Förslag till avgörande av generaladvokat Dámaso Ruiz-Jarabo Colomer föredraget den 18 maj 2006

1 Originalspråk: spanska.

2 Kommissionens beslut av den 12 juli 2000 om de stödåtgärder, som Frankrike genomfört till förmån för Scott Paper SA/Kimberly-Clark (delgivet med nr K(2000) 2183) (EGT L 12, 2002, s. 1). I ansökan och svaromålet hänvisar parterna till denna gemenskapsrättsakt med hjälp av ärendenumret (Statligt stöd CR 38/1998, ex NN 52/1998). Det förefaller emellertid lämpligt att benämna beslutet med dess offentliggörandenummer, och jag kommer därför nedan att använda beteckningen beslut 2002/14. Skillnaden beror troligen på eftersläpningen mellan delgivningen av originaltexten på franska och översättningen av den till gemenskapens övriga språk.

3 Vid tidpunkten för förslaget till avgörande i detta mål kan ytterligare tre pågående mål nämnas, nämligen målen Lucchini (C-119/05), kommissionen mot Italien (C-207/05) och de förenade målen kommissionen mot Spanien (C-485/03–C-490/03, dom av den 14 december 2006, ännu ej offentliggjortda i rättsfallssamlingen).

4 Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (nu artikel 88 EG) (EGT L 83, s. 1).

5 Skäl 2 i förordning 659/1999.

6 Lagen trädde i kraft den 1 januari 2001, och lagstiftningsdelen genomfördes genom Ordonnance no 2000-387 av den 4 maj 2000 (JORF nr 107 av den 7 maj 2000) och ratificerades genom artikel 31-I första stycket i lag nr 2003-591 av den 2 juli 2003 (JORF nr 152 av den 3 juli 2003).

7 Peiser, P., Contentieux administratif, Dalloz, trettonde upp lagan, Paris. 2004, s. 116.

8 Infördes genom artikel 70 i lag nr 96-314 av den 12 april 1996 (JORF nr 88 av den 13 april 1996).

9 Punkterna 12 och 13 i beslut 2002/14.

10 Punkterna 14, 16 och 17 i beslut 2002/14.

11 Punkterna 18 och 19 i beslut 2002/14.

12 Punkterna 25–27 i beslut 2002/14.

13 Punkt 1 i beslut 2002/14.

14 Punkt 4 i beslut 2002/14.

15 Punkt 13 i beslut 2002/14.

16 Punkt 239 i beslut 2002/14.

17 Artikel 1 i beslut 2002/14.

18 Artikel 2 i beslut 2002/14.

19 Artikel 3 i beslut 2002/14.

20 Genom förstainstansrättens dom av den 10 april 2003 i mål T-366/00, Scott mot kommissionen (REG 2003, s. II-1763), och i mål T-369/00, Département du Loiret mot kommissionen (REG 2003, s. II-1789), ogillades sökandenas talan. Den förstnämnda domen överklagades till domstolen, som ogillade överklagandet genom dom av den 6 oktober 2005 i mål C-276/03 P, Scott mot kommissionen (REG 2005, I-8437).

21 Genom kommissionens skrivelse av den 2 mars 2001.

22 Domstolens dom av den 5 februari 1963 i mål 26/62, Van Gend & Loos (REG 1963, s. 1; svensk specialutgåva, volym 1, s. 161).

23 Domstolens dom av den 5 april 1979 i mål 148/78, Ratti (REG 1979, s. 1629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 439).

24 Domstolens dom av den 19 januari 1982 i mål 8/81, Becker (REG 1982, s. 53; svensk specialutgåva, volym 6, s. 285).

25 Isaac, G., Manual de derecho comunitario general, tredje upplagan på spanska, med handledning av Germán-Luis Ramos Ruano, Ed. Ariel S.A., Barcelona, 1995, s. 196.

26 Isaac, G., a.a., s. 192.

27 Domstolens dom av den 15 juli 1964 i mål 6/64, Flaminio Costa mot ENEL (REG 1964, s. 1141; svensk specialutgåva, volym 1, s. 211).

