Förslag till avgörande av generaladvokat Georges Cosmas föredraget den 23 mars 1999

1 Originalspråk: grekiska.

2 Rådets direktiv om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (EGT L 290, s. 9; svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 75).

3 Min kursivering.

4 GURI nr 166 av den 16 juli 1941.

5 GURI nr 34 av den 10 februari 1996, suppl. ord. nr 24.

6 GURI nr 300 av den 23 december 1996.

7 Dom av den 5 juni 1997 i mål C-105/94, Celestini (REG 1997, s. I-2971), punkt 21. Se även, bland andra, dom av den 14 december 1995 i mål C-387/93, Banchero (REG 1995, s. I-4663), punkt 15.

8 Se domen i målet Celestini (ovan fotnot 6), punkt 21, och dom av den 15 december 1995 i mål C-415/93, Bosman (REG 1995, s. I-4921), punkt 59.

9 Se till exempel dom av den 16 december 1981 i mål 244/80, Foglia (REG 1981, s. 3045; svensk specialutgåva, volym 6, s. 243), punkt 21, av den 16 juli 1992 i mål C-343/90, Lourenço Dias (REG 1992, s. I-4673; svensk specialutgåva, volym 13), av den 26 januari 1993 i de förenade målen C-320/90—C-322/90, Telemarsicabruzzo m.fl. (REG 1993, s. I-393; svensk specialutgåva, volym 14), och domen i målet Celestini (ovan fotnot 6), punkt 22.

10 Domen i målet Celestini (ovan fotnot 6), punkt 22. Se även generaladvokaten Fennellys analys av problemet i sitt förslag till avgörande i målet Celestini (punkt 19 och följande punkter).

11 Se även, beträffande kravet att fastställa uppenbarhetsrekvisitet vid en avvisning, dom av den 7 december 1995 i mål C-472/93, Spano m.fl. (REG 1995, s. I-4321), av den 20 mars 1996 i mål C-2/96, Sunino och Data (REG 1996, s. I-1543) och av den 19 juli 1996 i mål C-191/96, Modesti (REG 1996, s. I-3937).

12 Redan i sin dom av den 8 juni 1971 i mål 78/70, Deutsche Grammophon (REG 1971, s. 487; svensk specialutgåva, volym 1, s. 575) förklarade domstolen att skyddet för industriell och kommersiell äganderätt omfattas av gemenskapsrätten i den mån detta skydd uttryckligen anges i artikel 36 i EEG-fördraget.

13 Är 1989 konstaterade domstolen att på gemenskapsrättens nuvarande stadium, som kännetecknas av att det inte har skett någon harmonisering eller tillnärmning av lagstiftningarna rörande skyddet för äganderätten till litterära och konstnärliga verk, så ankommer det på de nationella lagstiftarna att fastställa villkoren och de närmare bestämmelserna för detta skydd (dom av den 24 januari 1989 i mål 341/87, EMIElectrola, REG 1989, s. 79, punkt 11; svensk specialutgåva, volym 10). Denna lucka har fyllts genom rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram (EGT L 122, s. 42; svensk specialutgåva, område 17, volym 1, s. 111), rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området (EGT L 346, s. 61), rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 december 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel (EGT L 248, s. 15; svensk specialutgåva, område 13, volym 25, s. 33), rådets direktiv 93/98/EEG (ovan fotnot 1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (EGT L 77, s. 20).

14 Avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter — inklusive internationell handel med varumärkesförfalskade varor — TRIPS-avtalet.

15 En bestämmelse om att rättigheter kan återupprättas ansågs lämplig för att så snabbt som möjligt uppnå harmonisering av nationella regler om skyddstiden för upphovsrätt och närstående rättigheter. Utan denna bestämmelse hade, åtminstone under en viss period, en situation kunnat uppstå där upphovsrätt och närstående rättigheter till ett verk som förvärvats före direktivets ikraftträdande, fortfarande var skyddade i en medlemsstat (där skyddstiderna var långa), medan de däremot inte var skyddade i en annan medlemsstat. En sådan situation skulle onekligen ha medfört negativa konsekvenser för handeln mellan medlemsstaterna.

