Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 12 juni 2003

1 Originalspråk: franska.

2 EGT L 130, 2001, s. 42 (nedan kallat det omtvistade beslutet).

3 EGT C 384, s. 3 (nedan kallat meddelandet).

4 Se punkterna 9-12.

5 Se punkt 34.

6 Rådets förordning av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1). Artikel 93 i EG-fördraget är nu artikel 88 EG.

7 Raders direktiv av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater frän jordbruket (EGT L 375, s. 1; svensk specialutgåva, omrade 15, volym 10, s. 192).

8 I artikel 2 g i direktiv 91/676 definieras stallgödsel som track och urin från djur eller blandning av dessa och strömedel, även i behandlad form.

9 Se bilaga 3.2.

10 Mineralenaanfgiftesysteem (mineralavgiftssystem).

11 Lag av den 27 november 1986 med bestämmelser om handel med gödselmedel och om bortskaffande av överskott av gödselmedel, i dess ändrade lydelse enligt lagen av den 16 september 1999 (Stbl. 1999, s. 406)(nedan kallad Meststoffenwet).

12 Se artikel 15 i Meststoffenwet.

13 Ibidem, artikel 16.

14 Ibidem, artikel 18.

15 Se artikel D2 i bilaga D till Meststoffenwet.

16 Ibidem, artikel D8 i bilaga D.

17 Ibidem, artiklarna 19 och 26.

18 Stcrt. 1999, nr 9 (nedan kallad undantagsförordningen).

19 Undantaget gäller företag som i genomsnitt inte har mer än tre djurenheter och tre hektar jordbruksmark under ett kalenderår. Vidare är det inte tillåtet för dessa företag att köpa in stallgödsel eller organisk växtnäring.

20 Se punkt 2 i undantagsförordningen.

21 Ibidem, punkt 3.

22 Ibidem, punkt 4.

23 Ibidem, punkt 5.

24 I denna skrivelse påstod den nederländska regeringen att den hade anmält undantagsförordningen till kommissionen den 5 januari 1999 såsom teknisk föreskrift. Genom skrivelser av den 20 maj och den 10 augusti 1999 påpekade kommissionen för denna regering att förordningen i fråga innehöll bestämmelser som Kunde utgöra statligt stöd.

25 Mål C-322/00, som för närvarande är anhängigt. Den 7 november 2002 lämnade jag ett förslag till avgörande även i detta mål.

26 Se artikel 1 i det omtvistade beslutet.

27 Se dom av den 2 juli 1974 i mål 173/73, Italien mot kommissionen (REG 1974, s. 709; svensk specialutgåva, volym 2, s. 321), punkt 33, av den 17 mars 1993 i de förenade målen C-72/91 och C-73/91, Sloman Neptun (REG 1993, s. I-887; svensk specialutgåva, volym 14, s. 47), punkt 21, och av den 17 juni 1999 i mål C-75/97, Belgien mot kommissionen (REG 1999, s. I-3671), punkt 34.

28 Så förhåller det sig till exempel med den progressiva inkomstskatten, som ger de skattebetalare med lägst inkomst bättre villkor, vilket motiveras av skattens omfördelningssyfte. På samma sätt kan det vara motiverat av skattesystemets art att kooperativ som delar ut sina vinster till sina medlemmar inte beskattas på kooperativnivå om skatten tas ut av medlemmarna (se punkterna 24 och 25 i meddelandet).

29 Se exempelvis förstainstansrättens dom av den 27 januari 1998 i mål T-67/94, Ladbroke Racing mot kommissionen (REG 1998, s. II-1), punkt 189, och den rättspraxis som åberopas i denna punkt.

30 Se dom av den 28 april 1993 i mål C-364/90, Italien mot kommissionen (REG 1993, s. I-2097), punkt 20, och av den 19 september 2000 i mål C-156/98. Tyskland mot kommissionen (REG 2000, s. I-6857), punkt 56, såväl som punkt 25 i generaladvokaten Saggios förslag till avgörande l samma mål. Se även punkt 86 i generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-99/98, Österrike mot kommissionen (dom av den 15 februari 2001, REG 2001, s. I-1101). Enligt generaladvokatens uppfattning har medlemsstaterna, när det gäller kontrollen av statligt stöd, en allmän skyldighet att i god tro ställa alla nödvändiga och relevanta upplysningar till kommissionens förfogande.

31 Se dom av den 28 april 1993 i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 22.

32 Se dom av den 16 mars 2000 i mål T-72/98, Astilleros Zamacona mot kommissionen (REG 2000, s. II-1683), punkt 55.

33 Se dom av den 26 september 2002 i mål C-351/98, Spanien mot kommissionen (REG 2002, s. I-8031). punkt 43. Se även i det avseendet punkt 27 i generaladvokaten Ruiz-Jarabo Colomers förslag till avgörande i mål C-6/97, Italien mot kommissionen (dom av den 19 maj 1999, REG 1999, s. I-2981).

34 Andra skälet i nämnda förordning.

35 Enligt artikel 4.2 i samma förordning kan kommissionen fastställa att den anmälda åtgärden inte utgör stöd.

36 Se punkt 23 i meddelandet.

37 Genom skrivelse av den 20 juni 2000 frågade kommissionen emellertid den nederländska regeringen om skrivelsen av den 17 maj 2000 skulle betraktas som regeringens officiella överlämnande av synpunkter inom ramen för det formella undersökningsförfarandet. Regeringen gav ett jakande svar på denna fråga genom skrivelse av den 3 juli 2000.

38 Det skall dessutom understrykas att den nederländska regeringen inte har lämnat in någon vetenskaplig handling till stöd för sina påståenden att de undantagna kväve- och fosfatmängderna är berättigade efter det att det omtvistade beslutet antogs och under förhandlingen.

39 Se dom av den 23 februari 1961 i mål 30/59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot höga myndigheten (REG 1961, s. 1, s. 39; svensk specialutgåva, volym 1, s. 69), av den 1 december 1998 i mål C-200/97, Ecotrade (REG 1998, s. I-7907), punkt 34, och av den 19 maj 1999 i det ovannämnda målet Italien mot kommissionen, punkt 15.

40 Dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Exterior de España (REG 1994, s. I-877), punkt 14. I det målet hade statliga kreditinstitut befriats från skyldigheten att betala alla möjliga nationella skatter, såväl regionala som kommunala.

41 Se även dom av den 17 juni 1999 i det ovannämnda målet Belgien mot kommissionen, punkt 24. Denna dom rörde höjda avdrag för sociala avgifter.

42 Dom av den 17 juni 1999 i mål C-295/97, Piaggio (REG 1999, s. I-3735), punkterna 41-43.

43 Se dom av den 29 februari 1996 i mål C-56/93, Belgien mot kommissionen (REG 1996, s. I-723), punkt 79, av den 26 september 1996 i mål C-241/94, Frankrike mot kommissionen (REG 1996, s. I-4551), punkt 20, och av den 17 juni 1999 i det ovannämnda målet Belgien mot kommissionen, punkt 25. Se även förstainstansrättens dom av den 29 september 2000 i mål T-55/99, CETM mot kommissionen (REG 2000, s. II-3207), punkt 53.

44 Se punkt 40.

45 Se punkt 36.

46 Se punkt 40.

47 Se punkt 35.

48 Se punkt 36.

49 Se punkt 39.

50 Se punkt 40.

51 Se punkterna 41 och 42.

52 Se punkt 43.

53 Se punkt 43.

54 Se exempelvis dom av den 21 mars 2001 i mål C-17/99, Frankrike mot kommissionen (REG 2001, s. I-2481), punkt 35.