehar ett parallellt patent i den mellanliggande medlemsstaten, s. 317.

120 Koch, a. st (ovan fotnot 32), beskriver kortfattat varför skillnad inte görs: Marknadsföringsvillkorcn i de tvi medlemsstaterna är inte jämförbara, och bruket av patentet medför inga nackdelar för den utländska marknadsföringen jämfört med den inhemska marknadsföringen, s. 620.

121 Många författare har kritiserat den möjlighet som framgår av punkt 11 i domen i målet Merck, se exempelvis Korah, EC Competition Law and Practice, 3: c uppi. (London, 1994), s. 193, där hon skriver följande: att motverka att patenthavaren säljer sin produkt i länder där något skydd inte kan erhållas kan i teorin leda till att produkterna säljs enbart där de är patentskyddade och detta kan avskärma marknaden i än allvarligare grad än differentierad prissättning och Marcnco och Banks som påpekar att det verkligen är ironiskt att bestämmelser som syftar till att öka fnheten att marknadsföra skulle tolkas på ett sådant sätt att de leder till att utövandet av en sådan frihet bestraffas, a. st. (ovan fotnot 55).

122 Sökandena har aldrig gjort gällande att de inte tjänar på att marknadsföra de ifrågavarande produkterna på de spanska och portugisiska marknaderna. Jag anser emellertid inte att denna omständighet utesluter att det är en stor principiell skillnad mellan försäljning med och utan ett patentskydd.

123 Artikel 129.1 i fördraget.

124 Se domen i målet Centrafarm, punkt 9, som citeras i punkt 95 i detta förslag till avgörande.

125 Se punkt 9— 10 i domen.

126 Vid tiden för domstolens dom i milet Merck vir patenterbarhet för läkemedel i Europa snarare undantag än regel, eftersom Österrike, Danmark, Finland, Grekland och Italien utöver Spanien och Portugal har erkänt sidan patenterbarhet si sent som under de senaste femton åren. Se punkt 79 i detta förslag till avgörande.

127 A. st., s. 2095.

128 Även om detta påstående sannerligen är riktigt ligger en patenthavare: rätt i möjligheten att göra vinster till följd av monopolet, vilket klart bevisas av den övertygelse som patenthavarna visat di de försvarat denna möjlighet.

129 Korah, a. st. (ovan fotnot 120).

130 Punkt 1 i protokoll 8 och protokoll 19.

131 Domen i milet Musik Vertrieb membran, punkterna 25 och 26.

132 Förslag till avgörande, punkt 180. Han föreslog inte helt enkelt att GEMA helt krasst [skulle kunna göra anspråk på] ... skillnaden mellan den i Förenade kungariket fastställda ersättningen om 6,25 procent och en upphovsrättsersättning som foretaget självt räknade ut. Han ansåg au GEMA: s egna ersättningsnivåer var irrelevanta och föreslog att begränsningens omfattning skulle vara skillnaden mellan den ersättning som verkligen betalas i Förenade kungariket... och den ersättning som kunde ha framförhandlats om avdelning 8 inte funnits och med utgångspunkt i att skivor för vilka denna ersättning betalats fritt kunde marknadsföras var som helst inom gemenskapen. Se förslag till avgörande, punkt 179.

133 Liknande åsikter har förts fram av olika akademiska författare: se exempelvis Marcnco och Banks, a. st. (ovan fotnot 55), s. 246— 248; Dcmarct, Industriai Property Rights, Compulsory Licences and the Free Movement of Goods under Community Law (1987) 18 IIC 161, s. 176; White, kommentar till målet Pharmon, 23 CMLR 721, s. 722 och 723; Götzen, La libre circulation des produits couverts par un droit de propriété intellectuelle dans la jurisprudence de la Cour de Justice, Revue trimestrielle de droit commerciai et de droit économique 1985, s. 467 och 471.

134 A. st., förslaget till avgörande, s. 2285, kursivering i originalet

135 Punkterna 25 och 26 i domskälen.

136 Punkt 29 i domen.

137 Se Gormlcy (1985) 10 E. L. Rev., 477, s. 449.

138 Domen i målet Pharmon, punkt 26 (min kursivering).

139 Industrial Property Rights, Compulsory Licences and the Free Movement of Goods under Community Law (1987) Vol. 18 IIC No. 2, 161, s. 175.

