Förslag till avgörande av generaladvokat M. Poiares Maduro föredraget den 16 februari 2005

1 Originalspråk: portugisiska.

2 Rädets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) (nedan kallat sjätte direktivet).

3 Rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT P 71, s. 1301; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 3) (nedan kallat första direktivet).

4 Beslut av VAT and Duties Tribunal, Manchester (ordförande: Colin Bishopp), av den 29 april 2003 i mål Bond House Systems Limited mot C&E, punkterna 15 och 18 (fotnoter har lagts till).

5 Enligt artikel 28cAa i sjätte direktivet skall leverans av varor till en näringsidkare i en annan medlemsstat undantas frän mervärdesskatt. Enligt Förenade kungarikets Value Added Tax Act 1994 innebär detta att leveransen nollbeskattas (zerorated).

6 Av fotnoten ovan framgår att leverans av varor till en näringsidkare i en annan medlemsstat undantas frän mervärdesskatt. Säljaren har rätt till återbetalning av ingäende skatt enligt artikel 17.2 d i sjätte direktivet i dess lydelse enligt artikel 28f.l häri.

7 Rapport från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om administrativt samarbete i kampen mot momsbedrägerier, 16 april 2004, COM(2004) 260 slutlig.

8 Dom av den 26 mars 1987 i mål 235/85, kommissionen mot Nederländerna (REG 1987, s. 1471), punkt 8, och av den 14 februaril 1985 i mål 268/83, Rompelman (REG 1985, s. 655, punkt 19; svensk specialutgåva, volym 8, s. 83), av den 4 december 1990 i mål C-186/89, Van Tiem (REG 1990, s. I-4363), punkt 17, och av den 26 juni 2003 i mål C-305/01, MKG-Kraftfahrzeuge-Factory (REG 2003, s. I-6729), punkt 42.

9 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 19.

10 Domen i det ovannämnda målet Rompelman, punkt 19, och dom av den 21 september 1988 i mål 50/87, kommissionen mot Frankrike (REG 1988, s. 4797), punkt 15; svensk specialutgåva, volym 9, s. 599.

11 Domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 8.

12 Dom av den 2 mai 1996 i mål C-231/94, Faaborg-Gelting Linien (REG 1996, s. I-2395).

13 Dom av den 18 januari 2001 i mål C-150/99, Stockholm Lindöpark (REG 2001, s. I-493).

14 Domen i det ovannämnda målet Faaborg-Gelting Linien, punkt 12, Domstolen konstaterade att utfallet blir ett annat om verksamheten avser livsmedel för avhämtning och inte är förenad med tjänster som har till ändamål att möjliggöra en omedelbar konsumtion på därför avsedd plats.

15 Domen i det ovannämnda målet Stockholm Lindöpark, punkt 26.

16 Ibidem.

17 Förslag till avgörande av den 23 november 2004 i mål C-412/03, Hotel Scandic Gäsabäck (REG 2005, s. I-743), punkt 21, Jämför med dom i mål C-275/01, Sinclair Collis (REG 2003, s. I-5965), punkterna 25-30.

18 Se artikel 2 i rädets första direktiv.

19 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 29 juni 1999 i mäl C-158/98, Coffeeshop Siberie (REG 1999, s. I-3971), punkt 22.

20 Se, för ett liknande resonemang, dom av den 21 oktober 2004 i mål C-8/03, BBL (ännu ej offentliggjort i rättsfallssamlingen), punkt 36, av den 29 april 2004 i mål C-77/01, EDM (REG 2004, s. I-4295), punkt 48, samt i de ovannämnda målen Van Tiem, punkt 18, och Rompelman, punkt 23.

21 Se, till exempel, dom av den 22 februari 1984 i mål 70/83 Kloppenburg (REG 1984, s. 1075, punkt 11; svensk specialutgåva, volym 7, s. 533), av den 15 december 1987 i mål 348/85, Danmark mot kommissionen (REG 1987, s. 5225), punkt 19, av den 1 oktober 1998 i mål C-209/95, Förenade kungariket mot kommissionen (REG 1998, s. I-5655), punkt 35, av den 22 november 2001 i mål C-301/97, Nederländerna mot rådet (REG 2001, s. I-8853), punkt 43, och av den 29 april 2004 i mål C-17/01, Sudholz (REG 2004, s. I-4243), punkt 34.