16 I enlighet med vad jag har anfört i mitt förslag till avgörande av den 19 januari 1999 i mål C-321/97, Andersson (vilket ännu inte har avgjorts av domstolen), punkt 57, får man inte blanda ihop en rättsregels retroaktiva verkan och direkta effekt. Denna distinktion måste göras med beaktande av tidsdimensionen för de förhållanden som regleras av rättsregeln i fråga. Retroaktiv verkan består i att regeln tillämpas på förhållanden som slutgiltigt fixerats före dess ikraftträdande. Även omedelbar verkan tillämpas i princip i enlighet med regeln tempus regit actum, och består i att regeln tillämpas på pågående förhållanden. Detta innebär att tillämpningsområdet i tiden för en regel även omfattar framtida verkningar av pågående förhållanden som uppstått tidigare men som inte slutgiltigt fixerats före regelns ikraftträdande. Det är ett sådant pågående och icke slutgiltigt fixerat förhållande som skapas genom att ett verk börjar och fortsätter att utnyttjas efter att det har offentliggjorts. Detta innebär med andra ord att tredje man i god tro inte kan hävda att ett förhållande är slutgiltigt fixerat enbart av den anledningen att utnyttjandet av verket är ett pågående förhållande. Om utnyttjandet däremot hade fullbordats innan direktiv 93/98 trädde i kraft, hade man enligt min mening stått inför ett sådant slutgiltigt fixerat förhållande vars förändring skulle vara att likställa med en retroaktiv tillämpning av en senare rättsregel. Ett förhållande där tredje man är i god tro kan sammanfattningsvis anses vara slutgiltigt fixerat i de fall där tredje man inte endast har börjat mångfaldiga och utnyttja en CD-skiva, utan även spridit CD-skivorna på marknaden. Det är endast under förutsättning att direktiv 93/98 uttryckligen föreskriver att återupprättade rättigheter tvingar tredje man i god tro att betala för de CD-skivor som mångfaldigats, saluförts och spridits på marknaden före den 1 juli 1995, som problemet med retroaktiv verkan i strid med grundläggande rättsprinciper aktualiseras. Denna fråga är inte aktuell i det förevarande målet, eftersom det framgår både av lydelsen och andemeningen i direktiv 93/98 att återupprättandet av närstående rättigheter inte avser varor som har spridits på marknaden före den tidpunkt som fastställts i gemenskapsbestämmelsen.

17 Min kursivering.

18 Dom av den 20 oktober 1993 i de förenade målen C-92/92 och C-326/92, Phil Collins m.fl. (REG 1993, s. I-5145; svensk specialutgåva, volym 14), punkt 22.

19 Tredje man hade närmare bestämt en möjlighet att fortsätta att mångfaldiga och saluföra CD-skivor mellan den 1 juli 1995 och den 25 februari 1996 och att fritt saluföra de exemplar som mångfaldigats mellan den 25 februari och den 26 maj 1996.

20 I sitt skriftliga yttrande anför den italienska regeringen att man, före antagandet av den omtvistade lagstiftningen, tog i beaktande vilka kostnader fonogramframställarna hade samt omfattningen av deras investeringar och vinstmöjligheter. Man konstaterade därvid att framställningskostnaderna är särskilt låga när det handlar om verk som har offentliggjorts och att de i praktiken motsvarar kopieringskostnaderna (CD-tillverkningen). För att kompensera dessa kostnader är det följaktligen tillräckligt att ge fonogramframställarna en möjlighet att sälja ut sina lager under en bestämd period från och med återupprättandet av de närstående rättigheterna, samtidigt som man befriar dem från skyldigheten att betala ersättning till innehavarna av rättigheterna.

21 Man kan för övrigt hålla med om att tredje man, som i god tro har utnyttjat ett musikaliskt verk som har offentliggjorts, inte befinner sig i samma situation som personer som utnyttjar ett litterärt verk, för vilket skyddet för upphovsrätten upphört. Man kan följaktligen inte begära, med åberopande av allmänna lagtolkningsprinciper, att olika situationer skall behandlas lika.

22 Dom av den 22 september 1983 i mål 159/82, Verli-Wallace mot kommissionen (REG 1983, s. 2711).

23 Dom av den 22 februari 1990 i mål C-221/88, Busseni (REG 1990, s. I-495; svensk specialutgåva, volym 10), punkt 35. Se även dom av den 14 januari 1987 i mål 278/84, Tyskland mot kommissionen (REG 1987, s. 1), av den 14 april 1970 i mål 68/69. Broek (REG 1970, s. 171) och av den 10 juli 1986 i mal 270/84, Licata mot ESK (REG 1986, s. 2305).

24 Dom av den 14 februari 1990 i mål C-350/88, Delacre m.fl. mot kommissionen (REG 1990, s. I-395), punkt 33. Se även dom av den 28 oktober 1982 i mål 52/81, Faust mot kommissionen (REG 1982, s. 3745), punkt 27 och av den 17 juni 1987 i de förenade målen 424/85 och 425/85, Frico m.fl. (REG 1987, s. 2755), punkt 33.

25 Den nationella lagstiftaren skulle eventuellt kunna föreskriva ett mer långtgående skydd, men är således inte skyldig att göra detta.