Förslag till avgörande av generaladvokat Antonio Tizzano föredraget den 9 februari 2006

1 Originalspråk: italienska.

2 REG 2003, s. II-2957.

3 EGT L 89, 2001, s. 28.

4 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

5 EGT C 70, 1994, s. 5.

6 Den tjänsteman som ansvarade för handläggningen av ärendet avseende det aktuella stödet

7 EGT C 321, s. 4.

8 REG 1999, s. II-139.

9 Punkterna 74-80,

10 EGT C 233, s. 22.

11 Se fotnot 3.

12 Punkterna 57-74.

13 Punkterna 75-82.

14 Punkterna 117 och 118.

15 Punkterna 121-140.

16 Punkterna 141-144.

17 Punkterna 148-153.

18 Punkterna 162-171.

19 Punkterna 176-187.

20 Punkterna 201-203.

21 Mål C-169/95 (REG 1997, s. I-135), punkt 53.

22 Punkterna 204-210.

23 Punkterna 211-212.

24 Dom av den 11 december 1973 i mål 120/73, Lorenz (REG 1973, s. 1471; svensk specialutgåva, volym 2, s. 177) (nedan kallad domen i målet Lorenz). I denna dom uppställs den regeln att om kommissionen, inom två månader från anmälan av nytt stöd, inte tar ställning till detta (genom att inleda ett kontradiktoriskt förfarande eller fatta ett positivt beslut), den berörda staten kan verkställa åtgärden om den dessförinnan underrättar kommissionen om den.

25 Punkterna 216-219.

26 Punkterna 223-227.

27 Jag erinrar om att det i första punkten i denna bestämmelse i princip föreskrivs att [d]elgivning enligt dessa rättegångsregler skall utföras under justitiesekreterarens tillsyn genom att en kopia av den handling som skall delges ... skickas med rekommenderad försändelse med mottagningsbevis ... på den av honom angivna delgivningsadressen, men i andra punkten tilläggs att [n]är mottagaren i enlighet med artikel 44.2 andra stycket har godtagit att delgivning sker per telefax eller genom annat tekniskt kommunikationsmedel, kan samtliga inlagor, med undantag av rattens dom och beslut, delges honom genom att en kopia av handlingen översänds på detta sätt (första stycket, min kursivering). Om handlingen, av tekniska orsaker eller på grund av handlingens art eller omfattning, inte kan översändas på detta sätt, och om mottagaren inte har angivit en adress för delgivning, skall handlingen delges mottagaren på dennes adress i enlighet med det förfarande som föreskrivs i punkt L Mottagaren skall underrättas om detta per telefax eller genom annat tekniskt kommunikationsmedel. En rekommenderad försändelse anses i sådana fall ha överlämnats till mottagaren tio dagar efter det att försändelsen lämnades in på postkontor på den ort där rätten har sitt säte, om det inte av mottagningsbeviset framgår att försändelsen mottogs en annan dag ... (andra stycket).

28 Jag vill for läsarens bekvämlighets skull erinra om att i nämnda artikel 44 föreskrivs följande: [A]nsökan [skall] innehålla en adress för delgivning på den ort där rätten har sitt säte (första stycket). Utöver eller i stället fór en sådan adress för delgivning som avses i första stycket kan i ansökan anges att advokaten eller ombudet samtycker till att delgivning sker per telefax eller annat tekniskt kommunikationsmedel (andra stycket). Om ansökan inte uppfyller de krav som avses i första och andra styckena, skall Ull dess bristen avhjälpts all delgivning med den berörda parten i fråga om förfarandet ske genom att en rekommenderad försändelse sänds till dennes ombud eller advokat. Utan hinder av bestämmelsen i artikel 100.1 skall delgivning i sådant fall anses ha skett, då den rekommenderade försändelsen har lämnats in på ett postkontor på den ort där rätten har sitt säte (tredje stycket).

29 Såsom jag har angett skall mottagaren emellertid underrättas om att försändelsen lämnats in på posten, annars kommer presumtionen inte i fråga.

30 Se, för ett liknande resonemang, beslut av den 29 oktober 2004 i mål C-360/02 P, Ripa di Meana (REG 2004, s. I-10339).

31 Domstolens dom av den 19 september 1985 i de förenade målen 172/83 och 226/83, Hoogovens Groep (REG 1985, s. 2831), punkt 9, och av den 22 september 1988 i de förenade målen 358/85 och 51/86, Frankrike mot parlamentet (REG 1988, s. 4821; svensk specialutgåva, volym 9, s. 607), punkt 12.