22 Förenade kungariket har hänvisat till dom av den 20 juni 1996 i mål C-155/94, Wellcome Trust (REG 1996, s. I-3013), punkterna 3I-36, och av den 20 juni 1991 i mål C-60/90, Poiysar Investments (REG 1991, s. I 3111, punkt 12¡ svensk specialutgåva, volym 11, s. I-227).

23 Dom av den 8 juni 2000 i mål C-400/98, Breilsohl (REG 2000, s. I-4321).

24 Dom av den 29 februari 1996 1 mäl C-110/94, INZO (REG 1996, s. I-857).

25 Domen i det ovannämnda målet INZO, punkt 24. Se också domen i det ovannämnda mälet Breitsohl, punkt 39, och dom av den 21 mars 2000 1 de förenade mälen C-110/98-C-147/98, Gabalfrisa m.(l. (REG 2000, s. I-1577).

26 Generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i mål C-32/03, I/S Fini H (REG 2005, s. I-1599), punkt 21.

27 En jämförelse av följande två situationer förtydligar möjligen denna ståndpunkt: Situation I: X anmäler att han har för avsikt att öppna restaurang och blir (preliminärt) en skattskyldig person. X köper stolar, bord och annan utrustning samt ansöker om avdrag för mervärdesskatt X öppnar emellertid aldrig någon restaurang. Situation II: Y öppnar restaurang och använder den för att begå skattebrott. Y driver restaurangen och fakturerar mervärdesskatt av sina kunder, men underlåter därefter att redovisa all mervärdesskatt i avsikt att lura skattemyndigheterna och själv behålla en del av skatten. Omständigheterna i situation I är sådana att det kan ifrågasättas huruvida X är en skattskyldig person. Skattemyndigheterna kan kräva att X styrker sina avsikter och pröva om X verkligen hade för avsikt att utöva restaurangverksamhet (se till exempel domen i det ovannämnda målet INZO, dom av den 15 januari 1998 i mål C-37/95, Ghent Coal Terminal, REG 1998, s. I-1, och av den 8 juni 2000 i mål C-396/98, Schloßstraße, REG 2000, s. I-4279). Omständigheterna i situation II är däremot inte sådana det kan ifrågasättas huruvida Y är en skattskyldig person. Y bedriver nämligen ekonomisk verksamhet, närmare bestämt restaurangverksamhet. Av artikel 4.1 i sjätte direktivet följer att syftet med eller resultatet av verksamheten inte påverkar Y:s egenskap av skattskyldig person.

28 Se till exempel dom av den 11 juni 1998 i mål C-283/95, Fischer (REG 1998, s. I-3369), punkt 28.

29 Dom av den 28 februari 1984 i mål 294/82, Senta Einberger (REG 1984, s. 1177; svensk specialutgåva, volym 7, s. 541), av den 2 augusti 1993 i mål C-lll/92, Lange (REG 1993, s. I-4677), punkt 16, av den 5 juli 1988 i mål 289/86, Happy Family (REG 1988, s. 3655, punkt 20; svensk specialutgåva, volym 9, s. 515), av den 5 juli 1988 i mål 269/86, Mol (REG 1988, s. 3627), punkt 18, dom av den 28 maj 1998 i mål C-3/97, Goodwin och Unstead, (REG 1998, s. I-3257), punkt 9, och av den 29 juni 2000 i mål C-455/98, Salumets m.fl. (REG 2000, s. I-4993), punkt 19.