28 Simon, D., Le système juridique communautaire, Ed. Presses universitaires de France, tredje upplagan, Paris. 2001, s. 410.

29 Simon, D., a.a., s. 411.

30 I mitt förslag till avgörande av den 16 mars 2006 i de förenade målen C-392/04 och C-422/04, i-21 Germany och Isis Multimedia, som ännu inte avgjorts genom dom, punkt 90 och följande punkter, förklarar jag att utvecklingen av denna rättspraxis, med avseende på direktiv, utgör sidovägar som har sin orsak i att direktiv inte har ansetts ha horisontell direkt effekt (punkt 91). Detta synsätt kan naturligtvis inte överföras på vare sig förordningar eller beslut, vilka per definition har denna egenskap.

31 Domstolens dom av den 9 mars 1978 i mål 106/77, Simmenthal (REG 1978, s. 629; svensk specialutgåva, volym 4, s. 75), punkt 24.

32 Domstolens dom av den 13 juli 1972 i mål 48/71, kommissionen mot Italien, (REG 1972, s. 529; svensk specialutgåva, volym 2, s. 19), punkt 7.

33 Domstolens dom av den 19 december 1968 i mål 13/68, Salgoil (REG 1968, s. 661; svensk specialutgåva, volym 1, s. 367), särskilt s. 675.

34 Domstolens dom av den 11 februari 1971 i mål 39/70, Norddeutsches Vieh- und Fleischkontor (REG 1971, s. 49), liksom dom av den 16 december 1976 i mål 33/76, Rewe (REG 1976, s. 1989; svensk specialutgåva, volym 3, s. 261), och i mål 45/76, Comet (REG 1976, s. 2043).

35 Constantinesco, V., L'article 5 C.E.E., de la bonne foi à la loyauté communautaire, Du droit international au droit de l'intégration, Liber Amicorum Pierre Pescatore, Nomos Verlag, Baden-Baden, 1987, s. 97.

36 Domstolens dom av den 5 mars 1996 i de förenade målen C-46/93 och C-48/93, Brasserie du Pêcheur och Factortame (REG 1996, s. I-1029), särskilt punkt 73.

37 Kommissionen framhåller att detta rättsinstitut är exceptionellt inom fransk rätt och ställer det mot landets allmänna förvaltningsrättsliga princip, vilken anges i artikel L 4 i Code de Justice administrative, med hänvisning till Chapus, R., Droit du Contentieux administratif, elfte upplagan, Ed. Domat, Paris. 2004, punkt 457 och följande punkter.

38 Domstolens dom av den 21 februari 1991 i de förenade målen C-143/88 och C-92/89, Zuckerfabrik Süderdithmarschen och Zuckerfabrik Soest (REG 1991, s. I-415; svensk specialutgåva, volym 11, s. I-19), punkt 23 och följande punkter, och av den 9 november 1995 i mål C-465/93, Atlanta Fruchtgesellschaft m.fl. (REG 1995, s. I-3761). Det skall i enlighet med domen i det förstnämnda målet erinras om de övriga kraven, nämligen att det föreligger allvarliga tvivel om gemenskapsrättsaktens giltighet, att den domstol som beslutar om den interimistiska åtgärden själv framställer en begäran om förhandsavgörande beträffande denna fråga, om frågan inte redan hänskjutits på annat sätt, och att den nationella domstolen tar vederbörlig hänsyn till gemenskapens intressen så att dess bestämmelser inte förbises.

39 Förslag till rådets förordning (EG) om tillämpningsföre skrifter för artikel 93 i EG-fördraget (Text av betydelse för EES) KOM(98) 0073 slutlig — 98/0060(CNS) (EGT C 116, 1998, s. 13).

40 Se ovan fotnot 34.

41 Domstolens dom av den 9 november 1983 i mål 199/82, San Giorgio (REG 1983, s. 3595; svensk specialutgåva, volym 7, s. 389).

42 Domen i det ovannämnda målet San Giorgio, punkt 18.

43 Skyldighet som följer av domstolens dom av den 15 maj 1986 i mål 222/84, Johnston (REG 1986, s. 1651; svensk specialutgåva, volym 8, s. 597).

