Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 11 december 2003

1 Originalspråk: spanska.

2 Se domar av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva, volym 3, s. 261), punkt 1 i domslutet, och i mål 45/76, Comet (REG 1976, s. 2043), domslutet, och domar av den 15 september 1998 i mål C-231/96, Edis (REG 1998, s. I-4951), punkt 2, och i mål C-260/96, Spac (REG 1998, s. I-4997), punkt 1 i domslutet. Se även dom av den 27 februari 1980 i mål 68/79, Just (REG 1980, s. 501; svensk specialutgåva, volym 5, s. 31), punkt 3 i domslutet, av den 27 mars 1980 i mål 61/79, Denkavit Italiana (REG 1980, s. 1205; svensk specialutgåva, volym 5, s. 149), punkt 1 a i domslutet, av den 10 juli 1980 i mål 811/79, Ariete (REG 1980, s. 2545) och i mål 826/79, Mireco (REG 1980, s. 2559), domslutet i båda domarna, av den 10 juli 1997 i mål C-261/95, Palmisani (REG 1997, s. I-4025), domslutet, av den 17 november 1998 i mål C-228/96, Aprile (REG 1998, s. I-7141), punkt 1 i domslutet och av den 9 februari 1999 i mål C-343/96, Dilexport (REG 1999, s. I-579), punkt 1 i domslutet. Se senast dom av den 10 september 2002 i de förenade målen C-216/99 och C-222/99, Prisco y Caser (REG 2002, s. I-6761), punkt 2 i domslutet och av den 2 oktober 2003 i mål C-147/01, Weber's Wine m.fl. (REG 2003, I-11365), punkt 3 i domslutet.

3 Se dom av den 9 november 1983 i mål 199/82, San Giorgio (REG 1983, s. 3595; svensk specialutgåva, volym 7, s. 389), punkt 12 och domslutet, av den 8 februari 1996 i mål C-212/94, FMC m.fl. (REG 1996, s. I-389), punkt 64 och punkt 4 i domslutet, av den 15 september 1998 i det ovannämnda målet Edis, punkt 34, och det likaså ovannämnda målet Spac, punkt 18, samt i de förenade målen C-279/96? C-281/96, Ansaldo Energía m.fl. (REG 1998, s. I-5025), punkt 16, och av den 17 november 1998 i det i föregående fotnot nämnda målet Aprile, punkt 18, av den 9 februari 1999 i det ovannämnda målet Dilexport, punkt 25, av den 24 september 2002 i mål C-255/00, Grundig Italiana (REG 2002, s. I-8003), punkt 33, och av den 2 oktober 2003 i det likaså ovannämnda målet Weber's Wine m.fl., punkt 103.

4 Se artiklarna 133 och 135 i Código do Procedimento Administrativo (förvaltningsprocesslagen), som antogs genom Decreto-Lei 442/91 av den 15 november. Enligt artikel 133.2 är följande förvaltningsbeslut ogiltiga ipso jure: a) beslut som innebär maktmissbruk; b) beslut som fattats av organ som saknar behörighet att anta sådana beslut; c) beslut som omöjligen kan verkställas, har ett obegripligt innehåll eller utgör brottslig gärning; d) beslut som fattats i strid med kärninnehållet i en grundläggande rättighet; e) beslut som fattats under tvång; f) beslut som helt brister i formellt rättsligt hänseende; g) beslut som fattats av kollegiala organ efter tumultartade överläggningar eller då lagstadgade kvórum- eller majoritetskrav inte iakttagits; h) beslut som fattats i strid med res judicata; eller i) beslut som grundas på andra beslut som tidigare ogiltigförklarats eller återkallats.

5 Se artiklarna 158 och 160 i Código do Procedimento Administrativo.

6 1 portugisisk rätt betecknas det förfarande som handläggs av den myndighet som fattade det klandrade beslutet reclamação [se artikel 158.2 a i Código do Procedimento Administrativo].

7 Se artiklarna 158.2 b och 167.1 i nämnda lag.

8 Se artiklarna 162 och 168 i Código do Procedimento Administrativo.

9 Se artiklarna 66.1 och 66.2 och 67.1 i Código de Procedimento e de Processo Tributàrio, antagen genom Decreto-Lei 433/99 av den 26 oktober.

10 Se artiklarna 68.1 och 70.1 och 70.2, jämförda med artikel 102.1 i Código de Procedimento e de Processo Tributário.

11 Artiklarna 76 och 67 i Código de Procedimento e de Processo Tributário, den senare jämförd med artikel 167.1 i Código do Procedimento Administrativo: det faktum att det administrativa överklagandet inom skatteområdet alltid är fakultativt till sin karaktär beror på att det föreskrivs att det skall vara möjligt att överklaga förvaltningsbeslutet till domstol.