32 Punkterna 77-80.

33 I artikel 118 i domstolens rättegångsregler hänvisas nämligen beträffande överklaganden inte till artikel 92.2 i dessa rättegångsregler, i vilken bestämmelse möjligheten behandlas att ex officio pröva om taian skall avvisas till följd av att det föreligger rättegångshinder.

34 Dom av den 13 juli 2000 i mål C-210/98 P, Salzgitter (REG 2000, s. I-5843), punkterna 56-57, samt tillhörande förslag till avgörande, punkt 125 och följande punkter.

35 Beträffande kriterier för bedömning av rättegångshinder som inte kan avhjälpas, se för en omfattande och liktydig redogörelse generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande i det ovannämnda målet Salzgitter, punkt 140 och följande punkter. Vad särskilt gäller frågan huruvida rättskraft utgör rättegångshinder som inte kan avhjälpas och således skall tas upp ex officio, se generaladvokaten Roemers förslag till avgörande av den 19 oktober 1965 i de förenade målen 29/63, 31/63, 36/63, 39-47/63, 50/63 och 51/63, Société Anonyme des Laminoirs (REG 1965, s. 1153), och generaladvokaten Jacobs förslag till avgörande av den 4 maj 1994 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4601, i synnerhet s. I-4606), punkt 24.

36 Dom av den 8 december 1987 i mål 144/86, Gubisch (REG 1987, s. 4861; svensk specialutgåva, volym 9, s. 271), punkt 17.

37 Dom av den 26 april 1988 i de förenade målen 97/86,193/86, 99/86 och 215/86, Asteris (REG 1988, s. 2181), punkt 27.

38 Ovannämnt beslut av den 26 maj 1999, första stycket, punkt 6.

39 Se punkterna 20-40 i det ifrågasatta beslutet.

40 Till exempel det förhållandet att köpta resekuponger skulle kunna användas under perioder efter den som omfattades av det nya avtalet (se punkt 25 i det ifrågasatta beslutet) eller ytterligare uppgifter avseende den beräkningsmetod som myndigheterna använde för att fastställa nödvändigt antal biljetter (se punkt 47 i det ifrågasatta beslutet).

41 Se exempelvis punkterna 48-50 i det ifrågasatta beslutet.

42 Se dom av den 19 februari 1991 i mål C-281/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-347), punkt 14, och beslut av den 28 november 1996 i mål C-277/95 P, Lenz (REG 1996, s. I-6109), punkt 50.

43 Se exempelvis dom av den 21 mars 1990 i mål C-142/87, Belgien mot kommissionen (REG 1990, s. I-959; svensk specialutgåva, volym 10, s. 369), punkt 29, av den 3 oktober 1991 i mål C-261/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-4437), punkt 8, och av den 14 september 1994 i mål C-42/93, Spanien mot kommissionen (REG 1994, s. I-4175), punkt 13.

44 Punkt 117 i den överklagade domen.

45 Se punkterna 128-137 i den överklagade domen.

46 Domstolens dom av den 28 maj 1998 i mål C-7/95 P, Deere (REG 1998, s. I-3111), punkterna 21 och 22. Se, för ett liknande resonemang, bland annat dom av den 8 maj 2003 i mål C-122/01 P, T. Port (REG 2003, s. I-4261), punkt 27, och beslut av den 9 juli 2004 i mål C-116/03, Fichtner (ännu inte publicerat i rättsiållssamlingen), punkt 33.

47 Se punkterna 121-137 i den överklagade domen.

48 Dom av den 16 ma) 2002 i mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen (REG 2002, s. I-4397), punkt 71. Se även dom av den 3 oktober 1991 i mål C-261/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-4437), punkt 21, och av den 14 februari 1990 i mål 301/87, Frankrike mot kommissionen (REG 1990, s. I-307; svensk specialutgåva, volym 10, s. 303), punkterna 43-45.

49 Se särskilt domstolens dom av den 17 september 1980 i mål 730/79, Philip Morris (REG s. 2671; svensk specialutgåva, volym 5, s. 303), punkterna 11-12, förstainstansrättens dom av den 4 april 2001 i mål T-288/97, Regione Autonoma Friuli Venezia Giulia (REG 2001, s. II-1169), punkterna 49-50, samt generaladvokaten Saggios förslag till avgörande av den 27 januari 2000 i mål C-156/98, Tyskland mot kommissionen (REG 2000 ,s. I-6864), punkt 24.

