Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 21 februari 2002

1 Originalspråk: italienska.

2 Detta Åliggande, har kommissionen preciserat, följer i synnerhet av artikel 10 EG, av artikel 9 i förordning nr 729/70 och numera av artikel 9 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103) som nar ersatt och upphävt förordning nr 729/70.

3 Se särskilt artikel 5.2 c i förordning nr 729/70 i ändrad lydelse, artikel 8 i förordning nr 1663/95 och artiklarna 1 och 2 i beslut 94/442.

4 Dom av den 14 december 2000 i mål C-245/97, Tvskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-11261, punkt 47, med ytterligare hänvisningar).

5 Se artikel 5.2 c femte stycket i förordning nr 729/70.

6 Se artikel 8.1 andra stycket i förordning nr 1663/95 och artikel 1.1 a i beslut 94/442.

7 Se artikel 8.1 andra stycket i förordning nr 1663/95 och artikel 1.1 a i beslut 94/442.

8 Se artikel 5.2 c tredje stycket i förordning nr 729/70 och artikel 2.1 och 2.2 i beslut 94/442.

9 Se dom av den 6 december 2001 i mål C-373/99. Grekland mot kommissionen (REG 2001, s. I-9619), punkt 82, och nyligen dom av den 24 januari 2002 i mål C-170/00, Finland mot kommissionen (REG 2002, s. I-1007), punkterna 26 och 27.

10 Se för ett liknande resonemang domen i det ovannämnda målet Finland mot kommissionen, punkt 34.

11 Jag erinrar med anledning härav om att följande gäller enligt artikel 5.2 c fjärde stycket i förordning nr 729/70:Kommissionen skall fastställa de belopp som skall undantas med beaktande i synnerhet av hur betydande bristen på överensstämmelse är. Kommissionen skall i detta syfte beakta överträdelsens natur och betydelse och den ekonomiska förlust som gemenskapen förorsakats.

12 Kommissionen har citerat dom av den 23 april 1986 i mål 150/84, Bernardi mot parlamentet (REG 1986, s. 1375), punkt 28, samt förslag till avgörande av generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomer i mal C-263/95 (dom av den 10 februari 1998 i mål C-263/95, Tyskland mot kommissionen, REG 1998, s. I-441), punkt 12; för ett liknande resonemang, se till exempel dom av den 15 juli 1970 i mål 41/69, Chemiefarma mot kommissionen (REG 1970, s. 661; svensk specialutgåva, 1970, s. 457), punkt 52, dom av den 14 februari 1990 i mål C-301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, 1990, s. 303), dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-959), punkt 48, och dom av den 5 oktober 2000 i mål C-288/96, Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-8237), punkt 101 med ytterligare hänvisningar.

13 Se s. 4 i dokumentet Granskning och godkännande av räkenskaper som generaldirektoratet för jordbruk har sammanställt och som finns tillgängligt på Internet (se http://europa.eu.int/comm/agriculture/publi/fact/clear/clear_sv.pdf, där den senaste texten av den 11 augusti 2000 återfinns), samt omständigheterna i de ännu vid domstolen anhängiga målen C-377/99, Tyskland mot kommissionen (om 1995 års räkenskaper, när förordning nr 1663/95 ännu inte hade trätt i kraft) och C-337/99, Tyskland mot kommissionen (räkenskapsåret 1996).

14 Generaladvokaten Jacobs uttalar sig enligt följande i sitt förslag till avgörande av den 12 juli 2001 i mål C-130/99, Spanien mot kommissionen (REG 2001, s. I-3005); Kommissionen är för att följa artikel 5.2 c sålunda endast skyldig att genomföra kontroller och meddela resultaten därav inom en period av 24 månader efter det att utgiften verkställts av den berörda medlemsstaten. Kommissionen är inte skyldig att slutföra avslutsförfarandet inom den perioden. Enligt min mening medför detta system ingen orimlig arbetsbörda för kommissionen, utan balanserar på ett rimligt sätt å ena sidan, behovet av rättssäkerhet for medlemsstaterna och å andra sidan, gemenskapens finansiella intressen (punkt 95).

15 Enligt vilken det årliga, i enlighet med gällande förfarandet för avslutande av räkenskaper antagna, beslutet om avslutande av räkenskaper borde ha antagits före slutet av det år som följer på det ifrågavarande räkenskapsåret, men dock utan att underlåtenheten att beakta den perioden får några konsekvenser, vilket emellertid är fallet enligt den nu gällande bestämmelsen.

16 Se bland annat dom av den 6 oktober 1993 i mål C-55/91, Italien mot kommissionen (REG 1993, s. I-4813), punkt 69 med ytterligare hänvisningar.

17 Se för ett liknande resonemang generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i målet Spanien mot kommissionen, punkt 95.

18 Dom av den 13 december 1990 i mål C-22/89, Nederländerna mot kommissionen (REG 1990, s. I-4799), punkt 18; se för ett liknande resonemang dom av den 1 oktober 1998 i mål C-27/94, Nederländerna mot kommissionen (REG 1998. s. I-5581), punkt 36, samt dom av den 22 april 1999 i mal C-28/94, Nederländerna mot kommissionen (REG 1999, s. I-1973), punkt 82.

19 Se bland annat dom av den 4 juli 1996 i mål C-50/94, Grekland mot kommissionen (REG 1996, s. I-3331), punkt 26.

20 Dom av den 24 mars 1988, mål C-347/85, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1988, s. I-1749), punkt 15.

21 Se domen av den 4 juli 1996 i det ovannämnda målet Grekland mot kommissionen, punkt 7 och följande punkter.