Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio La Pergola föredraget den 17 juni 1997

1 Originalspråk: italienska.

2 Det nämnda uttrycket återfinns i G. Olmi, Politique agricole commune, i J. Mcgrct, M. Waclbroeck, J.-V. Louis, D. Vignes och J.-L. Dewost, Le droit de la Communauté économique européenne. Commentaire du traité et des textes pris pour son application, vol. 2, Bryssel, 2 uppi., 1991, s. 292.

3 Se Akten om anslutningsvillkorcn för Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska gemenskaperna och anpassning av fördragen (EGT L 73, 1972), artikel 52.1 och 52.4.

4 Se Akten om anslutningsvillkorcn för Hellenska republikens anslutning till Europeiska gemenskaperna och anpassning av fördragen (EGT L 291, 1979), artikel 59.

5 Sc Akten om anslutningsvillkoren för Konungariket Spaniens och Portugisiska republikens anslutning till Europeiska gemenskaperna och anpassning av fördragen (EGT L 302, 1985), artiklarna 67.3, 70.2 och 70.3 och 131 och följande artiklar (Spanien) samt artiklarna 233.3 och 234 och följande artiklar (Portugal).

6 EGT C 241, 1994, s. 21.

7 Införd genom artikel 38 i rådets förordning (EEG) nr 136/66 av den 22 september 1966 om den gemensamma organisationen av marknaden för oljor och fetter (EGT 172, s. 3025) och särskilt föreskriven beträffande den gemensamma organisationen av marknaden för socker i artikel 38— 42 i rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker (EGT L 177, s. 4).

8 Enligt artikel 149.1 i anslutningsakten kan sådana åtgärder beslutas under tiden fram till och med den 31 december 1997 och får inte tillämpas efter den dagen.

9 Se rådets förordning (EEG) nr 1009/67 av den 18 december 1967 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker, ny artikel 33a införd genom Akten om anslutningsvillkoren för Konungariket Danmarks, Irlands och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anslutning till Europeiska gemenskaperna och anpassning av fördragen (ovan fotnot 2), s. 67, rådets förordning (EEG) nr 9/81 av den 1 januari 1981 om lager av jordbruksprodukter i Grekland den 1 januari 1981 (EGT L 1, s. 15), rådets förordning (EEG) nr 3770/85 av den 20 december 1985 om lager av jordbruksprodukter i Spanien, och rådets förordning (EEG) nr 3771/85 av den 20 december 1985 om lager av jordbruksprodukter i Portugal (EGT L 362, s. 18 respektive s. 21).

10 Begreppet normal lagring skall för varje varuslag definieras på grundval av de kriterier och mål som gäller för den gemensamma organisationen av marknaden för varan (artikel 145.2 i anslutningsakten).

11 Se A. Tilgenkamp, Agriculture (Réglementation relative aux adhésions), i Gidc-Loyrcttc-Noucl (red.), Dictionnaire du Marché commun, Paris, 1968 (lösbladsuppl., 1992 nr 3), s. 35.

12 Kommissionens förordning (EG) nr 3300/94 av den 21 december 1994 om övergångsåtgärder för socker till följd av Österrikes, Finlands och Sveriges anslutning (EGT L 341, s. 39)

13 Rådets förordning (EEG) nr 1785/81 av den 30 juni 1981 (ovan fotnot 6), med senare tillägg och ändringar.

14 Det är Danisco självt som i sin inlaga i förevarande mål har hänvisat till det minimipris för socker som är tillämpligt regleringsåret 1994/95 (som började den 1 juli 1994 och löpte ut den 30 juni 1995 enligt artikel 2 i förordning nr 1785/81), dock utan att klargöra om med detta uttryck avses riktpriset enligt artikel 2 eller interventionspriset enligt artikel 3 i förordning nr 1785/81. Riktprisct och interventionspriset för vitsocker och baspriset för betor samt det härledda interventionspriset för vitsockcr, interventionspriset för råsockcr, mimmiprisct för A-bctor och B-bctor, tröskelpriset och ersättningsbeloppet för kompensation för lagringskostnader fastställdes för rcglcringsårct 1994/95 genom rådets förordningar (EG) nr 1873/94 och 1874/94 av den 27 juli 1994 (EGT L 197, s. 11 och 12).