44 Girerd, P., Les principes d'équivalence et d'effectivité: encadrement ou désencadrement de l'autonomie procédurale des Etats membres?, Revue trimestrielle de droit européen, 38 (1), januari/mars 2002, p. 86.

45 Se ovan fotnot 31.

46 Dom av den 24 oktober 1996 i mål C-72/95, Kraaijeveld m.fl (REG 1996, s. I-5403).

47 Dom av den 1 juni 1999 i mål C-126/97, Eco Swiss (REG 1999, s. I-3055).

48 Generaladvokaten Darmon var naturligtvis mycket mer stringent och övertygande i sitt förslag till avgörande inför dom av den 11 juli 1991 i de förenade målen C-87/90-C-89/90, Verholen m.fl., punkt 19, där han utifrån principen om gemenskapsrättens företräde föreslår inte bara en möjlighet, utan en skyldighet för den nationella domstolen att ex officio beakta förekomsten av en gemenskapsbestämmelse.

49 I dom av den 14 december 1995 i de förenade målen C-430/93 och C-431/93, Van Schijndel och Van Veen (REG 1995, s. I-4705), godtog domstolen att den nationella domstolen förhöll sig passiv när gemenskapsrätten skulle beaktas ex officio i civilrättsliga mål där dispositionsprincipen gäller, och den modifierade därigenom effektivitetens räckvidd. Denna dom saknar dock relevans i förevarande mål. Inte heller kan den mer aktuella domen av den 16 mars 2006 i mål C-234/04, Kapferer (REG 2006, s. I-2585), åberopas, eftersom den avsåg en nationell domstol som hade att göra med ett domstolsavgörande som stred mot gemenskapsrätten, men som hade vunnit laga kraft.

50 Dom av den 23 februari 1995 i mål C-349/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-343), punkt 12, av den 4 april 1995 i mål C-348/93, kommissionen mot Italien (REG 1995, s. I-673), punkt 16, och av den 22 mars 2001 i mål C-261/99, kommissionen mot Frankrike (REG 2001, s. I-2537), punkt 23.

51 Dom av den 27 april 1988 i mål 225/86, kommissionen mot Italien (REG 1988, s. I-2271), punkt 10.

52 Dom av den 10 juni 1993 i mål C-183/91, kommissionen mot Grekland (REG 1993, s. I-3131), punkt 17.

53 Dom av den 2 februari 1989 i mål 94/87, kommissionen mot Tyskland (REG 1989, s. 175), punkt 9, och av den 27 juni 2000 i mål C-404/97, kommissionen mot Portugal (REG 2000, s. I-4897), punkt 40.

54 Det hänvisas till Yttrande från Regionkommittén om Förslag till rådets förordning (EG) om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget och Regionalt och kommunalt spelrum när det gäller den ekonomiska politiken och EU:s kontroll av statligt stöd (CdR 284/98 fin) (EGT C 93, 1999, s. 64).

55 Domen i det ovannämnda målet Zuckerfabrik, punkt 27 och följande punkter.

56 Domen i det ovannämnda målet Zuckerfabrik, punkt 31.

57 Vad beträffar resultatet skall det påpekas att den franska lagstiftningen uppvisar likheter med den belgiska lagstiftningen, vilken var i fråga i dom av den 14 december 1995 i mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599). Där slog domstolen fast att gemenskapsrätten hindrar tillämpningen av en nationell förfaranderegel som förbjuder den nationella domstol vid vilken talan har väckts att på eget initiativ bedöma om en nationell rättsakt är förenlig med en gemenskapsrättslig bestämmelse som inte inom en viss tidsfrist åberopats av den enskilde. Eftersom artikel L 1617-5 skall tillämpas ex lege hindras den franska domstolen från att undersöka uppskovet med verkställigheten av de aktuella besluten, och sålunda kan den heller inte beakta gemenskapsrätten ex officio.

