Förslag till avgörande av generaladvokat Leendert A. Geelhoed föredraget den 22 februari 2001

1 Originalspråk: nederländska.

2 Dom av den 22 juni 1982 i mål 220/81 (REG 1982, s. 2349).

3 Dom av den 15 september 1994 i mål C-293/93 (REG 1994, s. I-4249).

4 1983 och 1990 års Standards of Fineness Regulations kompletterar de redan tillåtna finhalterna enligt 1637, 1783 och 1807 års irländska lagar. Dessa lagar utgör enligt den irländska regeringen landets äldsta konsumentskyddslagstiftning.

5 Det framgår av handlingarna í målet att denna skyldighet följer av gammal irländsk lagstiftning.

6 Denna konvention undertecknades i Wien den 15 november 1972. När kommissionen inkom med sitt motiverade yttrande var Österrike, Irland, Portugal, Förenade kungariket, Sverige,. Finland och Danmark anslutna till denna konvention. Ar 1999 ratificerade även Nederländerna Wienkonventionen.

7 Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ädelmetallarbeten (EGT 1994, C 209. s. 4, nedan kallat direktivförslaget).

8 Den 7 mars 2000 väckte kommissionen en liknande talan mot Frankrike för åsidosättande av artikel 30 EG (mål C-84/00, kommissionen mot Frankrike). I det målet invände kommissionen mot att ädelmetallarbeten härrörande från andra medlemsstater som uppges ha en finhalt på 999 tusendelar inte får saluföras i Frankrike.

9 Ovan fotnot 2.

10 Ovan fotnot 3.

11 Domen i det ovannämnda målet Robertson, punkt 10, och domen i det ovannämnda målet Houtwipper, punkt 13.

12 Dom av den 20 februari 1979 i mål 120/78, Rewe-Zentral (REG 1979, s. 649; svensk specialutgåva, volym 4, s. 377).

13 Se domarna i de ovannämnda målen Robertson, punkterna 9 och 11, och Houtwipper, punkterna 11 och 14.

14 Domarna i de ovannämnda målen Robertson, punkt 12, och Houtwipper, punkt 15. Min kursivering.

15 Domen i det ovannämnda målet Houtwipper, särskilt punkterna 18 och 19. Min kursivering.

16 Även om inte domstolen uttryckligen fastslog det, ankommer det förstås på de nationella domstolarna att också avgöra huruvida kontrollstämplarnas innehåll är begripligt för konsumenterna.

17 Domen i det ovannämnda målet Houtwipper, punkt 23.

18 Dom av den 11 juli 1974 i mål 8/74 (REG 1974, s. 837; svensk specialutgåva, volym 2, s. 343).

19 I det avseendet hänvisar kommissionen till dom av den 26 november 1985 i mål 182/84, Miro (REG 1985, s. 3731), och av den 13 november 1990 i mål 269/89, Bonfait (REG 1990, s. I-4169).

20 Domen i det ovannämnda målet Dassonville, fotnot 18, punkt 5. Se också dom av den 24 november 1993 i de förenade målen C-267/91 och C-268/91, Keck och Mithouard (REG 1993, s. I-6097; svensk specialutgåva, volym 14, s. 431), punkt 11.

21 Domen i det ovannämnda målet Houtwipper, punkt 21. Domstolen hänvisar här till Förenade kungarikets iakttagelser av att en reducering av andelen ädelmetall med en tusendel kan öka vinstmarginalen med upp till 10 procent.

22 Jag erinrar om att domstolen noggrant definierat konsumenten, vilket gör det möjligt att, utom när det röreligger folkhälsoskäl, väga dennes intressen mot kravet på fri rörlighet för varor. För att avgöra om en benämning, ett varumärke eller en reklamuppgift är vilseledande eller ej skall man enligt domstolen beakta de förväntningar som en normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst genomsnittskonsument kan tänkas ha (se särskilt dom av den 16 juli 1998 i mål C-210/96, Gut Springenheide och Tusky, REG 1998, s. I-4657, punkt 31, och av den 13 januari 2000 i mål C-220/98, Estée Lauder, REG 2000, s. I-117, punkt 27).

23 Det ovannämnda förslaget till avgörande i målet Houtwipper, punkt 36.

24 Se domen i det ovannämnda målet Robertson, punkt 11.

25 Se särskilt dom av den 23 oktober 1997 i mål C-159/94, kommissionen mot Frankrike (REG 1997, s. I-5815), punkt 102, nyligen fastställd i dom av den 14 december 2000 i mål C-55/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2000, I-11499), punkt 30.

26 Dom av den 22 oktober 1998 i mål C-184/96, kommissionen mot Frankrike (REG 1998, s. I-6197), punkt 17.

27 Se exempelvis dom av den 23 oktober 1997 i mål C-189/95, Franzén (REG 1997, s. I-5909), punkt 76.

28 Till stöd för denna slutsats har kommissionen åberopat dom av den 2 mars 1983 i mål 155/82, kommissionen mot Belgien (REG 1983, s. 531), och av den 28 februari 1984 i mål 247/81, kommissionen mot Tyskland (REG 1984, s. 1111) och kommissionens direktiv 70/5O/EEG av den 22 december 1969, grundat på bestämmelserna i artikel 33.7 i fördraget, om avskaffande av åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner som inte omfattas av andra bestämmelser antagna med stöd av EEG-fördraget (EGT L 13, 1970, s. 29).

29 Här nöjer jag mig med att hänvisa till de ovan i fotnot 28 nämnda domarna.

30 Domen i det ovannämnda målet Robertson, punkt 11.

31 Se i det avseendet dom av den 2 april 1998 i mål C-213/96, Outokumpu Oy (REG 1998, s. I-1777), punkt 39.

32 Förslaget till avgörande, punkterna 38—40.

33 Se särskilt dom av den 17 december 1981 i mål 272/80, Frans-Nederlandse Maatschappij voor Biologische Producten (REG 1981, s. 3277; svensk specialutgåva, volym 6, s. 257), punkt 14.

34 Förenade kungarikets regering har gjort gällande att kontrollstämpling som utförs av ett oberoende organ har en mer preventiv verkan och utgör ett bättre konsumentskydd än när tillverkarna själva stämplar sina produkter. Enligt Förenade kungariket är även ett system med stickprovskontroller av ett oberoende organ sämre än ett system enligt vilket ett sådant organ också anbringar stämplarna. Jag skall inte i förevarande förslag till avgörande behandla frågan huruvida det alltid är nödvändigt att kontrollstämplar anbringas av ett oberoende offentligt organ och således inte skulle kunna anbringas av det berörda tillverkningsföretaget genom självkontroller.

35 Kommissionen hänvisar till dom av den 25 april 1985 i mål 207/83, kommissionen mot Förenade Kungariket (REG 1985, s. 1201; svensk specialutgåva, volym 8, s. 159), och av den 17 juni 1981 i mål 113/80, kommissionen mot Irland (REG 1981, s. 1625; svensk specialutgåva, volym 6, s. 145).