12 Se artikel 96.1 i Código de Procedimento e de Processo Tributario och artiklarna 9 och 95.1 i Lei Geral Tributaria (allmänna skattelagen), antagen genom Decreto-Lei 398/98 av den 17 december. Dessa bestämmelser är särskilda uttryck, på skatteområdet, för den generalklausul i artikel 268.4 i Republiken Portugals konstitution som garanterar alla medborgare en möjlighet att i domstol få prövat huruvida ett förvaltningsbeslut, oberoende av form, som strider mot deras rättsligt skyddade rättigheter och intressen är rätts-stridigt.

13 Se artikel 97.1 a i Código de Procedimento e de Processo Tributário och artikel 95.2 a i Lei Geral Tributária.

14 Artiklarna 101 a i Lei Geral Tributária och artikel 97.1 a i Código de Procedimento e de Processo Tributàrio (lagen om förfarande och process på skatteområdet).

15 Artiklarna 101 b i Lei Geral Tributária och artikel 97.1 h i Código de Procedimento e de Processo Tributàrio (lagen om förfarande och process på skatteområdet).

16 Se artikel 145.3 i Código de Procedimento e de Processo Tributàrio.

17 Se artikel 102.1 a, 102.2 och 102.3 i Código de Procedimento e de Processo Tributário.

18 Se artikel 145.2 i Código de Procedimento e de Processo Tributário.

19 Se dom av den 26 september 2000 i mål C-134/99, IGI (REG 2000, s. I-7717), i vilken domslutet har följande lydelse:1) Rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning, i dess lydelse enligt rådets direktiv 85/303/EEG av den 10 juni 1985, skall tolkas på så sätt att avgifter, såsom de som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, vilka tas ut för inskrivning i ett nationellt register över juridiska personer av en ökning av en kapitalassociations bolagskapital, utgör en annan skatt eller avgift i den mening som avses i detta direktiv. 2) Avgifter som skall betalas för inskrivning i ett nationellt register över juridiska personer av en ökning av en kapitalassociations bolagskapital är i princip förbjudna enligt artikel 10 c i direktiv 69/335, i dess lydelse enligt direktiv 85/303, när de utgör en annan skatt eller avgift i den mening som avses i direktivet. 3) En avgift som tas ut för inskrivning i ett nationellt register över juridiska personer av en ökning av en kapitalassociations bolagskapital — såsom de avgifter som är i fråga i målet vid den nationella domstolen —, vars storlek ökar direkt och utan begränsningar i förhållande till det tecknade kapitalet, är inte av vederlagskaraktär i den mening som avses i artikel 12.1 e i direktiv 69/335, i dess lydelse enligt direktiv 85/303. 4) Artikel 10 i direktiv 69/335 i dess lydelse enligt direktiv 85/303 ger upphov till rättigheter som enskilda kan göra gällande inför nationella domstolar.

20 Se punkt p. Den portugisiska regeringen har upprepat samma ståndpunkt i punkt 26 i sitt skriftliga yttrande.

21 Recheios synpunkter angående talan om konstitutionsstridighet (punkt 92 och följande punkter i dess skriftliga yttrande) är irrelevanta. Även om en eventuell förklaring att en skattebestämmelse som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen strider mot konstitutionen, i den mån den kan ge upphov till effekter ex tunc, kan medföra att beslut som fattats med tillämpning av denna blir ogiltiga ipso jure, med förbehåll för de begränsningar som Tribunal Constitutional själv fastställer avseende de retroaktiva effekterna av dess avgörande (se artikel 282 i Republiken Portugals konstitution), har denna konsekvens nämligen ingenting att göra med möjligheten att överklaga ett skattebeslut utan att underkastas en frist. Förklaringen att en viss lag strider mot konstitutionen medför att beslut som fattats med tillämpning av denna är behäftade med en brist som medför ogiltighet ipso jure, vilket innebär att om Tribunal Constitutional inte avgränsar räckvidden av sin dom, kan de berörda enligt artikel 102.3 i Código de Procedimento e de Processo Tributário klandra dem utan begränsning av en frist, men detsamma är fallet i fråga om beslut som strider mot gemenskapsrätten, om denna brist medför ogiltighet ipso jure. Med andra ord är det inte inom vilken del av rättsordningen som bristen förorsakats som är avgörande för om det föreskrivs en frist på 90 dagar eller om det saknas en tidsfrist för att överklaga ett förvaltningsbeslut. Avgörande är i stället arten av den ogiltighetsgrund beslutet är behäftat med.

22 I alla händelser följer av portugisisk rättspraxis att det lämpliga sättet att framföra krav som det som framställts av Recheio är att väcka talan vid domstol, vilket framgår av det faktum att nämnda företag väckte en fastställelsetalan som den hänskjutande domstolen omvandlade till en fullgörelsetalan.

