Förslag till avgörande av generaladvokat Philippe Léger föredraget den 20 oktober 2005

1 Originalspråk: franska.

2 Originalspråk: franska.

3 EGT L 347,1993, s. 2 (nedan kallat associeringsavtalet). Detta avtal och dess bilagda protokoll antogs för gemenskapens räkning genom rådets och kommissionens beslut 93/742/Euratom, EKSG, EG av den 13 december 1993 (EGT L 347, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 25, s. 3).

4 Nedan kallat Sfakianakis.

5 Protokoll rörande definitionen av begreppet ursprungsvaror och metoder för administrativt samarbete (EGT L 347, s. 177).

6 Beslut av den 17 juli 1995 om ändring av protokoll nr 4 som utgör bilaga till associeringsavtalet (EGT L 201, s. 39).

7 Beslut av den 28 december 1996 om ändring av protokoll nr 4 som utgör bilaga till associeringsavtalet (EGT L 92,1997, s. 1).

8 Nedan kallat protokoll nr 4.

9 Nedan kallat varecertifikat EUR.1.

10 Bestämmelserna i artiklarna 16 och 17 i protokoll nr 4 återfinns i huvudsak 1 artiklarna 10 och 11 i den ursprungliga versionen frän 1993 och i artiklarna 11 och 12 i den version som blev resultatet av beslut nr 1/95.

11 Dessa bestämmelser, med undantag av den precisering som ges i artikel 32.3 i protokoll nr 4, omfattades i huvudsak, I en annan ordning, av artikel 27 i den ursprungliga versionen från 1993 och artikel 28 i den version som blev resultatet av beslut nr 1/95.

12 Rådets förordning av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad tullkodexen).

13 Se tullkodexens tredje skäl.

14 Se artikel 217.1 första stycket i tullkodexen.

15 Sfakianakis har anfört att den ungerska domstolen bedömde att det. för att bestämma huruvida värdet av de delar som ej är original som används i tillverkningen av fordonet inte överstiger en gräns på 40 procent av produktens ursprungsfabrikationspris, över vilken fordonet inte kan betraktas som en originalprodukt i den mening som avses i associeringsavtnlet, bör tas hänsyn till de nedsättningar i förhållande till marknadspriserna som exportören erhåller när denne köper dessa delar i Japan.

16 Domstolens dom av don 12 juli 1984 1 mål 218/83, Les Rapides Savoyards m.fl. (REG 1984, s. 3105), punkt 26, avseende frihandelsavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet, undertecknat den 22 juli 1972, av den 7 december 1993 i mål C-12/92, Huygen m.fl. (REG 1993, s. I-6381), punkterna 24-25, avseende avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Österrike, undertecknat den 22 juli 1972 och av den 5 juli 1994 i mål C-432/92, Anastasiou m.fl. (REG 1994, s. I-3087), punkt 38, rörande avtal av den 19 december 1972 om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Cypern.

17 Se domen i det ovannämnda målet Les Rapides Savoyards m. fl., punkt 26.

18 Se domarna i de ovannämnda målen Les Rapides Savoyards m.fl., punkt 27, och Huygen m.fl., punkt 25, samt domstolens dom av den 14 maj 1996 i de förenade målen C-153/94 och C-204/94, Faroe Seafood m.fl. (REG 1996, s. I-2465), punkt 20, och av den 17 juli 1997 i mål C-97/95, Pascoal & Filhos (REG 1997, s. I-4209), punkt 33.

19 Punkt 27 i ovannämnda dom.

20 Se domen i det ovannämnda målet Huygen m.fl., punkt 27. Det är emellertid viktigt att precisera att skyldigheten för medlemsstaternas tullmyndigheter att godta de bedömningar som tullmyndigheterna i det tredje landet har gjort inte gäller i samma utsträckning då fbrmånsbehandlingen har inrättats genom en fristående gemenskapsåtgärd, såsom en förordning. Domstolen har avseende sådana fall fastställt att den tolkning som myndigheterna i ett tredje land gör av gemenskapslagstiftningen inte kan vara bindande för gemenskapen och dess medlemsstater, och att en bedömning av varornas ursprung som gjorts av kommissionen inom ramen för en utredning därför skall gälla framför den som gjorts av tullmyndigheterna i exportstaten (se domstolens dom i det ovannämnda målet Faroe Seafood m.fl., punkterna 24-25, beträffande rådets förordning (EEG) nr 2051/74 av den 1 augusti 1974 om tullförfarande avseende vissa varor med ursprung i och som har införts från Färöarna (EGT L 212, s. 33) och kommissionens förordning (EEG) nr 3184/74 av den 6 december 1974 om definition av begreppet ursprungsvara och om metoder för administrativt samarbete för tillämpningen av det tullförfarande som gäller för vissa produkter med ursprung i och som har införts från Färöarna (EGT L 344, s. 1). Detta kan även gälla, inom ramen för ett internationellt frihandelsavtal genom vilket gemenskapen är bunden till ett tredje land, för det fall detta land inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att verkställa avtalet och det genom en kontroll i efterhand kan konstateras att de varucertifikat som har utfärdats av tullmyndigheterna i detta land inte är korrekta (se domstolens dom av den 14 november 2002 i mål C-251/00, Ilumitrónica, REG 2002, s. I-10433, punkt 74), beträffande import till gemenskapen av televisionsapparater från Turkiet som omfattades av förmånsbehandling inom ramen för avtalet som innebär en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, undertecknat den 12 september 1963 i Ankara av Republiken Turkiet, å ena sidan, och EEG:s medlemsstater och gemenskapen, å andra sidan, godkänt för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 217, 1964, s. 3685)).