58 Kommissionen har hänvisat till Mémento Fiscal 2004, Francis Lefebvre, Ed. Francis Lefebvre, åttonde upplagan, 2003, s. 1033, 7010 § och följande paragrafer.

59 Sevón, L, Le juge national en tant que juge communautaire: le principe de l'autonomie procédurale et ses limites, seminarium rörande temat Samarbete mellan EG-dom-stolen och de nationella domstolarna, Europeiska gemenskaperna, Luxemburg, 2003, s. 62.

60 Domen i det ovannämnda målet Rewe, punkt 5 tredje stycket.

61 Domstolens dom av den 1 december 1998 i mål C-326/96, Levez (REG 1998, s. I-7835), punkt 39, liksom av den 10 juli 1997 i mål C-261/95, Palmisani (REG 1997, s. I-4025), punkt 33.

62 Girerd, P., a.a., s. 79. Se även Kapteyn, P.J.G., och VerLoren van Themaat, P., An Introduction to the Law of the European Communities: from Maastricht to Amsterdam, Ed. Kluwer, tredje upplagan, London, 1998, s. 561.

63 Domen i det ovannämnda målet Levez, punkt 43.

64 Domstolens dom av den 15 september 1998 i mål C-231/96, Edis (REG 1998, s. I-4951), punkt 36.

65 Det råder inga tvivel om att denna grund kan tas upp till prövning. Trots att den tas upp i repliken, vilket skulle kunna väcka vissa misstankar, avser den en omständighet som blev känd för sökanden efter det att förfarandet hade inletts vid domstolen.

66 Beckett, S.,I väntan på Godot, översättning [till spanska] av Ana María Moix, Ed. Tusquets, Fábula; sjunde upplagan, Barcelona, 2003.

67 Lenaerts, K., L'articulation entre ordres juridiques à l'œuvre: le régime de récupération des aides d'État versées en violation du droit communautaire, Problèmes d'interprétation: à la mémoire de Constantinos N. Kakouris, Editorial Bruylant, Bryssel, 2004, s. 282.

68 I berättelsen Översten får inga brev (Alianza Ed., Madrid, 1993) skildrar Gabriel García Márquez ett annat absurt och tragiskt hopp. Det rör sig om en överste som varje vecka sedan åratal tillbaka går ner till floden för att invänta den båt som skall komma med posten och kanske med det efterlängtade brevet från huvudstaden med en bekräftelse på att han beviljats en pension för att ha deltagit i en av de revolutioner som har skakat det land där handlingen utspelar sig. Översten, som räknar med att kunna leva i välstånd tack vara denna pension och därför inte utövar något yrke eller driver någon handel, sjunker allt djupare ner i misären. I slutet av berättelsen, när överstens fru lagar mat på stenar för att grannarna inte skall tro att de inte har något att äta, har brevet med den goda nyheten fortfarande inte anlänt.

69 Karpenschif, M., La récupération des aides nationales versées en violation du droit communautaire à l'aune du règlement no 659/1999: du mythe à la réalité ?, Revue trimestrielle de droit européen, 37 (3), juli/september 2001, s. 551 och följande sidor, särskilt s. 563.

70 Jag avser inte att kritisera domstolens fasta rättspraxis som innebär att återbetalning av stöd utgör den logiska följden av fastställandet av att ett visst stöd är olagligt (bland annat dom av den 21 mars 1991 i mål C-305/89, Italien mot kommissionen (REG 1991, s. I-1603), punkt 41), men att utsträcka detta resonemang till att avse en neutralisering av den skada som åsamkats marknaden, vilket föreskrivs i skäl 13 i förordning nr 659/1999 förvandlar denna förordning till något fiktivt, konstgjort, och till ren enteleki.

71 Se, för ett i huvudsak liknande resonemang, Karpenschif, M., a.a., s. 590 och följande sidor. Beträffande en mer allmän tillnärmning av de nationella processrättsliga bestämmelserna, se också Peleki-Vellios, C., Le principe de l'autonomie procédurale à la lumière de la jurisprudence Peterbroeck et Van Schijndel, Actualités du droit, 1998, s. 68 och följande sidor, särskilt s. 92.