50 Se punkt 142 i den överklagade domen och där angivna rättsfall.

51 Domen av den 11 december 1973 i målet Lorenz (ovan fotnot 24).

52 Kommissionen har hänvisat framför allt till domstolens dom av den 15 februari 2001 i mål C-99/98, Austria mot kommissionen (REG 2001, s. I-1101), punkt 32, och av den 2 april 1998 i mål C-367/95 P, Sytraval (REG 1998, s. I-1719), samt förstainstansrättens dom av den 15 september 1998 i mål T-11/95, BP Chemicals Ltd (REG 1998, s. II-3235), punkt 75.

53 Min kursivering.

54 Dom av den 11 juli 1996 i mål C-39/94 (REG 1996, s. I-3547), punkt 73. Se även domen i mälet Sytraval (ovan fotnot 52), punkt 45 (min kursivering).

55 När det gäller förordning nr 659/1999 har domstolen i dom av den 10 mai 2005 i mål C-400/99, Italien mot kommissionen (REG 2005, s. I-3657), punkt 23, uttalat att [denna] / relativt stor utsträckning utgör en detaljerad kodlficring av den tolkning av förfarandebestämmelserna i fördraget om statligt stöd som hade giorts av gemenskapsdomstolarna före antagandet av förordningen.

56 Dom av den 24 september 2002 i de förenade målen C-74/00 P och C-75/00 P (REG 2002, s. I-7869), punkterna 80-83 (min kursivering). Se även domen i målet Sytraval (ovan fotnot 52), punkterna 58-59, och förstainstansrattens dom av den 6 mars 2003 i de förenade målen T-228/99 och T-233/99, Westdeutsche Landesbank Girozentrale (REG 2003, s. II-435), punkterna 122-125.

57 Se, beträffande estoppel-principen, dom av den 10 februari 1983 i mål 230/81, Luxemburg mot parlamentet (REG 1983, s. 255; svensk specialutgåva, volym 7, s. 17), punkterna 22-26, och av den 7 maj 1991 i mål C-69/89, Nakajima (REG 1991, s. I-2069; svensk specialutgåva, volym 11, s. 149), punkt 131.

58 Punkterna 64-68 I den överklagade domen.

59 Punkt 58.

60 P& O har särskilt hänfört sig till domen av den 30 april 2002 i de förenade målen T-195/01 och T-207/01, Government of Gibraltar (REG 2002, s. II-2309), till vilket förstainstansrätten hänvisat i punkt 60 i den överklagade domen.

61 Punkt 60.

62 Se punkt 53 i den ansökan som gavs in till förstainstansrätten.

63 Se punkterna 201-210.

64 Dom av den 20 september 1990 i mål C-5/89, kommissionen mot Tyskland (REG 1990, s. I-3437; svensk specialutgåva, volym 10, s. 499), punkterna 14 och 15. Se även domen i målet Spanien mot kommissionen (ovan fotnot 21), punkt 51.

65 Domen av den 20 september 1990 i målet kommissionen mot Tyskland (ovan fotnot 21), punkt 16.

66 Dom av den 18 mai 2000 i mål C-107/97, Rombi och Arkopharma (REG 2000, s. I-3367), punkt 66.

67 Dom av den 29 april 2004 1 mål C-91/01, Italien mot kommissionen (REG 2004, s. I-4355), punkterna 65-66 (min kursivering).

68 Se domen av den 14 januari 1997 (ovan fotnot 21), punkt 53.

69 I denna bestämmelse föreskrivs att stöd av social karaktär som ges Ull enskilda konsumenter, under förutsättning att stödet ges utan diskriminering med avseende på varornas ursprung är förenligt med den gemensamma marknaden.

70 Enligt denna bestämmelse ... skall rätten genom beslut fastställa vilka bevismedel som godtages samt vad som skall bevisas ....

71 Dom av den 2 oktober 2003 i mål C-182/99 P, Salzgitter (REG 2003, s. I-10761), punkt 41. Se även dom av den 6 april 2000 i mål C-286/95 P, kommissionen mot ICI (REG 2000, s. I-2341), punkterna 49 och 50.

72 Beslut av den 15 september 2005 i mål C-112/04 P, Marlines (inte publicerat i rättsfallssamlingen), punkterna 35-39.