21 Det finns för övrigt uttryckligt stöd för detta förtroende för den andra avtalspartens domstolar i artikel 113 i associeringsavtalet, vilken lyder enligt följande Inom ramen för detta avtal åtar sig varje part att säkerställa att fysiska och juridiska personer från den andra parten, utan diskriminering i förhållande till de egna medborgarna, har tillgång till gemenskapens och Ungerns behöriga domstolar och administrativa organ för att kunna försvara sina individuella rättigheter (...).

22 Se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Anastasiou m.fl., punkt 53, angående frågan om godtagande, vid import till gemenskapen av varor frän Cypern, av varucertifikat som utiitrdats av andra myndigheter än de i Republiken Cypern behöriga myndigheterna.

23 Se domen i det ovannämnda målet Huygen m.fl., punkt 26.

24 Dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651), punkt 18, av den 15 oktober 1987 i mål 222/86, Heylens m.fl. (REG 1987, s. 4097), punkt 14, av den 3 december 1992 i mål C-97/91, Oleificio Borelli mot kommissionen (REG 1992, s. I-6313), punkt 14, och av den 19 juni 2003 i mål C-467/01, Eribrand (REG 2003, s. I-6471), punkt 53.

25 Dom av den 30 september 1987 i mål 12/86, Demirel (REG 1987, s. 3719), punkt 28.

26 Nu artikel 300 EG respektive artikel 310 EG i ändrad lydelse.

27 Domen i det ovannämnda målet Demirel, punkt 7.

28 Nu artikel 211 EG.

29 Se, för ett liknande resonemang, domen l det ovannämnda målet Ilumitrónlca, punkt 60.

30 Se artiklarna 217-220 1 tullkodexen.

31 Se artiklarna 221-232 I tullkodexen.

32 I artikel 220.2 i tullkodexen, i ändrad lydelse genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 av den 16 november 2000 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 311, s. 17), föreskrivs i detta hänseende i punkten b andra och tredje styckena följande: Om en vara erhåller förmånsbehandling på grundval av ett system för administrativt samarbete mellan tullmyndigheter som omfattar myndigheter i tredje land, skall ett ursprungsintyg som utfärdas av dessa myndigheter, om det skulle visa sig vara felaktigt, betraktas som ett misstag som inte rimligen kunde ha upptäckts på det sätt som avses i första stycket. Utfärdande av ett felaktigt ursprungsintyg skall emellertid inte anses utgöra ett misstag när det grundar sig på felaktiga uppgifter från exportören, utom tex. i sådana fall då det är uppenbart att de utfärdande myndigheterna var eller borde har varit medvetna om att varorna inte uppfyllde villkoren för förmånsbehandling. Generaladvokaten Kokott har i sitt förslag till avgörande i det i domstolen anhängige målet 0293/04, Beemsterboer Coldstore Services, påpekat att denna nya version av artikel 220 i tullkodexen inte utgör en ändring utan endast ett förtydligande (punkt 30).

33 Rådets förordning (EEG) nr 1430/79 av den 2 juli 1979 om återbetalning eller eftergift av import- eller exporttullar (EGT L 175, s. 1). Artikel 13.1 i förordning nr 1430/79 har återgetts i näst intill identiska termer i artikel 239.1 i tullkodexen i vilken föreskrivs följande: [i]mport- eller exporttullar får... efterges i... fall... vilka... följer av omständigheter vid vilka varken oriktigheter eller uppenbar vårdslöshet kan tillskrivas den person det gäller.

34 Dom av den 12 mars 1987 i målen 244/85 och 245/85, Cerealmangimi och Italgrani mot kommissionen (REG 1987, s. 1303), punkt 11, och av den 6 juli 1993 i målen C-121/91 och 122/91, CT Control (Rotterdam) och JCT Benelux mot kommissionen (REG 1993, s. I-3873), punkt 43.

35 Se domen 1 det ovannämnda målet, punkt 12.

36 Den omständighet att de grekiska tullmyndigheterna i förevarande fall inledde detta förfarande först efter det att de mottagit UCLAF:s förteckning över de fordon som felaktigt erhållit förmänsbehandling innebär inte att detta förfarande inte var berättigat, eftersom de fordon det gäller är de för vilka varucertifikat EUR.1 har ogiltigförklarats av de ungerska tullmyndigheterna, då det inte har konstaterats någon skillnad mellan dessa myndigheters och kommissionens bedömning.