Förslag till avgörande av generaladvokat
1. I förevarande mål har Oberster Gerichtshof bett domstolen att tolka artikel 70 i akten om villkoren för Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till de fördrag som igger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen (nedan kallad anslutningsakten). Domstolen ombeds bland annat att förklara om undantaget i ovannämnda artikel 70 även är tillämpligt på en sådan lagstiftning som Österrikes lagstiftning om fritidsbostäder, vilken antogs efter anslutningen.
Relevanta regler och omständigheterna i målet vid den nationella domstolen
Nationell lagstiftning
2. Delstaten Tyrolens lagstiftning om fastighetsförvärv har av den hänskjutande domstolen i tillämpliga delar beskrivits enligt följande.
3. Den österrikiska författningsdomstolen (Verfassungsgerichtshof) har meddelat två domar rörande denna lagstiftning. I den första domen av den 28 september 1996 förklarade författningsdomstolen att lagen av den 3 juli 1991, vad avser dess bestämmelser om ändringar i TGVG 1983, var författningsstridig, varför dess bestämmelser saknade verkan. I den andra domen av den 10 december 1996 förklarade författningsdomstolen att TGVG 1993 var författningsstridig, varför de aktuella bestämmelserna inte längre var tillämpliga på mål som ännu inte hade avgjorts, med undantag för mål där — enligt den nationella domstolens uppgifter — den ovannämnda övergångsbestämmelsen i 40 § fjärde stycket i TGVG 1996 var tillämplig.
Bakgrunden till målet vid den nationella domstolen
4. De omständigheter som målet vid den nationella domstolen rör anges nedan. Den 14 oktober 1983 ingick bolaget Beck Liegenschaf tsverwaltungsgesellschaft mbH (nedan kallat Beck), med säte i Fieberbrunn, Österrike, och bolaget Bergdorf Wohnbau GmbH i likvidation (nedan kallat Bergdorf), med säte i Zell am See, Österrike, ett avtal om försäljning av en ägarlägenhet i distriktet (Bezirk) Kitzbühel.
5. Tillståndsmyndigheten väckte, med stöd av TGVG 1983, den 28 mars 1994 talan vid Landesgericht Innsbruck om fastställelse av att köpeavtalet mellan Beck och Bergdorf var ogiltigt, eftersom det rörde sig om en fiktiv eller bedräglig transaktion. Av begäran om förhandsavgörande framgår emellertid inte på vilket sätt avtalet skulle vara fiktivt eller bedrägligt. Tillståndsmyndigheten har i detta avseende lämnat ett förtydligande i sitt yttrande till domstolen: efter avtalsslutet köpte tyska medborgare andelarna i det bolag som köpt lägenheten. Skentransaktionen bestod i att ett österrikiskt bolag framförhandlat och slutit ett avtal om köp av en lägenhet, men därefter låtit sig köpas upp av tyska medborgare, vilket innebar att delstaten Tyrolens lagstiftning om utlänningars fastighetsförvärv kunde kringgås. Denna omständighet har emellertid inte givits närmare belysning av den nationella domstolen eller övriga parter som ingivit yttranden, utan tvärtom inte nämnts överhuvudtaget.
6. Denna dom överklagades till den hänskjutande domstolen, som inledningsvis har inriktat sin prövning på frågan om tillståndsmyndighetens rätt att väcka talan om ogiltigförklaring av det omtvistade köpeavtalet i det ursprungliga förfarandet.
Domstolens behörighet
7. Kommissionen och den österrikiska regeringen anser båda att domstolen inte bör besvara den hänskjutande domstolens fråga. Beskrivningen av omständigheterna i målet och relevant lagstiftning i begäran om förhandsavgörande är alltför knapphändig och ger inte domstolen möjlighet att förstå vare sig frågans räckvidd eller dess betydelse för tvistens lösning. De menar att den hänskjutande domstolens uppgifter tvärtom snarast tyder på att frågan är rent hypotetisk. För det första omfattas förevarande tvist inte av gemenskapsrättens tillämpningsområde, eftersom den omtvistade transaktionen ägde rum år 1983, det vill säga innan Österrike anslöt sig till gemenskapen. Gemenskapsrätten är således inte tillämplig på grund av tidsmässiga skäl (ratione temporis). Dessutom rör samtliga omständigheter som är relevanta för tvistens avgörande en och samma medlemsstat. Tvisten omfattas således inte till någon del av tillämpningsområdet för gemenskapsrätten.