30 Domarna i de ovannämnda målen Happy Family, punkt 20, och Mol, punkt 18.

31 Domarna i de ovannämnda målen Senta Einberger och Happy Family, punkt 23.

32 Domen i det ovannämnda målet Fischer, punkterna 19-23 och 28. Vad avser den rättsliga grunden för domstolens resonemang anmärkte generaladvokaten Jacobs i punkt 20 i förslaget till avgörande i mål Witzemann att den verkliga grunden för regeln är något oklar och att det inte kan hävdas att det finns någon grundläggande rättsprincip som utgör hinder för att rältsstridiga transaktioner beskattas (dom av den 6 december 1990 i mål C-343/89, Witzemann, REG 1990, s. I-4477: svensk specialutgåva, volym 10, s. 591). Domstolen anser i huvudsak att mervärdesskatt är tillämplig på verksamhet som förekommer på den normala ekonomiska sektorn, antingen på grund av att verksamheten är lagenlig eller på grund av att den konkurrerar med lagenlig verksamhet. Utanför det området är principen om sttatteneutralitet inte tillämplig. Se även punkt 16 i generaladvokaten Fennellys förslag till avgörande i det ovannämnda målet C-158/98, Coffeeshop Siberië.

33 Domen i det ovannämnda målet Senta Einberger, punkt 15. Se också domen i det ovannämnda målet Witzemann och punkt 20 i generaladvokaten Légers förslag till avgörande i det ovannämnda målet Goodwin och Unstead.

34 Domarna i de ovannämnda målen Salumets m.fl., punkterna 19 och 21, och Fischer, punkt 20, och av den 2 augusti 1993 i mål C-111/92, Lange (REG 1993, s. I-4677), punkt 12.

35 Förenade kungarikets resonemang skulle endast vara tilllämpligt när båda dessa villkor är uppfyllda. Varken den omständigheten att kedjan av leveranser är cirkulär eller att en näringsidkare har försvunnit eller kommer att försvinna räcker i sig för att transaktionen skall anses falla utanför tillämpningsområdet för mervärdesskatt. Så kallat Missing trader fraud (bedrägeri genom att näringsidkaren försvinner) kan förekomma i en rak kedja, och i ett sådant fall skulle transaktionerna i kedjan likväl omfattas av systemet för mervärdesskatt. Cirkulär handel kan uppstå som en normal ekonomisk företeelse på vissa varumarknader. Systemet för mervärdesskatt har utformats för att kunna hantera detta fenomen, och transaktionerna förblir mervärdesskattepliktiga oavsett om de berörda varorna hamnar hos konsumenterna i slutändan.

36 För ett liknande resonemang se dom av den 29 april 2004 i de förenade målen C-487/01 och C-7/02, Gemeente Leusden och Holin (REG 2004, s. I-5337), punkterna 57, 58,65 och 69. Se analogt dom av den 6 april 1995 i mål C-4/94, BLP (REG 1995, s. I-983), punkt 24. Se också dom av den 3 december 1998 i mål C-381/97, Belgocodex (REG 1998, s. I-8153), punkt 26, domen i det ovannämnda målet Schloßstraße, punkt 44, av den 11 juli 2002 i mål C-62/00, Marks & Spencer (REG 2002, s. I-6325), punkt 44, av den 26 april 1988 i mål 316/86, Krücken (REG 1988, s. 2213), punkt 22. Domstolen har vid upprepade tillfällen anfört att kravet på rättssäkerhet gäller särskilt i fråga om lagstiftning som kan vara ekonomiskt betungande eftersom de personer som berörs måste kunna få exakt vetskap om de rättigheter och skyldigheter som de har. Se exempelvis dom av den 15 december 1987 i mål 325/85, Irland mot kommissionen (REG 1987, s. 5041), punkt 18, av den 15 december 1987 i mål 326/85, Nederländerna mot kommissionen (REG 1987, s. 5091), punkt 24, domen i det ovannämnda målet C-17/01, Sudholz, punkt 34, och, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 1981 i mål 169/80, Gondrand Frères (REG 1981, s. 1931), punkt 17.

37 Olaglig spelverksamhet till exempel utgör ekonomisk verksamhet i den mening som avses i artikel 4.2 i sjätte direktivet. Detta hindrar givetvis inte medlemsstaterna från att vidta åtgärder mot olaglig spelverksamhet. Domen i det ovannämnda målet Fischer. Se också särskilt punkt 24 i domen i det ovannämnda målet Lange.

38 Det är i detta sammanhang som frågan huruvida näringsidkaren kände till, eller borde ha känt till, bedrägeriplanerna skall behandlas och inte, vilket Danmarks regering har gjort gällande, i samband med definitionen av ekonomisk verksamhet.