Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 3 juli 1997

1 Originalspråk: grekiska.

2 Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, s. 8; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 3).

3 1 den grekiska texten hänvisas här till ett fel i den grekiska språkversionen av direktivet (översättarens anmärkning).

4 Det är här fråga om den tyska generalagenten för Daihatsufordon.

5 Bestämmelsen i fråga lyder, i den lydelse som den har sedan den 19 oktober 1994, på följande sätt: Ett aktiebolag, ett kommanditbolag med aktier för kommanditdelägarna eller ett bolag med begränsat ansvar, som inte äger någon förmögenhet, kan avföras ur handelsregistret på begäran av handelsmännens fackförbund, skattemyndigheterna eller ex officio. Därefter anses bolaget vara upplöst. Någon likvidation skall inte äga rum. Innan beslut om upphörande fattas skall alla berörda fackföreningar beredas tillfälle att yttra sig. Som den nationella domstolen har anmärkt är dock enligt den i Tyskland härskande uppfattningen redan den omständigheten att det finns en mycket ringa förmögenhet tillräcklig för att förhindra att bolaget upplöses ex officio.

6 Se beträffande detta också mitt förslag till avgörande i mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland, föredraget den 5 juni 1997.

7 Rådets direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978, grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, s. 11).

8 I den grekiska texten hänvisas här till ett fel i den grekiska språkversionen av direktivet (översättarens anmärkning).

9 A. st. (ovan fotnot 1).

10 Artikel 2.1 f i första direktivet.

11 Se till exempel dom av den 21 september 1989 i mål 68/88, kommissionen mot Grekland (Rcc. 1989, s. 2965), punkt 22.

12 A. si. (ovan fotnot 10).

13 Jämför dom av den 10 juli 1980 i förenade målen 253/78, 1/79—3/79, Giry och Guerlain m. fl. (Rcc. 1980, s. 2327), av den 21 mars 1985 i mål 172/84, Celestri (Rcc. 1985, s. 963), av den 24 oktober 1985 i mål 239/84, Gerlach (Rcc. 1985, s. 3507), av den 20 mars 1986 i mål 35/85, Tissier (Rec. 1986, s. 1207), av den 12 september 1996 i förenade målen C-58/95, C-75/95, C-112/95, C-119/95, C-123/95, C-135/95, C-140/95, C-141/95, C-154/95 och C-157/95, Gallotti m. fl. (REG 1996, s. I-4345), och av den 18 mars 1993 i mål C-280/91, Viessman (Rcc. 1993, s. I-971), punkt 17.

14 I dom av den 16 december 1993 i mål C-334/92, Wagner Miret (Rec. 1993, s. 6911), punkt 20, konstaterade domstolen att om den nationella domstolen vid tillämpning av den nationella lagstiftningen —oavsett om denna utfärdats före eller efter det alt direktivet antagits — behöver tolka denna lagstiftning, är den skyldig att vid tolkningen så långt möjligt beakta direktivets ordalydelse och syfte. Se även dom av den 7 december 1995 i mål C-472/93, Spano m. fl. (REG 1995, s. I-4321), och av den 13 november 1990 i mål C-106/89, Marleasing (Rec. 1990, s. I-4135).

15 Jämför dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (Rec. 1982, s. 53), av den 26 februari 1986 i mål 152/84, Marshall (Rec. 1986, s. 723), av den 14 juli 1994 i mål C-91/92, Faccini Dori (Rec. 1994, s. I-3325), och av den 19 november 1991 i förenade målen C-6/90 och C-9/90, Francovich m. fl. (Rec. 1991, s. I-5357, nedan kallat Francovich I).

16 Den spanska regeringen har hänvisat till domarna i målen Francovich I ocn Faccini Dori (ovan fotnot 14).

17 Se dom i ovannämnda målet Marshall (ovan fotnot 14), punkt 48, och i ovannämnda målet Faccini Dori (ovan fotnot 14), punkt 20, ävensom dom i ovannämnda målet Marleasing (ovan fotnot 13), punkt 6, samt dom av den 12 maj 1987 i förenade målen 372/85—374/85, Traen m. fl. (Rec. 1987, s. 2141), punkt 24, av den 11 juni 1987 i mål 14/86, Pretore di Salò (Rec. 1987, s. 2545), punkt 19, av den 22 februari 1990 i mål C-221/88, Busseni (Ree. 1990, s. I-495), punkt 23, av den 7 mars 1996 i mål C-192/94, El Corte Inglés (REG 1996, s. I-1281), punkt 16, och av den 26 september 1996 i mål C-168/95, Arcaro (REG 1996, s. I-4705).

18 Detta har tagits upp av både den tyska regeringen och kommissionen.

19 Detta är i varje fall den uppfattning som den spanska regeringen utläser av domarna i målen Marlcasing och Marshall (ovan fotnot 13 respektive 14).

20 A. st. (ovan fotnot 16).

21 A. st. (ovan folnot 16).

22 Såsom denna har utkristalliserats i artikel 189 i EG-fördragct, som anger genom vilka rättsakter gemenskapens institutioner kan fullgöra sina uppgifter.

23 Så mycket mindre kan den utgöra direkt grund för att ådöma påföljder för enskilda. Domstolen har fastställt att ett direktiv inte i sig och oberoende av nationell lagstiftning kan ha den effekten alt det fastställer eller skärper det straffrättsliga ansvaret för dem som bryter mot direktivets bestämmelser (domarna i målen Pretore di Salò och Arcaro, se ovan fotnot 16).

24 En sådan rätt skulle kunna följa av artikel 2 i första direktivet. Men inte heller på denna rättsgrund kan direktivet direkt åberopas, eftersom detta skulle medföra erkännande av alt artikel 2 i första direktivet har direkt effekt på förhållanden mellan enskilda i den nationella lagstiftningen. Den enda lösningen skulle, som redan nämnts (ovan punkt 22), vara all åberopa bestämmelser i den tyska lagstiftningen, som — tolkade mot bakgrund av artiklarna 2 och 6 i första direktivet — skulle göra det möjligt för den tyska domstolen eller den behöriga tyska förvaltningsmyndigheten att tvinga aktiebolag eller andra bolag med begränsat ansvar att offentliggöra sina årsbokslut. I ett sådant fall är de nationella myndigheterna skyldiga att använda de möjligheter som den nationella lagstiftningen ger dem för att säkerställa att direktivets mål uppnås.

25 Se ovan fotnot 16.

26 Dom av den 22 juni 1989 i mål 103/88 (Rec. 1989, s. 1839).