8. Jag ansluter mig till ovannämnda synpunkter. Av domstolens rättspraxis framgår otvetydigt att eftersom det är nödvändigt att komma fram till en tolkning av gemenskapsrätten som är användbar för den nationella domstolen, krävs [det] att den nationella domstolen klargör den faktiska och rättsliga bakgrunden till de frågor som ställs eller att den åtminstone förklarar de faktiska omständigheter som ligger till grund för dess frågor. Den nationella domstolen är således skyldig att ge en uttömmande beskrivning av omständigheterna i målet och relevanta bestämmelser. Denna skyldighet har två syften, nämligen att dels ge såväl medlemsstaternas regeringar som övriga berörda möjlighet att avge yttranden i enlighet med artikel 20 i EG-stadgan för domstolen, dels göra det möjligt för domstolen att pröva om den är behörig att besvara den nationella domstolens frågor. Den hänskjutande domstolen måste visserligen ta ställning till om dess tolkningsfrågor är nödvändiga och relevanta, men EG-domstolen förbehåller sig rätten att pröva denna bedömning i syfte att avgöra huruvida den begärda tolkningen av gemenskapsrätten har något samband med de verkliga omständigheterna eller föremålet för tvisten, eller om frågan är hypotetisk och domstolen inte förfogar över uppgifter om de sakförhållanden eller rättsliga förhållanden som är nödvändiga för att på ett ändamålsenligt sätt besvara de frågor som ställts till den. Domstolen önskar med andra ord förbehålla sig möjligheten att se till att förfarandet med begäran om förhandsavgörande tillämpas på ett korrekt sätt, just i syfte att säkerställa att detta förfarande verkligen används som ett medel för samarbete mellan domstolarna. Artikel 177 i fördraget ger domstolen möjlighet att ge sin tolkning som ledning vid lösning av tvister där gemenskapsrättsliga regler är tillämpliga. Av detta följer att tolkningsfrågor som endast är av rent teoretiskt eller hypotetiskt intresse och som saknar betydelse för tvistens lösning skall avvisas.
9. Jag anser att de strikta krav som har uppställts i domstolens rättspraxis inte är uppfyllda i förevarande fall. Tolkningsfrågan rör nämligen artikel 70 i anslutningsakten, och närmare bestämt räckvidden av det i tiden begränsade undantag som har beviljats Österrike vad avser fritidsbostäder. En underförstådd men nödvändig förutsättning för att undantaget skall vara tillämpligt är emellertid att fördraget har åsidosatts. Om inga rättigheter som garanteras i fördraget påstås ha åsidosatts, finns det helt klart ingen anledning att åberopa undantaget i artikel 70 gentemot ett påstående om åsidosättande av skyldigheter enligt fördraget. I förevarande fall har den nationella domstolen emellertid inte resonerat på detta sätt. Tolkningsfrågan i begäran om förhandsavgörande syftar till att få vetskap om undantaget i anslutningsakten även omfattar en sådan lagstiftning som har tillämpats i målet vid den nationella domstolen, men ingen upplysning lämnas om huruvida rättigheter som garanteras av gemenskapens rättsordning eventuellt har åsidosatts. Logiskt sett är det emellertid endast om sådana rättigheter påstås ha åsidosatts som det finns anledning att tillämpa undantaget i fråga. Den hänskjutande domstolen har emellertid inte lämnat några klargöranden i fråga om skälen till varför den finner det nödvändigt att tillämpa undantagsregeln i artikel 70 och därför ställa ifrågavarande tolkningsfråga.
10. Därtill kommer att det inte finns något i begäran om förhandsavgörande som tyder på att förevarande fall har någon som helst anknytning till gemenskapsrätten. Fastigheten i fråga ligger i Österrike och förvärvaren och säljaren är båda österrikiska personer. Det rör sig således om ett rättsförhållande som endast har verkningar inom en medlemsstat, varför gemenskapsrätten inte är tillämplig. Mot denna bakgrund skulle domstolens eventuella svar vara rent hypotetiskt, eftersom ett sådant svar rör tolkningen av en bestämmelse som man redan vet inte är tillämplig i målet vid den nationella domstolen.