23 Se punkt 5, infine, i domen i målet Rewe och punkterna 16-18 i domen i målet Comet. Se även domen i målet Denkavit Italiana, punkt 23.

24 Se domsluten i de respektive domarna (punkt 2 i domen i målet Edis, punkt 1 i domen i målet Spac, samt punkt 2 i domen i målet Prisco och Caser).

25 Se punkt 1 i domslutet.

26 Se punkterna 35, infine, och 44 i domen i målet Edis, och punkterna 19, infine, och 27 i domen i målet Spac.

27 Dom av den 9 november 1989 i mål 386/87 (REG 1989, s. 3551).

28 Punkt 2 i domslutet i målet Bessin och Salson.

29 Punkterna 16 och 17 i den i föregående fotnot nämnda domen.

30 Dom av den 17 juli 1997 i mål C-90/94 (REG 1997, s. I-4085).

31 Punkt 49 i domen i det ovannämnda målet Kaahr Petroleum.

32 Punkt 38 i domen i målet Grundig Italiana (ovan fotnot 3).

33 Punkt 39 i domen i målet Grundig Italiana.

34 Punkt 40 i domen i målet Grundig Italiana.

35 Som i fråga om årslånga frister.

36 Punkt 27 i nämnda förslag till avgörande.

37 Punkt 27, in fine, i mitt förslag till avgörande i målet Grundig Italiana.

38 Se punkt 32, in fine, i domen i målet Dilexport (ovan fotnot 2).

39 Punkt 39 i domen i målet Grundig Italiana.

40 Man bör erinra sig att det av domstolens rättspraxis följer att rätten till återbetalning av belopp som har uppburits i strid med gemenskapsrätten utgör en konsekvens av och ett komplement till de rättigheter som tillerkänns medborgarna genom gemenskapsbestämmelserna såsom de har tolkats av domstolen. Medlemsstaten skall således i princip återbetala de skatter som har uppburits i strid med gemenskapsrätten (se, exempelvis, dom av den 2 december 1997 i mål C-188/95, Fantask (REG 1997, s. I-6783), punkt 38, och av den 9 februari 1999 i det ovannämnda målet Dilexport, punkt 23. Se även dom av den 22 oktober 1998 i de förenade målen C-10/97-C-22/97, IN.CO.GE'90 m.fl. (REG 1998, s. I-6307), punkt 24).

41 Se de i fotnot 2 och 3 nämnda domarna.

42 Punkt 40 i domen i det ovannämnda målet Grundig Italiana.

43 Dom av den 22 november 1978 i mål 93/78, Lothar Mattheus (REG 1978, s. 2203; svensk specialutgåva, volym 4, s. 219), punkt 5. Generaladvokaten Mayras framhöll i sitt förslag till avgörande att domstolen endast kan grunda sin behörighet att meddela förhandsavgöranden på de exakta villkor som enligt artikel 177 i EG-fördraget gäller för denna behörighet (s. 2212).

44 Genom dom av den 30 september 2003 i mål C-224/01, Köbler (REG 2003, s. I-10239), har domstolen på nytt gjort sig skyldig till samma misstag. Med avseende på skyldigheten att ersätta skada som har vållats enskilda genom sådana överträdelser av gemenskapsrätten som beror på ett avgörande av en nationell domstol, har den angivit de rekvisit och villkor som skall vara uppfyllda för att detta ansvar skall kunna utkrävas (punkt 59), men efter att ha konstaterat att tillämpningen av dessa ankommer på de nationella domstolarna (punkt 100), har den ingripit inom ett område där den saknar behörighet och fullgjort en uppgift som inte ankommer på EG-domstolen (punkterna 101 och följande punkter). Domstolen begick inom ramen för ett överklagande ett liknande misstag i dom av den 20 september 2001 i mål C-383/99P, Procter & Gamble (REG 2001, s. I-6251), kallat målet Baby-dry, där den likaså överskred sin behörighet, vilket jag för första gången fick anledning att påpeka i mitt förslag till avgörande av den 31 januari 2002 i målet C-363/99, KPN (se särskilt punkt 68), i vilket dom ännu inte meddelats.

45 Lecourt, R., i Le juge devant le Marché Commun, Ed. Institut Universitaire des Hautes Études Internationales, Genève, 1970, s. 50.

46 Lagrange, M., L'action préjudicielle dans le droit interne des États membres et en droit communautaire, Revue trimestrielle de droit européen, 1974, s. 268.

47 De Richemont, J., L'integration du droit communautaire dans l'ordre juridique interne, Ed. Librairie du Journal des Notaires et des Avocats, Paris, 1975, s. 41 ff.