15 Wienkonventionen om traktatratten av den 23 maj 1969 (Förenta nationernas traktatsamling, vol. 788, s. 354). I Wienkonventionen, som utarbetades av Förenta nationernas kommitté för internationell rätt, har de scdvancrättsliga reglerna i folkrätten kodifierats. Den trädde i kraft den 27 januari 1980. Artikel 18 i Wienkonventionen, med rubriken Förpliktelse att ej omintetgöra en traktats ändamål och syfte före dess ikraftträdande, lyder: En stat är förpliktad att avhålla sig från handlingar som skulle omintetgöra en traktats ändamål och syfte, när a) den har undertecknat traktaten eller utväxlat de instrument som utgör traktaten med förbehåll för ratifikation, godtagande eller godkännande, så länge den icke har uttryckt sin avsikt att ej bli part i traktaten, eller b) traktaten föreskriver att endast särskilt avgivna reservationer, som ej omfattar reservationen i fråga, får göras.

16 Se ovan punkt 8.

17 Lydelsen av artikel 18 i Wienkonventionen återges ovan i fotnot 14.

18 Se bland annat dom av den 18 februari 1964 i de förenade målen 73/63 och 74/63, Rotterdam och Puttershock (Rec. 1964, s. 1), av den 28 juni 1978 i mål 70/77, Simmenthal (Rec. 1978, s. 1453), av den 20 mars 1986 i mil 35/85, Tissier (Rec. 1986, s. 1207), av den 7 mars 1990 i de förenade målen C-153/88— C-157/88, Fauque (Rcc. 1990, s. I-649), av den 12 december 1990 i mål C-241/89, SARPP (Rec. 1990, s. I-4695), av den 16 juli 1992 i mål C-187/91, Bclovo (Rec. 1992, s. I-4937), av den 16 december 1992 i mål C-114/91, Claeys (Rec. 1992, s. I-6559).

19 Se dom av den 27 februari 1962 i mål 10/61, kommissionen mot Italien (Rcc. 1962, s. 1, särskilt s. 21), av den 4 december 1974 i mål 41/74, van Duyn (Rcc. 1974, s. 1337), punkt 22, av den 28 oktober 1975 i mål 36/75, Rutili (Ree. 1975, s. 1219), punkt 32, av den 27 september 1988 i de förenade målen 89/85, 104/85, 114/85, 116/85, 117/85 och 125/85— 129/85, Ahlström m. fl. mot kommissionen (Rec. 1988, s. 5193), punkt 18, av den 24 november 1992 i mål C-286/90, Poulsen och Diva Navigation (Rec. 1992, s. I-6019), punkterna 9 och 10.

20 Dom av den 22 januari 1997 i mål T-115/94, Opel Austria mot rådet (REG 1997, s. II-39), punkt 89—93. I denna dom biföll förstainstansrätten en talan om ogiltigförklaring av en rådsförordning om återkallande av tullkoncessioner som återupprättade en importavgift för vissa produkter som enbart tillverkades av Opel. Rådet hade antagit förordningen i fråga sju dagar efter det att gemenskaperna hade godkänt EES-avtalet och deponerat sina godkännandcinstrument och tolv dagar före dagen för ikraftträdandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, som hade som ett av sina viktigaste syften att avskaffa tullar mellan de avtalsslutande parterna.

21 En annan fråga som inte behöver utredas för att besvara de ställda frågorna är om de gcmcnskapsrättsliga bestämmelser som nämns i länsrättens beslut om hänskjutandc har direkt effekt i förhållande till enskilda.

22 Se dom av den 24 november 1992, ovan fotnot 18.

23 Se bland annat dom av den 12 juli 1973 i mål 2/73, Gcddo (Rec. 1973, s. 865), punkt 4, och av den 19 maj 1992 i mål C-195/90, kommissionen mot Tyskland (Ree. 1992, s. I-3141).

24 Se nedan fotnot 29.

25 Se bland annat dom av den 16 december 1960 i mål 6/60, Humblct mot Belgiska staten (om artikel 86 i EKSGfördraget, Rec. 1960, s. 1093, särskilt s. 1127), av den 29 januari 1985 i mål 231/83, Cullet (Rec. 1985, s. 305), punkt 16, av den 19 november 1991 i de förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m. fl. (Ree. 1991, s. I-5357), punkterna 36 och 37.