140 Det är intressant att uppmärksamma att även högröstade förespråkare för domen i mil Merck inte var övertygade om att effekterna av domen i milet Pharmon var jämförbara med den logik som lig till grund för domen i milet Merck. Se exempelvis det starka stöd för domen i milet Merck som uttrycks av Bonct, Revue trimestrielle de droit européen 1982, s. 161— 166 och jämför detta stöd mcd hans kritiska kommentarer till domen i milct Pharmon, Revue trimestrielle de droit européen 1986, s. 281—286.

141 Se Dcmarct, a. st. (ovan fotnot 138), s. 177.

142 Förhandlingsrapportcn, s. 2611, punkt 25, citerad i punkt 118 ovan.

143 Ibidem, s. 2611.

144 A. st., s. 2623.

145 A. st., förslag till avgörande, s. 2623.

146 Ibidem, punkt 15— 16 i domen (mina kursiveringar).

147 Punkt 18 i domen (mina kursiveringar).

148 Se det ekonomiska resonemang som ligger till grund för punkterna 15, 16 och 18 i domen och som âtergivits ovan i punkt 132 samt särskilt de kursiveringar som jag gjort i dessa punkter.

149 Vinsterna på de brittiska marknaderna var förmodligen större än pä liknande försäljning i Danmark. Den brittiska regeringen har emellertid på svar från en fråga från domstolen inte angivit några siffror för att visa omfattningen av upphovsrättsdclcn , som påstås utgöra mer än 25 procent av försäljningspriset (se förhandlingsrapportcn i målet Warner Brothers, s. 2616) på videokassetter i 1'orcnadc kungariket.

150 Geistiges Eigentum und freier Warenverkehr (1989) GRUR int. 177, s. 179, en omskrivning till engelskan omnämns i Marenco och Banks, a. st. (ovan fotnot 55), s. 250. Sc aven (1989) RDA! 7, s. 815 för en fransk version av denna artikel.

151 Vad beträffar konsumtionen av varumärket fastslog domstolen följande: Det samtycke som är underförstått i varje överlåtelse är inte det samtycke som fordras för att teorin om uttömmande av rättigheter skall vara tillämplig. För att detta skall ske miste innehavaren av rättigheten i den importerande staten direkt eller indirekt kunna avgöra vilka produkter som skall bära varumärket i den exporte rande staten och kontrollera deras kvalitet. Den belogen heten gir förlorad om kontrollen över varumärket genom överlåtelse övergår pi en tredje part som inte har något ekonomiskt samband med överfitaren. Se punkt 43 i domen.

152 Se punkt 52 i domen.

153 Mr Justice Kingsmill Moore som meddelade dom i Supreme Court i milet Attorney General i Ryan's Car Hire [1965] IR 642—654. Sc allmänt Kelly, The Irish Constitution, tredje uppi., Hogan och Whylc, Butterworths, Dublin och London, 1994, s. 532— 539.

154 Praxisuttalandc om prejudikat av den 26 juli 1966 [1966] 1 WI.R 1234, [1966] 3 All ER 77. För en nyare tillämpning av detta uttalande se domen i målet Pepper v Hart [1993] 2 WLR 1035, [1993] 1 All ER 42.

155 Dom av den 27 mars 1963 (28/62, 29/62 och 30/62, Rcc. s. 59, kapitel II i förslag till avgörande).

156 Dom av den 5 februari 1963 (26/62, Rcc. s. 1). Denna dom meddelades sju veckor före domen i milet Da Costa.

157 Domen i milet Da Costa, a. st. (ovan fotnot 154), s. 77— 78.

158 Dom av den 13 maj 1981, International Chemical Corporation (66/80, Ree. s. 1191, punkt 13).

159 Dom av den 6 oktober 1982 (283/81, Ree. s. 3415, punkt 14).

160 Dom av den 27 september 1988, parlamentet mot rådet (domen i målet Kommittologi, 302/87, Ree. s. 5615, punkt 28); även om detta var en direkt talan och inte en begäran om förhandsavgörande aktualiserades samma principfråga.