11. Jag anser därför att domstolen inte bör besvara den tolkningsfråga som den hänskjutande domstolen har ställt. Ett eventuellt svar från domstolen skulle — med hänsyn till uppgifterna i begäran om förhandsavgörande — röra ett rent internt förhållande, eftersom den nationella domstolen inte på något sätt gör gällande att intressen som skyddas av gemenskapens rättsordning står på spel. Tolkningsfrågan motsvarar således inte — såsom krävs i domstolens rättspraxis — ett objektivt behov för den nationella domstolens avgörande. När ett sådant objektivt behov inte är för handen brukar domstolen också avstå från att göra bruk av sin behörighet att besvara tolkningsfrågor från nationella domstolar.
Prövning i sak
12. För det fall att domstolen anser att den trots allt bör besvara tolkningsfrågan vill jag ge ett svar på frågan i sak.
Förslag till avgörande
13. Mot denna bakgrund föreslår jag att domstolen skall
1 Originalspråk: italienska.
2 EGT C 241, 1994, s. 21.
3 I artikel 70 föreskrivs följande: Trots skyldigheterna enligt de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen, far Österrike under fem år frän dagen för anslutningen behålla sin befintliga lagstiftning om fritidsbostäder.
4 Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 18 oktober 1983.
5 Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 3 juli 1991.
6 16a § första stycket. I slutbestämmelserna i lagen anges att denna bestämmelse även är tillämplig på fiktiva eller bedrägliga transaktioner som är för handen när denna lag träder i kraft (fri översättning).
7 Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 7 juli 1993.
8 I denna bestämmelse föreskrivs att Landesgrundverkehrsreferent kan... väcka talan om fastställelse av att en transaktion är ogiltig, särskilt om det rör sig om en fiktiv eller bedräglig transaktion.
9 Tiroler Grundverkehrsgesetz av den 3 juli 1996.
10 40 § har i övrigt följande lydelse:2. Grundverkehrsgesetz 1983 är i sak även fortsättningsvis tillämplig på inskrivningsärenden som var anhängiga den 1 januari 1994. Vad avser behöriga myndigheter och förfarandet är denna lag tillämplig. 3. Vad avser materiella bestämmelser är Grundverkehrsgesetz 1983 tillämplig på rättshandlingar och på transaktioner som har avtalats före den 1 januari 1994. Vad avser behöriga myndigheter och förfarandet är denna lag tilllämplig. 4. Överträdelser av Grundverkehrsgesetz 1983 som har skett före den 1 januari 1994 skall bestraffas enligt Grundverkehrsgesetz 1983. Överträdelser av Tiroler Grundverkehrsgesetz, LGBl nr 82/1993, som har skett innan denna lag träder i kraft skall bestraffas enligt Tiroler Grundverkehrsgesetz, LGBl. nr 82/1993. ... 6. 34 § och 35 § är även tillämpliga på rättshandlingar och transaktioner som redan har inskrivits i fastighetsregistret om tillstånd hade krävts enligt Grundverkehrsgesetz 1983 (fri översättning).
11 Se dom av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90 — C-322/90, Telemarsicąbruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, volym 14), punkt 6, beslut av den 19 mars 1993 i mål C-157/92, Banchero (REG 1993, s. I-1085), punkt 4, av den 30 juni 1997 i mål C-66/97, Banco de Fomento e Exterior (REG 1997, s. I-3757), punkt 7, av den 30 april 1998 i de förenade målen C-128/97 och C-137/97, Testa och Modesti (REG 1998, s. I-2181), punkt 5, och av den 8 juli 1998 i mål C-9/98, Agostini (REG 1998, s. I-4261), punkt 4.