26 Enligt artikel 41 i förordning nr 1785/81 får i sådana fall kommissionen uppskjuta verkställandet av de beslutade åtgärderna under en tid som inte får överstiga en månad från dagen då rådet underrättades. Rådet får i sin tur fatta ett annat beslut inom en månad.

27 Se föregående fotnot och motsvarande del av texten.

28 Se Y. Petit, Agriculture, i C. Gavalda— R. Kovar (red.), Répertoire de droit communautaire Dalloz, Paris, 1992 (och i lösbladssystem april 1994), band I, stycke 91.

29 Se ovan punkt 26— 28.

30 Enligt domstolens fasta rättspraxis (se dom av den 18 maj 1977 i mål 111/76, Officier van Justitie mot Van den Hazel, Rec. 1977, s. 901, av den 29 november 1978 i mål 83/78, Pigs Marketing Board mot Redmond, Rec. 1978, s. 2347, av den 16 januari 1979 i mål 151/78, Sukkerfabriken Nykøbing mot jordbruksministeriet, Rec. 1979, s. 1, av den 13 mars 1984 i mål 16/83, Prantl, Rec. 1984, s. 1299), får medlemsstaterna när gemenskapen i enlighet med artikel 40 i fördraget har beslutat om förordningar om upprättandet av en gc-mensam organisation av marknaden inom en bestämd sektor inte göra nig-ra undantag från dessa förordningar eller i övrigt åsidosätta dem. Denna princip är naturligtvis även tillämplig på införandet av avgifter på jordbruksprodukter (se till exempel dom av den 27 februari 1985 i mål 55/83, Italien mot kommissionen, Rec. 1985, s. 683, punkt 11).

31 Se dom av den 23 januari 1975 i mål 31/74, Galii (Rec. 1975, s. 47). När det prissystem som ligger till grund för den gemensamma organisationen av marknaden i fråga endast tillämpas i produktions- och grossistledet, får medlemsstaterna — utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i fördraget — vidta lagstiftningsåtgärder i fråga om prisbildningen i detaljhandels- och konsumcntledet, under förutsättning att dessa åtgärder inte äventyrar den berörda gemensamma marknadsorganisationens mål eller funktion (se dom av den 18 oktober 1979 i mål 5/79, Buys, Rec. 1979, s. 3203, punkt 18).

32 Dom av den 10 mars 1981 i de förenade målen 36/80 och 71/80 (Rec. 1981, s. 735).

33 Ibidem, punkterna 13 och 14. Det skall nämligen inte enbart tas hänsyn till det faktum att jordbruket i medlemsstaterna utgör en sektor som är nära förbunden med ekonomin i dess helhet vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken enligt artikel 39.2. c i fördraget, utan det framgår redan av ordalydelsen av artikel 39.1 b att en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket främst anses vara ett resultat av de strukturåtgärder som beskrivs i a.

34 Ibidem, punkt 14.

35 Ibidem, punkt 15—20.

36 Det skall anmärkas att enligt Danisco har den påstådda störningen av den gemensamma organisationen av marknaden på grund av sockeravgiften visat sig genom konfiskeringen till viss del i) av inkomsten från försäljning av socker som producerats under regleringsåret 1994/95 till priser som fastställts genom den gemenskapslagstiftning som blivit tillämplig, till skada dels för de svenska sockerproducenterna (det vill säga för Danisco), dels för betodarna, ii) av det belopp som skulle återbetalas till Danisco för lagerkostnader i enlighet med artikel 8 i förordning nr 1785/81.

37 Dom av den 26 oktober 1983 i mål 297/82, Samvirkende danske Landboforeninger (Rec. 1983, s. 3299).

38 Ibidem, punkt 10— 16.

39 Se bland annat domen i målet Samvirkende danske Landboforeninger, punkt 17.

40 Se dom av den 13 december 1983 i mål 222/82, Apple and Pear Development Council (Rec. 1983, s. 4083), punkt 31, där domstolen har fastslagit att [ä]vcn om det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om och i förekommande fall i vilken utsträckning den avgift som den skall bedöma rent faktiskt har haft sådana verkningar, skall det icke desto mindre anmärkas att en avgift där förtjänsterna huvudsakligen används till reklamkampanjer som producenterna annars själva skulle finansiera i allmänhet inte kan ha sådana verkningar (min kursivering).