161 Dom av den 22 maj 1990, parlamentet mot rådet (domen i målet Tjernobyl — upptagande till sakprövning — C-70/88, Rcc. s. I-2041, punkt 16).

162 Dom av den 24 november 1993 (C-267/91 och C-268/91, Rcc. s. 16097).

163 A. st. (ovan fotnot 31), punkt 8.

164 Domen i målet Keek och Mithouard, punkt 16.

165 Dom av den 11 juli 1974 (8/74, Rcc. s. 837, punkt 5).

166 Han påpekade även att teorin om gemensamt ursprung inte hade införts i senare lagstiftning, särskilt då i rådets första direktiv (89/104/EEG) av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT nr L 40, s. 1), även om han ansåg att en sådan tystnad skulle kunna tolkas som såväl ett medgivande som ett fördömande (punkt 53 i förslaget till avgörande).

167 Domen t målet HAG II, a. st. (ovan fotnot 82), punkt 10.

168 Ibid, punkterna 16 och 17.

169 Denna friga studeras i punkt 167— 170 nedan.

170 A. st., punkt 11 i domen.

171 A. st. (ovan fotnot 38), punkt 26.

172 Ibid, punkt 27-29 i domen.

173 A. st, förslag till avgörande, s. 1178.

174 Se punkt 24 i domen. Se även domen i milet Musik-Vcrtricb membran, punkt 20— 26. Den enda gemenskapsrättsliga åtgärd som vidtagits beträffande priskontroll av läkemedel är insynsdircktivet, a. st (ovan fotnot 60). Varken den nationella domstolen eller de yttranden som ingivits till domstolen antyder att den kontroll som utövas av de behöriga spanska och portugisiska myndigheterna innebär ett åsidosättande av kraven i det direktivet.

175 Se dom av den 13 juli 1995, Spanien mot rådet (C 350/92, Ree. s. I-1985). Bcccham hän viude särskilt till punkt 31 i domen där domstolen hänför sig till Spaniens argument att det utsträckta marknadsföringsmonopol som patenthavaren fir genom tilläggsskyddct resulterar i att industrin för generiska läkemedel hindras från att fritt konkurrera med dessa företag, till väsentlig nackdel för konsumenterna, som skulle kunna förvärva läkemedlen till lägre priser från det ögonblick då denna monopolställning upphörde.

176 Kommissionen har exempelvis hänvisat till de följande särskilda kännetecknen för sådana produkter: 1) den omständigheten att patienten (konsumenten) har ringa eller inget val eller inflytande på vilken produkt som han får förskriven til! sig, 2) den begränsade utbytbarheten av produkterna, 3) den avgörande omständigheten att kostnaden för läkemedel till stor del bärs av systemet för social trygghet i patientens hemstat.

177 Dom av den 2 februari 1988, Blaizot m. fl. (24/86, Rcc. s. 379, punkt 28).

178 Se exempelvis dom av den 8 april 1976, Dcfrcnnc I (43/75, Rcc. s. 455, punkt 72— 74) och dom av den 17 maj 1990, Barber (C 262/88, Rcc. s. I-1889, punkt 41).

179 Se dom av den 14 september 1995, Simitzi (C-485/93 och C-486/93, REG s. I-2655) punkt 17 i förslag till avgörande där ett stycke av punkt 30 citeras och hänvisas till punkt 31— 32 i dom av den 16 juli 1992, Leeros m. fl. (C 163/90, Rcc. s. 14625). Se aven generaladvokaten Elmers forslag till avgörande av den 30 april 1996 i målet Atkins (dom av den 11 juli 1996, C 228/94, REG s. I-3633, punkt 63) samt dom av den 30 april 1996, Cabanis Issane (C 308/93, REG s. I-2097, punkt 47).

180 Se Hy land, Temporal limitation of the effects of judgments of the Court of Justice — A review of recent case-law (1995) 4 ¡JEL 208, som hävdar att om domstolen skulle ändra sin tidigare rättspraxis skulle detta anses som en självständig grund för att begränsa den tidsmässiga verkan av dess dom.