48 Barav, A., Le renvoi préjudiciel communautaire, Justice. Revue Générale de Droit Processuel, nr 6, s. 14.

49 Nyligen har Barav, A., Transmutations Préjudicielles, i samlingsverket Une communauté de droit, Festschrift für Gil Carlos Rodríguez Iglesias, Ed. BWV Berliner Wissenschaftsverlag, Berlin 2003, s. 622, upprepat att la coopération entre les juridictions nationales et la Cour de justice dans le cadre de la procédure préjudicielle est articulée autour d'une répartition imperative de fonctions dont le respect mutuel constitue la sève.

50 Se artikel 85.2 i Código de Procedimento e de Processo Tributàrio.

51 Uppgift saknas om helgdagar i Portugal vid den aktuella tiden.

52 För beräkningen av fristerna, se artikel 72 i Código do Procedimento Administrativo (förvaltningsprocesslagen), artikel 20 i Código de Procedimento e de Processo Tributàrio och artikel 279 i portugisiska Código Civil (civillagen).

53 Se domarna i de ovannämnda målen Fantask m.fl., Edis, Ansaldo och Spac.

54 Endast i dom av den 25 juli 1991 i mål C-208/90, Emmott (REG 1991, s. I-4269), gjordes motsatsen gällande. Den inställningen har dock övergivits i andra senare domar (de som anges i ovanstående fotnot samt dom av den 27 oktober 1993 i mål C-338/91, Steenhorst-Neerings (REG 1993, s. I-5475), och av den 6 december 1994 i mål C-410/92, Johnson (REG 1994, s. I-5483)), och grundades på de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet.

55 Se punkt 82 i mitt förslag till avgörande i målet Edis.

56 I alla händelser erbjuder den portugisiska processrätten ett kompletterande rättsmedel i form av en fastställelsetalan för vilken en fyraårig frist för att väcka talan gäller. Denna kan tillämpas när detta är det lämpligaste rättsmedlet för att tillhandahålla ett fullständigt och effektivt skydd (se artikel 145 i Código de Procedimento e de Processo Tributario). Tribunal Tributàrio de Primeira Instância de Lisboa har dock inte ansett att detta förfarande är lämpligt för handläggningen av Recheios yrkande (se led i, i beslutet om hänskjutande).

57 I artikel 108.1 i Código de Procedimento e de Processo Tributàrio föreskrivs att överklagande sker genom en ansökan riktad till den behöriga domaren eller domstolen, i vilken det överklagade beslutet och den myndighet som har fattat detta identifieras och de omständigheter och rättsliga argument som stöder yrkandet redovisas.

58 I spansk rätt är fristen i princip på två månader (artikel 46.1 i Ley 29/1998 reguladora de la Jurisdicción Contencioso-Administrativa av den 13 juli (lag om förvaltningsdomstolar), liksom i det franska systemet (artikel 1o i dekret 65/29 av den 11 januari 1965 om frister för talan i förvaltningsmål). I belgisk rätt föreskrivs en frist på 60 dagar (artikel 30.2o i lois coordonnées sur le Conseil d'Etat), vilket även är fallet i den italienska rätten för att väcka talan i skattemål (artikel 21.1 i lagdekret nr 546 av den 31 december 1992 om Disposizioni sul processo tributario in attuazione della delega al Governo contenutta nell'art. 30 della lege 30 dicembre 1991, n. 413). I den tyska rättsordningen är fristen en månad (artikel 74 i Verwaltungsgerichtsordnung (VwGO) av den 21 januari 1960 (lag om förvaltningsdomstolar)). Dessa frister börjar löpa dagen efter offentliggörandet eller delgivningen av det överklagade beslutet eller, i tillämpliga fall, beslutet att avslå ett föregående administrativt klagomål.

59 Rätten att påföra skatt upphör efter fyra år och skatteskulder preskriberas efter åtta år. Förvaltningen kan däremot under fyra år ex officio ändra beslut som fattats inom detta område (artiklarna 45, 48 respektive 78 i Lei Geral Tributária).

60 Se artikel 140 i Código do Procedimento Administrativo, som är subsidiärt tillämplig i förhållande till Código de Procedimento e de Processo Tributário (artikel 2 d i sistnämnda lag).

61 Se artikel 141 i Código do Procedimento Administrativo. Artikel 78 i Lei Geral Tributaria, som omnämns av Recheio i dess skriftliga yttrande, enligt vilken ändring av skattebeslut på den berördes begäran får ske endast inom den frist som föreskrivs för att framställa en begäran om omprövning, medan förvaltningen har fyra år till sitt förfogande, tillämpas endast vid omprövningar till den berördes fördel (Lima Guerreiro, A., Lei Geral Tributária. Anotada, Editora Rei dos Libros, Lissabon, 2001, s. 343).