12 Se bland annat beslutet i det ovannämnda målet Testa och Modesti, punkt 6.
13 Se dom av den 16 juli 1992 i mål C-83/91, Meilicke (REG 1992, s. I-4871; svensk specialutgåva, volym 13), punkt 25.
14 Dom av den 16 januari 1997 i mål C-134/95, USSL n° 47 di Biella (REG 1997, s. I-195), punkt 12.
15 Enligt fast rättspraxis är gemenskapsrätten inte tillämplig på rent interna förhållanden. Se bland annat dom av den 23 april 1991 i mål C-41/90 Höfner och Elser (REG 1991, s. I - 1979; svensk specialutgåva, volym 11), punkt 37, av den 28 januari 1992 i målC-332/90, Steen (REG 1992, s. I-341), punkt 9, och av den 16 februari 1995 i de förenade målen C-29/94—C-35/94, Aubertin m.fl. (REG 1995, s. I - 301), punkt 9, och domen i det ovannämnda målet USSL n° 47 di Biella, punkt 19.
16 Tillståndsmyndigheten drar för övrigt inte därav en annan slutsats, utan hävdar även den att domstolen inte är behörig, med den korrekta anmärkningen att det omtvistade fastighetsförvärvet rör två österrikiska bolag, varför fallet är internt för en medlemsstat.
17 I rättspraxis preciseras att det åligger domstolen att övervaka att denna möjlighet säkerställs med hänsyn till att det... bara är [besluten] om hänskjutande som de berörda skall underrättas om. Se dom av den 1 april 1982 i de förenade målen 141/81, 142/81 och 143/81, Holdijk m.fl (REG 1982, s. 1299: svensk specialutgåva, volym 6, s. 359), punkt 6, beslut av den 23 mars 1995 i mål C-458/93, Saddik (REG 1995, s. I-511), punkt 13, av den 7 april 1995 i mål C-167/94, Grau Gomis m.fl. (REG 1995, s. I-1023), punkt 10, av den 21 december 1995 i mål C-307/95, Max Mara (REG 1995, s. I - 5083), punkterna 8 och 20, och av den 20 mars 1996 i mål C-2/96, Sunino och Data (REG 1996, s. I - 1543), punkt 5.
18 Detta skäl är enligt min mening utslagsgivande, varför kommissionens och den österrikiska regeringens argument om att gemenskapsrätten inte är tillämplig av tidsmässiga skäl (ratione temporis) i förevarande fall inte behöver prövas. Det föreligger av allt att döma inga tvivel om att de omständigheter som målet vid den nationella domstolen rör härrör från tiden före Österrikes anslutning till gemenskapen. Domstolen har emellertid i ett liknande fall i sin dom av den 2 oktober 1997 i mål C-122/96, Saldanha och MTS (REG 1997, s. I-5325), punkt. 14, förklarat att gemenskapsrätten även är tillämplig på omständigheter som har inträffat före Österrikes anslutning, om deras verkningar kvarstår efter anslutningen, vilket i vårt fall gör att det är svårt att underlåta att tillämpa gemenskapsrätten av tidsmässiga skäl (ratione temporis). Hur som helst rör det sig enligt min mening om ett argument utan relevans, eftersom överväganden rörande gemenskapsrättens materiella tillämpningsområde (ratione materiae) i sig räcker som anledning att avvisa begäran om förhandsavgörande.
19 Se beslutet i det ovannämnda målet Testa och Modesti, punkt 17.
20 Se dom av den 9 oktober 1997 i mål C-261/96, Grado och Bashir (REG 1997, s. I-5531), punkterna 16 och 17, och beslut av den 16 maj 1994 i mål C-428/93, Monin Automobiles (REG 1994, s. I-1707), punkterna 15 och 16.
21 Se mitt förslag till avgörande av den 23 februari 1999 i mål C-302/97, Konle (ännu inte publicerad i REG).
22 Se dom av den 3 december 1998 i mål C-233/97, KappAhl Oy (REG 1998, s. I-8069), punkterna 15 och 21.
23 Enligt TGVG 1993 skulle i huvudsak tillstånd inhämtas, varvid österrikiska medborgare emellertid inte behövde inhämta sådant tillstånd om de förklarade att de inte skulle använda fastigheten som fritidsbostad. Vad avser utlänningar kunde tillstånd endast beviljas om förvärvet inte påverkade den österrikiska statens intressen och svarade mot ekonomiska, kulturella eller sociala intressen.