181 Dom av den 27 mars 1980, Dcnkavit italiana (61/79, Rcc. s. 1205, punkt 16, mina kursiveringar).

182 Den nationella domstolens kommentar har åtcrgivits i punkt 21 ovan.

183 I dom av den 15 december 1995, Bosman (C-415/93, REG s. I-4921) var domstolen övertygad om att en tidsmässig begränsning av den direkta verkan av artikel 48 pi övergångsregler ansågs vara motiverad eftersom såväl de särskilda dragen i de regler som idrottsförbunden utfärdat som avser spclarövcrgingar mellan föreningar i olika medlemsstater som den omständigheten att samma eller liknande regler var tillämpliga pibidc spclarövcrgingar mellan föreningar som hör till samma nationella förbund och spclarövcrgingar mellan föreningar som hör till olika nationella förbund inom samma medlemsstat, [kan] ha medfört osäkerhet vad gäller nämnda reglers förenlighet med gemenskapsrätten, punkt 143 i domen. I förevarande mil är argumenten till stöd för en tidsmässig begränsning andra, men starkare, eftersom rättsliga förhållanden kan ha skapats pi grundval av en otvetydig tolkning av fördraget.

184 Det är värt att påpeka att Bccchams ombud vid sammanträdet medgav att domstolen skulle kunna överväga att begränsa domens retroaktiva verkan.

185 Europeiska patentorganisationens officiella tidning, 7/86, s. 200.

186 EPK, artikel 167.2 a.

187 Detta är den tidpunkt som fastställts i enlighet med artikel 169 i EPK avseende dess ikraftträdande.

188 Patentmyndighetens beslut av den 5 december 1986. Europeiska patentorganiiationens officiella tidning, 3/87, s. 91 f.

189 Spansk patentlag av den 20 mars 1986, övergångsbestämmelser, punkt 1 i första delen, s. 176.

190 Artikel 167.5 i EPK.

191 Se exempelvis punkt 2 i protokoll 8 om uppskjutande av föreskrifter om omvänd Bevisbörda i fall av patentintrång beträffande metodpatent till den 7 oktober 1992 och liknande föreskrifter om det rättsliga förfarande som benämns utmätningsbeskrivning.

192 I artikel 54 i EPK föreskrivs att uppfinningen skall anses vara ny om den ej utgör del av teknikens standpunkt (punkt 1), vilket omfattar allt som före ingivningsdagen för den europeiska patentansökningen blivit allmänt tillgängligt ....

193 Det skydd som genom artikel 36 medges för industriell och kommersiell äganderätt i allmänhet och för patent i synnerhet medger ... eftersom det där föreskrivs ett undantag frin en av de grundläggande principerna för den gemensamma marknaden ... undantag frän den fria rörligheten för varor enbart i den mån dessa är motiverade av syftet att bevara rättigheter som utgör egendomens särskilda innehall. Se exempelvis dom av den 3 mars 1988, Allen & Hanburys (434/85, Ree. s. 1245, punkt 10) samt den bedömning som gjorts ovan (punkt 94 och följande punkter) av ett patents särskilda föremål.

194 Det antas här art domen i målet Merck alltjämt ligger till grund för ett sådant förbud.

195 Dom av den 25 februari 1988 (194/85 och 241/85, Rcc. s. 1037, punkt 20) och dom av den 29 mars 1979, kommissionen mot Förenade kungariket (231/78, Rcc. s. 1447, punkt 12).

196 Se domen i målet Generics, a, st. (ovan fotnot 43), punkt 41.

197 Sammanfattat i punkt 24 i detta förslag till avgörande beträffande Merck och i punkt 28 beträffande Beecham.

198 Artikel 4 som återges i punkt 188 nedan.

199 Se punkt 26 ovan.

200 Se fotnot 17.

201 Se exempelvis artikel 112 om intcrventionsvikter för spannmål, artikel 128 om utgången av rcglcringsirct 1992/93 beträffande druvmust och artikel 122.2 om vinodlingsiren 1986/87— 1990/91.

202 Denna del av anslutningsakten är tillämplig pi bide Spanien och Portugal, även om Merck beskriver denna som artikel 379 i Spaniens anslutningsakt.

203 EGT nr L 401, s. 1; vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå.

204 European Treaty Series nr 76, Europarådet, Strasbourg 975, vol. III.

205 Artikel 1.1.

206 Dessa länder är Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg och Sverige.

207 Se fotnot 24.

208 Den spanska civillagcn, artikel 5.1.